Memorial, angående ersättning åt Norrtelje mekaniska stenhuggeriaktiebolag för förlust på leveranser i och för riksbgggnaderna å Helgeandsholmen.
1905-05-12 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SBU 1905:16, Memorial, angående ersättning åt Norrtelje mekaniska stenhuggeriaktiebolag för förlust på leveranser i och för riksbgggnaderna å Helgeandsholmen.
Dokumentets text
Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets Memorial Ko 16.
1
,M:«) 16.
Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1905, kl. 11 f. m.
Sammansätta stats- och bankoutskottets memorial, angående
ersättning åt Norrtelje mekaniska stenhuggeriaktiebolag
för förlust på leveranser i och för riksbgggnaderna å
Helgeandsholmen.
Uti särskilda till statsutskottet och bankoutskottet ingifna skrifvelser af
den 20 april 1905, Indika öfverlämnats till sammansatta stats- och bankoutskottet,
hafva fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, efter
framställning af riksdagshuskommittén, hemställt, huruvida icke framställning
borde hos Riksdagen göras i syfte''att genom anslag från Riksdagen
bereda medel till ersättning åt Norrtälje mekaniska stenhuggeriaktiebolag
för förlust, som tillskyndats bolaget genom utförandet af åtagna leveranser
af sten till riksbyggnaderna å Helgeandsholmen.
Riksdagshuskommitténs ofvannämnda framställning är af följande
lydelse:
»Till riksdagshuskommittén har Norrtelje Mekaniska stenhuggeriaktiebolag
ingifvit särskilda, den 8 mars och den 8 april innevarande år dagtecknade
framställningar, att åt bolaget -—- som enligt åtskilliga med
kommittén upprättade entreprenadaftal levererat sten till en betydande
del af riksdags- och riksbankshusens beklädnad, till kajer och barriärer
samt till de stora genomfarterna i Drottninggatans förlängning öfver Helgeandsholmen
— måtte beredas ersättning för den förlust, som för bolaget.
och dess för bolagets gäld ansvariga delägare uppstått vid fullgörandet
af ifrågavarande leveran saf tal.
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 2 Afd. 13 Käft. (Ko 16J.
1
2
Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets Memorial N:o 16.
Det viktigaste af dessa aftal, nämligen det, som afsett riksdagshuset,
hade bolaget — på sätt i dess skrifvelse den 8 sistlidne mars närmare
framhållits — ingått särskildt i afsikt eller förhoppning att blifva banbrytare
inom ramen för bearbetningen af svensk granit i vidsträcktaste
bemärkelse för monumentala byggnader. Bland de första försöken i större
skala, som bolaget vågat sig på, hade varit leveransen af granit till nya
operabyggnaden. Med stöd af den erfarenhet, som bolaget då vunnit,
hade bolaget ansett sig, oaktadt detsamma i reella tillgångar blott hade
sitt relativt ringa aktiekapital (50,000 kr.) och eu rik tillgång på råvara,
kunna afgifva anbud å granitbeklädnaden till riksdagshuset och åtaga sig
att utföra detta exceptionellt stora och ansvarsfulla arbete. Men detsamma
kunde under första året icke drifvas med den fart, som varit önskvärd,
enär fordringar på ökade arbetslöner framställdes, hvilka bolaget icke
kunnat på förhand beräkna, och hvilka, sedan förhållandena ordnats efter
en strejk på 6 veckor, medförde den verkan, att bolaget kom i en svar
ekonomisk belägenhet. Man hoppades emellertid att på leveranser till
riksbankshuset m. m. kunna återvinna någon de! af hvad som, utan bolagets
eller dess delägares eget förvållande, gått förloradt. Äfven denna
förhoppning hade dock, såsom den verkställda utredningen visade, gått
om intet.
Under åberopande af dessa och öfriga anförda skäl hade bolaget till
kommittén ingått med framställning i syfte att det nu i allra brydsammaste
förhållande ställda stenhuggeriet måtte soulageras för de lidna förlusterna
och att dess undergång, hvarmed vore förenad enskilda aktieägares
ruin, måtte kunna undvikas.
