Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 59

1905-04-28 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:59, Lagutskottets Utlåtande N:o 59

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

1

N:o 59.

Ank. till Riksd, kansli den 28 april 1905, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående konsumtionsföreningar

med syfte att sälja varor äfven till andra än

föreningsmedlemmar.

Lagutskottet tiar till förberedande behandling fått emottaga en af

herr J. G. Pettersson i Södertälje Täckt motion, n:o 156, af följande lydelse:

»Tid 1901 års riksdag väckte jag motion om ändring af 1 § i lagen

om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895

i syfte att möjliggöra registrering af konsumtionsföreningar, hvilket enligt

sina stadgar hade till ändamål att anskaffa förnödenheter äfven på andra

än föreningsmedlemmar. Lagutskottet, till hvars förberedande behandling

motionen hänvisades, hemställde i anledning af densamma, att Riksdagen

måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville taga under öfvervägande,

i hvad mån och under hvilka villkor konsumtionsförening skulle

kunna medgifvas rätt att sälja äfven till andra än dem, som af föreningen

vore medlemmar, samt för Riksdagen framlägga det förslag till lagbestämmelse

härom, hvartill förhållandena ansåges föranleda. Utskottets hemställan

bifölls af Andra, men afslogs af Första Kammaren.

Vid 1902 års riksdag förnyade jag ifrågavarande motion, därvid jag

formulerade själfva förslaget till öfverensstämmelse med lagutskottets ofvan

berörda hemställan i ämnet vid 1901 års riksdag. Motionen blef på

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 7 Samt. 49 Raft. (Näs 59, 60.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

lagutskottets tillstyrkan bifallen af Andra Kammaren, men föll på Första

Kammarens afslag.

Under tiden hade 129 af rikets konsumtionsföreningar, tillsammans

räknande öfver 18,000 medlemmar, ingifvit en petition till Kungl. Maj:t

med begäran om lagändring i nu omförmälda motioners syfte, därvid till

stöd för den önskade lagändringen åberopats: att föreningarnas utveckling

kräfde, att deras varor finge afyttras äfven till utomstående; att ett förbud

i detta afseende skulle vara nästan omöjligt att upprätthålla och leda till

besynnerliga konsekvenser beträffande produktionsföreningar; samt att utlandets

lagstiftning i allmänhet medgifvit handel med utomstående. Vid

föredragning af dessa petitioner i statsrådet den 4 april 1902 yttrade

föredragande departementschefen, statsrådet Hammarskjöld, enligt meddelande

i Post- och Inrikes Tidningar den 27 maj s.. å., följande:

»Enligt gällande lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet

förutsättes för sådan förenings registrering, att föreningen har till

syfte att åt medlemmarne anskaffa lifsmedel eller andra förnödenheter,

att afsätta alster af medlemmarnes verksamhet, att bereda bostäder åt

medlemmarne eller på annat därmed jämförligt sätt främja medlemmarnes

intressen. Hvad konsumtionsföreningar angår, torde något hinder emot

registrering icke i och för sig kunna anses ligga i den omständigheten,

att förening afser att sälja förnödenheter äfven till andra än föreningens

medlemmar.

Denna utsträckning af föreningens verksamhet utgör nämligen ofta

allenast ett medel för fullständigare ernående af föreningens egentliga

ändamål att med afseende å anskaffandet af förnödenheter bereda föreningsmedlemmarne

lättnader och förmåner. För den händelse åter att försäljningen

till andra än föreningsmedlemmar icke i föreningens tilltänkta

verksamhet intager en sådan underordnad ställning, utan hufvudsakligen

är att betrakta såsom ett medel att förskaffa föreningen handelsvinst, är

enligt gällande lag föreningen utesluten från registrering. Någon ändring

härutinnan torde icke böra ifrågasättas, då för sammanslutningar i vanligt

handelsändamål bolagsformen utan tvifvel är den riktiga.

