Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

1905-03-09 · 351 sidor, varav 334 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 334 av 351 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:10, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ant. till BAksd. kansli den 9 mars 1905 kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

(I. A.)

Ordinarie anslag.

Undervisningsanstalter för jordbruk och iandtmannanäringar.

l:o) I flen till Riksdagen den 14 januari 1905 aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kung! Maj:t under nionde

hufvudtiteln i punkterna 1 och 2 föreslagit Riksdagen att, med godkännande

af de i statsrådsprotokollet för jordbruksärenden samma dag

intagna förslagen till stater för landtbruksinstitutet vid Ultuna samt

för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp äfvensom af de i statsrådsprotokollet

föreslagna villkor och förbehåll för åtnjutande af de i

samma stater upptagna löneförmåner,

dels höja det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk

och Iandtmannanäringar» uppförda anslag till landtbruksinstitutet

vid Ultuna från 51,000 kronor till 59,000 kronor, eller med 8,000

kronor;

dels ock höja det under samma anslagstitel uppförda anslag till

landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp från 65,000 kronor till

75,000 kronor, eller med 10,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till förenämnda statsrådsprotokoll

anfört följande:

Bih. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. (N:o 10.)

Ang.

Lmdtbruksinstitutet

vid

Ultuna samt

landtbruks- och

mejeriinstitutet

vid Alnarp.

[1, 2.]

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

»Enligt den för landtbruksinstitutet vid Ultima år 1891 fastställda

stat bestämdes aflöningen för lektor till 3,000 kronor, däraf 2,000

kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, samt för adjunkt

till 2,000 kronor, däraf 1,400 kronor lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar.

Härjämte medgafs för lektorerna, hvilkas antal bestämdes

till 4, tre ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, efter 5, 10 och 15

års tjänstgöring, hvarförutom såväl lektorerna som de 4 i staten upptagna

adjunkterna tillerkändes förmånen af fri bostad. Till arfvoden

åt extra lärare upptogs i staten ett belopp af 2,250 kronor. I den nu

gällande, år 1899 af Riksdagen godkända staten för institutet äro dessa

förhållanden såtillvida ändrade, att två förutvarande adjunkturer förändrats

till lektorat och de två återstående adjunkterna tillerkänts tre

ålderstillägg i likhet med lektorerna.

Beträffande landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp finnes i

den för detta institutet gällande, af Riksdagen år 1902 godkända stat

såsom ordinarie lärare upptagna 7 lektorer, en hvar med samma löneförmåner

som lektorerna vid Ultuna och liksom dessa åtnjutande fri

bostad. Adjunkter finnas icke. Till arfvoden åt extra lärare upptages

i staten ett belopp af 11,700 kronor.

Angående de villkor och förbehåll, som af Eders Kungl. Maj:t

och Riksdagen fastställts för åtnjutande af de i de nu gällande staterna

för instituten upptagna löneförmåner, är nådig kungörelse utfärdad den

6 juni 1902.

Nu hafva bägge institutens styrelser i särskilda underdåniga

skrivelser gjort framställning om ökade löneförmåner åt vissa af institutens

lärare och hufvudsakligen grundat denna framställning på den

omständigheten, att Riksdagen år 1904 beviljat höjda löner åt lärarne

vid rikets allmänna läroverk.

Styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna har i sin berörda

skrifvelse erinrat, att styrelsen uti underdånig skrifvelse den 8 september

1890, angående omorganisation af landtbruksinstitutet vid Ultuna,

föreslagit, att institutets ordinarie lärare, hvar i sin grad, måtte i fråga

om icke blott lön utan äfven ålderstillägg och rätt till pension städse

blifva likställda med lärarne i samma grad vid allmänna läroverken,

samt med anledning häraf föreslagit löner i öfverensstämmelse med de

vid allmänna läroverken gällande, och har styrelsen vidare anfört: att

denna styrelsens uppfattning blifvit godkänd såväl af Eders Kungl.

Maj:t som af Riksdagen, under uttalande att intet vore att erinra mot

föreslagna lönebelopp; att, då år 1904 genom Riksdagens bifall till

Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition angående ändrad anordning af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 3

rikets allmänna läroverk ocli lönereglering för de vid dem anställde

lärare lönerna vid dessa läroverk blifvit fastställda för lektor till -1.000

kronor med 4 ålderstillägg å 500 kronor hvart och ett samt för adjunkt

till 3,000 kronor med ålderstillägg till samma antal och belopp, styrelsen

funne det vara ett lifsvillkor för institutet, att lärarlönerna äfven

vid detsamma i afsevärd grad höjdes, då det i annat fall helt säkert

komme att yppa sig betydliga svårigheter att vid inträffande ledigheter

få platserna på ett tillfredsställande sätt besatta; att beträffande lärarplatserna

i de naturvetenskapliga ämnena, för Indika fordringarna närmast

vore jämförliga med de för allmänna läroverken gällande, det

kunde utan vidare anses själfklart, att såsom sökande till dessa hädanefter,

såvida icke lärarlönerna vid institutet höjdes till minst samma

belopp som vid allmänna läroverken, endast kunde påräknas sådana

personer, som af en eller annan anledning icke kunnat vinna anställning

vid allmänna läroverken, och att beträffande lärarplatserna i de

tillämpade ämnena ungefär detsamma gällde, då de personer, som till

dessa borde i första rummet ifrågakomma, oftast vore i tillfälle att på,

andra verksamhetsområden betinga sig vida bättre aflöningsförmåner

än de för närvarande vid institutet gällande; att dessa dittills varit

desamma som vid de allmänna läroverken, dock med det undantag att

lärarne vid institutet haft förmanen af fri bostad, men icke kommit i

åtnjutande af mer än 3 ålderstillägg å 500 kronor; att, då lefnadskostnaderna

för familj, boende i närheten af stad, i vissa hänseenden

ställde sig dyrare än för de i staden boende, och särskildt barnens

skolgång °blefve förenad med betydligt större kostnader, förmånen af

fri bostad knappast syntes kunna sägas uppväga de olägenheter, som

vore förenade med tvånget att bo utom stad; att i sammanhang med

regleringen af lönerna äfven pensionsförhallandena syntes böra biingas

till öfverensstämmelse med de för allmänna läroverken fastställda; samt

att styrelsen slutligen ville framhålla önskvärdheten att, då lärarne vid

institutet endast i mycket otillräcklig grad vore i tillfälle att göra besparingar,

som vid deras frånfälle kunde tillförsäkra deras efterlefvande

ett nödtorftigt uppehälle, lärarkåren kunde beredas inträde i någon

änke- och pupillkassa ■*, och har styrelsen på grund häraf hemställt, att

Eders Kungl. IVEajit måtte tdl Riksdagen aflåta nådig proposition,

att lärarlönerna vid institutet måtte bestämmas till, förutom fri

bostad, för lektor 4,000 kronor med 4 ålderstillägg a 500 kronor, ett

hvart ''efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring, och för adjunkt 3,000

kronor med samma antal lönetillägg; att pension för lärare vid institutet

måtte bestämmas utgå efter samma grunder som för lärare vid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

allmänna läroverken, samt att inträde i lämplig änke- ock pupillkassa

måtte beredas lärarkåren vid institutet.

Styrelsen för landtbruks- ock mejeriinstitutet vid Alnarp kar uti

sin nu ifrågavarande underdåniga skrifvelse kemställt, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes ingå till Riksdagen med proposition om sådan förköjning

af lärarnes löner ock arfvoden vid institutet, att lektor måtte

få åtnjuta, jämte fri bostad, 5 lönegrader å l:o) 2,600 kronor, 2:o)

2,950 kronor, S:o) 3,300 kronor, 4:o) 3,650 kronor ock 5:o) 4,000

kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,400, 1,550, 1,700,

1,850 ock 2,000 kronor; att extra lärarne i mejerilära ock bakteriologi

samt uti kusdjurens anatomi, fysiologi ock sjukvård samt kusdjurslära

måtte få åtnjuta ett arfvode af 3,000 kronor livardera samt tillerkännas

rättigket till tjänstårsberäkning samt ålderstillägg till samma antal

ock belopp som adjunkterna vid allmänna läroverken; att arfvodena

för extra lärarne uti skogshushållning samt uti nationalekonomi, ekonomilagfarenket

ock kommunalrätt måtte höjas till 1,200 kronor och

för läraren uti kemi och fysik till 1,500 kronor; att kamrerarens arfvode

måtte köjas till 1,500 kronor och trädgårdsföreståndarens till 500

kronor; samt att arfvodena för extra lärarne uti jords torrläggning ock

bevattning, fältmätning ock kartritning samt uti byggnadslära ock ritning

måtte höjas till 2,000 kronor. Till stöd för denna framställning

kar anförts att, sedan i närmaste sammanhang med den löneförhöjning,

som Riksdagen med anledning af Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition

medgifvit lärarne vid rikets allmänna läroverk, fråga blifvit väckt

om behofvet af lönernas förbättrande äfven för lärarne vid landtbruksinstitutet

vid Ultuna samt landtbruks- ock mejeriinstitutet vid Alnarp,

styrelsen för sistnämnda institut, efter att i detta ärende kafva inhämtat

utlåtande från lärarrådet vid institutet, ansett sig böra i underdånighet

fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på denna angelägenhet;

att lärarne vid institutet otvifvelaktigt redan från början af

vederbörande myndigheter samt statsmakterna ansetts böra vara minst

likställda med lärarne vid de allmänna läroverken; att numera af desamma

kräfdes i de flesta fall högre kompetens ock en mer omfattande

undervisningsskyldighet, samt att de kade en ogynnsammare ekonomisk

ställning än elementarlärarne, på grund hvaraf en löneförhöjning i likhet

med dessas, men med fri bostad därutöfver, syntes vara väl motiverad;

att icke blott sannolikheten utan redan vunnen erfarenhet talade

för att, om dessa lärares nuvarande lönevillkor icke höjdes i proportion

till elementarlärarnes, landtbruks- och mejeriinstitutet icke skulle kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

till lärare påräkna andra krafter än sådana, som på grund af mindre

duglighet icke lyckats vinna anställning vid allmänna läroverken eller

uti andra bättre aflönade befattningar, samt att vid institutet redan

anställda lärare skulle, såsom äfven redan skett, söka sig därifrån till

fördelaktigare lefnadsställningar; att det härvidlag anförda gällde icke

blott lektorerna utan äfven de vid institutet anställda extra lärarne,

b vilkas ställning och arfvoden redan visat sig otillfredsställande; samt

att, då mot hela frågan om löneförhöjning möjligen skulle kunna anföras,

att staten för institutets lärarpersonal nyligen blifvit fastställd

och organisationen i dess nuvarande form jämt och nätt trädt i kraft,

styrelsen tilläte sig i underdånighet framhålla, att anförda stat och

lönevillkor vore uppgjorda i fullständig likhet med dem, som år 1890

eller för 15 år sedan föreslagits och fastställts för landtbruksinstitutet

vid Ultima, och sålunda ingalunda vore nya eller hvilade på grunder,

som för nuvarande förhållanden kunde anses böra vara bestämmande.

Uti det i Alnarpsstyrelsens underdåniga skrifvelse omförmälda

yttrande af lärarrådet vid institutet hafva åberopats ungefär enahanda

skäl, som uti styrelsernas bägge skrivelser finnas anförda och för hvilka

jag nyss redogjort. Därjämte yttrar lärarrådet följande. Lärarrådet

kunde icke underlåta att framhålla, att i själfva verket vida större

kraf ställdes på lärarne vid instituten än vid elementarläroverken,

och att billigheten således syntes fordra, att löneförmånerna ordnades

i förhållande därtill. Instituten vore nämligen vår modernärings högsta

undervisningsanstalter, högre fackskolor, närmast jämförliga, icke med

elementarläroverken, utan med tekniska högskolan, veterinärinstitutet,

skogsinstitutet och liknande inrättningar, hvilket för öfrigt tydligt nog

framginge däraf, att de lärjungar, som vid instituten undervisades, före

inträdet skulle hafva aflagt mogenhetsexamen, genomgått tekniskt eller

liknande läroverk eller öfverhufvud, jämte praktisk öfning i jordbruk,

innehafva minst ett kunskapsmått, som berättigade till inträde i allmänna

läroverkens 7:e klass. Undervisningen måste på grund häraf

såväl till omfattning som beskaffenhet blifva en helt annan och mer

djupgående än vid läroverken och kräfva motsvarande större arbete af

institutsläraren, som dessutom äfven i det afseendet toges starkare i

anspråk, att hans ferier vore betydligt kortare än elementarlärarens.

Jämte dessa högre kraf på arbete vore å andra sidan institutens lärare

i flera hänseenden underkastade ogynnsammare villkor än elementarläroverkens,

alldenstund de såsom boende på landet dels måste från

städerna hämta största delen af sina förnödenheter, hvilket fördyrade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dessa genom frakter och resor, dels för barnens skolgång och uppfostran

i öfrigt hade att bära betydligt större omkostnader än städernas

invånare, och slutligen icke hade de tillfällen till extra förtjänst

genom bisysselsättningar, hvilka städse erbjöde sig i städerna. Och

om på grund häraf en vid institutet anställd lärare skulle af gynnsammare

lönevillkor vid läroverken känna sig manad att vilja afgå

från institutet för att vinna inträde vid allmänt läroverk, skulle detta

för honom säkerligen blifva mycket vanskligare och svårare, än om han

från början inträdt på läroverksbanan, och hans ställning blefve således

äfven i detta fall sämre. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,

ansåge lärarrådet, att lönerna vid landtbruksinstituten närmast och

rätteligen hade bort ordnas i öfverensstämmelse med de för omnämnda

andra fackhögskolor gällande, men i frågans nuvarande läge ville

lärarrådet icke framställa något yrkande i denna riktning. Däremot

funne lärarrådet det med hänsyn till anförda högre kraf å institutens

lärare och deras ogynnsammare ekonomiska ställning vara med rättvisa

och billighet öfverensstämmande, att desamma tillgodosåges så mycket,

att de på platsen boende jämte fri bostad finge åtnjuta i liknande

grad samma löneförhöjning, som kommit elementarlärarne till del, och

att jämväl extra lärarne erhölle arfvodesförhöjning.

Landtbruksstyrelsen har den 19 november nästlidna år afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande i detta ärende samt därvid anfört

följande.

Vidkommande ifrågavarande båda framställningar, i hvad de afsåge,

att lektorerna vid båda instituten och adjunkterna vid landtbruksinstitutet

vid Ultima borde beträffande löneförmåner likställas med

motsvarande befattningsinnehafvare vid de allmänna läroverken, så vore

detta en grundsats, som alltifrån det att den så kallade landtbruksläroverkskommittén

afgifvit sitt betänkande af den 29 mars 1884 genomgått

samtliga organisationer af instituten, hvarvid dock vore att anmärka

den skillnaden mellan löneförmånerna för de ordinarie lärarne

vid de allmänna läroverken och vid instituten, att de förra åtnjöte 4

ålderstillägg till sina löner, medan de senare åtnjöte endast 3 ålderstillägg,

men däremot hade rätt till fri bostad, hvilken förmån ansetts

motsvara det fjärde ålder stillägget. Sedan nästlidna års Riksdag enligt

skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den 18 maj 1904, i anledning af

Eders Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad anordning af rikets

allmänna läroverk samt lönereglering för de vid dem anställda lärare,

bestämt elementarlärarnes löner till följande 5 lönegrader, nämligen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

7

för lektorer å l:o) 2,600 kronor, 2:o) 2,950 kronor, 3:o) 3,300 kronor,

4:o) 3,650 kronor, 5:o) 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å

respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 ocli 2,000 kronor, samt för adjunkter

å l:o) 2,000 kronor, 2:o) 2,350 kronor, 3:o) 2,700 kronor, 4:o) 3,050

kronor, 5:o) 3,400 kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive

1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor, hade den likställighet i

afseende på aflöningsförmåner, som förut varit rådande mellan elementarläroverken

å ena sidan och instituten å den andra, blifvit rubbad till

förmån för de förra läroverken. Härigenom hade emellertid fara för

instituten att icke kunna erhålla goda lärare uppstått, i det att numera

den största sannolikhet komme att finnas, att personer, hvilka

vore skickliga att erhålla befattningar vid såväl de allmänna läroverken

som instituten, komme att söka sin utkomst vid de förra, och att, om

sådan lärare kommit att erhålla anställning vid något af instituten,

han lätt kunde finna med sin fördel mest öfverensstämmande att vid

yppadt tillfälle lämna denna sin anställning för att öfvergå till allmänt

läroverk. Vid sådant förhållande hade det helt naturligt synts institutens

styrelser såsom eu bjudande plikt att, till förekommande af eu

för institutens framgångsrika verksamhet så afgjordt ofördelaktig omständighet,

hos Eders Kungl. Maj:t, på sätt äfven skett, anmäla denna

angelägenhet och söka utverka de förbättrade lönevillkor för instituten,

hvilka endast vore i stånd att afvärja eu sådan olägenhet.

För sin del biträdde också landtbruksstyrelsen fullständigt åsikten

om behofvet af att under nuvarande förhållanden höja löneförmånerna

för de ordinarie lärarne vid instituten, på sätt styrelserna för instituten

föreslagit. Det kunde visserligen ifrågasättas, huruvida icke de ordinarie

lärarne vid instituten fortfarande såsom hittills borde kunna åtnöjas

med endast 3 ålderstillägg, då de ju icke kunde eller borde beröfvas

förmånen af fri bostad, men på sätt af institutsstyrelserna framhållits,

vore denna förmån förenad med olägenheter i ekonomiskt

afseende, hvilka kunde anses fullt uppväga densamma. Det borde

nämligen icke förbises, att med sagda förmån vore förknippad ovillkorlig

skyldighet att vara bosatt vid institutet, eu inskränkning i bestämmanderätten

öfver lärarens bostadsort, som visserligen vore af förhållandena

ovillkorligen påkallad, men som i många fall kunde medföra

utgifter för läraren, hvilka uppginge till beloppet af ett ålderstillägg.

Om detta påstående måste anses riktigt, skulle inskränkningen i antalet

af ålderstilläggen för institutens lärare kunna medföra, att dessa komme

uti en i afseende å löneförmåner ofördelaktigare ställning än de ordi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

narie lärarne vid de allmänna läroverken. Under den tid. som förflutit,

sedan landtbruksinstitutet vid Ultima erhållit sin nuvarande organisation,

hade också förhållandena utvecklat sig därhän, att de utgifter,

som lärarne vid instituten kunde få vidkännas till följd däraf, att devore

nödsakade att vara bosatta vid instituten, alltmer ökats, i samma

mån lefnadskostnaderna i städerna, där en del af lärarnes familjer afl

ofvan berörda anledningar tidtals måste uppehålla sig, stegrats samt

anspråken på, att äfven den kvinnliga ungdomen skulle åtnjuta skolundervisning,

blifvit alltmer afgjorda.

Däremot hyste landtbruksstyrelsen tvekan, huruvida förhållandena

ännu kunde antagas med full säkerhet gifva stöd för styrelsens för

landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp åsikt om behofvet af en

förhöjning af de extra lärarnes vid institutet arfvoden. Anslaget till

dessa hade så nyligen beviljats, att någon bestämd erfarenhet i detta

hänseende ännu icke kunnat erhållas. Det kunde visserligen antagas,

att höjningen af lönerna för lärarne vid de allmänna läroverken äfven,

kunde komma att inverka på möjligheten att till extra lärare vid instituten,

särskildt landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, erhålla

fullt lämpliga personer, och äfven kunde utsikterna till förvärf

inom vissa industrigrenar så ökas, att svårighet kunde komma att

möta att vid vissa af ifrågavarande befattningar kunna fästa så goda

lärarkrafter, som instituten vore i behof af, men då härom ännu icke

sådan erfarenhet förelåge, ansåge landtbruksstyrelsen tiden icke vara

inne för vidtagande af ändringar i denna del af gällande stater för

instituten.

Vidkommande slutligen den af styrelsen för landtbruksinstitutet

vid Ultima väckta fråga om åtgärders vidtagande, för att lärarne vid

institutet skulle vinna inträde i lämplig änke- och pupillkassa, så syntes

böra framhållas, att den kassa, som i sådant fall skulle ifrågakomma,

borde vara civilstatens änke- och pupillkassa, men då denna fråga icke

syntes kunna af Eders Kungl. Maj:t afgöras, utan att vederbörande

däröfver först blifvit i vanlig ordning hörda, ansåge landtbruksstyrelsen

sig i frågans nuvarande läge icke hafva anledning till vidare yttrande

härutinnan.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta nådig proposition om sådan ändring i gällande stater för

landtbruksinstitutet vid Ultima och för landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp, att lektorer och adjunkter vid instituten därigenom blefve

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tillförsäkrade enahanda aflöningsförmåner som motsvarande befattningsinnehafvare

vid de allmänna läroverken, dock med bibehållande af

rätten till åtnjutande af fri bostad och utan ändring i gällande villkor

för åtnjutande af de i staterna sålunda upptagna löneförmåner.

Med hänsyn till de skäl, som sålunda af institutens styrelser samt

landtbruksstyrelsen anförts, finner jag det vara af behofvet synnerligen

påkalladt, att ökning i löneförmånerna beredes de ordinarie lärarne

vid ifrågavarande institut. Det synes nämligen kunna med allt skäl

befaras, att instituten eljest skulle komma i den för undervisningen

vid desamma ofördelaktiga belägenhet att endast kunna till lärare i

vissa ämnen erhålla dem, som af en eller annan anledning icke kunde

vinna den förmånligare anställning, som de allmänna läroverken da

skulle komma att erbjuda. Och i afseende å lärarne i andra ämnen

skulle liknande svårigheter uppstå på grund af de goda aflöningsvillkor,

som i det praktiska lifvet erbjudas personer med den framstående duglighet,

som en lärare vid ett landtbruksinstitut bör besitta. Yid ett bifall

till’institutsstyrelsernas förslag i fråga om de ordinarie lärarneS aflöning,

hvithet förslag af landtbruksstyrelsen biträdts, skulle dessa lärare till

och med blifva i så måtto gynnsammare ställda än lärarne vid de allmänna

läroverken, att de förra då skulle, utöfver enahanda aflöningsförmåner

som de senare, åtnjuta förmånen af fri bostad. Med afseende

å hvad såväl institutsstyrelserna som landtbruksstyrelsen anfört angående

de olägenheter, b vilka äro förenade med den vid sagda förmån enligt

de för instituten fastställda stadgar förbundna skyldigheten för lärarne

att vara boende vid instituten, kan jag uti denna omständighet icke

finna giltigt skäl att föreslå någon nedsättning uti de af landtbruksstyrelsen

för lärarne föreslagna kontanta aflöningsförmåner. Att, såsom

hittills, inskränka antalet ålderstillägg till tre, skulle vara så mycket

obilligare, som institutslärarne — hvilkas ålderstillägg naturligen böra

fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i enlighet med de vid löneregleringen

för lärarne vid de allmänna läroverken nästlidna ar tilllämpade

grunder — därigenom komrne i sämre ställning i pensionshänseende

än lärare i motsvarande grader vid de allmänna läroverken,

och jag nu har för afsikt att föreslå införande af bestämmelse om

skyldighet för de förre att i likhet med de senare bidraga till sin egen

pensionering. För undvikande af olikhet i afseende å pensionerna kunde

möjligen den utväg tänkas begagnad, att aflöningsbeloppen fastställdes

.till de af landtbruksstyrelsen föreslagna, men visst på förhand bestämdt

Eib. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. . 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

belopp ärligen å aflöningen för hvarje lärare afdroges såsom ersättning

till staten för bostaden. Emot en sådan anordning vore för visso intet

att erinra, om valfrihet i afseende å boningsorten kunde lärarne medgifvas,

men då lärarne uti institutens intresse måste vara ålagda att

där hafva sin bostad, kan jag icke heller finna annat än billigt, att

den särskilda kostnad, som häraf betingas, utan afkortning å lärarlönerna

bestrides af instituten. Jag biträder alltså landtbruksstyrelsens

förslag i fråga om reglerandet af lärarnes vid instituten aflöningsförhållanden,

med iakttagande härvid af hvad jag nyss yttrat angående

ålderstilläggens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar.

Beträffande den af styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp gjorda framställning angående höjda arfvoden åt extra lärare,

anser jag, med hänsyn till hvad landtbruksstyrelsen härom anfört, densamma

icke böra, åtminstone för närvarande, föranleda någon Eders

Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Då jag sålunda finner mig nu böra ifrågasätta ändring i afseende

å lektorsaflöningarna i den för institutet vid Alnarp gällande stat, synes

mig jämväl ett annat önskemål böra tillgodoses.

I de före omorganisationen af detta institut gällande särskilda

stadgar för Alnarps landtbruksinstitut och för mejeriinstitutet vid

Alnarp föreskrefs, att sex frielever skulle finnas anställda, och samma

föreskrift finnes äfven intagen i de nu gällande, af Eders Kungl. Maj:t

den 3 juni 1904 utfärdade stadgarna för institutet. Då styrelsen för

institutet efter dettas omorganisation gjorde framställning om fastställande

af inkomst- och utgiftsstat för institutet för år 1903, anförde

styrelsen, att det i den af Riksdagen godkända staten för institutet

upptagna belopp å 25,000 kronor »till institutets öfriga utgifter» vore

otillräckligt att bestrida, jämte andra nödvändiga utgifter, kosthåll åt

berörda frielever, hvartill beräknades åtgå en summa af 3,000 kronor.

Efter landtbruksstyrelsens hörande fann därför Eders Kungl. Maj:t godt

att till beredande af kost åt sex frielever vid institutet under år 1903

bevilja ett belopp af 3,000 kronor, hvilket anvisades att utgå från

nionde hufvudtitelns anslag till extra utgifter. Liknande anvisning har

därefter skett för år 1904 och torde äfven för innevarande år befinnas

oundgänglig. Då institutets medel icke lämna tillgång till gäldande

af utgifterna för berörda kosthåll samt behofvet af särskildt anslag

därtill således är konstant, synes det lämpligast, att detsamma upptages

i staten på det sätt, att det »till institutets öfriga utgifter» upptagna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

belopp varder för ändamålet höjdt med 3,000 kronor eller till 28,000

kronor. . . .

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig framlägga

följande förslag till stater för ifrågavarande institut.

Förslag

till stat för landtbruksinstitutet vid Ultuna.

Aflöning:

i 1 rektor, arfvode ............

I

II lektor ............................

|5 lektorer ........................

1 adjunkt............................

1 adjunkt..........................

Extra lärare, arfvoden ...

1 bibliotekarie...................

Lön.

Tjänst
görings
penningar.

Summa.

2,600!

13,000;

2,000

2,000

1,400

7.000

1.000

1,000

Aflöning summa kronorj —

Till institutets öfriga ut
-

gifter

Summa kronorj —

34,5501—|

— — i—124,450-

2,000

4.000 —

20,000 —

3.000 —

3,000 —

2,250 —

300 —

Efter fem år kan aflöningen

höjas med 500 kronor, efter tio

år med ytterligare 500 kronor,

efter femton år med ytterligare

500 kronor och efter tjugu år

med ytterligare 500 kronor.

— — —159,000;

Anm. 1. Rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta jämväl fri bostad.

Anm. 2. Af hvart och ett af lektorernas och adjunkternas ålderstillägg räknas 350

kronor tillhöra lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

StatsiitsJcottets Utlåtande N:o 10.

Förslag

till stat lör landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.

Aflöning:

1 rektor, arfvode ............

1 lektor ............................

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa.

2,600

15,600

—

..

1.400

8.400

—

2,000

4,000

24,000

11,700

300

6 lektorer ........................

Extra lärare, arfvoden ....

1 bibliotekarie....................

Aflöning summa kronor

—

—

—

—

42,000

Till betäckande af möjligen

uppkommande förlust å

mejerirörelsen................

—

—

—

—

5,000

—

Till institutets öfriga ut-

gifter ............................

—

—

—

—

28,000

—

Summa kronor

_

75,000 —

Efter fem år kan aflöningen

höjas med 500 kronor, efter tio

år med ytterligare 500 kronor,

efter femton år med ytterligare

500 kronor och efter tjugu år

med ytterligare 500 kronor.

Anm. 1. Rektor och öfriga lektorer åtnjuta jämväl fri bostad.

Anm. 2. Af hvart och ett af lektorernas ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra

lönen och 150 kronor tjänstgöriDgspenningarna.

Slutsummorna af de sålunda föreslagna staterna öfverstiga de

nuvarande för institutet vid Ultuna med 8,000 kronor och för institutet

vid Alnarp med 10,000 kronor, hvadan sammanlagda ökningsbeloppet

uppgår till 18,000 kronor. Ålderstilläggen beräknas därvid att liksom

hittills utgå af nionde hufvudtitelns särskilda anslag för dylikt ändamål.

I afseende å villkoren och förbehållen för de i staterna för instituten

upptagna löneförmåner har landtbruksstyrelsen ansett de nu

gällande böra bibehållas oförändrade. Styrelsens förslag härutinnan

finner jag mig emellertid icke kunna biträda. Det synes mig nämligen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

öfverensstämmande med god ordning att, om institutslärarne i afseende

å aflöningsförmåner nu likställas med lärarne vid de allmänna läroverken,

de aflöningsvillkor, som fastställts för de senare, jämväl blifva

i alla tillämpliga delar gällande för de förra. Särskildt anser jag mig,

såsom redan antydts, icke kunna ifrågasätta annat, än att institutslärarne

böra efter enahanda grunder, som af Riksdagen fastslagits beträffande

lärare vid allmänna läroverken, bidraga till sin egen pensionering.

I afseende å dessa grunder vill jag erinra, att Riksdagen beslutat att,

intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, å de bestämda löneförmånerna för adjunkt

och lektor skulle afgå och åt statsverket besparas följande belopp,

nämligen

för adjunkt:

i första lönegraden ....................

................... 65

kronor.

,, andra

7? ....................

................... 75

77

,, tredje

.................. 90

7?

„ fjärde

77 ..................

.................. 100

77

,, femte

77 ...................

................... 115

77

för lektor:

i första

lönegraden ....................

.................. 100

77

,, andra

77 ...................

................... 115

77

„ tredje

77 ....................

................... 130

77

,, fjärde

7? ...................

................... 145

7?

,, femte

77 ....................

.................. 160

77

Enahanda bestämmelse synes mig’ alltså böra i afseende å institutslärarne

intagas.

I anslutning till hvad jag sålunda anfört, föreslår jag, att följande

villkor och förbehåll stadgas för åtnjutande af de i staterna för instituten

upptagna löneförmåner, nämligen:

att lärare vid institut skall vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen

inträdande förändrad organisation af institutet eller eljest kan varda

stadgad;

att med lektors- eller adjunktsbefattning vid institut icke må

förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller

annan tjänstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig

för fullgörandet af tjänstgöringen vid institutet;

att tjänstinnehafvare må uppbära tjänstgöringspenningar eller

arfvode endast för den tid, han verkligen tjänstgjort; skolande för den

tid, tjänstinnehafvaren åtnjutit tjänstledighet, dessa aflöningsförmåner

utgå till den, som tjänsten förrättat;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, äger

uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag

hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller

från tjänstgöring i behörig ordning afstängts eller eljest är lagligen

förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att under ledigheten,

utöfver sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för

tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall tjänsteman af lägre grad vid institut skall

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning vid institutet,

densamma, mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att, där höjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

tjänst i samma grad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren

mer än fyra år af denna tid själf med godt vitsord bestridt sin egen

eller på grund af förordnande annan statens tjänst eller ock fullgjort

annat offentligt uppdrag, för andra förhöjningen efter ytterligare fem

år på samma villkor, för tredje förhöjningen under enahanda villkor

efter ytterligare fem år och för fjärde förhöjningen efter ytterligare

fem år på enahanda villkor, under iakttagande hvad hvarje af dessa

förhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän

vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade

tjänståldern blifvit uppnådd; börande löntagaren härvid tillgodoräknas

såväl den tid, han tjänstgjort vid ettdera institutet antingen, före

utfärdandet af den för samma institut för närvarande gällande stat, uti

lärarbefattning, som med afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten

är med hans nya befattning jämförlig, eller ock, därefter, uti

samma grad som hans nya befattning, som ock den tid, hvarunder han

tjänstgjort i motsvarande grad vid allmänt eller tekniskt läroverk eller

såsom docent vid universitet; skolande härvid i tillämpliga delar lända

till efterrättelse de bestämmelser, som i sådant afseende meddelats

angående aflöningsförmånerna vid de allmänna läroverken;

att, därest ordinarie adjunkt, som befordras till lektor, redan

intjänat högre aflöning än lektors begynnelseaflöning, honom skola

omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor, att hans

aflöning i sistnämnda befattning blir lika hög som den aflöning, han

senast åtnjöt som adjunkt; skolande, där adjunkt vid befordran till

lektor icke erhåller högre aflöning än den, han som adjunkt uppburit,

för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad honom tillgodoräknas

den tid, hvarunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i

denna befattning senast uppflyttades till högre lönegrad;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

att lektor eller adjunkt, som, då lian intjänat stadgad tid för

erhållande af aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder,

som berättigar honom till nedannämnda pension, icke må samma

förhöjning tillträda;

att lektor eller adjunkt skall, då han uppnått 65 lefnadsår och

35 tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom pension å

allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders Kungl. Maj:t eller

vederbörande instituts Styrelse, där det tillkommer denna att afskedet

utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så

länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjänsten på tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma

kvarstå;

att lektor eller adjunkt skall vara underkastad de förändrade

bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade; samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, å de i staterna för instituten

för enhvar af lektorer och adjunkter bestämda löneförmånerna skall

och åt statsverket besparas följande belopp,

nämligen

för adjunkt:

i första lönegraden.......................................

65 kronor

,, andra ,, ..........................................

. 75 „

„ tredje „ ..........................................

90 „

„ fjärde ,, ........................................

100 „

„ femte ,, .........................................

115 „

för lektor:

i första lönegraden........................................

100 „

,, andra ,, ........................................

. 115 „

„ tredje „ .......................................

. 130 „

„ fjärde „ .........................................

. 145 „

,, femte ,, ..........................................

160 „ .

En reglering af lönerna för lärarne vid Ultima landtbruksinstitut

samt Alnarps landtbruks- och mejeriinstitut finner utskottet vara af

förhållandena påkallad; och bör gifvetvis, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,

den af nästlidet års Riksdag beslutade löneregleringen för lärarne

vid de allmänna läroverken tjäna såsom förebild vid bestämmande af

nu ifrågavarande lärares löneförmåner. I ett afseende har dock enligt

Kungl. Maj:ts förslag en afvikelse ägt rum, i det att dessa lärare föreslagits

skola, utöfver enahanda aflöningsförmåner som lärarne vid de

allmänna läroverken, beredas förmånen af fri bostad. En mot sagda

förmån svarande nedsättning i de kontanta aflöningsförmånerna har

Vts/cottets yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

utskottet därför ansett böra göras och skäligen bestämmas till 500

kronor, motsvarande ett ålderstillägg; och tvekar utskottet så mycket,

mindre att tillstyrka en sådan nedsättning, som den redan blifvit af

departementschefen vid ärendets föredragning antydd. Lönerna synas

dock med hänsyn till pensioneringen böra i staten fastställas till de

af Kungl. Maj:t föreslagna belopp, men med föreskrift om förenämnda

afdrag såsom ersättning till staten för bostaden.

Beträffande de af Kungl. Maj:t föreslagna villkor för åtnjutande

af de i staterna för instituten upptagna löneförmåner, har utskottet icke

haft annat att erinra, än att vid bestämmelsen om att förutom tjänst

å rikets, Riksdagens och kommuns stat ej heller annan tjänstebefattning

må med lektors- eller adjunktsbefattning vid institutet förenas,

med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen

vid institutet, bör, i likhet med hvad vid löneregleringen för

lärarne vid de allmänna läroverken föreskrefs, göras det tillägg, att

sådan befattning skall »vid pröfning i stadgad ordning» befinnas icke

vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid institutet.

I afseende å förenämnda bestämmelse ifråga om rätt att få med

lektors- eller adjunktsbefattning vid ifrågavarande institut förena annan

tjänst bär utskottet, i likhet med hvad vid senaste årens löneregleringar

ägt rum, velat uttala den mening att denna bestämmelse bör anses

innebära, att nämnda lärare icke äga mottaga stadigvarande eller regelbundet

återkommande, aflönadt uppdrag, som af bolag lämnas, med

mindre uppdraget vid pröfning i vederbörlig ordning befinnes icke vara

för tjänstgöringen hinderligt.

Den af Kungl. Maj:t föreslagna ökningen i det å staten för institutet

vid Alnarp upptagna belopp »till institutets öfriga utgifter» med

3.000 kronor till bestridande af kosthåll åt institutets sex frielever,

anser sig utskottet böra förorda.

Det för institutet vid Ultuna i nu gällande stat upptagna anslagsbelopp

å 51,000 kronor föreslår Kungl. Maj:t må höjas med 8,000

kronor, däraf 6,000 kronor för höjning i aflöningen åt 6 lektorer med

1.000 kronor åt enhvar och 2,000 kronor för höjande af 2 adjunkters

aflöning med 1,000 kronor för hvardera. Då, enligt hvad ofvan nämnts,

utskottet ansett, att lönesumman för enhvar af dessa lärare visserligen

bör i staten uppföras med det af Kungl. Maj:t föreslagna belopp,

men bör minskas med 500 kronor, så länge de åtnjuta fri bostad,

så och då alla dessa lärare äro i åtnjutande af fri bostad, bör anslagsoeloppet

minskas med motsvarande summa, eller för 6 lektorer och

2 adjunkter tillsammans 4,000 kronor, samt således höjningen i sin helhet

begränsas till 4,000 kronor och anslaget ökas från 51,000 till 55,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

17

Då samma förhållande äger ruin i afseende å lektorerna vid

Alnarps institut, bör, i öfverensstämmelse med utskottets förenämnda

åsikt, den för detta institut föreslagna höjningen 10,000 kronor, däraf

7,000 kronor till löneförbättring åt 7 lektorer och 8,000 kronor »till

institutets öfriga utgifter», minskas med 3,500 kronor och anslaget

höjas från 65,000 kronor med 6,500 kronor till 71,500 kronor.

Utskottet hemställer alltså

a) att Riksdagen må godkänna

dels följande stat för landtbruksinstitutet vid

Ultuna:

Lön.

j Tjänstgörings-:

penningar.

Summa.

Aflöning:

1 rektor, arfvode! —

1 lektor ............ 2,600— 1,400;

2,000 -

4.000

5 lektorer ........j 13,0001—j 7,000 - 20,000;.

1 adjunkt ........ 2,000 — 1,000,— 3,000:

3.000

1 adjunkt ........

Extra lä rare, arf!

2,000- 1,0001

Efter 5 år kan aflöningen

liöjas med

500 kronor, efter tio’

år med ytterligare |

500 kronor, efter fem-j

ton år med ytterligj

gare 500 kronor och;

efter tjugu år med;

ytterligare 500 k ro-;

nor.

voden ...........; — —

— —

2,250;—

1 bibliotekarie.... — —

■— —

300 —

; Aflöning summa

kronor.......... — 1—!

_ :_

34,550-

: Till institutets1

öfriga utgifter — :—

l‘ i

24,450 —

i Summa kronor — ,—

! ___ _J

59,000 —

Anm. 1. Så länge rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna

åtgjuta fri bostad afclragas å lönen 500 kronor årligen.

Anm. 2. Af hvart och ett af lektorernas och adjunkternas

ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra lönen och 150 kronor

tj änstgöringsp enningarn a,

Eib. till Riksd. Prof, 1905. 4 Sami 1 Afd. K) Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dels följande stat för landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa.

'' I

Aflöning:

1 rektor, arfvode —

1 lektor ...........! 2,600

6 lektorer ........ 15,600

Extra lärare, arf-

—

I

1,400!—

8,400 —

|

2,000 —

1

4,000 —

24,000 —

Efter fem. år kan af- löningen höjas med

500 kronor, efter tio år

med ytterligare 500

kronor, efter femton

år med ytterligare 500

kronor och efter tjugu

år med ytterligare 500

kronor.

l voden............, — j— — — 11.70U —

1 bibliotekarie — i—i —• |—i 300 —

| Aflöning summa

jkronor..............|

.Till betäckande

af möjligen upp■

kommande förj

lust å mejeri-;

j rörelsen............ j

jTill institutets

| öfriga utgifter !

i Summa kronor'' — 1—| — !! 75.000^—

i—; — i— 42,0001—

— j—! — j—i 5,000

! | i ;

— •!—I — - 28.000

Anm. 1. Så länge rektor och öfriga lektorer åtnjuta fri

bostad af dragas å lönen 500 kronor årligen.

Anm. 2. Af hvart och ett af lektorernas ålderstillägg

räknas 350 kronor tillhöra lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna,

dels ock följande villkor och förbehåll för åtnjutande

af de i staterna för instituten upptagna löneförmåner,

nämligen:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

19

att lärare vid institut skall vara underkastad

den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af institutet eller eljest kan

varda stadgad;

fatt med lektors- eller adjunktsbefattning vid

institut icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens

eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,

med mindre den vid pröfning i stadgad

ordning befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet

af tjänstgöringen vid institutet;

att tjänstinnehafvare må uppbära tjänstgöringspenningar

eller arfvode endast för den tid, han verkligen

tjänstgjort; skolande för den tid, tjänstinnehafvaren

åtnjutit tjänstledighet, dessa aflöningsförmåner

utgå till den, som tjänsten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjänst

förrätta, äger uppbära hela lönen, men att den, som

eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda

angelägenheter eller särskilda uppdrag eller

från tjänstgöring i behörig ordning afstängts eller

eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta,

kan förpliktas att under ledigheten, utöfver sina tjänst - göringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för

tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt;

att vid sjukdomsförfall tjänsteman af lägre grad

vid institut skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning vid institutet, densamma, mot

åtnjutande af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än tre

månader under ett år;

att, där höjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af tjänst i samma grad är medgifven,

tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda

efter fem år, under villkor att innehafvaren

mer än fyra år af denna tid själf med godt vitsord

bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan

statens tjänst eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag,

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

på samma villkor, för tredje förhöjningen under enahanda

villkor efter ytterligare fem år och för fjärde

förhöjningen efter ytterligare fem år på enahanda

villkor, under iakttagande hvad hvarje af dessa förhöjningar

angår, att den »högre aflöningen ej får tillträdas

förrän vid början af kalenderåret näst efter

det, under hvilket den stadgade tjänsteåldern blifvit

uppnådd; börande löntagaren härvid tillgodoräknas

såväl den tid, han tjänstgjort vid ettdera institutet

antingen, före utfärdandet af den för samma institut

för närvarande gällande stat, uti lärarbefattning, som

med afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten

är med hans nya befattning jämförlig, eller ock, därefter,

uti samma grad som lians nya befattning, som

ock den tid, hvarunder han tjänstgjort i motsvarande

grad vid allmänt eller tekniskt läroverk eller såsom

docent vid universitet; skolande härvid i tillämpliga

delar lända till efterrättelse de bestämmelser, som i

sådant afseende meddelats angående aflöningsförmånerna

vid de allmänna läroverken;

att, därest ordinarie adjunkt, som befordras till

lektor, redan intjänat högre än lektors begynnelseaflöning,

honom skola omedelbart tillgodoföras så

många ålderstillägg som lektor, att hans aflöning i

sistnämnda befattning blir lika hög som den aflöning,

han senast åtnjöt som adjunkt; skolande, där adjunkt

vid befordran till lektor icke erhåller högre aflöning

än den, han som adjunkt uppburit, för uppflyttning

i närmast högre lektorslönegrad honom tillgodoräknas

den tid, hvarunder han innehaft adjunktsbefattningen,

efter det han i denna befattning senast uppflyttades

till högre lönegrad;

att lektor eller adjunkt; som, då han intjänat

stadgad tid för erhållande af aflöningsförhöjning, redan

uppnått den lefnad»- och tjänstålder, som berättigar

honom till nedannämnda pension, icke må samma

förhöjning tillträda;

att lektor eller adjunkt skall, då han uppnått

65 lefnadsår och 35 tjänstår, vara förpliktad att med

oafkortad lön såsom pension å allmänna indragnings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

21

staten från tjänsten afgå, Kungl. Magt eller vederbörande

instituts styrelse, där det tillkommer denna

att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med

detsamma anstå, därest ocli så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjänsten på tillfredsställande

sätt gagna det allmänna ocli kan finnas villig

att i densamma kvarstå;

att lektor eller adjunkt skall vara underkastad

de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som

kunna varda stadgade; samt

att, intill dess ny allmän författning angående

civila- tjänstinnehafvares rätt till pension trädt i kraft,

å de i staterna för instituten för enhvar af lektorer

och adjunkter bestämda löneförmånerna skall afgå

och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen

för adjunkt:

i första lönegraden........

...... 65 kronor

., andra ,,

..... 75 . „

,, tredje

90

., fjärde

...... 100

,, femte ,. .........

115

för lektor:

i första lönegraden

100

,, andra „

115 „

,, tredje ,,

....... 130

,, fjärde

....... 145

,, femte ,, .......

160

b) att Riksdagen må höja det under anslagstiteln

»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar))

uppförda anslag till landtbruksinstitutet

vid Ultuna från 51,000 kronor med 4,000 kronor

till 55,000 kronor; samt

c) att, Riksdagen må höja det under samma

anslagstitel uppförda anslag till landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alliarp från 65,000 kronor med 6,500

kronor till 71.500 kronor.

2:o) Kungl. „Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att dels, i stäUet

för det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och

landtmannanäringar» nu upptagna anslag å 4,000 kronor till aflöningar

Ang. åt åt (//konsulenter

i boskapsskötsel

och

i mejerihushållning.

[3-]

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

åt en instruktör i boskapsskötsel och en instruktör i mejerihushållning,

under samma anslagstitel uppföra ett anslag å 8,000 kronor till aflöningar

åt en statskonsulent i boskapsskötsel och en statskonsulent i

mejerihushållning med 4,000 kronor åt dem hvardera, däraf 2,500

kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar, äfvensom ej

mindre medgifva, att dessa statskonsulenter måtte äga åtnjuta två

älderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att tilläggas lönen, än äfven

godkänna de villkor och förbehåll, som i ofvannämnda statsrådsprotokoll

föreslagits för åtnjutande af de statskonsidenterna sålunda medgifna

löneförmåner; dels och medgifva, att nuvarande innehafvare af befattningarna

såsom instruktör i boskapsskötsel och instruktör i mejerihushållning

måtte i afseende å rätt till åtnjutande af älderstillägg såsom

statskonsulent i boskapsskötsel och statskonsulent i mej eri hushållning

äga tillgodoräkna sig sin tjänstetid uti berörda instruktörsbefattningar.

I afseende å denna framställning har departementschefen till

ofvanberörda statsrådsprotokoll anfört följande:

''»Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade

Rikets Ständer vid 1856—1858 årens riksdag till arfvode och

resekostnadsersättning åt eu resande undervisare i boskapsskötsel å

rikstatens sjätte liufvudtitel en summa af 3,000 riksdaler riksmynt årligen.

Genom nådigt bref den 25 juni 1858 bestämdes bemälde undervisares

åligganden sålunda, att han borde lämna biträde, råd och upplysningar

i följande ämnen, nämligen: l:o boskapens vård, uppfödande,

utfodring och öfriga behandling med hvad därtill hörde, 2:o ändamålsenliga

ladugårdsbyggnaders uppförande och inredning, 3:o hornboskapens

förädling genom urval af tjänliga afvelsdjur vare sig i riktning

till mjölk- eller köttproduktion eller till båda i förening, 4:o

mjölkhushållning efter rationella grunder, ost- och smörberedning med

hvad till en god mejeriskötsel hörde, samt 5:o uppförande och inredning

af ändamålsenliga mejeribyggnader. Sedan Rikets Ständer vid

1865—1866 årens riksdag anslagit erforderliga medel såsom arfvode

jämte respenningar åt en ytterligare undervisare i boskapsskötseln och

mejerihushållningen samt tillförsäkrat resande undervisare i boskapsskötseln

och mejerihushållningen samma rätt till gradvis skeende

förbättring i löneförmånerna, som för landtbruksingenjörerna bestämts,

anställdes med stöd af nådigt bref den 13 juli 1866 ännu eu dylik

kringresande undervisare. Hvad undervisarnes löneförmåner beträffar,

blefvo dessa af 1874 års Riksdag på det sätt bestämda, att lista

gradens aflöning för bemälde två undervisare höjdes till 2,000 kronor,

och att aflöningen efter innehafvarens af sådan beställning väl vits
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 23

ordade tjänstgöring under eu tid af 5 år, räknad från och med året

näst efter det, då lian blifvit antagen, ökades med 500 kronor och

således årligen utginge med 2,500 kronor, vidare efter 5 års sådan

tjänstgöring höjdes till 3,000 kronor och slutligen efter 5 års enahanda

tjänstgöring höjdes till 3,500 kronor. År 1876 medgaf Riksdagen vidare,

att resekostnads- och traktamentsersättning för förrättningsresor finge

i enlighet med de bestämmelser, som vore eller framdeles kunde varda

meddelade, från och med år 1877 utgå till undervisarne i boskapsskötsel

och mejerihushållning från sjätte hufvudtitelns anslag till reseoch

traktamentspenningar. T nådiga resereglemente! af den 11 februari

1881 upptogos undervisarne i särskilda delar af landthushållningen i

fjärde klassen.

Vidkommande ifrågavarande undervisares tjänstgöring förklarade

Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 14 december 1888, att af

de båda då å stat uppförda undervisare i boskapsskötsel och mejerihushållning

den ene därefter skulle vara undervisare i boskapsskötsel

och den andre undervisare i mejerihushållning, samt att dessa båda

undervisare skulle benämnas instruktörer, hvarjämte Eders Kungl. Maj: t

samma dag fastställde nådigt reglemente för de i statens tjänst anställde

instruktörer i boskapsskötsel och mejerihushållning äfvensom arfvodestaxa

för dem. Enligt sagda reglemente skulle det åligga instruktören

i boskapsskötsel att tillhandagå med biträde, råd och upplysningar

rörande boskapens vård, uppfödande, utfodring och öfriga behandling

samt förädling genom urval af tjänliga afvelsdjur äfvensom rörande ladugårdars

uppförande och inredning, samt statens instruktör i mejerihushållning

att tillhandagå med biträde, råd och upplysningar rörande

mjölkhushållning, ost- och smörberedning med hvad till eu god mejeriskötsel

hörde samt uppförande och inredning af mejeribyggnader.

Uti underdånig skrifvelse den 31 oktober 1896 gjorde landtbruksstyrelsen,

som funnit, att de rörande instruktörerna i boskapsskötseln

och mejerihushållningen då gällande bestämmelser behof de undergå

omarbetning, samt att jämväl deras aflöning behof de ökas, underdånig

framställning i sådant syfte. Härvid framhöll landtbruksstyrelsen, att den

uppgift, som tilldelats instruktörerna och som äfven i hufvudsak varit

anvisad undervisarne. betingades däraf. att landtmannen förut ofta varit

i saknad af möjligheten att på annat sätt erhålla biträde, råd och

upplysningar i de viktiga grenar af landthushållningen, hvarom här

vore fråga, men att dåmera i detta afseende rådde ett annat förhållande,

enär landtbruksundervisningen stode betydligt högre än förr

och kunskaper i landtbruk i allmänhet vore mer spridda bland såväl

större som mindre jordbrukare och till följd däraf mer elementära

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

upplysningar ej i samma omfattning som förut behöfde af instruktörerna

lämnas. Om det sålunda icke kunde bestridas, att den verksamhet,

som enligt då gällande reglemente vore anvisad statens kringresande

instruktörer, måste anses till eu viss grad obehöflig och i detta

afseende hänvisade på förhållanden, Indika icke vidare förefunnes,

syntes emellertid härpå icke rätteligen kunna grundas den åsikten, att

samma tjänstemän öfverhufvud icke längre borde vara skyldiga att tillhandagå

med biträde i fråga om de grenar af landthushållningen, för

hvilka de anställts. De borde alltså fortfarande kunna i mer maktpåliggande

fall anlitas för sin dåvarande uppgift, men denna borde

icke längre betraktas såsom det hufvudsakliga i deras verksamhet,

hvilket borde blifva att närmast under landtbruksstyrelsen verka för

höjandet af den gren utaf landthushållningen, för hvilken en hvar af

dem blifvit anställd. De borde därför med uppmärksamhet följa

allt, som hörde till eller kunde befordra utvecklingen inom samma

näringsgren, själfmant hos landtbruksstyrelsen föreslå de åtgärder, som

de funne böra vidtagas för sagda näringsgrens förkofran och skydd,

utarbeta förslag och utlåtanden, som af landtbruksstyrelsen anbefalldes,

ställa sig i förbindelse med de hos hushållningssällskapen anställde konsulenter

för utbyte af meddelanden och upplysningar samt på uppdrag af

samma styrelse företaga resor inom landet för utrönande af vederbörande

näringsgrens ståndpunkt inom olika trakter samt följandet af verksamheten

vid de under styrelsen ställda, till samma näringsgren hörande läroverk

och andra anstalter. Dessutom borde det likväl åligga en hvar af dessa

tjänstemän att på rekvisition tillhandagå med biträde, råd och upplysningar

inom den gren af landtbruksnäringen, för hvilken han blifvit anställd.

Om ifrågavarande båda befattningar blefve på detta sätt förändrade,

skulle benämningen instruktör icke vidare riktigt angifva befattningarnas

hufvudsakliga egenskap, utan syntes därför böra i öfverensstämmelse

med denna förändras. Då innehafvarne däraf skulle få en ställning af

ett slags rådgifvare åt landtbruksstyrelsen, syntes benämningen statskonsulent

fullt egentligt uttrycka denna sida af deras verksamhet och,

då deras på grund af rekvisition utöfvade verksamhet därefter ej rätt

betecknades såsom undervisning eller instruktion, utan äfven denna

rättast såsom en rådgifvande verksamhet, syntes den föreslagna benämningen

jämväl i detta fall på ett passande sätt angifva befattningens

karaktär. En så genomgripande förändring af instruktörsbefattningen

som den då föreslagna, hvilken jämväl påkallade en omarbetning'' af

reglementet, syntes icke i någon händelse kunna genomföras utan Riksdagens

medgifvande och, då densamma skulle innebära en betydlig

utvidgning'' af instruktörernas skyldigheter, syntes det. om lämpliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

10

personel’ skulle beräknas vilja åtaga sig desamma, blifva nödvändigt

att äfven föreslå Riksdagen, att de med befattningarna förenade löneförmåner

böjdes. Enligt arfvodestaxan erhölle instruktörerna dels ersättning

för resa. enligt gällande resereglemente, hvilken ersättning i

allmänhet utginge af statsmedel, dels ock af rekvirent, förutom bostad

och uppassning jämte värme och lyse under den tid af året, då sådant

erfordrades, arfvode med 4 kronor 50 öre för hvarje dag, som i sin

helhet eller till någon del åtginge för förrättningen. Denna ersättning

syntes höra utgå äfven till statskonsulenterna, då förrättning rekvirerades.

Vidkommande åter arbete, som statskonsulent på uppdrag af landtbruksstyrelsen

skulle utföra och som icke kräfde resa, skulle sådant, om

dagarfvode beräknades, kunna oskäligt utdragas, hvarigenom nyttan af

detsamma i hög grad motverkades. Däraf följde likväl äfven, att någon

särskild ersättning för hvarje sådant arbete icke kunde statskonsulent

beredas. Beträffande sådant med resa förenadt uppdrag, som enligt

förslaget förutsattes skola kunna af landtbruksstyrelsen meddelas statskonsulent,

så skulle ersättningen härför icke skäligen kunna utgå med

högre belopp än efter fjärde klassen i resereglemente! Ökad ersättning

skulle alltså icke kunna ifrågavarande tjänstemän på annat sätt beredas

än genom höjande af deras aflöning, och syntes statskonsulenternas

aflöning icke böra bestämmas lägre än till 3,000 kronor jämte tre

ålderstillägg, i likhet med hvad instruktörerna då åtnjöte, samt resekostnads-

och traktamentsersättning äfvensom ersättning för rekvirerade

förrättningar i likhet med instruktörerna.

Denna landtbruksstyrelsens framställning föredrogs den 5 februari

1897 inför Eders Kung!. Maj:t, som dock icke fann skäl att rörande

instruktörernas verksamhet meddela sådana förändrade bestämmelser i

ämnet, att proposition behöfde till Riksdagen aflåtas. Uti samma dag

utfärdadt förnyadt nådigt reglemente för de i statens tjänst anställde

instruktörer i boskapsskötsel och mejerihushållning finnes såsom instruktörernas

liufvudsakliga åliggande fortfarande upptagen skyldigheten

att på rekvisition tillhandagå med biträde, råd och upplysningar,

men tillika föreskrifvet, att instruktör — hvilken hade att med

uppmärksamhet följa allt, som hörde till eller kunde befordra utvecklingen

inom den gren af landthushållningen, för hvilken han

blifvit anställd — jämväl ålåge: att sätta sig i förbindelse med de

hos hushållningssällskapen anställde instruktörer för utbyte af meddelanden

och upplysningar; att själfmant hos landtbruksstyrelsen föreslå

de åtgärder, som han funne böra vidtagas för vederbörande näringsgrens

förkofran och skydd; att utarbeta förslag och utlåtanden, som af

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

landtbruk sstyrelsen anbefalldes, samt att på uppdrag af landtbruksstyrelsen

företaga resor inom landet för utrönande af vederbörande

näringsgrens ståndpunkt inom olika trakter samt för följandet af verksamheten

vid de under styrelsen ställda, till samma näringsgren hörande

läroverk och andra anstalter. Fordringarna på behörighet till instruktörsbefattning

blefvo också i viss mån skärpta.

I sammanhang härmed förordnade Eders Kungl. Maj:t genom

nådigt bref sistnämnda dag, att instruktör vid resa, som på uppdrag

af landtbruksstyrelsen företoges inom landet för utrönande af vederbörande

näringsgrens ståndpunkt inom olika trakter samt för följandet

af verksamheten vid de under landtbruksstyrelsen ställda, till samma

näringsgren hörande läroverk och andra anstalter, skulle äga uppbära

resekostnads- oah traktamentsersättning enligt tredje klassen af gällande

resereglemente.

Genom det utfärdade reglementet, hvilket fortfarande är gällande,

blefvo alltså instruktörernas åligganden väsentligen bestämda i enlighet

med 1 andtbruksstyrelsens berörda förslag, utan att dock lönerna för

dessa tjänstemän ökades.

Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 19 november

nästlidna år afgifvit förnyad framställning om förbättrade aflöningsförmåner

för ifrågavarande tjänstemän och därvid anfört följande.

Under den tid, som förflutit, sedan reglementet af den 5 februari

1897 utfärdades, hade erfarenheten alltmer bekräftat riktigheten af

hvad landtbruksstyrelsen i sin förberörda skrifvelse af den 31 oktober

1896 anfört angående instruktörernas verksamhet och den riktning,

hvari denna sannolikt komme att utveckla sig. Det hade nämligen

visat sig, att instruktörerna hufvudsakligen kommit att fylla uppgiften

att vara biträden åt landtbruksstyrelsen och endast i allt mindre grad

lämnat biträde åt enskilda, hvilken senare verksamhet till större del

kommit att utöfvas af hushållningssällskapens konsulenter.

Det syntes icke behöfva framhållas, hvilken stor vikt det läge

däruppå, att den centrala myndighet, som hade sig uppdraget att verka

lör landtbruket och dess binäringar, kunde genom sina organ noggrannt

lära känna förhållandena inom de särskilda orterna med afseende å

boskapsskötseln och mejerihushållningen samt utöfva oafbruten tillsyn

öfver de läroverk och andra institutioner, som för befrämjande af dessa

näringsgrenar blifvit inom landet upprättade, såsom nötboskapspremieringen,

afvelscentra, mejeriläroverken, smörprofningarna in. in. På en

sådan noggrann kännedom om förhållandena inom landet måste de

förslag grundas, hvilka det ålåge dessa tjänstemän att själfmant eller

på uppdrag af landtbruksstyrelsen utarbeta i syfte att höja dessa viktiga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Htatsutskottet-s Utlåtande N:o 10.

grenar af landthushållningen. Frånsedt detta måste det, ur synpunkten

af att den centrala ämbetsverksamheten skulle kunna lyckligt lösa sin

uppgift, vara angeläget, att den tillförlitligaste och noggrannaste specialkännedom

om alla de frågor, som hörde till området för dessa

grenar af landthushåll ningen, städse funnes för landtbruksstyrelsen tillgänglig

vid behandlingen af föreliggande frågor. För (ifrigt vore det

gifvet att, då förhållandena alltjämt utvecklades och förändrade sig,

möjligheten att följa med denna utveckling i alla dess riktningar samt

med de ortliga afvikelse!’, som måste tänkas förekomma, icke utan

sådant biträde som det ifrågavarande förefunnes. Därförutan måste den

centrala ämbetsverksamheten förlora den omedelbara känning af det

praktiska lifvet, som erfordrades, för att icke statsverksamheten för

landtbrukets främjande skulle blifva mer eller mindre ensidig och

ofruktbar.

Dä sålunda den uppgift, ifrågavarande tjänstemän ägde, måste

anses i hög grad viktig, vore det gifvet, att medel måste beredas, för

att staten skulle kunna försäkra sig om att erhålla fullt lämpliga och

för ändamålet utbildade personer till innehafvare af dessa befattningar.

Redan för åtta år sedan hade landtbruksstyrelsen framhållit vikten af

att höja dessa tjänstemäns aflöningsförmåner. Sedan den tiden hade

lefnadskostnaderna betydligt stegrats, på samma gång, i den män statens

verksamhet för landtbrukets utveckling blifvit allt lifligare, anspråken

på dessa tjänstemän blifvit större och deras arbetskraft alltmer

anlitats.

Trettio år hade nu förflutit, sedan instruktörernas i boskapsskötsel

och mejerihushållning aflöningsförmåner bestämdes, och missförhållandet

mellan dessa aflöningar och tidens fordringar i sådant af■

seende hade nått eu sådan höjd, att fara syntes vara för handen, att

utan ett verksamt afhjälpande af sagda missförhållande det allmänna

kunde komma att sakna möjlighet att erhålla eller bibehålla för sagda

befattningar fullt lämpliga personer. Tillfällena till enskild förtjänst och

vinnande af förmånlig anställning inom andra områden hade på senare

tiden betydligt ökats. Hushållningssällskapen hade också anställt mejerikonsulenter

eller länsagronomer, hvilkas aflöningar i många fall vore så

höga. att de jämte den enskilda förtjänst, som under utöfvande af sådan

befattning kunde erhållas, ej obetydligt öfverstege instruktörernas löneförmåner.

De hushållningssällskap, hvilkas konsulenter senast lämna t

sina befattningar, och som därför nyligen reglerat lönerna för dessa

befattningar, nämligen Södermanlands och Malmöhus läns hushållningssällskap,

hade bestämt årliga beloppen af sagda löner, det förra sällskapet

till B.000 kronor och det senare sällskapet till 4,000 kronor

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

jämte 1.000 kronor i tjänstgöringspenningar att utgå med 5 kronor

för hvarje inspektion.

Det syntes alltså vara hög tid, att något från statens sida åtgjordes

till förekommande af de olägenheter, som landfbruksstyrelsen

motsåge eljest skulle komma att inträffa.

Den förhöjning i instruktörernas aflöning, som landtbruksstyrelsen

a-nsåge erforderlig, kunde numera icke bestämmas i likhet med hvad

styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 31 oktober 1896 föreslagit

eller från 2,000 kronor till 3,000 kronor, enär lefnadskostnaderna sedan

den tiden väsentligen stegrats, utan syntes samma förhöjning, om

nen skulle blifva verksam, böra sträcka sig därhän, att aflöningen i

forsta lönegraden blefve 3,500 kronor med tre ålderstillägg, på sätt

hittills varit bestämdt; och borde aflöningen lämpligen fördelas i lön

och tjänstgöringspenningar, nämligen 2,200 kronor i lön och 1,300

kronor i tjänstgöringspenningar, hvarjämte villkoren för lönernas åtnjutande

syntes böra föreskrifvas i öfverensstämmelse med vanligheten

i motsvarande fall, samt pensionen således utgå med lönen oafkortad.

Instruktörernas rese- och traktamentsersättning hade på senare

tid utgått efter skilda grunder, alltefter det resa skett med anledning

af lekvisition, da ersättningen utgått efter fjärde klassen i resereglemente^

eller uppå förordnande af landtbruksstyrelsen, då samma ersättning

utgått efter tredje klassen. Enär Riksdagen uti skrifvelse till

Eders Kung!. Maj:t den 13 april 1904, i anledning af Eders Kung!.

Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställning

angående åtgärder till fiskerinäringens befrämjande, uttalat,

att Riksdagen funne det synnerligen olämpligt, att en tjänsteman berättigades

att för olika förrättningar tillgodoräkna sig resekostnadsoch

traktamentsersättning efter olika klasser i resereglemente^ syntes

anledning förefinnas, att instruktörernas reseersättning bestämdes efter

en och samma klass, och då val sålunda måste ske mellan tredje och

tj är de klassen uti ifrågavarande reglemente, tvekade landtbruksstyrelsen

icke att förorda, att instruktörerna måtte tillåtas att åtnjuta ersättning''

enligt förstnämnda klass. Det borde nämligen ihågkommas, att dessa

tjänstemän icke hade vissa distrikt utan hela landet till sitt verksamhetsfält,

och att de till följd häraf mycket mer sällan, än fallet eljest

skulle vara, kunde under den tid, resorna påginge, uppehålla sig i sina

hem, samt att de resor, som af dem på uppdrag af landtbruksstyrelsen

företoges, vore, i olikhet med flera andra styrelsen underlydande tjänstemäns,

hvilkas reseersättning utginge enligt fjärde klassen af gällande

resereglemente, af den beskaffenhet, att därunder längre uppehåll å ett

och samma ställe endast sällan förekomme, med möjlighet till att genom

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande j\T:o 10.

29

öfverenskommelse nedbringa kostnaderna för bostad och uppehälle, utan

att de nödgades snart sagdt dagligen ombyta bostad och mestadels

välja denna å ställen, där dylik förmån betingade hög kostnad, såsom

i stad eller å järnvägshotell på landsbygden. Skulle deras reseersättning

komma att utgå efter fjärde klassen, lede intet tvifvel därom, att

instruktörerna skulle på sina resor få vidkännas förlust, en förlust, som

blefve större i den mån resorna utsträcktes under längre tid.

Eu gifven följd häraf skulle blifva, att landtbruksstyrelsen skulle

se sig nödsakad att så. mycket som möjligt inskränka resorna, hvithet

måste anses vara en afsevärd olägenhet för de grenar af landthushållningen,

hvilkas befordrande vore anförtrodt åt dessa tjänstemän. Af

sådan anledning ansåge landtbruksstyrelsen det ligga i landtbrukets

välförstädda intresse, att reseersättningen bestämdes efter tredje klassen

i gällande resereglemente.

Af skäl, som landtbruksstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse af

den Bl oktober 1896 anfört, ansåge styrelsen, att den med ifrågavarande

befattningar förenade benämningen instruktör numera vore olämplig

och vilseledande, samt att den borde utbytas mot benämningen statskonsulent,

hvilken benämning numera användes för den tjänsteman med

motsvarande uppdrag beträffande svinskötseln, som på senare år funnits

anställd.

Under förutsättning att eu sådan förändring genomfördes, syntes landtbruksstyrelsen

böra erhålla befallning att inkomma med underdånigt förslag

till reglemente för de i statens tjänst anställde statskonsulenter i

boskapsskötsel och mejerihushållning samt till arfvoclestaxa för dem.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen

aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte ej mindre medgifva, dels

att, i stället för det under riksstatens nionde hufvudtitel å anslagstiteln

»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar» upptagna

anslag till aflöning åt eu instruktör i boskapsskötsel och eu instruktör

i mejerihushållning, måtte uppföras ett anslag till aflöning åt en statskonsulent

i boskapsskötsel och en statskonsulent i mejerihushållning

med 3,500 kronor åt dem hvardera, däraf 2,200 kronor i lön och 1,300

kronor i tjänstgöringspenningar, dels ock att aflöningen för dessa statskonsulenter

efter innehafvarens af sådan beställning väl vitsordade

tjänstgöring under en tid af 5 år, räknad från och med året näst efter

(let, då han blifvit antagen, måtte höjas med 500 kronor till 4,000

kronor, vidare efter 5 års sådan tjänstgöring till 4,500 kronor och efter

ytterligare 5 års enahanda tjänstgöring till 5,000 kronor, hvilka medel

syntes böra utgå. af nionde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstil 1-

s. 30 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10,

30

lägg, än äfven godkänna vissa af styrelsen föreslagna villkor och förbehåll

för åtnjutande af de med statskonsnlentbefattning åtföljande

löneförmåner.

Hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört angående behöfligheten

af att bereda ifrågavarande bägge tjänstemän förbättrade aflöningsförmåner

kan jag till fullo biträda, liksom jag med hänsyn till deras nuvarande

liufvudsakliga uppgift anser, att benämningen »instruktör» bör utbytas

mot den af landtbruksstyrelsen föreslagna, nämligen »statskonsulent ■ .

Under det att vid den tid, år 1874, då dessa tjänstemäns löner

af Riksdagen bestämdes, deras uppgift var att på rekvisition lämna

allmänheten biträde, råd och upplysningar i ämnen, som rörde boskapsskötselns

och mejerihandteringens praktiska utöfning, och alltså kunde

anses vara af undervisande art, i enlighet hvarmed deras ursprungliga

titel också var »undervisare», har med anledning af det nu gällande,

den 5 februari 1897 utfärdade reglementet deras viktigaste verksamhet

faktiskt kommit att bestå i att såsom sakkunniga rådgifvare biträda

landtbruksstyrelsen och å dess vägnar verkställa inspektioner, att utgöra

ett föreningsband mellan, å ena sidan, den centrala jordbruksförvaltningen

och, å den andra, de lokala organen för ifrågavarande

näringar samt dessas kikare, äfvensom att i allmänhet följa dessa

näringars utveckling. Genom den allt lifligare verksamhet, som under

senare tid såväl från det allmännas sida, af staten eller hushållningssällskap,

som ock genom föreningar eller annorledes utvecklats för

dessa näringsgrenars höjande, hafva instruktörernas tjänståligganden

väsentligt ökats, och allt större kraf ställts på deras arbete och omtanke.

I sådant afseende må exempelvis erinras om några betydelsefulla,

under senare tid tillkomna eller utvidgade, mycket arbete kräfvande

institutioner, såsom nötboskapspremieringarna jämte den därmed

sammanhängande stamboksföringen af nötboskap, kontrollen öfver afvelscentra,

smörprofningarna jämte det från och med innevarande år inrättade

smörmärket in. in. Den glädjande rörelse, som tagit sig uttryck i bildande

af andelsmejerier, kontrollföreningar, tjurföreningar och andra liknande

sammanslutningar, påkallar jämväl instruktörernas inseende eller medverkan,

liksom äfven den verksamhet, som utöfvas af de stora, under senare

åren bildade afvelsföreningarna för vissa speciella nötboskapsraser. Den

lägre mejeriundervisningen har vunnit betydligt ökad omfattning, och inspektionen

af undervisningsanstalterna på detta område är numera ålagd

instruktören i mejerihushållning. Då det utom fullgörande af dessa blott

såsom exempel anförda åligganden äfven tillkommer ifrågavarande tjänstemän

att i allmänhet med uppmärksamhet följa allt. som hör till eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

o i

Öl

kan befordra utvecklingen inom de grenar af landthushållningen, för

hvilka de blifvit anställde, samt att föreslå de åtgärder, som de finna

böra vidtagas till vederbörande näringsgrenars förkofran och skydd,

och därjämte att utarbeta af landtbruksstyrelsen anbefallda förslag och

utlåtanden, torde det få anses ådagalagdt, att dessa tjänstemän med

sin nuvarande uppgift äro i tillfälle att utöfva en högst betydelsefull

inverkan på några af landets viktigaste näringsgrenar. Under sådana

förhållanden bör det enligt min mening också vara en af klok omtanke

förestafvad åtgärd att bereda åt dem sådana aflöningsförmåner, att vid

befattningarna må kunna bevaras eller, vid ledighet, till deras innehafvare

erhållas fullt lämpliga, på de särskilda områdena framstående

personer. De nuvarande aflöningsförmånerna, som icke äro afvägda

efter den ökade tjänsteverksamhet, som numera kräfves af dessa tjänstemän,

kunna enligt min åsikt icke längre anses vara för detta ändamål

tillräckliga. Landtbruksstyrelsen har med rätta framhållit, hurusom

befattningar af jämförligt slag i enskild tjänst äro afsevärdt högre aflönade.

Den förhöjda aflöningen har landtbruksstyrelsen föreslagit till

3,500 kronor, hvaraf 2,200 kronor i lön och 1,300 kronor i tjänstgöringspenningar,

jämte tre ålderstillägg å 500 kronor hvarje. Därvid

har landtbruksstyrelsen ansett, att statskonsulenternas reseersättning

borde under alla förhållanden utgå efter tredje klassen i resereglemente!.

Styrelsens förslag i dessa afseenden finner jag mig icke kunna

oförändradt biträda.

Vid reglering af aflöningsförhållandena för de ifrågavarande tjänstemännen,

hvilka på grund af beskaffenheten af deras åligganden under

större delen af året måste vistas på resor, är det enligt mitt förmenande

af särskild vikt att söka tillse a ena sidan, att aflöningsbeloppen tillmätas

så, att tjänstinnehafvarne på desamma kunna hafva skälig utkomst

för sig och sina familjer, och ä andra sidan, att samma tjänstemän

för de resor, de i tjänsten företaga, erhålla så afpassad godtgörelse,

att den kan beräknas betäcka de med resorna förenade nödiga utgifter,

men icke därutöfver lämna åtminstone afsevärdt öfverskott. Det lär

emellertid icke kunna bestridas, att de nuvarande instruktörerna, sedan

de år 1897 tillerkändes reseersättning efter tredje klassen i resereglemente!

för vissa resor, uti behållen rese- och traktamentsersättning

hatt ett icke oväsentligt tillskott till sina, öfriga inkomster af tjänsten.

Efter hvad jag kunnat i detta afseende inhämta, tror jag mig våga antaga,

att detta tillskott bör beräknas till mellan 500 och 1,000 kronor

om året för dem hvardera, och förutsatt att de, såsom landtbruksstyrelsen

föreslagit, för framtiden städse skulle resa efter den högre

klassen, skulle årliga behållningen med säkerhet komma att uppgå

till sistnämnda siffra.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

En sådan anordning måste emellertid, med hänsyn till hvad jagnyss

yttrat, af mig betraktas såsom principiellt oriktig och skulle därjämte

medföra, att statskonsulenterna af sina tjänster bereddes högre

inkomst — från början med säkerhet icke understigande 4,500 kronor

— än dessa tjänstemän enligt min åsikt bör rättvisligen tillkomma.

Statskonsulenterna synas mig nämligen i afseende å tjänsteställningnärmast

jämförliga med fiskeriintendenterna och därför äfven böra med

dem likställas i fråga om aflöningsförkållandena.

Jag anser mig alltså böra förorda, att statskonsulenternas löneförmåner

nu regleras till likhet med hvad af nästlidna års Riksdag blef

för fiskeriintendenterna gilladt, och följaktligen bestämmas sålunda, att

aflöningen blifver 4,000 kronor, hvaraf 2,500 kronor såsom lön och

1,500 kronor såsom tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg å

500 kronor hvartdera, att tilläggas lönen. Härigenom blefve statskonsulenterna

jämväl i pensionshänseende jämställda med fiskeriintendenterna,

för hvilka högsta pensionsbeloppet utgör 3,500 kronor, under

det enligt landtbruksstyrelsens förslag statskonsulenterna skulle kunna

ernå eu pension af 3,700 kronor.

Under förutsättning att hvad jag i anslutning till det nu anförda

går att föreslå vinner Riksdagens bifall, och statskonsulenterna i följd

häraf erhålla 500 kronors förhöjning af den utaf landtbruksstyrelsen

förordade begynnelselönen, anser jag mig kunna tillstyrka Eders Kungl.

Maj:t att bestämma deras reseersättning att jämväl utgå efter enahanda

grund som fiskeriintendenternas eller efter fjärde klassen i resereglemente!.

Yäl måste det anses sannolikt, att de vid sådant förhållande

skulle komma att på vissa resor göra någon förlust, men jagkan

ingalunda medgifva, att detta, såsom landtbruksstyrelsen synes

antaga, alltid eller i genomsnitt bör blifva fallet. Tvärtom håller jag

före, att äfven med tillämpning af denna lägre beräkningsgrund behållning

på en del resor bör kunna af dem påräknas, och att den efter

fjärde klassen för helt år utgående ersättningen kan antagas komma

att, om ock nätt och jämnt, täcka resekostnaderna för året. I betraktande

i hvarje fall af den erfarenhet, jag- numera anser mig hafva

vunnit beträffande verkliga kostnaden för desse tjänstemäns resor i förhållande

till de dem nu tillkommande ersättningsbelopp, och då, med

hänsyn äfven till hvad Riksdagen nästlidna år ifråga om fiskeri a, dministrationen

anförde angående olämpligheten af att samma tjänstemän

under olika resor åtnjöte ersättning efter skilda klasser i resereglemente!,

det icke lär böra ifrågakomma att för statskonsulenterna under någon,

ens modifierad, form bibehålla det nuvarande systemet för beräknandet

af instruktörernas reseersättning, finner jag mig — allt under ofvan

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

33

angifna förutsättning — icke kunna stanna vid eu högre klass än

den fjärde.

I afseende å de villkor och förbehåll, som böra stadgas för åtnjutande

af statskonsulenternas i boskapsskötsel och i mejerihushållning

löneförmåner, tillåter jag mig att, delvis i öfverensstämmelse med landtbruksstyrelsens

förslag, föreslå följande, nämligen:

att statskonsulent skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som kan varda stadgad;

att med statskonsulentbefattning icke må förenas annan tjänst å

rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,

med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen

såsom statskonsulent;

att statskonsulent må uppbära tjänstgöringspenningar endast för den

tid, han verkligen tjänstgjort; skolande för den tid, han åtnjutit tjänstledighet,

dessa aflöningsförmåner utgå till den, som tjänsten förrättat;

att statskonsulent, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta,

äger uppbära hela lönen, men att, om han eljest undfår ledighet för

svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag

eller är från tjänstgöring afstängd eller ej kan densamma på grund af

eljest förekommande lagligt tjänstehinder förrätta, han kan förpliktas

att under ledigheten, utöfver sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket

af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt;

att i afseende på erhållande af ålderstillägg till lönen må gälla,

att tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem

år, under villkor att statskonsulenten mer än fyra år af denna tid

själf med godt vitsord bestridt sin egen eller på grund af förordnande

annan statens tjänst eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år på samma villkor,

under iakttagande, hvad hvarje af dessa förhöjningar angår, att den

högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början ad kalenderåret näst

efter det, under livilket den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;

att statskonsulent skall, då han uppnått 65 lefnadsår och minst

35 tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom pension å

allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders Kungl. Maj:t eller

den myndighet, som äger afskedet utfärda, dock obetaget att låta med

detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

kunna i tjänsten på tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig i densamma kvarstå; samt

att statskonsulent skall vara underkastad de förändrade bestämmelser

i fråga om pension, som kunna varda stadgade.

Bih. till liiksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 5

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o'' 10.

Utskottets

rande.

De af mig sålunda föreslagna villkor ocli förbehåll öfverensstämma

i tillämpliga delar med de af Riksdagen beträffande tjänstemännen vid

fiskeriadministrationen antagna.

Slutligen anser jag särskildt medgifvande böra äskas för de nuvarande

instruktörerna i boskapsskötsel ock mejerihushållning att för

åtnjutande af ålderstillägg såsom statskonsulenter tillgodoräkna sig

sin tjänstetid såsom instruktörer.

Den vid bifall till nu ifrågavarande förslag erforderliga höjningen

af anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar

uppgår till 4,000 kronor; lärande statskonsulenternas ålderstillägg

liksom förut instruktörernas böra utgå af nionde hufvudtitelns

förslagsanslag till ålderstillägg.»

ytt- Med hänsyn till den betydelsefulla verksamhet, som tillkommer

statskonsulenterna i boskapsskötsel och mejerihushållning, har utskottet

ansett dem böra beredas något högre aflöningsförmåner än dem, som

hittills åtnjutits af instruktörerna i dessa landthuskållningsgrenar; och

har utskottet, som funnit lämpligt att reseersättningen för dessa tjänstemän

bestämmes att. lika för alla förrättningar, utgå efter fjärde klassen

i gällande resereglemente, ansett sig böra biträda Ivungl. Maj:ts förslagom

att deras aflöning bestämmes till 4,000 kronor, hvaraf 2,500 kronor

såsom lön och 1,500 kronor såsom tjänstgöringspenningar, jämte

två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor att tilläggas lönen.

I afseende å de af Kungl. Maj:t föreslagna villkor och förbehåll

för dessa löneförmåners åtnjutande har utskottet icke haft annat att

erinra än dels att, på sätt i afseende å lönevillkoren för lärare vid

landtbruksinstituten här ofvan föreslagits, vid bestämmelsen i fråga om

rätt att förena annan tjänst synes böra inskjutas orden: vid pröfning

i stadgad ordning, dels ock att dessa tjänstemän ansetts böra efter

enahanda grunder, som af Riksdagen fastslagits beträffande lärarne vid

allmänna läroverken, bidraga till sin egen pensionering och sålunda,

intill dess ny allmän författning angående civila tjänsteinnehafvares

rätt till pension träd! i kraft, af de bestämda lönerna afstå för att

statsverket besparas följande belopp, nämligen

i första lönegraden................................. kronor 100: —

,, andra ,, ,, 115: —

„ tredje „ „ 130: —

Härjämte har utskottet, i likhet med hvad vid senaste årens löneregleringar

ägt rum, velat uttala, att bestämmelsen angående rätt för

statskonsulent att med konsulentbefattningen förena annan tjänst måste

anses innebära, att dessa tjänstemän icke äga mottaga stadigvarande

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

35

eller regelbundet återkommande aflönadt uppdrag, som af bolag lämnas,

med mindre uppdraget vid pröfning i vederbörlig ordning befinnes icke

vara för tjänstgöringen hinderligt.

Utskottet får alltså hemställa:

a) att Riksdagen må, i stället för det under

anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och

landtmannanäringar» nu upptagna anslag å 4,000

kronor till aflöningar åt en instruktör i boskapsskötsel

och en instruktör i mejerihushållning, under

samma anslagstitel uppföra ett anslag å 8,000 kronor

till aflöningar åt en statskonsulent i boskapsskötsel

och en statskonsulent i mejerihushållning med 4,000

kronor åt dem hvardera, däraf 2,500 kronor i lön

och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar, äfvensom

medgifva, att dessa statskonsulenter må äga åtnjuta två

ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, att tilläggas lönen.

b) att Riksdagen må godkänna följande villkor

och förbehåll för åtnjutande af statskonsulenternes

i boskapsskötsel och mejerihushållning löneförmåner,

nämligen:

att statskonsulent skall vara underkastad den

vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som kan varda stadgad;

att med statskonsulentbefattning icke må förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns

stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre

den vid pröfning i stadgad ordning befinnes icke vara

hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen såsom

statskonsulent;

att statskonsulent må uppbära tjänstgöringspenningar

endast för den tid, han verkligen tjänstgjort;

skolande för den tid, han åtnjutit tjänstledighet, dessa

aflöningsförmåner utgå till den, som tjänsten förrättat;

att statskonsulent, som af sjukdom hindras att

sin tjänst förrätta, äger uppbära hela lönen, men att,

om han eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande,

enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller

är från tjänstgöring afstängd eller ej kan densamma

på grund af eljest förekommande lagligt tjänstehinder

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förrätta, lian kan förpliktas att under ledigheten, utöfver

sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen,

som för tjänstens förrättande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att i afseende på erhållande af ålderstillägg till

lönen må gälla, att tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att

statskonsulenten mer än fyra år af denna tid själ!''

med godt vitsord bestridt sin egen eller på grund

af förordnande annan statens tjänst eller och fullgjort

annat offentligt uppdrag, och för andra förhöjningen

efter ytterligare fem år på samma villkor, under iakttagande,

hvad hvarje af dessa förhöjningar angår, att

den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början

af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade

tjänsteåldern blifvit uppnådd;

att statskonsulent skall, då han uppnått 65 lefnadsår

och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att

med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjänsten afgå, Kung!. Maj:t eller

den myndighet, som äger afskedet utfärda, dock

obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så

länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjänsten

på tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig i densamma kvarstå;

att statskonsulent skall vara underkastad de förändrade

bestämmelser i fråga om pension, som kunna

varda stadgade; samt

att, intill dess ny allmän författning angående

civila tjänsteinnehafvares rätt till pension träd! i kraft,

å de för statskonsulenterna bestämda löneförmånerna

skola afgå och åt statsverket besparas följande belopp,

nämligen:

i första lönegraden ................ 100 kronor

i andra „ ................. 115 „

i tredje „ .................. 130 ,, samt

c) att Riksdagen må medgifva, att nuvarande

innehafvarne af befattningarna såsom instruktör i boskapsskötsel

och instruktör i mejerihushållning må i

afseende å rätt till åtnjutande af ålderstilläg såsom

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

37

statskonsulent i boskapsskötsel och statskonsulent i

mejerihushållning äga tillgodoräkna sig sin tjänstetid

uti berörda instruktörsbefattningar.

Vid bifall härtill samt till hvad under punkt l:o) här ofvan föreslagits,

kommer anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och

landtmannanäringar» (häraf ett förslagsanslag a 15,000 kronor till

understöd åt landtmannaskolor) att höjas från 2/0,600 kronor med

14,500 kronor till 285,100 kronor.

Veterinärundervisningen.

3:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å nionde hufvud- af

titeln, näst efter anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och " andag till

landtmannanäringar», med oförändrad benämning uppföra det för när- ^UrviTJimen

varande å åttonde hufvudtiteln under anslagstiteln »Yeterinärunder- j ''

visningen» i riksstaten upptagna belopp, 58,500 kronor.

Såsom skäl för denna framställning har departementschefen till

förberörda statsrådsprotokoll erinrat om att, med anledning af meddeladt

förordnande därom, att ärenden rörande veterinärundervisningen

från och med år 1905 skola öfvertagas af jordbruksdepartementet,

Kungl. Maj:t förut samma dag, på föredragning af chefen för ecklesiastikdepartementet,

beslutat föreslå Riksdagen att från åttonde hufvudtiteln

afföra det för närvarande under anslagstiteln »Yeterinärundervisningen»

i riksstaten upptagna belopp, 58,500 kronor.

Utskottet, som har för afsikt att vid behandlingen af frågor

angående åttonde hufvudtiteln föreslå ofvannämnda anslagstitels afförande

från berörda hufvudtitel, får hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag, å nionde hufvudtiteln, näst efter anslagstiteln

»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»,

med oförändrad benämning uppföra det

för närvarande å åttonde^ hufvudtiteln under anslagstiteln

»Yeterinärundervisningen» i riksstaten upptagna

belopp, 58,500 kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landfmannanäringar.

4:o) Under punkten 5 kar Kungl. Maj:t vidare föreslagit Riksdagen att

dels medgifva, att med ingången af år 1907 måtte å landtbruksakademiens

experimentalfält i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den

i förberörda statsrådsprotokoll angifna organisationsplan upprättas en

centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet, under villkor att

ej mindre befattningarna såsom agrikulturkemist, växtfysiolog och inspektor

vid landtbruksakademiens experimentalfält med utgången af år

1906 samt assistentbefattningen vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska

anstalt efter nuvarande innehafvarens af denna befattning afgång

indroges, än äfven i öfrig! de anslag, hvilka af Riksdagen under

anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»

blifvit beviljade såväl till uppehållande af den hittills bedrifna

försöksverksamheten vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska

och växtfysiologiska anstalter samt landtbruksafdelning och till ersättning

för de kostnader, som kunde tillskyndas akademien för afgifvande

till Kungl. Maj:t af anbefallda utredningar och utlåtanden, som ock till

uppehållande af statens entomologiska anstalts verksamhet från och med

år 1907 upphörde att utgå, samt att landtbruksakademien utfäste sig

att, så länge akademien innehade experimentalfältet och försöksverksamheten

vid ifrågavarande centralanstalt upprätthölles med statsmedel,

för verksamhetens bedrifvande upplåta den del af experimentalfältet

med därå befintliga, för ändamålet erforderliga byggnader, hvilken för

närvarande disponerades af landtbruksakademiens kemiska och växtfysiologiska

anstalter samt landtbruksafdelning;

dels godkänna det i samma statsrådsprotokoll intagna förslaget

till stat för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

äfvensom de villkor och förbehåll, som i statsrådsprotokollet föreslagits

för åtnjutande af dt'' i samma stat upptagna löneförmåner;

dels oek medgifva, att landtbruksakademiens agrikulturkemist,

professorn Henrik Gustaf Söderbaum, och landtbruksakademiens växtfysiolog,

professorn Jakob Eriksson, vid öfvergång till föreståndarbefattningar

vid centralanstalten, samt inspektören vid landtbruksakademiens

experimentalfält Sigurd Rhodin, därest han komme att öfvergå till öfverassistentbefattning

vid nämnda anstalt, måtte i afseende å rätt till ålderstillägg

i de nya befattningarna tillgodoräkna sig enhvar den tid, han

varit i sin nuvarande befattning hos landtbruksakademien anställd.

I detta ärende har departementschefen till förenämnda statsrådsprotokoll

anfört följande:

Ang. centralanstalt

för försöksväsendet

på

jordbruks
nmvndfit
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

39

Härefter anhåller jag att få underställa Eders Kungl. Maj:ts

pröfning en fråga, som, ehuru icke för närvarande påkallande någon

ändring af det under förevarande anslagstitel i riksstaten uppförda

belopp, likväl berör så - inånga från anslagstiteln nu utgående anslagsposter,

att den synes lämpligen böra i detta sammanhang till behandling

upptagas. Jag afser här den för vår modernäring synnerligen viktiga,

sedan många år tillbaka på dagordningen stående frågan om ett ändamålsenligt

ordnande af försöksväsendet på jordbruksområdet.

Het, som under dessa sista årtionden mer än något annat bidragit

till att föra de praktiska näringarna framåt och vid deras utöfvande

underlätta uppnåendet af tillfredsställande resultat, har varit det verksamma

bistånd och stöd, som i rikt mått kommit dem till del genom

att den vetenskapliga forskningen mer och mer blifvit ledd i praktisk

riktning. Vetenskapsmän i skilda länder hafva i allt större utsträckning

ägnat uppmärksamhet åt frågor, som direkt beröra praktiska arbetens

utförande på ändamålsenligaste och mest vinstgifvande sätt, de

hafva sökt utreda orsakerna till att ett visst närmare angifvet tillvägagångssätt

har tydligt företräde framför ett annat, och hvad de sålunda

funnit hafva de sedermera praktiskt pröfvat för att inför den stora

allmänheten påvisa hållbarheten i de af dem dragna slutsatserna. Detta

den nutida vetenskapens ingripande i den praktiska näringsidkarens

dagliga verksamhet har särskildt på landthushållningens olika områden

lämnat märkbara spår efter sig och skapat en under vetenskaplig ledning

ställd försöksverksamhet, om hvars betydelsefulla inflytande på

utvecklingen många talande vittnesbörd föreligga.

Denna försöksverksamhet har i olika länder iklädt sig i viss mån

olika former och tillåter jag mig här att i största korthet redogöra

för hufvuddragen af det sätt, hvarpå den blifvit ordnad i Tyskland

och Danmark, de två af våra grannländer, där den nått sin största utveckling

och där dess verkningar visat sig mest fruktbärande.

Försöksverksamheten i Tyskland bedrifves vid ett 70-tal rundt

landet spridda, i allmänhet med statsmedel understödda, i de flesta

fall fullt fristående försöksstationer, af Indika en del visserligen äro

förlagda till samma städer som någon högre landtbruksundervisningsanstalt,

men likväl icke i regel stå i annat samband med densamma, än

att anstaltens lärare taga verksam del i försöksstationens arbeten. De

äldsta försöksstationerna, som grundades redan i början af 1840-talet,

voro till karaktären kontrollstationer och hade till uppgift att gå allmänheten

till hända med undersökningar af jordprof samt olika landtmannavaror,

i främsta rummet i handeln förekommande gödsel- och

Inledning.

Försöksverksamlieten

i

Tyskland oeli

Danmark.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

•Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

fodermedel. Så småningom utvecklade sig emellertid vid dessa stationer

en i många fall omfattande försöksverksamhet i egentlig mening, samtidigt

som de fortfarande bibehöllo sin egenskap af kontrollstation.

Äfven sedermera tillkomna stationer hafva fått denna dubbla uppgift

sig förelagd. Att de i stor utsträckning ägna sina krafter åt kontrollarbetet

framgår, bland annat, däraf att, då inkomsterna för år för

samtliga tyska försöksstationer beräknas uppgå till omkring 21/i miljoner

mark, ingå analysafgifterna i denna summa med icke mindre än omkring

650,000 mark eller öfver 29 procent. Af ofvannämnda 2lU miljoner

mark utgöras endast omkring 600,000 mark af anslag af statsmedel,

medan omkring 970,000 mark eller öfver 43 procent lämnas

såsom bidrag från orterna, i främsta rummet från landtbrukssällskap

och föreningar, af hvilka flera tillskjuta afsevärda belopp. Så t. ex.

ställer Deutsche Landwirthschafts-Gesellschaft sammanlagdt omkring

70,000 mark för år till 16 olika försöksstationers förfogande.

Till följd af att verksamheten vid de tyska försöksstationerna så

småningom utvecklat sig från ett ensidigt sysslande med analyser af i

handeln förekommande gödsel- och fodermedel o. dyl. till en närmare

undersökning af dessa gödselmedels inverkan på olika jordarter, till

försök med de olika fodermedlens praktiska användbarhet och till

närmare utredning af därmed sammanhängande frågor, har den tyska

försöksverksamheten ända in på denna sista tid varit riktad icke så

mycket på framläggandet af direkta praktiska resultat, hvilka landtmännen

under iakttagande af nödig urskillning utan vidare kunnat

tillämpa på sin drift, utan fastmer på att utreda vissa allmängiltiga

betingelser för bedrifvande af olika arbeten på landthushållningens

skilda verksamhetsområden. Först på de senaste åren har försöksverksamheten

— om än icke allmänt så dock på vissa håll — förlorat

denna sin öfvervägande generella karaktär och öfvergått från mer eller

mindre begränsade, på praktiken ej alltid direkt tillämpliga laboratorieförsök

till försök under förhållanden, som mer öfverensstämma med dem,

under hvilka resultaten skola i stort tillämpas. Dessa försök äro emellertid

i regel icke förlagda till enskilda egendomar utan utföras vid med

försöksstationerna förbundna, med dyrbara byggnadsanläggningar för

olika ändamål försedda mindre försöksgårdar med en jordareal i allmänhet

icke öfverstigande 50 hektar.

De största af dessa tyska försöksanstalter, såsom t. ex. i Berlin,

i Halle in. fl., äro synnerligen fullständigt utrustade, i det att vid dem

— förutom kemiskt laboratorium och frökontrollanstalt — finnas särskilda

afdelningar ej endast för fysiologiska, botaniska och bakterio
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

41

logiska forskningar, för utredande af frågor rörande husdjurens utfodring,

jordens gödsling, mejerihandtering o. s. v., utan äfven för andra

jordbrukets tekniska binäringar, såsom bageri, bryggeri, socker- och

sprittillverkning in. m. De byggnader, som vid dem blifvit uppförda,

representera på grund häraf störa värden. Så t. ex. kosta de af staten

uppförda byggnaderna för den till Berlin förlagda försöksverksamheten

med tomt 3,300,000 mark. Till bestridande af de årliga kostnaderna

för verksamheten därstädes, hvillca beräknas uppgå till omkring 800,000

mark, bidrager staten med endast 17,000 mark. Hvad som ytterligare

kräfves, inflyter hufvudsakligen från landtbrukssällskap och specialföreningar.

Till de tyska försöksstationernas ofvannämnda dubbla uppgift att

vara på samma gång såväl kontroll- som försöksanstalter har ytterligare

blifvit lagdt det icke mindre maktpåliggande uppdraget att

tjäna allmänheten såsom ett slags upplysningsbyråer med skyldighet

ej endast att besvara förfrågningar angående utfodring, gödsling in. in.,

granska redan uppgjorda eller på begäran uppgöra förslag till fodersammansättningar,

kolturplaner o. dyl., utan äfven insamla och bearbeta

de resultat, som med anledning af de sålunda lämnade upplysningarna

och råden kunna anses hafva blifvit vunna, ett uppdrag, hvars tillfredsställande

utförande tager i anspråk mycken tid och mycket arbete.

Att åstadkomma ett effektivt samarbete mellan dessa många försöksstationer

har, på grund af den fristående och själfständiga ställning

de intaga, varit förenadt med stora svårigheter. Sedan flera år tillbaka

har visserligen ett föreningsband dem emellan funnits i ett hela

Tyskland omfattande »Yerband landwirthschaftlicher Versuclistationen

im Deutschen Reiche», i hvilket samtliga stationer på ett tiotal när

ingått. Detta förbund har dock till sin egentliga uppgift endast att

vid årligen återkommande sammanträden diskutera olika analysmetoder

och söka få öfverenskommelse träffad om att samma metoder komma

till användning vid de olika stationerna. Med den egentliga försöksverksamheten

har förbundet icke ansett sig böra taga någon befattning,

utan har man för åstadkommande af samverkan inom denna viktiga gren

af stationernas verksamhet måst nöja sig med mer tillfälliga sammanträden

mellan föreståndarne för stationer inom vissa större begränsade

områden, vid hvilka sammanträden tillfälle erbjuder sig för försöksledarne

att framlägga sina försöksplaner till gemensam granskning och

diskussion. I den omständigheten, att dylika sammanträden ofta äga

rum flera gånger under ett och samma år, ligger ett talande bevis på

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att behofvet af samarbete äfven inom den egentliga försöksverksamheten

starkt gör sig gällande.

En viss samverkan mellan det praktiska jordbruket och här ifrågavarande

försöksväsende har man särskildt inom ofvannämnda Deutsche

Landwirthschafts-Gesellschaft sökt få till stånd genom att de af detta

sällskap tillsatta afdelningarna för jordbrukets olika verksamhetsgrenar,

på grund af det jämförelsevis höga belopp hvarmed, såsom nämnts,

sällskapet understödjer försöksverksamheten, äga att hos vissa försöksanstalter

begära anställandet af försök för utrönandet af någon viss

närmare angifven fråga.

Försöksverksamheten på jordbruksområdet i vårt grannland Danmark

skiljer sig i flera väsentliga afseenden från det tyska försöksväsendet.

Sålunda har staten här tagit detsamma så godt som helt

och hållet i sin hand, hvithet haft till följd, dels att det hela kunnat

ordnas på ett mer systematiskt och planmässigt sätt, dels att åt olika

grenar af försöksverksamheten kunnat gifvas eu mer själfständig ställning,

dels ock, att dessa olika grenar lättare kunnat bringas under

speciellt sakkunnig ledning. Vidare äro — i motsats till hvad förhållandet

är i Tyskland — alla analysarbeten för allmänhetens räkning

fullständigt skilda från försöksverksamheten och öfverlämnade åt för

deras utförande särskildt upprättade, stora och väl utrustade anstalter,

en för frökontroll och eu för kemiska undersökningar. Slutligen har

den danska försöksverksamheten satt såsom sin hufvuduppgift att direkt

söka lösa vissa för det praktiska jordbruket eller dess binäringar

viktiga och betydelsefulla speciella spörsmål, för hvithet ändamål försöken

— där det låter sig göra — utföras icke i försöksledarnes laboratorier

eller på små försöksgårdar utan i jämförelsevis stor skala på

enskilda gårdar i olika landsdelar, därvid hvarje försök samtidigt pågår

på flera olika ställen. Härigenom har åstadkommits ett i flera hänseenden

gagneligt samarbete mellan de olika försöksledarne och det

praktiska jordbrukets idkare, hvithet samarbete bland annat haft till

följd, att dessa senare med lifligt intresse omfatta försöken och redan

från början hysa förtroende till de vunna resultaten, hvilka ju vuxit

fram så att säga under deras egna ögon. Såsom eu ytterligare fördel

vid en på detta sätt ordnad försöksverksamhet kan framhållas, att någon

fara för att tid och kostnader skola offras på försök, afsedda att utreda

mer teoretiska frågor af öfvervägande vetenskapligt intresse och utan

någon direkt betydelse för praktiken, knappast förefinnes. Genom den

intima förbindelse, hvari försöksledarne komma till landets mest intresserade

och vakna jordbrukare, blifva de nämligen lätt i tillfälle att

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

43

vinna den ingående kännedom om det praktiska jordbrukets önskningar

och behof, som kräfves för att kunna så utstaka och leda försöksverksamheten,

att den blir i största möjliga utsträckning fruktbringande

för landthushållningen.

För en försöksverksamhet sådan som den ofvan antydda kräfves

naturligtvis med nödvändighet en centralanstalt, vid hvilken fullständig

plan för de rundt landet spridda försöken kan utarbetas, nödiga undersökningar

utföras, de vunna resultaten bearbetas o. s. v.

En sådan centralanstalt för anordnande af försök på husdjursskötselns,

mejerihandteringens och veterinärväsendets områden — den

kanske förnämsta i sitt slag — äger Danmark i »den kgl. Yeterinaerog

Landbohöjskoles Laboratorium for landökonomiske Forsög».

Yerksamheten vid denna välkända anstalt är fördelad på följande

afdelningar:

1) den kemiska afdelningen, som utför samtliga de för försöken

erforderliga kemiska undersökningar samt andra därmed sammanhängande

arbeten och försök af mer speciell natur;

2) den bakteriologiska afdelningen, som utför djurpatologiska undersökningar

och försök samt tillverkar och levererar såväl tuberkulin som

olika sera mot vissa smittosamma husdjurssjukdomar, hvilken tillverkning

årligen lämnar en ganska betydlig för försöksverksamheten disponibel

behållning;

3) den djurfysiologiska afdelningen, vid hvilken anordnas bland

annat rent fysiologiska undersökningar och försök för utredande af

frågor angående utfodringsläran, fodrets förhållande till produktionen

m. m.; samt

4) den »ambulante landokonomiske Afdeling», som omfattar de

praktiska mejeriförsök, utfodringsförsök med nötboskap, svin o. s. v.,

Indika utföras på större eller mindre gårdar i skilda landsdelar.

Till dessa afdelningar torde som en femte kunna läggas den för

de fortgående smörprofningarna, Indika äro anordnade i nära öfverensstämmelse

med motsvarande profningar hos oss. I dem deltogo under

nästlidna år omkring 900 af landets 1,308 mejerier.

Den vid denna försöksanstalt bedrifna verksamheten bekostas af

staten, som till densamma anvisat anslag, för närvarande uppgående

till sammanlagdt 140,000 kronor för år, däraf 40,000 kronor uteslutande

till ofvannämnda smörprofningar. Med dessa anslag bestridas kostnaderna

för försöksverksamhetens hela drift med undantag dock af aflöningarna

såväl till försöksanstaltens föreståndare, hvilken tillika fungerar

såsom direktör för »den kgl. Veterinär- og Landbohöjskole» som ock

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

till de vid samma högskola såsom lärare anställda föreståndarne för de

olika afdelningarna, hvilka samtliga aflöningar utgå från nämnda skolas

anslag. Aflöningarna till anstaltens assistenter, kontorspersonal och

betjäning — sammanlagdt 24,000 kronor — utbetalas däremot från anstaltens

eget anslag.

Särskilt torde förtjäna nämnas, att de gårdar, å hvilka försöken

anställas, icke härför uppbära någon direkt ersättning utan endast

betalning för sina af försöken betingade utgifter, såsom för förbrukadt

bränsle och mjölk, assistenternas logis och vivre, körslor m. in.

De för försöksanstalten uppförda byggnaderna hafva kostat staten

sammanlagdt 214,450 kronor. Bland dessa byggnader finnes en större

hufvudbyggnad, som, förutom mindre bostadslägenheter, bland annat

inrymmer äfven boställsvåning för anstaltens föreståndare samt för

föreståndaren för den kemiska afdelningen och som — ensamt den —

kräft en kostnad af 122,000 kronor. Föreståndarne för de öfriga afdelningarna

åtnjuta icke förmånen af boställsvåning i någon anstaltens

byggnad.

Den försöksverksamhet, som under ledning af framstående fackmän

under en lång följd af år här fortgått, har mäktigare än något

annat bidragit till att lyfta Danmarks husdjursskötsel och mejerihandtering

till deras nuvarande höga ståndpunkt. Äfven vårt lands jordbrukare

hafva från här utförda försök hämtat goda lärdomar, hvilka

varit af betydelse för utvecklingen äfven af vårt lands husdjursskötsel

och mejerihandtering.

Vid här omnämnda försöksanstalt utföras — som sagdt — endast

försök på husdjursafvelns, mejerihandteringens och veterinärväsendets områden.

Hvad åter angår den försöksverksamhet, som afser att främja det

egentliga jordbruket och växtkulturen samt utreda därmed sammanhängande

frågor, är vården om densamma anförtrodd åt »Kungl. danske

Landhusholdningsselskabet», hvilket med landtbruksministeriets medgifvande

öfverlämnat närmaste ledningen däraf åt »Statens Planteavlsudvalg»,

en af 3 personer bestående kommitté, i hvilken sällskapets

prsesidium insätter en, direktören för »Land!) oh oj skolen» efter samråd

med högskolans lärarråd eu samt »de samvirkende danske Landboforeninger»

— en sammanslutning af samtliga danska lokala landtmannaföreningar

— en ledamot. Genom denna kommitténs sammansättning

har garanti vunnits för att såväl vetenskaplig som praktisk sakkunskap

i densamma skola finnas på nöjaktigt sätt representerade.

Under detta »Statens Planteavlsudvalg» sortera:

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

45

1) statens ambulerande rotfruktsförsök, hvilka, till liufvudsaklig

del förlagda till enskilda större och mindre gårdar, väsentligt bidragit

till att den för ett rationellt jordbruks bedrifvande så betydelsefulla

rotfruktsodlingen öfverallt i Danmark omfattas med så lifligt intresse

som förhållandet är, samt

2) statens fasta försöksstationer för växtkultur, för närvarande

två på Själland och två i Jylland. Hvar och eu af dessa försöksstationer

disponerar för sina omfattande, synnerligen praktiskt ledda

försöksodlingar erforderlig jord, och under deras ledning anordnas såväl

de hos enskilda jordbrukare förlagda lokala gödslingsförsöken som de

rundt landet i ett för hvarje år ökadt antal spridda så kallade uppvisningsfälten.

Statsanslaget till denna viktiga gren af Danmarks försöksverksamhet

utgick under nästlidna finansår med något öfver 73,500 kronor, hvartill

ytterligare bör läggas årsanslaget till ofvannämnda lokala gödslingsförsök

och uppvisningsfält, 20,000 kronor. För nästkommande finansår

har danska regeringen hos landets riksdag begärt en förhöjning i förstnämnda

belopp med 106,000 kronor, däraf 99,000 kronor till uppi’ättande

af ytterligare en fast försöksstation, hvilken är afsedd att förläggas till

Fyen och vid hvilken man har för afsikt att hufvudsakligen rikta sin uppmärksamhet

på försök för utrönande af ladugårdsgödselns och gödselvattnets

ändamålsenligaste och mest ekonomiska användning.

