Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 6

1905-03-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1905:6, Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 6.

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1905, kl. 3 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets ■utlåtande n:o 4, i anledning

af väckt motion om statsbidrag till aflönande afl

fjärdingsman.

Sammansatta stats- ock lagutskottet har till förberedande behandling

fått emottaga en af herr P. Zimdahl inom Andra Kammaren väckt

motion, n:o 104, så lydande:

»Oaktadt de motioner, jag vid de två nästföregående åren tagit

mig friheten framlägga för Riksdagen, nämligen angående förändradt

sätt för fjärdingsmännens aflöning, ej vunnit Riksdagens bifall, har

min öfvertygelse om befogenheten af och det rättvisa uti att ifrågavarande

aflöning till någon viss del utginge af statens medel icke rubbats.

Ostridigt är ju, att fjärdingsmanstjänsten är af den beskaffenhet, att

dess innehafvare i öfvervägande grad är att betrakta som en statens

tjänsteman. Visserligen har kommunalstämman att tillsätta fjärdingsman,

men dennes lämplighet skall emellertid pröfvas af en kronans tjänsteman:

kronofogden, hvilken äfven äger att utfärda behörigt antagningsbevis.

Därjämte äger kronofogde rättighet att vid uppkommen ledighet af fjärdingsmansbefattning

förordna lämplig person att uppehålla befattningen,

till dess att fjärdingsman varder af kommunen i behörig ordning tillsatt.

Vidare är att märka, att fjärdingsman, enligt Kungl. Maj:ts nådiga

instruktion för fjärdingsmän af den 29 september 1899, lyder under

Konungens befallningshafvande, kronofogde och länsman, äfvensom att

fjärdingsman har att fullgöra hvad dessa kronans tjänstemän enligt

gällande instruktion anbefalla honom. Redan häraf framgår, att fjärdingsmannabestyret

till sin ai''t mera är att betrakta som en kronans än

en kommunens angelägenhet. Detta blir än mera tydligt, då man

tager i betraktande de göromål, som enligt gällande instruktion åligga

fjärdingsman.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 6.

Sådana äro som kandi, bland annat:

att, då gröfre brott begåtts, inberätta detta till länsmannen eller

kronofogden samt att lämna den laga handräckning, som påkallas;

att efter vederbörande kronofogdes eller länsmans föreskrift vara

närvarande vid inom distriktet förekommande uppbörder, äfven af kronoutskylder;
att

vid värnpliktiges inskrifning och mönstring samt vid beväringskontingents

samling för afgång till öfningsort, äfvensom då sådan kontingent

efter slutad öfning upplöses, vid truppers tåg och inkvartering

samt vid utgörande af kungs- och kronoskjuts lämna det biträde, som

af kronofogde och länsman påkallas;

att, när fjärdingsman därom af kronofogde eller länsman anlitas,

dels förrätta utmätning af lösegendom för indrifning af obetalta kronouppbördsmedel

och dels lämna enahanda biträde vid indrifning af expeditionslösen

m. m.;

att enligt föreskrift af kronofogde eller länsman biträda vid indrifning

af böter och vid personers häktning samt i egenskap af extra

fånggevaldiger fortskaffa fångar enligt därför af kronobetjäningen utfärdad

förpassning;

att enligt förmäns uppdrag delgifva stämningar i brottmål, kalla

nämnd till urtima ting m. 11. allmänna förrättningar samt verkställa

andra det allmännas tjänst rörande kallelser och kommunikationer;

att å utsatt tid och ställe tillhandahålla de skattskyldige debetsedlar

på de allmänna utskylderna o. s. v.

Ingen lär väl kunna förneka, att de här uppräknade tjänsteåligganden,

hvilka tillhöra fjärdingsmannabefattningen, i öfvervägande

grad äro att hänföra till funktioner i statens tjänst. Under sådant förhållande

synes det vara en fullkomlig obillighet, att aflöningen till

fjärdingsmännen skall uteslutande utgå af kommunen.

Tvärtom skulle det knappast kunna anses obilligt, att fjärdingsmännens

aflöning helt och hållet öfvertoges af staten. Men så länge

fjärdingsmanstjänsten anses såsom ett menighetsbestyr och det tillkommer

kommunalstämman att utse fjärdingsman, torde det vara med

rättvisa och billighet bäst öfverensstämmande, att ifrågavarande aflöning

utginge dels af statsmedel och dels af komnrunerna.

På grund af de skäl, jag sålunda anfört, vågar jag föreslå, att

Riksdagen må besluta, att fjärdingsmanslönen hädanefter skall utgå till

hälften af statens medel och till hälften af kommunen.))

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

Såsom i motionen omnämnts, var frågan om skyldighet för staten

att bidraga till fjärdingsmans aflöning på grund af framställning af

samme motionär föremål för nästlidet års Riksdags pröfning. Det

sammansatta stats- och lagutskott, som då hade att behandla frågan,

fann icke skäl föreligga, som talade för en förändring uti fjärdingsmannabefattningens

genom sekler liäfdvunna karaktär af kommunal instution

— ett menighetsbestyr, och erinrade utskottet, hurusom af den

för fjärd in gam ämnen nu gällande instruktion, utfärdad af Kungl. Maj:t

den 29 september 1899, syntes framgå, att fjärdingsmännens åligganden

hufvudsakligen afsåge att verka för uppehållande af ordning och säkerhet,

hvar och eu inom den eller de kommuner, inom hvilka han blifvit

till fjärdingsman utsedd. Att fjärdingsmannen för detta sitt arbete

afiönades af kommunen syntes utskottet icke innebära någon obillighet,

särskild! som staten numera årligen bidroge med betydliga belopp till

aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet. Till detta

ändamål hade för år 1905 anslagits ett belopp af 110,000 kronor.

Hufvudsakligen på dessa skäl hemställde utskottet om afslag å motionen,

och blef också detta Riksdagens beslut.

Nuvarande sammansatta stats- och lagutskott hyser i frågan samma

uppfattning och kan sålunda ej förorda bifall till nu förevarande motion.

Sedan förra året, då Riksdagen senast fattade beslut i ämnet, hafva

icke heller några ändrade förhållanden på detta område inträdt, som

skulle kunna föranleda till ett frånträdande af samma beslut. Formellt

sedt torde också ett beslut från Riksdagens sida i den af motionären

föreslagna riktningen icke lämpligen böra ifrågakomma, då motionären

icke hemställt om något visst anslagsbelopp för det afsedda ändamålet.

Utskottet får alltså hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 mars 1905.

På det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:103 Riksdagens Skrifvelse N:o 103,] s. 1 i texten