Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 5

1905-03-27 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1905:5, Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1905, kl. 3 e. m,

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 3, i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kungl. J\£aj:t angående

grunderna för aflöning af lärare vid fortsättning sskolor.

Till förberedande behandling har sammansatta stats- och lagutskottet

fått emottaga en inom Andra Kammaren af herr C. R, Johansson

i Jönköping väckt motion, n:o 68, af följande lydelse:

»Aid nästföregående års riksdag väckte undertecknad i Andra

Kammaren en motion, n:o 37, i hvilken hemställdes, att Riksdagen i

skrifvelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till nya bestämmelser

enligt angifna grunder rörande anslag för lärares aflöning vid fortsättningsskolör.

Motionen, i hvilken 8 bland Andra Kammarens öfriga

ledamöter instämt, hänvisades af denna kammare till dess tillfälliga

utskott n:o 1, hvilket fann motionens syfte befogadt och enhälligt tiflstyrkte

bifall till hvad i densamma föreslagits, dock med vissa ändringar

i de angifna grunderna för nya bestämmelser rörande anslag till fortsättningsskolorna.

Utskottets hemställan blef af Andra Kammaren bifallen,

hvarefter ärendet gick till Första Kammaren, som hänvisade

detsamma till förberedande behandling i sitt tillfälliga utskott n:o 2.

Äfven detta, utskott fann motionen belijärtansvärd och tillstyrkte likaledes

enhälligt Första Kammaren att biträda Andra Kammarens beslut

utom i afseende på en särskild punkt, där utskottet anslöt sig till

motionärens yrkande oförändrad!, under det Andra Kammaren på sitt

Bih. till Riksd. Prot, 1905. 4 Sami. 2 Afd. 5 Höft, (N:is 5, 6 och 7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- (och Lag)utslcottets Utlåtande N:o 5.

tillfälliga utskotts tillstyrkan beslutat en^modifikation. Utskottets hemställan

vann emellertid icke Första Kammarens bifall, utan afslogs.

Hufvudskälet härtill var väsentligen blott formellt: ärendet ansågs hafva

bort behandlas icke af tillfälligt utskott, utan af statsutskottet, hvars

utredning och yttrande i frågan, hvilken antogs återkomma vid en

följande riksdag, uppgafs vara af nöden.

Ensamt i den behandling, som vid 1904 års riksdag sålunda kom

ärendet till del, ligger för mig en direkt uppfordran att i år återkomma

med min motion. Ett annat skäl härtill har jag i frågans ej ringa

vikt för vår folkuppfostran. Det torde för närvarande bland ungdomens

mer klarsynta målsmän ocli vänner i vårt land finnas högst få, som

icke med beklagande erkänna, att hittills alltför litet blifvit gjordt för

ungdomens fostran och handledning under den kritiska åldersperiod,

som följer närmast efter skolåren i folkskolan. Att fortsättningsskolorna,

genom livilka det stora flertalet af de unga inom vårt folks djupare

lager kan nås, i detta afseende hafva en betydelsefull uppgift, är oemotsägligt.

Men skall denna uppgift kunna fyllas, så är det nödvändigt,

att dessa skolor erhålla en verkligt ändamålsenlig organisation. Att deras

nuvarande anordning skulle vara tillfredsställande, torde ingen vilja

påstå. Under sådana förhållanden dristar jag härmed ånyo för Riksdagen

framlägga min motion, hvarvid jag i ett par punkter ansluter

mig till den uppfattning, som under förra årets riksdag gjorde sig gällande

vid ärendets behandling inom såväl Första som Andra Kammarens

tillfälliga utskott. Med ett par af denna anledning förorsakade

ändringar var motiveringen till motionen af följande lydelse.

Mer än 20 år hafva förflutit, sedan kungl. kungörelsen den 11

september 1877 angående anslag för lärares aflöning vid fortsättningsskolor

utfärdades. Under denna tid har folkskolestadgan icke mindre

än två särskilda gånger blifvit omarbetad, och en stark utveckling af

folkskoleväsendet har ägt rum i synnerhet i städerna och i andra större

samhällen. Ifrågavarande kungl. kungörelse, som innehåller alla väsentliga

bestämmelser rörande anordnandet af fortsatt undervisning för

barn, livilka genomgått fullständig kurs i den egentliga folkskolan och

icke öfvergå till folkskolans högre afdelning, där sådan finnes, eller

till annan läroanstalt, gäller emellertid ännu i sin ursprungliga tydelse

utom beträffande ett par oväsentliga punkter, i livilka ändring skett

genom kungl. kungörelsen den 29 april 1886.

