Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändringar i lagen om försäkringsrörelse.

1905-04-28 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:58, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändringar i lagen om försäkringsrörelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:ö 58.

1

2V:o 58.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1905, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändringar i lagen

om försäkringsrörelse.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 22, hafva herrar S. Palme och C. Wallis anfört:

»T det närmaste ett årtionde hade förflutit under nästan ständiga

förarbeten, innan den efterlängtade försäkringslagen den 24 juli 1903

kunde till efterrättelse utfärdas.

Förhandlingarna angående de olika, under dessa förarbeten framkomna

förslag både varit ganska lifliga och meningarna bland fackmännen

hade varit, rätt skiljaktiga äfven beträffande vissa delar af det definitiva

förslag, som förelädes 1903 års Riksdag. Men alla invändningar, om än

så berättigade, tystnade, alla meningsolikheter, om än så betydande,

folio inför den allmänna tillfredsställelse och känsla af trygghet, som

den slutliga af Riksdagen antagna försäkringslagen medförde.

Under den tid, som sedan dess förflutit, har de svenska försäkringsbolagens

uppmärksamhet i främsta rummet varit riktad på det ingalunda

lalla värfvet att noggrant inrätta sig efter alla de stadganden,

som i lagen upptagas, och att uppställa och formulera de grunder för

etthvart bolags försäkringsrörelse, hvarpå jämlikt lagen vederbörlig

fastställelse erfordras.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 7 Samt. 48 Häft. (N;o 58.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

Därunder hafva hos fackmän uppstått betänkligheter mot än den

ena än den andra af lagens föreskrifter. Men då en nyss antagen lag

icke utan tvingande skäl bör ändras, synas eventuella önskningar i berörda

hänseenden hafva bordlagts i afvaktan på, att eu längre tids

arbete under den nya lagen skall kunna samla och gifva bestämdare

form åt önskemålen.

Emellertid har, genom en kunglig stadfästelse af en lifförsäkringsanstalts

grunder, en fråga uppkommit, hvilken dels berör försäkringslagens

centralaste del, dels är af sådan natur, att ett uppskof med dess

afgörande kan medföra vissa faror för det svenska lifförsäkringsväsendets

lugna och solida utveckling.

Den lifförsäkringsafgift eller premie, som af en anstalt upptages,

för att en viss summa skall vid den försäkrades död0) utbetalas, erlägges

merendels i årligen förfallande lika stora belopp. Då risken för anstalten

att för en viss försäkring få utbetala försäkringssumman stiger

med den försäkrades stigande ålder, måste den ständigt lika stora

premien blifva en slags medelpremie, till en början större, men längre

fram mindre än själfva årsrisken.

Af årspremien åtgår en del att täcka bolagets omkostnader, en

annan del att täcka årsrisken för försäkringen, d. v. s. dödsfallsutbetalningar

under året, medan återstoden reserveras för kommande behof.

Det sålunda uppkommande, år efter år stigande, reserverade beloppet

kallas premiereserv för den ifrågavarande försäkringen, och summan af alla

de enskilda försäkringarnas premiereserver utgör försäkringsanstaltens

premiereserv.

På en solidt beräknad och afsatt premiereserv, som är placerad i

säkra valutor, hvilka på ett tillfredsställande sätt förvaras, beror i främsta

rummet ett lifförsäkringsbolags trygghet. Den svenska försäkringslagen

uppställer fullt betryggande bestämmelser beträffande valutornas beskaffenhet

och förvaring, men att själfva beräkningsgrunderna icke äro

tillräckligt skarpt uppdragna, därom vittnar den nyss antydda nådiga

stadfästelse^

För att tydliggöra innebörden af de grunder, som för ifrågavarande

anstalt vunnit stadfästelse, är det nödvändigt att nämna några ord om

beräkningen af premiereserven.

För att lämna medel till täckandet af en lifförsäkringsanstalts om
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

kostnader, innefattar hvarje af de premier, som återfinnas i ett lifförsäkringsprospekt

och hvilka kallas bruttopremier, ett s. k. kostnads- eller

bruttotillägg. Resten af premien kallas nettopremie och är afsedd att,

med tillämpning af antagen dödlighetstabell och räntefot, jämnt motsvara

risken.

Nu stadgas i försäkringslagens 121 §, att premiereserven för lifförsäkringar

skall »minst uppgå till skillnaden mellan kapitalvärdet af

bolagets förbindelser på grund af löpande lifförsäkringar och kapitalvärdet

af de nettopremier, som lifförsäkringstagarne må hafva att ytterligare

erlägga». Härigenom är, enligt allmän uppfattning bland mest

kompetenta fackmän samt enligt uttalande af kommentatorn till den

bästa hittills utgifna lageditionen, fastslaget, att det är den s. k. nettopremiemetoden,

som skall komma till användning vid beräkning af

premiereserven.

