Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9

1905-04-03 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1905:9, Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

1

Nio 9.

Ank. till Kiksd. kansli den 3 april 1905, kl. 2 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande, n:o 6, i anledning

af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag

angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på

afdelning ar äfvensom stadga angående måls handläggning

i vissa fall af Kungl. Maj.ts högsta domstols afdelningar

samfäldt, dels af berörda förslag föranledda, i statsverkspropositionen

gjorda framställningar om höjning af anslaget

till högsta domstolen och nedre justitierevisionen,

dels ock tvenne med föranledande af Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag afgifna motioner.

l:o.

Genom en den 14 januari innevarande år aflåten proposition, n:o 14,

har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet

och högsta domstolen förda protokoll, jämlikt 87 § regeringsformen, föreslagit

Kiksdagen att antaga

Bill. till Likså. Prot. 1905. 4 Sami. 2 Afd. 7 Höft. (N:o 9). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och. Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

dels följande förslag till

Lag

angående Kungl. Majds högsta domstols tjänstgöring gå af delningar.

Med upphäfvande af lagen angående Kungl. Maj:ts högsta domstols

tjänstgöring på afdelningar den 26 mars 1897 förordnas som följer:

1 §•

Kungl. Maj:ts högsta domstol skall intill 1908 års utgång utgöras af

tjuguett justitieråd. Därefter skall antalet justitieråd, i den mån sådant

i följd af inträffade ledigheter kan ske, nedbringas till aderton.

Högsta domstolen arbetar på afdelningar, på sätt nedan^sägs.

2 §•

Aderton veckor hvarje år skall högsta domstolen arbeta på en afdelning,

under den öfriga tiden af året utom öfliga jul- och påskferier

på två afdelningar.

3 §•

Så länge justitierådens antal är tjuguett, bildas ytterligare en afdelning,

å hvilken tjänstgöring äger rum tjugufem veckor om året.

4 §.

Där högsta domstolen, sedan justitierådens antal nedbringats till

aderton, finner den tjänstgöring, som enligt 2 § är föreskrifven å dels

en och dels två afdelningar, med hänsyn till antalet af mål och ärenden

icke vara tillräcklig, bör högsta domstolen arbeta på ytterligare en afdelning

i sex veckor om året.

Hvad nu är föreskrifvet skall jämväl äga tillämpning, medan justitierådens

antal utgör nitton eller tjugu, dock att den tid, under hvilken

tjänstgöring å ytterligare en afdelning skall äga rum, bör lämpas efter de

sålunda befintliga arbetskrafterna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9. 3

5 §.

A fdelningarua äro lika behöriga att upptaga de till högsta domstolens

handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af den

ordning, hvari de enligt gällande föreskrifter anmälas.

6 §•

Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet äger högsta domstolen

att emellan justitieråden fördela tjänstgöringsskyldigheten.

7 §•

Angående måls handläggning i vissa fall af högsta domstolens afdelningar

samfäldt är särskilt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1905.

dels ock följande förslag till

Stadga

angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj ds högsta domstols

afdelningar samfäldt.

Med upphäfvande af stadgan angående måls handläggning i vissa fall

af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfäldt den 21 april 1876

förordnas som följer:

Mom. 1.

Finner någon af högsta domstolens afdelningar, vid öfverläggning

till dom, den å afdelningen rådande mening afvika från rättsgrundsats

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande No 9.

eller lagtolkning, som förut varit af högsta domstolen antagen; då må afdelningen

förordna, att målet skall af högsta domstolens afdelningar samfäldt

afdömas; och böra, där laga hinder icke möter, alla justitieråden i

målets pröfning deltaga.

Hafva i särskilda, för afdelningen kända, domar mot hvarandra

stridande åsikter, i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning, på

olika tider gjort sig inom högsta domstolen gällande, äge hvad ofvan

föreskrifvet är tillämpning endast i det fall, att afdelningen finner den

rådande meningen afvika från den senast meddelade domen.

Mom. 2.

Hvad i föregående moment stadgadt är, afser ej mål, som från krigsdomstol

dragés under Konungens pröfning; ej heller mål, som angår häktad

person eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt afgörande,

där sådant mål förekommer under tiden från och med den 1 juni till

och med den 15 september.

Denna stadga träder i kraft den 1 november 1905.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden

den 31 december 1904 har föredragande departementschefen

yttrat:

Genom revisionssekreterarnes arbetsredogörelser hade hans uppmärksamhet

fästats därpå, att antalet mål och ärenden, som i högsta domstolen

väntade på afgörande, under de sista åren ökats. Härvid komme företrädesvis

revisionssakerna i betraktande, enär dessa utgjorde den mest

tyngande delen af högsta domstolens arbetsbörda. Sedan högsta domstolen

år 1897 förstärkts med två ledamöter, hade visserligen under de sju åren

1897—1903 i medeltal blifvit afgjorda 523 revisionssaker om året emot

428 i medeltal för näst föregående 7 år. Icke desto mindre hade balansen

af oafgjorda revisionssaker visat en endast öfvergående och järn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande No 9.

förelsevis ringa minskning. Enligt den officiella statistiken utgjorde nämligen

antalet oafgjorda revisionssaker

vid 1896 års slut.................................... 762

» 1897 » » 717

» 1898 » » 785

» 1899 » » 698

» 1900 » » 683

» 1901 » » 631

» 1902 » » 684

» 1903 » » 723

För innevarande år kunde några bestämda siffror ej uppgifvas, men,

enligt hvad departementschefen inhämtat, hade balansen af revisionssaker

under året högst betydligt ökats och torde uppgå till omkring 900,

hvadan ställningen med afseende å dessa saker nu vore ännu sämre än

vid 1896 års utgång.