Omfattningen af de affärer, som från år 1897 till utgången af år
1904 afslutats mellan kommittén och bolaget, åskådliggöres af följande
tablå öfver de viktigaste entreprenadaftalen:
för riksdagshusets granitbeklädnad till taklisten ............... kr. 449,893: 35
» en del af riksbankshusets d:o .......................................... * 176,540: 15
» genomfarterna........................................................................ s 133,000:
» diverse arbeten............................................... * 53,227: 23
Summa kr. 812,660: 73
Enligt utredning, som, med ledning af bolagets räkenskaper för åren
1397—1904, verkställts genom försorg af Sveriges allmänna revisionsbyrå,
har bolaget för fullgörandet af sina ataganden i fråga om berörda leveranser
fått vidkännas utgifter till sammanlagdt belopp af kronor 857,859: 03,
3
Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets Memorial N:o 16.
som alltså med kr. 45,198: 30 öfverstiger livad bolaget till 1904 års slut
för då fullgjorda leveranser på grund af de särskilda entreprenadaftalen
från kommitténs kassa enligt aflämnade kvitton uppburit. Denna summa
— 45,198: 30 — motsvarar bolagets direkta förlust, men därutöfver bar
bolaget uppgifvit, att förlust tillskyndats bolaget till följande belopp:
för förbrukad råvara, nämligen cirka 5,500 kbm. granit ä
2 kronor .............................................................................. kr. 11,000: —
för anläggningar till arbetets utförande, ångkran m. m.... » 8,000: —
aktieränteförlust under 4 år...................................................... » 10,000: —
kr. 29,000: —
Tillägges ofvan uppgifna direkta förlust .............................. » 45,198: 30
skulle totalförlusten således utgöra......................................... kr. 74,198: 30
Enär den af bolaget ingifna framställningen icke stöder sig på något
rättsanspråk, lär kommittén sakna befogenhet att med anledning af densamma
bevilja bolaget något belopp i ersättning för liden förlust.
Då emellertid afseende synes böra fästas därvid, att leveransen kommit
att utdragas under en följd af år — hvilket för bolaget liksom i så
många andra fall måst medföra kostnader, som ej kunnat på förhand beräknas
—, torde billighetsskäl tala därför, att framställningen, särskildt
med hänsyn till de behjärtansvärda omständigheter, som blifvit anförda,
må vinna beaktande.
Vid sådant förhållande och då bolagets leveranser numera afslutats
utom i fråga om mindre väsentliga arbeten i sten, hvilka arbeten i år
skola utföras, har kommittén ansett sig icke böra underlåta att till herrar
fullmäktiges pröfning framlägga frågan, om och på hvilket sätt framställning
må böra göras hos Riksdagen för beredande af den godtgörelse,
som kan finnas vara skälig. Beträffande beloppet af densamma bör emellertid,
enligt kommitténs förmenande, icke ifrågakomma någon ersättning
utöfver den summa, som enligt den verkställda utredningen i direkt förlust
drabbat bolaget, eller ofvan omförmälda kr. 45,198: 30, hvilket belopp
utgör i det närmaste 5,5 procent af hela verkliga kostnaden för de af
bolaget utförda arbetena i och för riksbyggnaderna.
Kommittén får alltså till herrar fullmäktige öfverlämna handlingarna
i ärendet och för sin del hemställa, huruvida icke herrar fullmäktige skulle
finna förhållandena därtill föranleda, att hos Riksdagen genom vederbörande
utskott framställning må göras om beviljande åt bolaget af ersätt
-
4
Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets Memorial N-''o 16.
ning för förluster, ådragna genom leveranser af sten till riksbyggnaderna
på Helgeandsholmen till belopp af kr. 45,198: 30.»
Ofvannämnda till riksdagshuskommittén ingifna skrifvelser från Norrtälje
mekaniska stenhuggeriaktiebolag äfvensom en bestyrkt afskrift af ett
utaf Sveriges allmänna revisionsbyrå upprättadt instrument öfver bolagets
räkenskaper under åren 1897 — 1904 i fråga om utförandet af ofvan omförmälda
entreprenadaftal hafva såsom bilagor fogats vid detta memorial.