Denna metod innebär, för att använda ett ofta, om än oegentligt

formuleradt uttryck, att vid sådan beräkning ingen hänsyn får tagas

till anstaltens omkostnader. Då de kostnader, som en lifförsäkringsanstalt

måste vidkännas för anskaffandet af försäkringar, äro ganska

betydande, ligger det nära till hands, att eu. yngre och kapitalsvagare

försäkringsanstalt önskar icke på eu gång, utan efter hand, under

loppet af några år afskrifva dessa kostnader. Metoder finnas, enligt

hvilka hänsyn därtill direkt tages vid beräkningen af premiereserven,

hvilken därigenom till en början blir mindre, men småningom efter

vissa grunder stiger till det normala. Dylika metoder hafva hos oss,

efter namnet på uppfinnaren af den förnämsta metoden, kallats zillmering.

I full öfverensstämmelse med det, som utan tvifvel varit lagstiftarens

afsikt, innebär den svenska försäkringslagens anda och mening,

att zillmering icke må användas för beräkning af premiereserven. Detta

framgår äfven af den omständigheten, att lagstiftaren behjärtat ofvannämnda

svårighet för unga bolag och i lagens 48 och 99 §§ medgifvit,

att »kostnad, som under loppet af ett räkenskapsår användts till anskaffande

af nya lifförsäkringar, må i balansräkning uppföras såsom

tillgång, dock icke till högre belopp än en och en half procent af

summan af de under året anskaffade —--— lifförsäkringar». Men

lagen fogar därtill vissa villkor, nämligen dels att dylik anskaffningskostnad

skall »afskrifvas med minst en femtedel för hvarje år», dels att,

så länge dylik afskrifning ej fullständigt gjorts, ej må till utdelning

användas mera än fem procent å aktiekapitalet.

Att sålunda en dylik post kan få upptagas såsom tillgång betyder

ingenting annat än att lagen, för att i vissa fall underlätta bok
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

sluts uppgörande, medgifver en form af hvad som i vårt land, om ock

oriktigt, kallats zillmering. Men själfva detta alldeles bestämda medgifvande

synes gifva vid handen den begränsning, som lagen stadgar

för anskaffningskostnadernas successiva amortering.

Den 28 oktober 1904 har Kungl. Maj:t för svenska lifförsäkringsanstalten

Oden stadfäst här i utdrag bifogade grunder för anstaltens

beräkningar.

Af grunderna framgår, att anstaltens nettopremier under de första

lem lör säkringsåren äro väsentligt lägre än under de följande åren.

Då emellertid bruttopremierna äro lika under hela försäkringstiden,

uppstår under de första fem åren ett öfverskott af »6,7 2 pr mille af

försäkringssumman», afsedt att »täcka anskaffningskostnadens, enligt uppgift

af Odens aktuarie, beräknadt »till ett belopp af 30 kronor för

1,000».

Att de nettopremier, som Oden sålunda framställer, verkligen äro

ett slags nettopremier, låter sig icke bestridas, och försäkringsinspektionen

och Kungl. Maj:t äro tydligen af denna åsikt, stödjande sig

sannolikt på den omständigheten, att i den svenska försäkringslagen

icke finnes den definition på nettopremie, som tydligen hade bort supplera

stadgandet i 121 § om beräkningen af premiereserven.

Om man emellertid jämlikt sagda paragraf beräknar Odens premiereserv,

finner man, hvilket för lifförsäkringsmatematikern är eu tydlig

sak, att Odens premieberäkningsmetod verkar med afseende på premiereserven

såsom en högst betydande och högst betänklig zillmering.

Medan lagen medgifver upptagandet såsom tillgång af anskaffningskostnader

på 1 ha procent af försäkringssumman, verkar Odens metod

som en fördubbling af denna procent. Medan lagen föreskrifver högst

fem års amortering för anskaffningskostnaderna, fördelar Oden anskaffningskostnaderna

på hela premiebetalniogstiden. Och detta utan att

lagen förebygger det. Ja, intet hinder skulle enligt lagen förefinnas

för Oden att, jämte sin egen mera dolda 3-procent-zillmering, tillgripa

den lagtillåtna, öppna 1 V2 procents-zillmeringen.

Lyckligtvis är Oden en lifförsäkringsanstalt, som ledes af hederliga

ocli sakkunniga män, och lyckligtvis har Oden, utöfver premiereserven,

andra fondei-, som åtminstone bidraga till anstaltens soliditet.

Men om icke dessa garantier funnos, skulle det af anstalten använda

systemet kunna leda till de allra betänkligaste följder.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

Ett par exempel skall klargöra betydelsen af Odens system.

Vid sammanträde med svenska aktuarieföreningen den 20 ocli

23 sistlidne december meddelade fil. lic. H. Lundgren några af honom

uträknade sammanställningar mellan premiereserven under olika försäkringsår

för en vid inträdet 30-årig försäkringstagare under förutsättning, att

A. vanlig beräkningsmetod följdes

B. Odens » »

Premiereserven

för en vid inträdet 30-årig försäkringstagare.

1,000 kronors vanlig lifförsäkring med lifstidspremie.

