Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o: 43

1905-03-24 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:43, Lagutskottets Utlåtande N:o: 43

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o: 43.

1

]*:© 43.

Ank. till Riksd. kansli den 34 mars 1905, kl. 3,so e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion rörande revision af

förordningen angående åtgärder till förekommande af

öfverdrifven afverkning å ungskog inom Västerbottens och

Norrbottens län.

Lagutskottet har till behandling fått emottaga en inom Andra Kammaren

af herr 7Ämdahl väckt motion, n:o 106, af följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts förordning af den 24 juli 1903, angående åtgärder

till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom Västerbottens

och Norrbottens län, har, att döma af den opinion, som gjort sig

gällande inom eu stor del af Västerbotten, väckt ett missnöje, som kan

sägas gränsa till bitterhet. Detta missnöje har riktats dels emot lagens

innehåll och dels mot det sätt, hvarpå lagen inom berörda trakt i allmänhet

tillämpats.

Bonden, som af ålder varit van att okvaldt nyttja och råda öfver

sin egendom, har ansett sig genom berörda förordning ha blifvit försatt

under ett förmynderskap, som han dels icke kan tåla och som dels icke

anses tjäna till någon afsevärd nytta i och för skogens framtida'' bestånd.

Kändt är ock, att bönderna, mindre bemedlade som de i de flesta fall

äro, måste, för att kunna nödtorftigt försörja sig och de sina, känna sig

Bih. till Riksd. Prat. 1905. 7 Sami. 36 Haft. (N:is 43 och 44). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

hänvisade till att årligen till export försälja någon del af den på deras

hemmansområden befintliga skogen, hvilken dock, på grund af den ifrågavarande

lagen, måste af vederbörande skogstjänstemän vara behörigen utstämplad.

Kostnaderna härför måste betalas, innan skogen afverkas, och

da därtill saknas nödiga medel, händer det ej sällan, att afverkning sker

utan att utstämpling skett af vederbörande skogstjänstemän. Många anse

sig nämligen så godt som tvingade att för anskaffande af nödiga medel

dels till erforderliga utskylder och dels i och för försörjning af sina familjer

mot sin vilja begå brott mot den gällande skogslagen, sådan den

tillämpas.

Följden häraf blir helt naturligt, att på sådant sätt afverkadt virke

tages i beslag vid sågar och andra upplagsplatser med däraf följande

rättegångar och trakasserier. Någon ordentlig gallring af skogen anses

ej heller i allmänhet kunna äga rum af det enkla skälet nämligen, att

en stor del hemmansägare sakna medel till bekostande af en sådan, och

säkert är, att denna kostnad skulle mången gång belöpa sig till minst

hälften af det värde, skogen, stående på rot, anses hafva. För öfrigt ske

stämplingarna under stor brådska och på ett så litet område som möjligt,

och gallringen blir därelter. Till följd af de förluster, som på detta sätt

drabba mången hemmansägare och skogsinnehafvare, uppstår ej sällan

icke blott missnöje, för att ej säga hat och bitterhet, mot öfverhet, utan

äfven modlöshet, hvilken gör, att många bland den själfägande bondeklassen

anse icke annat återstå, än att sälja sina skogar till bolag eller

andra exportörer, detta till allt annat än fromma för jordbruket och en

kommande generations existens.

Eu stor del af befolkningen inom Väster- och Norrbottens län har

ock numera insett den absoluta nödvändigheten att hushålla med och, såvidt

möjligt är, spara pa sina skogar, helst som de allt mer och mer

börjat på ett mera effektivt sätt ägna sig åt jordbruket. Till hjälpkälla

behöfva de i alla händelser få använda skogen utan den kontroll, som nu

tillämpas.

Att nu gällande skogslag skulle helt och hållet upphäfvas utan att

någonting sattes i stället, torde emellertid icke böra rekommenderas.

Endast en ändring däraf är ock hvad som i allmänhet åstundas. I nu

sistberörda afseende har från sakkunniga håll och praktiskt erfarna män

blifvit framhållet såsom önskemål:

att all stämpling af jägmästare och dess betjäning af böndernas skogar

helt och hållet upphör;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N-o 43.

