Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag-}idskottds Utlåtande N:o 4

1905-03-17 · 26 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1905:4, Sammansatta Stats- (och Lag-}idskottds Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-}idskottds Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ant. till Riksd, kansli den 17 mars 1905, kl. 2 o. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 2, i

anledning af väckta motioner om ändringar i stadgan

angående skjutsväsendet.

Sammansatta stats- och lagutskottet har till förberedande behandling

fått mottaga fyra särskilda, vid innevarande Riksdag afgifna motioner,

åsyftande ändringar i ktingl. stadgan angående skjutsväsendet den 31

maj 1878.

T en af dessa motioner, n:o 3 inom Första Kammaren, har herr von

Möller anfört:

»TJpprepade gånger hafva inom Riksdagen yrkanden blifvit gjorda,

att de missförhållanden, som blifvit eu följd af kungl. stadgans angående

skjutsväsendet, 31 maj 1878, otillfredsställande formulering och innehåll,

måtte blifva rättade. 1892 väcktes af herr J. Anderson, Yårgårda, motion

rörande ändrad lydelse af §§ 8, 53 och 56 i nämnda stadga. Motionären

ansåg bland annat, att i § 8 ordet »vägfarande» borde utbytas

mot »personer, som till gästgifvargården ankomma eller afgå därifrån med

bantåg, ångbåt eller gästgifvarskjuts». Utskottet afstyrkte och Riksdagen

afslog motionen. A id 1897 års riksdag väcktes af herr Kronblad motion

om sådan ändring af § 8 i skjutsstadgan, att vid bestämmelsen rörande

gästgifvares och stationsföreståndares rätt att till vägfarande vid eller utom

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 2 Afä. 4 Höft. [N:o 4.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets- Utlåtande N:o 4.

måltider försälja maltdrycker, orden eller utom» måtte utgå. Lagutskottet

anförde vid sitt afstyrkande af motionen, livilket äfven af Riksdagen

bifölls, att »den erfarenhet, som står till buds från tillämpningen af § 2

i kungl. förordningen angående försäljning af vin och maltdrycker m. m.

den 24 oktober 1885 —, hvilken paragraf afser rätten att vid måltider

hålla spisande gäster tillhanda vin och maltdrycker — vittnar nogsamt,

hurusom eu dylik inskränkning lätteligen göres illusorisk» samt att de

olägenheter, som af berörda försäljningsrätt uppstå, äro emellertid i allt

fall så beaktansvärda, att utskottet för sin del är ense med motionären

om önskvärdheten af lagbestämmelser, ägnade att härför råda bot».

Sanningen af dessa lagutskottets ord bekräftas tyvärr af den sorgliga

erfarenheten om huru på många, allt för många platser i landet den gästgifvargårdarna

och skjutsstationerna medgifna rätten att försälja maltdrycker

till de resandes vederkvickelse bär skapat missförhållanden, som i

sanning kräfva snar rättelse i ordningens och nykterhetens intresse. På

mången plats, där eu skjutsstations inrättande för underlättande af samfärdseln

vore högst önskvärd, kommer eu dylik icke till stånd, emedan

kommunerna eller enskilda ej önska utsätta trakten för de olägenheter,

som åtfölja ölförsäljningen vid stationen, med paragrafens nuvarande lydelse.

Kronobetjäningens inspektioner och Kung!. Maj:ts befallningshafvandes

befogenhet att indraga försäljningsrätten, när oordningar förekommit,

hafva visat sig i allmänhet icke medföra åsyftad verkan, då dessa

sällan eller aldrig anmälas och sålunda ej utom i undantagsfall komma

till vederbörande myndighets kännedom. Den mest effektiva utvägen vore

naturligtvis att helt och hållet borttaga försäljningsrätten från de gästgifvargårdar,

där detta låter sig göra, och skjutsstationerna, men det är

väl knappast antagligt, att Riksdagen skulle bifalla en motion i dylikt

syfte. Ett annat mindre radikalt sätt, livilket dock torde leda till målet

— nykterhet och ordning vid gästgifvargårdarna och skjutsstationerna,

som inrättats för den resandes gagn och vederkvickelse, ej för att som

ölkrog ar lända ortsbefolkningen, där de blifvit förlagda, till skada och

förargelse, — vore införandet af bestämmelser liknande dem, som redan

antagits af brännvinsbolagen i åtskilliga af rikets städer. Så finner man

t. ex. af Stockholms brännvinsaktiebolags anslag i de så kallade värdshuslokalerna,

att spirituös dryck serveras allenast åt den, som rekvirerar,

betalar och på stället förtär minst eu half portion fast mat (ä 25—35

öre) eller eu portion soppa (15 öre), samt att mer än två brännvinssupar

eller tre halfbuteljer Öl icke serveras åt någon gäst. Införes nu i § 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1. 8

af skjutsstadgan bestämmelser, att maltdrycker ej må utöfver eu viss bestämd

mäugd till någon utlämnas, äfvensom att ingen äger rätt att utbekomma

dylika, utan att samtidigt rekvirera och betala mat ej understigande

ett visst pris, torde man väl kunna hoppas, att något kringgående

af denna paragraf, hvithet hittills vållat så många olägenheter,

hädanefter icke skall låta sig göra.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt anhålla, att

Riksdagen ville besluta, att 8 § i kungl. stadgan angående skjutsväsendet,

den 31 maj 1878, måtte erhålla följande ändrade lydelse:

8 §. Innehafvare af nuvarande gästgifveri, vare sig att det som

sådant bibohållcs eller till skjutsstation inskränkes, äge att fortfarande

tillgodonjuta do friheter, räntor och andra dylika förmåner, som blifvit

detsamma i laga ordning tillerkända.

Såväl gästgifvare som stationsföreståndarc vare berättigad att med

den inskränkning, som för de i 28 § omförmälda fall finnes stadgad, till

vägfarande försälja maltdrycker, dock endast jämte mat, för hvilken erlägges

ett pris af minst 30 öre, och ej utöfver 2/:) liter till hvarje person.

Konungens befallningshafvande äger rättighet att, då oordning därvid

förekommer, sådan försäljning förbjuda.»

De tre öfriga motionerna hafva afgifvits inom Andra Kammaren,

under n:o 32 af herr A. P. Risberg, under n:o 41 af herr A. Johanson

i Mossebo och under n:o 90 af herr J. Johnsson i Bollnäs; och äro dessa

motioner af följande lydelse;

N:o 32.

»Det lärer icke kunna bestridas, att gällande stadga af den 31 maj

1878 angående skjuts väsendet i riket är i flera viktiga punkter otillfredsställande

och otidsenlig. Detta är särskildt fallet i tvenne lmfvudafseenden,

hvarutinnan denna stadga ansluter sig till tidigare bestämmelser och

föråldrade uppfattningar i ämnet. Dels kvarstår sedan gammalt vissa hemmans

eller samfälligheters skyldighet att ansvara för gästgifveri- och skjutshållning.

Dels har den åsikten vidhållits, att ölutskänkning vid skjutsanstalterna

bär ställas utanför maltdryclcsför ordning ens allmänna föreskrifter.

Förstnämnda skyldighet är hämtad ur 1734 års lag, byggningabal
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskotkts Utlåtande N:o 4.

kens 28 kap., som stadgade, att Konungens befallningshafvande ägde å

häradsting inrätta nödigt antal skjuts- och gästgifvaregårdar i hvarje härad,

och tillika bestämde, att om vid sådana gårdar flera hästar tarfvades,

än gästgifvare hade att hålla, skulle hans nästa grannar »honom till

hjälp komma». Gjorde icke den på så sätt anslagna reservskjutsen till

fyllest, skulle s. k. hållskjuts läggas därtill.

Omsider infördes eu ny princip vid skjuts väsendets ordnande, då

genom kungl. cirkuläret den 2 augusti 1844 stadgades, att skjutsningen

med eller utan gästgifveri skulle, »så vidt sig göra läte», ställas på entreprenad.

Därmed löstes dock icke de skjutsskyldiga hemmanen från

sin dittillsvarande förpliktelse utan skulle fortfarande svara för gästgifveri-,

håll- och reservskjutsen för de fall, att entreprenader icke kunde åvägabringas;

eller för den händelse flertalet intressenter inom ett skjutslag förenat

sig om att antaga entreprenör med villkor af bidrag till denne, skulle

alla till skjutslaget hörande betala det betingade bidraget, för så vidt icke

somliga af dem föredrogo att själfva i vanlig tur utgöra dem åliggande

skjutsning mot betydligt mindre lega än den, entreprenören af de resande

ägde uppbära.