Då alltså en lagändring i syfte att medgifva konsumtionsförening

rätt till registrering utan hinder där af, att föreningen afser att sälja förnödenheter

till andra än medlemmarne, synes vara antingen öfverflödig

eller — för så vidt nämnda försäljning skall utgöra en mera själfständig

och i vinstsyfte drifven verksamhet — stridande mot grunderna för

åtskillnaden mellan bolag och föreningar, hemställer jag i underdånighet,.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

att Kungl. Maj:t måtte finna förevarande framställning icke till någon

vidare åtgärd föranleda.»

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan blef af

Kronprinsen-Kegenten bifallen.

Genom regeringens sålunda gjorda uttalande har visserligen konsumtionsföreningarnas

ifrågavarande önskemål så till vida blifvit tillgodosedt,

att dylika föreningar förklarats redan enligt gällande lag vara berättigade

att sälja förnödenheter äfven till andra än sina medlemmar, under förutsättning

blott att denna försäljning i föreningens verksamhet intager eu

underordnad ställning — icke drifves hufvudsakligen för handelsvinstens

skull. Kungl. Maj:t har sålunda förklarat sig vilja bryta med den praxis,

som inslogs genom kungl. resolutionen den 20 april 1900 på Norrakammars

handelsförenings besvär. I nämnda kungl. resolution hade nämligen

fastställelse meddelats å Konungens befallningshafvandes i Jönköpings

län vägran att registrera nämnda handelsförenings stadgar, enär dessa angåfve

föreningens syfte vara att hufvudsakligen till medlemmarne tillhandahålla

lifsförnödenheter och andra kuranta handelsvaror till moderata pris

samt det sålunda formulerade ändamålet förmenades kunna komma i strid

med 1 § i registreringslagen. Däremot lämnar regeringsuttalandet af den

4 april 1902 icke någon upplysning om »under hvilka villkor» konsumtionsförening

må anses äga dylik rätt att sälja förnödenheter äfven till andra

än föreningens medlemmar eller, med andra ord, huruvida konsumtionsförening

för att anses lagligen berättigad till dylik försäljning har att

iakttaga några andra rättsliga formaliteter än att i enlighet med lagen

om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895

hos vederbörande länsstyrelse söka registrering af sina stadgar samt i

■dessa förbehålla sig rätt till dylik försäljning. Att registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet äro fritagna från skyldigheten att anmäla sig

till handelsregistret är stadgadt i 8 § af lagen om handelsregister, firma

och prokura den 13 juli 1887. Men tvifvelaktig är frågan, huruvida de

skola göra anmälan enligt kungl. förordningen om utvidgad näringsfrihet

•den 18 juni 1864. Sistnämnda förordning har visserligen uttryckligen

afseende endast å fysiska personer. Sålunda heter det i 1 §: »Svensk

man eller kvinna är, med de undantag och inskränkningar samt under de

villkor i öfrigt, som här nedan upptagas, berättigad att i stad eller å

landet idka handels- eller fabriksrörelse» etc. samt i 2 §: »För rättig
heten

att idka grosshandel eller försälja varor i bod eller från annat

upplagsställe — — fordras såsom villkor att hafva god frejd samt råda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

öfver sig och sin egendoms, af Indika villkor ju åtminstone det första —- det, som afser frej den — ordagrant taget, endast kan tillämpas på fysiska

personer. Fråga kar emellertid uppstått, huruvida ej föreskrifterna

i förordningen den 18 juni 1864 äro tillämpliga äfven på ekonomiska

föreningar, och denna fråga har under år 1902 dragits under högsta domstolens

pröfning. Anledningen härtill var följande. Inom en månad efter

det länsstyrelsen i Jönköpings län, såsom förut är nämndt, vägrat registrering

af Norrahammars handelsförenings stadgar, instämdes af allmänna

åklagaren styrelseledamöterna och handelsföreståndaren i konsumtionsföreningen

»Framåt» i Nässjö till vederbörande häradsrätt med yrkande

om ansvar, dels för det föreningen »dref handel med allmänheten i öppen

bod utan att hafva gjort anmälan härom enligt näringsfrihetsförordningen»

och dels för det föreningen i sin bod sålde fotogen utan att därom hafva

gjort särskild anmälan. De åtalade åberopade förgäfves, att handeln med

utomstående skett endast i ringa omfattning samt att länsstyrelsen medgifvit

registrering af föreningens stagar, hvilka tilläto föreningen att anskaffa

förnödenheter hufvudsakligen åt medlemmarne,. således äfven åt

utomstående. Häradsrätten fällde en hvar af svarandena att höta 50

kronor för det de idkat försäljning af varor i allmänhet utan att hafva

gjort sådan anmälan, som föreskrefves i förordningen den 18 juni 1864,

samt 75 kronor för det de sålt eldfarliga oljor utan därom gjord anmälan

enligt förordningen den 26 november 1875, eller tillhopa 125 kronor.

