Sammansatta Stats- (och Lag-}idskottds Utlåtande N:o 4
1905-03-17 · 26 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SLU 1905:4, Sammansatta Stats- (och Lag-}idskottds Utlåtande N:o 4
Dokumentets text
Sammansatta Stats- (och Lag-}idskottds Utlåtande N:o 4.
1
N:o 4.
Ant. till Riksd, kansli den 17 mars 1905, kl. 2 o. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 2, i
anledning af väckta motioner om ändringar i stadgan
angående skjutsväsendet.
Sammansatta stats- och lagutskottet har till förberedande behandling
fått mottaga fyra särskilda, vid innevarande Riksdag afgifna motioner,
åsyftande ändringar i ktingl. stadgan angående skjutsväsendet den 31
maj 1878.
T en af dessa motioner, n:o 3 inom Första Kammaren, har herr von
Möller anfört:
»TJpprepade gånger hafva inom Riksdagen yrkanden blifvit gjorda,
att de missförhållanden, som blifvit eu följd af kungl. stadgans angående
skjutsväsendet, 31 maj 1878, otillfredsställande formulering och innehåll,
måtte blifva rättade. 1892 väcktes af herr J. Anderson, Yårgårda, motion
rörande ändrad lydelse af §§ 8, 53 och 56 i nämnda stadga. Motionären
ansåg bland annat, att i § 8 ordet »vägfarande» borde utbytas
mot »personer, som till gästgifvargården ankomma eller afgå därifrån med
bantåg, ångbåt eller gästgifvarskjuts». Utskottet afstyrkte och Riksdagen
afslog motionen. A id 1897 års riksdag väcktes af herr Kronblad motion
om sådan ändring af § 8 i skjutsstadgan, att vid bestämmelsen rörande
gästgifvares och stationsföreståndares rätt att till vägfarande vid eller utom
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 2 Afä. 4 Höft. [N:o 4.) 1
2 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets- Utlåtande N:o 4.
måltider försälja maltdrycker, orden eller utom» måtte utgå. Lagutskottet
anförde vid sitt afstyrkande af motionen, livilket äfven af Riksdagen
bifölls, att »den erfarenhet, som står till buds från tillämpningen af § 2
i kungl. förordningen angående försäljning af vin och maltdrycker m. m.
den 24 oktober 1885 —, hvilken paragraf afser rätten att vid måltider
hålla spisande gäster tillhanda vin och maltdrycker — vittnar nogsamt,
hurusom eu dylik inskränkning lätteligen göres illusorisk» samt att de
olägenheter, som af berörda försäljningsrätt uppstå, äro emellertid i allt
fall så beaktansvärda, att utskottet för sin del är ense med motionären
om önskvärdheten af lagbestämmelser, ägnade att härför råda bot».
Sanningen af dessa lagutskottets ord bekräftas tyvärr af den sorgliga
erfarenheten om huru på många, allt för många platser i landet den gästgifvargårdarna
och skjutsstationerna medgifna rätten att försälja maltdrycker
till de resandes vederkvickelse bär skapat missförhållanden, som i
sanning kräfva snar rättelse i ordningens och nykterhetens intresse. På
mången plats, där eu skjutsstations inrättande för underlättande af samfärdseln
vore högst önskvärd, kommer eu dylik icke till stånd, emedan
kommunerna eller enskilda ej önska utsätta trakten för de olägenheter,
som åtfölja ölförsäljningen vid stationen, med paragrafens nuvarande lydelse.
Kronobetjäningens inspektioner och Kung!. Maj:ts befallningshafvandes
befogenhet att indraga försäljningsrätten, när oordningar förekommit,
hafva visat sig i allmänhet icke medföra åsyftad verkan, då dessa
sällan eller aldrig anmälas och sålunda ej utom i undantagsfall komma
till vederbörande myndighets kännedom. Den mest effektiva utvägen vore
naturligtvis att helt och hållet borttaga försäljningsrätten från de gästgifvargårdar,
där detta låter sig göra, och skjutsstationerna, men det är
väl knappast antagligt, att Riksdagen skulle bifalla en motion i dylikt
syfte. Ett annat mindre radikalt sätt, livilket dock torde leda till målet
— nykterhet och ordning vid gästgifvargårdarna och skjutsstationerna,
som inrättats för den resandes gagn och vederkvickelse, ej för att som
ölkrog ar lända ortsbefolkningen, där de blifvit förlagda, till skada och
förargelse, — vore införandet af bestämmelser liknande dem, som redan
antagits af brännvinsbolagen i åtskilliga af rikets städer. Så finner man
t. ex. af Stockholms brännvinsaktiebolags anslag i de så kallade värdshuslokalerna,
att spirituös dryck serveras allenast åt den, som rekvirerar,
betalar och på stället förtär minst eu half portion fast mat (ä 25—35
öre) eller eu portion soppa (15 öre), samt att mer än två brännvinssupar
eller tre halfbuteljer Öl icke serveras åt någon gäst. Införes nu i § 8
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1. 8
af skjutsstadgan bestämmelser, att maltdrycker ej må utöfver eu viss bestämd
mäugd till någon utlämnas, äfvensom att ingen äger rätt att utbekomma
dylika, utan att samtidigt rekvirera och betala mat ej understigande
ett visst pris, torde man väl kunna hoppas, att något kringgående
af denna paragraf, hvithet hittills vållat så många olägenheter,
hädanefter icke skall låta sig göra.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt anhålla, att
Riksdagen ville besluta, att 8 § i kungl. stadgan angående skjutsväsendet,
den 31 maj 1878, måtte erhålla följande ändrade lydelse:
8 §. Innehafvare af nuvarande gästgifveri, vare sig att det som
sådant bibohållcs eller till skjutsstation inskränkes, äge att fortfarande
tillgodonjuta do friheter, räntor och andra dylika förmåner, som blifvit
detsamma i laga ordning tillerkända.
Såväl gästgifvare som stationsföreståndarc vare berättigad att med
den inskränkning, som för de i 28 § omförmälda fall finnes stadgad, till
vägfarande försälja maltdrycker, dock endast jämte mat, för hvilken erlägges
ett pris af minst 30 öre, och ej utöfver 2/:) liter till hvarje person.
Konungens befallningshafvande äger rättighet att, då oordning därvid
förekommer, sådan försäljning förbjuda.»
De tre öfriga motionerna hafva afgifvits inom Andra Kammaren,
under n:o 32 af herr A. P. Risberg, under n:o 41 af herr A. Johanson
i Mossebo och under n:o 90 af herr J. Johnsson i Bollnäs; och äro dessa
motioner af följande lydelse;
N:o 32.
»Det lärer icke kunna bestridas, att gällande stadga af den 31 maj
1878 angående skjuts väsendet i riket är i flera viktiga punkter otillfredsställande
och otidsenlig. Detta är särskildt fallet i tvenne lmfvudafseenden,
hvarutinnan denna stadga ansluter sig till tidigare bestämmelser och
föråldrade uppfattningar i ämnet. Dels kvarstår sedan gammalt vissa hemmans
eller samfälligheters skyldighet att ansvara för gästgifveri- och skjutshållning.
Dels har den åsikten vidhållits, att ölutskänkning vid skjutsanstalterna
bär ställas utanför maltdryclcsför ordning ens allmänna föreskrifter.
Förstnämnda skyldighet är hämtad ur 1734 års lag, byggningabal
-
4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskotkts Utlåtande N:o 4.
kens 28 kap., som stadgade, att Konungens befallningshafvande ägde å
häradsting inrätta nödigt antal skjuts- och gästgifvaregårdar i hvarje härad,
och tillika bestämde, att om vid sådana gårdar flera hästar tarfvades,
än gästgifvare hade att hålla, skulle hans nästa grannar »honom till
hjälp komma». Gjorde icke den på så sätt anslagna reservskjutsen till
fyllest, skulle s. k. hållskjuts läggas därtill.
Omsider infördes eu ny princip vid skjuts väsendets ordnande, då
genom kungl. cirkuläret den 2 augusti 1844 stadgades, att skjutsningen
med eller utan gästgifveri skulle, »så vidt sig göra läte», ställas på entreprenad.
Därmed löstes dock icke de skjutsskyldiga hemmanen från
sin dittillsvarande förpliktelse utan skulle fortfarande svara för gästgifveri-,
håll- och reservskjutsen för de fall, att entreprenader icke kunde åvägabringas;
eller för den händelse flertalet intressenter inom ett skjutslag förenat
sig om att antaga entreprenör med villkor af bidrag till denne, skulle
alla till skjutslaget hörande betala det betingade bidraget, för så vidt icke
somliga af dem föredrogo att själfva i vanlig tur utgöra dem åliggande
skjutsning mot betydligt mindre lega än den, entreprenören af de resande
ägde uppbära.
