Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7

1905-03-27 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1905:7, Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

17

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1905, kl. 3 e. in.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 5, i anledning

af väckt motion om aflöningen till ämneslärare vid högre

folkskolor.

Till förberedande behandling har sammansatta stats- och lagutskottet

fått emottaga en inom Andra Kammaren af herr C. B. Johansson

i Jönköping väckt motion n:o 102, af följande lydelse:

»Vi hafva i vårt land en skolform, som är föga känd utom de

intresserade skolmannens krets och utom gränserna för de trakter, inom

hvilka den är representerad. Nämnda skolform finnes i de högre folkskolorna,

för hvilka jag härmed ber få taga Riksdagens uppmärksamhet

i anspråk.

De högre folkskolorna leda sitt upphof från ett beslut af Rikets

Ständer vid 1856—1858 års riksdag. I den underdåniga skrifvelse,

daterad den 2 mars 1858, hvilken om detta beslut afläts till Kungl.

Maj:t, heter det i fråga om syftet med dessa skolor sålunda:

»Ändamålet med dessa högre folkskolor måste i första rummet

vara att åt arbetsklassens, ej blott de mera förmögnas, utan jämväl de

fattigares barn, hvilka blifvit begåfvade med bättre fattningsförmåga

samt visa framstående lärolust, bereda tillfälle att inhämta för framtida

själfstudier behöfliga förkunskaper, äfvensom att genom goda lärares

handledning vinna allmän förståndsutveckling och sinneslyftning till

deltagande i fosterlandets och mänsklighetens högre angelägenheter,

och detta utan att de genom skolan ryckas utur deras vanliga lefnadsBih.

till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. 2 Afd. 5 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Stats- (och Lag)utslcottets Utlåtande N:o 7.

förhållanden eller för mycket afhållas från en för framtida arbetsduglighet

nödvändig ihärdighet uti kroppsarbete.

Lätteligen inses den stora vikten utaf att på detta sätt åt samhället

tillgodogöra samt bibehålla kärnfrisk den talrika skara bland det

O O

uppväxande släktet, som tydligen af naturen är danad att med det

förtroliga kamratskapets öfvertygande och bevekande inflytande verka

under lifvet såsom andligt och lekamligt välgörande föredömen bland

arbetsklassen, äfvensom att utgöra ett allt mer och mer utveckladt

kommunalväsendes säkraste stöd.»

I fråga om den kompetens, som ansågs böra fordras af lärare vid

de högre folkskolorna, yttras i samma skrifvelse följande: »Hvad sär
skilt

angår yrkandet, att lärarne vid dessa skolor höra äga akademisk

bildning, så, och om i allmänhet af hvarje duglig skollärare måste

fordras en klar genomskådning af undervisningsämnet, för att kunna

gifva åt dess meddelande en verkligt bildande kraft, torde denna egenskap

vara så mycket nödvändigare hos läraren vid den högre folkskolan,

i anseende till den omständighet, att flertalet af denna skolas lärjungar

fortfarande kommer att tillhöra den arbetande klassen. Detta förhållande

kräfver nämligen, att den till arbetsduglighet uppvuxne lärjungen icke

alltför lång tid af året vistas vid skolan, för att icke blifva för sitt

framtida lefnadsyrke mindre skicklig genom den förvekligande inverkan

af studerkammarlifvets stillhet. Här gäller således för läraren att utur

hvarje läroämne kort och klart sammanfatta dess innehåll och detta

så, att det meddelade gifver lärjungen både lust och förmåga att under

skolundervisningens mellantider, äfvensom efter dess slut, på egen hand

småningom fullständiga den erhållna kunskapen.»