Under sådana omständigheter kan man icke vänta, att bestämmelserna

i kungl. kungörelsen den 11 september 1877 skola kunna

motsvara den närvarande tidens behof och kraf i fråga om fortsatt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 5.

undervisning. Utom att de yttre förutsättningar, till Indika man vid

den fortsatta undervisningens planläggning och ordnande har att taga

hänsyn, genom skolväsendets utveckling i viss mån blifvit andra än

förut, har också själfva uppfattningen om huru en dylik undervisning

med hänsyn till lärjungarnas ståndpunkt och intressen riktigast bör

inrättas i följd af vunnen erfarenhet och en utvidgad kännedom om

barnanaturen undergått förändring. Det synes därför vara af nöden,

att ifrågavarande bestämmelser nu underkastas en omarbetning.

Efter min mening är det förnämligast två afseenden, i hvilka de

nu gällande bestämmelserna rörande fortsättningsskolor äro mindre

lämpliga. —För det första är antalet obligatoriska läroämnen, 5 stycken,

för stort. Om lärjungarne verkligen skola kunna intresseras för undervisningen,

så kräfves härför såsom ett af de främsta villkoren i synnerhet

på det stadium, hvarom nu är fråga, att undervisningen icke är

alltför ytlig eller stannar blott vid de första elementerna, utan anordnad

på sådant sätt, att lärjungen får tränga något djupare in i ämnet och

finner sig kunna göra afsevärda framsteg i detsamma. Både för det

praktiska lifvet och för sin andliga utveckling har lärjungen också större

gagn af att förvärfva en grundligare insikt eller färdighet i hvart och

ett af ett mindre antal ämnen än af att ägna en ytligare uppmärksamhet

åt flera. Med hänsyn till dessa omständigheter är ett antal af

5 obligatoriska läroämnen otvifvelaktigt för stort för fortsättningsskolan,

hvars årliga lärotid utgör blott 180 timmar och icke torde i afsevärd

mån kunna förlängas. Lämpligare synes ifrågavarande antal böra bestämmas

till 3 med bibehållande af den redan nu befintliga rättigheten

för skoldistrikt, som sådant önskar, att öka det obligatoriska antalet

med ett eller flere ämnen. Medgifvas må ju, att i skoldistrikt å landet,

där undervisningen i fortsättningsskolan sammantränges inom en tidrymd

af blott 6 veckor, ett något större antal läroämnen än 3 under

vissa förhållanden utan olägenhet kan upptagas i undervisningsplanen.

I afseende på antalet undervisningsämnen synes i öfrigt för lärjungar,

som redan under ett år bevistat fortsättningsskola, uttrycklig rättighet

böra medgifvas att under ett följande år begagna sig af undervisningen

äfven i blott ett eller två ämnen, i hvilka undervisning i fortsättningsskola

meddelas.

För det andra synes det mig vara en olägenhet, att nu gällande

bestämmelser rörande fortsättningsskolorna icke medgifva någon valfrihet

i fråga om läroämnen. För en skola af sådan art som fortsättningsskolorna

borde valfrihet beträffande läroämnena inom vissa gränser

vara en naturlig och själffallen sak. Lärjungarna i fortsättningsskolan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

befinna sig i flera afseenden på ett öfvergångsstadium. I yttre afseenden

stå de på den tröskel, så att säga, öfver hvilken deras väg

för dem från hemmet och skolan ut i förvärfsarbetet. Antingen hafva

de nyss valt eller stå de i begrepp att välja en lefnadskallelse, för

hvilken de behöfva utbildning. Från folkskolan, som de genomgått,

medföra icke få bland dem eu viss förkärlek för ett eller annat läroämne,

hvari de önska ytterligare förkofra sig. Om fortsättningsskolan

för dylika lärjungar skall kunna medföra ett gagn, som äfven de själfva

inse och uppskatta, så måste den vara ordnad på sådant sätt, att den

kan tillgodose olika lärjungars olika behof och intressen. I små skoldistrikt

å landet, där i regeln blott en fortsättningsskola kan upprätthållas

på hvarje plats, låter det sig visserligen icke göra att tillgodose

hvarje särskild lärjunges behof eller önskan i detta afseende på ämnesval,

men i stället bör i sådana fall hänsyn kunna tagas till ortens

näringsförhållanden och till befolkningens anlag och intressen i allmänhet.