Kungl. kungörelsen den 14 december 1866 tillerkände skjutslagen
ersättningsbidrag af statsmedel, »i mån af anvisadt anslags tillräcklighet»,
för hvad de vid nya entreprenaduppgörelser oaktadt ytterligare höjd maximilega
nödgades utgifva. Vår nuvarande skjutsstadga af 1878 har öfverflytta!
afgörande! af frågan om entreprenadbidrag från skjutslagen till
landstingen och Konungens befallningshafvande. Medgifver landsting betingade
bidrag, skola dessa utgå dels af staten dels af landstingsområdet
efter samma grunder som den allmänna bevillningen. Men nu händer
det, att vid anställd entreprenadauktion intet anbud göres, eller att gjordt
anbud af eu eller annan orsak icke antages, eller att anbud med förbehåll
om bidrag af landsting förkastas, och att i följd häraf skjutsmngens
öfverlåtande på entreprenad icke kan åstadkommas. Då kvarstår enligt
stadgans 18 § för de skjutsskyldiga hemmanen plikten att ombesörja
skjutsningsbestyret, och detta icke blott utan något bidrag utan äfven
mot en ansenligt mindre lega än den vid entreprenaduppgörelser gällande.
Därjämte stadgar 3 § för samma fall, som nyss nämnts, att å orter, där
gästgifveri- och skjutshållningen icke är fäst vid vissa hemman utan tid
efter annan ordnats såsom en gemensam angelägenhet för större eller
mindre samfällighet, tiger Konungens befallningshafvande att vid skjutsanstalter
å landet, hvilka anses oundgängligen beköfliga, indela nya skjuts
-
Sammansatta Stats- (och Lay-)utslcotteis Utlutande N;o 4. 5
lag samt bestämma den ersättning, som af öfriga skjntsskyldige inom garn-,
fälligheten skäligen bör erläggas till dem, som sålunda komma att skjutsanstalten
öfvertaga och skjutsning därvid bestrida.
Att vissa hemman äro ålagda att utan vederlag för ett allmänt samlulllsbekof
fullgöra en skyldighet, hvarifrån andra hemmansinnehafvare
och öfriga medborgare äro fria, torde i och för sig få anses som eu obillig
och otidsenlig anordning. Därjämte må man besinna, att de allra
flesta skjutsanstalter förlorat sin förra betydelse för samfärdseln och gifva
för resandes herbergerande och fortskaffning en mycket ringa inkomst.
''Vårt alltmer tätnande järnvägsnät och utvecklade kommunikationsväsen i
ifrigt har helt och hållet förändrat samfärdsförhållandena; på landsbygden
uppstår det ena bekväma hotellet efter det andra, med hvilka gästgi.fvargårdarna
icke kunna täfla; för en resande möter numera intet hinder att
anlita skjuts af hvem han behagar, hvilket gör, att å många orter gästgifvarskjuts
endast undantagsvis användes och då merendels i det värsta
väder och väglag, när ingen annan skjuts står att få. Exempelvis må
nämnas, att i mitt hems närhet är eu gästgifvaregård, från hvilken utgå
i medeltal två skjutsar i månaden. Vid en skjutsanstalt i samma trakt
hafva under senare tid uttagits omkring två skjutsar om året, vid en
annan knappast eu på samma tid. För detta skall ett bestämdt antal
hästar hållas i beredskap. Med hänsyn till nu påpekade förhållanden
framstår dess större obilligheten i att ålägga vissa hemman obligatorisk
skjutsskyldighet på den grund, att de sedan fordom burit denna pålaga.
Det riktiga synes vara, att hvarje skjutsanstalt i landet inrättas genom
godvilligt åtagande eller entreprenad.
Nyare tiders författningar i ämnet peka också hän i denna riktning,
ehuru principen icke blifvit fullt genomförd. Sedan 1844 års kung!, cirkulär
om entreprenaders ingående och de lättnader för främjandet häraf,
Iivilka tid efter annan beredts, hafva syftat till att aflyfta förenämnda
skjutsbörda. Bestämmelsen om ersättningsbidrag af statsmedel till skjutsskyldige,
som vid entreprenaduppgörelser fått vidkännas utgifter i form
af bidrag, äfvenså indragningen till statsverket af de räntor, som sedan
gammalt från eu del hemman anvisats för skjutsväsendet (se kung!,, förorda.
d. 23 juli 186D), och dessa räntors afveckling i samband med grundskatteafskrifningen,
voro ännu afgjordarc steg ditåt*).. Vår nuvarande
*) Dock lärer fortfarande i visaa delar af riket ett slags naturaförmåner utgå af hemman
och lägenheter för. uppehållande af skjutsanstalh V . .
6 Sammansatta Stats- (och Lag-)nts1cotte-ts Utlåtande N:o 4.
skjutsstadga gör samma grundsats gällande, då fråga är om inrättandet af
ny skjutsanstalt ock då entreprenad med förbehåll om bidrag vid någon
anstalt ingåtts, i hvithet sistnämnda fall bidraget icke skall utgöras af de
skattskyldige hemmanen allenast utan af alla skattdragande inom länet
eller landstingsområdet (se stadgans 3, 22—24 och 26 §§).
Att beträffande de äldre skjutsanstalterna merbemälda skyldighet bibehållits,
må hafva haft sin berättigade betydelse såsom ett öfvergångsstadgande.
Tidsförhållandena synas dock nu påkalla en snar ändring härutinnan,
så att hela vårt skjutsväsen blir fotadt på frivilligt åtagande_och
ordnas såsom en allmän samhällsangelägenhet.''
Man invänder möjligen, att det kvarstående stadgandet om hemmans
och skjutslags obligatoriska skjutsförpliktelse är i verkligheten betydelselöst,
enär denna förpliktelse numera högst sällan tages i anspråk. Entreprenadupplåtelsernas
antal hafva nämligen alltfort ökats, så att för närvarande
öfver 90 procent af skjutsanstalterna i riket äro ställda på entreprenad,
och det kan antagas, att i den närmaste framtiden detsamma skall inträffa
äfven med de få återstående. Det torde därför vara obeköfligt att frångå
hittills gällande bestämmelser i förevarande afseende.
Emot denna invändning må påpekas följande:
Lättheten att åvägabringa skjutsentreprenader är väsentligt beroende
af landstingens större eller mindre beredvillighet att bifalla betingade entreprenadbidrag.
Det finnes landsting, som hittills icke visat benägenhet
att lämna några bidrag alls. Så är händelsen med de båda landstingen
inom det län, jag tillhör, oaktadt skjutslegan, som högst får uppbäras, i
detta län är bland do lägst satta, nämligen 1,70 kr. för det norra landstingsområdet
och 1,50 kr. för det södra. Hvilken inverkan detta skall hafva
på den fria täflan fullt kvalificerade personer emellan vid entreprenadupplåtelser
är lätt att inse. Följden blir, att vid många sådana uppgörelser är
det innehafvarne af de hemman, vid hvilka skjuts- och gästgifveribållningen
är fäst, som öfvertaga entreprenaden endast därför att inga spekulanter
yppa sig och innehafvarne sålunda i hvarje fall måste svara för
skjutsningsbesväret. Genom att ingå entreprenadkontrakt vinna de åtminstone
så mycket, att de få rätt till något högre lega än hvad de annars
åtnjuta. Här föreligger alltså icke egentligen ett frivilligt åtagande, utan
tvånget föranleder dylika entreprenader.
Vidare är det utsikten att kunna bereda sig en riklig inkomst genom
den gästgifvare och stationsföreståndare medgifna rätten till maltdrycksutskänkning,
som lockar mången mindre samvetsgrann spekulant att un
-
Sammansätta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 4. 7
derbjuda vid de entreprenadauktioner, som hållas; och i de fall, då ingå
entreprenadbidrag liimnas, nästan tvingas de skjutsskyldige att anlita
nämnda rättighet på ett sätt, som ingalunda stämmer öfverens med författningens
mening, detta för att hålla sig skadelösa mot ekonomisk förlust.
Och därmed äro vi inne på den andra hufvudpunkten i vår skjutsstadga,
där en ändring är af de faktiska förhållandena högeligen påkallad.
Skjutsstadgans 8 §, 2 mom. stadgar: »Såväl gästgifvare som stationsföreståndare
vare berättigad att med den inskränkning, som för de i 28
§ omförmälda fall finnes stadgad, vid eller utom måltider till vägfarande
försälja maltdrycker till förtäring på stället etc.» Det är välbekant, huru
tänjbart detta uttryck är och huru under skyddet af detta stadgande
många gästgifvaregårdar blifvit offentliga ölkrogar till oberäknelig skada
och förargelse för den omgörande traktens befolkning. Jag är i tillfälle
att bifoga fullständiga undersökningshandlingar och andra yttranden (se
Bil. I och II) rörande ett uppträde af den ohyggligaste art, hvilket nyligen
inträffat vid en af Kalmar läns gästgifvaregårdar och angående hvilket
alla parter, som hörts, vitsordat, att ölutskänkningen därstädes varit
den närmaste orsaken till det blodiga dramat. Särskildt anmärkningsvärd!
