Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning, dels ock tvenne i anledning af samma proposition väckta motioner.

1905-04-28 · 23 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:64, Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning, dels ock tvenne i anledning af samma proposition väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

1

N:o 64.

Ank. till Kikd. kansli den 1 maj 1905, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning,

dels ock tvenne i anledning af samma proposition

väckta motioner.

Genom proposition, n:o 81, af den 6 nästlidne mai-s, hvilken af båda

hamrande blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under åberopande

af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.

Härigenom förordnas som följer:

I Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län må ej ägostyckning ske eller förordnande för landtmätare att

verkställa ägostyckning meddelas, utan att Konungens befallningshafvande

gifvit tillstånd till ägostyckningen.

Vill någon erhålla sådant tillstånd, ingifve till Konungens befallningshafvande

uppgift om sättet för den tillämnade styckningens verkställande.

Ej må tillstånd lämnas, med mindre hvarje lott, som komme att erhålla

Bih. till Riksd. Prat. 1905. 7 Sami. 53 Höft. (Åko 64.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

in ägor, skulle med hänsyn såväl till dessa ägors omfattning som ock till

den myckenhet husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark, som blefve lotten

tilldelad, varda tjänlig för själfständigt jordbruk, eller ock ägostyckningen

erfordras för bildande af bostadslägenhet eller för industriell anläggning

eller för annat dylikt ändamål.

öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom nu är

sagdt, ma klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet

är stadgad.

Denna lag träder genast i kraft och gäller till den 1 januari 1910.

Den äger tillämpning jämväl i afseende å ägostyckning, som före lagens

ikraftträdande blifvit sökt, men ännu icke fastställd; dock att, där ansökning

om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning inkommit,

till Konungens befallningshafvande före den 1 januari 1905, eller

afhandling, pa grund hvaraf ägostyckning sökes, är upprättad före nyssnämnda

dag, denna lag i afseende a sådan ägostyckning ej skall tillämpas.

I sammanhang med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft tvenne motioner, åsyftande tillägg till eller ändring i det af

Kungl. Maj:t framlagda förslag till lag om inskränkning i rätten att

erhålla ägostyckning.

I den ena af dessa, väckt inom Första Kammaren under n:o 39, anför

herr Lindman:

%

. •»Uti. nådig proposition n:o 81 till innevarande års Riksdag har Kungl.

.vlaj:t afgilvit förslag till inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning i

de fem norrländska länen att gälla till den 1 januari 1910.

Då en dylik lags antagande är af största betydelse för Norrland,

anser jag det vara af stor vikt, att densamma antages, men har jag emot

densamma några erinringar att göra, hvilka jag härmed beder få anföra.

Enligt förslaget skulle ägostyckning tillåtas, därest Konungens befallningshafvande

därtill lämnade sitt bifall, hvilket tillstånd åter skulle vara

beroende pa att de styckade lotterna skulle vara på ett visst sätt beskaffade.

Emellertid torde utan olägenhet kunna helt och hållet förbjudas alla

de ägostyckningar, som göras å en fastighet, hvilken tillhör en och samma

ägare och där således ägostyckningen ej står i sammanhang med ett köpeaftal.

Visserligen kan häremot invändas, att Konungens befallningshafvandes

bifall erfordras, men da ett provisoriskt aflysande af den nu gällande lagens

bestämmelser endast göres i afvaktan på en definitiv lags antagande och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

8

•då följaktligen de ägostyckningar, som under mellantiden verkställas, ej

kunna antagas komma att ske efter de noggrant utarbetade bestämmelser,

som torde blifva föreskrifna i denna slutliga lag, finnes allt skäl att inskränka

den mest möjligt, och då synas alla de ägostyckningar, som ej ske

i sammanhang med en verklig försäljning, utan någon som helst skada

kunna helt och hållet förbjudas.

Då det vidare är af största vikt, att de grunder, enligt hvilka ägostyckning

skall ske under den tid lagen skall tillämpas, blifva likformiga,

anser jag, att Kung! Maj:t skall utfärda föreskrift härutinnan för Konungens

befallningshafvande.

Slutligen håller jag före, att man från fordran, att hvarje lott, som

kommer att erhålla inägor, skall vara tjänlig för själfständigt jordbruk,

måste undantaga dem, hvarå finnas mindre betydande inägor. Det inträffar

nämligen vid ägostyckning af å ena sidan ett hemmans hufvudsakliga

inägor jämte adpertinenser af husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark

samt å andra sidan hufvudsakligen skogsmark, att å den sistnämnda

lotten kan finnas en inäga af mindre betydelse, i hvilket fall det blott

skulle vara till skada, om ägostyckning ej finge ske.

Beträffande tiden för lagens ikraftträdande har jag endast den erinran

att göra, att den ej heller bör tillämpas å sådana ägostyckningar, hvilka

grunda sig på afhandlingar om försäljning, upprättade under tiden från

1 januari 1905 till kort efter det Kungi. Maj:ts proposition för Riksdagen

framlagts. För fastigheter, försålda enligt nu gällande lags bestämmelser

under denna tid, skulle annars lagfart aldrig kunna erhållas, därest de ej

till alla delar uppfyllde de fordringar, som kunna komma att föreskrifvas.

Jag får alltså föreslå, att Riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag

om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.

Härigenom förordnas som följer:

I Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län må ej ägostyckning ske eller förordnande för landtmätare att

verkställa ägostyckning meddelas i annat fall, än som omförmäles i 3 §

af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande No 64.

juni 1896, samt ej utan att Konungens befallningshafvande gifvit tillstånd

till ägostyckningen.

Vill någon erhålla sådant tillstånd, ingifve till Konungens befallningshafvande

uppgift om sättet för den tillämna de styckningens verkställande.

Ej må tillstånd lämnas, med mindre hvarje lott, som komme att erhålla

inägor, skulle med hänsyn såväl till dessa ägors omfattning som ock till

den myckenhet husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark, som blefve lotten

tilldelad, varda tjänlig för själfständigt jordbruk, eller ock ägostyckningen

erfordras för bildande af bostadslägenhet eller för industriell anläggning

eller för annat dylikt ändamål; dock att oberoende af sådant villkor må

af styckas slottermyr eller kärräng, som i anseende till iäge eller beskaffenhet

är af. mindre värde.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom nu

är sagdt, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet

är stadgadt.

Närmare föreskrifter angående den pröfning, hvilken efter hvad ofvan

sagts ankommer på Konungens befallningshafvande, meddelas af Konungen.

Denna lag träder genast i kraft och gäller till den 1 januari 1910.

Den äger tillämpning jämväl i afseende på ägostyckning, som före lagens

ikraftträdande blifvit sökt, men ännu icke är fastställd; dock att, där ansökning

om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning inkommit

till Konungens befallningshafvande före den 1 januari 1905, eller

afhandling, på grund hvaraf ägostyckning sökes, är upprättad före den 15

mars 1905, denna lag i afseende å sådan ägostyckning ej skall tillämpas.»

