Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lagjutstiottets Utlåtande N:o 14

1905-04-28 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1905:14, Sammansatta Stats- (och Lagjutstiottets Utlåtande N:o 14

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lagjutstiottets Utlåtande N:o 14.

1

N:o 14,

Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1905, kl. 5 e. m.

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n-.o 10, i anledning

af Kungl. Ma;j:ts proposition angående förändrade

bestämmelser för skjutsskyldighetens fullgörande

i Stockholm.

Genom en den 7 april 1905 aflåten proposition, n:o 117, liar

Kungl Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden, föreslagit Riksdagen att medgifva

sådan ändring i stadgan angående skjuts väsen det den 31 maj 1878, att

stadgans 58 § upphäfves samt att till stadgans 18 § göres följande tillägg:

»I Stockholm skall i ofvannämnda fall skjutsningen, intill dess den kan

enligt denna stadgas bestämmelser varda af entreprenör öfvertagen, uppehållas

på sätt hittills skett.»

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

har föredragande departementschefen anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 14 januari 1903 har öfverståthållarämbetet

gjort framställning om vidtagande af vissa ändringar i nådiga

stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 i syfte att för droskägare

och åkare i Stockholm bereda lättnad uti dem åliggande skyldighet

att verkställa gästgifveriskjuts.

I sådant hänseende har öfverståthållarämbetet, under erinran att

i fråga om resandes befordran med skjuts från Stockholm funnes i 58 §

af nådiga stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 stadgadt, att

Bill. till Biksd. Prot. 1905. 4 Sami. 2 Afd. 12 Häft. (Nås 14, 15). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 14.

till efterrättelse skulle lända de särskilda föreskifter, »som därom nu finnas

eller framdeles kunna varda meddelade», vidare anfört, att de bestämmelser,

som härmed afsåges, innefattades i öfverståthållarämbetets åkartaxa för

gästgifveriskjuts den 23 december 1874, hvilken innehölle, att liufvudstadens

åkare »fortfarande som hittills äro skyldiga att verkställa skjuts

till de närmast staden belägna gästgifvargårdar» mot betalning efter viss

taxa. Då med »åkare» vid tiden för taxans utfärdande af sågs icke blott

dem som ägde å allmän plats tillhandahålla häst och fordon för forsling af

gods äfvensom med häst och fordon verkställa transport af varor från

stadens hamnar och lastagesplatser — hvilka yrkesutöfvare äfven i nyare

författningar benämndes »åkare» — utan ock dem som ägde å allmän

plats tillhandahålla åkdon för personbefordran och som enligt nyare terminologi

benämndes »droskägare», borde taxan så förstås, att ifrågavarande

onus ålåge båda dessa kategorier af yrkesidkare. I dessa åkartaxa^ bestämmelser

hade ändring icke blifvit gjord i senare af öfverståthållarämbetet

utfärdade författningar, hvari eljest olika bestämmelser gifvits för »droskägare»

och »åkare». Sålunda stadgades i det nu gällande reglementet angående

droskväsendet den 10 augusti 1897, § 73, att reglementet ej verkade

ändring i hvad särskildt funnes föreskrifvet, att de, hvilka hade rättighet

att i hufvudstadén utöfva sådan verksamhet, som i reglementetet afsåges,

vore skyldiga att verkställa gästgifvarskjuts, och i gällande reglemente

angående varuforsling i hufvudstadén den 11 mars 1897 funnes eu liknande

bestämmelse därom, att åkares skyldighet att verkställa gästgifvarskjuts

icke vore upphäfd genom reglementet.

Det onus, som sålunda alltjämt uti ifrågavarande afseende ålåge

hufvudstadens droskägare och åkare, vore af hög ålder. Det omtalades

redan i en kungörelse af den 26 april 1746 och ett nådigt bref af den

20 juli 1762. Redan tidigt syntes emellertid detta åliggande hafva förefallit

betungande för åkarne, åtminstone förspordes snart klagomål från

»åkarämbetets» medlemmar däröfver och upprepade framställningar gjordes

af dem hos Kungl. Maj:t om befrielse från skyldigheten att utgöra skjuts

utom hufvudstadén. Af nådiga bref till öfverståthållarämbetet inhämtades,

att under början af 1800-talet två sådana underdåniga ansökningar gjorts,

men blifvit genom nådiga beslut afslagna den 9 december 1807 och den

14 augusti 1809.