är gästgifveriarrendatorns yttrande i målet. Undersökningen har sin förnämsta
betydelse för den föreliggande frågan i så måtto, att den icke inskränker
sina uppdaganden till det enstaka fallet utan ställer fram förhållandena
i allmänhet vid berörda gästgifvaregård i en belysning, som
kan betraktas såsom typisk för eu stor mängd af dessa anstalter i vårt
land, hvilka skulle vara till endast för resandes befordran.
Många exempel kunde anföras på huru stor inkomst man räknar med
just på grund af öiutskänkningsrätten vid dessa anstalter och hvilken
otrolig nedpressniug af skjutslegan man i följd däraf anser sig kunna göra
vid ontreprenadauktioner. Det är icke länge, sedan legan vid eu anstalt
i min hembygd stod i 90 öre för mil och häst. Eu tjänsteman har meddelat
mig, att han, stadd på resa genom eu af södra Kalmar läns socknar
lör en del år tillbaka, öfverraskades af att legan vid en skjutsstation därstädes
icke var mer än 12 öre. Ja, det har vid täflan inträffat, att för
nykterhet och ordning nitälskande personer nödsakats öfvertaga skjutsningen
utan någon ersättning af resande, blott för att befria orten från en
skadlig ölkrog.
Det kan icke vara, som sig bör, att anordna skjutsväsendet så, att
en otillräcklig skjutslega skall behöfva utfyllas på antydda sätt. Frestelsen
måste stundom vara ofantligt stor för gästgifvare och stationsföreståndare
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ BiomnanFatia Stals- (och tjcifi-lnlohoffids Utlåtande N:o 4.
att få en sådan mer än tillräcklig utfyllnad. En innehafvare af gästgifveri
i mitt hems omedelbara närhet har uppgifvit för mig, att ett visst bryggeribolag
erbjudit honom 1,000 kronor årligen, ifall det utan minsta besvär för
honom själf finge vid hans gästgifveri tillhandahålla sina tillverkningar
för »vägfarande». Eu är det faktiskt, att skjutsningen, som är fäst vid
hans hemman, är högst obetydlig och förorsakar honom förlust. Att han
det oaktadt icke gifvit vika för nämnda frestelse, är en lika sällsynt som
glädjande företeelse, värd allt erkännande.
Det är i hög grad upprörande, att kommuner, som finna med god
ordning öfverensstämmande att icke medgifva någon öliitskänkning inom
sina områden, skola vara ur stånd att förhindra eu till sina verkningar
likartad iskänkning vid gästgifveri- och skjutsstationer, därför att denna
icke faller under den maktbefogenhet, som gällande maltdrycksförordning
tillerkänner kommunerna, Det är visserligen godt och väl, att Konungens
befallningshafvande äger rätt, att, då oordning därvid förekommer, förbjuda
nu omhandlade försäljning. Men hvem känner icke svårigheten att
i hvarje förekommande fall åvägabringa fullgiltig bevisning och många
misslyckade, för åklagaremakten mycket besvärliga försök, som i den vägen
blifvit gjorda,
Yår gällande skjutsstadga har upphäft den förra skyldigheten för skjutsanstalterna
att, såsom det heter i gästgifvareordningen af d. 12 dee. 1734,
»till resandes behof vara försedda med---enkelt och dubbelt bränn
vin,
öl och svagöl etc.» och tillägger endast rättighet att till vägfarande
försälja maltdrycker. Därmed har hon fastslagit, att ifrågavarande försäljning
icke må anses fylla något oundgängligt behof för vägfarande,
icke ens såsom förknippad med gästgifvares skyldighet att åt dessa tillhandahålla
mat och härberge. Då det nu visat sig, att ölutskänkningsl-ätten
ofta icke blott brukas för verkliga resandes betjänande utan på
ett sätt, som åstadkommer allvarsamma olägenheter för de orter, där anstalterna
äro belägna, synes fullt fog vara förhanden att bemälda företrädesrättighet
frånhändes dem, åtminstone vid andra tillfällen än måltider,
som af verkliga resande där intagas. Detta är ett följdriktigt steg, som
både står i samklang med den uppfattning, hvilken tagit sig uttryck i
gällande skjutsstadga, i det denna tillåter hvilken gästgifvare som helst
att underlåta tillhandahållandet af maltdrycker, och påkallas af en opinion,
som med hvarje år växer allt starkare i landet. Af resande är det numera
hufvudsakligen handelsagenter —- visserligen i stort antal landet
rundt —, hvilka hålla till i gästgifvaregårdarna, Äfven om dessa skulle
9
Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 4.
känna saknad af utskänkningens bortfallande därstädes, kan detta, synes
mig, icke utgöra skäl för bibehållande af densamma och därmed följande
olägenheter.
I åtskilliga detaljpunkter, hvilka dock till stor del sammanhänga med
hvad jag ofvan andragit, synas billighet och rättvisa också påfordra ändring.
Exempelvis tillåter jag mig påpeka följande.
Sedan 1889 gäller vid skjutsning eu viss maximilega, mycket olika
för olika län och länsdelar samt olika för entreprenörer och skjutslag. På
somliga håll är% entreprenadlegan bestämd till 1,90 kr. för mil och häst;
på andra går den ned ända till 1,50 kr. Den lega, skjutslag få uppbära,
är i somliga län 1,31 kr. och i andra 1,12 kr. En så stor skillnad i legan
orterna emellan synes planlös och ej väl motiverad. Äfven om det icke
kan anses lämpligt att återgå till förra tiders stadganden om eu gemensam
såväl maximi- som ininimilega för hela landet, borde ett utjämnande
af de nuvarande alltför stora olikheterna företagas. Icke så mycket den
fixerade legan som fastmer de äskade och lämnade entreprenadbidragen
synas mig rätteligen böra reglera den skillnad, som betingas af de olika
ortsförh ållandena.
Skjutsstadgans 19 § stadgar, att om annan än gästgifvare och stationsföreståndare
på entreprenad öfvertager den ständig skj utsanstalt åliggande
skjutsningen, utan att densamma till entreprenörens bostad förflyttas,
skall anstalten förse den sistnämndes hästar och skjutsare med nödigt utrymme
i afvaktan å den resandes ankomst och resans anträdande. Detta
är en obillig pålaga, som skulle försvinna i och med det obligatoriska
skjutsningsbesvärets bortfallande.
Eu liknande, ännu kännbarare tunga innebär bestämmelsen i 49 §,
att gästgifvare och stationsföreståndare skola vara skyldiga att utan ersättning
hafva till sitt biträde en hållkarl eller annan tjänlig person förbildning
af skjuts och de resandes betjänande.
De i 35 § fastställda väntningspengarna, 50 öre i timmen för häst
och karl, äro tydligen efter nuvarande förhållanden alltför lågt satta, helst
som väntningstiden kan utsträckas till fyra timmar.
Den rättighet, som 38 § medgifver resande att själf eller genom medhafvande
betjäning köra det åkdon, han för resan begagnar, kan stundom
falla den skjutsskyldige ganska besvärlig och föranleda onödiga stridigheter.
Med tillämpning af de förut angifna ledande grundsatser synes mig
skjuts väsendet lämpligen och utan för stort afbrott mot nu gällande förfaringssätt
kunna ordnas sålunda, att sedan en skälig, antingen enhetlig
Bill. till Biksd. Brok 1905. 4 Sami 2 Afd. 4 lläft. 2
10 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslottets Utlåtande N:o 4.
eller länen emellan något skiljaktig maxim i lega blifvit bestämd, och entreprenad
vid någon skjutsanstalt icke kunnat åstadkommas utan bidrag,
det då skall åligga vederbörande landsting medgifva det betingade bidraget
att utgå enligt samma grunder, som nu gälla, af såväl staten som landstingsområdet;
dock med rätt för landsting att pröfva billigheten af fordradt
bidrag och att, därest landsting finner skäl afslå detsamma i något visst
fall, det må ankomma på Konungens befallningshafvande att om förhållandet
hos Kungl. Maj:t göra anmälan för den åtgärd, hvartill detsamma
må finnas föranleda, såsom nu tillgår i fråga om skjutsanstalt vid nyanlagd
eller omlagd väg (se stadgans 28 §). I följd af detta åliggande bör också enligt
min mening landsting äga befogenhet att gå i författning om indragandet
af sådana skjutsanstalter, som äro eller blifva för samfärdseln obehöfliga,
så att denna angelägenhet icke såsom nu må afgöras af Konungens befallningshafvande
ensam, häradsvis efter »vederbörandes hörande inför häradsrätten»
.