Den andra motionen, väckt inom Andra Kammaren under n:o 251

af herrar C. Ä. Lindhagen, J. Bromée i Billsta, A. Wiklund och G. Kronlund,

är af följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts proposition n:o 81 med förslag till lag om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning föranleder undertecknade, som varit

ledamöter i norrlandskommittén, till följande erinringar.

Norrlandskommitén har i sitt förslag till ny ägostyckningslag för

Norrland utgått ifrån den uppfattningen, att från de hemman, som kommit

i industriens ägo, bör man söka att till den jordbrukande befolkningen

återbörda i första rummet den redan odlade jorden eller den s. k.

inägojorden. För att ett någorlunda själfständigt jordbruk skall kunna

pa denna mark komma till stånd, har det ansetts, att en utbrytning af

denna del af hemmanet måste åtföljas af husbehofsskog, betesrätt på hem
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

manets öfriga skog samt flen odlingsmark, som lämpligen kan förenas

med denna jordbrukslott. Äfven med en sådan anordning blifva visserligen

jordbrukets utvecklingsmöjligheter afklippta eller synnerligen snäft

tillskurna. Men det är ju i alla fall bättre något än intet.

För att en lagstiftning i ofvannämnda riktning ej skulle i en del

fall kringgås genom att man, när fråga vore om försäljning, medelst jordafsöndring

utbröte allenast inägojorden eller en del däraf, har tillika af

kommittén föreslagits, att till det nu gällande förbudet att afsöndra mer

än Y5 af ett hemmans ägovälde skall, såvidt gäller de sex nordligaste länen,

tilläggas en föreskrift, att i hvad sålunda får afsöndras ej må ingå

mera än 1/5 af hemmanets hela åkerareal eller af dess sammanlagda ägovidd

i tomt, åker och äng. Visserligen har det visat sig, att jämväl vid

försäljning af inägojord ägostyckning nästan uteslutande användes för

områdets utbrytning. Det anses vara ett lättare och tryggare förfarande.

Och både säljare och köpare önska helst, att en del hemmanets mantal

fördelas på de olika hemmanslotterna. Men då ett tillitande åt jordafsöndring

i en del fall icke vore utesluten, har kommittén ansett sig böra

göra ofvannämnda förslag om tillägg till stadgandena om jordafsöndring.

Man har nu invändt, att genom dessa, förslag skulle uppstå hinder

för bildandet af s. k. egna hem i den tvåfaldiga bemärkelse detta begrepp

erhållit genom kungl. kungörelsen angående allmänna villkor och bestämmelser

för den af Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutade egnahemslånerörelse

den 17 juni 1904. Kommittén har häremot haft den uppfattningen,

att sådana mera själfständiga jordbruk, hvilkas bildande afsetts med kommitténs

förenämnda förslag, också äro att betrakta såsom egna hem samt

att äfven lägenheter af en dylik beskaffenhet måste finnas och förefintliga

möjligheter till deras bildande därför tillvaratagas. Tillfälle till

åstadkommande af bostadslägenheter och mera ofullkomliga jordbrukslägenheter

erbjuder sig i rikligaste mån på all afrösningsjorden, hvartill enligt

kommitténs förslag skulle komma den femtedel af inägojorden, som

skulle få afsöndras.

Från det sålunda ifrågasatta förbud att af hufvuddelen af ett hemmans

inägojord bilda annat än verkliga jordbrukslägenheter har kommittén

emellertid medgifvit undantag, när inägojorden i sin helhet erfordrades

»för bildande af egnahemssamhällen, industriell anläggning eller annat

dylikt ändamål». Uti undantaget för egnahemssamhällen ligger hufvudvikten

på slutordet. Därmed syftas på större samhällen å landet, såsom

stationssamhällen, sådana samhällen, som uppväxa kring industriella anläggningar,

o. s. v. Däremot är det naturligtvis icke att anse såsom ett

samhälle, om t. ex. ett skogshemmans inägojord uppdelas i några bostads
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

lägenheter för skogsarbetare. För dylikt ändamål får ägaren hålla sig till

den icke odlade eller ejo odlingsbara jorden äfvensom till högst Vs afPden

redan odlade jorden. A andra sidan gör förslaget ej någon skillnad mellan

de två olika slagen af egna hem i officiell bemärkelse, hvaraf ett egnahemssamhälle

kan bildas. Om de egna hemmen äro blotta bostadslägenheter

eller därjämte ofullkomliga jordbrukslägenheter, betyder ej något

för undantagets tillämplighet.

Kungl. Maj:t har nu i öfverensstämmelse med kommitténs hemställan

framlagt förslag till en provisorisk inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning,

på det att all verkan af en blifvande lagstiftning i ämnet ej

skall förfelas. I detta förslag har ansetts, att kommitténs förenämnda

undantag bort upptagas att gälla äfven för öfvergångstiden. Här förefinnes

dock eu skillnad.

I det till högsta domstolen remitterade förslaget hade nämligen ordet

»egnahemssamhällen» utbytts mot orden »egna hem». Närmaste anledningen

därtill lär vara ett yttrande i det från Konungens befallningshafvande

i Jämtlands län inkomna uttalandet. Däri anföres nämligen, att

under den tid förbudet varade skulle »samma behof af dispens från detsamma

komma att förefinnas som det af kommittén i förslaget om lag

till ägostyckning i Norrland förutsedda». I förslaget ansåg befallningshafvande

därför borde inrymmas befogenhet för befallningshafvande att

lämna tillstånd till ägostyckning, »där sådant erfordras för bildande af

egna hem vare sig dessa anordnas såsom samhällen eller hvart för sig,

industriell anläggning eller annat dylikt ändamål». Det är uppenbart, att

flen afvikelse från kommittéförslaget, som sålunda utan närmare motivering

insmugit sig i befallningshafvandes yttrande, beror på ett förbiseende af

de grundläggande utgångspunkterna för kommitténs hemställan i denna

del. Detta må ju ock vara förlåtligt, då ämnet är inveckladt samt

kommitténs motiver härutinnan måhända ej äro tillräckligt utredande.

Konungens. befallningshafvande i Västerbottens län, som äfven ansett, att

det definitiva lagförslagets undantag borde upptagas i den provisoriska

lagen, har däremot i detta afseende förordat kommitténs förslag oförändrådt.

Nu har sedermera på grund af anmärkning i högsta domstolen uti

den kungl. propositionen ordet »egna hem» ytterligare utbytts mot ordet

»bostadslägenhet». Det andra officiella slaget af egna hem är således nu

uteslutet. Närmast synes detta hafva vidgjorts för att i öfverensstämmelse

med . kommitténs förslag förhindra inägojordens sönderstyekande i ofullkomliga

jordbrukslägenheter.

Man har härvid emellertid tydligen missuppfattat kommittén. Be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

i

höfves styckning i vanlig ordning för ett samhälles behof, bör det tillåtas,

oafsedt om lägenheterna blifva egna hem af det ena eller andra slaget.

I annat fall bör ej vare sig bostadslägenheter eller ofullkomliga jordbrukslägenheter

få anläggas å inägoj orden i vidare mån, än kommitténs definitiva

förslag medgifver. Att här lösgifva rätten att stycka all inägojord

för åstadkommande särskildt af bostadslägenheter lämnar likaväl utvägar

öppna för lagens kringgående, helst skillnaden mellan bostadslägenhet och

det andra slaget af eget hem i officiell bemärkelse kan vara mycket

sväfvande.