Omkring midten af 1800-talet gjordes ett försök af hufvudstadens

åkeriidkare att vinna lindring i gästgifveri skjutsens utgörande genom att

få detta besvär öfvertaget af en entreprenör för »åkarämbetenas» räkning.

Bifall till en sådan anordning utverkades hos Kungl. Maj:t enligt nådigt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 14.

bref den 12 oktober 1850, men vid två särskilda entreprenadauktioner,

som förrättades inför handels- och ekonomikollegium, afgafs icke något

bild å skjutsningsskyldighetens öfvertagande, till följd hvaraf den ifrågasatta

nya anordningen aldrig kom till stånd.

Sedermera hade alltjämt gästgifveriskjuts utgjorts af hufvudstadens

droskägare och åkare i hufvudsakligen samma ordning, som

sedan gammalt varit bruklig. Enhvar af hufvudstadens droskägare och

åkare hade sålunda att i tur och ordning efter bildning befordra de

resande, som rekvirerat skjuts. Rekvisitionerna skedde å den skjutsstation,

som funnes inrättad i huset n:is 2 och 4 vid Adolf Fredriks

kyrkogata. För rekvisitionernas befordran därifrån till den skjutsskyldige

vore så ordnadt, att två af droskägarne och åkarne i tur och

ordning hade att under viss tid af dygnet finnas tillstädes å skjutsstationen

för beställningssedlarnas mottagande och vidare befordran till

de skjutsskyldige. Detta åliggande, som benämndes »ungbrorssysslan»

och utgjordes kvartalsvis, ansåges särskild! betungande. Under senare

tider hade det därför blifvit vanligt, att de, som vore i tur att blifva

»ungbröder», förskaffat sig befrielse från bestyret genom att mot lega

öfverlåta detsamma å skjutsstationsföreståndaren, och plägade legoafgiften

uppgå till 20 kronor i månaden.

Det sedan gammalt bland hufvudstadens droskägare och åkare

rådande missnöjet med den dem åliggande skyldigheten att utgöra gästgifveriskjuts

hade alltjämt fortfarit och på sista tiden tagit sig uttryck

i en af deputerade för dessa yrkesidkare till öfverståthållarämbetet

ingifven skriftlig framställning, att öfverståthållarämbetet ville vidtaga

sådana åtgärder, att hufvudstadens droskägare och åkare befriades från

berörda skyldighet eller åtminstone från den så kallade ungbrorssysslan

samt att bestämmelserna rörande beskaffenheten af de åkdon, som finge

för gästgifvarskjuts rekvireras, äfvensom taxan för dylik skjuts, blefve

ändrade.

Såsom skäl för denna framställning hade framhållits, utom det

besvär eller den kostnad, som vore förknippade med ungbrorssysslans

fullgörande, dels den omständighet, att de personåkdon, som användes

af droskägarne, vore särskildt konstruerade för körning inom liufvudstaden

med olika spårvidd mellan framhjulen och bakhjulen samt därför

icke lämpade sig för skjutsning å landsvägar, dels ock att en stor

del af åkeriidkarne icke ägde några för personbefordran afsedda åkdon

och därför, när turen att utgöra gästgifveriskj etsning komme till dem,

måste å dryga villkor lega vagnar af hufvudstadens hyrkuskar. Till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 14.

läggas kunde ock, att skjutsskyldighetens fördelning, hvilken af ålder

skedde lika å enhvar, ehvad lian hade större rörelse eller mindre, icke

vore rättvis, men torde därvid böra erinras, att det vore svårt, ja, nära

nog omöjligt, att finna någon verkligen billig och tillfredsställande fördelningsgrund.

Af större vikt än dessa praktiska olägenheter vore emellertid enligt

öfverståthållarämbetets mening ett annat skiil. Grunden hvarför droskägarne

och åkarne alltsedan äldre tider betungats med ifrågavarande

besvär vore den, att man ansett detsamma såsom ett lämpligt vederlag

för det privilegium å vissa körslor inom staden, som tillkommit dessa

yrkesidkare. Nu vore väl detta privilegium fortfarande på papperet detsamma

som förr, men värdet af detsamma vore ett helt annat. I gamla

tider vore »åkarämbetena» eller »åkarlagen», som de senare kallades,

slutna skrän, i hvilka ingen utan betydande omgång och svårigheter och i

regel väl endast vid inträffad ledighet kunde vinna inträde. Numera åter

nekades ingen, som det önskade, att utöfva åkaryrket, om han uppfyllde

de nödiga villkoren å god frejd, nöjaktig ekonomisk ställning och dylikt.