På underdånig framställning af länsstyrelsen i Jönköpings län ligger
för närvarande under Kungl. Maj:ts pröfning frågan om upphäfvande af
maltdrycksutskänkningsrätten beträffande skjutsstationerna i riket. Af de
länsstyrelser, som blifvit hörda i ämnet, hafva tvenne (de i Nyköping och
Kalmar) uttalat sig för lämpligheten att utsträcka detta upphäfvande af
utskänkningsrätten jämväl till gästgifverier, utom då den utöfva^ vid måltider
åt resande. Det synes mig nödigt att i sammanhang med denna
fråga taga under ompröfning den om skjutshemmanens obligatoriska skjutsskyldighet
in. m. Gifvet är nämligen, att om, såsom önskligt vore, skjutsanstalternas
ölutskänkningsrätt upphäfdes, blefve svårigheten att få till
stånd entreprenader dess större; och med bibehållande af skjutsstadgans
bestämmelser i öfrig! skulle antagligen i så fall skjutsningsbesväret med
hela sin tyngd återfalla på de sedan gammalt indelta skjutslagen. Katta
tidpunkten synes sålunda vara inne, att Riksdagen gör hemställan om, att
Kungl. Maj:t täcktes pröfva frågan i hela hennes vidd och företaga en
mera genomgående omarbetning af stadgan angående skjutsväsendet.
Jag har tillåtet mig angifva tvenne hufvudsynpunkter, som vid en
sådan omarbetning enligt mitt förmenande böra gorå sig gällande, äfvensom
några detalj punkter, hvarutinnan ändring är behöflig, utan att därmed
hafva tilltrott mig kunna framkomma med något uttömmande förslag
i ärendet.
Med hänvisning till det anförda hemställes vördsamt, att Riksdagen
må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4. 11
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förnyad stadga angående
skjutsväsendet i riket.»
iV:o 41.
»I Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående skjutsväsendet den 31 maj
1878 föreskrifves, att skjutsskyldigheten för resandes befordran bör, såvidt
ske kan, på entreprenad upplåtas. Skjutslegan, som entreprenör för hvarje
nymil äger uppbära, utgår olika för olika län, växlande mellan 2 kr. och
1 kr. 50 öre, samt där entreprenör vid skjutsskyldighetens öfvertagande
ej åtnöjes med stadgad skjutslega, särskild ersättning, som, vid pröfning
af gjorda anbud, af landstinget bestämmes.
Ändamålet med denna stadgas tillkomst var väl att från de till gästgifverierna
anslagna håll- och reservskjutsskyldige hemmanen på landet
aflyfta den så ojämnt pålagda skjutsningens betungande och fördela densamma
på rikets alla skattskyldige invånare. Denna aflyftning har likväl
icke i allo blifvit eu verklighet.
I § 18 i ofvan angifna nådiga skjutsstadga föreskrifves: »Skulle vid
de hållna entreprenadauktionerna icke något anbud å skjutsningens öfvertagande
varda afgifvet, eller har anbud icke kunnat af Konungens befallningshafvande
godkännas, skulle för sådant fall, liksom i den händelse att
entreprenadanbud med förbehåll om bidrag blifvit af vederbörande förkastadt
samt entreprenad icke heller mot för ändamålet anvisadt lägre
bidrag kunnat åvägabringas, skjutsningen hvad angår stad, o. s. v. —--
Hvad åter angår skjutsanstalt å landet, skall i ofvannämnda fall
skjutslaget, där sådant enligt fastställd indelning finnes att tillgå, eller af
Konungens befallningshafvande med tillämpning af stadgandet i 3 § anordnas,
vara skyldigt skjutsningen uppehålla, intill dess densamma kan
enligt denna stadgas bestämmelser varda af entreprenör öfvertagen» — —
I fall, som här föreskrifves, hvilar tungan fortfarande på de till gästgifvaregården
eller skjutsanstalten anslagna håll- och reservskjutsskyldige
hemmanen, hvarvid det högst märkvärdiga stadgandet förekommer att,
där skjutsen på sådant sätt ombesörjes, den skjutsande icke äger uppbära
samma skjutslega per häst och mil som där entreprenad kunnat åvägabringas,
utan får åtnöjas med likaledes olika för olika län, växlande från
1 kr. 31 öre till 1 kr. 12 öre.
12
Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 4.
Vid de auktioner, som hvart femte år hållas för skjutningsbestyrets
upplåtande på entreprenad, har varit regel (åtminstone inom Skaraborgs
län), att särskildt bidrag utöfver den fastställda skjutslega^ af entreprenören
begärts. Landstinget, som enligt skjutsstadgans föreskrift haft att
pröfva de begärda bidragens storlek, har i många fall nedsatt desamma,
hvarvid många gånger inträffat, att entreprenören eller gästgifvaren icke
antagit den skedda nedsättningen, och följden har då blifvit den, att hålloeh
reservskjutsskyldige fått ombesörja skjutsningen mot ofvan påpekade lägre
skjutslega, en tunga som varit ganska stor, då en del skjutsskyldige haft
mer än 2 mil till gästgifvaregården, samt då någon resande under hålk
ningstiden, (vanligen ett dygn) icke å gästgifvaregården begärt skjuts, hållkarlen
fått resa tillbaka hem utan någon intjänt skjutslega.
Att landstinget äger pröfva de begärda bidragen är ju fullt berättigadt,
då landstinget till en del utbetalar ersättningen, men där, till följd
af den nedsättning som landstinget gjort, entreprenad icke kunnat åvägabringas
utan håll- och reservskjutsskyldige fått uppehålla skjutsningen,
betalas till dessa ingen ersättning, hvadan landstinget såmedelst gör en
kassabehållning på skjutslagets bekostnad.
Med påpekande af dessa förhållanden, vågar jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Ivungl. Maj:t vidtaga sådan ändring i gällande skjutsstadga:
att skjutslegan blifver densamma per häst och mil antingen skjutsningen
uppehälles af gästgifvaren enligt ingånget entreprenadkontrakt,
eller af håll- och reservskjutsskyldige;
att där gästgifvaren icke antager den nedsättning i den af honom
vid hållen entreprenadauktion fordrade ersättning, utöfver stadgad skjutslega,
som landstinget vid pröfning af gjorda anbud finner skäligt fastställa,
skjutslaget, som får uppehålla skjutsningen, äger uppbära bidraget
jämte stadgade skjutslegan.»
N:o 99.
»I motion till 1904 års Riksdag tog jag mig friheten att fästa uppmärksamheten
på vissa i Kungl. Maj:ts stadga angående skjutsväsendet
den 31 maj 1878 föreskrifna bestämmelser, hvilka dels i anledning af
förändrade beskattningsgrunder, dels af andra af mig anförda skäl påkallade
ändring; och då giltigheten af dessa skäl kvarstå och kräfva sin
13
Sammansatta Stats- (och Lag-)utshoitets Utlåtande N:n 4..
lögning, tillåter jag mig att i förnyad motion hemställa, att de anmärkta
olägenheterna måtte varda afhjälpta.
Föreskriften i 3 § af omförmälda stadga, att Konungens befallningshafvande
må äga att, »därest vid en eller flera af de utmed allmän väg
varande skjutsanstalter entreprenad icke skulle kunna tillväga!:)ringas,
men sådan anstalt, med eller utan gästgifvarehållning, finnes vara för
samfärdseln därstädes oundgängligen behöflig, för sådant fall, efter föregången
undersökning vid häradsrätten i orten, ej mindre bland de inom
samfälligheten enligt hittills gällande författningar skjutsskyldiga hemman
till skjutsanstalt med därtill hörande skjutslag bestämma vissa lämpligen
belägna hemman än äfven fastställa den ersättning, som utöfver tillgängliga,
för skjutsväsendet inom orten anvisade anslag i räntor eller penningar
skäligen bör af öfrige skjutsskyldige inom samfälligheten erläggas
till dem, som sålunda komma att skjutsanstalt öfvertaga och skjutsning
därvid bestrida», torde nämligen i anledning af de ändrade förhållanden,
som numera inträdt, böra ändras och nya grunder för gästgifverihållningens
utgörande bestämmas.
Den ersättning, som utgått för gästgifverihållning, består i allmänhet
dels däruti att det hemman, som därtill anslagits, befriats ifrån utgörande
af vissa onera, såsom rotering, ränta och kronotionde, hvilka äro af grundskattenatur,
dels att staten anslagit räntor från andra kronoskattehemman
till gästgifveriets uppehållande.
Då genom lag af den 2 december 1892 de på viss jord hvilande
grundskatter samt rustnings- och roteringsbesvär från och med år 1904
upphört att utgå, så är det obilligt, att vissa hemman skola fortfarande
utgöra dessa skatter endast på grund af den omständigheten, att samma
skatt icke ingår till staten, utan blifvit af denna anslagen till annat
ändamål, nämligen till gästgifveris uppehållande, ■ hvilka under förgångna
tider mera än för närvarande varit i behof af särskildt understöd.