Kungl. kungörelsen den 14 december 1866 tillerkände skjutslagen

ersättningsbidrag af statsmedel, »i mån af anvisadt anslags tillräcklighet»,

för hvad de vid nya entreprenaduppgörelser oaktadt ytterligare höjd maximilega

nödgades utgifva. Vår nuvarande skjutsstadga af 1878 har öfverflytta!

afgörande! af frågan om entreprenadbidrag från skjutslagen till

landstingen och Konungens befallningshafvande. Medgifver landsting betingade

bidrag, skola dessa utgå dels af staten dels af landstingsområdet

efter samma grunder som den allmänna bevillningen. Men nu händer

det, att vid anställd entreprenadauktion intet anbud göres, eller att gjordt

anbud af eu eller annan orsak icke antages, eller att anbud med förbehåll

om bidrag af landsting förkastas, och att i följd häraf skjutsmngens

öfverlåtande på entreprenad icke kan åstadkommas. Då kvarstår enligt

stadgans 18 § för de skjutsskyldiga hemmanen plikten att ombesörja

skjutsningsbestyret, och detta icke blott utan något bidrag utan äfven

mot en ansenligt mindre lega än den vid entreprenaduppgörelser gällande.

Därjämte stadgar 3 § för samma fall, som nyss nämnts, att å orter, där

gästgifveri- och skjutshållningen icke är fäst vid vissa hemman utan tid

efter annan ordnats såsom en gemensam angelägenhet för större eller

mindre samfällighet, tiger Konungens befallningshafvande att vid skjutsanstalter

å landet, hvilka anses oundgängligen beköfliga, indela nya skjuts
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lay-)utslcotteis Utlutande N;o 4. 5

lag samt bestämma den ersättning, som af öfriga skjntsskyldige inom garn-,

fälligheten skäligen bör erläggas till dem, som sålunda komma att skjutsanstalten

öfvertaga och skjutsning därvid bestrida.

Att vissa hemman äro ålagda att utan vederlag för ett allmänt samlulllsbekof

fullgöra en skyldighet, hvarifrån andra hemmansinnehafvare

och öfriga medborgare äro fria, torde i och för sig få anses som eu obillig

och otidsenlig anordning. Därjämte må man besinna, att de allra

flesta skjutsanstalter förlorat sin förra betydelse för samfärdseln och gifva

för resandes herbergerande och fortskaffning en mycket ringa inkomst.

''Vårt alltmer tätnande järnvägsnät och utvecklade kommunikationsväsen i

ifrigt har helt och hållet förändrat samfärdsförhållandena; på landsbygden

uppstår det ena bekväma hotellet efter det andra, med hvilka gästgi.fvargårdarna

icke kunna täfla; för en resande möter numera intet hinder att

anlita skjuts af hvem han behagar, hvilket gör, att å många orter gästgifvarskjuts

endast undantagsvis användes och då merendels i det värsta

väder och väglag, när ingen annan skjuts står att få. Exempelvis må

nämnas, att i mitt hems närhet är eu gästgifvaregård, från hvilken utgå

i medeltal två skjutsar i månaden. Vid en skjutsanstalt i samma trakt

hafva under senare tid uttagits omkring två skjutsar om året, vid en

annan knappast eu på samma tid. För detta skall ett bestämdt antal

hästar hållas i beredskap. Med hänsyn till nu påpekade förhållanden

framstår dess större obilligheten i att ålägga vissa hemman obligatorisk

skjutsskyldighet på den grund, att de sedan fordom burit denna pålaga.

Det riktiga synes vara, att hvarje skjutsanstalt i landet inrättas genom

godvilligt åtagande eller entreprenad.

Nyare tiders författningar i ämnet peka också hän i denna riktning,

ehuru principen icke blifvit fullt genomförd. Sedan 1844 års kung!, cirkulär

om entreprenaders ingående och de lättnader för främjandet häraf,

Iivilka tid efter annan beredts, hafva syftat till att aflyfta förenämnda

skjutsbörda. Bestämmelsen om ersättningsbidrag af statsmedel till skjutsskyldige,

som vid entreprenaduppgörelser fått vidkännas utgifter i form

af bidrag, äfvenså indragningen till statsverket af de räntor, som sedan

gammalt från eu del hemman anvisats för skjutsväsendet (se kung!,, förorda.

d. 23 juli 186D), och dessa räntors afveckling i samband med grundskatteafskrifningen,

voro ännu afgjordarc steg ditåt*).. Vår nuvarande

*) Dock lärer fortfarande i visaa delar af riket ett slags naturaförmåner utgå af hemman

och lägenheter för. uppehållande af skjutsanstalh V . .

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- (och Lag-)nts1cotte-ts Utlåtande N:o 4.

skjutsstadga gör samma grundsats gällande, då fråga är om inrättandet af

ny skjutsanstalt ock då entreprenad med förbehåll om bidrag vid någon

anstalt ingåtts, i hvithet sistnämnda fall bidraget icke skall utgöras af de

skattskyldige hemmanen allenast utan af alla skattdragande inom länet

eller landstingsområdet (se stadgans 3, 22—24 och 26 §§).

Att beträffande de äldre skjutsanstalterna merbemälda skyldighet bibehållits,

må hafva haft sin berättigade betydelse såsom ett öfvergångsstadgande.

Tidsförhållandena synas dock nu påkalla en snar ändring härutinnan,

så att hela vårt skjutsväsen blir fotadt på frivilligt åtagande_och

ordnas såsom en allmän samhällsangelägenhet.''

Man invänder möjligen, att det kvarstående stadgandet om hemmans

och skjutslags obligatoriska skjutsförpliktelse är i verkligheten betydelselöst,

enär denna förpliktelse numera högst sällan tages i anspråk. Entreprenadupplåtelsernas

antal hafva nämligen alltfort ökats, så att för närvarande

öfver 90 procent af skjutsanstalterna i riket äro ställda på entreprenad,

och det kan antagas, att i den närmaste framtiden detsamma skall inträffa

äfven med de få återstående. Det torde därför vara obeköfligt att frångå

hittills gällande bestämmelser i förevarande afseende.

Emot denna invändning må påpekas följande:

Lättheten att åvägabringa skjutsentreprenader är väsentligt beroende

af landstingens större eller mindre beredvillighet att bifalla betingade entreprenadbidrag.

Det finnes landsting, som hittills icke visat benägenhet

att lämna några bidrag alls. Så är händelsen med de båda landstingen

inom det län, jag tillhör, oaktadt skjutslegan, som högst får uppbäras, i

detta län är bland do lägst satta, nämligen 1,70 kr. för det norra landstingsområdet

och 1,50 kr. för det södra. Hvilken inverkan detta skall hafva

på den fria täflan fullt kvalificerade personer emellan vid entreprenadupplåtelser

är lätt att inse. Följden blir, att vid många sådana uppgörelser är

det innehafvarne af de hemman, vid hvilka skjuts- och gästgifveribållningen

är fäst, som öfvertaga entreprenaden endast därför att inga spekulanter

yppa sig och innehafvarne sålunda i hvarje fall måste svara för

skjutsningsbesväret. Genom att ingå entreprenadkontrakt vinna de åtminstone

så mycket, att de få rätt till något högre lega än hvad de annars

åtnjuta. Här föreligger alltså icke egentligen ett frivilligt åtagande, utan

tvånget föranleder dylika entreprenader.

Vidare är det utsikten att kunna bereda sig en riklig inkomst genom

den gästgifvare och stationsföreståndare medgifna rätten till maltdrycksutskänkning,

som lockar mången mindre samvetsgrann spekulant att un
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansätta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 4. 7

derbjuda vid de entreprenadauktioner, som hållas; och i de fall, då ingå

entreprenadbidrag liimnas, nästan tvingas de skjutsskyldige att anlita

nämnda rättighet på ett sätt, som ingalunda stämmer öfverens med författningens

mening, detta för att hålla sig skadelösa mot ekonomisk förlust.

Och därmed äro vi inne på den andra hufvudpunkten i vår skjutsstadga,

där en ändring är af de faktiska förhållandena högeligen påkallad.

Skjutsstadgans 8 §, 2 mom. stadgar: »Såväl gästgifvare som stationsföreståndare

vare berättigad att med den inskränkning, som för de i 28

§ omförmälda fall finnes stadgad, vid eller utom måltider till vägfarande

försälja maltdrycker till förtäring på stället etc.» Det är välbekant, huru

tänjbart detta uttryck är och huru under skyddet af detta stadgande

många gästgifvaregårdar blifvit offentliga ölkrogar till oberäknelig skada

och förargelse för den omgörande traktens befolkning. Jag är i tillfälle

att bifoga fullständiga undersökningshandlingar och andra yttranden (se

Bil. I och II) rörande ett uppträde af den ohyggligaste art, hvilket nyligen

inträffat vid en af Kalmar läns gästgifvaregårdar och angående hvilket

alla parter, som hörts, vitsordat, att ölutskänkningen därstädes varit

den närmaste orsaken till det blodiga dramat. Särskildt anmärkningsvärd!