I städer och andra större samhällen, där flere fortsättningsskolor

kunna anordnas bredvid hvarandra, bör däremot individens kraf med

hänsyn till ämnesvalet i ganska utsträckt grad kunna tillgodoses. Men

villkoret härför är, att fortsättningsskolans läroämnen icke äro en gångför

alla oeftergifligt fastslagna, utan af vederbörande skolråd eller skolstyrelse

inom vissa gränser kunna få väljas med hänsyn till beliofvet

och förhållandena i fråga om hvarje skola.

Beträffande kretsen af läroämnen, inom hvilken ett sådant val

bör få äga rum, synas gränserna för denna icke heller böra dragas för

snäft. Visserligen kommer i fortsättningsskolorna det hufvudsakligaste

intresset alltid att samla sig kring sådana ämnen, hvilka å ena sidan

lämna största möjliga utrymme för lärjungens vid denna ålder vaknande

håg för själfständigt arbete och å andra sidan medföra omedelbart och

påtagligt gagn för det praktiska lifvet, hvaremot mera rent teoretiska

ämnen, i hvilka undervisningen enligt i barndomsskolorna brukliga lärometoder

mynnar ut i läxförhör med tillhörande läxläsning, i allmänhet

mindre intressera lärjungarna på här ifrågavarande stadium. Men dels

kunna härvidlag undantag förekomma, till hvilka åtminstone i större

skoldistrikt med flera fortsättningsskolor hänsyn bör kunna tagas, dels

förefinnes möjlighet att ordna undervisningen äfven i de mera teoretiska

läroämnena på ett sätt, som svarar mot lärjungarnas behof och intressen,

och därför synes intet af de läroämnen, som ingå i läroplanen

för folkskolan och folkskolans högre afdelning, böra uteslutas från

möjligheten att kunna upptagas i fortsättningsskolan. Snarare synes

det kunna ifrågasättas, huruvida icke bland de läroämnen, som skulle

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 5.

iå förekomma i fortsättuingsskolan, borde upptagas äfven ett eller annat

ämne utöfver dem, som ingå i nyssnämnda läroplan. Som bekant, kan

frågan om inrättandet af särskilda yrkesskolor för den ungdom, hvilken

efter att hafva genomgått folkskolan vill ägna sig åt näringslifvet, i

vår tid sägas stå på dagordningen. Det är emellertid uppenbart, att

sådana yrkesskolor, äfven om de snart komme till stånd, åtminstone

till en början icke kunna upprättas i något större antal. I det störa

flertalet skoldistrikt blir det allt framgent fortsättningsskolorna, som

jämte de egentliga folkskolorna komma att gifva den närmast teoretiska

förbildningen åt den stora massan af yrkesmän. Från denna synpunkt

kunde ju upptagandet i fortsättningsskolans läroplan äfven af rena

fackämnen för yrkesmän synas befogadt och önskvärdt, Då emellertid

vid en sådan åtgärd svårigheter skulle uppkomma, bland annat i fråga

om anskaffandet af kompetenta lärare; då vidare redan inom ramen af

den ofvan angifna läroplanen falla åtskilliga ämnen, livilka jämte sin

art af allmänt bildande jämväl i viss mån äga karaktär af fackämnen,

såsom t. ex. ritning och bokföring, och då slutligen fortsättningsskolan

ingalunda får uppgifva sin bestämmelse att tillika och i första rummet

befordra allmänbildningen, så torde man åtminstone tills vidare böra

stanna vid att för fortsättningsskolorna bestämma samma ämneskrets

som för folkskolan, inklusive folkskolans högre afdelning.

Den nu gällande bestämmelsen, att fortsättningsskola å landet får

anordnas som aftonskola endast under den förutsättningen, att vederbörande

domkapitel på grund af särskilda förhållanden efter folkskoleinspektörens

hörande funnit skäl att medgifva sådant, synes ej böra

bibehållas, utan bör hvarje skoldistrikt erhålla rätt att anordna fortsättningsskolorna

efter rådande förhållanden, antingen med sammanhängande

undervisningstid eller såsom aftonskolor.