I likhet med kommittén hafva fullmäktige funnit bolagets ersättningsanspråk
icke hafva annat stöd än billighetshänsyn med afseende därpå, att
leveranserna, särskild! beträffande riksdagshuset, omfattat och utsträckts
under en följd af år, hvadan det uppenbarligen varit förenad! med stor
svårighet att på förhand beräkna kostnaderna; och hafva jämväl fullmäktige
ansett ersättningen icke böra afse annan förlust än den uppgifna
summan af 45,198 kronor 30 öre, som motsvarade skillnaden mellan hvad
bolaget, för fullgörande af sina åtaganden, i kontanta utgifter vidkänts
och hvad bolaget enligt entreprenadaftalen i betalning uppburit.
Utskottet, som delar den af kommittén och fullmäktige uttalade uppfattningen,
att bolaget endast af billighetshänsyn kan anses böra tillerkännas
någon ersättning för sin förlust å ifrågavarande, af bolaget verkställda
entreprenadarbeten, vill dessutom framhålla, att, enligt hvad utskottet
inhämtat, af de tre till riksdagshuskommittén ingifna anbud å leverans
af sten till riksdagshuset, hvilka ansetts böra ifrågakomma, granitaktiebolaget
C. A. Kullgrens änkas anbud slutade å 928,186 kronor 19 öre
och Norrtälje mekaniska stenhuggeriaktiebolags anbud å 806,622 kronor
56 öre samt det af ingenjören W. Farup afgifna anbud, hvilket emellertid
icke omfattade alla i de förutnämnda anbuden upptagna poster, kunde,
om jämväl hänsyn toges till värdet å de uteslutna posterna, antagas väsentligt
öfverskrida det af sistnämnda bolag afgifna anbud. Vid sådant
förhållande och då arbetsprisen, såsom kändt är, i afsevärd grad stigit
under den långa tid arbetet pågått, anser sig utskottet kunna förorda, att
någon ersättning beredes bolaget för dess förlust å ifrågavarande entreprenadarbeten,
men finner ersättningsbeloppet lämpligen böra begränsas
till 25,000 kronor, att utgå från byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
Sammansatta Stats- (och Banko-)utsJcottets Memorial N:o 16. 5
att Riksdagen må bemyndiga fullmäktige i riksbanken
och i riksgäld skontoret att af byggnadsfonden för riksdagsoch
riksbankshus till Norrtälje mekaniska stenhuggeriaktiebolag
utbetala ett belopp af 25,000 kronor såsom ersättning
för af bolaget lidna förluster på leveranser af sten
till riksbyggnaderna å Helgeandsholmen.
Stockholm den 12 maj 1905.
På sammansatta utskottets vägnar:
HUGO TAMM.
6
Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets Memorial N:o 16.
Bil. A.
Till
Herrar ledamöter i kommittén för riksdagshus- och riksbankshusbyggnaderna.
Då undertecknade, styrelse för Norrtälje mekaniska stenhuggeriaktiebolag,
vördsamt gå att inför herrar kommitterade framlägga en noggrann
och från fullt kompetent och opartiskt håll upprättad tablå öfver stenhuggeriaktiebolagets
ekonomiska resultat af hela det stora arbete, bolaget
haft att utföra för riksdagshus- och riksbanksbyggnaderna, så sker detta
under den allra djupaste tillit till att här nedan gjorda framställning
måtte blifva af herrar kommitterade behjärtad, på det att det nu i allra
brydsammaste förhållande ställda stenhuggeriet måtte soulageras för de
lidna förlusterna och dess undergång, hvarmed är förenad enskilda aktieägares
ruin, må kunna undvikas.
Men för att på det tydligaste framlägga saken och gifva skäl för vår
i alla afseenden vördsamma framställning, våga vi framkomma med här
nedan intagna utredning.
Norrtälje mekaniska stenhuggeriaktiebolag är ett jämförelsevis ganska
nytt företag. Det bildades, mot hvad vanligen är fallet med bolag, genom
sammanslutning af en liten krets goda vänner, dels under tro på
att det skulle komma att bära sig, ja, till och med lämna god vinst, och
dels, om än i andra hand, för att bringa Länna—Norrtälje järnvägsaktiebolag
ett välbehöfligt tillskott i trafik.
Stenhuggeriets bolagsordning bestämde, att aktierna, ställda på 1,000
kronor pr st., ej finge på vanligt sätt gå i marknaden utan skulle, vid
eventuell önskad försäljning, först hembjudas bolaget. Afsikten därmed
var ju tydligen den, att de fortfarande skulle kunna bibehållas inom vänkretsen.