Äfven de i Danmark pågående profningarna af landtbruksredskap

och maskiner äro af danska staten öfverlämnade till »Landhusholdningsselskabet»,

som härför uppbär särskildt statsanslag å 3,000 kronor

för år, och som uppdragit ledningen äfven af dem åt en särskild för

ändamålet tillsatt styrelse.

Några enskilda af staten understödda föreningar, bildade för bedrifvande

af mer omfattande försöksverksamhet, äger Danmark ej. Den

enda förening, som i större utsträckning anställer systematiskt planlagda

försök i större skala, är »det danske Hedeselskab», hvars verksamhet,

som bekant, är koncentrerad på att bringa de vidsträckta

jutska hedarne under kultur, i främsta rummet genom att å dem få

till stånd en rationell skogsodling. Vid sidan af denna sällskapets

verksamhet har emellertid så småningom utvecklat sig en försöksverksamhet,

särskildt omfattande mosskultur och ängsvattning, hvilken försöksverksamhet

sedan några år tillbaka ledes af en för detta ändamål

tillsatt styrelse, »Faellesudvalget for Mosedyrkning», bestående af de tre

ledamöterna i ofvannämnda »Statens Planteavlsudvalg», tre af Hedeselskabets

styrelse utsedda personer samt sällskapets förste mosskultur
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ingenjör. Genom denna anordning har en samverkan åstadkommits mellan

Hedeselskabets försöksverksamhet och den, som äger rum på växtkulturens

öfriga områden. Till Hedeselskabet utgår årligen af statsmedel anslag

till sammanlagdt belopp af omkring 300,000 kronor.

''si''mhet! n i" Äfven i vårt land har man sedan lång tid tillbaka insett de för
Sverige.

delar, som genom en sakkunnigt ledd försöksverksamhet kunna beredas

''mraanlf landthushållningens olika grenar. Härom vittnar upprättandet genom

omfattning. Ivungl. Maj:ts beslut den 28 december 1811 af svenska landtbrukssamhetenvia

aka(lem.ien, som fick sig förelagdt att genom anställande af försök och

landtbruks- undersökningar »stadga erfarenheten, lätta utöfningen och af hjälpa

tx feiUnen- ^n<^ren * a^a delar af landthushållningen». För att sätta akademien

talfält. i tillfälle att förverkliga denna sin uppgift uppläts åt densamma genom

nådigt beslut den 14 juli 1814 den å norra delen af Djurgården

belägna s. k. Skeppsbroäng, sedermera benämnd Experimentalfältet,

hvilken lägenhet, omfattande en areal af omkring 120 hektar, däraf 37

hektar öppen jord, akademien fortfarande disponerar såsom försöksfält mot

en viss årlig afgäld, som numera är bestämd att med lösen efter 10 års

medelmarkegång af 4935, kubikfot spannmål, hälften korn och hälften råg,

efter afdrag af 105 kronor i s. k. bärgningshjälp, inbetalas till djurgårdskassan.

Tid detta sitt försöksfält anställde akademien redan från

början odlingsförsök med olika kulturväxter, underkastade nyare

kulturmetoder och'' myuppfunna eller förbättrade in- och utländska

jordbruksredskap pröfning, sökte utreda värdet af olika kreatursraser,

foderämnen och utfodringsmetoder o. s. v., för hvilket allt redogörelser

lämnades i akademiens publikationer. Till dessa försök korum o på

1830-talet ytterligare sådana, som berörde trädgårdsskötsel, fruktodling

och trädkultur i allmänhet, något som år 1834 hade till följd en uppdelning

af verksamheten å Experimentalfältet på två skilda afdelningar:

en landtbruks- och en trädgårdsafdelning, hvilka afdelningar fortfarande

äga bestånd. Den förra af dem uppbär för närvarande af statsmedel

ett årligt belopp af sammanlagdt 4,800 kronor, däraf 2,800 kronor till

aflöning åt afdelningens föreståndare — som dessutom är berättigad till

två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor —- 500 kronor af det anslag

å 3,000 kronor, som i enlighet med Rikets Ständers beslut genom

nådigt bref den 23 februari 1858 anvisats landtbruksakademien till anställande

vid Experimentalfältet af försök rörande nya arbetsmetoder,

samt 1,500 kronor på grund af årligen återkommande underdåniga

framställningar, senast enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 7

oktober 1904. Hvad angår trädgårdsafdelningen, har vid densamma

bland annat inrättats en plantskola, som i förening med afdelnin
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

47

gens verksamhet i öfrigt lämnat och fortfarande årligen lämnar så

stor inkomst, att icke endast afdelningens samtliga egna utgifter

därmed bestridas, utan äfven bidrag årligen kunnat lämnas till täckande

af å de andra afdelningarne möjligen förefintlig brist. Af Experimentalfältets

öppna jord disponerar för närvarande landtbruksafdelningen 19

och trädgårdsafdelningen 18 bektar.

De försök, som under de första decennierna efter landtbruksakademiens

upprättande utfördes å Experimentalfältet, voro så godt

som uteslutande af praktisk natur, i det att man vid deras såväl planläggning

som utförande endast i mycket ringa utsträckning sökte stöd

i den erfarenhet, som möjligen från vetenskaplig sida hade kunnat

finnas att tillgå.. Först å början af 1850-talet, då närmare kännedom

här i landet började spridas om de resultat, som inom motsvarande

försöksverksamhet i Tyskland blifvit uppnådda genom samverkan mellan

vetenskap och praktik, inträdde härutinnan en förändring. Det första

steget att tillförsäkra vårt jordbruk bistånd och stöd af vetenskaplig

forskning togs, då akademien i underdånig skrifvelse den 11 maj 1850

begärde Kungi. Maj:ts tillåtelse att »för beredande af tillfälle för landtmannen

att draga fördel af de kemiska sanningar och upptäckter, som

stå i sammanhang med hans yrke» få antaga eu agrikulturkemist med

åliggande dels att gå allmänheten tillhanda med kemiska undersökningar

af insända prof, och dels att på rekvisition af enskilda jordbrukare

besöka dessa för att på platsen för deras verksamhet lämna dem anvisningar

och råd. Först år 1856 lyckades det akademien att finna

för denna ! tjänst lämplig person, som akademien genom nådigt bref

den 9 april 1856 bemyndigades att på vissa närmare angifna villkor

antaga. Genom nådiga bref den 12 juni samma år och den 13 maj

1859 beviljade Kungl. Maj:t — utöfver det belopp, akademien själf för

ändamålet anvisat —- sammanlagdt 7,900 kronor till upprättande i

Stockholm af för den sålunda antagne agrikulturkemisten erforderligt

kemiskt laboratorium, vid . hvithet undersökningar af jord, jordbruksprodukter

samt gödsel- och fodermedel i växande omfattning under de

närmast följande åren utfördes.

Länge dröjde det emellertid ej, innan man kom till insikt om,

att detta i Stockholm förlagda kemiska laboratorium icke kunde lämna

den praktiska försöksverksamheten det vetenskapliga bistånd, hvaraf

densamma var i behof. Redan i början af 1860-talet väcktes förslag

att å landtbruksakademiens experimentalfält få till stånd en agrikulturkemisk

försöksanstalt, som, jämte det att den fortfarande skulle utöfva

den kontrollverksamhet, hvilken ålåg det agrikulturkemiska laboratoriet,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skulle få till uppgift att anställa experimentella forskningar inom de

vetenskapsområden, som berörde jordbruket och dess binäringar. Då

intresset för förverkligandet af detta förslag inom praktiska jordbrukarkretsar

visade sig så lifligt, att såväl flera hushållningssällskap

som enskilda jordbrukare ställde de för anstaltens första anordnande

oundgängligaste medlen till akademiens förfogande, beviljade 1863 års

Riksdag på framställning af Kungl. Maj:t till fortsättning och fullbordande

af de för tillvägabringande af en agrikulturkemisk försöksanstalt

vid Experimentalfältet redan påbörjade åtgärderna äfvensom för ett

mer ändamålsenligt ordnande af nämnda Experimentalfält med därtill

hörande byggnader dels ett tillfälligt anslag af 45,500 kronor, dels

ock till anstaltens underhåll m. m. årsanslag å sammanlagdt 1,800

kronor. Till anstalten hafva sedermera ytterligare tillfälliga anslag

blifvit beviljade dels genom nådigt beslut den 19 januari 1883 10,000

kronor till en nybyggnad vid anstalten, dels genom nådigt beslut den

19 oktober samma år 7,000 kronor till bekostande af gasledning från

Stockholm till anstaltens laboratorium, dels ock genom nådigt beslut den

14 februari 1890 12,500 kronor till anläggning af en för anstaltens

kulturförsök erforderlig, delvis glastäckt försöksgård.

Förutom ofvannämnda 1,800 kronor uppbär anstalten årligen af

statsmedel 1,750 kronor af i det föregående omnämnda, till anställande

vid Experimentalfältet af försök rörande nya arbetsmetoder genom nådigt

bref den 23 februari 1858 anvisade anslag å 3,000 kronor, hvarjämte

af statsmedel utgå såväl föreståndarens för anstalten som den vid densamma

anställde assistentens löner, af hvilka den förres enligt nådigt

bref den 29 maj 1874 är bestämd till 4,000 kronor med två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor, samt den senares enligt samma nådiga

bref till 1,500 kronor med — enligt nådigt bref den 31 maj 1888 —

ett ålderstillägg å 300 kronor.

Såsom ofvan blifvit omnämndt, hade den agrilculturkemiska anstalten

från början till uppgift ej endast att anställa vetenskapliga

försök utan äfven att utöfva en omfattande kontrollverksamhet. I

mån af jordbrukets utveckling och den i sammanhang därmed tilltagande

användningen af artificiella gödsel- och fodermedel kom denna

sistnämnda gren af anstaltens verksamhet att taga så mycken tid i

anspråk, att tillfälle saknades till anställande af vetenskapliga forskningsarbeten

i önskvärd och ursprungligen afsedd utsträckning. Då

på grund häraf särskilda för kontrollarbetena afsedda, med statsmedel

understödda kemiska stationer år 1877 blefvo upprättade, befriades

försöksanstalten från dessa arbeten, och har anstalten sedan dess odeladt

fått ägna sig åt vetenskapliga undersökningar och forskningar.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

49

Då man genom den vid denna anstalt bedrifna försöksverksamheten

liufvudsakligen ägnade sin uppmärksamhet åt frågor, som berörde

olika kulturväxters förmåga att utveckla sig på olika jordmån

vid tillförsel af olika mängder gödselmedel af olika slag o. dyl., är

det lätt att inse, att möjlighet till anställande äfven af mikroskopiska

och växtfysiologi^ undersökningar i sammanhang med ofvannämnda

agrikulturkemiska arbeten ganska snart skulle visa sig vara af behofvet

påkallad. Krafvet härpå gjorde sig så starkt gällande, att Eders

Kungl. Maj:t fann sig föranlåten att på framställning af landtbruksakademien

lins 1876 års Riksdag begära anvisande dels för en gång af

10,500 kronor till uppförande af ett växthus vid akademiens agrikulturkemiska

anstalt och dels af ett ärligt anslag å 1,500 kronor, däraf

1,000 kronor till arfvode åt eu vid anstalten anställd botanist samt

500 kronor till växthusets underhåll, skötsel in. in., till hvilken Eders

Kungl. Maj:ts framställning Riksdagen lämnade sitt bifall. Denna sammankoppling

af de agrikulturkemiska och växtfysiologiska arbetena ägde

bestånd till år 1885. då — på grund dels af svårigheten för agrikulturkemiska

anstaltens föreståndare, som måste vara kemist, att utöfva

ledningen af botanistens arbeten, dels ock af den experimentella växtfysiologiens

utveckling under de närmast föregående åren och vikten

för jordbruksnäringen att tillgodogöra sig resultaten af de på detta

område utförda vetenskapliga forskningarna — Eders Kungl. Maj:t hos

Riksdagen begärde anslag till upprättande vid Experimentalfältet af

en fullständig växtfysiologisk försöksanstalt. Det för ändamålet begärda

beloppet inskränkte sig emellertid till endast den åt föreståndaren för

den föreslagna anstalten afsedda lönen, 4,000 kronor jämte två ålderstillägg

å 500 kronor, i det att Eders Kungl. Maj:t beträffande de till

nybyggnader, underhåll in. m. erforderliga beloppen förklarade sig kunna

anvisa medel af tillfälliga besparingar. Sedan Riksdagen under visst villkor

bifallit den sålunda gjorda framställningen, ställde Eders Kungl. Maj:t

genom nådigt bref den 2 oktober 1885 sammanlagdt 35,000 kronor till

landtbruksakademiens förfogande, däraf 31,200 kronor skulle användas till

för trädgårdsafdelningen erforderliga nybyggnader m. in. samt återstoden

3,800 kronor till vissa till följd af den nya anstaltens tillkomst nödiga

förändringar i förut befintliga byggnader. Dessutom har Eders Kungl.

Magt den 22 december 1886 anvisat 2,650 kronor till inköp af inventarier

m. in. till anstalten i fråga.

Till verksamhetens uppehållande disponerar anstalten för närvarande

af statsmedel dels ofvannämnda af 1876 års Riksdag till det för

Bill. till Biksd. Prof. .1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

agrikulturkemiska anstaltens växtfysiologiska undersökningar uppförda

växthusets underhåll m. m. anvisade 500 kronor, dels 750 kronor af

i det föregående omnämnda genom nådigt bref den 23 februari 1858

till anställande af försök rörande nya arbetsmetoder in. in. anvisade

anslag å 3,000 kronor och dels slutligen ett årligen, senast genom

nådigt beslut den 7 oktober 1904 beviljadt anslag å 1,500 kronor till

underhåll och inköp af materiel, uppassning in. in. vid anstalten.

En viktig gren af denna växtfysiologiska anstalts verksamhet har

varit och är fortfarande de växtpatologiska undersökningarna, livilka

afse en utredning af kulturväxternas sjukdomar för att med stöd af

denna utredning finna medel till deras motarbetande. Den mest omfattande

bland dessa undersökningar är den ännu vid anstalten fortgående

utredningen af rostsjukdomens väsen och villkor, till hvars utförande Eders

Kungl. Magt genom nådigt bref den 14 februari 1890 beviljade ett särskild!

anslag å 10,000 kronor samt genom nådigt bref den 31 december 1892

ytterligare 875 kronor. För offentliggörande i tryck på tyska språket af

de utförliga berättelserna öfver de under de 4 första åren vunna resultaten

af denna undersökning, livilka berättelser under åren 1893 och

1894 inlämnades till akademien, beviljade Eders Kungl. Maj:t den 10

april 1895 6,750 kronor, livarjämte Eders Kungl. Maj:t för åvägabringande

af en öfversättning till franska språket af en af anstaltens föreståndare

sedermera uppsatt berättelse öfver hans arbeten rörande samma

växtsjukdom den 22 juni 1900 anvisat ett belopp af 1,000 kronor.

De jämförelsevis små belopp, som, enligt hvad jag i det föregående

anfört, af statsmedel årligen utgå till uppehållande af verksamheten

vid Experiment alfältet s landtbruksafdelning samt vid den

agrikulturkemiska och den växtfysiologiska försöksanstalten, uppgående

till — förutom löner — resp. 2,000, 3,550 och 2,750 kronor, hafvagifvetvis

icke kunnat vara tillfyllest för utgifternas täckande. Då brist sålunda så

godt som årligen uppstått, har akademien, såsom jag redan i det föregående

berört, måst täcka densamma af egna medel och har därtill i genomsnitt

för år under 10-årsperioden 1894—1903 kräfts ett belopp af 2,960

kronor, däraf på landtbruksafdelningens lott kommer 435 kronor, på

agrikulturkemiska anstaltens 1,815 kronor och på växtfysiologiska anstaltens

710 kronor. Härförutom har akademien för vägars underhåll,

byggnadsreparationer m. m. vid Experimentalfältet under samma 10-årsperiod

fått vidkännas en utgift af omkring 750 kronor i genomsnitt

för år.

I sammanhang med den här af mig lämnade redogörelsen för

verksamheten vid Experimentalfältet torde jag böra nämna, att, oaktadt

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

51

lönerna till föreståndarne för Experimentalfältets ofvannämnda tre afdelningar

till hela sitt belopp utgå af statsmedel, desse tjänstemän

likväl tillsättas, inspektorn eller föreståndaren för landtbruksafdelningen

af landtbruksakademiens förvaltningskommitté och de båda öfriga af

landtbruksakademien på förslag af dess förvaltningskommitté. Åt alla

tre är fri bostad vid Experimentalfältet upplåten. Endast förestån*

daren för den agrikulturkemiska anstalten har att tillgå i det föregående

omnämnd, af statsmedel aflönad assistent, hvilken tillsättes af

ofvan berörda förvaltningskommitté. Föreståndaren för den växtfysiologiska

anstalten åter är enligt 1885 års Riksdags beslut skyldig att

själf vidkännas de utgifter, som för aflönande af biträde eller assistent

under någon del af året kan komma att erfordras. Hos 1895 års Riksdag

gjorde Eders Kungl. Maj:t framställning om ändring härutinnan,

därvid till aflöning åt fast assistent vid anstalten begärdes ett belopp

af 1,500 kronor, hvilken framställning emellertid icke varna Riksdagens

bifall. På grund af verksamhetens vid denna afdelning växande omfattning

har emellertid under de senaste åren ett tillfälligt arbetsbiträde

varit hos föreståndaren anställdt och bestredos kostnaderna härför till

en början på enskild väg men hafva från och med år 1904 öfvertagits

af akademien.

En i jämförelse med landtbruksakademiens ofvannämnda försöksanstalter

mer fristående ställning intager den i viss mån under akademien

sorterande »Centralanstalten för hushållningssällskapens lokala

fältförsök», hvars uppgift är att bereda landets jordbrukare tillfälle att

å egna gårdar få praktiska försök under sakkunnig ledning utförda

för utrönande dels af jordens behof af olika slags gödselmedel och dels

af det relativa värdet under vissa lokala föidxållanden af olika i handeln

förekommande gödselmedels användning. Anstalten, som kommit

till stånd på grund af en utaf hushållningssällskapens år 1897 samlade

ombud gjord framställning till landtbruksakademien, och som med ingången

af år 1900 började sin verksamhet, står under ledning af en

af fem ledamöter bestående styrelse, af hvilka två utses af landtbruksakademiens

förvaltningskommitté på förslag af akademiens landtbruksafdelning

och de öfriga utgöras af akademiens agrikulturkemist och växtfysiolog

samt centralanstaltens af förvaltningskommittén på förslag af

styrelsens ofvannämnda fyra ledamöter tillsatte föreståndare, hvilken

senare af anstaltens medel uppbär en lön af i ett för allt 4,000

kronor. Om det lifliga intresse, hvarmed anstaltens verksamhet omfattas,

vittnar bland annat den omständigheten, att genom anstaltens

försorg under nästlidna år utfördes 280 fullständiga gödslingsförsök

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Statens ento

Biologiska

anstalt.

pä 205 olika gårdar inom områdena för de 15 hushållningssällskap, Indika

lämna anslag till anstalten. Dessutom anordnades af anstalten fyra s. k.

uppvisningsfålt — vid Rosersberg i Stockholms län samt vid Norrköping,

Linköping och Vadstena. Förutom de af ofvannämnda 15

hushållningssällskap lämnade anslagen, hvilka för nästlidna år uppgingo

till sammanlagdt 11,160 kronor, har anstalten årligen af statsmedel,

senast genom Eders Kung! Maj:ts beslut den Bl december nästlidna år,

t illdelats ett landtbruksakademien för ändamålet beviliadt anslå o- af

5,000 kronor.

I Experimentalfältets omedelbara närhet har sedan år 1898 eu

under landtbruksstyrelsen ställd entomologisk försöksanstalt varit i verksamhet.

Initiativet till upprättande af denna anstalt, hvars ändamål

är att genom praktiskt vetenskapliga undersökningar utröna de för

landtbruket skadliga insekternas lefnadssätt och lifsbetingelser samt

medlen att förekomma eller hämma deras härjningar äfvensom att

meddela allmänheten upplysningar och råd i nämnda afseenden, har

utgått från landtbruksakademien, som år 1893 ingick till Eders Kung!.

Maj:t med hemställan om beviljande af för ändamålet erforderliga medel.

Sedan landtbruksstyrelsen yttrat sig öfver denna akademiens framställning

och därvid såsom sin åsikt uttalat, att ledningen öfver anstalten

borde anförtros åt nämnda styrelse, hemställde Eders Kungl. Maj:t hos

1896 års Riksdag om beviljande af det af landtbruksakademien begärda

arsanslaget till anstalten, 6,500 kronor, under förklarande tilllika,

dels att den för nybyggnad in. in. erforderliga kostnaden — af

landtbruksakademien beräknad till 13,000 kronor — borde kunna bestridas

med för Eders Kungl. Maj:t tillgängliga medel, dels ock att det

syntes Eders Kungl. Maj:t lämpligast, att anstalten förlädes vid Experi
mentalfältet

och sålunda — såsom landtbruksakademien föreslagit ......-

ställdes under dess ledning. Denna Eders Kungl. Maj:ts framställning

biet af Riksdagen sålunda bifallen, att Riksdagen för inrättande af eu

under landtbruksstyrelsen ställd entomologisk anstalt beviljade till aflöningar

dels åt en föreståndare 4,000 kronor med rätt för honom att

räkna sig till godo två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, dels ock till

en assistent med beräknad tjänstgöringsskyldighet under 7 månader afåret

1,000 kronor samt till anstaltens underhåll och drift 1,500 kronor för

är'' /-Till. byggnadstomt har landtbruksstyrelsen måst arrendera ett jordområde

i närheten af Experimentalfält, för hvilket årliga arrendet utgår

med 450 kronor, som af Eders Kungl. Maj:t årligen af tillgängliga

medel anvisas, hvarjemte Eders Kungl. Maj:t till erforderliga byggna
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

53

ders uppförande anvisat ett belopp af 18,000 kronor samt till anstaltens

inredning ock första uppsättning af instrument och öfriga inventarier

1,500 kronor. På framställning af Eders Ivungl. Magt bär 1903 års

Riksdag höjt årsanslaget till anstaltens underhåll och drift in. in. med

000 kronor, eller till 2,100 kronor, samt assistentens aflöning med 1,000

kronor, eller till 2,000 kronor, hvarmed afsågs, att hans tjänstgöringsskyldighet

skulle utsträckas till hela året. Anstaltens föreståndare åtnjuter

icke förmånen af fri bostad. Den nuvarande innehafvare!! af platsen disponerar

dock hyresrätt de till en våning å tre rum och kök förändrade,

ursprungligen för assistenten afsedda två rum samt rum och kök för vaktmästaren,

sedan föreståndaren af egna medel för eu kostnad af 2,300 kronor

å lägenheten uppfart en mindre byggnad, innehållande rum och kök

till vaktmästaren, material- och vedbod in. in.

På framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljade 1894 års Riksdag

anslag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd, till Luleå

förlagd kemisk-växtbiologisk anstalt, hvilken, jämte det att den såsom

kemisk station skall söka främja jordbruk och näringar, genom meddelande

af upplysningar och råd samt medelst undersökningar af handelsvaror

in. in., har till uppgift dels att såsom praktisk försöksanstalt

genom odling och förädling af sädesslag och foderväxter söka utröna,

hvilka af dessa äro för öfre Norrland mest passande, samt låta verkställa

försök med artificiella gödselmedel för utrönande, hvilka slag af

dylika ämnen bäst lämpa sig särskild! för Norrbottens moss- och myrmarker,

dels ock att såsom vetenskaplig växtbiologisk anstalt undersöka

växternas lif och lifsyttringar med hänsyn till de inom nämnda landsdel

för handen varande lifsbetingelser. Äfven denna anstalt har omfattats

med lifligt intresse och dess verksamhet, särskild! såsom försöksanstalt,

har så utvecklat sig, att de ursprungligen anvisade anslagen till dess

underhåll — 5,000 kronor af statsmedel och sammanlagdt 3,000 kronor

af Norrbottens läns hushållningssällskap och landsting — visat sig

otillräckliga. Redan vid 1898 års riksdag begärde Eders Kungl. Maj:t

och medgaf Riksdagen —- sedan hushållningssällskapets och landstingets

anslag höjts till sammanlagdt 3,750 kronor — statsanslagets förhöjning

till 6,250 kronor. Från och med år 1904 utgå anslagen från orten

med sammanlagdt 6,750 kronor och statsanslaget med 11,250 kronor.

Enligt det för anstalten gällande, af landtbruksstyrelsen, enligt af Eders

Kungl. Maj:t godkända hufvudgrunder, fastställda reglemente står densamma

under närmaste ledning af en styrelse, bestående af minst tre

ledamöter, utsedda för den tid och i den ordning, som bestämmes af

Norrbottens läns landsting och hushållningssällskap.

Komisk» växtbiologiska

anstalten

i Luleå.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Mosskultur
föreningen.

Sveriges

utsädes
förening.

Redskaps
prof
ningama.

En ännu mer själfständig ställning än sist omförmälda båda

anstalter intaga två enskilda med statsmedel understödda föreningar,

livilkas verksamhet på det närmaste sammanhänger med det öfriga

försöksväsendet, nämligen svenska mosskulturföreningen och Sveriges

utsädesförening. Den förra af dessa föreningar, som bildades år 1886,

har till uppgift att befordra den inom vårt land synnerligen viktiga

mosskulturen genom spridande af kunskap om mossmarkers odling på

tidsenligt sätt och om olika mossj ordsformationers användning inom

såväl landthushållningens som industriens skilda områden. För detta

ändamål anställer föreningen genom sina sakkunniga tjänstemän planmässigt

ordnade försök i stor utsträckning såväl hos enskilda jordägare

som ä särskild försöksgård i Jönköping samt å den föreningen tillhöriga,

helt nära Jönköping belägna egendomen Flahult med eu areal af omkring

80 hektar mossjord. Jämförande försök utföras här med olika jordförbättringsmedel,

gödselmedel och kulturväxter, olika förbättringsåtgärder

och afdikningsmetoder för samt brukningssätt af mossjord m. in., hvarjämte

föreningen för utrönande af mossars olika odlingsvärde låtit

verkställa omfattande kemiska och mikroskopiskt botaniska undersökningar

af ett stort antal mossar i skilda landsdelar. För uppehållande

af denna sin verksamhet åtnjuter föreningen årliga anslag af såväl stat

som hushållningssällskap och landsting, hvilka anslag för nästlidna år

utgjordes af 15,000 kronor af statsmedel samt 16,500 kronor af hushållningssällskap

och landsting.

Sveriges utsädesförening, som likaledes bildades år 1886, har

satt till sitt mål att höja och förbättra det svenska jordbrukets växtkultur

genom ett systematiskt uppdragande af nya och bättre sorter

af olika landtbruksväxter, vid hvilket arbete med noggrannhet tillämpade

vetenskapliga metoder användas. Vid Svalöf förfogar föreningen öfver

eu praktiskt vetenskaplig institution med egna byggnader och egen jord,

hvarjämte eu filial blifvit förlagd till landtbruksinstitutet vid Ultuna,

å hvilka båda platser försöksodlingar äga rum ej endast för uppdragning

och förökning utan äfven för jämförande pröfning af olika nya varieteter

af såväl stråsädesslag som baljväxter. Under innevarande år utgår, på

grund af vid nästlidna års Riksdag fattadt beslut, statens bidrag till

verksamhetens uppehållande med 40,000 kronor, hvartill kommer omkring

17,000 kronor från landets hushållningssällskap.

Sedan år 1897 hafva vid Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut

funnits inrättade två profningsanstalter, hvilkas ändamål är att själfmant

eller på begäran af enskilda profva för landtbruket erforderliga

maskiner och redskap för att i förra fallet vinna kännedom

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 55

om landtbrukets i handeln förekommande tekniska hjälpmedel samt

om och i livilket afseende de behöfva fullkomnas och i senare fallet

till enskilda meddela yttrande rörande resultatet af verkställd profning.

Anstalterna hafva kommit till stånd därigenom att aktiebolaget Separator

hösten 1896 till landtbruksstyrelsen öfverlämnade ett belopp af

100.000 kronor att af styrelsen förvaltas på sådant sätt, att omkring

10.000 kronor årligen skulle användas för uppehållande vid rikets båda

landtbruksinstitut af dylika anstalter. Med stöd af föreskrifterna i det

nådiga bref den 16 oktober 1896, genom hvilket Eders Kungl. Maj:t

medgaf, att de af bolaget skänkta medlen finge af statsverket emottagas

för att användas till därmed afsedt ändamål, har landtbruksstyrelsen

utfärdat reglemente för de båda anstalterna, enligt hvilket de sortera

under en gemensam styrelse af fem personer, nämligen en ordförande

och två ledamöter, utsedda af landtbruksstyrelsen, samt rektorerna vid

de båda landtbruksinetituten. Såsom ordförande i styrelsen har under

den tid, anstalterna varit i verksamhet, fungerat chefen för landtbruksstyrelsen.

Profil ingarna utföras af särskilda profil in gsnämnder, en vid

hvardera institutet, Indika nämnder bestå af rektorn och läraren i redskapslära

vid institutet, förvaltaren af den egendom, å hvilken institutet

är förlagdt, samt en tekniker och en jordbrukare eller mejerist,

de senare utsedda af landtbruksstyrelsen. Utförliga redogörelser för de

vid dessa båda anstalter utförda profningarna hafva af styrelsen blifvit

afgifna till landtbruksstyrelsen och finnas tryckta såsom meddelanden

från styrelsen för maskin- och redskapsprofningsanstalterna.

Till den försöksverksamhet på 1 a ndthushållningens område, som

försiggår i vårt land, torde i visst hänseende kunna medräknas äfven

de fortgående smörprofningarna, som alltsedan år 1891 ägt rum i

Malmö och sedan år 1893 jämväl i Göteborg. Afsikten med dem är

att genom upprepade undersökningar af smör från samma mejerier påvisa

de fel, hvaraf smörberedningen vid olika mejerier möjligen lider,

att framkalla ett lifligare samarbete mellan landets mejerikonsulenter

och smörexportörer till undanröjande af dylika fel samt att på detta

sätt verka för åstadkommande inom landet af ett likartadt och för utlandets

marknader passande exportsmör. Till en början bekostades

dessa smörprofningar uteslutande med af de i dem deltagande hushållningssällskapen

anvisade medel. Från och med år 1894 har emellertid

till profningarna årligen beviljats äfven anslag af statsmedel, hvilket

anslag under åren 1894—1899 utgick med 10,000 kronor för år samt

därefter, på grund af att allt’’flera mejerier i dem deltogo, blifvit höjdt

till 15,000 kronor. För innevarande år bär en ytterligare höjning med

Smörprof
ningarna.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

5,000 kronor ägt rum till täckande af de kostnader, som för smörprofningarna

komma att uppstå genom att de från och med detta

år skola tillhandahålla därtill berättigade mejerier ett inregistreradt

skyddsmärke för svenskt exportsmör, för användande af hvilket

märke närmare bestämmelse!'' blifvit af landtbruksstyrelsen utfärdade.

Ledningen af dessa smörprofningar, Indika stå under landtbruksstyrelsens

inseende, utöfvas dels af en styrelse, hvilken utgöres af ett ombud

från hvarje af rikets hushållningssällskap, hvilket till profningarna

lämnar anslag, dels ock af ett förvaltningsutskott, bestående af ordförande

och två ledamöter, af Indika ordföranden, som tillika är statens

kontrollant öfver smörprofningarna, utses af landtbruksstyrelsen samt

ledamöterna väljas af smörprofningarnas styrelse. Vid dessa profningar

är det i främsta rummet det för profningarna uttagna smörets kvalitet,

som göres till föremål för noggranna undersökningar. Samtidigt ägnas

emellertid uppmärksamhet äfven på de omständigheter vid tillverkningen,

som i ett eller annat hänseende kunnat utöfva inflytande på

kvaliteten, möjligen förekommande smörfel, deras frekvens, orsak och

sättet för deras aflägsnande m. in. Utförliga berättelser öfver svenska

smörprofningarna hafva årligen till landtbruksstyrelsen afgifvits, Indika

berättelser blifvit tryckta och offentliggjorda i serien af meddelanden

från landtbruksstyrelsen.

Förutom ofvannämnda för praktisk försöksverksamhet under saka"

kemiska kunnig vetenskaplig ledning afsedda institutioner finnas i skilda delar

stationer. af landet upprättade af stat och hushållningssällskap gemensamt underhållna

18 frökontrollanstalter och 8 kemiska stationer, hvilkas hufvuduppgift

är att undersöka till respektive anstalter inlämnade prof af utsäde,

foder- och gödselmedel in. in. Vid några af dessa anstalter hafva

mer eller mindre tillfälliga försök anställts för utredande af någon viss

deras verksamhet berörande fråga. På grund af anstalternas begränsade

tillgångar har dock dylik försöksverksamhet kunnat utöfvas endast vid

ett fåtal bland dem och därvid —- på endast ett undantag när, då

Eders Kungl. Maj:t för ändamålet beviljat särskildt anslag —- bedrifvits

i mycket inskränkt omfattning.

Saknad af

försöksverksamhet

på

boskapsskötselns

och

mej exihandteringens

områden.

Af den redogörelse, jag bär lämnat öfver försöksverksamheten på

jordbruksområdet i vårt land, synes mig framgå, att densamma i fråga

om visse., grenar af landthushållningen är ordnad på ett i det stora

hela tillfredsställande sätt. Med hänsyn till andra grenar däremot har

intet eller så godt som intet blifvit åtgjordt. I främsta rummet gäller

detta den för det svenska jordbrukets framgångsrika bedrifvande så

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

57

betydelsefulla boskapsskötseln och den därmed nära förbundna mejerihandteringen.

I arbetet på dessa handteringars främjande har visserligen

den enskilde från såväl statens som hushållningssällskapens sida

kanske i större utsträckning än på något annat jordbrukets verksamhetsområde

haft att tillgå ett i många hänseenden värdefullt bistånd

och stöd i form af för den praktiska driftens underlättande afsedda

understöd, såsom lån till anskaffande af goda afvelsdjur samt anslag

till premiering af dessa, till införande af praktiska metoder för mejeriprodukternas

tillverkning, till ordnandet af deras afsättning äfvensom

till bedömandet af deras värde in. in. Helt annorlunda hafva emellertid

förhållandena tett sig, då man behöft vetenskapens tillhjälp för att få

någon dunkel fråga inom här nämnda verksamhetsområden utredd,

då det gällt att klargöra, hvarför det eller det tillvägagångssättet

under den eller den förutsättningen måste anses såsom det enda

riktiga, huruvida icke en jämkning i den eller den riktningen skulle

kunna lämna ett lika godt eller kanske bättre resultat o. s. v. Den

svenske jordbrukaren har i dylika fall saknat möjlighet såväl att få

den uppkomna frågan här i landet besvarad som ock att vinna visshet

om, huruvida i andra länder uti ifrågavarande afseenden möjligen vunna

resultat vore praktiskt användbara och utan vidare kunde direkt tilllämpas

under de lokala förhållanden, under hvilka han arbetar. Att

det här ofta kunnat gälla frågor af synnerligen stor räckvidd och vid

hvilka betydande ekonomiska intressen varit förknippade, torde för en

hvar ligga i öppen dag.

Nödvändigheten af att få denna för omförmälda hufvudgrenar af

landets viktigaste näring så kännbara brist alhjälpt hade inom jordbruksidkande

kretsar redan länge varit klart insedd, då landtbruksakademien

den 16 februari 1891 ingick till Eders Kung], Maj:t med

underdånig framställning i detta syfte. Till stöd för densamma anförde

akademien, hurusom å ena sidan försöksverksamheten på vissa landthushållningens

områden numera vore inom vårt land i någon mån

tillgodosedd dels genom den agrikulturkemiska och den växtfysiologiska

anstalten vid landtbruksakademiens experimentalfält samt de försök,

som utfördes vid landtbruksinstituten, dels genom de på enskild tillskyndelse

åstadkomna samt af föreningar och hushållningssällskap med

bidrag af statsmedel understödda inrättningar, som afsåge odling och

förädling af utsäde, mosskulturförsök m. in. dylikt. A andra sidan åter

hade ännu i det närmaste intet åtgjorts för att möjliggöra noggranna

vetenskapliga undersökningar inom det stora område, som omfattades

Bih. till Biksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 8

Landtbruks
akademiens
framställning
1891.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af boskapsskötseln (däri inbegripen svinskötseln) samt mjölkhushållningen.

Då dessa sistnämnda näringar under den senaste tiden inom

landet fått en allt mer framträdande vikt och betydelse, syntes det

landtbruksakademien, att ett sådant förhållande icke borde få fortfara,

detta så mycket mindre, som den äfven på här ifrågavarande område

lifliga konkurrensen gjorde det till eu bjudande nödvändighet att äfven

bereda de nämnda näringarna i så rikt mått som möjligt allt det stöd

och den ledning, som den vetenskapliga forskningen i så hög grad förmådde

lämna, då den rätt tillämpades på lösningen af de spörsmål,

som under den praktiska yrkesutöfningen framställde sig. Bland de

undersökningar, som härvid kunde ifrågakomma, intoges utan tvifvel

främsta rummet af dem, som hade till ändamål att fastställa fullt

rationella regler för utfodringen af husdjuren med afseende å de olika

produktionsändamål, för livilka de underhölles, så att genom densamma

de bästa möjliga resultat, såväl i ekonomiskt som i andra hänseenden,

kunde vinnas. Den stora betydelsen för landtbruksnäringen af vetenskapliga

forskningar och försök å nu ifrågavarande område hade sedan

ganska lång tid tillbaka varit klart insedd i utlandet. Genom de

undersökningar, som där kommit till stånd, hade vunnits en mängd

ytterst viktiga upplysningar, livilka numera så att säga ingått i det

allmänna medvetandet och öfverallt lades till grund för utfodringslärans

föreskrifter. Ännu återstode dock mycket att på detta område utreda,

och oupphörligen uppstode nya frågor, livilka fordrade en snar lösning.

För en och annan kunde det visserligen tyckas, som om vi vid sådant

förhållande kunde inskränka oss till att afvakta resultaten af de arbeten,

som utfördes i andra länder, för att sedan utan vidare möda

eller kostnad begagna oss däraf. Ett sådant tillvägagående syntes

emellertid landtbruksakademien föga tilltalande för den nationella

känslan hos ett folk, som gjorde anspråk på en framstående plats bland

kulturfolken, och som särskildt på naturvetenskapernas område hade att

häfda en ärorik historia. Af ännu större betydelse vore, att man icke

blott icke hade någon garanti för, utan tvärtom knappast kunde förutsätta,

att de i utlandet anställda undersökningarna alltid skulle gå

just i den riktning, som vid en viss gifven tidpunkt vore för oss den

mest önskvärda, eller vara afsedd att gifva svar på just de frågor,

livilka till följd af våra egendomliga lokala förhållanden för tillfället vore

för oss de viktigaste.

För vinnandet af det mål, som här åsyftades, funnes hufvudsakligen

två vägar att välja, nämligen antingen att, på sätt i Tyskland

skett, anlita strängt vetenskapliga undersökningar, uteslutande verk
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

59

ställda vid särskilda fasta försöksanstalter och af naturliga skäl inskränkta

till ett mycket litet antal försöksdjur, eller ock att, såsom

i Danmark ägt rum, utsträcka själfva utfodringsförsöken till ett jämförelsevis

betydligt antal djur på flera rundt om i landet belägna gårdar,

b vilkas ägare funnits villiga att ställa eu större eller mindre del

af sina kreatursbesättningar till disposition för försöken, under det att

dessas planläggning, alla därvid förekommande analyser samt resultatens

bearbetning verkställts vid eu vetenskaplig centralanstalt, nämligen

det landtbruksekonomiska försökslaboratoriet i Köpenhamn. Båda systemen

ägde sina fördelar och olägenheter, men då det danska systemet

med nödvändighet förutsatte tillgång till ej blott eu med forskarkrafter

och materiell tillräckligt utrustad centralanstalt, utan äfven talrika för

ändamålet särskildt utbildade biträden för anordningen, den omedelbara

ledningen och öfvervakandet af själfva försöken vid de olika gårdarna,

måste kostnaderna för detta system blifva jämförelsevis mycket betydliga.

Af dessa skäl kunde enligt landtbruksakademiens mening icke

någon annan väg för uppnående inom rimlig tid af det åsyftade målet

ifrågasättas än den, som dittills följts i Tyskland, och hvilken där

lämnat betydelsefulla resultat, på kvilka utfodringsläran i dess nuvarande

skick hufvudsakligen vore byggd, eller med andra ord inrättandet af

en fast försöksanstalt för vetenskaplig experimentell forskning på det

område, som omfattade, bland annat, landets i ekonomiskt hänseende

viktigaste husdjurs näringsfysiologi. Härmed vore icke sagdt, att icke

en utsträckning af försöksverksamheten i den uti Danmark under senare

tid följda riktningen borde eftersträfvas, utan vore det tvärtom i högsta

måtto önskvärdt, om en sådan utsträckning kunde genomföras, så snart

genom den ifrågasatta anstalten en fast stödjepunkt vunnits och nödig

personal småningom hunnit utbildas. På sådant sätt skulle tillfälle

beredas att i stor omfattning pröfva de vid anstalten vunna resultatens

tillämplighet på rådande förhållanden, en kontroll, hvars värde särskildt

med hänsyn till försökens ändamål icke kunde för högt uppskattas.

Beträffande valet af plats för anstalten ansåge landtbruksakademien,

att man borde utgå från den förutsättningen, att anstalten, om ock

afsedd att tjäna praktiska syften, likväl oeftergifligen borde hafva en

fullt vetenskaplig karaktär. Häraf syntes följa, att anstalten om möjligt

borde förläggas i så omedelbar förbindelse som möjligt med ett

större vetenskapligt centrum och vid sådant förhållande kunde icke

någon lämpligare plats för anstalten föreslås än landtbruksakademiens

Experimentalfält, där dels redan en del för densamma nyttiga eller

nödiga förutsättningar, såsom ett ordnadt jordbruk, ladugård, ett full
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ständigt och under insiktsfull ledning ställdt kemiskt laboratorium, en

växtfysiologisk anstalt in. m. funnes, dels äfven belägenheten inom

hufvudstadens område beredde lätt tillgång till beröring med besläktade

institutioner, bland hvilka veterinärinstitutet särskildt kunde framhållas,

samt till samlingar, bibliotek och dylikt i en utsträckning, hvartill

något jämförligt icke annorstädes inom vårt land kunde uppvisas.

Äfven den omständigheten, att anstalten, om den blefve förlagd till

Experimentalfältet, naturligen skulle komma att stå under förvaltning

och kontroll af en offentlig korporation, som jämlikt sina af Eders

Kungl. Maj:t fastställda stadgar hade till ändamål att med stöd af vetenskap

och erfarenhet verka för svenska landtbrukets och därmed förenade

näringars utveckling och förkofran, samt blifva inordnad som en integrerande

lem i en redan befintlig organisation af flera för samma ändamål

arbetande institutioner, vore otvifvelaktigt ett skäl, som kraftigt

talade för denna plats såsom den lämpligaste. Hvad enligt det föregående

blifvit anfördt rörande den försöksverksamhet, som borde hafva

till sin särskilda uppgift att utreda och fastställa rationella regler för

utfodringen af landets husdjur, företrädesvis nötboskap och svin, kunde

i allt väsentligt tillämpas äfven på det forskningsarbete, som vore

afsedt att främja en sund utveckling af mejerihandteringen, ty det

syntes väl icke kunna råda något tvifvel därom, att de anordningar,

som befunnes af nöden för detta senare ändamål, bäst och billigast ställdes

i omedelbart samband med den djurfysiologiska anstalten såsom en

integrerande del däraf. Om några åtgärder funnes behöfva vidtagas

till fyllande af behofvet af en försöksanstalt med den bestämmelse,

som ofvan blifvit antydd, måste dessa åtgärder redan från början erhålla

den omfattning och fullständighet, att de afsedda arbetena kunde

bedrifvas med önsklig energi, ty erfarenheten hade nogsamt ådagalagt

olämpligheten att inrätta dylika anstalter med otillräcklig utrustning

och alltför knappa driftmedel. Beträffande anstaltens första organisation

syntes det landtbruksakademien att i spetsen för densamma borde

ställas en föreståndare med grundlig fysiologisk bildning samt med

speciell öfning i och vana vid experimentell forskning inom näringsfysiologien

äfvensom med insikt i den moderna bakteriologien och dess

metodik. Önskvärdt vore visserligen, att han därjämte vore i besittning

af agronomiska kunskaper och någon erfarenhet i landthushållningens

praxis, men då det under närvarande förhållanden kunde antagas

vara omöjligt att åtminstone inom landet finna någon lämplig

så kvalificerad person, syntes man så mycket hellre kunna eftergifva

krafvel på sistnämnda egenskap, som landtbruksakademien tänkte sig

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

61

institutionen ställd under närmare tillsyn af en utaf landtbruksakademien

eller dess förvaltningskommitté utsedd, af sakkunniga ledamöter och.

däribland erfarna landthushållare sammansatt delegation, som skulle få

till åliggande, bland annat, att vid början af hvarje år i samråd med

föreståndaren uppgöra planen för årets arbeten.

Till biträde åt föreståndaren borde anställas två assistenter med

fast aflöning, den ene för de djurfysiologiska undersökningarna (utfodringsförsöken)

och den andre för undersökningarna på mejeriväsendets

område, däri inbegripna de bakteriologiska undersökningarna. I

den mån försöken komme att utsträckas till flera gårdar i olika trakter

af landet, blefve det nödigt att äga tillgång till ett antal yngre,

vederbörligen utbildade personer att för detta ändamål under längre

eller kortare tid tjänstgöra vid anstalten såsom tillfälliga assistenter.

Till biträde i allmänhet och för utförandet af gröfre arbeten vid anstaltens

båda olika afdelningar erfordrades två laboratoriibetjänte eller

vaktmästare. Då genom den föreslagna anstaltens tillkomst arbetet

vid landtbruksakademiens kemiska laboratorium komme att högst betydligt

förökas, blefve det oundgängligen nödvändigt att vid detta

laboratorium anställa eu laborator. Med stöd af hvad sålunda anförts

hade landtbruksakademien funnit sig böra föreslå följande

Stat lör anstalten.

Aflöning:

1 föreståndare.................................... ........................kr. 4,000

1 assistent vid den fysiologiska afdelningen ,, 2,000

1 assistent vid den bakteriologiska och mejeri
afdelningen

................................................................. ,, 2,000

2 betjänte för biträde vid gröfre arbeten å 800 kr. 1,600

Till anstaltens drift .....................................................................

Med anledning af anstaltens upprättande skulle emellertid

ytterligare erfordras följande belopp:

å det agrikulturkemiska laboratoriets stat, 1 laborator.....

med ett ålderstillägg af 500 kronor efter fem års tjänstgöring;

samt

till underhåll och nödiga reparationer å Experimentalfältets

byggnader ...................................................................................

hvadan hela den årliga kostnaden för anstalten och däraf

mer eller mindre direkt föranledda utgifter skulle blifva

Efter fem år kunde

lönen höjas med

500 kronor och

efter tio år med

ytterligare

500 kronor.

kr.

9,600

JJ

10,000

>>

8,000

2,000,

kr.

24,600

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Härvid framhöll emellertid landtbruksakademien särskild!, hurusom

det i ofvanstående stat för den nya anstaltens drift upptagna

belopp, 10,000 kronor, icke blefve tillräckligt, därest, såsom önskligt

vore, försöksverksamheten skulle, utöfver själfva arbetena vid anstalten,

i nämnvärd mån och såsom i Danmark utsträckas till försök på så

kallade rörliga försöksstationer, d. v. s. till ladugårdar och mejerier i

olika trakter af landet, isynnerhet om från samma post skulle utgå

aflöningar och arfvoden till de särskilda assistenter och andra biträden,

hvilka i sådan händelse erfordrades.

Hvad slutligen anginge det anslag för en gång, som vore erforderligt

för inrättande af anstalten, vore det icke möjligt för akademien

att uppgöra en definitiv och detaljerad plan, men under förutsättning

dels att den byggnad, som för närvarande inrymde det kemiska laboratoriet

jämte bostad för agrikulturkemisten och assistenten vid laboratoriet,

omändrades, så att byggnadens nedre, för närvarande till kemiskt

laboratorium upplåtna våning i stället intoges af de för den föreslagna

institutionen nödiga laboratorium och arbetslokaler, att agrikulturkemiska

laboratoriet uppflyttades till den öfre våningen samt att å

samma byggnads vind inreddes bostäder för laboratorn och assistenten,

dels ock att ny bostad uppfördes åt agrikulturkemisten, skulle enligt

framställningen bifogadt approximativt kostnadsförslag de erforderliga

nya byggnaderna samt nödiga förändringar i förut befintliga sådana

kräfva en summa af .................................................................... kr. 84,000,

hvartill dock skulle komma kostnaden för den första uppsättningen

af instrument och dylikt .................................. ,, 10,000

eller tillhopa kr. 94,000.

På grund häraf hemställde landtbruksakademien, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes i nåder vidtaga åtgärder för att hos Riksdagen utverka

beviljande för nu ifrågavarande ändamål af dels ett årligt anslag af

24,600 kronor, dels ock ett anslag för en gång af 94,000 kronor att

användas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan framställda förslag

och enligt detaljerade ritningar och kostnadsförslag, hvilka, i

händelse af bifall härtill, borde uppgöras och Eders Kungl. Maj:ts

nådiga pröfning underställas.

mngssäiiska- ^en 22 augusti 1891 remitterades denna landtbruksakademiens

pens om- framställning till landtbruksstyrelsen, som den 10 oktober 1893 anbudi893ande

moc^ac^e hushållningssällskapens under november månad samma år i

Stockholm sammanträdande ombud att till styrelsen afgifva yttrande,

huruvida landtbrukets praktiska intressen kunde förväntas af en dylik

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

63

anstalt skörda så stor fördel, att af sådan anledning det begärda statsanslaget

borde beviljas. Uti skrifvelse den 28 november 1893 afgåfvo

ombuden det svar, att ombuden väl ansåge, att de fördelar, landtbrukets

praktiska intressen kunde förvänta af en anstalt af ifrågavarande

beskaffenhet, vore så stora, att af sådan anledning för dylik anstalt

statsanslag borde beviljas, men att likväl nya undersökningar borde

anställas för utrönande, livilka fördelar kunde vinnas genom försöksanstaltens

förläggande till annat lämpligt ställe än det af landtbruksakademien

föreslagna Experiment alfältet.

Med anledning häraf anmodade landtbruksstyrelsen genom skrifvelse

den 7 december 1893 styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut att

inkomma med utredning rörande lämpligheten och fördelarna af en

dylik anstalts förläggande till nämnda landtbruksinstitut. Till svar

härå anförde styrelsen för bemälda institut uti skrifvelse af den 3 juni

1896, att förläggandet till Alnarp af eu fast försöksstation för hufvudsakligen

rent vetenskaplig forskning i djurfysiologi efter tyskt mönster

icke syntes vara att förorda, då för en sådan station Alnarp icke skulle

erbjuda större, utan i vissa afseenden, hvilka i landtbruksakademiens förberörda

utredning framhållits, mindre fördelar än exempelvis Experimentalfältet

vid hufvudstaden, hvarjämte en dylik anstalt, utan något närmare

sammanhang med institutets öfriga verksamhet, snarare kunde blifva en

börda än en fördel för detsamma. Å andra sidan syntes ej heller en försöksverksamhet

efter alldeles samma plan som i Danmark kunna med fördel

anordnas vid Alnarp eller öfver hufvud någonstädes i landet, då densamma

föga lämpade sig för vårt lands läge och förhållanden samt

förutsatte en särskild för ändamålet inrättad centralanstalt och framför

allt dispositionen af en vida större anslagssumma, än som kunde vara

att påräkna inom vårt land. Detta uteslöte dock icke, att den hufvudriktning,

i hvilken de danska försöken gånge, vore den, som bäst syntes

kunna förenas med landtbruksinstitutets verksamhet och äfven draga

de största fördelarna af där befintligt försöksmaterial. Den form, under

hvilken en dylik försöksanstalt lämpligast skulle kunna vid institutet

anordnas, syntes vara, att densamma inrättades för lösande af företrädesvis

praktiska frågor med begagnande hufvudsakligen af vid institutet

och i dess omnejd tillgängligt material. De försök, som vid denna

anstalt skulle komma att utföras, borde för boskapsskötselns räkning

bestå uti kemiska, botaniska och bakteriologiska undersökningar om

olika fodermedel, utfodringsförsök med desamma, undersökningar af

mjölkens beskaffenhet hos olika raser och individer, af ofvannämnda

försök föranledda kalkyler för praktik m. m., och för mejerihandterin
-

Styrelsens

för Alnarps

landtbruksinstitut

yttrande

1896.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Af lanclfcbruksstyrelsen

uppgjordt

förslag

till försöksanstalter

vid

Ultima och.

Alnarp samt

styrelsernas

för instituten

däröfver afgift]

a

yttranden.

gens räkning uti undersökningar af mjölk och mejeriprodukter å såväl

kemisk som bakteriologisk väg, pröfning af olika tillverkningsmetoder

för mejeriprodukter, försök med olika slag af redskap och material för

sådan tillverkning m. m. Omkostnaderna för eu sådan försöksanstalt

skulle enligt institutsstyrelsens beräkning utgöras af ett anslag för en

gång af 75,000 kronor för uppförande af eu institutionsbyggnad och

ett boningshus med bostad för föreståndaren jämte rum för två assistenter,

fodermästare och dräng, samt af ett årligt anslag af 20,000 kronor till

aflöningar och driftkostnader.

På grund af det sålunda anförda förklarade sig styrelsen villig

emottaga en anstalt sådan som den ifrågasatta, anvisa densamma lämplig

plats å Alnarps egendom samt tillhandahålla densamma försöksdjur

m. in., men betonade tillika, att styrelsen icke kunde åtaga sig att

till densamma för öfrigt i någon form lämna bidrag. För anstaltens förläggande

till Alnarp måste alltså enligt styrelsens åsikt bestämdt förutsättas,

att densamma ordnades med en fristående ekonomi, så att anstalten

själf kunde bestrida alla vid densamma häftande utgifter och

således äfven ersätta samtliga kostnader, som genom anstalten kunde

ådragas institutet.

Efter emottagandet af detta Alnarpsstyrelsens svar väcktes inom

landtbruksstyrelsen fråga om och utarbetades därstädes ett förslag till

anstaltens uppdelande på två fullt fristående afdelningar, af hvilka den

ena, eller försöksanstalten på utfodringslärans område, skulle förläggas

till landtbruksinstitutet vid Ultuna och den andra, eller försöksanstalten

på mejerihandteringens område, till mejeriinstitutet vid Alnarp.

Förslaget innehöll i öfrigt i hufvudsak följande.

Föreståndarbefattningen vid de olika anstalterna skulle förenas

med vederbörande lärarbefattning vid instituten, nämligen vid Ultuna

med lektorsbefattningen i liusdjurslära och vid Alnarp med lärarbefattningen

i mejerilära. Hvardera af dessa lärare skulle till biträde erhålla

en assistent, hvars arfvode borde utgå med 2,000 kronor för år räknadt

utan rätt till ålderstillägg, hvarjämte vid försöksanstalten vid Ultuna

skulle anställas en försökstjänare med årlig lön af 600 kronor. Någon

särskild godtgörelse för de ökade skyldigheter, som enligt förslaget

skulle åläggas ofvannämnda båda lärare, ansåg landtbruksstyrelsen icke

vara erforderlig. De löpande utgifterna till hvarje anstalt beräknade

styrelsen till 5,000 kronor, däraf 2,500 kronor till ersättningar till

instituten för foder (vid Ultuna) eller mjölk (vid Alnarp) jämte lämnadt

biträde vid instituten och olika försöksgårdar.

Andra nybyggnader för försöksanstalternas behof än vid Ultuna

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

65

ett försöksstall och vid Alnarp ett nytt kemiskt laboratorium ansåg

landtbruksstyrelsen icke behöfva uppföras. Som emellertid det vid Alnarp

befintliga kemiska laboratoriet vore otidsenligt och för institutets behof

otillräckligt, hvarför detsamma, oafsedt huruvida den tilltänkta försöksanstalten

komme til stånd eller icke, inom en icke alltför aflägsen

framtid behöfde ersättas med ett nytt, syntes någon särskild kostnad

för uppförande af ett dylikt vid Alnarp icke behöfva drabba försöksanstalten.

I motsats härtill och då något försöksstall för landtbruksinstitutets

vid Ultuna räkning, för så vidt ej försöksanstalten därstädes

komme till stånd, ej erfordrades, måste för sådan händelse särskilda

medel för uppförande af ett dylikt beredas.

Öfver detta förslag afgåfvo styrelserna för de båda instituten

särskilda yttranden.

Styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna anförde i sitt yttrande

den 30 december 1897, att upprättandet vid landtbruksinstitutet af eu

anstalt, sådan som den ifrågasatta, syntes medföra högst betydliga fördelar,

i det att verksamheten vid denna anstalt komme att vara till gagn

såväl för den vid densamma anställde lärarens egen utbildning som för

undervisningen samt i likhet med redskapsprofningsanstalten sätta institutet

i en mer direkt växelverkan med den jordbrukande allmänheten,

hvilket utan all fråga blefve till fördel för såväl institutet som allmänheten.

Styrelsen ville därför på det lifligaste understödja upprättandet af och

verksamheten vid en dylik anstalt. Emellertid syntes assistenten vid anstalten

böra erhålla ålderstillägg samt till följd af bristande bostäder vid

institutet utöfver det föreslagna försöksstallet för anstaltens räkning uppföras

jämväl eu byggnad, inrymmande bostäder åt assistenten och försökstjänaren

äfvensom ett laboratorium, hvarjämte styrelsen fann de

föreslagna kostnaderna i allmänhet vara väl lågt beräknade.

I samma afseende anförde styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut

uti skrifvelse den 8 januari 1898, att försöksanstaltens förläggande till

institutet vore af stort gagn såväl för det vetenskapliga arbetet därstädes

som för vederbörande lärares utbildning och elevernas undervisning, men

för att ett sådant resultat skulle vinnas och anstalten icke tvärtom inkräkta

på läroverkets resurser erfordrades ovillkorligen, att fullgod ersättning

lämnades för den lärarkraft, den komme att beröfva institutet, att

lokaler bereddes såväl för försöksanstaltens verksamhet som för de tjänstemän,

som därvid komme att anställas, samt att tillräckliga medel ansloges

till såväl tjänstemäns och lokalers underhåll som materiell för försöken

och ersättning för det arbete och de förluster, anstalten ovillkorligen

komme att åsamka institutet. Om föreståndarebefattningen vid försöksBih.

till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Landtbrafes
styrelsens
underdåniga
utlåtande
1898.

anstalten förenades med lärarbefattningen i mejerilära, vore det icke tänkbart,

att läraren i sistnämnda ämne skulle kunna fortfara med den omfattande

undervisning, som lian för närvarande utöfvade, utan syntes

denna ganska snart behöfva inskränkas, hvarigenom det blefve nödigt

att bereda ny lärarkraft icke blott för mejeriskolans elever utan ock för

den undervisning, mejeriläraren förut lämnat landtbruksinstitutets såväl

elever som lärlingar. Såsom ett oeftergifligt villkor för inrättande af en

dylik anstalt vid Alnarps landtbruksinstitut måste emellertid ett tidsenligt

kemiskt laboratorium uppföras. Hvad mejeriet vid Alnarp anginge,

syntes det visserligen i hufvudsakliga delar kunna motsvara äfven anstaltens

behof, men under sådan förutsättning blefve anordningar erforderliga,

som komme att medföra betydliga utgifter.

Till föreståndarens och assistentens hjälp borde ett räknebiträde

anställas, för hvilket ändamål 500 kronor syntes årligen böra i staten

för anstalten upptagas. Likaledes erfordrades för anstaltens räkningen

vaktmästare, hvilkens aflöning förutom bostad och vedbrand borde

beräknas till 800 kronor. Det till allmänna omkostnader och ersättning

åt institutet m. m. af landtbruksstyrelsen beräknade belopp syntes

institutsstyrelsen väl knappt, och borde till underhåll af för anstalten

nödiga inventarier liksom äfven till bränsle, belysning in. m. erforderligt

belopp i staten upptagas. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,

ansåge institutsstyrelsen, att till försöksanstalten erfordrades årliga,

anslag af tillhopa 11,600 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 11 november 1898 underställde

landtbruksstyrelsen detta ärende Eders Kung! Maj:ts pröfning.

I denna sin skrifvelse förklarade sig landtbruksstyrelsen i fråga

om betydelsen för det praktiska landtbruket af en försöksverksamhet

på utfodringslärans och mejerihan dteringens områden icke tveka att

såsom sin bestämda åsikt uttala, att det vore till stor fördel för. den

praktiska landtbruksdriften, om en sådan försöksverksamhet kunde

komma till stånd, till stöd för hvilken åsikt landtbruksstyrelsen ansåge

sig endast behöfva åberopa hvad af landtbruksakademien i sådant afseende

blifvit anfördt.

Om någon tvekan således icke rådde i fråga om fördelarna af

åvägabringandet af den försöksverksamhet, hvarom nu vore fråga, syntes

däremot beträffande den lämpligaste organisationen af densamma olika

åsikter kunna göra sig gällande, i det att man kunde antingen — såsom

i Danmark — leda försöken från en centralstation men till större delen

utföra dem på privata landtegendomar i olika trakter af landet eller

— såsom i Tyskland — binda försöksverksamheten vid fasta försöksstationer.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

67

Hvad nu fördelarne af dessa olika system anginge, så kunde därom

i allmänhet sägas, att systemet med rörliga försöksstationer hufvudsakligen

afsåge att lösa mer praktiska, för en gifven tidpunkt och gifna

speciella förhållanden uppställda spörsmål, samt att resultaten af försöken

icke kunde tillmätas samma allmänna eller rent vetenskapliga

värde, som de försök, hvilka verkställdes vid de fasta försöksstationerna,

då de senare gifvetvis kunde vara vida bättre utrustade med alla de

hjälpmedel, som erfordrades för vinnandet af fullt exakta resultat. Den

praktiska riktningen af försöken och det förtroende samt det intresse,

som de kunde påräkna från den praktiska landtmannens sida, gåfve

emellertid detta system ett stort värde genom den vakna uppmärksamhet

för alla för den praktiska landtbruksdriften viktiga frågor, som

därigenom framkallades ej blott hos utöfvarna af denna försöksverksamhet

utan äfven hos landtmännen själfva. På grund af de stora

kostnader, detta system medförde, och resultatens någon gång mindre

exakta beskaffenhet syntes systemet icke i oförändrad form böra komma

till användning inom vårt land.

Systemet åter med fasta försöksstationer hade inom Tyskland och

Österrike visat sig, särskildt i de fall, där försöksledaren ägt de för

eu sådan befattning erforderliga egenskaperna, leda till stora fördelar,

men löpte gifvetvis faran att leda till ensidighet gentemot det praktiska

landtbrukets kraf.

Med afseende å de olägenheter, som vidlådde båda systemen, vore

det önskligt, att ett tillvägagångssätt kunde finnas, hvilket förenade

båda systemens fördelar med undvikande af deras olägenheter, och

detta skulle blifva förhållandet, om de fasta stationerna förenades med

försöksgårdar och möjlighet bereddes försöksledaren och hans biträden att

kunna samarbeta med de praktiska landtmännen vid försökens utförande.

Den från Tyskland och Amerika vunna erfarenheten gåfve vid

handen, att försöksverksamheten icke lämpligen borde förenas med

kontrollverksamhet, hvarigenom uppmärksamheten för mycket droges

till sistnämnda verksamhet på bekostnad af anstaltens egentliga uppgift,

men att däremot det vore en stor fördel, att försöksverksamheten

förenades med lärarverksamhet.

Vidkommande det förslag till upprättande af en försöksanstalt

på utfodringslärans och mejerihandteringens områden, som blifvit af

landtbruksakademien upprättadt, så vore detta uppgjordt enligt systemet

med fasta försöksstationer, och på samma gång det sålunda ägde

detta systems förtjänster, saknade det, såsom naturligt vore, många af

de garantier, som erfordrades för att detta system icke skulle löpa

fara att förfela sitt ändamål. Det folie nämligen af sig själft att, om

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

anstalten förlädes till Experimentalfält, den hvarken kunde förenas

med någon försöksgård i egentlig mening eller någon lärarverksamhet

eller, då Experimentalfältet icke vore beläget inom en trakt, där mejerihandtering

i någon större omfattning bedrefves eller kreatursuppfödning

ägde rum, något lifligare samarbete med de praktiska landtmännen därstädes

kunde komma till stånd.

Om däremot anstaltens uppgift fördelades på två anstalter samt

dessa förlädes, försöksanstalten på utfodringslärans område till landtbruksinstitutet

vid Ultima och försöksanstalten på mejerihan dteringens

till mejeriinstitutet vid Alnarp, så skulle därigenom vinnas, att försöksverksamheten

blefve förenad med lärarverksamhet och bedrefves på

större landtegendomar, hvilka kunde i behöriga afseenden tjäna såsom

försöksgårdar, hvarjämte och då försöksanstalten på utfodringslärans

område komme att vara belägen i en trakt, där en icke obetydlig

kreatursskötsel ägde rum, samt försöksanstalten på mejerihandteringens

område inom den del af vårt land, där denna handtering i största omfattning

bedrefves, sambandet med den praktiska landtbruksdriften

icke behöfde saknas.

Beträffande de anmärkningar, som af styrelserna för instituten

blifvit framställda mot landtbruksstyrelsens förslag, ansåge sig landtbruksstyrelsen

ej med anledning af dem böra vidtaga andra ändringar i sitt

ursprungliga förslag, än att vid försöksanstalten på mejerihandteringens

område anställdes en försökstjänare med samma aflöning som styrelsen

föreslagit för försökstjänaren vid Ultima eller 600 kronor för år räknadt,

samt att med de båda assistentbefattningarna förenades rätten till tre

ålderstillägg.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda och i öfrigt blifvit anfördt,

hade landtbruksstyrelsen uppgjort följande förslag till

Stat för försöksanstalten å utfodringslärans område vid Ultima och

för försöksanstalten å mejerihandteringens område vid Alnarp.

1 assistent....................................... kronor 2,000

med tre ålderstillägg

1 försökstjänare .................................. 000

resekostnad för föreståndaren och assistenten......... ., 1,000

kemikalier....................................... , 50 0

tryckningskostnader, skrifmaterialier, porto........... ,, 500

instrument m. in.................................... 500

ersättningar till instituten för foder eller mjölk jämte

lämnadt biträde vid institutet och olika försöksgårdar

...................................... ,, 2,500

tillhopa kronor 7,600.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

69

På grund af det ofvan sagda hemställde 1 andtbruksstyrelsen, att

Eders Kungl. Maj:t måtte uti proposition till Riksdagen föreslå, att

Riksdagen för upprättande af en försöksanstalt på utfodringslärans

område vid landtbruksinstitutet vid Ultuna samt en försöksanstalt på

mejerihandteringens område vid mejeriinstitutet vid Alnarp måtte

dels på ordinarie stat bevilja vid hvardera af dessa anstalter till aflöning

åt en assistent 2,000 kronor för år, till aflöning åt en försökstjänare

600 kronor för år samt för anstaltens underhåll och drift

5,000 kronor för år, eller tillhopa 15,200 kronor för år, häraf till

hvardera anstalten 7,600 kronor, äfvensom medgifva, att assistentens

aflöning efter innehafvarens af beställningen väl vitsordade tjänstgöringunder

en tid af fem år, räknad från och med året näst efter det, han

blifvit antagen, finge höjas med 500 kronor, efter ytterligare fem års

enahanda tjänstgöring ånyo med 500 kronor och efter ytterligare fem

års enahanda tjänstgöring slutligen med 500 kronor,

dels ock anvisa ej mindre för bestridande af den å försöksanstalten

vid Ultuna fallande kostnad för uppförande af ett försöksstall

med laboratoriebyggnad in. m., i enlighet med uppgjord ritning och

kostnadsförslag, 22,832 kronor 50 öre, än äfven för tillbyggnad samt

ändrad inredning af mejeriet vid Alnarp äfvensom anskaffande för

mejeriets behof af ny ångpanna och ångmaskin, allt enligt upprättad

ritning och kostnadsförslag, ett belopp af 13,450 kronor.

Vid underdånig föredragning den 24 mars 1899 af, detta ärende Kungl.Maj:ts

fann Eders Kungl. Maj:t de gjorda framställningarna icke för det då- beslut 1899‘

varande till vidare åtgärd föranleda.

Äfven inom Riksdagen har frågan om åstadkommandet af en mer Motioner i

omfattande försöksverksamhet på jordbrukets och dess binäringars olika Elksdasenverksamhetsområden

varit föremål för uppmärksamhet. Uti en vid

1899 års riksdag väckt motion hemställdes sålunda, att Riksdagen

ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,

huruvida icke för jordbruksändamål borde lämnas anslag till:

1) inrättande af en undersöknings- och experimentalanstalt, äfven

omfattande en bakteriologisk försöksanstalt,

2) fältförsök och

3) uppvisningsfält i olika delar af vårt land,

samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna utredning

kunde föranleda.

I motiveringen till denna motion framhölls, hurusom de tryckta

förhållanden, under hvilka vår modernäring arbetade, manade till ökade

ansträngningar att af den moderna vetenskapen söka erhålla samma

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

bistånd och stöd, som andra näringsgrenar vetat att i så rikt mått

förskaffa sig. I flera länder hade man kommit att mer och mer beakta

dessa förhållanden, och de vetenskapliga undersökningarna hade där

genom rika statsunderstöd blifvit ställda i jordbrukets tjänst. Såsom

ett efterföljansvärdt exempel åberopade motionären det lilla Danmark,

hvars genom dess försökslaboratorium utförda försök på mejerihandteringens

och utfodringslärans områden förtjänade att särskildt uppmärksammas.

En annan af motionären såsom lämpligt föredöme för

oss åberopad undersöknings- och experimentalanstalt vore den i Halle,

som hade uppdelat det rikhaltiga material, hvarmed den sysselsatte

sig, på flera olika afdelningar, af hvilka hvar och en fått sig sin särskilda

uppgift förelagd.

Då — yttrade motionären — vi på grund af vårt lands nordliga

läge och de olikartade förhållanden, som äfven i andra hänseenden här

rådde, icke med tillräcklig säkerhet kunde bygga på resultaten af i

andra länder utförda undersökningar, kräfdes en särskildt för oss afpassad,

mångsidig, rikt utrustad och praktiskt anordnad försöksanstalt,

med hvilken det vore af särskild vikt att få förbunden en bakteriologisk

anstalt, där rön kunde anställas med och undersökningar utföras rörande

de olika för jordbruket och dess binäringar så betydelsefulla slagen af

olika bakterier. De vid försöksanstalten vunna resultaten syntes motionären

böra under noggrann kontroll pröfvas å egendomar i olika delar

af landet, it sammanhang hvarmed åtgärder borde vidtagas för att i

vidsträckta kretsar sprida kunskap om hvad som af dessa resultat särskildt

vore värdt att beaktas och i praktiken tillämpas. Ett medel för

uppnåendet af detta sistnämnda mål vore anordnandet af s. k. uppvisningsfält,

sådana som i flera länder blifvit anlagda, vid hvilka ambulatoriska

lärare infunne sig för att med den på fältet växande grödan

såsom åskådningsmaterial redogöra för de fördelar, som kunde vinnas

genom olika kulturmetoder, genom planmässig gödsling o. s. v.

Ifrågavarande motion blef af statsutskottet afstyrka hufvudsakligen

på den grund att utskottet, som ingalunda ville förneka, att upprättandet

af en försöksanstalt, sådan som den af motionären åsyftade, skulle

vara jordbruket till gagn, likväl ansåge den förebragta utredningen

icke vara så fullständig, att den borde föranleda något principuttalande

i motionens syfte från Riksdagens sida. Därjämte syntes det utskottet,

att, så länge frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement för, bland

annat, jordbruksärenden vore på Riksdagens pröfning beroende, genomförandet

af ett så vidt omfattande förslag som det i motionen framställda

borde anstå, till dess frågan om det nya departementet vunnit

sin lösning.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

71

Motionen blef jämväl af Riksdagens båda kamrar afslagen.

Redan vid 1900 års riksdag förnyades emellertid samma motion;

och uti sitt i anledning däraf afgifna utlåtande åberopade statsutskottet,

utöfver hvad af utskottet vid 1899 års riksdag anförts, ytterligare, att

utskottet vore öfvertygadt att Eders Kungl. Maj:t, därest ett särskildt

jordbruksdepartement konune till stånd, icke skulle underlåta att utan

därom af Riksdagen särskildt framställd begäran taga under öfvervägande,

huruvida någon ändrad organisation af de nu med statsmedel

understödda anstalter för jordbruksändamål kunde finnas erforderlig

eller dessa anstalters sammanförande till eu centralanstalt med utvidgad

plan för dess verksamhet kunde vara af omständigheterna påkalladt.

I enlighet med utskottets afstyrkande utlåtande blef motionen

ånyo af Andra Kammaren afslagen, medan densamma däremot af Första

Kammaren utan votering bifölls.

Den öfversikt, jag här lämnat, öfver de bemödanden som under

1890-talet gjorts för att lösa frågan om åstadkommandet af en ordnad

försöksverksamhet på husdjursskötselns och mejerihandteringens områden,

torde tydligt utvisa, att man på skilda håll klart insett, att det

här gäller en för det svenska jordbruket synnerligen viktig fråga. Så

är ock förhållandet. Under de två sista decennierna af det nyss tilländalupna

århundradet har den svenska ladugårdsskötsel!! och den därmed

så nära förbundna mejerihandteringen med raska steg utvecklat

sig. Dess produkter hafva så småningom lyckats att ute på världsmarknaden

tillkämpa sig en allt mer framskjuten plats; och då samtidigt

produktionen, ej minst genom att landets mindre jordbrukare

ryckts med i arbetet, starkt tillväxt, bär landet på denna väg tillförts

en inkomst, som man några tiotal år förut knappast kunnat drömma

om. Då den svenska jordbrukaren under dessa förhållanden sett, hvilken

verksam hjälp i arbetet på att ytterligare höja ladugårdens och

mejerihandteringens afkastningsförmåga hans yrkesbröder i andra länder

fått emottaga af en på vetenskaplig grund hvilande, praktiskt ledd

försöksverksamhet, har det för honom legat nära till hands att med en

viss otålighet fråga, hvarför icke äfven han kunde komma i åtnjutande

af samma fördel. Frågan har synts honom så mycket mer berättigad,

som en motsvarande försöksverksamhet på andra jordbrukets verksamhetsområden

af statsmakterna omhuldades och understöddes med i

många fall jämförelsevis rika anslag.

Då det nybildade jordbruksdepartementet år 1900 började sin

verksamhet, var det sålunda gifvet att jag, såsom departementets chef,

Tillkallande

af kommitterade

till

jordbruksdepartementet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kommittera•rles

sammansättning.

Kommitterades

yttrande

och förslag.

måste betrakta det såsom en för mig viktig uppgift att söka få bär

ifrågavarande, hittills föga tillgodosedda gren af försöksverksamheten

på ett tillfredsställande sätt ordnad. Jag hade så mycket större anledning

därtill, som jag, såsom chef för landtbruksstyrelsen, haft rikt

tillfälle att bilda mig en klar uppfattning om, att det här gällde ett

verksamt främjande af för landets hela jordbruk viktiga intressen.

Och då till detta ytterligare kom, att det syntes mig kunna blifva till

synnerligt gagn, om man — utan att beröfva den på skilda håll redan

pågående försöksverksamheten dess själfständiga karaktär — samtidigt

kunde få till stånd en närmare samverkan mellan de för densamma

upprättade olika institutionerna, begärde och erhöll jag den 16 november

1900 Eders Kungl. Maj:ts nådiga bemyndigande att tillkalla högst

fyra sakkunniga personer att inom jordbruksdepartementet biträda vid

behandling af frågan, Indika åtgärder borde från statens sida vidtagas

för ett tillfredsställande ordnande af försöksverksamheten inom jordbruksområdet.

Sedan de på grund af detta bemyndigande tillkallade personer,

bruksägaren G. Benedicks, doktor N. Engström samt direktörerna,

It. T. Hennings och Ivar Insulander inför mig sammanträdt i jordbruksdepartementet,

därvid öfverläggningar ägde ruin angående lämpligaste

sättet att lösa förevarande fråga, samt jag därefter åt dem

uppdragit att utarbeta och till mig inkomma med förslag i ämnet,

aflämnade de i oktober 1901 det sålunda infordrade förslaget, för

hvars innehåll jag tillåter mig att här närmare redogöra.

Efter att hafva angifvit de anstalter för försöksverksamhet på landt,- liushållningens olika områden, det svenska jordbruket för närvarande har

tillgång till, och för Indika jag bär ofvan redogjort, öfvergå kommitterade

till en närmare granskning af landtbruksakademiens och landtbruksstyrelsens

af mig i det föregående omnämnda förslag till försöksverksamhetens

ytterligare utveckling genom upprättandet af en försöksanstalt

på utfodringslärans och. mejerihandteringens område. Af

dessa förslag afsåge landtbruksakademiens den nya anstaltens förläggande

till Experimentalfältet, medan landtbruksstyrelsen, för att nedbringa

de med anstaltens upprättande förbundna kostnaderna, föreslagit

dess uppdelande på två afdelningar, af hvilka den ena skulle förläggas

till Alnarps och den andra till Ultuna landtbruksinstitut. De af landtbruksstyrelsen

angifna, med denna uppdelning förbundna fördelar syntes

kommitterade mer än motvägas af de stora olägenheter, som alltid

måste följa med en sådan sammankoppling som den här ifrågasatta.

Den försöksverksamhet, man afsåge att här få till stånd, vore nämli
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

73

gen af så stor betydelse och borde redan från början få en sådan omfattning,

att den hvarken kunde eller finge betraktas såsom en bisysselsättning

åt en eller ett par lärare, hvilket ovillkorligen måste blifva

följden, om institutslärarnes redan med undervisning starkt medtagna

tid ytterligare skulle tagas i anspråk för eu mer eller mindre omfattande

försöksverksamhet af här ifrågavarande slag. Den eller de, som

ägnade sig åt densamma, måste göra det helt och odeladt, om några

beaktansvärda resultat skulle uppnås. Dessutom läge det äfven från

den synpunkten sedt alltid en viss fara i att åt samma person öfverlämna

två så maktpåliggande befattningar som den såsom lärare

och den såsom försöksledare, att han i de flesta fall med så stort intresse

kunde komma att ägna sig åt den ena af dem, att den andra i

viss mån därpå blefve lidande. Hvarje möjlighet för en dylik fara

måste i här föreliggande fall vara utesluten.

Den föreslagna delningen af här ifrågavarande försöksverksamhet

syntes kommitterade ofördelaktig äfven af den anledningen, att man

därigenom rubbade det nära samband, som alltid måste förefinnas mellan

de försök, hvarom här närmast vore fråga. Båda vore på det intimaste

förbundna med hvarandra, mejeriförsöken kunde i många fall kräfva

utfodringsförsök och tvärtom; och eu hvar borde inse, att det vid

flerfaldiga tillfällen kunde hända, att det ena så helt inginge i det

andra,'' att en tudelning på skilda platser skulle vålla svårigheter, såsom

t. ex. då man ville pröfva ett nytt fodermedels icke endast räntabilitet

utan äfven inflytande på de mejeriprodukter, som tillverkades af vid

utfodringen producerad mjölk. Då härtill komme dels, att de fördelar,

som landtbruksstyrelsen genom sitt förslag ville bereda instituten, bättre

kunde på andra vägar vinnas, dels ock att inga afsevärda besparingar

genom landtbruksstyrelsens förslag komme att uppstå, kunde kommitterade

icke annat än bestämdt afråda från att anordna en försöksverksamhet

på mejerihan dteringens och utfodringslärans område, på

sätt landtbruksstyrelsen föreslagit.

Kommitterade öfvergå därefter till en närmare pröfning af frågan,

hvilket system för en försöksverksamhet på jordbrukets skilda områden

vore den för vårt land lämpligaste. Vid efterseende, huruvida något

af de system, som i andra länder blifvit följda, hos oss skulle utan

vidare kunna tillämpas, hade kommitterade af lätt insedda skäl i första

rummet fäst sig vid de närmast oss liggande länderna Tyskland och

Danmark. Den i landtbruksakademiens ofvannämnda förslag uttalade

åsikten, att det för oss vore lämpligast och bäst att beträda den väg,

som i Tyskland lämnat så betydelsefulla resultat, kunde kommitterade icke

Bill. till Bilcsd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dela. För vårt lands jordbrukare syntes det dem i främsta rummet

gälla att få till stånd försök, hvilka ginge i praktisk riktning och mer

direkt lämnade landtmännen svar på de många frågor, hvilka under

deras dagliga arbete osökt framställde sig för dem. Vidare vore det

af vikt, att för de försök, som här komme att utföras, väcka ett mer allmänt

intresse och söka att i arbetet så mycket som möjligt få påräkna

bistånd och stöd hos landets för sitt yrke intresserade jordbrukare; för

uppnåendet af dessa mål ansåge kommitterade det vara nödvändigt att

snarare följa Danmarks än Tysklands exempel.

De lokala förhållandena i vårt land vore emellertid icke sådana,

att det danska systemet i alla dess detaljer hos oss kunde tillämpas.

Afstånden vore här så stora, att fullt samma lifliga samverkan, som i

Danmark ägde rum mellan försökslaboratoriet och det praktiska jordbrukets

idkare, först så småningom här kunde komma till stånd, och

så olika som klimat, jordmån med mera inom jämförelsevis begränsade

områden hos oss vore, kunde den erfarenhet, hvilken i en del af landet

vunnes, ej med samma tillförlitlighet som i Danmark tillämpas inom

andra, mer aflägsna orter.

På grund af dessa skäl funne kommitterade det nödvändigt att

söka åvägabringa ett eget, för oss lämpligt system för här ifrågavarande

försöksverksamhet, därvid nödig hänsyn borde tagas till våra lokala

förhållanden och till att våra redan befintliga institutioner och inrättningar

så mycket som möjligt komme till användning. Sålunda borde

vårt försöksväsende till väsentlig del gå ut på att lösa praktiska spörsmål

genom försök och utredningar, utförda under enhetlig vetenskaplig

ledning, samt att så bekantgöra de vunna resultaten, att jordbruket

af dem kunde draga största möjliga gagn.

Första ledet i vårt jordbruksförsöksväsende borde alltså utgöras

af en centralanstalt, afsedd att leda och sammanhålla samt sålunda utgöra

medelpunkten för hela jQrdbruksförsöksväsendet inom vårt land.

Anstalten borde vara anlagd på så bred bas, att densamma så småningom,

allt efter som sådant visade sig behöfligt, kunde i sig upptaga

försök inom alla de olika grenarna af vårt jordbruks verksamhetsområden,

och så utrustad, att den på ett fullt nöjaktigt sätt skulle

kunna verkställa vetenskapliga och tekniska utredningar, då sådana

påfordrades för lösning af de praktiska spörsmålen.

Vidare fordrade systemet såsom väsentlig del praktiska försök, hvilka

borde utföras hos jordbrukare på skilda ställen i landet, men planläggas,

ledas och öfvervakas af centralanstalten, dit vid försöken vunna

resultat borde samlas för att bearbetas och offentliggöras.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

75

Slutligen borde i systemet ingå under samverkan med hushållningssällskapen

anordnade uppvisningsfält, vid hvilka genom upplysande

föredrag redogörelser borde lämnas för de säkra och betydelsefulla

resultat, som framgått ur försöken.

Beträffande centralanstaltens omfattning och verksamhetsområden

borde den visserligen, såsom redan af kommitterade antydts, planläggas

så, att den i sig skulle kunna upptaga och omfatta alla de olika grenarna

af i vårt land bedrifven jordbruksverksamhet. Därmed ville kommitterade

dock icke hafva sagt, att den nu med ens skulle eller borde

framträda fullfärdig, utan ansåge de det tvärtom vara af största vikt,

att den så småningom finge utveckla sig, och att man, först då nya behof

gjorde sig kännbart gällande, fortsatte att bygga vidare på den grund,

som nu lades. På detta sätt behöfde inga nämnvärda rubbningar företagas

i åtskilliga nu förefintliga institutioner, såsom svenska mosskulturföreningen,

Sveriges utsädesförening, redskapsprofningarna, svenska smörprofningarna

och växtbiologiska anstalten i Luleå. Med dessa borde

ingen annan förändring äga rum, än att de ställdes i ett visst samarbete

med den öfriga försöksverksamheten.

En centralanstalt af den omfattning, som för närvarande syntes

behöflig, borde lämpligast kunna åvägabringas dels genom sammanslutning

och utveckling af de institutioner, som redan funnes vid landtbruksakademiens

Experimentalfält, af anstalten för de lokala fältförsöken

och af statens, nu under landtbruksstyrelsen ställda entomologiska

anstalt, dels genom nyinrättande af institutioner för försök på boskapsskötselns,

mejerihan dteringens och bakteriologiens områden samt för

landtbrukstekniska undersökningar.

Såsom skäl för intagande i vårt försöksväsen af dylika försök och

upprättande af härför behöfliga institutioner, ansåge sig kommitterade

kunna inskränka sig till att påpeka, att de storartade och för jordbruket

inbringande framsteg, som boskapsskötseln och mejerihandteringen

under de två sista årtiondena gjort i Danmark, till väsentlig

grad måste tillskrifvas det stöd, dessa handteringar haft i detta lands

välordnade försökssystem. Den roll, bakteriologien spelade med hänsyn

till den rätta tydningen af olika, hittills föga utredda företeelser på

gödsellärans, växtkulturens, mejerihandteringens och andra jordbrukets

områden, vore så betydelsefull och beaktansvärd, att knappast några

försök kunde göras, som ej mer eller mindre berördes af bakteriologiska

förhållanden. Institutioner för bakteriologisk forskning vore därför

vid försök på jordbrukets olika områden numera fullt ut lika nödvändiga,

som ett kemiskt laboratorium eller andra undersökningsmedel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

tb Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Hvad hindtb ruks tekniska utredningar och undersökningar beträffade.

både dylika mångenstädes i utlandet visat sig medföra afsevärda ekonomiska

fordelar för jordbruket i olika riktningar. Bland härför afsela

anstalter ville kommitterade såsom exempel endast nämna den

i Halle befintliga som särskild! gjort till sin uppgift att arbeta sfi,

att saga till direkt ekonomisk vinst för jordbruket genom att, bland

annat, förmedelst lämpliga institutioner utföra undersökningar öfver

olika hvete- och rågsorters bästa användbarhet för bageri, potatissoiters

iör bränneri, kornsorters för bryggeri o. s. v.

Da kommitterade sålunda ville grunda den ifrågasatta centralanstaiten

väsentligen på vid Experimentalfältet eller i dess närhet nu

°!e /^bga institutioner, följde häraf, att de också ansåge Experimentaltaltet

vara lämpligaste platsen för en dylik centralanstalt. Men det

vore därvid icke allenast befintligheten af de redan nu dit och i dess

närhet förlagda institutionerna, utan också åtskilliga andra omständig
v-j

S°m ..gJ0rde att denna plats vore härtill särskildt lämplig och

erhjode så väsentliga fördelar af särskildt slag, att någon annan knappast

kunde ifragasättas. Landtbruksakademien hade redan i sin anförda

skrifvelse härför framlagt så talande skäl, Indika syntes kommitterade

i allo riktiga, att kommitterade knappast ansåge sig behöfva anföra ytterlgare

sådana, dill de af akademien anförda skäl ville kommitterade

oc. i etta sammanhang lägga ännu några flera, såsom att det kemiska

laboratoriet vid Experimentalfältet vore så utrustadt, att därstädes,

mojhgen med några mindre förändringar, alla för hela försöksverksamei\

e.1:0. 1eidlg’a analyser säkerligen kunde utföras; vidare funnes

ar a s Bliga institutioner, som kunde tjäna de rent vetenskapliga

un ersökningarna, där sådana visade sig behöfliga; platsen hade ett

''?a u rymme och eu sådan belägenhet, att nyanläggningar för olika

institutioner dar kunde göras utan svårighet och utan att några

olägenheter för omgifningarne beliöfde befaras, och slutligen erbjödes

ar lättare än annorstädes möjlighet för utvidgningar i olika riktningar,

nar sadana visade sig behöfliga.

. „ För att kunna fylla sin uppgift fordrade, såsom i det föregående

i vi nämndt, systemet också lämpliga försöksplatser och försöksgardar,

och därutinnan trodde kommitterade sig våga påstå, att vårt

land mtoge en gynnsammare ställning än till och med Danmark.

. va.,1I''eda11. Pa förhand gifna försöksgårdar ägde vi i våra bägge

landtbruksinstitut vid Ultuna och Alnarp, som ej endast hade ett för

andamalet synnerligen lämpligt läge, det ena i mellersta och det andra

1 sydligaste delen af vårt långsträckta land, utan äfven från den syn
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

77

punkten i första kand borde för ändamålet tagas i anspråk, att man

därigenom vunne alla de med anstaltens förläggande, vare sig i sin

helhet till ett af instituten eller tudelad till bägge, af landtbruksstyrelsen

framhållna fördelarna med hänsyn till undervisningen, utan

att på samma gång behöfva vidkännas de olägenheter, som skulle

kunna uppstå därigenom, att själfva ledningen af det hela anförtroddes

åt de uteslutande för undervisningen vid instituten anställda och däraf

också väsentligen upptagna lärarne. Äfven för dessa skulle det bli en

större fördel att på detta sätt komma i nära samarbete med personer,

som odeladt ägnade sig åt en försöksverksamhet, hvilken på det närmaste

berörde deras läroämnen, än om det åt dem själfva lämnades i uppdrag

att på den tid, de kunde ha öfrig från undervisningen, leda samma

försöksverksamhet.

Från de båda institutsgårdarna syntes steget icke vara långt till

de många välskötta egendomar, vid livilka våra landtbruksskolor vore

förlagda. Äfven vid dem funnes dugliga lärare, hvilkas biträde vid

utförandet af olika försök skulle kunna påräknas, hvarjemte afsevärda

fördelar äfven där skulle beredas undervisningen genom ett samarbete

med centralanstalten, på samma gång som detta samarbete i sin mån

skulle åt verksamheten vid densamma bereda en större allmängiltighet.

Och komme försöksverksamheten från början in på det rätta spåret,

så att man redan under verksamhetens första tid lyckades att ernå

afsevärda praktiska resultat, skulle det icke dröja länge, innan äfven

enskilda gårdar i olika delar af landet funne det med sin fördel

förenligt att öppna sina portar för försöken. Någon brist på försöksgårdar

skulle därför förvisso lika litet här som i Danmark komma att

förefinnas.

I åtskilliga länder, såsom i Danmark, Frankrike och Belgien, hade

uppvisningsfält visat sig vara ett synnerligen kraftigt medel för att

bland jordbrukarne sprida kunskap om och mana till begagnande af

de resultat, som vunnits vid i dessa länder bedrifven försöksverksamhet.

För att äfven åt våra jordbrukare bereda samma fördelar borde centralanstalten

sättas i tillfälle att å härför lämpliga platser i skilda delar

af landet i så stor utsträckning som möjligt anordna dylika fält. Vid

dem borde försök i egentlig mening alldeles icke förekomma, utan

borde de utläggas med fästadt afseende endast därpå att tjäna den

stora allmänheten såsom åskådningsmaterial och sålunda sätta densamma

i stånd att af den å fälten växande grödans beskaffenhet in. m. finna

klara och tydliga svar på sådana, deras verksamhet såsom jordbrukare

opaginerad Kontrollera mot PDF

78 . Stafsutskottets Utlåtande N:o 10.

berörande frågor, livilka genom redan afskräde försök vunnit en fullt

tillförlitlig utredning.

Upprättandet af och verksamheten vid den nu afsedda centralanstalten

syntes kommitterade i hufvudsak böra åstadkommas genom

statsmedel, så rikligt tilltagna, att anstaltens verksamhet i olika

riktningar obehindradt kunde fortgå, äfven om medel från andra håll

icke skulle stå den till buds. Endast därigenom vunnes den inre

fasthet och det oberoende af tillfälliga opinioner, som vore en nödvändig

förutsättning för, att en omfattande och ordnad försöksverksamhet

skulle kunna bedrifvas. Därmed ville kommitterade dock ej förtaga

hushållningssällskap och andra korporationer möjlighet att genom

anstalten få undersökningar utförda för medel, som de för ändamålet

beviljade, men anstaltens upprätthållande borde icke baseras därpå.

Då enligt kommitterades mening centralanstalten borde förläggas

till landtbruksakademiens Experimentalfält, uppstode frågan, i hvilket

förhållande till akademien denna nya anstalt borde stå. Ett förslag

i dylik riktning hade redan akademien själf framlagt i sin förut berörda

skrifvelse till Eders Ivungl. Maj:t om upprättande af en försöksanstalt

på utfodringslärans och mejerihandteringens område. I densamma uttalade

akademien såsom sin åsikt, att den föreslagna institutionen borde

ställas under närmare tillsyn af en utaf landtbruksäkademien eller

dess förvaltningskommitté utsedd, af sakkunniga ledamöter och däribland

erfarne landthushållare sammansatt delegation, som finge till åliggande,

bland annat, att vid början af hvarje år i samråd med föreståndaren

uppgöra plan för årets arbeten. Detta landtbruksakademiens förslag

syntes kommitterade synnerligen förtjänt af beaktande och borde så

till vida tillämpas på den nya centralanstalten, att densamma ställdes

under en fristående styrelse, i hvilken landtbruksakademien utsåge ett

visst antal ledamöter.

Då emellertid kostnaden för den försöksverksamhet, som här ifrågavarande

styrelse komme att få sig uppdraget att leda, uteslutande

skulle bestridas af statsmedel, vore det både lämpligt och fullt befogadt,

att åt Eders Ivungl. Maj:t förbehölles vederbörligt inflytande på styrelsens

sammansättning.

Hvad centralanstaltens personal anginge, borde densamma, till

blott så ringa antal, som nödvändigt erfordrades, utgöras af fast anställda

personer, medan däremot tillfälliga biträden i så stor utsträckning

som möjligt borde anlitas.

På grund af den principiella utredning, kommitterade sålunda

lämnat, framlade de följande förslag till inrättande af eu centralanstalt

för jordbruksförsöksväsendet inom vårt land:

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

79

»Anstaltens uppgift bör vara att genom vetenskapliga undersökningar

och genom i olika delar af landet anordnade systematiska

försök och uppvisningar åstadkomma utredning af för landthushållningen

viktiga praktiska frågor.

Anstalten omfattar tills vidare följande hufvudafdelningar, nämligen

för försöksverksamhet på

I) jordbrukets och agrikulturkemiens områden,

II) boskapsskötselns, mejeriliandteringens och bakteriologiens områden,

III) växtfysiologiens och växtsjukdomarnes områden, samt

IV) skadeinsekternas område.»

Den första hufvudafdelningen i centralanstalten syntes kommitterade

böra sammansättas af Experimentalfältets agrikulturkemiska anstalt och

landtbruksafdelning samt af anstalten för de lokala fältförsöken. Därjämte

borde på denna afdelning utföras alla för hela försöksverksamheten

behöfliga analyser. Afdelningen skulle därför omfatta följande

underafdelningar nämligen:

a) den agrikulturkemiska,

b) den analytiska,

c) för försök på det rena jordbrukets område,

d) för lokala fältförsök och uppvisningsfält.

För denna hufvudafdelning erfordrades tills vidare följande fasta

personal: en föreståndare, två öfverassistenter samt en fast laboratorieassistent.

Därjämte kräfde afdelningen tillfälliga assistenter och biträden

i mån af behof.

Den andra hufvudafdelningen för försök på boskapsskötselns,

mejeriliandteringens och bakteriologiens områden måste helt och

hållet nyinrättas med för verksamheten vid densamma erforderliga

lokaler m. in.

Afdelningen skulle omfatta två underafdelningar:

a) för försök på boskapsskötselns och mejeriliandteringens områden,

och

b) den bakteriologiska.

Såsom skäl för att en särskild hufvudafdelning för försök på

bakteriologiens område icke blifvit föreslagen hafva kommitterade anfört,

att de, då bakteriologiska undersökningar borde stå i närmaste samband

med andra försök, särskildt inom de bägge första hufvudafdelningarna,

ansett lämpligast att inordna en bakteriologisk afdelning

under en af dessa och därvid valt andra hufvudafdelningen, enär en

gemensam kemisk-analvtisk afdelning redan blifvit inordnad under den

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

första. Alsikten vore emellertid, att bakteriologiska undersökningar

också för öfriga liufvudafdelningar där skulle utföras, dock med undantag

för dem, vid hvilka, såsom exempelvis fallet blefve med den tredje,

bakteriologiska undersökningar kunde blifva en af hufvuduppgifterna.

Af fast personal kräfde denna afdelning en föreståndare samt två

öfverassistenter, af hvilka den ene skulle tjänstgöra såsom bakteriolog

och den andre, då försök samtidigt påginge å första underafdelningens

bägge områden, kunde öfvertaga ledningen af ettdera af dessa försök.

Därjämte fordrades tillfälliga assistenter och biträden, bland hvilka

särskildt måste framhållas ett biträde för bokföring och beräkning af

det högst vidlyftiga siffermaterial, som särskildt på denna afdelning

komrne att hopa sig, hvilken plats inom ej alltför aflägsen framtid

finge afses att fast besättas.

Den tredje hufvudafdelningen borde bildas af nuvarande växtfysiologiska

anstalten. Af fast anställd personal kräfde denna afdelning

en föreståndare och en assistent samt därjämte tillfälliga biträden i

män af behof. Nödvändigheten af att anställa en fast assistent hade

vid flera föregående tillfällen blifvit framhållen; i saknad af en dylik

medhjälpare vore det för anstaltens föreståndare omöjligt att, såsom

han borde, kunna förskaffa sig närmare kännedom om de växtsjukdomar,

som vid olika tillfällen uppträdde i olika delar af landet, i det

att nämligen de å anstalten pågående arbetena, särskildt under sommarmånaderna,

dagligen måste tillses och öfvervakas och sålunda med

nödvändighet kräfde hans ständiga närvaro å platsen. I de fall, där

föreståndaren nu nödgats företaga en längre eller kortare resa, hade

det flera gånger händt, att ganska viktiga arbeten måst afbrytas eller

helt och hållet uppskjutas, detta endast på grund af, att ingen assistent

funnits att tillgå, som under föreståndarens frånvaro kunnat intaga

dennes plats.

Den fjärde hufvudafdelningen borde bildas af statens entomologiska

anstalt, som sålunda skulle flyttas öfver från landtbruksstyrelsen, under

hvilken den nu sorterade, till samma högsta ledning, som den, under

hvilken den öfriga med statsmedel upprätthållna försöksverksamheten

komme att lyda. Den vid densamma fast anställda personalen, som för

närvarande utgjordes af eu föreståndare och en assistent, borde bibehållas

oförändrad.

Hvar och eu af hufvudafdelningarne kräfde ovillkorligen äfven ett

fast anställdt arbetsbiträde eller vaktmästare.

En ytterligare femte hufvudafdelning för landtbrukstekniska utredningar

och undersökningar af i det föregående antydt slag ansåge kommitté
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

81

rade både önskvärd och af behofvet påkallad. Vid densamma skulle

undersökningar komma att i främsta rummet utföras såväl rörande

beskaffenheten af de olika råvaror, hvilka af landtmännen producerades

för olika jordbrukets binäringar eller annan praktisk verksamhet,

såsom bränneri, bryggeri, bageri in. in., liksom ock rörande dessa råvarors

större eller mindre användbarhet för ifrågavarande ändamål, någotj

hvarom det alltid vore af stor ekonomisk betydelse för hvarje producent

att erhålla så noggranna upplysningar som möjligt. Då det emellertid

vore nödvändigt att, innan förslag framställdes om upprättande af eu

dylik afdelning, genom sakkunnig person få närmare utredt, huru densamma

lämpligast borde anordnas, huru stor personal, som för dess

ledande erfordrades o. s. v., hade

afdelning i sitt föreliggande förslag utan endast velat framhålla önskvärdheten

af att den med det snaraste komme till stånd.

Af synnerlig vikt vore, att de löneförmåner, som fastställdes för

de vid de olika hufvudafdelningarna bestämda fasta platserna, blefve

så högt tilltagna, att man kunde påräkna icke endast att få platserna

besatta med verkligt framstående och dugande män, utan äfven att

dessa platser skulle utgöra ett eftersträfvansvärdt mål, för hvars uppnående

det väl kunde löna sig att offra ett träget arbete och söka

inhämta omfattande kunskaper. Därtill komme, att det af lått insedda

skäl måste vara i hög grad önskvärdt, att personalombyte vid dessa

platser så sällan som möjligt ägde ruin, något som i lika hög grad

gällde föreståndarplatserna som de närmast under dem sorterande öfverassistentplatserna.

På grund däraf hvarken kunde eller borde lönen för

föreståndarne sättas lägre än till 5,000 kronor, däraf 3,000 kronor i

lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg

efter 5 och 10 år, livartdera å 500 kronor, samt fri bostad eller —

om sådan ej kunde beredas — skälig hyresersättning. De stora fordringar,

som ovillkorligen måste ställas på öfverassistenternas duglighet, gjorde

att lönen för hvar och en af dem icke kunde sättas lägre än till 4,000

kronor, däraf 2,500 kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar

med 2 ålderstillägg efter 5 och 10 år, livartdera å 500 kronor, samt

äfven här fri bostad eller motsvarande hyresersättning. En mindre lön

kunde bestämmas för de fast anställda assistenterna, nämligen 2,000

kronor, däraf 1,500 kronors lön och 500 kronors tjänstgöringspenningar,

jämte fri bostad för ogift person.

Af den för centralanstalten erforderliga personalen borde föreståndarne

tillsättas af Eders Ivungl. Maj it på förslag af styrelsen. (Kriga

biträden borde kunna på förslag af vederbörande afdelningsföreståndare

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

antagas af styrelsen, som ock borde äga bestämma arfvoden för den

icke fast anställda personalen. Alla fasta platser, som skulle besättas,

borde anslås lediga. Rörande föreståndarplatserna borde det dock vara

styrelsen medgifvet att dessförinnan hos Eders Kungi. Maj:t hemställa

om bemyndigande att till den lediga platsen kalla därtill särskild!

lämplig, framstående person.

Åt hvar och en af de i centralanstalten ingående afdelningarna

borde medgifvas eu så fristående och sjelfständig verksamhet som möjligt.

Gifvet vore emellertid, att många beröringspunkter komme att finnas

dem emellan, hvartill ytterligare komme, att allt, som här kunde bidraga

till åstadkommande af en liflig samverkan, i afsevärd grad måste befordra

och underlätta uppnåendet af de för landtbruket i stort sedt gagneligt

resultat, som man med denna försöksverksamhet afsåge att vinna. På

grund häraf syntes det kommitterade lämpligt, att föreståndarne jämte

öfverassistenterna gemensamt bildade eu nämnd, till hvilken styrelsen

kunde hänskjuta inom densamma väckta eller till densamma öfvei’- lämnade förslag och frågor, som kräfde eu närmare, på sakkunskap

grundad utredning. Därjämte borde det åligga nämnden att för kommande

års verksamhet uppgöra plan, hvilken borde underställas styrelsens

pröfning, samt att dessutom, då förhållandena sådant påkallade, sammanträda

till gemensamma öfverläggningar och beslut. Då det af lätt

insedda skäl vore önskvärd!, att tillfälle bereddes akademiens sekreterare

att på det närmaste följa den vid centralanstaltens olika afdelningar bedrifna

försöksverksamheten, syntes det kommitterade att detta lämpligast

kunde ske genom att han i denna nämnd erhölle säte och stämma, något

som med så mycket större skäl borde medgifvas honom, som han å det åt

akademien upplåtna Experimentalfältet, där den här ifrågavarande försöksverksamheten

skulle komma att få sin hufvudstation, representerade

akademien, lägenhetens innehafvare. Dessutom vore det äfven från

den. synpunkten af vikt, att akademiens sekreterare stode i närmaste

förbindelse med ledarne af försöksverksamheten, som dess resultat ju

alltid borde genom akademien publiceras i dess tidskrift.

Eu af nämndens ledamöter borde af styrelsen förordnas att för

viss tid, exempelvis två år, vara nämndens ordförande och att i denna

sin egenskap handhafva närmaste ledningen af alla centralanstaltens

angelägenheter i enlighet med af styrelsen härför utfärdad instruktion.

Denne nämndens ordförande skulle vid styrelsens sammanträden närvara

med rätt att i öfverläggningarna men ej i besluten deltaga. Yid behandlingen

inför styrelsen af försöksplanen för kommande år borde

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 83

äfven öfriga ledamöter af nämnden under samma betingelser vara närvarande.

Centralanstaltens ledning'' syntes kommitterade böra anförtros åt

en särskild för ändamålet tillsatt styrelse af fem ledamöter, utsedda dels

af Eders Kung! Maj:t ocli dels af landtbruksakademien, för hvilken

styrelse instruktion borde utfärdas af Eders Kung! Maj:t och som borde

hafva till uppgift bland annat:

att öfvervaka och genom de särskilda föreståndarne leda den försöksverksamhet,

som utfördes vid de olika afdelningarna,

att uppgöra och fastställa instruktion för anstaltens föreståndare,

tjänstemän och betjänte,

att årligen genom landtbruksakademiens förvaltningskommitté

till Eders Kungl. Maj:t för fastställelse ingifva arbetsplan och stat för

följande år samt berättelse öfver de olika afdelningarnas verksamhet

under det förflutna året, samt

att verka för åstadkommande af samarbete med den öfriga i

landet anordnade försöksverksamheten inom jordbruket och dess binäringar,

för hvithet ändamål styrelsens ordförande borde äga rätt att

till öfverläggningar kalla ledarne af försöksverksamheten vid med statsmedel

understödd förening eller anstalt.

De åtgärder, som kommitterade ansåge behöfliga för att på ett

tillfredsställande sätt ordna vårt- jordbruksförsöksväsende, skulle sålunda

utgöras af en utsträcktare användning af hittills befintliga anstalter

jämte upprättande af nya institutioner på områden, som för vårt jordbruk

vore af största betydelse, samt slutligen inordnandet af hela försöksväsendet

under enhetlig ledning, hvarigenom detsamma komme i

närmaste samverkan och beröring med det praktiska jordbruket.

Sedan detta betänkande blifvit till mig öfverlämnadt, hafva två

af ofvannämnda kommitterade, doktor Engström och direktör Hennings,

på särskildt uppdrag af mig och efter samråd med föreståndarne för

de institutioner, som vore afsedda att uppgå den ifrågasatta försöksanstalten,

uppgjort mer detaljerad! kostnadsförslag för genomförande af

det i nämnda betänkande framlagda förslaget till försöksverksamhetens

ordnande. Enligt det af nämnde delegerade framlagda förslaget skulle

för den afsedda centralanstaltens olika hufvudafdelningar följande å

Experimentalfältet förefintliga byggnader komma att tagas i bruk dels

i oförändradt skick och dels med smärre förändringar, nämligen:

A) för hufvudafdelningen I (nuvarande agrikulturkemiska anstalten):
-

Särskilde delegerade

utsedda

att

uppgöra

kostnadsförslag.