Undervisningen i fortsättningsskolorna bör naturligtvis fortfarande

som hittills i regeln meddelas af den egentliga folkskolans lärare och

lärarinnor. Då det emellertid kan tänkas inträffa, dels att i fortsättningsskolor

med flerårig kurs särskildt utbildad facklärare kan komma

att erfordras i t. ex. teckning eller dylikt ämne, och dels att i något

skoldistrikt vederbörande folkskollärare eller folkskollärarinna ej är i

tillfälle att åtaga sig undervisningen äfven i fortsättningsskolan, synes

bestämdt hinder ej böra läggas i vägen för anställande vid fortsättningsskola

af annan lärare (eller lärarinna), som af vederbörande skolråd och

folkskoleinspektör finnes för ändamålet lämplig.

Under den jämförelsevis långa tid, som förflutit sedan nu gällande

bestämmelser rörande fortsättningsskolorna först började tillämpas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 5.

hafva naturligtvis förr yrkanden framställts om ändring i dessa bestämmelser.

I flertalet fall hafva dessa yrkanden, såvidt är mig bekant,

gått ut därpå, att fortsättningsskolorna borde göras obligatoriska. Den

synpunkten har alltså därvid skjutits i förgrunden, att fortsatt undervisning

bör beredas åt så många som möjligt, ja, åt alla, som genomgått

folkskolan och icke öfvergå till högre läroanstalter. Naturligtvis

är detta en ytterst viktig synpunkt, och ifrågavarande yrkanden angifva

i ett afseende det mål, hvartill man måste syfta i fråga om den fortsatta

undervisningen. Men å andra sidan innebär frågan om denna

undervisnings organisation i pedagogiskt och praktiskt afseende en

angelägenhet af icke mindre vikt, och efter min mening är det lämpligt,

att denna senare fråga bringas till lösning, förrän det steg tages,

hvarigenom den fortsatta undervisningen göres obligatorisk. Det är

också min öfvertygelse, att den hittillsvarande, mindre tillfredsställande

anordningen af fortsättningsskolorna utgör eu af orsakerna till att dessa

skolor icke erhållit den allmänna utbredning, som varit önskvärd, och

att man genom att gifva dem en för deras uppgift bättre lämpad

organisation också skall främja deras tillväxt i antal och således därigenom

närma sig samma mål, som skulle vinnas genom att göra fortsättningsskolorna

obligatoriska, För samma syfte gifves det därjämte

ett annat ännu mera verksamt medel, nämligen att öka statens bidragtill

kostnaden för fortsättningsskolorna. För närvarande utgår detta

bidrag, som bekant, med högst 75 kronor för hvarje skola till lärarens

aflöning, under villkor att i hvarje fall ett lika stort belopp för samma

ändamål tillskjutes af vederbörande skoldistrikt. Då staten i alla öfriga

fall bidrager till folkskollärares och folkskollärarinnors aflöning med två

tredjedelar af den i lag bestämda minimilönens belopp, under det skoldistriktet

har att erlägga blott en tredjedel af samma belopp, så ligger

häruti äfven ett starkt principiellt skäl för en förändring i detta afseende.

Statens bidrag till minimiaflöningen för lärare i fortsättningsskola,

hvilken minimiaflöning för närvarande utgör 150 kronor för 180 timmars

undervisning, synes alltså böra höjas åtminstone till två tredjedelar af

nämnda belopp eller 100 kronor, under det skoldistriktets motsvarande

tillskott bör sänkas till 50 kronor.

I afseende på villkoren för utbekommande af statsbidrag till fortsättningsskola

bör slutligen medgifvas, att sådant bidrag får utgå till

skola, som i öfrigt varit på föreskrifvet sätt anordnad, äfven om undervisningstiden

icke uppgått till 180 timmar under ett år — naturligtvis

med belopp, som enligt här ofvan angifna grunder svarar mot undervisningstiden.

Ett sådant medgifvande är af nöden först och främst

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

för att det. skall blifva möjligt att — såsom bär ofvan föreslagits —

lör lärjungar, Indika redan under ett år bevistat fortsättningsskola,

anordna fortsättningskurser i blott ett eller två läroämnen, hvilka kurser

naturligtvis i regeln komma att erhålla ett mindre årligt timantal än

180. Men samma medgifvande påkallas äfven af det förhållandet, att

läsåret i en mängd skoldistrikt börjar med höstterminen, af hvilket

förhållande bland annat följer, att inrättandet af nya fortsättningsskolor,

då sådana erfordras, icke lämpligen kan ske å någon annan tid än vid

höstterminens början, och att dylika nyinrättade skolor följaktligen icke

gärna under det första året af sin tillvaro kunna erhålla en undervisningstid

af 180 timmar, där de nämligen, såsom fallet är i städerna,

äro anordnade såsom aftonskolor. Dock bör statsbidrag icke utgå för

fortsättningsskola, med mindre den varit i verksamhet under eu viss

föreskrifven minimitid, t. ex. 60 timmar under ett år.

