Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 3

1905-03-13 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1905:3, Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 3

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 3.

I

ff:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 13 febr. 1905, kl. 3 e. m.

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n.-o 1, i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående befogenhet för riks för säkring scinstalten

att meddela försäkring äfven mot olycksfall utom

arbete.

Till förberedande behandling har sammansatta stats- och lagutskottet

fått emottaga en inom Andra Kammaren af herr O. G. Eklund väckt

motion, n:o 57, af följande lydelse:

»Vid sislidne års riksdag tillät jag mig i motion n:o 259 att yrka,

det riksförsäkringsanstalten måtte medgifvas rätt att afsluta försäkring för

olycksfall äfven utom arbetet. Sammansatta stats- och lagutskottet hemställde

i sitt utlåtande n:o 8, att mitt yrkande ej måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda. Vid utskottets betänkande var fogad en af fyra

ledamöter afgifven reservation, hvari föreslogs, att Riksdagen i anledning

af motionen måtte aflåta en skrifvelse till Kungl. Maj:t. Vid ärendets

föredragning i kamrarne beslöt Första Kammaren i enlighet med utskottets

yrkande och Andra Kammaren i enlighet med reservationen.

Då beslutet i Andra Kammaren fattades utan votering, och då de skäl,

Bill. till Bilcsd. Prot. 1905. 4 Sami. 2 Afd. 3 Häft. (N:o 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 3.

jag i min nyss åberopade motion anförde för mitt förslag, fortfarande

kvarstå obemötta, tillåter jag mig att ånyo väcka frågan på tal.

Jag hänvisar till livad riksförsäkringsanstalten själf i saken anfört,

till min nyssnämnda motion och reservation samt vill ytterligare anföra:

Utskottets liufvudskäl mot min framställning är uteslutande af formell

art. Vid bifall till min framställning skulle, säger utskottet, riksförsäkringsanstaltens

verksamhet föras alltför långt utom det ändamål,

hvarför anstalten inrättats: att öfvertaga arbetsgifvares i lag stadgade ersättningsskyldighet

för skada, vållad af olycksfall i arbetet.

Häremot vill jag fästa uppmärksamheten på, att riksförsäkringsanstalten

redan på grund af lagen af 5 juli 1901 äger befogenhet att meddela

försäkring åt arbetsgifvare, hvilka icke i lag äro ålagda ersättningsplikt.

Redan genom detta medgifvande synes anstaltens verksamhet vara

förd vida öfver det begränsade fält, som utskottet angifvit. Och genom

sistlidna års beslut har anstaltens befogenhet än ytterligare utsträckts. Hvarför

då ej taga steget fullt ut och göra anstalten till en verklig försäkringsanstalt,

som man allmänt kan anlita?

När lagen af den 5 juli 1901 trädde i kraft den 1 januari 1903,

voro olycksfallsförsäkrade i enskilda anstalter omkring 150,000 arbetare.

Dessa försäkringar gällde till allra största delen (kanske 98 å 99 procent)

äfven för olycksfall utom arbetet.

Det är ju helt naturligt, att arbetarne själfva icke vilja frånsåga

sig en förmån, som de af ålder haft; och det är lika naturligt, att arbetsgifvarne,

hur gärna de än skulle vilja öfverflytta sin ansvarsplikt på

riksförsäkringsanstalten, ej kunna göra det, så länge deras arbetare där

ej kunna erhålla samma förmåner, som de förut haft i de enskilda

anstalterna.

Utskottet yttrar vidare: I alla händelser synes erfarenhet först böra

inhämtas rörande den inverkan, som den af Kung!. Maj:t föreslagna och

af utskottet förordade utvidgning af riksförsäkringsanstaltens verksamhet

kan komma att utöfva, innan någon ytterligare utsträckning af densamma

bör ifrågakomma.

Erfarenheten har såväl tillförene som efter den senast beslutade

förändringen visat, att, så länge riksförsäkringsanstalten ej är i fråga om

försäkringens omfattning fullständigt likställd med de privata anstalterna,

detta utgör ett ej oväsentligt hinder för riksförsäkringsanstaltens utveckling.