3

att § 2 mom. 1 i ofvanbemälda skogslag ändras därhän, att. såsom

undermåligt anses träd, som afverkadt ej håller 6 decimaltum i genomskärning

1 ‘/2 meter från storändan, barken oberäknad, men att ägare af

skog har rättighet att till husbehof afverka äfven mindre dimensioner

såsom honom godt synes och såsom varande förenligt med skogens framtida

bestånd;

att mom. 2 i samma paragraf må erhålla sådan lydelse, att virke

af trädets öfre del ej må hänföras till undermåligt virke och såsom sådant

tagas i beslag, där det tydligen visas eller ådagalägges, att detta virke

är taget af träd som ej är undermåligt;

att mom. 3 i samma paragraf erhåller följande lydelse: sparre, som

är bilad, så att, ursprungliga tjockleken af trädet ej kan utrönas, skall,

för att icke anses undermålig, hålla i omkrets vid 3 meters längd ifrån

storändan 45 centimeter eller 4/5 tum engelskt mått samt skarp kant vid

ofvan angifna längd;

att den skog, som enligt denna lag anses för undermålig och vid laga

skifte tillfaller olika hemmansägare, skall af dem inlösas mot det pris,

som af godeinän bestämmes;

att enligt denna lag fullmålig skog skall få fritt disponeras och till

skeppning på in- och utrikes orter användas, då däremot den undermåliga

skogen får användas endast till husbehof och till transport inom Norroch

Västerbotten;

att rättigheten att taga i beslag virke, som befunnits undermåligt,

och anses förbrutet, fortfarande må gälla såsom i §§ 5 och 6 i berörda

lag är stadgadt.

Fördelarna af här åsyftade ändringar i den nu gällande skogslagen

ha ansetts blifva, bland annat, att de många och för en stor del tryckande

omkostnader, som nu drabba skogsägaren, försvinna, att de minsta

dimensioner, som nu utstämplas och afverkas, få kvarstå, samt att ägaren

af skog blir i tillfälle att så småningom afverka hvad som kan lämna

någon behållning äfvensom själf omhändertaga och gallra sin skog utan

förmynderskap och en alltför stor inskränkning af hans dispositionsrätt

öfver sin egendom.

Dessutom har det från vissa håll påpekats såsom önskvärdt, att för

åstadkommande af nödig kontroll i förevarande fall en nämnd tillsattes

inom hvarje kommun, den där hade till uppgift att tillse och öfvervaka,

att ungskog, synnerligast furu, under vissa dimensioner icke under några

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets. Utlåtande N:o 48,

Utskottets

yttrande.

förhåll anden finge af ver kas, med undantag af hvad som oundgängligen

erfordras i och för hemmanets och gårdens underhåll och vård.

Af det nu sagda torde tydligt nog framgå, att en förändring af

lagen i fråga är af behofvet påkallad, och såsom ytterligare bevis därpå

må till sist nämnas, att petitioner, undertecknade af långt mer än ett

tusental hemmansägare inom de olika socknarna i norra Västerbotten, i

dessa dagar inlämnas till Kungl. Maj:t, detta äfven i syfte att åvägabringa

en förändring af ifrågavarande skogslag.

Under sådant förhållande och med stöd af hvad nu blifvit anfördt

får jag alltså vördsamt föreslå, att Riksdagen ville besluta en skrifvelse

till Kungl. Maj:t med anhållan, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda och

för Riksdagen framlägga förslag angående förändrad lydelse af Kungl.

Maj:ts nådiga förordning rörande afverkning å ungskog inom Väster- och

Norrbottens län af den 24 juli 1903.»

Vid behandlingen af denna motion har utskottet haft* tillfälle att

taga kännedom om innehållet af tvänne af hemmansägare i vissa delar

af Västerbottens läns kustland till Konungen ställda petitioner, däri auhålles

om revision af den för Norrbottens och Västerbottens läns kustland

nu gällande s. k. dimensionslagen.

Genom förordningen angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven

afverkning å ungskog inom Norrbottens län den 29 september

1874, hvilken icke gällde lappmarken, infördes förbud för skeppning och

försågning vid såginrättning af virke utaf barrträd, som icke på afstånd

af 16 fot från storändan höll i genomskärning 7 decimaltum, barken

oräknad. Öfverträddes detta förbud, togs virket i beslag och dömdes

förbrutet. Då emellertid lagbud af sådant innehåll ! kunde blifva till;

hinder för en sund skogsvård, i det denna ofta kräfver afverkning af

undertryckt undermålig skog för beredande af utrymme för duglig skogsåterväxt,

medgaf lagen ägare till skog, för livilkens ordentliga skötsel och

vård fordrades afverkning af undermåligt virke, att, om han ville låta

skeppa eller såga detta virke, anmäla sig hos vederbörande revirförvaltare,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtgnde N;o i3.