Balansen af skiftesmål samt civila och kriminella besvärsmål hade

under några år efter 1897 väsentligen minskats. Äfven denna minskning

hade emellertid visat sig vara af öfvergående natur, och under de sista

åren hade balansen visat tendens att stiga till samma siffra som vid 1896

års utgång. Balansen af dessa mål utgjorde nämligen:

vid 1896 års slut.................................... 735

» 1897 » » 505

» 1898 » » 451

» 1899 ''> » 364

» 1900 » » 397

» 1901 » » 417

» 1902 » » 573

» 1903 » » 644

I fråga om växlingarna i antalet till högsta domstolen inkomna samt

där afgjorda och balanserade mål och ärenden från och med år 1861, då

högsta domstolen började arbeta på två afdelningar, hänförde^sig''departementschefen

till en inom justitiedepartementet uppgjord tabell, som finnes

bifogad Kungl. Maj:ts förevarande proposition och till hvilken utskottet

tillåter sig hänvisa.

Med anledning af den inträdda ökningen i balansen hade departementschefen

anmodat högsta domstolens ledamöter att afgifva yttrande,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

huruvida de ansåge erforderligt, att någon åtgärd för balansens minskande

nu vidtoges och, i sådan händelse, hvilken utväg de funne för ändamålet

lämpligast.

Sedan departementschefen anmält, att sådant yttrande inkommit, samt

redogjort för innehållet i nämnda yttrande, hvithet finnes bilagdt den

kungl. propositionen och hvartill utskottet äfven tillåter sig hänvisa, anförde

departementschefen följande:

»Såsom framgår af det afgifna yttrandet, hafva inom högsta domstolen

föreslagits två slags åtgärder för möjliggörande af ökad skyndsamhet

i målens afgörande, nämligen dels provisoriska anordningar för afarbetande

af den nu befintliga balansen och dels åtskilliga lagändringar till förebyggande

för framtiden af ny balans. I afseende å dessa senare torde

utan vidare vara uppenbart, att de äro allt för omfattande för att förslag

därom nu omedelbart skall kunna framläggas. I alla händelser måste

alltid en jämförelsevis lång tid förflyta, innan det skall blifva möjligt att

slutligt pröfva och afgöra alla dessa frågor, ty vissa af dem förutsätta

ändring af grundlag och andra torde äfven böra lösas i samband med

ifrågasatt inrättande af en administrativ högsta domstol, hvilken fråga

ännu är under utredning. Dock behöfver det väl knappast sägas, att jag

ofördröjligen skall taga under ompröfning, hvilka åtgärder böra till lindring

af högsta domstolens arbetsbörda vidtagas, samt låta utarbeta de lagförslag,

som häraf föranledas.

Emellertid hafva högsta domstolens samtliga ledamöter, med undantag

af två, ansett att, förutom åtgärder för minskning af högsta domstolens

arbetsbörda, särskilda anordningar böra vidtagas för att balansen

må kunna nedbringas till sådan omfattning, som kan öfverensstämma med

den rättssökande allmänhetens befogade anspråk på snabb rättsskipning.

Uppenbart synes mig vara, att äfven mycket verksamma lagändringar i

syfte att lindra högsta domstolens arbetsbörda, om och när de blifva

antagna, icke kunna så minska denna börda, att den nuvarande stora

balansen skall inom rimlig tid vara afarbetad, helst om ytterligare ökning

i balansen skett, inuan lagändringarna kommit till stånd. Det torde

därför under alla förhållanden vara synnerligen nödigt att med det snaraste

vidtaga åtgärder, åsyftande att förstärka högsta domstolens arbetskrafter,

men dessa åtgärder böra, såsom inom högsta domstolen uttalats, endast

vara provisoriska. Hufvudsyftet måste vara att för framtiden på verksamt

sätt minska högsta domstolens arbetsbörda.

För vinnandet af omförmälda tillfälliga förstärkning hafva inom högsta

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

domstolen föreslagits två olika utvägar. Den ena af dessa afser att öka

justitierådens antal med tre, dock att, sedan den för balansens afarbetande

beräknade tiden förflutit, ledamöternas antal skulle, därigenom att uppkommande

ledigbeter ej fylldes, åter nedbringas till det nuvarande eller

aderton. Den andra utvägen åsyftar att för viss tid förordna sex extra

ordinarie bisittare i högsta domstolen.

Det senare förslaget medför den af allmänna meningen inom högsta

domstolen erkända fördel, att arbete på afdelning, bestående af fem

ledamöter, ej behöfver ifrågakomma; i detta hänseende äger det företräde

framför såväl det förra förslaget som den hittills i senare tid under

viss del af året följda ordningen. Ett förslag att anordna extra bisittare

i högsta domstolen torde dock möta starkt motstånd. Uppfattningen

därom, att domsrättens utöfning i högsta instans ej bör uppdragas åt

andra än ordinarie ledamöter i denna instans, lärer här i landet vara

så stadgad, att hvarken de skäl, som tala mot tillsättandet af tre nya

justitierådsämbeten, eller exemplen från utlandet torde på denna uppfattning

öfva någon större inverkan. Härtill kommer, att eu tillfällig

anordning med extra ordinarie bisittare förutsätter ändring af grundlag

och att vid sådant förhållande den såsom brådskande ansedda förstärkningen

icke skulle kunna vinnas förr än under senare delen af år 1906.

Det bör ej heller förbises, att en anordning med sex bisittare skulle medföra

svårighet att till så stort antal, som häraf skulle påkallas, på en

gång erhålla fullt lämpliga föredragande.

Förslaget att tillsätta tre nya justitieråd kan icke, såsom redan är

antydt, bereda möjlighet att så sammansätta tre afdelningar af högsta

domstolen, att sju ledamöter komme att arbeta på hvarje afdelning, utan

den ena afdelningen måste blifva sammansatt af allenast fem ledamöter.

Från rättssäkerhetens synpunkt är detta otvifvelaktigt mindre tillfredsställande,

för så vidt det må antagas, att ett större antal domare innebär

eu trygghet för rättsanspråkens allsidigare belysning, men af skäl, som

längre fram skola närmare angifvas, torde en anordning med fem ledamöter

på den ena afdelningen kunna ske utan någon större olägenhet i

nu anmärkta hänseende. I och för sig bör visserligen en ökning af det

nuvarande antalet justitieråd möta mycket stora betänkligheter, men om,

såsom inom högsta domstolen föreslagits, ökningen ej göres ständig utan

kommer att afse blott en kortare tid, torde ifrågavarande betänkligheter

finnas vara icke alltför tungt vägande. Det skäl, som mot den ifrågasatta

ökningen af antalet justitieråd anförts därom, att, sedan balansen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

nedbringats till det normala måttet, justitierådens antal länge kunde

komma att kvarstå oförändradt, torde i verkligheten icke komma att

blifva af någon större betydelse. Jag anser således, att det af flertalet

ledamöter inom högsta domstolen väckta förslag om tillsättande af tre

nya justitieråd är att föredraga framför utvägen att förordna extra bisittare,

och jag ser icke någon annan utväg, som bättre löser den nu

föreliggande frågan.