är gästgifveriarrendatorns yttrande i målet. Undersökningen har sin förnämsta

betydelse för den föreliggande frågan i så måtto, att den icke inskränker

sina uppdaganden till det enstaka fallet utan ställer fram förhållandena

i allmänhet vid berörda gästgifvaregård i en belysning, som

kan betraktas såsom typisk för eu stor mängd af dessa anstalter i vårt

land, hvilka skulle vara till endast för resandes befordran.

Många exempel kunde anföras på huru stor inkomst man räknar med

just på grund af öiutskänkningsrätten vid dessa anstalter och hvilken

otrolig nedpressniug af skjutslegan man i följd däraf anser sig kunna göra

vid ontreprenadauktioner. Det är icke länge, sedan legan vid eu anstalt

i min hembygd stod i 90 öre för mil och häst. Eu tjänsteman har meddelat

mig, att han, stadd på resa genom eu af södra Kalmar läns socknar

lör en del år tillbaka, öfverraskades af att legan vid en skjutsstation därstädes

icke var mer än 12 öre. Ja, det har vid täflan inträffat, att för

nykterhet och ordning nitälskande personer nödsakats öfvertaga skjutsningen

utan någon ersättning af resande, blott för att befria orten från en

skadlig ölkrog.

Det kan icke vara, som sig bör, att anordna skjutsväsendet så, att

en otillräcklig skjutslega skall behöfva utfyllas på antydda sätt. Frestelsen

måste stundom vara ofantligt stor för gästgifvare och stationsföreståndare

opaginerad Kontrollera mot PDF

§ BiomnanFatia Stals- (och tjcifi-lnlohoffids Utlåtande N:o 4.

att få en sådan mer än tillräcklig utfyllnad. En innehafvare af gästgifveri

i mitt hems omedelbara närhet har uppgifvit för mig, att ett visst bryggeribolag

erbjudit honom 1,000 kronor årligen, ifall det utan minsta besvär för

honom själf finge vid hans gästgifveri tillhandahålla sina tillverkningar

för »vägfarande». Eu är det faktiskt, att skjutsningen, som är fäst vid

hans hemman, är högst obetydlig och förorsakar honom förlust. Att han

det oaktadt icke gifvit vika för nämnda frestelse, är en lika sällsynt som

glädjande företeelse, värd allt erkännande.

Det är i hög grad upprörande, att kommuner, som finna med god

ordning öfverensstämmande att icke medgifva någon öliitskänkning inom

sina områden, skola vara ur stånd att förhindra eu till sina verkningar

likartad iskänkning vid gästgifveri- och skjutsstationer, därför att denna

icke faller under den maktbefogenhet, som gällande maltdrycksförordning

tillerkänner kommunerna, Det är visserligen godt och väl, att Konungens

befallningshafvande äger rätt, att, då oordning därvid förekommer, förbjuda

nu omhandlade försäljning. Men hvem känner icke svårigheten att

i hvarje förekommande fall åvägabringa fullgiltig bevisning och många

misslyckade, för åklagaremakten mycket besvärliga försök, som i den vägen

blifvit gjorda,

Yår gällande skjutsstadga har upphäft den förra skyldigheten för skjutsanstalterna

att, såsom det heter i gästgifvareordningen af d. 12 dee. 1734,

»till resandes behof vara försedda med---enkelt och dubbelt bränn
vin,

öl och svagöl etc.» och tillägger endast rättighet att till vägfarande

försälja maltdrycker. Därmed har hon fastslagit, att ifrågavarande försäljning

icke må anses fylla något oundgängligt behof för vägfarande,

icke ens såsom förknippad med gästgifvares skyldighet att åt dessa tillhandahålla

mat och härberge. Då det nu visat sig, att ölutskänkningsl-ätten

ofta icke blott brukas för verkliga resandes betjänande utan på

ett sätt, som åstadkommer allvarsamma olägenheter för de orter, där anstalterna

äro belägna, synes fullt fog vara förhanden att bemälda företrädesrättighet

frånhändes dem, åtminstone vid andra tillfällen än måltider,

som af verkliga resande där intagas. Detta är ett följdriktigt steg, som

både står i samklang med den uppfattning, hvilken tagit sig uttryck i

gällande skjutsstadga, i det denna tillåter hvilken gästgifvare som helst

att underlåta tillhandahållandet af maltdrycker, och påkallas af en opinion,

som med hvarje år växer allt starkare i landet. Af resande är det numera

hufvudsakligen handelsagenter —- visserligen i stort antal landet

rundt —, hvilka hålla till i gästgifvaregårdarna, Äfven om dessa skulle

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 4.

känna saknad af utskänkningens bortfallande därstädes, kan detta, synes

mig, icke utgöra skäl för bibehållande af densamma och därmed följande

olägenheter.

I åtskilliga detaljpunkter, hvilka dock till stor del sammanhänga med

hvad jag ofvan andragit, synas billighet och rättvisa också påfordra ändring.

Exempelvis tillåter jag mig påpeka följande.

Sedan 1889 gäller vid skjutsning eu viss maximilega, mycket olika

för olika län och länsdelar samt olika för entreprenörer och skjutslag. På

somliga håll är% entreprenadlegan bestämd till 1,90 kr. för mil och häst;

på andra går den ned ända till 1,50 kr. Den lega, skjutslag få uppbära,

är i somliga län 1,31 kr. och i andra 1,12 kr. En så stor skillnad i legan

orterna emellan synes planlös och ej väl motiverad. Äfven om det icke

kan anses lämpligt att återgå till förra tiders stadganden om eu gemensam

såväl maximi- som ininimilega för hela landet, borde ett utjämnande

af de nuvarande alltför stora olikheterna företagas. Icke så mycket den

fixerade legan som fastmer de äskade och lämnade entreprenadbidragen

synas mig rätteligen böra reglera den skillnad, som betingas af de olika

ortsförh ållandena.

Skjutsstadgans 19 § stadgar, att om annan än gästgifvare och stationsföreståndare

på entreprenad öfvertager den ständig skj utsanstalt åliggande

skjutsningen, utan att densamma till entreprenörens bostad förflyttas,

skall anstalten förse den sistnämndes hästar och skjutsare med nödigt utrymme

i afvaktan å den resandes ankomst och resans anträdande. Detta

är en obillig pålaga, som skulle försvinna i och med det obligatoriska

skjutsningsbesvärets bortfallande.

Eu liknande, ännu kännbarare tunga innebär bestämmelsen i 49 §,

att gästgifvare och stationsföreståndare skola vara skyldiga att utan ersättning

hafva till sitt biträde en hållkarl eller annan tjänlig person förbildning

af skjuts och de resandes betjänande.

De i 35 § fastställda väntningspengarna, 50 öre i timmen för häst

och karl, äro tydligen efter nuvarande förhållanden alltför lågt satta, helst

som väntningstiden kan utsträckas till fyra timmar.

Den rättighet, som 38 § medgifver resande att själf eller genom medhafvande

betjäning köra det åkdon, han för resan begagnar, kan stundom

falla den skjutsskyldige ganska besvärlig och föranleda onödiga stridigheter.

Med tillämpning af de förut angifna ledande grundsatser synes mig

skjuts väsendet lämpligen och utan för stort afbrott mot nu gällande förfaringssätt

kunna ordnas sålunda, att sedan en skälig, antingen enhetlig

Bill. till Biksd. Brok 1905. 4 Sami 2 Afd. 4 lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslottets Utlåtande N:o 4.

eller länen emellan något skiljaktig maxim i lega blifvit bestämd, och entreprenad

vid någon skjutsanstalt icke kunnat åstadkommas utan bidrag,

det då skall åligga vederbörande landsting medgifva det betingade bidraget

att utgå enligt samma grunder, som nu gälla, af såväl staten som landstingsområdet;

dock med rätt för landsting att pröfva billigheten af fordradt

bidrag och att, därest landsting finner skäl afslå detsamma i något visst

fall, det må ankomma på Konungens befallningshafvande att om förhållandet

hos Kungl. Maj:t göra anmälan för den åtgärd, hvartill detsamma

må finnas föranleda, såsom nu tillgår i fråga om skjutsanstalt vid nyanlagd

eller omlagd väg (se stadgans 28 §). I följd af detta åliggande bör också enligt

min mening landsting äga befogenhet att gå i författning om indragandet

af sådana skjutsanstalter, som äro eller blifva för samfärdseln obehöfliga,

så att denna angelägenhet icke såsom nu må afgöras af Konungens befallningshafvande

ensam, häradsvis efter »vederbörandes hörande inför häradsrätten»

.