Rikets Ständers ifrågavarande beslut förauledde stadgandet i kung!,

kungörelsen den 23 april 1858, att där högre folkskolor med för studier

vid universitet väl vitsordade lärare blefve inrättade på landsbygden,

kunde hvarje sådan skola af statsmedel erhålla ett årligt understöd af

högst 1,000 r:dr rmt, under villkor, att vederbörande skoldistrikt för

samma ändamål tillsköte minst hälften så mycket som statsverket. —

Genom kungl. kungörelsen den 16 juni 1875 höjdes nämnda understöd

under samma villkor till 1,200 kronor för hvarje skola, och genom

kungl. kungörelsen den 28 maj 1897 medgafs, att högre folkskola må

kunna erhålla understöd med nyssnämnda belopp och under samma

villkor till hvardera af högst två årsklasser. Efter hand hafva därjämte

tillkommit föreskrifter, att till lärjungar i högre folkskola ej andra må

mottagas än sådana, som redan genomgått den egentliga folkskolans

lärokurs, att lärarne skola — jämte det de böra vara väl vitsordade för

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

studier idkade vid universitet — jämväl kafva med godt vitsord genomgått

den praktiska öfningskursen vid ett folkskolelärareseminarium, och

att högre folkskolor må kunna inrättas ej blott på landsbygden utan

jämväl i städer, som hafva hvarken allmänt läroverk eller pedagogi.

I anledning af kungl. kungörelsen den 23 april 1858 inrättades

under de därefter följande åren högre folkskolor i olika delar af landet,

de flesta i Skåne. Någon större utbredning erhöll skolformen emellertid

tills vidare icke. Den nödvändiga förutsättningen för densamma,

nämligen eu väl ordnad egentlig folkskola, hade ännu icke hunnit

komma till stånd. Församlingarnas bemödanden måste i främsta rummet

rikta sig på åstadkommandet af en sådan. Under dessa bemödanden

fick man att kämpa med ogynnsamma förhållanden af flera slag

och kom blott långsamt framåt. En kraftig utveckling erhöll folkskolan

till eu början nästan blott i de större städerna. Men där hade man

icke lof att inrätta högre folkskolor utan måste, när behofvet af denna

skolform där inträdde, nöja sig med det surrogat för dem, hvithet i de

flesta större städer kommit till stånd under namn af folkskolans högre

afdelning.

På senaste tiden hafva emellertid något förbättrade förhållanden

inträdt. Visseidigen finnes ännu i synnerhet på landsbygden en stor

mängd skoldistrikt, inom Indika den egentliga folkskolan icke hittills

erhållit en tillfredsställande anordning. Men andra åter finnas, där detta

åtminstone relativt kan sägas vara fallet. I jämbredd härmed har äfven

på landsbygden behofvet af eu öfverbyggnad på folkskolan gjort sig

starkare gällande. Under de senaste åren hafva därför åter högre folkskolor

börjat upprättas i landet. Sedan år 1900 hafva åtminstone 4

nya sådana skolor kommit till stånd, och inalles funnos under år 1904

20 högre folkskolor i verksamhet.

Men ändrade tidsförhållanden vålla nu eu annan svårighet för

dessa skolor. Då grundplanen för högre folkskolan vid 1856—1858

års riksdag eller för nära 50 år sedan utkastades, ansåg man ett belopp

af 1,200 till 1,500 kronor jämte bostad m. in. utgöra en lämplig lön

för läraren vid eu dylik skola. På den tiden var också utan tvifvel

eu sådan aflöning jämförelsevis tillräcklig. Tidsförhållandena voro då

sådana, att en dylik inkomst kunde anses lämna en någorlunda anständig

bärgning äfven för en lärare, som aflagt akademisk examen. Efter

dessa förhållanden bestämdes de belopp, med Indika såväl staten som

vederbörande skoldistrikt borde bidraga till kostnaden för en högre

folkskola, och ifrågavarande belopp hafva sedermera endast obetydligt

blifvit höjda. I följd häraf utgå också lönerna till lärarne vid de högre

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 7.

folkskolorna fortfarande i allmänhet blott med belopp å 1,300 till 1,800

kronor jämte husrum och vedbrand. Det är uppenbart, att sådana löner

under nu rådande tidsförhållanden äro otillräckliga. En ung man i

våra dagar, hvilken idkat studier vid universitet och därtill aflagt folkskollärareexamen,

nöjer sig icke och kan icke i regeln nöja sig med

en dylik inkomst, såvidt det icke är fråga om eu anställning blott för

kortare tid.