Arbetet inom högsta domstolen å de olika sessionsrummen är nu så

ordnadt, att en afdelning tjänstgör hela året med undantag af tre veckor

vid jul och två veckor vid påsk, under hvilka veckor föredragning af mål

rörande häktade dock förekommer; eu annan afdelning tjänstgör under

29 veckor och en tredje afdelning under 6 veckor om året. Denna

ordning har varit tillämpad alltsedan år 1897. Enligt hvad i högsta

domstolen beräknats, skall en ökning af justitierådens antal med tre medföra

ett tillskott i arbetstid af 19 sessionsveckor. Härvid har förutsatts,

att en afdelning, såsom hittills, tjänstgör under 47 veckor, en annan afdelning

under 29 veckor och en tredje afdelning under 25 veckor om

året, samt att den af de tre afdelningarna, som tjänstgör 29 veckor,

sammansättes af fem ledamöter, under det att å hvardera af de båda

andra sju ledamöter blifva tjänstgöringsskyldiga. Härigenom skulle för

hvarje justitieråd en ökning i arbetstiden å sessionsrummet inträda, men

denna ökning blefve dock helt obetydlig. Huru under dessa förutsättningar

tjänstgöringen under olika tider af året må ordnas för att hvarje

ledamots behof af befrielse från tjänstgöring å sessionsrummet för besörjande

af honom åliggande granskning af cirkulerande mål samt lagförslag skall

blifva tillgodosedt, torde ej behöfva i lagen utsägas utan kunna öfverlämnas

åt högsta domstolens eget bestämmande.

Medlet att förekomma oegentligheten och olägenheten däraf, att en

afdelning af högsta domstolen varder sammansatt af blott fem ledamöter,

består, såsom äfven inom högsta domstolen delvis blifvit antydt, i möjligheten

att så långt sig göra låter förlägga till denna afdelning föredragningen

af ansökningar och vissa slag af besvärsmål, som kunna anses

vara af mindre betydelse, äfvensom af lagförslag. Genom denna anordning,

som, hvad angår ansökningar och nu afsedda besvärsmål, kan beredas

genom ändring af instruktionen för nedre justitierevisionen, undvikes den

oegentlighet, som nu äger rum, att sådana mindre viktiga ärenden föredragas

å afdelning, bestående af sju ledamöter, Den föredragning af

revisionssaker och besvärsmål af andra slag, än de förut antydda, hvilken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o t). i)

å fem-mans afdelningen kan medhinnas, torde icke komma att blifva af

väsentligt större omfattning, än som nu å två afdelningar under sex veckolön

året äger rum.

Medeltalet af de under femårsperioden 1899—1903 i högsta domstolen

afgjorda revisionssaker, skiftesmål och besvär har utgjort 1,178.

Under samma period hafva i medeltal något mera än 9 veckor af hela

sessionstiden, 82 veckor, upptagits af lagföredragning. Fördelas medeltalet

afgjorda mål på återstående sessionstiden, 73 veckor, erhålles för

hvarje vecka en arbetsprodukt af 16,1 mål. Enär afgjorda ansökningsärenden

vid beräkningen alldeles lämnats å sido, är beräkningen icke för

hög. Den årliga ökningen i arbetsprodukt kan således med tämligen stor

säkerhet beräknas till något öfver 300 mål, hvadan under loppet af tre

år balansen skulle, under förutsättning att redan under denna tid tillströmningen

af mål till följd af vidtagna lagändringar minskats, kunna

nedbringas till en någorlunda lämplig storlek. Jag anser således en bestämmelse,

att ledamotsantalet i högsta domstolen skall uppgå till 21, ej

behöfva afse längre tid än tre år.

När efter 1908 års utgång justitierådens antal nedgått till 20 eller

19, lärer den förut följda ordningen med två sju-mans afdelningar och

blott en fem-mans afdelning knappast kunna tillämpas. Yid sådant förhållande

torde, när högsta domstolen skall arbeta på tre afdelningar, den

ordning, som nu nödvändigtvis måste i dylikt fall gälla, nämligen fördelning

på en sju-mans afdelning och två fem-mans afdelningar, återkomma

till användning. Hela antalet arbetsveckor varder naturligen äfven

då ökadt utöfver det nuvarande i den mån de befintliga arbetskrafterna

det tillåta, och denna ökning kan vinnas genom längre arbete antingen

på två eller på tre afdelningar.

Enär justitierådens hufvudsakliga ferieledighet bör infalla under

sommarmånaderna samt högsta domstolen redan enligt nuvarande ordning

arbetar på tre afdelningar under tre veckor i oktober, torde den nya

lagen ej böra träda i tillämpning förr än den 1 november 1905.»

1 sammanhang med den kuugl. propositionen har sammansatta statsocli

lagutskottet till behandling förehaft två inom Andra ICammaren väckta

motioner, den ena af herr C. A. Lindhagen, n:o 205, däri yrkas, att

Eiksdagen icke måtte bifalla det framlagda förslaget till lag om högsta

Bill. till Bilcsd. Prof. 1.005. 4 Sami. 2 Af it. 7 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

domstolens arbete på afdelningar, och den andra af herrar G. A. Åhlstrand

och S. O. Nyländer, n:o 227, däri hemställes, att berörda förslag och de

i anledning däraf ifrågasatta anslagen till nya ämbets- och tjänstemän

icke måtte nu vinna Riksdagens bifall.

Till stöd för det i motionen n:o 205 gjorda afslagsyrkandet har

motionären herr Lindhagen åberopat innehållet i en af honom samtidigt

väckt motion, n:o 204, hvari föreslagits ändring i vissa paragrafer af

regeringsformen och riksdagsordningen i syfte att vid tillfälligt behof af

förstärkning i högsta domstolens arbetskrafter må kunna för viss tid utses

tillförordnade ledamöter af domstolen.