Genom att taga del af till riksförsäkringsanstalten inkomna skrivelser

skall man lätt finna, huru den omständigheten, att försäkring ej

lämnas för olycksfall utom arbetet, förhindrar arbetsgifvare att anlita

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 3.

densamma. Enligt bref af den 9 januari 1904 öfverflyttade en stor

arbetsgifvare i Jönköping sin försäkring på enskildt bolag, enär riksförsäkringsanstalten

ej lämnar försäkring för olycksfall utom arbetet.

Den 14 i samma månad utträdde en firma i Göteborg af samma anledning.

Från Västervik skrifver en arbetsgifvare: »Då riksförsäkringsanstalten

—---betalar — äfven om skadan tillkommit utom arbetet,

först då blir försäkringen effektiv och kommer att gagna både arbetare

och arbetsgifvare.» Från ett stort bruk skrifves: »----bruk vill ej

ha annan försäkring än den, som äfven medför ersättning för olycksfall

utom arbetet — ». Ett af anstaltens ombud i Gäfle skrifver den

26 december 1904: »En stor svårighet, som synes göra sig gällande vid

anskaffande af försäkringar, är den, att risken icke omfattar äfven olycksfall

utom arbetet, hvilket manga arbetsgifvare fordra.» Den 26 december

1904 skrifver ett trävarubolag, att det ej kan reflektera på försäkring i

riksförsäkringsanstalten, »i all synnerhet därför att ej försäkring utom

arbetet kan af Eder meddelas». Ett stort industriellt företag i Malmö

inträdde i slutet på 1904 i riksförsäkringsanstalten i det hopp att denna

anstalt inom ett år skulle teckna risk äfven för olycksfall utom arbetet.

Dessa redogörelser skulle kunna fortsättas än ett par sidor, då i de till riksförsäkringsanstalten

ingående meddelandena klagomålen ofta äro enahanda.

Härmed torde vara ådagalagdt, att arbetsgifvarne, som saken

närmast rör, i likhet med anstalten själfva önska denna utsträckning af

dess verksamhet.

Ännu ett viktigt skäl talar för denna utvidgning, nämligen den

olika uppfattning, som i många fall måste råda angående^ hvad som skall

anses som olycksfall i arbete. Gränsen emellan olycksfall i och utom

arbete är ofta svår att uppdraga. Till olycksfall i arbete vilja många

hänföra olycksfall, som träffar en arbetare under gående till eller från

arbetet. Om en arbetare har att utföra ett arbete, en uppsättning, för

en verkstads räkning på annan plats än där verkstaden är belägen och

under färden (gående, åkande efter häst, på järnväg eller ångbåt) till

denna plats för arbetets utförande drabbas af olycksfall, uppstår ock

fråga, ofta svår att få utredd, huruvida olycksfall i arbete föreligger eller

ej, om arbetaren gått rätt väg, om han gjort några onödiga afvikningar

från vägen och dylikt.

Alla sådana undersökningar, som visserligen förekomma i enstaka

fall men därför också uppfattas som ren kitslighet, skulle med ens upphöra,

därest den föreslagna utvidgningen genomfördes — en utvidgning,

som medför ytterst obetydlig risk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- (och Lag-) utsJcottets Utlåtande N:o 3.

Om en dylik utvidgad rätt till försäkring i riksförsäkringsanstalten

medgifves, bör dock densamma erhålla bemyndigande att bestämma de

närmare villkor, under hvilka ersättning skall utgå, och begränsa rätten

till ersättning, så att den t. ex. icke utgår, ifall olycksfallet inträffar

under lustfärd i segelbåt, vid med särskild fara förenade vågsamma företag,

kapplöpning eller andra täflingar, vid färd i luftballong, vid upplopp

och dylikt, eller med andra ord föreskrifva sådana villkor, som äro med

de enskilda anstalternas likartade.