Försäkrings-

år

Premiereserven vid slutet af försäkringsåret

Skillnad

(=för liten

premiereserv

enligt Odens

metod)

Vanlig

beräkningsmetod

Odens

beräkningsmetod

-

i

9,76

4,36

5,40

2

20,02

9,00

11,02

3

30,63

13,75

16,88

4

41,51

18,52

22,99

5

52,84

23,48

29,36

6

04,so

35,50

29,00

7

76,38

47,75

28,63

8

88,38

60,12

28,26

9

100,81

72,94

27,87

10

113,49

86,01

27,48

15

180,30

154,90

25,40

20

254,50

231,40

23,10

25

336,38

315,83

20,65

30

423,54

405,70

17,84

35

514,20

499,14

15,06

40

605,23

593,07

12,16

45

690,26

680,66

9,60

50

763,73

750,43

7,30

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

Dessa siffror tala ett alldeles tydligt språk beträffande den mindre

soliditeten hos det af Oden använda beräkningssättet.

Med tillämpning af denna jämförelse på en större grupp försäkringar,

ett helt lifförsäkringsbolag, har licentiaten Lundgren funnit nedan

upptagna sammanställningar, under antagande att i en lifförsäkringsanstalt

årligen inträda 30-åriga lifförsäkringstagare med försäkringar af

samma art, som nyss nämndes, för en miljon kronor om året.

Totala premiereserven för hela bolaget vid slutet af hvarje försäkringsår.

Försäkrings-

år

Vanlig

beräkningsmetod

Odens

beräkningsmetod

|

Skillnad

(= för liten

v i

premiereserv

enligt Odens

metod)

1

i

12,850

7,540

1

5,310

2

35,730

19,100

16,630

3

69,060

35,890

33,170

4

113,160

57,460

55,700

5

168,380

83,920

84,460

6

235,120

122,250

122,870

7

313,650

172,740

140,910

8

404,150

235,560

168,590

9

506,890

311,010

195,880

10

622,220

399,430

222,790

Efter fem år vore alltså med Odens metod anstaltens hela premiereserv

icke fullt hälften så stor, som om den vanliga beräkningsgrunden

hade användts och ännu efter 10 år endast 64 procent däraf.

Fil. doktor N. Ekholm har verkställt och i försäkringsmannaföreningen

framvisat en approximativ beräkning af den skillnad, som

skulle uppstå i premiereserven för Svenska Lifförsäkringsbolaget, ifall

detta bolag, i stället för sin nu använda beräkningsmetod, tillämpade

Odens metod. Han fann, att sagda bolag i så fall skulle kunna minska

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

7

sin fond med 2—2*/2 miljoner kronor. Då nn bruttopremierna i de

bägge bolagen äro hvarandra tämligen lika, kom doktor Ekholm till

följande slutsats: Antingen är fonden (premiereserven) enligt nettopremiemetoden

för stor eller enligt Odens metod för iiten för den nödiga

soliditeten. Någon annan möjlighet finnes icke.

Följande exempel torde måhända ytterligare förtydliga det äfventyrliga

i den åt Oden sanktionerade metoden.

Eu sedan flera år existerande lifförsäkringsanstalt antages ha i sitt

prospekt en tariff för vanlig lifstidsförsäkring med lifstidspremier, beräknade

på vanligt sätt under förutsättning af hela tiden konstanta nettopremier

och konstant bruttotillägg. Anstalten har hittills afsatt full reserv

enligt vanliga grunder. Efter lagens tillkomst anmäler anstalten

emellertid, att den under de 5 första åren uppbär en lägre nettopremie

än den ursprungligen beräknade och under de återstående åren en däremot

svarande högre, samt att belastningen under de 5 första åren beräknats

högre och under den återstående tiden lägre, efter sådan grund

att bruttopremien blir konstant och lika stor som tillförene beräknats.

Däraf blir en följd, att anstalten hädanefter afsätter en mindre reserv

än hittills, detta dock beroende allenast af en fiktion beträffande nettopremiernas

och belastningens respektive värden.

Med de exempel, som här anförts, torde klarligen vara ådagalagdt,

att skillnaden i soliditet är högst betydande mellan två i öfrigt lika bolag,

af hvilka det ena tillämpar Odens metod för premiereservens beräkning,

det andra tillämpar den vanliga metoden. Denna skillnad kan bli

ödesdiger, ifall den mindre solida beräkningsmetoden tillämpas af ett

bolag, där ledningen är mindre god, mindre samvetsgrann och hederlig

än i Oden.

Den djupa indignation, som inom fackkretsar uppstått med anledning

af meranämnda stadfästelse, har icke vändt sig mot Oden utan mot

den använda metoden.