På grund af hvad sålunda anförts, synas mig gällande bestämmelser

rörande fortsättningsskolor i berörda afseenden böra ändras i

sådan riktning:

att antalet läroämnen i dylik skola bestämmes till minst 3, hvilka

af vederbörande skolråd eller skolstyrelse väljas bland de ämnen, som

tillhöra lärokursen för den egentliga folkskolan eller folkskolans högre

afdelning; dock att i fortsättningsskola, som är afsedd uteslutande för

lärjungar, hvilka redan under minst ett år bevistat sådan skola, antalet

läroämnen må kunna vara mindre än 3;

att fortsättningsskola i regeln skall hafva en årlig lärotid af 180

timmar och må anordnas antingen med daglig undervisning enligt do

bestämmelser, som i detta afseende gälla för egentliga folkskolan, eller

ock såsom aftonskola;

att undervisningen i fortsättningsskola skall meddelas af examinerad

folkskollärare (folkskollärarinna), dock att, när dylik lärare (lärarinna)

ej finnes vara i tillfälle eller villig att åtaga sig ifrågavarande undervisning,

eller där sådant för undervisningen i särskilt läroämne anses

nödigt, vid fortsättningsskola må som lärare (lärarinna) anställas äfven

annan person, som af vederbörande skolråd eller skolstyrelse och folkskoleinspektör

befinnes för ändamålet lämplig;

att afl omogen till lärare (lärarinna) i fortsättningsskola skall utgå

med minst 150 kronor för en undervisningstid af 180 timmar, af hvilket

belopp statsverket tillskjuter två tredjedelar eller 100 kronor och vederbörande

skoldistrikt en tredjedel eller 50 kronor;

att, där fortsättningsskola, som under året nyinrättats och blifvit

anordnad såsom aftonskola, eller i hvilken undervisning meddelats i ett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- (och Lagutskottet^ Utlåtande N:o 5.

mindre antal läroämnen än 3, varit i verksamhet under kortare tid än

180 timmar under ett år, statsbidrag likväl må utgå med belopp, som

enligt nyss angifna grunder svarar mot undervisningstiden, dock icke

för kortare tid än 60 timmar.

I hvad nu gällande bestämmelser stadga dels därom, att tillträde

till fortsättningsskolorna må lämnas endast för de lärjungar, hvilka med

goda vitsord genomgått föregående afdelningars kurser, och dels därom,

att på landsbygden i fall af behof högst 4 veckor af folkskolans ordinarie

undervisningstid må kunna användas för den fortsatta undervisningen,

förutsätter jag däremot icke någon ändring.

På grund af en i hufvudsak så lydande motivering tillät jag mig

förra året göra den hemställan, hvarom i de första raderna här ofvan

förmäles. Vid ärendets behandling i Andra Kammaren under 1904 års

riksdag yrkades visserligen där från en sida, med instämmande i motionen

för öfrigt, upphäfvandet af den bestämmelsen, genom hvilken skoldistrikt

medgifves rätt att använda intill 4 veckor af den egentliga folkskolans

lagstadgade årliga lärotid, 8 månader, för undervisningen i fortsättningsskolan.

Denna mening, som gaf sig uttryck i en begäran om ärendets

återförvisande till utskottet, vann i kammaren så stark tillslutning, att

den för sig samlade 84 röster mot 92. För min del har jag emellertid

icke ansett mig böra upptaga detta yrkande i föreliggande motion.

Dels berör nämligen det sålunda väckta förslaget i själfva verket mindre

fortsättningsskolan, som det här är fråga om, men hvars anordning af

nämnda förslag röner föga inverkan, dels torde ett beslut i dylik riktning,

hvilket däremot skulle komma att i åtskilliga skoldistrikt rätt

nära beröra den egentliga folkskolans organisation, icke böra fattas utan

en föregående utredning, hvilken jag ej ansett mig kunna åstadkomma

och som näppeligen torde kunna åvägabringas annorlunda än genom

Kungl. Maj:ts försorg.