På underdånig framställning af länsstyrelsen i Jönköpings län ligger

för närvarande under Kungl. Maj:ts pröfning frågan om upphäfvande af

maltdrycksutskänkningsrätten beträffande skjutsstationerna i riket. Af de

länsstyrelser, som blifvit hörda i ämnet, hafva tvenne (de i Nyköping och

Kalmar) uttalat sig för lämpligheten att utsträcka detta upphäfvande af

utskänkningsrätten jämväl till gästgifverier, utom då den utöfva^ vid måltider

åt resande. Det synes mig nödigt att i sammanhang med denna

fråga taga under ompröfning den om skjutshemmanens obligatoriska skjutsskyldighet

in. m. Gifvet är nämligen, att om, såsom önskligt vore, skjutsanstalternas

ölutskänkningsrätt upphäfdes, blefve svårigheten att få till

stånd entreprenader dess större; och med bibehållande af skjutsstadgans

bestämmelser i öfrig! skulle antagligen i så fall skjutsningsbesväret med

hela sin tyngd återfalla på de sedan gammalt indelta skjutslagen. Katta

tidpunkten synes sålunda vara inne, att Riksdagen gör hemställan om, att

Kungl. Maj:t täcktes pröfva frågan i hela hennes vidd och företaga en

mera genomgående omarbetning af stadgan angående skjutsväsendet.

Jag har tillåtet mig angifva tvenne hufvudsynpunkter, som vid en

sådan omarbetning enligt mitt förmenande böra gorå sig gällande, äfvensom

några detalj punkter, hvarutinnan ändring är behöflig, utan att därmed

hafva tilltrott mig kunna framkomma med något uttömmande förslag

i ärendet.

Med hänvisning till det anförda hemställes vördsamt, att Riksdagen

må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4. 11

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förnyad stadga angående

skjutsväsendet i riket.»

iV:o 41.

»I Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående skjutsväsendet den 31 maj

1878 föreskrifves, att skjutsskyldigheten för resandes befordran bör, såvidt

ske kan, på entreprenad upplåtas. Skjutslegan, som entreprenör för hvarje

nymil äger uppbära, utgår olika för olika län, växlande mellan 2 kr. och

1 kr. 50 öre, samt där entreprenör vid skjutsskyldighetens öfvertagande

ej åtnöjes med stadgad skjutslega, särskild ersättning, som, vid pröfning

af gjorda anbud, af landstinget bestämmes.

Ändamålet med denna stadgas tillkomst var väl att från de till gästgifverierna

anslagna håll- och reservskjutsskyldige hemmanen på landet

aflyfta den så ojämnt pålagda skjutsningens betungande och fördela densamma

på rikets alla skattskyldige invånare. Denna aflyftning har likväl

icke i allo blifvit eu verklighet.

I § 18 i ofvan angifna nådiga skjutsstadga föreskrifves: »Skulle vid

de hållna entreprenadauktionerna icke något anbud å skjutsningens öfvertagande

varda afgifvet, eller har anbud icke kunnat af Konungens befallningshafvande

godkännas, skulle för sådant fall, liksom i den händelse att

entreprenadanbud med förbehåll om bidrag blifvit af vederbörande förkastadt

samt entreprenad icke heller mot för ändamålet anvisadt lägre

bidrag kunnat åvägabringas, skjutsningen hvad angår stad, o. s. v. —--

Hvad åter angår skjutsanstalt å landet, skall i ofvannämnda fall

skjutslaget, där sådant enligt fastställd indelning finnes att tillgå, eller af

Konungens befallningshafvande med tillämpning af stadgandet i 3 § anordnas,

vara skyldigt skjutsningen uppehålla, intill dess densamma kan

enligt denna stadgas bestämmelser varda af entreprenör öfvertagen» — —

I fall, som här föreskrifves, hvilar tungan fortfarande på de till gästgifvaregården

eller skjutsanstalten anslagna håll- och reservskjutsskyldige

hemmanen, hvarvid det högst märkvärdiga stadgandet förekommer att,

där skjutsen på sådant sätt ombesörjes, den skjutsande icke äger uppbära

samma skjutslega per häst och mil som där entreprenad kunnat åvägabringas,

utan får åtnöjas med likaledes olika för olika län, växlande från

1 kr. 31 öre till 1 kr. 12 öre.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 4.

Vid de auktioner, som hvart femte år hållas för skjutningsbestyrets

upplåtande på entreprenad, har varit regel (åtminstone inom Skaraborgs

län), att särskildt bidrag utöfver den fastställda skjutslega^ af entreprenören

begärts. Landstinget, som enligt skjutsstadgans föreskrift haft att

pröfva de begärda bidragens storlek, har i många fall nedsatt desamma,

hvarvid många gånger inträffat, att entreprenören eller gästgifvaren icke

antagit den skedda nedsättningen, och följden har då blifvit den, att hålloeh

reservskjutsskyldige fått ombesörja skjutsningen mot ofvan påpekade lägre

skjutslega, en tunga som varit ganska stor, då en del skjutsskyldige haft

mer än 2 mil till gästgifvaregården, samt då någon resande under hålk

ningstiden, (vanligen ett dygn) icke å gästgifvaregården begärt skjuts, hållkarlen

fått resa tillbaka hem utan någon intjänt skjutslega.

Att landstinget äger pröfva de begärda bidragen är ju fullt berättigadt,

då landstinget till en del utbetalar ersättningen, men där, till följd

af den nedsättning som landstinget gjort, entreprenad icke kunnat åvägabringas

utan håll- och reservskjutsskyldige fått uppehålla skjutsningen,

betalas till dessa ingen ersättning, hvadan landstinget såmedelst gör en

kassabehållning på skjutslagets bekostnad.

Med påpekande af dessa förhållanden, vågar jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Ivungl. Maj:t vidtaga sådan ändring i gällande skjutsstadga:

att skjutslegan blifver densamma per häst och mil antingen skjutsningen

uppehälles af gästgifvaren enligt ingånget entreprenadkontrakt,

eller af håll- och reservskjutsskyldige;

att där gästgifvaren icke antager den nedsättning i den af honom

vid hållen entreprenadauktion fordrade ersättning, utöfver stadgad skjutslega,

som landstinget vid pröfning af gjorda anbud finner skäligt fastställa,

skjutslaget, som får uppehålla skjutsningen, äger uppbära bidraget

jämte stadgade skjutslegan.»

N:o 99.

»I motion till 1904 års Riksdag tog jag mig friheten att fästa uppmärksamheten

på vissa i Kungl. Maj:ts stadga angående skjutsväsendet

den 31 maj 1878 föreskrifna bestämmelser, hvilka dels i anledning af

förändrade beskattningsgrunder, dels af andra af mig anförda skäl påkallade

ändring; och då giltigheten af dessa skäl kvarstå och kräfva sin

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- (och Lag-)utshoitets Utlåtande N:n 4..

lögning, tillåter jag mig att i förnyad motion hemställa, att de anmärkta

olägenheterna måtte varda afhjälpta.

Föreskriften i 3 § af omförmälda stadga, att Konungens befallningshafvande

må äga att, »därest vid en eller flera af de utmed allmän väg

varande skjutsanstalter entreprenad icke skulle kunna tillväga!:)ringas,

men sådan anstalt, med eller utan gästgifvarehållning, finnes vara för

samfärdseln därstädes oundgängligen behöflig, för sådant fall, efter föregången

undersökning vid häradsrätten i orten, ej mindre bland de inom

samfälligheten enligt hittills gällande författningar skjutsskyldiga hemman

till skjutsanstalt med därtill hörande skjutslag bestämma vissa lämpligen

belägna hemman än äfven fastställa den ersättning, som utöfver tillgängliga,

för skjutsväsendet inom orten anvisade anslag i räntor eller penningar

skäligen bör af öfrige skjutsskyldige inom samfälligheten erläggas

till dem, som sålunda komma att skjutsanstalt öfvertaga och skjutsning

därvid bestrida», torde nämligen i anledning af de ändrade förhållanden,

som numera inträdt, böra ändras och nya grunder för gästgifverihållningens

utgörande bestämmas.

Den ersättning, som utgått för gästgifverihållning, består i allmänhet

dels däruti att det hemman, som därtill anslagits, befriats ifrån utgörande

af vissa onera, såsom rotering, ränta och kronotionde, hvilka äro af grundskattenatur,

dels att staten anslagit räntor från andra kronoskattehemman

till gästgifveriets uppehållande.

Då genom lag af den 2 december 1892 de på viss jord hvilande

grundskatter samt rustnings- och roteringsbesvär från och med år 1904

upphört att utgå, så är det obilligt, att vissa hemman skola fortfarande

utgöra dessa skatter endast på grund af den omständigheten, att samma

skatt icke ingår till staten, utan blifvit af denna anslagen till annat

ändamål, nämligen till gästgifveris uppehållande, ■ hvilka under förgångna

tider mera än för närvarande varit i behof af särskildt understöd.

På förekommen anledning har Konungens befallningshafvande i Gäfleborgs

län i underdånig skrifvelse den 24 augusti 1903 med förmälan,

att, då åtskilliga hemman i de flesta socknar inom länet ej utgöra roteringsskyldigheten

effektivt, utan hafva rotevakansafgifterna varit anslagna

till vissa gästgifveriers uppehållande, eller utgjort så kalladt gästgifverihemkall,

men dessa hemman torde böra komma i åtnjutande af lindring

i roteringsbesväret enligt lagarna den 5 juni 1885 och den 2 december

1892, hemställt, dels att sådan godtgörelse af statsmedel må beredas med

så stor procent af de under åren från och med 1893 utbetalda belopp,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

gom enligt lagen den 2 december 1892 motsvarar lindringen för dessa år

i rustnings- och roteringsbesvären, dels att föreskrifter meddelas om sättet

för dylika afgifters framtida utgörande och för beredande af godtgörelse

därför åt hemkallstagare.