De högre folkskolorna stå sålunda för närvarande i det läget, att

de hafva ytterst ringa utsikt att erhålla dugliga lärare. I synnerhet

efter det förbättrade löneförmåner beviljats allmänna läroverkens lärare,

torde ingen ung man, som idkat studier vid universitetet, utan af rent

nödtvång mottaga anställning vid eu högre folkskola, där icke blott

grundlönen är så lag, som nyss angifvits, utan där ålderstillägg därjämte

alldeles saknas. Endast personer, som af en eller annan anledning

ej kunnat fullborda sina akademiska studier, torde kunna påräknas

som aspiranter till högre folkskolans lärarebefattningar. Men en lärarekår

vid dessa skolor, hvilken skulle komma att utgöras väsentligen af

mer eller mindre afsigkomna studenter, kan icke vara skickad att på

detta område föra folkbildningen framåt.

Det synes uppenbart, att en ändring i det så uppkomna förhållandet

bör åvägabringas. Efter min mening äro tvenne åtgärder för sådant

ändamål nödiga. I första rummet är en förbättring af de ifrågavarande

lärarnes löner af behofvet påkallad. Den högre folkskolans lärare böra

åtminstone tillförsäkras löneförmåner, som motsvara hvad de bättre

aflönade folkskollärarne i landet åtnjuta. Som bekant, är i våra städer

för dessa senare lärare en grundlön af 1,400 till 1,600 kronor med

ökning medelst ålderstillägg till omkring 2,500 kronor numera snarare

regel än undantag. I dessa lönebelopp ingår visserligen äfven ersättning

för bostad och vedbrand, men äfven med fästadt afseende härvid

torde för högre folkskolans lärare en lagstadgad grundlön af 1,400

kronor förutom husrum med vedbrand eller ersättning därför snarare

böra anses för litet än för mycket. Jämte denna grundlön borde de

liksom lärarne vid de allmänna läroverken äga rätt att erhålla 4 ålderstillägg

efter resp. 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring som ordinarie.

För hvarje ålderstillägg synas 300 kronor vara ett lämpligt belopp.

Städernas folkskollärare åtnjuta i allmänhet ålderstillägg å 200 till

300 kronor, och för allmänna läroverkens lärare utgår hvarje .ålderstillägg

med 500 kronor. Genom en lönereglering enligt dessa grunder

skulle högsta lönebeloppet för eu lärare vid högre folkskola sålunda

komma att utgöra 2,600 kronor jämte husrum och vedbrand.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Emellertid är en dylik löneförbättring icke ensam till fyllest för

att tillförsäkra de högre folkskolorna ett godt lärarematerial. I täflan

med allmänna läroverken skulle dessa skolor fortfarande från universiteten

kunna draga till sig endast de allra svagast kvalificerade lärareämnena.

Därför synes mig äfven en annan åtgärd i förutnämnda syfte

vara af nöden. Man bör vidtaga sådana mått och steg, att den högre

folkskolans lärarekår kommer att rekryteras af eliterna ur folkskollärarekåren

och ej af de svagaste adepterna från universiteten. Men

detta bör icke ske genom att kompetensfordringarna sänkas, utan sådana

anordningar böra i stället vidtagas, att tillfälle beredes för mera

begåfvade och energiska folkskollärare att vid universitet aflägga eu

andra och högre lärareexamen. Genom en djdik åtgärd, som äfven

från andra synpunkter måste betecknas som synnerligen lämplig och

önskvärd, skulle erhållas ett förträffligt lärarematerial för den högre

folkskolan, och sådana lärare skulle dessutom finna en särdeles lämplig

användning som öfverlärare vid större folkskolor, som lärare i folkskolans

högre afdelning och som folkskoleinspektörer in. m. , Redan

under nuvarande förhållanden har man ju funnit sig föranlåten att i

åtskilliga fall taga folkskollärare till folkskoleinspektörer, liksom flera

sådana genom dispens erhållit rätt att söka lärarebefattningar vid högre

folkskolor. Detta pekar på en naturlig benägenhet hos utvecklingen

att slå in i denna riktning. Denna benägenhet bör icke stäf]as, men

man bör se till, att ifrågavarande lärare sättas i tillfälle att förvärfva

sig bästa möjliga kompetens för de befattningar, till hvilka de genom

förhållandenas makt i alla händelser synas komma att framdeles bli de

lämpligaste äspiranterna.