Sistberörda motion, n:o 204, som hänvisades till behandling af konstitutionsutskottet

och af detta i hufvudsak tillstyrktes, har redan varit föremål

för slutlig behandling af Riksdagen, hvarvid hvarken motionen eller

konstitutionsutskottets hemställan blef af någondera kammaren bifallen.

Efter detta Riksdagens beslut väcktes motionen n:o 227, däri herrar

Åhlstrand och Nyländer till stod för sin ofvanberörda hemställan anfört

följande:

»Uti statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t begärt anslag till tre

nya justitierådsämbeten samt till den i anledning häraf påkallade förstärkning

i justitierevisionens arbetskrafter. I propositionen n:o 14 har i sammanhang

därmed framlagts förslag till ny lag rörande högsta domstolens

arbete på afdelningar.

Denna anordning skall dock endast blifva provisorisk och afse att

åstadkomma afarbetandet af den nuvarande balansen till 1908 års slut,

hvarefter antalet justitieråd minskas till det nuvarande i män af uppkomna

ledigheter inom domstolen. Under tiden skola vidtagas åtgärder för att

lindra domstolens arbetsbörda i allmänhet och således på ett permanent

sätt förekomma balanser. De åtgärder, som enligt propositionen skulle i

sådant afseende vara att förvänta, vore inskränkningar dels i domstolens

uppgift att afgifva yttrande öfver lagförslag och dels i rätten för parter

att fullfölja talan till domstolen. Däremot tager propositionen afsteg från

tanken på eu permanent tillökning af domstolens arbetskrafter, enär en

sådan ökning förmäles möta mycket stora betänkligheter. Ett inom Riksdagen

väckt förslag att, genom ändring i grundlagen, bereda möjlighet

att för tillfälliga behof förordna bisittare i domstolen blef nyligen af Riksdagen

afslaget.

Det är klart, att med det ifrågasatta provisoriet måste följa åtskilliga

olägenheter under den tid, som åtgår till de tre justitierådsernbetenas af
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

skrifning, hvilken man helst önskar måtte kunna ske genast efter 1908

års utgång, men som med visshet ej kan genomföras annat än successivt

under en kanske ganska lång tid.

Bortses emellertid härifrån, blir första frågan den, om verkligen,

såsom saken af Kungl. Maj: t framställes, någon visshet föreligger, att

balansen skall vid 1908 års utgång vara nedbragt till en »någorlunda

lämplig storlek».

Det bör då först erinras, att under närmaste åren väntas eu särdeles

stor lagföredragning i domstolen. Man behöfver därvid endast nämna de

nyligen utkomna lagförslagen från lagberedningen och norrlandskommittén

och det nu väntade förslaget från krigslagskommittén. Det kan då mycket

lätt inträffa, att de nya ämbetena icke räcka till mer än att på sin höjd

förhindra balansens ytterligare ökning. Någon inskränkning i lagföredragningen

kan nämligen ej genomföras under provisoriet, enär härtill

erfordras ändring i grundlag, som ej kan definitivt beslutas förrän 1909.

- Man vet ju icke heller, i hvad mån Riksdagen öfver hufvud taget är

villig att vara med om eu dylik inskränkning.

I propositionen har man ej tagit dessa extra ordinära förhållanden

med i beräkningen, men däremot framhållit, att den utlofvade afarbetningen

af balansen på tre år, äfven med antagandet af normala förhållanden,

»förutsätter», att tillströmningen af mål redan under denna tid

minskas till följd af vidtagna lagändringar. Och under debatten om förslaget

rörande tillförordnade ledamöter i domstolen framhöll justitieministern,

att förslag därom vore att förvänta redan vid nästa års riksdag.

De lagändringar, som under kommande tre år äro möjliga att bringa

till verkställighet, kunna emellertid endast afse ändringar i allmän lag

och således för nuvarande ändamål endast omfatta begränsning i rätten att

fullfölja talan i högsta instans. Hvilka beslut Riksdagen kan komma att

fatta i denna fråga är emellertid också ganska ovisst och några beräkningar

om dylika besluts verkningar på balansens minskning följaktligen

omöjliga.

Ställningen är således den, att Kungl. Maj ds förslag bygger på förutsättningen,

att Riksdagen är med på hvad Kungl. Maj:t nästa år förelägger

Riksdagen och att förslagets löften endast med eu sådan förutsättning

möjligen kunna gå i uppfyllelse. Antager Riksdagen icke alls

eller endast i otillräcklig mån, hvad sålunda må föreläggas Riksdagen

nästa år, så kommer det antagligen att framhållas såsom Riksdagens fel,

att hvad som åtgjordes i år icke leder till det utlofvade resultatet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

Det synes sålunda uppenbart, att man icke är i tillfälle att nu öfverskåda

saken. Nästa år däremot, då Riksdagen har att emotse utredning

och förslag om lagändringar för denna viktiga angelägenhets ordnande,

blifva både Kungl. Maj:t och Riksdagen bättre i tillfälle att jämväl bedöma,

hvilken förstärkning i domstolens arbetskrafter erfordras och sättet

hvarpå dessa skola tillgodogöras. Det är sålunda endast ett uppskof, som

erfordras. Visserligen hade det varit önskligt, att, såsom Kungl. Maj:t

ifrågasatt, en förstärkning af arbetskrafterna kunde redan från den 1 nästkommande

november komma till stånd. Men ännu viktigare är att erhålla

nödiga utgångspunkter för frågans bedömande. Ett anstånd till

nästa år kan ej heller betyda så mycket, då ju stor balans af mål vid

många tillfällen under långa perioder förefunnits i domstolen. Det af

konstitutionsutskottet tillstyrkta förslaget om tillförordnade ledamöter i

domstolen förutsatte också ett uppskof till nästa år, hvilket jämväl många

ledamöter i domstolen föredragit framför frågans afgörande i år, på sätt

Kungl Maj:t föreslagit.