Nödvändigheten af ett ordnande af dessa skatteförhållanden lärer

således fä anses ådagalagd.

Att entreprenad för skjutshållning bör vara förenad med gästgifveri,

där sådant anses böra inrättas, medför afsevärda fördelar, och erfarenheten

visar, att entreprenadbidragen kunnat nedbringas, där skjutshållning

och gästgifveri varit förenade, samt att bidragen varit högre, där skjutsningen

upplåtits utan rätt för entreprenören att öfvertaga gästgifveriet.

I hvarje fall måste det vara en fördel för staten, att det bidrag, som

kan pröfvas böra utgå, vara sig för skjutshållning och gästgifveri förenade

eller särskild! för gästgifverihållningen, utgår efter samma grunder, enär

staten icke torde böra betungas med bidrag för gästgifveriernas uppehållande

efter andra grunder än dem, som gälla för bidrag till entreprenadskjutsens

uppehållande.

För det fall, att entreprenad vid en eller annan skjutsstation icke

kan åvägabringas, äger Konungens befallningshafvande att, efter föregången

undersökning vid häradsrätten, för kortare tid och intill dess

entreprenad kan komma till stånd, ålägga viss, lämpligt belägen fastighet

att gästgifveri eller skjutsstation uppehålla emot skälig ersättning, så

länge skjutsningen vid samma station uppehälles genom hållskjuts. Ått

fortskaffa de resande genom hållskjuts är emellertid föga tidsenligt och

vållar de skjutsskyldiga stort obehag och förlust, hvadan det bör åligga

Konungens befallningshafvande att söka, så vidt ske kan, åstadkomma

entreprenad, hvilket, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, utan svårighet

lärer kunna åstadkommas.

Kostnaderna för gästgifveri eller skjutsstations uppehållande, intill

dess entreprenad varder inrättad, torde böra bestridas af anslaget till

skjutsentreprenadernas uppehållande.

Föreskriften i 14 §, att då vid granskning af de inkomna anbuden

det eller de lägsta, som för särskild skjutsanstalt afgifvits, med afseende

å den bjudandes personlighet eller å den aflämnade borgensförbindelsens

beskaffenhet eller å den för skjutsningens besörjande erbjudna säkerhet

eller eljest finnas vara af beskaffenhet att icke kunna godkännas, skall

Konungens befallningshafvande skyndsamt ombesörja, att ny auktion förrättas.

Beträffande de anbud, emot kvilka i omförmälda afseende eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4. 15

i fråga om antaglig]!6ten af därvid fästadt förbehåll om öfvertagande

jämväl af gästgif ver ihällning anmärkning ej förekommit, bör, i händelse

anbud afgifvits utan anspråk pa bidrag, det anbud, som innefattar erbjudande

att besörja skjutsningen för lägsta legan, antagas. Hvad åter

angår de anbud, vid kvilka fästats förbehåll om entreprenadbidrag, skola

auktionsprotokollen, med undantag af protokoll öfver förrättad auktion å

skjutsningen i stad, som icke hör till landsting, af Konungens befallningshafvande

till länets samma år sammanträdande landsting öfverlämnas

jämte förteckning a de fordrade bidragen; och ankommer det på landstinget,

enligt 15 §, huruvida de betingade entreprenadbidragen må bev

i ljus, åliggande landstinget, där något entreprenadbidrag finnes vara för

högt, men landstinget anser lägre bidrag böra anvisas, bestämma beloppet

af detta bidrag.

Af detta stadgande framgår, att Konungens befallningshafvande och

landstinget äro tillagda eu alltför begränsad pröfningsrätt, nämligen den

förre att antaga eller förkasta de anbud, som innefatta erbjudande att besörja

skjutsningen för lägsta legan, och det senare att antaga de betingade

lägsta bidragen eller, om lägre bidrag anses böra anvisas, bestämma beloppet

af detta bidrag.

Att täflan vid entreprenadauktioner å skjutsningen i allmänhet är

fördelaktig, enär bidragen därigenom kunna nedbringas, är ju påtagligt,

men vid pröfningen af de gjorda anbuden böra alla synpunkter få göra

sig gällande, således icke allenast anbudsgifvarens förmåga att fullgöra

den åtagna skjutsskyldigheten, utan jämväl, då gästgifverihållningen bör

vara med skjutsningen förenad, huruvida anledning är att befara, att de

med gästgifveri förenade rättigheter i ett eller annat afseende kunna af

entreprenören komma att missbrukas, samt att, då flera anbud om bidrag

afgifvits, som icke i afsevärd grad skilja sig med afseende på det fordrade

bidragets storlek, det anbud må kunna antagas, som afgifvits af den person,

som anses hafva de bästa förutsättningar att kunna på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sitt åtagande.

Pröfnmgen af de gjorda anbuden å skjutsningen och gästgifverihållningen,

hvilka af helt naturliga skäl böra vara förenade, lärer så mycket

hellre kunna öfverlämnas till landstinget och Konungens befallningshafvande,

som landstinget får betala hälften af bidraget, så vidt detta bidrag

icke öfverstiger hälften af bevillningen, hvithet icke lärer ifrågakomma;

och om ett anbud, som i någon mån skulle öfverskrida det lägst afgifna,

varder af landstinget och Konungens befallningshafvande eller af städs
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats- (och Lagutskottet^; Utlåtande N:o i.

fullmäktige i stad, som ej i landsting deltager, autaget, torde fullt giltiga

skäl därtill kafva förelegat.

Den med gästgifverihållningen förenade rätt till utskänkning af maltdrycker

till vägfarande bör, såsom skadlig för det allmänna, uppköra att

vara en med gästgifveri förenad rättigket. Jag tillåter mig i detta afseende

erinra om de å landsbygden med fullt fog öfverklagade missbruk

af den rätt till utskänkning af dessa drycker, som för närvarande tillkommer

gästgifveri; ock då det lärer vara obestridligt, att missbruk af

denna rätt kan för orten medföra afsevärda olägenbeter, torde alla skäl

tala för att denna rätt för gästgifveri såsom sådant må uppköra ock att

vederbörande, som önska förvärfva rätt till sådan utskänkning, däiom må

göra ansökan i öfverensstämmelse med de i gällande förordning angående

utskänkning af maltdrycker stadgade bestämmelser.

På grund af det anförda får jag vördsamt bemställa, att Piksdagen

för sin del beslutar, att §§ 1, 3, 5, 8, 9, 11, 12, 14, 15, 18, 19, 20,

22, 23, 28, 30 ock 60 af Ivungl. Maj:ts stadga angående skjutsväsendet

den 31 maj 1878 skola kafva följande förändrade lydelse:

1 §. All skjuts för resandes befordran ock gästgifveribållning bör,

såvidt ske kan, på entreprenad upplåtas i enlighet med hvad därom i

denna stadga förordnas.

Maximibeloppet — — — — landsting ock länsstyrelse.

3 §. I hvarje stad — -— — — eller skjutsstation.

För landet — — — att därom förordna.

Ej må skjutsanstalt eller gästgifveri på landet annorledes än efter

godvilligt åtagande eller genom entreprenad inrättas; dock äge Konungens

befallningshafvande att, därest vid eu eller flera åt de utmed allmän väg varande

skjutsanstalter entreprenad icke skulle kunna till vägabringas, men sådan

anstalt med eller utan gästgifveribållning finnes vara för samfärdseln därstädes

oundgängligen behöflig, för sådant fall efter föregången undersökning

vid häradsrätten i orten, ej mindre bestämma^ storleken af skjutslaget,

hvithet, där så ske kan, bär bestå af en kommun, som bör besörja

de resandes befordran genom hållskjuts, än ock bestämma viss, lämpligt

belägen fastighet att skjutsanstalt eller gästgifveri emot skälig. ersättning

uppehålla, intilldess entreprenad kan för gästgifveriets och skjutsning ens

uppehållande anordnas.

5 §. Gästgifvare och föreståndare för skjutsstation antagas och förordnas

i stad af magistraten samt å landet af Konungens befallningshafvande

med iakttagande af de i 14 § stadgade bestämmelser.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

8 §. Den myndighet, som gästgifvare eller stationsföreståndare förordnat,

äge att, i de fall, som i 54 j omförmälas, honom från befattningen

skilja.