Genom dödsfall bland stiftarne af bolaget har därför ock inträffat,
att bolaget blifvit, om vi så få säga, mera koncentreradt genom
aktieöfverlåtelse, och den förlust, som nu åsamkats bolaget genom senast
Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets Memorial N:o 16.
7
utförda arbeten för hela svenska folket, drabbar därför den enskilde
bolagsmannen desto tyngre. Här är att anmärka, att endast en aktieägare
har så få aktier som 5 st., samt att högsta antalet på en hand befintliga
aktier, 17 st., innehafvas af aflidna disponenten Karlssons änka med undantag
af eu, som hon öfverlåtit till ett af sina barn. Dessa 16 aktier äro,
enligt uppgift, änkan Karlssons hufvudsakliga lefvebröd.
Yi vilja äfven framhålla, och som vi tro med befogenhet, att bolagsmännen
inom detta bolag — ej undanskjutande utsikterna till egna fördelar
— hyste den förhoppningen att blifva banbrytare inom ramen för
bearbetning af svensk granit i vidsträcktaste betydelse för monumentala
byggnader. Våra första misslyckade försök att, medelst anskaffande af
stenskärningsmaskiner, nå detta mål höra på det hela taget ej hit och
beröras här endast på den grund, att vi önska framhålla, det bolagets
första arbetsår under jämförelsevis lugna arbetsförhållanden voro så pass
gifvande, att bolaget snart nog förmådde utplåna antydda förlust.
I och med upprättandet af förslag till nybyggnad för kungl. operan
drogo herrar arkitekter djärfva linjer för granit som byggnadsmateriel,
och det uttalades under uppförandet af denna storartade byggnad, hvars
hufvudsakligaste granitarbeten vårt bolag hade sig anförtrodt att utföra
och från hvilka det, enligt lämnade utlåtanden, skillde sig med all heder,
att bolaget redan då utfört unika arbeten i granit. Så djärft det således
af bolaget kunde synas vara att åtaga sig detta stora, ännu ovanliga arbete
på granitens område, så genomförde likväl bolaget, som ofvan antydts,
lyckligt detta sitt åtagande, äfven om bolaget därvid i ekonomiskt
afseende ej kom längre än till nätt och jämt skyddet från egentlig förlust.
Ty frukten af detsamma, som, i betraktande af den stora risk, hvilken
bolaget till följd af detta arbetes beskaffenhet iklädde sig, blef en
mycket blygsam dividend å aktiekapitalet, kan alltså ej betecknas såsom
lysande eller lämna tillfälle till afsättande af fonder för mötande af framtida
möjliga förluster, helst en del af aktieägarna innehade sina aktier på
helt och hållet lånta medel. Sådan var ställningen för bolaget, då ritningarna
till riksdagshuset utkommo. Bolaget hade nämligen, som vi
våga uttala, gjort sig ett godt namn på arbetet vid kungl. operan; bolagets
ledande person, disponenten Karlsson, hade vunnit relativt rik erfarenhet
inom ornamentsstenhuggeriet — hvarför ej rent ut säga konststenhuggeriet?
—- och hoppet att bolaget öfvervunnit »barnsjukdomarna»
hägrade nu för bolagsmännen — men i reella tillgångar funnos blott vårt
aktiekapital, 50,000 lflronor och en rik tillgång på råvara för vår verksamhet.
8
Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets Memorial N:o 16.
Väl med en allvarlig fruktan för möjliga fel i beräkningarna för de
i ännu djärfvare former för granit hållna arbetena, men med de bästa förhoppningar
och rustade så, som förut sagts, samt under bestämdaste föresats
att genom ett redbart arbete ännu ytterligare uppbringa bolagets anseende
och i ekonomiskt afseende sätta detsamma, om vi så få uttrycka
oss, under tak, begynte bolaget sitt exceptionellt stora och ansvarsfulla
arbete för riksdagshuset.