Sedan högsta domstolen under eu lång följd af år utgjorts af sexton

justitieråd osh därunder arbetat på två afdelningar, vidtogos år 1897 förändringar

i högsta domstolens sammansättning och arbetssätt i syfte att

nedbringa den stora balans af mål och ärenden, som under de föregående

åren efter hand uppstått, och för att för framtiden förebygga uppkomsten

af vidare sådan balans. Efter det 17 § regeringsformen ändrats därhän,

att antalet ledamöter i högsta domstolen skulle kunna få uppgå till 21,

föreskrefs i lagen angående högsta domstolens tjänstgöring på afdelningar,

som utfärdades den 26 mars 1897, att högsta domstolen skulle utgöras

af aderton justitieråd och i regel arbeta på två afdelningar, men att, därest

med hänsyn till antalet af de på dess handläggning beroende mål och

ärenden sådant funnes nödigt, domstolen under en tid af sex veckor borde

arbeta på tre afdelningar. Den af chefen för justitiedepartementet nu

framlagda utredningen visar emellertid, att syftet att på ett varaktigt sätt

nedbringa högsta domstolens arbetsbalans icke ernåtts genom de vidtagna

förändringarna, och att antalet af de mål och ärenden, som i högsta domstolen

vänta på afgörande, numera åter nått en höjd, som ej kan anses

förenlig med den rättssökande allmänhetens befogade anspråk på en snabb

rättsskipning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o !>.

Till förekommande för framtiden af en växande arbetsbalans hos

högsta domstolen har därför i enlighet med inom domstolen uttalade

åsikter af departementschefen ifrågasatts, att efter hand lagändringar

böra vidtagas, som kunde på ett verksamt sätt inskränka högsta domstolens

arbetsområde eller minska tillströmningen af mål till domstolen.

Den nuvarande balansen har emellertid ansetts alltför stor för att

medgifva afvaktande! af resultatet af den utredning, som måste föregå

vidtagandet af berörda förändringar, hvarför i förevarande kungl. proposition

föreslagits åtgärder i syfte att under den närmaste framtiden möjliggöra

nedbringandet af den nu befintliga balansen till rimliga proportioner;

och har i propositionen upptagits den af högsta domstolens flesta

ledamöter i sådant hänseende förordade utvägen att för de närmaste åren

tillfälligt förstärka domstolens ordinarie ledamöter till det antal, som § 17

regeringsformen medgifver, eller tjuguen. Enligt förslaget skola sålunda

ytterligare tre justitierådsämbeten med ordinarie innehafvare besättas, så

att domstolen, medan den tillfälliga förstärkningen varar, må kunna under

större delen af året arbeta på tre afdelningar.

Enligt utskottets uppfattning är behofvet af en snar minskning af

den nu hos högsta domstolen förefintliga och under närvarande förhållanden

för hvarje år sig ökande arbetsbalansen synnerligen trängande,

och anser utskottet i likhet med Kungl. Maj:t, att skyndsamma anordningar

i berörda syfte med nödvändighet erfordras, oberoende af de åtgärder,

som torde böra sedermera vidtagas för att på ett varaktigt och

verksamt sätt kunna minska högsta domstolens arbetsbörda. Sedan förslaget

om anställande af särskilda tillförordnade ledamöter i högsta domstolen,

som af ett mindretal bland justitieråden anvisats såsom en utväg

att nedbringa den nuvarande arbetsbalansen och genom herr Lindhagens

ofvan omförmälda motion bragts under Riksdagens ompröfning, icke vunnit

Riksdagens bifall, torde något lämpligare sätt för frågans lösning ej stå

till buds än den af Kungl. Maj:t föreslagna anordningen med tre nya

justitieråd, hvilkas platser efter viss tids förlopp icke vidare skola besättas.

Såsom hufvudsakligt motiv för att det kungl. förslaget icke nu skulle

af Riksdagen bifallas hafva motionärerna herrar Ahlstrand och Nyländer

åberopat, att Riksdagen för närvarande icke skulle vara i tillfälle att

öfverskåda verkningarna af förslagets genomförande, och hafva de i sådant

hänseende särskild! framhållit, dels att under den tid, då den ifrågasatta

afarbetningen af balansen skulle försiggå, en särdeles stor och betungande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

lagföredragning i högsta domstolen vore att förvänta, dels ock att under

de närmaste åren och möjligen redan vid nästa riksdag förslag om särskilda

anordningar till förebyggande för framtiden af ny balans hos högsta

domstolen kom me att Riksdagen föreläggas. Om Riksdagen nu antoge

den kungl. propositionen, hafva motionärerna ansett, att Riksdagen skulle

i viss mån binda sig i fråga om antagandet af de blifvande lagförslagen.

Denna åsikt synes utskottet ej hafva fog för sig. I stället för att

äfventyra Riksdagens pröfningsrätt beträffande de väntade lagförslagen,

torde tvärtom ett bifall till den kungl. propositionen medföra det gagn,

att Riksdagen, fri från trycket af de nuvarande missförhållandena, kan

underkasta de blifvande lagförslagen den sorgfälliga pröfning, som synes

betingad af de ifrågasatta förändringarnas i flere hänseenden stora betydelse.

Likaså torde den omständigheten, att högsta domstolens tid

och arbetskrafter under den närmaste framtiden väntas komma att i

högre grad än eljest tagas i anspråk för granskning af lagförslag, tvärtemot

hvad motionärerna ansett, utgöra ett ytterligare skäl för den föreslagna

förstärkningen af domstolen, äfven om under sådana förhållanden

det därmed afsedda syftet icke skulle vinnas i den utsträckning, som i

förslaget förutsatts. Utskottet kan sålunda icke dela motionärerna herrar

Ahlstrands och Nyländers åsikt om lämpligheten att till en kommande

riksdag undanskjuta pröfningen af nu förevarande fråga.

I den kungl. propositionen, hvari föreslagits, att efter 1898 års utgång

antalet justitieråd, i den mån sådant i följd af inträffade ledigheter

kan ske, skall nedbringas till det nuvarande antalet eller aderton, bär

ökningen af ledamotsantalet uttryckligen framhållits såsom en nödfallsutväg

och dess provisoriska karaktär särskild! betonats. Då utskottet

sålunda utgår från den förutsättningen, att denna ökning kommer att blifva

af mera tillfällig natur, finner utskottet den omständigheten, att med förslagets

genomförande domstolen under ifrågavarande tid i större utsträckning,

än som nu sker, måste arbeta på afdelningar, hvilka icke alla bestå

af sju ledamöter, icke utgöra tillräckligt vägande skäl för att afstyrka

bifall till förslaget, och detta så mycket mindre som i den kungl. propositionen

framhållits lämpligheten af att så långt sig göra låter till femmansafdelning

förlägga föredragningen af ansökningar och vissa slag af

besvärsmål, som kuude anses vara af mindre betydelse, äfvensom af lagförslag.