Redogörelse

för

deras förslag.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Stat nit skottets Utlåtande N:o 10.

1) nuvarande laboratoriebyggnaden med i densamma redan befintliga

bostadslägenheter för afdelningens föreståndare och assistent,

hvilken byggnad skulle underkastas vissa till en kostnad af 3,000

kronor beräknade förändringar, som skulle medföra att större utrymme

bereddes laboratorieverksamheten samt såväl erforderligt förrådsrum

som rum för destination och öfriga grofarbeten erhölles;

2) nuvarande inspektorsbyggnaden, som för en kostnad af omkring

2,000 kronor skulle omändras så, att utrymme vunnes för en

del af de erforderliga biträdena inom underafdelningarna för försök

på det rena jordbrukets område och för lokala fältförsök och uppvisningsfält,

samt

3) log- och ladugårdsbyggnaden jämte det till vedbodar nu begagnade

så kallade gamla gasverket, livilka byggnader skulle i oförändradt

skick bibehållas;

B) för hufvudafdelningen III (nuvarande växtfysiologiska anstalten):

1) nuvarande hufvudbyggnaden, som, då den hade nödigt utrymme

för arbetslokaler och bostad för föreståndare, skulle, liksom

2) den så kallade proflogen, bibehållas oförändrad.

Den växtfysiologiska anstalten disponerar för närvarande, förutom

ofvannämnda byggnader, ett växthus jämte en därtill hörande, till

arbetslokaler för gröfre arbeten nu hufvudsakligen använd stenbyggnad.

Förenämnde delegerade hafva ansett växthuset vara för sitt ändamål

otjänligt samt att stenbyggnaden borde förändras till bostadslägenheter

för arbetsfolket å landtbruksafdelningen. En befintlig från början till

tvätthus med torkvind afsedd, men för närvarande till öfvervägande

del till arbetarbostäder använd byggnad behöfde enligt de delegerades

åsikt helt och hållet disponeras för sitt ursprungliga ändamål. Kostnaderna

för de sålunda erforderliga förändringarna i nämnda två byggnader

hafva beräknats till omkring 2,000 kronor.

C) För hufvudafdelningen IV (nuvarande entomologiska anstalten)

finnas att tillgå:

1) nuvarande hufvudbyggnaden, som inrymmer arbetslokaler samt

tre boningsrum och ett kök, ursprungligen afsedda till bostäder åt

assistent och arbetsbiträde, samt

2) den af nuvarande föreståndaren, professorn Sven Lampa, uppförda

mindre byggnaden, hvilken de delegerade föreslagit måtte enligt

af professorn Lampa redan vid byggnadens uppförande till landtbruksstyrelsen

gjordt erbjudande af staten inlösas att fortfarande användas

till materialbod och bostad till arbetsbiträde. Ifrågavarande byggnad,

hvilken, såsom jag i det föregående redan omnämnt, för en kostnad af

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

85

2,300 kronor blifvit af professorn Lampa uppförd, liar denne uti skrifvelse

till landtbruksstyrelsen den 1 juli 1898 förklarat sig villig att öfverlämna

till statens entomologiska anstalt för att därmed helt och hållet införlifvas

efter gångna tio år, räknadt från den 1 april 1898, dock med

villkor att, ifall bemälde Lampa genom döden, sjukdom eller annan

orsak afginge från föreståndarbefattningen före den 1 april 1908, en

summa motsvarande 230 kronor för hvart och ett af de år, som återstode

af de nämnda tio åren, utbetalades till Lampa eller, ifall han

vore med döden afgången, till hans familj. Inlösen af denna byggnad

beräknades af delegerade i september 1902 till 1,000 kronor.

Af nybyggnader skulle anstalten enligt det föreliggande kostnadsförslaget

kräfva:

för liufvudafdelningen I:

1) en byggnad, inrymmande arbetslokaler för en del af de erforliga

biträdena vid underafdelningarna för försök på det rena jordbrukets

område samt för lokala fältförsök och uppvisningsfält, jämte bostad

för två arbetsbiträden eller vaktmästare, för hvilken byggnad kostnaden

beräknats till 14,500 kronor, samt

2) ett bostadshus för två öfverassistenter, beräknadt till en kostnad

af 35,000 kronor;

för hufvud af delningen II (den nya afdelningen för försök på boskapsskötselns,

mejerihandteringens och bakteriologiens områden):

1) hufvudbyggnad, inrymmande arbetslokaler samt bakteriologiskt

laboratorium jämte bostad för föreståndaren, beräknad att kosta 60,000

kronor, samt

2) bostadshus för två öfverassistenter, beräknadt till en kostnad

af 35,000 kronor;

för liufvudafdelningen III: ett nytt växthus med arbetslokaler,

magasin, bostad för assistent och vaktmästare m. m. till beräknad

kostnad af 26,000 kronor; samt

för liufvudafdelningen IV: bostad för föreståndaren till beräknad

kostnad af 15,000 kronor.

Enligt de sålunda gjorda beräkningarna skulle de föreslagna förändringarna

i de gamla byggnaderna betinga en kostnad af sammanlagdt

8,000 kronor, däri inberäknadt inlösen af den utaf professorn

Lampa uppförda byggnaden, samt kostnaderna för samtliga nybyggnader

uppgå till 185,500 kronor.

I sammanhang härmed hafva delegerade framhållit, hurusom vattentillgången

å Experimentalfältet vore ganska knapp, att på grund

häraf, särskild! för laboratoriets behof, till och med regnvatten måste

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

insamlas, samt att det därför, om nya institutioner, bostäder m. in.

dit förlädes, blefve en oafvislig nödvändighet att rikligare vattentillförsel

ombesörjdes, detta icke minst med hänsyn till möjligen uppstående

eldfara. Då delegerade med anledning häraf vändt sig till

Stockholms stads vattenledningskontor med begäran om utredning af

kostnaderna för framdragande af stadens vattenledning till platsen,

hade det meddelats dem af Stockholms stads drätselnämnds andra afdelning,

att afdelningen vore villig utsträcka stadens vattenledning till

den punkt, där afvägen till Experimentalfältet utginge, under villkor

att staden under 10 år garanterades eu årlig afgift af minst 10 procent

af den till 19,000 kronor beräknade anläggningskostnaden. Efter ett

pris af 20 öre för kubikmeter vatten skulle denna afgift berättiga till

en årlig förbrukning af 9,500 kubikmeter. Äfven om anstalten till en

början icke skulle behöfva hela denna vattenmängd, syntes det likväl

delegerade antagligt, att den skulle finna användning å platsen, i

det att landtbruksakademiens trädgårdsafdelning säkerligen skulle finna

det med sin fördel förenligt, att i stället för att, såsom nu vore fallet,

nödgas köra vatten långa vägar, taga sitt behof från å platsen befintlig

vattenledning.

Kostnaden för inledning och distribution af vattnet till olika

platser inom anstalten samt till den i sammanhang med vattenledningens

inledande nödvändiga anläggningen af ett ordnadt kloaksystem

skulle, enligt af ingenjören S. AVideberg, på delegerades uppdrag

utarbetadt kostnadsförslag, komma att uppgå till 15,000 kronor. I

förslaget afsågs emellertid att framdraga ledningarna äfven till trädgårdsafdelningen,

men då däremot ledningar till några af de afsedda

nybyggnaderna icke upptagits, ansåge delegerade den på anstalten

belöpande kostnaden kunna beräknas till nämnda belopp.

Förutom ofvannämnda kostnader för byggnader in. in. hafva

delegerade i sitt kostnadsförslag beräknat, att för den ifrågasatta anstaltens

upprättande och försöksverksamhetens bedrifvande vid densamma

skulle erfordras:

1) anslag för en gång till utrustning och inredning af de olika

institutionerna,

2) årsanslag till löner åt den fast anställda personalen,

3) årsanslag för försökens bedrifvande å de olika afdelningarna,

4) årsanslag för tryck och expenser, samt

5) årsanslag för byggnaders, tomters och vägars underhåll och

vidmakthållande.

Med stöd af från föreståndarne för de nuvarande institutionerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

97

vid landtbruksakademiens experimentalfält samt i öfrigt inhämtade uppgifter

hafva delegerade beräknat för de under 1) här ofvan upptagna

ändamål sammanlagdt 15,500 kronor, däraf 2,000 kronor afsåge anskaffandet

af diverse för den ökade verksamheten vid det kemiska laboratoriet

erforderliga apparater och utensilier. Återstående beloppet, 13,500 kronor,

skulle komma att användas till inredning och möblering af det bakteriologiska

laboratoriet jämte öfriga arbetslokaler inom den nyupprättade afdelningen

för boskapsskötsel, mejerihandtering och bakteriologi samt till

anskaffande af instrument, utensilier m. in. för sistnämnda laboratorium.

Lönerna till tjänstemän och betjänte — i delegerades kostnadsförslag

beräknade till sammanlagdt 45,800 kronor — hafva blifvit

uppförda i enlighet med hvad kommitterade i sitt ofvan refererade

betänkande föreslagit.

Hvad angår årsanslagen för försöksverksamhetens bedrifvande å

de olika afdelningarna — i föreliggande kostnadsförslag upptagna till

ett sammanlagdt belopp af 43,800 kronor — hafva delegerade vid

beräkningen af dem, såvidt angår hufvudafdelningarna I, III och IV, i

hufvudsak följt af vederbörande föreståndare för motsvarande redan

befintliga institutioner lämnade uppgifter. Sålunda hafva, beträffande

de agrikulturkemiska och analytiska underafdelningarna af hufvudafdelningen

I, de till den nuvarande agrikulturkemiska anstalten utgående

anslagen, uppgående, oberäknadt 300 kronor för handräckning,

till sammanlagdt 3,250 kronor, på grund af en blifvande större åtgång

af glas, kemikalier och öfriga förbrukningsartiklar, blifvit höjda

med 750 kronor eller till 4,000 kronor, hvarjämte till tillfälliga assistenter

och biträden å nämnda underafdelningar — i medeltal 4 tillfälliga

assistenter med en medelarbetstid för hvar och en af dem af 6

månader om året — beräknats ett ytterligare anslag af 4,800 kronor.

Nuvarande årsanslag till landtbruksakademiens landtbruksafdelning,

sammanlagdt 2,000 kronor, hafva delegerade ansett böra utgå till

första hufvudafdelningens underafdelning för försök på det rena jordbrukets

område och höjas till 5,000 kronor. Beträffande återstående underafdelningen

inom nämnda hufvudafdelning, eller den för lokala fältförsök

och uppvisningsfält, har för densamma, under förutsättning att hushållningssällskapen

för dessa försök lämnade samma bidrag som hittills,

af delegerade ansetts behöfvas det till centralanstalten för hushållningssällskapens

lokala fältförsök nu utgående statsanslag å 5,000 kronor.

Landtbruksakademiens växtfysiologi^ anstalt, som skulle komma

att utgöra den nya centralanstaltens tredje hufvudafdelning för försök

på växtfysiologiens och växtsjukdomarnas områden, uppbär för när
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

varande af statsmedel sammanlagdt 2,750 kronor. Detta anslag kafva

delegerade ansett böra höjas till 3,000 kronor, hvarjämte såsom nya

anslag enligt deras förslag borde tillkomma dels 1,000 kronor till

försök utom anstalten samt af dem föranledda resor, dels ock 2,000

kronor till tillfälliga biträden.

Årskostnaderna för försöksverksamheten å skadeinsekternas område

— centralanstaltens fjärde hufvudafdelning — hafva, oberäknadt löner,

upptagits till 1,500 kronor, sålunda till endast 200 kronor mer än det

för närvarande till den entomologiska anstalten för enahanda ändamål

utgående anslagsbelopp.

I fråga slutligen om de årliga kostnaderna för verksamhetens

bedrifvande inom den andra hufvudafdelningen för försök å boskapsskötselns,

mejerihandteringens och bakteriologiens områden, hvilken

icke, såsom de förutnämnda, motsvaras af någon nu befintlig institution,

hafva delegerade beräknat, att dessa kostnader skulle komma att uppgå

för tillfälliga assistenter och räknebiträde till 7,000 kronor och för

försöksutgifter å gårdarna, resor in. in. till 10,000 kronor, därvid

de dock, liksom beträffande årsanslagen till de öfriga afdelningarna,

ansett sig uttryckligen böra framhålla, att de anförda posterna endast

vore att betrakta såsom förslagsbelopp, hvarmed enligt deras mening

försöksverksamheten kunde sättas igång, men att de otvifvelaktigt

behöfde förökas allt efter som verksamheten vid anstalten utvecklade sig.

Det af delegerade afgifna kostnadsförslag för upprättande och

bedrifvande af en försöksanstalt för jordbrukets behof i enlighet med

de utaf kommitterade angifua grunder upptager alltså i sammanställning

följande anslagsposter i kronor:

A) för afdelning I (agrikulturkemi och jordbruk):

a) byggnadsbehof:

1) ändringar i nuvarande laboratorie- och

inspektorsbyggnaderna...... 5,000: —

2) arbetslokaler för un deraf delningarna c)

och d) jämte bostäder till 2 arbetsbiträden

eller vaktmästare..... 14,500: —

3) bostad för 2 öfverassistenter .... 35,000: — 54,500: —

b) anslag för eu gång till nyanskaffningar af inventarier

å laboratorium............. 2,000: —

c) löner: föreståndaren........ 5,000: —

2 öfverassistenter...... 8,000: —

Transport 13,000: —

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

89

Transport 13,000: —

1 assistent......... 2,000:

1 arbetsbiträde eller vaktmästare 800:

1 arbetsbiträde eller dräng. . . 600: —

d) årsanslag:

för försöken å underafdelnigarna a) och

b) (den agrikulturkemiska och den

analytiska):

1) laboratorieutensilier, försöksgårdin.m. 4,000: —

2) tillfälliga assistenter och biträden . 4,800: —

för försöken å underafdelning c) (landt
bruksförsöken).

........ 5,000:

för försöken å underafdelning d) (lokala

fältförsöken och uppvisningsfälten) . . 5,000: —

B) för afdelning II (boskapsskötsel, mejerihandtering

och bakteriologi):

a) byggnadsbehof:

1) hufvudbyggnad, inrymmande för afdel
ningen

nödiga arbetslokaler, bakteriologiskt

laboratorium samt bostad för

föreståndaren.........60,000:

2) bostad för 2 öfverassistenter . . . . 35,000: —

b) anslag för eu gång:

1) inredning af bakteriologiska laboratoriet

med instrument, utensilier, möbler m. m. 11,000: —

2) inredning af öfriga arbetslokaler . . 2,500: —

c) löner: föreståndaren........ 5,000:

2 öfverassistenter...... 8,000:

1 arbetsbiträde eller vaktmästare 800: —

d) årskostnader för försöken:

1) tillfälliga assistenter och räknebiträde. 7,000: —

2) försöksutgifter å gårdarna, resor m. m. 10,000: —

C) för afdelning III (växtfysiologi och växtpatologi):

a) byggnadsbehof:

en ny byggnad till växthus in. in.......

b) anslag för en gång: ....... —

c) löner: förestån daren........ 5,000: —

1 assistent........ 2,000: —

1 arbetsbiträde eller vaktmästare 800: —

Bih. till Eiksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

16,400: —

18,800: —

95,000: —

13,500: —

13,800: —

17,000: —

26,000: —

7,800: —

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande "N:o 10.

d) årskostnader för försöken:

1) uppvärmning, belysning, • inventarier,

kör slör in. m.......... 3,500: —

2) försök utom stationen med resor . . 1,000: —

3) tillfälliga biträden........ 2000:— 6,500:

D) för afdelning 1Y (entomologi):

a) byggnadsbehof:

1) bostad för föreståndaren..... 15,000: —-

2) inlösen af ett hus, innehållande bostad

till 1 arbetsbiträde, material- och slöjdbod

m. in........... 1,000: — 16,000:

b) anslag för en gång:....... . —

c) löner: föreståndaren........ 5,000: —

1 assistent........ 2,000: —

1 arbetsbiträde eller vaktmästare 800: — 7,800:

d) årskostnader för försöken.......... 1,500:

Härtill komme för samtliga de tre första afdelnmgarna

erforderliga

a) byggnadsbehof:

1) ändring i tvättstuga och nuvarande växthusbyggnad

........... 2,000: —

2) vatten- och afloppsledningar inom an
-

stalten.............

15,000: —

17,000:

b) årskostnader:

1) tryck och expenser........

2) underhåll af byggnader, vägar, tomter in. in.

3) vattenkostnad..........

6,000: —

7,500: —

1,900: —

15,400:

Sainmandrag.

1) Byggnadskostnader:

för afdelning I . . . .

11 11 II.....

„ „ III. . • .

„ „ IV.....

....... 54,500: —

....... 95,000: —

....... 26,000: —

....... 16,000: —

Transport 191,500: —

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

91

Transport 191,500: —

vatten- och afloppsledningar ...... 15,000: —

förändring i tvätt- och växthus. .... 2,000:— 208,500: —

2)

anslag för en gång:

för afdelning I . .

11

V)

11

11

11

11

II .

III .

1Y .

Summa kostnader för en

2,000: —

13,500: —

- 15,500: —

gång kronor 224,000: —

3) löner:

för afdelning I

11

11

11

11

11

11

II .

III .

IV .

4)

årskostnader:

för

försöken

å

11

11

ii

11

11

ii

11

11

ii

afdelning I

11

11

11

II

III

IV

„ tryck och expenser .

,, vatten.....

underhåll af byggnader in

in.

16,400: —

13,800: —

1.800: —

7,800: —

18,800: —

17,000: —

6,500: —

1,500: —

6,000: —

1,900: —

7,500: —

45,800: —

59,200: —

Summa årliga kostnader kronor 105,000: —

Till detta sitt kostnadsförslag hafva delegerade anmärkt, att i

detsamma icke upptagits några belopp för arkitekt-arfvoden och tillsyn

af byggnadernas uppförande, eventuell värmeledning i hufvudbyggnaden

för afdelning II, oförutsedda utgifter in. in. af skäl att kostnaderna icke

kunnat till summan närmare fixeras, men ansåge de desamma, approximativt

beräknade, uppgå till omkring 20,000 kronor.

Öfver det sålunda uppgjorda förslaget till ordnande af försöksverksamheten

inom jordbrukets område hafva, till följd af särskilda

nådiga remisser, underdåniga utlåtanden afgifvits ej mindre af landtbruksakademien

än äfven af landtbruksstyrelsen, som tillika öfveiTämnat

infordradt underdånigt yttrande af hushållningssällskapens under november

månad 1903 samlade ombud. Därjämte hafva särskilda yttranden i fråga

om de föreslagna byggnadsarbetena afgifvits af öfverintendentsämbetet

och af riksmarskalksämbetet.

Landtbruksakademien har i sitt den 18 maj 1903 afgifna utlåtande,

under hänvisning till sitt år 1891 afgifna förslag till upprättande å

Öfver förslaget

afgifna

yttranden.

Landtbruks
akademiens
yttrande,

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Experimentalfältet af en anstalt för försök på utfodringslärans och mejerihandteringens

områden, för hvilket förslag jag i det föregående redogjort,

framhållit såväl fördelarna af att få de olika grenarna af här ifrågavarande

försöksverksamhet samlade på ett ställe, hvarigenom en önskvärd samverkan

dem emellan kunde vinnas, som ock lämpligheten af att förlägga

centralpunkten för denna försöksverksamhet till akademiens Experimentalfält,

där redan åtskilliga af de institutioner, som skulle komma att ingå i den

uppgjorda planen, funnes organiserade, och där de vid försöksverksamheten

anställda personerna skulle hafva tillfälle till en för det vetenskapliga

intresset gagnelig, nära beröring med åtskilliga besläktade institutioner.

Det hade därför varit med stor tillfredsställelse, som akademien

i det remitterade förslaget funnit den största vikt fäst vid upprättandet

af eu centralanstalt, afsedd att leda och sammanhålla samt utgöra

medelpunkten för hela jordbruksförsöksväsendet inom vårt land, och

att denna anstalt enligt förslaget skulle förläggas till Experimentalfältet.

Detta uttalande vore så mycket mer att taga fasta på, som

utvecklingen på senare tid snarare syntes hafva gått i riktning af detta

försöksväsendes splittring till olika institutioner utan samband eller samverkan

med hvarandra och ett förbiseende af det förhållandet, att

landtbruksakademien genom sina af Eders Kungl. Maj:t fastställda stadgar

hade fått sig anvisad ledningen af det vetenskapliga arbetet för landthushållningens

befrämj ande.

Liksom akademien sålunda ville uttala sitt fulla gillande af grundprinciperna

för den föreslagna anordningen af landtbrukets försöksväsende,

så funne akademien äfven kommitterades förslag om centralanstaltens

sammansättning och dennas begränsning för det närvarande till de i

förslaget upptagna hufvud- och underafdelningarna vara väl grundadt.

I afseende på den personal, som beräknades blifva erforderlig;

samt de aflöningsförmåner, som för denna borde fastställas, hade akademien

icke något att mot förslaget anmärka. Akademien ansåge sig dock

som ett villkor för medgifvandet, att centralanstalten finge förläggas till

Experimentalfältet, böra uppställa det förbehåll, att följande vid akademiens

agrikulturkemiska och växtfysiologiska anstalter och dess landtbruksafdelning

anställda tjänstemän, nämligen professorn Henrik Gustaf

Söderhamn, professorn Jakob Eriksson, inspektören Sigurd Rhodin och

assistenten Carl Gustaf Eggertz, blefve i den nya organisationen utan

ansökan bibehållna vid anställningar, motsvarande dem, de nu innehade,

och med aflönings- och pensionsförmåner ej understigande dem,

de i akademiens tjänst fått sig tillförsäkrade, samt att de skulle äga

att i afseende på rätt till ålderstillägg och pension tillgodoräkna sig

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

93

den tid, de före öfverflyttningen å den nya staten varit anställda i

akademiens tjänst.

Den intima förbindelse och samverkan mellan försöksanstaltens

olika afdelningar, som ofvan framhållits såsom en af grundprinciperna

vid försöksverksamhetens omorganisation, syntes på ett betryggande sätt

komma att ernås genom upprättandet af den föreslagna nämnden, hvari

alla ledarne för de olika afdelningarna — föreståndarna och öfver-’

assistenterna — skulle hafva säte och stämma, samt därigenom att

plats i denna nämnd blifvit beredd äfven för akademiens sekreterare,

hvilken enligt akademiens stadgar hade att ägna sin uppmärksamhet

åt alla grenar af landthushållningen. För sekreterarens deltagande i

nämndens arbeten talade dessutom, jämte de af kommitterade anförda

skälen, att därigenom kunde åstadkommas en närmare förbindelse mellan

akademien och försöksanstalten, och att önskningar, som inom akademien

uttalades i afseende på föremål för blifvande försök, därigenom

finge större utsikt att vinna beaktande vid försöksplanens uppgörande.

Under det akademien sålunda ansåge sig kunna förorda de nu

antydda hufvudgrunderna för försöksverksamhetens omorganisation och

utvidgning och de ofvan berörda enskildheterna af centralanstaltens

organisation, vore däremot de föreslagna bestämmelserna om styrelsen

öfver centralanstalten ägnade att framkalla åtskilliga betänkligheter.

Då akademiens öfriga angelägenheter handhades af en af akademien

vald förvaltningskommitté, syntes det naturligaste hafva varit,

att styrelsen öfver försöksverksamheten äfven bort tillhöra denna kommitté,

sådan den nu vore sammansatt eller, i likhet med hvad intill år

1890 var gällande för behandlingen af mål och ärenden, som af Eders

Kungl. Maj:t till akademien remitterats, förstärkt med två för kunskap

och erfarenhet i det egentliga landtbruket utmärkte ledamöter.

Att däremot öfverlämna ledningen åt en särskild styrelse medförde

visserligen den fördelen, att en sådan styrelse kunde blifva sammansatt

af ett mindre antal ledamöter och uteslutande af sådana, som ägde

framstående sakkunskap på de områden, inom kvilka försöksverksamheten

skulle äga rum, hvilket borde komma att underlätta ärendenas

behandling. Men denna anordning vore, å andra sidan, ägnad att mellan

förvaltningskommittén och anstaltens styrelse framkalla konflikter, om

hvilkas lösning akademien dock ej för närvarande ansåge sig böra

yttra sig.

Ehuru sålunda förslaget om eu särskild styrelse för centralanstalten,

gemensamt tillsatt af Eders Kungl. Maj:t och akademien, syntes vara ägnadt

att framkalla betänkligheter, så ville dock akademien, för den händelse

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Hushållningssällskapens

ombuds

yttrande.

att hela förslagets förverkligande skulle göras beroende af denna anordning

af försöksverksamhetens ledning, ej genom att bestämdt motsätta

sig densamma äfventyra det viktiga målets uppnående, utan ansåge

sig i sådan händelse böra tillstyrka, att styrelsen för centralanstalten

komme att bestå åt akademiens direktör såsom själfskrifven ordförande

och akademiens sekreterare såsom själfskrifven ledamot samt af tre af

Eders Kungl. Maj:t och af två af akademien utsedda ledamöter, de valda

ledamöterna utsedda för bestämd tid. Den ställning, akademiens sekreterare

enligt akademiens stadgar liksom enligt häfd intoge, i det att

han hade att under direktören leda akademiens verksamhet och ägna

sin uppmärksamhet åt befordrandet af hennes mål, syntes böra medföra,

att han blefve själfskrifven ledamot ej blott af den här ofvan omtalade

nämnden, utan äfven af styrelsen, såsom hvars sekreterare han ock

syntes böra tjänstgöra.

I afseende slutligen å beräkningen öfver de kostnader, som anstaltens

upprättande och årliga underhåll komme att kräfva, funne

akademien intet att anmärka, men ville dock framhålla, att i och med

det en del af Experimentalfältet komme att öfverlåtas till försöksanstalten,

den för denna egendom utgående afgälden ock syntes böra

till större eller mindre del utgå af anstaltens medel och sålunda böra

upptagas i dess årliga utgiftsstat.

Hushållningssällskapens ombud hafva uti sitt underdåniga utlåtande,

afgifvet den 7 november 1903, framhållit, hurusom under senare årtionden

från statsmyndigheternas sida inom olika länder kraftiga åtgärder

vidtagits för att få till stånd.en för jordbruket och dess binäringar afsedd

vetenskaplig försöksverksamhet, och hade, såsom resultaten af denna

försöksverksamhet särskildt inom vårt grannland Danmark utvisade,

dylika åtgärder, där de blifvit klokt planlagda och erhållit det pekuniära

understöd, som för desamma kräfdes, burit rika frukter, som i värde

mångdubbelt öfverstigit de på denna försöksverksamhet offrade kostnader.

Inom vårt eget land hade nu omförmälda försöksverksamhet hittills

i viss mån intagit eu jämförelsevis undanskjuten plats, i det att

densamma varit dels väl mycket splittrad, dels i mångt och mycket

ofullständig.

I medvetandet af dessa brister uti ifrågavarande afseende hade

ombuden med liflig tillfredsställelse tagit del af det på jordbruksdepartementets

initiativ tillkomna förslag till jordbruksförsöksverksamhetens

inom vårt land centralisation och vidare utveckling, som af erkändt

kompetenta sakkunnige afgifvits. Ombuden, som funnit berörda förslag

synnerligen välbetänkt och i sina detaljer omsorgsfullt genomarbetadt,

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 10.

95

ville därför i hufvudsak ansluta sig till det tillstyrkande utlåtande öfver

ifrågavarande förslag, som af landtbruksakademien afgifvits. Endast

med afseende å en mindre detalj hyste ombuden en från nämnda utlåtande

afvikande mening, nämligen i fråga om sammansättningen af

styrelsen för den föreslagna centralanstalten. Under det att de sakkunnige

härutinnan föreslagit, att denna styrelse skulle bestå af fem

ledamöter, utsedda dels af Eders Ivungl. Maj:t och dels af landtbruksakademien,

hade akademien tillstyrkt, att styrelsen för centralanstalten

skulle komma att bestå af akademiens direktör såsom själfskrifven ordförande

och akademiens sekreterare såsom själfskrifven ledamot samt

af tre af Eders Kungi. Maj:t och två af akademien för viss tid utsedda

ledamöter. Härigenom skulle antalet medlemmar i centralanstaltens

styrelse ökas till sju. Ombuden kunde emellertid ej finna annat, än att

det utaf de sakkunnige föreslagna antal medlemmar i sagda styrelse

skulle blifva fullt tillräckligt och äfven mer lämpligt, då ett färre antal

medlemmar i styrelsen gifvetvis skulle komma att medgifva en snabbare

behandling af ärendena. Däremot ville ombuden föreslå att för bibehållande

af den åsyftade sammansättningen af centralanstaltens styrelse

äfven vid förfall för någon af dess ledamöter, två suppleanter äfven

skulle utses, en af Eders Kungl. Maj:t och en af landtbruksakademien,

och tilläte sig ombuden således tillstyrka, att den föreslagna centralanstaltens

styrelse måtte komma att utgöras af landtbruksakademiens

af Eders Kungl. Maj: t utsedde direktör såsom själfskrifven ordförande

samt utaf för viss tid tillsatta fyra ledamöter och två suppleanter, af

livilka Eders Kungl. Maj:t och landtbruksakademien utsåge hvardera

två ledamöter och en suppleant.

På grund af det sålunda anförda hemställde ombuden, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga åtgärder för att det af förenämnde

sakkunnige uppgjorda förslag till inrättande af en centralanstalt för

jordbruksförsöksväsendet inom vårt land med däri af ombuden föreslagna

tillägg måtte inom en snar framtid bringas till utförande.

Landtbruksstyrelsen, hvars yttrande afgafs den 18 maj 1904, härtill

en början uttalat sin allmänna uppfattning af den föreliggande frågan

och därvid framhållit, hurusom den stora betydelsen af, att en planmässigt

ordnad försöksverksamhet, omfattande de viktigaste delarna af jordbruket

med dess binäringar, äfven inom vårt land komme till stånd, länge varit

erkänd och gifvit anledning till landtbruksakademiens ofvan omförmälda

år 1891 gjorda framställning i ämnet. I den mån, de år från år ökade

produktionskostnaderna för landtbrukets alster nödvändiggjort ett intensivare

bedrifvande af jordbruket, hade behofvet af en dylik försöks
-

Landtbruks

styrelsens

yttrande.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

verksamhet gjort sig alltmer kännbart, hvadan frågan om dess ordnande,

enligt landtbruksstyrelsens åsikt, ej längre utan skada för landets jordbruk

kunde undanskjutas. Styrelsen, som granskat det af tillkallade sakkunnige

afgifna betänkandet rörande ordnandet af en dylik försöksverksamhet

inom vårt land, äfvensom det i samband därmed uppgjorda förslaget

till inrättandet af en centralanstalt för jordbruksförsöksväsendet, gillade

i hufvudsak hvad sålunda blifvit föreslaget. I likhet med de sakkunnige

syntes det sålunda styrelsen, att försöksväsendet till väsentlig del borde

afse lösandet af praktiska spörsmål genom under vetenskaplig ledningutförda

försök och utredningar, och att härtill erfordrades i första

rummet en centralanstalt, afsedd att leda och sammanhålla hela jordbruksförsöksväsendet,

och så utrustad, att den kunde verkställa de

vetenskapliga och tekniska utredningar, som påfordrades, samt vidare

praktiska försök, hvilka under centralanstaltens ledning borde utföras

vid försöksgårdar på skilda ställen inom landet.

Då sagda centralanstalt borde upptaga och omfatta de olika grenarna

af försöksverksamheten på jordbrukets område, syntes ej gärna

någon tvekan kunna råda om önskvärdheten däraf, att centralanstalten,

såsom af de sakkunnige föreslagits, blefve förlagd till landtbruksakademiens

Experimentalfält, hvilket såväl genom de där redan befintliga

agrikulturkemiska och växtfysiologiska anstalterna som i öfrigt ägde

härför nödiga förutsättningar. Den stora betydelsen häraf hade också

blifvit framhållen af landtbruksakademien uti dess utlåtande öfver det

föreliggande förslaget. Beträffande försöksverksamhetens förhållande till

landtbruksakademien hade de tillkallade sakkunnige framhållit, att anstalten

borde ställas under en fristående styrelse, bestående af dels utaf

Eders Kung!. Maj:t, dels utaf akademien utsedda ledamöter. Då kostnaden

för försöksverksamheten uteslutande skulle bestridas af statsmedel, syntes

det ofvannämnda sakkunnige både lämpligt och befogadt, att åt Eders

Kung!. Maj:t förbehölles vederbörligt inflytande på styrelsens sammansättning.

Landtbruksakademien åter hade i sitt ofvan berörda utlåtande framhållit,

att förslaget om en särskild styrelse, gemensamt tillsatt af Eders

Kung!. Maj:t och akademien, vore ägnadt att framkalla betänkligheter genom

möjliga konflikter mellan denna styrelse och förvaltningskommittén,

och att det naturligaste varit, att styrelsen öfver försöksverksamheten tilllagts

den af akademien för handhafvande af öfriga angelägenheter valda

förvaltningskommittén, sådan den för närvarande vore sammansatt eller

förstärkt med två ledamöter. Landtbruksstyrelsen, som ansåge sig sakna

skäl ingå i pröfning af de betänkligheter, som från akademiens sida

uttalats rörande det föreslagna sättet att ordna frågan om ledningen

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

97

af försöksväsendet, så mycket hellre som akademien själf förklarat, att

den ej ville bestämdt motsätta sig samma anordning med afseende på

centralanstalten, om ordnandet af jordbruksförsöksväsendet därmed skulle

äfventyras, funne emellertid, i likhet med de sakkunnige, att försöksväsendet

borde ställas under ledning af en styrelse, bestående af ledamöter,

utsedda dels af Eders Kung! Maj:t och dels af akademien. Då

landtbruksstyrelsen delade den af akademien uttalade åsikten, att akademiens

sekreterare, som enligt stadgarna hade att under direktören leda

akademiens verksamhet, borde vara själfskrifven ledamot af centralstyrelsen,

syntes det landtbruksstyrelsen, i likhet med akademien, att

antalet ledamöter i denna centralstyrelse lämpligen borde bestämmas

till sju och bestå af akademiens direktör såsom ordförande och akademiens

sekreterare såsom själfskrifven ledamot samt tre af Eders Kungl.

Maj:t och två af akademien utsedda ledamöter.

Hvad beträffade förläggandet af de praktiska försöken till skilda

gårdar i landet, hade de sakkunnige i främsta rummet framhållit landtbruksinstituten

vid Ultuna och Alnarp såsom lämpliga försöksgårdar.

Härigenom koinme att till väsentlig del vinnas de fördelar för undervisningen

vid instituten, som landtbruksstyrelsen afsett med sin år 1898

gjorda framställning rörande ordnandet af en försöksanstalt å utfodringslärans

område vid Ultuna och å mejerihandteringens område vid Alnarp.

De sakkunnige hade vidare föreslagit, att den entomologiska

anstalten skulle ingå såsom en hufvudafdelning under den föreslagna

centralanstalten och sålunda komma under samma högre ledning som

denna. Med anledning häraf ville landtbruksstyrelsen erinra därom,

att den entomologiska anstalten, enligt Riksdagens beslut år 1896,

blifvit lagd under landtbruksstyrelsen med särskild! fästadt afseende

på. att anstaltens verksamhet skulle ledas i en verkligt praktisk riktning.

Såsom det visat sig, hade också den anstalten tillkommande uppgiften

att lämna allmänheten beliöfliga upplysningar och råd rörande skadeinsekterna

och sättet för deras bekämpande så upptagit såväl föreståndarens

som assistentens tid, att tillfälle ej gifvits till särskilda

vetenskapliga forskningar utöfver dem, som dagligen påkallades och

vore af mer tillfällig natur. Landtbruksstyrelsen, som insåge önskvärdheten

af att jordbruksförsöksverksamheten äfven komme att omfatta

de för landtbruket skadliga insekterna och väl funne, att denna gren

af försöksväsendet borde utöfvas vid entomologiska försöksanstalten,

hade emellertid för sin del ej något att invända mot förslaget att till

centralanstalten öfverflytta entomologiska anstalten, men ville dock på

samma gång framhålla nödvändigheten af att densamma bereddes ökadt

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. in Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande Nio 10.

anslag i samma mån en utsträckt försöksverksamhet på det entomologiska

området där konnne att äga ruin. I motsatt fall skulle anstaltens

rent praktiska verksamhet behöfva inskränkas, hvilket, enligt

landtbruksstyrelsens åsikt, vore till skada för vårt landtbruk.

I afseende å tillsättandet af tjänstemännen vid centralanstalten

ansågé landtbruksstyrelsen, att. alla fasta tjänster borde tillsättas efter

ansökan, men hade på samma gång icke något att erinra mot det

villkor, akademien uppställt för sitt medgifvande därtill, att centralanstalten

finge förläggas vid Experimentalfältet, nämligen att vissa hos

akademien nu anställda tjänstemän blefve bibehållna vid anställningar,

motsvarande dem de nu innehade, och med åtnjutande af enahanda

aflönings- och pensionsförmåner, de uti akademiens tjänst fått sig tillförsäkrade.

Hvad anginge de för försöksverksamhetens ordnande och fortsatta

bedrifvande erforderliga kostnaderna, hvilka för nybyggnader,

förändringar af gamla byggnader, in. in. beräknats uppgå till 224,000

kronor samt för årliga utgifter till 105,000 kronor, syntes det landtbruksstyrelsen,

att dessa summor på intet sätt kunde anses höga, då de

jämfördes med de kostnader, som andra länder offrade på sitt jordbruksförsöksväsende.

Särskildt kunde påpekas, hurusom det vore att märka,

att uti sistnämnda post innefattades statsanslag, som för närvarande

utginge till landtbruksafdelningen samt agrikulturkemiska och växtfysiologiska

anstalterna vid landtbruksakademiens experimentalfält,

äfvensom anslaget till entomologiska anstalten.

Mot kostnadsförslaget, som upptoge såväl lönerna för samtliga

vid anstalten anställda tjänstemän som öfriga för verksamheten behöfliga

utgifter, hade landtbruksstyrelsen icke någon anmärkning att göra,

men ansåge sig böra framhålla vikten däraf, att lönerna för de vid

anstalten anställda tjänstemännen ej blefve satta lägre, än förslaget

angåfve; resultatet åt anstaltens arbete vore nämligen beroende därpå,

att fullt dugliga personer komme att leda och utföra försöksarbetena,

och någon utsikt att till anstalten förvärfva och vid densamma bibehålla

framstående förmågor funnes ej, om icke åt dem kunde erbjudas

jämförelsevis goda löneförmåner.

Öfvertygad om att försöksanstalten, ordnad i enlighet med de

i förslaget upptagna grunder, på sätt desamma blifvit af landtbruksstyrelsen

förordade, skulle komma att fylla det viktiga mål, som med

densamma afväges, och sålunda blifva af största betydelse för landets

jordbruk, tvekade icke styrelsen att på det lifligaste tillstyrka, att

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

99

Eders Kungl. Maj:t måtte genom framställning till Riksdagen bereda

erforderliga medel för förslagets genomförande.

Jag tillåter mig i detta sammanhang omnämna, att såväl landt- ^vldhmdtbruksakademiens

som landtbruksstyrelsens utlåtanden åtföljts af reserva- bruksakade

tioner, i det nämligen mot det förra föredraganden på statistiska

afdelningen af akademien, f. d. öfverdirektören E. Sidenbladli och styrelsens

akademiens dåvarande kamrer C. Gerle samt mot det senare landtbruks- .yttranden,

inspektören A. Lyttkens och sekreteraren F. Egerström anfört i vissa

afseenden afvikande meningar.

Öfverintendentsämbetet har i sitt öfver föreliggande ritningar och

kostnadsberäkningar afgifna utlåtande den 8 november nästlidna år, betets utiåjämte

det ämbetet mot dem gjort vissa detaljanmärkningar, anfört, tandeatt

det till fyllande af de särskilda afdelningarnas byggnadsbehof i

kostnadsförslaget, hvilket uppgjorts redan 1902, upptagna belopp måste

ökas med omkring 20,000 kronor, enär prisen å såväl material som

arbete på senare åren alltmer stigit.

Riksmarskalksämbetet, anbefalldt att i ärendet afgifva utlåtande, i ma^®jks_

hvad detsamma afsåge disposition af kungl. Djurgården tillhörigt om- ämbetets

råde, har i underdånigt utlåtande den 31 december nästlidna år erinrat utlåtande,

därom, att det område ä kungl. Djurgården, hvarå den föreslagna

centralanstalten vore afsedd att anläggas, vore upplåtet åt landtbruksalcademien

för Eders Kungl. Maj ds regeringstid på de villkor, som

blifvit föreskrifna i nådiga stadsfästelseresolutionen den 24 mars 1879.

För det upplåtna området, som innehölle 239 tunnland 20 kappland,

skulle enligt nådig resolution den 23 maj 1862 erläggas en årlig afgift

till djurgårdskassan af 2,160 lispund liö. som dock enligt vissa bestämda

grunder skulle förvandlas i spannmål och betalas i penningar efter tioårigt

medelmarkegångspris. Den sålunda bestämda afgiften uppginge

till omkring 900 kronor om året. Vidare vore föreskrifvet, att akademien

såsom innehafvare af lägenheten skulle ställa sig till efterrättelse

hvad i allmänhet vore stadgadt för lägenhetsinnehafvare å Djurgården

eller framdeles kunde varda i behörig ordning föreskrifvet och

å akademiens erhållna upplåtelse äga tillämpning.

I anslutning till de för lägenheter ä Djurgården i allmänhet

gällande stadgar, hemställde riksmarskalksämbetet, att följande villkor

måtte bestämmas för medgifvande till den ifrågasatta anläggningen å

Experimentalfältet, nämligen:

att landtbruksakademien skulle till riksmarskalksämbetet för pröfning

ingifva karta i tre exemplar med beskrifning, å hvilken karta

särskildt angåfves det markområde, som vore afsedt att öfverlåtas till

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

centralanstalten, och borde därvid företes en öfverenskommelse om de

grunder, enligt kvilka den nu till djurgårdskassan utgående arrendeafgiften

skulle under löpande besinningstid fördelas mellan akademien och

centralanstalten, för hvilken senare i fråga om Djurgårdsmarkens begagnande

de för akademiens nyttjanderätt nu gällande eller framdeles i

vederbörlig ordning utfärdade bestämmelser skulle äga tillämpning; samt

att, innan några byggnader för centralanstalten uppfördes, ritningar

i tre exemplar borde till riksmarskalksämbetet ingifvas, att nådig

pröfning underställas, hvarvid sådan plats för desammas uppförande

borde föreslås, att byggnaderna i möjligaste måtto förlädes i hvarandras

närhet.

Dop arte- Under i det närmaste 14 år eller alltifrån år 1891 hafva — såsom

”yttrande™8 det °fvan anförda framgår — bland dem, hvilka hafva vården om

Organisa- det svenska jordbrukets främjande sig anförtrodd, bemödanden icke

tionen. fattats att söka afhjälpa den brist i den i vårt land hittills bedrifna

försöksverksamheten på jordbruksområdet, som legat och fortfarande

ligger däri, att tillfälle saknas till utförande af systematiska försök

på husdjursskötselns och mejerihandteringens för landets hela jordbruk

så viktiga verksamhetsområden. Då därtill kommer, att jordbrukets

praktiska idkare vid dessa bemödanden knutit och alltjämt knyta stora

förhoppningar —- en gifven följd däraf, att man numera allmänt inom

landet kommit till klar insikt om, att en rationellt bedrifven ladugårdsskötsel

i förening med tillgodogörandet på mest ekonomiska sätt

af dess produkter utgöra eu viktig förutsättning för att jordbruket

i dess helhet skall lämna tillfredsställande resultat — synes det mig-,

att staten ej längre kan eller bör dröja att bereda landets jordbrukare

redan allt för länge saknad! tillfälle att i sitt arbete på dessa näringsgrenars

vidare utveckling draga fördel af det stöd, som den nutida

vetenskapliga forskningen visat sig i så rikt mått kunna lämna. Att

det härvid icke kan vara tillfyllest att — såsom hittills — endast hänvisa

till i utlandet under förhållanden, ofta vidt skilda från de här

rådande, vunna försöksresultat, därom äro, såsom de många ofvan

relaterade, i denna fråga afgifna yttrandena tydligt lägga i dagen, alla

ense. Då emellertid meningarna varit delade i fråga om lämpligaste

sättet för af hjälpandet af ofvan antydda brist, torde detta till väsentlig

del få tillskrifvas eu lätt förklarlig önskan att nå bästa möjliga resultat

med minsta möjliga kostnader.

Mot det sätt, hvarpå försöksverksamheten på jordbruksområdet

här i landet för närvarande är ordnad, kan äfven den anmärkningen

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

101

riktas, att ingen samverkan förefinnes mellan ledarne af verksamhetens

olika grenar, trots det att en dylik samverkan utgör eu så viktig förutsättning

för att gynnsammaste resultat skola uppnås. Dess stora betydelse

synes man — såsom jag’ i det föregående framliallit särskildt

vid ordnandet af det danska försöksväsendet på ett synnerligen beaktansvärdt

sätt hafva tagit hänsyn till. Den utaf de af mig tillkallade kommitterade

uttalade uppfattningen att så äfven bör blifva fallet, då man

nu hos oss söker fä till stånd en försöksverksamhet på husdjur sskötselns

och mejerihandteringens områden, delar jag till fullo, liksom jag också

är fullt ense med dem därom, att detta bör ske utan att mer än

nödvändigt är rubba den själfständiga ställning, hittillsvarande institutioner

intaga.

Den stora vikt, jag fäster vid att i vårt försöksväsende åstadkomma

den samverkan, vi för närvarande sakna, har för mig varit

ett skäl, utöfver de af kommitterade anförda, att frångå landtbruksstyrelsens

i det föregående omnämnda förslag att för kostnadernas nedbringande

uppdela den ifrågasatta nya försöksanstalten på husdjursskötselns

och mejerihandteringens områden i en för husdjursskötseln,

förlagd till Ultima, och en för mejerihandteringen, förlagd till Alnarp,

hvilken uppdelning gifvetvis skulle få en utsträckt splittring af krafterna

till följd. Till dessa skäl anser jag mig böra lägga ytterligare

ett. som väl förtjänar att beaktas. Då man nu med hvarje år allt

tydligare ser, af hvilken betydelse en under vetenskaplig ledning ställd

praktisk försöksverksamhet är för ett framgångsrikt arbete på utvecklingen

af landthushållningens olika grenar, ligger det nära till hands

att antaga, att krafvet på försöksverksamhetens utsträckande äfven till

andra landthushållningens verksamhetsområden så småningom kommer

att göra sig allt mer gällande. Att det under sådana förhållanden

är af icke ringa vikt att, då man nu söker i viss mån fullständiga och

centralisera den hittills bedrifna försöksverksamheten, noga se till, att

det hela blir så ordnadt, att eu möjligen i eu framtid ifrågakommande

utvidgning låter sig verkställa utan kännbara rubbningar i systemet

och med minsta möjliga kostnader, torde icke kunna bestridas. Här

föreliggande, af ofvannämnda kommitterade utarbetade förslag till försöksverksamhetens

ordnande erbjuder, enligt min mening, de bästa betingelser

härför.

Att den genom den ifrågasatta centralanstalten utöfvade försöksverksamheten,

på sätt kommitterade föreslagit, knytes vid landtbruksakademien,

medför i ekonomiskt hänseende synnerligen afsevärda fördelar,

i det att det myckna, som såväl statsmakterna som akademien under

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

årens lopp lagt ned i å Experimentalfältet befintliga byggnader in. m.

därigenom kommer att för därtill afsedt ändamål fortfarande användas.

Med afseende på den föreslagna försöksverksamhetens bedrifvande i

önskvärd praktisk riktning finner jag i den sålunda ifrågasatta anordgen

ingen som helst anledning till betänkligheter. Landtbruksakademiens

nuvarande organisation, särskildt med hänsyn till det sätt, hvarpå

dess styrelse — akademiens förvaltningskommitté — är sammansatt, i

det att det praktiska jordbruket alltid måste blifva jämförelsevis svagt

representeradt inom densamma, skulle visserligen kunna gifva anledning

till en viss tvekan rörande lämpligheten af här föreslagna försöksverksamhets

bindande vid akademien. Kommitterade hafva emellertid på

ett, som jag tror, lyckligt sätt undanröjt de olägenheter, som möjligen

häraf skulle kunna uppstå, genom att uppdraga ledningen af verksamheten

åt en särskildt för ändamålet tillsatt styrelse, på hvars lämpliga

sammansättning såväl Eders Kungl. Maj:t som akademiens ledamöter

alltid skulle blifva i tillfälle att utöfva ett fullt betryggande inflytande.

Då härtill kommer, att redan nu en vid akademien knuten praktisk

försöksverksamhet, hvars ställning till akademien i många afseenden

är jämförlig med den, som den af kommitterade föreslagna centralanstalten

skulle komma att intaga, nämligen deri af mig i det föregående

omnämnda centralanstalten för hushållningssällskapens lokala fältförsök,

visat sig kunna på ett för det praktiska jordbruket fullt till

fredsställande sätt fylla sin uppgift, synes mig däri ligga en på redan

vunnen erfarenhet grundad bekräftelse på det riktiga i min här ofvan

uttalade uppfattning.

Riksdagens obenägenhet att, på sätt Eders Kungl. Maj:t vid entomologiska

anstaltens upprättande år 1896 föreslog, ställa denna anstalt

under landtbruksakademiens inseende var till väsentlig del förorsakad

af farhåga för, att anstaltens verksamhet därigenom ej skulle komma

att ledas i den praktiska riktning, som med dess upprättande afsågs.

Då någon sådan fara vid försöksverksamhetens ordnande enligt kommitterades

förslag, såsom jag här ofvan sökt visa, icke kan anses föreligga,

synes mig ingen anledning förefinnas att frångå detsamma i hvad

det afser öfverflyttandet af omordade anstalt till den med landtbruksakademien

nära förbundna centralanstalt, hvilken är afsedd att omfatta

de viktigaste grenarna af jordbruksförsöksverksamheten. Min

* öfvertygelse är, att den nära beröring, hvari den entomologiska anstalten

härigenom kommer med centralanstaltens öfriga afdelningar, såväl

för ena som andra parten skall medföra afsevärda fördelar och på

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 103

verksamheten i dess helhet komma att utöfva ett i många afseende!!

gagnande inflytande.

Den af kommitterade föreslagna centralanstalten skulle komma

att omfatta fyra hufvudafdelningar för försöksverksamhet, nämligen på

I) jordbrukets och agrikulturkemiens områden,

IT) boskapsskötselns, mejerihandteringens och bakteriologiens

områden,

III) växtfysiologiens och växtsjukdomarnas områden, samt

IY) skadeinsekternas område.

Mot denna kommitterades uppdelning och gruppering af försöksverksamheten

kan jag icke underlåta att anmärka det enligt min mening

olämpliga i att sammankoppla försöken på jordbrukets med dem

på agrikulturkemiens område samt att uppdraga ledningen af och

öfverinseendet öfver samtliga dessa försök åt eu föreståndare, hvilken

gifvetvis alltid måste vara en i sitt fack framstående agrikulturkemist.

Jag befarar, att detta lätt skulle kunna få till följd, att jordbruksförsöken

icke alltid komme att ledas i den praktiska riktning, jag anser

önskvärd. Dessa försök, som skulle komma att omfatta praktiska fältförsök

med olika kulturmetoder, växtodlings-, varietets- och gödslingsförsök

o. s. v., och hvilka — liksom fallet nu är med hushållningssällskapens

lokala fältförsök — säkerligen komma att i stor utsträckning

förläggas till gårdar i olika landsdelar, synas mig med nödvändighet

hos ledaren af desamma kräfva större såväl agronomisk fackkunskap

som praktisk erfarenhet i jordbrukets bedrifvande, än som i regel kan

påräknas hos en vetenskapsman. Det är visserligen sant, att enligt

kommitterades förslag omordade fackkunskap och erfarenhet skulle inom

hufvudafde]ningen finnas representerade hos de båda öfverassistenterna,

men detta synes mig icke tillräckligt betryggande för uppnående af

de resultat, som med försöken afses. Det synes mig alltid föreligga

en fara att, om sammankopplingen bibehålies, förhållanden skulle kunna

inträda, hvilka gjorde, att omordade viktiga gren af försöksverksamheten

blefve, om icke skjuten åt sidan, så dock planlagd och ledd i

alltför vetenskaplig riktning eller att den, inordnad under den agrikulturkemiska

afdelningen, icke komme att intaga den själfständiga

ställning, som jag anser både önsvärd och nödvändig. Jag finner ett

ytterligare stöd i denna min farhåga i de af mig i det föregående anförda

omständigheter, som år 1885 föranledde den botaniska underafdelningens

utbrytande från den agrikulturkemiska anstalten och denna afdelnings

om organisation till en sjelfständig växtfysiologi anstalt. Mig synes

sålunda, att, om den praktiska jordbruksdriften af den föreslagna cen
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Byggnads
anordningar
och
kostnaderna

för desamma.

tralanstalten skall kunna draga den nytta, man afser, böra de båda

under kommitterades första lmfvudafdelning för jordbruk och agrikulturkemi

förlagda underafdelningarna för försök på det rena jordbrukets

område och för lokala fältförsök och uppvisningsfält gemensamt bilda

en agronomi sk lmfvudafdelning med särskild för ändamålet utbildad

föreståndare samt eu öfverassistent. I)å denna förändring icke i andra

hänseenden krafvel’ ökade kostnader, än att en af de föreslagna öfverassistentlönerna

måste förändras till en föreståndarlön samt en föreståndarbostad

uppföras i stället för eu af de föreslagna öfverassistentbostäderna.

synas mig dessa ökade kostnader mer än val uppvägas af

de afsevärda fördelar, som genom dem skulle vinnas.

Mot kommitterades förslag till försöksverksamhetens ordnande

har jag i öfrig! icke något annat att erinra, än att jag, i likhet med

såväl landtbruksakademien som landtbruksstyrelsen och på af dem anförda

skäl, anser att landtbruksakademiens direktör och dess sekreterare

böra vara själfskrifna ledamöter af centralanstaltens styrelse, som sålunda

skulle komma att bestå af — förutom dessa — fem ledamöter, af hvilka

Eders Kungl. Maj:t skulle komma att utse tre och akademien två.

Den af landtbruksakademien i dess utlåtande öfver kommitterades

förslag uttalade farhågan, att öfverlämnandet af ledningen utaf försöksverksamheten

åt nämnda styrelse skulle kunna framkalla konflikter

mellan densamma och landtbruksakademiens förvaltningskommitté,

synes mig ej behöfva vålla några betänkligheter, om åt styrelsen

gifves häl’ föreslagna sammansättning. Under alla förhållanden torde

emellertid faran för att dylika konflikter skola uppstå helt och hållet

kunna un danrödj as genom att åt den föreslagna styrelsen öfverlämnas

vården af den för här ifrågavarande försöksverksamhet afsedda del af

Experimentalfältet med därå redan uppförda och här föreslagna byggnader,

i det att i dylikt fall en tydlig gräns bör kunna uppdragas

mellan förvaltningskommitténs och styrelsens befogenhet.

De af den ifrågasatta centralanstaltens upprättande föranledda

byggnadskostnaderna hafva i det af de särskildt tillkallade delegerade,

doktor Engström och direktör Hennings, uppgjorda kostnadsförslaget blifvit

beräknade till sammanlagdt 208,500 kronor. Förutom 1,000 kronor till

inlösen af eu i det föregående af mig omnämnd, utaf föreståndaren för

entomologiska anstalten uppförd mindre byggnad och 15,000 kronor till

vatten- och afloppsledningar ingår i detta belopp 7.000 kronor till

vissa närmare angifna förändringar i nuvarande kemiska laboratorium,

inspektorsbyggnad, växt- och tvätthus samt 185,500 kronor till följande

nybyggnader, nämligen eu nybyggnad för af kommitterade föreslagna

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

105

underafdelningarna för försök på det rena jordbrukets område samt för

lokala fältförsök ocli uppvisningsfält, inrymmande arbetslokaler jämte

bostäder till två arbetsbiträden eller vaktmästare för en kostnad af

14,500 kronor; en institutionsbyggnad för den nya afdelningen för försök

på boskapsskötselns, mejerihandteringens och bakteriologiens områden

med bostad för föreståndare in. m. för en kostnad af 60,000 kronor;

ett nytt växthus för den växtfysiologiska afdelningen med arbetslokaler,

smärre bostadslägenheter in. m., beräknad att kosta 26,000 kronor;

två byggnader till bostäder för fyra öfverassistenter för sammanlagdt

70,000 kronor samt en bostadsbyggnad för föreståndaren för entomologiska

afdelningen, i kostnadsförslaget upptagen till 15,000 kronor.

Till ofvan angifna kostnader för nybyggnader in. in. hafva delegerade

lagt ett belopp af 20,000 kronor för arkitektarfvoden, tillsyn af byggnadernas

uppförande, eventuell värmeledning i ofvannämnda institutionsbyggnad,

oförutsedda utgifter in. in., hvarjämte öfverintendentsämbetet.

ansett nödigt att, på grund af efter kostnadsförslagets uppgörande

stegrade priser å såväl material som arbete, öka det beräknade kostnadsbeloppet

för de nybyggnader, för hvilka ritningar med kostnadsförslag

blifvit uppgjorda, med omkring 20,000 kronor, hvadan alltså kostnadsbeloppet

skulle komma att i sin helhet uppgå till 248,500 kronor.

I ofvan nämnda förslag har jag, för kostnadernas nedbringande till

det minsta möjliga, ansett mig böra föreslå vissa förändringar, hvilka

torde kunna vidtagas utan att några olägenheter däraf behöfva uppstå

för försöksverksamhetens bedrifvande i afsedd utsträckning och på

önskvärdt sätt. Sålunda har det synts mig, att i den nuvarande

institutionsbyggnaden, hvilken inrymmer kemiskt laboratorium, boställsvåning’

för landtbruksakademiens agrikulturkemist samt bostadslägenhet

för en ogift assistent, borde — såsom landtbruksakademien i sitt

1891 afgifna förslag om upprättande af en försöksanstalt på utfodringslärans

och mejerihandteringens område föreslog — kunna beredas plats

för de för motsvarande af kommitterade föreslagna nya hufvudafdelning

erforderliga arbetslokaler, därvid jag dock, i motsats till hvad

landtbruksakademien 1891 ifrågasatte, finner det lämpligare, att det

kemiska laboratoriet kvarblifver i nedre våningen och agrikulturkemistens

nuvarande boställsvåning jämte till densamma hörande källare

inredas till arbetslokaler för den nya hufvudafdelningen. Därigenom

vinnes, att arbetena vid här ifrågavarande båda hufvudafclelningar,

hvilka arbeten äga många beröringspunkter med hvarandra, komma

att förläggas till en gemensam byggnad, Experimentalfältets nuvarande

stora institutionsbyggnad. Kostnaderna för de af detta förslag påBih.

till RiJcsd, Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kallade förändringarna i institutionsbyggnadens öfre våning ock källare

hafva af mig approximativt blifvit beräknade till omkring 10.000

kronor. På grund af denna omkastning måste särskilda bostäder

uppföras åt afdelningarnas båda föreståndare, för Indika bostäder jag

icke anser mig kunna sätta ifråga lägre belopp än sammanlagdt

40,000 kronor. Samma belopp synes mig böra beräknas för de

bostäder, som erfordras för de båda föreståndare för den af mig

föreslagna nya liufvudafdelningen och för entomologiska afdelningen.

Det af delegerade beräknade belopp af 15,000 kronor för en föreståndarbostad

har jag nämligen efter verkställd undersökning funnit alltför

lågt tilltaget. Då i kommitterades förslag föreståndaren å den af mig

ifrågasatta nya liufvudafdelningen upptagits såsom öfverassistent och

på grund häraf bostäder åt fyra öfverassistenter till en sammanlagd

kostnad af 70,000 kronor af delegerade blifvit föreslagna, skulle sålunda,

enligt mitt förslag, bostäder endast åt tre öfverassistenter blifva behöfiiga,

och har jag ansett, att kostnaden för dem skulle kunna nedbringas

till sammanlagdt 45,000 kronor.

Då man har att välja emellan att uppföra sistnämnda bostäder

eller att lämna öfverassistenterna skälig hyresersättning, synes mig det

förra obetingadt vara att föredraga icke endast på grund af att det i

längden, i all synnerhet med de nuvarande högt uppdrifna hyrorna i

hufvudstaden, blir för statsverket billigast, utan äfven af det långt

ifrån oviktiga skälet, att arbetenas jämna fortgång otvifvelaktigt i höggrad

kan befordras genom att de till afdelningarna hörande öfverassistenterna

äro på platsen boende.

Delegerade hafva föreslagit uppförandet af en nybyggnad, som

synes mig särskildt af beliofvet påkallad, nämligen ett för den växtfysiologiska

afdelningen afsedt växthus med arbetslokaler m. m. Vid

landtbruksakademiens motsvarande anstalt har — såsom jag i det föregående

anfört — under eu följd af år pågått undersökningar rörande

bland annat de från ekonomisk synpunkt så viktiga rostsvamparna,

genom Indika undersökningar ej endast vunnits en mycket fullständig

kännedom om dessa parasitsvampar utan äfven öppnats nya synpunkter,

som torde komma att blifva vägledande vid utforskandet af såväl orsakerna

till som medlen att förebygga äfven andra växtsjukdomar. Om

den betydelse, man i utlandet tillmäter dessa i viss mån epokgörande

undersökningar, torde ett mer talande vittnesbörd knappast kunna

anföras, än att desamma blifvit grundläggande för ett för närvarande

pågående organiseradt samarbete mellan forskare på detta område i ett

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

107

stort antal länder, livilket samarbete afser att ytterligare utreda frågan

om nämnda växtsjukdoms natur och finna medel till bekämpande af

dess i hög grad förlustbringande härjningar.

Samtidigt med att dessa undersökningar pågått, har landtbruksakademiens

växtfysiologiska anstalt icke endast lämnat värdefulla bidrag

till kännedomen om en del andra för jordbruk och trädgårdsskötsel

skadliga svampsjukdomar, såsom klöfverrötan, rotfiltsjukan, skorf- och

mögelsjukdomarna hos våra fruktträd m. 11. utan äfven utvecklat de

tekniska metoderna för växtpatologiska undersökningar i allmänhet.

Då dessa arbeten, med undantag endast för korta tidsperioder, utförts

af föreståndaren ensam och med mycket svag utrustning i afseende på

lokaler för ympning^- och kulturförsök, och då jag sålunda har grundad

anledning antaga, att de skulle hafva blifvit om icke mer betydelsefulla

så åtminstone än mer omfattande och af långt större räckvidd, därest

förhållandena i här nämnda hänseenden varit gynnsammare, synes det

mig af synnerligen stor vikt, att sådana anordningar nu blifva träffade,

att den föreslagna centralanstaltens växtfysiologiska afdelning blifver

satt i stånd att på sätt, hvartill den visat sig äga obestridliga förutsättningar,

fylla sin viktiga uppgift. Att det växthus med arbetslokaler

m. m., hvars uppförande de sakkunnige föreslagit — jämte beredande

af tillräcklig arbetskraft åt afdelningen — härför är oundgängligen

nödvändigt, har jag, efter på platsen tagen kännedom om den nuvarande

växthusbyggnadens otjänlighet för sitt ändamål, funnit ytterligare

bekräftadt. I detta afseende tillåter jag mig endast påpeka, hurusom

någon möjlighet icke finnes att i nu disponibla lokaler ägna tillbörlig

uppmärksamhet åt de bakteriologiska undersökningar, hvilkas vidtomfattande

och djupt ingripande betydelse vid växternas näringsupptagande

och vid vissa växtsjukdomar bekämpande det sista årtiondets

så väl växtfysiologiska som växtpatologiska forskningar tydligt lagt i

dagen. Mot den beräknade kostnaden för här ifrågavarande nybyggnad

har jag icke funnit anledning till anmärkning.

Såsom jag i det föregående anfört, hafva till delegerades detaljerade

kostnadsförslag öfver byggnadsarbetena blifvit lagda tillsammans

40.000 kronor, däraf utaf delegerade 20,000 kronor till värmeledning

i den nya institutionsbyggnaden, arkitektarfvoden, tillsyn af byggnadsarbetena,

oförutsedda utgifter in. m. och af öfverintendentsämbetet

20.000 kronor på grund af förhöjda pris å material och arbete. Då

någon ny institutionsbyggnad enligt min mening icke borde uppföras

och då på grund häraf kostnaden för värmeledning bortfaller samt den

af öfverintendentsämbetet föreslagna förhöjningen, i betraktande jämväl

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af de utaf mig gjorda jämkningar i afseende å kostnadsberäkningarna

för bostadsbyggnaderna, torde kunna betraktas såsom val liög, har jagansett

ofvan angifna summa, 40,000 kronor, böra beräknas icke oväsentligt

lägre eller till endast 25,000 kronor, i hvilket belopp jag dä inräknar

kostnaderna så val för inlösen af den af föreståndaren för

entomologiska anstalten uppförda byggnaden, som ock för de af de

olika nybyggnaderna föranledda planeringsarbetena, för hvilka något

särskild^ belopp icke finnes i kostnadsförslaget upptaget.

Då jag mot öfriga i delegerades förslag anförda byggnadsarbeten

och de för dem beräknade kostnaderna icke har något att

erinra, skulle alltså kostnaden för de för den föreslagna centralanstaltens

upprättande erforderliga byggnadsarbetena komma att i sin helhet

uppgå till 222,500 kronor, sålunda fördelade:

Förändringar i de gamla byggnaderna i enlighet med

delegerades förslag ......................................................... kronor

Af den nya hufvudafdelningens förläggande i nuvarande

störa institutionsbyggnad påkallade förändringar i

samma byggnad................................................................. ,,

Arbetslokaler m. in. för försöksverksamheten på det

rena jordbrukets område in. in..................................

Nytt växthus för växtfysiologiska afdelningen ...............

Bostäder åt fyra föreståndare............................................

Bostäder åt tre öfverässistenter ........................................

Arkitektarfvoden. tillsyn vid byggnadernas uppförande,

planeringsarbeten, oförutsedda utgifter samt behöflig - förhöjning i beräknade byggnadskostnad^ m. m. ...

Vatten- och afloppsledningar ..............................................

7,000

10,000

14.500

26,000

80''000

45.000

25.000

15.000

Summa kronor 222,500,

Kostnad för

en gång till

inventarier

m. in.

Aflöningar

och. andra

årliga kostnader.

hvilket belopp alltså med 26,000 kronor understiger det af delegerade

beräknade med däri af öfverintendentsämbetet gjord förhöjning.

De anslag, hvilka föreslagits skola för en gång utgå till nyanskaffning

af inventarier å det kemiska laboratoriet, till uppsättning af

det bakteriologiska laboratoriet samt inredning såväl af detsamma som

af öfriga arbetslokaler för den nya afdelningen för försöksverksamhet

på boskapsskötselns, mejerihandteringens och bakteriologiens områden

— sammanlagdt 15,500 kronor — synas mig icke högre, än beliofvet

oundgängligen kräfver.

De af kommitterade föreslagna löneförmånerna till centralanstaltens

tjänstemän finner jag väl afvägda och anser i likhet med korn
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 10.

109

mitterade, att man, om dessa förmåner sättas lägre, icke kan påräkna att

få platserna besätta med verkligt framstående ocli dugande män. I)et

blir ju dessa vid anstalten anställda tjänstemän, som närmast komma

att bära ansvaret för att statens uppoffringar för den föreslagna försöksverksamhetens

igångsättande och fortsatta bedrifvande skola komma

att motsvara de vid densamma knutna förhoppningarna. Detta ansvar

påkallar löneförmåner, som, såvidt möjligt, svara däremot. Såsom ett

ytterligare skäl för mig att hvad särskildt beträffar föreståndarne för

de agrikulturkemiska och växtfysiologiska afdelningarna ansluta mig

till de utaf kommitterade föreslagna löneförmånerna, 5,000 kronor

med två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, samt fri bostad, tillåter

jag mig anföra, att jag — på grund af utaf landtbruksakademien i

underdånig skrifvelse den 15 februari nästlidna år gjord hemställan

och sålunda oafsedt föreliggande förslag till försöksverksamhetens ordnande

och det väsentligt ökade arbetet för verksamhetens ledare, som förslagets

förverkligande skulle komma att få till gifven följd — varit

betänkt att hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om förhöjning i de till

landtbruksakademiens agrikulturkemist och växtfysiolog nu utgående

lönerna — 4,000 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,

jämte fri bostad — af Invirka den förres bestämdes till sitt nuvarande

belopp år 1874 och den senares visserligen något senare eller år 1885,

då tjänsten inrättades, därvid lönen emellertid sattes till samma belopp

som för agrikulturkemisten.

Då jag anser det synnerligen önskvärd!, att åt verksamheten såväl

vid hufvudafdelningen för försök å boskapskötselns, mejeriliandteringens

och bakteriologiens områden som vid den af mig föreslagna nya agronomiska

hufvudafdelningen redan från början gifves sådan omfattning,

att dessa afdelningar blifva det praktiska jordbruket till det gagn, man

genom deras upprättande vill bereda detsamma, synes det mig, att löneförmånerna

ej heller för dessa Imfvudafdelningara föreståndare böra

sättas lägre än de utaf kommitterade föreslagna.

Detsamma gäller ock föreståndaren för entomologiska afdelningen,

hittillsvarande entomologiska anstalten. Sedan lönen till föreståndaren

för denna anstalt år 1895 bestämdes till sitt nuvarande belopp —

4,000 kronor jämte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor — har

anstaltens verksamhet så utvidgats, att ökadt anslag till uppehållande

af densamma måst af Riksdagen begäras och blifvit beviljadt. Då verksamheten

nu genom den samverkan, man vill skapa mellan den föreslagna

centralanstaltens entomologiska och öfriga afdelningar, gifvetvis skulle

komma att ytterligare tillväxa, torde med visshet kunna förutses, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den kommer att få en omfattning, som fullt motsvarar den vid öfriga

afdelningar. Att under sådana förhållanden bestämma lönen för bär

ifrågavarande afdelningsföreståndare lägre än för öfriga föreståndare,

synes mig icke böra ifrågakomma. Då det för arbetenas öfvervakande

vid afdelningen och deras jämna fortgång är nödvändigt att såväl

föreståndare som assistent bo på platsen och då entomologiska anstaltens

nuvarande byggnader härtill icke lämna utrymme, har jag ej

heller tvekat att, i enlighet med föreliggande förslag, hemställa om

anslag till uppförande af till bostad för föreståndaren afsedd byggnad

och sålunda bereda honom, liksom öfriga afdelningsföreståndare, förmånen

af för hans plats afpassa^ fri bostad.

I likhet med kommitterade anser jag, att stora fordringar ovillkorligen

måste ställas på öfverassistenternas duglighet, i det att den verksamhet

de såsom försöksledare, hvar och en inom sin underafdelning,

komma att utöfva alltid i väsentlig grad måste blifva af själfständig

natur. Då man till följd häraf på deras fackutbildning måste ställa

samma stora kraf som på föreståndarnes, finner jag de af kommitterade

föreslagna löneförmånerna — 4,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera

å 500 kronor, jämte fri bostad — sådana, att ändring i dem

hvarken kan eller bör ifrågasättas.

Beträffande de föreslagna assistenterna, hvilkas aflöning icke heller

kan bestämmas lägre än den föreslagna eller till 2,000 kronor jämte

bostad för ogift person, synes det mig lämpligt att tillsätta dem endast

på förordnande. För såväl assistenten som den afdelning, vid hvilken

han tjänstgör, bör det vara eu fördel att på förhand söka förebygga,

att han alltför länge kvarblifver å en plats, så lågt aflönad som de här

ifrå gavarande enligt sakens natur måste vara.

I det uti kostnadsförslaget upptagna beloppet till aflöningar åt

centralanstaltens tjänstemän och betjänte, sammanlagdt 45,800 kronor,

anser jag mig sålunda icke böra föreslå annan förändring, än den genom

utbyte af eu öfverassistentlön mot eu föreståndarlön påkallade förhöjningen

med 1,000 kronor.

Mot de beräknade årskostnaderna för försöksverksamhetens bedrifvande

in. m., sammanlagdt 59,200 kronor, kan jag så mycket mindre

hafva något att erinra, som jag ifråga om vissa i denna summa ingående

belopp, såsom till försöksverksamheten såväl på det rena jordbrukets

som på boskapsskötselns, mejerihandteringens och bakteriologiens områden,

i likhet med delegerade, finner dessa belopp visserligen vara

tillräckliga för försöksverksamhetens igångsättande, men att de, allt

efter som verksamheten vid anstalten utvecklar sig, tvifvelsutan behöfva

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande X:o 10.

in

i någon mån förökas. Det enda belopp, som möjligen kan tyckas väl

högt tilltaget, är det för underhåll af byggnader, vägar och anläggningar.

7,500 kronor. På grund af hvad jag ofvan anfört rörande vissa

andra i förslaget upptagna belopp, och då jag i likhet med landtbruksakademien

finner det fullt berättigadt att, då en del af Experimentalfältet

upplåtes till centralanstalten, den för denna egendom utgående

afgäld en till motsvarande del bestrides af anstaltens medel, har jag

emellertid icke funnit anledning föreslå någon förändring i ofvan angifna

slutsumma, 59,200 kronor.

För den föreslagna försöksverksamhetens bedrifvande skulle sålunda

komma att kräfvas ett årsanslag af sammanlagdt 106,000 kronor.

Då jag anser den ifrågasatta centralanstaltens upprättande och

ordnandet af dess verksamhet på af kommitterade föreslaget, af såväl

landtbruksakademien som landtbruksstyrelsen tillstyrkt sätt, endast

vara en ytterligare utvidgning af den hittills under landtbruksakademiens

inseende bedrifna, till väsentlig del med statsmedel bekostade

försöksverksamheten å Experimentalfältet, kan jag icke finna att .ovannämnda

upplåtelse till centralanstalten af eu del utaf nämnda lägenhets

jord behöfver på annat sätt inskränka akademiens dispositionsrätt öfver

Experimentalfältet, än att akademien utfäster sig att, så länge akademien

innehar Experimentalfältet och försöksverksamheten vid ifrågavarande

centralanstalt upprätthålles med statsmedel, för verksamhetens bedrifvande

upplåta den del af Experimentalfältet med därå redan uppförda och här

föreslagna byggnader, som för närvarande disponeras af landtbruksakaderaiens

kemiska och växtfysiologiska anstalter samt landtbruksafdelning;

och torde såsom ett af villkoren för centralanstaltens upprättande böra

uppställas, att dylik utfästelse af akademien lämnas. I den omständigheten,

att statsmakterna för beviljandet af jämförelsevis betydliga belopp till

utvidgning af den hittills bedrifna försöksverksamheten uppställa vissa

villkor i afsikt att betrygga verksamhetens bedrifvande i önskvärd riktning,

finner jag ingen anledning att fråntaga akademien någon del af Experimentalfältet,

utan anser detta böra på samma sätt som hittills vara upplåtet

åt akademien. På grund häraf anser jag mig icke kunna tillstyrka Eders

Kungl. Maj:t att såsom villkor för den ifrågasatta anläggningen å

Experimentalfältet uppställa, hvad riksmarskalksämbetet föreslagit angående

öfverlåtelse af visst markområde till centralanstalten och öfverenskommelses

träffande om nu utgående arrendeafgifts fördelning. Att

däremot, innan något byggnadsarbete företages, plan öfver byggnadsplatserna

och ritningar öfver tillämnade byggnader böra till nämnda

ämbete ingifvas för att Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning'' underställas

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

synes själffallet; lärande emellertid nådig föreskrift därom böra i sinom

tid meddelas.

Landtbruksakademien lian vid sitt medgifvande till den föreslagna

centralanstaltens förläggande till Experimentalfältet fäst det förbehåll,

att följande vid akademiens agrikulturkemiska och växtfysiologi^

anstalter och dess landtbruksafdelning anställda tjänstemän, nämligen

professorn Henrik Gustaf Söderhamn, professorn Jakob Eriksson, inspektören

Sigurd Rhodin och assistenten Carl Gustaf Eggertz, blefve i den

nya organisationen utan ansökan bibehållna vid anställningar, motsvarande

dem, de nu innehade, och med aflönings- och pensionsförmåner

ej understigande dem, de i akademiens tjänst fått sig tillförsäkrade,

samt att de skulle äga att i afseende på rätt till ålderstillägg och

pension tillgodoräkna sig den tid, de före öfverflyttningen å den nya

staten varit anställda i akademiens tjänst.

Beträffande professorn Söderhamn och professorn Eriksson torde

de få anses själfskrifna att, där de så önska, vid den nya centralanstalten

öfvertaga, Söderbaum föreståndarbefattningen för den agrikulturkemiska

och Eriksson föreståndarbefattningen för den växtfysiologiska liufvudafdelningen;

och anser jag mig böra föreslå utverkande af rätt för dem

att för erhållande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, de före

öfverflyttningen å den nya staten varit anställda i akademiens tjänst,

den förre såsom akademiens agrikulturkemist och den senare såsom

akademiens växtfysiolog.

Hvad angår inspektören Rhodin, är det utan tvifvel af synnerligen

stort intresse för centralanstalten att kunna förvärfva honom antingen

såsom föreståndare för eller öfverassistent vid den af mig föreslagna

agronomiska hufvudafdelningen, då han på grund af ingående erfarenhet

på ifrågavarande område och framstående duglighet särdeles väl lämpar

sig för hvilkendera af dessa befattningar, som kan ifrågakomma. Då Rhodin

för närvarande åtnjuter en aflöning af 3,800 kronor, däri inberäknade

intjänade två ålderstillägg, komrne för honom öfverflyttning till vare

sig föreståndar- eller öfverassistentbefattning att medföra förbättring i

nuvarande lönevillkor och någon svårighet att, därest Rhodin själf vill

öfvergå till den nya anstalten, i fråga om honom uppfylla akademiens

berörda villkor, förefinnas alltså icke heller. Därest emellertid Rhodin

skulle komma att stanna vid öfverassistentbefattning, skulle hans aflöningi

första lönegraden endast med 200 kronor öfverstiga hans nuvarande

inkomster af tjänsten och billigheten synes mig därför fordra, att äfven

honom beredes rätt att i sådant fall för åtnjutande af ålderstillägg

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

113

räkna sig till godo sin tjänstetid såsom inspektor, livarför jag anser

mig böra föreslå att dylik rätt åt honom utverkas.

I sammanhang med ofvannämnda tre tjänstemäns öfverflyttning

på den nya staten skulle de af dem innehafda tjänstebefattningarna

komma att indragas.

Hvad slutligen assistenten Eggertz angår, har han, på grund af

sjukdom, af landtbruksakademien beviljats ett års tjänstledighet från

och med den 1 april innevarande år, och har landtbruksakademien med

anledning häraf hos Eders Kung! Maj:t i underdånig skrifvelse den 21

november nästlidna år hemställt om anvisande af medel till aflöning

af vikarie för honom, öfver hvilken framställning statskontoret blifvit

anbefalldt att afgifva underdånigt utlåtande. Då anledning icke finnes

antaga, att Eggertz kan komma att återinträda i tjänstgöring, torde

hans öfverflyttning till befattning vid centralanstalten icke kunna ifrågakomma.

Vid sådant förhållande, och då hans nuvarande befattning

måste anses likställd med ordinarie statstjänst, lär nämnda befattning

icke kunna indragas förrän vid hans afgång från densamma.

Frågan om såväl denna som öfriga tre omförmälda befattningars

indragning torde emellertid böra underställas Riksdagens pröfning i

sammanhang med förslaget om centralanstaltens inrättande, och torde

detta lämpligast ske i den form, att Eders Kungl. Maj:t föreslår Riksdagen

att bland villkoren för Riksdagens medgifvande till upprättande

af samma anstalt upptages, att befattningarna såsom agrikulturkemist,

växtfysiologi och inspektor vid landtbruksakademiens experimentalfält

vid tidpunkten för anstaltens upprättande samt assistentbefattningen

vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska anstalt efter nuvarande

innehafvarens af denna befattning afgång indragas.

Såsom jag här ofvan anfört, skulle för den här föreslagna försöksverksamhetens

bedrifvande komma att erfordras ett årsanslag af sammanlagdt

106,000 kronor.

Genom beviljandet af detta belopp skulle emellertid följande för

närvarande från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och

Jandtmannanäringar anvisade anslagsposter upphöra att utgå, nämligen

till aflöningar åt landtbruksakademiens agrikulturkemist 4,000 kronor,

åt föreståndaren för den växtfysiologiska anstalten 4,000 kronor samt

åt nuvarande inspektören vid landtbruksakademiens landtbruksafdelning

2,800 kronor, till underhåll och inköp af materiell, uppassning in. in.

vid landtbruksakademiens växtfysiologiska anstalt 1,500 kronor, till

det agrikulturkemiska laboratoriets underhåll samt anskaffande af kärl

Ilih. till Ilikxd. Prof. 1905. 4 Sund. 1 Aftl. 10 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

och reagentier m. m. 1,500 -kronor, till handräckning vid laboratoriet

300 kronor, till underhåll, skötsel och uppvärmning af ett ursprungligen

af agrikulturkemiska, nu af växtfysiologiska anstalten användt

växthus 500 kronor, till verkställande af nödiga experiment vid landtbruksakademiens

experimentalfält m. m. 4,500 kronor och till statens

entomologiska anstalt 8,100 kronor, hvilka anslagsposter tillsammans

uppgå till 27,200 kronor. Till detta belopp skulle — från och med det

år nuvarande assistenten vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska

anstalt afgår från sin befattning — ytterligare komma den till denna

befattning under ofvannämnda anslagstitel uppförda lönen 1,500 kronor,

hvadan alltså sammanlagda beloppet uppgår till 28,700 kronor. Under de

närmast förflutna åren har Eders Kungl. Maj:t likaledes från här ifrågavarande

anslag årligen till centralanstalten för hushållningssällskapens

lokala fältförsök anvisat 5,000 kronor. Vidare är att märka, att, då här

ofvan nämnda årsanslag till den under landtbruksakademiens inseende

ställda försöksverksamheten vid Experimentalfältet under en följd af år visat

sig otillräckliga, akademien, såsom jag redan i det föregående omnämnt, af

egna medel täckt den brist, som därvid uppstått; och har därtill i genomsnitt

för år under 10-årsperioden 1894—1903 kräfta ett belopp af 2,960

kronor. Under samma 10-årsperiod har akademien för vägars underhåll,

byggnadsreparationer in. m. vid agrikulturkemiska och växtfysiologiska

anstalterna samt landtbruksafdelningen i genomsnitt för år utgifvit

750 kronor. Då jag i likhet med kommitterade anser, att här

ifrågasatta försöksverksamhet, som är afsedd att i större utsträckning

än den hittillsvarande mer direkt komma hela landets jordbruk till

nytta och gagn, helt och hållet bör bekostas af statsmedel, och då

akademien under sådana förhållanden skulle komma att befrias från

ofvannämnda utgifter, synas mig hittills till akademien utgående statsanslag

till ungefär motsvarande belopp kunna och böra indragas. Därvid

torde i främsta rummet böra ifrågakomma det år 1890 från anslaget

till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar af

Riksdagen anvisade årsanslaget å 1,000 kronor såsom ersättning för

de kostnader, som kunna tillskyndas akademien för afgifvande till

Eders Kungl. Maj:t af anbefallda utredningar och utlåtanden samt det

hittills årligen af Eders Kungl. Maj:t på särskild framställning af akademien

beviljade bidraget å 2,000 kronor till utgifvande af landtbruksakademiens

handlingar och tidskrift, hvithet bidrag likaledes blifvit

anvisadt från berörda anslag. Då ofvan anförda anslagsposter sammanlagda

uppgå till 36,700 kronor, skulle sålunda den ökade årliga kostnad,

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

115

som genom ordnandet af försöksverksamheten på jordbruksområdet på bär

föreslaget sätt komme att tillskyndas statsverket, inskränka sig till 69,300

kronor, ett belopp, som måste anses ringa, då hänsyn tages till de afsevärda

fördelar, som genom dess beviljande skulle beredas landets modernäring.

Nya områden för gagnande försöksverksamhet skulle härigenom

öppnas, den hittillsvarande vid Experimental fältet bedrifna verksamheten

skulle vinna i omfattning och därmed också blifva af väsentligt mycket

större betydelse, och den försöksverksamhet, som på enskildt initiativ i

skilda landsdelar så småningom kommit till stånd, skulle erhålla ett

kraftigt bistånd och stöd, hvithet för densamma skulle i hög grad

underlätta uppnåendet af de för den praktiska jordbruksdriften fruktbringande

resultat, den redan visat sig äga goda förutsättningar att

kunna aftvinga sitt arbete.

Do byggnadsarbeten, som den nya centralanstaltens upprättande

föranleda, äro så omfattande, att de icke torde kunna i så god tid

medhinnas, att verksamheten vid anstalten kan börja tidigare än med

ingången af år 1907. På grund häraf och da detta uppskof torde fa

anses fördelaktigt äfven från den synpunkten, att tillfälle därigenom

beredes personer, som möjligen ämna söka de med anledning af försöksverksamhetens

utvidgning nyupprättade platserna, att ytterligare

meritera sig för deras erhållande, torde, därest Eders Kungl. Maj:t

gillar ruin i det föregående uttalade uppfattning om upprättande å

Hxperimentalfältet af eu centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet,

af innevarande års Riksdag böra äskas endast det af mig

ofvan angifna till byggnadsarbeten in. in. erforderliga beloppet, 222,500

kronor. Till frågan om detta anslag torde jag få återkomma här nedan

vid anmälan af de anslag, som böra på extra stat för nästkommande

år beviljas.

Oaktadt sålunda de för årskostnadernas täckande erforderliga

medlen icke torde behöfva finnas för Eders Kungl. Maj:t tillgängliga

under år 1906, synes det mig likväl nödvändigt, att Eders Kungl. Maj:t

redan nu inhämtar Riksdagens medgifvande till den tillämnade centralanstaltens

upprättande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af mig

här ofvan angifven organisationsplan och i sammanhang därmed underställer

Riksdagens pröfning ett fullständigt förslag till stat för anstalten.

Jag anser detta så mycket nödvändigare, som, förutom byggnadsarbetena,

en del förberedande åtgärder redan under innevarande år måste vidtagas

för att verksamheten vid anstalten skall kunna — såsom jag anser synnerligen

önskvärd! — taga sin början med ingången afår 1907. Sålunda

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

synes mig angeläget att den föreslagna styrelsen för centralanstalten,

Åt hvilken styrelse byggnadsarbetenas anordnande och öfvervakande

m. m. uppenbarligen bör öfverlämnas, må kunna med snaraste tillsättas.

Vidare bör redan under innevarande år landtbruksakademiens ofvan

omordade utfästelse angående upplåtande af mark och byggnader för

försöksverksamhetens bedrifvande vid centralanstalten infordras, hvarjämte,

lör i det föregående angifna tre befattningars indragning med

utgången af år 1906, upplysning måste införskaffas, att dessas nuvarande

innehafvare, professorerna Söderhamn och Eriksson samt inspektören

Rhodin, befinnas villiga att öfvergå på den nya staten, de båda förstnämnde

såsom föreståndare och den sistnämnde vare sig till föreståndarcller

öfverassistentbefattning. Innan dessa och andra förberedande

åtgärder kunna vidtagas, måste emellertid den nya anstaltens organisation

och stat vara fastslagna.

Att, därest det till byggnadsarbeten in. in. erforderliga anslag

nu af Riksdagen beviljas, några medel från anslaget icke komma att

af Eders Kung]. Maj:t anvisas, förrän full visshet vunnits, att de villkor,

som må komma att af Riksdagen för dess medgifvande till centralanstaltens

upprättande fastställas, varda behörigen uppfyllda, torde vara

själffallet.

I afseende å de villkor i berörda hänseende, som jag går att

föreslå, anser jag mig böra påpeka, att jag i fråga om de nu utgående

anslag, som i händelse anstalten kommer till stånd, enligt hvad jag

ofvan nämnt, kunna indragas, endast upptager sådana, som blifvit af

Riksdagen för vissa angifna ändamål beviljade och till beloppen bestämda.

Hvad angår öfriga anslagsposter, Indika af Eders Kungl. Maj:t, på särskilda

framställningar, årligen plägat beviljas, behöfves naturligen icke

något beslut om deras indragning, utan torde deras bortfallande endast

komma att tagas i beräkning vid den af centralanstaltens upprättande

påkallade höjning af anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk

och landtmannanäringar, hvarom framställning först till nästkommande

års Riksdag torde komma att göras.

På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig nu framlägga

följande förslag till

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

117

Stat

för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

1

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

1

Summa.

!

... i

Aflöning:

1 föreståndare ................

3,000

2,000

5,000

4- föreståndare ................

12.000

8,000

20.000

Efter fem år kan lönen böjas

1 öfverassistent................,

2,500

1,500

■1,000

med 500 kronor och etter 10 år

med ytterligare 500 kronor.

2 öfverassistenter............

5,000

3,000

8,000

3 assistenter, arfvoden ...

—

—

6,000

5 vaktmästare eller arbets- biträden. arfvoden........

3,800

Aflöning summa kronor

—

—

46,800

Till centralanstaltens öf- riga utgifter ................

59,200

Summa kronor

—

—

106,000

Anm. Föreståndare, öfverassistent, assistent samt vaktmästare eller arbetsbiträde

åtnjuta jämväl fri bostad.

För åtnjutande af de sålunda föreslagna aflöningsförmånerna för

föreståndare och öfverassistenter vid centralanstalten synes mig lämpligt

att föreskrifva enahanda villkor och förbehåll, som vid löneregleringar

och ordinarie tjänstebefattningars inrättande på senare tider i allmänhet

plägat stadgas.

Jag tillåter mig i sådant hänseende alltså föreslå följande villkor

och förbehåll nämligen:

att föreståndare och öfverassistent skall vara underkastad den

vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som

Villkor och

förbehåll för

aflöningarna*

åtnjutande.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vid en möjligen inträdande förändrad organisation af centralanstalten

eller eljest kan varda stadgad;

att med föreståndare- eller öfverassistentbefattning icke må förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan

tjänstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet

af tjänstgöringen vid centralanstalten;

att föreståndare eller öfverassistent må uppbära tjänstgöringspenningar

endast för den tid, han verkligen tjänstgjort; skolande för

den tid, tjänstinnehafvaren åtnjutit tjänstledighet, dessa aflöningsförmåner

utgå till den, som tjänsten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, äger

uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag

hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller

från tjänstgöring i behörig ordning afstängts eller eljest är lagligen

förhindrad att befattningen skota., kan förpliktas att under ledigheten,

utöfver sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för

tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att, där höjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

tjänst i samma grad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren mer

än fyra år af denna tid själf med godt vitsord bestridt sin egen eller

på grund af förordnande annan statens tjänst eller ock fullgjort annat

offentligt uppdrag, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år

på samma villkor, under iakttagande, hvad hvarje af dessa förhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början af

kalenderåret näst efter det, under livilket den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd;

att föreståndare eller öfverassistent skall, då han uppnått 65

lefnadsår och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad lön

såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders

Kung]. Ma.j:t eller den myndighet, som äger afskedet utfärda, dock

obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjänsten på tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kan finnas villig i densamma kvarstå; samt

att föreståndare eller öfverassistent skall vara underkastad de

förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

119

Utskottet, som emotser, att den föreslagna centralanstalten för r''!s1^

försöksväsendet på jordbruksområdet skall blifva af stor betydelse

för den praktiska landtbruksdriften inom vårt land, anser sig böra

förorda denna anstalts upprättande i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med den af departementschefen angifna organisationsplan, hvilken

utskottet förutsätter skall blifva på sådant sätt genomförd, att anstalten

i sin försöksverksamhet kommer att samarbeta äfven med den

j ordbrukande allmänheten.

Utskottet, som funnit de af Kungl. Maj:t föreslagna byggnaderna

för försöksanstalten erforderliga, har emellertid velat uttala den mening,

att ur sparsamhetssvnpunkt det vore ömkligt, att bostadsbyggnaderna

då de nybyggas så anordnades, att i hvarje byggnad kunde beredas

utrymme för minst två hushåll.

I sammanhang härmed får utskottet framhålla vikten af att

dispositionsrätten till ifrågavarande mark, & hvilken redan förut på

statsverkets bekostnad uppförts byggnader, måtte på ett för anstalten

betryggande sätt ordnas.

Det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till stat för anstalten

och de föreslagna villkoren för åtnjutande af de i denna stat upptagna

aflöningsförmåner hafva icke gifvit anledning till annan erinran från

utskottets sida än att utskottet, i öfverensstämmelse med hvad utskottet

här ofvan anfört, beträffande instituten vid Ultima och Alnarp, ansett,

dels att föreståndare och öfverassistent, som åtnjuter förmånen af fri

bostad, bör vidkännas afdrag å aflöningen såsom ersättning till staten

för bostaden, och dels att, förutom ett tillägg om »pröfning i stadgad

ordning» vid fråga om förening af annan tjänst med föreståndare- eller

öfverassistentsbefattning, bland förenämnda villkor bör intagas föreskrift

om att föreståndare och öfverassistent skola, intill dess ny allmän författning

angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension trädt i

kraft, efter enahanda grunder, som af Riksdagen fastslagits beträffande

lärare vid allmänna läroverken, bidraga till sin egen pensionering.

Utskottet, som alltså i hufvudsak ansluter sig till Kungl. Maj:ts

förslag till stat för centralanstalten och de föreslagna aflöningsvillkoren,

har emellertid icke trott sig nu böra till Riksdagen göra hemställan

om statens och villkorens antagande med de åt utskottets omförmälda

erinringar föranledda ändringar; utan föreställer sig utskottet, att det

definitiva fastslåendet af den för tillämpning först under år 1907 afsedda

staten och bestämmandet af aflöningsvillkoren därvid bör öfverlämnas

till nästkommande års Riksdag, som har att besluta angående

statsutgifterna under år 1907.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Att ifrågavarande aflöningsstat icke nu definitivt fastställes, synes

icke utgöra hinder för bifall till det af Kungl. Maj:t äskade medgifvandet

för professorerna Söderbaum och Eriksson samt inspektören vid landtbruksakademiens

experimentalfält Rhodin att vid öfvergång till befattning

vid centralanstalten i afseende å rätt till ålderstillägg i den nya

befattningen räkna sig till godo anställningstid i nuvarande befattning;

och finner sig utskottet böra förorda ett sådant medgifvande, som torde

underlätta öfvergången till den nya organisationen.

" På grund af hvad sålunda blifvit anfördt. får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen må medgifva, dels att med ingången

af år 1907 må å landtbruksakademiens experimentalfält

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den

i statsrådsprotokollet angifna organisationsplan upprättas

eu centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet.

under villkor att ej mindre befattningarna

såsom agrikulturkemist, växtfysiolog och inspektor

vid landtbruksakademiens experimentalfält

med utgången af år 1906 samt assistentbefattningen

vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska anstalt

efter nuvarande innehafvarens af denna befattning

afgång indragas, än äfven i öfrigt de anslag, hvilka

af Riksdagen under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet

af jordbruk och landtmannanäringar» blifvit

beviljade såväl till uppehållande af den hittills bedrifna

försöksverksamheten vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska

och växtfysiologiska anstalter samt

landtbruksafdelning och till ersättning för de kostnader,

som kunna tillskyndas akademien för afgifvande

till Kungl. Maj:t af anbefallda utredningar ock utlåtanden,

som ock till uppehållande af statens entomologiska

anstalts verksamhet, från och med år 1907

upphöra att utgå, samt att landtbruksakademien utfäster

sig att, så länge akademien innehar experimentalfältet

och försöksverksamheten vid ifrågavarande

centralanstalt upprätthålles med statsmedel, för verksamhetens

bedrifvande upplåta den del af experimentalfältet,

med därå befintliga, för ändamålet erforderliga

byggnader, hvilken för närvarande disponeras

af landtbruksakademiens kemiska och växtfysiologiska

anstalter samt landtbruksafdelning;

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

121

dels ock, att landtbraksakademiens agrikulturkemist,

professorn Henrik Gustaf Söderhamn, och

landtbraksakademiens växtfysiolog, professorn Jakob

Eriksson, vid öfvergång till föreståndarebefattningar vid

centralanstalten, samt inspektören vid landtbraksakademiens

experimentalfält Sigurd Rhodin, därest lian

kommer att öfvergå till öfverassistentbefaftning vid

nämnda anstalt, må i afseende å rätt till ålderstillägg

i de nya befattningarna tillgodoräkna sig enhvar den

tid, han varit i sin nuvarande befattning hos landtbruksakademi

anställd; samt

b) att Kungl. Maj:ts förslag till stat för centralanstalten

äfvensom till villkor och förbehåll för åtnjutande

af de i samma stat upptagna löneförmåner

för närvarande icke må af Riksdagens bifallas.

Fiskerinäringens understöd.

5:o) Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för tillsättande från

och med år 1906 af en tredje fiskeriintendentsbefattning, höja det under

antlagstiteln »fiskerinäringens understöd» uppförda anslag till statens

fiskeriadministration från 16,000 kronor till 20,000 kronor, eller med

4,000 kronor, samt vid bifall härtill höja anslaget till fiskerinäringens

understöd från 60,000 kronor till 64,000 kronor.

I förevarande ärende har departementschefen till ofvan berörda

statsrådsprotokoll under erinran om 1904 års Riksdags beslut angående

stat för statens fiskeriadministration omförmält, hurusom Kungl. Maj:t

den 17 juni samma år fastställt dylik stat samt den 18 därpå följande

november utfärdat, bland annat, reglemente för statens fiskeriintendenter

och bemyndigat landtbruksstyrelsen att vidtaga på denna styrelse

ankommande åtgärder för besättande från och med innevarande år af

fiskeriintendents befattningarna uti de i reglementet omförmälda östra

och västra distrikten. Dessa bägge befattningar hade den 31 december

nästlidna år af Kungl. Maj:t tillsatts.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 22 oktober 1904 hade sedermera

landtbruksstyrelsen anfört, att anledning funnes att antaga, att ytterligare

en fiskeriintendentsbefattning skulle kunna från och med år 1906

erhålla innehafvare, samt hemställt om aflåtande till Riksdagen af profil.

till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 16

Ang. höjning

af anslaget Ull

statens fiskeriadministration.

[6.]

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

A.ng. förstärkning

af arbetskrafterna

å

domänstyrelsens

skogsuf

delning.

[7-]''

position om anvisande från och med sistnämnda år af härför enligt den

fastställda staten erforderliga medel.

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning erinra, hemställer,

att Riksdagen må, för tillsättande från och med

år 1906 af en tredje fiskeriintendentshefattning, höja

det under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd»

uppförda anslag till statens fiskeriadministration från

16,000 kronor till 20,000 kronor, eller med 4,000

kronor, samt vid bifall härtill höja anslaget till fiskerinäringens

understöd från 60,000 kronor till 64,000

kronor.

Domänstyrelsen.

6:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att medgifva,

att i den för domänstyrelsen gällande stat under skogsafdelningen uppfördes

aflöningar till ytterligare tre tjänstemän i första graden (notarier)

med 3,000 kronor för dem hvar, däraf 1,800 kronor i lön, som efter

fem år kunde höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare

500 kronor samt 1,200 kronor, såsom tjänstgöringspenningar, äfvensom

att för sådant ändamål anslaget till domänstyrelsen, nu 94,000 kronor,

måtte höjas till 103,000 kronor, eller med 9,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Vid domänstyrelsens inrättande år 1882 upptogos i den för styrelsen

den 10 november 1882 fastställda stat under styrelsens skogsafdelning

fyra befattningar inom första tjänstegraden, nämligen två notarier, eu.

bokhållare och en revisor, och bestämdes aflöningsförmånerna för hvar

och en af dessa fyra tjänstemän till 3,000 kronor årligen, däraf i lön

1,800 kronor och såsom tjänstgöringspenningar 1,200 kronor, hvarjämte

de samtliga kunna erhålla två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor

att tilläggas lönen.

I underdånig skrifvelse den 15 november 1904 har domänstyrelsen

gjort framställning om vidtagande af åtgärder för anställande af ytterligare

tre tjänstemän i första graden å domänstyrelsens skogsafdelning;

och har styrelsen därvid anfört följande.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

123

Ofvannämda fyra tjänstemän i första graden vore på följande sätt

fördelade på skogsafdelningens tre byråer, nämligen bokhållaren och

revisorn på den byrå, som hade att föredraga frågor rörande utgiftsoch

förvaltningsförslag, kassaredogörelser, disposition af skogsmedel från

ecklesiastika och civila boställen m. in. samt notarierna på hvar sin af

öfriga två byråer. Dessutom hade från början af styrelsens verksamhet

å skogsafdelningen varit inrättade tre amanuenstjänster.

Enligt gällande instruktion för ämbetsverket ålåge det notarierna

att under vederbörande ledamots inseende biträda vid beredning till

föredragning af förekommande mål och med anskaffande af erforderliga

upplysningar, att föra protokoll samt uppsätta utgående expeditioner,

att efter skedd justering låta utskrifva och med sin kontrasignation

förse de utgående expeditionerna, för hvilkas öfverensstämmelse med de

justerade koncepten han ansvarade, samt ombesörja expeditionens behöriga

afsändande.

Revisorn hade att revidera till styrelsen inkomna räkenskaper,

verkställa alla utbetalningar för styrelsen och handhafva dess kassa

samt, i den mån sådant af honom påkallades, biträda vid notariegöromål.

Bokhållaren ålåge att föra styrelsens räkenskaper samt biträda vid

notariegöromål och revision af räkenskaper.

I den utredning, som föregått aflåtandet till 1882 års Riksdag af

nådig proposition angående, bland annat, inrättande af en för förvaltningen

af kronans jordbruksdomäner och statens skogar gemensam

domänstyrelse, hade antalet af de ärenden, som efter frånskiljande af

sådana, som dels lämpligare borde öfverlämnas till underlydande tjänstemän

eller vederbörande föredragande, dels sådana, hvilkas föredragning

i regeln kunde inskränkas till en enkel anmälan, komme att för den

gemensamma styrelsen återstå och erfordra en verklig pröfning, beräknats

till omkring 4,500, af kvilka omkring 3,200 ansetts belöpa på

styrelsens skogsafdelning. Denna beräkning hade i hufvudsak visat sig

riktig. Sålunda utvisade domänstyrelsens arbetsredogörelser, att de till

styrelsens skogsafdelning år 1884 inkomma målen utgjort inalles 3,461

eller, om de mål, som enligt gällande föreskrifter icke föredroges inför

styrelsen, utan afgjordes af föredraganden, nämligen frågor om skogsingenjörernas

verksamhet och ansökningar om utbekommande af handlingar

i afgjorda mål med mera, tillhopa omkring 150, frånräknades,

3,310. Genom jämförelse mellan denna siffra och det under år 1903

till samma afdelning inkomna antal ärenden, 5,139 eller, efter afdrag

för enahanda slags mål, som ofvan nämnts, 4,989, framginge, att målen

på nämnda afdelning ökats med 1,679 eller omkring 50 procent, och

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

detta . ehuru ett ej obetydligt antal ärenden genom skogsstatens nya

organisation af år 1889 öfverflyttats från samma afdelning till den

lokala skogsförvaltningen. Af denna anledning hade visserligen målens

antal minskats under de fem första åren efter 1889, men därefter hade

åter en jämnt fortgående ökning vidtagit, så att ärendena, såsom ofvan

nämnts, år 1903 visat i jämförelse med år 1884 ett med 50 procent

ökadt antal.

Beträffande de inför styrelsen föredragna ärendenas beskaffenhet

vore en del af dem af mer enkel art och kunde med lätthet handläggas.

Till dessa mål vore att hänföra sådana, som rörde den lokala skogspersonalens

anställning, tjänstledighet, transport, afsked, upplåtelse af

bete och slåtter pa kronopark^*, anstånd med afverkning och utdrifning

af å kronoskog snidt virke, utsyning å ecklesiastika skogar för

socknemäns byggnadsskyldighet vid prästgård och kyrka, instrument

öfver ekonomiska besiktningar på skogsstatsboställen, levereringar af

anmärkningsmedel, eu del arfvodesräkningar, byggnads- och odlingsunderstöd

åt skogstorpare, jämkning i förvaltningsförslag med flera

dylika ärenden, uppgående till ett antal af 906, ungefär lika fördelade

på afdelningens tre byråer. Öfriga ärenden däremot kräfde särskild

utredning och loge för handläggningen betydande tid och arbetskrafter

i anspråk. Sättet för diarieföringen hos styrelsen gjorde ock, att i

många fall under ett och samma nummer rubricerades mål från ett

distrikts samtliga revir. Som exempel härpå kunde anföras revirens

förvaltnings-, utgifts- och utsyningsförslag, förslag till de skogsindelningsförrättningar,

dikningsundersökningar, flottledsarbeten med mera, som

skulle inom distrikten under året utföras, de från distrikten i sin helhet

till styrelsens granskning och pröfning årligen inkommande dikningsplaner,

äfvensom revirräkenskaperna och de statistiska redogörelserna.

Hvart och ett af dylika distriktvis behandlade ärenden toge därför

mycken tid i anspråk, enär revirens antal i flera af distrikten vore

ganska stort. Särskild!; kräfde de två sistnämnda slagen af ärenden

en mycket arbete fordrande behandling. Denna grupp af mål, som till

numerären icke _ nämnvärdt ökats, enär allenast ett nytt distrikt tillkommit,

hade likväl medfört för centralämbetsverket väsentligt ökadt

arbete i samma mån, den lokala skogspersonalen förstärkts och denna

personals arbeten å statsskogarna blifvit mer omfattande. Antalet af

andra mål, hvilkas utredning och vidare handläggning, på sätt ofvan

nämnts, kräfde mer tid och arbete, hade däremot varit stadda i jämn

ökning. Till belysande häraf kunde omnämnas, att på grund af nådiga

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

125

remisser afgifna underdåniga utlåtanden och till Eders Kung!. Maj:t

aflåtna underdåniga framställningar under de senaste tjugu åren till

antalet tredubblats eller från 79 år 1884 till 237 år 1903. Kungl. bref

och ämbetsskrifvelser från departementen hade år 1884 varit till antalet

82, men hade år 1903 stigit till 213. De mål, som rörde allmänheten

(enskilda personer, kommuner, korporationer), och hvilkas skyndsamma

handläggning vore önskvärd, hade under samma tidsperiod ökats från

243 till 1,175. Till denna grupp af ärenden hörde målen angående de

i stor skala under senare åren bedrifna markinköpen för kronoparkers

bildande, hvilka mål varit och fortfarande vore mycket arbetskräfvande.

Efter en i vanliga fall tidsödande utredning och skriftväxling hade

knappast en femtedel af inkomna anbud om egendomsförsäljningar

kunnat underställas Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Inköpen, som under

åren 1883—1897 uppgått till omkring 713 och omfattat 104,881,14

hektar för en sammanlagd köpeskilling af 4,524,182,5 8 kronor, hade

under åren 1898—1903 utgjort 120 om tillhopa 170,436,28 hektar för

11,452,603,14 kronor. Under dessa senare sex åren hade behandlats

617 inköpsmål, ehuru efter utredning allenast 120 föranledt till afslutande

af köp för kronans räkning.