Af känd anledning kunde likväl ej vårt arbete under första året forceras
så, som efteråt synes hafva varit önskvärdt. Arbetarnas anspråk
stego nämligen vid inträdd större brådska häftigt och till en alldeles oanad
höjd. Vi märkte under arbetets gång tämligen snart, att vi arbetade med
förlust. Men hvad var väl att göra? Kontraktet inrymde åt oss en strikeclausul,
och för att ej alldeles öfverflyglas af arbetarna, nödgades vi
utsätta oss för en strike under kortare tid, eller omkring 6 veckor. I
bolagets då blifna prekära ställning sammankallades extra bolagsstämma.
För att ej bringa alltför stor oreda inom arbetena på det stora hela och
i fast förlitande på, att hvarken herrar kommitterade eller svenska folket
skulle tillåta, att några enskilda personer, utan eget förvållande, skulle
åsamkas ruinerande förlust på ett för svenska folkets representanter afsedt
hus, ansago bolagsmännen, som också ville stå vid sina förbindelser, vid
berörda sammanträde, att de ej för hastigt borde låta behärska sig af
misströstan, utan i stället försöka drifva arbetet med all kraft, jämväl
hoppandes att på blifvande arbeten, såsom riksbankshuset in. fl., kunna
återvinna hvad som nu med säkerhet syntes gå förloradt. Huru äfven
denna förhoppning stannat vid endast en förhoppning, synes jämväl af
tablån. Orsaken till äfven denna utgång kan ej heller härledas från annat,
än att alltjämt under arbetstiden oberäkneligt höga arbetspriser måste utbetalas.
Och då vi uttala detta, äro vi i den säkra förvissning, att äfven
kommittén för sin del fatt göra samma eller liknande erfarenhet.
Innan vi gå att uttala vår slutliga, vördsamma hemställan, begagna
vi här tillfället att djupt beklaga det leveransfel, som utan bolagets och
dess styrelses vetskap och vilja kom att sätta en fläck på bolaget. Vi
mena den felaktiga kolonnen. Genom en olyckshändelse vid lastningen
råkade den färdighuggna, felfria kolonnen falla i sjön, och, efter genom
dykare verkställd undersökning, måste man skrida till verket att hugga
en ny. Ämnen till dylika pjeser förekomma ej, huru goda stenbrotten
än må vara, när som helst, och vår dåvarande arbetsledare tillgrep, i då
rådande brådska, ett ämne, som ej var fullt lämpligt, men detta — vi
Sammansatta Stats- (och BanJco-)utskottets Memorial N:o 16. 9
betona det ånyo — skedde utan någon som helst vår vetskap, än mindre
med vår vilja, ehuru det naturligtvis blef ett fel, som tyvärr vidlåder
bolaget.
Vi vilja nu slutligen framlägga vårt bolags ställning sådan, den är
vid afslutandet af våra kontrakterade arbeten för riksbyggnaderna. Medföljande
tablå utvisar, att hela entreprenadsumman uppgår till kronor
812,660: 73 öre och att våra motsvarande direkta utgifter belöpa sig till
kronor 857,859: 03 öre, en förlust för oss sålunda på ej mindre än kronor
45,198: 3 0^ öre eller nära nog hela vårt aktiekapital. Men månne
detta är hela vår förlust? Revisionsbyråns ombud har tillika konstaterat,
att i denna förlust ej ingår något som helst värde för råvaran, hvarmed
bolagets egendom gifvetvis minskats. Då vi tro oss kunna beräkna, att
den färdighuggna stenens massa uppgår till c:a 5,500 m3, så behöfver
råvaran åsättas blott ett mycket blygsamt värde för att stiga till stora
summor.
Då det ju ock är tydligt, att bolaget för utförandet af detta högst
betydande arbete måst göra betydande anläggningar i form af lastbryggor,
spårvägar, anskaffande af ångkran m. in. — allt anordningar, som kraft sin
kontanta likvid och bokförts därför, ehuru värdet sedermera sjunkit betydligt
så är det klart, att, sedan bolaget på ifrågavarande arbeten
rent förlorat mera än hela sitt aktiekapital, bolaget nu, förutom teckningslan,
balanserar med afsevärda löpande skulder med personlig borgen, hvilka
naturligen komma att öka vidden af bekymren, därest bolaget skulle gå
miste om den ersättning, pa hvilken bolagsmännen, på grund af arbetets
egenskap, så fullt och fast litat.