Dennas teoretiska berättigande under bestämda villkor har visserligen

fått sitt erkännande från ett och annat håll. Men de praktiska

konsekvenserna af metodens tillämpning, den hotande insolvensen, godtyckligheten,

farorna för ett högst skadligt uppdrifvande af anskaffningskostnaden,

af hvilkas höjd ett bolag enligt Odens metod är tämligen

oberoende, allt detta och mycket mera har gjort den opartiska svenska

försäkringsvärlden så godt som enhällig i sitt fördömande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

Det liar sagts, att, då lagen intet innehåller om huru nettopremierna

skola beräknas, och då Odens premier dock äro en slags nettopremier,

Kungl. Maj: t icke haft fog att vägra fastställelse. Däremot har

framhållits, att Kungl. Maj:t jämlikt försäkringslagens 2 § har att pröfva

hvarje försäkringsanstalts grunder för dess försäkringsrörelse och därvid

efterse, »om och i hvad mån särskilda bestämmelser därutöfver må, med

hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, erfordras».

Vidare har framhållits, att stadfästelsen af Odens grunder icke

innebär något medgifvande, att anstalten i all framtid kan tillämpa dessa

grunder, ty finner försäkringsinspektionen dessa »stadfästa grunder icke

längre vara betryggande», så kan inspektionen, jämlikt försäkringslagens

136 § anmäla därom hös Konungen, »som, där så pröfvas erforderligt,

förelägger bolaget att inom viss tid vidtaga åtgärder för rättelses vinnande».

Härmed må emellertid vara hur som helst, allmänna meningen

inom kompetenta och opartiska fackkretsar är, att lagen i hög grad tarfvar

en snar förändring, så att dels nu rådande ovisshetstillstånd å här afsedt,

område upphör, dels stadfästelse å osolida beräkningsgrunder forebvgges.

Då vi undertecknade i allo dela dessa åsikter, tillåta vi oss härmed

vördsamt hemställa, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t ville

anhålla, det täcktes Kungl. Mäj:t låta utarbeta samt förelägga nästsammanträdande

Riksdag sådan ändring i Lag om försäkringsrörelse den 24

juli 1903, att lagens stadganden rörande premiereservens beräkning dels

vinner nödig klarhet och bestämdhet, dels så affattas, att tillämpningen

af mindre solida beräkningsmetoder förebygges».

Den i motionen omförmälda vid densamma fogade bilaga är af

följande lydelse:

t> Kungl. Majris nådiga resolution i anledning af en till Kungl.

Maj:t ingifven skrift, dämti direktionen för Svenska Lifförsäkringsanstalten

Oden i underdånighet anhållit om

nådig stadfästelse åt af anstaltens generalförsamling den

2 sistlidne maj antagna bestämmelser om grunder för

lifförsäkringsverksamhetén;

öfver hvilken underdåniga ansökning kungl. försäikringsinspektionen

afgifvit infordrgdt underdånigt utlåtande;

gifven Stockholms slott den 28 oktober 1904.

Kungl. Maj:t har i nåder låtit detta ärende Sig föredragas, och

finner Kungl. Maj:t, som denna dag fastställt bolagsordning för Svenska

Lifförsäkringsanstalten Oden, godt fastställa följande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

9

»Grunder för Svenska Lifförsäkringsaiistalten Odens

forsäkmigsverksamliet.

Grunderna för beräkning af försäkringspremier och premiereserv.

1. Vid beräkning af försäkringspremier och premiereserv använder

bolaget en räntefot af 3V2 procent och svenska allmänna dödlighetstabellen

åren 1881—1890 med den förändring däri, att alla kvarlefvande

89-åringar antagas do under sitt 90:e år.

2. För hvarje försäkringsaftal beräknas engångsnettopremien Ax så,

att den blir lika med kapitalvärdet per snille af bolagets förbindelse

på grund af aftalet, och ärsnettopremien, för 1,000 kronor, P», för det

6:te och de därpå följande åren, enligt formeln

_Ax Da; + 6.72 {JSfx 1 Nx + 4)

Fx ~~ Nx — \ — Nn —} “

där n betecknar det år, med hvilket premiebetalningen upphör; under

de 5 första försäkringsåren är nettopremien — Px — 6,72.

3. Nettopremien höjes med ett förvaltnings- och säkerhetstillägg,

som ej öfverstiger 20 procent och ej understiger 5 procent, och de 5

första försäkringsåren dessutom med 6,72 per mille af försäkringssumman

för att täcka anskaffningskostnaden. Den sålunda bildade tariffpremien

är förfallen till betalning vid början af hvarje försäkringsår,

men kan äfven betalas halfårs- eller kvartalsvis mot erläggande af ett

tillägg, beräknadt på sätt öfverstyrelsen föreskrifver.

Premiereservens beräkning. För hvarje vid kalenderårets slut gällande

försäkring beräknas tillgodohafvandet i premiereserven på grund

af det antal år och månader försäkringen då varat; summan af dessa

tillgodohafvanden tillsammans med summan af nettopremier, erlagda

för tid fallande inom nästföljande kalenderår, upptages i årets bokslut

såsom premiereserv.

Reglerna för återköp af försäkring, för påföljd af försummelse att

erlägga premie samt för lämnande af förskott mot säkerhet

i lifförsäkringshref.