För fullständigande af jämförelsen förtjänade äfven att nämnas,

att i styrelsens hufvudbok redovisats:

år 1884 inkomster: 2,326,028,05 kronor

„ 1903 „ 9,949,193,28 „

,, 1884 utgifter: 915,696,59 ,,

„ 1903 „ 2,986,572,13

antalet verifikationsfolier till hufvudboken hade utgjort:

år 1884 ....... 13,338

„ 1903 ....... 54,613.

Visserligen ansåge styrelsen, att ett ämbetsverks arbetsbörda ej

fullt kunde bedömas endast efter antalet diarieförda mål, men med

hänsyn till den af styrelsen lämnade utredningen om såväl målens

beskaffenhet i allmänhet och sättet för diarieföringen af vissa för

skogarnas förvaltning viktiga ärenden, som ock huruledes ökningen

gestaltat sig inom olika grupper, ansåge styrelsen obestridligt framgå,

att arbetsbördan inom styrelsens skogsafdelning i hög grad ökats.

Denna efter hand inträdda ökning i arbetet kunde ej antagas

bero af tillfälliga förhållanden, utan vore en naturlig följd af den

utveckling, hvari statens skogsväsen, liksom statens öfriga teknisktekonomiska

förvaltningsgrenar, befunne sig. Näringslifvets framsteg i

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

allmänhet, särskilt de träkonsnmeraiide industriernas och ej minst de

förbättrade kommunikationerna samt en i det hela däraf framkallad

lifligare efterfrågan och afsättning af allehanda slag af skogsalster,

funne styrelsen hafva återverkat på skogshushållningen och beredt

möjligheter och tillfällen till ett verksammare ingripande för vården

om statsskogarna. Genom inköp af enskilda skogsmarker, medelst

afvittringsåtgärder och inlösen af stockfångstprivilegier hade kronoparkernas

areal, som år 1882, då staten för domänstyrelsen fastställts,

utgjort 2,324,675 hektar, numera nära fördubblats. Deras areal hade

nämligen vid 1903 års slut uppgått till i rundt tal 4,569,000 hektar.

Då af de inköpta egendomarna — i allt 275,317,4 2 hektar vid

1903 års slut — omkring 22,000 hektar utgjordes af inägor, följde

häraf att, ehuru en mindre del af inägojorden åter afyttrats, förvaltningsbestyren

vid dessa jordbruksegendomar medförde mycket arbete,

fördelade som dessa i allmänhet vore å eu mängd mindre gårdar

och torp till ett antal af omkring 2,300. Denna del af förvaltningen

tillväxte oafbrutet i samma mån inköpen fortginge och en de!

kronodomäner vid arrendeledighet antingen helt afsattes till kronopark

eller deras utmarker med därå varande torp från arrendet undantoges

för att ställas under skogsstatens förvaltning. Utom arrendevillkorens

bestämmande för dessa små jordbrukslägenheter förekomme oupphörligen

byggnadsfrågor, granskning af syneinstrument samt däraf föranledda

åtgärder, och detta oaktadt styrelsen under de senare åren sökt minska

centralverkets arbete i detta hänseende genom att öfverlämna till

vederbörande öfverjägmästare att afgöra eu del ärenden, såsom själfva

afslutandet af arrendekontrakt, deras transportering, frågor om reparationers

verkställande inom en viss gräns emot afdrag å arrendet,

med mera.

Ifrågavarande allt mer omfattande arbeten för statsskogarnas vård

hade ock tid efter annan under sist nämnda tidsperiod nödvändiggjort

en väsentlig förstärkning i den såväl ordinarie som extra lokala skogspersonalen.

Tydligt vore, att för styrelsens skogsafdelning, som hade

att handlägga ärenden rörande statens skogsväsen, häraf måste följa

ett i betydlig mån ökadt arbete, som icke kunde antagas framdeles

komma att minskas. Arbetsbördan för denna afdelnings nuvarande

arbetskrafter hade därför blifvit allt mer betungande. En del ärenden

hade icke kunnat inom'' önskvärd tid handläggas, och antalet oafgjorda

mål hade årligen växt.

Styrelsen hade också nödgats tid efter annan anmäla behofvet af

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

127

tillskott i ämbetsverkets anslag till extra biträden. Allt sedan år 1891

hade sålunda efter årligen förnyad framställning anvisats medel för

anställande under viss tid af året af en extra revisor till och med år

1900, hvarefter sagda belopp utgått från ett af Riksdagen årligen från

och med sistnämnda år anvisadt extra anslag till amanuenser och extra

biträden å domänstyrelsens skogsafdelning. Styrelsen hade nämligen i

underdånig framställning den 25 oktober 1899 framhållit, att dess skogsafdelning

ej utan eftersättande af eu del för administrationen viktiga

arbeten kunde undvara ett ökadt anslag till amanuenser, och hade styrelsen

beräknat, att under dåvarande förhållanden behofvet i detta afseende

skulle kunna fyllas genom anställande af ytterligare tre amanuenser

under förutsättning likväl, att arfvodet för såväl dessa nya befattningar

som de förutvarande tre amanuensbefattningarna, af hvilkas innehafvare

två förut åtnjutit 1,500 kronor hvardera och den tredje 1,200 kronor,

bestämdes till 2,000 kronor för hvar och eu. På Eders Kungl. Maj:ts

i anledning häraf till 1900 års Riksdag gjorda framställning hade Riksdagen

förklarat sig väl hafva funnit det högre amanuensarfvodet vara

betingadt af den omständigheten, att amanuenser å skogsafdelningen,

för hvilkas kompetens fordrades forstlig sakkunskap, ej kunde beräkna

att genom tjänstgöring äfven inom andra ämbetsverk i hufvudstaden

förvärfva ytterligare bidrag till bestridande af lefnadskostnaderna, men

att häraf äfven följde, att amanuenser å skogsafdelningen kunde ägna

mer tid åt arbetet, hvadan Riksdagen visserligen medgifvit, att amanuensaflöningen

finge ökas till 2,000 kronor, men att antalet skulle begränsas

till fyra, genom hvilket Riksdagens beslut arbetskrafterna på skogsafdelningen

alltså ökats med allenast en amanuens i stället_ för af

styrelsen begärda tre.

Erfarenheten inom ämbetsverket under dessa senare år hade nogsamt

ådagalagt, att behofvet af ökade arbetskrafter på styrelsens skogsafdelning

ej härigenom blifvit fylldt. Men då det numera erfordrades

ökade arbetskrafter ej endast vid de enklaste göromålen, såsom vid

kollationering eller vid expediering af uppsatta och justerade ärenden

eller vid uppsättande af enklare mål af i det föregående angifven

beskaffenhet, utan äfven vid beredandet till föredragning af de viktigare

ärendena, hvilkas antal högst betydligt ökats och hvarigenom behofvet

af med dylikt arbete fullt förtrogna och skickliga tjänstemän gjort sig

högeligen kännbart, hade styrelsen för sin del numera kommit till den

uppfattningen, att något större gagn icke kunde tillföras arbetet inom

skogsafdelningen genom förstärkning af den extra personalen. Oaktadt

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

det något förhöjda arfvodet åt amanuenserna hade det nämligen visat

sig omöjligt att under någon längre tid fästa vid amanuenstjänstgöringen

i centralämbetsverket för det praktiska skogs,yrket utbildade personer.

Efter en kortare tid plägade desse, såsom naturligt vore, söka att i den

praktiska utöfningen af sitt yrke vinna en bättre utkomst, än hvad

amanuensbefattning i centralämbetsverket kunde erbjuda. Styrelsen

ansåge därför, att en ökning af den ordinarie personalen vore den enda

utvägen, hvarigenom skogsafdelningens kännbara behof af förstärkning

i dess arbetskrafter kunde på ett tillfredsställande sätt af hjälpas. En

sådan förstärkning i arbetskrafterna för uppehållande på ett nöjaktigt

sätt af göromålen å denna afdelning erfordrades i lika mån å hvar

och en af de tre byråerna och borde därför ytterligare en fast anställd

tjänsteman i första graden tillföras hvarje byrå. Endast därigenom

syntes ärendena kunna i god tid och med noggrannhet handläggas.

Slutligen har styrelsen framhållit, att, med tillämpning af nuvarande

aflöningsförmåner, för tre notariers anställande erfordrades en

ökning i det bestämda anslaget till domänstyrelsen af 9,000 kronor.

Under förutsättning af bifall härtill skulle emellertid det extra anslaget

af 750 kronor till den af styrelsen i det föregående omförmälda, för

viss del af året afsedda extra revisorstjänstgöringen icke vidare blifva

behöfligt.

På sätt domänstyrelsen i sin nu omförmälda skrifvelse framhållit,

hafva, under den tid styrelsen varit i verksamhet, göromålen å styrelsens

skogsafdelning så tillväxt, att afdelningen, för ärendenas handläggning

inom skälig tid, är i stort behof af förstärkning i dess nuvarande

arbetskrafter.

I detta sammanhang torde det tillåtas mig erinra därom att —

sedan domänstyrelsen, med anmälan att på grund af det i väsentlig

grad ökade arbetet å styrelsens skogsafdelning kostnaderna för renskrifning

å samma afdelning år från år stigit och under nästlidna år

beräknats komma att uppgå till så högt belopp, att till följd häraf al

det å styrelsens stat uppförda bestämda anslaget till »vikariatsersättning,

arfvoden för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser och extra

biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader», 22,300 kronor, jämte

det på extra stat alltsedan år 1901 anvisade beloppet »till arfvoden

åt amanuenser och extra biträden å styrelsens skogsafdelning», 6,100

kronor, ett alltför ringa belopp blefve öfrigt till utdelning såsom ersättning

för arbete, som af styrelsens extra tjänstemän utförts, i underdånighet

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

129

anhållit, att till betäckande af utgifter, som styrelsen enligt skälig

beräkningsgrund ansåge vara för sistnämnda ändamål oundgängliga,

till styrelsens förfogande måtte, utöfver hvad styrelsen för sådant ändamål

disponerade, anvisas det därför erforderliga beloppet, utgörande

enligt inom styrelsen verkställd beräkning 1,650 kronor — Eders Kungl.

Maj:t genom nådigt bref den 16 december nästlidna år bemyndigat

domänstyrelsen att af det till styrelsens disposition ställda reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet använda ett belopp af 1,650 kronor till gäldande af kostnader

för renskrifning under år 1904 å styrelsens skogsafdelning.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t, med anledning af utaf domänstyrelsen

gjord anmälan därom, att de till styrelsens disposition stående

medel ej lämnade tillgång till anställande under eu del af innevarande

år af en extra revisor, genom nådigt beslut den 31 december nästlidna

år måst för sådant ändamål ställa till styrelsens förfogande ett belopp

af 750 kronor, hvilka anvisats att utgå från nionde hufvudtitelns anslag

till extra utgifter.

Anordningar, sådana som de nu omförmälda, lära emellertid icke

åter böra ifrågakomma.

Anlitandet af förenämnda reservationsanslag för bestridande af

renskrifningskostnader å domänstyrelsens skogsafdelning måste naturligen

betraktas såsom en tillfällig nödfallsutväg, och anslaget till extra

utgifter är så hårdt anlitadt för utgifter af beskaffenhet att icke kunna

af andra medel gäldas, att därifrån för framtiden icke kan beredas

bidrag för nu ifrågavarande ändamål.

Jag anser därför ock nödvändigt, att framställning nu göres hos

Riksdagen i syfte att bereda tillgång till erforderlig ökning i arbetskrafterna

ä domänstyrelsens skogsafdelning. På sätt styrelsen redan

erinrat, har denna fråga så nyligen som år 1900 varit underställd

Riksdagens pröfning, i det Eders Kungl. Maj:t föreslog nämnda års

Riksdag att till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens

skogsafdelning på extra stat för år 1901 bevilja ett anslag

af 10,100 kronor, hvarmed åsyftades, bland annat, att möjliggöra en

ökning af amanuensernas å nämnda afdelning antal från 3 till 6. Riksdagen

fann emellertid antalet kunna begränsas till 4 och nedsatte i

följd häraf det begärda anslaget till 6,100 kronor, hvilket belopp äfven

sedermera årligen anvisats å extra stat och af domänstyrelsen uti

underdånig skrifvelse den 10 oktober 1904 äskats jämväl för år 1906.

Det kunde under nu anförda förhållanden onekligen anses ligga

jBill. till RiJcsd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets yttrande.

närmast till hands att återupptaga 1900 års, af Riksdagen endast

partiellt bifallna förslag i ämnet och sålunda söka bereda medel för

ytterligare ökning af amanuensantalet. Hvad domänstyrelsen anfört

såväl i fråga om beskaffenheten af de ärenden, för hvilkas handläggning

en förstärkning af arbetskrafterna å skogsafdelningen är särskilt angelägen,

som ock angående svårigheten att å amanuensbeställningarna

kunna under någon längre tid kvarhålla med de nödiga fackinsikterna

utrustade personer, synes mig emellertid innebära fullt giltiga skäl för

att de nya arbetskrafter, som måste beredas styrelsen, sättas på ordinarie

stat. Med hänsyn till den utredning, styrelsen lämnat angående stegringen

i göromål å skogsafdelningen, och då denna stegring i ungefär

lika grad synes betunga afdelningens tre olika byråer, är jag ense

med styrelsen därom, att ytterligare en första gradens tjänsteman (notarie)

bör å hvarje af dessa byråer anställas.

Förutsatt att hvad jag i anslutning härtill går att föreslå vinner

bifall, vill det emellertid synas mig, som om styrelsens behof af arbetskrafter

å skogsafdelningen blefve så väl tillgodosedt, att antalet amanuensarfvoden

å samma afdelning bör kunna utan olägenhet åter

minskas till 3, och enligt hvad styrelsen själf upplyst skulle behofvet

af en extra revisor under viss del af året bortfalla. Då vidare af

de nytillkommande ordinarie tjänstemännen naturligen bör kunna fordras

en betydligt intensivare tjänstgöring och följaktligen äfven en vida

större arbetsprodukt än af motsvarande antal amanuenser eller extra

biträden, böra styrelsens utgifter för extra biträden å skogsafdelningen

komma att genom den föreslagna anordningen väsentligen minskas.

Under sådana förhållanden tvekar jag under angifna förutsättning icke

att föreslå, att det nu utgående extra anslaget å 6,100 kronor till arfvoden

åt amanuenser och extra biträden å nämnda afdelning för år 1906

nedsättes med 2,750 kronor, motsvarande arfvode till eu amanuens

samt kostnaden för extra revisorn, och sålunda bestämmes till 3,350

kronor. Till denna fråga torde jag emellertid få vid behandlingen af

de extra anslagen under denna hufvudtitel återkomma.

Då omreglering af löneförhållandena m. m. vid domänstyrelsen

innefattas i det uppdrag, som lämnats åt den för afgifvande af förslag

rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden

tillsatta kommitté, och då uppförande å ordinarie stat af

tre nya tjänster inom nämnda styrelse möjligen skulle kunna försvåra

genomförandet af den anordning af befattningarna inom ämbetverket,

som kan komma att med anledning af kommitténs förslag beslutas,

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

131

liar utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka hvad Kungl. Maj:t i

berörda hänseende föreslagit. Den förebragta utredningen gifver emellertid

vid handen, att en förstärkning af arbetskrafterna å domänstyrelsens

skogsafdelning är af behofvet påkallad och att för sådant ändamål å

hvar och en af afdelningens tre byråer måste kunna påräknas arbete

af ytterligare en första gradens tjänsteman. Med anledning häraf synas

å extra stat böra uppföras arfvoden till tre nya notarier inom domänstyrelsen

med tillsammans 9,000 kronor.

Med erinran att, genom beviljande af omförmälda arfvoden åt

tre nya notarier, det nu utgående extra anslaget å 6,100 kronor till

arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning

kan nedsättas med 2,750 kronor till 3,350 kronor, får utskottet,

som i punkt 40 här nedan gör framställning om nämnda anslags beviljande,

hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen, till arfvoden åt

tre tjänstemän i första graden (notarier) i domänstyrelsens

skogsafdelning med 3,000 kronor för dem

hvar, på extra stat för år 1906 beviljar ett belopp

af 9,000 kronor.

Skogsväsendet.

7:o) Kung]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att

dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytterligare 35 A”?t

kronojägare samt för detta ändamål höja bestämda anslaget för skogsstaten

från dess nuvarande belopp, 645,608 kronor, med 31,600 kronor

till 677,208 kronor;

dels medgifva, att det kronojägare tillkommande ålderstillägg å

100 kronor måtte från och med år 1906 ingå i kronojägarnes aflöning

såsom lön i stället för såsom tjänstgöringspenningar;

dels höja bestämda anslaget till statens skogsläroverk från dess

nuvarande belopp, 55,000 kronor, med 3,800 kronor till 58,800 kronor,

så att anslaget till skogsväsendet erhölle följande uppställning:

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

bestämdt anslag:

för skogsstaten ....................... kronor 677,208: —

» statens skogsläroverk » 58,800:— kronor 736,008: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarpersonal ................................. kronor 100,000: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervis
n

i ngen ........................... kronor 6,500: —

» kronoskogarnas förvaltning

och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet

................................. » 1,599,792: — » 1,605,392: —

summa kronor 2,441,400: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet

skulle ökas med 35,400 kronor;

dels medgifva, att för uppehållande af statens skogsskolors äfvensom

skogsskolans vid Skogshåll verksamhet måtte utöfver af Riksdagen

förut anvisade medel, af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet enligt de i

statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 14 januari 1905 angifna

grunder användas under år 1905 högst 12,800 kronor och från och

med år 1906 årligen högst 16,850 kronor;

dels medgifva, att från och med innevarande år finge för tjänstgöring

i de delar af landet, där lagen angående vård af enskildas

skogar och nådiga förordningen angående skogsvårdsstyrelser icke ägde

tillämpning, anställas en skogsingenjör med enahanda ersättning, som

förut varit för skogsingenjör bestämd, dock ej öfver 3,300 kronor

om året;

dels och godkänna det i berörda statsrådsprotokoll intagna förslaget

till ny stat för den förstuga försöksanstalten äfvensom medgifva, att

den nya staten finge tillämpas från och med ingången af innevarande

år;

samt att medgifva, att rätt till tj anstår sberäkning för åtnjutande

af ålderstillägg måtte tillkomma dels direktör vid skogsinstitutet för

den tid, hvarunder han innehaft befattning såsom öfverjägmästare, dels

öfverjägmästare för den tid, under hvilken han varit direktör för skogs
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

133

institutet, dels ock lektor vid skogsinstitutet för den tid, hvarunder

han varit jägmästare eller innehaft befattning såsom föreståndare för

statens skogsskola eller underlärare vid Ombergs skogskola.

I förevarande ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»För skogsväsendet äro å ordinarie stat för innevarande år uppförda

dels bestämdt anslag:

för skogsstaten........kronor 645,608: —

., statens skogsläroverk . . „ 55,000: ——

dels förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarpersonal..............

dels reservationsanslag:

till enskilda skogsundervis
ningen.

........kronor 5,600: —

,, kronoskogarnas förvaltning

och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet

........ „ 1,599,792: —

tillsammans kronor 2,406,000: — I

I underdånig skrifvelse den 10 oktober 1904 angående anslags- Anslaget

behofvet för år 1906 har domänstyrelsen, hvad först angår det bestämda fs? skogsstaten.

anslaget för skogsstaten, ifrågasatt eu höjning af samma anslag med

31,600 kronor för anställande af ytterligare 35 kronojägare.

Redan i underdånig skrifvelse den 1 november 1897 framhöll domänstyrelsen

behofvet af eu ökning i kronojägarnes antal, hvilken

ökning då beräknades till 51 kronojägare i de sex norra länen, 1 i

Värmlands län och 14 i de öfriga länen eller sammanlagdt 66 kronojägare.

Denna styrelsens skrifvelse anmäldes inför Eders Kungl. Maj:t

den 14 januari 1898, men föranledde icke någon framställning till

Riksdagen i det i skrifvelsen afsedda syfte, utan undansköts, enligt hvad

dåvarande chefens för finansdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för nämnda dag gifver vid handen, frågans

slutliga afgörande i afvaktan på resultatet af den utaf Eders Kungl.

Maj:t år 1896 tillsatta skogskommitténs arbeten. Sedan bemälda kommitté

afgifvit sitt betänkande, gjorde domänstyrelsen uti underdånig

krifvelse den 25 november 1899 ånyo framställning om ökning af

kronor 700,608: —

,. 100,000: —

„ 1,605,392: —

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

antalet kronojägare och framlade därvid förslag till anställande af 97

nya kronoj ägare, af Indika 83 skulle få sin verksamhet förlagd inom

de sex norra länen och Värmland samt 14 i det öfriga landet. Såsom

anledning till denna ökning framhöll styrelsen i samma skrifvelse liksom

i sin nyssberörda skrifvelse af den 1 november 1897 statsskogsväsendets

starka utveckling, som påkallade eu väsentlig förstärkning i

personalen ej allenast i de norra orterna, där kronojägarpersonaleu vid

näst föregående reglering till antalet bibehållits oförändrad, utan äfven

i öfriga delar åt landet, där nämnda personal vid sistberörda reglering''

förstärkts med 52 kronojägare. Styrelsen framhöll vidare, dels att i

de norra länen, sedan kronoskogarna dåmera i de flesta lappmarkssocknar

erhållit bestämda gTänser, krafvet på en ordnad och fullt verksam

tillsyn såväl i fråga om skogarnas fredhållning som ock beträffande

afverkningen och de särskilda arbeten, såsom skogsodling, hyggesrensning,

markberedning, dikning, flottledsrensning in. m., Indika genom

skogsförvaltningens försorg utfördes, ej längre kunde undanskjutas, och

att erfarenheten visat, att en sådan tillsyn icke vunnes genom tillfälliga

bevakare, utan kräfde inom hvarje revir en stam af fast anställda

kronojägare, dels ock, hvad de sydligare länen beträffade, att till följd

af betydande skogsmarksinköp extra kronojägare mot arfvode från

reservationsanslaget, i det närmaste motsvarande ordinarie kronojägares

aflöning, hade mast anställas på åtskilliga af de nybildade kronoparkerna,

hvarjämte inom eu del revir de ökade göromålen å förut varande

statsskogar erfordrade större personal.

Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts till 1900 års Riksdag aflåta

nådiga proposition, däruti förordats den sålunda af domänstyrelsen

föreslagna ökningen i kronojägarnes antal, anförde emellertid Riksdagen

i skrifvelse den 9 maj 1900, att Riksdagen föreställt sig, att

antalet af de för de sex norra länen och Värmland afsedda nya kronojägarbefattningarna

skäligen borde kunna i någon mån begränsas, och

att ett sammanlagdt antal af 66 nya kronojägare borde kunna antagas

för det dåvarande tillfredsställa behofvet af ökad ordinarie bevakningspersonal

i dessa delar af riket. Då Riksdagen ansåge sig böra biträda

förslaget om anställande af begärda 14 nya kronojägare i de öfriga

länen, beviljades alltså aflöning för tillsammans 80 nya kronojägarbefattningar.

Domänstyrelsen bär i sin nu gjorda framställning anfört, att de

skål, som år 1899 föranledt styrelsen att begära inrättandet af 17 nya

kronjägarbefattningar utöfver de beviljade, kvarstode oförändrade, och

att sedan dess ytterligare tillkommit nya kraf på skogspersonal, hufvud
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

135

sakligen föranledda af markinköp för bildande af kronoparker — efter

år 1899 både inköpts mer än 82,400 hektar — jämte skogsområdens

undantagande från arrenden och ställande under skogsstatens omedelbara

vård och förvaltning vid förnyade upplåtelser af statens utarrenderade

domäner. Bevakningspersonalens ökning hade däraf blifvit en oundviklig

följd, och hade därför måst, förutom förberörda 17, efter

hand ytterligare anordnas provisoriska bevakningstrakter med extra

kronojägare, Indika från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning

m. in. åtnjutit årsarfvoden, nära nog motsvarande ordinarie

kronoj ägares aflöning.

Ett dylikt provisorium kunde emellertid icke anses lämpligt, helst

behofvet af bevakare ingalunda kunde komma att i framtiden minskas,

hvarför styrelsen — med behörig hänsyn därtill, att vid vissa större

egendomars förvärfvande några af där förut varande skogvaktare, b vilka

till följd af deras föregående väl vitsordade tjänstgöring fått kvarstanna

såsom extra kronojägare, ej borde öfverflyttas till ordinäre stat, utan på

extra stat bibehållas af den anledningen, att deras mer framskridna ålder ej

skulle göra dem pensionsberättigade förrän vid så hög ålder, att deras arbetskraft

antagligen långt förut blifvit förbrukad — funne sig böra föreslå

inrättande af tillsammans 35 nya ordinäre kronoj ägartjänster, däraf

18 i de sex norra länen och Värmland samt 17 i landets öfriga delar.

Hvad först angår de af domänstyrelsen nu föreslagna nya 18

kronojägarbefattningarna i de sex norra länen och Värmland, finner jag

mig kunna hänvisa till den utredning, domänstyrelsen lämnat uti sina

omförmälda skrivelser den 1 november 1897 och den 25 november

1899, för hvilkas innehåll finnes utförligt redogjordt i det statsrådsprotokoll

öfver finansärenden, som åtföljde Eders Kungl. Maj:ts till 1900

års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd

och behof.

Visserligen ansåg nämnda års Riksdag, beträffande de af Eders

Kungl. Maj:t då föreslagna nya kronojägarbefattningarna, att antalet

sådana för de sex norra länen och Värmland afsedda nya befattningar

skäligen borde kunna i någon mån begränsas, och att, därest den i 1897

års fullt utarbetade förslag upptagna ökningen med 52 kronoj ägare,

51 i de sex norra länen och 1 i Värmland, toges till utgångspunkt

och därtill lades det antal nya kronojägare, som på grund af den

nya revirindelning, hvilken blefve en följd af Riksdagens år 1900

fattade beslut om inrättande af 14 nya j ägmästarbefattningar, och inköpta

skogsmarker kunde befinnas erforderlig, och som Riksdagen

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

beräknat till 14, ett sammanlagdt antal af 66 nya kronojägare borde

kunna antagas för det dåvarande tillfredsställa behofvet af ökad ordinarie

bevakningspersonal i dessa delar af riket. Fem år hafva emellertid

förflutit sedan detta uttalande gjordes, och det af domänstyrelsen

nu föreslagna antalet nya kronojägare för nämnda delar åt landet öfverstiger

icke det, som af 1900 års Riksdag afslogs, med mer än 1, hvadan

en framställning till Riksdagen i enlighet med styrelsens förslag i nu

ifrågavarande afseende icke kan anses annat än som ett förnyande af

1900 års proposition i den del, densamma ej vann Riksdagens bifall.

Härför synas mig också fullgoda skäl tala. Den af Riksdagen är

1900 beviljade ökningen har nämligen otvetydigt visat sig icke vara

tillräcklig att fylla det då förefintliga behofvet af ordinarie bevakningspersonal

inom nu ifrågavarande delar af landet, och under den femårsperiod,

som förflutit, efter det berörda ökning ägde rum, har behofvet

af vtterligare ökning af samma personal icke blott utöfver den af

Riksdagen år 1900 beviljade, utan äfven utöfver den af domänstyrelsen

då begärda ökningen allt mer och mer gjort sig gällande. Efter år

1899 har, såsom domänstyrelsen erinrat, en betydande areal skogsmark

för statsverkets räkning inköpts, omfattande, enligt mig från styrelsen

i dagarna lämnad uppgift, 84,184: -2 o hektar. Af denna nyförvärfvade

areal belöpa 19,136: 7 7 hektar å de sex norra länen och Värmland.

Med hänsyn härtill äfvensom till den allt starkare intensitet, hvarmed

statens skogsdrift numera skötes, kan jag icke finna annat, än att till

stöd för den af domänstyrelsen gjorda framställningen om ökning af

krono]ägarantalet i de norra länen och i Värmland tala skäl; hvilkas

befogenhet icke kan underkännas.

Beträffande därefter styrelsens förslag om inrättande af 17 nya

kronojägarbefattningar i de öfriga delarne af riket, är behofvet häraf

föranledt af den betydande ökning af de under skogsstatens omedelbara

vård och förvaltning ställda skogsmarksarealer, som under senare

år ägt rum. Sålunda är o af den efter år 1899 inköpta skogsmarken

65,047: 4:; hektar belägna inom dessa delar af landet, och därjämte

hafva under samma tid betydliga skogsområden, som förut

varit utarrenderade, ställts under skogsstatens omedelbara vård och

förvaltning. Uppenbart är, att på grund af dessa förhållanden behof

af en ökning af den bevakande ordinarie personalen uppstått och

blifvit alltmer trängande, särskildt inom de revir, där de under de

senaste åren nyinköpta eller under skogsstatens omedelbara vård och

förvaltning ställda markerna äro belägna. Vid fördelning ensamt af

det nyköpta areal området på 17 bevakningstrakter utfås en medelareai

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

137

för bevakningstrakt af öfver 3,800 hektar, hvithet, då, såsom här

är fallet, fråga är om mellersta och södra Sverige, tydligen måste betecknas

såsom högst afsevärdt. Att märka är visserligen, att i sammanhang

med de nya ordinarie kronojägarnes anställande en del jämkningar

uti förutvarande mindre bevakningstrakters omfattning torde

kunna äga rum, så att medelarealen för de nya måhända ej kommer

att fullt uppgå till den nyss angifna, men å andra sidan lär densamma

ej kunna i afsevärd grad nedbringas, då vid ofvan gjorda beräkning

hänsyn ej tagits till de från utarrenderade kronoegendomar afskilda

områden. Det synes mig under sådana förhållanden påtagligt, att den

af domänstyrelsen för ifrågavarande delar af landet begärda ökningen

i antalet kronoj ägare i och för sig fullt motiveras af den ökade

arealen statsskogar inom samma landsdelar.

För att ytterligare förvissa mig, huruvida icke, med afseende å de

lokala förhållandena, skulle kunna med inrättandet af en eller annan af

de nya befattningarna någon tid anstå, har jag tagit del af de från

skogsförvaltningarna till domänstyrelsen inkomna framställningar i ämnet

och de beräkningar, som legat till grund för domänstyrelsens förslag;

och har jag därvid funnit fullgoda skäl tala för anställandet af en hvar

af de nya ordinarie kronoj ägarne, af hvilka 2 äro afsedda för Bergslagsdistriktet,

4 för Östra distriktet, 4 för Yästra distriktet, 3 för Smålands

distrikt och 4 för Södra distriktet.

Förutom de skäl, jag nu anfört för bifall till domänstyrelsens

förslag om inrättande af 35 nya kronojägarbefattningar, vill jag påpeka,

att med den alltjämt fortgående utvecklingen af skogsväsendet och

ökningen af statsskogarnas areal det förefintliga behofvet af ordinarie

bevakningspersonal allt framgent måste kvarstå oförminskadt, och att

den utväg, som nu måst anlitas för behofvets tillfälliga fyllande eller

anordnande af provisoriska bevakningstrakter med extra bevakningspersonal,

naturligtvis icke kan anses vara i längden tillfredsställande.

Äfven om den af domänstyrelsen nu ifrågasatta ökningen af den

ordinarie bevakningspersonalen vidtages, lär anlitande af extra skogspersonal

för kronoskogarnes behöriga skötsel och vård äfven framdeles

blifva nödigt, om också naturligen icke i samma utsträckning som hittills

varit fallet.

För bedömande af den ökning i kostnad, som genom det föreslagna

inrättandet af 35 nya kronoj ägarbefattningar skulle för statsverket

uppkomma, tillåter jag mig erinra, att enligt den af 1889 års

Riksdag för kronoj ägarne antagna stat med däri vid 1900 års Riksdag

vidtagna ändringar kronojägarnes aflöningsförmåner äro:

Blh. till RiJcsd, Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

[

Summa, j

1 i de sex norra länen och

i Värmlands län...............

400

400

1 '' ''

800

i öfriga delar af landet ...

400

300

700

| Där boställslägenj

het saknas, utgår

\ hyresersättning

(med 100 kronor.

Krono]ägande ,i de sex norra länen samt i Värmlands län äga dessutom

uppbära 100 kronor i respenningar, ocli enligt 1900 års Riksdags

medgifvande kunna kronojägarne efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring

komma i åtnjutande af ett ålderstillägg å 100 kronor, att anses

såsom tjänstgöringspenningar.

Då, enligt hvad domänstyrelsen meddelat, boställslägenheter val

efter hand antagligen skulle kunna iordningställas åt en- del af nu

ifrågasatta nya kronojägare, men hyresersättnings utgående till en början

måste beräknas för samtliga, skulle alltså för 18 kronojägare i de

sex norra länen och i Värmland erfordras 18,000 kronor och för 17

kronojägare i öfriga delar af landet 13,600 kronor eller tillhopa 31,600

kronor, med hvilket belopp styrelsen jämväl, såsom nämnts, föreslagit,

att bestämda anslaget till skogsstaten nu skulle ökas.

Under förutsättning af bifall härtill, skulle emellertid, enligt hvad

jag från domänstyrelsen inhämtat, följande från reservationsanslaget till

kronoskogarnas förvaltning m. in. nu utgående arfvoden till extra kronojägare

kunna indragas, nämligen:

årsarfvoden å 800 kronor till 4- extra kronojägare

i norra landet........kronor

årsarfvoden å 900 kronor till 10 extra kronojägare

i norra landet........,,

årsarfvoden å 1,000 kronor till 4 extra kronojägare

i norra landet . . . . ... . „

årsarfvoden å 500 kronor till 4 extra kronojägare

i södra landet.......... ,,

årsarfvoden å 600 kronor till 3 extra kronojägare

i södra landet....... .. . . ,,

årsarfvoden å 700 kronor till 7 extra kronojägare

i södra landet...... . . . . ,,

årsarfvoden å 800 kronor till 3 extra kronojägare

i södra landet ...........

3,200

9.000

4.000

2.000

1,800

4,900

2,400 27.300

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

139

Den ökning i statsverkets utgifter för kronoskogarnas förvaltning,

som skulle föranledas genom de ifrågasatta 35 nya kronojägarnes anställande,

skulle sålunda icke blifva synnerligen afsevärd i förhållande till

de betydande fördelar för skogsskötselns rätta bedrifvande, som häraf

måste antagas kunna förväntas, detta likväl under förutsättning att,

såsom domänstyrelsen äfven framhållit, vid de nya befattningarnas tillsättande

behörig hänsyn tages därtill, att de förutvarande skogvaktare,

hvilka vid vissa större egendomars förvärfvande fått kvarstå såsom

extra kronojägare, ej öfverflyttas å ordinarie stat, då de uppnatt den

ålder, att deras arbetskraft antagligen skulle blifva förbrukad, innan

de blifvit pensionsberättigade.

På grund af hvad jag nu anfört och under åberopande i öfrigt

af de utaf domänstyrelsen till stöd för dess förevarande underdåniga

framställning* framlagda skäl, får jag således för min del förorda anställande,

på sätt styrelsen begärt, af 35 nya ordinarie kronojägare

med tjänstgöring, 18 i de sex norra länen och Värmland samt 17 i

landets öfriga delar.

I detta sammanhang anhåller jag att få för Eders Kung!. Maj:t

anmäla en utaf 223 af landets kronojägare hos Eders Kungl. Maj:t gjord

framställning om vidtagande af sådan åtgärd, att den kronojägare

efter afskeds erhållande tillkommande pension, nu 400 kronor, måtte

bestämmas till 600 kronor, hvilken pensionsförhöjning påkallades af

omöjligheten för en pensionerad kronojägare att kunna nödtorftigt

uppehålla sig å det nuvarande pensionsbeloppet. Den sålunda ifrågasatta

pensionsförhöjningen hafva sökandena ansett lämpligen kunna ernås

därigenom, att förhållandet mellan kronojägares tjänstgöringspenningar

och1 lön ändrades därhän, att af dessa aflöningsförmåners totalbelopp

fjärdedelen — i stället för, såsom nu vore händelsen för den kronojägare,

hvilken hunnit intjäna ålderstillägget, hälften — räknades såsom

tjänstgöringspenningar och återstoden såsom lön; hvarjämte, såsom

ytterligare skäl för den sålunda föreslagna förändringen i de olika

aflöningsförmånernas inbördes förhållande, åberopats den bekymmersamma

ställning, hvari en kronojägare, som under sin tjänstetid råkat

insjukna, försattes, därigenom att han under sjukdomen måste till sin

vikarie afstå halfva aflöningsbeloppet.

Öfver denna framställning hafva infordrade underdåniga utlåtanden

afgifvits den 10 maj 1904 af domänstyrelsen och den 15 septembersamma

år af statskontoret.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Domänstyrelsen anför, att det med den senare tidens ökade lefnadskostnader

icke torde kunna bestridas, att ett belopp af 400 kronor

ställde sig för en pensionerad kronojägares uppehälle, äfven om lian

vore utan familj, väl knappt och vore, om lian både familj, alldeles

otillräckligt; att en förhöjning af pensionsbeloppet därför syntes styrelsen

vara af behofvet påkallad och borde, enligt styrelsens mening, lämpligen

kunna åvägabringas på det sätt, att det kronojägare medgifna ålderstillägget

förklarades skola anses såsom lön. hvarigenom pensionsbeloppet

skulle höjas till 500 kronor; samt att genom denna anordning också

skulle vid sjukdomsfall, då kronojägare ägde uppbära allenast lönen,

erhållas en väl behöflig förbättring i existensmöjlighet.

I det af statskontoret afgifna utlåtandet framhålles, att, efter det

1874 ars aflöningsstat fastställts, den högsta ordinarie årsaflöningen

ökats: för kronojägarne i de norra länen från 700 till 1,100 kronor

d. v. s. med % eller något mer än 57 procent samt för kronojägarne

i öfriga landsdelar från 500 till 900 kronor d. v. s. med 4 5 eller

80 procent; men under det att å 1874 års lönestat förhållandet mellan

lön och tjänstgöringspenningar för alla kronojägare varit 3:1, hade

detta förhållande numera så förändrats, att det utgjorde: i de norra

länen för kronojägare, som intjänat ålderstillägg, 4 : 5 och i öfriga delar

af landet för sådan kronojägare 4:4. Då nu i allmänhet förhållandet

mellan lön och tjänstgöringspenningar i högsta lönegraden torde kunna

anses vara omkring 3:1; och då lönens belopp i regel vore det för

pensionsbeloppet afgörande, kunde det icke förnekas, att en jämkning

till närmare öfverensstämmelse med den vanliga aflöningsfördelningen,

hvad kronojägarne beträffade, syntes vara af rättvisa påkallad och äfven

ur andra synpunkter lämplig; och alldenstund det kronojägare nu tillkommande

pensionsbelopp såväl i och för sig, som jämfördt med de

kronojägarbefattning åtföljande aflöningsförmåner och häraf härflytande

extra inkomster, i pensionshänseende ställde desse tjänstinnehafvare i

en synnerligen ofördelaktig undantagsställning, tvekade statskontoret

icke att understödja den föreliggande petitionen om en förbättring i

kronojägarpensionen, men ansåge sig dock för närvarande icke böra

tillstyrka annan åtgärd till detta syftes vinnande, än den af domänstyrelsen

föreslagna, hvilken statskontoret alltså förordade.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser äfven jag

af billighet och rättvisa påkalladt, att någon ökning i den kronojägarne

för närvarande tillkommande pension dem tillerkännes. Ty obilligt

måste anses vara, att, efter det staten anlitat kronojägarnes arbetskrafter

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

141

under deras tjänstetid, till dess de, åtminstone i regeln, blifvit förbrukade,

och därför lämnat dessa sina tjänare en aflöning, som äfven

med de förhöjningar, hvilka på senare tiden vidtagits, måste antagas

hafva i allmänhet till fullo åtgått till deras lefnadskostnader under

tjänstetiden och näppeligen lämnat dem tillfälle att afsätta något för

ålderdomen — synnerligast om sjukdom under tiden tillstött — staten

lämnar kronojägarne efter nppnådd pensionsålder en pension, hvarå de

svårligen kunna nödtorftligen uppehålla sig, men hvartill de dock i de

flesta fall äro för sitt uppehälle uteslutande hänvisade. Och med fog

kunna kronojägarne känna det som en orättvisa, att de i pensionshänseende

ställts i en så ofördelaktig ställning i jämförelse med statens

öfriga tjänstinnehafvare.

Då jag således finner det framställda anspråket på pensionsförhöjning

för kronojägarne befogadt, men å andra sidan anser detta anspråk

kunna åtminstone för närvarande nöjaktigt tillgodoses genom en höjning

af pensionsbeloppet med 100 kronor, på sätt domänstyrelsen och

statskontoret föreslagit, tillstyrker jag den af bemälda myndigheter i

ärendet förordade anordning.

Äfven i fråga om bestämda anslaget för statens sJcogsläroverk har

en höjning af anslaget för år 1906 af domänstyrelsen föreslagits.

Med anledning däraf att Eders Kung!. Maj:t — efter det 1903

års Riksdag, med bifall till därom af Eders Kungl. Maj:t framställd

nådig proposition, medgifvit, att till uppförande å lägenheten Kronlund

i Degerfors socken af Västerbottens län af för en ny skogsskolas inrättande

erforderliga byggnader finge af 1903 och 1904 års skogsmedel

användas sammanlagdt högst 34,000 kronor — genom nådigt bref den

29 maj 1903 förordnat, att å ifrågavarande lägenhet skulle inrättas en

ny skogsskola, benämnd Hällnäs, hemställde domänstyrelsen i underdånig

skrifvelse den 17 oktober 1903 angående de anslag för skogsväsendet,

som för år 1905 borde hos Riksdagen äskas, att medel måtte

beredas för aflöning af skolans personal, expenser m. m. under viss

del af sistnämnda år genom höjning af bestämda anslaget för statens

skogsläroverk för sistnämnda år. Då fråga vore om beredande af medel

för uppehållande af den nya skolans verksamhet under blott en del af

år 1905 och således en ytterligare ökning af nämnda anslag skulle

blifva nödvändig för år 1906, men ett sådant förfarande, då fråga

vore om ett ordinarie anslag, icke syntes fullt lämpligt, fann emellertid

Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition angående statsverkets tillstånd

Anslaget för

statens skogsläroverk.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Anslagen till

ålderstillägg

samt till enskilda

skogsunder

visningen.

Anslaget till

kronoskog ar nas

förvaltning och

befrämjande af

skogsväsendet

i allmänhet.

och. behof för år 1905 skäligt föreslå Riksdagen medgifva, att af reservationsanslaget

till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet finge under år 1905 användas visst belopp till

aflöningar åt en föreståndare och lärare samt en skogsråtta^ vid Hällnäs

skogsskola, till 10 stipendier för lärlingar vid samma skola äfvensom

till expenser och underhåll vid skolan, att utgå efter samma grunder,

som gällde i afseende å aflöningar och andra utgifter vid statens

öfriga skogsskolor; och vann detta förslag jämväl Riksdagens bifall.

Under erinran, att jämlikt den af Eders; Kungl. Maj:t den 5 juni

1874 fastställda stat för statens skogsskolor från bestämda anslaget för

statens skogsläroverk utginge för hvarje skola följande belopp, nämligen för

en föreståndare och lärare, lön.......kronor 1,000: —

en skogsråtta^, lön.............. ,, 800: —

10 stipendier för lärlingar å 150 kronor . ,, 1,500: —

expenser och underhåll ...... ,, 500: —

eller tillsammans kronor 3,800: —,

har domänstyrelsen nu i sin nyssberörda skrifvelse den 10 oktober 1904,

under förutsättning, att vissa arfvoden m. in. för skolan finge utgå

från förenämnda reservationsanslag — en fråga hvartill jag längre fram

torde få återkomma — hemställt, att bestämda anslaget för statens

skogsläroverk måtte höjas med 3,800 kronor till 58,800 kronor.

Den af domänstyrelsen sålunda ifrågasatta anslagshöjningen är eu

gifven följd af det fattade beslutet om den nya skogsskolans inrättande,

hvarför icke något är att däremot erinra.

Beträffande anslaget till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarpersonal samt reservationsanslaget till enskilda skog sunder visningen

har styrelsen icke ifrågasatt någon förändring för år 1906.

Vidkommande reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet har styrelsen till en början

erinrat, hurusom styrelsen i underdånig skrifvelse den 30 januari 1904

gjort framställning angående vissa anslag till de nuvarande skogsskolor,

som vore afsedda att utbilda skogsbetjänte.

I denna skrifvelse anförde styrelsen, bland annat, att enligt den

af Eders Kungl. Maj:t den 5 juni 1874 fastställda staten för statens

skogsskolor utgiuge från bestämda anslaget till statens skogsläroverk för

hvarje sådan skogsskola, som hade till uppgift att utbilda bevakare,

hvilka skolor för närvarande vore till antalet 5, bland annat 1,500

kronor till 10 stipendier för lärlingar å 150 kronor samt 500 kronor

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ä'':o 10.

143

till expenser och underhåll; hvarjämte från reservationsanslaget till

enskilda skogsundervisningen jämlikt nådiga bref den 13 juli 1887 och

den 10 maj 1901 till Skogshålls enskilda skogsskola utginge ett belopp

af 4,600 kronor årligen, hvaraf användes 1,500 kronor till stipendier

å 150 kronor åt 10 lärjungar och endast 300 kronor till expenser,

enär genom försäljning af plantor med mera från skolans, af Södermanlands

läns hushållningssällskap tillsläppta mark beredts någon inkomst,

som kunnat användas till expenser och underhåll,

Vid ett under tiden 25—28 november 1903 inför domänstyrelsen

hållet sammanträde med dessa skogsskolors föreståndare hade af dem

enstämmigt uttalats den åsikt, att, enär lifsförnödenheterna blifvit dyrare

och lärotiden vid skolorna utsträckts, de till lärjungarne utgående stipendierna

borde höjas med 100 kronor åt hvarje, i afsikt att äfven obemedlade

personer skulle kunna besöka skogsskolorna, hvilket vore af

betydelse, då i annat fall de bästa krafterna kunde komma att utestängas.

Äfvenså hade ansetts, att stipendierna borde utgå ej blott till

ett till 10 begränsad! antal vid hvarje skola, utan till samtliga lärjungar,

Indika utgjorde vid statens skogsskolor Bispgården 16, Grönsinka 12,

Hunneberg 10, Bjurförs 14 och Kolleberga 12, samt vid Skogshålls enskilda

skogsskola 10, eller tillsammans 74.

Beträffande expensmedlen uttalades den mening, att desamma

vore otillräckliga och borde höjas till, för Bispgården 1,000 kronor,

Grönsinka 1,000 kronor, Hunneberg 750 kronor, Bjurförs 1,000 kronor,

Kolleberga 1,000 kronor samt Skogshåll 600 kronor.

Ehuru vid det förhållande, att ännu icke föreståndarbefattningarna

vid samtliga statens för utbildning af bevakare afsedda skogsskolor

vore skilda från jägmästare''änst — Hunnebergs skogsskola återstode

nämligen ännu förenad med sådan tjänst — tidpunkten icke ännu

syntes vara inne att för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag till fullständig

omreglering af dessa skolor med tillgodoseende af tidens kraf,

ansåge styrelsen — under erinran, att såväl aflöningarne till lärare och

skogsrättare blifvit, efter Riksdagens hörande, provisoriskt ordnade,

som ock att, där expensmedlen varit otillräckliga för byggnadernas

underhåll, anskaffande af undervisningsmateriel eller af ammunition och

skjutbanor, medel för dylika ändamål vid flera tillfällen i nåder särskildt

anvisats från reservationsanslaget för kronoskogärnas förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet — det icke böra anstå

med åtminstone ett provisoriskt ordnande af stipendier och expensmedel

med anlitande af nyssnämnda reservationsanslag.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

Hvad särskildt beträffade stipendierna, livilka användes för att

bekosta lärjungarnas mathållning under deras vistelse vid skolan, erinrade

styrelsen, att kostnaden därför ökats ej blott till följd af den sedan år

1874, då staten för skogsskolorna bestämdes, fortgående stegringen af

pris på lifsförnödenheter, utan äfven af anledning, att genom den af

Eders Kungl. Maj:t den 10 maj 1901 utfärdade kungörelse angående

förändrad lydelse af §§ 18 och 23 i förnyade nådiga stadgarna för de

allmänna skogsläroverken i riket af den 13 april 1886, sådana dessa §§

lydde enligt nådiga kungörelsen den 30 december 1893, kursens längd

och därmed lärjungarnes vistelse vid skolan utsträckts från 91/, till

11 y„ månader.

Under åberopande af de i nyssberörda underdåniga skrifvelse af den

30 januari 1904 anförda skäl, har styrelsen nu hemställt, dels att stipendier

å 250 kronor för år måtte från och med 1905 års början få åtnjutas af

samtliga skogsskolors lärjungar dock till antal ej öfverstigande 16 vid

Bispgården, 12 vid Grönsinka, 14 vid Bjurfors, 10 vid Hunneberg, 12 vid

Kolleberga och 10 vid Skogshåll, äfvensom under villkor, att stipendier

icke finge utgå till sådana lärjungar, som själfva eller hvilkas föräldrar

vore burgna, dels att till expenser och underhåll finge af statsmedel användas

högst 1,000 kronor vid Bispgården, 1,000 kronor vid Grönsinka,

1,000 kronor vid Bjurfors, 750 kronor vid Hunneberg, 1,000 kronor

vid Kolleberga och 600 kronor vid Skogshåll, dels ock att, i den mån

de från bestämda anslaget för statens skogsläroverk och, hvad Skogshålls

enskilda skogsskola beträffade, från reservationsanslaget till enskilda

skogsundervisningen utgående medlen ej härtill försloge, de för skolorna

sålunda ökade kostnaderna måtte få bestridas från reservationsanslaget

till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet. Omförmälda ökning i kostnader, som skulle belasta sistnämnda

anslag, skulle från och med år 1905 årligen belöpa sig till

högst 9,500 kronor för stipendier samt 2,550 kronor för expenser och

underhåll, eller tillsammans 12,050 kronor, hvaraf 1,300 kronor skulle

belöpa å Skogshålls skogsskola.

Härtill komme emellertid ofvanberörda nya skogsskola Hällnäs,

som vore afsedd att träda i verksamhet hösten 1905, och borde äfven

för denna skola beredas tillskott från reservationsanslaget, så att dels

16 stipendier finge under nu föreslagna villkor utgå med 250 kronor

hvardera, och dels medel till expenser och underhåll funnes till belopp

af 1,000 kronor för år räknadt. För detta ändamål skulle såsom tillskott

för denna skola erfordras högst 3,000 kronor för år 1906, äfvensom

för den del af år 1905, då skolan antoges vara i verksamhet, eu

fjärdedel häraf eller 750 kronor.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

145

Vidare ville styrelsen erinra, att Eders Kungi. Maj:t i statsverkspropositionen

till 1904 års Riksdag föreslagit, att —då föreståndarbefattningen

vid Hällnäs .skogsskola icke kunde förenas med jägmästartjänst,

och då skogsrättaren därstädes borde beredas samma aflöning som öfrig»

skogsrättare, hvarför utöfver ordinarie löner erfordrades i arfvode åt

föreståndaren 1,600 kronor och åt skogsrättaren 200 kronor för år

räknadt, hvilka arfvoden borde, såsom hittills skett i fråga om öfrig-»

skogsskolor, utgå från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning

och befrämjandet af skogsväsendet i allmänhet — Riksdagen ville

medgifva, att af sagda reservationsanslag finge år 1905 användas visst

belopp för de å samma år belöpande arfvoden, livilket förslag ock

vunnit Riksdagens bifall. För år 1906 skulle för dessa arfvoden efter

samma beräkningsgrund, nämligen för föreståndaren 1,600 kronor och för

skogsrättaren 200 kronor, erfordras 1,800 kronor, som likaledes borde

utgå från samma reservationsanslag.

På grund af hvad sålunda anförts, har domänstyrelsen nu hemställt,

att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet måtte, till beredande vid skogsskolorna

af ökade stipendier, expens- och underhållsmedel äfvensom

af yissa arfvoden åt föreståndare och skogsrättare, utöfver hvad af

Riksdagen förut godkänts, användas under år 1905 12.800 kronor och

under År 1906 16,850 kronor, allt på sätt nu närmare angifvits.

Sedan år 1874 tiar eu väsentlig ökning i prisen å lifsförnödenheter

inträdt och då därjämte årliga lärotiden vid ifrågavarande skolor blifvit,

på sätt domänstyrelsen erinrat, förlängd med icke mindre ån två månader,

är det tydligt, att de stipendiebelöpp, som nyssnämnda år ansågos

behöflig» för att bereda äfven obemedlade ynglingar tillfälle att besöka

skogsskolorna. numera icke äro för sitt ändamål tillräckliga. Den

ökning af beloppen, som domänstyrelsen, i likhet med skolornas föreståndare,

föreslagit, måste enligt min mening anses vara skälig.

Äfven styrelsens förslag därom att antalet stipendier ökas, så att

möjlighet därigenom beredes för alla skolornas elever att, i händelse

de däraf äro i behof, erhålla dylikt understöd, finner jag mig höra

biträda. Det är visserligen härvid att märka, att med det mindre

antal stipendier, som nu finnes vid hvarje skola, de inträdessökandes

antal varit långt stöi’re än de lediga platsernas, men denna omständighet

synes mig icke kunna tillmätas afgörande betydelse, då det naturBih.

till Riksd. Prof. 1905. 4 Sand. 1 Afd, 10 Höft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ligen måste vara af den största vikt, att vid valet af elever kunskaper

och lämplighet för yrket blifva de bestämmande faktorerna och ej de

inträdessökandes ekonomiska villkor. Emot hvad domänstyrelsen i öfrig!

beträffande skogsskolorna föreslagit finner jag icke heller anledning till

erinran]

För öfverskådliglietens skull sammanförande de af domänstyrelsen

för särskilda ändamål begärda och af mig alltså tillstyrkta belopp, samt

under påpekande att, ehuru domänstyrelsens framställning afser endast

åren 1905 och 1906, det för sistnämnda år ifrågasatta tilläggsanslag lär

blifva behöflig! äfven under kommande år och intill dess ny reglering

af skolornas stat kan äga rum, förordar jag framställning till Riksdagen

i syfte att för uppehållande af verksamheten vid statens skogsskolor

samt skogsskolan vid Skogshåll må, utöfver af Riksdagen förut anvisade

medel, af ifrågavarande reservationsanslag disponeras under år 1905

högst 12,800 kronor och från och med år 1906 årligen högst 16,850

kronor, att användas enligt följande grunder:

Under år 1905:

till ökning af 60 stipendier vid förutvarande skogsskolor

med 100 kronor för hvarje stipendium kronor

,, ytterligare högst 14 stipendier vid förutvarande

skogsskolor å 250 kronor för hvarje, högst ...... n...

,, ökning af 10 stipendier vid Hällnäs skogsskola

efter 100 kronor för hvarje stipendium för år

räknadt, från 1 oktober ..........................................

» högst 6 ytterligare stipendier vid samma skogsskola

efter 250 kronor för hvarje stipendium för

år räknadt, från 1 oktober, högst...................... ,,

,, höjning af anslagen till expenser och underhåll

för de förutvarande skogsskolorna med 250

kronor för skogsskolan vid Hunneberg, 800

kronor för skogsskolan vid Skogshåll samt 500

kronor för en hvar af öfriga skogsskolor ........ ,,

<• höjning af anslaget till expenser och underhåll

för Hällnäs skogsskola efter 500 kronor för år

räknadt, från 1 oktober ........................................

Summa kronor

6,000: —

3,500: —

250: —

2,550: —

jL25: —

12.800: —

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:u 10. 147

Från och med år 1906 årligen:

till ökning af 70 stipendier med 100 kronor för

hvarje stipendium ..................................................... kronor 7,000: —

,, ytterligare högst 20 stipendier å 250 kronor för

hvarje, högst .............................................................. 5,000; —

,, höjning af anslagen till expenser och underhåll

med 250 kronor för skogsskolan vid Hunneberg,

300 kronor för skogsskolan vid Skogshåll samt

500 kronor för en hvar af öfriga skogsskolor... ,, 3,050: —

,, förhöjda arfvoden åt föreståndaren och skogsrättaren

vid Hållnas skögsskola med 1,600 kronor

för den förre och 200 kronor för den senare ... __ 1,800: —

Summa kronor 16,850: —

Domänstyrelsen har vidare uti sin förenämnda skrifvelse af den 10

oktober 1904 — med erinran, hurusom styrelsen i underdånigt utlåtande

den 26 juni 1901 öfver skogskommitténs förslag till förordning angående

skogsvårdsstyrelser anfört, bland annat, att den utgift af 20,000 kronor,

statsverket då hade att vidkännas för aflöning af skogsingenjörer till enskilda

skogsägares tjänst ej vidare blefve erforderlig, så framt kommitténs

förslag till lösning af frågan om den enskilda skogsvården i hufvudsak

vunne godkännande, livilket anförande ock funnes infördt i

statsrådsprotokollet till Eders Kung!. Maj:ts nådiga proposition i ämnet

till 1903 års Riksdag — yttrat, att, då nu den i samband med lagen angående

vård af enskildas skogar den 24 juli 1903 utfärdade nådiga förordningen

angående skogsvårdsstyrelser, hvilkas funktioner skulle göra

skogsingenjörerna öfverflödiga, skulle träda i kraft den 1 januari 1905,

syntes ej heller erfordras att efter sistnämnda tidpunkt förordna skogsingenjörer

åtminstone för de delar af landet, hvarest skogsvårdsstyrelser

och deras tjänstemän komme att verka. Emellertid berörde

nämnda författningar icke Gottlands, Västerbottens och Norrbottens

län samt Sårna socken i Dalarne, hvarest alltså inga skogsvårdsstyrelser

komme att finnas. Vid den tidpunkt, då domänstyrelsen

afgifvit sitt förberörda utlåtande af den 26 juni 1901, hade under åtminstone

ett decennium icke i sistnämnda landsdelar förekommit någon

begäran från enskildas sida om biträde af skogsingenjör, men sedan

dess syntes förhållandena hafva ändrats, särskildt hvad beträffade Norrbottens

län, i det att en skogsingenjör uppå rekvisitioner år 1904 där

varit sysselsatt ined anvisningar för skogsodling, afdikning, gallring in. in,

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

h 14 förrättningsställen, hvartill, resorna inbegripna^ åtgått 31 dagar.

Vid sådant förhållande, och då liknande intresse för skogsvård kunde

förväntas uppstå äfven i Västerbottens och Gottlands län, syntes det ej

vara välbetänkt, om staten i de orter, där skogsvårdsstyrelser saknades,

icke tillhandaginge allmänheten med råd i fråga om skogarnas skötsel.

Styrelsen har därför anhållit, att bemyndigande måtte utverkas för

bibehållande af en skogsingenjör, i den mån så skulle finnas erforderligt,

för tjänstgöring i de delar af landet, där lagen angående vård af

enskildas skogar och nådiga förordningen angående skogsvårdsstyrelser

icke ägde tillämpning, mot samma ersättning, som förut varit för skogsingenjör

bestämd, att liksom förr utgå från reservationsanslaget till

kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

Hvad styrelsen sålunda hemställt, finner jag mig böra på de af

styrelsen anförda skäl till bifall förorda.

I sin merberörda skrifvelse den 10 oktober 1904 har domänstyrelsen

ytterligare anfört, att, därest de af styrelsen gjorda framställningarna

om inrättande af 35 nya kronoj äga Tjänster och bibehållande af eu

skogsingenjör vunne bifall, utgifterna från reservationsanslaget till kronoskogarnas

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

komme att, till följd af minskning i arfvoden till extra bevakningspersonal

och indragning af 5 skogsingenjörsbefattningar minskas med

omkring 44,500 kronor. Enligt hvad jag från styrelsen inhämtat, har

denna minskning i utgifter från anslaget beräknats uppkomma på följande

sätt, nämligen genom indragning, på sätt jag redan ofvan angifvit,

af 35 årsarfvoden till extra kronojägare till sammanlagdt belopp

af..............kronor 27,300

hvarjämte, med beräkning att till aflöning åt 1

skogsingenjör skulle åtgå i arfvode antagligen „ 2,500

och reseersättning omkring.......,, 800

eller tillhopa omkring ,, 3,300

af det år 1904 till aflöning åt förutvarande 6

skogsingenjörer utgående belopp, 20,500 kr.,

skulle inbesparas omkring...........17,200

summa besparing omkring kronor 4:1,500.

Med hänsyn dels till den ökning i utgifter, som skulle uppstå

genom bifall till hvad styrelsen föreslagit rörande stipendier, expenser,

underhåll och arfvoden vid skogsskolorna, dels till de betydligt ökade

i itskylder, som blefve eu följd af senaste bevillningstaxeringar af kronans

fastigheter, dels och till skogsväsendets alltjämt fortgående utveckling,

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

149

har styrelsen emellertid ansett sig icke kunna föreslå någon nedsättning''

i reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet, utan har styrelsen hemställt, att

detta anslag måtte få utgå med oförändradt belopp.

Med afseende å de af domänstyrelsen sålunda omförmälda förhållanden

och under förutsättning därjämte, att hvad jag i afseende å

den forstliga försöksanstalten går att föreslå vinner bifall, finner icke

heller jag tillrådligt att ifrågasätta någon nedsättning i förevarande

anslag. Särskildt på grund af skogsväsendets alltjämt fortgående utveckling

kunna nya, nu oförutsedda kraf yppa sig, för livilkas tillgodoseende

det måste vara önskvärdt, att å detta anslag finnes någon tillgång.

Såsom jag nyss antydde, föreligger nu äfven till pröfning fråga

om höjning af det från nu ifrågavarande anslag till den förstuga

försöksanstalten utgående belopp, 16,000 kronor.

Sedan domänstyrelsen aflåtit sin förberörda skrifvelse den 10 oktober

1904, har nämligen styrelsen i särskild skrifvelse clen 15 november

samma år gjort framställning i nu angifna syfte.

Innan jag emellertid öfvergår till att redogöra för denna framställnings

innehål], torde det tillåtas mig dels att erinra om den utredning,

som föregick anstaltens inrättande och dels att i korthet angifva,

huru verksamheten vid anstalten hittills bedrifvits.

Då domänstyrelsen i sammanhang med förslaget till stat för år 1896

gjorde framställning om inrättande af en forstlig försöksanstalt, beräknade

styrelsen kostnaden för eu sådan anstalt till 20,000 kronor,

under förutsättning, att skogsinstitutets lärare skulle förestå de experimentala

undersökningarna. Sedan skogskommittén på nådigt uppdrag

i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande, förnyade domänstyrelsen sin

framställning den 7 november 1900, därvid styrelsen, under förutsättning

att ett af styrelsen i anseende till ökningen i undervisningsarbetet

vid skogsinstitutet samtidigt väckt förslag om ett anslag af 7,000 kronor

för anställande af två extra lektorer vid samma institut vunne bifall,

uttalade, att undervisningen vid institutet kunde så fördelas, att lektorerna

skulle kunna, jämte sin undervisning, mot åtnjutande af skäligt

arfvode förestå arbetena vid försöksanstalten. Med hänsyn härtill, och

då arbetena vid försöksanstalten under de första åren komme att afse

anordnandet och första behandlingen samt inregistreringen af försöksytorna,

ansåg styrelsen,;, att utgifterna för anstalten kunde inskränkas

till ett belopp af 16,000 kronor.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Efter af Eders Kung!. Maj:t till 1901 års Riksdag aflåten proposition

om beviljande för dessa ändamål af respektive 7,000 och 16,000

kronor, bifölls framställningen af Riksdagen endast i så måtto, att af

det förstnämnda beloppet 5,000 kronor beviljades, under det att det

senare anslaget blef i sin helhet beviljadt. Riksdagen fäste emellertid

vid detta senare anslag det villkor, att fullständig arfvodesstat för

försöksanstalten skulle, innan densamma trädde i tillämpning, Riksdagen

för fastställelse föreläggas. Sedan domänstyrelsen i anledning

häraf anbefallts inkomma med fullständig plan samt förslag till arfvodesoch

kostnadsstater för den tillänmade försöksanstalten, afgaf styrelsen

den 3 december 1901 plan och förslag i I)erörda hänseende. Styrelsen

anförde därvid, att förutsättningen, för att lektorerna vid skogsinstitutet,

jämte sin undervisning därstädes, tillika skulle kunna leda arbetena

vid försöksanstalten, hade varit den, att tillräcklig ökning i lärarkrafter

erhölles. En i sådant syfte tillräcklig ökning hade emellertid

icke genom det beviljade anslaget af 5,000 kronor kunnat åvägabringas.

Uppenbart vore, att anspråken på de med detta anslag vunna extra

lärarbefattningar icke kunde ställas så högt, som om det begärda anslaget

beviljats, och att till följd häraf det genom elevantalets ökning

alltjämt stegrade undervisningsarbetet icke till en så betydande del

kunde läggas på dessa extra lärare, att åt de ordinarie lektorerna

därigenom bereddes tillräcklig tid öfrig att verksamt leda och än

mindre själfva omhändertaga och ombesörja de med försöksanstalten

förenade undersökningar och arbeten, som till hufvudsaklig del måste

utföras på olika platser inom orterna. Ett försök att sammanställa

försöksväsendet med skogsinstitutet måste under sådant förhållande

utfalla ogynnsamt för båda.

Domänstyrelsen fann sig därför icke kunna vidhålla sitt förenämnda

förslag af den 7 november 1900, utan ansåg, att det under

dåvarande omständigheter vore lämpligast, att försöksanstalten erhölle

sin egen personal, hvilken borde utgöras af eu uteslutande för anstalten

anställd föreståndare, en botanist, två assistenter och tillfälliga biträden

efter behof. Beträffande anstaltens organisation i öfrigt afgaf styrelsen

förslag under erinran, att de ytterligare anordningar, som kunde komma

att erfordras, när försöksväsendets arbete längre framskridit, syntes

först efter då vunnen erfarenhet kunna fullt bedömas.

I fråga om arfvodes- och kostnadsstaten anförde styrelsen, att

det vore lämpligt, att till föreståndare förordnades en för uppdraget

kvalificerad ordinarie jägmästare, som utöfver sin lön på stat icke

skulle för sin utkomst behöfva fyllnaffsarfvode till högre belopp än

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

151

3,000 kronor. Och då botanistens verksamhet ej blefve sådan, att

densamma åtminstone till en början påkallade hans odelade tid och

således ej borde anses utgöra hinder att äfven annan befattning af

honom innehades, syntes det styrelsen, som om hans aflöning’ då icke

behöfde ställas högre än 1,500 kronor. Assistenterna, hvilkas tid skulle

tagas i anspråk inom anstalten hela året om, syntes däremot icke

kunna tillerkännas lägre belopp än 2,500 kronor. Till rese- och

traktamentsersättning samt till aflöning åt tillfälliga biträden och

handtlangning äfvensom till expenser beräknades ett belopp af 6,500

kronor, så att staten i sin helhet uppgick till ett belopp af 16,000

kronor.

Denna stat godkändes af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen.

Efter det Eders Kungl. Maj:t den 9 maj 1902 utfärdat nådiga

stadgar för den forstliga försöksanstalten och till uppehållande af föreståndar-

och botanistbefattningarne vid samma anstalt den 13 juni

samma år förordnat till den förra befattningen jägmästaren i Västerdalarnes

revir Alexander Maass och till den senare docenten filosofie

doktor Gunnar Andersson, samt assistentbefattningarna jämväl blifvit i

behörig ordning besatta, har försöksanstalten trädt i verksamhet. Under

det första året gjordes studieresor och eu del förberedande undersökningar

med åtföljande arbeten med försöksytor. I enlighet med bestämmelsen

i 4 § af ofvannämnda nådiga stadgar hölls den 23 och den 24

februari 1903 sammanträde inför domänstyrelsen med anstaltens föreståndare

och botanist, äfvensom skogsinstitutets direktör och vederbörande

lärare samt tre för försöksväsendet intresserade fackmän för

öfverläggning i frågor rörande anstaltens arbeten och sättet för dess;!

arbetens utförande; och sedan i dessa ämnen upprättade förslag diskuterats,

har domänstyrelsen den 3 juni samma år meddelat föreskrifter

till ledning vid utförandet af anstaltens arbeten, nämligen:

angående anläggning och behandling af försöksytor för hjälpgallringar

och ljushuggningar:

angående anläggning och behandling af försöksytor för undersökning

om tillväxten i rena normala bestånd af olika trädslag och

åldrar, för olika ståndorter och skogsbrukssätt;

angående föryngringsåtgärder i timmerblädningsskogar i Norrland

och Dalarne, Indika åtgärder, i den mån, som den botaniska undersökningen

af försumpad skogsmark fortgår, böra omfatta äfven sådan mark;

hvar]ände fastställts formulär till ståndorts- och beståndsbeskrifningar,

profstamprotokoll samt längder för stammarnas räkning och

registrering äfvensom bestämts, att de undersökningar och arbeten, som i

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

botaniskt hänseende under de närmaste åren borde utföras, skulle

bestå uti:

öfversiktliga fältundersökningar af svenska skogsapel- jämte det

vunna undersökningsmaterialets bearbetande;

ingående undersökning af omsorgsfullt valda typiska smärre områden

af försumpad mark;

rekognosceringsundersökningar angående granens och tallens raser

i Sverige, hvilka undersökningar utföras i sammanhang med den om

skogstyperna; samt

undersökning- om det i handeln förda svenska barrfröet samt af

de metoder, som för frökontroll böra användas.

I enlighet härmed hafva, på sätt af anstaltens föreståndare och

botanist afgifna redogörelser närmare utvisa, följande arbeten och undersökningar

under åren 1903 och 1904 blifvit utförda, nämligen:

97 försölcsytor hafva utlagts och behandlats, afseende dels kulturförsök

å ljungmarker, 38 ytor, däraf 12 kultiverade med plantor af bok,

stjälkek, drafek, björk, silfvergran och Douglasgran, 9 vtor besådda

med tallfrö från olika delar af landet samt från Tyskland, 9 ytor äfvenledes

besådda med tall- och granfrö enligt skilda metoder samt 8 ytor

utsatta för att nästkommande vår kultiveras, dels föryngringsförsök i

olika delar af Norrland, 17 ytor, däraf 5 ytor utsatta i tallskog samt

12 ytor i granskog, dels gallringsförsök i olika delar af landet, 33 ytor,

hvaraf 11 ytor ej ännu fullständigt behandlats, dels ock tillväxtundersökningar,

9 ytor i såväl tall- som granskog med stamanalyser och

undersökning af eu mängd profstammar.

Fröundersökningar, bestående i undersökning af 1903 års tallkottfrån

skilda delar af landet. Efter fröets klängning hafva 116 olika

grobarhetsprof tagits. 41 af dessa prof hafva utsatts i plantskola för

att där observeras.

Fältundersökningar af svenska skogstyper hafva utförts inom 12

särskilda provinser, därvid 225 ståndortsanteckningar verkställts för

erhållande af eu på direkta undersökningar grundad bild af barrskogsflorans

sammansättning inom landets olika delar och förarbeten till eu

karakteristik af öfriga svenska skogstyper. Vid dessa arbeten hafva

samtidigt trädens tillväxtförhållanden, b ot a nisk t-forst 1 i ga egenskaper

med mera undersökts, liksom ock jämförande undersökningar öfver

trädens förhållanden i öfrig! (föryngring, förgreuingstyper med mera)

på olika slag af mark utförts, för att bedöma, huruvida eller i huru

hög grad de mer framträdande formerna af våra barrträd äro af yttre

förhållanden framkallade ståndortsmodifikationer eller ärftligt konstanta

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

153

raser. Så snart materialet hunnit bearbetas, komma odlingsförsök af

de mer framträdande varieteterna att anordnas.

Detaljundersökningar å försmnpad mark hafva företagits inom

Dalarne, Hälsingland, Jämtland, Västerbotten och Lappland. Flere väl

skilda försumpningstyper hafva urskilts, karakteriserade genom sin

förekomst på skilda markslag och än mer genom olika hvitmossarter. Den

närmaste uppgiften vid de fortsatta undersökningarna blifver studier

angående grundvattnet.

Inom Hamra kronopark, Gimo bruks skogar, i Lycksele samt i

Gellivara hafva för att undersöka Ijusbehofvet inom tall- och granskogar

å olika mark och under olika breddgrader efter Wiesners ljusmätningsmetod

företagits undersökningar.

Vid undersökningarna hafva ett betydande antal fotografier tagits,

belysande olika skogsbestånd, skogstyper, trädraser, växtsamhällen

med mera.

Af denna redogörelse öfver anstaltens verksamhet framgår, att

dess arbeten äro i full gång och afse ett flertal för skogshushållningen

inom landet viktiga spörsmål.

Anstalten har således inträdt i sitt arbetsstadium.

Med åberopande häraf anför domänstyrelsen uti sin ofvan berörda

skrifvelse af den 15 november 1904 följande.

Den frågan framstode nu Helt naturligt, huruvida anstaltens

allenast för dess begynnelseskede beräknade anslag kunde för arbetenas

fullföljande under de nästkommande åren blifva tillräckligt.

I detta afseende hade anstaltens föreståndare i en till styrelsen

ingifven framställning anmält, att så ej vore fallet, utan att anstaltens

anslag för kommande år ställde sig för arbetenas ändamålsenliga bedrifvande

otillräckligt, hvarför han hemställt, att styrelsen måtte hos

Eders Kungl. Maj:t göra framställning om ökning i anslaget till anstalten

att utgå redan från och med år 1905. Därvid hade framhållits, att

vid försöksarbetena på fältet samt för utförande, af jordanalyser vid

anstalten erfordrades biträde af tillfälligt anställda personer, till hvilkas

aflönande det nuvarande anslaget ej lämnade tillgång, att då, för arbetenas

ändamålsenliga ordnande i det hela, det vore nödigt, att till

utarbeten användes så stor del af sommaren som möjligt, rese- och liandtlangningsanslaget

behöfde betydligt ökas, samt att anslaget till expenser

äfven vore otillräckligt med hänsyn till behofvet af en större lokal,

laboratorie- och fotografimaterial med mera. Enligt af anstaltens föreståndare

lämnad specificerad uppgift erfordrades sålunda till tillfälliga

biträden 1,300 kronor, rese- och traktamentskostnad 5,800 kronor,

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

handtlangning 1,200 kronor och expensmedel 3,675 kronor, af hvilket

sistnämnda belopp skulle bestridas utgifter för hyra af lokal 1,500

kronor, bränsle och lyse med mera 250 kronor, telefon 75 kronor, skrifmaterial

och blanketter 200 kronor, bokinköp, bokinbindning med mera

500 kronor, fotografi- och laboratoriematerial och dylikt 900 kronor,

diverse 250 kronor, utgörande alltså tillhopa för tillfälliga biträden,

rese- och handtlangningskostnader samt expenser ett belopp af 11,975

kronor. Jämväl i arfvodesstaten för personalen hade föreståndaren ansett

en förhöjning erforderlig, nämligen för föreståndaren med 625 kronor

och för botanisten med 3,000 kronor, så att den förres arfvode kom me

att utgöra 3,625 kronor och den senares 4,500 kronor. Dessutom hade

äskats 900 kronor för anställande vid anstalten af en vaktmästare,

hvilken under den tid utarbeten bedrefves tillika skulle vara skyldig

att vid dessa arbeten biträda mot ersättning för rese- och traktamentskostnad

enligt sjätte klassen af gällande resereglemente och därför borde

vara en från skogsskola utexaminerad person. Till stöd för ökning i

föreståndarens arfvode hade anförts, dels att nuvarande innehafvaren

af denna befattning, såsom jägmästare, ej kommit i åtnjutande af sitt

hela ålderstillägg, hvaraf eu fjärdedel ansåges såsom tjänstgöringspenningar

och alltså tillfölle hans vikarie, dels ock att med hänsyn till de

dryga lefnadskostnaderna i liufvudstaden arfvodets förhöjning; med 500

kronor syntes vara påkallad. Beträffande botanistens arfvode, som, i

anseende därtill att hans verksamhet ansetts till eu början blifva sådan,

att den ej påkallade hans hela tid, satts så lågt som till 1,500 kronor,

hade framhållits att, då det botaniska elementet i försöksverksamheten

numera kräfde sin man, den nuvarande aflöningen vore alldeles otillräcklig,

hvarför föreståndaren — på samma gång han i anledning af

en utaf anstaltens nuvarande botanist till domänstyrelsen ställd framställning,

att hans arfvode måtte höjas till 3,000 kronor, så att det

blefve honom möjligt att ägna sin mesta tid åt försöksväsendet — ej

allenast uttalat sig för angelägenheten af eu förhöjning, utan föreslagit,

att arfvodet måtte bestämmas till 4,500 kronor, hvarigenom botanisten,

hvad aflöningen beträffade, skulle likställas med en extra ordinarie

professor och mer fästas vid anstalten.

Enligt föreståndarens hemställan skulle alltså i gällande stat för

försöksanstalten arfvodesbeloppet för personalen ökas från 9,500 kronor

till 14,025 kronor och det till rese- och handtlangningskostnader, tillfälliga

biträden och expensmedel anvisade anslaget, som nu utgjorde

6,500 kronor, höjas till 11,975 kronor, så att hela staten för anstalten

komme att uppgå till 26,000 kronor eller 10,000 kronor mer än den

nu gällande.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

155

Såsom af det förut anförda framginge, hade denna stat, slutande

på 16,000 kronor, grundats på det beräknade behofvet under de första

åren af anstaltens verksamhet i afvaktan på den erfarenhet, som under

dessa år kunde vinnas. Enligt från anstaltens föreståndare till styrelsen

lämnad uppgift hade de i staten till rese- och traktamentsersättning,

aflöning åt tillfälliga biträden, handtlangning och till expensmedel anvisade

6,500 kronor år 1904 användts på följande sätt, nämligen: till

rese- och traktamentsersättning 3,504 kronor 42 öre, till handtlangning

511 kronor 50 öre och till expenser omkring 2,484 kronor 8 öre. Dessutom

hade för betäckande af kostnader för handtlangning, stängsel

med mera vid försökskulturer på kronoskogar utbetalats af revirförvaltningsmedel

ett belopp af 1,273 kronor 53 öre. Oaktadt denna hjälp

vid bestridande af vissa arbeten, hade alltså anstalten, enligt hvad af

denna redogörelse för anslagets användning framginge, utom det att

den helt och hållet saknat tillgångar för anskaffande af erforderliga

biträden, till bestridande af rese- och traktaments- samt handtiannnino-skostnader

ägt att tillgå endast ett så begränsadt belopp, omkring 4,000

kronor, att arbetena på fältet icke kunnat bedrifvas i den utsträckning,

som eljest kunnat ske. Erfarenheten hade alltså tydligt gifvit vid

handen, att en ökning i anslaget vore nödig för arbetenas ändamålsenliga

fullföljande. Och då det ej kunde råda något tvifvel om betydelsen

för landets skogshushållning häraf, att försöksväsendet genom

tillräckligt anslag sattes i stånd att kraftigt och ändamålsenligt fullfölja

sina påbörjade arbeten, ville styrelsen, som icke hade något att erinra

emot föreståndarens beräkning af de därför erforderliga beloppen, på

det fiffigaste hemställa om desammas anvisande för ändamålet.

Beträffande frågan om arf vo desstaten syntes det styrelsen vara

med billighet förenadt, att föreståndaren, som i denna sin befattning

utöfvade en maktpåliggande verksamhet, komme i åtnjutande af sin

jägmästartjänst tillhörande ålderstillägg utan det afdrag, som jägmästare

eljest under tjänstledighet finge vidkännas, därigenom att vikarien

i form af tjänstgöringspenningar finge uppbära en fjärdedel af hvarje

den tjänstlediges ålderstillägg; och ansåge styrelsen därför, att ersättning

för detta afdrag i hans ålderstillägg borde honom tillerkännas,

hvilken ersättning för det närvarande skulle uppgå till 125 kronor,

eller en fjärdedel af det ålderstillägg, föreståndaren i egenskap af jägmästare

nu åtnjöte. Däremot syntes giltig anledning ej nu finnas till

den i öfrigt ifrågasatta förhöjningen i hans arfvode. Hvad åter botanisten

anginge, delade styrelsen den af föreståndaren uttalade meningen,

att det med hänsyn till de första årens mindre arbete endast till 1,500

kronor bestämda arfvodet ställde sig alldeles för lågt såsom ersättning

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

för den botaniska afdelningens nu förestående viktiga arbeten, ocdi

ansåge styrelsen, med hänsyn till hvad befattningsinnehafvaren själf i

sin förberörda framställning anfört, att botanistens arfvode för det närvarande

borde bestämmas till 3,000 kronor. I fråga slutligen om vaktmästarbefattningen

vid anstalten syntes det styrelsen, som om en sådan

befattning åtminstone tillsvidare skulle kunna undvaras och lokalens

städning och eldning med mera jämte nödig uppassning, på sätt nu

skedde, kunna anordnas och kostnaden därför bestridas af expensmedel,

hvarför det belopp, som för detta ändamål förut varit behöfligt eller

400 kronor, syntes böra i staten fortfarande såsom expensmedel uppföras.

Hvad det biträde beträffade, som den ifrågasatta vaktmästaren

ansetts böra lämna under sommarens utarbete och som för dessa arbetens

bedrifvande vore behöfligt, syntes detta biträde kunna vinnas genom

anställande af en extra kronoj ägare under den nämnda tiden emot visst

månadsarfvode samt rese- och traktamentsersättning; och borde därför

500 kronor till sådant arfvode i staten upptagas. Rese- och traktamentsersättningen

för detta biträde vore beräknad att utgå från de af

föreståndaren föreslagna, förut omförmälda 5,800 kronor.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, har styrelsen i underdånighet

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva, att det från reservationsanslaget för skogsväsendet till den

förstuga försöksanstalten nu utgående beloppet af 16,000 kronor måtte

höjas till 23,875 kronor i enlighet med följande förslag till stat för

nämnda anstalt, nämligen:

Kronor.

Arfvode till föreståndaren.........................................................

3.000: —

,, ,, botanisten...............................................................

3.000: —

., .. eu assistent...............................................................

2.500: —

,, .. eu assistent..............................................................

Till rese- och traktamentsersättning samt till aflöning åt

2.500:—

tillfälliga biträden och handtlangning äfvensom till

expensmedel ..............................................................................1 12,875: —

Summa kronorj 23,875: —

Föreståndaren äger därjämte att från reservationsanslaget

till skogsväsendet uppbära ersättning för den

tjänstgöringspenningarne tillhörande fjärdedel af honom

såsom jägmästare tillkommande ålderstillägg, som hans

vikarie i reviret uppbär.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Härförutom liar styrelsen hemställt, att förenämnda stat måtte

få tillämpas redan från och med 1905 års början, hvartill reservationsanslaget

till skogsväsendet lämnade full tillgång.

Oaktadt den tid, hvarunder den förstuga försöksanstalten varit i

verksamhet, är jämförelsevis kort, synes mig dock af erfarenheten

ådagalagdt, att anstalten för att kunna fylla sin uppgift är i behof af

ökad t anslag, och jag har icke något att erinra mot hvad domänstyrelsen

föreslagit i sådant hänseende. Det synes mig äfven billigt,

att anstaltens föreståndare, då han är ordinarie jägmästare och såsom

sådan tillerkänts rätt till ålderstillägg, tillförsäkras ersättning för den

del af detta, som han författningsenligt är skyldig afstå till den, som

uppehåller hans jägmästareänst.

Jag tillåter mig alltså framlägga följande förslag till

Stat

för den förstuga försöksanstalten

Kronor.

Arfvode till föreståndaren ........................................................

,, botanisten.................................... ........................|

,, en assistent ...........................................................

,, ,, eu assistent...................................................■;........y

Till rese- och traktamentsersättning samt till aflöning åt:

tillfälliga biträden och handtlangning äfvensom till

expensmedel ..............................................

3.000

3.000

2.500

2.500

12.875:

Summa kronor

Därest föreståndaren är en ordinarie jägmästare och

såsom sådan åtnjuter ålderstillägg å sin aflöning, äger han

utöfver ofvanstående arfvode uppbära ett belopp, motsvarande

den fjärdedel af honom tillerkändt ålderstillägg,

som han är skyldig afstå till sin vikarie.

23,875:

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Lika med domänstyrelsen anser jag önskvärd!;, att anstalten redan

innevarande år måtte komma i åtnjutande af de ökade medel, som den

föreslagna staten innefattar. Enligt hvad styrelsen meddelat, lämnar

reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet tillgång härtill.

Med åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytterligare 35

kronojägare, samt för detta ändamål höja bestämda anslaget för skogsstaten

från dess nuvarande belopp, 645,608 kronor, med 31.600 kronor

till 677,208 kronor;

dels medgifva, att det kronojägare tillkommande ålderstillägg å

100 kronor må från och med år 1906 ingå i kronoj ägames aflöning

såsom lön i stället för såsom tjänstgöringspenningar;

dels höja bestämda anslaget till statens skogsläroverk från dess

nuvarande belopp, 55,000 kronor, med 3,800 kronor till 58,800 kronor,

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande uppställning.

bestämdt anslag:

för skogsstaten........kronor 677,208: —

„ statens skogsläroverk . . „________ 58,800:— kronor 736,008: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarpersonal.................... „ 100,000: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervis
ningen

..........kronor 5,600: —

„ kronoskogarnas förvaltning

och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet „ 1,599,792:— ^ 1.605 392- —

Summa kronor 2,441,400: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet

skulle ökas med 35,400 kronor;

dels medgifva, att för uppehållande af statens skogsskolors äfvensom

skogsskolans vid Skogshåll verksamhet må, utöfver af Riksdagen

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

159

förut, anvisade medel, af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet enligt de af

mig här ofvan angifna grunder användas under år 1905 högst 12,800

kronor och från och med år 1906 årligen högst 16,850 kronor;

dels medgifva, att från och med innevarande år må för tjänstgöring

i de delar af landet, där lagen angående vård af enskildas skogar

och nådiga förordningen angående skogsvårdsstyrelser icke äga tillämpning,

anställas eu skogsingenjör med enahanda ersättning, som

förut varit för skogsingenjör bestämd, dock ej öfver 3,300 kronor om året;

dels ock godkänna det af mig framlagda förslaget till ny stat för

den förstuga försöksanstalten äfvensom medgifva, att den nya staten

må tillämpas från och med ingången af innevarande år.

Hos Eders Kung! Maj:t har lektorn i matematik och skogsindelning

vid skogsinstitutet S. Y. Söderqvist — under förmälan att han

från den 17 december 1897 till den 8 maj 1903, då han utnämnts till

sin nuvarande befattning, tjänstgjort såsom underlärare vid Ombergs

skogsskola, — i underdånighet gjort framställning därom, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes bereda honom rättighet att i afseende å ålderstillägg å

sin lön tillgodoräkna sig den tid, hvarunder han sålunda tjänstgjort

såsom underlärare vid förenämnda skogsskola.

Efter särskilda nådiga remisser hafva domänstyrelsen den 15 mars

1904 och statskontoret den 6 maj samma år häröfver afgifvit underdåniga

utlåtanden, därvid domänstyrelsen, med öfverlämnande af infordrad!

yttrande af direktören vid skogsinstitutet, anfört, att enligt

nådiga brefvet den 29 november 1889 och nådiga kungörelsen af samma

dag angående villkoren för åtnjutande af löneförmåner för tjänstemän

och betjänte vid skogsstaten jägmästare ägde åtnjuta två ålderstillägg

ä 500 kronor respektive 5 och 10 år efter jägmästarbefattningens

tillträdande, under villkor, att innehafvaren under mer än fyra femtedelar

af denna tid själf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,

annan statens tjänst, och att hans tjänstgöring därunder varit af beskaffenhet

att, kunna väl vitsordas, samt med iakttagande, att den

högre aflöningen ej finge tillträdas förrän vid början af kalenderåret

näst efter det år, då den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; hvilken

rätt blifvit genom nådiga kungörelsen den 6 juni 1890 utsträckt till

ytterligare ett, ålderstillägg efter 15 års dylik tjänstgöring.

Genom nådigt bref den 3 juni 1892 angående de för förvaltningen

af statens domäner anvisade anslag in. in. hade, bland annat, dels fast
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1G0

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ställts ny stat för skogsinstitutet, enligt hvilken hvardera af de två

lektorerna vid institutet ägde åtnjuta 3,500 kronor lön och tjänstgöringspenningar,

dock att, under villkor, som stadgats i samma dag utfärdad

nådig kungörelse, lönen efter 5 år kunde höjas med 500 kronor och

efter 10 år med ytterligare 500 kronor, dels ock förklarats, att jägmästare

ägde i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig tillgodo den tid, han

innehaft befattning såsom lektor vid skogsinstitutet, föreståndare för

statens skogsskola eller underlärare vid Ombergs skogsskola, vare sig

befattningen innehafts på grund af konstitutorial eller, i följd af fråga

om skogsläroverks reglering, endast på nådigt förordnande, allt under

villkor, som stadgades i nådiga kungörelserna den 29 november 1889 och

den 6 juni 1890.

Däremot funnes intet stadgande, som berättigade lektor vid skogsinstitutet

att för ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han innehaft

befattning vare sig inom skogsstaten eller vid statens skogsskolor.

Det måste emellertid påtagligen vara fruktbringande för skogsinstitutet,

om därstädes såsom lärare anställdes personer, hvilka förut

under tjänstgöring såsom jägmästare eller föreståndare för skogsskolor

eller underlärare vid Ombergs skogsskola i orterna förvärfvat praktisk

erfarenhet i skogshushållningen, men dylik förflyttning vore tydligen

för tjänstemannen mindre lockande, när den blefve för honom ekonomiskt

förlustbringande därigenom, att den tid, som för ålderstilläggs

beräknande intjänats i förutvarande befattning, icke komme honom

tillgodo i den nya tjänsten. På grund af hvad sålunda anförts, har

domänstyrelsen, under erinran att dylik växelverkan redan nu ägde

rum mellan jägmästare och första gradens tjänstemän hos domänstyrelsen

på grund af nådiga brefvet den 3 juni 1892, hemställt, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, att lektor vid skogsinstitutet

måtte för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den tid,

han innehaft befattning såsom jägmästare, föreståndare för statens

skogsskola eller underlärare vid Ombergs skogsskola, allt under de

villkor i öfrigt, som stadgades i nådiga kungörelserna den 29 november

1889 och den 3 juni 1892.

Därjämte har styrelsen — under framhållande, att direktören vid

skogsinstitutet och öfverjägmästare måste anses i det närmaste jämställda,

i det att aflöningen i lön och tjänstgöringspenningar för den

förre enligt stat, fastställd den 3 juni 1892, utgjorde 4,500 kronor

jämte fri bostad och vedbrand, samt för den senare, enligt den 29

november 1889 fastställd stat, 4,800 kronor utan naturaförmåner,

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

161

hvarjämte båda kunde efter invänta 5 år komma i åtnjutande af 600

kronors ålderstillägg — hemställt, att, enär vid ledighet inom dessa

viktiga befattningar det ingalunda vore uteslutet, att till direktör

lämplig person vore att finna bland öfverjägmästarne, eller att direktör

borde transporteras till öfverjägmästarbefattning, Eders Kungl. Maj:t

täcktes, för underlättande af dylika förflyttningar, i nåder bereda rätt

dels för direktör vid skogsinstitutet att i fråga om ålderstillägg tillgodoräkna

sig den tid, han varit öfverjägmästare, dels ock för öfverjägmästare

att i samma afseende tillgodoräkna sig den tid, han varit

direktör vid skogsinstitutet, allt under de villkor i öfrigt, som stadgades

i nyssberörda nådiga kungörelser den 29 november 1889 och den

3 juni 1892.

Statskontoret har i sitt underdåniga utlåtande anfört, bland annat,

att medan afiöningen för lektor vid skogsinstitutet utgjorde 3,500

kronor med två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera, underläraren vid

Ombergs skogsskola åtnjöte eu aflöning af endast 1,500 kronor jämte

bostad och vedbrand.

Af denna betydande skillnad i aflöningsförmåner liksom af det

förhållande, att Ombergs skogsskola vore afsedd att förbereda skogseleverna

till inträde vid skogsinstitutet, syntes framgå, att ifrågavarande

underlärares tjänstgöring icke vore jämförlig med en lektors vid skogsinstitutet.

I betraktande häraf syntes ett medgifvande, att tjänstgöringsåsom

underlärare vid Ombergs skogsskola finge tillgodoräknas för

ålderstillägg å lektorsbefattning vid skogsinstitutet, icke öfverensstämma

med de principer, som i allmänhet plägade följas i frågor af förevarande

art, och ett dylikt medgifvande syntes därför böra ifrågakomma endast,

så framt detta på grund af särskilda omständigheter visade sig nödvändigt

eller af synnerlig vikt för skogsväsendet. Hvad sålunda anförts

vore i väsentlig grad tillämpligt äfven rörande förslaget om rätt för

lektor vid skogsinstitutet att för ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående

tjänstgöring såsom föreståndare för statens skogsskola, oaktadt

några af dessa föreståndare vore högre aflönade än underläraren vid

Ombergs skogsskola, i det att de åtnjöte, utom bostad, 2,600 kronor

om året.

Till förmån för det väckta förslaget om rätt för lektor vid skogsinstitutet

att för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den tid,

han innehaft befattning såsom föreståndare för statens skogsskola eller

underlärare vid Ombergs skogsskola, kunde emellertid anföras, att, då

sådan skolföreståndare eller underlärare vid befordran till jägmästare,

Bih. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Höft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets yttrande.

men icke vid befordran till lektor vid skogsinstitutet, ägde för ålderstilläggs

åtnjutande tillgodoräkna sig sin tjänstgöring som skolföreståndare

eller underlärare, det skulle kunna befaras, att en för lektorsbefattning

lämplig skolföreståndare eller underlärare framför att söka

befordran till lektor föredroge att afvakta den tid, då Iran kunde vinna

befordran till jägmästare.

Detta skäl syntes statskontoret också kunna tillmätas den betydelse,

att det blefve afgörande för frågans bedömande; och i enlighet

med denna uppfattning kunde den för föreståndarne för statens skogsskolor

samt underläraren vid Ombergs skogsskola nu ifrågasatta förmånen

anses böra medgifvas såsom en följd af den dem förut medgifna

rätt att i fråga om ålderstillägg såsom jägmästare räkna sig till

godo dentid, de innehaft tjänst såsom skolföreståndare eller underlärare.

Mot förslaget, i livad det afsåge framställning därom, att lektor

vid skogsinstitutet finge för ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, hvarunder

han innehaft jägmästarbefattning, hade — för så vidt ett stadgande

härom kunde anses få någon praktisk betydelse — statskontoret

icke något att erinra, liksom ej heller mot hvad domänstyrelsen föreslagit

rörande bestämmelserna om ålderstillägg för öfverjägmästare och

direktör vid skogsinstitutet.

Under åberopande af hvad de i ärendet hörda myndigheterna

sålunda anfört, hvartill jag för min del icke har något att tillägga,

hemställer jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att medgifva,

att rätt till tjänstårsberäkning för åtnjutande af ålderstillägg må

tillkomma dels direktör vid skogsinstitutet för den tid, hvarunder han

innehaft befattning såsom öfverjägmästare, dels öfverjägmästare för den

tid, under hvilken han varit direktör för skogsinstitutet, dels ock lektor

vid skogsinstitutet för den tid, hvarunder han varit jägmästare, eller

innehaft befattning såsom föreståndare för statens skogsskola eller underlärare

vid Ombergs skogsskola.

Emot Kungl. Maj:ts förslag om uppförande i staten för skogsstaten

af ytterligare 35 kronojägare med tjänstgöring, 18 i de sex norra

länen och Värmland samt 17 i landets öfriga delar, har utskottet icke

haft något att erinra, då den betydande areal skogsmark, som sedan

år 1900, då denna personals antal senast blef af Riksdagen bestämdt,

dels för statsverkets räkning inköpts, dels från att förut hafva varit

utarrenderad ställts under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning,

synes göra en sådan ökning i bevakningskrafterna erforderlig.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

163

Kungl. Ma,j:ts förslag, att det kronoj ägare tillkommande ålderstillägg

å 100 kronor måtte, för beredande af en motsvarande höjning

i pensionsbeloppet, ingå i kronojägarnes aflöning såsom lön i stället

för såsom tjänstgöringspenningar, anser utskottet sig böra tillstyrka,

dock med villkor att kronoj ägarn e efter enahanda grunder, som af

Riksdagen bestämts vid senast fastställda löneregleringar, skola bidraga

till sin egen pensionering och att sålunda, intill dess ny allmän författning

angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension trädt i

kraft, å kronojägares lön skall afgå och åt staten besparas ett belopp

af 15 kronor.

Kungl Maj:ts förslag om höjning i det bestämda anslaget till statens

skogsläroverk med 3,800 kronor till den nya skogsskolan å Hällnäs,

finner sig utskottet böra biträda.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om att för uppehållande af

verksamheten vid statens skogsskolor och skogsskolan vid Skogshåll

måtte af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet få under år 1905 disponeras

högst 12,800 kronor, hvaraf 10,125 kronor äro afsedda till stipendier

åt lärjungar vid skogsskolorna, anser utskottet, att, då stat för dessa

skolor redan blifvit för innevarande år fastställd, rubbning däri genom

anslag till stipendier icke bör vidtagas. Beviljandet af den del af

berörda belopp, 2,675 kronor, som utgör höjning i anslaget till expenser

och underhåll för skogsskolorna och synes vara för skolornas oafbrutna

fortgång erforderlig, har utskottet däremot icke ansett sig kunna afstyrka.

I fråga om anvisande från förenämnda reservationsanslag för nästa

år af 16,850 kronor till skogsskolorna har utskottet, vid det förhållande

att stipendier gifvetvis icke böra tilldelas andra lärjungar vid dessa

skolor än dem, som äro i behöfvande omständigheter, ansett hela antalet

stipendier lämpligen böra inskränkas till 70, i stället för föreslagna

90, så att i medeltal 10 stipendier skulle kunna utgå att på lämpligt sätt

fördelas mellan de olika skolorna; och skulle därigenom nämnda belopp,

mot hvars användande i öfrigt på föreslaget sätt utskottet icke haft

något att erinra, minskas med 5,000 kronor till 11,850 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag om anställande från och med innevarande

år af en skogsingenjör med ersättning af högst 3,300 kronor om året

för tjänstgöring i de delar af landet, där lagen angående vård af enskildes

skogar och förordningen angående skogsvårdsstyrelser icke äga

tillämpning, eller Gottlands, Västerbottens och Norrbottens län samt

Särna socken i Dalarne, har utskottet, då behofvet af en särskild

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tjänstemans anställande för nämnda ändamål icke synes vara till fullo

ådagalagdt, icke ansett sig kunna förorda.

Däremot har utskottet velat biträda Kungl. Maj:ts förslag till

stat för den forstliga försöksanstalten att tillämpas från och med innevarande

år. Därvid har utskottet emellertid velat uttala den mening,

att, då den vid anstalten anställde botanistens arfvode enligt denna

stat höjts från 1,500 kronor till 3,000 kronor, anspråk bör kunna

ställas på, att han ägnar sin mesta tid åt arbete vid anstalten.

Äfven det under ifrågavarande punkt framställda förslag om rätt

för direktör vid skogsinstitutet, öfverjägmästare och lektor vid nämnda

institut att vid fråga om tjänstårsberäkning för åtnjutande af ålderstillägg

räkna sig till godo den tid, han innehaft vissa andra befattningar,

har utskottet funnit sig böra förorda.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må,

a) i den för skogsstaten gällande stat uppföra

ytterligare 35 kronojägare samt för detta ändamål

höja bestämda anslaget för skogsstaten från dess nu

varande belopp, 645,608 kronor, med 31,600 kronor

till 677,208 kronor;

b) medgifva, att det kronojägare tillkommande

ålderstillägg å 100 kronor må från och med år 1906

ingå i lcronojägarnes aflöning såsom lön i stället för

såsom tjänstgöringspenningar;

dock med villkor att, intill dess ny allmän författning

angående civila tjänsteinnehafvares rätt till

pension trädt i kraft, skall å kronojägarnes aflöningsförmåner

afgå och åt statsverket besparas ett belopp

af 15 kronor;

c) höja bestämda anslaget till statens skogsläroverk

från dess nuvarande belopp, 55,000 kronor, med

3,800 kronor till 58,800 kronor,

så att anslaget till skogsväsendet erhåller följande

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten............kr. 677,208: —

> statens skogsläro
verk

..... > 58,800: — kr. 7 36,00 8: —

Transport kronor 736,008: —

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

165

Transport kronor 736,008: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarpersonal... . kr. 100,000: —

reservationsanslag:

till enskilda skogs
undervisningen

kr. 5,600: —

» kronoskogarnas

förvaltning och

befrämjande af

skogsväsendet i

allmänhet ........ > 1,599,792: — > 1,605,392: —

summa kronor 2,441,400: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet kommer att ökas med 35,400 kronor;

d) medgifva, att för uppehållande af statens

skogsskolors äfvensom skogsskolans vid Skogshåll verksamhet

må, utöfver af Riksdagen förut anvisade medel,

af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet enligt

ofvan angifna grunder användas under år 1905 högst

2,675 kronor och från och med år 1906 årligen högst

11,850 kronor;

e) icke bifalla Kungl. Maj:ts förslag om anställande

af en skogsingenjör för tjänstgöring i vissa delar

af landet.

f) godkänna följande stat för den forst-liga försöksanstalten:
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

Ang.

godtgöreise

åt afvittring&- landtmätare.

[9.]

166 Statsutskottets Utlåtande N:o JO
-

Kronor i

Arfvode till föreståndaren.................

3,000: —

» » botanisten........................

3,000: —1

» » en assistent...........................

2,500: —

» » en assistent.....................

2,500: — |

i

Till rese- och traktamentsersättning samt

till aflöning åt tillfälliga biträden och

|

handtlangning äfvensom till expens-

medel .................................... ..''..................

12,875: —

Summa kronor

.. i c . • , . • . , - j

Därest föreståndaren är en ordinarie1

23,875: —i

jägmästare och såsom sådan åtnjuter

j ålderstillägg å sin aflöning, äger han!

utöfver ofvanstående arfvode uppbära ett

belopp, motsvarande den fjärdedel af

honom tillerkändt ålderstillägg, som han

Sär skyldig afstå till sin vikarie. j

äfvensom medgifva att den nya staten må tillämpas

från och med ingången af innevarande år; samt

g) medgifva, att rätt till tjänstårsberäkning för

åtnjutande af ålderstillägg må tillkomma dels direktör

vid skogsinstitutet för den tid, hvarunder han innehaft

befattning såsom öfverjägmästare, dels öfverjägmästare

för den tid, under hvilken han varit direktör

för skogsinstitutet, dels ock lektor vid skogsinstitutet

för den tid, hvarunder han varit jägmästare eller innehaft

befattning såsom föreståndare för statens skogsskola

eller underlärare vid Ombergs skogsskola.

Skiften och afvittringar.

8:o) Kung! Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att de

belopp, hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1906 för afvittringslandtmätarne

i Västerbottens och Norrbottens län kunde komma att

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

167

understiga 3.000 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och

3,500 kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning,

måtte desse tjänstemän godtgöras af anslagen till storskiftesoch

afvittringsverken.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 26 november 1904 har landtmäteristyrelsen

anmält, att kostnaderna för afvittringen under år 1906 af

Eders Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande beräknats för

Västerbottens län till 36,532 kronor och för Norrbottens län till belopp,

ej understigande 35,000 kronor; och har landtmäteristyrelsen för egen

del förklarat sig anse, att kostnaderna för afvittringsverkets fortsättande

under år 1906 borde beräknas till i rundt tal 72,000 kronor. Därjämte

har styrelsen upplyst, att den vid 1905 års slut påräkneliga behållningen

å anslaget till skiften och afvittringar jämte 1906 års ordinarie

anslag för samma ändamål är fullt tillräcklig att betäcka dessa kostnader,

i följd hvaraf något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande

under år 1906 icke är erforderligt.

Uti berörda skrifvelse afgaf landtmäteristyrelsen jämväl förslag

till utgiftsstat för afvittringsverket för innevarande år och anförde därvid,

bland annat, att det hittills utgående arfvodet åt föredraganden

af afvittringsärenden i Norrbottens län, utgörande 1,200 kronor samt

af Riksdagen under senare år medgifven förhöjning af 400 kronor och

därjämte ersättning för mistade sportler, syntes skäligen högt i betraktande

af de genom afvittringens fortgång minskade arbetena. På

grund häraf och då mängden af föredragandens göromål lika litet som

beloppet af mistade sportler läte sig på förhand beräkna, förklarade

sig landtmäteristyrelsen anse det lämpligast, att arfvodet till föredraganden

af afvittringsärenden hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län, i likhet med hvad för Västerbottens län funnes

föreskrifvet, icke upptoges i staten, utan att Eders Kungl. Maj:t måtte

efter utgången af hvarje år bestämma det arfvode, som borde tillkomma

nämnde föredragande. Vid ärendets föredragning den 16 december

nästlidna år täcktes Eders Kungl. Maj:t fatta beslut i öfverensstämmelse

med hvad landtmäteristyrelsen sålunda hemställt.

Någon framställning till Riksdagen om arfvodestillökning för år

1906 åt ifrågavarande föredragande synes under dessa förhållanden icke

böra ifrågakomma.»

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

rikets allmänna

karl

verk.

[10.]

Departementschefen ansåge sig därför kunna inskränka sig till

att, i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen i ofvanberörda skrifvelse

hemställt, tillstyrka, att, på det att afvittringslandtmätarne i Västerbottens

och Norrbottens län måtte för år 1906 komma i åtnjutande af

samma aflöningsförmåner, som för innevarande år vore dem beviljade,

Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu ifrågavarande framställning.

Utskottet hemställer,

att hvad Kungl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Rikets allmänna kartverk.

9:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att

dels medgifva, att — utan ändring i öfrigt af hvad Riksdagen år

1894 fattade beslut angående aflöningsförmånerna för personal vid rikets

allmänna kartverk innehåller — i fråga om arfvodena för de ekonomiska

kartarbetenas ledare samt för kartografer och geodeter följande ändrade

bestämmelser måtte blifva gällande, nämligen:

att arfvode till kartograf äfvensom till geodet bestämdes till 2,000

kronor med tre ålderstillägg å 500 kronor, hvilka skulle utgå efter

respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring;

att den, som förordnades att handhafva närmaste ledningen af

de ekonomiska kartarbetenas utförande, måtte tilldelas ett årligt arfvode

af 1,000 kronor; samt

att högst tre årliga arfvoden, hvart och ett å 500 kronor, måtte

tilldelas de kartografer eller geodeter, som förordnats att biträda vid

kartarbetenas öfvervakande och ledning;

dels medgifva, att vid rikets allmänna kartverk anställd civil

topograf skulle i fråga om aflöningsförmåner vara likställd med kartograf;

dels höja ordinarie anslaget till rikets allmänna kartverk, nu 178,600

kronor, med 20,200 kronor; eller till 198,800 kronor, äfvensom medgifva,

att anslaget måtte i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag;

dels ock, för anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna

kartverk in. in., på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 21,200

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

169

kronor, med rätt för Kung!. Maj:t att, för anställande af dylik personal

m. in. under innevarande år, låta utaf nämnda belopp förskottsvis under

samma år af tillgängliga medel utanordna 7,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

"Arbetena med landets topografiska och ekonomiska uppmätning och

kartläggning hafva från början bedrifvits oberoende af hvarandra och

hvardera kartverkets angelägenheter hafva ursprungligen handhafts af

skilda myndigheter. Tillkomsten af det topografiska kartverket, hvars

hufvudsakliga uppgift är att efter förut upprättad plankarta angifva

markens ytformer, kan räknas från den tid år 1805, då fältmätningskåren

ordnades. Det ekonomiska kartverket åter, som närmast afser att

åstadkomma kännedom om landets areal samt dennas olika beskaffenhet

och fördelning i ekonomiskt hänseende, härleder sig- från det år 1827

inrättade så kallade sockenkartverket.