Svarandena klagade i Göta hofrätt, som dock ej gjorde annan ändring i

häradsrättens utslag, än att handelsföreståndaren frikändes, samt att beloppet

af böterna för en hvar af de öfriga svarandena nedsattes till 100

kronor. Öfver hofrättens utslag anfördes besvär hos Kungl. Maj:t af

såväl åklagaren som svarandena, och Kungl. Maj:t afgjorde målet genom

utslag den 28 november 1902 (intaget i Nytt Juridiskt Arkiv 1902 sid.

475). Enligt detta utslag fastställdes hofrättens utslag, för så vidt

handelsföreståndaren därigenom blifvit frikänd samt de öfriga svarandena

fällda till böter för handel med eldfarliga oljor. Beträffande styrelseledamöternas

förbrytelse mot näringsfrihetsförordningen yttrades i utslaget

följande:

»Vidkommande åtalet i öfrigt, finner Kungl. Maj:t på de af domstolarne

anförda grunder och då föreningen icke behörigen iakttagit hvad i

förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864 föreskrifvits

för rätt att försälja varor i lod*) ej heller skäl göra ändring i hofrättens

‘) Kursiveringen af motionären.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

utslag, såvidt därigenom ansvar enligt sagda förordning Malmberg och

hans klagande medparter ådömts.»

Af de 7 justitieråd, som deltagit i detta måls afgörande, voro endast

3 fullt ense om utslaget. Af de öfriga 4 instämde ett justitieråd i utslagets

kläm, men under den afvikande motiveringen, att i föreningens handelsbod

sålts varor till hvem som helst, ehvad han varit medlem af föreningen eller

icke*), utan att anmälan enligt näringsfrihetsförordningen blifvit gjord.

Tre justitieråd åter gjorde ej ändring i hofrättens utslag beträffande åtalet

för handel med eldfarliga oljor, men förklarade vidkommande åtalet i öfrigt,

att, enär föreningen blifvit i den ordning, lagen om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895 föreskrifver, registrerad,

samt vid sådant förhållande svarandena icke genom åtalade försäljningen

gjort sig förfallna till ansvar enligt åberopade förordningen den 18 juni

1864, så kunde åtalet i denna del ej bifallas.

Genom detta Kungl. Maj:ts utslag, sådant det blifvit genom högsta

domstolens majoritet formuleradt, hade således blifvit fastslaget, att en

konsumtionsförening för att anses berättigad att försälja varor i bod .—

hvilket i de flesta fall torde vara liktydigt med att afyttra varor till personer

utom föreningen — skulle göra anmälan om sin rörelse enligt förordningen

om utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864.

I enlighet med den fingervisning, som sålunda gifvits, hafva åtskilliga

konsumtionsföreningar hos vederbörande länsstyrelse eller magistrat gjort

anmälan om handel enligt näringsfrihetsförordningen, och flere magistrater

och länsstyrelser hafva mottagit och inregistrerat sådana anmälningar.

Under hösten 1903 inträffade emellertid, att magistaten i Falun vägrade

att mottaga en af kooperativa föreningen Frey utan personligt ansvar ingifven

anmälan om handel i bod. Såsom skäl för sin vägran åberopade

magistraten, att föreningen, som blifvit hos länsstyrelsen i Kopparbergs

län registrerad i .enlighet med lagen om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet den 28 juni 1895, vore redan på grund däraf berättigad

att utan vidare anmälan inköpa och försälja varor till medlemmar i föreningen,

men att föreningen däremot icke vore behörig att idka annan

rörelse, med hvilken följde skyldighet att föra handelsböcker. Öfver magistratens

beslut anfördes besvär hos länsstyrelsen i Kopparbergs län, som

emellertid fastställde detsamma genom utslag den 9 december 1903. Sistnämnda

utslag öfverklagades bos Kungl. Maj:t i statsrådet, men Kungl.