I fråga om droskägaryrket vore förhållandet i hufvudsak detsamma, om

ock därvidlag en viss hänsyn måste tagas till utrymmet å droskstationerna,

trafikens behof m. m. Då alltså numera icke mötte några svårigheter

för hvem, som det önskade, att komma i åtnjutande af ifrågavarande

privilegium, hade detsamma i hufvudsak upphört att vara en uteslutande

förmån för de nuvarande innehafvarne däraf.

Af dessa anledningar hade öfverståthållarämbetet funnit sig icke

böra ställa sig afvisande till berörda framställning från hufvudstadens

droskägare och åkare, utan söka medverka därtill, att de enligt skjutsstadgan

gällande allmänna grunderna för skjutsningsbesvärets utgörande

blefve gällande äfven för Stockholm och sålunda skjutsningsskyldighetens

fullgörande komme att utbjudas på entreprenadauktion. Då härvid emellertid

jämlikt 16 § skjutsstadgan komme att uppstå fråga om utfästelse

af Stockholms kommun att erlägga entreprenadbidrag, hade öfverståthållarämbetet

funnit stadsfullmäktige böra höras i ämnet, hvadan öfverståthållarämbetet

i skrifvelse till fullmäktige den 29 mars 1902 hemställt,

huruvida fullmäktige vore villiga att lämna entreprenadbidrag,

därest ifrågavarande skjutsningsskyldighet komme att utbjudas på entreprenad

och hufvudstaden sålunda upphörde att i fråga om resandes befordran

med skjuts från Stockholm utgöra ett undantag från bestämmelserna

i nådiga stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878.

Till svar härå hade stadsfullmäktige i skrifvelse den 18 december

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N.-o 14.

1902 meddelat, att fullmäktige beslutat, att, därest föreskrift komme

att lämnas därom, att fullgörandet af den droskägare och åkare nu

åliggande skjutsskyldighet i Stockholm skulle utbjudas på entreprenad,

staden förklarade sig villig att lämna entreprenadbidrag, såvida i sammanhang

med ändringens genomförande blefve förklarad^, ej mindre att

staden ägde att af statsmedel erhålla understöd med hälften af entreprenadbidragets

belopp, än ock att droskägare och åkare vore skyldiga

att i de fall, då entreprenad ej kunde på skäliga villkor åstadkommas,

i tur och ordning, bestämd af öfverståthållarämbetet, efter bildning

verkställa gästgif ver iskjuts enligt fastställd taxa. Mot de villkor, som

stadsfullmäktige sålunda fogat vid sitt samtycke till den ifrågasatta förändringen,

syntes intet vara att erinra.

På grund af hvad sålunda anförts har öfverståthållarämbetet

anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida

icke det för Stockholm gällande undantag från de i nådiga stadgan om

skjutsväsendet den 31 maj 1878 gifna bestämmelser, som innefattades i

58 § samma stadga, kunde upphöra att gälla och de för rikets städer

i allmänhet gifna bestämmelser om skjutsningsskyldighetens utgörande

blifva tillämpliga äfven på hufvudstaden under de af stadsfullmäktige

uppställda villkor.

Till följd af nådig remiss har kammarkollegium i detta ärende

den 29 januari 1904 afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört,

att kollegium ej hade något att erinra därvid, att i bestämmelserna

uti nådiga stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 vidtoges

sådana ändringar och tillägg, som kunde finnas påkallade i syfte att

Stockholm blefve i fråga om skjutsningsbesvärets utgörande likställdt

med rikets öfriga, till landsting ej hörande städer.

Do undantagsbestämmelser i fråga om skjutsningsbesvärets utgörande

och bestridande af kostnaderna därför, som beträffande Stockholms

stad för närvarande äro gällande, hafva tillkommit i äldre tider

och under helt andra förhållanden än de nuvarande. Den åkarne i

Stockholm ålagda skjutsningsskyldigheten motsvarades då af den dem

förunnade förmån att med andras uteslutande utöfva åkaryrket inom

hufvudstaden, hvilken förmån var dem genom särskilda bestämmelser

tillförsäkrad. Så föreskrefs i en »Stadga och ordning för förmån, båtoch

skutefärder såsom ock åkare, angående skjutsväsendet i den kongl.

residensstaden Stockholm» den JO januari 1662, bland annat, att på

det åkarne och de, som under deras societet sorterade, desto bättre

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 14.