Fältmätningskåren erhöll år 1831 benämningen topografiska kåren

och denna införlifvades från och med år 1873 med generalstaben såsom

en särskild afdelning af densamma under afdelningschefen vid samma

afdelning. Dess egentlige chef var dock chefen för generalstaben.

Det sätt, på hvithet sockenkartverkets bearbetande ursprungligen

var anordnad!, visade sig inom kort icke vara ägnadt att bringa kartverket

till ett snart slut. Genom nådigt bref den 15 april 1859 blefvo

emellertid, efter det Rikets Ständer beviljat ökadt anslag till ifrågavarande

kartverk, nya bestämmelser meddelade i ändamål att befrämja

detsammas snabbare framåtskridande. Enligt dessa bestämmelser skulle

sockenkartverket — hvilket såsom dittills skulle stå under öfverinseende

och ledning af öfverdirektören vid landtmäteriet — under namn af

rikets ekonomiska kartverk bearbetas af skickliga personer inom eller

utom landtmäteristaten, hvilka af bemälde öfverdirektör därtill antogos.

Hvarje ekonomisk karta skulle i allmänhet omfatta ett härad eller

tingslag och skalan bestämdes i allmänhet skola utgöra 1 : 50,000 af

den naturliga storleken, dock att afvikelse!- härifrån kunde, efter

Kungl. Maj:ts bepröfvande, ske till 1 : 20,000 i starkt befolkade och till

1 : 100,000 i glest bebodda län. Statistiska beskrifningar till kartorna

skulle upprättas och länsvis sammanfattas.

Beträffande särskild! kartarbetet inom Norrbottens län, uppdrogos

genom förenämnda nådiga bref den närmaste ledningen af och tillsynen

öfver detta arbete åt dåvarande landshöfdingen i nämnda län

P. H. Widmark; och i afseende å Norrbottens läns kartverk skulle till

Bih. till Rikscl. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 22

Historik.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

eu början enahanda bestämmelser gälla som för det ekonomiska kartverket

i södra och mellersta delarna af riket.

Emellertid anhöll Riksdagen år 1870. att Kung!. Maj:t täcktes

taga under öfvervägande, i hvad mån de topografiska och ekonomiska

kartverken kunde med hvarandra ställas i närmare samband. Eu

kommitté tillsattes, och sedan denna afgifvit utlåtande den 6 februari

1871, förordnade Kung!. Maj:t i öfverensstämmelse därmed den 15

december sistnämnda år, att det påbörjade allmänna ekonomiska stomkartverket

i skalan 1 : 20,000, så vidt det anginge de till Svealand

räknade och söder därom belägna delarna af riket, skulle fortsättas och

afslutas; att däremot utgifning på statsverkets bekostnad af ekonomiska

häradskartor i skalan 1 : 50,000 icke, på sätt dittills skett, vidare skulle

äga rum, vederbörande landsting, hushållningssällskap och kommuner

öppet lämnadt att pa egen bekostnad föranstalta om utgifning af sådana

kartor; samt att statistiska länsbeskrifningar dock fortfarande skulle på

statsverkets bekostnad utgifvas. Därjämte bestämdes, att det ekonomiska

kartverket, såväl i hvad det afsåge södra och mellersta delarna af riket

som ock i fråga om Norrbottens län, skulle vid ingången af år 1873

ställas under styrelse och ledning af chefen för topografiska kåren.

Då vid generalstabens upprättande år 1873 topografiska kåren med

densamma införlifvades, blef styrelsen öfver det ekonomiska kartverket

(Överflyttad på afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning,

utan att afdelningschefens förman, generalstabschefen, med dessa arbeten

hade någon befattning.

1 fråga om Norrbottens läns kartverk hade Kungl. Maj:t redan

den 18 maj 1860 meddelat ytterligare bestämmelser, hvarigenom, bland

annat, medgifvits, att, med afseende å detta läns vidsträckthet och

öfriga beskaffenhet, skalan för de ekonomiska kartorna därstädes finge

blifva 1 : 100,000 af naturliga storleken. Under bearbetandet af detta

kartverk hade å de ekonomiska kartblad, hvilka omfattade kustsocknarna

och lappmarkernas så kallade skogsland, upptagits hvad allmänneligen

ansågs tillhöra en ekonomisk karta, såsom vägar, sjöar, vattendrag,

bostäder, åker, äng, rågångar och kärr in. m., men icke höjdbildning,

hvaremot å de kartblad, som omfattade delar af lappmarkernas fjällbygd,

äfven angifvits höjdbildning och skogsgränser; och hade sålunda

i afseende å dessa senare kartblad jämväl den topografiska kartans

ändamål blifvit tillgodosedt. Vidare föreskrefs för detta kartverk genom

nådigt bref den 21 maj 1874, att å kartorna öfver lappmarkerna i deras

helhet äfvensom öfver Pajala socken, hvilken i fråga om kartläggning och

kartutgifning ansågs böra likställas med lappmarkerna, borde på samma

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

171

gång upptagas såväl de vanliga ekonomiska föremålen som ock höjdbildning

och skog; att.dessa kartor, graverade på sten. skulle utgifvas

tingslagsvis i skalan 1 : 200,000; att ekonomiska kartor öfver kustsocknarna,

utom Pajala socken, skulle framgent, på sätt dittills skett,

utgifvas i skalan 1 : 100,000; samt att sedermera, med begagnande af

därvid använda så kallade svarttryckstenar och med tillhjälp af litografisk!

tryck, äfven topografiska kartor öfver kustlandet, innehållande

hvad å sådana kartor vanligen återfunnes, skulle tingslagsvis utgifvas

med uteslutande af de rent ekonomiska föremålen.

Den fördelning af kartverken under olika chefer, hvilken, såsom

förut nämnts, ägt rum, i det att högsta chefskapet öfver det topografiska

kartverket utöfvades af chefen för generalstaben, medan styrelsen

öfver det ekonomiska kartverket leddes af afdelningschefen vid generalstabens

topografiska afdelning, äfvensom kartverkens fördelning på olika

departement — det ekonomiska kartverket, däri inberäknadt Norrbottens

läns kartverk, lydde under civildepartementet, under det att det topografiska

kartverket tillhörde landtförsvarsdepartementet — vållade

emellertid vissa slitningar kartverken emellan och förorsakade, att

kostnaderna för vissa arbeten blefvo större än som vederbort, om enhet

i ledningen ägt rum. Under en följd af år gjordes åtskilliga försök att

afhjälpa dessa olägenheter, liksom ock att åstadkomma ett mer ändamålsenligt

anordnande af de ekonomiska och topografiska kartarbetena öfver

hufvud. År 1877 tillsattes i sådant syfte en kommitté, hvars år 1878

afgifna betänkande i vissa afseenden låg till grund för en till 1880

års Riksdag afbiten nådig proposition i ämnet. Någon lösning af kartverksfrågan

vanns emellertid ej vid nämnda riksdag, men med föranledande

af ett utaf samma Riksdag gjordt uttalande tillsatte Eders Kung] .

Maj:t den 28 maj 1880 en kommission för de allmänna kartarbetena

med uppdrag, bland annat, att anordna och låta verkställa praktiska

försök för att utröna, hvilka besparingar af tid och kostnader skulle

kunna ernås genom att förena de ekonomiska och topografiska kartverken

till ett kartverk, med begagnande af en gemensam fältmätning

och billiga reproduktionsmetoder, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det af 1878 års kartverkslcominitté afgifna förslag. Sedan bemälda

kommission afgifvit underdånigt utlåtande, hvari kommissionen dels

redogjorde för de olika försök, som blifvit utförda såväl på fältet

som i afseende å olika reproduktionssätt, dels ock uttalade de åsikter,

till hvilka kommissionen med ledning af dessa försök kommit, huru de

allmänna kartarbetena borde för framtiden ordnas, aflat Eders Kung!.

Maj:t till 1885 års Riksdag förslag om förändrade hufvudgrunder för

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

bearbetandet af rikets kartverk och om beviljande för år 1886 af de

ökade anslagsbelopp, som af desammas tillämpning betingades. Icke

heller detta förslag vann Riksdagens godkännande.

Sedan hela kartverksfrågans lösning följaktligen blifvit tills vidare

undanskjuten, slog man in på de partiella reformernas väg. I underdånig

skrifvelse den 14 oktober 1886 afgaf sålunda afdelningschefen vid generalstabens

topografiska afdelning, i ändamål att åstadkomma ett, såvidt

möjligt, enhetligt kartverk öfver det nordliga Sverige och för att ställa

detta kartverk i närmare samband med de topografiska kartorna öfver

södra och mellersta Sverige, förslag till väsentligen ändrade hufvudgrunder

för Norrbottenskartverket. Detta hade då fortskridit så långt, att

ekonomiska kartor i skalan 1 : 100,000 blifvit i tryck utgifna öfver alla

kustlandets tingslag, hvaremot utgifningen ännu icke påbörjats hvarken

af topografiska kartor öfver kustlandet eller af ekonomisk-topografiska

kartor öfver lappmarkerna. I afseende å sistnämnda båda slag af kartor

föreslog afdelningschefen i förberörda underdåniga skrifvelse:

att skalan för utgifningen bestämdes för hela länet till 1 : 200,000;

att kartorna utgåfves i blad, hvilkas kanter på visst angifvet

sätt sammanfölle med det geografiska gradnätet;

att utgifningen verkställdes medelst heliogravyr;

att höjdbildning eu återgåfves genom backstreck (förut enligt det

s. k. crayonmaneret) utom för kala fjällpartier, där höjdkuryor borde

användas; samt

att s. k. ekonomiska föremål (hufvudsakligen rågångar, åker och

äng) återgåfves med härför antagna färger och beteckningar, men att

dessa föremål kunde för sådana områden, hvaröfver särskilda ekonomiska

kartor funnes utgifna, i vissa delar uteslutas, där sådant för

kartans redighet och tydlighet ansåges behöflig!.

De sålunda föreslagna hufvud grunderna för utgifningen af ifrågavarande

kartor blefvo af Eders Kung-l. Maj:t till efterrättelse fastställda

genom nådigt bref den 10 december 1886.

Frågan om en förändrad anordning af kartarbetena i deras helhet

och om kartverkens omorganisation väcktes åter till lif vid 1893 års

riksdag; och i skrifvelse den 2 maj samma år, däri Riksdagen anmälde

sitt beslut i fråga om anslag till kartverken för år 1894, uttalade Riksdagen

den åsikt, att om en närmare förening mellan de olika kartverken

kunde åstadkommas såtillvida, att dels de till dem utgående anslag sammanfördes

till ett enda, dels ock de hinder, hvilka för det dåvarande i viss

män förefunnes för användande af ett verks personal för något af de andras

behof undanröjdes, härigenom afsevärda fördelar syntes vara att vinna för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

17S

såväl de topografiska som de ekonomiska kartarbetena, hvarjämte Riksdagen

ifrågasatte, huruvida icke den för Norrbottens län afsedda enklare

och i mindre skala försiggående kartläggningen, hvilken syntes vara fullt

tillfyllestgörande äfven för de inre, glest bebyggda delarna af mellersta

Norrland samt möjligen äfven för vissa delar af södra Norrland och norra

Svealand, kunde fortgå icke obetydligt längre söderut än ursprungligen

varit bestämdt.

I anledning af denna Riksdagens skrifvelse framlade dåvarande

chefen för civildepartementet den 13 januari 1894 inför Eders Kungl.

Magt fullständig plan för kartverkens fortsatta bearbetande; hvarjämte

departementschefen, under förutsättning af Eders Kungl. Maj:ts godkännande

af sagda plan, hemställde, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att för de ekonomiska och topografiska kartarbetenas

fortsatta bedrifvande

dels medgifva att — med uteslutande ur riksstaten af den under

sjätte hufvudtiteln å ordinarie stat uppförda anslagstitel »rikets ekonomiska

kartverk, reservationsanslag» tillika med det därunder anvisade

anslag, 6,000 kronor — i stället måtte bland anslagen å riksstatens

sjätte hufvudtitel under anslagstitel »rikets allmänna kartverk» å ordinarie

stat uppföras ett anslag af 178,600 kronor;

dels ock godkänna följande bestämmelser i fråga om arfvoden,

reseersättningar och dylikt till de särskilda kartverkens personal:

att arfvode till kartograf bestämdes till 1,500 kronor med tre

ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utginge efter respektive 5, 10 och

15 års väl vitsordad tjänstgöring;

att den officer, som förordnades att handhafva närmaste ledningen

af de ekonomiska kartarbetenas utförande, tilldelades ett årligt arfvode

af 1,000 kronor, och att årliga arfvoden, hvartdera till ett belopp

af 500 kronor, tilldelades de kartografer (högst trenne), hvilka för ordnades

att biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning; och

att arfvodena för öfrig civil personal, såsom gravörer med flera

—- hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas på beting — äfvensom

storleken af de dagafiöningar och reseersättningar, hvilka skulle

utgå för arbete å fältet, af Eders Kungl. Maj:t, uppå förslag af afdelningschefen

vid generalstabens topografiska afdelning såsom kartverkschef,

bestämdes; dock att reseersättningen till de kartografer, som

vore sysselsatte med stomkartors upprättande, icke finge utgå med

högre belopp än 500 kronor till kartograf, som ledde dessa arbeten,

och med 400 kronor till en hvar af de öfrige.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I enlighet med departementschefens sålunda gjorda hemställan

aflat Eders Kungl. Maj:t framställning i ämnet till 1894 års Riksdag;

och denna framställning blef äfven af Riksdagen bifallen.

I samband härmed uteslöt Riksdagen dels det å fjärde hufvudtiteln

till fortsättande af generalstabens topografiska arbeten förut på

extra stat anvisade anslag å 75,000 kronor, dels ock de å sjätte liufvudtiteln

till rikets ekonomiska kartverk uppförda extra anslag å tillhopa

76,000 kronor, hvarjämte det ordinarie anslaget till landtmäteristaten

nedsattes med det belopp, motsvarande 24 besparade andre landtmätarlöner,

eller 21,600 kronor, som förut från sistnämnda anslagstitel

utgått till det ekonomiska kartverket.

Eders Kungl. Maj:t förordnade därefter genom nådigt bref den

25 maj 1894, att de bestämmelser, som innehöllos i förutnämnda, af

departementschefen framlagda plan, skulle gälla för de topografiska

och ekonomiska kartverkens fortsatta bearbetande. Dessa bestämmelser

afsågo:

l:o) att för landets ekonomiska och topografiska uppmätning

och kartläggning, i likhet med hvad dittills ägt rum, tre olika skalor

skulle användas, nämligen:

a) skalan 1 :20,000 för ekonomisk plankarta. ''försedd med höjdsiffror,

öfver Göta- och Svealand, med undantag för Kopparbergs län;

b) skalan 1 :50,000 dels för topografisk kartläggning af några

ännu återstående Områden söder om 29. bladvåden och af hela det

norrländska kustlandet intill Västerbottens läns södra gräns, samt vissa

delar af det inre Jämtland, dels för ekonomisk kartläggning, där sådan

framdeles kunde ifrågakomma, inom de delar af landet, som ej vore

under mom. a) och c) omnämnda;

c) skalan 1:100,000 dels för topografisk uppmätning af hela den

del af landet, som ej redan vore uppmätt eller under mom. b) bestämd

att i större skala topografiskt uppmätas, dels för ekonomisk

kartläggning af de områden inom norra Sverige, hvilka vore så glest

bebodda och odlade, att, liksom dittills skett inom Norrbottens län.

både de topografiska och de ekonomiska beteckningarna kunde på

samma karta i skalan 1 : 100,000 inmätas, utan att kartan däraf blefve

öfverlastad och otydlig;

2:o) att de stomkartor, som sammansattes till underlag för topografisk

uppmätning af de delar af landet, hvilka ej blifvit föremål för

kartläggning i skalan 1 : 20,000, skulle utarbetas''med hänsyn till att äfven

kunna läggas till grund för ekonomiska mätningars utförande;

3:o) att den i skalan 1 : 20,000 upprättade och med höjdsiffror

fullständigade ekonomiska plankartan tillsvidare såsom dittills skulle

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

175

utgifvas med färgtryck i 1 : 50,000 eller större skala, för så vidt därtill

erforderliga medel kunde från vederbörande län erhållas;

4:o) att utgifningen af såväl generalstabens karta i skalan 1 : 100,000

som Norrbottens läns karta i skalan 1 : 200,000 skulle fortsättas efter

oförändrad plan och med då använda arbetsmetoder, samt att sistnämnda

karta skulle utsträckas äfven öfver hela Västerbottens län jämte af bladindelningen

betingade delar af angränsande län;

5:o) att framdeles, sedan under arbetenas fortgång närmare kännedom

vunnits om på frågan inverkande förhållanden, efter pröfning af

vederbörandes förslag skulle fastställas, huru öfvergången lämpligast skulle

ske från kartan 1 : 200,000 öfver landets nordliga del till den från landets

sydligare delar norrut fortgående utgifningen af kartan i 1:100,000;

6:o) att de ekonomiska och topografiska kartverkens personal,

hvarom här nedan under 7:o) sägs, under kartverkschefens ledning skulle

utföra alla med landets ekonomiska och topografiska kartläggning och

beskrifning förenade arbeten i öfverensstämmelse med de allmänna

grunder, som ofvan blifvit angifna, samt i enlighet med därför utfärdad

nådig instruktion; samt

7:o) att arbetena skulle utföras af, förutom de vid generalstabens

topografiska afdelning kommenderade generalstabsofficerare, hvilkas

antal genom nämnda instruktion bestämdes, och generalstabens professor,

dels civile kartografer och kartografaspiranter samt generalstabens

topografiska afdelnings civila biträden, dels ock från armén

kommenderade officerare eller underofficerare samt af kvinnlig personal.

Härjämte förordnade Eders Kungl. Maj: t genom förberörda nådiga

bref af den 25 maj 1894:

att i fråga om arfvoden, reseersättningar och dylikt till de särskilda

kartverkens personal skulle gälla de af Riksdagen godkända

bestämmelserna;

att alla de allmänna kartarbetena rörande frågor skulle genom

chefen för civildepartementet inför Eders Kungl. Maj:t föredragas efter

gemensam beredning med chefen för landtförsvarsdepartementet; samt

att från och med år 1894 allenast hälften af de dagtraktamenten,

hvilka tillkomme aspiranterna vid generalstaben under den tid, de

vore kommenderade till tjänstgöring vid de topografiska arbetena,

skulle utgå af kartverkets anslag.

I fråga om det norrbottniska kartverkets fortsättning längre

söder ut inneburo sålunda de af Eders Kungl. Maj:t den 25 maj 1894

utfärdade bestämmelserna följande:

l:o) att uppmätning sskalan 1 : 100,000 skulle användas för topografisk

uppmätning å gradbladen mellan 65° n. br. (d. v. s. Norrbottens

södra spets) och 63'' 30'' n. br. (d. v. s. Västerbottens södra spets) med

s. 176 Kontrollera mot PDF

Tillkallande

af personer

för utredning

i fråga om

lämpligheten

af ett förändradt

utgifningssätt

för

generalstabens

topografiska

karta öfver

Norrland.

176 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

undäiitag för vissa delar af det inre Jämtland, där mätsfcalan skulle

blifva 1 : 50,000;

2: o) att vid utgifning eu af kartblad öfver sagda område detta skulle

ske i skalan 1 : 200,000 efter samma plan och arbetsmetoder som för

Norrbottenskartan varit gällande;

3:o) att i fråga om det återstående Norrland, d. v. s. från

63 30'' n. br. söderut, uppmätningen skulle ske i skalan 1 : 50,000 inom

kustlandet samt i vissa delar af Jämtland, men i öfränt i skalan

1 : 100,000; samt

4:o) att i fråga om utgifningen af kartor öfver detta sistnämnda

område utgifningsskalan framdeles skulle bestämmas.

Den 20 december 1894 utfärdade Eders Kungl. Maj:t instruktion för

rikets allmänna kartverk; och hänvisades i denna i afseende å skalorna för

kartornas upprättande och utgifning till nådiga brefvet den 2 5 maj samma år.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:t, på förslag af dåvarande chefen

för rikets allmänna kartverk, genom nådigt bref den 12 november

1897 bestämt, att den för utgifning af karta i skalan 1 : 200,000 öfver

Norrbottens och Västerbottens län fastställda plan skulle tillämpas

jämväl för hela området söderut intill 61° 30'' latitud, där i skalan

1 : 100,000 utgifna kartblad mötte, och att sedermera, då karta i skalan

1 : 200,000 blifvit fullbordad i ofvan nämnda utsträckning, såsom komplettering

därtill kartor i skalan 1 : 100.000 skulle såsom specialblad

utgifvas öfver sådana mindre områden inom Norrland, där omständigheterna

kunde därtill föranleda och kartan i skalan 1 : 200,000

ej syntes tillfyllestgörande. Härigenom har alltså utgifningsskalan

1 : 200,000 blifvit fastställd att i första hand gälla- för hela det norrländska

kartverket.

Sedan alltså en, såvidt möjligt, fullständig sammanslutning mellan

de topografiska och ekonomiska kartverken ägt rum, hafva kartarbetena

fortgått efter den genom förberörda nådiga bref den 25 maj 1894 och

den^ 12 november 1897 fastställda plan; och det i riksstaten för år

1895 uppförda anslaget till rikets allmänna kartverk å 178,600 kronor

har sedermera utgått med oförändradt belopp. Efter jordbruksdepartementets

inrättande år 1900 öfverflyttades beloppet på nämnda departements

stat.

Emellertid hafva på senare tid och särskildt vid behandlingen inom

Riksdagens Andra Kammare den 11 mars 1903 af frågan om regleringen

för år 1904 af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel anmärkningar

i olika hänseenden framställts emot det nuvarande utgifningssättet

för det topografiska kartverket, hvad Norrland vidkomme. Då det

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

177

med anledning däraf syntes vara önskvärd!, att en noggrann och allsidig

utredning verkställdes till utrönande, huruvida och i så fall hvilka

förändrade grunder lämpligen borde föreskrifvas för berörda utgifning,

hemställde jag till Eders Kungi. Maj:t den 1 maj 1903 om nådigt bemyndigande

att tillkalla fyra personer för att, jämte två af Eders

Kungl. Maj:t därtill beordrade officerare, verkställa utredning och meddela

yttrande i fråga om lämpligheten af ett förändrad! utgifningssätt

för generalstabens topografiska karta öfver Norrland äfvensom afgifva

det förslag i sådant afseende, hvartill de kunde finna anledning; och

behagade Eders Kungl. Maj:t bifalla min sålunda gjorda hemställan.

På Eders Kungl. Maj:ts befallning sammanträdde därefter den

23—26 maj samma år generalmajoren C. A. C. Warberg och öfversten

N. J. T. Selander med af mig på grund af berörda bemyndigande

tillkallade dåvarande t. f. landshöfdingen A. E. O. Cederberg, dåvarande

läraren vid Stockholms högskola friherre G. J. De Geer, dåvarande

lektorn C. F. E. Carlson och lektorn J. F. Nyström till öfverläggning

i ämnet; och i anledning af utaf bemälda personer i skrifvelse den 26

maj därom gjorda framställningar förordnade Eders Kungl. Maj:t genom

nådigt bref den 29 i samma månad, att uppritning, heliogravyr och

utgifning af kartblad till generalstabens topografiska karta öfver Norrland,

med undantag af kartbladen Dufed och Frostviken eller MunsIjället,

skulle tills vidare afbrytas, samt anvisade nödigt belopp till

bestridande af kostnaderna för anställande af försök medelst förfärdigande

af kartor af olika beskaffenhet öfver något mindre område och för

verkställande af en förberedande utredning i frågan.

Eders Kungl. Maj:t har sedermera, efter särskilda framställningar

af cliefen för rikets allmänna kartverk, medgifvit dels den 18 september

1903, att bearbetningen af kartbladen Alanäs, Kålåsen och Kallsjön

utaf generalstabens karta öfver Norrland finge, för beredande åt de

vid kartverket anställde ritarne af lämplig sysselsättning, fortsättas enligt

förut följda grunder, och dels den 19 februari 1904, att de i skalan

1 : 200,000 uppritade bladen Åre och Östersund, hvilka vid tiden för

utfärdandet af bestämmelsen om afbrytande! af nämnda kartas utgifning

förelegat i så afslutadt skick, att endast korrekturläsning samt tryckning

och färgläggning återstått för desammas utgifvande, finge af rikets

allmänna kartverk utgifvas och allmänheten tillhandahållas.

Ofvan omförmälda försök och förberedande utredning, hvilkas

verkställande af de tillkallade personerna uppdragits åt öfversten Selander.

blefvo under dennes ledning utförda under sommaren 1903,

Bih. till PM, Prof. PM. 4 Samt, 1 Afd. JO Höft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hvarefter bem äld a personer, efter kallelse , ånyo sammanträdde och den

16 november samma år afgåfvo till mig ställdt yttrande i förevarande

ämne.

Detta yttrande är af följande lydelse.

De tillkallade

personernas

yttrande.

»Genom nådig generalorder den 30 nästlidne oktober samt herr

statsrådets skrifvelse den 28 i samma månad hafva undertecknade

kallats till sammanträde för fortsatt öfverläggning i fråga om lämpligheten

af ett förändradt utgifningssätt för generalstabens topografiska

karta öfver Norrland.

Härvid har för oss framlagts resultaten af de försök, som järn likt,

vår skrifvelse till herr statsrådet den 26 maj innevarande år anförtrotts

undertecknad Selander att utföra medelst förfärdigande af kartor

af olika beskaffenhet öfver Sundsvallstrakten, och har i sådant afseende

företetts dels ny heliogravyr i skalan 1 : 200,000 b, där för vinnande

af större tydlighet åtskilliga förenklingar företagits, i det att till

exempel de öppna habitationerna, utmärkande i mantal satta gårdar,

utbytts mot svarta fyrkanter, habitationerna för backstugor och dylika

mindre lägenheter borttagits samt en del namn uteslutits, hvarjämte

vägarna kraftigare markerats, dels ock fotolitografiskt aftryck af en i

skalan 1 : 100,000 ritad plåt öfver samma område,2) hvarjämte till jämförelse

framlagts kartverkets äldre heliogravyr i skalan 1 : 200,000

öfver ifrågavarande område b äfvensom öfvertryck af båda heliogravyrplåtarna.

b Däremot har icke kunnat företes någon heliogravyr i skalan

1 : 100,000 öfver området; och hafva vi, vid det upplysta förhållande

att sådant tryck icke skulle kunna blifva färdigt förr än i början af

nästkommande år och dessutom förorsaka ytterligare, ej fullt nödiga

kostnader, ansett oss icke böra af denna anledning uppskjuta afgifvandet

af vårt utlåtande i frågan.

Då utgifningen af generalstabens karta öfver Norrland i enlighet

med den 1894 och 1897 fastställda planen redan fortskridit så långt,

att alla kartblad öfver Norrbottens län äro utgrina samt flertalet blad

öfver Västerbottens och Jämtlands län äro färdiga eller till utgifning

beredda, är uppenbart att — för så vidt ej hela kartan öfver Norrland

skall göras om — vår uppgift att yttra oss om lämpligheten af

ett förändradt utgifningssätt af nämnda karta måste bli väsentligen

begränsad. Som vi enhälligt äro af den meningen, att man först och

. b Bil. Al. -) Bil. A 2. — “) Bil. A 3. — 4) Bil. A 4 och A 5. Af kostnadsskäl äro vid

tryckningen alla här nämnda kartor utförda i öfvertryck efter nyare och äldre heliogravyrer.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

179

främst måste tillse att få kartverket öfver Norrland afslutadt, innan

vissa delar däraf göras om, och att åtminstone för de vidsträckta, glest

befolkade bygderna i det inre af landet skalan 1 : 200,000 kan anses

vara tillräcklig, hafva vi framför allt riktat vår uppmärksamhet på

att tillse, huru det tätare bebyggda kustlandet söder om Västerbottens

län och ned till 61 ° 30'' nordlig bredd skulle kunna i kartografiskt

afseende på lämpligaste sätt tillgodoses.

Vid bedömande af den föreliggande frågan hafva hufvudsakligen

två meningar gjort sig gällande.

Undertecknade Warbergs, Cederbergs och Selanders uppfattning i

afseende på spörsmålet om lämpligaste sättet för den fortsatta utgifningen

af kartorna öfver Norrland är följande.

Ur militärisk synpunkt är det af den största vikt, att med terrängbeteckning

försedda användbara kartor öfver Norrland snarast möjligt

varda tillgängliga för att tillgodose behofvet ej mindre vid öfningars

bedrifvande i fredstid än vid ett eventuellt krigsutbrott, hvadan ingen

åtgärd bör vidtagas, som är ägnad att fördröja det norrländska kartverkets

utgifning.

Ur samma synpunkt är det för öfningarna och operationerna

nödvändigt, att angränsande kartblad kunna med hvarandra konnekteras,

hvadan sålunda deras utgifningsskala måste vara gemensam, enär

icke blott för det högre befälet och staberna utan snarare ännu mer

för det lägre truppbefälet stora svårigheter, med däraf lätteligen följande

misstag och förvecklingar, uppstå vid begagnandet af kartor i

olika skalor.

Den genom kungl. brefvet den 12 november 1897 fastställda

gränslinjen mellan utgifningsskalorna för södra Sverige i 1 : 100,000,

och för norra Sverige i 1 : 200,000 är A’ald med fästadt afseende vid

att olägenheterna af öfvergången från den ena kartskalan till den

andra måtte med hänsyn till sannolika öfningstrakter och operationsområden

varda de minsta möjliga.

Ett öfvergifvande af den för norrländska kartverket genom nämnda

nådiga bref fastställda enhetsskalan 1: 200,000, i ändamål att utgifva

ett större eller mindre antal kartblad i skalan 1 : 100,000, skulle dels

försena kartverkets fullbordande dels omöjliggöra en de! angränsande

kartblads konnektering.

De kartprof öfver Sundsvallstrakten i öfverensstämmelse med beteckningssättet

och färgläggningen å Norrbottens-kartorna, som föreligga

efter under innevarande års sommar utförda försök, visa, att

kartor i skalan 1 : 200,000 äro tillräckligt användbara för att tills

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vidare tillgodose så val militära som andra praktiska behof och för

de sistnämnda tillsammans med de tillgängliga fotografiska aftrycken i

skalan 1 : 50,000 till och med bättre än enbart kartor i skalan 1 : 100,000.

Utgående från nu anförda förhållanden anse vi, att hela det norrländska

kartverket i skalan 1 : 200,000 snarast möjligt bör fullbordas

i öfverensstämmelse med det beteckningssätt och den färgläggning, som

användts för kartorna öfver Norrbottens län och det öfver Sundsvallstrakten

under innevarande års sommar utförda kartprof i sistnämnda

skala, hvarvid äfven de redan utgifna otillfredsställande kartbladen

Hudiksvall och Sundsvall böra omarbetas, samt att, om den utgifning

af kartblad i skalan 1 : 100,000 öfver tätare bebyggda områden, som

i nådiga brefvet den 12 november 1897 ställts i utsikt att framdeles

utföras, skall påskyndas, uppfyllandet af detta önskemål ovillkorligen

krafvel’ ökadt anslag, på det att icke utgifvandet af kartorna i enhetsskalan

må fördröjas.

Undertecknade De Geer; Carlson och Nyström hafva däremot förenat

oss om följande uttalande i frågan:

En bland orsakerna, hvarför man beslöt att kartlägga Norrland

i mindre skala än det öfriga Sverige, var, såsom det heter i Kungl.

Maj:ts beslut härom den 12 november 1897, att »området ifråga, om

man undantoge trakten närmast Sundsvall, vore glest bebodt i jämförelse

med södra Sverige, hvadan kartan öfver detsamma icke borde

blifva rikare försedd med beteckningar för vägar, bostäder och andra

konstgjorda föremål, än att dessa beteckningar mycket väl kunde inrymmas

i skalan 1 : 200,000». Enligt vår mening har det emellertid

visat sig, att flera trakter af Norrland äro så pass tätt bebyggda, att

man icke kan på en karta i så liten skala få in alla de data, som

höra finnas på eu generalstabskarta. Försöket att inpressa allt sådant

bär alldeles misslyckats, såsom till fullo framgår af de utgifna bladen

Hudiksvall och Sundsvall, Indika af denna orsak blifvit allt för otydliga

och nästan odugliga. Nu kan man på två sätt söka afhjälpa de nämnda

olägenheterna. Man kan göra kartan tydligare genom att utlämna eu

mängd kartografiska detaljer eller man måste välja en större utgifningsskala.

Enligt vår mening är den förra utvägen ej tillfredsställande.

Detta visas af det i sommar gjorda försöket i denna riktning, hvithet

försök väl lämnat eu vacker och läsbar karta men endast på bekostnad

af en stor del kartografiska uppgifter af icke ringa värde. Af de 212

å 100,000-delskartan förekommande namnen saknas å 200,000-delskartan

64 eller nära Ensamt på Alnön hafva utelämnats 658 habitationer.

19 vägar, 5 stigar och 25 procent af höjduppgifterna samt af kärren

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Statsutskottds Utlåtande N;o 10.

för att få kartan i denna mindre skala fullt läsbar, hvarjemte kärr ock

terrängformer ofta så skematiskt återgifvits, att orientering ute å marken

i kög grad försvårats. Men enligt vår tanke blir kartan härigenom

alltför otillfredsställande; denna utväg kunna vi alltså icke tillstyrka.

Det återstår då blott att välja den större skalan. Ingen förnekar,

att denna i ock för sig är bättre än den mindre, livarjämte den för

vissa norrländska trakter är lika befogad som för södra Sverige, da

dessa trakter äro lika tätt befolkade och lika mycket uppodlade som

de flesta sydligare landsdelar. Endast en karta i skalan 1 : 100,000

kan lämna en i detalj någorlunda trogen bild af terrängen och endast

denna karta är därför tillfredsställande för andra praktiska syften ände

rent militära. Den blir också för den del af allmänheten, som ej

kan nöja sig med en karta i skalan 1 : 200,000, mycket billigare än

de nu för allmänheten tillgängliga bladen i skalan 1 : 50,000, då nämligen

ett helt zonblad i sistnämnda skala kostar 6 kronor eller omkring

8 gånger mer än ett blad i skalan 1:100,000. Äfven i militäriskt

afseende bör den större skalan — redan förut använd för hela södra

Sverige — vara i och för sig bättre än den mindre. Men en olägenhet,

som icke kan förnekas, ligger däri, att bladen i den större skalan

skulle komma att omgifvas af kartblad i den mindre skalan. Att detta

måste vålla svårigheter är tydligt, men vi kunna ej anse dessa lika

stora, som de olägenheter äro, Indika härflyta genom användandet af

eu allt för liten kartskala i en tätt befolkad trakt. Endast då militära

operationer äga rum på gränsområdet mellan de båda skalorna, göra

sig de nämnda olägenheterna gällande. Emellertid gifves det en utväg,

som skulle minska dem och som i följd däraf bör begagnas, den nämligen

att förse kartbladen i skalan 1 : 200,000 med en gränszon från

de angränsande bladen i skalan 1 : 100.000 samt härigenom förmedla

öfvergången mellan de båda skalorna.

Då vi alltså anse, att den mindre skalan är ur andra praktiska

synpunkter än den rent militära fullständigt olämplig samt att äfven

den militära hänsynen blir väl tillgodosedd genom nyss nämnda åtgärd,

så kunna vi ej undgå att tillstyrka, att för de här afsedda tätast befolkade

trakterna kartor i skalan 1 : 100,000 måtte utarbetas. Den

ökade kostnad, som häraf skulle föranledas för statsverket, kan afsevärdt

nedbringas genom öfvergående till en mätningsskala af 1 : 100,000,

hvilket, jämlikt uppgift i förberörda kungl. bref, för hvarje ännu ej

mätt blad af den topografiska kartan medför en minskning i kostnaden

af 16,000 kronor, hvaraf dock något bör afdragas. då kartorna skola

rekognosceras och utföras i samma skala.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1.82

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Härtill kommer den betydande tidsvinst, som genom omförmälda

förfaringssätt åstadkommes.

Vi vilja således föreslå:

dels att den för Sveriges topografiska kartor söder om 26:e bladvåden

af Kungl. Maj:t fastställda skalan 1 : 100,000 äfven måtte användas

för södra Norrlands närmast norrut angränsande kustområde, dock med

iakttagande därvid,

att den för kela norra Sverige hittills följda indelningen af kartan

i gradafdelningar bibehålies;

att gränsen för sagda kustområde väster ut bestämmes till 20

Väster om Stockholm och åt norr till 63° 30'' n. br.;

att områdets gränszon mot omgifvande kartblad i skalan 1 : 200,000

till en bredd af exempelvis ungefär 5 centimeter — således motsvarande

ungefär 1 mil — äfven återgifves å dessa senare och i deras skala, men

att de redan i skalan 1 : 200,000 utgifna bladen n:is 84 Hudiksvall

och 79 Sundsvall ånyo utgifvas i skalan 1 : 100,000 först då alla

öfriga från militär synpunkt viktiga, men ännu outgifna norrländska

kartblad hunnit afslutas, samt

att således dessförinnan i skalan 1 : 100,000 skulle utgifvas endast

bladen 68, 69, 70, 74, 75 och 80, tillsammans omfattande en landyta,

som understiger arealen af 37a helt och hållet af land uppta gna kartblad;

dels att med särskild hänsyn till det militära krafvet på kartarbetenas

påskyndande — för samtliga återstående gradafdelningsblad

fastställes mätningsskalan 1 : 100,000, och

att vid mätningarnas utförande inom de kartområden, som äro

af sedda för utgifning i skalan 1 : 100,000 såväl enligt ofvan angifna

förslag som eventuellt framdeles enligt den förut fastställda planen,

hänsyn härtill tages;

dels ock att konceptkartorna så utföras, att de i händelse af behof

omedelbart kunna användas såsom original för utgifvandet af provisoriska

kartblad i mätningsskalan, reproducerade med ljustryck eller, såvida

renritning med tusch utan för stor tidsutdräkt kan införas, med fotolitografi;

samt

att. de kartblad i skalan 1 : 200,000, Indika hädanefter komma

att utgifvas, förfärdigas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det på

kommitterades förslag utförda försöket i nämnda skala (försök litt. A).

De approximativa beräkningar, som, med ledning af från generalstabens

topografiska afdelning och generalstabens litografiska anstalt

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

183

erhållna uppgifter, af oss verkställts öfver kostnaderna för utförande

af kartor öfver det uti nyssnämnda sex kartblad innefattade kustområdet

i de föreslagna olika skalorna, hafva visat att, sedan kostnaderna

för stomkartor och fältmätning, hvilka kostnader blifva gemensamma

för bägge skalorna, fråndragits, återstående kostnaden för utförande

af en 200,000-delskarta utgör cirka 23,000 kronor, medan

samma kostnad för utgifvande af karta öfver området i 100,000-dels

skalan uppgår till cirka 70,000 kronor, hvartill måste läggas kostnaden

för den föreslagna utgifningen i den mindre skalan af gränszonen mellan

kartblad i de olika skalorna, hvilken kostnad beräknas till cirka 6,000

kronor. Skillnaden i kostnad för kartor i skalan 1 : 200,000 öfver den

vid kartutgifningen i 100,000-dels skalan såsom oundgängligen nödvändig

ansedda gränszonen samt hela områdets återgifvande i den

mindre skalan utgör således endast cirka 17,000 kronor.

Beträffande den tid. som kan väntas åtgå för utgifvande af kartor

öfver det ifrågavarande området i de, olika skalorna, har beräknats, att

ett utgifvande af karta öfver området i 100,000-dels skalan drager

* 3 gånger så lång tid som kartans utgifvande i 200,000-dels skalan,

därest ej nuvarande arbetspersonal och anslag ökas.

Utgående från dessa beräkningar och med hänsyn därtill, att det

synes oss alla synnerligen önskvärd! att öfver de tätare bebyggda delarna

af mellersta Norrland erhålla en för alla behof användbar karta

i den större skalan, under det att å andra sidan de militära ledamöterna

bland oss finna det oundgängligen nödvändigt att för erhållande

af eu enhetlig karta öfver Norrland äfven det nu ifrågavarande

området kartlägges i skalan 1 : 200,000, finna vi oss kunna enas om

en gemensam framställning, afseende ett samtidigt utgifvande af kartor

öfver meranämnda område i de bägge olika skalorna; och få vi sålunda

hemställa, att herr statsrådet måtte vidtaga åtgärder för ett samtidigt

utförande i skalorna 1 : 100,000 och 1: 200,000 af bladen 68, 69, 70,

74, 75 och 80 utaf generalstabens topografiska karta, utan att därigenom

utgifningen af kartverket i dess helhet fördröjes; och torde

härvid böra tagas i öfvervägande, huruvida icke för nedbringande af

de ökade kostnaderna en förminskad mätningsskala af 1 : 100,000 kan

användas för blad, som ännu icke blifvit mätta.

Tillika vilja vi i detta sammanhang såsom några kartverket främjande

önskemål framhålla:

att för att uppöfvad arbetsskicklighet måtte i högre grad än på

senare tid kunnat äga rum, komma kartarbetet till godo, kartverks
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Jvartverkskommissionens

utlåtande

den 8

december

1903.

Uppmät*

ningsskalan.

personalen måtte erhålla en mer stadigvarande karaktär än som låter

förena sig med det vid generalstaben rådande passage-systemet samt

den för truppbefälet ökade öfningstiden;

att uti kartverkskommissionen måtte insättas en ledamot med

speciell kännedom om de tekniska förfaringssätten vid kartors framställande,

för att tillkallas, då tekniska frågor föreligga;

att före hvarje nytt kartblads publicerande detsamma måtte remitteras

till någon språkforskare för revidering af de å kartorna upptagna

namnen;

att nödig revision af äldre kartblad af generalstabens karta öfver

Sverige måtte företagas, hvarvid de under kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

lydande distriktstjänstemännen torde kunna lämpligen

anlitas för inläggning af nya järnvägar och andra viktigare förbindelseleder

;

att särskildt beträffande Norrland, de trakter, som under sommaren

fältmätts, måtte under påföljande vinter genomresas af rekognoscörer

för kartkonceptens fullständigande genom inritning af vintervägar;

samt att, till undvikande af förslitning af själfva originalplåtarna,

dessa icke, såvidt möjligt, måtte användas för tryckning af kartupplagor.

Förut omförmälda försöksmateriell bifogas. Stockholm den 16

november 1903.»

Öfver det af de tillkallade personerna sålunda afgifna yttrandet

anbefalldes kommissionen för de allmänna kartarbetena genom nådig

remiss den 20 november 1903 att afgifva underdånigt utlåtande äfvensom

taga i öfvervägande, huruvida, med hänsyn till den i berörda

yttrande gjorda framställning, någon ändring funnes böra föranledas i

det från chefen för Rikets allmänna kartverk till Eders Kungl. Maj:t

inkomna förslag till arbetsplan och till inkomst- och utgiftsstat för

år 1904 för kartverket samt till förändrade grunder för den civila

personalens vid samma kartverk aflöning.

Kartverkskommissionen afgaf den 8 december 1903 utlåtande

särskildt såvidt anginge remissens senare del; och har kommissionen

därvid förklarat sig anse, att det enda af de utaf de tillkallade personerna

framlagda förslag, hvars tillämpning skulle kunna rubbande

inverka på de af kartverkschefen uppgjorda planerna för kartarbetet

och för kartverkets stat för år 1904, vore det ifrågasatta införandet

af skalan 1 : 100,000 eller annan mindre skala än 1 : 50,000 såsom mät
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skala, för det område af norrländska kustlandet, hvars kartläggande i

såväl 1 : 100,000 som i 1 : 200,000 framhållits såsom önskvärdt. Ty —

fortsätter kommissionen — om man undantoge de af kartverkschefen

föreslagna fältarbetena på bladet Kallsjön, som ej alls berördes af den

under utredning varande frågan, vore 1904 års samtliga topografiska

nymätningar afsedda att äga rum å denna i de tillkallade personernas

skrifvelse omnämnda landsträcka, hvilken de angifvit såsom begränsad

väster ut af 2’ väster om Stockholm och i norr sträckande sig till

63° 30'' n. br.

Detta område innefattade gradbladen Sollefteå, Örnsköldsvik,

Husum, Indal, Härnösand och Brämö; och då af detsamma hela bladet

Sollefteå, 5/e af bladet Indal samt delar af bladen Brämö och Husum

redan vore uppmätta i skalan 1 : 50,000, kunde tydligen den ifrågasatta

förändringen beträffande uppnå ätningsskala endast afse en ytvidd af

nedan angifven storlek å följande blad, nämligen:

å bladet Örnsköldsvik ........................ 35,41 kv.-mil,

» » Husum .................................... 2,5 8 » » .,

» » Indal ...................................... 7,0 6 » » ,

» » Härnösand.............................. 19,44 » » samt

« » Brämö ................................... 0,5 6 » »

eller summa 65,05 kv.-mil.

Frågan gällde alltså, huruvida uppmätningen af dessa 65 kvadratmil

skulle äga rum i skalan 1 : 50,000 enligt nu gällande grunder, i

hvilket fall uppmätningen beräknades blifva fullbordad under år 1905,

eller i den föreslagna skalan 1 : 100,000 eller i annan skala mellan

1 : 50,000 och 1 : 100,000, och om i senare fall detta föranledde en

ändring i 1904 års arbetsplan.

Vid bedömandet af denna fråga har kartverkskommissionen till

bepröfvande upptagit de i de tillkallade personernas yttrande för användandet

af en större mätningsskala angifna skäl, nämligen den minskning

i kostnader och den tidsvinst, som därigenom skulle ernås; och

funne kommissionen på anförda grunder, att, om än en besparing

syntes stå att vinna genom begagnandet af den större mätningsskalan

1 : 100,000, densamma dock för ingen del kunde komma att uppgå till

den af de civila tillkallade beräknade storleken, eller 16,000 kronor

för hvarje kartblad, samt att ett antagande af sagda mätningsskala

snarare vore ägnadt att försena än att påskynda ifrågavarande kartarbetes

fullbordande. Förglömmas finge ej heller att, om än en rekognoscering

i skalan 1 : 100,000 komme att medföra minskade utgifter, denna

Bik. till Bilad. Prof, 1905. 1 Sami. 1 Afd, 10 Höft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kostnadsminskning blott kunde vinnas genom uppoffringar i fråga om

kartans godhet. Vid här ifrågavarande arbeten kunde nämligen en

kälta, utförd i samma skala som konceptet, ej blifva så god som möjligd

och önskligt vore, och orsaken härtill läge i den fullständigt oriktiga

.principen att, när det gällde kartor i liten skala, använda ett tillvägagångssätt

sådant som det ifrågasatta. En dylik princip hade tillförene

tillämpats inom vissa delar af södra och sydvästra Sverige, men måst

öfvergifvas, då kartorna blifvit allt för generaliserade. Därtill komme

slutligen, att vid öfvergifvandet af uppmätningen i 1 : 50,000 icke blott

krigsledningen utan äfven allmänheten skulle beröfvas möjligheten att

äga tillgång till reproduktioner af kartkoncept i denna skala.

Kommissionen har på grund häraf anhållit, att Eders Kungl. Maj:t

måtte fastställa de af kartverkschefen afgifna förslag till arbetsplan och

till inkomst- och utgiftsstat för 1904 äfvensom förslaget till förändrade

grunder för den civila kartverkspersonalens aflöning, hvars tillämpning

ej i något afseende kunde komma att beröras af de framställningar,

som återfunnes i de tillkallade personernas skrifvelse.

Berörda förslag till arbetsplan och till inkomst- och utgiftsstat

blefvo ock af Eders Kungl. Maj:t den 31 december 1903 fastställda.

Kartverkskommissionens

utlåtande

den 8 september

1904

Utgifningsskalan

och

betecknings

Öfver det af de tillkallade personerna afgifna yttrandet i öfriga

delar hai kartverkskommissionen den 8 september 1904 afgifvit underdånigt

utlåtande. Kommissionen har därvid anfört hufvudsakligen följande.

Allt efter tillkomsten af de i det föregående omnämnda beslut,

som gifvit upphof åt Norr land skar tan, kunde densamma indelas i tre

ss- zoner:

l:o) området från Sveriges nordspets till 65° n. br.;

2;°) ,, ,, 65 n. br. till 63 30'' n. br. och

3;o) 5? 63" 30'' n. br. till 61° 30'' n. br.;

hvarvid tillika vore att märka, att, jämlikt Eders Kungl. Maj:ts och

Riksdagens beslut, de under l:o och 2:o omnämnda zonernas gradblad

vore att anse såsom topografisk-ekonomiska, under det att i fråga om

3:e zonens blad intet funnes i detta afseende bestämdt, hvarför ock å

denna zons hittills utgifna kartblad de ekonomiska föremålen uteslutits.

Under det alltså gradbladen inom de båda nordligaste zonerna

hade åker och äng begränsade och angifna med särskilda färger samt

bygränserna utsatta, vore sådant ej förhållandet inom den sydligaste

zonen.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

187

Men mellan de tre zonerna funnes äfven andra olikheter, såsom

i fråga om användandet af olika stilar, beteckningen af kronoparker

och kyrkor samt framför allt i fråga om beteckningen af habitationer.

Under det att å kartan öfver den nordligaste zonen, d. v. s. i det

egentliga Norrbottenskartverket. »gård» betecknats genom en liten helsvart

kvadrat med 0,6 mm. sida, samt »stuga, torp, nybygge och fäbod»

utmärkts med en ännu mindre dylik kvadrat med 0,5 mm. sida, hade

man, till följd af svårigheten att skilja dessa olika slag af habitationer

från hvarandra, vid kartläggningen af den mellersta och södra zonen

följt den i södra Sverige under senare tid använda metoden att teckna

»gårdarna» med små, icke utfyllda kvadrater och mindre lägenheter

med något mindre, utfyllda dylika.

Men de icke ifyllda kvadraterna eller de s. k. öppna habitationerna

hade andra olägenheter. Dels måste de ritas något mindre å

1 : 200,000-kartan än å en karta i skalan 1 : 100,000 för att ej taga

för stor plats, och dels gjorde bristen på svart ifyllning, att de ej så

väl som önskligt vore skilde sig från andra konturer samt från lutningsstreck,

något som också i sin mån bidroge till att å sådana ställen,

där dylika tecken för habitationer förekomme tillsammans med många

andra karttecken, såsom vägar, backstreck, skog och namn, det hela

för blotta ögat gjorde ett mindre redigt intryck.

Det vore dessa, omständigheter jämte sträfvande! att i den lilla

skalan inpassa flera konturer, terrängföremål och namn än samma skala

tilläte, som framkallat klagomålen öfver de i och för sig tekniskt fint

och samvetsgrann! utförda gradbladen Sundsvall och Hudiksvall. Då

det å den trakt, som af dessa blad återgifvits, vore den jämförelsevis

stora bebyggdheten och hvad därmed sammanhängde, såsom talrika

namn och vägar, Indika gjort det svårt att utan allt för många uteslutningar

åstadkomma en redig karta i så liten skala som 1 : 200,000,

men då äfven andra delar af Norrland — särdeles dess kustland — vore

lika tätt bebyggda, vore frågan den, huruvida öfver hufvud kartor i

nyssnämnda skala kunde till åsyftadt bruk utföras öfver det mer befolkade

norrländska kustlandet utan att vara hvarken för intetsägande

eller för öfverlastade af detaljer, samt Indika förändringar i fråga om

beteckningssätten i så fall borde vidtagas.

Det på de tillkallade personernas föranstaltande utförda kartprofvet

öfver Sundsvallstrakten hade af de militära tillkallade ansetts »visa, att

kartor i skalan 1: 200,000 äro tillräckligt användbara för att tillsvidare

tillgodose såväl militära som andra praktiska behof». Hvad själfva

terrängritningen å detsamma beträffade, hvilken vore alldeles likartad

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

med det redan utgifna Sundsvallsbladets, syntes mot densamma intet

vara att erinra. Men ifrågavarande kartprof vore i andra afseenden

mindre tillfredsställande. Till en böljan vore att märka, att å den

jämförelsevis obetydliga areal, som af kartprofvet upptoges — 3,>;

kvadratmil eller, efter frånräknande af vatten, 2,8 kvadratmil — uteslutits

icke mindre än 2,072 babitationer, 68 namn, 50 vägbitar ock

69 böjd siffror, och det vore alltså först med uppoffrandet af alla de

upplysningar, som de sålunda uteslutna karttecknen i sig innefattade,

som 1: 200,000-kartans redighet och öfverskådlighet vunnits. Därtill

komme, att vid uteslutningen af habitationer, hvilkas återgifvande på

ett deras betydelse motsvarande sätt vore af synnerlig vikt i både

civilt och militärt hänseende, icke någon viss princip syntes hafva

blifvit följd. Man kunde i detta afseende tänka sig att, för utrymmes

skull, antingen endast »gårdarna» upptagits och andra bostäder uteslutits

eller att man inritat »gårdarna», öfriga bostäder eller samtliga

habitationer till någon viss procent af det verkliga antalet, ehuru dock

hvar och en af dessa metoder medförde sina olägenheter. Det syntes

emellertid som om man, för att undgå dessa, vid kartans redigering

valt samtliga tillvägagångssätt, nämligen ett på en del af densamma

och ett annat på eu annan del, utan att kartläsaren hade någon ledning

i fråga om hvar ena eller andra metoden tillämpats.

Utan tvifvel skulle en i fråga om habitationerna efter någon viss

princip ritad karta äfven i här ifrågavarande lilla skala kunna blifva

ej så litet vägledande, men just i följd af skalans litenhet och habitationstecknens

relativt stora kraf på utrymme för att jämte namnen

blifva synliga och läsliga blefve svårigheterna att åstadkomma en på

samma gång pålitlig och redig karta mycket stora.

I öfrigt hade å förevarande kartprof afvikelser skett från det i

förutnämnda sydligaste zon dittills följda kartritningsmaneret dels därutinnan,

att sådana delar af kartan, hvilka betecknade öppna platser,

färglagts med gult och grönt, och dels däri, att tingslags- och sockengränser

icke blifvit med färg utmärkta. Hvad beträffade färgläggningen

af den öppna marken — hvilken tydligen skett i syfte att åt gradbladen

öfver den landsdel, hvarom i de tillkallade personernas yttrande

vore fråga, gifva samma karaktär af topografisk-ekonomisk karta, som

1 : 200,000-kartan öfver det nordligaste Sverige1 ägde — hade denna

icke blifvit på nöjaktigt sätt utförd, hvilket tydligen berott på de

svårigheter, som därvid mött. För en exakt färgläggning af endast i

topografiskt ändamål uppmätta blad erfordrades nämligen en omfattande

kartrevision i ekonomiskt kartläggningssyfte, och eu sådan revision,

s. 189 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

189

hvilken naturligen borde utsträckas till alla de redan utgifna kartbladen

inom den sydligaste zonen, skulle icke blott förorsaka en stagnation i

kartläggningsarbetet, utan äfven medföra betydligt ökade kostnader.

Toges tillika i betraktande, att vid arméns förseende med mobiliseringskartor

färgläggningen ändock måste utelämnas, för att tryckningen skulle

kunna ske hastigare och billigare, samt att de ifrågavarande områdena

i sinom tid torde komma att af ekonomiska kartverket kartläggas,

torde inses, att olägenheterna med den föreslagna metoden ingalunda

komme att uppvägas af fördelarna.

Utelämnandet af färgläggningen af tingslags- och sockengränser

vore visserligen ägnadt att gifva kartan ett mer redigt och prydligt

utseende, men då dessa gränser ofta vore mycket svåra att följa utan

färgläggning, kunde sättas i fråga, om icke kartans redighet vunnits

på bekostnad af dess praktiska värde för ekonomiskt och administrativt,

stundom äfven för militärt bruk.

Såsom skäl för sin åsikt om nödvändigheten af 1: 2 00,00 O-skalans

användande vid kartläggning af ifrågavarande område hade de militära

tillkallade först och främst framhållit, att genom eu utgifning i denna

skala en militäriskt användbar karta förr skulle kunna blifva färdig, ån

om utgifningsskalan bestämdes till 1: 100,000. Under antagande af att

en kalka i förstnämnda skala verkligen kunde utföras så, att den blefve

för afsedda militära ändamål fullt användbar, vore nu nämnda skäl

utan tvifvel ett verkligt sådant. Men påpekas borde, att faran af ett

dröjsmål ej syntes vara af ödesdiger art, då senast ett halfår efter fältmätningen

af ett graclblad detta kunde utgifvas såsom ljustryck i skalan

1: 50,000, eller den för taktiskt bruk allra lämpligaste skalan, samt

att, vid en förstärkning af heliogravyrritare och gravörer, arbetena på

eventuella 1: 100,000-gradblad kunde så påskyndas, att tiden för utgifvande

af desamma ej behöfde alltför mycket öfverstiga den tid, som

erfordrades för att med nuvarande arbetskraft fullborda motsvarande

1: 200,000-kartor. Under sådana förhållanden och då 1: 200,000- kartor öfver här ifrågavarande trakter enligt kartverkskommissionens

mening ovillkorligen måste i ett eller annat afseende lida af brister,

som gjorde dem betydligt underlägsna kartor i skalan 1: 100,000.

syntes det kartverkskommissionen mindre lämpligt att undanskjuta

utgifvandet af kartblad i sistnämnda skala för att erhålla kartor, som

både för militärt och civilt bruk vore betydligt underlägsna.

Hvad därefter vidkomme den af de militära tillkallade framhållna

fördelen af att kunna konnektera kartbladen öfver det ifrågavarande

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

kustområdet med öfriga redan färdiga kartblad, berodde denna fördels

storlek i ej ringa män på, huru den vid tillämpningen begagnades. Så

skulle beteckningssätten å kartor, utförda i enlighet med det af de

tillkallade personerna förordade kartprofvet, i vissa delar komma att

skilja sig från motsvarande beteckningar på redan färdiga gradblad,

med hvilka de skulle konnekteras, ett förhållande, som jämte andra

påpekade brister, de där ingalunda vore lätta att afhjälpa, kunde medföra,

att innehafvare!! af en utaf dylika heterogena kartblad sammansatt

karta beginge misstag, om han med ledning af sin uppfattning af

kartans betydelse på ett ställe droge slutsatser angående dess betydelse

på ett annat. Konnektionsmöjligheten vore dessutom i praktiken här

ej så viktig, att den borde vara af afgörande betydelse.

Såsom stöd för fortsatt utgifning af kartor i skalan 1: 200,000

öfver det norrländska kustlandet hade af de tillkallade militära personerna

äfven anförts, att hela Norrland alltifrån 61° SO’ n. br. och norrut borde

finnas kartlagd i denna skala, emedan den sålunda uppdragna gränslinjen

mellan skalorna för södra och norra Sverige just blifvit vald med

afseende fäst på, att olägenheterna vid öfvergång från den ena kartskalan

till den andra måtte »med hänsyn till sannolika öfningstrakter

och operationsområden varda de minsta möjliga».

Om än hvarken i nådiga brefvet den 12 november 1897, hvarigenom

gränslinjen mellan utgifningsskalorna för norra och södra Sveriges

kartor uppdrogs, eller i kartverkschefens skrifvelse i samma fråga eller

i kartverkskommissionens yttrande däröfver detta motiv till delningen

anfördes, hindrade sådant ej, att detsamma dock kunnat, särskildt hvad

öfningssynpunkten beträffade, göra sig gällande på en tid, då 6:te

arméfördelningens förläggningsområde i det stora hela sammanföll med

det område af Sverige, som enligt nämnda nådiga bref skulle finnas

kartlagdt i skalan 1: 200,000.

Sedan numera 6:te arméfördelningen ökats med Hälsinge regemente

och dess förläggningsområde därigenom utsträckts så långt mot söder,

att däri innefattades åtskilliga i skalan 1 : 100,000 utgrina blad, syntes

det af de militära tillkallade framdragna forna motivet till delningen

ej fortfarande kunna anses gällande, utan borde i stället gränslinjen

förläggas så långt norrut som möjligt.

Mot den af de militära tillkallade vidare uttalade uppfattning, att

kartor i skalan 1 : 200,000 tillsammans med ljustrycken i skalan 1 : 50,000

vore mer ägnade att tillgodose andra praktiska behof än de militära,

kunde slutligen erinras att, så framt blott fältmätningen utfördes i

skalan 1 : 50,000, man äfven vid utgifvandet af 1 : 100,000-kartor ägde

s. 191 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A'':o 10. 191

möjlighet att utgifva ljustryck i 1 : 50,000, och torde man vid sidan

af dem för de flesta praktiska behof hellre använda kartor i skalan

1 : 100,000 än i skalan 1 : 200,000.

Om kartverkskommissionen alltså ej i hufvudsak kunde dela de

tillkallade militära personernas här ofvan angifna åsikter i fråga om

utgifningsskalan, i all synnerhet ej när det gällde lämpligheten att

utgifva kartor öfver tätt bebyggda trakter enligt det kartprof, hvartill

de hänvisat, ansåge den sig däremot så mycket mer kunna instämma

i samtliga de. skäl, som af de civile anförts till förmån för en utgifning

i skalan 1 : 100,000.

Endast i fråga om de s. 1c. gränszonerna, som af både de civile

och militäre förordats, och med hvilka, till underlättandet af öfvergången

från eu kartas skala till en annans, 1 : 200,000-bladen skulle

ökas åt det håll, där de gränsade till 1 : 100,000-blad, hyste kartverkskommissionen

eu afvikande mening.

Det hade, såsom af de tillkallade personernas yttrande framginge,

varit de militära behofven, som framkallat tanken på gränszonernas

införande. De militära operationerna måste emellertid följa vägarna,

och då det, under förutsättning att kustlandet eller den mest befolkade

delen utgåfves i skalan 1 : 100,000, vore just i de trakter, där obygden

i allmänhet började och där följaktligen vägarna allra sparsammast

förekomma, som gränszoner skulle komma till stånd, syntes de kostnader,

som utgifvandet af dylika gränszoner skulle förorsaka, icke uppvägas

af de fördelar, som däraf skulle vinnas. I

I fråga om den utsträckning, som borde gifvas en karta öfver utsträcknmNorrlaud

i skalan 1 : 100,000, hade de tillkallade personerna utgått forriandsdärifrån,

att en dylik karta endast skulle komma att omfatta kart- karta i skalan

bladen Brämö, Indal, Härnösand, Sollefteå, Örnsköldsvik och Husum. 1:100,00°- Emellertid hade kartarbetena i Västerbottens län ej fortskridit längre,

än att en utgifning af 180 kvadratmil af detta län, hvilken areal

just vore belägen inom kustområdet, vore möjlig vare sig i skalan

1 : 100,000 eller 1 : 200,000. Medräknades därjämte de ännu ej för

heliogravyr bearbetade bladen Björna och Umeå — äfven där dessa

upptog6 delar af Västernorrlands län — vore alltså utan minsta svårighet

möjligt att utsträcka en utgifning i skalan 1 : 100,000 till bladen

Björna, Umeå, Holmön, Degerfors och Löfånger. Befolkningstätheten

inom det område, som upptoges af sistnämnda blad, vore visserligen

föga mer än hälften af den inom området för förstnämnda blad, men

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1: 100,000- bladens storlek

och form.

detta förhållande uppvägdes af den stora, från erfarenheten från år

1809 bekräftade strategiska vikt, som den nordligare trakten ägde.

Med fog kunde därjämte sägas, att det äfven vore af behofvet

påkalladt att fortsätta utgifningen i skalan 1 : 100,000 af kustlandskartor

ända upp till Torne älf, då motsvarande kuststräcka, i all synnerhet

den nordligaste hälften, syntes äga en strategisk vikt föga

mindre än trakten kring Stockholm. Men då en utgifning af 1 : 100,000- kartor öfver denna trakt, hvilken endast vore rekognoscerad i skalan

1 : 100,000, måste föregås af ny mätning i skalan 1 : 50,000 och ny

triangulering, måste en sådan utgifning anses såsom en framtidstanke;

och slutmålet för kartläggningen öfver Norrland borde vara 1 : 100,000- kartans utsträckning äfven till andra områden inom denna landsdel,

alltefter som de på grund af odlingens och kommunikationernas utveckling

växte i betydelse.

Vid fastställandet af en plan för utgifning af 1 : 100,000-kartor

öfver Norrland vore af synnerlig vikt att undersöka, hvilken storlek

och form de nya kartbladen borde erhålla. Enligt kommissionens

mening borde, såsom ock de tillkallade civila personerna föreslagit,

gradbladsindelningen bibehållas, antingen så att de föreslagna 1:100,000- bladen hvardera komme att motsvara samma område, som nu upptoges

eller beräknats upptagas å ett gradblad i skalan 1 : 200,000,

eller ock så att 1 : 100,000-bladet blott komme att motsvara en del af

ett sådant.

Valdes förstnämnda tillvägagångssätt, skulle visserligen den fördel

vinnas, att bladet komme att upptaga ett ganska stort område, fullständigt

motsvarande det, som funnes å 1 : 200,000-bladet öfver samma

område, samt att vid konnektering kartskarfvarna, som alltid föranledde

svårigheter, blefve ett minimum. Men kartblad af sådan storlek hade

äfven olägenheter såväl därutinnan, att de, reproducerade i öfvertryck

på vanligt papper, genom hopvikning vid användandet i ett flertal

veck blefve svårläsliga och trasiga i vecken, som ock med hänsyn

därtill, att en indelning i dylika stora blad medförde onödiga kostnader.

Dels mötte nämligen deras framställning ej så få tekniska

svårigheter, hvilka först efter anskaffning af en del nya reproduktionsapparater

kunde öfvervinnas, och dels nödgades man för kartbladensutfyllning

äfven medtaga områden af mindre vikt, hvilkas utgifvande

ej vore af nöden eller kunde anstå. Mindre kartblad åter kunde oftare

utkomma, och härigenom underlättades sålunda en så snar publikation

som möjligt af de viktigaste områdena, hvarjämte det för att möjlig
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtunde N:o 10.

193

gorå erforderlig'' reproduktion genom fälttryckerier till ersättande af

förbrukningen i fält vore af nöden att inskränka platarnas storlek till

mindre proportioner. Den indelning af kartbladen vore enligt kartverkskommissionens

mening mest ändamålsenlig, enligt hvilken 1 : 100,000- kartor öfver de nuvarande kartbladsområdena indelades i fjärdedels

blad, benämnda efter motsvarande kartblads namn med tillägg af

»nordväst», »nordost . »sydväst», och »sydost» (»N. V.», »N.O.», »S. Y.»,

»S. O.»).

Den utsträckning, utgifningen i skalan 1 : 100,000 af de norr- fö^d"c“f^s

länd ska, kartbladen enligt kartverkskommissionens åsikt borde få, hade utgång vid

af kommissionen grafiskt åskådliggjorts å den vid utlåtandet fogade k«"

bilagan 7''). Den ledande tanken hade därvid varit, att en karta i

samma skala, som den öfver sydligare Sverige utgifna, borde fortsättas

norrut och därvid innefatta det norrländska kustlandet till finska

gränsen så långt inåt landet, att den trakt, som genomskures af

norra stambanan, äfven därvid inbegrepes. Det syntes emellertid

kartverkskommissionen, att en plan för utgifning af 1 : 100,000-blad

öfver nyssnämnda kustområde ej borde afse större del däraf än den,

som ej ännu i någon skala utgifvits. hvarefter äfven bladen Hudiksvall

och Sundsvall borde utgifvas i skalan 1:100,000. Först sedan

denna utgifning afslutats, torde ordningen böra komma till det

nordligaste, redan i skalan 1 : 200,000 kartlagda området, hvarom det

ännu syntes vara för tidigt att närmare tala.

Det förstnämnda ännu ej alls utgifna området innefattade emellertid

i sig två delar af kustlandet, af hvilken den sydligaste — å öfversiktskartan

utmärkt med I — redan till stor del blifvit fältmätt i skalan

1 : 50,000 och inom ytterligare ett år kunde hinna slutrekognosceras,

under det att den nordligare med II betecknade delen, å hvilken endast

bladet Umeå fältmätts, först senare kunde fullbordas. Helt naturligt

syntes därför vara , att, med de jämkningar, som af arbetenas ändamålsenliga

ordnande i'' öfrig! kunde betingas, utgifningen först omfattade

området I och därefter det med II betecknade.

I öfverensstämmelse härmed skulle sagda utgifning af de föreslagna

1 : 100,000-kvartbladen innefatta tre områden, nämligen:

I. området mellan 62 30 och 63° 30 jämte bladet Brämö, omfat
tande

gradblad i 1 : 100,000 -/, Brämö, </4 Indal. s/4 Härnösand,

'') Bil. B. vid detta protokoll.

Bih. till Bil-så. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afä. 10 Haft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

■*/, Sollefteå, */< Örnsköldsvik och ]/i Husum eller tillsammans

18 kvartblad;

IT. området mellan 63 30'' och 64* 30’, omfattande gradblad i 1:100,000

*/4 Björna (möjligen -/J, ‘/i Umeå, 2/4 Holrnön, -*/4 Degerfors

och 7- Löfånger eller tillsammans 14 kvartblad, samt

III.. området mellan 61° 30'' och 62° 30'' — med undantag af bladet Brämö

—• omfattande gradblad i 1 : 100,000 1 / ( Hudiksvall och 1/4 Sundsvall

eller tillsammans 8 kvartblad.

Utgifningen skulle sålunda till en början omfatta 40 kvartblad i

skalan 1 : 100,000. *)

Liksom de tillkallade personerna syntes det äfven kartverkskommissionen

önskvärdt, att ett enhetligt kartverk öfver landets norra

hälft erhölles i skalan 1 : 200,000. Vid en dylik utgifning vore dock,

såsom förut framhållits, enligt kommissionens mening ingalunda lämpligt

att följa den lcartritningsmetod, hvarpå af de tillkallade personerna

prof aflämnats, utan borde enligt kommissionens förmenande samma

kartritningsmetod följas som hittills tillämpats inom den zon, hvari

det till utgifning i 1 : 200,000 afsedda bladet läge, dock att så stora

förenklingar och uteslutningar vidtoges, att kartan, utan att allt för

mycket frångå sin uppgift att vara eu trogen bild af det kartlagda

området — ett frångående, som dock ej torde kunna fullt undvikas —

kunde användas såsom en redig och lättläslig operationskarta. Prof på

kartritningssättet borde, innan kartblad i skalan 1 : 200,000 öfver det

norrländska kustområdet söder om 64° 30'' utgåfves, underställas Eders

Kungl. Maj:ts pröfning.

Beträffande tiden för utgifning af återstående 1 : 200,000-blad öfver

kustområdet hade, såsom nämndt, de tillkallade personerna hemställt, att

dessa blad skulle utgifvas »samtidigt» med 1 : 100,000-kartorna. Härvid

vore emellertid att märka att, i den händelse med »samtidigt» skulle

menas, att först kartorna öfver ett gradbladsområde skulle utgifvas i

båda skalorna, innan utgifningen öfver ett annat dylikt område i någondera

skalan vidtoge, detta skulle innebära en högst väsentlig fördröjning

af hela utgifningen i endera skalan och tillika medföra den oegentligheten,

att under viss tid eu del kustområden kunde komma att fullständigt

sakna kartor, medan däremot öfver andra funnes dylika både

i 1 : 100,000 och 1 : 200,000 samt möjlighet tillika förefunnes för eu

r) I samband härmed torde möjligen äfven östra hälften af de till kustområdet likväl ej

hörande bladen Ramsjö — som ännu endast vore delvis uppmätt i skalan 1 : 50,000 — och Bräcke —

hvars östra hälft vore uppmätt i nyssnämnda skala — böra utgifvas i skalan 1 :100,000.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

195

reproduktion i skalan 1:50,000. Kartverkskommissionenkunde ingalunda

finna detta förfarande lämpligt, utan ville for sin del hemställa,

att under fortgången af det hittills omätta kustlandets fältmätning

skalan 1 : 50,000 — hvarigenom tillika ljustryck i skalan 1 : 50,000

kunde erhållas — de färdigrekognoscerade områdena undan for undan

genast utgåfves i skalan 1 : 100,000 och att först sedan denna utgifning

af området mellan 61° 30'' och 04° 30'' afslutats eller, da sådan utgifning

dessförinnan kunde ske utan öfriga arbetens störande, kustområdet

mellan 02° 30'' och 64° 30'' utgåfves i skalan 1 : 200,000. Att däremot

ånyo i skalan 1 : 200,000 utgifva bladen Hudiksvall och Sundsvall, såsom

de'' militäre tillkallade föreslagit — ehuru dessa blad äfven skulle komma

att förefinnas i skalan 1 : 100,000 — syntes kartverkskommissionen

innebära eu ej ringa utgift utan motsvarande valuta, och torde de

härför erforderliga medlen med större nytta kunna anvandas till andra

ändamål.

Under

förutsättning

af kartarbetenas bedrifvande i den af kommissionen

nu föréslagna° ordning, skulle, med beräkning af terrangheliogravyrritarnes

antal till 5 (antalet fullt utbildade heliogravyrntare

vore f. n. endast 4) och gravörernas till 2, som vore det nuvarande antalet,

kartbladen i 1 : 100,000 öfver de olika delarna af kustområdet

sannolikt kunna föreligga färdiga: o

öfver området I ... 18 kvartblad efter ungefär 6 ar,

II

III

14

ytterligare ungefär

Öl/ o

O . 2

samt

2 Va år.

hvadan hela arbetet alltså skulle kunna fullbordas pa 1. ar.

Ökades heliogravyrritarnes antal till 10 och gravörernas till o,

torde tidsåtgången kunna nedbringas till ungefär 8 ar.

En dylik utgifningshastighet förutsatte dock en utgifning af endast

kustblad. Hå ett arbete, ehuru i ringare omfattning, äfven borde pågå

för utgifning af blad öfver det inre Norrland och revisionen af aldra

kartblad ej Inge eftersättas, blefve följden häraf, att utgången af de

40 kartbladen i skalan 1 : 100,000 skulle komma att kräfva en tid af

15 eller, under antagande af nyssnämnda ökning af heliogravymtamas

antal, 10 år. En utgifning af 1 : 200,000-gradbladen öfver omradena

I och II torde därefter under de olika alternativen i fråga om ritare

och gravörer kräfva en tid af ungefär 6 ellei 4 åi.

I fr-em om det af de civile tillkallade uttalade önskemål, »att

ö ~ rtiT n i il----1

konceptkartorna så

er ai ue civ ne uumuouv —------- ,

utfördes, att de i händelse af behof omedelbart

Koncept

kartornas

uppritning.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Statsutskottets Utlåtande N:o IQ.

kunde användas såsom original för utgifvande! af provisoriska kartblad

i mätningssk&l&n, reproducerade med ljustryck eller, såvida renritning

med tusch utan för stor tidsutdrägt kunde införas, med fotolitografi»,

vore den första delen af denna önskan redan uppfylld, i det att konceptkartorna

länge så utförts, att de både kunnat användas och redan

användts såsom original för utgifvandet af provisoriska kartblad i

mätningsskalan, reproducerade med ljustryck, och, hvad beträffade renritning

med tusch, kunde eu sådan sägas vara införd, i det att vid

kartornas uppritning'' -— hvilken alltid skedde med tusch — så stor

omsorg iakttoges, att det hela finge karaktären af renritning. Skulle

återigen afses en särskild , förnyad ren ritning i och för reproduktion

medelst fotolitografi, komme detta att medföra icke allenast stor tidsutdräkt

utan äfven så betydligt ökade kostnader, att de, i betraktande

af att det åsyftade målet redan vore nådt genom Ijustryckskartorna,

svårligen skulle kunna försvaras.

Kartverk skommissionens

sammansättning
-

De tillkallade personerna både vidare uttalat den önskan, »att

uti kartverkskommissionen måtte insättas eu ledamot med speciell

kännedom om de tekniska förfaringssätten vid kartors framställande,

för att tillkallas, då tekniska frågor föreligga». Därest alla dylika

frågor skulle blifva föremål för beslut i kartverkskommissionen, som

redan förut hade att yttra sig i fråga om arbetenas planläggning och

kostnad, blefve det därefter endast personalangelägenheterna och en del

åt de rent vetenskapliga, som vederbörande kartverks chefer skulle

hafva att på eget ansvar handlägga, en sakernas ordning, som endast

syntes ägnad att förringa den ansvarskänsla och de tillfällen till sjanständig

verksamhet, hvilka borde oskiljaktigt höra tillsammans med

begreppet »chefskap». Kartverkschefen förfogade dessutom bland de

fackmän, åt hvilka han anförtrodde utförandet af vissa arbeten, öfver

tekniskt sakkunniga personel’, och en i alla tekniska frågor sakkunnig

person kunde säkerligen icke uppletas. Däremot kunde det för kommissionen

vara fördelaktigt att, då utredningar ifrågakomme, som ägde

samband med någon teknisk fråga, tillkalla i visst fack speciellt förfaren

person i ändamål att höra dennes mening. Om alltså, enligt

kartverkskommissionens förmenande, en komplettering af dess medlemsantal

ej borde gå i den riktning, som af'' de tillkallade personerna föreslagits,

syntes däremot intet kunna vara att invända emot en komplettering.

afseende att så fullständigt som möjligt tillvarataga det allmännas

intresse i fråga om det innehåll, man af landets kartor fordrade.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

197

Beträffande de tillkallade personernas förslag »att före hvarje nytt Namnkartblads

publicerande detsamma måtte remitteras till någon språk- revKlenngforskare

för revidering af de å kartorna upptagna namnen» ville kommissionen

erinra, att kartverkschefen i en till mig ställd skrifvelse af

den 2 G oktober 1903 framställt begäran om tillfälle till samarbete

mellan kartverket och den af Eders Kungl. Maj;t tillsatta kommittén

för forskning angående ortnamnen i Sverige. Sådant samarbete hade

ock konunit till stånd och resulterat däri, att viss del af ortnamnskommitténs

förslag affattats efter samråd med sagde chef. Under sådant

förhållande ansåge sig kommissionen sakna anledning att för sin del

framkomma med särskild! förslag i ämnet.

De tillkallade personerna både ytterligare hemställt, »att nödig

revision af äldre kartblad af generalstabens karta öfver Sverige måtte blad.

företagas, hvarvid de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lydande

distriktstjänstemännen torde kunna lämpligen anlitas för inläggning af

nya järnvägar och andra viktigare förbindelseleder».

Då det till kartarbetena utgående anslaget vore begränsad! och

vårt land ägde stora sträckor, öfver hvilka ännu ej någon tillförlitlig

karta funnes upprättad, hade den grundsatsen följts, att det i första

rummet tillkomma rikets allmänna kartverk att sörja för, att hittills

i nu nämnda afseende fullständigt vanlottade landsdelar blefve tillgodosedda

och i andra rummet de landsdelar, som redan ägde kartor, ehuru

af äldre datum. Den nuvarande omfattningen af revisionsarbetena

kunde dock tydligen ökas utan nymätningarnas inskränkning genom

eu ökning af nuvarande arbetspersonal och motsvarande böjning af

anslaget, och hölle kommissionen före, att eu sådan ökning vore af

behofvet påkallad, synnerligen som under dylik revision äfven syntes

böra innefattas ommätning af sådana äldre kartor, Indika uppmätts i

samma skala som den, hvari de sedermera utgifvits, eller hvilka ej utarbetats

med stöd af eu fullständig triangulering. Det syntes ej vara

för mycket, om man såsom regel uppställde, att kartbladen, åtminstone

där det gällde mer befolkade trakter, minst hvart tionde år borde å

fältet revideras. En revision af dylik omfattning beräknades kräfva 8

fältmätares verksamhet årligen, d. v. s. 5 flera än som på sista tiden

därtill användts.

Kartverkskommissionen hölle vidare före. att i regeln en revision

på fältet vore af nöden, äfven när det gällde nytillkomna eller förändrade

kommunikationsleder. Härvid syntes det lämpligaste tillvägagångssättet

vara, att uppgifter inhämtades från väg- och vatten
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Inritning af

vintervägar.

Koppar
plåtarnas
förslitning.

byggnadsstyrelsen angående alla de landkommunikationerna och vattendragen

rörande förändringar, som utfördes med allmänna medel eller

med understöd af sådana medel, samt att Eders Kung! Maj:ts vederbörande

befallningshafvande, som torde äga kännedom om sådana förändringar,

h vilka verkställdes med understöd af landsting eller hushållningssällskap

äfvensom om andra, på enskildes bekostnad utförda

större företag, som hade inflytande på kartans utseende, ålades att till

kartverkschefen insända uppgifter af dylikt slag. Härigenom skulle

fältarbetena under sommaren, afseende detaljmätningen, högst väsentligt

underlättas. Under dessa fältarbeten blefve då äfven tillfälle att upptaga

sådana förändringar, om Indika på nyss angifna sätt inga upplysningar

stått att vinna.

Att, såsom de tillkallade personerna föreslagit, anlita de under

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lydande distriktstjänstemännen för

inläggning af järnvägar och andra viktigare förbindelser syntes kartverkslcominissionen

mindre lämpligt, alldenstund de upplysningar dessa

hade att lämna och ännu fullständigare sådana vore samlade och funnes

tillgängliga å nyssnämnda styrelses byrå.

Beträffande de tillkallade personernas hemställan »att, särskild!

beträffande Norrland, de trakter, som under sommaren fältmätts, måtte

under påföljande vinter genomresas af rekognoscörer för kartkonceptens

fullständigände genom inritning af vintervägar», ville kommissionen

framhålla, att de vintervägar, som ägde bestående vikt och värde, framträdde

i terrängen nästan lika tydligt sommar som vinter, hvadan

deras inläggande sommartiden vore fullt ut lika lätt för att ej säga

lättare än under vintern. Andra vintervägar, Indika uppstått på grund

af tillfälliga behof, såsom timmerafverkning och dylikt, vore däremot

ej lämpligt att å kartkoncepten inlägga. Utsändandet af rekognoscörer

vintertiden för kartkonceptens fullständigande genom inritning af vintervägar

vore följaktligen eu åtgärd, som icke allenast medförde en onödig

utgift, utan äfven innebure en fara, att å kartorna korame att upptagas

förbindelsevägar, som efter ett eller annat år redan upphört att existera.

Äfvenledes hade af de tillkallade personerna föreslagits, att. till

undvikande af förslitning af skälfva originalplåtarna, dessa icke. så vidt

möjligt, måtte användas för tryckning af kartupplagor».

De kartor, som för praktiskt bruk nästan uteslutande användes,

vore ej koppartryckskartorna utan de s. k. öfvertrycken. vid hvilkas

mångfaldigande kopparplåten, sedan ett afdrag från densamma å s. k.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

199

»kinesiskt papper» gjorts, ej vidare användes. Med samtliga 1:100,000- och 1 : 200,000-kopparplåtar gjordes däremot, så snart plåten vore färdig,

i medeltal endast ungefär 200 karttryck, och såsom bevis på den ringa

användning, kopparplåtarna därefter finge, kunde anföras, att hela

trycket, per plåt räknadt, i medeltal ej uppginge till 10 exemplar om

året. Icke dess mindre vore naturligen kopparplåten underkastad förslitning.

Ett försiktighetsmått till skyddande af kopparplåten däremot

vore, att man, omedelbart efter det plåten blifvit färdig, på galvanisk

väg å densamma fällde en s. k. »patrice» eller »högplåt» (å hvilken

alla fördjupningar i originalplåten motsvarades af upphöjningar), hvilken

plåt, förvarad såsom depåplåt, sedermera användes för fällandet af

nya tryckplåtar, i den mån de äldre blefve förslitna. Kostnaden för

en sådan högplåt uppginge till 50 kronor för större och 25 kronor

för mindre plåt. Kommissionen ville på grund häraf föreslå, att, såsom

depå och medel till nya tryckplåtars framställande vid äldres förslitning,

högplåtar måtte förfärdigas och att för detta ändamål ett mindre

anslag i staten uppfördes.

Slutligen hade kartverkskommissionen att till behandling upptaga

följande af de tillkallade personerna uttalade önskemål, nämligen:

»att, för att uppöfvad arbetsskicklighet måtte i högre grad, än

på senare tid kunnat äga rum, komma kartverket till godo, kartverkspersonalen

måtte erhålla en mer stadigvarande karaktär än som låter

sig förena med det vid generalstaben rådande passagesystemet samt

den för truppbefälet ökade öfningstiden».

Kartverkskommissionen har med anledning häraf redogjort för

kartverkens organisation i ett flertal af Europas öfriga länder och därvid

meddelat, att kartarbetenas natur nästan öfverallt i utlandet gifvit

anledning till nyss nämnda institutioners indelning i följande mer eller

mindre skarpt åtskilda underafdelningar:

l:o) en geodetisk eller —.såsom namnet stundom lydde — trigonometrisk

eller matematisk afdelning, hvars uppgift vore astronomiska

ortbestämningar, triangelmätningar och vanligen äfven precisionsnivelleringen;
2:o)

en topografisk- eller fältmätningsafdelning, som hade till

ändamål att med stöd af geodetiska afdelningens beräkningar verkställa

terra ngafbil d n i ngen på fältet äfvensom förefallande revisionsarbeten;

3:o) en kartografisk eller artistisk afdelning, hvilken med tillgodogörande

af fältarbetenas resultat verkställde kartornas slutliga uppritning

och redaktion; samt

Kartverkets

organisation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

201)

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Organisa
tionsformer.

4:o) eu teknisk afdelning, hvilken med hjälp af fotografi, gravyr

och tryckpress verkställde kartornas mångfaldigande.

Till dessa underafdelningar komtrle vanligen äfven en administrativ

eller förvaltningsafdelning. sysselsatt med penningmedels förvaltning,

kartförsäljning och dylikt.

Flertalet geodetiska afdelningar vore i utlandet militäriskt organiserade

och de topografiska äfdelningarna hade likaledes i regeln en

öfvervägande militär prägel, under det att de kartografiska afdelningarna

hade én blandadt civil och militär sammansättning och de tekniska

nästan uteslutande bestode af civila tjänstemän — en erfarenhet från

förhållandena i utlandet, hvilken också kunde öfversättas sålunda, att

när det gällt arbeten å fältet och desammas tillgodogörande i första

hand, det militära elementets användning blifvit förhärskande, under

det att de byråarbeten, som bestode i kartornas mer artistiska utförande

och i reproduktion af desamma, i regeln öfverlämnats åt civil

personal.

I de tillkallade personernas nyssberörda yttrande läge den tanken

underförstådd, att det störande inflytande, som passagesystemet vid

generalstaben och de längre öfningarna för trupp officerare utöfvade på

kontinuiteten af militärers arbete inom kartverket, vore så stort, att

det nuvarande systemets användande vid kartverkstj änst-en måste öfvergifvas

för en principiellt annan organisationsform. '' )

Skulle så ske, funnes det praktiskt sedt endast två andra system

att välja på: det ena att vid kartverket fast anställa dettas militära

personal, i likhet med den civila personal, som i hvarje fall vore af

nöden, det andra att utföra alla vid detsamma förekommande arbeten

genom civil personal. Det förstnämnda förfaringssättet skulle tydligen

innebära ett återvändande till en organisation, i eu eller annan form

motsvarande den topografiska kår, hvilken existerade intill generalstabens

upprättande och utgjorde närmaste föregångaren till hvad som

nu benämndes generalstabens topografiska afdelning. Då hela antalet

under fältarbetena nu använda officerare och underofficerare i medeltal

uppgått till ungefär 28 personer, och härtill, efter hvad förut beräk
M

Enligt instruktionen för rikets allmänna kartverk af den 20 december 1894 utgöres

kartverkets personal, förutom af de vid generalstabens topografiska afdelning anställde generalstabsofficerare,

hvilkas antal, kartverkschefen oberäknad, i allmänhet ej må understiga sex, och

generalstabens professor, af dels civile kartografer och kartografaspiranter samt geodeter, gravörer,

ritare och andra civila, manliga och kvinnliga, biträden, dels ock från armén kommenderade officerare

och annan militär personal.

På kartverkets stat är endast den civila delen af personalen uppförd.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

201

nats, för revisionsarbetens bedrifvande i större omfattning än hittills,

borde hornlim 5 militära arbetskrafter, skulle hela det antal, för hvilket

fast aflöning under antagande af denna organisationsform borde utgå,

blifva 33, kartverkschefen däri inberäknad. Hela kostnadsökningen för

en dylik organisation beräknades uppgå till 92,708 kronor för aflöningen,

hvartill lomme den ökning å en del andra utgiftstitlar, hvilken blefve en

följd af personaltillökningen, såsom å anslagen till inventarier, ritmateriell

o. d., liksom äfven kostnaderna för personalens pensionering.

Fördelarna af en dylik organisation vore visserligen afsevärda.

På samma gång de militära fackkunskaperna bevarades inom kartverket

samt arbetsskicklighet och rutin höjdes, komme armén att vid sin mobilisering

uti den nya kåren erhålla ett värdefullt och väl behöfiigt tillskott

för fyllandet af officers- och underofficersbehofvet företrädesvis

vid staberna. Men organisationen medförde ock olägenheter, bestående

i svårigheten att rekrytera en så liten för ett speciellt ändamål uppsatt

kår af officerare och underofficerare med fullt lämplig personal

samt att uppehålla arbetslust och intresse inom en kår, där befordringsförhållandena

till följd af det ringa antalet högre poster måste ställa

sig mindre gynnsamma. Bästa medlet att alhjälpa dessa olägenheter vore

att jämnställa fältmätningsofficeren med hans kamrater inom armén

genom att möjliggöra dylik officers avancemang äfven utom hans kår,

liksom ock att bereda möjlighet för andra lämpliga officerare att, ehuru

hunna öfver den lägsta graden, vinna inträde i fältmätningskåren.

En annan form för nu omhandlade lösning af frågan vore, att i

kartverkets budget uppfördes ett visst antal löner m. m. för att kunna

dit på stat öfverflytta lämpliga officerare och underofficerare från

generalstaben eller trupperna, hvilka officerare eller underofficerare

under tiden stode öfver stat vid den kår de lämnat, till dess de vid

uppstående vakans och efter viss tids tjänstgöring i kartverket kunde

till densamma återgå.

Men hvilkendera af dessa två förmer, som än komme att väljas

för ökandet af kontinuiteten i arbetet, blefve kostnaderna betydliga,

ja t. o. m. större än hvad med en god hushållning vore förenligt.

Erfarenheten lärde nämligen, att, i följd af den jämförelsevis korta

tiden för fältarbetena och dessa arbetens natur, jämförd med byråarbetenas,

de senare kunde utföras af fåtaligare personal än de förra,

och att sålunda den bästa hushållningen uppstode, om arbetspersonalens

styrka växlade, så att den under sommaren gjordes talrikare än under

vintern. Skulle därför vid ett införande af här omhandlade organisation

det ur sparsamhetssynpunkt lämpligaste förfaringssättet följas, borde

Bih. till Biksd. Prut. 1900. 4 Sand. 1 Afä. 10 Höft. 20

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Rekryteringen

af generalstabens

topografiska.

afdelning''.

den fast anställda delen af kåren minskas till så stor del. att. genom

återstodens kommendering'' allenast under sommaren, fält- och byråarbeten

kunde hålla jämna steg med hvarandra. Ensamt aflöningen åt en på

sist antydda sätt organiserad personal hade af kommissionen beräknats

medföra en ökad kostnad för statsverket af 56,242 kronor.

Genomförandet af en fullständigt civil organisation af kartverket

skulle enligt kommissionens beräkning öka de nuvarande kostnaderna

för kartverket med lägst 92,189 kronor, expenser in. m. oberäknade,

en summa sålunda ungefär lika stor som den, hvilken beräknats såsom

ytterligare erforderlig för genomförandet af den först omnämnda militära

organisationen. Tydligen komme genom en dylik civil organisation

kontinuiteten i arbetena att väl bevaras, men olägenheterna blefve ej

ringa. Först och främst skulle på detta sätt ej den militära fackkunskapen

varda företrädd i ett verk, hvars alster dock vore i så hög grad

afsedda att tjäna försvarets intressen, och äfven ur ren kostnadssynpunkt

sedt vore denna organisation afgjordt underlägsen den sist omförmälda

formen af militär organisation. Den civila kartverkspersonalen

kunde nämligen ej efter behof under sommar och vinter ökas

eller minskas, och tillkomsten af ett så stort antal civila tjänstemän

innebure äfven ett nytt kraf i fråga om pensionering.

Samstämmande vittnesbörd från utlandet talade för användande

af militära arbetskrafter för de väsentligaste uppdragens fullgörande

vid de topografiska arbetena, och det vackra arbete, våra egna militärer

nedlagt på vårt lands topografiska uppmätning och afbildning, syntes

ej heller, hvad oss beträffade, kunna gifva skäl för en annan uppfattning.

Skulle det alltså för kartverkskommissionen gälla ett val emellan

de två ofvan angifna hufvudalternativen —- det militära, eller rättare

militära och civila, samt det uteslutande civila — vore kommissionen

afgjordt af den åsikten, att det förstnämnda vore att föredraga,

synnerligen som ej kostnaden ställde sig högre, utan tvärtom vid

tillämpningen af ett af de angifna systemen kunde ställa sig afsevärdt

billigare än vid kartverkets ombildning till ett civilt ämbetsverk. Men

icke heller en sådan mindre kostnadsökning vore af nöden, om visas

kunde, att vår nuvarande organisation, i ett och annat afseende modifierad

och förbättrad, kunde för billigare kostnad fylla samma kraf—- och att

den så kunde, därom vore kartverkskommissionen fullt öfvertygad.

Enligt nu gällande föreskrifter beordrades de officerare eller

underofficerare, som önskade anställning vid generalstabens topografiska

afdelning, till tjänstgöring vid densamma efter ansökan, ställd till chefen

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Statsutskottets Utlåtande ¥:o 10.

för rikets allmänna kartverk och af honom genom chefen för generalstaben

insänd till Konungen. Denna ansökan skulle naturligtvis, liksom

alla andra dylika, till- eller afstyrkas af vederbörande regementschef

och arméfördelningschef och, därest regementscheferna ej

ansåge sig kunna utan men för trupp tjänstens upprätthållande undvara

sina officerare och underofficerare, riskerade alltså kartverkschefen

att utan sitt förvållande sakna erforderlig arbetskraft för den topografiska

kartans fortsättande. Det syntes därför ligga i sakens natur,

att, om nuvarande system skulle i hufvudsak fortfarande tillämpas,

och kartverket alltjämt skulle liksom hittills erhålla sin militära

personal såväl från generalstaben som från trupperna, ett dylikt systems

fortbestånd ej kunde tryggas på annat sätt än att, liksom generalstall

en jämlikt gällande bestämmelser hade skyldighet att lämna sin kontingent,

äfven trupperna ålades att lämna sin, och att ej sistnämnda

kontingents användande gjordes beroende al alldeles oberäkneliga

faktorer.

Såsom förut nämnts, utgjorde behofvet af officerare och underofficerare

vid rikets allmänna kartverk 32, kartverkschefen oberäknad.

Då jämlikt nu gällande föreskrifter 6 utaf dessa skulle vara generalstabsofficerare

eller — vid tillämpning af generalstabsckefens ändringsförslag

af den G april 1903 — blott 3 skulle tillhöra denna kategori,

komme behofvet af trupp officerare och underofficerare att uppgå till 26

eller 29. Hufvudsakligen infanteriets kompaniofficerare och underofficerare

komme härvid att anlitas, och då jämlikt den nuvarande

härordningen dessas antal uppginge till 1,183 af förra och 1,037 af

senare slaget, skulle den erforderliga kontingenten till kartverket komma

att utgöra 1,2 å af sammanlagda antalet.

Beträffande frågan om hvilken kontingent, som årligen beliöfde

afses för att rekrytera den af trupp officerare och underofficerare

bestående delen af kartverkets personal, kunde nämnas, att medeltjänstetiden

vid kartverket af sådan dit kommenderad personal — däri inberäknade

afbrotten för den trupptjänst, som officer och underofficer ur

armén, hvilken erhållit anställning vid kartverket, enligt gällande

bestämmelser hade att fullgöra — under senare tid utgjort ungefär

4 år, sålunda fördelad, att medel tjänstetiden fördem, som varit beordrade

såväl sommar som vinter, utgjort 7 år, och för dem, som endast tjänstgjort

under sommaren, 3,3 år. Enligt gjorda beräkningar skulle de

32 officerare och underofficerare, hvilka borde vara anställda vid kartverket,

sålunda fördelas, att ungefär två tredjedelar af desamma tjänstgjorde

både sommar och vinter, medan de ofri gas tjänstgöring inskränkte

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

sig till sommaren. Under detta antagande och med nu nämnda medeltjänstetid

för olika kategorier, skulle medeltalet tjänstår för bådas

personal utgöra ungefär G. För att hålla hela den militära arbetspersonalen

— 26 å 29 man — komplett skulle alltså enligt denna

beräkning den årliga rekryteringen knappast behöfva uppgå till 5;

men då alltid en eller annan af de till kartverket första gången inkallade

torde visa sig mindre lämplig eller af andra orsaker böra beräknas

snart afgå, syntes behofvet af nya krafter hvarje år böra sättas till 6.

eller 1 för arméfördelning. För att emellertid erforderligt urval skulle

kunna ske, ansåge sig kommissionen böra föreslå, att för här omhandlade

ändamål vederbörande arméfördelningschefer måtte för framtiden erhålla

nådig befallning att hvar och en för sin fördelning årligen till kommendering''

vid generalstabens topografiska afdelning föreslå minst tvenne

subalternofficerare eller sergeanter — däraf minst två subalternofficerare

— söm på visst angifvet sätt visat kompetens till dylik anställning,

samt att likaledes militärbefälhafvaren på Gottland måtte erhålla

nådig befallning att livartannat år till enahanda kommendering föreslå

minst eu subalternofficer eller sergeant; och att, för den händelse detta

förslag vunne nådigt bifall. Eders Kung!. Maj:t därefter, och sedan

chefen för rikets allmänna kartverk i frågan hörts, behagade beordra

för tillfället beliöfii g personal.

Detta förfarande borde dock enligt kartverkskommissionens förmenande

endast gälla i fråga om den första anställningen. När det

gällde fortsatt tjänstgöring, syntes kartverkschefen vara den, som vore

mest kompetent att bedöma såväl personalbehofvet som den persons

kompetens, som redan statt under hans befäl, och syntes därför initiativet

härvid böra utgå från honom, i det lian hos Eders Kungl. Maj: t föresloge

erforderlig personal att för viss tid kommenderas, sedan vederbörande

arméfördelnings- och regementschefer i ärendet hörts.

Om alltså nuvarande'' organisation bibehöllefe, blott med den tillökning

af personalen Och den garanti för densammas erhållande och

kvarblifvande, som ofvan föreslagits, syntes såväl arméns som kartverkets

intressen vara sä väl tillgodosedda, att den stora köstnadstillökning,

som skulle nödvändiggöras, om något af de andra äfvenledes bär

behandlade systemen ant oges, kunde undvikas och därigenom utsikt

förefinnas, att redan nu eu tillfredsställande organisation komme till

stånd. Hvad i detta fall den ökade kostnaden för statsverket beträffade,

hade den, med upptagande allenast af belopp, jämförbara med

de för andra organisationsformer beräknade, af kommissionen beräknats

s. 205 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande. N:o 10.

205

till 16,027 kronor 50 öre, däraf å kartverkets stat 11,670 kronor och

återstoden å fjärde liufvudtiteln. ’)

T fråga om de geodetiska och topografiska arbetena liyste alltså

kartverkskommissionen den åsikt, att de förra utan olägenhet kunde

bedrifvas på sätt, som för närvarande skedde, och att för de senare eu

personal, principiellt organiserad som för närvarande och blott något

tillökad, utan olägenhet kunde användas.

Hvad de kart ografiska arbetena beträffade, kunde de ej strängt åtskiljas

från de topografiska, och följden häraf blefve äfven, att fältmätningspersonalen

kunde komma att användas och, för att blifva

fullt sysselsatt, äfven borde användas till kartteckning i reproduktionssyfte,

hvarvid härtill lämpliga underofficerare i främsta rummet borde

tagas i anspråk.

Den personal, som vid »generalstabens topografisk^ afdelning» för

närvarande under vintertiden uteslutande användes för kartografiska

arbeten, vore synnerligen fåtalig. Den bestode allenast af två civila

ritare, en underofficer, kvarstående öfver stat vid sitt regemente, eu

kartverket ej tillhörig, för tillfället engagerad ritare samt två nyligen

antagna elever, hvilka senare, beroende på möjligheten att utveckla

befintliga anlag, vore afsedda antingen till ritare eller gravör er. Samtliga

nu nämnda ritare — af hvilka de fast anställda af hälsoskäl äfven

användes'' såsom fältmätare — borde under vintern uteslutande brukas

för heliogravyrritningen, hvilken för att blifva fullt tillfredsställande

utförd fordrade medfödda anlag hos ritaren och en under flera års

arbete synnerligen uppdrifven yrkesskicklighet. Till dylika ritare måste

alltså användas för detta ändamål speciellt skickade personer, hvar

man än kunde få dem bland militärer (kommenderade underofficerare)

eller bland civile, och borde de civilanställas vid kartverket, så att

ombyte i möjligaste mån undvekes.

Det hade visat sig, att den för heliogravyrritningen afsedda, för

ändamålet särskildt utbildade personalen vore'' alldeles otillräcklig. En

del kartmaterial blefve i följd häraf liggande otillgänglig för allmännare

bruk, och vore fara värdi, att, om detta tillstånd finge fortfara, kartorna

ej blefve i tryck synliga, förrän de redan vore i behof af revision.

Skulle, såsom kartverkskommissionen föreslagit, det norrländska kartverket

inslå'' på nya banor, i det äfven 1 : 100,000-kartor konune att utgifvas.

samt det hela Sverige omfattande revideringsarbetet (som. där

ommätning företoges, äfven fordrade heliogravyrritning) med kraft upp- 1

De kartografiska

och

tekniska arbetena.

1) Bil. C. vid detta protokoll.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Statsutskottets Utlåtande. N:o 10.

tagas, vore en fördubbling af heliogravyrritarnas antal af nöden, och

kunde en ytterligare ökning sannolikt endast undvikas i det fall, att

för detta arbete lämplig, till kartverket kommenderad militär personal

— företrädesvis underofficerare — för längre tid kvarstannade vid

arbetet.

Att verkställa eu dylik ökning vore emellertid eu sak, som ej vore

gjord blott och bart genom eu höjning af anslaget, ty sagda personal

kunde i regeln blott inom kartverket utbildas, och torde härtill i bästa

fall 2 ä 3 år åtgå. Endast på det sättet kunde behofvet i någon mån

och med tanke på framtiden fyllas, att visst belopp för närvarande

beviljades dels för ökadt betingsarbete på öfvertid och dels för emottagandet

och utbildandet af ytterligare ett antal elever, af livilka

sådana, som visade framstående anlag, men vore i små omständigheter,

borde uppmuntras genom lämpliga gratifikationer. Sagda belopp hade

kartverkskommissionen ansett sig böra förslagsvis sätta till 3,000

kronor,1) med erinran likväl att, i den mån heliogravyrritare hunne

utbildas till ett antal af ytterligare fyra eller fem, budgeten måste höjas

för dessas aflöning enligt nu gällande grunder.

Eu dylik höjning vore äfven nödvändig för ökning af gravörernas

antal. Dessa vore för närvarande egentligen blott två, hvarjämte eu

kvinnlig gravör, icke tillhörande kartverket, utförde retusch- och gravyrarbete

på beting. I betraktande häraf att två af nu nämnda arbetskrafter

snart torde böra ersättas af friskare sådana samt att hela

gravörantalet behöfde höjas till minst fyra, särskildt med hänsyn till

ökadt revideringsarbete, måste ock nya gravörer utbildas af därtill

lämpliga elever, för hvilka erforderliga gratifikationer dock inberäknats

i ofvan nämnda belopp. Äfven af nu berörda anledning måste alltså

sagda belopp i sinom tid höjas.

De i egentligaste mening tekniska arbetena, afseende kartornas reproduktion

samt fältarbetenas förberedande, d. v. s. de fotografiska,

litografiska och galvanoplastiska in. fl., tillika med allt karttryck hade

rikets allmänna kartverk öfverlämnat till en privat institution —

»generalstabens litografiska anstalt» — ined hvilken kontrakt för ändamålet

vore afslutadt; och ansåge kartverkskommissionen på anförda

skäl, att för närvarande ingen förändring i detta afseende vore att

tillråda. V

V I förslagsstaten, bil. D. vid detta protokoll, upptaget under rubriken: ''till elever och

ökadt betingsarbete».

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Statsutskottets Utlutande N:o 10.

Beträffande det ekonomiska kartverket, som år 1894 förenades med

den till generalstaben hörande topografiska afdelningen under den

gemensamma benämningen »rikets allmänna kartverk», både af sammanslagningen

uppstått den för det ekonomiska kartverket menliga följden,

att, då detsamma måst i god tid förse topograferna med erforderliga

stom ka rtor, dess öfriga verksamhet blifvit i någon mån eftersatt, sa

att det af vederbörande landsting och hushållningssällskap understödda

utgifvandet af ekonomiska kartor försenats. Till undvikande af dylik

försening'' kunde visserligen kartverkschefen anses hafva i sin makt att

öka kartografernas antal — dock ej, jämlikt § 3, inom. 3 i den för

kartverket gällande instruktion, utan nådigt tillstånd öfver aderton —

men alldenstund en dylik ökning numera och då flertalet kartografer

befunne sig i de högre arfvodesklasserna ej vore möjlig utan ett öfverskridande

af anslaget eller inskränkande af kartografaspiranternas antal

mer än önskligt vore, kunde sagda utväg ej anlitas. Önskligt

vore därför, om utan minskning i kartografaspiranternas antal, som

för närvarande vore fyra, kartverkschefen sattes i tillfälle att höja de

ordinarie kartografernas antal åtminstone till förutnämnda antal aderton;

och ville kartverkskommissionen därför i underdånighet föreslå, det Eders

Kung!. Maj:t behagade af Riksdagen begära härför erforderliga medel.

Enligt § G i instruktionen för kartverket skulle kartverkschefen

förordna en eller, om särskilda omständigheter göra sadant åt nöden,

tvenne af de vid kartarbetena anställde generalstabsofficeiaie att handhafva

närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetena och vården

af de vid dess stationer förvarade instrument och kartor samt att biträda

vid redovisningen af de till dessa arbeten utgående medel». Då

i framtiden ej alltid torde kunna paräknas att finna för nu omhandlade

ändamål lämplig generalstabsofficer, hemställde kartverkskommissionen,

att ifrågavarande bestämmelse matte ändras därhän, att till

ofvannämnda ledarskap kunde af kartverkschefen förordnas den af

kartverkets personal, som han pröfvade för ändamålet lämplig.