Äfven i ett par andra afseenden framträdde olika meningar vid

ärendets behandling i Riksdagen år 1904. Så yrkades från ett håll,

att de 3 läroämnen, i hvilka undervisning i regeln skulle i fortsättningsskolorna

meddelas, borde — i stället för att inom vissa gränser få fritt

väljas af vederbörande skolråd eller skolstyrelse — bestämdt angifvas

och blifva kristendomskunskap, modersmålet och matematik, hvilket

yrkande väsentligen torde hafva framkallats af fruktan för att kristendomsundervisningen

i saknad af en dylik bestämmelse skulle kunna

komma att uteslutas från läroplanen för en del fortsättningsskolor. För

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Stats- (och Lagutskottet s Utlåtande N:o 5.

min del håller jag före, att fortsättningsskolans utveckling till största

möjliga gagn för ungdomen skulle bäst främjas genom att en sådan

valfrihet beträffande läroämnena medgåfves som den jag tillåtit mig

föreslå. Skulle något läroämne göras obligatoriskt, borde detta framför

andra bli modersmålet. Hvad särskildt kristendomsundervisningen angår,

så anser jag visserligen, att detta ämne bör förekomma i fortsättningsskolan,

men endast såsom bibelläsning under kortare stunder till lärjungarnas

uppbyggelse eller såsom kyrkohistoria till vidgande af deras

historiskt-religiösa kunskap. Under sådan förutsättning kunde jag också

ansluta mig till Andra Kammarens tillfälliga utskotts sistlidet år i ärendet

afgifna utlåtande. Däremot tror jag, att ett yrkande på kristendomsundervisning

i mera utsträckt omfattning i fortsättningsskolan grundar

sig på en missuppfattning af denna skolas egentliga ändamål, som ju

framförallt är att förbereda de unga för det praktiska lifvets uppgifter.

Öfver hufvud tror jag det vara ett missgrepp att öfverlasta fortsättningsskolan

med ett större antal obligatoriska läroämnen. Därigenom förlorar

man möjligheten att anpassa undervisningen efter olika lärjungars och

olika orters behof, och intresset hos lärjungarna slappas i samma mån

som undervisningen under de många läroämnenas trängsel med hvarandra

kommer att i hvarje särskildt ämne röra sig blott kring de allra

första elementen, hvilka i och för sig ha föga värde för lifvet. Såsom

ett exempel tillåter jag mig nämna, att i de synnerligen väl ordnade

och flitigt besökta fortsättningsskolorna i Köpenhamn är blott ett läroämne

— danska språket — obligatoriskt (med 2 timmar i veckan),

och behöfver bredvid detta blott ännu ett upptagas af hvarje lärjunge.

Högsta antalet läroämnen för hvarje elev är 3. Bland de valfria läroämnena

finnas där sådana för det praktiska lifvet värdefulla ämnen

som t. ex. tyska och engelska språken (hvartdera med 4 timmar i veckan),

bokföring, stenografi, maskinskrifning o. s. v.

En annan punkt, beträffande hvilken olika meningar vid motionens

behandling i Riksdagen 1904 lades i dagen, var den, som rör förhöjning

af statens bidrag till kostnaderna för fortsättningsskolorna. Inom Andra

Kammaren höjdes visserligen ingen röst emot hvad jag i detta afseende

tillåtit mig föreslå och af vederbörande utskott tillstyrkts, men inom

Första Kammaren yppades meningar både för och emot detta förslag.

För mig är denna punkt icke af hufvudsaklig betydelse, utan fäster jag

största vikten vid bestämmelserna rörande fortsättningsskolornas pedagogiska

anordning. Men jag har föreställt mig, att en förhöjning af

statsbidraget till fortsättningsskolorna skulle icke blott främja upprättanBih.

till Biksd. Prof. 1905, 4 Sami. 2 Afd. 5 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 5.

det af nya dylika skolor och nr denna synpunkt befinnas önskvärd,

utan äfven erkännas principiellt riktig numera, sedan statens bidrag till

öfriga kommunala utgifter för folkskoleväsendet höjts till 2/s af dessa

utgifter enligt fastställda beräkningsgrunder. Den invändningen kan

visserligen göras, att skoldistrikten i regeln icke behöfva anskaffa särskilda

lokaler för fortsättningsskolorna och således hafva jämförelsevis

mindre utgifter för dessa än för folk- och småskolorna. Men denna

skillnad motväges däraf, att fortsättningsskolorna,''om undervisningen i

dem skall kunna bedrifvas på ett tillfredsställande sätt, kräfva relativt

drygare kostnader för materiel och andra tillbehör vid undervisningen.