1- Regler för återköp. Försäkringstagare, som betalt minst 5 fulla

årspremier och önskar upphöra med försäkringen samt därom hos bolaget

gör anmälan senast inom ett år efter det den första oguldna premien

bort erläggas, erhåller mot försäkringsbrefvets inlämnande, antingen

Bill. till Riksd. Prat. 1905. 7 Sami. 48 Höjt. 2

r

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

kontant 9/io af sitt tillgodohafvande i premiereversen (återköpsvärdet),

sådant det befinnes vid slutet af den tid, för hvilken premie blifvit

erlagd, eller och ett nytt försäkringsbref (fripolice) utan skyldighet att

betala premier och lydande å det försäkringsbelopp, som motsvarar

försäkringens hela tillgodohafvande i berörda premiereserv, betraktadt

såsom engångsnettopremie.

2. Försummar försäkringstagare att erlägga premie inom en månad

efter förfallodagen har försäkringen förfallit.

3. Försäkring, som sålunda förfallit till följd af bristande premiebetalning,

kan inom ett år, efter det den första oguldna premien bort

inbetalas, med likvid af ogulden premie jämte högst 6 procent ränta

därå, återupplifvas, om försäkringstagaren jämte ansökan därom till

bolaget insänder nytt läkarebetyg, och styrelsen vid pröfning däraf

finner skäl vara att till ansökningen lämna bifall.

4. Förskott mot säkerhet i försäkringsbref beviljar bolaget, dock

ej till högre belopp än försäkringsbrefvets återköpsvärde.

Grunderna för beräkning och fördelning af den vinst, som må tillkomma

försäkringstagarna.

Berättigad till vinst är hvarje delegare i bolaget, hvars försäkring

vant i gällande kraft minst 5 år och fortfarande gäller, då vinsten förfaller

till betalning; dock att vinst ej tillkommer försäkringstagare vare

sig vid kapitalförsäkring, eller vid donationsförsäkring, eller vid lifränteförsäkring,

eller vid eå kallade korttidsförsäkringar, eller vid försäkringar

med stigande premie, eller å så kallade fripolicer.

Aktuarien uträknar årligen den vinstsumma, som under nästföljande

år skulle utgå till de vinstberättigade under förutsättning, att

vinstfördelningen fortfarande sker efter samma grunder, som under närmast

föregående år följts. Denna beräkning jämte förslag till ändring i

berörda grunder, därest han anser sådan erforderlig, öfverlämnar han till

styrelsen, som med ledning af berörda uträkning och den vinst, bolaget

under de gångna åren lämnat, uppgör förslag till den vinstsumma, som

bör till de vinstberättigade utdelas, hvarefter förslaget, på sätt bolagsordningen

bestämmer, pröfvas af öfverstyrelsen och bolagsstämman.

Ainsten fördelas mellan de vinstberättigade i förhållande till hvars

och ens uormalpremie, d. v. s. den helårspremie, som den försäkrade

käft att betala, om premien skolat erläggas under hela försäkringetiden.

Öfverstiger den till fördelning bestämda vinstsumman 10 procent af de

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

11

vinstberättigades sammanlagda normalpremie, fördelas öfverskottet i förhållande

till hvarje vinstberättigads tillgodohafvande i premiereserven,

sådan den befanns fem år före den dag, då vinsten är till betalning

förfallen.

Den å hvarje försäkring belöpande vinst förfaller till betalning

på årsdagen af försäkringens tecknande.

Huruvida bolaget må drifva försäkringsrörelse i utlandet.

Bolaget, som för närvarande drifver försäkring allenast i Sverige,

skall, därest rörelsen utsträckes till utlandet, dessförinnan hos Konungen

göra anmälan om hvilka beräkningsgrunder och försäkringsvillkor skola

vid den utländska rörelsen tillämpas.» Hvilket vederbörande till underdånig

efterrättelse länder.

OSCAR.

Hjalmar Westrinp.»

Vid behandling af detta ärende har lagutskottet haft tillfälle taga

del af flere i här berörda fråga gjorda uttalanden, särskildt ett, af »Svenska

aktuarieföreningen» af den 18 nästlidne mars, hvilket är af följande

lydelse:

»I 121 § i lag om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 stadgas

att premiereserven skall minst uppgå till skillnaden mellan kapitalvärdet

af bolagets förbindelser på grund af löpande lifförsäkringar och kapitalvärdet

af de nettopremier, som lifförsäkringstagarne må hafva att

ytterligare erlägga. Att begreppe| nettopremie ej blifvit i detta sammanhang

otvetydigt bestämdt är helt visst en brist hos den i denna paragraf

gifna regeln för premiereservens beräkning. Premiereserven utgör nämligen

enligt denna bestämmelse skillnaden mellan tvåled, det ena kapitalvärdet

af försäkringsbolagets förpliktelser, det andra kapitalvärdet af de

försäkrades framtida förpliktelser (nettopremierna). Det förra af dessa

led är fullt bestämdt, då detsamma följdriktigt endast kan betyda det

närvarande värdet af försäkringssumman i det ögonblick detta värde

skall bestämmas; däremot kan det senare ledet eller kapitalvärdet af

nettopremierna ej anses vara entydigt bestämdt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