Utom den föreslagna lagen angående Kungl. Maj:ts högsta domstols

tjänstgöring på afdelningar har äfven framlagts förslag till eu häraf för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande. N:o 9. 15

anledd ny stadga angående måls handläggning i vissa fall af Ivungl. Maj:ts

högsta domstols afdelningar samfäldt.

Mot alfattningen af dessa förslag har utskottet icke funnit något att

erinra; och får utskottet på grund af det anförda alltså hemställa,

att Riksdagen, med utslag å herr Lindhagens motion

n:o 205 äfvensom herrar Ahlstrands och Nyländers

motion, i hvad densamma rör nu ifrågavarande

proposition, måtte antaga de i propositionen framlagda

förslag dels till lag angående Kung!. Maj:ts högsta

domstols tjänstgöring på afdelningar, dels ock till stadga

angående måls handläggning i vissa fall af Ivungl. Maj:ts

högsta domstols afdelningar samfäldt.

2:o.

I den till innevarande års Riksdag aflåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behof har Ivungl. Maj:t under riksstatens andra

liufvudtitel i punkten 2 föreslagit Riksdagen:

att höja anslaget till högsta domstolen, nu upptaget till 1.82,700

kronor, med löner till tre justitieråd, tillhopa 30,000 kronor, hvadan anslaget

skulle i 1906 års riksstat uppföras med 212,700 kronor;

och att för åtnjutande af sagda aflöningar stadga enahanda villkor, som

vid fastställandet af nu gällande lönestat för högsta domstolen blifvitbestämdt.

Angående denna anslagspost har föredragande departementschefen uti

det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll, under hänvisande

till här ofvan omförmälda förslag till lag angående Ivungl. Maj:ts högsta

domstols tjänstgöring på afdelningar, erinrat, hurusom enligt berörda förslag

antalet justitieråd skulle ökas från 18 till 21, samt vidare anfört: De på

grund häraf erforderliga tre nya justitieråden borde tydligen åtnjuta enahanda

löneförmåner, som enligt gällande stat äro förenade med nuvarande

justitierådsämbeten. Ehuru den ifrågavarande förstärkningen af högsta

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats- och Lagutslcottets Utlåtande N:o 9.

domstolens arbetskrafter enligt lagförslaget endast skulle fortvara till utgången

af år 1908, hvarefter antalet justitieråd, i den mån sådant i följd

af inträffade ledigheter kunde ske, skulle nedbringas till 18, torde i allt

fall de nya justitierådslönerna böra uppföras å ordinarie stat. Den nya

lagen vore afsedd att träda i kraft redan den 1 november innevarande år,

men den för årets två sista månader erforderliga aflöningen torde kunna

bestridas af hufvudtitelns allmänna besparingar.

Utskottet, som tillstyrkt bifall till ofvan omförmälda lagförförslag,

hemställer,

att, under förutsättning af Riksdagens bifall till

utskottets hemställan under punkt l:o här ofvan, Riksdagen,

med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt

med afslag å herrar Ahlstrands och Nyländers motion

i denna del, måtte höja anslaget till högsta domstolen,

nu upptaget till 182,700 kronor, med löner till tre justitieråd,

tillhopa 30,000 kronor, hvadan anslaget skall i

1906 års riksstat uppföras med 212,700 kronor;

och för åtnjutande af sagda aflöningar stadga enahanda

villkor, som vid fastställandet af nu gällande

lönestat för högsta domstolen blifvit bestämdt.

3:o.

Under statsverkspropositionens andra kufvudtitel har Kungl. Maj:t

vidare i punkten 10 föreslagit Riksdagen:

att till aflönande af dels tre tillförordnade revisionssekreterare och

dels sex amanuenser i nedre justitierevisionen, däraf tre med tjänstgöringsskyldighet

såsom protokollssekreterare, på extra stat för år 1906 anvisa

ett belopp af 28,500 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

Till stöd härför har departementschefen anfört:

Därest den föreslagna ökningen af antalet justitieråd genomföres;

blefve häraf en följd, att äfven nedre justitierevisionens arbetskrafter måste

förstärkas. Då emellertid afsikten vore att efter någon tid åter nedbringa

antalet justitieråd till det nuvarande och behofvet af ökade arbetskrafter

i nedre revisionen således endast skulle blifva öfvergående, torde de därför

erforderliga medlen böra uppföras å extra stat och följaktligen däraf

icke påkallas någon ändring i verkets ordinarie stat. i

A nedre revisionens stat funnes nu uppförda 8 ordinarie och 5 konstituerade

revisionssekreterare. Då det emellertid visat sig omöjligt för

dessa att uppehålla all föredragning i högsta domstolen, hade sedan

flera år tillbaka dessutom en extra revisionssekreterare varit förordnad.

Antalet föredragningsveckor i högsta domstolen utgjorde enligt nuvarande

ordning 82 om året; och kcmme således på enhvar af de 14 revisionssekreterarne

i det allra närmaste 6 veckors föredragning. Jämlikt det

nya förslaget till lag om högsta domstolens tjänstgöring skulle, under den

tid justitieråden skola utgöra 21, antalet föredragningsveckor ökas med

19 om året; och komme således att erfordras minst tre nya revisionssekreterare.