Å den vid utlåtandet fogade bilagan 14 ’ ) hade kartverkskommissionen,

i öfverensstämmelse med den af Eders Kungl. Maj:t för år 1904

fastställda stat. upptagit de på olika titlar för kartverket i sin helhet

uppförda utgiftsbeloppen, äfvensom de ytterligare utgifter, som af kommissionen

ansåges erforderliga vid tillämpningen af dess nu föreliggande

förslag. En de! af dessa nya utgiftsposter och deras storlek vore antingen

i det föregående motiverade och beräknade eller sammanhängde

*) Bil. D. tid detta protokoll

Ekonomiska

kartverket.

Kartverkets

stat.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Statsutskottds Utlåtande N:o 10.

de så ifred sagda beräkningar, att ytterligare skäl för desammas upptagande

ej torde vara af nöden att anföra.

Bland öfriga utgifter ansåge kartverkskommissionen den, som afsagd

en förbättring af kartografernas och med dem jämnställd civil

personals aflöningsförmåner, vara af behofvet synnerligen påkallad.

Jämlikt 1894 års riksdagsbeslut hade kartografs arfvode bestämts till

1,500 kronor med tre ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utginge efter

respektive 5, 10 och 15 års väl ''vitsordad tjänstgöring, hvarjemte medgifvits,

att högst tre årliga arfvoden, hvarje till ett belopp af 500 kronor,

finge tilldelas sådana kartografer, som förordnades att biträda vid kartarbetenas

öfvervakande och ledning. I hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed

hade Eders Kungl. Maj:t äfven bestämt geodeternas arfvoden, hvarvid

äfven äldste geodeten tillagts ett belopp af 500 kronor, motsvarande arfvode

åt kartografförmän, af hvilka senare endast två ansetts erforderliga.

Nu nämnda arfvoden och särskild! de åt nyanställda kartografer

och geodeter tilldelade å allenast 1.500 kronor hade emellertid i följd

åt de på senare tid högst betydligt stegrade lefnadskostnaderna i hufvudstaden

visat sig allt för otillräckliga och följaktligen ej heller ägnade

att förmå erforderligt antal kompetenta personer att söka anställning

inom kartverket. Trots'' upprepad annonsering i flera tidningar angående

aspiranter till lediga kartografbeställningar — därvid samtliga

löneförmåner omförmäla — både sålunda blott en enda ansökan ingått;

och om ett eventuellt beviljande af anslag till här ofvan ifrågasatta

två nya kartografbeställningar ej allenast skulle blifva en åtgärd på

papperet eller kartverks chefen nödgas antaga hvilken sökande som

helst, syntes högeligen af nöden, att lägsta arfvodet för kartografer

och med dem i aflöning jämnställda geodetér något höjdes.

För tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersökning utgjorde

lägsta ärfvodesbeloppet 3,000 kronor, hvartill komme tre ålderstillägg

om 500 kronor, och om än, i betraktande af statsgeologernas

högre vetenskapliga meriter, kartografers och geodeters arfvoden ej

kunde ifrågasättas så höga, syntes dock en höjning af nuvarande

lägsta arfvodet från 1,500 till 2,000 kronor ej för högt tilltaget vare

sig för kartograferna eller för geodeterna, hvilka senares kompetens i

sin art ej borde understiga kartografernas, och hvilkas tjänstgöring

under fältarbetena därjämte vore af mer ansträngande art.

Kartverkskommissionen hemställde af nu anförda skäl, att Eders

Kungl. Maj:t behagade för Riksdagen framlägga nådig proposition

därom, att, med bibehållandet af nu utgående ålderstillägg och förmansarfvoden

åt kartografer och geodeter, det lägsta arfvodet för

denna del af kartverkets personal måtte höjas från 1,500 till 2.000

s. 209 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

209

kronor samt att en förhöjning af arfvodena efter dessa grunder måtte

från och med år 1906 komma samtliga då och framdeles vid kartverket

tjänstgörande kartografer och geodeter till del.

»Till inspektion» af »arbetena vid generalstabens topografiska afdelning»

hade hittills endast uppförts 500 kronor. I betraktande däraf,

att dessa arbeten hufvudsakligen påginge i Norrland med dess stora

afstånd, vore redan nu en verksam inspektion ej möjlig, utan att anslagsbeloppet

öfverskredes, och då i framtiden ännu vidsträcktare resor

för kartverkschefen skulle betingas af öfver hela landet pågående revideringsarbeten,

ansåge kartverkskommissionen, att under sagda utgiftstitel

ytterligare borde upptagas 500 kronor, hvarigenom densamma

erhölle enahanda storlek som motsvarande vid »de ekonomiska och

stomkartearbetena».

Under den nya rubriken: »öfningsafdelningens ritkurs» hade vidare

uppförts ett anslag å 2,400 kronor. Hittills hade fältmätarnes utbildning

tillgått sålunda, att desamma efter nyanställningen inkallats till

tjänstgöring antingen å den ort, där tillämpningsöfningarna i terrängen

skolat äga rum e ler, kort tid dessförinnan, i hufvudstaden för att

genomgå en utbildningskurs i ritning, hvad officerarne beträffade hufvudsakligen

afsedd att uppfriska redan å krigsskolan inhämtade kunskaper

och färdigheter. Då man emellertid velat använda så lång tid som

möjligt af sommaren till verkliga fältmätningar, hade sagda kurs vanligen

blifvit ganska kortvarig och i många fall alldeles för otillräcklig.

Så länge fältmätarne nästan uteslutande rekryterats af officerare, som

redan vid krigsskolan utbildats i kartritning ocli fältmätning, och då

i allmänhet endast de af dessa, som ägt större färdighet härutinnan,

sökt anställning vid kartverket, hade dock kortvarigheten af utbildningskursen

i regeln ej medfört större svårigheter. Men skulle, såsom

af förslaget framginge, äfven underofficerare i större omfattning än

hittills anställas, samt bland officerarne äfven sådana kunna kommenderas

till tjänstgöring, som ej förut varit i tillfälle att i tillräcklig grad

upparbeta sina anlag, vore nödvändigt att, liksom i utlandet, äfven i

vårt land de blifvande topografiernas undervisning i ritning och terränglära

blefve mer systematisk och af längre varaktighet än hittills, något

hvarpå icke blott arbetenas tillförlitlighet och prydlighet utan äfven

snabbhet komme att vinna. Kartverkskommissionen hade tänkt sig,

att sagda ritkurs, hvari äfven civila ritare och gravörelever borde deltaga,

lämpligen kunde börja i midten af januari och fortgå till midten

af maj, då vederbörande kunde afresa till arbetsorterna och där påbörja

tillämpningsöfningar i terräng.

Bikt. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Höft.

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I Schweiz hade man, för att bibringa topografierna kännedom om,

huru de olika höjdformer m. m. tillkommit, som de skulle afbilda, noll

i ändamål att på detta sätt underlätta en riktig och snabb uppfattning

af terrängens verkliga utseende, anordnat föreläsningar i geologi för

vederbörande aspiranter; och hade resultaten häraf visat sig mycket

tillfredsställande. Dels för samma ändamål och dels för att bereda

deltagarna i öfningsafdelningens ritkurs uppfriskande afbrott under

deras ganska enformiga sysselsättning, hemställde kommissionen, att

för dylika föreläsningars anordnande äfven hos oss ett mindre belopp

måtte anslås.

Såsom redan framhållits, vore kartverkets tillgång på heliogravyrritare

och gravörer för närvarande alldeles för otillräcklig, och hade

den anslagsökning, som för behofvets fyllande vore af nöden, så snart

dylika arbetskrafter hunnit utbildas, beräknats till 12,400 kronor. Men

i och med detsamma som antalet lieliogravyrritare kunde fördubblas

och tillika revisionen af äldre kartor bedyifvas i betydligt större omfattning

än nu inträdde tydligen äfven behofvet af att öka nuvarande

anslag till »fotografi, galvanoplastik och karttryck», hvarför ock kommissionen,

med ledning af nuvarande kostnader härför, föreslagit denna

utgiftsposts höjning med de 5,000 kronor, som å bilagan slutligen uppförts.

Å nu ifrågavarande bilaga, innehållande förslag'' till ny utgiftsoch

inkomststat, hade å inkomstsidan upptagits behållning å »försålda

kartor» till 6,000 kronor eller ungefär det belopp, sagda försäljning i

allmänhet under senare tid årligen inbringat, samt ersättning för hela

kostnaden för »utbildning af aspiranter». Hvad sistnämnda ersättning

beträffade, hade Eders Kungi. Maj:t, med anledning af Riksdagens

skrifvelse, n:o 22, den 4 maj 1894, genom nådiga brefvet den 31 augusti

samma år, sedermera ändradt genom nådigt bref den 17 april 1896,

medgifvit, att kartverket efter lämnad redovisning finge af fjärde hufvudtitelns

besparingar erhålla ersättning för de kostnader, som åsamkats

genom generalstabsaspiranternas utbildning i topografiska färdigheter,

till halfva det belopp, hvartill sagda kostnad belöpte sig. Orsaken till

nu nämnda bestämmelse vore att söka däruti att, då vid densammas

utfärdande samtliga aspiranter tjänstgjorde två år vid kartverkets fältarbeten,

deras tjänstgöring under halfva denna tid eller utbildningsåret,

för att begagna ordalagen i nyssnämnda underdåniga skrifvelse, »icke

var till något egentligt gagn utan snarare till hinder för fortgången

af dessa arbeten». Då emellertid, jämlikt Eders Kungl. Maj:ts instruktion

för generalstaben den 17 juni 1904, aspirant för vinnandet af

kompetens till anställning såsom löjtnant vid sagda stab endast behöfde

s. 211 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets inlåtande N:o 10.

211

under en sommar tjänstgöra vid de topografiska arbetena och följaktligen

endast vore sysselsatt för sin egen utbildnings skull och ej till

gagn för kartverket, kräfde en konsekvent tillämpning af ofvan omförmälda

betraktelsesätt, att kartverket numera erhölle ersättning för

sagda utbildning till hela dess belopp. Men då å andra sidan utbildningen,

som hädanefter blott både hälften så lång varaktighet som förr,

också blott kräfde ungefär halfva kostnaden, följde häraf, att någon

ökning af det förr vanligen utgående ersättningsbeloppet ej blefve af

nöden, hvadan det ock upptagits till samma siffra som i föregående af

Eders Kungl. Maj:t fastställda stater. Och ville kartverkskommissionen

underdånigst anhålla, att — oafsedt utgången af öfriga här föreliggande

frågor — Eders Kungl. Maj:t behagade medgifva, att kartverket hädanefter

af andra medel erhölle ersättning för hela den af generalstabsaspiranternas

utbildning föranledda kostnaden mot afiämnande vid hvarje

års slut åt uppgift å det belopp, hvartill sagda kostnad belöpt sig.

Af beräkningarna å sistnämnda bilaga framginge, att den summa,

hvarmed nuvarande anslag till rikets allmänna kartverk borde höjas vid

ett antagande af den föreliggande organisationsplanen, utgjorde 40,700

kronor, hvartill, så snart nödigt antal civila ritare och gravörer hunnit

utbildas eller eventuellt på annat sätt anskaffas samt kartpublikationen

i samma mån kunde ökas, ytterligare borde komma 17,400 kronor;

och ansåge kartverkskommissionen, att med sagda belopps beviljande

och under iakttagande af hvad som för öfrig! i frågan föreslagits rikets

allmänna kartverk skulle blifva i stånd att fylla de på detsamma ställda

samtidigt betydligt ökade trafven för en kostnad, som visserligen i och

för sig ej vore obetydlig, men dock afsevärdt mindre än vid en tillämpning

af hvart och ett af de öfriga sätt för frågans lösning, som kommissionen

ansåge möjliga att finna. De ökade kostnader för statsverket

(d. v. s. både å fjärde och nionde hufvudtitlarna), som de olika förslagens

antagande skulle medföra, utgjorde enligt kartverkskommissionens

beräkning och efter en mindre rättelse:

för en helt och hållet civil organisation ..................... 183,G19 kr.,

för en hufvudsakligen militär organisation af den

topografiska afdelningen med all militärpersonal

fast aflönad å kartverkets stat............................... 118,138 » ,

för en hufvudsakligen militär organisation af den

topografiska afdelningen med blott en del militärpersonal

fast aflönad å kartverkets stat.............. 81,672 » samt

för en utveckling af nuvarande organisation............... 41,457 » ;

och borde till dessa siffror för organisationernas fulla genomförande

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ytterligare läggas 17,400 kronor, hvithet alternativ än valdes, men

vore vid dylikt val tillika att märka, att, om det föreslagna sättet för

personalfrågans lösning af Eders Kungl. Maj.t godkändes, garantierna

för kartverkets tillfyllestgörande funktionerande vore minst lika stora

som vid ett eventuellt tillämpande af något af de tre öfriga alternativen.

Med hänvisning till hvad kartverkskommissionen i det föregående

framhållit, har den slutligen förklarat, att, under förutsättning af personalfrågans

lösning på sätt detta förslag innehölle, beviljandet af däri

innefattade tillökning i anslaget till rikets allmänna kartverk borde

hafva till följd:

att öfvergången till 1:100,000-sJcalan vid utgifningen af hartblad''

öfver det norrländska kustlandet ej — såsom eljest blefve fallet — behöfde

medföra en betydlig försening af publikationen;

att revision och ommålning af föråldrade kartor möjliggjordes i vida

större omfattning än nu, utan att nymätningen därigenom eftersattes; samt

att landets ekonomiska kartläggning påskyndades.

Kartverkskommissionens

hemställan.

Med anledning af hvad kartverkskommissionen sålunda anfört

har kommissionen hemställt,

att, med ändring af hvad härutinnan föreskrifvits genom nådiga

brefvet den 25 maj 1894 och instruktionen för rikets allmänna kartverk

den 20 december 1894 samt nådiga brefven den 12 november 1897

och den 29 maj 1903, utgifningsskalan för gradbladen Brämö, Indal,

Härnösand, Sollefteå, Örnsköldsvik, Husum, lämplig del af Björna samt

Umeå, Holmön, Degerfors och Löfånger måtte blifva såväl 1 : 100,000 som

1 : 200,000, samt att bladen Hudiksvall och Sundsvall måtte utgifvas i

skalan 1 : 100,000;

att, där ej arbetenas ändamålsenliga ordnande någon gång föranledde

afvikelser, den hufvudregel vid utgifningen måtte följas, att samtliga

1 : 100,000-blad utgåfves före 1 : 200,000-bladen, gradbladen mellan 62°

30'' och 63° 30'' n. br. jämte Brämö före de norr därom belägna samt

dessa före 1 : 100,000-bladen Hudiksvall och Sundsvall;

att — äfvenledes med ändring af nuvarande bestämmelser —

uppmätningsskalan för gradbladen Björna, Holmön, Degerfors och Löfånger

måtte blifva 1 : 50,000;

att nådig proposition om ändring af de år 1894 angående uppmätnings-

och utgifningsskalor fattade besluten, i sådana delar, hvari

nu afgifna förslag kunde anses från sagda beslut afvika, måtte till

Riksdagen aflåtas; samt

att kartläggningen måtte ske med iakttagande af den ritmetod och

s. 213 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

213

de beteckningssätt, som af Eders Kimg''1. Maj:t för hvardera skalan på

förslag af chefen för rikets allmänna kartverk och efter kartverkskommissionens

hörande fastställdes.

På grund af hvad kartverkskommissionen i öfrigt anfört, har

densamma vidare hemställt,

att till Eders Kung! Maj:ts befallningshafvande nådig föreskrift

måtte gifvas om skyldighet att, på begäran af chefen för rikets allmänna

kartverk, lämna denne uppgifter om sådana inom de olika länen

utförda, på kartornas utseende inverkande förändringar, hvilka tillkommit

genom anslag, beviljade af landsting eller hushållningssällskap,

eller hvilka, så vidt bekant vore, utförts med enskilda medel;

att Eders Kung!. Maj:t, med hänsyn till hvad kartverkskommissionen

i detta afseende anfört, måtte i kommandoväg bestämma, huru anställning

af militär personal vid generalstabens topografiska afdelning

skulle äga rum, så att säkerhet funnes därför, att behofvet kunde i

öfverensstämmelse med anslaget till rikets allmänna kartverk fyllas

genom lämpliga och arbetsskickliga officerare och underofficerare;

att Eders Kungl. Maj:t måtte aflåta nådig proposition till Riksdagen

att, med godkännande af grunderna för den af kartverkskommissionen

föreslagna slutliga organisationen af rikets allmänna kartverk,

för år 1906 höja anslaget till sagda kartverk — nu 178,600 kronor

— med 40,700 kronor; samt att härvid —utan ändring i öfrigt af hvad

1894 års riksdagsbeslut angående aflöningsförmånerna innehölle — i

fråga om arfvodena för de ekonomiska kartarbetenas ledare samt för

kartografer och geodeter följande förändrade bestämmelser måtte blifva

gällande, nämligen:

att den, som förordnades att handhafva närmaste ledningen af de

ekonomiska kartarbetenas utförande, tilldelades ett årligt arfvode af

1,000 kronor;

att arfvodet till kartograf äfvensom till geodet blefve 2,000 kronor

med tre ålderstillägg å 500 kronor, att utgå efter respektive 5, 10

och 15 års väl vitsordad tjänstgöring; samt

att högst tre årliga arfvoden, hvarje till ett belopp af 500 kronor,

tilldelades de kartografer eller geodeter, som förordnades att biträda

vid kartarbetenas öfvervakande och ledning;

att Eders Kungl. Maj:t behagade medgifva, att från och med år

1905 samtliga de kostnader, rikets allmänna kartverk finge vidkännas för

utbildningen af generalstabens aspiranter, måtte, mot årligen skeende

redovisning, blifva kartverket genom tillgängliga medel ersatta; samt

slutligen

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Påminnelser

af de militära

tillkallade.

att, i den händelse de sålunda gjorda underdåniga framställningarna

vunne Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, åt chefen för rikets

allmänna kartverk måtte lämnas nådigt uppdrag att inkomma med förslagtill

förändrad instruktion för sagda kartverk i öfverensstämmelse med de

här ofvan och i de underdåniga utlåtandena i öfrigt angifna grunder.

De tillkallade militära personerna hafva härefter i en till mig

ställd skrifvelse af den 1 november 1904 anfört, bland annat, följande.

Bland de tillkallade personerna torde, lika litet som bland

andra, någon meningsskiljaktighet råda därom, att en karta i skalan

1 : 100,000, d. v. s. en s. k. specialkarta, vore att föredraga framför en

operationskarta i skalan 1 : 200,000, därest man skulle önska att med ledning

uteslutande af sådana kartor lösa specialuppgifter. De militära tillkallade

hade helt naturligt ansett detta förhållande så själfklart, att de icke

funnit behöfligt att i sitt yttrande särskildt betona detsamma, hvaremot

de civila tillkallade i sitt yttrande framdragit de naturliga och allmänt

väl kända orsakerna härtill, då de med hvarandra jämfört de under

sommaren 1903 utförda försökskartorna öfver Sundsvallstrakten i de

båda skalorna.

En 1 : 200,000-karta kunde ej och finge ej hafva annat ändamål

än att, med uteslutande af en mängd detaljer, inom en trång ram

framställa en redig och i det hela sann bild af ett jämförelsevis stort

terrängområde, där vägnätet och vattendragen samt det karaktäristiska

af terrängens beskaffenhet i öfrigt trädde klart i dagen. Tydligen

måste därvid afsevärda inskränkningar göras särskildt beträffande sådant,

som ej lämpligen genom olika färger åskådliggjordes, nämligen habitationer

och namn, hvaremot genom särskilda färger olika slag af terrängskilj

aktigheter utan olägenhet kunde bringas att skarpare framträda.

Väntade man sig emellertid att på eu karta i så liten skala äfven för

tätt bebyggda orter kunna finna habitationernas antal ens närinelsevis

riktigt, så hade man otvifvelaktigt uppställt fordringar, hvilka ej kunde

uppfyllas. Hade man icke de 1 : 200,000-kartornas rätta mål för

ögonen, så antingen misslyckades deras utgifning, såsom de af alla

utdömda kartbladen Sundsvall och Hudiksvall nogsamt visade, eller

löpte man fara att, såsom kartverkskommissionen, misstaga sig beträffande

kartornas ändamål. Hvad beträffade kommissionens yttranden rörande

den färglagda åker- och ängsmarken å det utförda försöksprofvet, torde

böra anmärkas, dels att afsikten ingalunda kunde vara att förvandla

kartan till topografisk-ekonomisk, dels att färgerna inlagts fullständigt

efter det i ekonomiska kartverket befintliga färglagda konceptet för

åker och äng.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

215

De militära tillkallade, som så lifligt förordat fullbordandet snarast

möjligt af kartnätet i 1 ; 200,000 öfver Norrland, hade tydligen gifvit

åt kartor i denna skala en helt annan och med nådiga brefvet den

12 november 1897 öfverensstämmande innebörd, nämligen att de, intilldess

1 : 100,000-specialkartor öfver de i 1 : 50,000-uppmätta områdena

hunne utgifvas, såsom nämnda nådiga bref ställt i utsikt, skulle utgöra

lätthandterliga operationskartor öfver större områden, framställande icke

blott kommunikationslederna i deras inbördes sammanhang utan ock

terrängens karaktäristiska utseende, under det att för detaljuppgifters

lösning reproduktioner af konceptkartorna i skalan 1 : 50,000 kunde

och borde användas. Nödvändigheten af att snarast möjligt ett sammanhängande

kartnät i enhetlig skala blefve fullbordad! torde nog bäst

kunna bedömas af dem, som hade till sin uppgift att tänka sig in i

olika krigslägen inom Norrland och för deras studerande åvägabringa

fredsöfningar af olika slag. Beträffande sådana kartors komplettering

genom användande tillika, där så för vissa ändamål beköfdes, af reproducerade

konceptkartor i 1 : 50,000 vore man dessutom i Västerbotten

och Västernorrland samt en del af Jämtland vida lyckligare lottad

än i Norrbotten, där ingen karta i större skala funnes, än den för specialuppgifters

lösning oanvändbara 1 : 200,000-kartan, och beklagligen icke

heller på många år syntes kunna komma till stånd.

Kartverkskommissionen hade låtit sig synnerligen angeläget vara

att försöka visa ohållbarheten af de skäl, de militära tillkallade anfört

för fullbordandet af det norrländska kartverket i enlighet med den

fastställda enhetsskalan, men dessa försök syntes på intet sätt öfvertygande.

De militära tillkallade hade framhållit, att genom en utgifning

i skalan 1 : 200,000, kartor — tillräckligt användbara för att tillsammans

med aftrycken i skalan 1 : 50,000 tills vidare (d. v. s. till dess 1 : 100,000- specialkartor hunne utgifvas) tillgodose behofven — långt förr kunde åstadkommas,

än om den fastställda utgifningsskalan nu skulle utbytas mot

skalan 1 : 100,000. Kartverkskommissionen hade medgifvit, att nu

nämnda skäl utan tvifvel vore ett verkligt sådant, men endast under

antagande, att en karta i 1 : 200,000 verkligen kunde utföras så, att

den blefve för afsedda militära ändamål fullt användbar, hvarmed kartverkskommissionen

synbarligen menade, att ifrågavarande karta borde

utan komplettering af 1 : 50,000-kartan kunna ensam för sig fylla alla

de anspråk, som ställdes på en specialkarta i 1 : 100,000, hvilket kommissionen

med rätta funne omöjligt. Då emellertid, enligt hvad ofvan

vore anfördt, en karta i 1 : 200,000 icke, såsom ock framginge af

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

nådiga brefvet den 12 november 1897, kunde afse att ensam ersätta

en specialkarta, utan afsåges för annat militärt ändamål, hvars uppfyllande

vore af obestridlig vikt, torde det af kartverkskommissionen

framställda villkoret för dess erkännande af de militära tillkallades

skäl såsom »ett verkligt sådant» vara uppfylldt. Kartverkskommissionen

hade alltså erkänt, att genom utbyte af den fastställda 1 : 200,000- skalan mot 1 : 100,000 det militära ändamål, för hvilket kartor i den

förra skalan afsetts, icke på lång tid kunde blifva uppfylldt, men ansåge,

att faran af ett dröjsmål ej borde vara af ödesdiger art, då senast ett

halfår efter fältmätningen af ett gradblad detta kunde utgifvas såsom

ljustryck i skalan 1 : 50,000, eller den för taktiskt bruk allra lämpligaste

skalan.

De militära tillkallade hade vidare såsom skäl för behofvet af

en enlietskarta framhållit angelägenheten af att angränsande kartblad

kunde med hvarandra konnekteras. Icke ens detta allmängiltiga kraf

hade vunnit erkännande af kartverkskommissionen, i det den, med stöd

af sitt fasthållande vid redan införda olika beteckningssätt för habitationer

m. m. inom olika zoner, förklarade fördelen med konnekteringen

vara af allt för liten betydelse för att därvid borde fästas afseende.

Här återfunnes samma ängsliga omsorg om detaljer, livilka

för de ändamål 1 : 200,000-kartorna afsett och borde afse att fylla

vore af underordnad betydelse, under det att kommissionen icke syntes

finna ringaste olägenhet af att krigs- eller öfningsoperationer kunde

komma att utföras på skarfvar mellan 1 : 50,000-, 1 : 100,000- och

1 : 200,000-lcartblad. De militära tillkallades skäl angående därmed förenade

olägenheter vore icke vederlagda af kartverkskommissionens

motskäl.

De militära tillkallade hade slutligen framhållit, att den genom

nådiga brefvet den 12 november 1897 fastställda gränslinjen mellan

utgifningsskalorna för södra Sverige i 1: 100,000 och för norra Sverige

i 1 : 200,000 vore vald med fäst afseende vid. att olägenheterna af

öfvergången från den ena kartskalan till den andra måtte med hänsyn

till sannolika öfningstrakter och operationsområden varda de minsta

möjliga. Kartverkskommissionen hade påpekat, att hvarken i nyssnämnda

nådiga bref, hvarigenom gränslinjen mellan utgifningsskalorna

för norra och södra Sveriges kartor blifvit uppdragen, eller i kartverkscliefens

skrifvelse i samma fråga eller i kartverkskommissionens

yttrande däröfver detta motiv till delningen anförts, men medgifvit.

att detsamma dock kunnat, särskildt hvad öfningssynpunkten

beträffade, göra sig gällande på den tiden, hvaremot kommissionen an
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

217

såge, att numera, sedan 6:te arméfördelningen ökats med Hälsinge regemente

— hvilken ökning enligt kommissionens förmenande borde göra

det önskligt, att gränslinjen mellan de olika kartskalorna förlädes så

långt norrut som möjligt — det af de militära tillkallade personerna

framdragna forna motivet till delningen i alla händelser ej fortfarande

kunde anses gällande. Oafsedt att det anförda motivet ingalunda behöfde

vara i de ofvannämnda akterna anfördt, men det oaktadt kunnat

göra sig gällande, kunde det icke annat än väcka förvåning, att kartverkskommissionen

kunnat förblanda uttrycket »operationsområden»

med en arméfördelnings förläggningsområde. De förra bestämdes ju

af landets krigspolitiska läge samt dess geografiska och topografiska

beskaffenhet men ingalunda af ett arméfördelningsområdes tid efter

annan växlande utsträckning i en eller annan riktning. Ett så oformligt

stort arméfördelningsområde som det 6:te inneslöte inom sig flera mer

och mindre sannolika operationsområden, hvilka alla så långt möjligt

borde i fredstid studeras, till följd hvaraf de äfven blefve öfningstrakter;

och följde man från öster till väster den zon, som genom den fastställda

gränslinjen vore bestämd till öfvergång mellan de båda kartskalorna,

torde man lätteligen finna, att den sträckte sig söder om

ett ingalunda osannolikt utan ganska viktigt operationsområde. Skulle

gränszonen förläggas längre norrut, komme den antagligen att skära

något sannolikt operationsområde, livilket icke syntes önskligt. I alla

händelser torde det vara svårt inse, hvarför 6:te arméfördelningens

ökning med Hälsinge regemente skulle göra en dylik förändring önskvärd.

Mot det af de tillkallade framställda önskemålet, »att särskildt

beträffande Norrland, de trakter, som under sommaren fältmätts, måtte

under påföljande vinter genomresas af rekognoscörer för kartkonceptens

fullständigande genom inridning af vintervägar», hade kartverkskommissionen

inlagt en bestämd gensaga, på den grund att de vintervägar,

som ägde bestående vikt och värde, enligt kommissionens mening

torde framträda i terrängen nästan lika tydligt sommar- som vintertid.

Om så vore förhållandet, vore det önskvärdt, att de under fältmätningarna

också verkligen inlades på koncepten, ty i annat fall komme

vid inträffande krigsutbrott den försvarande i sämre ställning än en

inbrytande fiende, då intet hindrade hvilken utlänning som helst att

under fredstid i detta afseende förskaffa sig noggrannare kännedom om

framkomligheten i svensk terräng vintertiden, än som af våra egna

kartor kunde inhämtas. Där för vintervägarna å jämförelsevis stora

Bill. till Biksd. Prat. 1905. 4 caml. 1 Afd. 10 Höft. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

sträckor begagnades sjöar ock andra lugnvatten, torde emellertid svårighet

möta att endast genom sommarrekognosceringar vinna tillräcklig

kännedom om vintervägarna.

Efter den kritik och det förkastande af allt hvad de militära

tillkallade anfört till stöd för sina åsikter om behofvet af en operationskarta

i enhetlig skala, som kommissionen uttalat, kunde man väntat sig

finna kartverkskommissionen hafva kommit till ett slutresultat, fullständigt

skiljaktigt från de förras yrkande. Så vore emellertid icke förhållandet,

utan delade kommissionen de förras mening därom, att ett enhetligt kartverk

i 1 : 200,000-skala öfver den del af Norrland, som i nådiga brefvet

den 12 november 1897 vore bestämd, borde utgifvas, hvarvid kommissionen

tillika, fullständigt i öfverensstämmelse med de militära tillkallades

ofvan angifna uppfattning, framhållit eu dylik kartas rätta karaktär.

En stor del af kommissionens utlåtande gånge sålunda ut på att söka

gendrifva alla skäl för en åtgärd, som den i själfva verket erkände

vara behöflig och som den slutligen funne sig själf böra föreslå.

Men kommissionen skilde sig från de militära tillkallade däruti,

att den föreslagit, att med fortsatt utgifning af denna operationskarta

i enhetsskala skulle uppskjutas 15 eventuellt 10 år för att sedan under

loppet af 6 eventuellt 4 år fullföljas, under det de senare yrkade på,

att det, som ginge fortast, först skulle fullbordas, helst det just vore

innan 1 : 100,000-bladen hunne utgifvas, som behofvet af 1 : 200,000- bladen gjorde sig mest gällande. Enligt det förra förslaget finge man

alltså i Norrland under loppet af 15 eventuellt 10 år begagna sig af

dels 1 : 50,000-, dels redan färdiga 1 : 200,000- och dels småningom färdiga

1 : 100,000-kartor utan någon enhetlig operationskarta, som först

efter 21 eventuellt 14 år skulle blifva fullbordad. Enligt det senare

förslaget finge man under loppet af 6 eventuellt 4 år begagna sig af

dels 1 : 50,000-, dels redan och småningom färdiga 1 : 200,000-kartor,

hvarefter man redan efter denna jämförelsevis korta tid skulle äga eu

enhetlig och öfversiktlig operationskarta, kompletterad för detaljerna

af 1 : 50,000-kartorna, samt under loppet af ytterligare 15 eventuellt

10 år finge därtill småningom kartor i 1 : 100,000-skala. Skulle de

tillkallade personernas sammanjämkningsförslag följas, finge man redan

tidigare 1: 100,000-blad öfver det af dem angifna området, hvaremot

fullbordandet af operationskartan i 1 : 200,000-skalan i sådant fall måste

något fördröjas, därest icke anslagsökningen beräknades med hänsyn

till den öfver berörda område föreslagna samtidiga utgifningens påskyndande.

Valet mellan dessa olika förslag utgjorde frågans kärnpunkt.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

219

Härjämte har chefen för rikets allmänna kartverk i underdånig

skrifvelse den 10 oktober 1903 anfört följande.

I följd af Eders Kungl. Maj:ts proposition i ärendet medgaf 1894

års Riksdag, att — med uteslutande ur riksstaden af den under sjätte

hufvud titeln å ordinarie stat uppförda anslagstitel »rikets ekonomiska

kartverk, reservationsanslag» tillika med det därunder anvisade anslag,

6,000 kronor — i stället bland anslagen å riksstatens sjätte hufvudtitel

under anslagstitel »rikets allmänna kartverk» å ordinarie stat

uppfördes ett anslag å 178,600 kronor; och hade detta anslag sedermera,

efter jordbruksdepartementets inrättande, öfverfiyttats till nionde

hufvud titeln.

I det förhållande att samma anslag vore af den natur, att de å

anslaget tilläfventyrs uppstående besparingarna under ett år icke kunde

påräknas för ett följande års arbeten, syntes kartverkschefen emellertid

ligga ett hinder för rikets allmänna kartverk att för minsta möjliga

kostnad lämna största möjliga arbetsprodukt.

Vid utöfvandet af kartverkets väsentligaste och mest kräfvande

verksamhet, nämligen de sommartiden pågående fältarbetena, vore af

helt naturliga skäl arbetets såväl kvalitet som kvantitet i mycket hög

grad beroende af väderleksförhållandena, och kunde ofta, när dessa

vore ogynnsamma — såsom exempelvis under åren 1902 och 1903 inträffat

— det ej anses med god hushållning förenligt eller vid sträfvan efter

ett tillförlitligt resultat önskligt, att personalen, utan motsvarande

valuta för kartverket, förbrukade hela den i årets stat uppförda fältarbetsaflöningen

samt att dryga handtlangningskostnader samtidigt utgåfves.

Kartografer in. fl. borde, syntes det kartverkschefen, under

sådana år, i den utsträckning som af arbetenas art betingades, tidigare

än eljest hemkallas till hufvudstationen; och enär arbetsplanen redan

vore i öfrigt uppgjord och personalförhållandena därefter ordnade,

kunde det då ofta visa sig omöjligt att under årets sista del på ändamålsenligt

sätt å byråarbeten använda den genom fältarbetenas afbrytande

erhållna besparingen. Ett annat år däremot, då väderleksförhållandena

ställde sig gynnsamma, kunde det i kartverkets intresse vara önskligt,

att fältarbetena påginge längre, än staten för året medgåfve, då härigenom

olägenheterna af den kortare arbetstiden ett föregående år

kunde uppvägas; men om den under ett sådant föregående år vunna

besparingen ej kunde för ändamålet användas, måste kartverkschefen

afstå från att begagna det gynnsamma tillfället.

Kartverkschefens

skrifvelse

af den 10

oktober 1903,

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Mycket ofta inträffade äfven, att ett särskilt arbete i trakter

långt från bufvudstationen ej hunne på beräknad tid afslutas. Om

detta afsilande ej kunde ske, utan att staten för året öfverskredes,

nödgades kartverkschefen — om ingen behållning från föregående år

kunde användas — gifva befallning om arbetets afbrytande för att

nästa år återupptaga detsamma, hvarvid ofta annan, med ortsförhållandena

obekant personal måste användas och i alla händelser ny

resekostnadsersättning för ett ej sällan kortvarigt arbete utbetalas.

Genom utvägen att disponera en ett föregående år möjligen uppkommen

besparing blefve däremot kartverkschefen iståndsatt att ordna dylikt

arbete på ändamålsenligaste och billigaste sätt.

Slutligen vore att beakta, det kartverkets personal — oafsedt

afgång och tillkomst bland den ordinarie delen — mycket växlade till

antalet, på det sätt att ena året ett större och andra året ett mindre

antal officerare och underofficerare sökte anställning vid topografiska

afdelningen. Detta kunde vid ringare verklig tillgång på dylika arbetskrafter

än i staten tilläfventyrs beräknats medföra en besparing vid

årets slut; och vore det synnerligen önskvärd!, om denna besparing

kunde ett följande år användas och därigenom undvikas, att då möjligen

inkommande ansökningar från ett större antal kompetenta personer

måste af brist på medel afslås.

Af nu nämnda skäl, och då en förändring af här omhandlade

anslags natur därhän, att besparingar, som å detsamma uppstått under

ett år, måtte kunna användas för ett kommande, syntes kartverkschefen

tjäna till att möjliggöra kartarbetenas ändamålsenligare anordnande

äfvensom befordra eu god hushållning, har kartverkschefen i

underdånighet anhållit, att Eders Kungl. Maj:t behagade för Riksdagen

framlägga nådig proposition därom, att det å riksstatens nionde

hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget, 178,600 kronor, till rikets

allmänna kartverk måtte förändras till reservationsanslag.

Öfver denna framställning har statskontoret den 14 november 1903

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande samt däruti anfört hufvudsakligen.

Enligt hvad kartverkets räkenskaper gåfve vid handen, hade å

anslaget till kartverket vid nedan nämnda års slut förefunnits behållningar

till följande belopp, nämligen:

s. 221 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

221

år 1895 ....................................... ... kronor 4,987: 45

» 1896 ........................................... » 8,070:7 8

» 1897 .............................................. .4 7,424:50

» 1898 ............................................. » 5,465: 5 o

.» 1899 .............s..........................v:... > 12,458:55

», 1900 ............................i................ > 11,098: 04

» 1901 .............................................. > 19,493:7 8

> 1902 ............................................ » 6,888:3 7.

Den af kartverkschefen nu gjorda framställningen om anslagets

förändring från bestämdt till reservationsanslag afsåge tydligen, att

sådana behållningar som de nyssnämnda, i stället för att ingå till

vederbörande hufvudtitels besparingsfond, skulle äfven efter anslagsårets

utgång fortfarande stå till chefens för kartverket disposition för de

med anslaget afsedda ändamål.

Hvad då först beträffade den till fältarbeten in. m. anvisade delen

af anslaget, torde med hänsyn till hvad af chefen för kartverket anförts

samt med jämväl fäst afseende därå, att åtskilliga, åtminstone i viss

mån likartade anslag, särskild! under fjärde hufvudtiteln, hade naturen

af reservationsanslag, icke något vara att erinra mot framställningen

i denna del.

Vidkommande därefter den del af anslaget, som enligt kartverkets

för hvarje år särskild t fastställda stat anvisades till arfvoden, förekomma

visserligen, att inom den svenska statsförvaltningen anslag till

löner och arfvoden i allmänhet icke vore reservationsanslag; men då

det belopp, hvartill nu ifrågavarande arfvoden uppginge, icke vore en

gång för alla fast bestämdt, utan växlade år från år, bland annat i

följd däraf, att de tjänsteinnehafvarne tillkommande ålderstillägg, hvilka

utginge från samma anslag, gifvetvis varierade i mån af skeende förändringar

inom personalen, samt då de jämförelsevis mindre betydande

besparingar, som tilläfventyrs kunde uppkomma på arfvodena, torde

vara erforderliga för fältarbetena, ansåge statskontoret hinder icke böra

möta för att äfven denna del af anslaget, som på grund af det anförda

icke torde kunna till visst belopp af anslaget i dess helhet fixeras,

erhölle karaktären af reservationsanslag.

På grund af hvad sålunda anförts har statskontoret i underdånighet

hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t, med bifall till den gjorda

framställningen, i nådig proposition föreslå Riksdagen, att det under

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

riksstatens nionde Imf vild titel uppförda ordinarie anslaget, 178,600

kronor, till rikets allmänna kartverk måtte förändras till reservationsanslag

och således erhålla samma natur som det före år 1895 befintliga

anslaget till rikets ekonomiska kartverk.

Kartverkskommissionen har i sitt förberörda utlåtande af den 8

september 1904, med instämmande i de skäl, som anförts af kartverkschefen

i hans nyssnämnda skrifvelse den 10 oktober 1903, tillstyrkt

bifall till ifrågavarande framställning.

^militär6 Öfver den hemställan, som af kartverkskommissionen i dess under
pris

onai vid dåniga utlåtande af den 8 september 1904 gjorts beträffande anställning

topografiska af militär personal vid generalstabens topografiska afdelning (sid. 195),

a e mngen. kafya cpeferna för <le särskilda arméfördelningarna äfvensom militärbefälhafvaren

på Gottland anmodats att afgifva yttrande.

Yttranden af

arméfördelningscliefer

m. fl.

Chefen för I arméfördelningen har därvid förklarat sig anse, att

det af kartverkskommissionen uti ifrågavarande hänseende afgifna förslag

icke skulle komma att betrygga kartarbetets fullgoda utförande,

men däremot verka skadligt för utbildningen af infanteriets truppförband.

Arméfördelningschefen förordar i stället uppsättandet af en

särskild militär topografkår.

Chefen för II arméfördelningen har i hufvudsak intet emot kartverkskommissionens

förslag att erinra.

Chefen för III arméfördelningen framhåller, att ett bifall till

kommissionens framställning skulle ytterligare öka de svårigheter vid

trupptjänstens uppehållande, som redan nu förefinnas, och håller före, att

kartverkets rekrytering från armén bör, såsom hittills, ske på frivillighetens

väg. Arméfördelningschefen har infordrat yttranden från cheferna

för de till arméfördelningen hörande infanteriregementen samt chefen

för lifregementets husarer, och yttrar sig af dessa endast chefen för

Västgöta regemente afstyrkande, under det cheferna för Skaraborgs,

Älfsborgs och Bohusläns regementen under vissa villkor tillstyrka förslaget

samt chefen för lifregementets husarer icke har någon erinran

mot detsamma att framställa.

Cheferna för IV och V arméfördelningarna hafva i hufvudsak icke

heller något att erinra emot kommissionens ifrågavarande hemställan,

hvaremot chefen för VI arméfördelningen förklarar sig anse, att kartverkets

behof af militär personal med anlitande af befäl, aflönadt på

truppförbandens stater, icke kunde tillgodoses utan på bekostnad af en

s. 223 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

223

tillfredsställande tjänstgöring vid dessa truppförband, samt hemställer,

att den nuvarande anordningen för fyllande af berörda behof måtte

i hufvudsak oförändrad bibehållas.

Militärbefälhafvaren på Gottland har förmält sig icke hafva någon

erinran att framställa mot kartverkskommissionens ifrågavarande förslag.

Sedan chefen för generalstaben anmodats att häröfver afgifva

yttrande, har bemälde chef i skrifvelse den 23 november 1904 anfört

hufvudsakligen följande.

Hvad först anginge den ifrågasatta förpliktelsen för högre truppchefer

att ställa truppofficerare och underofficerare till kartverkets

förfogande, torde den däri innefattade tvångskommenderingen, hvilken

visserligen borde såsom en absolut nödvändig garanti finnas, knappast

komma att i praktiken äga rum, då i betraktande toges, att den

erforderliga kontingenten ej ens utgjorde 1 °/0 af arméns samtliga

kompaniofficerare och underofficerare.

Beträffande därefter svårigheten från synpunkten af tjänstens

uppehållande vid trupperna att undvara för kartverkets räkning erforderligt

antal befäl, beräknadt till 29 officerare och underofficerare,

syntes af de hörda myndigheterna allenast chefen för I arméfördelningen

och chefen för Yästgöta regemente hysa den åsikt, att denna svårighet

vore af den art, att trupputbildningen skulle genom förslagets antagande

i afsevärd mån eftersättas. Då nämligen cheferna för III och Yl arméfördelningarna,

oaktadt de afstyrkte kommissionens förslag, hänvisade

till frivillighetens väg för fyllande af kartverkets behof af truppofficerare,

hade dessa bägge arméfördelningschefer — liksom cheferna för II, IY

och Y arméfördelningarna samt militärbefälhafvaren på Gottland och

de i ärendet hörda öfriga regementschefer — därmed äfven förklarat, att

armén kunde undvara den kontingent af truppofficerare och underofficerare,

som af kartverkskommissionen ansetts erforderlig.

Men frågan måste äfven skärskådas ur synpunkten af befälets

egen utbildning, och vore då af vikt att pröfva, huruvida eu tjänstgöring

i generalstabens topografiska afdelning kunde för samma befäl

— och därmed äfven för armén — vara af sådan nytta, att därigenom

minskningen i ren truppbefälsutbildning uppvägdes, samt om ej äfven

fordran på fortsatt utbildning i sistnämnda hänseende kunde i väsentliga

delar tillgodoses, utan att kartverket i sin ordning blefve lidande

därpå. Utfallet af en dylik undersökning vore beroende af det sätt,

Yttrande af

chefen för

generalstaben.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hvarpå man kunde lösa frågan om tjänstgöringssättet inom topografiska

afdelningen och tjänstgöringstiden därstädes.

Hvad tjänstgöringssättet vid sagda afdelning beträffade, ville

generalstabschefen uttala den åsikt, att, därest detta blefve det

riktiga, de topografiska arbetena ej hade ringa värde för den militära

uppfostran. Ordnades tjänstgöringen så, att vederbörande officerare

och underofficerare, jämlikt noggranna föreskrifter och under vägledande

inspektion, icke allenast användes vid afbildningen af landets

ytformer m. m., utan också samtidigt utförde de för kännedomen af

en trakt nödvändiga såväl rent militära som statistiska och ekonomiska

undersökningarna, sedermera sysselsattes med det sålunda insamlade

materialets bearbetning i militärgeografiskt och militärstatistiskt hänseende

samt biträdde vid planers utarbetande till fullföljandet af dylika

arbeten, kunde generalstabschefen ej finna annat än att — när man

frånsåge det taktiska bedömande på fältet, som blefve en följd af

olika förutsättningar angående fingerade truppers uppträdande — dylik

tjänstgöring i många hänseenden vore af samma natur som de fältöfningar,

hvarunder liknande arbeten utfördes, blott att man vid de

topografisk-statistiska arbetena, hvilkas resultat borde hafva mer bestående

värde, ginge mer långsamt och metodiskt tillväga.

Mer än fältarbetenas värde kunde ifrågasättas det militära värdet

af en del under rubriken »byråarbeten» fallande förrättningar, såsom

tidsödande heliogravyrritning och färgläggning m. m. Under nuvarande

förhållanden hade kartverket nödgats att af brist på civila arbetskrafter

äfven för dessa arbeten använda officerare, men i och med det att

kartverkskommissionens förslag blefve tillämpadt och civila biträden

jämte underofficerare blefve anställda, komme officerarne hufvudsakligen

att intaga ledande ställningar eller att användas till arbeten, vid hvilka

den militära fackkunskapen kunde och borde göra sig gällande.

Under de förutsättningar, generalstabschefen sålunda angifvit, och

hvilka äfven vore i kartverkskommissionens förslag beaktade, såge han

intet hinder för att en militär kommendering till generalstabens topografiska

afdelning kunde betraktas på samma sätt som andra militära

kommenderingar; och ansåge generalstabschefen, att den eventuella

förlusten härunder i rent militär rutin uppvägdes af förvärfvade kunskaper

och färdigheter uti andra äfvenledes till den militära utbildningen

hörande stycken.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande ''N:o 10.

225

I fråga om den föreslagna tjänstgöringstiden vid topografiska

afdelningen, ansåge generalstabschefen, att tjänstgöringsreglementets

nuvarande bestämmelser därom, att officer eller underofficer, som efter

sin första kommendering erhåller förnyad sådan flera år i följd, skall

hvartannat år tjänstgöra vid sitt regemente under vapenöfningarna,

borde bibehållas och därvid afbrotten i tjänstgöringen vid kartverket

inträda med maj månad och upphöra efter tilländagångna regementsöfningar

samma år. Då emellertid trupperna företrädesvis under

regementsöfningarna vore i behof af så talrikt befäl som möjligt, ville

generalstabschefen icke yttra sig afstyrkande i fråga om ett framställdt

förslag, att officer eller underofficer, som erhållit fortsatt kommendering,

skulle årligen deltaga i regementsöfningarna, helst generalstabschefen

förutsatte, att i sådant särskildt fall, då eu dylik anordning skulle för

kartverket medföra större olägenhet, befrielse från de åsyftade öfningarna

skulle kunna utverkas.

I afseende å ifrågasatt användande vid kartverket af reservofficerare

och reservunderofficerare har generalstabschefen af närmare angifna

skäl funnit så störa svårigheter möta för att dylikt befäl anställdes

såsom ersättning för officerare och underofficerare på stat, att man

måste afstå därifrån.

Med anledning af yttrande utaf en arméfördelningschef och eu

regementschef har generalstabschefen anfört, att, ehuru i kartverkskommissionens

utlåtande blott infanterivapnet tagits i betraktande vid

beräkning af befälstillgången, borde jämväl befäl från specialvapnen

kunna kommenderas till kartverket, men att härvid ett frivilligt åtagande

i första rummet borde ligga till grund.

Angående de former och regler, hvilka vid eventuella kommenderingar

till kartverket borde följas, har generalstabschefen förklarat

sig finna det vara en klok anordning, att förslaget till första anställning

utginge från vederbörande truppchef, då denne ägde bästa kännedom

både om den föreslagnes egenskaper och om möjligheten att undvara

honom vid trupptjänsten, men ej mindre klokt syntes det vara,

att det vid fortsatt eller förnyad anställning blefve kartverkschefen,

som afgåfve förslaget, då det här gällde att besätta en post inom verket,

hvars kraf på innehafvaren han bäst kände, och då han äfvenledes

kunde bäst bedöma vederbörandes förmåga att motsvara dessa kraf.

Då: generalstabschefen härefter öfvergått att yttra sig angående

den kontingent ur generalstaben, hvilken enligt kartverkskommissionens

förslag, jämfördt med chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse

Bil. til'' Ri.lsd. Blot. 1-905. 4 Sand. 1 Äfd. 10 Höft. 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den 6 april 1903, beräknats skola tjänstgöra vid topografiska afdelningen,

bär lian till en början meddelat, att generalstabsofficerskontingenten

enligt nu gällande plan för rikets allmänna kartverk vore beräknad

till 7, af Indika 1 eller 2 vore afsedda till tjänstgöring vid ekonomiska

kartverket. Nödvändigheten att för generalstabstjänstens uppehållande

i öfrigt förfoga öfver topografofficerarne hade emellertid haft till följd,

icke allenast att officer ur generalstabens reserv måst uppehålla tjänsten

vid ekonomiska kartverket, utan äfven att generalstabsofficerarnes användande

vid topografiska afdelningen så ofta måst för andra ändamål

af brytas, att när samman af de där under de sista 10 åren anställda

officerarnes tjänstgöringstid på afdelningen dividerades med nämnda antal

år, kvoten blefve allenast 5. Endast 5 generalstabsofficerare, afdelningschefen

inberäknad, finge därför anses hafva varit ständigt tjänstgörande

på afdelningen. Större antal kunde ej heller för framtiden beräknas,

så framt ej ökningen äfven omfattade hela generalstaben. Då numera

ingen officer i reserven kunde användas för ekonomiska kartverkets

räkning, måste härtill förordnas någon af den på stat uppförda personalen,

hvilkens syssla då kunde betraktas såsom fullständigt civil. I

alla händelser måste han frånräknas det å topografiska afdelningen

tjänstgörande antalet generalstabsofficerare, hvadan dessas numerär redan

under nuvarande förhållanden ej öfverstege 4. Kartverkskommissionens

beräkning af allenast 4 generalstabsofficerare vid topografiska afdelningen

— afdelningschefen häri innefattad — innebure alltså ingen förändring

i de förhållanden, som på senare tid så att säga gifvit sig

själfva.

Det af chefen för I arméfördelningen framställda förslaget om

kartverkets ombildning till en särskild topografkår med personal åtminstone

till största delen fast aflönad på kartverkets stat vore

grundadt, bland annat, på förutsättning att de tillkallade personernas

påstående om en på senare tid minskad arbetsskicklighet hos kartverkspersonalen

vore riktigt. Detta påstående hade emellertid kartverkskommissionen

ansett sig hafva gendrifvit (sid 67—69 i dess utlåtande).

Hvad arbetskvantiteten anginge, hade densamma, enligt hvad en verkställd

beräkning utvisade, under senare tid ökats både i afseende å årligen

fältmätta arealer och individernas arbetsprodukt. Med anledning af

förslaget har generalstabschefen anställt en jämförelse mellan den af

kartverkskommissionen förordade organisationsformen för kartverket,

innebärande en utveckling af den nuvarande organisationen, samt den

form, som benämnts »en hufvudsakligen militär organisation af den

topografiska afdelningen med blott en del militärpersonal fast aflönad

s. 227 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

227

å kartverkets stat», ocli som innefattade bildandet af en militärtopografkår.

I det förra fallet hade kartverkskommissionen beräknat

den ökade kostnaden för aflöningar m. m. till 16,027 kronor och i det

senare till 56,242 kronor. Därest emellertid vid sistnämnda organisationsform

det förfaringssätt tillämpades, att generalstabsofficerare kommenderades

till den nya kåren alldeles som till kommandoexpeditionen och

fördelningsstaberna, kunde enligt verkställd beräkning kostnadsökningen

begränsas till 44,422 kronor. Generalstabschefen funne dock ej anledning

att i sådan egenskap yttra sig annorlunda än han redan gjort

såsom ledamot i kartverkskommissionen. Han ville emellertid ej underlåta

att betona, att äfven vid en lösning af frågan på det sist anförda sättet

erfordrades, att hvarje år till kartverkets fältarbeten beordrades 15

officerare eller underofficerare, samt att sagda arbeten icke syntes kunna

utföras enligt den plan, kartverkskommissionen framlagt, såvida ej

liknande garanti åstadkommes för denna personals rekrytering och

användning för kartverkets räkning, som kartverkskommissionen hemställt

skola gifvas för möjliggörande af den organisation, kommissionen

förordat.

Sedan jag sålunda redogjort för den förberedande behandling,

frågan om vissa förändringar beträffande rikets allmänna kartverk

undergått, anhåller jag att, efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet,

få för egen del yttra mig i ärendet.

Hvad då först vidkommer den mätskala, som bör användas vid

uppmätning af ännu återstående del af Norrland, tillåter jag mig erinra,

att genom nådiga brefvet den 25 maj 1894 mätskalan bestämts

till 1 : 100,000 med undantag likväl för dels vissa delar af det inre

Jämtland och dels kustlandet söder om 63 30'' n. br. De tillkallade

personerna hafva ansett det böra tagas i öfvervägande, huruvida icke

för kostnadernas nedbringande en förminskad mätningsskala af 1 : 100,000

kunde användas för alla blad, som ännu icke blifvit) mätta. Efter

kartverkskommissionens hörande öfver berörda framställning fann emellertid

Eders Kungl. Maj:t den 31 december 1903 vid fastställande af

arbetsplan för rikets allmänna kartverk för år 1904 icke skäl att

beträffande fältarbetena under nämnda år föreskrifva afvikelse från

gällande bestämmelser angående uppmätningsskalan. Ej heller för innevarande

år är någon dylik afvikelse anbefalld. Med hänsyn till hvad

kartverkskommissionen i denna del af ärendet anfört uti sitt yttrande

af den 8 december 1903 kan jag icke tillråda utsträckt användning

Departe
mentschefens
yttrande.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af den mindre mätningsskalan, utan finner mig tvärtom böra, i betraktande

af hvad uti kommissionens utlåtande af den 8 september 1904

anförts och i enlighet med den i samma utlåtande gjorda hemställan,

tillstyrka, att uppmätningsskalan bestämmes till 1 : 50,000 jämväl för

gradbladen Björna, Holmön, Degerfors.och Löfånger, oaktadt dessa blad

enligt nu gällande bestämmelser skulle uppmätts i skalan 1 : 100,000.

Hvad därefter angår utgifningsskalan för ännu outgifna kartblad

till generalstabens karta öfver Norrland, gäller härom enligt nådiga

brefvet den 12 november 1897, att den för utgifning af karta i skalan

1 : 200,000 öfver Norrbottens och Västerbottens län fastställda plan

skall tillämpas jämväl för hela området söderut intill 61° 30 n. br.,

där i skalan 1 : 100,000 utgifna kartblad möta, och att sedermera, då

karta i skalan 1 : 200,000 blifvit i ofvan nämnda, utsträckning fullbordad,

såsom komplettering därtill kartor i skalan 1 : 100,000 skola såsom

specialblad utgifvas öfver sådana mindre områden öfver Norrland, där

omständigheterna därtill föranleda och kartan i skalan 1 : 200,000 ej

synes tillfyllestgörande. I afseende å dessa bestämmelser hafva, såsom

Eders Kungl. Maj:t af den lämnade redogörelsen torde finna, ett flertal

ändringsförslag framställts, och anser jag mig för öfverskådlighetens

skull böra i största korthet sammanfatta hufvudpunkterna i dessa

ändringsförslag.

De tillkallade militäre personerna hafva ansett, att hela det norrländska

kartverket i skalan 1 : 200,000 snarast möjligt borde fullbordas,

men att härvid borde tillämpas det beteclcningssätt och den färgläggning,

som användts för kartorna öfver Norrbottens län och det öfver

Sundsvallstrakten genom de tillkallade personernas försorg utförda kartprof

i sistnämnda skala (försök litt. A, bilagan A). Äfven de redan

utgifna, otillfredsställande kartbladen Hudiksvall och Sundsvall borde

därvid omarbetas till likhet med den sålunda förordade karttypen.

De tillkallade civile personerna hafva däremot ansett, att skalan

1:100,000 borde, liksom för sydligare delen af landet, tillämpas äfven

å södra Norrlands närmast norrut angränsande kustområde, nämligen

intill 2° väster om Stockholm och åt norr intill 63’ 30'' n. br., dock att

den vid norrlandskartan följd aindelningen i gradafdelningar bibehölles,

att gränszoner inlades för underlättande af kartbladens konnektering,

samt att kartbladen Brämö, Indal, Härnösand, Sollefteå, Örnsköldsvik

och Husum utgåfves, innan utgifvande i skalan 1 : 100,000 skedde af

bladen Hudiksvall och Sundsvall. I afseende å de kartor, som äfven

enligt de civiles mening borde utgifvas i skalan 1 : 200.000, hafva desse,

s. 229 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

229

i likhet med de militäre, ansett dem böra förfärdiga i hufvudsaklig,

öfverensstämmelse med försöket litt. A.

Samtliga de tillkallade personerna hafva emellertid enat sig om

att tillstyrka åtgärder för ett samtidigt utförande i skalorna 1:100,000

och 1 : 200,000 af de i de civiles förslag först omförmälda sex blad,

utan att därigenom utgifningen af kartverket i dess helhet fördröjdes.

Kartverkskommissionen har icke blott instämt med de civile tillkallade

personerna i fråga om utgifning af kartor i skalan 1: 100,000

— dock med undantag beträffande förslaget om gränszoner, hvilket, af

kartverkskommissionen afstyrkts — utan har till och med utsträckt

det område, som föreslagits till utgifning i skalan 1 : 100,000, till de

trakter norr därom, som innefattade bladen Umeå, Holmön, Degerfors och

Löfånger samt lämplig del af bladet Björna. Såsom en framtidstan ko

har kartverkskommissionen därjämte ställt i utsikt utgifning i sistnämnda

skala, af kartor öfver kustlandet äfven längre norrut. I afseende

på ordningsföljden vid utgifningen har föreslagits, att de af de

tillkallade personerna i främsta rummet förordade bladen måtte först,

utgifvas, därefter de af kartverkskommissionen tillagda och senast bladen

Hudiksvall och Sundsvall. Öfver det sålunda angifna området borde dock

äfven enligt kartverkskommissionens åsikt kartor utgifvas jämväl i

skalan 1 : 200,000, men borde detta uppskjutas, tills utgifningen i skalan

1 : 100,000 fullbordats, eller det dessförinnan kunde ske, utan arbetenas

störande. Bladen Hudiksvall och Sundsvall borde dock ej ånyo utgifvas

i skalan 1 : 200,000. Mot det af de tillkallade personerna såsom typ

för en karta i skalan 1 : 200,000 framlagda försöket litt. A har kartverkskommissionen

framställt anmärkningar i åtskilliga hänseenden och

uttalat, att det ingalunda syntes lämpligt att följa den där använda

kartritningsmeto den.

Efter öfvervägande af de sålunda framlagda olika förslagen har

jag funnit mig höra biträda det af kartverkskommissionen afgifna. Till

stöd för detsamma hafva enligt min mening anförts öfvertygande skäl,

hvilka jag icke kan finna vederlagda af hvad de militäre tillkallade

uti sina påminnelser anfört. Genom antagande af kartverkskommissionens

förslag kommer att öfver de tätast bebyggda och jämväl i strategiskt

hänseende viktigaste trakterna af den ännu icke kartlagda delen af

Norrland på kortaste tid erhållas kartor, som i afseende å tillförlitlighet

samt lätthet att läsa kunna anses fullt tillfredsställande.

I afseende å hvad de civile tillkallade anfört i fråga om konceptkartornas

uppritning och användande såsom original för provisoriska

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kartblad i mätningsskalan finner jag, med hänsyn till hvad kartverkskonnnissionen

härom yttrat, något särskildt beslut icke erforderligt.

Beträffande de tillkallade personernas förslag att i kartverkskommissionen

måtte insättas en ledamot med speciell kännedom om

de tekniska förfaringssätten vid kartors framställande, ansluter jag mig

till hvad kartverkskommissionen häremot anfört och finner alltså detta

förslag icke böra föranleda någon åtgärd.

Såväl af de tillkallade personerna som af kartverkschefen samt

kartverkskommissionen har framhållits såsom önskvärdt, att de namn,

som skola å karta upptagas, blifva före kartans publicerande reviderade

af någon på detta område sakkunnig, och synes mig ett sådant förfaringssätt

vara ägnadt att medföra beaktansvärda fördelar. Sedan

kartverkschefen i sådant syfte gjort framställning om samarbete med

den af Eders Kungl. Maj:t på ecklesiastikdepartementets föredragning

tillsatta kommitté för forskning angående ortnamnen i Sverige, har,

enligt livad kartverkskommissionen uti dess senare utlåtande meddelat,

dylikt samarbete kommit till stånd. På af mig gifven anledning har

nämnda kommitté afgifvit yttrande angående beloppet af de kostnader,

hvartill de afsedda ortnamnsundefsökningarna för kartverkets räkning

kunde beräknas uppgå, och har kommittén därvid meddelat, beträffande

de ekonomiska kartorna, att saken syntes böra så ordnas, att, innan

sagda kartor lades under gravyr, kommittén finge tillfälle att fullständigt

undersöka och bearbeta samtliga ortnamnen i de trakter, berörda kartor

omfattade, hvithet, därest ett dylikt arbetssätt blefve kommittén medgifvet,

kunde ske utan särskildt anslag. Hvad de topografiska samt

ekonomiskt-topografiska kartorna anginge, bär kommittén ansett tillräckligt,

om densamma genom personer, som ägde full kännedom om

dialektuttalet i orten, finge å ort och ställe låta undersöka de namn,

som skulle upptagas å kartbladen, hvarefter kommittén efter jämförelse

med jordeboken och eventuellt särskilda undersökningar skulle hafva

att uttala sig om namnens form och stafning. Kostnaderna för en

undersökning af sistberörda omfattning syntes kunna anslås till omkring

600 kronor för helt kartblad räknadt, med någon mindre förhöjning i

tätare bebyggda trakter. För egen del anser jag en dylik namnundersökning

vara synnerligen önskvärd och böra komma till stånd; och

torde ett belopp af 1,000 kronor böra afses för bestridande af de

med dylik namnundersökning förenade kostnader under innevarande

och nästa år.

I fråga om organisationen af rikets allmänna kartverk har kart
-

s. 231 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

231

verkskommissionen föreslagit en utveckling'' af den nuvarande organisationsformen,

sålunda att, på sätt i kommissionens förslag närmare

utvecklats, garanti lämnas för att erforderligt antal topografer må

kunna erhållas från truppernas officerare och underofficerare, hvarjämte

föreslagits, att 3 nu på generalstabens topografiska afdelning placerade

generalstabsofficerare skulle utbytas mot lika antal truppofficerare, att

5 nya militärtopografer skulle anställas för revideringsarbeten, att nya

ritar- och gravörbeställningar skulle inrättas för kartreproduktionens

påskyndande samt att i ändamål att frigöra flere kartografer för dessas

egentliga åligganden 2 nya kartografbeställningar skulle tillsättas. Tillika

har på anförda skäl i samband härmed föreslagits, att kartografers och

geodeters arfvoden måtte höjas med 500 kronor samt att en del med

personalökningen och andra föreslagna ändringar i samband stående

ökningar å åtskilliga andra utgiftsposter måtte äga rum.

Hvad beträffar böjningen af kartografers och geodeters arfvoden,

på sätt kartverkskommissionen föreslagit, finner jag densamma af nöden,

om en tillfredsställande rekrytering af denna personal skall kunna äga

rum, och finner jag ingen anledning till erinran mot de på grund däraf

föreslagna ändringarna i nuvarande aflöningsbestämmelserna, liksom ej

heller mot de omredigeringar af sagda bestämmelser, som föranledts

dels däraf, att närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetenas utförande

framdeles må kunna anförtros äfven annan än officer, och dels

däraf, att äfven geodet må kunna förordnas att biträda vid kartarbetenas

öfvervakande och ledning. Jag anser äfven den föreslagna ökningen af

ritar- och gravörp er sonalen — hvartill i bilagan D upptagits 3,000 kronor

»till elever och ökadt betingsarbete» — vara behöflig, om utgifningen af

kartor skall hålla jämna steg med fältmätningsarbetet. Jag skulle ej

heller tvekat att tillstyrka den i öfrigt föreslagna ändringen och tillökningen

i fråga om kartverkets personal, om ej, beträffande dennas

militära del, chefen för landtförsvarsdepartementet, på grund af en del

af de från arméfördelningscheferna i ämnet infordrade yttrandena, hyst

betänkligheter emot, att den garanti för sagda militära personals fulltalighet

lämnas, som af kartverkskommissionen föreslagits. Då jag i följd

häraf ej kan för närvarande räkna med, att den erforderliga topografipersonalen

hålles fulltalig genom från armén kommenderade officerare

och underofficerare, och chefen för landtförsvarsdepartementet lika litet

som jag anser, att under nuvarande förhållanden en militärtopografkår —- på sätt kartverkskommissionen alternativt föreslagit — bör organiseras af

på kartverkets stat fast anställda topografofficerare och -underofficerare,

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

liar jag, dels af nu anförda skäl dels för att möjligheten att använda

civila topografi’ må undersökas, tänkt mig att tillsvidare den brist i

antalet topografer, som i följd af nuvarande organisations ofullkomlighet

uppstått, bör kunna fyllas genom tillfällig anställning af civila

topografer. Därvid har jag dock äfven tänkt mig, att — dels i följd

af den större kostnaden för dylik personals anställning och dels i följd

af den svårighet, som torde uppstå att på en gång anskaffa ett större

antal civila topografer — dessa civila topografer jämte de militära,

som nu synas kunna anskaffas, ej skulle komma att tillsammans uppgå

till större antal än det, som behöfves för fält- och byråarbetenas bedrifvande

till samma omfång, som hittills under normala förhållanden

skulle blifvit. fallet. Någon ökning skulle sålunda för närvarande ej

förekomma för revideringsarbetenas skull, hvarjämte ej heller någon

förändring i fråga om generalstabsofficerares tjänstgöring på topografiska

afdelningén förutsättes. Likaledes skulle ej heller för närvarande

någon ökning af antalet kartografer äga rum.

I fråga om det lämpligaste sättet att på dylika grunder ordna

personalfrågan samt för att kunna bedöma, hvilka kostnader en sådan

organisation skulle medföra, har jag inhämtat chefens för rikets allinänna

kartverk mening.

Sagde chef har först i fråga om det antal militära topografer,

som synes vara att under den närmaste framtiden påräkna, meddelat,

att, af de inkomna ansökningarnas och bestående kommenderingarnas

antal att döma, militärtopograferna torde komma att innevarande

år uppgå till 10 truppofficerare och underofficerare, hvarjämte 4

generalstabsofficerare — afdelningschefen icke medtagen — synas

vara att påräkna. Såsom topografer under fältarbetena skulle äfven

kunna användas 3 af de civila ritarna. Med nuvarande personaltillgång

synas alltså 17 topografer kunna för fältarbetena beräknas. Skola

emellertid såväl fält- som byråarbetena kunna bedrifvas till den omfattning,

jag ofvan angifvit, har kartverkschefen ansett, att kartverket

behöfver påräkna 27 topografer under sommaren och 20 under vintern.

Under sommaren behöfvas alltså — utöfver ofvannämnda 17 personer

—■ ytterligare 10 topografer, och då 13 militärtopografer torde vara

att påräkna äfven under vintern, synas 7 af nyssnämnda 10 civila topografer

äfven böra tvärstanna, i vintertjänstgöring. Af de civila topografierna

skulle alltså 7 behöfvas för tjänstgöring året om och ytterligare

3 för tjänstgöring blott under sommarens fältarbeten.

Hvad beträffar tjänstgöringstider och aflöning för såväl den nu
-

s. 233 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

233

varande som den ifrågasatta topografpersonalen, tiar chefen för rikets

allmänna kartverk vidare meddelat följande.

Den militära personalens fältarbeten börja i regeln i midten af

maj och räcka till de sista dagarne af augusti, hvarefter i allmänhet

tjänstgöring vid regementsöfningarna vidtager. I medeltal pågår alltså

tjänstgöringen vid fältarbetena 105 dagar. Yintertjänstgöringen pågår

under återstående del af året, alltså — när tiden för regementsöfningarna

och resor fråndrages — 225 dagar. Anställas civila topografer, torde,

under förutsättning att de ej såsom värnpliktige fullgöra vapenöfning,

intet hinder möta, att de, liksom kartograferna, tjänstgöra 150 dagar

vid sommarens fältarbeten och återstående del af året vid byråarbetena.

Hvad beträffar aflöningen, utgår denna till officerare och underofficerare

i form af dagaflöning med växlande belopp allt efter grad

och tjänstetid, men är i medeltal, under fältarbetena, för lägre grader

4 kronor 50 öre och varierar under byråarbetena, likaledes för lägre

grader, mellan 3 kronor och i medeltal 3 kronor 50 öre. För civila

topografer torde, för undvikande af nytt aflöningssätts införande,

aflöningsgrunderna böra göras lika med kartografernas och kartografaspiranternas

vid ekonomiska kartverket, dock så att topografaspirant,

som endast tjänstgör under sommaren, ej bör erhålla något arfvode

utan -—• jämte reseersättning och kvadratmilspenningar — endast dagaflöning

å 6 kronor.

Med tillämpning af dylika aflöningsgrunder och i betraktande

däraf, att samtliga nyanställda civila topografer komme att till en

början tillhöra lägsta löneklass, skulle i fråga om arfvoden och dagaflöning

följande aflöningssätt komma att för dem tillämpas:

a) topografaspiranter, endast tjänstgörande under sommarens fältarbeten:

6 kronor om dagen;

b) topografaspiranter, tjänstgörande äfven vintertiden: årsarfvode

af 1,200 kronor (== 100 kronor i månaden) samt under sommarens

fältarbeten 6 kronor om dagen;

c) topograf (hvilken alltid skulle tjänstgöra hela året): årsarfvode

af 2,000 kronor (— 166 kronor 67 öre i månaden) samt under sommarens

fältarbeten 6 kronor om dagen.

Ifråga om anställningstid torde till en början vara lämpligt, att

första anställningen såsom topografaspirant sker i början af maj samt

att befordran till topograf sker efter ett års väl vitsordad tjänstgöring.

Chefen för rikets allmänna kartverk har emellertid äfven erinrat

därom, att, i den händelse civila topografer skulle komma att vid rikets

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

allmänna kartverk anställas, topograf^ änsten är af den beskaffenhet,

att hela det första året måste betraktas såsom läroår, hvadan det —

om undantagen frånses — först är under de därpå följande åren, som

dylik topografs arbete kan för kartverkets räkning användas. Anställas

sålunda erforderliga civila topograf er först år 1906, innebär detta, att

de först 1907 äro så utbildade, att deras arbete blir fruktbärande, och

såväl 1905 som 1906 skulle alltså förflyta, utan att kartverket kunde

förfoga öfver andra än de alltför otillräckliga militärtopograferna, hvilket

innebär både en nedgång i total arbetskvantitet och en misshushållning

— detta dessutom under en tid, då det med anledning af öfvergången

till en större utgifningsskala i Norrland gäller att påskynda arbetena.

Af denna anledning föreslår kartverkschefen, att medel må beviljas för

anställning redan i maj innevarande år af det antal civila topografer,

som ofvan beräknats.

För att afhjälpa de olägenheter, som härflyta däraf, att civila

topografer ej kunna väntas vara i stånd att insamla de militärstatistiska

uppgifter, som vid generalstabens topografiska afdelning insamlas af de

militära topograferna, samt däraf att de ej heller kunna afgifva redogörelse

för militärgeografiska iakttagelser, har kartverkschefen tillika

föreslagit, att under fältarbetena vederbörande afdelningschefer skola

till sitt biträde erhålla två officerare, hvilka under namn af kontrollofficerare

ständigt skulle befinna sig på resande fot dels för att kontrollera

de civila topografernas arbeten och dels för att insamla statistiska

och militärgeografiska uppgifter.

Med tillämpande af ofvan angifna grunder har chefen för rikets

allmänna kartverk uppgjort följande:

s. 235 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

235

Beräkning

af kostnadsökning vid 10 topografofficerares och -underofficerares

ersättande genom civila topografer, aflönade enligt samma grunder

som kartografer och kartografaspiranter vid ekonomiska kartverket.

i Kronor.

År 1905

10 topografaspiranter anställda, däraf 7 från 1 maj till årets slut

och 3 från 1 maj till 1 oktober.

Beräkning af ökad kostnad för 1 person:

a) för sommararbete:

topografaspirant ............150 dagar å 6 kr. = 900 kr.

officer eller underofficer 105 „ å4,5o „ =472,50 „

Kronor.

Ökad kostnad 427,5 0 kr.

b) för vinterarbete:

topografaspirant ............ 3 månader å 100 kr. = 300 kr.

officer eller underofficer 90 dagar

: 270

Ökad kostnad 30 kr.

10 topografaspiranter för sommararbete ökad kostnad å 427,5 0 kr.

j 7 „ „ vinterarbete „ „ å 30 „

| Reseersättning (ökad) för 2 kontrollofficerare å ................ 1,000 ,,

År 1906

10 topografer och topografaspiranter anställda, däraf 7 hela aret

(däraf 4. månader såsom aspiranter och 8 månader såsom topografer•)''

| och 3 topografaspiranter från 1 maj till 1 oktober.

Beräkning af ökad kostnad för 1 person:

a) för sommararbete:

topograf, dagaflöning 150 dagar å 6 kr. = 900 kr.

arfvode 5 månader å 166,6 7 „ = 833,35 ,, 1,733,35 kr.

officer eller underofficer 105 dagar å 4, s o kr. 472,5 0 „

4,275

210

2,000 6,485!

Okad kostnad 1,260,8 5 kr.

topografaspirant .................... 150 dagar å 6 kr. = 900 kr.

officer eller underofficer .... 105 „ å 4,so „ = 472,50 „

Ökad kostnad 427,5 o kr.

b) för vinterarbete:

arfvode: topografaspirant 4 månader å 100 kr. = 400 kr.

topograf............3 „ å 166,6 7 ,, = 500 ., 900 kr.l

dagaflöning: officer eller underofficer 225 dagar ä 3 kr. 675 ,, j

Ökad kostnad 225 kr.:

i 7 topografer för sommararbete ökad kostnad å ........... 1,260,8 5 kr. 8,826^

! 7 „ (och aspiranter) för vinterarbete ökad

kostnad å .................................................... 225 ,, ; 1,575|

3 tdpografaspiranter för sommararbete ökad kostnad å 427,50 ,, j 1,283|

Reseersättning (ökad) för 2 kontrollofficerare å............ 1,000 ,, ; 2,000| 13,684

Summa för åren 1905 och 1906)

20,169

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Af denna beräkning inhämtas alltså, att den i följd af civila topografers

anställning ökade kostnaden skulle komma att uppgå under år

1905 till 6,485 kronor och under år 1906 till 13,684 kronor — tillhopa

20,169 kronor eller i rundt tal 20,200 kronor — för att vid personalens

uppflyttning i högre löneklasser under kommande år ytterligare stiga.

Mot denna beräkning har jag icke funnit anledning till erinran.

I händelse den af mig sålunda ifrågasatta organisation kommer

att tillämpas, följer af densamma, att en del kostnader, som nu finnas

uppförda å bilagan D. vid detta protokoll, komma att inbesparas, och

har angående dessa besparade kostnader af kartverkschefen verkställts

följande:

Beräkning

af minskning i anslagsbehof, om personalen ej ökas med officerare för

utförande af revideringsarbeten och ej heller med tvenne nya kartografer

samt likaledes ej generalstabsofficerare utbytas mot trupp officerare.

Kronor.

Kronor.

B. För arbetena vid generalstabens topografiska afdelning.

b) Fältarbeten. Föreslagen ökning:

till revidering och ommätning................................

6,000

c) Utgifnings- och byråarbeten. Föreslagen ökning:

till dagaflöning............................................................

5,670

„ rit- och skrifmaterialier, delvis........................

250

„ instrument och inventarier, delvis ................

250

,, diverse utgifter, delvis ....................................

130

6,300

För de ekonomiska och stomkartearbetena.

a) Arfvoden. Föreslagen ökning:

till 2 kartografer 2/ie. 34,500 kr. i rundt tal....

4,500

„ ökade arfvoden åt 2 kartografer å 500 kr.

1,000

5,500

b) Fältarbeten. Föreslagen ökning:

till reseersättning och dagtraktamente för 2 karto-

graf er å 6 kr. i 150 dagar........ kr. 1,800

„ dagsverkskostnader ....................... ,, 100

1,900

e) Bedaktions- och byråarbeten.

Föreslagen ökning ....................................................

800

Summa

2£,500

s. 237 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

237

Då dessa besparingar alltså beräknats till 20,500 kronor, skulle vid

en tillämpning blott i öfriga delar af kartverkskommissionens förslag den

erforderliga anslagshöjningen för år 1906 endast uppgå till 20,200 kronor.

I fråga om de poster, som sålunda skulle kvarstå af de i bilagan

D såsom »ökning» angifna, anhåller jag få erinra, att jag i det föregående

tillstyrkt förslaget om ökade arfvoden till geodeter och kartografer,

hvilket skulle medföra en ökad utgiftssumma af 9,500 kronor,

däraf 1,500 kronor för 3 geodeter och 8,000 kronor för 16 kartografer.

Likaledes har jag tillstyrkt förslaget, att ett belopp af 3,000 kronor

måtte afses till elever och ökadt betingsarbete.

Jämväl förslaget om uppförande af ytterligare 500 kronor till

inspektion af arbetena vid topografiska afdelningen finner jag mig på

de af kartverkskommissionen anförda skäl böra tillstyrka.

Anskaffandet af så kallade högplåtar till undvikande af vådorna

genom själfva kopparplåtens förslitning synes mig önskvärdt, och tillstyrker

jag därför att, i enlighet med kartverkskommissionens förslag,

ett belopp af 500 kronor må afses för »galvanoplastik».

Till bekostande af rit- och skrifmaterialier, instrument och inventarier

samt diverse utgifter, allt för utgifnings- och byråarbeten vid

den topografiska afdelningen, synas mig ökade medel vara erforderliga

till de belopp, som, efter de af kartverkschefen uti hans härofvan sist

intagna beräkning vidtagna reduktioner, återstå af de uti bilagan D

för dessa ändamål ifrågasatta ökningar.

För inrättande af en ritkurs och anordnande af föreläsningar i

geologi, hufvudsakligen för nyantagne fältmätare, har kartverkskommissionen

föreslagit en anslagsökning af 2,400 kronor. Då ett genomförande

af detta förslag synes mig vara ägnadt att på ett lämpligt

sätt befrämja utvecklingen af yrkesskicklighet hos fältmätarne och väl

äfven därigenom bör kunna föranleda stegrad arbetsprodukt, anser jag

mig böra biträda detsamma.

Sedan jag nu yttrat mig angående samtliga de särskilda omständigheter,

som af kartverkskommissionen ifrågasatts böra föranleda höjning

i kartverkets anslag, vill jag beträffande inkomstsidan å tabellen

i bilagan D endast erinra, att Eders Kungl. Maj:t den 8 december 1904

vid fastställande af stat för rikets allmänna kartverk för innevarande

år, med hänsyn därtill att generalstabens aspiranter numera tjänstgöra

vid kartverket endast ett år i stället för, såsom förut, två, förklarat,

att kostnaden för dessa aspiranters utbildning vid kartverket icke skall

till någon del gäldas af kartverket. Då emellertid kartverket förut

erhöll godtgörelse för halfva kostnaden under hela tiden, kommer ingen

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ändring i inkomstsumman att ske därigenom, att kartverket numera

skall erhålla godtgörelse för hela kostnaden under halfva tiden mot förut.

Såsom ofvan anförts skulle, efter uteslutande ur bilagan D. af de

uti kartverkschefens härofvan sist införda beräkning upptagna poster,

af det i nämnda bilaga uppvisade ökade anslagsbehofvet, 40,700 kronor,

återstå 20,200 kronor. Emellertid utgör summan af de af mig tillstyrkta,

uti nämnda bilaga upptagna poster endast 16,600 kronor, alltså

8,600 kronor mindre än sistnämnda belopp. Äfven uti själfva bilagan

D utgör summan af de ökade utgiftsposterna, 20,900 + 16,200, endast

37,100, under det att den begärdat ökningen är 3,600 kronor större,

eller 40,700 kronor. Detta beror därpå, att de uti staten för år 1904, som

uti bilagan utgjort grundval för jämförelsen med de begärda särskilda

ökningarna, upptagna utgifter — efter afdrag af de beräknade inkomsterna

— tillhopa öfverstiga årsanslaget, 178,600 kronor, med nämnda

belopp, 3,600 kronor. Till gäldande af de utgifter, som alltså i staten

för år 1904 beräknats erforderliga utöfver anslaget, har Eders Kungl.

Maj:t medgifvit, att besparingar å föregående års anslag till kartverket

finge användas. Det synes emellertid oundgängligen nödigt, att ifrågavarande

anslag bestämmes lika med summan af de konstanta, i staten

för kartverket upptagna utgifterna, och anser jag därför, att anslaget bör

höjas med hela det förut omförmälda beloppet af 20,200 kronor.

Hvad däremot de ökade utgifter vidkomma, som finnas upptagna

å kartverkschefens härofvan först intagna, af mig i allo biträdda beräkning,

och som afsetts till bestridande af de ökade kostnaderna för

anställande under en del af innevarande år samt under nästa år af

ökad civil personal, så enär denna anordning tillsvidare blott får karaktären

af ett försök, samt sagda beräkning endast torde kunna få anses

såsom approximativ, finner jag lämpligast, att medel därtill äskas på

extra stat. Detsamma synes äfven böra ske beträffande förberörda

belopp af 1,000 kronor till bestridande af kostnaderna under innevarande

och nästa år för ofvan omförmälda namnundersökningar.

Beträffande slutligen den af kartverkschefen gjorda samt af statskontoret

och kartverkskommissionen tillstyrkta framställning om anslagets

till rikets allmänna kartverk förändrande till reservationsanslag,

finner jag mig, särskildt med hänsyn till hvad statskontoret anfört, böra

biträda detsamma. Redan hittills har, såsom nyss antydts, besparingar

å anslaget plägat af Eders Kungl. Maj:t ställas till kartverkschefens

disposition för ett kommande år, hvadan anslaget i viss mån äfven hittills

behandlats såsom reservationsanslag.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

239

De i statsrådsprotokollet åberopade bilagorna C. och D. äro af

följande lydelse:

Bil. C.

Beräkning

af för statsverket1) ökad utgift genom anställande vid rikets allmänna

kartverk af 3 officerare, afsedda att ersätta generalstabsofficerare, samt

ytterligare 5 officerare, afsedda till utförande af revisionsarbeten.

•

Kronor.

Summa

Kronor.

Dagaflöning enligt nådiga brefven den 30 april 1881

och den 28 juni 1895 för 3 officerare, afsedda att

ersätta generalstabsofficerare (2 å 5 kronor och

2,940

2,007

Half dagaflöning (å IV. hufvudtiteln) för ofvanstående:

2 kaptener i 365 dagar å 2 kr......... 1,460: —

1 sub.officer i 365 » » 1 » 50 öre 547: so

50

4,947

50

Dagaflöning enligt förutnämnda nådiga bref för 3 offi- cerare — för revisionsarbeten — (1 å 5 kronor

2,730

6,000

.

2,350

} Fältarbetskostnad för 5 officerare (de nyss nämnda och

ytterligare 2) — under 5 månader å 1,200 kr.....

Half dagaflöning (å IV. hufvudtiteln) för:

1 kapten i 365 dagar å 2 kr................. 730

1 d:o i 150 » » 2 » ................ 300

2 sub.officer. i 365 » » 1,50 kr......... 1,095

1 d:o i 150 » » 1,50 > 225

11,080

Summa

16,027

50

*) För kartverket utgör den ökade utgiften 11,670 kronor.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. D.

Beräkning

af erforderlig anslagshöjning vid genomförandet af kartverkskommissionens

förslag till organisation af rikets allmänna kartverk.

1

Förslagsvis.

För geodetiska och topografiska arbeten.

A. Till de qeodetiska arbetena,

a) Arfvoden, nu utgående:

till 3 geodeter ................................ kronor 9,000

» extra arbetskrafter.................... » 1,000

Anslag

enligt

staten för

år 1904.

Kronor.

Föreslagen

ökning.

Kronor.

Summa.

Kronor.

10,000

Föreslagen ökning:

till 3 geodeter ökade arfvoden å 500 kronor....

» förmansarfvode 500 kronor. Ingår nu i de ofvan

under »arfvoden» upptagna 9,000 kronor ....

b) Fältarbeten:

Rese- och traktamentsersättning, kvadratmilspen- ningar, dagsverkskostnad m. m. till ofvanstående

3 geodeter och extra arbetskraft kronor 12,000

till inspektion................................ » 500

12,500

1,500

B. För arbetena vid generalstabens topografiska

afdelning.

a) Arfvoden, nu utgående:

till 3 civile ritare ............................ kronor 6.900

» 2 gravörer .................................... » 4,400

» 1 civilt biträde1) (chefens adjutant) » 1,000

» gravörelev .................................... » 200

12,500

Föreslagen ökning:

till elever och ökadt betingsarbete ....................

3,000

Transport

35,000

4,500 | —

J) F. n. redogörare!! vid generalstaben.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande No 10.

241

1

Anslag 1

i

enligt Föreslagen

staten för

ökning, j

Summa.

år 1904.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

35,000

4,500

—

b) Fältarbeten, nu utgående anslag:

till inspektion...................................

kronor 500

» fältmätnings- och öfningsafdel

ningarna ..................................

» 25,000

» höjdmätning...............................

* 5,000

» revidering..................................

» 1,500

32,000

Föreslagen ökning:

till inspektion ............................

... kronor 500

» revidering och ommätning,

se

bil. c.....................................

» 6,000

__

6,500

c) Utgifnings- och byråarbeten, nu utgående anslag:

till dagaflöning................................

... kronor 6,000

» gr avyr arbete ............................

» 6,000

» färgläggning ............................

» 2,000

- i- l.‘ i >

» fotografi, galvanoplastik och kart-

tryck........................................

» 5,000

» heliogravyrritning ....................

» 5,000

» rit- och skrifmaterialier ........

700

» instrument och inventarier ....

» 1,500

» diverse utgifter ........................

» 2,000

28,200

Föreslagen ökning:

till dagaflöning, se bil. c.........

... kronor 5,670

» galvanoplastik *) ....................

» 500

» rit- och skrifmaterialier ....

» 500

» instrument och inventarier

» 500

» diverse utgifter ....................

» 330

—-

7,500

d) Öfningsafdelningens ritkurs.

Nytt anslag:

till dagaflöning under 4 månader

för 6 militära

elever å 3 kronor....................

... kronor 2,160

» föreläsningar i geologi ............

» 240

_

2,400

Summa

95,200

j 20,900

116,100

1

Transport

—

—

116,100

*) För anskaffande af “högplåtar".

Bih. till Biksd. Prof. 1905. 4t Sami. 1 Afd. 10 Raft.

31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Anslag

enligt

staten för

Föreslagen

ökning.

Summa.

år 1904.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

—

_

116,100

För de ekonomiska och stomkartearbetena.

a) Arfvcden, nu utgående:

till arbetschefen............................... kronor 1,000

» 2 förmansarfvoden .................... » 1,000

» 16 kartografer............................ » 34,500

» 4 kartografaspiranter................ » 4,800

» 8 kvinnliga ritbiträden ............ » 9,200

» 1 vaktmästare........................... > 1,100

Föreslagen ökning:

till 2 kartografer 2/1(i. 34,500 i rundt tal ........

51,600

4,500'')

»18 » ökade arfvoden å 500 kronor

—

9,000

b) Fältarbeten, nu utgående anslag:

till inspektion.................................... kronor 1,000

» reseersättning och dagtrakta- mente m. m. för 20 kartografer

och kartografaspiranter............ » 37,250

Föreslagen ökning:

till reseersättning och dagtraktamente m. m.

för 2 kartografer å 6 kronor i 150

dagar .................................... kronor 1,800

» dagsverkskostnader................ » 100

38,250

1,900

c) Redaktions- och byräarbeten, nu utgående anslag:

till tryckning af häradsbeskrifningar kronor 3,000

» ved och ljus ................................ » 900

» instrument och inventarier........ » 1,000

» rit- och skrifmaterialier ............ » 300

» diverse utgifter............................ » 950

Föreslagen ökning........................................................

6,150

800

Summa

96,000

16,200

112,200

228,300

228,300

Slutsumma

Transport!

[) Något höjdt för att kunna blifra jämnt delbart med 500.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10,

243

Anslag

enligt

Föreslagen

Summa.

staten för

år 1904.

ökning.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Transport

Förslagsvis beräknade inkomster:

för försålda kartor................................... kronor 6,000

» utbildning af aspiranter, • hela kost-

228,300

naden ............................................... » 3,000

—

—

9,000

Behöflig anslag ................................................................

—

—

219,800

Nu utgående anslag............................................................

—

—

178,600

j Erforderlig anslagshöjning................................................

I framtiden ytterligare behöflig anslagsökning:

(förutom till 1 ritare och 1 gravör med aflöning ofvan

beräknad under »elever och ökadt betingsarbete»

samt »gravyrarbete») till 4 civila ritare i medel-

-

40,700

tal jämte betingsarbete .................... kronor 3,000

—

12,000

till 1 gravör1) i medeltal, jämte betingsarbete ....

—

3,000

» fotografi, galvanoplastik och karttryck............

—

5,000

Summa

Af förut till »elever och ökadt betingsarbete» be- räknade 3,000 kronor kan för den ökade kostna- dens bestridande disponeras, hvad som ej anslås

20,000

till elever, alltså .......v................................................

—

2,600

17,400

0 Afsedd för kartrevisionen.

Utskottet kar visserligen icke förbisett, att till följd af de utaf

Kungl. Maj:t nu föreslagna ändringar i organisationen af rikets allmänna

kartverk revideringsarbetet med de äldre kartbladen skulle komma att

undanskjutas, men anser dock, att, då den förändrade organisationen

endast är afsedd att utgöra ett försök, som, om det skulle visa sig i

öfrigt lämpligt, lärer kunna så anordnas, att jämväl revideringen kan

blifva i erforderlig mån tillgodosedd, Kungl. Maj:ts förslag må vinna

Riksdagens bifall.

Beträffande det föreslagna anställandet af två kontrollofficerare,

hvilka skulle befinna sig på resande fot dels för att kontrollera de

Utskottets yttrande.

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

civila topografernas arbeten och dels för att insamla statistiska och

militärgeografiska uppgifter, är utskottet icke öfvertygadt om deras

oumbärlighet; och då, den föreslagna organisationen, såsom antydts,

är att betrakta såsom ett försök, anser utskottet med anställandet af

dessa kontrollörer kunna anstå, tills dess efter vunnen erfarenhet en

bestämdare uppfattning om deras behöflighet må göra sig gällande.

Vid uteslutande ur kostnadsberäkningen af reseersättningen för

dessa kontrollofficerare skulle det extra anslaget kunna nedsättas från

21.200 kronor med 4,000 kronor till 17,200 kronor och det däraf för

innevarande år erforderliga belopp minskas med 2,000 kronor till

5,000 kronor.

För bestridande af de med ortnamnsundersökningar för kartverkets

räkning förenade kostnader för innevarande och nästa år har,

enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, ett belopp af 1,000 kronor

ansetts erforderligt, hvilket belopp ingår i förenämnda, af utskottet till

17.200 kronor upptagna summa. Dessa kostnader äro beräknade under

förutsättning af samarbete med den för granskning angående ortnamnen

i Sverige tillsatta kommitté. Ehuruväl, på sätt i utskottets utlåtande

n:o 19 angående anslag för utarbetande af en redogörelse öfver ortnamn

i Älfsborgs län antydts, ovisst är om nämnda kommitté kommer att

fortsätta sin nuvarande verksamhet, har utskottet dock icke ansett sig

böra af sådan anledning afstyrka ifrågavarande anslag, hvars ändamål

synes böra tillgodoses.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må

a) medgifva, att — utan ändring i öfrigt af

hvad Riksdagens år 1894 fattade beslut angående

aflöningsförmånerna för personal vid rikets allmänna

kartverk innehåller — i fråga om arfvodena för de

ekonomiska kartarbetenas ledare samt för kartografer

och geodeter följande ändrade bestämmelser må blifva

gällande, nämligen:

att arfvode till kartograf äfvensom till geodet

bestämmes till 2,000 kronor med tre ålderstillägg å

500 kronor, hvilka utgå efter respektive 5, 10 och

15 års väl vitsordad tjänstgöring;

att den, som förordnas att handhafva närmaste

s. 245 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

245

ledningen af de ekonomiska kartarbetenas utförande,

må tilldelas ett årligt arfvode af 1,000 kronor; samt

att högst tre årliga arfvoden, hvart och ett å

500 kronor, må tilldelas de kartografer eller geodeter,

som förordnats att biträda vid kartarbetenas öfvervakande

och ledning;

b) medgifva, att vid rikets allmänna kartverk

anställd civil topograf skall i fråga om aflöningsförmåner

vara likställd med kartograf;

c) höja ordinarie anslaget till rikets allmänna

kartverk, nu 178,600 kronor, med 20,200 kronor eller

till 198,800 kronor, äfvensom medgifva, att anslaget

må i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag; samt

d) för anställande af ökad civil personal vid

rikets allmänna kartverk m. in., på extra stat för år

1906 anvisa ett anslag af 17,200 kronor, med rätt

för Kung!. Maj:t att, för anställande af dylik personal

m. in. under innevarande år, låta utaf nämnda belopp

förskottsvis under samma år af tillgängliga medel

utanordna 5,000 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

10:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för

innevarande år finnas å nionde hufvudtiteln uppförda har icke någon

ändring blifvit föreslagen.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under denna

hufvudtitel, som här ofvan icke blifvit omförmälda,

må för år 1906 fastställas till samma belopp som i

innevarande års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. må göras den

jämkning, som till jämnande af hufvudtitelns slutsumma

kan erfordras.

Ang. öfriga

ordinarie

anslag.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

anslag till

ändrings- och

reparationsarbeten

a hufvudbyggnaden

vid landtbrulcsinstitutet

vid

Ultuna.

eu-]

Extra anslag.

Med anledning af de framställningar, som gjorts i afseende å

tillfälliga, till nionde hufvudtiteln hänförliga behof, utöfver det under

punkt 9:o) här ofvan redan omförmälda anslag för anställande af

ökad civilpersonal vid rikets allmänna kartverk m. in., får utskottet

afgifva följande yttranden och förslag.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

ll:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till bestridande

af kostnader för ändrings- och reparationsarbeten inom hufvudbyggnaden

vid landtbruksinstitutet vid Ultuna samt för anordnande af centraluppvärmning

i samma byggnad, på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag

af 37,400 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

Uti underdånig skrifvelse den 23 november 1903 har styrelsen

för landtbruksinstitutet vid Ultuna anmält, att, i anseende till det

mindre tillfredsställande sätt, på hvilket hufvudbyggnaden vid Ultuna,

använd till undervisningslokaler och elevbostäder, från början blifvit

uppförd, densamma vore i hög grad eldfarlig, samt att i anledning

häraf och då byggnaden äfven i öfrigt vore bristfällig, styrelsen låtit

besiktiga den af sakkunniga personer.

Dessa besiktningsmäns utlåtande, hvilket, jämte fyra af den ene

af besiktningsmännen, arkitekten Ture Stenberg, upprättade ritningar

till förändringsarbeten uti ifrågavarande byggnad, bifogats institutsstyrelsens

berörda skrifvelse, är af följande lydelse:

»Till styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut.

Undertecknad, som på uppdrag verkställt besiktning af elevbyggnaden

vid Ultuna landtbruksinstitut, har därefter uppgjort förslag

till förändringar inom densamma, som här bifogas jämte ett af byggmästare

J. E. Gustafsson lämnadt anbud å desamma, slutande å kronor

27,968: 77.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

247

Vid besiktningen framgick:

1) Att byggnadens inre i sin kelhet tarfvade en grundlig reparation,

då däremot byggnadens yttre befanns vara i fullgodt skick. Många

kakelugnar voro utbrända och måste ersättas af nya, en del torde

kunna sättas om och kompletteras. Golfven voro utslitna, borde uppbrytas

och nya inläggas. Väggur och tak behöfva lagas, skrapas och

vattrifvas. Fönstren behöfva öfverses och repareras liksom alla beslag

och lås å dörrar. Allt snickeri såsom dörrar, fönsterbågar, socklar

m. m. behöfver målas liksom äfven vägg ar och tak i korridorer, vestibul

och trappa samt i alla bostadsrum och klubbrum väggarne tapetseras

och taken limfärgas.

2) Att trappan var både bristfällig, opraktisk, svårtrafikabel och

eldfarlig. Föreslås därför, att en ny trappa af annan konstruktion

uppsattes i enlighet med det bifogade ändringsförslaget.

3) Att nuvarande klosetter voro mörka och otillfredsställande

liksom att badrum saknas. Föreslås därför, att nya klosetter och

badrum på annat ställe anordnas, som förslaget utvisar.

4) Korridoren i våningen 2 tr. upp, som nu belyses mycket

otillfredsställande genom s. k. skylights, borde utsträckas till gaflarne

för att där erhålla direkt belysning genom fönster och skylighten

igensättas såsom varande högst eldfarliga. I hvardera ändan af de

tvenne öfre våningarnes korridorer borde ett större fönsterparti med

dörr anordnas och därutanför s. k. fireescapes med järnstegar ned till

marken uppsättas, så att i händelse af eldsolycka man icke är hänvisad

endast till stora trappan.

5) Att byggnaden var ytterst eldfarlig, enär brandbotten saknades

och vinden vore försedd med skylight. Då nu bjälkarne knappast tillåta

belastning med brandbotten af tegel, torde fyllning med kalkgrus

kompletteras öfver bjälkarne.

6) Att anatomisalen med tillhörande rum i källarvåningen var i

ett högst bristfälligt skick och behöfde grundligt repareras och förses

med nytt asfaltgolf, och att nya källardörrar borde insättas.

7) Att då nu många kakelugnar måste ersättas med nya, andra

omsättas och kompletteras och de öfriga inom den närmaste framtid

måste utbytas, föreslås, att förslag och anbud på centraluppvärmning

anskaffas, och torde en sådan anläggning betinga eu kostnad af c:a

15,000 kronor.

8) Att som nuvarande utrymme för samlingarne ej är tillräckligt,

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

föreslås, att nuvarande klubblokal flyttas eu trappa upp öfver där den

nu är belägen ock i den gamla klubblokalen beredes plats för samlingar.

Upsala i juli 1903.

Ture Stenberg. J. E. Gustafsson.»

Uti sin förenämnda underdåniga skrifvelse har institutets styrelse

vidare anfört följande.

Med hänsyn till det ändamål, för hvithet ifrågavarande byggnad

användes, och det stora antal personer, som vore boende i densamma,

syntes åtgärder i främsta rummet böra vidtagas för att minska eldfarligheten

och åtminstone bereda de inneboende möjlighet att vid

inträffande eldsolycka rädda sina lif. Till detta ändamål borde reservutgångar

beredas, lämpligast genom anordnande af balkonger med

järnstegar, s. k. fireescapes, och den mellan andra och tredje våningen

ledande trappan, som vore af trä, utbytas mot eu annan af brandfritt

material, hvaraf blefve en följd, att äfven den i alla hänseenden olämpliga

trappan mellan första och andra våningen måste ombyggas. Genom

anordnande af lämplig centraluppvärmning skulle vinnas fördelar såväl

ifråga om minskning af byggnadens eldfarlighet som för besparing af

bränsle och betjäning. Enär större delen af de nu befintliga kakelugnarne

vore i sådant skick, att de inom den närmaste framtiden

måste utbytas mot nya eller åtminstone omsättas, hvithet enligt ett

skrifvelsen bifogadt förslag skulle draga eu kostnad af omkring 3,000

kronor, vore anläggande af värmeledning nu särdeles lämpligt, då

nyssnämnda belopp härigenom kunde inbesparas och då, så vida öfriga

ifrågasatta reparationsarbeten kunde samtidigt utföras, ej heller någon

särskild kostnad behöfde beräknas för de efterlagnings- och målningsarbeten,

som eljest skulle blifva eu följd af värmeledningens inläggande.

Då ökadt utrymme erfordrades såväl för botaniska och andra

öfningar som för bibliotek och gamlingar, borde hela nedre våningen,

med undantag af de nuvarande biblioteksrummen, som lämpligen kunde

anordnas till bostad för en vaktmästare, reserveras till undervisningslokaler

och elevernas samlingsrum förflyttas till våningen en trappa upp.

För detta ändamål skulle visserligen 6 af de nuvarande 46 elevrummen

behöfva tagas i anspråk, men denna olägenhet motvägdes till en del däraf,

att genom införande af värmeledning några af elevrummen, som nu under

den kallare årstiden vore nästan obeboeliga, skulle blifva fullt användbara.

Då härtill konune, att det särskildt vid en del öfningar mötte

mycket stora svårigheter att bereda utrymme för eller sysselsätta större

s. 249 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

249

antal elever än 20 i hvarje årskurs, funne styrelsen det enligt förslaget

erhållna antal elevrum eller 40 komma att visa sig tillräckligt. I

sammanhang med dessa arbeten nödvändiggjordes dessutom en äfven

eljest behöflig grundlig reparation af byggnadens inre, bestående i

målning, väggarnes putsning, omläggning af golf och dylikt.

För samtliga ofvanberörda arbeten hade styrelsen låtit uppgöra

kostnadsförslag, och skulle, enligt af byggmästaren J. E. Gustafsson i

Uppsala inlämnadt, styrelsens ifrågavarande skrifvelse bilagdt anbud,

kostnaderna för desamma blifva följande:

anbringande af s. k. fireescapes medelst balkonger och

räddningsstegar .......................................................... kronor 2,280

nya trappor af järn och kalksten .............................. ,. 6,500

anordnande af toaletter och badrum ............................. ,. 4,170: so

reparation af kakelugnar .................................................... 3,000

ny samlingssal för eleverna ........................................... 350

reparationer af elevrum, undervisningslokaler och

korridorer .......................... ,, 11,667: 97

eller tillsammans kronor 27,968: 7 7.

Enligt ett af ingenjören Hugo Theorell i Stockholm upprättadt

förslag till införande af varmvattensvärmeledning uti elevbyggnaden

skulle kostnaden därför uppgå till 14,700 kronor, hvadan, om värmeledning

infördes, i hvilket fall förenämnda post om 3,000 kronor för

reparation af kakelugnar bortfölle, kostnaden i dess helhet skulle uppgå

till 39,668 kronor 77 öre.

Af de ifrågasatta förändringsarbetena kunde anordnandet af reservutgångar

ej utan våda uppskjutas, och hade styrelsen därför beslutat

att ofördröjligen låta utföra nämnda arbete, hvartill medel kunde beredas

af institutets besparingar. De öfriga arbetena, hvilka lämpligast borde

i ett sammanhang utföras, vore däremot af den omfattning, att de ej

kunde med institutets medel utföras. De besparingar å institutets stat,

som kunnat göras, hade till afsevärd grad uppstått genom afknappning

å de till undervisningsmaterial eller eljest till särskilda institutioner

anslagna belopp, ett tillvägagångssätt, som visserligen utan alltför stor

olägenhet kunnat tillämpas för ett eller annat år, men icke kunde

följas för eu längre tidsperiod, utan att undervisningen blefve lidande

därpå. Möjligen uppkommande besparingar vore för öfrigt väl beliöfliga

till underhållet af institutets öfriga byggnader, hvilket på grund af

den stora mängden äldre byggnader alltid måste blifva jämförelsevis

kostsamt.

Bill, till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Höft.

32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, har institutsstyrelsen

hemställt, att Eders Kung!. Maj:t täcktes till styrelsens förfogande ställa

ett belopp af 37,388 kronor 77 öre för omändring och reparation af

hufvudbyggnaden vid Ultuna samt införande af värmeledning i samma

byggnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med arkitekten Stenbergs

och ingenjören Theorells förenämnda ritningar och förslag.

Landtbruksstyrelsen, som genom nådig remiss anbefallts att häröfver

afgifva underdånigt utlåtande, har uti underdånig skrifvelse den

18 maj nästlidna år till en början anmält, att på gifven anledning

rektorn vid landtbruksinstitutet vid Ultuna från ingenjören Theorell

införskaffat uppgift om den ungefärliga bränsleåtgången för den af

honom föreslagna värmeledningen, enligt hvilken uppgift den årliga

bränsleåtgången beräknats uppgå till omkring 1,200 hektoliter god

kox eller 100 s. k. storfamnar grof och torr barrved, hvarjämte rektorn

för egen del uppgifvit, att i medeltal för åren 1899—1903 vid institutet

åtgått 85 storfamnar ved och 74 hektoliter kox till ett sammanlagdt

värde af omkring 1,400 kronor, att, om för uppvärmning af laboratoriet

och frökontrollägenheten frånräknades 12—15 famnar ved, för elevbyggnaden

sålunda återstode 70—75 famnar ved och 74 hektoliter

kox eller, om koxen reducerades till ved, 80 famnar ved, samt att

därvid vore att märka, att ett antal elevrum icke begagnats, äfvensom

att museer, bibliotek och korridorer hittills knappast kunde sägas hafva

varit uppvärmda, på grund hvaraf kunde antagas, att vid full uppvärmning

af hela byggnaden bränsleåtgången skulle hafva uppgått minst

till den af ingenjören Theorell beräknade.

För egen del har landtbruksstyrelsen, då den af styrelsen för

landtbruksinstitutet vid Ultuna åvägabragta utredningen gåfve vid

handen, att de föreslagna ändringarna och reparationsarbetena å hufvudbyggnaden

vid Ultuna vore nödiga samt att anordnande af värmeledning

därstädes enligt förberörda förslag skulle medföra afsevärda fördelar,

utan att åsamka institutet större kostnad än en fullständig vanlig

uppvärmning af ifrågavarande byggnad skulle medföra, och då landtbruksstyrelsen,

hvars chef, efter vid institutet tagen kännedom om

hufvudbyggnadens beskaffenhet, kunde vitsorda beliofvet af de föreslagna

anordningarna, icke hade något att erinra mot de uppgjorda ritningarna

och kostnadsförslagen, förordat bifall till institutsstyrelsens förevarande

framställning.