9 §. För åstadkommande af skjutsentreprenader och med, dem förenade

gästgifveri eller skjutsstation skola Konungens befallningshafvande,

i den män gällande entreprenadkontrakt utgå, vidtaga erforderliga åtgärder

samt i sådant afseende för hvarje skjutsanstalt bestämma det antal hästar

och åkdon samt, där så nödigt finnes, ridsadlar, eller, där båtskjuts äger

rum, det antal farkoster, som vid anstalten skall under hvarje dygn för

resande vara att tillgå; börande härvid ■— — — lämpas.

Beträffande tiden — — — det andra.

o

Åkdon — -—- •— stadga.

11 §. Till entreprenör å skjuts- och gästgifrenhållning må icke

antagas ----— kunna föranledas af skjutsningen och gästgifverihåll
ningens

uppehållande genom annan.

12 §. Sedan med tillämpning af ofvan gifna bestämmelser Konungens

befallningshafvande meddelat beslut angående entreprenadviilkoren,

böra auktioner, efter därom minst eu månad förut i länskungörelserna intagna

tillkännagifvanden, anställas för skjutsningens upplåtande på entreprenad,

såväl i städerna som å landet. Dessa tillkännagifvanden böra

jämväl innehålla underrättelse därom, att entreprenör är skyldig att tillhandahålla

för gästgifveri eller skjutsstadion tjänlig, med erforderliga

möbler och sängkläder försedd lägenhet; skolande entreprenör vara pliktig

underkasta sig den förändring i skjutsningsskjddigheten, som genom flyttning

eller indragning af angränsande skjutsanstalt eller tillkomst af ny

sådan göres nödvändig.

Auktionerna — — — å entreprenad utbjudas.

14 §. Skulle vid granskning befinnas, att de inkomna anbuden,

som för särskild skjutsanstalt afgifvits, med afseende å den bjudandes

personlighet eller å den afiämnade borgensförbindelsens eller å den för

gästgifveri eller skjutsstation erbjudna lägenhetens beskaffenhet ej kunna

godkännas, skall Konungens befallningshafvande skyndsamt ombesörja, att

ny auktion förrättas.

Beträffande de anbud, emot hvilka i omförmälda afseenden anmärkning

icke förekommit, bör, i händelse anbud afgifvits utan anspråk på

entreprenadbidrag, det anbud, som innefattar största säkerhet, att de med

befattningen förenade åligganden varda behörigen fullgjorda, af Konungens

befallningshafvande antagas. Hvad åter angår de anbud, vid hvilka

Bill, till RiJcscl. Prof. 1905. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Stats- (och Lag-Jutskottets Ultåtande N:o 4.

fästats förbehåll om entreprenadbidrag, skola auktions protokollen, med undantag

af protokoll öfver förrättad auktion å skjutsningen i stad, som icke

tillhör landsting, af Konungens befallningshafvande till länets samma år

sammanträdande landsting öfverlämnas jämte förteckning å de fordrade

bidragen.

15 g. Landstinget, pa hvars pröfning det ankommer, huruvida de

betingade entreprenadbidragen må beviljas, äg c att därvid fästa särskilda

afseende ä den bjudandes personlighet; åliggande det landstinget, där

något entreprenadbidrag finnes vara för högt, men landstinget anser lägre

bidrag böra anvisas, bestämma beloppet af detta bidrag.

De af landstinget härutinnan fattade beslut — — — länskungörelserna

införas.

18 g. Skulle vid de hållna entreprenadauktionerna icke något anbud

å skjutsningens öfvertagande varda afgifvet eller har anbud icke

kunnat af Konungens befallningshafvande godkännas, skall för sådant fall,

likasom i den händelse att entreprenadanbud med förbehåll om bidrag

blifvit af vederbörande förkastadt samt entreprenad icke heller mot för

ändamålet anvisadt lägre bidrag kunnat åvägabringas, skjutsningen, hvad

angår stad, af staden själf ombesörjas; och skola i utgörande af denna

skyldighet, såvidt stad angår, alla stadskommunens medlemmar taga de!

efter enahanda grund, som för utgörande af de kommunen samfälldt åliggande

skyldigheter i allmänhet finnes stadgad.

Hvad åter angår skjutsanstalt å landet, skall i ofvgnnämnda fall

den kommun, inom hvilken skjutsanstalten är belägen, ensam eller, där

Konungens befallningshafvande pröfvar sådant skäligt, gemensamt med

angränsande kommuner skjutsningen uppehålla, enligt stadgandet i 3 §,

intill dess densamma kan, enligt denna stadgas bestämmelser, varda af

entreprenör öfvertagen.

19 §. Då skjutsningen utgöres genom hållskjuts, vare gästgifvare

eller skjutsstationsföreståndare skyldig att för de skjutsare och hästar,

hvilka för utgörande af betingad skjuts vid anstalten inställas, tillhandahålla

nödig bostad och stallrum i afvaktan å den resandes ankomst eller

resans anträdande.

20 §. Underlåter entreprenör att sina skyldigheter beträffande gästgifveriets

och skjutsningens uppehållande behörigen fullgöra, eller förekomma

sådana omständigheter, att entreprenaden icke vidare kan honom

anförtros — — — bekostnad. Kan gästgifveri och skjutsningens uppehållande

ej på sådant sätt åstadkommas, förhålles i öfverensstämmelse med

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lagfutskottels Utlåtande N:o 4.'' 19

hvad i 18 § fimies föreskrifvet för det fall, att vid skjutsanstalt entreprenad

icke kunnat åvägabringas.

22 §. De bidrag, hvilka jämlikt landstings och Konungens befallningshafvaudes

godkända beslut böra skjutsentreprenörerna tillgodokomina,

liksom den ersättning, som Konungens befallningshafvande enligt 3 § tillerkänt

viss fastighetsägare för uppehållande af gästgifveri eller skjutsstation,

skola efter sådan grund utgöras, att bidrag intill ett belopp, som

motsvarar hälften — — — tagas i beräkningen.

Entreprenadbidrag och den särskilda ersättning, som kan i visst fall

utgå Ull gästgifveri eller skjutsstation, som efter den sålunda stadgade

fördelningsgrunden lova inom län eller landstingsområde erläggas, skola

utgöras medelst en särskild afgift, hvilken skall utgå i förhållande till

den allmänna bevillning enligt andra artikeln bevillningsstadgan för fast

egendom, eller för inkomst af kapital eller arbete, som af enhvar skattskyldig

till statsverket erlägges, dock att i de fall, hvilka i 3 och 18 §§

afses, ej mindre stad för den bevillning, som därifrån utgår, än äfven

vederbörande kommun eller skjutslag för den bevillning, som därifrån

utgår, skall äga att för den tid, staden eller kommunen, i följd af hvad

därom i nämnda paragrafer är stadgadt, måste ensamt för sig utgöra

skjutsning, tillgodonjuta befrielse från deltagande i de bidrag till skjutsentreprenader

och ersättning för uppehållande af gästgifveri eller skjutsstation,

som för samma tid böra utgå från de län eller särskilda landstingsområden,

till hvilka staden eller kommunen hör.

23 §. Sedau utrönt blifvit, med hvilket belopp staten samt län eller

landstingsområde böra i de bestämda bidragens gäldande deltaga —--

som är för kronans uppbörd stadgadt.

Vidkommande åter den andel i omförmälda bidrag, som jämlikt ofvan

stadgade grund bör af staten gäldas, — — — — — i statsbidrag tillkommer.

De från län eller landstingsområde utgående bidrag för skjutsanstalternas

uppehållande låter Konungens befallningshafvande efter hvarje hälft

års utgång utbetala af de härtill influtna medel; börande — — — —- — — landsting afkunna.

28 §. Skulle, i anledning af förändrade förhållanden, gästgifveri

eller skjutsstation icke anses vara för de resandes befordran nödig, då

äge Konungens befallningshafvande, efter landstingets höjande, förordna

om dess upphörande.

BO §. Skulle ägare till fastighet, som enligt 3 $ blifvit ålagd att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 4.

hålla gästgifveri, skjutsstation eller utgöra hållskjuts skyldighet, själf icke

vilja ;eller kunna fullgöra den fastigheten ålagda skyldigheten, äge lian

att med annan person öfverenskomma om skyldighetens fullgörande; dock

skall — —----- öfverenskommelsen omfatta.

60 §. .Denna stadga, af hvilken ett exemplar alltid bör finnas i

gästrummet anslaget--— — härmed upphäfda.

Skulle vid någon skjutsanstalt i stad, som till landsting hör, eller å

landet, ---------- — — under samma tid utgå.

De bidrag i räntor eller naturaförmåner, som utgå från hemman

eller lägenheter för gästgifveri eller, skjutsstations uppehållande, skola

från och med år 1906 upphöra, År gästgifveri eller skjutsstation berättigad

till särskild ersättning, da skall denna ersättning, intill dess

entreprenad kan varda anordnad, utgöras enligt de i 22 § af denna

stadga föreskrifna grunder.