Vår verkliga förlust torde därför kunna sättas sålunda:
Kontant......................................................... Kronor 45.198:30
Granit, c:a 5.500 m3 å kronor 2:00 ... » 11.000: 00
Förlust på anläggningar för arbetets utförande,
ångkran m. m......................... » 8.000: 0 0
Aktieränteförlust under 4 år .................. » 10.000: 10
Kronor 74.198:30
Da vi nu pa anförda, talande skäl och öfriga omständigheter, därvid
ej må förglömmas den djupa sorgen öfver en för flera aktieägare fullständig
ruinerande förlust, ej ännu kunna tro oss blifva besvikna, utbedja
vi oss härmed herrar kommittéledamöters kraftiga och välvilliga åtgöranden
för förlustens och våra störa bekymmers utplånande, och i den allra
Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 2 Afd. 13 Höft. 2
10 Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets Memorial N:o 16.
djupaste tillit därtill lämna vi nu frågan i herrar kommitterades händer,
tilläggande, hvad som äfven framgår af det ofvan sagda, att »snar hjälp
är dubbel hjälp».
Norrtälje den 8 mars 1905.
För Norrtälje mekaniska stenhuggeriaktiebolag
Carl Grip. Rolf Balkerihausen. E. Skårman.
Afskrift.
Sammansatta Stats- (och Banko futskottets Memorial N:o 16.
11
Bil. B.
På anmodan af styrelsen för Norrtälje mekaniska stenhuggeri-aktiebolag
hafva vi genomgått bolagets räkenskaper för åren 1897 till och
med 1904 för att fastställa resultatet af de arbeten, bolaget utfört i och
för riksbyggnaderna å Helgeandsholmen, och hafva därvid funnit, att bolagets
kostnader för
Riksdag shuset
utgjorde under åren 1897 till och med
1901 ......................................................... Kr. 464.774: 75
1902........................................................
21.526: 27
Er. 486.301:02
Riksbankshuset
1901.......................................................
........ Kr.
91.501: —
1902.......................................................
79.804: 33
1903.......................................................
12.440: 32
» 183.745: 65
Triumfbågarna
1901.........................................................
........ Kr.
54.588: 76
1902.......................................................
22.911: 24
1903........................................................
52.240: —
» 129.740: —
Diverse arbeten
Kajmuren och barriären 1903 ........
....... Kr.
20.726: 20
» » » 1904 ........
....... »
26.790: 54
Södra trappan, Kulkrönen.................
....... »
4.892: 56
Uppsättningsar beten 1904 .................
....... »
5.663: 06
58.072: 36
Kr. 857.859: 03
12
Sammansatta Stats- (och Banko-)utsJcottets Memorial N:o 16.
Däremot har bolaget uppburit:
Entreprenadsumman för Riksdagshuset Kr. 449.893: 3 5
» » Riksbankshuset » 176.540: 15
För triumfbågarna......... Kr. 127.875:47
hvartill kommer bolagets
fordran den 81 december
1904 å detta
konto i afräkning åbolagets
återstående skuld
Kr. 6.000: .................. Kr. 5.624: 53 , 133.000: —
Likvid för kaj muren och
diverse arbeten ......... Kr. 53.127:2 3
hvartill kommer bolagets
fordran härå den 31
dec. som ofvan ......... Kr._ 100: — » 53.227: 23 Kr. 812.660: 73
då bolagets förlust utgör......................................................... Kr. 45.198: 30
som på följande sätt redovisas:
förlust å Riksdagshuset .............................. Kr. 36.407: 6 7
» å Riksbankshuset ........................... » 7.205: 50
j å Diverse arbeten........................... > 4.845: 13 Kr. 48.458: 30
vinst å Triumfbågarna ........................................................ 8 3.260: -
Kr. 45.198:3 0
Vid den granskning af bolagets räkenskaper, som skedde i mars 1902,
upptogs entreprenadsumman till kronor 446.110: 6 5 enligt anteckning i
bolagets böcker, här ofvan upptages det rätta beloppet. Samtidigt upptagas
bolagets kostnader för riksdagshuset till ett för åren 1897 till och
med 1901 sammanlagdt belopp af kronor 496.434: 18, hvilket med kronor
31.659:43 öfverskjuter det af oss här ofvan uppgifna beloppet kronor
464.774: 75. Denna skillnad beror därpå att de arbeten, som af bolaget
utförts för triumfbågarna intill 1901 års slut, blifvit påförda riksdagshusets
konto liksom också för triumbågarna uppburna likvider blifvit riksdagshusets
konto godtgjorda. Först i 1902 års böcker är särskildt konto
upplagdt för triumfbågarna och då från riksdagshusets konto dit öfverförda
de belopp, som röra triumfbågarna. Att likaledes en skillnad förefinnes
mellan de nu uppgifna slutliga förlusterna och den år 1902 beräknade
förklaras lätteligen dels af det nyss anförda, dels däraf att riks
-
13
Sammansatta Stats- (och BanJco-)utskottets Memorial N:o 16.