Äfven i ett par andra afseenden synes mig riksförsäkringsanstaltens

befogenhet böra utvidgas. Den borde ha rätt att meddela försäkring,

berättigande till lifränta äfven i de fall, där arbetsförmågan blir

nedsatt med mindre än en tiondedel, samt kunna efter pröfning af för

handen varande omständigheter i stället för lifränta åt skadad arbetare på en

gång erlägga viss summa, då lifräntans belopp understiger 60 kronor om året.

Då emellertid det af mig i första rummet satta önskemål från min

synpunkt är det viktigaste och nödvändigaste, samt da, för den händelse

Riksdagen skulle besluta i enlighet med mitt yrkande, man torde fa antaga,

att äfven de nämnda önskemålen och måhända andra kunna komma inför Kungl.

Maj:ts pröfning, skall jag för denna gång inskränka mig till att hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Ma.j:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade

bestämmelser i lagen angående ersättning för skada till följd af

olycksfall i arbete den 5 juli 1901 med däri — jämlikt lagen af 3 juni

1904 — vidtagen ändring, att riksförsäkringsanstalten erhåller befogenhet

att meddela försäkring, berättigande till ersättning jämväl vid olycksfall

utom arbete, dock med de inskränkningar och förbehåll, som af riksförsäkringsanstalten

pröfvas nödiga.»

Då genom lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall

i arbete den 5 juli 1901 bestämdes, att nuvarande riksförsäkringsanstalten

skulle inrättas, var syftet med dess inrättande, att pa anstalten

skulle kunna öfverflyttas den ersättningsskyldighet, nämnda lag palade

arbetsgivare för skada till följd af olycksfall, som härflöte från utöfningen

af arbetsgivarens yrke. Att detta syfte icke vunnits i den utsträckning, som med

riksförsäkringsanstaltens inrättande afsetts, lärer icke kunna förnekas. Genom

den sistlidet år vidtagna lagändringen, som tillerkände riksförsäkringsanstalten

befogenhet att meddela försäkring med rätt till sjukhjälp eller lifränta

äfven under de sextio första dagarna efter inträffadt olycksfall, eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 3. 5

under den s. k. karenstiden, ehuru ersättningsskyldighet för sådan skada ej

enligt lag åligger arbetsgivare, har otvifvelaktigt riksförsäkringsanstalten i

högre grad än förut blifvit af arbetsgivare anlitad, och bör det äfven kunna

förväntas, att anslutningen till densamma kommer att än mera ökas. Erfarenheten

torde emellertid redan nu hafva visat, att anstaltens verksamhet

äfven med den sålunda utsträckta befogenheten att meddela försäkring

jämväl under karenstiden icke kan erhålla den omfattning, som med anstaltens

inrättande afsetts. Den obenägenhet, som synbarligen ännu förefinnes

hos flertalet arbetsgivare, hvilka genom förutnämnda lag ålagts omförmälda

ersättningsskyldighet, att öfverflytta denna risk på riksförsäkringsanstalten,

torde, såsom i förevarande motion angifves och efter hvad utskottet

äfven i öfrig! inhämtat, i främsta rummet bero på den omständigheten,

att riksförsäkringsanstalten är förhindrad att bevilja försäkring jämväl

för skada utom arbetet. Genom att undanröja detta hinder och, såsom

motionären föreslagit, tillerkänna riksförsäkringsanstalten befogenhet att meddela

dylik försäkring skulle enligt utskottets förmenande riksförsäkringsanstaltens

verksamhet blifva så ordnad, att anstalten kan med fördel af

arbetsgifvare i allmänhet anlitas.

Mot en sådan utvidgning har i hufvudsak anmärkts, att riksförsäkringsanstaltens

verksamhet därigenom skulle föras för långt utom

det med anstalten afsedda ändamålet, nämligen att öfvertaga arbetsgifvares

i lagen stadgade ansvarsplikt. Om än denna invändning i någon

man kan anses hafva fog för sig, synes densamma dock ej böra tillmätas

någon afgörande betydelse för frågan, då, såsom utskottet anser, praktiska

skäl tala för den föreslagna utvidgningen af riksförsäkringsanstaltens

verksamhet. Också har ju, såsom motionären anmärkt, lagstiftaren redan

förut brutit mot berörda princip, såväl då vid lagens antagande riksförsäkringsanstalten

medgafs rätt att upptaga försäkring af arbetsgifvare,

som icke äro underkastade ifrågavarande ansvarsplikt, äfvensom af arbetare,

oafsedd om de äro stadda i sådant arbete som i lagen afses eller

ej, som ock då anstalten sistlidet år tillerkändes befogenhet att meddela

försäkring för skada jämväl under karenstiden.