De sålunda från olika håll vid ärendets föregående behandling i

Riksdagen framkomna yrkandena föranleda mig icke vid motionens

förnyade framläggande att i något väsentligt frångå min ursprungliga

ståndpunkt. Jag anhåller därför vördsamt att på grund af det nu anförda

få hemställa, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t ville

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till nya bestämmelser enligt här ofvan angifna grunder

för lärares aflöning vid fortsättningsskolor.»

I motionen hafva herrar M. Matsson, C. J. Berggren, G. M. Sandin,

A. Thyländer, Johan Forssell, Joll, Ström, M. Sundström, Joll. Er. Nordin,

L. Gust. Broomé, TF. Johansson i Olja och Ernst Beckman instämt.

Med förevarande motion åsyftas dels en förändring i själfva

organisationen af de läroanstalter, som under namn åt fortsättningsskolor

kunna af vederbörande skoldistrikt anordnas för vidare undervisning

åt lärjungar, hvilka genomgått fullständig kurs i den egentliga

folkskolan, dels ock eu ändring i grunderna för aflöningen af lärarne vid

dessa skolor. Förstnämnda syfte, som motionären i sin framställning

angifvit såsom det hufvudsakliga, finner utskottet beaktansvärdt.

För närvarande gäller för att fortsättningsskolor må komma i

åtnjutande af statsbidrag, att därstädes skall i hvarje fall meddelas

undervisning i kristendomskunskap, modersmålet, räknekonst och geometri

samt teckning, hvarjämte i sådan skola, såvidt möjligt, äfven bör

undervisas i fäderneslandets historia och naturkunnighet. Ett bibehållande

af förstnämnda fem läroämnen såsom obligatoriska torde

emellertid ej kunna anses fullt öfverensstämma med ifrågavarande skolors

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stats- (och Lag)utslcottets Utlåtande N:o 5.

uppgift, hvilken väl, såsom motionären angifvit, bör vara icke blott

att underhålla och förkofra lärjungarnes i folkskolan inhämtade kunskaper

utan äfven, så vidt möjligt, att bereda lärjungarne tillfälle att erhålla

sådana kunskaper, som med hänsyn till deras blifvande lefnadskall

kunna vara för dem af särskild praktisk nytta eller för hvilka de visa

en utpräglad håg. Skäl synas därför utskottet tala för, att såväl en

inskränkning i läroämnenas antal som en viss utsträckning af valfriheten

beträffande läroämnena medgifves, och delar utskottet motionärens

uppfattning om lämpligheten af att i allmänhet antalet läroämnen bestämmes

till minst tre samt att i fortsättningsskola, som är afsedd för

lärjungar, hvilka redan under minst ett år bevistat sådan skola, antalet

läroämnen må kunna vara mindre än tre.

Däremot kan utskottet icke förorda en fullt så vidsträckt valfrihet

beträffande läroämnen som den motionären ifrågasatt. Utskottet håller

nämligen före, att, i hufvudsaklig anslutning till Andra Kammarens vid

sistlidet års riksdag fattade beslut, i fortsättningsskolans första årsklass

i hvarje fall bör såsom obligatorisk bibehållas undervisningen i kristendom,

hufvudsakligen meddelad genom bibelläsning, samt i modersmålet,

företrädesvis med öfning att skriftligen begagna detsamma. Detta synes

utskottet påkalladt af ifrågavarande ämnens stora vikt för alla lärjungar,

oafsedt hvad deras kommande ställning i lifvet än må blifva, och torde

äfven med bibehållande af berörda två ämnen såsom obligatoriska det

berättigade krafvet på valfrihet, som betingas af fortsättningsskolornas

särskilda art och syftemål, vara tillräckligt tillgodosedt.