hvilken efter verkställd undersökning ägde, därest sådan utverkning befanns

öfverensstämma med grunderna för god skogshushållning, gifva tillstånd

till afverkning för skeppning eller sågning. Genom förordningen

den 23 juni 1882 förklarades, att föreskrifterna i Norrbottenslagen skulle

äga tillämpning jämväl å de delar af Västerbottens län, som icke tillhörde

lappmarken. 1 sammanhang härmed och för att ytterligare befordra en

rationell skogsvård stadgades, att den utsyning af undermåligt virke,

livarom nyss nämnts, skulle verkställas utan kostnad för jordägaren, därest

skogen vore indelad till ordnad hushållning enligt plan, som blifvit af

skogsstyrelsen godkänd, samt utsyningen afsåge virke, som enligt planen

vore bestämdt att afverkas. Detta stadgandes syfte att uppmuntra skogsindelning

och därpå grundad, efter hvarje skogs naturförhållande afpassad

hushållning synes dock hafva af allmänbeten föga beaktats, ty endast ett

fåtal indelningsplaner hafva ingifvits till skogs- eller numera domänstyrelsen

för godkännande. Genom förordningen den 19 mars 1888

sammanfördes dessa för Norr- och Västerbotten gällande stadgande! i en

författning. Den år 1896 tillsatta s. k. skogskommittén yttrade sig bland

annat om denna lag. Kommittén fann icke någon förändring böra föreslås

beträffande dess grundtanke, förbudet mot utförsel och försäljning af

undermåligt virke. Däremot syntes kommittén de förändringar, som under

de senare åren ägt rum i ortens kommunikationsförhållanden, påkalla ett

sådant tillägg till lagen, att utförsel af undermåligt virke icke allenast

genom skeppning, utan jämväl å järnväg blefve förbjuden. Då det därjämte

syntes vara fara, att det med lagen afsedda mål, ungskogens fredande,

skulle förfelas, därest en betydande pappersmassetillverkning vunne

insteg i dessa trakter, ansåg kommittén, att lagen borde fullständigas genom

föreskrifter, som förhindrade, att undermåligt virke annat än efter

utsyning för sådant ändamål toges i anspråk. I hufvudsaklig öfverensstämmelse

med skogskommitténs framställning framlade Kungl. Maj:t för

1903 års riksdag förslag till ny förordning i ämnet. Likväl är att märka,

att i detta förslag i öfverensstämmelse med af Västerbottens läns landsting

framställdt yrkande intagits den bestämmelse, att forslande å järnväg inom

de båda länen af undermåligt virke må vara tillåtet. Kungl. Maj:ts förslag

vann i allt väsentligt Riksdagens bifall. Efter enskild motion gjordes

likväl i slutet af 1 § en förändring af viss betydelse, Kungl. Maj:t hade

här föreslagit, att hemmansägare eller åbo ej skulle vara förment att utan

tillstånd till oundgängligt husbehof af hemmanets skog låta vid gården

eller inom samma by såga och använda undermåligt virke, därvid för kon
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

trollens skull orden »vid garden eller inom samma by» infogals. Det

framhölls emellertid inom Riksdagen, hurusom detta stadgande vore för

snäft affattadt, då därigenom vore utesluten möjligheten att få sådant

virke försågadt i de fall, att såg ej funnes vid gården eller inom samma by.

Därför ändrades paragrafen i denna del så, att under i öfrigt föreslagna

villkor undermåligt virke får försågas å sådana såginrättningar, Indika ej

äro afsedda till försågning af virke för export (husbehofssågar).

Samtliga dessa lagar hafva haft till ändamål ungskogens fredande i

de afsedda trakterna, och man har sökt vinna detta genom den s. k.

dimensionsprineipen. Man utgår därvid ifrån den i viss mån giltiga satsen,

att visst mått, taget å trädet vid viss höjd från marken, angifver viss ålder

och däraf betingad växtkraft. För att bevara den växtkraftiga skogen

har man sålunda infört förbud mot afverkning af träd, som icke hålla

det fastslagna måttet, men samtidigt har man för beredande af tillgång

till erforderligt husbehofsvirke och möjlighet för rationell skogsvård medgifvit

skogsägare att afverka skog äfven under detta mått, likväl för sistnämnda

fall med iakttagande af de föreskrifter, lagen från kontrollsynpunkt

funnit nödiga.