På förekommen anledning har Konungens befallningshafvande i Gäfleborgs
län i underdånig skrifvelse den 24 augusti 1903 med förmälan,
att, då åtskilliga hemman i de flesta socknar inom länet ej utgöra roteringsskyldigheten
effektivt, utan hafva rotevakansafgifterna varit anslagna
till vissa gästgifveriers uppehållande, eller utgjort så kalladt gästgifverihemkall,
men dessa hemman torde böra komma i åtnjutande af lindring
i roteringsbesväret enligt lagarna den 5 juni 1885 och den 2 december
1892, hemställt, dels att sådan godtgörelse af statsmedel må beredas med
så stor procent af de under åren från och med 1893 utbetalda belopp,
14
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
gom enligt lagen den 2 december 1892 motsvarar lindringen för dessa år
i rustnings- och roteringsbesvären, dels att föreskrifter meddelas om sättet
för dylika afgifters framtida utgörande och för beredande af godtgörelse
därför åt hemkallstagare.
Nödvändigheten af ett ordnande af dessa skatteförhållanden lärer
således fä anses ådagalagd.
Att entreprenad för skjutshållning bör vara förenad med gästgifveri,
där sådant anses böra inrättas, medför afsevärda fördelar, och erfarenheten
visar, att entreprenadbidragen kunnat nedbringas, där skjutshållning
och gästgifveri varit förenade, samt att bidragen varit högre, där skjutsningen
upplåtits utan rätt för entreprenören att öfvertaga gästgifveriet.
I hvarje fall måste det vara en fördel för staten, att det bidrag, som
kan pröfvas böra utgå, vara sig för skjutshållning och gästgifveri förenade
eller särskild! för gästgifverihållningen, utgår efter samma grunder, enär
staten icke torde böra betungas med bidrag för gästgifveriernas uppehållande
efter andra grunder än dem, som gälla för bidrag till entreprenadskjutsens
uppehållande.
För det fall, att entreprenad vid en eller annan skjutsstation icke
kan åvägabringas, äger Konungens befallningshafvande att, efter föregången
undersökning vid häradsrätten, för kortare tid och intill dess
entreprenad kan komma till stånd, ålägga viss, lämpligt belägen fastighet
att gästgifveri eller skjutsstation uppehålla emot skälig ersättning, så
länge skjutsningen vid samma station uppehälles genom hållskjuts. Ått
fortskaffa de resande genom hållskjuts är emellertid föga tidsenligt och
vållar de skjutsskyldiga stort obehag och förlust, hvadan det bör åligga
Konungens befallningshafvande att söka, så vidt ske kan, åstadkomma
entreprenad, hvilket, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, utan svårighet
lärer kunna åstadkommas.
Kostnaderna för gästgifveri eller skjutsstations uppehållande, intill
dess entreprenad varder inrättad, torde böra bestridas af anslaget till
skjutsentreprenadernas uppehållande.
Föreskriften i 14 §, att då vid granskning af de inkomna anbuden
det eller de lägsta, som för särskild skjutsanstalt afgifvits, med afseende
å den bjudandes personlighet eller å den aflämnade borgensförbindelsens
beskaffenhet eller å den för skjutsningens besörjande erbjudna säkerhet
eller eljest finnas vara af beskaffenhet att icke kunna godkännas, skall
Konungens befallningshafvande skyndsamt ombesörja, att ny auktion förrättas.
Beträffande de anbud, emot kvilka i omförmälda afseende eller
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4. 15
i fråga om antaglig]!6ten af därvid fästadt förbehåll om öfvertagande
jämväl af gästgif ver ihällning anmärkning ej förekommit, bör, i händelse
anbud afgifvits utan anspråk pa bidrag, det anbud, som innefattar erbjudande
att besörja skjutsningen för lägsta legan, antagas. Hvad åter
angår de anbud, vid kvilka fästats förbehåll om entreprenadbidrag, skola
auktionsprotokollen, med undantag af protokoll öfver förrättad auktion å
skjutsningen i stad, som icke hör till landsting, af Konungens befallningshafvande
till länets samma år sammanträdande landsting öfverlämnas
jämte förteckning a de fordrade bidragen; och ankommer det på landstinget,
enligt 15 §, huruvida de betingade entreprenadbidragen må bev
i ljus, åliggande landstinget, där något entreprenadbidrag finnes vara för
högt, men landstinget anser lägre bidrag böra anvisas, bestämma beloppet
af detta bidrag.
Af detta stadgande framgår, att Konungens befallningshafvande och
landstinget äro tillagda eu alltför begränsad pröfningsrätt, nämligen den
förre att antaga eller förkasta de anbud, som innefatta erbjudande att besörja
skjutsningen för lägsta legan, och det senare att antaga de betingade
lägsta bidragen eller, om lägre bidrag anses böra anvisas, bestämma beloppet
af detta bidrag.
Att täflan vid entreprenadauktioner å skjutsningen i allmänhet är
fördelaktig, enär bidragen därigenom kunna nedbringas, är ju påtagligt,
men vid pröfningen af de gjorda anbuden böra alla synpunkter få göra
sig gällande, således icke allenast anbudsgifvarens förmåga att fullgöra
den åtagna skjutsskyldigheten, utan jämväl, då gästgifverihållningen bör
vara med skjutsningen förenad, huruvida anledning är att befara, att de
med gästgifveri förenade rättigheter i ett eller annat afseende kunna af
entreprenören komma att missbrukas, samt att, då flera anbud om bidrag
afgifvits, som icke i afsevärd grad skilja sig med afseende på det fordrade
bidragets storlek, det anbud må kunna antagas, som afgifvits af den person,
som anses hafva de bästa förutsättningar att kunna på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sitt åtagande.
Pröfnmgen af de gjorda anbuden å skjutsningen och gästgifverihållningen,
hvilka af helt naturliga skäl böra vara förenade, lärer så mycket
hellre kunna öfverlämnas till landstinget och Konungens befallningshafvande,
som landstinget får betala hälften af bidraget, så vidt detta bidrag
icke öfverstiger hälften af bevillningen, hvithet icke lärer ifrågakomma;
och om ett anbud, som i någon mån skulle öfverskrida det lägst afgifna,
varder af landstinget och Konungens befallningshafvande eller af städs
-
16 Sammansatta Stats- (och Lagutskottet^; Utlåtande N:o i.
fullmäktige i stad, som ej i landsting deltager, autaget, torde fullt giltiga
skäl därtill kafva förelegat.
Den med gästgifverihållningen förenade rätt till utskänkning af maltdrycker
till vägfarande bör, såsom skadlig för det allmänna, uppköra att
vara en med gästgifveri förenad rättigket. Jag tillåter mig i detta afseende
erinra om de å landsbygden med fullt fog öfverklagade missbruk
af den rätt till utskänkning af dessa drycker, som för närvarande tillkommer
gästgifveri; ock då det lärer vara obestridligt, att missbruk af
denna rätt kan för orten medföra afsevärda olägenbeter, torde alla skäl
tala för att denna rätt för gästgifveri såsom sådant må uppköra ock att
vederbörande, som önska förvärfva rätt till sådan utskänkning, däiom må
göra ansökan i öfverensstämmelse med de i gällande förordning angående
utskänkning af maltdrycker stadgade bestämmelser.
På grund af det anförda får jag vördsamt bemställa, att Piksdagen
för sin del beslutar, att §§ 1, 3, 5, 8, 9, 11, 12, 14, 15, 18, 19, 20,
22, 23, 28, 30 ock 60 af Ivungl. Maj:ts stadga angående skjutsväsendet
den 31 maj 1878 skola kafva följande förändrade lydelse:
1 §. All skjuts för resandes befordran ock gästgifveribållning bör,
såvidt ske kan, på entreprenad upplåtas i enlighet med hvad därom i
denna stadga förordnas.
Maximibeloppet — — — — landsting ock länsstyrelse.
3 §. I hvarje stad — -— — — eller skjutsstation.
För landet — — — att därom förordna.
Ej må skjutsanstalt eller gästgifveri på landet annorledes än efter
godvilligt åtagande eller genom entreprenad inrättas; dock äge Konungens
befallningshafvande att, därest vid eu eller flera åt de utmed allmän väg varande
skjutsanstalter entreprenad icke skulle kunna till vägabringas, men sådan
anstalt med eller utan gästgifveribållning finnes vara för samfärdseln därstädes
oundgängligen behöflig, för sådant fall efter föregången undersökning
vid häradsrätten i orten, ej mindre bestämma^ storleken af skjutslaget,
hvithet, där så ske kan, bär bestå af en kommun, som bör besörja
de resandes befordran genom hållskjuts, än ock bestämma viss, lämpligt
belägen fastighet att skjutsanstalt eller gästgifveri emot skälig. ersättning
uppehålla, intilldess entreprenad kan för gästgifveriets och skjutsning ens
uppehållande anordnas.
5 §. Gästgifvare och föreståndare för skjutsstation antagas och förordnas
i stad af magistraten samt å landet af Konungens befallningshafvande
med iakttagande af de i 14 § stadgade bestämmelser.
17
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
8 §. Den myndighet, som gästgifvare eller stationsföreståndare förordnat,
äge att, i de fall, som i 54 j omförmälas, honom från befattningen
skilja.