Till följd af nådig remiss har härefter öfverintendentsämbetet den

19 juli nästlidna år afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid

i fråga om de till ärendet hörande ritningarna icke haft annat

s. 251 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

251

att erinra än att, till minskande af eldfara inom ifrågavarande byggnad,

de väggar, som omslöte de föreslagna toalett- och badrummen i våningarna

1 och 2 trappor upp, lämpligen syntes böra uppföras af tegel

i stället för, såsom å ritningarna angifvits, af trä, hvilket syntes kunna

ske utan höjning af den i detta afseende beräknade kostnaden. Beträffande

de i kostnadsförslaget upptagna material- och arbetspris hade

ämbetet funnit desamma, såvidt ämbetet vore i tillfälle att bedöma,

icke vara för högt tilltagna. Ämbetet ville emellertid ifrågasätta, huruvida

det finge anses nödigt och lämpligt att inom ifrågavarande byggnad

anordna centraluppvärmning, och vore ämbetet icke för sin del öfvertygadt

om, att de fördelar, som härigenom sto de att vinna, vore af

den betydelse, att därigenom skulle uppvägas den väsentligt ökade

kostnad, som af anbringandet af dylik uppvärmning föranleddes, i

anledning hvaraf och med hänsyn jämväl därtill att, enligt hvad af

handlingarna i ärendet framginge, bränsleåtgången icke skulle genom

anbringande af centraluppvärmning komma att minskas, ämbetet hölle

före, att kostnadsförslagets slutsumma borde minskas med 11,700 kronor,

motsvarande skillnaden i kostnad mellan förslagen till centraluppvärmningsanordning

och till reparation af de i byggnaden befintliga kakelugnarna.

Med anledning af hvad öfverintendentsämbetet sålunda anfört

beträffande värmeledningen, har rektorn vid institutet till mig aflämnat

eu promemoria i ämnet af hufvudsakligen följande innehåll.

Vid användning af värmeledning kunde visserligen bränsleåtgången

beräknas blifva något ökad, från 80 till 100 storfamnar barrved årligen,

men borde hänsyn tagas till att för närvarande åtskilliga lokaler inom

byggnaden alls icke eller endast ofullständigt uppvärmdes, hvilket

exempelvis vore fallet med bibliotek, museum och korridorer. Eu tillräcklig

uppvärmning af dessa senare vore med nuvarande anordningar

ej ens möjlig, hvilket bland annat medfört den olägenheten, att en del

öfningar, som af utrymmesskäl måste hållas i museet, icke kunde äga

rum annat än under den varmare årstiden, ehuru de härigenom komme

att förläggas till en för själfva undervisningen olämplig tid. Medelst

värmeledning skulle äfven samtliga elevrum kunna effektivt uppvärmas,

hvilket för närvarande icke kunde sägas vara fallet, särskildt beträffande

en del af de mot norr vettande rummen. Den för värmeledningen

beräknade ökningen i fråga om bränsleåtgång torde därför ej kunna

sägas vara större, än som motsvarade det ökade antalet lokaler, somaf

densamma skulle komma att uppvärmas, och såsom ren vinst af

värmeledningens anläggande skulle alltså erhållas den ökning af värme
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tillgång och ventilation, hvartill ingenjör Theorell förklarat sig hafva

tagit hänsyn vid bränsleförbrukningens beräknande. Att en någorlunda

tillfredsställande ventilering, särskildt af föreläsningssalar och andra till

undervisningsändamål använda lokaler, måste anses önskvärd, därom

torde ingen meningsskiljaktighet behöfva råda, lika litet som att de

nuvarande förhållandena i detta hänseende ej kunde anses tillfredsställande.

En annan omständighet, som i sammanhang härmed borde framhållas,

vore, att eldning med torfbränsle, hvilken med nuvarande eldstadsanordningar

icke torde kunna genomföras utan betydligt ökade

kostnader för betjäning, däremot efter anordnande af centraluppvärmning

borde med lätthet kunna komma till användning, så snart torfbränslet

erhölles till sådant pris, att det kunde konkurrera med öfriga

bränsleslag.

Genom anordnande af centraluppvärmning borde vidare betjäningen

kunna inskränkas, hvilket utan vidare syntes framgå däraf, att nu ett

60-tal kakelugnar skulle eldas, ofta två eller flera gånger om dagen.

A andra sidan kräfde ju äfven värmeledningen skötsel, dock ej vidlyftigare,

än att den kunde omhänderhafvas af samma person, som

skötte institutets gasverk, utan att någon afsevärd löneförhöjning syntes

erfordras. Äfven om besparingen i fråga om betjäning ej blefve särdeles

stor i pekuniärt hänseende, vunnes i alla händelser den fördelen, att

mindre betjäning erfordrades, hvilket vore en sak af vikt för en institution,

som vore förlagd å landsbygden, där svårigheter mötte för anskaffande

af extra biträden, då sådana kunde vara erforderliga.

En synpunkt, som af styrelsen för institutet framhållits såsom en

af de viktigaste, men af öfverintendentsämbetet lämnats helt och hållet

utan afseende, vore, att genom anordnande af centraluppvärmning byggnadens

eldfarlighet skulle i hög grad minskas. Att eldfaran vid eldning

i ett 60-tal kakelugnar måste vara ganska stor, syntes knappast kunna

förnekas, och det måste anses vara en lycklig tillfällighet, att hittills

ingen svårare eldsolycka inträffat.

Af hvad i detta ärende förekommit, torde otvifvelaktigt framgå,

att den till undervisningslokaler och elevbostäder använda hufvudbyggnaden

vid Ultima, hvilken, uppförd på 1860-talet, sedermera icke undergått

någon genomgående reparation, icke allenast är i hög grad eldfarlig,

utan jämväl befinner sig i ett uti många afseenden synnerligen

bristfälligt skick, samt att genomgripande förändrings- och reparationsarbeten

äro nödvändiga, för att byggnaden fortfarande skall kunna utan

s. 253 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

253

verklig fara och olägenhet till nämnda ändamål användas. De af landtbruksinstitutets

styrelse i detta syfte föreslagna och af landtbruksstyrelsen

tillstyrkta åtgärderna synas mig innebära en god lösning af frågan. Hvad

särskildt angår den föreslagna centraluppvärmningsanordningen kan jag,

med hänsyn till hvad institutets rektor i detta afseende numera anfört,

icke ansluta mig till den af öfverintendentsämbetet uttalade uppfattningen.

Tvärtom måste jag anse ådagalagdt, att genom en dylik anordning så

stora fördelar i flera hänseenden stå att vinna, att de mer än väl

uppväga den ökning i kostnaden för byggnadens iståndsättande, som

däraf skulle föranledas.»

Vid sådant förhållande och då departementschefen icke funnit anledning

till erinran vare sig mot de föreliggande ritningarna eller mot de,

med frånräknande af kostnaden för reservutgångarna, 2,280 kronor, å

37,388 kronor 77 öre eller i afrundadt tal 37,400 kronor slutande kostnadsberäkningarna,

samt institutets medel tydligen icke kunde lämna

tillgång till gäldande af denna betydliga utgift, tillstyrkte departementschefen

aflåtande till Riksdagen af nu förevarande framställning.

Med anslutning till hvad departementschefen för sin del till statsrådsprotokollet

anfört, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, till bestridande af kostnader

för ändrings- och reparationsarbeten inom hufvudbyggnaden

vid landtbruksinstitutet vid Ultuna samt för anordnande

af en centraluppvärmning i samma byggnad,

på extra stat för år 1906 bevilja ett belopp af 37,400

kronor.

12:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 151) har

herr G. A. E. Kronlund föreslagit, att Riksdagen till understöd åt mindre

bemedlade manliga och kvinnliga lärjungar vid sådana landtmannaskolor,

som åtnjöte bidrag af statsmedel, måtte under villkor och bestämmelser,

som Kungl. Maj:t kunde finna för godt föreskrifva, för år

1906 anvisa på extra stat ett belopp af 10,000 kronor.

Till stöd för framställningen har motionären anfört följande:

»I en till denna Riksdag afgifven motion har hemställts om höj dt

statsbidrag till mindre bemedlade elever vid rikets folkhögskolor under

framhållande särskildt af hvilken viktig uppgift folkhögskolorna i förening

med landtmannaskolorna hafva i att med all kraft arbeta på

Motion

ang. anslag till

understöd åt

lärjungar vid

landtmannaskolor

som åtnjuta

bidrag af

statsmedel.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

danandet af ett vaket, idogt och kunskapsrikt landtma inlasta nd samt

att befordra och underlätta egnahemsidén i vårt land.

Det är just folkhögskolorna och landtmannaskolorna i förening,

hvilka, enligt hvad vi hoppas, skola bidraga till att dana och utveckla

den småbrukareklass, i hvilken vi se ett medel till egnahemsidéns förverkligande

och eu kraftig häfstång för vårt lands materiella och sociala

utveckling. Det är därför af största vikt, att statsmakterna kraftigt

bidraga till att understödja jämväl landtmannaskolornas verksamhet

och möjliggöra, att dessa skolor bli tillgängliga för så breda samhällslager

som möjligt.

Landtmannaskolorna, hvartill statsanslag första gången beviljades

vid 1887 års riksdag, voro vid deras nydaning afsedda att bereda yrkesbildning

åt de mera bärgade jordbrukarnes söner eller, enligt landtbruksläroverkskonunitténs

förslag, åt blifvande ägare eller brukare af

mindre landtegendomar, som, utan tillhjälp af något under dem stående

biträde, själfva komma att hafva den närmaste ledningen af och tillsynen

öfver sina jordbruk». Staten har därför hittills endast bidragit

till landtmannaskolornas verksamhet genom ett årligt anslag, som under

vissa villkor utgått för undervisningens upprätthållande. Något statsbidrag

till understöd tit mindre bemedlade elever vid dessa skolor har

däremot icke förekommit, då ju skolorna, såsom ofvan nämnts, egentligen

varit afsedda för sådana, hvilka i allmänhet icke kunde anses vara i

behof af understöd. Med den praktiska läggning, som undervisningen

vid landtmannaskolorna under senare tiden fått, och med det behof af

kunskaper och yrkesutbildning, som förefinnes och gör sig gällande inom

de mindre jordbrukarnes och småbrukarnes led, är det ju gifvet, att

landtmannaskolorna bland dessa hafva eu stor och viktig uppgift

att fylla.

Då Riksdagen nyligen genom beviljandet af 10 millioner kronor

visat sig vilja kraftigt befrämja bildandet af egna hem för de mindre

bemedlade klasserna å landsbygden, torde det också vara nödvändigt,

att staten vida kraftigare än hittills söker befrämja utbildandet af en

småbrukareklass, som kan vara teoretiskt och praktiskt lämpad att fullfölja

och förverkliga egnahemsidén och därigenom skänka åt vårt land

ett ovärderligt tillskott af andlig och materiell kraft för vårt lands

utveckling. Om man till fullo behjärtar den stora betydelsen af en teoretiskt

och praktiskt väl utbildad småbrukarklass, torde det äfven ligga

i öppen dag, att hvad statsmakterna hittills gjort i detta afseende icke

är tillnärmelsevis tillräckligt och att särskildt ett anslag borde af Riks
-

s. 255 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

255

dagen beviljas för att därmed understödja mindre bemedlade elever vid

landtmannaskolorna. Landtmannaskolorna blefve därigenom i tillfälle

att draga till sig elever från de samhällslager, som hittills varit så att

säga utestängda från dessa skolor.

Den danska staten har säkerligen aldrig haft anledning ångra sina

uppoffringar för och sin omvårdnad af just småbrukare- och landtarbetareklassen,

och jag tror säkerligen, att så icke heller kommer att.

bli förhållandet i vårt land.

Huru stort ifrågasatta anslag lätteligen borde vara för att tillgodose

verkliga behofvet är ju svårt att säga, och då vid anslags beviljande

nödig försiktighet bör iakttagas, har jäg trott mig denna gång

böra föreslå ett anslag af allenast 10,000 kronor, och min öfvertygelse

är, att ett dylikt anslag skall medföra tillströmning af inträdessökande

till landtmannaskolorna, just från de samhällslager, som på grund af

bristande ekonomiska tillgångar varit beröfvade möjligheten af tillträde

till dessa skolor.

Den motionen såsom bilaga bifogade, från landtbruksstyrelsen

erhållna statistik visar hvilka stora uppoffringar staten, hushållningssällskap

och enskilde årligen göra för upprätthållande af landtmannaskolornas

verksamhet; kostnaden därför uppgick sålunda 1902 till 360

kronor för hvarje elev och år 1903 till 403 kronor i medeltal för hela

riket. Ser man åter på de särskilda länens landtmannaskolor, finner

man, att i norra Kalmar län medelkostnaden per elev under 1902,

1903 och 1904 varit respektive 1,935 kronor. 1,683 kronor och 1,495

kronor. Vill man att de uppoffringar, som från det allmännas sida

göras för dessa skolor, verkligen skola medföra motsvarande nytta och

gagn, synes mig nödvändigheten bjuda att söka göra skolorna tillgängliga

för elev från vidare kretsar än förut, och att i detta afseende ett

effektivt understöd till mindre bemedlade elever skalle vara af stor

betydelse, är min fasta öfvertygelse.»

Den i motionen omforma!da bilaga, kompletterad med af utskottet

införskaffade uppgifter, är af följande lydelse:

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Statsutskottets Utlåtande N:o 10,

Uppgifter om landtmannaskolorna.

Län

1902

1903

1904

A

Lusta

ö

Antal elever

Anslag per

elev

Anslå

ö

>

P

fo-

ts

Anslag

Antal elever

Anslag per

elev

TJI

et-

sa

et-

CD

P

Hush.

sällsk.

Öfriga

Staten

i Hush.

sällsk.

Öfriga

CD

CD

<1

CD

H

V

CD

1-1

Staten

Hush.

sällsk.

O-

M»

crq''

93

Uppsala .....................

2,060

_

2,060

5

824

2,100

~

2,100

8

525

2,020

|

-

2,020

3

1,346

Södermanlands ............

1,500

1,500

-

14

214

1,500

1,500

-

17

176

1,500

1,500

— .

15

200

Östergötlands ...............

2,310

1,500

810

14

330

2,220

1,500

720

12

370

2,745

1,500

1,245

15

366

Jönköpings ..................

1,260

1,000

260

5

504

1,305

1,000

305

8

326

1,260

1,000

260

5

504

Kronobergs ..................

-

-

-

-

-

1,500

600

900

7

430

2,020

600

1,420

7

577

Norra Kalmar...............

1,935

1,120

815

2

1,935

2,525

-

2,525

3

1,683

1,490

—

1,490

2

1,490

Södra Kalmar...............

1,560

1,500

60

11

283

1,725

1,500

225

19

180

2,180

2,000

180

18

242

Gottlands.....................

4,000

325

600

4

1,231

4,000

550

600

5

1,030

4,000

(550)

600

8

644

Blekinge .....................

2,135

-

2,135

15

281

2,320

-

2,320

8

580

3,000

—

3,090

17

358

i Kristianstads ...............

4,000

1,500

—

22

250

4,000

1,500

800

15

420

4,000

1,500

800

22

286

! Malmöhus, Hvilan........

3,000

1,800

1,440

28

222

3,000

1,800

1,490

27

233

3,000

1,800

1,850

28

237

: Malmöhus, Fridhem ......

2,350

1,000

1,350

10

470

2,600

1,000

1,600

12

433

3,000

1,000

2,000

18

333

! Hallands ....................

1,675

750

925

10

335

1,700

750

950

9

377

1,725

750

975

14

246

j Skaraborgs ..................

3,000

1,000

2,175

38

162

3,000

1,000

2,025

36

167

3,000

1,000

2,955

38

183

Värmlands ..................

2,110

1,000

1,110

603

2,125

1,000

1,125

10

425

2,700

1,000

1,700

11

491

Örebro .......................

2,960

1,200

1,760

17

341

3,000

1,200

1,820

13

386

2,960

1,200

1,760

11

538

Västmanlands..............

-

-

—

-

-

—

-

-

—

—

2,950

500

2,500

12

495

Västernorrlands ............

—

-

-

—

3,000

1,300

1,700

9

666

3,000

1,300!

1,700

9

666

Jämtlands ..................

4,000

-

2,800

25

272

4,000

-

3,000

17

410

4,000

3,025

21

334

Norrbottens, Boden ......

3,000

1,000

2,000

8

750

3,000

1,000

2,000

8

750

3,000

1,000

2,000

9

666

Norrbottens, Matarengi...

3,000

1,000

2,020

6

1,003

3,000

1,500

1,500

6

1,000

3,000

1,500

1,500

9

666

1

I

45,855

17,195 21,520 231

366

51,620

18,620

27,705243

403f 56,550

19,700 33,070 292

10,850

Då ömkligt vore. att landtmannaskolorna, indika, enligt hvad

förestående tabell gifver vid handen, i många fall besökas af endast

ett ringa antal elever, blefve anlitade i vidsträcktare grad än hittills,

och då ett sådant mål otvifvelaktigt skulle främjas genom att mindre

bemedlade lärjungar vid dessa skolor kunde beredas understöd af allmänna

medel, finner utskottet det af motionären framlagda förslag

beaktansvärdt. I hvad mån behof i detta afseende gör sig gällande,

s. 257 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet!; Utlåtande N:o 10.

257

torde bäst utrönas genom den offervillighet, som må visa sig i orterna

förefinnas för ändamålet. Utskottet har därför ansett, att såsom villkor

för bidrags erhållande af statsmedel bör uppställas, att bidrag1 till lika

belopp lämnas af landsting, hushållningssällskap eller eljest; och synes

så mycket mera skäl härtill förefinnas, som det alltsedan år 1887 beviljade

anslag till understöd åt ifrågavarande skolor utgår under villkor,

att lika belopp tillskjutes i orten. I öfverensstämmelse härmed anser

utskottet det af motionären för ifrågavarande ändamål föreslagna

statsanslag böra nedsättas till hälften, eller till 5,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med anledning af herr Kronlunds

ifrågavarande motion, må, till understöd åt mindre

bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor,

som åtnjuta bidrag af statsmedel — under villkor att

lika belopp tillskjutes af landsting, hushållningssällskap

eller eljest samt på de villkor i öfrigt Kungl. Maj:t

kan finna för godt föreskrifva — bevilja på extra stat

för år 1906 ett anslag å 5,000 kronor.

13:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för höjning från

4,000 kronor till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor utgående

understöd af statsmedel, å extra stat för år 1906 anvisa ett anslag

af 6,000 kronor.

Under erinran, att Riksdagen med bifall till af Kungl. Maj:t i

ämnet gjorda framställningar för hvarje år från och med år 1902 anvisat

å extra stat ett anslag af 6,000 kronor för höjning från 4,000

kronor till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor utgående

understöd af statsmedel, för genomförande af omorganisation af

dessa skolor på sådant sätt, att kurserna vid desamma utan minskning

af den teoretiska undervisningen förändrades från tvååriga till ettåriga;

och då denna omorganisation visat sig vara till gagn för skolornas

verksamhet, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, för höjning från 4,000 kronor

till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 33

Ang.

förhöjda

understöd åt

landtbruJcsskoloma

x Västernorrlands,

Västerbottens

och

Norrbottenslän.

[12.]

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

ökning af

lärår• och

tjänstepersonal

vid veterinärinstitutet

i

Stockholm.

[13.]

Ang.

veterinärinrättningen

i

Skara.

[14.]

Ang.

byggnader och

anläggningar

vid landtbrukS’

akademiens

experimentalfält.

[15.]

inrättade tre lantbruksskolor utgående understöd af

statsmedel, å extra stat för år 1906 anvisa ett anslag

af 6,000 kronor.

Veferinärundervisningen.

14:o) I enlighet med Kung! Maj:ts därom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år ägt rum, på extra stat för år 1906 anvisa

för aflönande vid veterinärinstitutet i Stockholm af ett

biträde vid den patologiskt-anatomiska och bakteriologiska

afdelningen 2,000 kronor, en adjunkt vid den

ambulatoriska kliniken med den undervi.sningsskyJ dighet

därjämte, som af direktionen för institutet honom

ålägges, 3,500 kronor, däraf 2,500 kronor betraktas

såsom lön och 1,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar,

en port- och telefonvakt 800 kronor samt en

nattvakt 900 kronor, eller tillhopa 7,200 kronor.

15:o) Utskottet hemställer vidare på grund af Kungl. Maj:ts

därom framställda förslag,

att Riksdagen må på extra stat för år 1906

anvisa åt veterinärinrättningen i Skara ett anslag af

900 kronor, hvaraf 200 kronor till aflönande af vikarie

åt föreståndaren, 100 kronor till löneförbättring åt två

drängar samt återstoden såsom bidrag till bestridande

af utgifter för ved och lyse för elever och undervisningslokaler,

undervisningsmateriel och onera m. m.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

16:o) Under åberopande af hvad utskottet här ofvan under punkt

4 anfört i fråga om behofvet af byggnader och anläggningar för den

föreslagna centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,

hemställer utskottet,

s. 259 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

259

att Riksdagen må, till bestridande af kostnader

för byggnader och anläggningar vid landtbruksakademiens

experimentalfält, på extra stat för år 1906 anvisa ett

anslag af 222,500 kronor.

17:o) Med anledning af Kungl. Maj.ds därom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till kostnaderna

för allmänna landtbruksmöten på extra stat för år 1906

anvisa 7,500 kronor.

18:o). Vidare och på grund af Kungl. Maj:ts därom framställda

förslag hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till prisbelöningar vid allmänna

landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner samt

ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster,

å extra stat för år 1906 anvisa 12,500 kronor.

19:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1906 anvisa

såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer

för jordbrukets och näringarnas behof — inom de orter,

där landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig

eller i förening, förbundit sig att upprätta laboratorium

och bekosta ej mindre lokal för detta jämte bostad

eller hyresmedel för kemist och assistent än äfven

aflöningen till desse och laboratorieränaren äfvensom

årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till

inköp af böcker och inventarier för stationens behof —

4,000 kronor för hvarje station, eller tillhopa 32,000

kronor.

20:o) Vidare och på grund af Kungl. Maj:ts därom framställda förslag

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll

af eu för öfre Norrland afsedd lcemisk-växtbiologisk

Ang.

allmänna

landtbruks
möten.

[16.]

Ang.

prisbelöningar

vid allmänna

landtbruksmöten.

[17.]

A ng.

agr ikulturkemiska

stationer.

[18.]

Ang.

kemisk-växtbiologisk

anstalt

inom Norrbottens

län.

[19.]

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

anstalt inom Norrbottens län — under villkor att från

länets landsting och hushållningssällskap eller eljest

bidrag lämnas till anstaltens underhåll med sammanlagdt

minst 6,750 kronor — på extra stat för år 1906

anvisa ett anslag af 11,250 kronor.

a>>9- 21:o) På grund af därom af Kungi. Maj:t gjord framställning hem
•ST?''

ställer utskottet,

[20]

att Riksdagen må på extra stat för år 1906

till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af

10,000 kronor för att med högst 1,000 kronor för

hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,

som af landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, understödjas

med minst samma belopp som statsbidraget och

hvilka anstalter vilja underkasta sig de villkor och

föreskrifter i afseende på analysmetoder och öfriga

förhållanden, som af Kungl. Maj:t fastställas.

Svetts ut- 22:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att såsom bi
sudesförening.

drag till uppehållande af Sveriges utsädes förenings praktiskt-vetenskapKga

[21.] verksamhet på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

I förevarande ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Med anledning af inom Riksdagen väckta motioner beviljade

nästlidna års Riksdag på extra stat för innevarande år ett anslag å

25,000 kronor att under de villkor, Eders Kungl. Maj:t kunde finna

för godt bestämma, utgå såsom bidrag till uppehållande af Sveriges

utsädesförenings praktiskt-vetenskapliga verksamhet. I den skrifvelse,

hvarmed detta beslut anmäldes, anförde Riksdagen, bland annat, att

berörda förening vore väl förtjänt af understöd från det allmännas sida,

och att Riksdagen, beträffande det belopp, som i sådant afseende borde

utgå, ansett, att af föreningen begärdt bidrag af 40,000 kronor borde

densamma beredas. Då emellertid Riksdagen inhämtat, att föreningen

alltsedan år 1894 af Eders Kungl. Maj:t tillagts ett bidrag af 15,000

kronor från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och

landtmannanäringar, och anledning syntes förefinnas till antagande, att

sådant bidrag äfven för den närmaste framtiden komrne att med enahanda

belopp af Eders Kungl. Maj:t beviljas, ansåge Riksdagen icke

s. 261 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

261

erforderligt, att Riksdagen för ändamålet anvisade högre anslag än

25,000 kronor.

Riksdagens i ämnet fattade beslut blef af Eders Kungl. Maj:t godkändt

den 17 juni nästlidna år, och täcktes Eders Kungl. Maj:t den 25

november samma år dels anbefalla statskontoret att efter ingången af

år 1905 till föreningen utanordna berörda anslag, dels ock, med anledning

af särskild framställning, därutöfver bevilja föreningen för innevarande

år ett anslag å 15,000 kronor till främjande af föreningens

praktiskt-vetenskapliga verksamhet. Därjämte stadgade Eders Kungl.

Maj:t vissa särskilda villkor och förbehåll för anslagens åtnjutande.

Nu har ifrågavarande förening gjort underdånig framställning om

aflåtande af nådig proposition till Riksdagen därom, att äfven för år

1906 måtte åt föreningen anvisas ett anslag af 25,000 kronor; och har

därvid anförts, bland annat, att planen för föreningens verksamhet

under år 1906 vore afsedd att i allt väsentligt fortsätta och sammanfalla

med den för år 1905 för Riksdagen förebragta, samt att därför

också uti ett vid ansökningen fogadt förslag till inkomst- och utgiftsstat

för föreningen för år 1906 inga andra förändringar vidtagits i

jämförelse med motsvarande förslag för år 1905, än som betingades af

under tiden vunnen ökning i anslagen från rikets hushållningssällskap

och i samband därmed stående ökade arbeten utanför Svalöf.

Landtbruksstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 14 oktober

nästlidna år tillstyrkt ifrågavarande framställning.

Departementschefen ansåg sig därför böra hemställa om aflåtande

af ifrågavarande framställning under uttalande tillika att, därest densamma

af Riksdagen bifölles, Kungl. Maj:t torde vilja angående villkoren

för anslagets åtnjutande meddela enahanda bestämmelser, som stadgats i

fråga om de till föreningen för innevarande år anvisade anslag och

sålunda, bland annat, föreskrifva, att ett för statens räkning utsedt

ombud, för hvilket kostnaden borde bestridas af föreningen, skulle deltaga

i revisionen af föreningens förvaltning, med skyldighet att om revisionen

afgifva yttrande till jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande

skulle i afseende å sin verksamhet vara underkastad särskild

inspektion från statens sida, hvilken inspektion framdeles, liksom för

innevarande år, borde tillkomma landtbruksstyrelsen.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, såsom bidrag till uppehållande

af Sveriges utsädesförenings praktiskt-vetenskapliga

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

verksamhet, på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag

af 25,000 kronor, att utgå under de villkor,

Kungl. Maj:t kan finna godt bestämma.

elev inköpa- 23:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

skötsel och hemställer utskottet,

mejerihushåll
ning.

^22."] att Paksdagen må, till utbildande af en elev i

boskapsskötsel och mejerihushållning, på extra stat för

år 1906 anvisa 1,000 kronor.

sÄy- . 24:o) Kungl. Mai:t har föreslagit Kiksdagen att,

torf industriens y ^ ^ c_j o i

befrämjande. dels för anställande af en förste och en andre torfingenjör samt två

[23, 24.] torf assistenter, på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 19,000

kronor,

dels ock medgifva, att Kungl. Maj:t måtte, för vidtagande af sådana

åtgärder, som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen af frågan

angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar

befintliga bränsletillgång, under år 1906, i mån af behof, disponera

hvad vid utgången af år 1905 icke blifvit användt af de utaf Riksdagen

till Kungl. Maj d s förfogande för vidtagande af åtgärder i ofvan

angifna syfte på extra stat anvisade anslag å 100,000 kronor för år

1902 samt å 25,000 kronor för år 1905.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Med bifall till Eders Kungl. Maj ds i ämnet gjorda framställning

beviljade Riksdagen nästlidna år, för anställande af en förste och en

andre torfingenjör samt två torfassistenter, på extra stat för år 1905

ett anslag af 25,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att, för

anställande från och med den 1 maj 1904 af en andre torfingenjör och

ytterligare en torfassistent, låta utaf nämnda belopp förskottsvis under

samma år af tillgängliga medel utanordna 6,000 kronor.

Den 22 april nästlidna år bemyndigade Eders Kungl. Maj:t landtbruksstyrelsen

att från och med den 1 därpåföljde maj till slutet af

samma år antaga en andre torfingenjör och ytterligare en torfassistent

samt anvisade till arfvoden äfvensom rese- och traktamentsersättningar

åt dessa tjänstemän tillhopa 6,000 kronor.

Den 25 november 1904 behagade Eders Kungl. Maj:t därefter

fastställa reglemente för statens torfingenjörer äfvensom bemyndiga

landtbruksstyrelsen att för innevarande år antaga dels en förste och

en andre torfingenjör mot åtnjutande af arfvoden, den förre å 3,500

s. 263 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

263

kronor och den senare å 2,500 kronor, dels ock två torfassistenter,

hvardera med arfvode å 2,000 kronor. För bekostande af torftjänstemännens

resor under år . 1905 anvisades samtidigt, för hvardera af torfingenjörerna

2,500 kronor och för hvardera af assistenterna 2,000

kronor. Sammanlagda beloppet af dessa för innevarande år beräknade

arfvoden och ersättningar uppgår alltså till 19,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 7 december nästlidna år har nu landtbruksstyrelsen

redogjort för torftjänstemännens verksamhet under år

1904 samt hemställt om åtgärder för beredande af medel till anställande

under år 1906 af torfingenjörer och torfassistenter till samma antal

och med samma aflöningsförmåner som under innevarande år.

Äfven jag anser det vara af behofvet synnerligen påkalladt, att

jämväl under år 1906 må i statens tjänst finnas anställde torftjänstemän,

i likhet med hvad för innevarande år finnes bestämdt. Vid beräknandet

af härför erforderliga medel anser jag böra tagas i betraktande

å ena sidan att, af skäl, för hvilka jag här ofvan vid behandlingen af

frågan om reglerandet af instruktörernas i boskapsskötsel och mejerihushållning

aflöningsförhållanden närmare redogjort, den torfingenjörerna,

hvilka i fråga om grunderna för reseersättnings utgående likställts med

förenämnda instruktörer, nu tillerkända rätt att vid resor, som de på

uppdrag af landtbruksstyrelsen företaga inom landet i torftekniskt

syfte, uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje

klassen i gällande resereglemente synes böra från och med år 1906 upphöra,

och dylik inrättning för dem därefter alltid beräknas endast efter

fjärde klassen i berörda reglemente, och å andra sidan att, på det icke

härigenom oskälig minskning i deras inkomst af tjänsten skall uppstå,

hvardera torfingenjörens arfvode torde böra något höjas. Jag anser

sålunda, att arfvodena till dem för år 1906 böra beräknas, för förste

torfingenj ören till 4,000 kronor och för andre torfingenj ören till 3,000

kronor. Däremot bör ett belopp af 2,000 kronor blifva tillräckligt för

bekostande af hvardera torfingenj örens resor, därest ersättningen städse

kommer att utgå efter fjärde klassen. Någon ändring af det för torftjänstemännens

anställande erforderliga anslagets slutsumma synes mig

alltså icke behöfva förorsakas af de af mig förordade förändringarna,

utan anser jag ett anslag af 19,000 kronor böra för år 1906 af Riksdagen

äskas för anställande af en förste och en andre torfingenjör

samt två torfassistenter. I

I sammanhang härmed anhåller jag få erinra, hurusom, sedan

Riksdagen på extra stat för år 1902 anvisat till Eders Kungl. Maj:ts

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förfogande ett anslag å 100,000 kronor för vidtagande af sådana åtgärder,

som kunde finnas vara ägnade att främja, lösningen af frågan

angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar

befintliga bränsletillgång, Rikdagen nästlidna år ej mindre för samma

ändamål ytterligare anvisade på extra stat för år 1905 ett anslag å

25,000 kronor, att i mån af behof användas, än äfven medgaf Eders

Kling! Maj:t rätt att under år 1905, likaledes i mån af behof, för

enahanda ändamål disponera hvad vid utgången af år 1904 icke blifvit

användt af nämnda anslag å 100,000 kronor. Enligt hvad jag meddelade

till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904, hade vid slutet af år 1903

af sistberörda anslag disponerats omkring 93,500 kronor, hvadan då

återstått ett belopp af ungefär 6,500 kronor. Häraf hafva under år 1904

icke andra dispositioner ägt rum, än att Eders Kungl. Maj:t anvisat

dels ett belopp af 3,000 kronor till fortsättande af försöken med bränntorfberedning

vid Koskivara i Norrbottens län och dels 352 kronor till

ersättande af kostnader, som landtbruksstyrelsen fått Addkännas för

försök med torfeldning.

Förutseende att de anslagsmedel, som för ofvanberörda ändamål

under innevarande år stå till Eders Kungl. Maj:ts förfogande, eller

ungefär 28,150 kronor, måhända icke komma att under året tagas i anspråk

till hela sitt belopp, anser jag, att, i enlighet med hvad landtbruksstyrelsen

hemställt uti särskild underdånig skrifvelse den 7 december

nästlidna år, framställning bör hos Riksdagen göras om medgifvande

för Eders Kungl. Maj:t att under år 1906 för samma ändamål disponera

möjligen blifvande öfverskott å berörda anslag."

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, dels för anställande af en

förste och en andre torfingenjör samt två torfassistenter,

på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag

af 19,000 kronor,

dels ock medgifva, att Kungl. Maj:t må, för

vidtagande af sådana åtgärder, som kunna finnas vara

ägnade att främja lösningen af frågan angående

lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar

befintliga bränsletillgång, under år 1906, i

mån af behof, disponera hvad vid utgången af år

1905 icke blifvit användt af de utaf Riksdagen till

Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande af åtgärder i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

2 65

ofvan angifna syfte på extra stat anvisade anslag å

100,000 kronor för år 1902 samt å 2 5,000 kronor

för år 1905.

25:o) Kung]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd åt

svenska mosskultur förening en på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag

af 20,000 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Svenska mosskulturföreningen, hvilken år 1888 antog detta namn

i sammanhang med att föreningens verksamhet utsträcktes att omfatta

hela landet, har från och med år 1890 åtnjutit statsanslag, h vil ka, af

Riksdagen årligen anvisats å extra stat samt från och med år 1898

utgått med 15,000 kronor om året.

Nu har föreningen i underdånighet anhållit, att Eders Kungl.

Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om beviljande åt föreningen

för år 1906 af ett till 20,000 kronor förhöjdt anslagsbelopp, för att

sätta föreningen i stånd att utvidga sin verksamhet genom att 1) på

försöksfältet vid Flahult anställa en särskild inspektor för fältets skötsel

och till ledare för besökande, 2) anordna kostnadsfria kurser i mosskultur

vid Flahult och i Jönköping för länsagronomer och jordbrukskonsulenter,

elever vid landtbruksinstitut och lantbruksskolor samt i

öfrigt yngre intresserade jordbrukare, B) anlägga och underhålla ett

större antal demonstrationsfält i landets olika provinser, 4) låta hålla

populära föredragsserier i mosskultur och torfindustri på flera ställen i

minst ett par län årligen, 5) genom sin kulturingenjör lämna kostnadsfria

råd och upplysningar åt ett större antal småbrukare inom olika

län samt 6) i större utsträckning efter en mycket låg taxa tillhandagå

mossodlare och torffabrikanter med analyser och utföra viktigare vetenskapliga

och tekniska undersökningar öfver torfjordens beskaffenhet,

egenskaper och användning. Till stöd för denna ansökning har föreningen

anfört följande.

Då föreningen sedan år 1898 åtnjutit ett årligt statsunderstöd af

15,000 kronor, hade detta haft till följd, att dess arbeten kunnat ske i

tämligen stor skala. Yegetationsförsöken hade sålunda kunnat utvidgas

från 749 jordparceller och kärl till 1,058 år 1904.

Genom dessa med största möjliga noggrannhet på vetenskaplig

basis utförda försök hade en hel del frågor rörande mossmarkens behandling

och kulturväxternas gödsling m. m. blifvit besvarade. Med

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 34

Ang.

svenska moss•

kulturföreningen.

[25.]

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hvarje år hade också betydelsen, af dessa grundläggande arbeten blifvit

mer och mer erkänd. På föreningens eget större försöksfält vid Flahult

hade försöken oafbrutet fortgått efter den en gång uppgjorda planen.

Såsom en naturlig följd af utvecklingen hade äfven den odlade arealen

måst ökas, i det att densamma, som år 1897 uppgått till 29,9 hektar,

år 1904 utgjorde 34,:’» hektar. Till följd häraf hade det emellertid visat

sig mer och mer nödvändigt att, för att fortfarande sköta försöken

och jordbruket i sin helhet därstädes fullt rationellt samt, utan hinder

för de ordinarie arbetena, lämna behöflig^ upplysningar åt de talrika

besökande, anställa en särskild inspektor, som skulle hafva sin ständiga

bostad vid Flahult. Det vore föreningens afsikt att till ett kommande

år förverkliga denna plan, hvilken dock komme att öka de dittills

varande utgifterna. Då försöksfältet ganska ofta hemsökts af froster

till följd af den intill liggande, till Granarps komministersboställe

hörande oodlade hvitmossen, hade enligt föreningens beslut år 1899

häraf inköpts 42,9 5 hektar. Utdikning till frostländighetens minskande

hade blifvit därå verkställd, hvarjämte afsikten vore att delvis uppodla

mossen. Under flera års tid hade frågan om skogsodlingsförsök på

sämre förmultnade mossar legat föreningen varmt om hjärtat. Sedan

ofvannärnnda Granarps mosse blifvit föreningens egendom, hade på

ordinarie årsmöte 1901 beslutats, att försök i denna riktning därstädes

skulle verkställas, sedan mossen blifvit behörigen utdikad. Till följd

häraf hade förslag blifvit uppgjordt och gilladt att på sammanlagdt

6,44 hektar på olika djup mossjord pröfva, huruvida skogsodling kunde

lyckas och blifva ekonomiskt lönande. Försöken skulle utföras dels

med plantering, dels med sådd af några olika trädslag, hvilka kunde

hafva utsikt att lyckas på denna jord. Dessutom skulle äfven på eu

mindre del göras försök med starkare afdikning, hvilket försök redan

påbörjats, så att första sådden skulle äga rum hösten 1904. Liksom

vid flera mossförsöksanstalter i utlandet på sista tiden börjat anordnas

kurser i mosskultur, hvilka årligen hölles under några dagars tid samt

vore förenade med demonstrationer, vore föreningen äfven betänkt att

gå i författning om dylika kursers hållande. Kurserna, som särskild!

skulle vara afsedda för länsagronomer och jordbrukskonsulenter, elever

vid landtbruksinstitut och landtbruksskolor samt yngre intresserade

jordbrukare, skulle bestå i föredrag af föreningens tjänstemän i mosskulturens

olika grenar, demonstrationer vid Flahult, på föreningens

museum och i försöksgården i Jönköping samt möjligen utflykter till

några välskötta mossegendomar. Kurserna skulle räcka omkring en

veckas tid på sommaren samt vara afgiftsfria. Föreningen hade äfven

s. 267 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

267

på sin bekostnad inom landets olika delar utfört fältförsök hos enskilda

personer på olika slags torfjord för att dels öka intresset för denna

slags odling, dels äfven lämna enskilda råd. Dessa fält hade år 1897

omfattat en areal af 10,o 5 hektar, under det att år 1903 funnits 46

fält om sammanlagdt 16, l hektar. Dessutom hade föreningen nästlidna

år börjat anlägga förevisningsfält i landets samtliga provinser för att

för den mossodlande allmänheten visa några af de praktiska resultat,

till Indika föreningen genom sina arbeten kommit. På hvarje fält

skulle således anordnas dels ett mindre gödslingsförsök och dessutom

rutor med olika kulturväxter i eu ordnad cirkulation och af hvarje

sort de varieteter, som visat sig lämpligast. Fälten skulle anordnas

så, att de lätt uppmärksammades af förbifarande, och förses med belysande

skyltar, hvarjämte vid den årligen återkommande inspektionen

af en föreningens tjänsteman demonstrerande föredrag skulle komma

att hållas på platsen. För dessa fält hade eu särskild försöksassistent

måst anställas, men då detta fordrade dryga resekostnader och ökade

utgifter, samt äfven troligen extra arbetskrafter måste anlitas, kunde

föreningen ej med nuvarande medel fortsätta på denna nu inslagna

väg, utan att det förut erhållna understödet ökades. Föreningen hade

år 1904 börjat i olika provinser låta hålla föredrag i mosskultur och

förfin dust, rf belysta med profver och ljusbilder, hvarjämte till åhörarne

smärre på föreningens uppdrag författade populära skrifter i dessa

ämnen kostnadsfritt utdelats. Dessa föredrag hade visat sig utöfva en

synnerligen väckande inverkan på den mossodlande befolkningen, såsom

bevis hvarför kunde anföras, att de under vintern 1903—1904 inom

Älfsborgs län hållna föredragen i regeln varit besökta af 200—-300

personel’, hufvudsakligen mindre jordbrukare. Dessa föredragsserier skulle

fortgå och borde ytterligare utvidgas, så att hvarje år åtminstone två

län finge åtnjuta fördelen däraf. Den af föreningen anställde kulturingenjören

hade, jämte de ordinarie efter rekvisition utförda resorna,

under de två senaste åren hvarje år under 10 förrättningsdagar på

föreningens bekostnad lämnat kostnadsfria råd och upplysningar åt

småbrukare inom ett visst län, hvarjämte i samband därmed behöfliga

jordanalyser på föreningens laboratorium afgiftsfritt utförts, och hade

därigenom dessa småbrukare mer kommit i åtnjutande af de fördelar,

föreningen erbjöde mossodlare. Äfven sådana kostnadsfria resor borde,

om medel därtill erhölles, i större skala utföras. Allt sedan sin första

tillvaro hade föreningen låtit genom öfverenskommelse med Jönköpings

kemiska station utföra kemiska analyser af mossjord, torfströ och dylikt,

men i och med föreningens utveckling hade det visat sig mer och mer

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

nödvändigt att hafva ett speciallaboratorium, hvarför föreningen år

1902 beslutat anordna ett dylikt. Då det ej varit möjligt att kunna

få hyra därtill passande lokaler och föreningen af enskild person erhållit

lämplig tomt samt medel till en fond för inredning af laboratorium,

hade beslutats att på tomten uppföra en byggnad, som skulle

inrymma botaniskt och kemiskt laboratorium, arbetsrum för öfriga

tjänstemän samt rum för samlingar, och hade föreningens tjänstemän

kunnat den 1 oktober 1903 där börja sin verksamhet. För att kunna

lämna några säkra råd rörande mossarnes odlingsvärde, lämpligaste

kalkning och gödsling samt deras användning för industriella ändamål,

till torfströ- eller bränntorfberedning, vore det nödvändigt att förut

verkställa en kemisk analys af jorden. För att sätta mossägaren i

stånd att i möjligast stor utsträckning kunna begagna sig af föreningens

medverkan till erhållande af dylik analys hade föreningen fastställt en

ytterst låg taxa, nämligen för en fullständig jordanalys 3 kronor, för

bränntorf, enkel analys 75 öre och fullständig bränslevärdebestämning 4

kronor, och för torfströ 75 öre. Föreningen kunde emellertid ej i

längden bedrifva laboratorieverksamheten i denna utsträckning, om ej

det dittills beviljade understödet ökades.

På grund af nådig remiss har landtbruksstyrelsen den 1 september

1904 häröfver afgifvit underdånigt utlåtande och däruti anfört,

att den utvidgning af mosskulturföreningens verksamhet, för hvilken

föreningen nu begärt ökning af statsanslaget och som delvis redan satts

i verket, rätteligen syntes böra anses såsom ett fullständigande af

föreningens hittills varande uppgift och verksamhet samt därför äfven

vara förtjänt att af staten understödjas. Landtbruksstyrelsen, som från

föreningen införskaffat ett med styrelsens utlåtande öfverlämnadt förslagtill

inkomst- och utgiftsstat för föreningen för år 1906, hade af detta

förslag inhämtat, bland annat, att med ökningen af statsanslaget endast

afsetts att fylla verkligt sakliga behof, och hade styrelsen därför ej

heller något att mot förslaget erinra. På grund af hvad sålunda anförts,

har landtbruksstyrelsen tillstyrkt föreningens framställning.

Hvad i detta ärende af svenska mosskulturföreningen och landtbruksstyrelsen

anförts, synes mig ådagalägga behöfligketen af ökadt statsanslag

till föreningen. Då föreningen, efter en längre tids såväl vetenskaplig

som praktisk verksamhet, nu står i begrepp att i vidsträcktare

mån och på flera sätt, än hittills kunnat ske, göra sina rön och erfarenheter

på mosskulturens betydelsefulla område lätt tillgängliga för

den jordbrukande allmänheten inom landet, bör detta, enligt min åsikt,

s. 269 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

269

vara ett ändamål, hvartill statens medverkan med fog måste anses

påkallad. De olika sätt, hvarpå med anlitande af det begärda statsanslaget

detta närmande till allmänheten enligt föreningens förslag

skulle äga rum, synas mig samtliga synnerligen ändamålsenliga och välbetänkta.

Anställandet af en inspektor vid Flahult med särskildt åliggande

att förevisa därvarande anläggningar och arbeten för de stora

skaror af jordbrukare, som besöka stället, bland annat vid de med

statsmedel understödda studieresorna för mindre jordbrukare, och likaledes

anordnandet af kostnadsfria kurser i mosskultur vid Flahult och

i Jönköping synas mig vara ägnade att för dem, som äro i tillfälle att

själfva förflytta sig till hufvudsätet för föreningens verksamhet, kraftigt

befrämja ett godt resultat af studierna och iakttagelserna därstädes.»

Och för dem, som stanna i sina hemorter, böra föreningens bemödanden

att där uppsöka dem och lifva deras intresse och arbetslust samt höja

deras insikter genom att visa dem demonstrationsfält, bjuda dem populära

föredragsserier samt låta sin kulturingenjör lämna kostnadsfria råd

och upplysningar vara synnerligen välkomna och gagneliga. För alla,

som hafva med mossars användning att göra, bör tillfället till erhållande

af erforderliga analyser mot en billig afgift vara af stor betydelse.

Jag anser mig i detta sammanhang böra framhålla, att den omständigheten,

att staten själf har i sin tjänst anställde torftjänstemän, hvilkas

antal genom Riksdagens beslut nästlidna år ökades till fyra, icke i

någon mån utesluter behofvet eller önskvärdheten af den nu ifrågasatta

utvidgningen af mosskulturföreningens verksamhet. Därjämte

tillåter jag mig erinra, att det stöd, som af staten plägat lämnas en

annan hela landet omfattande förening med praktiskt-vetenskapligt

syfte till jordbrukets fromma, nämligen Sveriges utsädesförening, blifvit

för innevarande år på ett synnerligen kraftigt sätt ökadt.»

Då departementschefen ej heller funnit anledning till erinran,

mot den ifrågasatta anslagshöjningens belopp, hemställde departementschefen

alltså om aflåtande af förevarande framställning.

Angående villkoren för anslagets åtnjutande ansåg departementschefen

att, på sätt landtbruksstyrelsen hemställt, enahanda bestämmelser,

som stadgats i fråga om det till föreningen för innevarande år

beviljade anslag, borde meddelas och sålunda, bland annat, borde föreskrifvas,

att ett för statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden

borde bestridas af föreningen, skulle deltaga i revisionen af föreningens

förvaltning, med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till

jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande skulle i afseende

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

åtgärder för

höjande af det

mindre jordbruket.

[26.]

å sin verksamhet vara underkastad särskild inspektion från statens

sida, hvilken inspektion framdeles, liksom för innevarande år, borde

tillkomma landtbruksstyrelsen.

Då departementschefen ej heller mot den ifrågasatta anslagshöjningens

belopp funnit anledning till erinran, hemställde departementschefen

alltså om aflåtande af den förevarande framställningen.

Utskottet, som emot Kungi. Maj:ts föreliggande förslag icke halt

något att erinra, hemställer,

att Riksdagen må till understöd åt svenska

mosskulturföreningen på extra stat för år 1906 anvisa

ett anslag af 20;000 kronor.

26:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att. såsom bidrag

till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, på extra stat för år

1906 anvisa ett anslag af 85,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

På grund af utaf Eders Kungl. Maj:t gjord framställning beviljade

1901 års Riksdag såsom bidrag till åtgärder i enlighet med vissa af

Eders Kungl. Maj:t föreslagna hufvudgrunder för höjande af det mindre

jordbruket på extra stat för år 1902 ett anslag af 25,000 kronor. De

åtgärder, som härvid afsågos, voro premiering af mindre jordbruk och

studieresor för mindre jordbrukare.

Samma belopp blef af 1902 års Riksdag för enahanda ändamål

på extra stat för år 1903 beviljadt.

Hos 1903 års Riksdag gjorde Eders Kungl. Maj:t framställning

om anvisande för år 1904 af ett till 50,000 kronor förhöj dt anslag till

åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, och åsyftades därmed

att möjliggöra vissa tillägg till de dittills vidtagna åtgärderna, innefattande

utdelande vid premieringarna af — förutom penningpris — s. k.

premielån äfvensom understöd till kontrollföreningar. Eders Kungl.

Maj:ts berörda framställning vann äfven Riksdagens bifall.

Efter landtbruksstyrelsens hörande behagade Eders Kungl. Maj:t

den 30 oktober 1903 utfärda det fortfarande gällande reglementet formed

statsmedel understödda åtgärder till höjande af det mindre jordbruket

samt kungörelse angående statsanslag till dylika åtgärder.

s. 271 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

271

Det lifligt intresse, hvarmed hushållningssällskapen omfattade

dessa åtgärder och, hvart och ett inom sitt område, sökte göra dem i

största möjliga utsträckning fruktbringande, föranledde Eders Kungl.

Maj:t att föreslå nästlidna års Riksdag att för år 1905 ytterligare höja

det för här ifrågavarande ändamål utgående anslaget med 20,000 kronor

eller till 70,000 kronor. Riksdagen, som ansåg de ändamål, för Indika

ifrågavarande anslag vore afsedt, nämligen penningpris och premielån

vid premieringarna samt bidrag till studieresor äfvensom understöd till

kontrollföreningarna vara väl ägnade att främja det mindre jordbrukets

utveckling och sålunda befordra ett viktigt statsintresse, biträdde

Eders Kungl. Maj:ts förslag och anvisade såsom bidrag till åtgärder

för höjande af det mindre jordbruket på extra stat för år 1905 ett

anslag af 70,000 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 12 december 1904 har nu landtbruksstyrelsen

hemställt om beredande af medel för ändamålet jämväl

för år 1906. Landtbruksstyrelsen har därvid erinrat, hurusom det enligt

18 § af förberörda nådiga reglemente den 30 oktober 1903 ålåge

hushållningssällskapens förvaltningsutskott att före december månad

hvarje år till landtbruksstyrelsen insända fullständiga berättelser enligt

af landtbruksstyrelsen fastställ dt formulär öfver de under året verkställda

premieringar och med anledning af förut beviljade premielån

vidtagna åtgärder, öfver utdelade understöd åt kontrollföreningar samt

angående studieresor.

Till följd af sagda stadgande hade från samtliga hushållningssällskapen,

med undantag af Norrbottens läns, till landtbruksstyrelsen

inkommit berättelser öfver åtgärderna till höjande af det mindre

jordbruket inom sällskapens områden under nästlidna år, livarjämte

från Norrbottens läns hushållningssällskap styrelsen mottagit infordradt

meddelande i ämnet.

Af de styrelsen sålunda tillhandakomna uppgifterna framginge,

att af de utaf Eders Kungl. Maj:t för år 1904 sällskapen tilldelade anslag,

tillhopa 49,400 kronor, blifvit tagna i anspråk följande belopp:

till penningpris vid premieringar åt 634 pristagare kronor 22,972: —

,, 131 premielån 1...................................... •, 5,512: so

,, 29 kontrollföreningar .............................................. •• 4,200:

., studieresor ........................................................... » 14,904: 5

tillhopa kronor 47,589: 15

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

eller i rundt tal 47,600 kronor, hvadan af det för samma ändamål på

extra stat för nästlidna år anvisade anslaget, 50,000 kronor, skulle

återstå omkring 2,400 kronor.

Hushållningssällskapens kostnader för nu ifrågavarande ändamål

under nämnda år hade, oberäknad! vissa utgifter inom Norrbottens

län, utgjort:

för premieringar ............................................................... kronor 24,596: 2 2

,, premielån ....................................................................... ,, 1,203: so

,, kontrollföreningar ......................................................... ,, 12,541: 05

., studieresor....................................................................... ,, 28,369:12

tillhopa kronor 66,709: 8 9.

Af det sagda framginge, hvilket stort intresse hushållningssällskapen

visat för ifrågavarande angelägenhet, hvartill samtliga hushållningssällskapen

numera bidraga och åtnjöte statsunderstöd, därvid

särskild! borde framhållas, att i de med statsmedel understödda premieringarna

deltoge samtliga hushållningssällskap, med undantag af Kalmar

läns norra, Västmanlands och Västerbottens läns, och att till studieresor

lämnades understöd åt likaledes samtliga hushållningssällskap

förutom Kristianstads och Malmöhus läns, hvilka utan anlitande af statsmedel

bekostade dylika resor.

Då de för nästlidna år tillgängliga statsmedlen visat sig för

ändamålet tillräckliga, ansåge sig landtbruksstyrelsen för sin del sakna

anledning att ifrågasätta utverkande af Riksdagen af högre belopp för

år 1906 än det, som för innevarande år beviljats, eller 70,000 kronor,

hvarmed syntes kunna tillgodoses de växande anspråk af understöd för

ändamålet, som vore att motse.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen

om anvisande för är 1906 af ett belopp af 70,000 kronor för

här ifrågavarande ändamål.

Af hvad landtbruksstyrelsen här anfört såväl angående hushållningssällskapens

tillslutning till här omordade åtgärder till det mindre

jordbrukets främjande som den utsträckning, hvarmed de af egna medel

bidraga till dessa åtgärders genomförande inom sina respektive verksamhetsområden,

finner jag en glädjande bekräftelse på, att det nu rundt

om i vårt land pågår ett lifligt arbete att lyfta och förbättra hushållningen

i de öfverallt spridda småbrukarhem, hvilkas inlägg i det gemen
-

s. 273 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

273

samma arbetet på böjandet af det svenska jordbrukets afkastning,sförmåga

säkerligen med hvarje år skall komma att visa sig vara af allt

större och mer djupt ingripande betydelse. Då statsmakternas kraftiga

bistånd och stöd torde få anses som ett oeftergilligt villkor för att detta

arbete skall krönas med den framgång, hvartill det äger de bästa förutsättningar,

synes det äfven mig, att medel jämväl för år 1906 böra

finnas för ofvan angifna ändamål tillgängliga.

Innan jag öfvergå!’ till ett närmare angifvande af det belopp,

jag härför anser vara af beliofvet påkalladt, tillåter jag mig att för

Eders Kungl. Maj:t anmäla ytterligare en af landtbruksstyrelsen den 9

sistlidne november gjord, till den ofvan anförda på det närmaste sig

anslutande framställning, i hvilken landtbruksstyrelsen hemställer om

åtgärders vidtagande för spridande af yrkeskunskap bland innehafvare

af smärre jordbruk. I denna sin framställning har landtbruksstyrelsen

till en början framhållit, hurusom vissa hushållningssällskap vid sidan

af de kraftiga åtgärder för höjandet af det mindre jordbruket, hvilka

under senare åren med understöd af statsmedel vidtagits, sökt att genom

kringresande undervisare, anordnande af undervisningskurser eller på

annat sätt bereda mindre jordbrukare tillfälle att erhålla råd och anvisningar

i olika grenar af deras hushållning. Ytterligare åtgärder i

förevarande afseende vore emellertid af beliofvet påkallade, för att det

mindre jordbruket skulle nå den utveckling, som önskligt vore; och

syntes det landtbruksstyrelsen, att det, som härvid läge närmast att från

statens sida för sagda ändamål vidtaga, borde afse beredande af undervisning

åt de mindre jordbrukare inom landet efter eu ordnad och

sammanhängande plan. Den början, som blifvit gjord genom hushållningssällskapens

ofvanberörda åtgöranden, hänvisade på beliofvet i förevarande

afseende, men äfven därpå att, innan staten öfvertagit ledningen

af sagda åtgärder, dessa icke kunde erhålla den omfattning och

planmässighet, omständigheterna påkallade.

Den lägre landtbruksundervisningen meddelades för närvarande

dels vid landtmannaskolor, dels ock vid landtbruksskolor, båda understödda

med statsmedel. De förra afsåge att meddela lägre, hufvudsakligen

teoretisk landtbruksundervisning åt unge män, som redan inhämtat

praktisk färdighet i landtbruksarbeten, men ville förskaffa sig teoretiska

insikter i jordbruk, husdjursskötsel m. m. för att kunna med större

framgång själfständigt sköta mindre egendomar. Undervisningen vid

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. . " 35

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

dessa skolor påginge under vinterhalfåret och vore efter landtbruksstyrelsens

åsikt väl ägnad att fylla den med densamma förenade uppgift.

Därest landtmannaskolorna emellertid skulle kunna motsvara sitt ändamål,

kunde ej utan olägenhet inskränkning ske uti den tid, som nu

vore anslagen för undervisningen eller 20 veckor. Till följd af sistberörda

omständighet lämpade sig emellertid skolorna ej för sådana personer,

Indika redan innehade mindre jordbruk och hvilkas ekonomi ej

tilläte dem att ägna mer än en jämförelsevis mycket kort tid till inhämtande

af kunskaper i yrket.

Hvad åter beträffade landtbruksskolorna, så vore dessa i första

rummet afsedda för utbildandet af arbetsförmän, och vore vid alla,

med undantag af de tre nordligaste, kurserna tvååriga samt lämpade

sig tydligen ej för de mindre jordbrukare.

Därest möjlighet skulle förefinnas, att undervisning i landtbruk

skulle komma de mindre jordbrukarne i större omfattning till godo,

borde staten, med anslutning till hvad hushållningssällskapen i sådant

afseende redan åtgjort, vidtaga de ytterligare åtgärder, som förhållandena

i förevarande afseende kunde påkalla.

Innan landtbrnksstyrelsen afgåfve förslag i sådant syfte, ansåge

sig styrelsen böra lämna en kortare redogörelse för hvad inom de särskilda

hushållningssällskapens områden blifvit för nu ifrågavarande

ändamål utför dt.

Inom Blekinge län hade sist.lidne vinter anordnats 4 s. k. ambulatoriska

landtmannakurser, som förlagts till olika platser inom länet.

Kurserna, hvilka bestått i föredrag och lektioner, hade haft till ändamål

att i populär form meddela den jordbrukande allmänheten kunskap

om grunderna för det nutida jordbrukets skötsel och i synnerhet huru

ett vinstgifvande småbruk skulle skötas. Hvarje kurs hade räckt 5 å 6

dagar, och hade hvarje afton hållits föredrag kl. 5—7, samt meddelats

undervisning i enkel landtbruksbokföring kl. 7—9. Kurserna

hade ledts af länets jordbrukskonsulent och omfattats med mycket intresse

af befolkningen, h vilket framginge där af, att de bevistats af

30 till 150 personer hvarje afton.

I Kristianstads län hade förliden vinter hållits 3 kurser för mindre

jordbrukare på olika platser. Kurserna hade räckt 6 dagar, och hade

deltagarne samlats hvarje dag kl. 1, då föredrag hållits, hvarpå följt

diskussion, under hvilken deltagarne i kursen haft tillfälle att framställa

frågor och få dem besvarade. Föredragen hade behandlat, förutom

jordbruk och husdjursskötsel, frågan om föreningar mellan landt
-

s. 275 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JV.-o 10.

275

brukare och dylika föreningars verksamhet. Intresset för dessa kurser

hade varit synnerligen lifligt, så att 60 till 200 personer infunnit sig

för åhörande af föredragen.

Inom Malmöhus län hade under februari månad nästlidna år

hållits en föreläsningskurs för mindre jordbrukare vid Hvilans folkhögskola

och landtmannaskola under en tid af 14 dagar. I kursen

hade deltagit 21 personer, det högsta antal lokalen kunde rymma.

Samtliga vore brukare af mindre hemmansdelar och af en ålder mellan

22 och 46 år. Undervisningen hade bestridts af skolans föreståndare

och jordbrukslärare samt omfattat den för den mindre jordbrukaren

viktigaste delen af jordbruks- och husdjursläran. Deltagare hade

äfvenledes fått genomgå en kurs i enkel landtbruksbokföring. De egentliga

lektionstimmarnas antal hade utgjort omkring 60, men dessutom

hade deltagarne lämnats tillfälle att under några timmar få till lärarne

framställa frågor, hvilka af dem besvarats.

I Skaraborgs län hade på grund af hushållningssällskapets beslut

under februari månad nästlidna år utaf styrelsen för landtmannaskolan

i Skara en föreläsningskurs därstädes anordnats för mindre jordbrukare.

I kursen hade blott de, som brukade jord, ägt att deltaga, och hade

deltagarnes antal utgjort 25. Hvarje dag hade hållits 6 ordinarie

föreläsningar, hvarjämte deltagarne om aftnarne fått framställa spörsmål

till lärarne. Föreläsningar hade hållits af föreståndaren för landtmannaskolan,

föreståndaren för veterinärinrättningen i Skara, assistenten vid

kemiska stationen därstädes m. fl. Föreläsningarna hade omfattat husdjursskötsel,

den naturliga gödselns tillvaratagande, åkerjordens afdikning

och gödsling, ogräsens bekämpande, åkerjordens mekaniska behandling,

rotfruktsodling, enkla räkenskapers förande, frökännedom samt

mossars tillgodogörande för olika ändamål.

I Örebro län hade hushållningssällskapets förvaltningsutskott beslutat

att vid länets landtmannaskola vid Käfvesta under oktober in [in ad

1904 anordna en 14 dagars kurs för mindre jordbrukare under ledning

af skolans föreståndare samt att föreslå sällskapet att anvisa medel för

anordnande årligen af liknande kurser. Undervisningsämnena skulle

vara gödsellära, jordbrukslära, kreatursskötsel och mjölkhushållning i

hemmen samt bokföring. Innehafvare af odlad jord, ej öfverstigande

20 hektar, skulle erhålla fri undervisning, hvaremot öfriga deltagare

skulle erlägga 5 kronor såsom afgift för hel kurs.

I Södermanlands län hade under februari och mars månader nästlidna

år försöksvis anordnats föreläsningar för mindre jordbrukare, därvid

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

6 personer på 18 olika platser inom länet hållit tillsammans 18 föreläsningar

i ämnen rörande jordbruk och husdjursskötsel. Ahörarne hade i

medeltal utgjort 40 personer, och hade intresset därvid varit lifligt.

Särskildt förtjänade framhållas, att äfven vid dessa föreläsningar åhörarne

lämnats tillfälle att efter föredragens slut få framställda frågor besvarade.

Inom Kopparbergs län hade hushållningssällskapet för tillgodoseende

af jordbruksbefolkningens inom länet behof af undervisning i

ämnen, tillhörande dess yrke, ställt till sitt förvaltningsutskotts disposition

ett förslagsanslag af 2,000 kronor, och hade förvaltningsutskottet

på grund häraf beslutat anordna under nästlidna år undervisningskurser

på olika orter inom länet, nämligen 2 under våren och 2 under

hösten. Hvardera kursen skulle pågå under 3 veckor och undervisningen

omfatta det allmännaste af jordbruks- och gödsellära, växtkultur,

husdjursskötsel samt mjölkhushållning med särskild tillämpning å ortens

förhållanden, hvarjämte skulle anordnas praktisk undervisning uti mjölkhandtering

och smörberedning. Undervisningen i husdjursskötsel och

mjölkhushållning skulle äfven vara tillgänglig för kvinnor och den

praktiska mejerikursen hufvudsakligen vara afsedd för dem. Från 11

af de distrikt, hvaruti hushållningssällskapets område vore uppdeladt.

hade inkommit ansökningar om hållande af dylika kurser inom distrikten,

och hade enligt förvaltningsutskottets beslut 5 dylika kurser hållits.

Beträffande kurserna ha,de meddelats, att undervisningen hufvudsakligen

skett genom föredrag i de olika ämnen, som kurserna omfattade, hvilka

föredrag hållits från kl. 3 till kl. 7 e. m., hvarefter under tiden

mellan kl. 7 och kl. 8 anordnats diskussioner om olika frågor, såsom

om bildande af inköps- och tjurföreningar m. in. Antalet deltagare i

kurserna hade exempelvis varit i Gagnef 201, häraf 101 män och 100

kvinnor, och i Mora 81, däraf 73 män och 8 kvinnor. Då det emellertid

visat sig svårt för jordbrukare att vara borta från sina vanliga göromål

under så lång tid i följd som 3 veckor, hade förslag väckts om

förkortande af kurserna till 2 veckor, då kurserna kunde hållas inom

flera delar af länet och oftare återkomma till hvarje ort.

Inom Gäfleborgs län hade hållits landtmannakurser inom områdena

för de hushållsgillen, hvilka anslagit erforderliga medel till läroböcker för

deltagare i kurserna. Dessa kurser hade afsett att på tid, som ej vore

upptagen af jordbruksarbete, bibringa deltagarne någon kunskap i landthushållningens

allmänna grunder, och kurserna hade fortgått under

oktober—maj månader samt bestått i 20 lektioner, en hvar med 2

timmars undervisning. Vid bestämmandet af dagar och timmar för

lektionerna hade iakttagits, att lördagen, så vidt möjligt, användes för

s. 277 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

277

lektionerna, äfvensom att dessa helst blefve förlagda till eftermiddagarna.

Kurserna hade ursprungligen varit afsedda endast för manlig ungdom,

men under sista åren hade äfven anordnats undervisningskurser för

allmogekvinnor, Indika kurser omfattat en hvar blott 10 lektioner och

afsett att meddela undervisning i ladugårdsskötsel och mejerihandtering.

Landtman n a kurser!) a hade i synnerhet i början omfattats med lifligt

intresse, hvilket särskildt framträdt, där det lyckats att erhålla framstående

undervisare till ledare af kurserna, vid hvilka tillfällen det

händt, att deltagarnes antal öfverstigit 50. Kurserna hade afslutats

med offentlig examen.

Inom Norrbottens län hade under november månad 1903 i Boden

vid därvarande landtmannaskola anordnats en s. k. landtmannavecka

med 5 å 6 timmars föreläsningar dagligen uti lämpliga delar af jordbruks-

och husdjursläran samt därmed sammanhängande ämnen. Om

aftnarne hade hållits diskussionsmöten öfver de ämnen, som utgjort föremål

för dagens föreläsningar. Vid undervisningen hade biträdt personer,

anställda vid Bodens landtmannaskola och Åminne landtbruksskola, samt

agronomerna vid kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, och både i

densamma deltagit 126 personer. Då det visat sig, att en dylik sammanhängande

undervisningskurs för äldre landtbrukare omfattats med stort

intresse, och att den väl lämpade sig att meddela den äldre landtbefolkningen,

som ej kommit i åtnjutande af den vanliga landtmannaundervisningen,

behöfliga insikter uti landthushållningens hufvudgrunder,

hade förvaltningsutskottet beslutat att under denna vinter jämte den

landtmannavecka, som kunde komma att anordnas vid Bodens landtmannaskola,

anordna en liknande undervisningskurs i Öjebyn, afsedd

för hemmansägare och småbrukare i Pite socken.

Såsom af den sålunda lämnade redogörelsen framginge — fortsätter

landtbruksstyrelsen — hade hushållningssällskapen under den sista tiden

på flera olika sätt genom direkt undervisning sökt bereda de mindre jordbrukarne

kunskaper i sitt yrke, nämligen dels genom s. k. fasta kurser vid

landtmannaskolor under 2 å 3 veckor, dels genom s. k. ambulatoriska

kurser under vanligen 5 till 6 dagar, men äfven, såsom i Kopparbergs län,

ända till 3 veckor med undervisning hvarje eftermiddag, dels, såsom inom

Gäfleborgs län, genom under hela vintern, då undervisningen förlagts till

viss dag i veckan, utsträckta kurser uti bygderna, dels, såsom i Norrbottens

län, under s. k. landtmannaveckor, dels ock genom enstaka föreläsningar

i socknarna uti till jordbruk eller husdjursskötsel hörande ämnen.

Häraf framginge, att en genomgående skillnad mellan samtliga

ifrågavarande undervisningskurser gjorde sig gällande med hänsyn till

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den omständigheten, huruvida kurserna hade ett begränsadt antal särskilt

antagna elever, eller om de vore uteslutande afsedda för allmänheten,

därvid i senare fallet icke borde förbises, att till undervisningen

vid kurser med särskild! antagna elever äfven allmänheten kunde under

vissa villkor hafva tillträde.

Hvad först nyssberörda kurser med särskild! antagna elever beträffade,

förlädes dessa med största fördel till landtmannaskolorna, som

hade att erbjuda såväl lärarkrafter som lämplig undervisningsmateriel!

Vid dessa skolor fortginge undervisningen från den 1 november det ena

året till den 1 maj det andra året, och i de trakter af landet, där

rotfruktsodling ej upptoge den mindre jordbrukarens tid under oktober

månad, syntes särskild! denna månad väl lämpad för hållande vid landtmannaskolorna

af nu ifrågavarande undervisningskurser. Landtmannaskolorna

hade då tillfälle att mottaga och bereda utrymme åt deltagarne

i kurserna, och skolornas lärare vore lediga från annan undervisning,

men äfven under pågående läroår borde hinder ej förefinnas

för lärarne vid landtmannaskolorna att leda dylika kurser under viss

tid af höst- eller vårterminen, i synnerhet då i betraktande toges, att

eleverna vid de flesta af dessa skolor ej plägade öfverstiga 15. Skulle

emellertid biträde af andra lärarkrafter under dessa kurser erfordras,

borde detta utan svårighet kunna erhållas från annat håll. Intresset

för landtmannaskolorna och insikten om värdet af den undervisning,

som där lämnades, skulle genom dylika kursers anordnande under

pågående undervisning vid skolorna säkerligen ökas och sålunda ifrågavarande

kurser vara till fördel för landtmannaskolorna. På samma

gång skulle de ganska störa uppoffringar, som staten och de särskilda

orterna finge vidkännas för landtmannaskolorna, på detta sätt blifva

till större nytta, i det att de komme att lända nu ifrågavarande undervisning

till fördel. För deltagande i dessa kurser hade i allmänhet

fordrats, att sökande skulle såsom ägare eller arrendator bruka jord,

ett villkor, som landtbruksstyrelsen ansåge hafva med rätta uppställts,

enär dessa kurser vore alltför korta, för att de skulle kunna bereda

yngre personer, som ännu saknade tillräcklig praktisk erfarenhet i

jordbruk, den fördel, som med kurserna afsåges.

De planmässigt anordnade kurser, som vore afsedda för hela den

befolkning, som bodde i närheten af det ställe, där kursen hölles, hade

den fördelen, att föredragen kunde afpassas mer efter samma orts förhållanden

och kursens ledare blifva i tillfälle att genom besök hos deltagarne

i kursen komma i närmare beröring med landtmännen än eljest.

Då dessa kurser företrädesvis förlädes till tätt bebyggda trakter, blefve det

s. 279 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

279

möjligt för åtminstone en del af deltagarne att på förmiddagarna sköta sina

sysslor vid jordbruket och på eftermiddagarna bevista föreläsningarna.

Hvad slutligen anginge de enstaka föreläsningarna uti jordbruk

eller husdjursskötsel, som flerstädes hållits inom orterna, så finge icke

förbises den nytta, som äfven dessa medförde, särskildt såsom medel

att hos den mindre jordbrukaren väcka eftertanke och lust att inhämta

ökade kunskaper i yrket. Gifvetvis kunde emellertid sådana föreläsningar

icke erbjuda samma fördelar i fråga om själfva kunskapernas

inhämtande som de sammanhängande kurserna.

Af de nu uppräknade olika former för undervisnings meddelande

åt landets mindre jordbrukare syntes den, som utgjordes af planmässigt

ordnade kurser med föredrag i jordbrukslära, husdjurslära m. in., vara

af den största betydelsen och mest lämpad för landets skilda orter,

vare sig kurserna hade ett begränsadt antal särskildt antagna elever

eller vore uteslutande afsedda för den jordbrukande allmänheten, hvaremot

den form af dylik undervisning, som utgjordes af enstaka föreläsningar,

icke kunde anses ägnad att i samma mån vinna det med här

ifrågavarande undervisning afsedda ändamål. Ur statens synpunkt syntes

därför de planmässigt ordnade undervisningskurserna böra understödjas,

under det att de enstaka föreläsningarna fortfarande såsom hittills borde

bekostas af hushållningssällskap eller föreningar, bildade i dylikt syfte.

Om emellertid, såsom landtbruksstyrelsen ansåge, staten borde

lämna bidrag till förberörda undervisningskurser, syntes den i dylika

fall vanliga utvägen böra väljas, att hushållningssällskapens medel i

minst lika grad som statsmedlen toges i anspråk för ändamålet, och

borde det öfverlänmas åt sällskapen att hos Eders Kungl. Maj:t söka

bidrag därtill af statsmedel samt vid dylik ansökning foga förslag till

plan för kurserna, hvarvid det skulle stå hushållningssällskap fritt att,

om sådant funnes lämpligt, utvidga undervisningen äfven till kvinnor,

och syntes såsom villkor dessutom böra för understöd till kurserna,

vare sig de vore afsedda för särskildt antagna elever eller uteslutande

för allmänheten, föreskrifvas, att för själfva undervisningen icke någon

afgift finge begäras eller erläggas, samt att undervisningen skulle stå

under inseende af landtbruksstyrelsen. Då kurserna med ett begränsadt

antal särskildt antagna elever afsåge att meddela en något grundligare

undervisning än de andra kurserna, borde för vinnande af detta

mål äfvensom med afseende å möjligheten att vid dessa kurser, som

icke kunde mottaga mer än ett mindre antal elever, meddela föreskrifter

i syfte, att undervisningen komme just dem till godo, som

företrädesvis kunde draga fördel häraf, såsom villkor för åtnjutande af

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

statsbidrag till dylika- kurser särskildt bestämmas: att undervisningskurs

skulle pågå under minst 2 veckor, att deltagare i kursen skulle

under flera år hafva skött jordbruk, att vid inträde till dylik kurs

företräde skulle lämnas åt den jordbrukare, hvars åkerareal ej öfverstege

20 hektar, samt att minst 5 mindre jordbrukare från annan

ort inom hushållningssällskapets område än den, där undervisningskursen

hölles, skulle erhålla fritt kosthåll under den tid, kursen påginge.

På grund af det sålunda anförda har landtbruksstyrelsen, som

beräknat, att ett belopp af 15,000 kronor borde finnas tillgängligt för

bestridande af de på staten fallande utgifter för nu ifrågavarande ändamål,

i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes hos

Riksdagen göra framställning om beviljande på extra stat för år 1906

af ett anslag till nämnda belopp för beredande af undervisning åt

mindre jordbrukare genom planmässigt ordnade kurser för vare sig särskildt

antagna elever eller allmänheten, under villkor att hushållningssällskap,

som läte anordna dylika kurser och önskade bidrag därtill af

statsmedel, tillsköte eller visade sig för ändamålet förfoga öfver minst

lika belopp som det begärda statsbidraget, att för själfva undervisningen

icke någon afgift finge begäras eller erläggas, samt att undervisningen

skulle stå under inseende af landtbruksstyrelsen, hvarjämte för åtnjutande

af bidrag till undervisningskurser för ett begränsadt antal särskildt

antagna elever såsom villkor dessutom skulle gälla, att undervisningskurs

skulle pågå under minst 2 veckor, att deltagare i kursen

skulle under flera år hafva skött jordbruk, att vid inträde till dylik

kurs företräde skulle lämnas åt den jordbrukare, hvars åkerareal ej

öfverstege 20 hektar, samt att minst 5 mindre jordbrukare från annan

ort inom hushållningssällskapets område än den, där undervisningskursen

hölles,. skulle erhålla fritt kosthåll under den tid, kursen påginge.

Att, såsom landtbruksstyrelsen här föreslår, åtgärder från statens

sida blifva vidtagna för att underlätta spridandet af större yrkeskunskap

bland landets småbrukare, synes mig synnerligen välbetänkt, icke minst

från den synpunkten att statens ingripande i dylikt syfte med skäl kan

betecknas såsom ett ytterligare, väl afpassadt led i det nu pågående,

med så lifligt intresse af såväl statsmakterna som landets hushållningssällskap

omfattade arbetet på det mindre jordbrukets höjande. Genom

de med statsmedel understödda, af hushållningssällskapen anordnade

studieresorna vinnes upplysning om, hvar de för sitt yrke mest intresserade

småbrukarne äro att finna; man söker genom resorna ytterligare

vidga deras .synkrets och visa dem, hvad andra i samma ställning

som de själfva förmå uträtta, för att sedan genom premieringarna

s. 281 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

281

gifva dem ledning i deras arbete hemma på egen gård och, där detta

deras arbete varit godt och framgångsrikt, åt detsamma skänka ett

offentligt erkännande. Genom dessa båda åtgärder har en god grund

blifvit lagd till ett fortsatt arbete på det lilla jordbrukets främjande.

Nästa steg blir att åt deltagarne i studieresorna eller åt dem, som vid

premieringen blifvit med ett lägre pris eller alls icke belönade, och

hvilkas önskan blifvit väckt att vid nämndens nästa besök hafva

något bättre att visa, bereda tillfälle att skaffa sig de ökade insikter

i husdjurens vård, jordens behandling och bruk, gödselstadens skötsel,

trädgårds- och fruktodling m. m., som de förstnämnde nu kanske tydligare

än före resans anträdande känna och inse att de sakna och som

för de senare så väsentligt skulle underlätta uppnåendet af det mål,

de satt sig före.

Af de tillfällen till förvärfvande af större yrkesskicklighet, som

sålunda erbjudas, komma, såsom naturligt är, äfven småbrukare, hvilka

hvarken deltagit i någon studieresa eller varit med om någon premiering,

att i stor utsträckning begagna sig; och sedan på detta sätt

ett lifligare begär efter ökade insikter i yrket äfven hos dem blifvit

väckt, dröjer det säkerligen icke länge, innan äfven de söka tillgodogöra

sig de fördelar, som i så rikt mått stå att vinna såväl af studieresorna

som premieringen.

I likhet med landtbruksstyrelsen finner jag den undervisning i

landthushållningens olika grenar, som lämnas vid våra landtbruks- och

landtmannaskolor, icke afpassad efter de kraf, som här föreligga. Andra

vägar för spridande af yrkesskicklighet måste här väljas, och att sådana,

särskildt lämpade för dem det här närmast gäller, stå oss till buds,

därpå lämna de af ett flertal utaf landets hushållningssällskap redan

vidtagna åtgärderna i nämnda syfte det bästa vittnesbörd. Den störa

utsträckning, i hvilken småbrukarne begagnat sig af de tillfällen att

inhämta ökadt vetande, som här erbjudits dem, visar ej endast att här

föreligger ett kännbart behof, utan äfven att man vetat välja lämpliga

vägar för dess tillfredsställande.

Jag är sålunda i tillfälle att ineddela, att den i landtbruksstyrelsens

ofvanberörda framställning omnämnda, af Norrbottens läns hushållningssällskap

beslutade s. k. landtmannaveckan i Öjebyn, hvilken hållits

under tiden 5-—10 december nästlidna år, vissa dagar räknade ända till

öfver 800 deltagare, hvilka med det lifligaste intresse åhörde de populära

föredrag, som där höllos.

Vid en till och med endast helt flyktig granskning af de utaf

hushållningssällskapen i ofvan anfördt syfte vidtagna åtgärderna finner

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 36

opaginerad Kontrollera mot PDF

28 2 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

man emellertid, att de äro af ganska skiftande natur, en gifven följd

af de så väsentligt olika lokala förhållanden, som på skilda orter i vårt

långsträckta land äro rådande. Att, då så är och fortfarande måste

förblifva fallet, fastslå vissa former, i hvilka de af hushållningssällskapen

vidtagna åtgärderna till spridande af yrkesskicklighet bland de mindre

jordbrukarne ovillkorligen måste inpassas, för att vederbörande hushållningssällskap

skall kunna komma i åtnjutande af statsbidrag för

ändamålet, synes mig mindre välbetänkt särskildt med hänsyn till den

ringa erfarenhet, som för närvarande föreligger angående olika tillvägagångssätts

större eller mindre lämplighet. Det låter ju lätt tänka

sig, att andra än de hittills pröfvade skulle inom vissa orter kunna

befinnas mer verksamma, och det vore under sådana förhållanden

tvifvelsutan till skada för den sak, man här vill gagna, om sådana

villkor för statsunderstödets åtnjutande på förhand blifvit fastslagna,

att dylikt i sistnämnda fall icke skulle kunna för ändamålet erhållas.

Det är gifvetvis endast ifråga om den vid ansökningen om statsbidrag

fogade planen för undervisningens meddelande, som omordade

större frihet synes mig böra beredas den sökande och pröfningen i

hvarje särskildt fall kunna öfverlämnas åt Eders Kungl. Maj:t. Mot

de af landtbruksstyrelsen föreslagna villkoren: att statsbidrag för bär

ifrågavarande ändamål skall lämnas endast åt hushållningssällskap, att

det från orten tillskjutna tillskottet måste uppgå till minst samma

belopp som statsbidraget, att afgift för själfva undervisningen icke får

begäras eller erläggas, samt att undervisningen skall stå under landtbruksstyrelsens

inseende, har jag intet att erinra.

Detsamma gäller ock det belopp å 15,000 kronor, som landtbruksstyrelsen

beräknat borde finnas tillgängligt för bestridande af de

på staten fallande utgifterna för här ifrågavarande ändamål, livilket

belopp åtminstone för närvarande torde få anses härför tillräckligt.

Då emellertid, såsom jag ofvan framhållit, spridandet af större yrkeskunskap

bland landets småbrukare på det närmaste sammanhänger

med de åtgärder för det mindre jordbrukets höjande, för hvilka anslag

af statsmedel för närvarande utgår, finner jag ingen anledning att för

dessa båda ändamål begära två särskilda anslag, utan synes det mig

vida lämpligare att sammanföra samtliga här ofvan anförda åtgärder

för höjandet af det mindre jordbruket under en anslagspost, hvilken,

då någon höjning i det för innevarande år till premiering af mindre

jordbruk, studieresor för mindre jordbrukare samt kontrollföreningar

beviljade beloppet å 70,000 kronor Acke för närvarande synes mig vara

af behofvet påkallad, torde böra bestämmas till 85,000 kronor.»

s. 283 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

283

I anslutning till livad Kungl. Maj:t föreslagit får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, såsom bidrag till åtgärder

för höjande af det mindre jordbruket, på extra stat

för år 1906 bevilja ett anslag af 85,000 kronor.

27:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att å extra Ang.fortgående

stat för år 1906 bevilja dels, till ersättande af utaf statskontoret för- sTr''

J 7 j j j profntngar.

skjuten del af statsbidrag för är 1905 till fortgående smör pr öfning ar, ett 28.]

belopp af 5,000 kronor; dels ock till beredande af medel till ökadt

statsbidrag för år 1906 till berörda smör profning ar, att af Kungl. Maj:t

i mån af behof för ändamålet användas, ett belopp af 10,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Då jag den 11 januari 1901 inför Eders Kungl. Maj:t redogjorde

för användingen af, bland annat, det å riksstatens nionde hufvudtitel

under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»

uppförda anslag, hvars belopp då uppgick till 140,500

kronor, anförde jag, att under en följd af år från detta anslag anvisats

medel till smörprofningar i Malmö och Göteborg, de senare

åren utgående med 15,000 kronor om året. Sedan dess har anslaget

under berörda anslagstitel höjts, så att det numera uppgår till 200,000

kronor, men har detta föranledts af andra anslagsbehof än bidrag till

smörprofningar. För hvart och ett af åren 1902, 1903 och 1904 har

till dylika profningar af ifrågavarande anslag anvisats enahanda belopp,

som jag den 11 januari 1901 angaf, eller 15,000 kronor.

Under år 1904 inkom emellertid styrelsen för de svenska smörprofningarna

till Eders Kungl. Maj:t med hemställan om ett till 20,000

kronor ökadt statsbidrag för år 1905. Till stöd för denna ansökning

anfördes hufvudsakligen följande. Frågan om införande af ett särskildt

skyddsmärke för det svenska exportsmöret hade upprepade gånger

under senare tid varit föremål för öfverläggningar, och vid de svenska

smörprofningarnas årsmöte i Göteborg hösten 1903 hade mötet uttalat

sig för inrättandet af ett dylikt märke, som borde vara icke endast ett

nationalitetsmärke utan tillika ett kvalitetsmärke. Smörprofningarnas

styrelse hade också beslutat inrätta ett särskildt märke för det svenska

exportsmöret, hvilket märke vore afsedt att inregistreras och från början

af år 1905 mot viss afgift tillhandahållas de mejerier, som däraf önskade

göra bruk. För rättigheten att begagna märket ansåge styrelsen att

såsom villkor borde föreskrifvas. bland annat, att vederbörande mejeri

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

exporterade i medeltal minst tvä drittlar smör i veckan. Smörmärkets

administration äfvensom alla med märket närmare förbundna angelägenheter

borde handhafva^ af en särskild, af smörprofningarnas styrelse

vald kommitté och i enlighet med af landtbruksstyrelsen fastställda

regler. Denna kommitté borde till sitt biträde anställa eu i smörbedömning

fullt kunnig och tillförlitlig person, en s. k. smörexpert.

Införandet af ett dylikt märke komme emellertid att medföra betydligt

ökade kostnader i förhållande till de hittillsvarande, i det att smörprofningarna

först och främst måste utvidgas till att omfatta samtliga

minst två drittlar i veckan exporterande mejerier, eller omkring 600,

samt vidare de utanför märkesgränsen fallande mejerierna- oftare måste

underkastas profningar, än hittills skett, för att deras ställning skulle

med säkerhet kunna afgöras. Det kunde beräknas, att de i profningarna

deltagande mejerierna komme att blifva eu half gång flera och antalet

bedömda drittlar mer än en half gång flera än dittills, och antalet

profningar under året behöfde därför ökas. Enligt eu i skrifvelse!!

intagen beräkning komme årskostnaderna för profningarna för framtiden

att blifva 45,000 kronor och öfverstiga de dåvarande med omkring

13,000 kronor. För täckande af nämnda kostnadssumma af 45,000

kronor syntes från hushållningssällskapen icke kunna påräknas afsevärdt

högre belopp, än som dittills utgått i anslag och utgifter från mejerier,

eller omkring 17,000 kronor, och de utgifter, som skulle erläggas af

mejerier för smörmärkets begagnande, syntes svårligen kunna beräknas

till högre belopp än omkring 8,000 kronor. Alltså skulle för sakens

genomförande kräfvas ytterligare 20,000 kronor, och såge styrelsen icke

annan möjlighet till anskaffande af sistnämnda belopp än genom statsanslagets

höjande från 15,000 kronor till 20,000 kronor.

Uti häröfver den 27 juni 1904 afgifvet underdånigt utlåtande

anförde landtbruksstyiulsen, att styrelsen ansåge det vara af stor vikt,

att ett skyddsmärke för svenskt exportsmör inrättades på i förberörda

ansökning föreslaget sätt. Emot det föreslagna villkoret för märkets

begagnande, att mejeriet skulle exportera i medeltal minst två drittlar

smör i veckan, syntes visserligen kunna med skäl anmärkas att, om

smör, afsedt för export, eljest vore af god och i sådant afseende lämplig

beskaffenhet, den omständigheten, att mejeriet icke kunde exportera

nämnda antal drittlar, icke rättvisligen borde utgöra hinder för mejeriet

att begagna märket. Då emellertid den framlagda kalkylen hvilade

på förutsättning af nämnda begränsning i rätten till märkets användande,

samt landtbruksstyrelsen icke eljest hade något att mot kostnadsberäkningen

erinra, ville 1 andbar uk sstyr ol sen icke genom att då ifrågasätta

s. 285 Kontrollera mot PDF

Ståts-utskottets Utlåtande N:o 10.

285

en utvidgning af nämnda rätt äfventyra möjligheten af märkets införande

redan år 1905, helst möjlighet syntes förefinnas att för år 1906 och

följande år bereda äfven sådana mindre mejerier tillfälle att få använda

märket.

Vid ärendets föredragning den 15 juli 1904 behagade Eders Kungl.

Maj:t til] fortgående smörprofningar i Malmö och Göteborg under innevarande

år anvisa ett belopp af 20,000 kronor under villkor, bland

annat, att ett inregistreradt skyddsmärke för svenskt exportsmör tillhandahölles

sådana mejerier, som därtill vore berättigade, samt att

landtbruksstyrelsen skulle äga fastställa regler för smörprofningarna

och bestämma villkoren för rätt att använda omförmälda skyddsmärke.

Därjämte anbefalldes statskontoret att af berörda belopp utanordna

15,000 kronor från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk

och landtmannanäringar samt 5,000 kronor förskottsvis af under händer

varande medel mot framtida ersättande.

Landtbruksstyrelsen utfärdade därefter den 7 september 1904

åtskilliga bestämmelser rörande smörprofningarna och föreskref därvid

i regler och villkor för begagnandet af smörmärket, bland annat, att

under det första året märket komme i bruk, eller alltså innevarande

år, märket finge begagnas utaf innehafvare af alla sådana mejerier,

som föregående år deltagit i smörprofningarna och därunder uppfyllt

vissa fordringar ä smörets kvalitet.

Nu har smörprofningarnas styrelse i skrifvelse till Eders Kungl.

Maj: t gjort framställning om anslag för år 1906 och därvid meddelat,

att på grund ai 1904 års profningar 347 mejerier befunnits från början

berättigade till märkets begagnande, hvilka mejerier representerade en

årsexport af omkring 270,000 drittlar, eller 70 procent af landets hela

smörexport. I skrifvelsen har vidare, under erinran att den i förut

omförmälda ansökning gjorda kostnadsberäkning å 45,000 kronor hvilade

på den förutsättning, att endast de mejerier, som i medeltal exporterade

minst två drittlar i veckan, skulle blifva berättigade att deltaga i profningarna

samt att använda smörmärket, anförts, att från flera håll

uttalats önskvärdheten, att äfven mindre mejerier måtte kunna blifva

berättigade därtill. Härigenom skulle emellertid kostnaderna icke

oväsentligt ökas, och hade verkställd beräkning gifvit vid handen, att

kostnadsökningen skulle uppgå till omkring 10 procent af de för år

1905 beräknade utgifterna. Någon detaljerad beräkning kunde emellertid

icke ännu lämnas, utan blefve detta möjligt, först då smörprofningarnas

arbete i dess för framtiden motsedda större utsträckning

någon tid fortgått. För åvägabringande af den erforderliga summan

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

såge styrelsen, ingen annan utväg än ökadt statsanslag, och har styrelsen

därför anhållit om ett statsbidrag för år 1906 å 25,000 kronor

åt smörprofningarna, under villkor att alla regelbundet exporterande

mejerier skulle äga rätt att deltaga i profningarna och begagna smörmärket,

för såvidt de uppfyllde öfriga stadgade föreskrifter.

Till följd af nådig remiss har landtbruksstyrelsen öfver sistberörda

framställning afgifvit underdånigt utlåtande den 17 december nästlidna

år och därvid anfört, att styrelsen ansåge önskvärdt, att samtliga exportmejerier

konime att beredas möjlighet att deltaga i svenska smörprofningarna

och begagna ofvanberörda skyddsmärke. Anledning syntes

icke förefinnas att anse det för år 1906 begärda statsanslaget högre,

än omständigheterna påkallade. Men då i allt fall kostnadsökningen

icke kunde med visshet beräknas, syntes å ena sidan något bestämdt

anslag icke böra tillförsäkras svenska smörprofningarna för sistnämnda

år, utan styrelsen för smörprofningarna förständigas att, sedan utredning

kunnat åstadkommas om beloppet af de medel, som kunde erfordras

för sagda år, till Eders Kung!. Majrt inkomma med förnyad

framställning om anslag, men å andra sidan åtgärder böra vidtagas

för beredande af tillgång till de medel, som för närvarande kunde beräknas

blifva erforderliga för beviljande af statsunderstöd åt smörprofningarna

under år 1906.

Jag anser det vara synnerligen viktigt, att det från och med innevarande

år inrättade skyddsmärket för svenskt exportsmör må kunna

äfven under år 1906 och allt framgent tillhandahållas därtill berättigade

mejerier. Därigenom bör nämligen det fullgoda svenska smöret komma

att undgå faran att, såsom hittills mången gång varit händelsen, förväxlas

med smör af sämre beskaffenhet från andra länder, och otvifvelaktigt

bör äfven det svenska exportsmörets pris och kvalitet komma att

höjas. Det synes mig äfven både af klokhet och rättvisa påkalladt, att

rätten att deltaga i smörprofningarna och begagna smörmärket utsträckes

till alla regelbundet exporterande mejerier, som uppfylla föreskrift^ villkor

i afseende å smörets kvalitet. Jag kan alltså icke annat än finna det önskvärdt,

att en dylik utsträckning må äga ram under år 1906, och då

detta icke torde kunna låta sig göra utan ökadt bidrag från statens

sida, böra enligt min mening åtgärder i sådant syfte vidtagas. I likhet

med landtbruksstyrelsen anser jag, att beloppet af det för år 1906 er"- forderliga statsbidraget icke för närvarande kan noggrant bestämmas,

utan att ytterligare utredning i sådant afseende bör af smörprofningarnas

styrelse framläggas, när erfarenheten gjort sådant möjligt. Jag anser

s. 287 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande iV:o 10.

287

emellertid, att ett belopp af 10,000 kronor bör för år 1906 göras disponibelt

att i mån af behof af Eders Kung], Maj:t för ändamålet användas.

Det å ordinarie stat uppförda anslaget till befrämjande i allmänhet

af jordbruk och landtmannanäringar lämnar icke för närvarande tillgång

till anvisande åt de svenska smörprofningarna af högre belopp än

det vanliga anslaget å 15,000 kronor, och kunna medel till ökadt anslag

icke heller lämpligen beredas från andra till Eders Kungl. Maj:ts

förfogande stående medel. Då beloppet af den erforderliga anslagsökningen

till smörprofningarna emellertid ännu icke låter sig med

någorlunda visshet beräkna, anser jag det icke lämpligt att, för beredande

af medel till ifrågavarande anslagsökning, redan nu ifrågasätta

höjning af berörda ordinarie anslag, utan synas de för år 1906 erforderliga

ökade anslagsmedel böra af Riksdagen äskas å extra stat för

samma år. Därvid synes äfven böra begäras ett belopp af 5,000 kronor

till täckande af det i det föregående omförmälda förskott, som statskontoret

anbefallts att af under händer varande medel utanordna till

bestridande af höjningen i statsbidraget till smörprofningarna för innevarande

år. Af Riksdagen skulle alltså äskas inalles 15,000 kronor.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t

i förevarande hänseende föreslagit, får alltså hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1906

bevilja

a) till ersättande af utaf statskontoret förskjuten

del af statsbidrag för år 1905 till fortgående smörprofningar

ett belopp af 5,000 kronor, och

b) till beredande af medel till ökadt statsbidrag

för år 1906 till berörda smörprofningar ett belopp

af 10,000 kronor.

28:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anställande

af en statskonsulent i svinskötsel på extra stat för år 1906 anvisa ett

anslag af 5,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar

har Riksdagen för hvartdera af åren 1904 och 1905 på extra stat

Ang. statskonsulent

i

svinskötsel..

[29.]

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

beviljat ett anslag af 5,000 kronor till anställande af en statskonsulent

i svinskötsel. En dylik konsulent har för år 1904 varit verksam, och

har landtbruksstyrelsen bemyndigats att tillsätta befattningen äfven för

innevarande år.

Uti underdånig skrifvelse den 19 november nästlidna år har landtbruksstyrelsen

hemställt om åtgärder för anställande af en dylik konsulent

äfven för år 1906. och anser jag framställning i sådant syfte

böra till Riksdagen aflåtas. I afseende å konsulentens aflöning tillåter

jag mig erinra, att den blifvit, i öfverensstämmelse med den af mig

den 12 januari 1903 framlagda förslagsberäkning, bestämd till 3,000

kronor såsom arfvode äfvensom reseersättning intill ett belopp af 2.000

kronor. Dylik ersättning utgår för denne tjänsteman i regel enligt

fjärde klassen i resereglementet, men enligt tredje klassen i samma

reglemente vid resa, som af honom, på uppdrag af landtbruksstyrelsen,

företages inom landet för utrönande af svinskötselns ståndpunkt samt

för vidtagande af åtgärder till befordrande af denna näringsgren. Med

tillämpning af de förändrade grunder, som jag ansett mig böra föreslå

för beräknandet af reseersättning åt statskonsulenterna i boskapsskötsel

och mejerihushållning äfvensom åt torfingenjörerna, anser jag äfven nu

ifrågavarande statskonsulents reseersättning böra från och med år 1906

städse beräknas efter en och samma klass, hvilken bör vara den fjärde.

På grund häraf torde det till reseersättningar åt honom afsedda- beloppet

kunna sänkas med 500 kronor, hvaremot för hans arfvode, i

likhet med hvad jag föreslagit i afseende å torfingenjörerna, torde böra

beräknas en höjning med samma belopp. Någon förändring i det erforderliga

anslagets slutsumma skulle alltså icke härigenom påkallas.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till anställande af en statskonsulent

i svinskötsel, på extra stat för år 1906

anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

Ang.

fjciderJäajvehi s

befrämjande.

[30.]

29:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, till fjäderfäafvelns befrämjande

anvisa å extra stat för år 1906 ett anslag af 5,000

kronor.

s. 289 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

289

30:o) Vidare och på grund af Kung!. Maj:ts därom framställda

förslag hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för fortsättande under år

1906 af de geologiska undersökning ärna och utgifvande

af därpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,

bevilja å extra stat för samma år ett anslag af 96,000

kronor.

31 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, såsom bidrag till bildande

och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap, på

extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 9,000 kronor.

32:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 46) har

herr Å. H. Hammarskjöld föreslagit, att Riksdagen måtte utöfver det

anslag af 4,000 kronor, som Svenska trädgårdsföreningen hittills åtnjutit,

bevilja sagda förening ett årligt anslag af 6,000 kronor under

de villkor och den kontroll, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt att

bestämma.

Beträffande de skål, som af motionären anförts till stöd för framställningen,

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Utskottet är öfvertygadt om att ett understödjande af trädgårdsskötseln

är synnerligen behjärtansvärdt, men då frågan härom

på grund af trädgårdsföreningens i motionen omnämnda framställning

till Kungl. Maj:t lär vara föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, anser

sig utskottet under sådant förhållande icke för närvarande böra förorda

bifall till motionärens förslag, utan hemställer,

att herr Hammarskjölds ifrågavarande motion

icke må vinna Riksdagens bifall.

Ang.

geologiska

under sökningar.

[31.]

Ang.

afvelscentra

för nötboskap.

[32.]

Motion om anslag

till svenska

trädgårdsföreningen.

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

37

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. extra

personal vid

Flyinge

hinqstdepa.

'' [BB.]

Ang. andre

instruktör i

husslöjd.

[34.]

Ang- o

underhållsoch

driftkostnad

för ett fartyg

för hydrografiskbiologiska

hafsande*''sökningar

m. in.

[35.]

Hästafveins förbättrande.

33:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom framställda förslag hemställer

utskottet;

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år ägt rum, för bestridande af kostnad för

extra personal vid Flyinge hingstdepå, på extra stat

för år 1906 bevilja ett anslag å 3,790 kronor.

Befrämjande af husslöjden.

34:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1906 på

extra stat anvisa, till anställande af en andre instruktör i husslöjd,

2,000 kronor, och såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören

Jonas Wallander, därest han fortfarande i denna egenskap med godt

vitsord tjänstgör, 1,500 kronor, eller tillhopa 3,500 kronor.

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning erinra, hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1906 anvisa,

a) till anställande af eu andre instruktör i husslöjd

2,000 kronor samt

b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören

Jonas Wallander, därest han fortfarande i

denna egenskap med godt vitsord tjänstgör, 1,500

kronor,

eller tillhopa 3,500 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

35:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till underhåll soch

driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-hiologiska undersökningar

af de Sverige omgifvande däfven samt för tillsyn och bevakning vid

Sveriges hafsfisken under annan tid af året än vintermånaderna, på

extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen, under erinran att näst

lidna års Riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställ
-

s. 291 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

291

ning anvisat på extra stat för år 1905 dels till anskaffande af ett

fartyg för hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande

hafven samt för tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfisken

under annan tid af året än vintermånaderna 130,000 kronor, dels ock

till underhålls- och driftkostnad för berörda fartyg 25,000 kronor, omförmält

bland annat, att, sedan Kung], Maj:t fastställt ritningar till ett

fartyg för omförmälda ändamål och bemyndigat svenska hydrografiskbiologiska

kommissionen att med Göteborgs mekaniska verkstads aktiebolag

afsluta kontrakt om leverans af ifrågavarande fartyg, samt byggandet

af fartyget påbörjats och så fortskridit, att detsamma beräknades

blifva färdigt till begagnande under loppet af nästkommande april

månad, bemälda kommission nu i underdånig skrifvelse den 17 november

nästlidna år hemställt om aflåtande af nådig proposition om beviljande

af medel till enahanda belopp för underhåll och drift under år

1906 af ifrågavarande fartyg samt därvid anfört, att all erfarenhet

visserligen saknades, huruvida de för ändamålet för år 1905 anslagna

medel kunde vara tillräckliga eller om öfverskott å anslaget möjligen

kunde komma att uppstå, men att det icke syntes kommissionen föreligga

anledning till antagande, att de beräkningar, som legat till grund

för Kungl. Maj:ts framställning i ämnet till 1904 års Riksdag, skulle

visa sig felaktiga.

Då icke heller departementschefen nu funne skäl att i något afseende

frångå ofvan intagna beräkning af de årliga underhålls- och

driftkostnaderna för berörda fartyg,

hemställde departementschefen om aflåtande af förevarande proposition.

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning erinra, hemställer alltså,

att Riksdagen må, till underhålls- och driftkostnad

för ett fartyg för hydragrafisk-biologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande hafven samt

för tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfisken under

annan tid af året än vintermånaderna, på extra stat

för år 1906 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Statsutskottets Utlåtande ÅS'':o 10.

Ang. 36:o) Kungi. Maj:t liar föreslagit Riksdagen att, till utförande af

moZrfm tydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgörande hafveri,

dersökningar på extra stat för år 1906 bevilja

af do Sverige ^ejs till omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1906 till

°”hafvm* och med den 30 april 1907 21,000 kronor,

[36.] dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna för en inter
nationell

hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium för

tiden från och med den 22 juli 1906 till och med den 21 juli 1907

5,100 kronor, eller tillhopa 26,100 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Till utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de

Sverige o ingifvande hafven har Riksdagen, på framställningar af Eders

Kungi. Maj:t, anvisat medel å extra stat för hvart och ett af åren

1901. 1902, 1903, 1904 och 1905. Dessa anslag hafva, oberäknad! ett

för år 1901 till kostnader för en gång afsedt belopp, för hvarje af de

fyra förstnämnda åren utgått med 24,300 kronor, hvaraf 19,200 kronor

till omkostnader för de undersökningsarbeten, som det tillkommer

Sverige att låta utföra, och 5 J00 kronor till täckande af Sveriges andel

i kostnaderna för eu internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt

med laboratorium. För år 1905 bär Riksdagen, på Eders Kung!. Maj:ts

därom gjorda framställning, beviljat, förutom enahanda belopp, 5,100

kronor, till omförmälda centralanstalt, till omkostnader för berörda

undersökningsarbeten 21,000 kronor eller tillhopa 26,100 kronor. Den

höjning af anslaget till undersökningsarbetena, som sålunda medgifvits

för innevarande år, afsåg att bereda medel för anställande hos svenska

hydrografisk-biologiska kommissionen af en särskild fiskeriassistent. Med

det ii innevarande års stat för ifrågavarande ändamål anvisade anslagskola

bestridas omkostnader för de svenska undersökningarna för tiden

från och med den 1 maj innevarande år till och med den 30 april

1906 samt Sveriges andel i kostnaderna för centralanstalten med labora-^

torium för tiden från och med den 22 juli 1905 till och med den 21

juli 1906.

Bemälda kommission har nu i underdånig skrifvelse den 17 november

1904 anmält, att ifrågavarande hafsundersökningar, hvilka enligt

därför uppgjord plan i hvart och ett af de uti undersökningarna samverkande

länderna organiserats för eu tid af fem år med början den 1

maj 1901. emellertid icke kunde, enligt hvad nu med bestämdhet kunde

antagas, afslutas inom sagda tid af fem år eller till den 1 maj 1906.

I anledning häraf hade den i Köpenhamn befintliga centralbyrån för de

s. 293 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

293

internationella liafsundersökningarna nyligen tios den danska regeringen

anhållit, att densamma måtte skyndsamt inleda underhandlingar med

regeringarna uti öfriga i nämnda undersökningar deltagande länder för

uppnående af öfverenskommelse om samarbete på förutvarande villkor

under ytterligare två arbetsår.

Beträffande beloppet af de medel, som för fortsättande af undersökningarna

ifråga erfordrades för år 1906, har kommissionen i berörda

underdåniga skrifvelse af den 17 november 1904 — efter erinran att

anställandet hos kommissionen af eu särskild fiskeriassistent föranledts

däraf, att genom personalförändringar inom statens fiskeriadministration

arbetskrafterna så minskats, att kommissionen icke längre kunde, på

sätt dittills ägt rum, för utförande af de praktiskt-vetenskapliga fiskeförsöken

påräkna bistånd af någon därtill kompetent statens fiskeritjänsteman

— anfört, att ett liknande behof säkerligen komme att föreligga

äfven under år 1906, men att någon ökning af anslaget till

täckande af Sveriges andel i kostnaden för centralanstalten med laboratorium

däremot ej vore behöflig.

Såsom kommissionen i sin underdåniga skrifvelse redan erinrat,

afsåg den plan för det ifrågavarande hafsundersökningsarbetet, som

förelädes 1900 års Riksdag, en femårig undersökningsperiod, omfattande

tiden 1 maj 1901—30 april 1906, och för längre tid hafva de uti

arbetet intresserade makterna icke förbundit sig att utföra de eu hvar

tillkommande undersökningar eller lämna bidrag till den i Köpenhamn

inrättade centralanstalten. Då emellertid, efter hvad kommissionen nu

upplyst, undersökningarna icke kunna hinna att inom den från början

beräknade tidpunkten afslutas, finner jag det synnerligen önskligt, att

eu öfverenskommelse om samarbete under ytterligare två år kan träffas.

