Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 40

1905-03-21 · 5 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:40, Lagutskottets Utlåtande N:o 40

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

1

N:o 40.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1905, kl. 3 e. m.

Utlutande, i anledning af räckt motion angående fördelningen

emellan de olika landstingsområdena af skogsvårdsafgiftema

i riket.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:r 42, hafva herrar I. E. G. Svensson i Skyllberg och C. H. P.

Buren, anfört följande:

»1 enlighet med hvad 1903 års Riksdag i skrifvelse till Kungi. Maj:t

föreslog, har Kungi. Maj:t den 24 juli 1903 utfärdat jämte lagar angående

vård af enskildes skogar med mera jämväl nådig förordning angående

skogsvårdsafgifter.

Sedan i nämnda förordnings 1 § bestämts storleken af den skatt,

hvilken under namn af skogsvårdsafgift skall utgå för trävaror och trämassa,

^ som från landet utföres, stadgas i 2 §, att de genom sådana afgifter

inflytande medel skola fördelas emellan landstingsområdena efter den

virkesmängd, som för tillverkning af de utförda varorna blifvit inom de

skilda områdena afverkad, äfvensom att de närmare grunder, efter hvilka,

landstingsområdena skola anses deltaga i utförseln af trävaror och sålunda

blifva delaktiga i skogsvårdsafgifterna, bestämmes af Kungi. Maj:t för fem

år i sänder.

Genom nu omförmälda stadgande har sålunda fastslagits den principen,

att den inom hvarje landstingsområde för export afverkade virkes
Bih.

till Likså. Prot. 1905. 7 Sami. 34 Häft. (Nås 40 och 41). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

mängden skall blifva delningsgrunden för fördelningen af skogsvårdsafgifterna,

och har det öfverlämnats till Kungl. Maj:t att med ledning af

tillgänglig utredning angående de exporterade varornas ursprungsort för

hvarje femårsperiod till siffrorna bestämma delningstalen.

Till vinnande af sådan utredning har också Kungl. Maj:t. i kungörelse

angående uppbörd af skogsvårdsafgifter den 8 december 1904

föreskrifvit, att i angifningsinlaga till tullmyndighet angående trävaror och

trämassa, som exporteras, skall meddelas bestämd uppgift om afverkningsorten

för det virke hvaraf de till export afsedda varorna härröra.

Erfarenheten under den korta tid de nu ifrågavarande bestämmelserna

ägt tillämpning visar nogsamt, huru olämplig föreskriften för exportör

att angifva varans ursprungsort ur praktisk synpunkt är; hurusom trassel

och obehag för exportörerna häraf blifva en följd och huru föga angifningsinlagorna

förmå att fylla den uppgift de härvidlag afse — att lämna

en tillförlitlig vägledning för kännedom om varans ursprung.

Det torde med afseende härå vara tillräckligt att påpeka, att en

stor del af det virke, som exporteras från det inre af landet, först försändes

till exportörernas brädgårdar, där sammanblandas med virke från

andra orter och sedan efter längre eller kortare förvaringstid skeppas i

olika poster. Redan i detta fall torde det vara hart när omöjligt för en

exportör att meddela någon som helst uppgift om den vid ett visst tillfälle

exporterade varans ursprungsort, och än mera gäller detta, då ett sågverk

eller en trämassefabrik, som försetts med råvirke från ett flertal olika

landstingsområden, antingen själf exportei’ar eller utgör en af mellanhänderna

emellan afverkaren och exportören.

Resa sig sålunda praktiska svårigheter — för att icke säga omöjligheter

— att på den i gällande lagbestämmelser inslagna vägen vinna

säker utredning om huru mycket af de exporterade varorna faktiskt

härrör från hvarje landstingsområde, uppställer sig frågan, efter hvilken

annan grund än den angifva fördelningen af skogsvårdsafgifternä bör

anordnas.

Oss synes det som om det riktiga svaret å denna fråga bör blifva,

att till grund för fördelningen skall läggas den inom hvarje landstingsområde

befintliga arealen af enskildas afgiftsskyldiga skogar sålunda, att

ett landstingsområde erhåller så stor andel af den för ett visst år samlade

skogsvårdsafgiften, som å det området belöper efter förhållandet emellan

områdets areal af enskildes skogar -— med undantag af rena fjälltrakter —

och arealen af enskildes skogar inom hela den del af riket, för hvilken

förordningen om skogsvårdsafgifter är gällande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

3

Häremot kan visserligen invändas, att med en sådan delningsgrund

ett län med rik skogstillgång och däraf följande större virkesexport blir

lidande på ett annat län, hvars skogar endast i mindre mån lämna möjlighet

till export. Denna invändning torde dock icke böra tillmätas någon

afgörande betydelse. Med samma rätt skulle då emot gällande lagstiftning

kunna anmärkas, att inom samma län en del med rikare skogstillgång

blir lidande på en annan del eller att en egendom med välskött

skog får lämna bidrag till en annan egendom, som icke har någon skog

att försälja. Icke bör det i en rikssak sådan som denna i någon mån inverka,

att till en början en del af riket får vidkännas att lämna bidrag

till en annan del. Efter hand kommer denna olägenhet att utjämnas, ty

som bekant syftar den nya skogslagstiftningen därhän, att skogarna i hela

riket skola blifva såvidt möjligt är likformigt skötta, och därmed kommer

också de olika skogarnas försäljningsförmåga att blifva i hufvudsak likformig.