'') Kursiveringen af motionären.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

Maj:t har genom utslag den 24 mars 1904 ej funnit skäl att göra ändring

i hvad länsstyrelsen beslutat.

Hvad som vid en granskning af ifrågavarande utslag först och främst

faller i ögonen är, att Kungl. Maj:ts däri uttalade mening om det tillåtna

området för en konsumtionsförenings verksamhet icke synes till fullo öfverensstämma

med den, hvilken uttalades af justitieministern den 4 april 1902

och som då biträddes af statsrådets samtliga ledamöter. Yid sistnämnda

tillfälle förklarades nämligen, att något hinder för registrering icke i och

för sig kunde anses ligga i den omständigheten, att förening ämnade sälja

varor äfven till andra än föreningens medlemmar; denna utsträckning af

föreningens verksamhet utgjorde nämligen ofta endast ett medel för fullständigare

ernående af föreningens egentliga ändamål att med afseende å

anskaffandet af förnödenheter bereda föreningsmedlemmarne lättnader och

förmåner. Genom utslaget den 24 mars 1904 har Kungl. Maj:t åter gillat

magistratens i Falun uttalande, att föreningen genom registreringen vunnit

rätt att inköpa och försälja varor till medlemmar i föreningen, men icke

vore behörig att idka annan rörelse, med hvilken följde skyldighet att föra

handelsböcker. Den omständigheten, att föreningens registrerade stadgar

angåfve dess syfte vara att hufvudsakligen åt dess medlemmar anskaffa och

delvis tillverka förnödenheter — d. v. s. att i mindre utsträckning sälja

varor äfven till personer utom föreningen —, synes man icke hafva tillagt

någon betydelse.

Ännu mindre synes utslaget den 24 mars 1904 låta förena sig med

den mening, som uttalades i Kungl. Maj:ts utslag i målet mot »Framåt» den

28 november 1902. Genom sistnämnda utslag bötfälldes Fram åts styrelsemedlemmar

på den grund, att »föreningen icke behörigen iakttagit hvad i

förordningen angående utvidgad näringsfrihet föreskrifvits för rätt att försälja

varor i bod». Åberopandet af detta domskäl kan ej innebära annat,

än att högsta domstolen funnit föreningen hafva begått en försummelse,

då den ej gjort anmälan om sin rörelse enligt näringsfrihetsförordningen,

hvilket åter förutsätter, att högsta domstolen ansett föreningen vara skyldig

att göra dylik anmälan. Men genom utslaget den 24 mars 1904 har

Kungl. Maj:t i statsrådet förklarat, att en konsumtionsförenings handelsanmälan

ej behöfver af vederbörande myndigheter mottagas. Det vill säga:

Kungl. Maj it i högsta domstolen förklarar, att en konsumtionsförening, som

vill sälja varor i bod, är skyldig att göra anmälan därom enligt näringsfrihetsförordningen;

och Kungl. Maj:t i statsrådet förklarar, att en konsumtionsförening,

som vill sälja varor i bod, ej får göra dylik anmälan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

Det outhärdliga ovisshetstillstånd, som sålunda uppkommit för vårt

lands lifskraftiga kooperativa rörelse, synes mig ej kunna afhjälpas utan

lagstiftningens ingripande. Äfven de, som icke dela min mening om önskvärdheten

af att lagstiftningen söker främja denna rörelses vidare utveckling,

torde ej kunna bestrida nödvändigheten af att ifrågavarande slags

föreningar, hvilka i allt fall äro af vår lag erkända och tillåtna, få sitt

verksamhetsområde genom lag fastställdt.