I skrifvelse till Kung]. Maj:t af den BO december 1903 har riksförsäkringsanstalten

själf hemställt, om icke* anstalten lämpligen borde

erhålla den utsträckta verksamhet, som i motionen afses, och har anstalten

i berörda skrifvelse bland annat framhållit, att, därest densamma

medgåfves rätt att meddela försäkring jämväl för olycksfall utom arbetet,

detta komme i de fall, i hvilka sådan försäkring tagits, att medföra en

afsevärd lättnad vid regleringen af inträffade skador, då i dessa fall en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 3.

eljest ofta tidsödande och besvärlig undersökning af de omständigheter,

under hvilka olycksfallet skett, blefve obehöflig. Denna synpunkt för

frågans bedömande synes utskottet också värd beaktande liksom äfven

det förhållande, att den större anslutningen till riksförsäkringsanstalten,

som genom den föreslagna utvidgningen af dess verksamhet torde vara

att vänta, otvifvelaktigt skulle, såsom äfven i berörda skrifvelse antydts,

komma att utöfva eu för samtliga försäkringstagare fördelaktig inverkan

med afseende å premiesättningen.

Utskottet, som sålunda anser sig böra förorda bifall till en lagändring

i den af motionären åsyftade riktningen, vill emellertid samtidigt

framhålla nödvändigheten af att vissa begränsningar göras i fråga om

beskaffenheten af den skada, som skall ersättas vid olycksfall utom

arbetet, så att ersättning ej utgår t. ex. för skada, som uppkommit under

vågsamma, med särskild fara förenade företag eller genom öfverträdelse

af allmänna förordningar, eller då den försäkrade befunnit sig i berusadt

tillstånd, och ej heller annan sådan skada, för hvilken en försäkringsanstalt

icke lämpligen bör lämna ersättning; och torde de villkor, de enskilda

försäkringsbolagen i sådant hänseende bruka inrycka i aftalen angående

försäkring mot olycksfall utom arbetet, härvid lämpligen kunna

tjäna till ledning.

Emellertid torde det böra öfverlämnas åt Kung! Maj:t att i första

hand taga under öfvervägande, under hvilken form och på hvilka villkor

den ifrågasatta utvidgningen af riksförsäkringsanstaltens verksamhet bör

komma till stånd.

På grund af det anförda får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen i anledning af förevarande motion

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, under hvilka villkor

och förutsättningar riksförsäkringsanstalten må tillläggas

befogenhet att för arbetare, som i anstalten

försäkras för olycksfall i arbetet, jämväl upptaga försäkring

för olycksfall, som inträffa utom arbetet,

äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

detta öfvervägande kan föranleda.

Stockholm den 13 mars 1905.

På det sammansatta utskottets vägnar:

HUGO TAMM.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utslottets Utlåtande N:o 3.

7

Reservation

af herrar Tamm, Fränekel, Swartz, Lillieskölä, P. Person och

Sjö, hvilka anfört:

»Såsom af utskottet framhållits, var syftet med riksförsäkringsanstaltens

inrättande, att på anstalten skulle kunna öfverflyttas den ersättningsskyldighet,

lagen angående ersättning till följd af olycksfall i arbete

den 5 juli 1901 pålägger vissa arbetsgivare. 1 motsats mot utskottet

hålla vi före, att detta syfte ernåtts: möjligheten för arbetsgivare att

på anstalten öfverflytta alla af deras ersättningsskyldighet härflytande

förpliktelser förefinnes i och med anstaltens befintlighet, och då beredandet

af denna möjlighet just var ändamålet med anstaltens inrättande,

måste det från början uppställda syftet anses vara vunnet.

hn annan sak är, att arbetsgifvarne hittills ej i den utsträckning,

som måhända kunnat väntas, begagnat sig af riksförsäkringsanstalten.