Vederbörande utskott, som får den förberedande behandlingen af

frågan sig förelagd, torde benäget föreslå de redaktionsförändringar i

förslaget och eventuellt andra i stadgan af mig ej berörda paragrafer,

som kunna anses nödiga för det åsyftade målets vinnande.»

Angående de i herr Risbergs motion åberopade bilagor tillåter sig

utskottet hänvisa till motionen.

Ku gällande stadga angående skjuts väsendet den 31 maj 1878 uppställer

såsom hufvudregel, att all skjuts för resandes befordran bör, såvidt

ske kan, på entreprenad upplåtas, samt föreskrifver, att, sedan

auktioner för sådant ändamål hållits, Konungens befallningshafvande äger

omedelbart pröfva anbud, vid hvilka icke fästats förbehåll om entreprenadbidrag,

medan däremot, om sådant förbehåll gjorts, handlingarna, såvidt

skjutsning å landet angår, af Konungens befallningshafvande öfverlämnas

till vederbörande landsting, på hvars pröfning det sedermera ankommer,

huruvida de betingade entreprenadbidragen må beviljas. De fall, då regeln

om skjutsningens upplåtande på entreprenad ej kommer till användning,

äro hufvudsakligen, dels då vid anställd entreprenadauktion inträffar, att

något anbud å skjutsningens öfvertagande icke afgifves, att anbud icke

kunna af Konungens befallningshafvande godkännas, att entreprenadanbud

med förbehåll om bidrag blifvit af vederbörande förkastadt eller att entre
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

prenad icke heller mot för ändamålet anvisadt lägre bidrag kunnat åvägabringas,

dels och då antagen entreprenör underlåter att behörigen fullgöra

sina skyldigheter eller sådana omständigheter förekomma, att entreprenaden

icke vidare kan honom anförtros, samt annan person ej finnes benägen

att entreprenaden för den återstående tiden öfvertaga och skjutsningen ej

heller kan på entreprenörens och hans löftesmäns bekostnad uppehållas.

-Dessutom omförmäler skjutsstadgan också undantag från regeln för vissa

fall, då fråga är om inrättande af ny skjutsanstalt på landet. Om i sistnämnda

händelse behof förefinnes af skjutsanstalt för befrämjande af samfärdseln

å nyanlagd eller omlagd väg, utan att sådan anstalt kunnat efter

godvilligt åtagande eller genom entreprenad åstadkommas, har, enligt skjutsstadgans

föreskrift, Konungens befallningshafvande att om förhållandet

hos Kungl. Maj:t göra anmälan för den åtgärd, hvartill detsamma må

finnas föranleda. I alla de öfriga undantagsfallen åter skall, såvidt angår

skjutsanstalt å landet, skjutsningen, intill dess den kan varda af entreprenör

öfvertagen eller i fråga om ny skjutsanstalt äfven efter godvilligt

åtagande inrättad, uppehållas af skjutslag, som enligt fastställd indelning

finnas att tillgå eller af Konungens befallningshafvande bland de inom

viss samfällighet enligt gällande författningar skjutsskyldiga hemman särskildt

anordnas. Skjutsningen kommer sålunda uti ifrågavarande fall att,

såsom förr var regel, som ett särskilt onus hvila på vissa fastigheter.

Denna anordning hafva motionärerna herr Risberg och herr Johnsson

ansett otillfredsställande och otidsenlig samt på grund däraf yrkat ändring

af skjutsstadgan i berörda hänseende.

Grunden till att 1878 års stadga under angifna förhållanden bibehöll

skyldigheten för vissa hemman att ansvara för skjutsningen angifves

i motiven till stadgan hufvudsakligen hafva varit farhågan för eu öfverdrifven

stegring af entreprenadbidragen. Vissheten därom, att utgörande

af ifrågavarande skyldighet kunde för de omförmälda fallen utkräfvas,

skulle nämligen för de skjutsskyldige innebära en kraftig maning att söka

på antagliga villkor ordna entreprenaden samt sålunda lämna eu verksam

motvikt mot öfverdrifna anspråk.

Väl må vid skjutsstadgans tillkomst bibehållandet af den obligatoriska

skjutsskyldigheten för särskilda fall hafva haft sitt berättigande, Klensmed

senare tids åskådning, som häfdar grundsatsen om all jords lika beskattning,

synes det uppenbarligen ej stå i öfverensstämmelse att bibehålla ett

stadgande, som pålägger vissa fastigheter ett onus och fritager andra därifrån.

Obilligheten af detta stadgande framgår enligt utskottets förme
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

ilande särskilt af följande förhållanden. Eustnings- och roteringsbesväret

har aflyftats från jorden, och grundskatterna hafva afskrifvits, men de

hemman, som i och för gästgifverihållningen af ålder varit befriade från

rotering eller grundskatt, hafva icke erhållit någon motsvarande lindring.

Då entreprenadbidrag utgå till skjutsningens uppehållande, deltager all

skattskyldig jord i lika grad till bidragens gäldande, men vid skjutsningsbesvärets

utgörande i de omhandlade undantagsfallen äro enligt äldre,

ännu gällande bestämmelser eu stor del hemman, såsom säterier, rå- och

rörshemman, boställen, akademiehemman m. fl., befriade från all skjutsskyldighet.

Genom kungl. förordningen den 23 juli 1869 bestämdes visserligen,

att de räntor, som till ett visst hemman anslagits från andra

hemman såsom bidrag till uppehållande af skjutsskyldigheten genom först

berörda hemman,, skulle indragas till statsverket emot ersättning medelst

statsanslag i penningar, men, efter hvad utskottet inhämtat, lärer på några

orter ännu förekomma, att vissa pålagor, som ytterst hafva sin grund i

roteringsbesväret, utgå från hemman till gästgifverihållningen. Dessa missförhållanden

synas utskottet tala för eu ändring i skjutsväsendets nuvarande

anordning, och delar utskottet motionären herr Iiisbergs åsikt, att

tiden nu synes vara inne att fullständigt genomföra principen om skjutsningens

uppehållande på frivillighetens väg och skjutsväsendets ordnande

såsom eu allmän samhällsangelägenhet.

Häremot torde, såsom herr Risberg autydt, måhända kunna invändas,

att dä för närvarande skjutsningen vid mera än 90 procent af rikets

skjutsanstalter är på entrepenad upplåten, det kunde antagas, att inom

eu ej alltför aflägsen framtid så äfven skulle blifva fallet med de återstående,

samt att någon lagändring därför vore obehöflig. Mot detta skäl

har samme motionär, enligt utskottets åsikt fullt riktigt, framhållit, hurusom,

då landstingen visat sig obenägna att lämna några bidrag eller sådana

endast till ringare belopp, hvilket ej så sällan lärer vara fallet, de

åstadkomna entreprenaderna tillkommit mindre på frivillighetens väg än

därigenom, att innehafvare af hemman, vid hvilka skjuts- och gästgifverihållningen

är fäst, sett sig nödsakade att öfvertaga entreprenaden för att

såmedelst undvika den för dem än mera betungande skyldigheten, som

skulle uppkomma, därest entreprenad ej komme till stånd. Äfven från

denna synpunkt synes därför utskottet den föreslagna lagändringen

önskvärd.

Hvad härefter angår frågan om sättet för skjutsningens uppehållande,

då skjutsanstalt i något fall icke genom entreprenad eller godvilligt åtagande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o d. 23

kan komma till stånd, kafva härutinnan olika förslag framställts. Herr

Johnsson anser, att i sådant fall och till dess skjutsanstalt kali på nyssnämnda

sätt anordnas skjutsningen bör med anslutning till hvad nu gäller

om stad ombesörjas af vederbörande kommun ensam eller, efter Konungens

befallningshafvandes bepröfvande, gemensamt med angränsande kommuner.

Herr Risberg åter bär ansett, att i förevarande fall det närmast

bör åligga vederbörande landsting att ordna förhållandet. Inom utskottet

har också ifrågasatts, att staten här på ett eller annat sätt borde träda

emellan. Mot förslaget att gorå frågan till eu kommunens angelägenhet

synes utskottet den omständigheten tala, att åtskilliga kommuner härigenom

skulle kunna blifva, alltför mycket betungade. Från kostnadssynpunkt

torde också betänkligheter möta mot sakens ordnande enbart genom

statens mellankomst. Såvidt utskottet nu kunnat bedöma, synes däremot

någon berättigad invändning icke kunna göras mot att öfverlämna ordnandet

af denna angelägenhet åt landstingen, möjligen med biträde i en

eller annan form från statens sida; och denna utväg, som förefaller utskottet

tilltalande, torde ej heller höra kunna möta alltför stora svårigheter.

I så fall synes det utskottet lämpligt att, såsom också ifrågasatts,

bereda landstingen möjlighet att, då till följd af andra kommunikationsmedels

uppkomst eller eljest vissa skjutsanstalter visa sig vara eller inom

den närmaste framtiden blifva för samfärdseln obehöflig^, kunna gå i författning

om deras indragande. Likaså torde under nämnda förhållande

blifva nödvändigt att i viss mån ändra bestämmelserna angående skjutslegan.