Mot dessa grundprinciper i lagen riktar sig motionären. Han önskar

nämligen till en början, att all, åtminstone från statens sida utgående, kontroll

skall med afseende på böndernas hemman borttagas, och såsom skäl

härför anför han dels den för den enskilde skogsägaren med sådan kontroll

förenade kostnad, dels det obehöriga förmynderskap, som därigenom

öfvas mot den enskilde, och dels slutligen det ringa gagn, skogsägaren har

af dessa kontrollförrättningar, som ofta icke med tillräcklig omsorg utföras.

Vidare föreslår motionären ett nedsättande af det mått, hvilket för

närvarande angifver hvad som med undermålig skog skall förstås, äfvensom

införande af annat sätt att taga detta mått.

Utskottet är icke af samma åsikt som motionären angående behofvet

eller nyttan af sålunda förändrade bestämmelser i dimensionslagen. Det

har allmänt erkänts, att ifrågavarande lag till väsentlig del utgjort ett

hinder mot skogssköflingen i de trakter, där den är gällande, och genom

skogens bevarande i sin mån bidragit till att bevara befolkningens välstånd.

1896 års skogskommiité erinrade ock om, hurusom lagen tillkommit

efter upprepade framställningar från de båda länens landsting, och

framhöll, hurusom densamma fortfarande af befolkningens flertal omfattades

med förtroende. Samtidigt med att 1903 års lagstiftning införde sådana

skärpningar, som af förändrade kommunikations- och industriförhål
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

7

landen erfordrades, gjorde den beträffande försagningen af undermåligt

virke en eftergift i från befolkningens sida önskad riktning.

Utskottet kan icke heller tillstyrka, att den kontroll, som enligt gällande

lag utöfvas genom statens jägmästare och jägeribetjänte, skulle helt

borttagas för att eventuellt ersättas af sådan genom nämnd eller dylikt.

Afverkning^ af undermålig ungskog till oundgängligt husbehof är utan

vidare tillåten, och då härutöfver utverkning medgifves med hänsyn till

skogens rationella vård, torde det icke vara lämpligt att åt den enskilde

skogsägaren eller en inom orten vald, kanske icke alltid fullt opartisk

nämnd öfverlåta afgörandet af hvad härutinnan erfordras. Där afverkning

af ungskogsbestand äger rum utan de garantier, som eu af

skogstjänsteman verkställd undersökning medför, innebär detta fara för

skogens förödande. De kostnader, det nuvarande systemet medför för

den enskilde skogsägaren, då denne önskar biträde för erhållande af undersökning

och utsyning å undermålig skog, torde icke heller, särskilt

da förrättningen inom rått tid begäres, vara särdeles betungande: till

skogstjänsteman, när han verkställt förrättningen i samband med årsutsyningen

a statens skogar, dagtraktamente enligt gällande resereglemente

under den tid förrättningen varar, men eljest reseersättning och dagtraktamente

enligt samma reglemente, samt för utsyning och stämpling

godtgörelse till förrättningsmannen för den tid förrättningen å stället upptager

med fem kronor för dag äfvensom nödig kost och husrum eller ersättning

därför. Däremot verkställes dylik utsyning eller stämpling å skog,

indelad till ordnad hushållning enligt af domänstyrelsen godkänd plan, utan

kostnad för jordägaren, där tjänsteåtgärden afser virke, som enligt planen

är bestämdt att afverkas.

Genom ett nedsättande af det för närvarande fastslagna måttet för

fullmålig skog och genom ett annat beräkningssätt af detsamma än lagen

uppställer vill, såsom förut nämnts, motionären äfven utvidga den fria

dispositionsrätten till skogen. Utskottet finner icke detta förslag vara att

tillstyrka. Af fackmän vitsordas, att barrträd vid det mått, motionären

föreslår, i regel icke uppnått fröbarhetsåldern, och obestridligt är, att genom

utverkning af ungskog, som ej ännu nått denna ålder, den naturliga

skogsföryngringen, som i våra vidsträckta skogsbygder företrädesvis måste

påräknas, i följd af bristande fröproduktion äfventyras. Då motionären

vidare föreslår att beräkna det uppställda måttet vid en höjd å trädet af

1,5 meter från storändan, barken oberäknad, vill utskottet häremot framila]

la, att ett dy]likt beräkningssätt, enligt vunnen erfarenhet, icke leder

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

till likformigt resultat vid alla träd, beroende på dessas olika växtsätt

och andra tillfälliga förhållanden, något som däremot mera är fallet med

det nuvarande vid 4,7 5 meter från storändan tagna måttet. Detta har

ock påpekats af Västerbottens läns landsting i samband med dess öfver

skogskommittén afgifna yttrande.

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 mars 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.