Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Majits proposition med förslag till lag om särskild sammansättning af vissa rådstufvurätter vid behandling af handelsmål.

1905-04-10 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:51, Utlåtande, i anledning af Kungl. Majits proposition med förslag till lag om särskild sammansättning af vissa rådstufvurätter vid behandling af handelsmål.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5i.

1

H:o 5i.

Ank. till fiiksd. kansli den 10 april 1905, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Majits proposition med förslag

till lag om särskild sammansättning af vissa rådstufvurätter

vid behandling af handelsmål.

Genom proposition, n:o 73, af den 6 nästlidne mars, hvilken af

båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under

åberopande af propositionen bilagd a, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga nedan intagna förslag

till lag [om särskild sammansättning af vissa rådstufvurätter vid behandling

af handelsmål. Den fråga, som genom förevarande proposition

framlagts till Riksdagens pröfning, är icke för vårt land ny.

Redan genom skrifvelse den 18 maj 1875 hemställde Riksdagen, att

frågan, om och i hvad mån handelsdomstolar kunde komma till stånd,

måtte tagas under öfvervägande i sammanhang med utarbetandet af

förslag till ny rättegångsordning. Nya lagberedningen, som upptog

ämnet till behandling i sitt stora så kallade principbetänkande (1884),

hemställde emellertid på anförda skäl, att frågan om inrättandet af

särskilda handelsdomstolar måtte för det dåvarande förfalla och lämnas

beroende på blifvande utredning i sammanhang med eller efter verkställd

revision af sjölagen och handelsbalken. Jämväl majoriteten inom

den så kallade förstärkta lagberedningen (1887) ansåg, att frågan för

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 7 Sami. 41 Haft. {N:o 51.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

det dåvarande borde förfalla. Sedermera hemställde emellertid den

kommitté, som den 7 juni 1901 erhållit uppdrag att utarbeta förslag

till förändrad lagstiftning beträffande köp och byte af lös egendom

äfvensom de allmänna grundsatserna om afsilande af aftal, om bemyndigande

för kommittén att verkställa utredning, om och i hvad mån

handelskunnige män lämpligen kunde, utöfver hvad för närvarande ägde

rum, erhålla säte och stämma i rådstufvurätt, då handelstvister mellan

köpmän där förekomme. Till fullgörande af det kommittén i sistberörda

hänseende genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 november 1902 lämnade

uppdrag aflämnade kommittén den 31 december 1903 förslag till lag

om särskild sammansättning af vissa rådstufvurätter vid behandling af

handelsmål äfvensom till lag om ändrad lydelse af 10 kap. 32 § rättegångsbalken.

Ifrågavarande lagförslag blefvo genom Kungl. Maj:ts

beslut den 13 maj 1904 remitterade till högsta domstolen.

Då högsta domstolens utlåtande öfver förslagen den 6 mars 1905

föredrogs inför Kungl. Maj:t i statsrådet, yttrade chefen för justitiedepartementet,

efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll, angående

förstnämnda förslags hufvudgrunder följande:

»Bestämmelserna i det förslag till lag om köp och byte af lös

egendom, som nyligen blifvit af Eders Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagdt,

torde vara egnade att befordra en lagskipning, som öfverensstämmer

med rättsuppfattningen, sådan den i det praktiska lifvet utvecklat

sig. Beträffande handelsförhållanden lärer emellertid, på sätt den kommitté,

som utarbetat samma förslag, redan i underdånig skrifvelse den

20 oktober 1902 antydt, förenämnda syftemål icke kunna fullständigt

vinnas genom lagstiftning allenast på civilrättens område. För bedömande

af mål, som röra förhållandet mellan köpmän i och för deras rörelse,

fordras insikt om de för handeln säregna, ofta för olika orter, tider

eller affärsbranscher skiftande förhållandena. Denna insikt har man

inom rättsskipningen hittills sökt vinna genom vittnens och sakkunniges

hörande. För inhämtande och bedömande af det material, som sålunda

kan vinnas, är det emellertid af vikt, att sakkunskapen finnes representerad

inom domstolarne. I öfverensstämmelse med traditionerna här

i landet, där lekmannaelementet sedan gammalt varit i domstolarne

använda och med tillgodogörande jämväl af erfarenheten från utlandet

innehåller det förra af de nu granskade lagförslagen, att rådstufvurätterna

i våra tre största städer vid behandling af vissa mål, hvilka företrädesvis

ansetts kräfva merkantila insikter, skola sammansättas af ett

lika antal lagfarne och handelskunnige ledamöter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Denna organisation, som här i landet närmast har sin förebild i