I ett undantagsfall, då fråga är om upplåtande på entreprenad af

skjutsanstalt vid hamnplats, järnvägsstation eller kanalplats, kan enligt

26 § i skjutsstadgan entreprenad nu åstadkommas, äfven om af den lägstbjudande

betingats högre skjutslega än den i afseende å skjutsentreprenad

inom orten gällande maximilegan. Med anslutning till detta stadgande

torde det kunna ifrågasättas, om icke efter fastställandet af viss efter

ortsförhållandena lämpad skjutslega för större eller mindre delar af landet

det sedermera lämpligen borde öfverlämnas åt landstingen att för de fall,

då på grund af särskilda lokalförhållanden eller andra omständigheter sådant

kunde finnas vara af bekofvet särskildt påkalladt, möjligen inom viss

gräns besluta om en höjning af den fastställda legan. Med en dylik

grund att bygga, på torde det kunna förutsättas, att alltför stora anspråk

på entreprenadbidrag ej skulle uppstå, och att kostnaderna för skjutsväsendet

sålunda skulle kunna hållas inom rimliga gränser. Mot skjuts
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

§4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

legans oskäliga höjande åter torde Konungens

ningsrätt af landstingens beslut böra utgöra ett korrektiv.

Skulle emellertid vid en utredning af frågan från alla synpunkter,

som utskottet nu icke Ur i tillfälle att verkställa, det visa sig förenadt med

alltför stora svårigheter att, såsom utskottet i första hand förordar, från

de skjutsskyldiga hemmanen helt och hållet aflyfta ifrågavarande besvär,

synes det dock utskottet, att äfven på det beståendes grund väsentliga

förbättringar i berörda hänseende Kunna avägabringas. Utskottet har

härvid närmast fäst sig vid det särskildt af motionären herr Johanson öfverklagade

förhållandet, att då vid skjutsentreprenadauktioner landstinget

icke medgifver betingadt bidrag eller blott lägre bidrag än som betingats,

samt entreprenad i anledning häraf icke kommer till stånd, de, på kvilka

enligt äldre bestämmelser skjutsskyldigheten då återfaller, få utgöra denna

icke blott utan något som helst bidrag, utan äfven mot eu i regel betydligt

lägre skjutslega än den, som gäller vid skjuts på entreprenad. Hurusom

detta för en del på längre afstånd från skjutsanstalten belägna skjutsskyldiga

hemman kan vara mycket betungande, har också nämnde motionär

påvisat. Att nu berörda förhållanden innebära en obillighet, som

krafvel'' rättelse, synes utskottet uppenbart; och skulle af en eller annan

anledning den af utskottet förut förordade mera genomgripande förändringen

i skjutsstadgan icke kunna helt genomföras, anser sig utskottet böra

förorda en ändring i stadgan uti bägge de af motionären herr Johanson

anmärkta hänseenden och i den af honom föreslagna riktningen.

Motionären herr Bisberg har vidare föreslagit ändring af vissa detaljbestämmelser

i skjutsstadgan, såsom ökning af de i 35 § fastställda väntningspenningarne,

begränsning af den resande enligt 38 § tillkommande

rätt att själf eller genom medhafd betjäning köra det åkdon, han för

resan begagnar, äfvensom ändring af stadgandet i 49 § om. skyldighet

för gästgifvare och skjutsstationsföreståndare att utan ersättning till sitt

biträde hafva en hållkarl eller annan tjänlig person för bildning af skjuts

och de resandes betjäning; och synes det utskottet kunna förutsättas, att

vid en kommande utredning i ämnet jämväl tages under öfvervägande, i

hvad mån ifrågavarande och möjligen äfven andra detaljbestämmelser

kunna till följd af ändrade förhållanden anses vara i behof af omarbetning.

Beträffande härefter frågan om maltdrycksutskänkningen å skjutsanstalter,

som af tre utaf motionärerna berörts, så är, såsom i motionerna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)uishottets Utlåtande N:o 4.

25

framhållits, deri skjutsanstalterna i berörda hänseende tillkommande rätt

bestämd genom i skjutsstadgan intagna föreskrifter. Skjutsstadgan, som

uppdelar rikets skjutsanstalter i gästgifverier med skyldighet att lämna

resande härbärge och förplägning samt skjutsstationer utan sådan skyldighet,

tillerkänner nämligen i 8 5 i regel såväl gästgifvare som skjutsstation

sföreståndare rättighet att vid eller utom måltider til! vägfarande

försälja maltdrycker till förtäring på stället.

Hurusom denna skjutsanstalternas utskänkningsrätt, som tillkommit

uteslutande till de resandes gagn och vederkvickelse, på många håll i hög

grad missbrukas, hafva motionärerna påvisat. Olägenheterna med den

nuvarande maltdrycksutskänkningen vid skjutsanstalterna torde också vara

så allmänt erkända och öfverklagade, att de icke behöfva här särskildt

framhållas. En genomgripande förändring uti ifrågavarande afseende synes

utskottet därför vara åt behofvet påkallad, och torde härvid i främsta rummet

höra tagas under öfvervägande, huruvida icke den skjutsanstalterna, nu lagligen

tillkommande utskänkningsrätt lämpligen kan och bör helt och hållet

upphäfvas, och maltdrycksutskänkningen vid gästgifverier och skjutsstationer

inordnas under enahanda bestämmelser, som gälla om afl annan sådan

utskänkning. Den flerstädes på landsbygden stegrade ölförbrukningen, hvartill

bibehållandet af skjutsanstalternas ifrågavarande utskänkningsrätt i hög

grad bidragit, äfvensom den omständigheten, att skjutsanstalterna numera

på de bestå håll förlorat sin förra betydelse att äfven tjäna till de resandes

häfbergerande och förplägande, synas utskottet tala för den föreslagna åtgärden.

Eu sådan förändring torde ock vara betingad af den svårighet, hvarmed

det visat sig vara förenad t att på ett verksamt sätt beifra de öfverklagade

missbruken och de oordningar, som pläga följa dessa i spåren.

De skäl, som tala för den allmänt förordade åtgärden att från lägerplatser

borttaga all ölutskänkning, synas också här i viss män kunna åberopas.

Utskottet har emellertid icke förbisett, att hinder för eu fullständig

indragning af ifrågavarande utskänkningsrätt genom befintligheten af äldre

ännu gällande privilegier till äfventyra skulle i ett eller annat fall kunna

uppstå. Skulle af denna anledning eller eljest praktiska svårigheter

möta för frågans lösning på sätt ofvan antydts, anser utskottet i allt fall,

att vidtgående begränsningar i den skjutsanstalterna nu medgifna utskänkningsrätten

böra komma till stånd. En inskränkning därhän, att vid skjutsanstalter

utskänkning af maltdrycker ej i något fall medgifves annat än

rid måltider och till personer, som kunna anses såsom verkliga vägBih,

till Rim. Prof. 4905. 4 Smet. ,2 A fä. 4 Raft, 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatta Stats- och Lag-)ntskottets Utlåtande N:o 4.

farande, anser utskottet under alla förhållanden böra åvägabringas, och

torde utskänkningsrätten i så fall böra omgärdas med sådana bestämmelser,

att missbruk af densamma må kunna i största möjliga mån förebyggas.

I detta syfte hafva jämväl föreslagits lagbestämmelser om befogenhet

och skyldighet för vederbörande myndigheter att vid antagande af entreprenadanbud

mera fästa afseende å den bjudandes personlighet än å det

anbud, som innefattar erbjudande att besörja skjutsningen för lägsta legan

eller lägsta entreprenadbidraget, så att det anbud måtte kunna antagas,

som afgifvits af den person, hvilken ansåges hafva förutsättningar att

kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sitt åtagande. Om än detta

enligt nu gällande bestämmelser icke torde vara helt och hållet uteslutet,

synes dock utskottet lämpligt, att fullt tydliga bestämmelser i detta hänseende

gifvas.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

att Eiksdagen i anledning af förevarande motioner

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, dels

huruvida den skyldighet för vissa hemman att fortfarande

ansvara för skjutsningens uppehållande å landet,

som för särskilda fall enligt gällande författningar ännu

kvarstår, må kunna upphöra eller, därest så ej kan

ske, i hvad mån samma skyldighet må för de omförmälda

hemmanen kunna göras mindre betungande, dels

ock huruvida den gästgifvare och skjutsstationsföreståndare

nu tillkommande särskilda rätt att utskänka

maltdrycker må kunna helt och hållet upphäfvas eller,

därest hinder därför möter, på hvad sätt densamma

lämpligen må kunna till förebyggande af missbruk inskränkas,

samt för Eiksdagen framlägga det förslag,

hvartill utredningen kan gifva anledning.

Stockholm den 17 mars 1905.

På sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTEKSTEAND.

Stockholm 1905. Kungl. Höfboktryckeriet. Muns Tr.-A.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.