Den ofvan omnämnda skillnaden mellan det kungl. förslag, som remitterats

till högsta domstolen, och det, som framlagts för Riksdagen,

synes äfven gifvit anledning till en annan förefintlig olikhet dem emellan.

I det förra förslaget talas om att det bör tillses, att hvarje lott, som erhåller

inägoj ord, varder »tjänlig till jordbruk», under det i propositionen

användes uttryckssättet »tjänlig för själ/ständigt jordbruk». Propositionen

afser nämligen, såsom ofvan framhållits, att från det medgifna

undantaget alldeles utesluta sådana egna hem, som utgöra ett mellanting

mellan bostadslägenheter i inskränkt bemärkelse och själfständiga jordbruk.

Andras nu det framlagda förslaget till öfverensstämmelse med

kommitténs mening, så kan äfven denna skillnad lämpligen bortfalla.

Den ifrågasatta bestämmelsen kunde ock lätt leda till misstolkning af hvad

som här egentligen menas med »själfständigt» jordbruk. Något absolut

besuttenhetsbegrepp har kommittén ej afsett att framkomma med. Mången

gång kan ju hela inägojorden vara så obetydlig,/att tvekan kunde uppstå,

om den lämpade sig för »själfständigt» jordbruk. Och ännu oftare kan

detta blifva händelsen med de olika delar, hvari ett hemman styckas för

att fördelas mellan en jordbrukares barn, innan dessa kommit att göra

nya odlingar. I förslaget till arrendelag talar visserligen äfven kommittén

om »själfständigt» jordbruk, men, såsom af sammanhanget framgår, inbegripes

därunder hvarje sjanständig hemmansdel, hvarå en särskild åbo

någon gång funnits, oafsedt inägornas storlek.

Öfvergångsbestämmelserna till det kungl. förslaget innehålla bland

annat, att lagen äger tillämpning jämväl i afseende å ägostyckning, som

före lagens ikraftträdande blifvit sökt, men ej fastställd; dock att, där

ansökning om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning

inkommit till Konungens befallningshafvande före den 1 januari 1905,

eller afhandling, på grund hvaraf ägostyckning sökes, är upprättad före

nyssnämnda dag, denna lag i afseende å sådan ägostyckning ej skall

tillämpas.

Sedan propositionen beslutats, hafva emellertid, enligt hvad vi in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

hämtat, till justitiedepartementet från Konungens befallningshafvande i

de fem nordligaste länen inkommit infordrade uppgifter å antalet ansökningar

om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning, som

till länsstyrelsen inkommit under enhvar af sistlidne december, januari

och februari månader, äfvensom å antalet förrättningar, som i dessa ansökningar

afsetts. Dessa uppgifter utvisa följande siffror:

Län

Månader

Antal

ansökningar

Antal

forrättningar

Gäfleborgs.....................

dec.

1904

62

63

jan.

1905

108

108

febr.

1905

15

15

Västernorrlands............

dec.

1904

9

17

jan.

1905

38

70

febr.

1905

41

69

Jämtlands .....................

dec.

1904

17

20

jan.

1905

27

29

febr.

1905

46

157

Västerbottens...............

dec.

1904

70

91

jan.

1905

47

7 6

febr.

1905

38

51

Norrbottens ..................

dec.

1904

7

48

jan.

1905

13

15

febr.

1905

13

31

Med hänsyn till grunderna för de ifrågasatta öfvergångsbestämmelserna

synas dessa upplysningar höra föranleda till att tidpunkten 1 januari

1905 tillbakafiyttas till den 1 december 1904. Redan vid den tiden hade

nämligen innehållet i norrlandskommitténs i november månad afgifna betänkande

kommit till allmänhetens kännedom. De betänkligheter, som i

afseende å öfvergångsbestämmelserna framförts med hänsyn till afhandlingar,

böra dock måhända föranleda till att i den punkten bibehålla

propositionens tidsbestämmelse.

En föga tilltalande punkt i propositionen är dess bestämmelse, att

ifrågavarande provisoriska lag skall gälla ända till den 1 januari 1910.

Det vore högst beklagligt, om afgörandet af kommitténs förslag ej skulle

kunna tidigare förväntas. Man kunde därför ifrågasätta, huruvida ej för

ifrågavarande lags tillämplighet borde nu bestämmas en tid af t. ex.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

allenast tre år, hvilken tid sedan kunde förlängas, om frågan ej innan

dess hann att slutbehandlas. Sannolikhet för att saken därigenom skulle

påskyndas förefinnes måhända dock icke. Och då vid sådant förhållande

ej något skulle vinnas genom en ändring af Kungl. Maj:ts förslag, får

man kanske slå sig till ro med den förhoppningen, att alla vederbörande

skola bemöda sig, att saken må komma till ett afgörande så fort som möjligt.

Det må till sist här allenast understrykas, att meningen naturligtvis

icke är, att under den tid, ifrågavarande lag gäller, tillfälle må beredas

ägarne af sågverksindustriens hemman att få göra ägo styckningar på

lindrigare villkor, än kommitténs definitiva förslag uppställer. Inunder

dessa villkor bör något medgifvande från befallningshafvandes sida ej få

ifrågakomma.

Med hänsyn till det nu anförda hemställa vi, att Riksdagen måtte

besluta, att förevarande lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning

skall erhålla följande lydelse:

»I Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län må ej ägostyckning ske eller förordnande för landtmätare att

verkställa ägostyckning meddelas, utan att Konungens befallningshafvande

gifvit tillstånd till ägostyckningen.

Vill någon erhålla sådant tillstånd, ingifve till Konungens befallningshafvande

uppgift om sättet för den tillämnade styckningens verkställande.

Ej må tillstånd lämnas, med mindre hvarje lott, som komme

att erhålla inägor, skulle med hänsyn såväl till dessa ägors omfattning

som ock till den myckenhet husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark,

som blefve lotten tilldelad, varda tjänlig för jordbruk, eller ock ägostyckningen

erfordras för bildande af egnahemssamhällen eller för industriell

anläggning eller för annat dylikt ändamål.

öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom nu

är sagdt, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet

är stadgad.

Denna lag träder genast i kraft och gäller till den 1 januari 1910.

Den äger tillämpning jämväl i afseende å ägostyckning, som före lagens

ikraftträdande blifvit sökt, men ännu icke fastställd; dock att, där ansökning

om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning

inkommit till Konungens befallningshafvande före den 1 december 1904,

eller afhandling, på grund hvaraf ägostyckning sökes, är upprättad

före den 1 januari 1905, denna lag i afseende å sådan ägostyckning ej

skall tillämpas.» __

Bih. till llilcsd. Prot. 1905. 7 Samt. 53 IJåft.

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

Utskottets

yttrande.