För de flesta svenska aktuarier torde den uppfattningen varit

gällande, att begreppet nettopremie i detta sammanhang skulle tolkas

på sådant sätt, att den vanliga nettopremiemetoden för premiereservens

beräkning skulle vinna tillämpning. Emellertid kan ej förnekas att

stadgandet i 121 § i meromnämnda lag, tolkadt efter ordalydelsen och

ej i sammanhang med öfriga bestämmelser i lagen (48 och 99 §§), skulle

kunna tillåta en anstalt att ur den konstanta årliga bruttopremien uttaga

en mindre, nettopremie under de första än under de senare försäkringsåren,

hvarigenom premiereserven komme att afsevärdt nedbringas under

det belopp, som .skulle framkomma genom en beräkning enligt den

vanliga nettopremiemetoden.

I det utkast till Lov om Forsikringsselskaber, som af kommitterade

afgafs till den norska regeringen den 23 december 1895, sökte man

förebygga, en sådan tolkning af begreppet nettopremie, att en varierande

nettopremie skulle kunna uttagas ur en konstant bruttopremie. Enligt

detta förslag skulle premiereserven nämligen beräknas på följande sätt:

»Premiereserven . . . skal svare til et Belöb lig den konstante (d. e.

den under Hensyn til Dödelighed og Rentefod till Regnskabsdagen beregnede)

Vandi af Forsikringens Paalydende med Fradrag af den konstante

Vaerdi af de fremtidige Nettopreemier för samme Forsikring, alle

Led beregnede efter den til Kontrolkontoret anmeldte Dödelighetstabel

(i Tilffelde tillige Invaliditetstabel) og Rentefod, og liden åt der af den

aarlige Bruttoprmmie maa udtages eu anden Nettovserdi for det eller de

förste end för de senere Aar.»

Eu af anledningarna till att försäkringsanstalter ur en konstant

bruttopremie beräkna nettopremien under några af de första åren lägre

än under de följande är den, att man dymedelst på bekostnad af premiereserven

kan bestrida de med anskaffningen af försäkringar förenade

kostnaderna.

De kostnader, som ett lifförsäkringsbolag får vidkännas för en försäkrings

afslutande i form af provisioner till agenter, arfvoden till läkare

m. m., betalas af bolagen i förskott för att sedan småningom betäckas

af bruttotillägget eller den s. k. belastningen å nettopremierna. Då

denna förskottsbetalning är betungande, särskild! för yngre lifförsäkringsbolag,

började man redan tidigt använda sådana metoder för beräkningen

af premiereserven, att afsättningen till densamma under kortare eller

längre tid blef mindre än den utan hänsyn till anskaffningskostnaderna

skulle hafva blifvit. Den så uppkomna minskningen i premiereserven

amorterades enligt olika metoder under den följande försäkringstiden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5S. 13

År 1863 framställdes af aktuarie!! i lifförsäkringsbolaget Germania

i Stettin d:r A. Zillmer i eu afhandling, »Beiträge zur Theorie der Prämienreserve»,

en matematisk teori för beräkningen af premiereserven

med hänsyn till anskaffningskostnaderna. Metoden har efter sin upphofsman

fått namnet den zillmerska, liksom likartade metoder ofta benämnas

»zillmering». Zillmers metod består till skillnad från den vanliga

nettopremiemetoden däruti, att »man beräknar nettopremien för en försäkring

så, att den under det första året är ett visst belopp lägre än

under de följande åren» (I. c. sid. 11). Denna minskning i nettopremien

motsvarar det belopp, som tages ur premiereserven för att bestrida

försäkringens anskaffningskostnader.

För att denna metod ej skall äfventyra ett bolags soliditet måste

emellertid afdraget från premiereserven begränsas. Zillmer själf föreslog

med hänsyn till sin tids förhållanden som maximum för afdraget 1 till

IV4 procent af försäkringssumman.

Såsom ett från matematisk synpunkt oundgängligt villkor fastslår

Zillmer vidare, att afdraget ej får öfverstiga skillnaden mellan första

årspremien och samma års dödsrisk. För att icke öfverträda denna

nödvändiga regel hafva vissa bolag med syfte att få afdragsprocenten

högre, gjort den utvidgningen af Zillmers metod, att den lägre nettopremren

beräknas icke blott för det första försäkringsåret, utan äfven

för flere af de följande, ja, under ända till fem år. En dylik metod är

den af svenska lifförsäkringsanstalten Oden använda, enligt hvilken luden

konstanta bruttopremien uttages en lägre nettopremie under de

fem första försäkringsåren, hvarigenom afdragspro cent en vid femte årets

slut uppgår till omkring 3 procent eller ungefär 21/2 gånger den procent,

som Zillmer på sin tid ansåg kunna vara den högsta tillåtna.

Lagstiftningen har numera i flere länder medgifvit under olika

former ett afdrag från försäkringsfonden för att betacka anskaffningskostnaderna.