underrättens sammansättning vid behandling af dispachemål, står i det

stora hela i öfverensstämmelse med motsvarande lagstiftning i våra

grannländer Dammar]?, Norge och Tyskland, om än därstädes, då handelsmål

af domstolar med särskild organisation handläggas, icke mer än en

lagfaren ledamot sitter i rätten. Ej heller i dessa länder är organisationen

genomförd i alla underrätter eller förekommer den öfverhufvud i

högre instanser. Dessa inskränkningar i lekmannaelementets användning

synas öfverensstämma med sakens natur. Det är nämligen tydligt, att

man icke å alla orter kan finna eu så stor och så skolad handelskår,

att lämplige handelskunnige ledamöter kunna därur uttagas, liksom

naturligen tvistefrågornas sakliga utredning, vid hvilken de handelskunnige

ledamöternas medverkan företrädesvis är behöflig, egentligen

är förlagd till underrätterna, hvarföre det handelskunniga elementet kan

i öfverrätterna bättre undvaras.

I Danmark och Tyskland är denna organisation sedan längre tid

genomförd och bär där, enligt hvad allmänt erkännes, verkat på ett

tillfi-edsställande sätt. All anledning förefinnes, att den äfven här i

landet skall motsvara sitt ändamål. Hvad behofvet. af ett lekmannaelement

vid liandelstvisters afgörande angår, torde detta behof i Sverige

snarare vara större än mindre än i utlandet. På grund af beskaffenheten

af vår rättegångsordning tillkallas de sakkunnige, som i ett eller

annat hänseende skola höras, hos oss i regel icke af rätten utan åt

parterna. Såsom ganska naturligt är under sådana förhållanden, utfalla

de sakkunniges utlåtanden ofta sins emellan stridiga, hvarföre den pröfning,

som tillkommer domstolen, blifver så mycket svårare.

I våra dagar hör man understundom den åsikten uttalas, att domstolar

och ämbetsmän, med all den oväld och de insikter som utmärka

dem, skulle i ett eller annat hänseende visa ensidighet eller åtminstone

en åskådning, som ej fullt öfverensstämmer med det praktiska lifvets

kraf. Om än denna åsikt må vara till större delen ogrundad och oftast

beroende på missförstånd, torde icke något bättre medel finnas till

dylika påståendens undanrödjande än en anordning, sådan som den

föreslagna, hvilken bereder jurister och lekmän tillfälle att utbyta tankar

och erfarenheter under samverkan för rättvisans upprätthållande.

Det synes välbetänkt, att specialdomstolar, som hafva till uteslutande

uppgift att afgöra handelsmål, icke inrättas, utan att, på sätt

kommitténs förslag innebär, de handelskunniga ledamöterna taga plats

i de vanliga domstolarna. Genom denna anordning förebygges den

möjlighet, att vid handelsmålens afdömande utvecklas en från allmänna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

rättsgrundsatser skild praxis. Härförutom skulle upprättandet af särskilda

domstolar medföra fara för tidsutdräkt i de fall, då fråga uppstode,

huruvida ett mål vore af kandelsmåls egenskap eller icke, emedan en

sådan fråga kunde föranleda ett måls afvisande från den domstol, där

det blifvit anhängiggjordt. Detta kan enligt förslaget ej inträffa. Uppkommer

fråga, huruvida ett mål är att hänföra till handelsmål, kan däraf

endast föranledas ett beslut om ändring i domstolens sammansättning.

Detta beslut kommer att genast gå i verkställighet, om den eller de

personer, som skola inträda i domstolen, finnas tillstädes. Eljes blifver

för beslutets verkställande endast ett enda och kort uppskof nödvändigt.»

Såsom af det anförda framgår, blef frågan om handelsdomstolars

inrättande i vårt land vid den tid, då arbeten pågingo för ombildning af det

svenska rättegångsväsendet i dess helhet, undanskjuten i afbidan på en

blifvande revision af våra viktigaste handelsrättsliga bestämmelser.