Kommittén för utredande af frågan »huruledes den själ tagande jordbrukande

befolkningens ställning i Norrland och Dalarne må kunna vidmakthållas

och stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar

befrämjas» har i sitt afgifna betänkande bland annat föreslagit särskilda

bestämmelser i afseende på ägostyckning i de fem norrländska länen. Af

motiven till detta- förslag framgår, att kommittén gjort den erfarenheten,

att ägostyckning i nämnda län i stor utsträckning användts på ett sätt,

som vore till men för jordbruket, i det att inägojord afstyckades, utan att

därmed följde erforderlig husbehofsskog, betes- och odlingsmark, hvilket

hade sin grund däri, att trävarubolagen på många platser vore villiga

att afhända sig den för bolagen ofta mera besvärliga än inbringande inagojorden,

men visade en afgjord och lätt förklarlig obenägenhet att låta

skogsmark medfölja.

I betänkandet framhålles vidare, att, äfven om de af kommittén föreslagna

nya bestämmelserna om ägostyckning skulle blifva godkända, en

af se värd tid likväl torde komma att förflyta, innan lag i ämnet kunde

blifva utfärdad. Under tiden kunde ägostyckningarna på trävaruindustriens

hemman utan tvifvel väntas komma att fortgå i en otillfredsställande

riktning. Det vore äfven att befara, att benägenheten för ägostvckning

under nämnda mellantid komme att betydligt ökas. Om nämligen

sågverksbolagen och de enskilda skogsspekulanterna funne lagförslagets

bestämmelser för sig obekväma, skulle de utan tvifvel skynda sig att ägostvcka

sina hemman och därigenom undandraga sig en eventuell ny lagstiftnings

inskränkningar i ägostyckningsfriheten. Härigenom kunde det

lätteligen komma att inträffa, att en antagen ny lag blefve så godt som

värdelös, i det att det stora flertalet ägostyckningar, där det gällde att

afskilja jordbruksägorna från trävaruindustriens skogshemman, redan innan

lagen träd t i kraft blifvit undangjorda. Kommittén trodde sig därför böra

föreslå, att eu provisorisk lag så skyndsamt som möjligt utfärdades, hvarigenom

rätten till ägostyckning i Norrland i viss mån inskränktes, till

dess ny lagstiftning om ägostyckning kunde blifva genomförd.

Kommitténs uppfattning om nödvändigheten att genom en provisorisk

lag inskränka rätten till erhållande af ägostyckning i" de fem norrländska

länen har delats af Ivungl. Maj:t, som i sådant hänseende förelagt Riksdagen

till antagande här ofvan intagna lagförslag.

Utskottet har vid granskning af föreliggande fråga kommit till den

uppfattning, att ett villkor för ett resultatrikt genomförande af den lagstiftning,

hvilken af norrlandskommittén föreslagits beträffande ägostyckning,

är införande redan nu af en provisorisk lag, hvilken i möjligaste

män förhindrar, att de åtgärder i ägostyckningsafseende, som af en kom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

mande lag i ämnet kunna komma att förbjudas, dessförinnan vidtagas i

en sådan omfattning, att uppnåendet af syftet med den nya lagstiftningen

till stor del omintetgöres. Jämväl för denna blifvande lagstiftnings

egen skull torde det icke vara utan all nytta att förvärfva erfarenhet om

de verkningar, den provisoriska lagen medförer.

Enligt gällande lagstiftning kan ägostyckning erhållas i två väsentligen

olika fall, nämligen dels utan att någon upplåtelse med äganderätt

till annan person föreligger af någon del åt det hemman, som skall styckas,

dels då ägaren till annan person upplåtit viss till gränserna bestämd

ägovidd att såsom hemmansdel ägas. Förstnämnda fall regleras i 2 §

ägostyckningslagen, det senare i 3 § samma lag. Norrlandskommitten har

ansett, att det egentligen vore den i 2 § medgifna rätt att erhålla ägostyckning,

som vore betänklig att för närvarande bibehålla, om en blifvande

lagstiftning angående inskränkning i nämnda rätt icke skall eluderas.

Den har därför i afgifvet förslag till provisorisk lag i ämnet infört stadgande

om att i de fem norrländska länen ägostyckning tills vidare ej må

äga rum i annat fall än som omförmäles i 3 §. Denna senare form borde

enligt kommittémajoritetens mening bibehållas, emedan den vore ett institut,

'' som ofta kunde vara särskilt allmogen till afsevilrd nytta såsom en

snabb och billig form för delning af ett hemmans jord, samt dessutom

icke i någon högre grad ägnade sig att användas i det syfte, man genom

suspensionen velat förekomma. Eu af kommitténs ledamöter har dock

varit skiljaktig och menat, att inskränkningen Oborde, för att blifva fullt

verksam, omfatta äfven sist omförmälda fall. A andra sidan framhåller

denne ledamot, att genom kommitténs förslag skulle förhindras, att ett

stärbhus kunde genom ägostyckning i stället för hemmansklyfning dela

ett hemman mellan de olika delägarne, hvilket vid tidigare ifrågasatt suspension

af ägostyckningslagen inom Riksdagen framhållits såsom en väsentlig

olägenhet.

Omförmälde kommittéledamot har därför hemställt, att den provisoriska

inskränkningen i ägostyckningslagens tillämpning skall gälla alla

fall af ägostyckning med rätt för Konungens befallningshafvande att medgifva

ägostyckning, så snart den kan antagas ej komma att kränka något

verkligt jordbruksintresse. I denna hemställan liar jämväl en annan kommittéledamot

instämt.

Sistnämnda ståndpunkt har intagits af Kungl. Maj:t i förevarande

proposition.

Den af Kungl. Maj:t sålunda föreslagna omfattning för den provisoriska

lagstiftningen har utskottet med hänsyn till därför anförda skäl

funnit vara den riktiga. Det torde icke vara lämpligt att under alla för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

hållanden suspendera rätten att erhålla ägostyckning enligt 2 §. Med den

pröfning, Konungens befallningshafvande enligt förslaget har att utöfva,

synes utskottet ägostyckning enligt såväl 2 som 3 § böra få förekomma.

Gifvet är, att en provisorisk lagstiftning med det syfte som den här

förevarande bör till sitt innehåll i möjligaste mån ansluta sig till den

slutliga, hvarmed den kan antagas komma att ersättas. Det torde därför

för bedömandet af den förstnämndas närmare bestämmelser icke vara utan

nytta att hår i korthet erinra om det föreslagna innehållet i den sistnämnda.