Det synes oss lämpligt, att den grund för fördelningen af skogsvårdsafgifterna,

som vi ofvan framhållit såsom önskvärd, varder ju förr

dess hellre fastslagen i lagstiftningen.

På grund af hvad sålunda anförts hemställa vi, att Riksdagen måtte

i underdånig skrifvelse till Ivungl. Maj:t anhålla om stadgande i motionens

syfte angående fördelningen emellan de olika landstingsområdena af

skogsvårdsafgifterna i riket.»

Förordningen angående skogsvårdsafgifter den 24 juli 1903 stadgar

i 1 §, att för trävaror och trämassa, som från landet utföras,

skall erläggas eu på visst sätt bestämd skogsvårdsafgift, och i 2 §, att

de härigenom inflytande medel skola fördelas mellan de olika landstingsområdena

efter den virkesmängd, som för tillverkning af de utförda varorna

blifvit inom de skilda områdena afverkad. Enligt sistnämnda §

skall därjämte Ivungl. Maj:t för en tidrymd af fem år i sänder bestämma

de närmare grunder, hvarefter landstingsområdena skola anses deltaga i

utförseln af trävaror och sålunda blifva delaktiga i skogsvårdsafgifterna.

I detta afseende har Kung!. Maj:t den 8 december 1904 utfärdat kungörelse

angående uppbörd af skogsvårdsafgifter m. in. och därigenom ålagt

exportör af trävara eller trämassa att, då exporten sker på fartyg, till

vederbörande tullmyndighet och, då den sker på järnväg, till vederbörande

järnvägsförvaltning aflemna en på heder och samvete afgitven angiiningsinlaga

angående den exporterade varans beskaffenhet och myckenhet samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

uppgift om afverkningsort. Med ledning af sålunda lämnade upplysningar

later Kungl. Maj:t fördela de influtna skogsvårdsafgifterna mellan de olika

landstingsområdena att i och för skogsvården därinom disponeras.

Med dessa stadganden har man velat tillgodose den principen, att

de skogsvårdsafgifter, som erlagts för virke, afverkadt inom viss ort, äfven

skola komma samma orts skogshushållning till godo.

I denna princip önska emellertid motionärerna förändring hufvudsakligen

på grund af de svårigheter, som skulle hafva visat sig vid densammas

genomförande i praktiken. De föreslå i stället, att de influtna

skogsvårdsafgifterna skola emellan de olika landstingsområdena så fördelas,

att ett landstingsområde erhåller så stor andel af den för ett visst år

samlade skogsvårdsafgiften, som å det området belöper efter förhållandet

emellan områdets areal af enskildes skogar och arealen af enskildes skogar

inom hela den del af riket, för hvilken förordningen om skogsvårdsafgifter

är gällande.

Utskottet har vid verkställd granskning af detta motionärernas förslag

icke kunnat finna skäl föreligga för ett tillstyrkande däraf. Det synes

däremot utskottet, att den ofvannämnda grundsats, hvilken kommit

till uttryck i gällande lagstiftning, är den riktiga och med rättvisans

fordringar mest öfverensstämmande, hvilket ock framhölls af den kommitté

och det särskilda utskott, som behandlat ifrågavarande ämne. Väl

erkänner lagutskottet, att det ligger vikt uppå, att denna grundsats på

ett praktiskt och efter vunna erfarenheter lämpadt sätt genomföres,

men i sådant hänseende erinrar utskottet, hurusom förordningen af den

24 juli 1903 öfverlämnat åt Kungl. Magt att för en tidrymd af fem

år i sänder bestämma de närmare grunder, hvarefter landstingsområdena,

skola anses deltaga i ifrågavarande export. I enlighet härmed

har ock Kungl. Magt utfärdat ofvannämnda kungörelse, hvilken, liksom

i öfrig! här gällande lagstiftning, trädt i kraft först med ingången af

detta, år. Det torde med hänsyn härtill icke vara möjligt att redan nu

öfverskåda, i hvad mån de stadganden, Kungl. Maj:t härvid gifvit, äro

ägnade att tillgodose det afsedda ändamålet, ett såvidt möjligt noggrant

konstaterande af den virkesmängd inom de skilda landstingsområdena,

som för tillverkning af de utförda trävarorna blifvit afverkad. Skulle

emellertid erfarenheten visa, att dessa stadganden icke härtill äro ägnade,

torde väl Kungl. Magt genom förändrade bestämmelser söka råda bot

härför. Utskottet vill ock särskild! påpeka, hurusom det just med hänsyn

härtill bestämts, att de stadganden, Kungl. Maj:t har att i ämnet

meddela, ej skola gifva,s för längre tid än fem år i sänder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Med stöd af det sålunda anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 mars 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservation

af herr Zetterstrand mot vissa delar af motiveringen.

Herrar Lilliesköld och Lindhagen hafva begärt få antecknad!, att

de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.