Vidare har motionären i fråga om dessa skolors anordning föreslagit,

dels att skoldistrikt på landsbygden må äga rätt att utan särskilda

inskränkningar efter rådande förhållanden anordna undervisningen äfven

såsom aftonskola, dels ock att, där examinerad folkskollärare eller folkskollärarinna

ej befinnes i tillfälle eller villig att åtaga sig ifrågavarande

undervisning, eller där sådant för undervisningen i särskildt läroämne

kan anses nödigt, såsom lärare eller lärarinna må kunna anställas äfven

annan person, som af vederbörande skolråd eller skolstyrelse och folkskoleinspektör

befinnes för ändamålet lämplig. Mot dessa förslag har

utskottet icke funnit något att erinra, och anser sig utskottet på de

af motionären anförda skäl böra tillstyrka ifrågavarande förändringar i

fortsättningsskolornas anordning.

Beträffande härefter grunderna för aflöningen till lärarne vid dessa

skolor, hvari motionären äfven påyrkat ändring, må erinras, att skoldistrikt,

som på föreskrifvet sätt anordnat fortsättningsskola med en årlig

undervisningstid af minst 180 timmar, nu erhåller bidrag af allmänna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 5.

medel sålunda, att för hvarje lärare, som meddelar undervisning under en

tid motsvarande två veckor om året med trettio timmars undervisning

hvarje vecka, statsbidrag utgår med 25 kronor, under en tid motsvarande

fyra veckor med 50 kronor och under eu tid motsvarande sex veckor

n\ed 75 kronor, under villkor att skoldistriktet för lärares aflönande

tillskjuter lika stort belopp. Enligt motionärens förslag skulle för en

undervisningstid af 180 timmar aflöningen utgå med minst 150 kronor,

hvaraf statsverket skulle tillskjuta eller 100 kronor och vederbörande

skoldistrikt V3 eller 50 kronor. Mot eu dylik höjning af statens bidrag

synes utskottet emellertid principiella betänkligheter möta. Grunden

till att staten beträffande folkskolorna lämnar större bidrag i penningar

än kommunerna till lärarnes aflöning, hvilket motionären åberopat som

stöd för sitt ifrågavarande förslag, torde först och främst vara, att

undervisningen där är obligatorisk, äfvensom att kommunerna lämna

en del bidrag i natura, som i många fall kunna anses motsvara det

Överskjutande beloppet af statens penningbidrag. Anordnandet af fortsättningsskolor

åter är beroende på kommunernas eget val, och där

torde åtminstone icke i någon nämnvärd grad kunna blifva tal om

naturaprestationer från kommunernas sida, som skulle kunna motsvara

ett ökadt bidrag från staten. Att under sådana förhållanden låta staten

bidraga till lärarnes vid fortsättningsskolor aflöning i större proportion

än nu gäller synes utskottet därför vara att frångå den princip, som

på detta område hittills fått göra sig gällande. Då vidare frågan om

fortsättningsskolor i de flesta fall ännu torde hafva sin största betydelse

för de förmögnare kommunerna, som se sig i stånd att bära de med

sådana skolors inrättande förenade utgifter, kan ej heller, enligt utskottets

förmenande, en dylik förändring anses påkallad af billighetsskäl. Skulle

däremot undervisningen vid ifrågavarande skolor, såsom motionären

antydt, en gång blifva obligatorisk, hvilket också på många håll torde

framstå som ett önskemål, synes utskottet frågan om en höjning af

statsbidraget lämpligen böra tagas under förnyadt öfvervägande.

Hvad slutligen angår motionärens förslag att, där fortsättningsskola,

som under året nyinrättats och blifvit anordnad såsom aftonskola

eller i hvilken undervisning meddelats i ett mindre antal läroämnen

än tre, varit i verksamhet under kortare tid än 180 timmar

under ett år, statsbidrag likväl må utgå med belopp, som svarar mot

undervisningstiden, dock ej för kortare tid än sextio timmar, anser sig

utskottet på de af motionären härför anförda skäl böra förorda bifall

till detta förslag. Utskottet förutsätter dessutom, att äfven i andra

afseenden förändrade bestämmelser rörande villkoren för statsbidragets

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 5.

utgående kunna erfordras för vinnande af motionens hufvudsakliga syfte,

och torde vid en blifvande utredning frågan härom äfven böra tagas

under öfvervägande.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen måtte i anledning af förevarande

motion i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till nya eller förändrade bestämmelser

rörande villkoren för statens bidrag till lärares aflöning

vid fortsättningsskolor.

Stockholm den 27 mars 1905.

På det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

Reservation

af herrar I). Persson och Seg er däld mot viss del af utskottets

motivering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:102 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående aflöning en till ämneslärare vid högre folkskolor. s. 4 i texten