För att förhindra, att det norrländska jordbruket vid ägostyckningar

beröfvas det stöd i husbehofsskog, odlingsmark och mulbete, utan

hvithet norrlandskommittén ansett det svårligen kunna existera, har kommittén,

såsom ofvan nämnts, föreslagit särskild lag innefattande vissa bestämmelser

om ägostyckning i de norrländska länen. Vid ägostyckning

därstädes må, enligt detta förslag, ett hemmans inägojord ej läggas till

olika lotter pa sådant sätt, att hemmanets jordbruk därigenom lider väsentlig

skada. Med inägojord förstås tomt, åker och äng, till hvilken

sistnämnda dock ej räknas slåttermyr eller kärräng, som i anseende till

läge eller beskaffenhet är af mindre värde. Hvarje hemmanslott, som vid

styckning kommer att erhålla inägojord, skall därutöfver tilläggas husbehofsskog,

odlingsmark och mulbete på närmare angifvet sätt. Erfordras

för _ bildande af egnahemssamhällen, industriell anläggning eller annat

dylikt ändamål, att hemman styckas i annan ordning än förslaget bestämmer,

må Konungens befallningshafvande därtill lämna tillstånd." Sistnämnda

undantag motiverar kommittén på följande sätt: »Om ägo
stvckning

i norra Sverige hittills oftast afsett att skilja ett hemmans

jordbruk från dess skogsmark, och man därför såsom hufvudregel måste

uppställa, att hemman, därå finnes inägojord, icke må styckas enligt

andra grundsatser än förslaget innehåller, kan det likväl ‘ tänkas, att

här och hvar sådana förhållanden föreligga, att det vore äfven från allmänna

synpunkter önskligt, att dylika hemman kunde styckas med den

nuvarande lagens frihet. Så är händelsen på platser, där det är af vikt

att kunna tillskapa en mängd smärre jordpossessioner med den större

orubblighet, som tillkommer ägostyckningsförfarandet jämförd t med jordafsöndringen,

såsom t. ex. i fråga om egnahemssamhällen, eller där det,

såsom vid industriella anläggningar och dylikt, är af särskild betydelse,

att något visst område, som icke är afsedt att användas för jordbruk,

skiljes från angränsande jord med nämnda högre grad af orubblighet. Då

dylika ägostyckningar icke böra förhindras, men ett allmänt stadgande

om fullständigt fri ägostyckningsrätt i sådana fall lätteligen skulle kunna

missbrukas, har kommittén föreslagit, att ägostyckning i annan ordning

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

än lagen föreskrifter skall göras beroende af tillstånd från Konungens

befallningshafvandes sida.»

Med hänsyn till kommitténs ståndpunkt i allmänhet och det mål,

densamma här närmast haft för ögonen, är det uppenbart, att någon

väsentlig utvidgning eller förändring af sistnämnda undantag icke bör

ske i den provisoriska lagstiftning, hvarom här är fråga. Så har emellertid

blifvit fallet i propositionen. Det tillstånd till verkställande af ägostyckning,

Konungens befallningshafvande enligt densamma har att gifva,

får icke lämnas med mindre hvarje lott, som komme att erhålla inägor,

blir på särskildt sätt försedd med nödiga adpertinenser. Undantag härifrån

bilda emellertid de fall, då ägostyckning erfordras för bildande af

bostadslägenhet, industriell anläggning eller annat dylikt ändamål. Dessa

undantag äro hämtade från ofvan omnämnda stadgande i kommitténs

förslag till definitiv ägostyckningslag och äro att förorda i den del, de

med detsamma öfverensstämma. I ett fall är så icke förhållandet. Ordet

»bostadslägenhet» har ersatt ordet »egnahemssamhällen». Hvad denna

förändring innebär visas tydligt i herr Lindhagens och hans medmotionärers

ofvan intagna framställning. Med hänsyn till de skäl, som däremot

i denna anföras, finner utskottet propositionens bestämmelse i denna

del ej kunna antagas. Utskottet får alltså tillstyrka, att den förändring

måtte vidtagas i propositionen, att ordet »bostadslägenhet» utbytes mot

ordet »egnahemssamhällen». Därigenom få ock orden »annat dylikt ändamål»

den med dem afsedda innebörden.

I sammanhang härmed torde en annan af herr Lindhagen och hans

inedmotionärer föreslagen förändring böra ske i propositionen. Det bestämmes

där, att tillstånd till ägostyckning ej må lämnas, med mindre

hvarje lott, som komme att erhålla inägor, skulle med hänsyn såväl till

dessa ägors omfattning som ock till den myckenhet husbehofsskog,

odlings- och mulbetesmark, som blefve lotten tilldelad, varda tjänlig för

själ/''ständigt jordbruk. Då Kungl. Maj:t från det från denna regel medgifna

undantaget, såsom bemälda motionärer påpekat, velat utesluta sådana

egna hem, som utgöra ett mellanting mellan bostadslägenheter i inskränkt

mening och själfständiga jordbruk, och blott däri upptagit bostadslägenheter,

har Kungl. Maj:t ock funnit följdriktigt att här bestämma,

att den styckade lotten med hänsyn till inägornas omfattning som ock

till myckenheten af densamma tillagda adpertinenser skall vara tjänlig till

själfständigt jordbruk. Med öfvergifvande af Kungl. Maj:ts ståndpunkt i

ofvanberörda fall finner utskottet skäligt att lämna densamma äfven i

detta samt i stället upptaga det af herr Lindhagen m. fl. framställda för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande AJ:o 64.

slag om uteslutande af ordet »sjelfständigt», till stöd hvarför utskottet

åberopar de af desse motionärer anförda grunder.

Från kommitténs förslag till lag om ägostyckning för de norrländska

länen har herr Lindman hämtat det ytterligare undantag, han i sitt förslag

velat foga till propositionen med orden »dock att oberoende af sådant

villkor ma afstyckas slåttermyr eller kärräng, som i anseende till läge

eller beskaffenhet är af mindre värde». Detta undantag har föranledts af

den allmänt gängse åsikten, att den norrländske jordbrukaren, följande

ett från det primitiva jordbrukets tider härstammande förfaringssätt, ofta

nedlägger mycket arbete på att tillgodogöra sig foderafkastningen på myrtrakter,

hvilka äro så aflägset belägna eller så litet gifvande, att det skördade

fodrets värde icke närmelsevis motsvarar skördekostnaden. Dylika

myrar äro för jordbruket af minst sagdt tvifvelaktigt värde och böra, änskönt

de af befolkningen allmänt benämnas ängar, i ägostyckningsafseende

lämnas fullständigt utom räkningen. Det synes utskottet, som om berörda

i öfverensstämmelse med det slutliga kommittéförslaget stående undantag

lämpligen kunde inflyta i här förevarande provisoriska lag, därvid utskottet

dock ansett undantagsbestämmelsen böra erhålla en annan formulering

än herr Lindman föreslagit.

Om sålunda, såsom ofvan framhållits, här ifrågavarande provisoriska

lagstiftning bör såvidt möjligt anpassa sig efter den definitiva, hvilken

sättes i fråga att där uppå följa, och så äfven torde vara fallet med

propositionen, sedan densamma undergått de af utskottet här ofvan

föreslagna förändringar och tillägg, må dock erinras därom, att denna

provisoriska lagstiftning icke lämpligen bör upptaga mer af hvad som skall

slutligen följa än det som oundgängligen för dess ändamål erfordras.

Redan dess egenskap af provisorisk lagstiftning bjuder detta. När sålunda

herr Lindman i sin motion yrkar, att närmare föreskrifter om den Konungens

befallningshafvande tillkommande pröfningsrätt skola meddelas af

Konungen, synes detta vara att gå utöfver syftemålet med en blott provisorisk

lagstiftning, hvarför utskottet finner sig förhindradt att tillstyrka

herr Lindmans ifrågavarande förslag.