Härtill hafva utan tvifvel flera orsaker medverkat.

Först och främst torde arbetsgifvarne ännu ej mera allmänt hafva

kommit till insikt om den fördel, som försäkring i riksförsäkringsanstalten

har att erbjuda framför försäkring i hvilken annan anstalt som helst,

och som består däri, att riksförsäkringsanstalten från de arbetsgivare’

hvilka hos densamma försäkra sina arbetare, öfvertager alla dem eljest

enligt lagen personligen åliggande förpliktelser och sålunda jämväl befriar

dem från obehaget att föra rättslig talan, där sådan i tvistiga fall kan

påkallas, under det att försäkring i enskilda anstalter ej fritager arbetsgivaren

från någon af de skyldigheter, som lagen ålägger honom.

Vidare hafva säkerligen de oväntadt höga premier, hvilka i början

af anstaltens verksamhet tillämpades, afskräckt många från att i densamma

söka försäkring. Dessa premiesatser, hvilka antagligen ansågos

påkallade af nödig försiktighet, innan någon tids erfarenhet rörande anstaltens

verksamhet vunnits, hafva emellertid redan i de flesta fall väsentligt

nedsatts, och anledning finnes att antaga, att de framdeles komma

att ytterligare sänkas.

i Öl utom nu ängd na skäl, hvarför anstalten ej i väntad utsträckning

anlitats, har härtill utan tvifvel medverkat jämväl den af motionären

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 3.

anförda omständigheten, att vid tiden för lagens af den 5 juli 1901

trädande i kraft eu stor del af landets arbetare voro i enskilda anstalter

försäkrade mot olycksfall i en utsträckning, som i vissa hänseenden öfverskred

den, för hvilken riksförsäkringsanstalten från början varit afsedd.

Sålunda erhöllos genom försäkringar af nu nämnd beskaffenhet ersättning

för skada i följd af olycksfall såväl inom som utom arbetet, och ersättningens

utbetalande började så godt som omedelbart efter det olycksfallet

timat. Att ett utbytande af försäkringar, medförande dylika förmåner, mot

försäkring i riksförsäkringsanstalten, endast berättigande till ersättning i

enlighet med föreskrifterna i lagen af den 5 juli 1901, ej från de försäkrades

sida kunde förefalla önskvärd! är ganska naturligt, likasom ock

att arbetsgifvarne, helst för den händelse fördelen af att anlita riksförsäkringsanstalten

ej för dem framstått i full klarhet, ej velat göia ändring

i de en gång träffade anordningarna.

Genom Riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts i fjor framlagda förslag

har emellertid riksförsäkringsanstalten erhållit rättighet att meddela försäkringar,

berättigande till ersättning jämväl under den s. k. karenstiden.

Denna utvidgade befogenhet, hvilken inträdde den 1 oktober sistlidna åi,

har, enligt hvad vi inhämtat, redan medfört en högst afsevärd stegring

i anstaltens verksamhet.

Att såväl denna anordning som den af utskottet omförmälda redan

vid lagens antagande åt icke ansvarspliktiga arbetsgivare äfvensom åt

arbetare inrymde rätten att i riksförsäkringsanstalten erhålla försäkring

mot följderna af olycksfall inom arbetet, delvis går utom ramen af det

med anstalten afsedda hufvudsyftet, låter sig visserligen ej förneka, men

att vare sig häraf eller af den i och för sig otvivelaktiga önskvärdheten

af en ännu ytterligare ökning i anlitandet af riksförsäkringsanstalten

draga den slutsatsen, att anstaltens befogenhet bör än vidare utvidgas

i den af motionären angifna andan, synes oss knappast riktigt.

De hittills medgifna utvidgningarna af anstaltens försäkringsrätt

hafva det gemensamt, att de allesamman afse inom cirhetet timade olycksfall.

Motionärens förslag åsyftar rätt för anstalten att meddela försäkring,

emot följderna af olycksfall jämväl utom arbetet. Häremot synas

oss& betänkligheter af betydelsefull principiell natur kunna anföras.