9 §. För åstadkommande af skjutsentreprenader och med, dem förenade
gästgifveri eller skjutsstation skola Konungens befallningshafvande,
i den män gällande entreprenadkontrakt utgå, vidtaga erforderliga åtgärder
samt i sådant afseende för hvarje skjutsanstalt bestämma det antal hästar
och åkdon samt, där så nödigt finnes, ridsadlar, eller, där båtskjuts äger
rum, det antal farkoster, som vid anstalten skall under hvarje dygn för
resande vara att tillgå; börande härvid ■— — — lämpas.
Beträffande tiden — — — det andra.
o
Åkdon — -—- •— stadga.
11 §. Till entreprenör å skjuts- och gästgifrenhållning må icke
antagas ----— kunna föranledas af skjutsningen och gästgifverihåll
ningens
uppehållande genom annan.
12 §. Sedan med tillämpning af ofvan gifna bestämmelser Konungens
befallningshafvande meddelat beslut angående entreprenadviilkoren,
böra auktioner, efter därom minst eu månad förut i länskungörelserna intagna
tillkännagifvanden, anställas för skjutsningens upplåtande på entreprenad,
såväl i städerna som å landet. Dessa tillkännagifvanden böra
jämväl innehålla underrättelse därom, att entreprenör är skyldig att tillhandahålla
för gästgifveri eller skjutsstadion tjänlig, med erforderliga
möbler och sängkläder försedd lägenhet; skolande entreprenör vara pliktig
underkasta sig den förändring i skjutsningsskjddigheten, som genom flyttning
eller indragning af angränsande skjutsanstalt eller tillkomst af ny
sådan göres nödvändig.
Auktionerna — — — å entreprenad utbjudas.
14 §. Skulle vid granskning befinnas, att de inkomna anbuden,
som för särskild skjutsanstalt afgifvits, med afseende å den bjudandes
personlighet eller å den afiämnade borgensförbindelsens eller å den för
gästgifveri eller skjutsstation erbjudna lägenhetens beskaffenhet ej kunna
godkännas, skall Konungens befallningshafvande skyndsamt ombesörja, att
ny auktion förrättas.
Beträffande de anbud, emot hvilka i omförmälda afseenden anmärkning
icke förekommit, bör, i händelse anbud afgifvits utan anspråk på
entreprenadbidrag, det anbud, som innefattar största säkerhet, att de med
befattningen förenade åligganden varda behörigen fullgjorda, af Konungens
befallningshafvande antagas. Hvad åter angår de anbud, vid hvilka
Bill, till RiJcscl. Prof. 1905. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. 3
18
Sammansatta Stats- (och Lag-Jutskottets Ultåtande N:o 4.
fästats förbehåll om entreprenadbidrag, skola auktions protokollen, med undantag
af protokoll öfver förrättad auktion å skjutsningen i stad, som icke
tillhör landsting, af Konungens befallningshafvande till länets samma år
sammanträdande landsting öfverlämnas jämte förteckning å de fordrade
bidragen.
15 g. Landstinget, pa hvars pröfning det ankommer, huruvida de
betingade entreprenadbidragen må beviljas, äg c att därvid fästa särskilda
afseende ä den bjudandes personlighet; åliggande det landstinget, där
något entreprenadbidrag finnes vara för högt, men landstinget anser lägre
bidrag böra anvisas, bestämma beloppet af detta bidrag.
De af landstinget härutinnan fattade beslut — — — länskungörelserna
införas.
18 g. Skulle vid de hållna entreprenadauktionerna icke något anbud
å skjutsningens öfvertagande varda afgifvet eller har anbud icke
kunnat af Konungens befallningshafvande godkännas, skall för sådant fall,
likasom i den händelse att entreprenadanbud med förbehåll om bidrag
blifvit af vederbörande förkastadt samt entreprenad icke heller mot för
ändamålet anvisadt lägre bidrag kunnat åvägabringas, skjutsningen, hvad
angår stad, af staden själf ombesörjas; och skola i utgörande af denna
skyldighet, såvidt stad angår, alla stadskommunens medlemmar taga de!
efter enahanda grund, som för utgörande af de kommunen samfälldt åliggande
skyldigheter i allmänhet finnes stadgad.
Hvad åter angår skjutsanstalt å landet, skall i ofvgnnämnda fall
den kommun, inom hvilken skjutsanstalten är belägen, ensam eller, där
Konungens befallningshafvande pröfvar sådant skäligt, gemensamt med
angränsande kommuner skjutsningen uppehålla, enligt stadgandet i 3 §,
intill dess densamma kan, enligt denna stadgas bestämmelser, varda af
entreprenör öfvertagen.
19 §. Då skjutsningen utgöres genom hållskjuts, vare gästgifvare
eller skjutsstationsföreståndare skyldig att för de skjutsare och hästar,
hvilka för utgörande af betingad skjuts vid anstalten inställas, tillhandahålla
nödig bostad och stallrum i afvaktan å den resandes ankomst eller
resans anträdande.
20 §. Underlåter entreprenör att sina skyldigheter beträffande gästgifveriets
och skjutsningens uppehållande behörigen fullgöra, eller förekomma
sådana omständigheter, att entreprenaden icke vidare kan honom
anförtros — — — bekostnad. Kan gästgifveri och skjutsningens uppehållande
ej på sådant sätt åstadkommas, förhålles i öfverensstämmelse med
Sammansatta Stats- (och Lagfutskottels Utlåtande N:o 4.'' 19
hvad i 18 § fimies föreskrifvet för det fall, att vid skjutsanstalt entreprenad
icke kunnat åvägabringas.
22 §. De bidrag, hvilka jämlikt landstings och Konungens befallningshafvaudes
godkända beslut böra skjutsentreprenörerna tillgodokomina,
liksom den ersättning, som Konungens befallningshafvande enligt 3 § tillerkänt
viss fastighetsägare för uppehållande af gästgifveri eller skjutsstation,
skola efter sådan grund utgöras, att bidrag intill ett belopp, som
motsvarar hälften — — — tagas i beräkningen.
Entreprenadbidrag och den särskilda ersättning, som kan i visst fall
utgå Ull gästgifveri eller skjutsstation, som efter den sålunda stadgade
fördelningsgrunden lova inom län eller landstingsområde erläggas, skola
utgöras medelst en särskild afgift, hvilken skall utgå i förhållande till
den allmänna bevillning enligt andra artikeln bevillningsstadgan för fast
egendom, eller för inkomst af kapital eller arbete, som af enhvar skattskyldig
till statsverket erlägges, dock att i de fall, hvilka i 3 och 18 §§
afses, ej mindre stad för den bevillning, som därifrån utgår, än äfven
vederbörande kommun eller skjutslag för den bevillning, som därifrån
utgår, skall äga att för den tid, staden eller kommunen, i följd af hvad
därom i nämnda paragrafer är stadgadt, måste ensamt för sig utgöra
skjutsning, tillgodonjuta befrielse från deltagande i de bidrag till skjutsentreprenader
och ersättning för uppehållande af gästgifveri eller skjutsstation,
som för samma tid böra utgå från de län eller särskilda landstingsområden,
till hvilka staden eller kommunen hör.
23 §. Sedau utrönt blifvit, med hvilket belopp staten samt län eller
landstingsområde böra i de bestämda bidragens gäldande deltaga —--
som är för kronans uppbörd stadgadt.
Vidkommande åter den andel i omförmälda bidrag, som jämlikt ofvan
stadgade grund bör af staten gäldas, — — — — — i statsbidrag tillkommer.
De från län eller landstingsområde utgående bidrag för skjutsanstalternas
uppehållande låter Konungens befallningshafvande efter hvarje hälft
års utgång utbetala af de härtill influtna medel; börande — — — —- — — landsting afkunna.
28 §. Skulle, i anledning af förändrade förhållanden, gästgifveri
eller skjutsstation icke anses vara för de resandes befordran nödig, då
äge Konungens befallningshafvande, efter landstingets höjande, förordna
om dess upphörande.
BO §. Skulle ägare till fastighet, som enligt 3 $ blifvit ålagd att
20
Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 4.
hålla gästgifveri, skjutsstation eller utgöra hållskjuts skyldighet, själf icke
vilja ;eller kunna fullgöra den fastigheten ålagda skyldigheten, äge lian
att med annan person öfverenskomma om skyldighetens fullgörande; dock
skall — —----- öfverenskommelsen omfatta.
60 §. .Denna stadga, af hvilken ett exemplar alltid bör finnas i
gästrummet anslaget--— — härmed upphäfda.
Skulle vid någon skjutsanstalt i stad, som till landsting hör, eller å
landet, ---------- — — under samma tid utgå.
De bidrag i räntor eller naturaförmåner, som utgå från hemman
eller lägenheter för gästgifveri eller, skjutsstations uppehållande, skola
från och med år 1906 upphöra, År gästgifveri eller skjutsstation berättigad
till särskild ersättning, da skall denna ersättning, intill dess
entreprenad kan varda anordnad, utgöras enligt de i 22 § af denna
stadga föreskrifna grunder.