Hvad slutligen angår bestämmelserna om den provisoriska lagstiftningens

trädande i kraft och giltighetstid har utskottet icke kunnat biträda

annat af hvad därutinnan föreslagits, än att den genast efter sitt

utfärdande må träda i kraft och gälla till den 1 januari 1910. Beträffande

åter de olika förslag angående dess retroaktiva verkan, hvilka i

förevarande proposition och motioner framkommit, har utskottet icke

kunnat tillstyrka något af desamma. Äfven om en blifvande lagstiftning

angående rätten att erhålla ägostyckning i de norrländska länen skulle i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 6L

sina verkningar i någon män inskränkas, därest de nu föreslagna provisoriska

bestämmelserna icke linge tillämpas å ägostyckningar, som före

den nya lagens trädande i kraft blifvit med stöd af gällande rätt sökta,

synes det dock utskottet, att en dylik tillämpning är af den för den allmänna

rättssäkerheten betänkliga beskaffenhet, att dess medgifvande icke bör

få förekomma, allra minst i fråga om en provisorisk lag. Redan skapandet af

en dylik är en extraordinär åtgärd, som endast åt nödtvång kan försvaras;

en provisorisk lags retroaktiva verkan läte svårligen förena sig med ett

ordnadt samhällsskick. Äfven om man måste beklaga, att vissa ansökningar

om ägostyckning, som skett sedan Norrlandskommitténs betänkande blifvit

offentliggjordt eller Kungl. Majts förslag till ifrågavarande provisoriska

lag framlagts, tillkommit för att undgå en tillämpning af de inskränkande

lagbestämmelser, som däraf möjligen kunde blifva följden, så bör man

dock icke förbise, att hvarken eu kunglig proposition eller ett kommittéförslag

äger kraft framför gällande lag. Den, som i sitt handlande later

sig bestämmas af den senare, kan följaktligen ej stämplas såsom den där

handlade i ond tro. Frånsedt detta kan emellertid mot de framställda

förslagen anmärkas, att de träffa äfven dem, som utan någon som helst

tanke på att vinna försprång framför den ifrågasatta nya lagstiftningen

satt i gång en ägosty ckn ingsfö rrättni ng. Vid ägo styckningar jämlikt § 2

skulle visserligen den nya lagstiftningens tillämpning oftast resultera blott

i en förlust af de redan ådragna kostnaderna för förrättningen. Men

äfventyrligare blefve följden vid ägostyckning jämlikt 3 §. Älven om

tiden för lagens återverkande kraft i detta fall sattes så sent, som

herr Lindman föreslagit, eller till den 15 mars 1905, kan det inträffa, att,

sedan enskilde efter nämnda dag i bästa syfte träffat aftal om upplåtelse

af viss till gränserna bestämd hemmansdel, som genom ägostyckning

skall å marken utläggas, men den upplåtna hemmansdelen till sin sammansättning

af olika ägoslag icke öfverensstämmer med bestämmelserna i

den nya lagen, tillstånd till ägostyckningens verkställande förvägras.

Därigenom blir den nye ägaren ur stånd att få lagfart, och svårlösta

rättstvister jämte betydande förluster lära icke i dylika fall uteblifva.

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen, med förklarande, att förevarande

proposition icke kunnat oförändrad bifallas, ville med

anledning af propositionen och här förevarande motioner

för sin del antaga följande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande JST:o 64.

Lag

om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.

Härigenom förordnas som följer:

1 Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län må ej ägostyckning ske

eller förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning

meddelas, utan att Konungens befallningshafvande

gifvit tillstånd till ägostyckningen.

Vill någon erhålla sådant tillstånd, ingifve till

Konungens befallningshafvande uppgift om sättet för

den tillämnade styckningens verkställande. Ej må tillstånd

lämnas, med mindre hvarje lott, som komme att

erhålla inägor, skulle med hänsyn såväl till dessa ägors

omfattning som ock till den myckenhet husbehofsskog,

odlings- och mulbetesmark, som blefve lotten tilldelad,

varda tjänlig för jordbruk, eller ock ägostyckningen

erfordras för bildande af egnahemssamhällen eller för

industriell anläggning eller för annat dylikt ändamål.

Till inägor, hvarom ofvan sägs, ma ej räknas slåttermyr

eller kärräng, som i anseende till läge eller beskaffenhet

är af mindre värde.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i

ärende, hvarom nu är sagdt, må klagan föras i den ordning,

som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Denna lag träder genast i kraft och gäller till den

1 januari 1910. Den äger icke tillämpning i afseende å

ägostyckning, som före dess trädande i kraft blifvit sökt.

Stockholm den 28 april 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

17

Reservationer:

af herr Trygger, med hvilken herrar G. Andersson, Hedenstierna,

Underbjelke, LiUiesköld och Uppström instämt; herr Trygger bär ansett

att andra punkten af andra stycket i förevarande lag bort erhålla den åt

Kungl. Maj:t föreslagna formulering;

af herr grefve Lewenhaujit, som anfört:

»Då jag anser att ifrågavarande upphäfvande af nu gällande lag under

några år är hvarken nödigt eller nyttigt, så kan jag icke biträda utskottets

häri fattade beslut.

Jag anser för vårt land synnerligen viktigt, att de bestående lagarna

få, utan inskränkning af temporära upphäfvande^ äga helgd och tillämpnino-

— ty detta skapar förtroende för lagstiftarne, aktning för landets

lagar; äfven öfverensstämmer det med hela andan och tillämpningen åt

vårt konstitutionella styrelsesätt.

Däremot är det mera vanligt i länder med autokratiskt styrelsesätt

att gällande lag för längre eller kortare tid suspenderas; att ett dylikt

tillvägagående skall hos den handlande och vändande befolkningen väcka

oro och missnöje torde för en och hvar vara tydligt.

För öfrigt anser jag, att det föreslagna stadgandet kan kringgås och

torde därför vara föga värdt, emedan tillämpningen svårligen kan öfvervakas.

Den jordbrukande befolkningen i Norrland blir enligt mitt förmenande

icke med det här föreslagna stadgandet hjälpt, vare sig till ekonomiskt

välstånd eller till stadigvarande besittning af sm fädernearf da jord

eller skyddad för de faror, som kapitalets makt och lockelse till vinster

vid egendomshandel utsätter denna befolkning för.

Andra och mera praktiska åtgärder äro af nöden för att utveckla

jordbruket i Norrland, ett alltför vidlyftigt kapitel att ingå på i en reservation.

Visst är, att den industriella utvecklingen i de norrländska bygderna

bryter sin väg fram med förut icke anad kraft och kan icke hindi as med

ett svagt lagförslag som det ifrågavarande.»

af herr Zetterstrand,

»Beträffande lagens

Bill. till Riksd. Frot. 1905.

som beträffande öfvergångsstadgandet anfört:

tillämplighet bör enligt min mening en bestämd

7 Sami. 53 Raft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

skillnad göras mellan å ena sidan de ägostyckningar, hvilka grunda sig på

afhandlingar, och å andra sidan de, som icke hafva dylikt underlag.

Hvad angår de förstnämnda, hvilka regleras genom 3 § ägostyckningslagen,

finner jag det allmänna rättsmedvetandet kräfva, att desamma, då

de tillkommit under skydd af gällande svensk lag, böra äga bestånd, samt

att således den nu föreslagna provisoriska lagstiftningen ej med afseende

a dem bör tillerkännas någon retroaktiv verkan.