Den åtgärd, som jag här tillåtit mig förorda, torde icke lämpligen

kunna vidtagas utan i samband med en välbeliöflig reform af våra

folkskollärareseminarier eller efter det en sådan reform genomförts.

Men eu dylik reform är redan förebådad, och jag har därför haft så

mycket större anledning att erinra om nu berörda fråga, hvilken vid

en blifvande reform af folkskollärareseminarierna ej bör lämnas obeaktad,

och hvilken är af särskild vikt för högre folkskolan, enär för

denna skola endast en lönereglering, sådan en dylik för närvarande

kan tänkas möjlig att genomföra, icke är till fyllest, utan äfven åtgärder

kräfvas för åvägabringande af ett godt lärarematerial.

Om åtgärder i sistnämnda syfte emellertid icke äro af beskaffenhet

att kunna omedelbart vidtagas, så synes mig däremot en löneförbättringåt

lärarne vid de högre folkskolorna böra ju förr dess hellre beviljas.

En sådan löneförbättring påfordras särskildt såsom en gärd af rättvisa

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 7.

och billighet gentemot dessa skolors nuvarande lärare. Flera af dessa

lärare hafva under lång tid tjänstgjort i sin nuvarande egenskap. Under

det andra tjänstemän, hvilka liksom de mottagit befattningar, förenade

med en liten, efter forna tidsförhållanden afpassad lön, efter hand erhållit

löneförbättringar och ålderstillägg i den män stegrade lefnadskostnader

gjort sådant behöfligt, hafva ifrågavarande lärare som regel

erhållit hvarken det ena eller det andra. Det vore i sanning hårdt

och orättvist, om icke samma humana uppfattning, hvilken gjort sig

gällande i detta afseende beträffande andra tjänsteinnehafvare, skulle i

någon mån vinna tillämpning äfven beträffande dessa lärare. Man kan

icke med fog invända, att det är skoldistrikten, som det i detta afseende

tillkommer att ingripa. De högre folkskolorna intaga samma ställning

som folkskolorna i allmänhet; de äro underkastade samma inspektion

och kontroll i öfrigt som dessa, och staten bidrager i minst samma,

men vanligen i afsevärdt högre proportion till deras utgifter. Då nu

den egentliga folkskolans lärare genom staten tillförsäkrats viss minimilön

och bestämda ålderstillägg, hvilka till viss del utgå från statsverket,

så böra i konsekvens härmed likartade förmåner beviljas äfven

högre folkskolans lärare. I själfva verket vore det önskligt, att ålderstilläggen

i detta fall kunde få helt och hållet utgå af statsmedel. Detta

önskemål har framhållits af liera utaf ifrågavarande lärare med påpekande

af att svårigheter i åtskilliga fall torde möta för anskaffande af medel

till bestridande af resp. skoldistrikts andel i ålders tilläggen. Då ett

förslag i sådan riktning emellertid utan tvifvel skulle befinnas alltför

mycket strida mot de grundsatser, som hittills tillämpats i liknande

fall, vågar jag ej föreslå annat, än att ålderstilläggen här liksom i fråga

om folkskollärarne skola med V3 utgå från vederbörande skoldistrikt

och med 2/3 från statsverket. Ålderstilläggen böra äfven i öfrigt utgå

enligt samma bestämmelser, som gälla beträffande folkskollärares rätt

till ålderstillägg. I fråga om minimilönen föreslår jag endast fixering

af dess belopp, men i öfrigt ingen ändring beträffande de grunder,

enligt hvilka bidrag från statsverket hittills utgått till de högre folkskolorna

och kunnat disponeras till hirarnes aflöning.

Då de högre folkskolorna äro jämförelsevis få till antalet och i

regeln b lott en lärare vid hvarje skola innehar ordinarie anställning,

skulle en sådan löneförbättring, som här omförmälts, ej komma att

medföra synnerligt dryga kostnader för statsverket. Såvidt jag vid en

hastig öfverblick, med ledning af uppgifterna i senast utkomna folkskolematrikel

af doktor C. Gustafsson, kunnat finna, skulle dessa kost
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

nader för den närmast följande tiden komma att uppgå till mellan 6

och 7 tusen kronor årligen, för 1906 ensamt till 6,200 kronor.