Vederbörande utskott, som får den förberedande behandlingen af
frågan sig förelagd, torde benäget föreslå de redaktionsförändringar i
förslaget och eventuellt andra i stadgan af mig ej berörda paragrafer,
som kunna anses nödiga för det åsyftade målets vinnande.»
Angående de i herr Risbergs motion åberopade bilagor tillåter sig
utskottet hänvisa till motionen.
Ku gällande stadga angående skjuts väsendet den 31 maj 1878 uppställer
såsom hufvudregel, att all skjuts för resandes befordran bör, såvidt
ske kan, på entreprenad upplåtas, samt föreskrifver, att, sedan
auktioner för sådant ändamål hållits, Konungens befallningshafvande äger
omedelbart pröfva anbud, vid hvilka icke fästats förbehåll om entreprenadbidrag,
medan däremot, om sådant förbehåll gjorts, handlingarna, såvidt
skjutsning å landet angår, af Konungens befallningshafvande öfverlämnas
till vederbörande landsting, på hvars pröfning det sedermera ankommer,
huruvida de betingade entreprenadbidragen må beviljas. De fall, då regeln
om skjutsningens upplåtande på entreprenad ej kommer till användning,
äro hufvudsakligen, dels då vid anställd entreprenadauktion inträffar, att
något anbud å skjutsningens öfvertagande icke afgifves, att anbud icke
kunna af Konungens befallningshafvande godkännas, att entreprenadanbud
med förbehåll om bidrag blifvit af vederbörande förkastadt eller att entre
-
21
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
prenad icke heller mot för ändamålet anvisadt lägre bidrag kunnat åvägabringas,
dels och då antagen entreprenör underlåter att behörigen fullgöra
sina skyldigheter eller sådana omständigheter förekomma, att entreprenaden
icke vidare kan honom anförtros, samt annan person ej finnes benägen
att entreprenaden för den återstående tiden öfvertaga och skjutsningen ej
heller kan på entreprenörens och hans löftesmäns bekostnad uppehållas.
-Dessutom omförmäler skjutsstadgan också undantag från regeln för vissa
fall, då fråga är om inrättande af ny skjutsanstalt på landet. Om i sistnämnda
händelse behof förefinnes af skjutsanstalt för befrämjande af samfärdseln
å nyanlagd eller omlagd väg, utan att sådan anstalt kunnat efter
godvilligt åtagande eller genom entreprenad åstadkommas, har, enligt skjutsstadgans
föreskrift, Konungens befallningshafvande att om förhållandet
hos Kungl. Maj:t göra anmälan för den åtgärd, hvartill detsamma må
finnas föranleda. I alla de öfriga undantagsfallen åter skall, såvidt angår
skjutsanstalt å landet, skjutsningen, intill dess den kan varda af entreprenör
öfvertagen eller i fråga om ny skjutsanstalt äfven efter godvilligt
åtagande inrättad, uppehållas af skjutslag, som enligt fastställd indelning
finnas att tillgå eller af Konungens befallningshafvande bland de inom
viss samfällighet enligt gällande författningar skjutsskyldiga hemman särskildt
anordnas. Skjutsningen kommer sålunda uti ifrågavarande fall att,
såsom förr var regel, som ett särskilt onus hvila på vissa fastigheter.
Denna anordning hafva motionärerna herr Risberg och herr Johnsson
ansett otillfredsställande och otidsenlig samt på grund däraf yrkat ändring
af skjutsstadgan i berörda hänseende.
Grunden till att 1878 års stadga under angifna förhållanden bibehöll
skyldigheten för vissa hemman att ansvara för skjutsningen angifves
i motiven till stadgan hufvudsakligen hafva varit farhågan för eu öfverdrifven
stegring af entreprenadbidragen. Vissheten därom, att utgörande
af ifrågavarande skyldighet kunde för de omförmälda fallen utkräfvas,
skulle nämligen för de skjutsskyldige innebära en kraftig maning att söka
på antagliga villkor ordna entreprenaden samt sålunda lämna eu verksam
motvikt mot öfverdrifna anspråk.
Väl må vid skjutsstadgans tillkomst bibehållandet af den obligatoriska
skjutsskyldigheten för särskilda fall hafva haft sitt berättigande, Klensmed
senare tids åskådning, som häfdar grundsatsen om all jords lika beskattning,
synes det uppenbarligen ej stå i öfverensstämmelse att bibehålla ett
stadgande, som pålägger vissa fastigheter ett onus och fritager andra därifrån.
Obilligheten af detta stadgande framgår enligt utskottets förme
-
22
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
ilande särskilt af följande förhållanden. Eustnings- och roteringsbesväret
har aflyftats från jorden, och grundskatterna hafva afskrifvits, men de
hemman, som i och för gästgifverihållningen af ålder varit befriade från
rotering eller grundskatt, hafva icke erhållit någon motsvarande lindring.
Då entreprenadbidrag utgå till skjutsningens uppehållande, deltager all
skattskyldig jord i lika grad till bidragens gäldande, men vid skjutsningsbesvärets
utgörande i de omhandlade undantagsfallen äro enligt äldre,
ännu gällande bestämmelser eu stor del hemman, såsom säterier, rå- och
rörshemman, boställen, akademiehemman m. fl., befriade från all skjutsskyldighet.
Genom kungl. förordningen den 23 juli 1869 bestämdes visserligen,
att de räntor, som till ett visst hemman anslagits från andra
hemman såsom bidrag till uppehållande af skjutsskyldigheten genom först
berörda hemman,, skulle indragas till statsverket emot ersättning medelst
statsanslag i penningar, men, efter hvad utskottet inhämtat, lärer på några
orter ännu förekomma, att vissa pålagor, som ytterst hafva sin grund i
roteringsbesväret, utgå från hemman till gästgifverihållningen. Dessa missförhållanden
synas utskottet tala för eu ändring i skjutsväsendets nuvarande
anordning, och delar utskottet motionären herr Iiisbergs åsikt, att
tiden nu synes vara inne att fullständigt genomföra principen om skjutsningens
uppehållande på frivillighetens väg och skjutsväsendets ordnande
såsom eu allmän samhällsangelägenhet.
Häremot torde, såsom herr Risberg autydt, måhända kunna invändas,
att dä för närvarande skjutsningen vid mera än 90 procent af rikets
skjutsanstalter är på entrepenad upplåten, det kunde antagas, att inom
eu ej alltför aflägsen framtid så äfven skulle blifva fallet med de återstående,
samt att någon lagändring därför vore obehöflig. Mot detta skäl
har samme motionär, enligt utskottets åsikt fullt riktigt, framhållit, hurusom,
då landstingen visat sig obenägna att lämna några bidrag eller sådana
endast till ringare belopp, hvilket ej så sällan lärer vara fallet, de
åstadkomna entreprenaderna tillkommit mindre på frivillighetens väg än
därigenom, att innehafvare af hemman, vid hvilka skjuts- och gästgifverihållningen
är fäst, sett sig nödsakade att öfvertaga entreprenaden för att
såmedelst undvika den för dem än mera betungande skyldigheten, som
skulle uppkomma, därest entreprenad ej komme till stånd. Äfven från
denna synpunkt synes därför utskottet den föreslagna lagändringen
önskvärd.
Hvad härefter angår frågan om sättet för skjutsningens uppehållande,
då skjutsanstalt i något fall icke genom entreprenad eller godvilligt åtagande
Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o d. 23
kan komma till stånd, kafva härutinnan olika förslag framställts. Herr
Johnsson anser, att i sådant fall och till dess skjutsanstalt kali på nyssnämnda
sätt anordnas skjutsningen bör med anslutning till hvad nu gäller
om stad ombesörjas af vederbörande kommun ensam eller, efter Konungens
befallningshafvandes bepröfvande, gemensamt med angränsande kommuner.
Herr Risberg åter bär ansett, att i förevarande fall det närmast
bör åligga vederbörande landsting att ordna förhållandet. Inom utskottet
har också ifrågasatts, att staten här på ett eller annat sätt borde träda
emellan. Mot förslaget att gorå frågan till eu kommunens angelägenhet
synes utskottet den omständigheten tala, att åtskilliga kommuner härigenom
skulle kunna blifva, alltför mycket betungade. Från kostnadssynpunkt
torde också betänkligheter möta mot sakens ordnande enbart genom
statens mellankomst. Såvidt utskottet nu kunnat bedöma, synes däremot
någon berättigad invändning icke kunna göras mot att öfverlämna ordnandet
af denna angelägenhet åt landstingen, möjligen med biträde i en
eller annan form från statens sida; och denna utväg, som förefaller utskottet
tilltalande, torde ej heller höra kunna möta alltför stora svårigheter.
I så fall synes det utskottet lämpligt att, såsom också ifrågasatts,
bereda landstingen möjlighet att, då till följd af andra kommunikationsmedels
uppkomst eller eljest vissa skjutsanstalter visa sig vara eller inom
den närmaste framtiden blifva för samfärdseln obehöflig^, kunna gå i författning
om deras indragande. Likaså torde under nämnda förhållande
blifva nödvändigt att i viss mån ändra bestämmelserna angående skjutslegan.
