Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 8

1905-02-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:8, Lagutskottets Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 14 februari 190ö, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till

Kungl. Maj:t angående sådant förtydligande af växellagen,

att hvad som stadgas i 43 § skall äga tillämpning

å växel, som är ställd att inlösas å trassatens boningsort,

men hos annan än trassaten.

Lagutskottet tiar till behandling förehaft tvenne likalydande, till

utskottet hänvisade motioner, väckta, den ena, n:o 6, inom Första Kammaren

af herr Törnebladh och den andra, n:o 66, inom Andra Kammaren

af herr M. Dalin. Motionerna äro af följande innehåll:

»I gällande växellag (§ 41) är föreskrifvet, att växelinnehafvare

till bevarande af sin växelrätt skall till betalning uppvisa den förfallna

växeln för den, å hvilken den är dragen, samt, om denne ej erlägger

full betalning därför, inom viss tid protestera. Från den sålunda angifna

regeln att växel skall till betalning uppvisas samt protest (de non

solutione) tagas hos trassaten finnes endast det undantag, som omförmäles

i § 43 af växellagen. Denna § föreskrifver att, om växel är ställd

att betalas å annan ort än där växelbetalaren bor, växeln skall uppvisas

å den sålunda angifna särskilda betalningsorten samt att, om därvid betalning

ej erhålles, protest skall därstädes upptagas.

Ifrågavarande stadgande i nu gällande växellag af år 1880 öfverensstämmer

med förut gällande lag af år 1851.

Vid den tid, stadgandet tillkom, lärer knappast ifrågakommit, att

växel, som skulle inlösas å samma plats, hvarest trassaten bodde, gjordes

betalbar hos annan person därstädes än trassaten själf. Med den utveckBili.

till Riksd. prot. 1905. 7 Sami. 7 Höft. (N:o 8.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

Krig, bankväsendet numera tagit, inträffar dock nu allt oftare, att eu

firma gör sina växlar betalbara hos den bank eller bankir, hos hvilken

firman har sina penningaffärer, samt således att en växel skall å samma

plats, hvarest trassaten " bor, inlösas af annan person för trassatens räkning.

Grunden till föreskriften, att beträffande domicilierad växel uppvisande

skall göras samt protest de noll solutione tagas å domicilieringsorten,

lärer uppenbarligen vara den, att växelbetalaren, som är skyldig att

å denna ort tillhandahålla betalning, ej rimligen kan åläggas att hålla

sådan till hands äfven hos sig själ?. Samma grund finnes ock till föreskrift

att växel, som är betalbar å trassatens boningsort men hos annan

person, bör i fråga om uppvisande till betalning och protest för uteblifven

betalning behandlas såsom domicilierad växel. Då emellertid tydligt stadgande

härom ej finnes i nu gällande lag, samt angeläget lär vara, det

tvekan ej finnes i fråga om rätt ställe för växels uppvisande och protesterande,

hemställer jag vördsamt,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande

af förslag till sådant förtydligande af växellagen, att hvad som

stadgas i § 43 af samma lag skall äga motsvarande tillämpning för växel,

som är ställd att inlösas å trassatens boningsort men hos annan än trassaten.

»

Såsom motionärerna framhållit, har det i vårt land med bankväsendets

och affärslifvets stegrade utveckling blifvit vanligt, att man gör

växlar betalbara hos den bank eller bankir, där trassaten har sina penningaffärer.

Formen härför är eu påteckning å växeln: »betalbar i N. N. bank»,

och följden däraf blir, i sådana fall, då trassaten är bosatt å samma

ort, där den angifna banken är belägen, att en sådan växel skall å

samma ort, där trassaten bor, inlösas i banken för trassatens räkning. Då

en sålunda beskaffad växel skall presenteras till betalning eller protest

(de non solutione) tagas, har i praktiken tvekan yppats om rätt plats för

vidtagande af dylik åtgärd. Enligt hvad utskottet inhämtat, är det på

vissa håll brukligt, att ifrågavarande åtgärd vidtages såväl hos trassaten

som hos den ifrågavarande banken, på andra håll däremot än på deri ena,

än på den andra af dessa platser. Det är i syftemål att få denna osäkerhet

häfd. som motionärerna önskat »förtydligande» i af dem angifven

riktning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

3

Att bestämmelserna i 43 § växellagen icke för närvarande kunna

tillämpas å någon växel, som är betalbar å den ort, där trassaten är bosatt,

torde i betraktande af lydelsen af 4 § icke få anses tvifvelaktigt, men

då påteckningen, om hvar växeln skall betalas, väl får anses såsom en

öfverenskommelse eldigt 89 § växellagen, synes påteckningen böra få tillerkännas

den verkan, att växelns uppvisande till betalning samt upptagande

åt protest för uteblifven betalning skola försiggå i den genom påteckningen

angifna banken.

Det bör alltså enligt utskottets mening icke vara föremål för tvekan,

att i förevarande fall uppvisande af växeln till betalning samt eventuell

protest (de non solutione) mot trassaten skola ske hos den, hos hvilken

"växeln gjorts betalbar. Utskottet finner vid sådant förhållande något förtydligande

i angifna syfte icke erforderligt och hemställer,

att ifrågavarande motioner icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 februari 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.