På grund af det nu anförda tillåter jag mig vördsamt föreslå,

det Riksdagen ville besluta:

att ämneslärare, som i behörig ordning vunnit anställning vid

högre folkskola, skall vara berättigad till en årlig lön af 1,400 kronor

jämte husrum och vedbrand samt därjämte till 4 ålderstillägg, hvartdera

å 300 kronor, hvilka ålderstillägg skola utgå det första efter 5, det

andra efter 10, det tredje efter 15 och det fjärde efter 20 års tjänstgöring

som ordinarie vid högre folkskola och i öfrigt enligt de bestämmelser,

-som gälla i afseende på ordinarie folkskolhtrares rätt till

ålderstillägg;

att till högre folkskola må, utöfver det anslag, som på grund af

hittills gällande författningar kan varda henne tilldeladt, af statsmedel

utgå ett årligt bidrag, motsvarande s|3 af sammanlagda beloppet af de

ålderstillägg, till hvilka vid skolan anställda ordinarie ämneslärare äro

berättigade.»

I motionens syfte hafva herrar Hugo Segerdahl, Nils Broander,

Frtdtjuf Berg, Emil Hammarlund och Jacob Larsson instämt.

Syftet med förevarande motion — att bereda ämneslärarne vid de

högre folkskolorna en ekonomiskt bättre ställning — synes utskottet

behjärtansvärdt. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att de till

dessa lärare utgående lönerna under nuvarande förhållanden i allmänhet

äro otillräckliga och ej motsvara de anspråk, som i fråga om utbildning

och kompetens måste ställas på ifrågavarande personer. Såsom

motionären framhållit, äro åtskilliga lärare vid den egentliga folkskolan

i ekonomiskt afseende bättre lottade än lärarne vid de högre

folkskolorna. En förbättring af sistnämnda lärares lönevillkor synes

utskottet därför vara af rättvisa och billighet påkallad, och delar utskottet

motionärens uppfattning om att den högre folkskolans lärare

böra komma i åtnjutande af åtminstone samma löneförmåner, som nu

tillkomma de bättre aflönade inom lärarekåren vid den egentliga folkskolan.

I likhet med dessa torde sålunda, såsom motionären föreslagit,

ifrågavarande lärare böra tillförsäkras en viss minimilön och vissa bestämda

ålderstillägg.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Emellertid anser sig utskottet icke enbart på den af motionären

i ämnet förebragta utredningen nu kunna uttala sig om befogenheten

af de föreslagna lönebeloppen. Beträffande särskildt de ifrågasatta

ålder stilläggen, vill utskottet erinra därom, att folkskollärarne, med

hvilka lärarne vid de högre folkskolorna, älven enligt motionärens

framställning, snarast är o att jämföra, icke åtnjuta mera än tre ålderstillägg.

Slutligen anser utskottet, att det bör tagas i särskildt öfvervägande,

i hvilken form det förhöjda bidrag, som för ifrågavarande

lönereglering af staten erfordras, .bör utgå.

Det synes utskottet sålunda lämpligast att öfverlämna åt Kung!.

Maj:t att i första hand utreda frågan om förbättrade lönevillkor för

lärarne vid de högre folkskolorna och i sammanhang därmed öfverväga,

i hvad mån staten skäligen bör bidraga till den sålunda ifrågasatta

löneregleringens genomförande.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen måtte i anledning af förevarande

motion i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta utreda, på hvad sätt och under hvilka

villkor lärarne vid högre folkskolor må kunna erhålla

eu efter nutida förhållanden lämpad aflöning, äfvensom

i hvad mån ytterligare bidrag från staten därtill

skäligen bör utgå, samt för Riksdagen framlägga det

förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 27 mars 1905.

På det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

STOCKHOLM, ISVÄG MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:114 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående . understöd åt folkbibliotek m. m. s. 1 i texten