I ett undantagsfall, då fråga är om upplåtande på entreprenad af
skjutsanstalt vid hamnplats, järnvägsstation eller kanalplats, kan enligt
26 § i skjutsstadgan entreprenad nu åstadkommas, äfven om af den lägstbjudande
betingats högre skjutslega än den i afseende å skjutsentreprenad
inom orten gällande maximilegan. Med anslutning till detta stadgande
torde det kunna ifrågasättas, om icke efter fastställandet af viss efter
ortsförhållandena lämpad skjutslega för större eller mindre delar af landet
det sedermera lämpligen borde öfverlämnas åt landstingen att för de fall,
då på grund af särskilda lokalförhållanden eller andra omständigheter sådant
kunde finnas vara af bekofvet särskildt påkalladt, möjligen inom viss
gräns besluta om en höjning af den fastställda legan. Med en dylik
grund att bygga, på torde det kunna förutsättas, att alltför stora anspråk
på entreprenadbidrag ej skulle uppstå, och att kostnaderna för skjutsväsendet
sålunda skulle kunna hållas inom rimliga gränser. Mot skjuts
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
§4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
legans oskäliga höjande åter torde Konungens
ningsrätt af landstingens beslut böra utgöra ett korrektiv.
Skulle emellertid vid en utredning af frågan från alla synpunkter,
som utskottet nu icke Ur i tillfälle att verkställa, det visa sig förenadt med
alltför stora svårigheter att, såsom utskottet i första hand förordar, från
de skjutsskyldiga hemmanen helt och hållet aflyfta ifrågavarande besvär,
synes det dock utskottet, att äfven på det beståendes grund väsentliga
förbättringar i berörda hänseende Kunna avägabringas. Utskottet har
härvid närmast fäst sig vid det särskildt af motionären herr Johanson öfverklagade
förhållandet, att då vid skjutsentreprenadauktioner landstinget
icke medgifver betingadt bidrag eller blott lägre bidrag än som betingats,
samt entreprenad i anledning häraf icke kommer till stånd, de, på kvilka
enligt äldre bestämmelser skjutsskyldigheten då återfaller, få utgöra denna
icke blott utan något som helst bidrag, utan äfven mot eu i regel betydligt
lägre skjutslega än den, som gäller vid skjuts på entreprenad. Hurusom
detta för en del på längre afstånd från skjutsanstalten belägna skjutsskyldiga
hemman kan vara mycket betungande, har också nämnde motionär
påvisat. Att nu berörda förhållanden innebära en obillighet, som
krafvel'' rättelse, synes utskottet uppenbart; och skulle af en eller annan
anledning den af utskottet förut förordade mera genomgripande förändringen
i skjutsstadgan icke kunna helt genomföras, anser sig utskottet böra
förorda en ändring i stadgan uti bägge de af motionären herr Johanson
anmärkta hänseenden och i den af honom föreslagna riktningen.
Motionären herr Bisberg har vidare föreslagit ändring af vissa detaljbestämmelser
i skjutsstadgan, såsom ökning af de i 35 § fastställda väntningspenningarne,
begränsning af den resande enligt 38 § tillkommande
rätt att själf eller genom medhafd betjäning köra det åkdon, han för
resan begagnar, äfvensom ändring af stadgandet i 49 § om. skyldighet
för gästgifvare och skjutsstationsföreståndare att utan ersättning till sitt
biträde hafva en hållkarl eller annan tjänlig person för bildning af skjuts
och de resandes betjäning; och synes det utskottet kunna förutsättas, att
vid en kommande utredning i ämnet jämväl tages under öfvervägande, i
hvad mån ifrågavarande och möjligen äfven andra detaljbestämmelser
kunna till följd af ändrade förhållanden anses vara i behof af omarbetning.
Beträffande härefter frågan om maltdrycksutskänkningen å skjutsanstalter,
som af tre utaf motionärerna berörts, så är, såsom i motionerna
Sammansatta Stats- (och Lag-)uishottets Utlåtande N:o 4.
25
framhållits, deri skjutsanstalterna i berörda hänseende tillkommande rätt
bestämd genom i skjutsstadgan intagna föreskrifter. Skjutsstadgan, som
uppdelar rikets skjutsanstalter i gästgifverier med skyldighet att lämna
resande härbärge och förplägning samt skjutsstationer utan sådan skyldighet,
tillerkänner nämligen i 8 5 i regel såväl gästgifvare som skjutsstation
sföreståndare rättighet att vid eller utom måltider til! vägfarande
försälja maltdrycker till förtäring på stället.
Hurusom denna skjutsanstalternas utskänkningsrätt, som tillkommit
uteslutande till de resandes gagn och vederkvickelse, på många håll i hög
grad missbrukas, hafva motionärerna påvisat. Olägenheterna med den
nuvarande maltdrycksutskänkningen vid skjutsanstalterna torde också vara
så allmänt erkända och öfverklagade, att de icke behöfva här särskildt
framhållas. En genomgripande förändring uti ifrågavarande afseende synes
utskottet därför vara åt behofvet påkallad, och torde härvid i främsta rummet
höra tagas under öfvervägande, huruvida icke den skjutsanstalterna, nu lagligen
tillkommande utskänkningsrätt lämpligen kan och bör helt och hållet
upphäfvas, och maltdrycksutskänkningen vid gästgifverier och skjutsstationer
inordnas under enahanda bestämmelser, som gälla om afl annan sådan
utskänkning. Den flerstädes på landsbygden stegrade ölförbrukningen, hvartill
bibehållandet af skjutsanstalternas ifrågavarande utskänkningsrätt i hög
grad bidragit, äfvensom den omständigheten, att skjutsanstalterna numera
på de bestå håll förlorat sin förra betydelse att äfven tjäna till de resandes
häfbergerande och förplägande, synas utskottet tala för den föreslagna åtgärden.
Eu sådan förändring torde ock vara betingad af den svårighet, hvarmed
det visat sig vara förenad t att på ett verksamt sätt beifra de öfverklagade
missbruken och de oordningar, som pläga följa dessa i spåren.
De skäl, som tala för den allmänt förordade åtgärden att från lägerplatser
borttaga all ölutskänkning, synas också här i viss män kunna åberopas.
Utskottet har emellertid icke förbisett, att hinder för eu fullständig
indragning af ifrågavarande utskänkningsrätt genom befintligheten af äldre
ännu gällande privilegier till äfventyra skulle i ett eller annat fall kunna
uppstå. Skulle af denna anledning eller eljest praktiska svårigheter
möta för frågans lösning på sätt ofvan antydts, anser utskottet i allt fall,
att vidtgående begränsningar i den skjutsanstalterna nu medgifna utskänkningsrätten
böra komma till stånd. En inskränkning därhän, att vid skjutsanstalter
utskänkning af maltdrycker ej i något fall medgifves annat än
rid måltider och till personer, som kunna anses såsom verkliga vägBih,
till Rim. Prof. 4905. 4 Smet. ,2 A fä. 4 Raft, 4
26 Sammansatta Stats- och Lag-)ntskottets Utlåtande N:o 4.
farande, anser utskottet under alla förhållanden böra åvägabringas, och
torde utskänkningsrätten i så fall böra omgärdas med sådana bestämmelser,
att missbruk af densamma må kunna i största möjliga mån förebyggas.
I detta syfte hafva jämväl föreslagits lagbestämmelser om befogenhet
och skyldighet för vederbörande myndigheter att vid antagande af entreprenadanbud
mera fästa afseende å den bjudandes personlighet än å det
anbud, som innefattar erbjudande att besörja skjutsningen för lägsta legan
eller lägsta entreprenadbidraget, så att det anbud måtte kunna antagas,
som afgifvits af den person, hvilken ansåges hafva förutsättningar att
kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sitt åtagande. Om än detta
enligt nu gällande bestämmelser icke torde vara helt och hållet uteslutet,
synes dock utskottet lämpligt, att fullt tydliga bestämmelser i detta hänseende
gifvas.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,
att Eiksdagen i anledning af förevarande motioner
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, dels
huruvida den skyldighet för vissa hemman att fortfarande
ansvara för skjutsningens uppehållande å landet,
som för särskilda fall enligt gällande författningar ännu
kvarstår, må kunna upphöra eller, därest så ej kan
ske, i hvad mån samma skyldighet må för de omförmälda
hemmanen kunna göras mindre betungande, dels
ock huruvida den gästgifvare och skjutsstationsföreståndare
nu tillkommande särskilda rätt att utskänka
maltdrycker må kunna helt och hållet upphäfvas eller,
därest hinder därför möter, på hvad sätt densamma
lämpligen må kunna till förebyggande af missbruk inskränkas,
samt för Eiksdagen framlägga det förslag,
hvartill utredningen kan gifva anledning.
Stockholm den 17 mars 1905.
På sammansatta utskottets vägnar:
T. ZETTEKSTEAND.
Stockholm 1905. Kungl. Höfboktryckeriet. Muns Tr.-A.-B.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.