Jag tillåter mig fördenskull förnya min vid 1902 års riksdag gjorda

framställning samt föreslå, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t ville taga under öfvervägande, i hvad mån och under

hvilka villkor konsumtionsförening må medgifvas rätt att sälja äfven till

andra än dem, som af föreningen äro medlemmar, samt för Riksdagen

framlägga det förslag till lagbestämmelse härom, hvartill förhållandena

anses föranleda..»

Som i motionen omnämnes, har förevarande fråga åren 1901 och 1902

varit föremål för Riksdagens pröfning utan att dock föranleda någon dess

åtgärd. Lagutskottet har, såsom jämväl af motionen framgår, vid båda

berörda tillfällen tillstyrkt Riksdagen att hos Kungl. Maj:t göra en framställning

i ämnet. Utskottet har nu icke funnit anledning frångå sin berörda

ståndpunkt.

Föreningar äro i motsats emot bolagen associationer med växlande

kapital och växlande medlemsantal. För vissa arter af ekonomisk verksamhet

lämpar sig denna sammanslutningsform företrädesvis väl. Lagstiftningen

har äfven i vårt land för föreningar, som hafva visst ekonomiskt

syfte, uppställt normerande regler. Sålunda stadgas i 1 § af lagen

om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895,

att sådana föreningar, hvilka hafva till syfte att åt medlemmarna anskaffa

lifsmedel eller andra förnödenheter, att afsätta alster af medlemmarnes

verksamhet, att bereda bostäder åt medlemmarne eller att på annat därmed

jämförligt sätt främja medlemmarnes intressen, kunna registreras, om de

bestå af minst fem medlemmar samt i enlighet med berörda lag antagit

stadgar och utsett styrelse. Sedan sådan registrering, hvarom i lagen

lämnas närmare föreskrifter, skett, är föreningen att betrakta såsom en

juridisk person, kan förvärfva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt

inför domstol eller annan myndighet söka, kära och svara.- Medlemmarna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottet# Utlåtande N:o 59..

i en registrerad förening kunna, enligt hvad af 4 och 6 §§ i berörda lag

framgår, hafva åtagit sig till visst belopp begränsad personlig ansvarighet,

men utan sådant särskilt åtagande svara icke medlemmarna i någon mån

personligen för föreningens förbindelser.

Förevarande motion afser endast en särskild art af föreningar, de

s. k. konsumtionsföreningarna. En viktig åtskillnad inom dessa är motsatsen

mellan föreningar, som endast åt sina egna medlemmar anskaffa

deras förnödenheter, och sådana, hvilka sälja äfven till allmänheten. Med

en konsumtionsförenings utveckling lärer dock ofta följa öfvergång från

den ena till den andra af berörda former. Till en början inskränker sig

stundom en förening till att på grund af förutgången rekvisition från medlemmarna

hemförsk^ffa och utdela varor, men utvidgar småningom sin verksamhet

därhän, att den, utan att hafva på förhand försäkrat sig om afnämare,

inköper varor för afsalu som en vanlig handlande. Härvid blir

det lockande att betjäna en större kundkrets, som ej utgöres blott af föreningsmedlemmar.

Därigenom åstadkommes nämligen möjlighet att göra

inköpen, som kunna ske i större skala, för billigaste pris samt att i

allmänhet nedbringa omkostnaderna för verksamhetens bedrifvande.

Yid stiftandet af ofvannämnda lag torde man hafva utgått från den

förutsättning, att konsumtionsförening icke skulle äga att bedrifva kandelsverksamhet,

åtminstone egentlig sådan. Men, såsom af förevarande motion

framgår, är det efter lagens tillkomst ingalunda blott i enstaka fall som

sådana föreningar sälja varor i bod äfven till andra än föreningsmedlemmar,

och i motionen anföres, hurusom skiljaktiga meningar i rättstillämpningen

gjort sig gällande beträffande lagligheten af konsumtionsföreningarnas

berörda tillvägagående. Motionären har, under framhållande af

vikten däraf att den kooperativa rörelsen i vårt land understödjes, hemställt

om vidtagande af lagstiftningsåtgärder i ändamål att det ovisshetstillstånd,

som sålunda i förevarande hänseende är rådande, må blifva afhjälpt.