dagshusets konto först under 1902 afslutades och dels slutligen däraf, att
öfriga byggnadskonti afslutades först åren 1903 och 1904.
Slutligen har bolagsstyrelsen förklarat, att vid bokföringen intet belopp
blifvit riksbyggnadernas konti debiteradt för råmaterialet, sådant det
obrutet förefanns i bolagets stenbrott.
Stockholm den 14 februari 1905.
Aktiebolaget Sveriges Allmänna Revisionsbyrå
SVEN NISSYANDT.
Arvid Norman.
Rätt afskrifvet intyga:
U. volt Tell.
Isidor Nyman.
14
Sammansatta Stats- (och BanJco-)utskottets Memorial N:o 16.
Bil. C.
Till
Herrar Ledamöter i RiksdagsJmshommittén.
När yi för några dagar sedan läto efterhöra svaret å vår senaste
skrifvelse till herrar kommitterade rörande vår vördsamma framställning
om ersättning för de rent kontanta förluster, som Norrtelje Mekaniska
Stenhuggeriaktiebolag lidit genom utförandet af sitt stora arbete för riks»
byggnaderna, bragtes oss från tillförlitligaste håll den förkrossande upplysningen,
att vår frågas afgörande hänskjuta till obestämd tid eller tidigast
till nästa års början.
Då vi af detta svar måste döma, att herrar kommitterade väl inse
rättfärdigheten uti och befogenheten af vår framställning, men på samma
gång ej tillräckligt fäst afseende vid hvad vi i ofvan berörda skrifvelse
anfört med afseende på bolagets eller rättare bolagsmännens djupt betryckta
ställning, som blifvit en följd af förlusten, så våga vi ånyo framlägga våra
bekymmer i förlitande på, att de nu måtte blifva hörda och afhjälpta.
Vi måste således äfven ånyo framhäfva, att ställningen för flertalet
af oss är sådan, att om bolaget faller, hvarmed är förenad personlig borgen,
och dessutom aktiekapitalet helt går förloradt, så inträder det förhållandet,
att denna del af aktieägarne ej se utväg för att göra hvar man
rätt med mindre än att sista skärfven fråntages dem — om ens den räcker.
Om än ett sådant fall ej skulle medföra den nesa, som vanligen vidlåder den
därför utsatte, enär det ej är själfförvålladt och upphofvet nog är allmänt
bekant, så står dock smärtan öfver oförmågan att till fullo kunna likvidera
och den lidna förlusten med sina brödbekymmer kvar. Riksbyggnaderna
blifva för dessa det sorgligaste minne och i medvetandet af hvad
som genom dem drabbat några fä enskilda skall nog mången af svenska
folkets representanter vid allvarligt begrundande finna, att dessa byggna
-
Sammansatta Stats- (och BanJcojutskottets Memorial N:o 16.
15
der, trots sin storslagenhet och sina praktfulla gemak, likväl häfta i skuld
till enskilda, obemedlade individer.
Kanske någon vid frågans behandling kunnat invända: Yi ha ju endast
entreprenadkontrakten att hålla oss till och — affär är ju affär. Vore ett
sådant yttrande fälldt i verkligheten, kunna vi ej frångå att tycka detta,
om än i saken sant, vara isande kallt, då vi ä vår sida alltid ledts af
tanken att redligt fullgöra våra åtagna förpliktelser. Yi ha hört anföras,
att, om en sådan ersättning, som den vi nu begära, skulle beviljas, ett
farligt prejudikat vid entreprenader för statens räkning fastslagits. Men
däremot måste vi ställa den frågan: när kan man väl vänta, att ett arbete
af detta omfång med sin mångåriga byggnadstid och därför oberäkneliga
arbetspris på nytt kan komma i fråga; säkert är väl, att det dröjer
århundraden, innan svenska folket ånyo låter åt sig uppföra ett riksdagshus.