Att genom den ifrågasatta försäkringsrättens inrymmande åt riksförsäkringsanstalten

denna skulle komma att i betydligt större utsträckning

än hittills anlitas, vilja vi ingalunda förneka. Tvärtom synes det

kunna antagas, att vid det förhållande, att anstaltens förvaltningskostnader

bestridas al statsmedel, och att verksamheten ej är afsedd att bereda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 3.

9

statsverket

låga, att så

någon

„ . som vinst, premierna skola kunna sättas så

. , . småningom all försäkringsverksamhet inom nu ifrågavarande

område kommer att öfverföras till riksförsäkringsanstalten, ocli att

de enskilda anstalterna alltså nödgas upphöra med denna art af försäkringar.

Antagligen komma också de flesta af landets arbetare att blifva i

nksforsakrmgsanstalten försäkrade mot följderna af olycksfall såväl inom

som utom arbetet. Sedan detta faktiskt, om än frivilligt skett, torde

vagen vara banad att genom lag ålägga alla arbetsgivare — äfven

sadana som icke drifva en rörelse, som står under ansvarighetslagen —

att genom dylik försäkring hålla sina arbetare skadeslösa°för följderna

åt olycksfall vare sig inom eller utom arbetet.

.. .... ^ ar l)a dossa, eJ osannolika, verkningar af en utvidgning af

riksforsakrmgsanstaltens befogenhet i af motionären och utskottet förord

ad t afseende vi ansett oss böra fästa Riksdagens uppmärksamhet

Ren föreslagna skrivelse!! till Kungl. Maj:t har sålunda efter vår mening

en vida betydelsefullare innebörd, än som vare sig motionären eller utskottet

velat göra gällande. Redan af denna anledning hafva vi ej

kunnat dela utskottets uppfattning angående lämpligheten att nu aflåta

en skrifvelse till Kungl. Maj:t i motionens syfte.

Dartl11 kon™eR a!r- Kung\. Maj:t, såsom framgår af det statsrådsprotokoll,

som åtföljde den till förra årets Riksdag aflåtna, nyss omförmalda

propositionen rörande bemyndigande för riksförsäkringsanstalten att

meddela försäkringar, medförande rätt till ersättning jämväl under den

s. k. karenstiden, redan då med anledning af riksförsäkringsanstaltens af

utskottet åberopade hemställan tagit nu föreliggande fråga i öfvervägande

men funnit sig ej hora till Riksdagen göra någon framställning i ämnet’

såsom gående alltför långt utom det ’ ” .......

ändamalet. Jämväl härutinnan finna

Kungl. Maj.t taga denna fråga under förnyadt öfvervägande.

det med riksförsäkringsanstalten af sedda

vi en anledning att ej nu anmoda

Slutligen vill det synas, som om det i allt fall vore önskvärd!

jamval för dem, hvilka — med bortseende från alla öfriga på frågan

inverkande synpunkter - uteslutande åsyfta att bereda riksförsäkrinaSanstalten

eu utvidgad verksamhet, att afvakta eu något längre tids erfarenhet

af den verkan, den ofvanomnämnda, för mindre än ett hälft år

sedan intratta, ökade befogenheten för anstalten i sådant afseende kan

medföra utöfver hvad som redan visat sig vara förhållandet, innan nva

anordningars vidtagande ifrågasattes.

Bih. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sarnl. 2 Afd. 3 Hiift.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

IQ Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande ls:o 3.

Med stöd af det sålunda anförda hemställa vi,

-.v.».; " •? .... ''■''■Lt. ..; ^ ’VV i i r >v- rf; •''PTitv ».-v t-tiV-f.TM:i

• ; '' . f ■ ■ ■ ■ ■ • '' ^ ■ • ’ ’ ;

att herr Eklunds motion ej måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda,»

Herr Ridderbjelhe har begärt få anteeknadt, att han icke deltagit

i ärendets slutliga behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIBOLAGET EKMAN & C:0, 100Ö*

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:101 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående grunderna för aflöning af lärare vid fortsättning sskolor. s. 1 i texten