Jämväl utskottet är, såsom af det föregående framgår, af den mening —

hvilken 1901 och 1902 årens lagutskott i ämnet uttalat — att den kooperativa

rörelsen har stor betydelse för den sociala och ekonomiska utvecklingen.

Erfarenheten, särskildt i utlandet, har nogsamt ådagalagt, att

denna rörelse besitter en ganska mäktig kraft att höja och förbättra de

mindre bemedlade samhällsklassernas ekonomiska ställning, och det vore

att önska, att äfven vårt land komme att tillgodogöra sig alla de fördelar,

som på denna väg kunna ernås. För detta ändamål är det naturligtvis

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

i främsta rummet af vikt, att rörelsen ej mera än nödigt klafbindes, utan

får fritt utveckla sig så långt förhållandena det medgifva. Om gällande

lag skulle anses innebära, att registrerade konsumtionsföreningar sakna

hvarje rätt att sälja varor till andra personer än dem, som äro medlemmar

af föreningen, skulle däri utan tvifvel ligga en ganska stark hämsko

på komsumtionsföreningarnas utveckling. Denna begränsning af konsumtionsföreningens

befogenhet hindrar, såsom förut anförts, föreningsmedlemmarna

att komma i åtnjutande af de fördelar, som genom varuinköp

i större mängd och däraf betingad lifligare omsättning kunna erhållas,

samt medför tillika i tillämpningen afsevärda svårigheter, särskildt

då antalet föreningsmedlemmar är mycket stort.

Om sålunda nu angifna begränsning, hvilken icke lärer vara af något

oafvisligt behof påkallad, till och med kan anses hinderlig för komsumtionsföreningarnas

ändamålsenliga utveckling, är det dock i utskottets

tanke viktigt att tillse, att man i eftergift härutinnan icke går längre

än hvad af ifrågavarande föreningars egentliga syfte och verksamhetsområde

påkallas. Om det nämligen för att en konsumtionsförenings

syfte må i möjligaste mån vinnas och dess verksamhet i medlemmarnas

intresse befrämjas kan vara erforderligt, att det uttryckligen

medgifves föreningen att afyttra förnödenheter äfven till utomstående,

lärer det icke vara nödigt eller lämpligt, att en sådan förening sättes i

tillfälle att bedrifva en egentlig liandelsverksamhet allenast eller hufvudsakligen

i syfte att bereda medlemmarna vinst af en dylik rörelse. För

bedrifvande af egentlig handelsrörelse är föreningen såsom sammanslutningsform

enligt hvad ofvan anförts icke afsedd, och såväl det allmännas

som tredje mans intresse kräfver, att såsom underlag för utöfvande af

sådan verksamhet i associationens form förefinnes antingen den oinskränkta

personliga ansvarighet, som stadgats för delägare i handelsbolag, eller

den säkerhet, som utgöres af ett aktiebolags i form af aktiekapital befintliga

tillgång.

Att gifva anvisning å en riktig och efter förhållandenas kraf lämpad

gränsbestämning i förevarande hänseende tilltror sig icke utskottet, men

i anslutning till hvad utskottet ofvan anfört och då utskottet håller före,

att det är af största vikt, att det nuvarande osäkerhetstillståndet beträffande

lagtillämpning å förevarande område undanröjes, anser utskottet

i allt fall lämpligt, att Riksdagen hos Kungl. Maj:t gör framställning i

ämnet.

Bill. till Rik.sd. Prof. 1905. 7 Samt. 49 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N-.o 59.

Utskottet hemställer alltså,

att Eiksdagen, med bifall till förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, i hvad mån

och under hvilka villkor s. k. konsumtionsförening må

medgifvas rätt att sälja äfven till andra än dem, som

af föreningen äro medlemmar, samt för Eiksdagen framlägga

det förslag till lagbestämmelse härom, hvartill

förhållandena anses föranleda.

v. d-lK t*''-l"/''V''. • • . .. c- ’ , -t , . .. ••Cf r. J- t

Stockholm den 28 april 1905.

På lagutskottets vägnar:

EENST TEYGGEE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:129 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående konsumtionsföreningar med syfte att sälja varor äfven till andra än föreningsmedlemmar. s. 4 i texten