Därest Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om köp och byte

af lös egendom kommer att, i enlighet med utskottets hemställan, af

Riksdagen i hufvudsak antagas, är därmed den ur köpmannasynpunkt

mest betydelsefulla delen af handelsbalkens bestämmelser ersatt med

en modern lagstiftning. Den tidpunkt, till hvilken vid frågans föregående

behandling afgörandet ansetts böra undanskjutas, torde sålunda

nu vara inne.

Vid öfvervägande af de skäl, som under frågans tidigare skeden

åberopats för handelsdomstolars inrättande i vårt land, har utskottet

fästat synnerligt afseende vid den omständigheten, att dylika domstolar,

bestående af jurister och lekmän i förening, sedan länge äga bestånd i

våra närmaste grannländer Danmark och Tyskland samt nyligen upprättats

jämväl i Norge. I all synnerhet finner utskottet öfverensstämmelse

härutinnan med de båda andra skandinaviska länderna vara önskvärd,

med hänsyn därtill att lekmäns deltagande i rättsskipningen måste

antagas komma att befordra likformighet i tillämpningen af de i allt

väsentligt öfverensstämmande rättsregler rörande köp, som af kommitterade

för Sverige, Norge och Danmark utarbetats.

Afgörande för utskottet, då detsamma, ehuru icke fullt öfvertygadt

om nödvändigheten af den nya institutionens införande i vårt

land, funnit sig kunna tillstyrka bifall till Kungl. Majrts ifrågavarande

proposition, har den omständigheten varit, att det inom köpmännens

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

egen krets råder en så godt som enhällig öfvertygelse därom, att handelskunnige

mäns deltagande i rättsskipningen är i hög grad önskvärdt.

Redan de fackmän, som af förstärkta lagberedningen tillkallades, när

frågan om handelsdomstolar inom densamma behandlades, ansågo det

vara af största vikt, att dylika domstolar med det snaraste inrättades,

och vitsordade, att en sådan anordning lifligt åstundades af det stora

flertalet bland landets köpmän. Och att så fortfarande är förhållandet,

bekräftas häraf, att samtliga de tio handelskorporationer i Stockholm,

Göteborg och Malmö, hvilka yttrat sig öfver det af kommitterade

utarbetade lagförslag i ämnet, utan meningsskiljaktighet tillstyrkt bifall

till detsamma.

Å andra sidan vill utskottet hafva uttalat, att detsamma icke förmår

i allo dela de förhoppningar, som inom köpmanskretsar fästas vid

den nya institutionens införlifvande med vår rättegångsordning. Redan

den omständigheten, att meningarna bland landets jurister allt ifrån det

frågan först väcktes varit och fortfarande äro synnerligen delade rörande

lämpligheten af att låta representanter för affärsvärlden såsom domare

deltaga i handelstvisters afgörande, har varit ägnad att ingifva en viss

betänksamhet. Särskilt torde den nya institutionen icke _i någon högre

grad äga förmåga att undanröja de svårigheter, med hvilka det enligt

erfarenhetens vittnesbörd ofta är förenadt att vinna tillförlitlig kännedom

om ett uppgifvet handelsbruks tillvaro och innebörd. Hädanefter

liksom hittills torde domstolen i flertalet af de tvister, för hvilkas

afgörande kräfves insikt i merkantila förhållanden, blifva hänvisad till

den utredning, som parterna genom sakkunniges hörande eller annorledes

förmå åvägabringa. Bestridas skall dock icke, att domstolens

förstärkning med tvänne insiktsfulle och ansedde affärsmän torde komma

att för densamma i någon mån underlätta utöfningen af dess processledande

verksamhet. Såväl därigenom som genom det meningsutbyte

mellan rättens juridiska och merkantila ledamöter, som i de sålunda

sammansatta domstolarna naturligen måste föregå omröstningen till dom,

lärer ock köpmännens tilltro till rättsskipningen komma att ökas, liksom

äfven juristerna därigenom böra blifva i än högre grad än hittills förtrogna

med merkantil åskådning. Då därtill kommer, att i de rådstufvurätter,

om hvilka här är fråga, det juridiska elementet, äfven om antalet

rättskunnige ledamöter minskas till två, måste anses väl representerad!,

har utskottet ansett sig sakna anledning att motsätta sig den inom köpmansvärlden