Om än vi från början väl beräknat kostnaderna för detta stora,
fleråriga arbete, så har likväl träffat oss detsamma, som kommitténs egna
arbeten fått vidkännas, nämligen de oerhördt stegrade arbetsprisen, och vi
kunna här frimodigt träda fram och säga, att vi ingalunda i eu osund
konkurrens tillbjudit ett lågt pris för att få arbetet med den baktanken
att till slut framträda med ohemula ersättningsanspråk. Detta hade dessutom
varit alltför djärft. De fel vi kunna lägga oss till last äro därför:
l:o, att vi ej kunnat förutse den exempellöst stora stegringen i arbetsprisen,
och 2:o, att vårt bolag ej haft rygg att bära förluster långt
utöfver'' aktiekapitalet. Af innevarande Riksdags förhandlingar se vi t, ex.,
att en väganläggning vid Boden kommit att kosta svenska staten 25 procent
mera än kostnadsförslaget upptager och att detta jämförelsevis ringa
arbete i förhållande till vårt vållat statsverket en ökad kostnad, och äfven
detta genom stegrade arbetspris, som mycket nära gränsar till det blygsamma
belopp i jämförelse med verkliga förlusten, hvarom vi för vår del
göra framställning att erhålla. Här är sålunda skillnaden — entreprenadkontrakten,
och den enskilde får för svenska folket i sin helhet vidkännas,
hvad rörelsen i tiden fört med sig. Innan vi afsluta denna, under lika
vördnad för herrar kommitterade, affattade skrifvelse, vilja vi framhålla,
att vi sedan ar tillbaka med fullt skäl, liksom nu med hänvisning till
nästkommande år, hyst sådana förhoppningar om frågans lyckliga lösning,
att vi på sista tiden med stora uppoffringar uppehållit bolaget och som i
väsentlig grad försämrat dess ställning, att detta nu ej längre kan eller
får fortgå.
Väl inseende, att en motion af enskilde riksdagsmän, väckt i en sådan
16
Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets Memorial N:o 16.
fråga som den föreliggande, hade långt mindre att betyda inför Riksdagen,
än om densamma komme från ett sådant håll som från herrar kommiterade,
och ej viljande drabbas af ansvaret att hafva lämnat någon utväg
oförsökt, antogo vi den hänvisning, som gafs oss vid det tillfälle, då vi
erhöllo det besked, hvarpå denna vår skrifvelse grundar sig, nämligen att
herrar kommitterade ej skulle se sig förbigångna eller ens se illa på, om
vi genom enskilde riksdagsmän kunde få frågan bragd inför Riksdagen.
Och snart voro ock de män funna såväl inom Första som Andra Kammaren,
hvilka varmt behjärtade vår ställning och gärna åtogo sig att föra
vår talan; men efter någon forskning befanns, att riksdagsordningen lade
hinder i vägen för den enskilde riksdagsmannen att nu i detta fall väcka
motion i Riksdagen. Vi stå då således i ersättningsfrågans lösning på
samma punkt som flera gånger förut och särskildt för kort tid sedan,
men vi hafva med stora steg närmat oss fallet. Det är därför mindre
underligt, om vi intill det sista kämpa för vår räddning och därför än en
gång hänvända oss till herrar kommitterade med vår ödmjuka anhållan,
att den tydliga afsikten att hjälpa oss framdeles i stället måtte skyndsammast
sättas i verket.
Norrtälje den 8 april 1905.
Carl Grip. E. Skärman. Rolf Balkerihausen.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1905.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1905:176 Skrifvelse till fullmäktige i riksbanken, angående ersättning åt Norrtälje mekaniska stenhuggeri-aktiebolag för förlust på leveranser i och för riksbyggnaderna s. 1 i texten
- Rskr. 1905:177 Skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskontor et, angående ersättning åt Norrtälje mekaniska stenJmggeriaktiebolag för förlust på leveranser i och för riksbyggn a1 i texten