Möjligen komme detta antal att visa sig icke vara fullt tillräckligt,

men i sådan händelse torde ej erfordras annan åtgärd, än att

ytterligare en extra revisionssekreterare förordnas för vissa tider af året,

då sådant kunde finnas nödigt. Att nu begära anslag till aflöning åt

mera än tre tillförordnade revisionssekreterare, syntes därför icke höra

ifrågakomma. ,

Dessa revisionssekreterare borde åtnjuta enahanda löneförmåner sorti

konstituerade revisionssekreterare, för hvilka afiöningen i nu gällande stat

vore upptagen till 5,800 kronor. Att sätta afiöningen lägre torde icke

vara tillrådligt. De, hvilka erhålla uppdrag att tjänstgöra såsom revisionssekreterare,

vore i regel assessorer i hofrätt. Afiöningen för en assessor

är 5,300 kronor och höjes efter 5 år till 5,800 kronor. Vanligen erfordras

en ganska långvarig tjänstgöring såsom revisionssekreterare innan

konstitutorial å sådan befattning erhålles. För den närmaste framtiden

syntes denna tjänstgöringstid komma att uppgå till omkring tre år. Under

denna tid uppburo den såsom revisionssekreterare tjänstgörande för sin

betungande tjänst icke högre aflöningsförmåner än han ägt åtnjuta såsom

assessor. Därtill komme att för dem, som icke tillhöra Svea hofrätt, ett

förordnande att tjänstgöra såsom revisionssekreterare medför icke obetydliga

direkta utgifter, för hvilka statsverket icke lämnar någon ersättning.

JBih. till Piksd. Prof. 1905. é Sami. 2 Afd. 7 Raft. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

48 Sammansatta Stats- och Lagutslcoilets Utlåtande N:o 9.

Yid sådant förhållande vore det klart, att ett revisionssekreterareförordnande

för mången tedde sig föga lockande och stundom af ekonomiska skäl

icke kunde mottagas. Också hade det under de senare åren ganska ofta

inträffat, att hofrättsledamöter vägrat att mottaga erbjudna revisionssekreterareförordnanden.

Därest nu ytterligare kom me att finnas tre tillförordnade

revisionssekreterare med samma aflöning som assessorer i lägsta lönegraden,

skulle däraf blifva följden, att den redan nu oskäligt långa tid,

hvarunder den, som erhållit förordnande såsom revisionssekreterare, nödgades

tjänstgöra i sådan egenskap utan att erhålla någon ökning i sina

löneinkomster, komme att än vidare utsträckas. I sådan händelse kunde

det lätt inträffa, att det komme att möta allvarliga svårigheter att erhålla

dugliga och tillräckligt förfarna personer för den viktiga och kräfvande

revisionssekreterare tjänstgöringen.

För de nya revisionssekreterarne erfordrades vid tjänstgöringen enahanda

biträde, som nuvarande revisionssekreterare hafva, eller för enhvar

af dem eu person, som bestrider protokollssekreterares tjänstgöring,

och en amanuens. Hvad protokollssekreterare tjänstgöringen anginge torde

denna, i likhet med hvad som äger rum vid de två år 1897 inrättade

rotlarne, kunna fullgöras af amanuenser, som erhålla förordnande att tjänstgöra

såsom protokollssekreterare.

I fråga om aflöningen till dessa amanuenser har departementschefen

hänvisat till hvad han under punkt 3 i Andra hufvudtiteln yttrat angående

aflöningen till de två amanuenser, hvilka för närvarande å nyssnämnda

två år 1897 inrättade rotlar bestrida protokollssekreteraretjänst.

/Enligt samma års Kiksdags beslut anslogs till enhvar af sistberörda två

amanuenser 1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 200 kronor

såsom renskrifningspenningar.

Otillräckligheten af den sålunda beviljade aflöningen, yttrar departementschefen,

visade sig genast och gång efter annan hade klagomål däröfver

försports såväl från do två amanuenser, hvilka erhållit förordnanden

att tjänstgöra såsom protokollssekreterare, som ock från nedre revisionens

sida. Af de båda amanuenserna hade i sådant afseende anförts, bland

annat, att, då deras utgifter för utskrift af expeditioner med mera visat

sig öfverskrida de anslagna renskrifningspenningarna med omkring 100

kronor om året, den aflöning de åtnjöte såsom tillförordnade protokollssekreterare

i verkligheten uppginge till allenast omkring 1,100 kronor,

ett belopp, som uppenbarligen vore för knappt tillmätt och icke kunde

anses stå i skäligt förhållande till det arbete, som de meddelade förord
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

nandena kräfde. Därjämte kade de erinrat, att någon utsikt till befordran

till ordinarie protokollssekreterarebefattniugar på grund af uppnådd pem

sionsålder hos förutvarande protokollssekreterare icke förefunoes förr än

efter lång tid. Nedre revisionen hade framhållit, att, då den anslagna

aflöningeu vore otillräcklig för tillgodoseende af äfven de anspråkslösaste

lefnadsbehof och det vid sådant förhållande icke billigtvis kunde förvägras

innehafvarne af ifrågavarande förordnanden att för sin utkomst ägna sig

åt tjänstgöring äfven inom andra verk, följden häraf hade blifvit, att de

revisionssekreterare, å hvilkas rotlar protokollssekreteraretjäusfgöringen

uppehölles af de båda tillförordnade protokollssekreterarne, icke kunde af

dem utkräfva samma arbetsmängd, som af ordinarie protokollssekreterare

presterades.

I statsverkspropositionen till 1902 års Riksdag föreslogs, att aflöningen

för ifrågavarande, såsom protokollssekreterare tjänstgörande amanuenser

måtte höjas till 3,000 kronor för dem hvar, däraf arfvode 1,500 kronor,

tjänstgöringspenningar 1,200 kronor och renskrifuiugspenningar 300 kronor.

Denna framställning blef emellertid icke af Riksdagen bifallen.

Äfven efter 1902 hade klagomål i ofvan angifna hänseenden alltjämt

framkommit; och då dessa klagomål syntes befogade, hade departementschefen

ansett sig icke kunna underlåta att åter väcka på tal frågan om

löneförbättring för de omförmälda amanuenserna. Att den nu utgående

aflöningen vore otillräcklig, syntes ligga i öppen dag. Om ock protokollssekreterarebefattningarne

icke vore att hänföra till de mera ansträngande

tjänsterna, kunde dock ingen, som hade någon kunskap om förhållandena,

påstå, att det arbete, som bör utkräfvas af eu protokollssekreterare,

skäligen kundo anses vara ersatt med eu aflöning, ej uppgående

till 1,200 kronor. Att den otillräckliga aflöningen, på sätt nedre revisionen

framhållit, medförde menliga följder för arbetet, vore helt naturligt.