så lifligt åstundade reformen. Utskottet vill ock erinra

därom, att det endast är tvister om aftal köpmän emellan, som enligt

propositionen kunna komma att handläggas af domstolar, i hvilka handels
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

kunnige män äga säte och stämma, äfvensom att för dessa senares

deltagande, enligt hvad 9 § utvisar, ytterligare förutsättes, att endera

parten därom framställer yrkande. Vid sådant förhållande synes det

utskottet, som skulle starkare skäl fordras för ett förkastande af propositionen

än en blott tvekan, huruvida den däri föreslagna reformen är

af oundgängligt behof påkallad. Skulle erfarenheten komma att ådagalägga,

att den institution, som nu motses med så stora förhoppningar

från den samhällsklass, hvars intressen af densamma närmast beröras,

icke skulle lyckas tillvinna sig köpmännens förtroende, komma naturligen

yrkandena på målens handläggning af sålunda sammansatta domstolar

att blifva allt sällsyntare, och någon svårighet torde i sådant fall

icke möta att återgå till nu rådande förhållanden.

I fråga _ om förslagets särskilda bestämmelser har utskottet icke

funnit anledning framställa annan anmärkning, än att i 3 § bestämmelsen

om det hinder för utöfvande af domarebefattning såsom handelskunnig^

ledamot af rätten, som består däri att någon afträdt sin egendom

till konkurs, torde böra bringas i fullkomlig öfverensstämmelse

med motsvarande föreskrift i fråga om nämndeman.

Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer

utskottet,

att Riksdagen, under förklarande att Kungi. Maj:ts

ofvanberörda proposition icke kan i oförändradt skick

bifallas, måtte för sin del antaga följande

Lag

om särskild sammansättning af vissa rådstufvur ätter vid

behandling af handelsmål.

Med ändring af hvad lag innehåller häremot stridande förordnas

som följer:

Kungl. May.ts Jäv slag:

Utskottets förslag:

1 §•

^ Vid behandling af handelsmål inför rådstufvurätt i Stockholm,

Göteborg eller Malmö skola, där ej nedan annorlunda stadgas, i rätten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

7

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

sitta två af dess lagfarne ledamöter, af hvilka den ene skall föra ordet,

samt två kandelskunnige män.

Med kandelsmål föi’stås i denna lag tvist om anspråk, som grundar

sig på köp af lös egendom eller på aftal om inköp eller försäljning

i kommission af sådan egendom, dock endast där fråga är om aftal

mellan köpmän i och för deras rörelse. Mål, som skall handläggas i

den för växelmål eller för tvister i konkurs stadgade ordning, vare ej

hänfördt till handelsmål.

Såsom köpman skall vid tillämpning af denna lag anses enhvar,

som, enligt hvad särskilt finnes stadgadt, är pliktig att föra handelsbod^.

2 §•

I stad, där handelskunnige ledamöter skola hafva säte i rådstufvurätten,

åligger det stadsfullmäktige att hvartannat år i december

månad utse dem, som under nästföljande två år skola i sagda egenskap

tjänstgöra, äfvensom ett lika antal suppleanter. Om antalet ledamöter

förordnar Konungen för hvarje rådstufvurätt särskildt.

Handels- och sjöfartsnämnd, där sådan finnes, har att i god tid

före valet till stadsfullmäktige ingifva uppgift å personer, som till

nämnda befattningar anses lämpliga. Uppgiften bör omfatta minst

dubbelt så många personer som de, hvilka skola väljas.

3 §•

Handelskunnig ledamot skall

vara svensk medborgare och hafva

uppnått tjugufem års ålder. Ej

må befattningen utöfvas af den,

som står under förmynderskap,

som afträdt all sin egendom

till borgenärer och icke gitter visa

att han är fri från deras kraf, eller

hvars egendom, utan att vara afträdd

till konkurs, förvaltas för

borgenärers räkning,

3 §.

Handelskunnig ledamot skall

vara svensk medborgare och hafva

uppnått tjugufem års ålder. Ej

må befattningen utöfvas af den,

som står under förmynderskap,

som afträdt all sin egendom

till borgenärer och icke, på sätt

lag förmår, gitter visa att han är

fri från deras kraf, eller hvars egendom,

utan att vara afträdd till konkurs,

förvaltas för borgenärers räkning,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kungl. Maj:ts förslag:

som förklarats förlustig medborgerligt

förtroende eller ock är

under framtiden ställd eller af allmän

åklagare tilltalad för brott,

som kan medföra dylik påföljd,

eller som blifvit dömd ovärdig

att nyttjas i rikets tjänst eller

att föra annans talan inför rätta.