I den tyska »Gesetz iiber die privaton Versicherungs-Unternekmungen

vom 12. Maj 1901» stadgas i § 11 följande:

»..... Auch ist anzugeben ob lind in welchem Masse bei der

Berechnung der Prämienreserven eine Methode angewandt werden solf,

nacli welcher anfänglick nicht die volle Prämienreserve zuriickgestellt

wird, wobei jedoch der Satz von zwölfeinhalb per Mille der Versicherungssumme

nicht liberschritten werden darf....»

De svenska och danska försäkringslagarne åter tillåta afdrag under

annan form. Enligt 48 och 99 §§ i den svenska lagen stadgas, att

»kostnad, som under loppet af ett räkenskapsår användts till anskaffande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N;o 58.

af nya lifförsäkringar, må i balansräkningen uppföras som tillgång, dock

icke till högre belopp än en och en half procent af summan af de under

året anskaffade och på bolagets eget ansvar bibehållna, i kraft varande

lifförsäkringar, lifränteförsäkringar oräknade. Har anskaffningskostnad

för något år sålunda uppförts såsom tillgång, skall den afskrifvas med

minst en femtedel hvarje år.»

De för detta medgifvande föreskrift^ villkor, att anskaffningskostnaderna

skola synliggöras genom att uppföras som tillgång och. att ej

mer än sammanlagdt 5/ af inbetaldt aktie- eller garantikapital må för

något år utdelas till aktieägare eller garanter och försäkringstagare,

förr än desamma fullständigt afskrifvits, torde man hafva rätt att anse

som uttryck för en lagens syftning att skänka häfd åt nu allmänt vedertagna

metod för premiereservens beräkning, och att medgifvandet för

den anstalt, som tillgodogör sig detsamma, i hvarje fall skulle hafva

karaktären af en för dess första verksamhetsperiod anpassad öfvergående

anordning. Enligt den af svenska lifförsäkringsanstalten Oden använda

beräkningsmetoden kommer emellertid ej beloppet af det gjorda afdraget

till synes.

Den praktiska betydelsen af Odens metod blir fullt klar, om man

undersöker dess inverkan på premiereservens storlek. I den af herrar

S. Palme och C. Wallis afgifna motionen jämföres premiereversen enligt

samma metod och enligt vanliga nettopremiemetoden. Man finner vid

dylik jämförelse, att premiereserven enligt Odens metod alltid och utan

undantag, så länge premiebetalningen pågår, är mindre än premiereserven,

beräknad enligt den vanliga nettopremiemetoden. Skillnaden

kan tänkas uppgå till tre procent af ett bolags hela i kraft varande

lifförsäkringssumma och äfven för bolag, som nått en ansenlig utveckling,

till trettio procent eller ännu mer af hela premiereserven.

Rättigheten att från premiereserven draga så betydliga belopp

leder vid en dylik metods användning lätteligen därtill, att ett bolag,

som använder densamma, låter utgifterna, särskildt anskaffningskostnaderna,

växa, då medel till deras betäckande så lätt kunna erhållas.

Ett dylikt slöseri sker emellertid alltid på de försäkrades bekostnad,

hvarför en hög zillmeringsprocent i regeln visat sig bidraga till att för

allmänheten fördyra försäkringarna. Så länge anskaffningskostnaderna

emellertid hållas vid måttliga belopp, kan under dén första tiden med

så högt afdrag som 3 procent uppstå afsevärda öfverskott, som vilseleda

uppfattningen om bolagets ställning och (till äfventyrs i reklamens

tjänst) skulle kunna användas till öfver höfvan stora vinstutdelningar.

Dessutom kan en härigenom möjliggjord konkurrens — om agenterna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

15

genom höga provisioner, om försäkringstagarna genom höga vinstutdelningar

af skenbara öfverskott — framkalla ett tvång på en anstalt, som

tillämpar solidare beräkningsgrunder, att af konkurrensskäl öfvergå till

mindre solida.

Alldenstund 121 § i lagen bör ha sådan lydelse, att den icke

strider emot 48 och 99 §§, och zillmering icke synes öfverensstämma

med lagens syftning, sådan denna kommit till uttryck i sistnämnda §§,

bör detta äfven klart framgå af 121 §, och får Svenska Aktuarieföreningen

framhålla, att 121 § skulle kunna förtydligas exempelvis genom

sådant tillägg, att försäkringspremiens öfverskott öfver nettopremien ej

under de första försäkringsåren får vara större i förhållande till nettopremien

än under de senare.

Om sådan ändring af 121 § icke skulle anses önskvärd eller

möjlig att genomföra, torde i samma § zillmering uttryckligen böra

tillåtas samt medgifvandet i 48 och 99 §§ om anskaffningskostnadernas

uppförande såsom tillgång i stället utgå.

Det första af dessa alternativ innebär endast ett förtydligande af

lagen, utan att ändra den princip, som angifves genom medgifvandet i

48 och 99 §§ angående anskaffningskostnaderna.