skulle kunna sig nära och försörja, ingen utom åkarämbetet ägde makt

att någon häst, släpa, kärra eller vagn för penningar nyttja till hvarjehanda

körsel och försel, som i staden förefölle. Då emellertid andra

personer företogo sig att biträda allmänheten med körslor, åkarämbetet

till förfång, utfärdades vid särskilda tillfällen förbud häremot, och genom

kungörelse den 20 april 1746 åtvarnade borgmästare och råd »alla i gemen

och hvar och eu i synnerhet att ej med sådant olofligt skjutsande eller

forors körande för lega här uti staden sig befatta vid fyrtio mark silfvermynts

böter och legans förlust». Det privilegium, åkarne i hufvudstaden

sålunda ägde att ombesörja vissa körslor inom staden, ansågs vara af den

betydelse, att de såsom vederlag därför skäligen borde ansvara för skjutsningens

fullgörande till de staden närmast belägna gästgifvargårdar å landsbygden.

Denna uppfattning har säkerligen legat till grund för de afslag,

som städse mött de tid efter annan af åkarämbetena hos Kungl. Maj:t

gjorda framställningar om befrielse från skyldigheten att besörja skjutsningén,

liksom man äfven i denna uppfattning har att söka anledningen

därtill, att i öfverståtliållarämbetets förenämnda åkartaxa för gästgifveriskjuts

den 23 december 1874 föreskrifvits, att hufvudstadens åkare fortfarande

som dittills vore skyldiga att verkställa skjuts till de närmast

staden belägna gästgifvargårdar, samt att vid utfärdandet af stadgan angående

skjutsväsendet den 31 maj 1878 i 58 § stadgats, att angående

resandes befodran med skjuts från Stockholm skulle lända till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som därom då funnes eller framdeles kunde varda

meddelade.

Enligt hvad öfverståthållarämbetet omförmäla har emellertid ifrågakomna

privilegium i hufvudsak faktiskt upphört att vara eu uteslutande

förmån för de nuvarande innehafvarne däraf, d. v. s. hufvudstadens droskägare

och åkare; och synes vid sådant förhållande dessa yrkesidkares framställning

att befrias från ifrågavarande skjutsningsskyldighet vara befogad

och böra såvidt möjligt tillmötesgås, då skyldighetens fullgörande för dem

medför ganska afsevärda besvär och kostnader. Något hinder för att i

afseende å skjutsningsbesväret likställa Stockholms stad med rikets öfriga

till landsting ej hörande städer förefinnes icke heller, sedan stadsfullmäktige

i Stockholm förklarat, att, därest föreskrift komme att lämnas därom, att

fullgörandet af den droskägare och åkare åliggande skjutsskyldighet i Stockholm

skulle utbjudas på entreprenad, staden vore under angifna villkor

villig att lämna entreprenadbidrag. Därest den i 58 § gifna undantagsbestämmelsen

angående resandes befordran med skjuts från Stockholm ur

stadgan uteslutes, är, då i 24 § af skjutsstadgan finnes föreskrifvet, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 14. t

stad, som icke liör till landsting, men har skjutsningen ordnad medelst

entreprenad emot rättighet för entreprenören att uppbära särskildt bidrag,

må äga att af statsmedel erhålla understöd med hälften af entreprenadbidragets

belopp, något särskildt förklarande beträffande Stockholms stad

i sådant hänseende ej erforderligt. Däremot synes för det fall, att entreprenad

å skjutsningens öfvertagande ej kan åvägabringas, böra till de för

sådant fall gifna bestämmelser i 18 § i skjutsstadgan fogas ett tillägg af

innehåll, att i Stockholm skjutsningen i dylikt fall skall, intill dess den

kan enligt stadgans bestämmelser varda af entreprenör öfvertagen, uppehållas

på sätt hittills skett. Därjämte torde vid utfärdandet af författning

i ämnet böra lämnas föreskrift därom, att erforderliga åtgärder för skjutsentreprenad

i Stockholm blifva i god tid vidtagna, innan de ändrade bestämmelserna

rörande skjutsningsskyldighetens utgörande därstädes träda i

kraft. Några andra förändringar eller tillägg i skjutsstadgan än de nu

angifna synas icke erfordras för att bringa de för rikets städer i allmänhet

i stadgan gifna bestämmelser om skjutsningsskyldighetens utgörande till

tillämplighet äfven för lmfvudstaden under de af stadsfullmäktige uppställda

villkor.»

Det sammansatta stats- och lagutskottet, till hvars förberedande behandling

förevarande proposition varit öfverlämnad, har icke haft något att

erinra emot densamma, och får utskottet alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 april 1905.

Pa det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.