Departementschefen hade sålunda funnit det nödigt föreslå eu höjning

i aflöningen för nämnda två tjänstemän och har i sådant hänseende för

enhvar af dera begärts ett arfvode af 1,200 kronor utöfver tjänstgöringspenningarne

samt en ökning af renskrifningspenningarne till 300 kronor.

Af samma anledning har departementschefen ansett, att enhvar af

de tre amanuenser med tjänstgöringsskyldighet som protokollsekreterare,

om hvilka nu är fråga, bör åtnjuta 1,200 i arfvode, 1,200 kronor i tjänstgöringspenningar

och 300 kronor i renskrifningspenningar. Till de öfriga

tre amanuenserna åter, som genom den nu föreslagna ökningen af revisionssekreterarnes

antal skulle erfordras, har ansetts böra utgå samma

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

arfvode, som i stat är bestämdt för amanuenser i nedre revisionen med

vanlig tjänstgöringsskyldighet, eller 1,000 kronor för hvar.

För den nödiga förstärkningen af nedre revisionens arbetskrafter skulle

alltså erfordras följande belopp:

Tjänst- Kenskiif
-

Aifvoden.

görings-

nings-

Summa,

penningar.

penningar.

1

tillförordnad revisionssekreterare......

3,800

2,000

—-

5,800

•2

tillförordnade d:o ......

7,600

4,000

—

11,600

i

amanuens med tjänstgöringskyldighet

såsom protokollssekreterare .........

1,200

1,200

300

2,700

2

amanuenser med enahanda tjänst-

göringsskyldighet.....................

2,400

2,400

600

5,400

3

amanuenser, 1,000 kronor hvardera

3,000

—

—

3,000

Summa

kronor

28,500.

Därest den nya lagen om högsta domstolens tjänstgöring, såsom lagförslaget

innehåller, kommer att träda i kraft den 1 nästkommande november,

erfordras redan under innevarande år medel till aflönande af nu

nämnda tjänstemän, men det härför nödiga beloppet har ansetts kunna

gäldas af hufvudtitelns allmänna besparingar.

Utskottet finner det vara uppenbart, att, därest den af Kungi. Maj:t

föreslagna lagen angående högsta domstolens tjänstgöring på afdelningav

varder af Riksdagen bifallen och i följd däraf justitierådens antal ökas

med tre, en ökning af nedre revisionens arbetskrafter äfven blifver erforderlig,

och är utskottet ense med Kungl. Maj:t därom att, såvida den

ifrågasatta ökningen af justitierådens antal skall hafva den därmed åsyftade

verkan, antalet tillförordnade nya revisionssekreterare bör utgöra tre,

hvarjämte utskottet ej vill motsätta sig, att antalet ''amanuenser, som skola

biträda dem, bestämmes till sex, däraf tre med skyldighet att bestrida

protokollssekreteraretj änst.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

Mot den föreslagna aflöningen till de nya revisionssekreterarne har

utskottet icke heller funnit något att erinra.

Beträffande åter aflöningen till de föreslagna nya amanuenserna

kan utskottet icke tillstyrka ICungl. Maj:ts förslag oförändradt. Enligt

utskottets uppfattning kan den protokollssekreteraretjänstgöring, som

kommer att åligga tre af ifrågavarande amanuenser, icke anses för

närvarande vara af den ansträngande och trägna art, att densamma

bör kunna betinga den af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningen.

"Utskottet har också genom inhämtande af uppgifter från justitiedepartementet

erhållit upplysning om, att de två förut omförmälda amanuenser,

hvilka för närvarande bestrida protokollssekreteraretjänst, tillika innehafva

ordinarie befattningar i andra verk. Under sådana förhållanden synes

utskottet en jämkning böra ske i den föreslagna aflöningen till nu

ifrågavarande amanuenser, som skola tjänstgöra såsom protokollssekreterare.

Mot det föreslagna beloppet 300 kronor såsom renskrifningspenningar har

utskottet icke funnit något att anmärka. Däremot har utskottet ansett

aflöningen i öfrigt till nämnda tre amanuenser lämpligen böra sättas till

1,500 kronor att, såsom fallet nu är med aflöningen till alla andra amanuenser

inom nedre revisionen, utgå enbart såsom tjänstgöringspenningar.

De tre öfriga amanuensernas aflöning, mot hvars föreslagna belopp, 1,000

kronor, utskottet ej haft något att erinra, synes utskottet också lämpligen

böra utgå såsom tjänstgöringspenningar.

Enligt utskottets förslag skulle sålunda för den föreslagna förstärkningen

af nedre revisionens arbetskrafter erfordras följande belopp:

1 tillförordnad revisionssekreterare......

2 tillförordnade d:o ......

1 amanuens med tjänstgöringsskyldighet

såsom protokollssekreterare.........

2 amanuenser med enahanda tjänst
göringsskyldighet

.....................

3 amanuenser, 1,000 kronor hvardera

Arfvoden.

Tjänst-

görings-

penningar.

Iienskrif-

nings- Summa,

penningar.

3,800

2,000

5,800

7,600

4,000

11,600

—

1,500

300 1,800

—

3,000

600 3,600

—

3,000

3,000

Summa

kronor 25,800.

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 2 Afd. 7 Höft.

4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

att, under förutsättning af Riksdagens bifall till

utskottets hemställan under punkt l:o här ofvan, Riksdagen,

i anledning af Kungl. Maj:ts framställning samt

med afslag å herrar Ahlstrands och Nyländers motion

i denna del, måtte besluta att till aflönande af dels tre

tillförordnade revisionssekreterare och dels sex amanuenser

i nedre justitierevisionen, däraf tre med tjänstgöringsskyldighet

såsom protokollssekreterare, på extra stat

för år 1906 anvisa ett belopp af 25,800 kronor.

Stockholm den 3 april 1905.

På det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRANH.

Reservation

af herrar C. Persson, Segerdahl och J. Johanson.

Herr Bedelius har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1006.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:118 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj.-ts proposition med förslag till lag om fortsatt tilltampning af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande a1 i texten