Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 45

1905-03-31 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:45, Lagutskottets Utlåtande N:o 45

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 45

1

N:o 45.

Ant. till Riksd. kansli den 31 mars 1905, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om särskild lagstiftning

angående beslag.

Lagutskottet liar till förberedande behandling förehaft en inom Första

Kammaren af herr A. Hedborg väckt motion, n;o 19, af följande lydelse:

>1 åtskilliga lagar och förordningar stadgas, att föremål, som stå i

ett visst förhållande till ett brott eller en förbjuden handling, äro underkastade

beslag.

Exempel på sådana föremål äro: falska mynt, falskstämplade träd,

eldfarliga oljor, spritvaror m. m.

Effekten af beslaget är, att ägaren frånhändes dispositionen af föremålet.

Att det härvidlag kan blifva fråga om betydliga ekonomiska intressen,

känner ju litet hvar. Timmerbeslag kunna ofta röra sig om mycket stora

värden.

Är beslaget olagligt, bör naturligtvis ägaren återbekomma det beslagtegna

så fort som möjligt.

Af betydelse är, att ifrågavarande liksom hvarje annat ingrepp i medborgarens

rättigheter sker enligt på förhand gifna noggranna bestämmelser,

och då det icke i vår lag gifves några tillfredsställande bestämmelser huru

vid beslag skall tillgå eller, åtminstone i en del fall, huru med det beslagtagna

skall förfaras, anser jag, att en lagstiftning rörande beslag i allmänhet

borde äga rum.

Bill. till Riksd, Prof, 1905. 7 Sami. 37 Höft, (N:is 45-40).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

I en sådan lagstiftning skulle till exempel kunna lämnas uttryckliga

bestämmelser om att protokoll vid beslagets verkställande skulle föras,

upptagande noggrann beskrifning på det beslagtagna m. m., att beslaget

skulle ske i minst två ojäfvige vittnens närvaro, att det beslagtagna skulle

förses med särskilt märke, att åtal skulle ske inom viss tid angående

beslagsåtgärden eller, där vederbörande icke kunde anträffas, att domstol

efter ansökan hade att pröfva beslagets laglighet och, där det befunnes

lagligt, förklara det beslagtagna förbrutet.

Med anledning af den anmärkta bristen i vår lagstiftning, får jag

vördsammast hemställa, att Riksdagen måtte hos Ivungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kung]. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

särskild lagstiftning angående beslag.»

Såvidt af de i motionen använda ordalag framgår, åsyftar densamma

åstadkommande af en särskild lagstiftning angående beslag i allmänhet,

innehållande regler icke endast beträffande själfva förfarandet vid beslag,

utan angående samtliga därmed förenade rättsförhållanden. Med afseende

härå anser utskottet sig emellertid böra till en början framhålla, hurusom

beslag endast är ett af de processuella tvångsmedel, som i den gällande

rätten finnas stadgade. Andra sådana äro t. ex. häktning, hus- och kroppsrannsakan.

Utskottet håller i följd häraf före, att en generell lagstiftning

angående beslag icke lämpligen bör ifrågakomma utom i sammanhang med

reglering af alla de frågor, som sålunda med hvarandra äga inre samband.

Vid 1886 års riksdag förehades till behandling på grund af en Kungl.

Maj:ts proposition ett förslag till lag angående vissa delar af rättegången

i brottmål, hvilket lagförslag, som innehöll särskilda bestämmelser om eu

förberedande undersökning i brottmål, tillika behandlade frågorna om åtalsoch

målsäganderätt samt i ett särskildt kap. de straffprocessuella tvångsmedlen,

häktning, reseförbud och kvarstad äfvensom ämbetsmans skiljande

från utöfning af ämbete i visst fall. Berörda lagförslag — hvilket icke

blef af Riksdagen antaget — synes utskottet anvisa den väg, på hvilken

den af motionären ifrågasatta lagstiftningen, åtminstone såvidt därmed

åsyftas en allmän reglering genom lag af beslagsrätten och hvad därmed

äger samband, riktigast och lämpligast bör åstadkommas.

Onekligen föreligga dock icke samma principiella betänkligheter mot

att för de särskilda fall, då i gällande lagar och författningar en beslagsrätt

finnes stadgad, utan att tillfyllestgörande föreskrifter lämnats om huru

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

vid beslag skall förfaras, vissa allmänna regler i sistberörda hänseende

meddelades. Saknaden af stadganden angående förfaringssättet vid beslag

synes det vara, som motionären särskildt ansett utgöra en brist i vår lagstiftning.

Och att en sådan brist förefinnes, vill utskottet villigt medgifva.

Motionens syfte är sålunda i utskottets tanke värdt allt erkännande.

Men utskottet anser det vara omöjligt att för de många olikartade fall, i

hvilka beslag kan ifrågakomma, åstadkomma sådana allmängiltiga bestämmelser,

åtminstone för så vidt de skulle vara af ett mera fullständigt innehåll

och sålunda blifva af någon verklig praktisk betydelse. Syftet med

ett beslag är ej alltid detsamma, och de föremål, med afseende å hvilka

beslag kan komma ifråga, äro såsom antydts af mycket växlande och olikartad

beskaffenhet. Enstaka bestämmelser om förfaringssättet vid beslag

finnas för öfrigt redan. I 40 § af förordningen angående villkoren för

tillverkning af brännvin den 13 juli 1887 stadgas således, att beslag,

hvarom i förordningen förmäles, skall göras i två vittnens närvaro, och i

42 § af samma förordning föreskrifves, att redskap, som tages i beslag,

skall, till förekommande af dess utbyte mot annan, af beslagaren utmärkas

med särskild stämpel, då ej redskapen fråntages ägaren, i hvilket fall den

skall sättas i allmänt förvar. Till den del liknande bestämmelser icke finnas

med afseende å andra fall af beslag torde hittills i allmänhet därvid

hafva analogivis tillämpats de föreskrifter, som innehållas i utsökningslagen

särskildt beträffande kvarstad. Och afsevärda svårigheter torde i praktiken

icke hafva yppat sig i följd af saknaden af sådana allmänna föreskrifter,

om hvilkas åvägabringande motionären nu gjort hemställan.

Endast med afseende å ett — visserligen praktiskt viktigt och ofta

förekommande — fall af beslag, nämligen beslag af obehörigen afverkadt

timmer, lärer det med fog kunna sägas, att svårigheter uppstått och kunna

uppkomma i följd af den anmärkta bristen i gällande lagstiftning. Motionären,

hvilken i en annan vid innevarande riksdag väckt framställning,

särskildt med afseende å beslagsrättens saraband med åtalsrätten, berört

ett visst fall, i hvilket rätt att taga virke i beslag fiunes stadgad, torde

äfven vid afgifvande af nu förevarande motion företrädesvis hafva tänkt

på timmerbeslag. De olägenheter, som härutinnan kunna uppstå därigenom

att skogstjänstemämnen, som i allmänhet äro de, hvilka utöfva

ifrågavarande beslagsrätt, till äfventyrs, i brist på gällande stadganden,

tillämpa olika och godtyckliga förfaringssätt med afseende å beslag, kunna

i utskottets tanke lämpligen och bäst undanröjas därigenom att veder
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Tittut ande N:o 45.

börande öfverordnade myndighet i form af en instruktion eller eljest meddelar

härutinnan erforderliga föreskrifter.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 mars 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herr Hedelms har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.