Utskottets förslag:

som förklarats förlustig medborgerligt

förtroende eller ock är

under framtiden stäld eller af allmän

åklagare tilltalad för brott,

som kan medföra dylik påföljd,

eller som blifvit dömd ovärdig

att nyttjas i rikets tjänst eller att

föra annans talan inför rätta.

4 §-

Den, som blifvit vald till handelskunnig ledamot eller suppleant,

må kunna afsåga sig uppdraget, om han icke är boende inom rådstufvurättens

domvärjo, om han uppnått sextio års ålder eller om han

varit ledamot två år eller suppleant sex år.

Afsägelse af uppdrag att vara ledamot eller suppleant pröfvas af

magistraten.

5 §■

Afgår handelskunnig ledamot eller suppleant före utgången af

den tid, för hvilken han blifvit vald, skola stadsfullmäktige, på anmälan

af magistraten, anställa nytt val för den återstående tiden.

6 §.

Handelskunnig ledamot eller suppleant må ej i sådan egenskap

uppbära arfvode.

7 §.

Frågor om de handelskunnige ledamöternas och suppleanternas

indelning till tjänstgöring och om ledighet för dem handläggas i samma

ordning som enahanda frågor beträffande rådmän. Vid indelningen till

tjänstgöring skola iakttagas de föreskrifter Konungen meddelar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Kungl. Maj ds Jörslag: Utskottets förslag:

8 §•

Skulle vid något rättegångstillfälle handelskunnig ledamot uteblifva

och kan ej suppleant tillkallas, äge rätten utse en handelskunnig man

att vid det tillfälle träda i den uteblifnes ställe.

9 §•

Har vid uttagande af stämning käranden begär!, att handelskunnige

ledamöter skola deltaga i målets handläggning, skall vid målets företagande

rätten bestå af lagfarne och handelskunnige ledamöter såsom

i 1 § sägs. Finnes målet ej vara till handelsmål hänförligt, förordne

rätten, att den under målets vidare handläggning skall vara sammansatt

såsom för tvistemål i allmänhet är stadgadt.

År icke vid stämningens uttagande sådan begäran framställd, som

förut nämnts, varde målet företaget af rätten sådan den är sammansatt

i tvistemål i allmänhet. Vill svaranden, att rätten skall sammansättas

så som i 1 § är föreskrifvet, framställe invändning därom vid första

rättegångstillfälle, då han är tillstädes. Gör han det ej, äge ej ändring

i rättens sammansättning rum, ändå att målet är af handelsmåls egenskap.

10 §•

Skola flera tvistefrågor handläggas gemensamt och är någon bland

dem af handelsmåls egenskap, gälle i fråga om rättens sammansättning

hvad här ofvan är stadgadt om handelsmål.

11 §•

Varder mål draget under högre rätt, må ej där komma under

pröfning huruvida handelskunnige ledamöter bort deltaga uti målets

behandling vid rådstufvurätten.

12 §.

Konungen äger på framställning af stadsfullmäktige i stad, som

icke är nämnd i 1 §, förordna att donna lag skall äga tillämpning i

afseende å därvarande rådstufvurätt.

Bih, till Likså. Prof. 1905. 7 Samt. 41 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets Utlåtande M:o SL

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906; dock att mål, hvari

stämning utfärdats före nämnda dag, skola behandlas enligt äldre lag.

Val, hvarom i 2 § är föreskrifvet, skall förrättas första gången år 1905.

Stockholm den 10 april 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herr Trana har begärt få antecknadt, att han i utskottet uttalat

den mening, att rådstufvurätterna äfven vid bi handling af handelsmål

borde bestå af 3 lagfarne ledamöter.

Herr Redelius har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet, och herr Segerdahl, att han icke

deltagit i ärendets slutliga behandling.

STOCKHOLM, p. A. XPMAJfS EPTERTB, TRYCKERI. 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:111 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om särskild sammansättning af vissa rådstufvur ätter vid behandling af h s. 1 i texten