Hvad däremot vidkommer sådana ägostyckningar, hvilka icke grunda

sig å någon till annan person skedd upplåtelse, utan allenast på ensidiga

åtgärder, och hvilka afses i 2 § ägostyckningslagen, torde man, därest desamma

vid lagens ikraftträdande äro på vederbörande myndighets pröfning.

beroende, ej behöfva draga i betänkande att å dem tillämpa den

provisoriska lagens bestämmelser i den mån sådant af det allmännas intresse

finnes påkalladt.

Med stöd häraf samt af de i herr Lindhagens med fleres motion förekommande

upplysningar rörande antalet af de på senare tiden ingifna

ansökningar om ägostyckningar har jag ansett utskottet böra hemställa,

att lagens sista punkt skulle erhålla följande lydelse:

»Denna lag träder genast i kraft och gäller till den

1 januari 1910. Den äger tillämpning jämväl i afseende

å sådan i 2 § lagen om hemmansklyfning, ägostyckning

och j or dafsöndring den 21 juni 1896 ansedd ägostyckning,

som före lagens ikraftträdande blifvit sökt, men ännu ej

fastställd; dock att, där ansökning om förordnande för

landtmätare att verkställa sådan ägostyckning inkommit

till Konungens befallningshafvande före den 1 december

1904, denna lag i afseende å dylik ägostyckning ej skall

tillämpas.»

af herrar F. Andersson, A. Olsson, Lindhagen, Wiklund, Redelius,

Jansson och Nordin, som beträffande öfvergångsstadgandet yttrat:

»Den ifrågavarande provisoriska lagen har till uteslutande ändamål

att åstadkomma, att de tillämnade nya bestämmelserna om ägostyckning

af inägojord må få någon tillämplighet. En sträfvan att genom lagens

affattning få den att så mycket som möjligt fylla denna sin uppgift bör

därför icke, såsom utskottet förmenar, möta särskilda hinder just i lagens

provisoriska beskaffenhet.

I afseende å hvad man nu kallar lagens retroaktiva verkan måste

emellertid strängt skiljas mellan det fall, att ägostyckning önskas å en

fastighet, som endast har en ägare (§ 2 i ägostyckningslagen), och det fall,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 64. 19

att aftal om öfverlåtelse af en del af fastigheten blifvit träffad t (§ 3 i

samma lag).

I förra händelsen har ingen ledamot af högsta domstolen haft någon

erinran mot förslagets bestämmelse, att ägostyckning, som sökts efter den

1 januari 1905, skall falla under den provisoriska lagen. Någon verklig

rättighet står här ej på spel. Genom den enkla åtgärden att blott gifva

in en ansökan, bör man ej få bereda sig tillfälle att undgå den tillämnade

nya ordningen. Det bör ock här ihågkommas, att hvarje ansökan om

sådan ägostyckning, som ej strider mot lagens ändamål, blir bifallen. Ansökningar

för annat ändamål kunna antagas ske i mindre lojalt syfte. Och

i hvarje händelse skulle, därest någon af okunnighet om kommitténs förslag

låtit en sådan ansökan komma till något utförande, detta föranleda endast

en obetydlig kostnad. Vanligen utföras dylika förrättningar efter kartor

i landtmätarens bostad. Man plägar ej heller rygga tillbaka för att i andra

fall, där det gäller att vinna effektivitet åt en statens åtgärd, tillskynda

enskilde långt större ekonomiska uppoffringar såsom t. ex. genom påbud

att en tullsats skall genast och utan undantag träda i kraft, oafsedt

att enskilde, som före beslutet inköpt illpliktigt gods, ej hunnit införa

det i landet. I denna del tillstyrka vi därför obetingadt Kungl. Maj:ts

förslag, hvilket, dock torde af skäl herr Lindhagen och medmotionärer

anfört böra i öfverensstämmelse med grunderna för detta förslag föranleda

till att tiden flyttas från den 1 januari 1905 till den 1 december 1904.

Har däremot ett aftal om öfverlåtelse kommit till stånd före lagens

trädande i kraft, kan det möta större betänkligheter att förhindra den

upplåtna jordens utbrytning genom ägostyckning enligt nu gällande bestämmelser.

Kungl. Maj:t afskilja’ därför från den nya lagens tillämpningalla

aftal ingångna före den 1 januari 1905, äfven om ansökning om ägostyckning

inkommit efter nämnda tid. Högsta domstolens ledamöter yttrade

härom, att i detta fåll lagen kunde på sin höjd göras tillämplig, om

aftalet vore tillkommet efter en viss dag, infallande någon kort tid efter

förslagets framläggande för Riksdagen. Denna anvisning ligger till grund

för herr Lindmans förslag att bestämma tiden till den 15 mars 1905. De

två ledamöter af högsta domstolen, som öfvervoro ärendets behandling i

statsrådet, hemställde däremot, att lagen ej måtte tillämpas på afhandlingar

om ägostyckning, hvilka upprättats innan lagen träder i kraft.

Att ej någon af dessa från ledamöter i högsta domstolen gjorda

erinringar fullt iakttagits i det för Riksdagen framlagda förslaget motiveras

i propositionen därmed, att det vore ganska sannolikt, att äfven en

kort tidrymd efter lagens framläggande för Riksdagen skulle vara till
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

räcklig för dem, soin ville undgå lagens verkningar, att uppgöra försäljningsaftal,

som sedermera kunde åberopas såsom grund för ägostyckning.

Denna farhåga har äfven i viss mån fått en betänklig bekräftelse. Vi

hafva nämligen erfarit, att Kramfors sågverksaktiebolag, som äger synnerligen

många hemman sdelar, nyligen enligt två särskilda af handlingar (se

bil A och B) försålt inägojordarne till sina hemmansdelar i Ramsele och

Resele tingslag inom Ångermanland till sin disponent, hvilken ock fått lagfart

å fången. På enahanda sätt lärer bolaget förfogat öfver inägorna till

sina hemman i Jämtland och Västerbotten. Visserligen lära dessa inägolotter

blifvit ägostyckade redan under det norrlandskommitténs arbete pågick,

hvadan försäljningen enligt uppgift nu kommit till stånd närmast i

syfte att söka undgå tillämpningen jämväl af norrlandskommitténs öfriga.

lagstiftning rörande bolagsjord och särskildt häfdelagen. Men hinder möter

ju ej att uppgöra dylika skenförsäljningar äfven innan ägostyckning ägt rum.

I detta sammanhang må ock omnämnas, att ifrågavarande försålda fastigheter

lära så godt som uteslutande utgöras endast af hemmanens inägor

och den närmast därtill belägna till betesmark inhägnade skogen. De äro

ock så godt som alla redan särskildt taxerade. Inom Junsele socken t. ex.

är sammanlagda taxeringsvärdet å hvad som nu sålts 6,500 kronor, under

det bolagets behållna lotter af samma hemman äro taxerade till 259,400

kronor.