Det andra alternativet förutsätter däremot i detta afseende en

principiell förändring af lagen.»

Lagens stadgande om skyldighet för försäkringsbolag att såsom

skuld upptaga premiereserv afser att skapa trygghet därför, att den del

åt bolagets premier och öfriga inkomster, som efter rationella beräkningsgrunder

erfordras för fullgörande af bolagets först längre fram i

tiden förfallande förpliktelser till försäkringstagarna, blifver för sådant

ändamål reserverad.

De af motionärerna och i svenska aktuarieföreningens utlåtande

åberopade utredningar och beräkningar, hvilkas riktighet utskottet icke

är i tillfälle kontrollera, synas emellertid gifva anledning till tvifvel,

huruvida de i 121 § lagen om försäkringsrörelse gillra föreskrifter

angående premiereservens beräkning innebära tillräcklig säkerhet för,

att ett lifförsäkringsbolags premiereserv skall fullt förslå för sitt ofvan

angifna ändamål och sålunda medföra den därmed afsedda tryggheten

för försäkringstagarna.

Utskottets

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

Den premie, försäkringstagaren enligt försäkringsaftalet erlägger

till bolaget — »bruttopremien» eller »tariffpremien» — består som bekant

af två delar: »nettopremien», som enligt den af bolaget valda räntefot

och dödlighetstabell matematiskt täcker bolagets beräknade risk, och

»bruttotillägget» eller »belastningen», som är afsedd att täcka dels förvaltningskostnaderna,

dels risken däraf, att beräkningarna i ett eller

annat afseende slå fel.

Nu stadgar lagen, att premiereserven hos ett lifförsäkringsbolag

skall minst uppgå till skillnaden mellan kapitalvärdet af bolagets förbindelser

till försäkringstagarna och kapitalvärdet af de nettopremier,

som lifförsäkringstagarna må hafva att ytterligare erlägga. Ju högre

nettopremierna och alltså deras kapitalvärde beräknas, desto mindre blir

följaktligen premiereserven, desto mindre blir det belopp, bolaget är

skyldigt reservera till fullgörande af framtida förpliktelser. Huru nettopremien

skall beräknas, därom innehåller lagen icke någon föreskrift

vidare, än att den skall beräknas efter de grunder — särskildt den

räntefot och dödlighetstabell —, som af Kung]. Majrt fastställas.

Om nu de af svenska aktuaideföreningen gjorda uttalanden äro

riktiga, skulle det kunna inträffa, att af två bolag, som båda använde

samma räntefot och samma dödlighetstabell och som åt alldeles samma

försäkringstagare lämnat lika stora försäkringar med alldeles samma

försäkringsformer, likväl det ena, med tillämpning af det premieberäkningssätt,

som Kungl. Maj:t för visst fall godkännt, sluppe undan med

en ända till trettio procent lägre premiereserv än det andra bolaget,

som använde den af aktuarieföreningen såsom »den vanliga» betecknade

beräkningsmetoden.

Ett sådant resultat har utskottet funnit vara hvarken öfverensstämmande

med syftet af 121 § försäkringslagen eller i och för sig

tillfredsställande. Det synes ock omintetgöra verkan af stadgandena

i lagens 48 och 99 §§, i hvad de afse att begränsa rätten att uppföra

anskaffningskostnader såsom tillgång. Tillåter man i fråga om premiereserven

ett beräkningssätt, som väsentligt minskar denna ett försäkringsbolags

viktigaste skuldpost, blir det möjligt för bolaget att kringgå

nämnda föreskrifter i §§ 48 och 99.

Det synes därför vara önskvärdt, att 121 § försäkringslagen kunde

fullständigas med en bestämmelse i syfte att, om icke föreskrifva ett

visst sätt för nettopremiens beräknande, dock utesluta sådana beräkningssätt,

som icke kunna anses med lagens anda och mening öfverensstämmande.

Måhända kunde detta syfte vinnas genom att, såsom aktuarieföreningen

i nära öfverenstämmelse med 1895 års norska lagförslag

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N:o 58.

ifrågasatt, stadga, att hvarje försäkrings nettopremie skall, utgöra eu

under hela försäkringstiden konstant procent af bruttopremien.

Utskottet tilltror sig emellertid icke att angifva någon bestämd,

lösning af denna försäkringstekniska fråga såsom den rätta, utan anser,

att detta lämpligen bör öfverlämnas till Kungl. Maj:ts pröfning.

Med stöd af det anförda hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen, med anledning af förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida icke de r

lagen om försäkringsrörelse af den 24 juli 1903 gifna

stadganden rörande premiereservens beräkning, i hvad

de afse lifförsäkring, behöfva ändras eller förtydligas

i syfte att fullt trygga försäkringstagarnes intressen,

samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

förhållandena må gifva anledning.

Stockholm den 28 april 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herr Wiklund har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet.

Bill, till Likså. Prof. 1905. 7 Sami. 48 Käft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:128 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändringar i lagen om försäkringsrörelse. a1 i texten