Det må nu också erinras, att jämväl där fråga är om afhandlingar, så får

ägostyckning af inägojord alltid ske, så snart det öfverlåtna området är af

den beskaffenhet, att ägostyckningen enligt lagen är tillåten, tiar öfverlåtelse

skett endast för att söka förekomma statsmaktens tillämnade omsorger om

befolkningen och det allmänna bästa, så finnes ju åter ingen anledning att

gifva någon uppmuntran till en dylik åtgärd. Visserligen kan ändock

tänkas, att i något fall en person i god tro och utan kännedom om norrlandskommitténs

eller Kungl. Maj:ts förslag köper ett område inägojord,

som ej får ägostyckas enligt den nya lagen. Men i denna händelse står

dock ägaren alltid öppet att få sitt förvärf lagfaret såsom jordafsöndring,

äfven om denna utväg, såsom det visat sig, är mindre begärlig. Han går

således icke, såsom mången föreställer sig, förlustig möjligheten att på ett

betryggande sätt blifva ägare till den förvärfvade fastighten utan endast

af rätten att få den utbruten genom ägostyckning.

Ehuru vi eljest kunnat ansluta oss till herr Lindmans förslag, anse vi

oss dock vid öfvervägande af förenämnda förhållanden och med hänsyn

jämväl till det slut, hvartill utskottet i afseende å öfvergångsbestämmelserna

kommit, böra tillstyrka godkännande af Kungl. Maj:ts förslag jämväl i

denna del.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

Vi hemställa alltså, att Kung! Maj:ts förslag i afseende å öfvergångsbestämmelsen

måtte godkännas med förutnämnda af förslagets egna grunder

betingade modifikation samt följaktligen erhålla följande lydelse;

»Denna lag träder genast i kraft och gäller till den

1 januari 1910. Den äger tillämpning jämväl i afseende

å ägostyckning, som före lagens ikraftträdande blifvit

sökt, men ännu icke fastställd; dock att, där ansökning

om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning

inkommit till Konungens befallningshafvande före

den 1 december 1904, eller afhandling, på grund hvaraf

ägostyckning sökes, är upprättad före den 1 januari

1905, denna lag i afseende å sådan ägostyckning ej

skall tillämpas.»»

Herrar bandqvist, Dieden och Segerdold hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

Köpebref.

Bil. A

(till herr F. Anderssons in. flis reservation).

J.flJ herr disponenten Carl Kjellberg i Backe försäljer Kramfors aktiebolag, emot

nedanstående betalda köpeskillingar, följande genom fastställda ägostyckningar från

aktiebolagets hemman utbrutna fastigheter inom Ramsele tingslag, nämligen:

i Helgums socken:

0,32 ''Seland n:o 2 Gagnet litt. lina. areal 58 har 74 ar 47 kvm........... kr. 2,500: _

i Edsele socken:

12/25 seland n:o 1 Gideåberg litt. Eb, areal 26 har 10 ar 37 kvm.......... kr. 1,000: _

^V-io * n:o ^ Utanede litt. B a, areal 47 har 44 ar 50 kvm............. » 2,500: _

l''V.12 » n:o 1 Nordanåker litt. Db, areal 14 har 55 ar 82 kvm....... » ’l00: —

i Ramsele socken:

7s seland n:o 1 Norra Lillterrsjön litt. Fb, areal 6 har 63 ar 15 kvm.... kr. 200: —

V2 » » Norrånäs litt. G b b, areal 9 har 19 ar 90 kvm............. » 300: —

*/s * J> * litt. C a b, areal 8 har 56 ar 47 kvm............. » 200: _

IVät » » Meåfors litt. AII b, areal 10 har 96 ar 94 kvm............ » 1,000: —

7g » » » litt. Allé, areal 8 har 19 ar 9 kvm................. » 500: —

% » n:o 2 Nässjö litt. D a b, areal 11 har 54 ar............................. » 300: —

u/m » 11-''o 1 Klänge litt. B a a, areal 7 har 16 ar 60 kvm............. » 800: —

''V12 » » > litt. B b a, areal 6 har 45 ar 40 kvm............... » 700: —

-----(0. S- v sammanlagd t 84 fastigheter) —----------.

Summa kr. 36,500: —

Fastigheterna, upplåtas med därå befintliga åbyggnader och med den rätt aktiebolaget

desamma förvärfva! samt sadana de nu befinnas i enlighet med äcostyckningshandlingarna

att tillträdas genast. 0 ö

Af detta köpebref äro lika exemplar åt säljaren och köparen upprättade.

Göteborg den 27 augusti 1904.

Kramfors aktiebolag:

A. E. Seaton. A. Andréen. Linus Andréen. Carl Kjellberg.

Bevittnas af C. G. Ågren. K. A. Grönvald.

Herr Carl Kjellbergs namnteckning bevittna: Rob. Bagge. Theodor Wagenius.

I transsumerade delar lika lydande med ett den 3 oktober 1904 för vinnande af

lagfart till Ramsele tingslags häradsrätt ingifvet köpebref, betygar

Sollefteå den 29 april 1905. Ex officiös

Teodor Ringenson.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

23

Bil. B

(till herr F. Anderssons in. flis reservation).

Köpebref.

Till herr disponenten Carl Kjellberg i Backe försäljer Kramfors aktiebolag emot

nedanstående betalda köpeskillingar följande genom fastställda ägostyckningar från

aktiebolagets hemman utbrutna fastigheter inom Resele tingslag, nämligen:

i Ådals Lidens socken:

13/b4 seland n:o 1 Näsåker litt. A b, areal 5 har 63 ar 21 kvm................ kr. 200: —

3/32 » » » litt. A c, areal 1 har 20 ar 94 kvm............... » 100: —

i Junsele socken:

lä/ie seland n:o 1 Betarsjönäs litt. A a, areal 25 har 38 ar 85 kvm....... kr. 500: —

lä/32 » » Långvattnet, areal 24 har 6 ar 50 kvm...................... » 200: —-

3/8''~ » » » litt. A g, areal 11 har 93 ar 55 kvm....... » 200: —

13/32 » » » litt. A b, areal 10 har 99 ar 89 kvm....... » 200: —

29/Q6 » » » litt. A c, areal 7 har 39 ar 14 kvm...... » 200: —•

1/2 » Nybäcken litt. S b, areal 28 har 52 ar.................................... » 500: —

--— — (o. s. v. sammanlagdt 22 fastigheter)---------— •—■ —- —

Summa kr. 6,900: —

Fastigheterna upplåtas med därå befintliga åbyggnader och med den rätt aktiebolaget

desamma förvärfvat samt sådana de nu befinnas i enlighet med ägostyckningshandlingarna

att tillträdas genast. Af detta köpebref äro lika exemplar åt säljare

och köpare upprättade.

Göteborg den 27 augusti 1904.

Kramfors aktiebolag:

E. A. Seaton. A. Andréen. Linus Andréen. Carl Kjellberg.

Bevittnas af: C. G. Agren. K. A. Grönvald.

Herr Carl Kjellbergs namnteckning bevittna: Rob. Bagge. Theodor Wagenius.

I transsumerade delar lika lydande med ett den 6 september 1904 för vinnande

af lagfart till Resele tingslags häradsrätt ingifvet köpebref, betygar

Sollefteå den 29 april 1905. Ex officio:

Teodor Ringenson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.