Det intresse, som från samtliga medverkande länders sida ådagalagts

för undersökningarna, gör det ock högst osannolikt, att de icke mangrant

komma att ansluta sig till det härom väckta förslaget. I hvarje

fall lär det icke böra ifrågakomma, att Sverige, som tagit initiativet

till detta betydelsefulla internationella arbete, nu skulle ställa sig afvisande;

och finner jag därför i hög grad angeläget, att de för undersökningarnas

fortsättande för Sveriges del erforderliga medel ställas till

Eders Ivungl. Maj:ts förfogande. I afseende å beloppet af det anslag,

som alltså enligt min åsikt nu bör för år 1906 hos Riksdagen för

ändamålet äskas, biträder jag kommissionens förslag.

Hvad särskildt angår det ifrågasatta fortsatta anställandet hos

svenska hydrografisk-biologiska kommissionen af en särskild fiskeriassistent,

vill jag erinra, att jag vid förordande af anslag för detta

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

undervisningskurser

i navigation

för lohuslänske

fiskare.

[37.]

ändamål för arbetsåret 1905—1906 betonade, att enligt min uppfattning

en sådan anordning endast linge betraktas såsom provisorisk och borde

öfvergifvas, så snart tillräckligt antal kompetente fiskeritjänstemän

hunnit utbildas. Jag är nämligen, såsom jag då äfven framhöll, af den

åsikt att, därest det internationella liafsundersökningsarbetet skall för

vår fiskerinäring blifva af den betydelse, man synes kunna förvänta, de

praktiskt-vetenskapliga fiskeförsöken måste utföras under samarbete med

landets fiskerimyndigheter och att i följd däraf statens fiskeritjänstemän

böra deltaga i ledningen af dessa försök. Emellertid synes behof för

hydrografisk-biologiska kommissionen af en egen fiskeriassistent komma

att, föreligga äfven för arbetsåret 1906—1907. Väl har 1904 års Riksdag

godkänt Eders Kungl. Majrts förslag till en betydligt utvidgad fiskeriadministration,

men som af däri ingående sex fiskeri! ntendentsbefattningar

endast halfva antalet kan blifva tillsatt till nästkommande år, synes

det mig gifvet, att mångfalden af de statens fiskeritjänstemän åliggande

göromål icke skall lämna någon af dessa tjänstemän tillfälle att under

den tid, hvarom nu fråga är, biträda kommissionen vid utförandet af

de uti programmet för hafsundersökningarna ingående fiskeförsöken.»

Utskottet, som anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må, till utförande af hydrografiskbiologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande

hafven, på extra stat för år 1906 bevilja

a) till omkostnader för tiden från och med den

1 maj 1906 till och med den 30 april 1907 21,000

kronor samt

b) till täckande af Sveriges andel i kostnaderna

för eu internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt

med laboratorium för tiden från och med den

22 juli 1906 till och med den 21 juli 1907 5,100

kronor, eller tillsammans 26,100 kronor.

37:o) Kungl. Maj:t har ytterligare föreslagit Riksdagen att, såsom

bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation för bohuslänske

fiskare, på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 2,250

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis

under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 1,125 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar

har Riksdagen för hvart och ett af åren 1903, 1904 och 1905

s. 295 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

295

på extra stat anvisat ett anslag af 2,250 kronor såsom bidrag till

anordnande af undervisningskurser i navigation för bohuslänske fiskare,

under förutsättning att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap

och landsting för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor.

Med hänsyn därtill att Eders Kungl. Maj:t för att möjliggöra, att

kurserna redan under hösten år 1902 kunde träda i verksamhet, måst

under samma år låta förskottera halfva beloppet, 1,125 kronor, af det

för år 1903 beviljade anslaget och då enligt den för kurserna antagna

plan desammas verksamhet skulle taga sin början hvarje år på hösten,

begärde Eders Kungl. Maj:t af 1903 års Riksdag rätt för Eders Kungl.

Maj:t att af det belopp, som för år 1904 äskades, låta under år 1903

af tillgängliga medel förskottera hälften eller 1,125 kronor; och bifölls

detta jämväl af Riksdagen. Liknande medgifvande lämnades äfven, på

Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning, af 1904 års Riksdag.

Jämlikt de angående dessa kurser af Eders Kungl. Maj:t den 6

juni 1902 gifna föreskrifter hafva redogörelser inkommit angående de

kurser, som ägde rum under hösten år 1903 och i början af år 1904;

och inhämtas af dessa redogörelser hufvudsakligen följande.

De under hösten 1903 anordnade kurserna voro två, af hvilka

den ena hölls vid Smögens fiskläge med afsilning den 19 december

samt besöktes af tillhopa 44 fiskare från Smögen och närliggande

fiskelägen. Läraren vid denna kurs uppgifver, att de flesta eleverna

nödgats under senare delen af oktober samt under november lämna

kursen för att deltaga i sillfiske, hvarför medeltalet bevistade lektionsdagar

för hvarje elev utgjorde endast 17. Samtliga elever hade visat

lifligt begär att inhämta kunskaper. Den andra kursen hölls vid Mollösund

under tiden 1 oktober—20 december och bevistades af 48 fiskare,

alla utom en från denna plats. Af dessa måste 18 afbryta kursen för

deltagande i sillfiske. I medeltal hade hvarje elev närvarit vid lektionerna

21 dagar. Läraren vid denna kurs vitsordar, att eleverna allmänt

visat sig mycket angelägna att bereda sig tillfälle att bevista

lektionerna samt att tillägna sig kunskap i de ämnen, hvilka undervisningen

omfattat, och anser läraren det därför kunna förväntas, att

eleverna skola kunna med godt resultat tillämpa sina förvärfvade

kunskaper. Jämväl den af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Göteborgs och Bohus län förordnade inspektören för dessa kurser,

f. d. kommendörkaptenen A. F. Ouchterlony, vitsordar kursernas nitiska

ledning samt elevernas intresse och flit. Vid hvardera kursens afslutande

bereddes tillfälle för de elever, som så önskade, att undergå pröfning

i undervisningsämnena, och blefvo med anledning häraf 5 elever vid

Smögen och 7 vid Mollösund förhörda och tilldelade betyg.

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Beträffande de kurser, som anordnats under förra delen af år 1904,

inhämtas af redogörelserna, att dessa kurser ägt rum vid Grafvarnes fiskläge

under tiden 24 februari—7 maj och vid Helleyiks,strand undertiden 11

januari—31 mars. Å förstnämnda plats besöktes kursen af 63 elever,

hvilka i medeltal närvoro under 24 lektionsdagar. Vi d 11 el le viks strand

var elevernas antal 54 och medeltalet besökta lektionsdagar 38. På

grund af det stora antalet elever måste hvardera af dessa kurser indelas

i parallellafdelningar, och till deltagande i kursen vid Grafvarnes

fiskeläge hade anmälningar ingått från flera fiskare, än som kunde till

undervisning mottagas. Betyg tilldelades efter genomgången pröfning

15 elever vid Grafvarne och 26 vid Helleviksstrand. Jämväl i fråga om

dessa kurser vitsordas lärarnes nit samt elevernas flit och intresse.

Ifrågavarande kurser, hvilka nu pågått under mer än två år, synas

hafva varit väl ägnade att fylla det ändamål, för hvilket de äro afsedda,

nämligen att bibringa de bohuslänske fiskarna för utöfvande af deras

yrke erforderliga insikter i navigation och därmed sammanhörande ämnen.

Därom vittnar icke minst det allt mer stegrade intresse, hvarmed kurserna

af fiskarbefolkningen omfattas. Jag anser följaktligen, att de

tills vidare böra fortsättas, och torde, på sätt landtbruksstyrelsen jämväl

uti underdånig skrifvelse den 2 november nästlidna år hemställt,

för sådant ändamål anslag nu böra begäras af Riksdagen för år 1906.

Då Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap och landsting till

undervisningskurserna anvisat tillhopa 2,000 kronor årligen under fem

år från och med år 1902, samt någon ändring i det belopp, hvartill

kostnaderna för kurserna blifvit beräknade, icke ifrågasatts, erfordras

för år 1906 bidrag från statens sida med enahanda belopp som det af

Riksdagen för innevarande år anvisade. Det vid anslagets beviljande

förut fästa villkor synes därvid böra bibehållas. Därjämte torde, i öfverensstämmelse

med hvad nästföregående år ägde rum, böra hos Riksdagen

begäras rätt för Eders Kungl. Maj:t att, för möjliggörande af

kurser under innevarande års höst, låta af det belopp, som för år 1906

äskas, redan under innevarande år af tillgängliga medel förskottera

hälften eller 1,125 kronor.»

Utskottet, som icke funnit skäl till erinran emot Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må, såsom bidrag till anordnande

af undervisningskurser i navigation för bohuslänske

fiskare, under förutsättning att Göteborgs och Bohus

s. 297 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

297

läns hushållningssällskap och landsting för ändamålet

bidraga med tillsammans 2,000 kronor, på extra stat

för år 1906 anvisa ett anslag af 2,250 kronor, med

rätt för Kung!. Maj:t att låta utaf nämnda belopp

förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel

utanordna 1,125 kronor.

38:o) i två särskilda, lika lydande motioner, väckta, den ena

(n:o 15) i Första Kammaren af friherre N. A. A. Trolla och den andra

(n:o 122) i Andra Kammaren af herr K. Starbäck in. fl. har föreslagits,

att Riksdagen för höjande af fonden för fiskerinäringens befrämjande

måtte bevilja ett anslag af 500,000 kr. och häraf 250,000 kr. för år

1906, med rätt för Kungl. Maj:t att för 1905 deraf förskottsvis utanordna

100,000 kr.

Likaledes har herr C. IT Walleném i en inom Andra Kammaren

väckt motion (n:o 11) föreslagit, att Riksdagen måtte för höjande af

fonden för fiskerinäringens befrämjande bevilja ett anslag af 500,000

kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisa 250,000 kronor.

De förstnämnda motionärerna hafva såsom stöd för sin framställning

anfört följande:

»Den vid 1891 års riksdag inrättade fonden för fiskerinäringens

främjande, som då sattes till ett belopp af 100,000 kronor, har sedermera

genom beslut af Riksdagarna 1899, 1900 och 1902 ökats, så att

den nu uppgår till 800,000 kronor, oberäknad! den summa, som tillkommit

genom annuiteters läggande till fonden. Genom beslut af 1904

års Riksdag beviljades på extra stat för 1905 återstoden 200,000 kronor

med rätt för Kungl. Maj:t att låta af sistnämnda belopp förskottsvis

under 1904 af tillgängliga medel utanordna högst 100,000 kronor.

Hittills ha, åtminstone under senare år, disponibla medel så fördelats,

att för låns utdelande inom Göteborgs och Bohus län Konungens

befallningshafvande därstädes förfogat öfver 85 procent, under det att

de återstående 15 procent, afsedda för samtliga öfriga län, handhafts

af kungl. landtbruksstyrelsen.

I Riksdagens skrifvelse n:o 137 från 1904 års Riksdag anföres i

anslutning till statsutskottets utlåtande följande: »På sätt Riksdagen i

skrifvelse den 15 maj 1902 anfört, är det af synnerlig vikt, att tillfälle beredes

fiskeri-befolkningen, särskildt den vid rikets västkust, att genom

lån erhålla medel till anskaffande af för nuvarande förhållanden lämpliga

fiskebåtar med de för fiskeridriften afsedda anordningar och maskiner

samt fångstredskap in. in. dylikt; och då, enligt hvad upplyst blifvit,

Bill. till Riksd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 38

Ang.

motioner om

anslag till

höjande af

fonden för

fiskerinäringens

befrämjande.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den för nämnda lån afsedda fond tagits så lifligt i anspråk, att den

icke på långt när kunnat tillgodose de på densamma ställda kraf, har

Riksdagen funnit sig höra bifalla motionärenas förslag om att af det för

fonden beviljade anslag å 500.000 kronor må redan nu anvisas förutom

af Eders Kungl. Maj:t föreslagna 100,000 kronor jämväl återstoden eller

ytterligare 100,000 kronor, hvarjämte Riksdagen med hänsyn till tillströmningen

af ansökningar om lån från fonden äfven ansett sig böra medgifva,

att af det för år 1905 anvisade anslaget må redan under innevarande

år af tillgängliga medel förskjutas högst 100,000 kronor. Härvid

har Riksdagen dock velat uttala den mening, att ifrågavarande ändamål

bör vid bifall till detta förslag, och med hänsyn därtill att annuiteterna

å lånen alltjämt skola till fondens förstärkande ingå till densamma,

anses vara tillgodosedt för en följd af år.»

Af det nu anförda, särskilt då Riksdagen fortfarande understryker

den synnerliga vikten af att tillfälle beredes den fiskeriidkande befolkningen

att erhålla medel för anskaffande af för nuvarande förhållanden

lämpliga fiskebåtar etc., synes oss framgå ett viktigt medgifvande, nämligen

det, att, om tillgängliga medel visa sig i nämnvärd grad otillräckliga

att motsvara sig yppande lånebehof, all anledning förefinnes att

stärka möjligheten för desammas tillfredsställande, d. v. s. höja lånefonden?

Huru ställer det sig nu med afseende på lånebehofven?

Rörande Bohuslän vilja vi endast hänvisa till hvad länsstyrelsen i

sin skrifvelse af 31 oktober 1904 anför. Redan i september hade landstingets

förvaltningsutskott förmedlat lån till nära 300,000 kronor, och

hade därefter än ytterligare en mängd låneansökningar inkommit, hvilka

emellertid icke detta år kunde beviljas, då fondens medel vore uttömda.

Det hade framför allt visat sig, att lån för fiskefartygs förseende med

motorer vore begärliga. Konungens befallningshafvande föreställde sig,

»att med den lifaktighet, som mer och mer syntes göra sig gällande

för utvecklingen och höjandet af det bohuslänska hafsfiske! och hvartill

årets fiskeriutställning och fiskaremöte i Marstrand säkerligen vant en

icke ringa bidragande orsak, lån ur fonden till anskaffande af motorkraft

åt fiskerifartyg och äfven till fiskeredskap också fortfarande skulle

visa sig vara af beliofvet påkallade i länet, antagligen i ännu större

utsträckning, och möjligt vore, att det framdeles kunde visa sig nödvändigt

att äfven få taga fondens tillgångar i anspråk till anläggning

af smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling af fiskeprodukter,

hvartill fonden äfven vore afsedd.»

För öfriga län lunnos enligt meddelande från kungl. landtbruksstyrelsen

den 17 januari 1905 att disponera 21,199 kronor 95 öre, i

s. 299 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande iV.-o 10.

299

hvilken summa ingår 15 % af fondens återstående 100,000 kronor.

Sedan dess ha till Malmöhus län ett lån och till Uppsala län tre lån å

tillsammans 20,000 kronor beviljats. Att möta vidare låneansökningar

funnes sålunda kvar i afrundad summa 1,200 kronor. Obeviljade ansökningar

enbart från Malmöhus län föreligga till ett belopp af 22,000

kronor. Sekreteraren i detta läns hushållningssällskap har meddelat,

att påtänkta låneansökningar å tillsammans omkring 30,000 kronor

måst afböjas på grund af att ingå utsikter att erhålla lån förefunnos.

Från Blekinge län ha på grund af formella skäl låneansökningar på

9,000 kronor år 1903 afslagits, hvilka emellertid detta år torde återkomma.

Från fiskerinämndens ordförande i Uppsala län har upplysts,

att låneansökningar till ett belopp af 14,400 kronor föreligga. I Gäfleborgs

län är hushållningssällskapets sekreterare sysselsatt med uppsättande

af förslag till låneansökningsformulär, då från flera håll inom

länet förfrågningar om lån väntas; likaså ha till kungl. landtbruksstyrelsen

ingått upplysningar från Yästernorrlands län, att fiskare därstädes

vore lånespekulanter.

Att i detta fall ett stort behof äfven hos öfriga läns fiskeidkande

befolkning förefinnes, torde således ligga i öppen dag, liksom allt tyder

på att intresset för tidsenligare fiske såväl från befolkningens som

vederbörande myndigheters sida befinner sig i rask och glädjande utveckling.

För innevarande år torde emellertid, om till de nyssnämnda

1,200 kronor lägges hvad som kan beräknas inflyta under året af

amorterings- och räntemedel, endast, högt tilltaget, 16,000 kronor finnas

disponibla att möta lånebehof, som, lågt räknadt, nu vid årets början

uppgå till omkring 75.000 kronor. Och ännu mera otillfredsställande

blir förhållandet efter 1905, då andra medel än annuiteterna icke finnas

att tillgå.

Detta är så mycket mera att beklaga, som tack vare hufvudsakligen

den ofvan omförmälda fiskeriutställningen ett glädjande intresse för utvecklingen

ej blott af västkustfisket, utan äfven i hög grad af fisket

vid Skånes kuster samt i Östersjön och Bottenhafvet börjat göra" sig

gällande. Nya hittills för dessa fisken icke använda redskap börja

komma i bruk, större och bättre farkoster för fiske längre ut i hafvet

än de hittills för strandfiske brukliga visa sig nödvändiga. Men framför

allt har man med exempel från Danmark och vårt eget västkustfiske

börjat att alltmer inse motordriftens betydelse icke blott vid fisket

utan i synnerhet för fiskens snabba transport till afsättningsorterna.

Upplysande i detta afseende är nedanstående tabell.

Utlämnade lån från landtbruksstyrelsen ur fonden för fiskerinäringens

befrämjande:

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Till båtar med

motorer

Antal

lån

Kronor

Till båtar utan

motorer

Antal

lån

Kronor

Till motorer

Antal

lån

Kronor

Till fiskredskap

Antal

lån

Kronor

1908

3

20.000: —

2

3,500: —

2

3,000: —

3

2.400: —

1904

1

8,000: —

12

19,400: —

7

10,200: —

7

9,600: —

4

28,000: —

14

22,900: —

9

13,200: —

10

12.000: —

I två af de större lånen till båtar med motorer ingår ock viss

del till fiskredskap, likaså i ett lån å 2,000 kronor till motor; i denna

senare summa sannolikt 800 kronor.»

På grund af hvad motionärerna sålunda anfört och då lånens

förmedling samt den föreskrifna säkerheten vore af den beskaffenhet

att staten ej torde ikläda sig någon risk men existensvillkoren för en

stor del af vårt lands idogaste och fattigaste befolkning afse värdi främjades.

hade motionärerna framställt ifrågavarande förslag.

Herr Wallentins motivering till ofvannämnda förslag är af följande

lydelse.

»Uti den till innevarande Riksdag aflämnade »Berättelse om hvad

i rikets styrelse sedan sista Riksdags sammanträde sig tilldragit» omförmäles

att »det bohuslänska vintersillfisket har under säsongen 1903—

1904 lämnat rikligare utbyte än under något annat år, sedan sillen

efter 1898—1899 års fiskesäsong upphörde att i stora massor ingå i

skärgården», och framhåller Kungl. Maj:t att »förbättringen kan i

första hand tillskrifvas den omständigheten, att vid ifrågavarande fiske

alltmer snörpvadar och i fiskebåtarne insatta petroleummotorer börjat

användas». .

Tacksamt måste erkännas att det uppsving, som under senare tid

åstadkommits i det svenska hafsfiske^ väsentligen underlättats genom

de lånemedel Riksdagen vid upprepade tillfällen ställt till näringens

förfogande och hvilka lån möjliggjort anskaffningen af de dyrbara redskap,

som erfordras.

Denna åtgärd att genom tillhandahållande af billigt rörelsekapital

mot betryggande säkerhet sätta fiskeribefolkningen i tillfälle att utveckla

sin näring har vunnit häfd äfven i andra hafsfiskeidkande länder

och torde särskildt hos oss vara af behofvet påkallad i följd af det

mera enastående förhållandet att vårt hafsfiske bedrifves ej genom bolag

i städerna utan af delta garne själfva såsom intressenter och själfständige

utöfvare af sitt yrke.

Det är en fråga af social betydelse, att detta förhållande må

s. 301 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JS'':o 10.

301

fortfara och alltmera utvecklas, men för att detta skall kunna ske

fordras — i följd af den dyrbara utrustningsredskapen och den sig

alltmer utvecklande näringen — ökadt rörelsekapital, och då den senast

af 1902 års Riksdag beviljade förhöjningen af 500,000 kronor i fonden

för fiskerinäringens främjande blifvit med innevarande år disponerad,

hade önskligt varit om Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till denna

Riksdag äskat medel för tillgodoseende af de låneansökningar, som inkomma

under budgetsåret. Detta bär emellertid ej skett, och därför

tillåter jag mig hemställa, att Riksdagen nu liksom vid flera föregående

tillfällen skett — nämligen år 1890, 1899 och 1900 — tager initiativ

i denna fråga, så att den glädjande utvecklingen af vårt hafsfiske ej

må tillbakahållas.

Som bevis på hvilken stor betydelse denna näring har inom det

län jag tillhör må nämnas, att det bohuslänska hafsfiske! under senaste

fiskeåret representerade ett fångstvärde af cirka fyra miljoner kronor,

och enligt tillgängliga rapporter har under innevarande vinter till den

15 dennes infångats 2,302 hl. garnsill och 202,268 hl. vadsill till ett

värde af cirka 1,200,000 kronor. Denna sill har till största delen

funnit afsättning i Tyskland och England.

Fonden för fiskerinäringens främjande har städse varit anlitad så

långt dess tillgångar medgifvit, och under de senare åren har en

mängd låneansökningar måst tillbakavisas af brist på medel.

De flesta lånen hafva hittills gått till Bohuslän för hafsfiskets

bedrifvande, men enligt bestämmelserna för fonden skall den vara en

hjälpkälla för fiskets främjande i hela landet, och att intresset för

denna näring alltmer ökas, därom vittna de sammanslutningar och

företag som öfverallt kring våra kuster planläggas och komma till

stånd. Detta ökade intresse för fiskerinäringens utveckling kommer

otvifvelaktigt att ställa stora anspråk på fondens tillgångar, men härvidlag

äro ock störa ekonomiska intressen att tillvarataga.»

Såsom i friherre Trolles och herr Starbäcks med flere motioner utskottet* yttmeddelats,

hafva fondens för fiskerinäringens befrämjande disponibla randemedel

så fördelats* att 85 procent däraf utgått till lån inom Göteborgs

och Bohus län och återstoden, eller 15 procent, afsetts för lån inom

öfriga delar af riket. Berörda fördelning har utan tvifvel hittills varit

en riktig norm för tillfredsställandet af de anmälda lånebehofven. Under

senare tiden har emellertid så väl vid Skånska kusten som i Östersjön

och Bottenhafvet fiskebedriften i hög grad utvecklats och behofvet af

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Statsutskottets Utlåtande jS:o 10.

ej allenast dyrbarare fiskredskap utan äfven större båtar med motorer

gjort sig gällande, hvilket behof endast torde kunna genom tillhandahållande

af lån mot billiga villkor tillgodoses; och vid sådant förhållande

har utskottet föreställt sig, att lånefonden för fiskerinäringens

befrämjande bör tillföras en ytterligare ökning för tillgodoseende af

lånebehofvet äfven inom sistnämnda delar af riket. Det belopp, hvarmed

motionärerna föreslå, att fiskerifonden må ökas, anser utskottet

emellertid vara alltför högt, särskildt med hänsyn därtill, att beloppet

enligt förslagen skulle liksom föregående anslag utgå af skattemedel;

och synes anslagsökningen skäligen kunna begränsas till 200,000

kronor, hvarigenom fonden skulle komma att oafsedt inflytande annuiteter

uppgå till 1,000,000 kronor.

Då, enligt hvad utskottet inhämtat, de för innevarande år anmälda

lånebehofven torde kunna i väsentlig män tillfredsställas med

den tillgång, som därtill redan anslagna medel bereda, synes skäl icke

förefinnas till att, på sätt motionärerna föreslagit, medgifva, att en del

af det nu ifrågavarande anslaget må förskottsvis utanordnas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af friherre Trolles

samt herrar Starbäcks med flere och Wallentins förenämnda

motioner, må för höjande af fonden för fiskerinäringens

befrämjande bevilja och till utgående under

år 1906 anvisa ett anslag af 200,000 kronor.

Vattenståndsobservationer.

An(J'' 39:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

vattenstånds- hemställer utskottet,

observationer.

[38.]

att Riksdagen må, till utförande af vattenståndsobservationer

i vissa af landets vattendrag, på extra

stat för år 1906 anvisa ett anslag å 2,000 kronor.

s. 303 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

303

Årfvoders åt amanuenser och extra biträden å

domänstyrelsens skogsafdelning.

40:o) Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, till arfvoden

åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning,

på extra stat för år 1906 bevilja ett anslag af 3,350 kronor.

Under åberopande af hvad i detta ärende anförts under punkt

6:o) här ofvan, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till arfvoden åt amanuenser

och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning

på extra stat för år 1906 bevilja ett anslag af 3,350

kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

41 :o) Kungl. Maj:t har ytterligare föreslagit Riksdagen att å extra

stat för år 1906 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor, samt till

resekostnader vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag 40,585 kronor.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1906

bevilja

a) till aflöning åt domänintendenter och för

uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna

43,200 kronor samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen,

såsom förslagsanslag, 40,585 kronor.

Skogsinstitutet,

42:o) Vidare och i anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

hemställer utskottet,

Ang.

arfvoden åt

amanuenser

och extra biträden

å domänstyrelsens

skog saf delning.

[39.] ''

Ang.

aflöning åt

domänintendenter

m. m.

samt

resekostnader

vid domänförvaltningen.

[40, 41.]

Ang.

extra lärårkrafter

vid

skogsinstitutet.

[42.]

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att Riksdagen må, till beredande af ökade extra

lärarkrafter vid skogsinstitutet, på extra stat för år

1906 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

[43.]

-ing. 43:o) Kung!. Maj:t bär ytterligare föreslagit Riksdagen att till

"''redande''af'' uppförande af en provisorisk träbyggnad- vid skogsinstitutet anvisa på extra

Matt utrymme stat för år 1906 ett anslag af 9,725 kronor, med rätt för Eungl. Maj:t

md s]cli°t9etsmstl'' att låta beloppet under innevarande år förskottsvis af tillgängliga medel

utanordna.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 21 juni 1904 har domänstyrelsen,

under erinran att enligt den genom nådigt beslut den 3 juni 1892

fastställda stat för skogsinstitutet institutets direktör åtnjöte, förutom

3,000 kronor såsom lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar

äfvensom eventuellt ett ålderstillägg å 600 kronor, jämväl förmånen af fri

bostad och vedbrand, meddelat, att direktören för skogsinstitutet i följd

häraf innehade såsom bostad åtta rum, tambur och kök uti institutsbyggnadens

öfre våning.

Domänstyrelsen har vidare anfört, att två af institutets lärare —

med framhållande af den afsevärda ökning i antalet elever, som hittills

ägt ruin, och som ytterligare vore att vänta särskildt för höstterminerna

såsom följd af föreskrifven utsträckning af studietiden, samt att

de för undervisningen nu tillgängliga lokaler, som år 1894 ansetts

kunna rymma 30 elever, måste blifva otillräckliga för det blifvande

antalet, omkring 70 — föreslagit, att direktörens förberörda bostadsvåning

måtte få användas till lokaler för undervisning och samlingar

ni. in., samt att institutets direktör, efter lärarkollegiets hörande, vitsordat

behofvet af ökädt utrymme för undervisningen och i likhet med

kollegiet tillstyrkt den sålunda föreslagna anordningen.

Under erinran, att den betydliga ökningen af institutets elevantal

föranledts dels genom inrättandet, enligt nådiga kungörelsen den 30

december 1893, af en lägre kurs, dels ock genom anordnande, på grund

af nådigt bref den 15 december 1899, af en ny skogsskola vid Kloten,

afsedd att förbereda till inträde vid skogsinstitutet, att en ytterligare

ökning af antalet under höstterminerna blefve gifven genom utsträckning,

jämlikt nådiga kungörelsen den 22 .maj 1903, af studietiden för

den hö are kursens elever med två månader utöfver förutvarande två

år, samt att, då institutets dåvarande direktör C. G. ilo]mera stode i

begrepp att, efter uppnådd pensionsålder, afgå, dennes rätt icke komme

att kränkas af den ifrågasatta anordningen, har domänstyrelsen till

s. 305 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

305

nådig pröfning öfverlämnat ifrågavarande ärende och därvid tillika förordat

förslagets genomförande såsom af ett verkligt behof framtvingad!

I)å emellertid den till direktören enligt stat utgående kontanta

aflöningen vore bestämd med fästadt afseende på i staten jämväl upptagna

naturaförmåner, fri bostad och vedbrand, borde sistnämnda förmåner,

därest de bortfölle, ersättas genom årligt kontant belopp, hvilket,

med beräkning att minst sju rum förutom kök in. in. torde behöfva

af direktören hyras i institutets grannskap, och med hänsyn till förevarande

hyres- och vedpriser, icke torde kunna sättas lägre än till 2,300

kronor, däraf 2,100 kronor motsvarande hyran och 200 kronor vedbrand.

Domänstyrelsen har med hänsyn härtill hemställt, att-, när så ske

kunde utan förnärmande af vederbörandes rätt, den af skogsinstitutets

direktör nu disponerade boställsvåningen finge användas till lokaler för

undervisning och samlingar in. in. vid institutet, och att direktören i

ersättning därför äfvensom för mistad fri vedbrand finge åtnjuta 2,300

kronor för år räknadt.

Uti häröfver infordradt utlåtande har statskontoret den 19 september

1904, med framhållande att, då hyresvärdet af direktörens nuvarande,

fördelaktigt belägna boställsvåning om åtta rum och kök utan tvifvel

uppginge till minst 2,100 kronor, och det icke syntes böra ifrågakomma

att genom försämring af de med tjänsten förenade förmåner göra ifrågavarande

viktiga befattning mindre lockande för män af framstående

duglighet, förklarat sig anse den föreslagna hyresersättningen ingalunda

vara för högt tilltagen, hvadan statskontoret, med erinran att ifrågavarande

direktörsbefattning, sedan ofvanbemälde Holmerz den 29 juli

1904 erhållit nådigt afsked, för det dåvarande vore vakant, i underdånighet

hemställt, att-, därest ofvanberörda boställsvåning pröfvades vara

erforderlig för utvidgning af institutets undervisningslokaler m. in.,

Eders Kung], Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att direktören

vid skogsinstitutet måtte, såsom ersättning för mistad boställsförmån

och vedbrand, tilldelas ett belopp af 2,300 kronor årligen, samt att i

anledning häraf dels det till skogsinstitutet beviljade anslag måtte från

och med år 1906 höjas med nyssnämnda belopp, dels ock hvad som för

ändamålet åtginge från den blifvande direktörens tillträde af befattningen

och intill 1906 års ingång finge af tillgängliga medel förskjutas

för att framdeles till ersättande anmälas.

Sedermera har emellertid domänstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 30 september nästlidna år meddelat, att f. d. direktören Holmerz

i en till styrelsen aflåten skrifvelse fäst- styrelsens uppmärksamhet därpå,

att ett annat sätt att vinna ökadt utrymme också stode till buds,

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 39

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

nämligen att å institutets tomt uppföra en mindre, provisorisk träbyggnad,

innehållande två lärosalar och ett mindre rum åt lärare.

En sådan byggnad, som torde kunna uppföras för omkring 10,000

kronor, skulle motsvara behofvet af utrymme under den tid, institutet

kunde komma att bibehållas å sin nuvarande plats. Denna tid kunde

väl ej nu beräknas, men det torde dock kunna anses som säkert, att

flyttningsfrågans beredning och afgörande äfvensom anordningarna för

själfva flyttningen komme att kräfva flere års tid, med säkerhet minst

5 å 6 års tid. och att således institutet minst under denna tid komme

att bibehållas å sin nuvarande plats. Under sådant förhållande vore

det enligt Holmerz’ mening sannolikt, att nu nämnda sätt för beredande

af ökadt utrymme kunde för institutet blifva billigare och i

flere hänseenden fördelaktigare än att använda boställsvåningen för

ändamålet och utgifva hyresersättning till direktören, i synnerhet som

en del anordningar med åtföljande kostnader för nämnda vånings

anordnande för undervisningen vore nödvändiga.

I anledning häraf hade styrelsen låtit verkställa utredning om

förhållandet och därvid funnit, att eu byggnad af ofvan omförmälda

beskaffenhet kunde enligt uppgjordt kostnadsförslag å institutets tomt

uppföras för en kostnad af 9,725 kronor, till hvilket belopp bindande

anbud å byggnadens uppförande ock erhållits. Å andra sidan erfordrades

för boställsvåningens användande för undervisningen, såsom ock varit

förutsedt, vissa ändringar i rummens mellanväggar och andra anordningar,

som vore förenade med kostnader. Under sådant förhållande

har styrelsen, med öfverlämnande af byggnads- och planritningar äfvensom

kostnadsförslag, underställt det sålunda väckta förslaget Eders

Kung]. Maj:ts pröfning, och därvid tillika framhållit, att förslaget syntes

vara under nuvarande förhållanden att föredraga framför det i frågan

förut framställda, hvilket styrelsen därför frånträdde; och har styrelsen

hemställt, att, till afhjälpande af bristen på utrymme för undervisningen

vid skogsinstitutet, Eders Kung!. Maj:t täcktes anvisa ett belopp af

9,725 kronor för uppförande å institutets tomt af en byggnad af trä

i enlighet med förberörda ritning.

Öfverintendentsämbetet, som genom nådig remiss anbefallts att

i ärendet afgifva utlåtande, bär uti underdånig skrifvelse den 18 oktober

nästlidna år anmält, att ämbetet vid skedd granskning af ifrågavarande

ritningar och kostnadsförslag för sin del icke funnit något att emot

desamma erinra.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

307

Genom den i ärendet förebragta utredning synes mig beliofvet af

ökadt utrymme vid skogsinstitutet för undervisning och samlingar

kafva blifvit till fullo ådagalagdt.

Det af domänstyrelsen senast framlagda förslaget till frågans lösning

synes mig i alla afseende!! hafva varit att föredraga framför den af

styrelsen förut angifna utvägen, eller att för ändamålet taga i anspråk

direktörens boställsvåning. Den af styrelsen i sistnämnda syfte gjorda,

sedermera återkallade framställningen synes för öfrigt numera, sedan

Eders Kungl. Maj:t på min tillstyrkan behagat utnämna ny direktör

vid skogsinstitutet, hvilken enligt den af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen

för institutet antagna stat är berättigad att innehafva ifrågavarande

boställsvåning, icke, utan att aftal med honom angående bostadens

afstående träffas, kunna till vidare behandling upptagas. Då nu frågan

om beredande af ökadt utrymme åt skogsinstitutet lär böra föreläggas

Riksdagens pröfning, hade jag val ansett önskligt, att tillfälle lämnats

Riksdagen att bedöma båda de framkomna förslagen. Med tillsättandet

af den viktiga direktörsbefattningen har emellertid icke kunnat utan

synnerlig olägenhet för det behöriga uppehållandet af institutets verksamhet

anstå, och — vid det förhållande att ende sökanden till platsen,

hvilken samtidigt var den tjänsteman i skogsstaten, som det framför

alla andra ansetts önskligt att kunna till befattningen förvärfva, enligt

mig af domänstyrelsens chef lämnad upplysning, icke ville åtaga sig

densamma, med mindre han erhölle den med tjänsten förenade bostaden

— har jag icke heller ansett mig kunna ifrågasätta, att vid befattningens

tillsättande förbehåll skulle göras, i syfte att den nye direktören skulle

vara skyldig att afstå ifrågavarande förmån mot den godtgörelse, som

kunde blifva af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämd.

Jag tvekade under sådana förhållanden icke att tillråda Eders

Kungl. Maj:ts i berörda befordringsfråga fattade beslut, och detta så

mycket mindre som, på sätt redan nämnts, förslaget att uppföra en

provisorisk träbyggnad vid institutet synts mig både ändamålsenligare

och i ekonomiskt afseende fördelaktigare, än att taga i anspråk direktörens

våning. Det lär nämligen svårligen kunna bestridas, att det för

institutet är till afsevärdt gagn, att direktören där har sin bostad, och

med beräkning, dels att till direktören i annat fall skulle behöfva utgå

såsom ersättning för hyra och vedbrand det af domänstyrelsen enligt

min åsikt ej för högt beräknade, af statskontoret jämväl tillstyrkta

belopp af 2,300 : kronor, dels ock att direktörsvåningens apterande till

lokaler för institutets behof gifvetvis måste medföra åtskilliga utgifter,

bör den ifrågasatta nybyggnaden med en kostnad af 9,725 kronor

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

kostnader för

kopiering af i

landtmäteristyrelsens

arkiv

förvarade

kartor m. m.

[44.]

Ang,

kostnad för

vägdelninqar.

[45.]

kunna antagas vara till fullo betalad, om skogsinstitutet under endast

ungefär 4 år bibehålies å sin nuvarande plats.

Därest nybyggnaden skall komma till stånd, bör densamma utföras

redan innevarande år, så att de nya lokalerna må kunna tagas i användning

vid de kurser, som instundande höst taga sin början, och äfven

om man måste förutse, att frågan om skogsinstitutets flyttning snart

nog kommer på dagordningen, kan för visso ej beräknas, att nya

institutsbyggnader skola stå färdiga åtminstone tidigare än hösten 1909.»

På grund af hvad sålunda anförts och då departementschefen

icke hade något att erinra mot de för byggnaden i fråga uppgjorda

ritningar och kostnadsberäkningar, hemställde departementschefen om

aflåtande af förevarande framställning.

Med afseende å det läge, hvari förevarande fråga nu befinnes,

anser sig utskottet böra hemställa,

att Riksdagen må till uppförande af en provisorisk

byggnad vid skogsinstitutet på extra stat för

år 1906 bevilja ett anslag å 9,725 kronor.

Landtmäteristaten.

44:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år ägt rum, till bestridande af ökade kostnader

för kopiering af i landtmäteristyrelsens arkiv förvarade

kartor med därtill hörande handlingar, som för det

allmännas räkning erfordras eller af enskilde begäras,

på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 3,000

kronor.

Vägunderhållet på landet.

45:o) Vidare och på grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

hemställer utskottet,

s. 309 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

309

att Riksdagen må på extra stat för är 1906 anvisa,

för bestridande af statsverkets andel i kostnaden för

väg delning ar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen.

46:o) Kungl. Magt Tiar föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1906 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 45.000 kronor,

att användas till förekommande och 1 tömmande af tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Riksdagen beviljade till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen för år 1898 50,000 kronor, med rätt för

Eders Kungl. Maj:t att låta under år 1897 förskjuta 15,000 kronor,

hvarjämte 1898 års Riksdag medgaf, att ytterligare 25,000 kronor finge

under år 1898 för samma ändamål förskjutas. För hvardera af åren

1899 och 1900 anvisades ett belopp af 50,000 kronor, för år 1901

beviljades 100,000 kronor, häraf redan under år 1900 skulle af tillgängliga

medel få förskjutas 25,000 kronor, och för år 1902 ställde Riksdagen

till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för ifrågavarande ändamål

ett anslag af 75,000 kronor eller samma belopp, som för år 1901

funnits tillgängligt.

A de sålunda beviljade beloppen uppstodo behållningar, och då

behållningen å föregående årens anslag beräknades skola vid 1902

års slut komma att med säkerhet uppgå till 25,000 kronor, hvilken

behållning Eders Kungl. Maj:t ansåg böra i första hand komma till

användning för bestridande af kostnaderna för tuberkulosens bekämpande

hos nötkreaturen under år 1903, föreslog Eders Kungl. Maj:t Riksdagen

att för nämnda år ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag

af allenast 50,000 kronor, hvilket belopp jämväl blef af Riksdagen

beviljadt, under förklaring tillika, att Riksdagen icke hade något att

erinra mot, att ofvan anmärkta, vid 1902 års slut förefintliga behållning

finge för det uppgifna ändamålet användas.

I öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen beträffande

anslagsbehofvet för år 1904 hemställt och då med tämlig visshet kunde

påräknas, att vid utgången af år 1903 skulle finnas en behållning af

25,000 kronor för ändamålet tillgänglig, föreslog Eders Kungl. Maj:t

Äng.

förekommande

och hämmande

af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen.

[46.]

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Stats utskottets Utlåtande N:o 10.

Riksdagen att äfven för år 1904 ställa till Eders Kung!. Maj:ts förfogande

för ändamålet ifråga ett belopp af 50,000 kronor, men ansåg

Riksdagen till fyllest, att anslaget för nämnda år bestämdes till 40,000

kronor, hvarigenom för åren 1903 och 1904 komrne att för ifrågavarande

ändamål kunna disponeras tillsammans omkring 135,000 kronor

eller omkring 67,500 kronor för hvartdera året, utgörande omkring

7,500 kronor mer, än som för år 1902 åtgått.

Efter det härpå landtbruksstyrelsen afgifvit förslag rörande det

anslag, som för tuberkulosens bekämpande hos nötkreaturen borde för

innevarande år af Riksdagen äskas, samt därvid meddelat, att enligt

styrelsens beräkningar, sedan utgifterna för 1904 års åtgärder för tuberkulosens

bekämpande blifvit gnidna, ett belopp af omkring 24,000

kronor skulle återstå af för sagda ändamål tillgängliga medel, hemställde

jag, med anledning häraf och då utförandet under innevarande

år af vissa, utaf landtbruksstyrelsen föreslagna jämförelsevis dyra

försök dels för utrönande, huruvida tuberkulos kunde öfverföras

på djur, därigenom att de i en tuberkulos ladugård utsattes för infektion

endast genom damm. dels ock ifråga om äldre nötkreaturs

större eller mindre mottaglighet för tuberkulos, syntes mig liera bestridas

af de till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen tillgängliga medel, uti mitt anförande till statsrådsprotokollet

den 12 januari nästlidna år, att Eders Kungl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1905 till Eders Kungl. Maj:ts

förfogande ställa ett anslag af 50,000 kronor att användas till förekommande

och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, till

hvilken hemställan Eders Kungl. Maj:t behagade lämna bifall.

Under uttalande att behållningen å det för nästlidna år beviljade

anslag till ifrågavarande ändamål syntes böra få under innevarande år

för samma ändamål användas, hade Riksdagen emot Eders Kungl. Maj:ts

sistnämnda framställning icke annat att erinra, än att kostnaderna för

tuberkulosens bekämpande synts, på sätt dittills skett, kunna beräknas

till 55,000 kronor och det af Eders Kungl. Maj:t för år 1905 äskade

anslaget till följd däraf kunna nedsättas med 5,000 kronor till 45,000

kronor.

På framställning af landtbruksstyrelsen har därefter Eders Kungl.

Maj:t genom nådigt bref den 16 december nästlidna år meddelat bestämmelser

rörande användandet af de för år 1905 sålunda tillgängliga

medlen och därvid dels förklarat, att af de för nämnda år till förekommande

och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen tillgängliga

medel ett belopp af högst 6,000 kronor skulle användas till

understöd vid bemödanden till förekommande och hämmande af tuber
-

s. 311 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

311

ku]os inom mindre ladugårdsbesättningar, samt utfärdat nådig kungörelse

angående villkoren för erhållande af dylikt understöd, "dels ock

ställt till landtbruksstyrelsens förfogande ett belopp af 3,000 kronor,

att i de fall, då styrelsen, för utrönande af orsaken till uppträdande

af tuberkulos inom någon ladugårdsbesättning, funne sig böra med djurägaren

öfverenskomma om nedsättning af ett eller flera djur, användas

till gäldande af ersättning för sådant nedslaktadt djur.

Uti en den 24 oktober nästlidna år afbiten underdånig skrifvelse

har landtbruksstyrelsen, som ansåge, att medel för nu ifrågavarande

ändamål fortfarande borde utverkas, i sådant afseende anfört följande.

Statistiska uppgifter rörande tuberku] mundersökningar förelåge

numera i fullständigt skick för tiden från undersökningarnas början

den 15 oktober 1897 till och med år 1903, hvarjämte eu preliminär

statistik för år 1904 intill den 1 september utarbetats, hvilka samtliga

uppgifter vore sammanförda i nedanstående tabell.

År.

Samman-

lagda

antalet

För första gången

pröfvade besättningar.

1 Antal

!'' besätt- ningar

reak- tionsfria

Ompröfvade besättningar.

! '' . f . ;'' • /.«•; A;/!;.-.

undersökta

djur.

Antal.

; Antal djur

inom dessa, j

I % rea- gerande

af

djuren. ,

vid

första

under-

sök-

ningen.

Antal.

Antal djur

(inom dessa.

1

% rea- gerande

af

djuren.

16 ,0 1897—1898

63,374

1,651

48,677

31,7

570

130

6.970

9,3 i

1899

53,601

1,325

37,994

27,b

532

246

13.150

1900

68,615

1.528

43,988

31,4

574

479

22.113

5,8

1 901

65,682

1,391

34,595

35,4

537

602

27,016

5,8 i

1902

56,613

997

23,259

30,0

445

665

29,451

4,8 j

1903

58,768

895

19,253

29,4

387

740

34,473

5,4

1904 till Vo

36,598

608

11,334

26,3 ;

293

545

25,264

3,8 :

Summa

403,251

8,395

219,100

—

3,338

■ —

—

—

Af denna tabell framginge, bland annat, att antalet besättningar

och djur, som vore föremål för skyddsåtgärder mot tuberkulosen, alltjämt

vore i stigande, så att detsamma år 1903 uppgått till 740 besättningar

och 34,473 djur, alltså öfverstigande motsvarande antal år 1902

med 75 besättningar och 5,022 djur. Reaktionsprocenten vid oinpröfningarna

af ifrågavarande djur hade i medeltal år 1903 utgjort 5,4.

Detta medeltal vore visserligen något högre än motsvarande tal för år

1902, hvilket procenttal utgjorde 4,8, men detta förhållande finge sin

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förklaring, dels däraf att under år 1903 kampen mot tuberkulosen upptagits

inom flera större starkt tuberkulösa ladugårdsbesättningar med

det resultat, att den andra ompröfningen med tuberkulin, såsom ofta

i dylika fall plägade ske, utfallit mindre gynnsam, dels ock däraf att

inom ett fåtal besättningar, som under flera år pröfvats med tuberkulin,

ett större återfall af reaktion inträffat, hvilket förhållande, såvidt till

styrelsens kännedom kommit, varit att härleda från bristande försiktighet

vid början af arbetet mot tuberkulosen. Att likväl kampen mot

sjukdomen oaktadt berörda omständigheter gått framåt, framginge däraf,

att vid 1903 års ompröfningar 337 besättningar om 11,257 djur varit

reaktionsfria mot 315 besättningar om 9,621 djur år 1902.

Vidkommande storleken af det belopp, som ansåges böra af Riksdagen

äskas för år 1906 till bestridande af kostnaderna för tuberkulosens

bekämpande inom ladugårdarna, hade styrelsen beräknat, att 1905

års anslag tillsammans med förefintliga, för ändamålet användbara besparingar

å föregående årens anslag skulle uppgå till omkring 74,000

kronor. Det vore emellertid enligt styrelsens uppfattning icke sannolikt,

att hela detta belopp konnne att behöfva tagas i anspråk under

år 1905. utan kunde med ganska stor säkerhet antagas, att vid samma

års slut skulle finnas en behållning å sagda medel af omkring 15,000

kronor, hvilket antagande styrelsen stödde därpå, att utgifterna under

år 1905 skulle hålla sig inom det belopp, som hittills i rundt tal visat

sig årligen för ändamålet utgå eller 60,000 kronor. För bedrifvande

af kampen mot tuberkulosen hos nötkreaturen under år 1906 skulle

sålunda erfordras ett anslag af 45,000 kronor.

Att den sedan åtskilliga år förda kampen mot tuberkulosen hos

nötkreaturen bör med all kraft fortsättas, synes mig gifvet, och anser

jag, att den plan för vidtagande af åtgärder i detta syfte, som är för

innevarande år bestämd, bör fortfarande i hufvudsak följas.

Under antagande att, såsom landtbruksstyrelsen beräknat, kostnaderna

för tuberkulosens bekämpande i ladugårdarna för innevarande

år komma att uppgå till högst 60,000 kronor, lär med tämlig visshet

kunna påräknas, att vid detta års slut skall finnas en behållning å de

för ändamålet tillgängliga medlen af omkring 15,000 kronor. Utöfver

denna behållning skulle då, för att fylla det antagna behofvet för år

1906, erfordras omkring 45,000 kronor; och synes mig ett anslag till

sistnämnda belopp nu böra af Riksdagen äskas.»

s. 313 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

313

Under uttalande, att behållningen å det för innevarande år beviljade

anslag till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen synes böra få under år 1906 för samma ändamål

.användas, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till förekommande och hämmande

af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, på

extra stat för år 1906 bevilja ett anslag å 45,000

kronor.

Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande kontrolleras

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

47:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understödjande,

medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myr utdikning ar och

vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande

bygd, på extra stat för år 1906 bevilja 700,000 kronor, livarjämte

Kungl. Maj:t föreslagit att i afseende å detta anslag finge gälla

de villkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet omförmäldes.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 29 oktober nästlidna år hafva vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen anmält behofvet

af medel för år 1906 till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande bygd.

Sedan lång tid tillbaka har Riksdagen till understödjande af

frostminskningsföretag årligen plägat å extra stat ställa till Eders Kungl.

Maj:ts förfogande ett anslag, hvars belopp under olika tider växlat,

liksom ock syftemålet med anslaget i viss mån undergått förändringar.

Innan odlingslånefonden år 1883 bildades, var nämligen med detta

anslag afsedt att understödja sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

som företrädesvis afsåge att minska frostländigheten, och anslaget,

hvithet användes såsom understöd utan återbetalningsskyldighet, utgick

för hvart och ett af åren 1874—1883 med 80,000 kronor, hvarjämte

för sistnämnda år dessutom för samma ändamål anvisades ett belopp

af 70,000 kronor att utgå såsom lån. I sammanhang med inrättande

af nämnda fond vidtogs den förändring, att anslaget efter år 1883 skulle

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 40

Ang. frostminskningsforetag.

[47.]

s. 314 Kontrollera mot PDF

314 1 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

användas till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldigliet,

af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna

med fördel odlas, sprede frostskador öfver omgifvande nejd. Tillika

liöjdes anslagets belopp till 100,000 kronor, hvaremot medel att utgå

såsom lån icke vidare för ändamålet anvisades. Nämnda förändring i

afseende å anslagets användande föranledde emellertid eu minskning i

anspråken på understöd från anslaget, och anslagets belopp nedsattes

därför från och med år 1889 till 50,000 kronor. Med anledning af

en utaf Eders Kungl. Maj:t i ämnet gjord framställning, beslöt Riksdagen

år 1891 den förändring af ifrågavarande anslags ändamål, att

detsamma skulle användas till understödjande, medelst anslag utan

återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande

bygd, och i sammanhang därmed höjdes anslagets belopp åter till

100.000 kronor, vid hvilket belopp anslaget sedermera bibehölls, till dess

detsamma höjdes för år 1896 till 150,000 kronor, för år 1897 till 200,000

kronor och för år 1898 på grund af en inom Riksdagen gjord framställning

till 300,000 kronor. I sammanhang med sistnämnda förhöjning

af anslaget beslöt Riksdagen vidtaga den ändring beträffande

villkoren för åtnjutande af bidrag från denna fond, att dylikt bidrag,

som förut fått utgöra högst en tredjedel af den beräknade kostnaden

för torrläggningsföretaget, skulle kunna utgå med belopp, motsvarande

hälften af den för företaget beräknade kostnaden.

Sedermera har icke beträffande förhållandet mellan arbetskostnad

och statsbidrag vid företag af ifrågavarande beskaffenhet någon

ändring vidtagits i nyssnämnda villkor, men däremot har det årliga

anslaget på framställningar af Eders Kungl. Maj:t ytterligare höjts från

och med år 1901 till 400,000 kronor samt från och med år 1903 till

500.000 kronor.

Uti sin förevarande underdåniga skrifvelse af den 29 oktober 1904

hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen beträffande

ställningen af ifrågavarande anslag anfört följande.

Genom särskilda nådiga beslut hade af det för år 1904 beviljade

anslaget disponerats 384,650 kronor, hvadan vid aflåtandet af den

underdåniga skrifvelsen återstode ett belopp af 115,350 kronor att

ytterligare för ändamålet användas. För erhållande af anslag hade vid

samma tid förelegat granskade ansökningar, för hvilka planerna, efter

beräkning af vanligt bidrag, toge i anspråk en anslagssumma af 219,800

kronor, hvarförutom endast under tiden till den 1 oktober nästlidna

år inkommit ännu icke granskade framställningar om bidrag till sam
-

s. 315 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

315

manlagdt belopp af 1,047,200 kronor. Ehuruväl styrelserna med visshet

antoge, att anspråken på statsbidrag för frostafdikningen årligen skulle

komma att ökas, ansåge dock styrelserna, att en så stark stegring, som,

enligt hvad sålunda påvisats, inträffat under nästlidna år, vore af mer

tillfällig natur och därlör ej påkallade eu ökning i anslaget af så stor

omfattning, som skulle behöfvas för att på en gång tillgodose alla berättigade

ansökningar och omedelbart undanröja den brist i anslaget,

som under de närmaste åren vore att emotse, och hade styrelserna vid

sådant förhållande ansett, att för närvarande en begränsning i anslagets

förhöjning måste äga rum, samt beräknat, att en ökning af 200,000

kronor vore nog för att så småningom afkjälpa nämnda brist.

På grund häraf hemställa styrelserna, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande för år 1906

af ett belopp af 700,000 kronor för nu ifrågavarande ändamål.

Beliofvet att öka anslaget till de frostförande sumpmarkernas utdikning

har tydligen framträdt kraftigare år efter år och torde icke

böra lämnas obeaktadt, i synnerhet som de utgifter, hvilka staten för

det afsedda ändamålet ikläder sig, i en framtid säkerligen komma att

rikligen återgäldas genom klimatets förbättring, utvidgad odling och

ökad befolkning. Inom flera delar af landet, men synnerligast i Norrland,

förefinnas i stor mängd frostförande sankmarker, hvilkas afdikning

öfverstiger den enskilda ägarens förmåga att utföra. Därtill kommer,

att kommunikationernas storartade utveckling inom landets nordligaste

delar har beredt ökade tillfällen till kolonisation därstädes, för hvilken

kolonisation emellertid torrläggning af lämpligt belägna myrmarker

utgör en nödvändig förutsättning; jag är därför lifligt öfvertygad om den

nytta, som beredes landet genom statsunderstöd för ifrågavarande ändamål.

Af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt landtbruksstyrelsens

förberörda redogörelse rörande ställningen af ifrågavarande anslag framgår

tydligen, att nuvarande tillgångar icke tillnärmelsevis kunna tillfredsställa

redan framställda anspråk. Jag tillåter mig erinra, hurusom

genom särskilda nådiga beslut hela det för år 1904 tillgängliga anslaget,

500,000 kronor, blifvit disponerad^ samt att därjämte af innevarande

års medel till särskilda företag anvisats ett sammanlagdt belopp

af 89,100 kronor, hvadan till Eders Kungl. Maj:ts disposition för detta

år återstå allenast 410,900 kronor. En väsentlig förhöjning af anslaget

är därför erforderlig'' för att tillgodose redan framställda berättigade

anspråk, men anser jag, lika med ämbetsverken, att höjningen af ifrågavarande

anslag måste för år 1906 begränsas till 200,000 kronor.»

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en af

herr J. Andersson i Baggböle inom Andra Kammaren väckt motion

(n:o 83), däri, med instämmande i motionens syfte af åtskillige ledamöter

af kammaren, föreslagits, att Riksdagen måtte på extra stat för

år 1906 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande, till understödjande, medelst

anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar och

vattenaftappningar, livilkas ändamål är att minska frostländigheten för

närliggande bygd, 1,000,000 kronor; äfvensom att Riksdagen ville besluta

sådan ändring i villkoren för erhållande af understöd af statsmedel

till frostminskningsföretag, att anslag till dylika företag kunde

af Kungl. Maj:t bestämmas till högst två tredjelar af den beräknade

kostnaden enligt den fastställda arbetsplanen.

I afseende å de af motionären till stöd för förslaget anförda skäl

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

På grund af hvad i statsrådsprotokollet meddelats, anser utskottet

ifrågavarande anslag böra höjas med 200,000 kronor till 700,000 kronor;

men att, på sätt motionären föreslagit, öka detsamma ända till 1,000,000

kronor, synes särskildt med hänsyn till de stora kraf, som i många

andra afseenden ställas å statsverket, icke vara tillrådligt. Och vill

utskottet endast erinra om, att detta anslag höjts år 1896 från

100,000 kronor till 150,000 kronor, år 1897 till 200,000 kronor, år

1898 till 300,000 kronor, år 1901 till 400,000 kronor och år 1903

till 500,000 kronor.

Ej heller finner sig utskottet kunna biträda motionärens förslagom

sådan ändring i villkoren för ifrågavarande understöds erhållande,

att det skulle bestämmas att utgå med högst två tredjedelar af den

beräknade kostnaden för arbetsföretaget i stället för hälften däraf

enligt nu gällande villkor. Den stora efterfrågan efter dessa understöd

synes utvisa, att de för deras erhållande uppställda villkor icke äro

alltför hårda; och att de för understödens utgående föreskrifna arbeten

icke böra vara betungande, framgår däraf att, enligt hvad en från

statskontoret bekommen förteckning öfver de statsbidrag, som för

ifrågavarande ändamål anvisats från 1903 och 1904 års anslag, utvisar,

statsbidragens belopp i de flesta fall äro ringa och där de belöpa sigtill

afsevärdare summor utgå till understöd för arbeten, som äro fördelade

på talrika delägare. Till närmare upplysning i detta afseende

får utskottet, med ledning- af förenämnda förteckning, meddela, att af

nämnda anslag anvisats åt 43 särskilda företag statsbidrag till belopp

s. 317 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

317

under 1,000 kronor samt åt 74 företag bidrag med belopp växlande

mellan 1,000 och 3,000 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande framställning och med afslag å herr J.

Anderssons motion i ämnet i hvad den skiljer sig

från Kungl. Maj:ts förslag, må

a) till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

af sådana myrutdikningar och

vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska

frostländigheten för närliggande bygd, på extra stat

för år 1906 bevilja 700,000 kronor; samt

b) medgifva, att i afseende å detta anslag må

gälla de allmänna villkor och bestämmelser, som i

statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 14

januari 1905 omförmälas.

48:o) Under punkt 48 i statsrådsprotokollet har departementschefen

erinrat om att, enligt 1903 års Riksdagsbeslut, skulle till odlingslånefonden

under hvart af åren 1904—1908 ej mindre ingå de till

statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret,

i mån af behof, öfverlämnas medel till så stort belopp, som

jämte de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande af

högst 1,000,000 kronor;

hvilket utskottet velat härmed för Riksdagen

anmäla.

49:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 111) har

herr S. Nordström i Höglunda in. fl. föreslagit Riksdagen medgifva, endera

att tre år afkorta^ på annuiteten af de äldre odlingslånen eller

ock, att så lång tid afskrifves på de äldre lånen, som efter uträkning

motsvarar lindringen enligt de nya lånevillkoren.

Beträffande de till stöd för framställningen anförda skäl får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt från statskontoret erhållen uppgift hafva annuiteterna

för de från nya odlingslånefonden före år 1894 utlämnade äldre lån

utgöra för lån med fyra och en half procent ränta 290,808 kronor

99 öre och med fyra procent ränta 88,840 kronor 51 öre, eller

Ang• odlingslånefonden.

[48.J

Ang.

motion om

lindring i villkoren

för äldre

lån ur odlingslånefonden.

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

afdikning av ce

kronans skogar

i de norrländska

länen och

i Kopparbergs

län.

[49.]

Ang.

afdikning af

sänka marker,

tillhörande Alträsks

kronopark

m. m.

i No7''rbottens

län.

[50.]

tillsammans 379,649 kronor 50 öre, uppgående alltså för tre år till

1,138,948 kronor 50 öre. Under erinran att 1903 års Riksdag i enlighet

med utskottets hemställan afslagit en framställning i enahanda

syfte som den föreliggande motionens, får utskottet, då ej heller nu

giltiga skäl för ändring i villkoren för ifrågavarande lån blifvit förebragta,

hemställa,

att herr Nordströms m. fl. ifrågavarande motion

icke må af Riksdagen bifallas.

Afdikningar å kronan tillhörig mark.

50:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må till bestridande af kostnader

för afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen

och i Kopparbergs län, på extra stat för år 1906 anvisa

ett anslag å 150,000 kronor.

51:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, till afdikning

af sänka marker, tillhörande västra delen af Alträsks kronopark

jämte en del af Svanå kronopark och af f. d. Selets stockfång stskog i ÖfverLuleå

socken af Norrbottens län, bevilja ett anslag af 77,000 kronor samt

däraf å extra stat för år 1906 anvisa 40,000 kronor, med rätt för

Kungl. Maj:t att låta utaf sistnämnda belopp förskottsvis under innevarande

år af tillgängliga medel utanordna 20,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Med anledning af eu inom Riksdagen väckt motion anhöll Riksdagen

i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den 29 maj 1901, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes, till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation,

låta å kronans där belägna, ej särskild! disponerade mark verkställa

undersökningar, om och till hvilken omfattning lämpliga områden i

närheten af viktigare kommunikationsleder, industricentra eller platser,

där större samhällen uppstått, måtte kunna upplåtas till enskilde

för odling och bebyggande, samt, i den mån undersökningarna fortskrede,

till Riksdagen om dylika områdens disposition afgifva förslag.

I sammanhang härmed anförde Riksdagen i berörda skrifvelse, att

s. 319 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

319

Riksdagen ansåge det vara af synnerligen stor vikt, att åtgärder

vidtoges till främjande af öfre Norrlands kolonisation; att i sådant

syfte tillfälle syntes böra beredas enskilde att å statens vidsträckta

marker i dessa trakter förvärfva sig jord för bebyggande och odling;

att härvid dock syntes böra tillses, att sådana till upplåtelse åt enskilde

afsedda marker i sig innebure möjligheten af att kunna med fördel

kultiveras; att i detta afseende syntes böra tagas hänsyn till, att de

vore så belägna, att afsättning af jordbruksprodukter kunde förväntas;

att de sålunda borde uppsökas i närheten af viktigare kommunikationsleder,

industricentra eller trakter, där större samhällen redan uppstått;

att ur denna synpunkt undersökningar syntes i främsta rummet böra

anställas, och att först därefter, och sedan vissa bestämda platser befunnits

för ändamålet tjänliga, förslag om deras upplåtande till enskilda

syntes böra framställas för Riksdagen ; att, livad beträffade kostnaderna

för sådana undersökningars verkställande, desamma syntes kunna af

Eders Kungl. Maj:t utaf tillgängliga medel förskjutas, utan att särskilda

medel för ändamålet af Riksdagen anvisades; samt att, vidkommande

ett i motionen framställdt förslag om uppgörande af planer till större

afloppsdike!! å sänka marker och verkställande af utdikningar, Riksdagen

föreställde sig, att, först sedan genom ofvannämnda undersökningar

utrönts, hvilka marker borde för omförmälda ändamål i främsta

rummet ifrågakomma, förslag borde utarbetas och för Riksdagen framläggas

till de åtgärder, som vidare borde företagas till underlättande

af dessa markers tillgodogörande.

Genom nådig remiss den 7 juni 1901 anbefallde Eders Kungl.

Maj:t domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen att afgifva förslag i fråga

om lämpligaste sättet för verkställande af de uti Riksdagens ofvanberörda

skrifvelse ifrågasatta undersökningar. Dylikt förslag afgafs af

ämbetsverken uti underdånigt utlåtande den 13 i samma månad, och

anförde ämbetsverken därvid, hufvudsakligen, att ifrågavarande undersökningar,

hvilka lämpligast syntes kunna utföras af någon bland statens

landtbruksingenjörer eller landtbruksstipendiater, syntes böra i främsta

rummet afse odlingsbara myrar jämte i närheten af dem belägen fastmark;

att beträffande myrarnas undersökning hufvudsakligen borde

tillses, om dessa kunde utan alltför stor kostnad torrläggas, hvarjämte

undersökningen borde omfatta vegetationen å myrarnas yta, torflagrets

djup och förmultningsgrad. den fasta alfvens beskaffenhet och andra

omständigheter, som kunde tjäna till ledning vid det praktiska bedömandet

af de ifrågakomna myrarnas odlingsvärde, äfvensom myrjordens

lämplighet till bränntorf; att för vinnande af tillförlitlig kännedom

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

om myrarnas odlingsvärde jordprof borde i enlighet med af landtbruksstyrelsen

meddelade föreskrifter tagas samt å lämpliga försöksanstalter

underkastas kemisk och botanisk-mikroskopisk analys; att fastmarken

borde undersökas med afseende å lämplighet för odling och mulbete,

samt huruvida tillgång funnes å husbehofsvirke och vedbrand; att,

i fråga om lämpliga undersökningsområden, domänstyrelsen, på sätt

närmare framginge af nådiga brefvet den 25 maj 1900 angående försäljning

af vissa jordområden på kronoparken Alträsk inom Öfver Luleå

socken af Norrbottens län, redan förberedt upplåtelse af å nämnda

kronopark befintlig odlad eller odlingsbar mark, hvarjämte domänstyrelsen

vidtagit ytterligare förberedelser för dylika upplåtelser såväl

å samma kronopark som ock å vissa andra kronoparker, som skures af

stambanan och Gellivarebanan mellan Långträsks och Murjeks stationer,

i sammanhang med därstädes hufvudsakligen för skogsändamål utförda

dikningsföretag; samt att ämbetsverken för det dåvarande icke ansåge

sig hafva anledning att föreslå plan för andra åtgärder i nu ifrågavarande

hänseende än de undersökningar, som erfordrades för utrönande

af hvilka marker, som borde för omförmälda ändamål i främsta rummet

ifrågakomma, och att på utgången af dessa undersökningar syntes böra

få bero, hvilka åtgärder sedermera borde vidtagas och hvarom förslag

framdeles borde få af ämbetsverken underställas Eders Kungl. Maj:ts

pröfning.

Vid föredragning den 5 juli 1901 af ämbetsverkens berörda utlåtande

behagade Eders Kungl. Maj:t dels bemyndiga landtbruksstyrelsen

att, för utförande af sagda undersökningar i enlighet med den af

ämbetsverken föreslagna plan, förordna någon af statens landtbruksingenjörer

eller landtbruksstipendiater dels ock anbefalla ämbetsverken

att, i den mån utrönt blefve, hvilka marker borde för omförmälda

ändamål i främsta rummet ifrågakomma, till Eders Kung!. Maj:t inkomma

med förslag till de åtgärder, som vidare ansåges böra vidtagas, i

ändamål att dessa marker måtte kunna upplåtas åt enskilde för odling

och bebyggande.

Landtbruksstyrelsen förordnade därefter extra landtbruksingenjören

Ernst Gustaf Berggren att utföra den sålunda anbefallda förberedande

undersökning jämte uppsamlande af jordprof, och verkställde denne

med anledning däraf undersökningar och jordproftagningar å myrar

och omgifvande fastmark, tillhörande Pite, Alträsks, Svanå, Gyttjeå,

Djupsjö, Näsbergs och Uodnabergs kronoparker samt f. d. Ljuså stockfångstskog,

dock endast å de delar af myrarna, som äro belägna i när
-

s. 321 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

321

heten af stambanan och Gellivarebanan mellan ofvan omförmälda bägge

stationer. En del af jordprofven insändes till kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå ock en annan del till kemiska stationen i Jönköping

samt svenska mosskulturföreningen.

Sedan analysattester samt utlåtanden erhållits angående dem af

dessa jordprof, livilka härrörde från Alträsks kronopark, .samt Berggren

den 12 maj 1902 afgifvit betänkande angående jordbrukskoloniers bildande

på sistnämnda kronopark äfvensom statens torfingenjör yttrat sig

angående den förekommande torfvens användbarhet till brännmaterial,

gjorde domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen underdånig framställning i

ämnet uti skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den 4 juni 1902. Enligt hvad

ämbetsverken anförde, hade förrättningsmannen inför landtbruksstyrelsen

förklarat, att hans öfvertygelse, grundad på de undersökningar, som

af honom på stället verkställts, vore stadgad i det hänseendet, att af

de myrar, som enligt styrelsernas anvisning af honom undersökts, myrarna

å Alträsks kronopark, hvarest genom domänstyrelsens försorg

dikningar redan blifvit utförda, vore för ifrågavarande ändamål afgjordt

lämpligare än de öfrig», samt att sålunda dessa i främsta rummet borde

ifrågakomma vid företagandet af kolonisationsförsök inom öfre Norrland.

Med anledning häraf och då det syntes ömkligt, att åtgärder i

förevarande syfte måtte för det viktiga målets vinnande så fort ske

kunde vidtagas, hade styrelserna ansett sig icke böra afvakta fullbordandet

af ännu återstående kemiska och botanisk-mikroskopiska

undersökningar af jordprof från andra myrar än de inom Alträsks

kronopark belägna, innan styrelserna velat utverka nådigt tillstånd till

vidare åtgärders vidtagande. Styrelserna anförde vidare bland annat

följande.

Med afseende å de ifrågavarande myrarnas å Alträsks kronopark

odlingsvärde, syntes följande omständigheter böra uppmärksammas.

Kemiska stationen i Jönköping hade framhållit: att bristen på kalk

i jordprofven i allmänhet visat sig så stor, att för den dåligt förmultnade,

mer eller mindre orena starrtorfvens bringande i odlingsbart

skick -en grundlig jordförbättring måste genom tillförande af kalk eller

kalkhaltiga jordförbättringsmedel verkställas.; att kväfvetillgången i de

undersökta myrjordsprofven vore tillräcklig, men att kväfveförrådet icke

kunde blifva till nytta, förrän jorden i synnerhet med tillhjälp af kalk

förbättrats till sin fysikaliska beskaffenhet, samt att för växtligheten

skadliga svafvelföreningar ej funnes i något bland de i Jönköping

undersökta profven. Svenska inosskulturföreningens föreståndare, som

Bih. till Biksd. Frat. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 41

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dock endast tagit hänsyn till de två öfverstå torflagren, Indika kunde

anses såsom de sämsta och omfattade ett djup af omkring 0.4 meter,

hade anfört: att dessa lager utvisade en lätt, kalkfattig jord, som först

efter stark kalkning och gödsling eller påförande af lämpliga jordförbättringsmedel

kunde lämna god afkastning; att ett bestämdt omdöme

om möjligheten af eu lönande odling på Alträsks kronopark likväl

ej kunde lämnas utan närmare kännedom om lokala förhållanden, men

att, om odling också inom den närmaste framtiden ej kunde ifrågasättas,

utdikning af dessa marker dock skulle ej obetydligt förbättra

jordens beskaffenhet genom hastigare förmultning och sättning eller

sammanpackning. I samma hänseende inhämtades af den utaf kemiskväxtbiologiska

anstalten i Luleå verkställda utredning: att anstalten,

som jämfört ifrågavarande jordprof med andra dylika, som, tagna från

redan odlade myrar inom Norrbottens län, blifvit vid anstalten undersökta,

kommit till det resultat, att uti ett ej obetydligt antal af de

föreliggande profven hvitmossan bildade en tät, tämligen oförmultnad

bottenmatta i det öfverstå 0.2 meter djupa lagret, hvaremot hvitmossan

alldeles icke eller endast i obetydlig mån bidroge till torfbildningen i

de undre lagren, hvilka i regel utgjordes af ren eller mindre uppblandad

starrtorf; att förstnämnda förhållande emellertid visade, att vissa delar

af den ifrågavarande myrtrakten nu börjat undergå sådana förändringar,

att den nu för odling tillgängliga bättre starrtorfven snart nog syntes

komma att blifva betäckt af den för detta ändamål värdelösare hvitmosstorfven;

att icke ett enda af jordprofven inneliölle svafvelföreningar

till för växtligheten skadlig mängd; att kväfvehalten i de flesta profven

vore fullt tillräcklig; att kalkhalten i dessa liksom i de flesta myrar

inom Norrbottens län i allmänhet vore låg; att, då i alla händelser

myrjorden måste tillföras kalkhaltiga fosfater eller andra gödselmedel

för erhållande af goda skördar, myrjordens kalkhalt ägde mindre betydelse

för bedömandet af odlingsvärdet än förmultningsgraden; samt att

odlingsvärdet af jorden, försåvidt detsamma kunde bedömas af profven

i de 22 lådor, som blifvit till anstalten insända, kunde betecknas enligt

4 prof såsom mycket godt, enligt 8 såsom godt, enligt 6 såsom mindre

godt och enligt 4 såsom dåligt.

Enligt förrättningsmannens utlåtande vore, enligt hvad styrelserna

vidare anförde, samtliga ifrågavarande myrar mycket vattensjuka men

jämförelsevis lätta och billiga att afdika, då fallförhållandena vore goda.

Flertalet af myrarna utgjordes af starrtorf, som dock ofta öfver!agrades

af mer eller mindre tjock hvitmosstorf, men vore i allmänhet ganska

s. 323 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande No 10.

323

grunda. Till följd häraf och då myrarna kunde fullständigt utdikas,

syntes det ej vara lämpligt att bedöma myrarnas odlingsvärde endast

med hänsyn till beskaffenheten af deras öfre lager. Till myrarnas

odlingsvärde kunde man sluta sig däraf, att en del odlingar redan nu

förekomme å en del närbelägna liknande myrar, livilka odlingar lämnade

mycket vackra skördar af såväl gräs som stråsäd, därvid enda svårigheten

vore att söka i frostens härjningar, hvilka dock borde kunna

genom utdikning betydligt minskas. Af dessa förhållanden slöte förrättningsmannen,

att jordbrukslägenheter borde kunna med fördel anläggas

å en del af de myrar, som tillhörde Alträsks kronopark. Emellertid

hade förrättningsmannen upplyst, att den myrarna omgifvande fastmarken

i allmänhet vore mycket dålig och ej lämplig för odling samt ej erbjöde

nämnvärdt tillfälle till mulbete. Kalkberg förekomme väl icke i närheten

af myrarna, men inom en del af dessa funnes grus, som med

fördel kunde användas såsom mekaniskt jordförbättringsmedel, på samma

gång de holmar eller kullar, där gruset funnes, lämnade god lägenhet för

byggnaders uppförande. Körande belägenheten af kronoparken Alträsk

hade förrättningsmannen upplyst, att denna vore synnerligen lämpligför

ändamålet, då kronoparken läge alldeles intill Brännbergs järnvägsstation,

hvarifrån afståndet till Boden vore på järnväg omkring 27

kilometer, så att, om en kolonisation å ifrågavarande kronopark komme

till stånd, de blifvande kolonisterna skulle kunna i Boden erhålla goda

arbetstillfällen samt en säker afsättning för jordbruksalster under

hela året.

Statens torfingenjör hade i sitt förberörda yttrande angående myrjordens

användbarhet till bränntorf, såvidt densamma kunde af analysbevisen

bedömas, ansett, att den i 12 prof förefintliga torfven icke vore

lämplig till bränntorf, hvaremot torfven i 19 af de undersökta profven

af torfingenjören ansetts användbar till bränntorfsberedning, under det

att i 1 prof torfvens användbarhet för sagda ändamål varit tvifvelaktig.

För egen del anförde ämbetsverken, att af den redogörelse, som

sålunda lämnats rörande hvad i ärendet förekommit, syntes framgå,

att de flesta bland de undersökta myrarna å kronoparken Alträsk vore

lämpliga till odling, äfvensom att kronoparkens belägenhet vore gynnsam

för kolonisation. Den omständigheten, att enligt de från Jönköping

erhållna utlåtandena flertalet bland myrjordsprofven innehölle en kalkfattig,

föga förmultnad mosstorf, som först efter riklig kalkning och

gödsling kunde lämna tillfredsställande skördar, syntes icke böra tillmätas

någon afgörande betydelse i förevarande hänseende, då vid af
-

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

gifvandet af detta omdöme afseende fästs endast vid det öfverstå, i

alla hänseenden sämsta torflagret, samt genom myrarnas afdikning

deras fysikaliska egenskaper komme att afsevärdt förbättras och i

synnerhet deras förmultnande att befrämjas. Härtill komme att, på

sätt förrättningsmannen anfört, erfarenheten ådagalagt, att liknande

myrar i trakten blifvit med fördel odlade, hvarvid borde erinras, att

vid bedömandet af myrarnas odlingsvärde hänsyn borde tagas till icke

blott det öfre lagret, då det gällde myrar, som kunde fullständigt afdikas

och som vore jämförelsevis grunda, så att växtrötterna kunde nå

icke endast de djupare, näringsidkare torflagren utan i många fall

äfven alfven. De öfre torflagren minskades eller försvunne nämligen

till stor del vid afdikning och odling, synnerligast om de till väsentlig

grad bestode af vattenfylld, lefvande -hvitmossa, enär, äfven om ytlagret

icke, såsom dock vanligen skedde och under uppgift!;! förhållanden

kunde med fördel verkställas, vid odlingen brändes, detta lager dock

blefve betydligt reduceradt genom uttolkning, förmultning och sammanpackning

eller sättning. Den erfarenhet, som från vissa växtodlingsförsök

skulle kunna häremot åberopas, torde enligt ämbetsverkens åsikt

afse allenast högmosskultur, ty kändt vore, att en hög- eller hvitmosse,

hvars vattendränkta tillstånd ökades med djupet, i regel blefve uti de

djupare lagren allt fattigare på växtnäringsämnen, hvarför växtrötterna

i sådana mossar helt naturligt hindrades att nedtränga på djupet, under

det att i allmänhet, enligt hvad erfarenheten visat, förhållandet vore

annorlunda med lågmossar eller myrar, i hvilka torflagret mot djupet

i regel blefve allt näringsrikare. Efter fullständig utdikning hade också

tusentals hektar af dylika myrar inom vårt land med fördel blifvit

odlade, äfven om mossen eller myren före afdikningen och odlingen

varit till ett djup af 0,4 meter från den bevuxna ytan af ganska

dålig, starkt hvitmossblandad beskaffenhet. Dessutom skulle antagligen

i allmänhet beträffande nu ifrågavarande mossar flera år komma att

efter deras utdikande förflyta, innan de sämre bland dem blefve föremål

för odling, och under denna tid komme helt visst deras fysikaliska och

kemiska beskaffenhet att förbättras. Så länge myrarna förblefve i sitt

nuvarande vattendränkta skick, blefve de däremot allt mer och mer

mosslupna och försämrade, hvarför det äfven ur denna synpunkt och

för minskande af ortens frostländighet vore önskligt, att myrarna, så

snart som möjligt blefve utdikade.

Det kunde visserligen icke bestridas, att myrarnas fattigdom på

kalk utgjorde en ganska stor olägenhet för deras tillgodogörande genom

s. 325 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

325

odling, helst, enligt hvad upplyst blifvit, kalkberg icke funnes i närheten

och för öfrigt anskaffandet af kalk till myrarna helt visst komme att

medföra ökad kostnad för företagets utförande, men denna svårighet

vore förenad med odlingen af de flesta myrar inom Norrbottens län,

hvartill komme, att grus funnes att inom myrfälten tillgå, hvilket syntes

ägna sig till förbättrande af myrjorden i fysikaliskt afseende.

Styrelserna framlade slutligen i samma skrifvelse plan för ifrågavarande

undersökningars fortsättande, enligt hvilken plan följande åtgärder

borde inom den närmaste framtiden vidtagas, nämligen: att i

främsta rummet borde upprättas fullständig karta öfver västra delen

af kronoparken Al träsk, omfattande åtminstone Slyhattsmyr, Farbrorsmyr,

Gubbmyr, Flarkmyr, Stonnyr och Slumpmyr jämte mellanliggande

och i öfrigt närbelägen fastmark; att vidare plan jämte kostnadsförslag

syntes böra uppgöras för afdikning af de å sagda del af kronoparken

belägna myrar, i den mån sådan afdikning ansåges behöflig till befrämjande

af myrjordens förmultning och sättning till förekommande af

hvitmossans tillväxt och vidare utbredning samt till minskande af

ortens frostländighet; samt att därjämte för utredande af fastmarkens

lämplighet för odling eller mulbete densamma borde närmare undersökas

och beskrifning häröfver upprättas, hvarjämte skogen borde uppskattas.

Den 21 juni 1902 föredrogs denna styrelsernas skrifvelse inför

Eders Kungl. Maj:t, och behagade Eders Kungl. Maj:t då dels, för utförande

af fortsatta undersökningar, i enlighet med ofvan sist angifna

plan, inom Alträsks kronopark för utrönande af densammas lämplighet

för kolonisation ställa till ämbetsverkens förfogande nödiga medel dels

ock anbefalla ämbetsverken att inkomma med förslag till ytterligare

åtgärder i ändamål af markupplåtelser inom sagda kronopark.

Nu hafva domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen i underdånig

skrifvelse den 13 maj 1904 redogjort för de med anledning af Eders

Kungl. Maj:ts sistberörda nådiga beslut vidtagna åtgärder samt framlagt

förslag i ämnet äfvensom öfverlämnat samtliga till ärendet hörande

kartor och handlingar. Af denna ämbetsverkens skrifvelse inhämtas

hufvudsakligen följande.

På uppdrag af landtbruksstyrelsen hade kommissionslandtmätaren

H. K. Brändström upprättat karta och beskrifning å västra delen af

Alträsks kronopark, hvarvid för erhållande af en naturlig gräns i norr

för det ifrågakomna området Brändström å kartan utsträckt detsamma

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

till norra stambanan i närheten af Brännbergs järnvägsstation, hvarigenom

blifvit nödvändigt att å kartan inlägga jämväl en mindre areal,

tillhörande Svanå kronopark. För att kartläggningen skulle omfatta

hela det nti ämbetsverkens underdåniga skrifvelse den 4 juni 1902 omförmälda

myrområde, hade planmätningen kommit att omfatta äfven

en del af f. d. Selets stockfångstskog, hvilken numera vore öfverlämnad

till kronans fria disposition och inpå hvilken viss del af ifrågakomma

myrområdet sträckte sig. Hela det kartlagda området omfattade, oberäknadt

impedimenter, en areal af omkring 1,868 hektar, hvaraf omkring

1,487 hektar tillhörde den egentliga kronoparken Alträsk med

Brännbergs eller Joliannisfors områden. Af det kartlagda området utgjordes

enligt beskrifningen omkring 7 9 hektar af åker, äng och odlingsmark,

677 hektar af mossar och myrar, 489 hektar af försumpad skogsmark

eller i orten så kallade slyland eller mossland samt 623 hektar

af fast skogsmark.

Vidare hade af extra landtbruksingenjören Berggren upprättats

och med betänkande af den 6 februari 1904 öfverlämnats plan för utdikning

af vissa inom västra delen af Alträsks kronopark jämte en del

af Svanå kronopark och f. d. Selets stockfångstskog belägna myrar,

nämligen förberörda Slyhattsmyr, Farbrorsmyr, Gubbmyr, Flarkmyr,

Stormyr och Slumpmyr, jämte mellanliggande och i öfrigt närbelägna

slyland, hvarjämte kostnadsförslag för samma utdikning uppgjorts. Af

detta betänkande inhämtades hufvudsakligen följande.

Det kartlagda området sluttade till större del svagt mot söder

och mot den nästan i områdets midt framflytande Alån. Myrarnas djup

vore olika, oftast ej mer än 1 till 1,2 meter, och deras botten utgjordes

vanligen af sand och lera. Af myrarna vore Slyhattsmyr, Gubbmyr och

Flarkmyr grundast, hvaremot Stormyr hade ett medeldjup af omkring 3

meter. Den myrarna omgifvande sumpmarken, s. k. slyland, hade eu rik

vegetation af dvärgbjörk, pors, vide och något al samt eu del mindre

träd, bestående af vanlig björk jämte tall och gran. Mosstorfven i dessa

slyland vore mestadels ganska väl förmultnad med ett ringa djup af

från 0,2 till 0,(> meter med fast botten af sand och lera, blandad med

sten och grus. Den fasta skogsmarken, som mestadels vore bevuxen med

tall och gran, bestode vanligen af tunn matjord på ett i odlingshänseende

sterilt, 0,5 till 1 decimeter tjockt, hvitt sandlager, under hvilket förekomme

en lydaktig, antagligen järnhaltig sand, mestadels stenblandad.

På en del ställen, särskildt vid Flarkmyr och Farbrorsmyr, utgjordes

bottnen under det tunna matjordslagret af grus.

s. 327 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

327

Yid dikningsplanens upprättande hade, såvidt ske kunnat, hänsyn

tagits till de genom skogsförvaltningens försorg för skogsändamål upptagna

diken, för att kostnaden för dikningen måtte komma att

ställa sig lägre, och hade vid bestämmandet af dikenas djup afseende

fästs å de olika markernas blifvande sättning eller sammanpackning.

Den föreslagna dikningen kunde till största delen utföras oberoende

af Alån eller sjön Al träsket, dock med undantag af sydvästra

delen af Flarkmyren och midt emot liggande strand af Alån in. in.

Undersökningar hade därför verkställts och förslag upprättats äfven för

eventuell reglering af Alån och sänkning af Alträsket, hvilken sänkning

dock icke kunde verkställas utan föregående sänkning af den

nedanför belägna sjön Rörträsket och dess aflopp Sörån samt den ännu

längre ned belägna sjön Yästmarksträsket och öfre delen af dess aflopp

Norrån. Sagda sjösänkning och åreglering berörde emellertid äfven

kronan icke tillhörig mark och måste därför föregås af syn enligt gällande

dikningslag.

Hvad kostnaden för företaget anginge, så hade denna, i hvad den

afsåge sjösänkningen och åregleringen, beräknats till 80,000 kronor, under

det att kostnaden för den dikning, som kunde verkställas oberoende af

sagda vattenafledningsföretag, uppskattats till 77,000 kronor, hvartill

dock, för den händelse sjösänkningen skulle komma till stånd, borde

läggas kostnaden för fördjupning af dikena inom det däraf beroende

området, hvilken kostnad upptagits till 3,800 kronor.

Enligt förrättningsmannens åsikt skulle det vara i hög grad önslcvärdt

att, vare sig någon kolonisation inom området komme till stånd

eller icke, den af sjösänkningen oberoende utdikningen snart komme

till utförande, enär därigenom i alla händelser frostländigheten skulle

minskas, skogsväxten befrämjas m. m., hvaremot sjösänkningen och

åregleringen med fördel skulle kunna uppskjutas till en senare tidpunkt

eller, om kolonisationen komme till stånd, tills samma sjösänkning

och åreglering visade sig behöfliga. De fortsatta undersökningarna

å kronoparken Alträsk och öfriga delar af det kartlagda området

hade emellertid ytterligare befäst förrättningsmannen i hans förut

uttalade öfvertygelse om lämpligheten att inom samma område anlägga

jordbrukslägenheter. Den fasta skogsmarken ansåge han visserligen

ej lämplig till odling, men däremot funne han detta vara

förhållandet med myrarna och i synnerhet med de dem omgifvande

vidsträckta, mycket grunda sumpmarkerna, benämnda slyland (äfven

myrland, mossland), hvilket bestyrktes af de i närheten befintliga mossodlingarna.

Före myrarnas upplåtande till kolonisation ansåge dock

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Statsutskottets Utlåtande N:o IQ.

förrättningsmannen önskvärdt, att mindre försöksodlingar på de olika

myrarna utfördes för utrönande af dessas odlings var de.

Med stöd häraf och under erinran, hurusom läget intill Brännbergs

järnvägsstation och närheten till den för alla jordbruksprodukter lämpliga

afsättningsorten Boden vore af största betydelse, samt under framhållande

att, förutom järnvägen, äfven andra redan nu befintliga kommunikationsleder,

nämligen landsväg samt båtled i Alån tvärs genom

det tilltänkta kolonisationsområdet, betydligt underlättade anläggningen

af kolonat därstädes, hade förrättningsmannen föreslagit, att åtgärder

måtte vidtagas för att med undantag af regleringen af Alån och sänkningen

af Alträsket jämte den fördjupning af vissa diken, som först därefter

kunde verkställas, ifrågavarande utdikning måtte snarast möjligt bringas

till utförande samt helst samtidigt därmed plan uppgöras för områdets

indelning till jordbrukslägenheter.

I enlighet med den fastställda planen för ifrågavarande undersökningar

hade vidare öfverjägmästaren i Luleå distrikt H. Y. Rosenberg

på anmodan af domänstyrelsen upprättat taxeringslängd och afverkningsberäkning

för ifrågavarande område, dagtecknad i juli månad

1903.

Ämbetsverken hafva härefter öfvergått till en redogörelse för resultaten

af undersökningarna å de inom andra kronomarker än Alträsks

kronopark befintliga myrar och därvid erinrat, att Berggren verkställt

undersökningar å myrar och omgifvande fastmark, tillhöriga Piteå, Svanå,

Gyttjeå, Djupsjö och Näsbergs kronoparker samt Uodnaberg af Jockmocks

kronopark jämte f. d. Ljuså stockfångstskog, och därvid uppsamlat

jordprof. Undersökningarna rörande jordprofven från dessa kronomarker

hade nu fullbordats samt analysattester och utlåtanden erhållits

från svenska mosskulturföreningen, kemiska stationen i Jönköping

och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Därjämte hade Berggren

uti betänkande, dagtecknadt den 30 april 1904, afgifvit särskild redogörelse

öfver de af honom utförda undersökningarna å samma kronomarker.

Ur de inkomna utlåtandena angående undersökningarna af sistberörda

jordprof hafva ämbetsverken antecknat följande.

Svenska mosskultnrföreningens föreståndare hade funnit, att prof ven

genomgående visat eu ganska oförmultnad, mer eller mindre ren starrtorf,

som i en del fall vore något uppblandad med hvitmossor; att, där

detta vore fallet, kväfvehalten vore jämförelsevis låg, men att i öfrig*

densamma kunde anses vara tillräcklig, när torfven genom utdikning

och uppodling förmultnat; att kalkhalten i de flesta fall vore för låg,

hvarför detta ämne måste nästan öfverallt tillföras eller också genom

s. 329 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

329

påförande af annat kalkhaltigt jordförbättringsmedel de i torfjorden

befintliga humussyrorna neutraliseras; att, där jorden vore lätt, ett

påförande af sand eller lera vore af synnerligen stor nytta, hvilket

mosskulturföreningens fältförsök i Norrbotten tydligen visat, samt att

af de olika kronoparkerna Svanå och Ljuså syntes innehålla den bästa

odlingsmarken, därnäst Näsberg samt delar af Piteå och Djupsjö och i

sista hand Al träsks kronopark. Kemiska stationen i Jönköping åter

hade ansett att, med undantag för fyra prof, af den undersökta torfjorden

knappast kunde väntas någon säker och lönande afkastning

utan eu jordförbättring medelst grundlig kalkning, utan hvilken denna

torfjords framtida brukning med hög grad af sannolikhet komrne att

vara förenad med alltför stor ekonomisk risk. Kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå hade ansett samtliga myrarna lämpliga, delvis mycket

lämpliga för odling, dock med undantag af Uodnabergs kronopark och

vissa delar af Piteå och Djupsjö kronoparker.

Af Berggrens sistomförmälda betänkande inhämtades följande för

det ifrågasatta ändamålet med afdikningen viktiga omständigheter. Å

vissa af de å ifrågavarande kronoparker befintliga myrarna funnes

genom domänstyrelsens försorg utförda dikningar, hvilka hufvudsakligen

afsåge skogsväxtens upphjälpande, men vore alldeles otillräckliga för

myrarnas fullständiga torrläggning för odlingsändamål. Den omkringliggande

fastmarken hade nästan öfverallt samma typiska utseende och

vore af samma art som den vid Alträsks kronopark förekommande och

som i clet föregående beskrifvits samt således i allmänhet att anse såsom

till odling oduglig eller åtminstone mindre lämplig och endast

passande till skogsmark eller byggnadsplatser. Myrarna, särskildt de

å Svanå, Gyttjeå och Djupsjö kronoparker samt f. d. Ljuså stockfångstskog

belägna, vore omgifna af ofta ganska vidsträckta, kärrliknande

slyland, hvilka utgjordes af ett mycket förmultnadt, från 0,2 till 0,5

meter djupt myrjordslager, och kunde anses mycket lämpliga till odling.

Något nämnvärdt mulbete förefunnes ej å fastmarken och ej heller funnes

kalkberg i närheten. Med afseende därå att svenska mosskulturföreningen

ansett Alträsks kronopark erbjuda mindre goda odlingsmarker ,

än de öfriga kronoparkerna, hade Berggren anfört, att föreningens

föreståndare syntes hafva bedömt myrarnas odlings värde endast med

hänsyn till de två öfverstå lagren eller till ett djup af 40 centimeter

från ytan, hvilket vore riktigt, då bedömandet gällde djupa högmossar,

där växtrötterna ej hade någon näring att hämta i de djupare, allt

sämre torflagren och där myrarna ej kunde torrläggas till fast botten,

Bih. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami 1 Afd. 10 Haft. 42

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

men däremot icke då de undersökta myrarna mer hade natur af lågmosse,

som blefve bättre och mer förmultnad nedåt. Flertalet af

ifrågavarande mossar hade ej större djup, än att dikena komme att gå

ned till alfven, och myrarna således kunde fullständigt torrläggas.

Vidare hade Berggren framhållit, att det endast vore två af de till

undersökning af mosskulturföreningen från Alträsks kronopark insända

tio jordprofven, som härledt sig från sådana delar af kronoparken,

som af Berggren föreslagits till kolonisation, af hvilka två prof det

ena måste enligt analysen betecknas såsom godt och det andra såsom

mindre godt, hvaremot de öfriga åtta profven upphämtats från de delar

af Alträsks kronopark, som icke blifvit kartlagda eller föreslagna till

kolonisation. Om det också enligt de afgifna utlåtandena och analysattesterna

måste anses, att största delen eller flertalet af ifrågavarande

myrar komme att efter fullständig afdikning lämpa sig för odling, så,

enär för anläggande af jordbrukskolonier den största hänsyn måste

tagas dels därtill, att goda kommunikationer funnes i närheten, och

dels därtill, att arbetsförtjänst stode att erhålla på ej för långt afstånd

från kolonierna, lämpade sig enligt Berggrens uppfattning de

öfriga undersökta kronomarkerna mindre väl för kolonisation än Alträsks

kronopark.

För egen del hafva ämbetsverken anfört följande.

Af de upprättade kartorna och handlingarna framginge icke med

full tydlighet, huru stor del af ifrågavarande myrar eller sumpmarker

å kronoparken Alträsk samt vidliggande kronomark skulle kunna till

behöflig! djup torrläggas, utan att den förut omförmälda sänkningen

af sjön Al träsket jämte Alån blefve verkställd. Med anledning häraf

hade inom landtbruksstyrelsen, såvidt detta kunnat med förhandenvarande

material ske, verkställts utredning i sådant afseende; och hade

å den af Berggren upprättade plankartan medelst blåa kroklinjer uppdragits

gränsen mellan den del af företaget, som vore beroende af

sagda sänkning, och öfriga marker. I sammanhang därmed hade verkställts

uträkning af arealen af de olika områdena, af hvilken uträkning

, framginge, att af det kartlagda området endast omkring 130 hektar

vore för sin fullständiga torrläggning beroende af nämnda vattenafledningsföretag,

hvaremot en areal af ej mindre än omkring 1,036

hektar myrar och annan sumpmark kunde oberoende af det större

vattenafledningsföretaget fullständigt utdikas. Det borde dock anmärkas,

att förstnämnda mindre del af företaget äfven kunde, oberoende af

sjösänkningen, i allmänhet afdikas till ett djup af omkring 1 meter.

s. 331 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

331

I likhet med förrättningsmannen ansåge ämbetsverken, att med berörda

större vattenafledningsföretag borde tills vidare anstå.

Statens åtgärder för befordrande af ifrågavarande kolonisation

borde däremot närmast afse utdikning af de myrar med omgifvande

slyland, hvilka med hänsyn till såväl läge som beskaffenhet bäst lämpade

sig för odling och bebyggande. De myrar, som härvid i främsta rummet

syntes böra komma i fråga, vore Slyhattsmyr, Farbrorsmyr och Gubbmyr

jämte de väster om sistnämnda myr, norr om sjön Statträsket belägna

markerna. Förutom dessa myrar hade äfven östra delen af Flarkmyr

med tillhörande, mot väster starkt sluttande slyland ett gynnsamt läge

utmed landsvägen, den s. k. militärvägen mellan Älfsbyn och Boden,

hvarjämte dessa marker ägde god tillgång på grustäkter, men då västra

delen af detta område, utgörande omkring hälften af detsamma, ej

kunde fullständigt torrläggas, förrän Alträsket blifvit sänkt, syntes ej

heller sistnämnda del af området därförinnan kunna med fördel odlas

till åker. Som emellertid genom en dikning härstädes skulle kunna

åstadkommas ängsförbättring och minskad frostländighet, syntes äfven

denna dikning böra verkställas i sammanhang med den förstnämnda

till det djup, som för närvarande kunde åstadkommas, eller i allmänhet

minst 1 meter. Hvad Stormyr beträffade, så vore denna i fråga om

såväl beskaffenhet som läge i förhållande till befintliga kommunikationsleder

den i jämförelse med öfriga ifrågavarande myrar minst lyckligt

lottade, särskildt dess södra del. Till följd häraf syntes denna myr

liksom äfven den invid densamma belägna Slumpmyren icke böra ifrågasättas

till odling förrän i en framtid, sedan den råa och djupa mossjorden

multnat och sammansjunkit eller satt sig. Men äfven dessa

myrar borde enligt ämbetsverkens åsikt ju förr dess hellre afdikas, för

att dels befordra en sådan förvandling, som nyss antydts, dels hindra

hvitmossans vidare tillväxt och utbredning, dels ock minska ortens

frostländighet.

För bedömande af de olika myrarnas odlingsvärde och beskaffenheten

af torfven därstädes i kemiskt afseende hade upprättats sammandrag

af analysattesterna rörande torfprofven från den kartlagda delen

af Alträsks kronopark. Därjämte hade upprättats utdrag af det utaf

Berggren upprättade kostnadsförslaget för utdikningen af sankmark

inom ifrågavarande kronopark. Af sistberörda utdrag framginge, att

afdikningen inom Slyhattsmyrs och Farbrorsmyrs områden, hvilka

tillhörde Svanå kronopark och det till Alträsks kronopark hörande

hemmanet Brännberg, skulle kosta omkring 23,260 kronor samt afdikningen

inom Gubbmyr och de väster därom belägna myrarna och

s. 332 Kontrollera mot PDF

332 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

markerna inom Brännberg och f. d. Selets stockfångstskog omkring

7,380 kronor; att afdikningen af den inom Alträsk med Brännberg

belägna Flärkmyren m. in. till det djup och den omfattning, som

kunde verkställas utan att Alträsket sänktes, beräknats medföra en

kostnad af 9,020 kronor, samt att den öfriga, af nämnda sänkning

oberoende dikningen inom Alträsks kronopark skulle kosta omkring

37,340 kronor. Enligt sagda beräkning skulle alltså sammanlagda

kostnaden för hela den nn ifrågavarande afdikningen uppgå till omkring

77,000 kronor. Fördelades denna kostnad på 677 hektar mossar och

myrar samt 489 hektar försumpad skogsmark eller slyland, tillsammans

1,166 hektar, för hvilkas torrläggning dikningen vore afsedd, blefve

kostnaden för hektar omkring 66 kronor.

Emot afdikningsplanen hade ej förekommit anledning till anmärkning,

liksom ej heller mot de verkställda kostnadsberäkningarna.

Enligt den föreliggande utredningen syntes den inom området

förekommande fastmarken i allmänhet icke vara tjänlig för odling till

åker. Detta måste gifvetvis anses såsom en väsentlig olägenhet, då

det, enligt hvad erfarenheten visat, vore ganska vanskligt att inom

öfre Norrland grunda jordbruk uteslutande på moss- eller myrodlingar.

Men i förevarande fall borde i sådant afseende särskildt framhållas, att

de myrarna omgifvande öfverallt odlingsbara slylanden komme att efter

fullständig afdikning och odling ganska snart antaga naturen af fastmark

och ej blifva så frostländiga som de afdikade myrarna.

Efter den verkställda afdikningen komme god tillgång på mulbete

att förefinnas å såväl slylanden som myrarna. Hvad skogstillgången

beträffade, så funnes å ifrågavarande och omkringliggande kronoparker

möjlighet att bereda tillfälle för kolonister att erhålla tillräcklig

skogsareal. Den i dessa trakter förekommande skogsmarken vore af

medelgod växtlighet af den beskaffenhet, som därstädes i allmänhet

förefunnes.

Med utgångspunkt från de redan nu vidtagna åtgärderna ansåge

därför ämbetsverken, att afdikning å Alträsks kronopark borde ske

enligt den af Berggren upprättade plan, samt förslag till indelning i

kolonat å denna kronopark upprättas, därvid kostnaden för denna indelning

samt för afdikning, tillsyn och administration m. m. syntes

lämpligen böra beräknas till sannnanlagdt 85,000 kronor. Då det

för vinnande af erfarenhet vore i hög grad önskvärd!., att, innan vidare

åtgärder å andra kronoparker vidtoges, praktiska försök med ifrågavarande

kolonisation så snart som möjligt kunde anställas å mark tillhörande

Alträsks och angränsande kronoparker, där förarbeten nu

s. 333 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

333

vore gjorda, ansåge ämbetsverken äfven, att för närvarande icke några

vidare åtgärder borde vidtagas för jordbrukskoloniers bildande inom

Piteå, Svanå, Gyttjeå, Djupsjö och Näsbergs kronoparker eller f. d.

Ljuså stockfångstskog.

På grund af hvad sålunda hlifvit anfördt hafva domänstyrelsen

och landtbruksstyrelsen i underdånighet hemställt, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes, dels till Riksdagen aflåta nådig proposition, att Riksdagen

måtte till afdikning af en del sänka marker, tillhörande västra

delen af Alträsks kronopark jämte en del af Svanå kronopark och

f. d. Selets stockfångstskog i Öfver Luleå socken af Norrbottens län,

i enlighet med den af extra landtbruksingenjören Ernst Berggren i

sådant afseende upprättade plan, samt för upprättande af plan till

lämpliga områdens indelande till kolonat eller jordbrukslägenheter anvisa

ett belopp af 85,000 kronor, dels ock, under förutsättning att

de erforderliga medlen för ändamålet beviljades, ej mindre uppdraga åt

landtbruksstyrelsen att under närmaste ledning af en utaf styrelsen

därtill utsedd sakkunnig person låta utföra ifrågavarande arbete samt

för sådant ändamål ställa de beviljade medlen till styrelsens förfogande

för att genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län tillhandahållas vederbörande efter landtbruksstyrelsens närmare bestämmande,

än äfven anbefalla domänstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

att, i den mån afdikningen fortskrede och anledning därtill förefunnes,

till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag till plan för upplåtande

af kolonat inom det afdikade området samt till villkor och öfriga bestämmelser

för dylika upplåtelser.

Af den redogörelse, jag sålunda i underdånighet lämnat öfver de

åtgärder, som med anledning af Riksdagens berörda skrifvelse den 29

maj 1901 blifvit vidtagna, torde framgå, att de af domänstyrelsen och

landtbruksstyrelsen till utdikning och kolonisation föreslagna delarna

af Alträsks och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog,

hvad beträffar belägenheten, omedelbart invid Brännbergs järnvägsstation

och på endast 27 kilometers järnvägsafstånd från Bodens i rask

utveckling stadda samhälle, väl lämpa sig för kolonisation. Af de

undersökningar, som : verkställts rörande jordmånens beskaffenhet och

markens tjänlighet för odling, tyckes också framgå, att mossarna i allmänhet

kunna betecknas såsom ganska goda, ehuruväl de lida brist på

kalk, en olägenhet, som vidlåder de flesta af Norrbottens mossar, men

som det dock, till följd af de jämförelsevis goda kommunikationerna

till ifrågavarande mosskomplex, ej torde böra möta alltför stora svårig
-

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Statsutskottets Utlåtande N.o 10.

heter att afhjälpa. I mossarnas omedelbara närhet finnes äfven riklig

tillgång på sand och grus, genom hvilka ämnens påförande mossarnas

fysikaliska beskaffenhet kan i väsentlig mån förbättras. De egentliga

myrarna äro omgifna af sumpmarker och kärr med ganska rik växtlighet

och hvilka synas vara mycket lämpliga för odling.

De nn föreslagna områdena å Alträsks konopark med kringliggande

kronomarker synas visserligen i afseende å markens naturliga beskaffenhet

måhända icke erbjuda fullt lika fördelaktiga odlingsbetingelser som

vissa andra för ändamålet undersökta områden, men detta torde mer

än väl uppvägas af den betydelsefulla fördel, som den nu föreslagna

platsen äger framför öfriga ifrågasatta kronomarker genom sin närbelägenhet

till järnvägsstation och till tätt bebyggda orter, där god

afsättning å produkterna bör kunna vinnas och jämväl arbetstillfällen

torde erbjudas. Jag tvekar därför icke att, i likhet med de i ärendet

hörda myndigheterna, anse, att de nu föreslagna områdena å och intill

Alträsks kronopark äro för det i Riksdagens förberörda skrifvelse angifna

ändamål de lämpligaste af alla i ärendet ifrågasatta områden.

Om jag sålunda än vågar antaga, att ett lyckligt resultat bör

vara att förvänta genom de föreslagna mossarnas upplåtande till kolonisation,

måste jag likväl betona, hurusom fullt betryggande erfarenhet

angående möjligheten att på en så hög breddgrad som Bodens kunna

med fördel bedrifva ett själfständigt jordbruk uteslutande å mossjord

ej kan anses ännu föreligga, och att därför stor försiktighet och omtanke

bör från statens sida iakttagas vid upplåtelser af kolonat å

samma mossar, på det största möjliga trygghet må kunna förefinnas för

att de, som där slå sig ned, icke af staten lockas in på ett för dem

vanskligt företag, utan verkligen äro i tillfälle att finna sin bärgning.

Jag hyser därför ock den åsikt, att, sedan områdena ifråga utdikats och

marken haft tid att sätta sig, sådana försöksodlingar, som af landtbruksingenjören

Berggren förordats, böra på statens bekostnad utföras, innan

några upplåtelser till enskilda äga rum.

Då emellertid, under förutsättning att de af mig nu uttalade

åsikter vinna gillande, några år torde komma att förflyta, innan förenämnda

försöksodlingar lämpligen böra komma till stånd, synes mig

anledning icke förefinnas för Eders Kungl. Maj:t att nu hos Riksdagen

äska anslag annat än till själfva utdikningsarbetets utförande. Jag

anser mig böra i detta sammanhang framhålla att, äfven om mot förmodan

det genom de ytterligare undersökningar, som böra föregå

upplåtelserna, skulle visa sig, att de ifrågavarande mossarna icke lämpa

sig för kolonisation, den enligt landtbruksingenj ören Berggrens utdiknings
-

s. 335 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

335

förslag, mot liv il ket jag icke liar något att erinra, till 77,000 kronor

beräknade kostnaden för utdikningeu ingalunda kan anses bortkastad,

utan fastmer till fullo motiveras därigenom, att frostländigbeten för

närliggande bygd afsevärdt minskas och skogsväxten å omgifvande

kronopark främjas. Äfven med hänsyn härtill måste jag därför anse,

att de ifrågavarande områdena äro lyckligt valda. Ehuru alltså enligt

min åsikt det för utdikningeu erforderliga anslagsbeloppet nu bör af

Riksdagen äskas, synes mig arbetet icke behöfva bedrifvas snabbare,

än att det bringas till utförande under exempelvis tre år, på hvilka

kostnadsbeloppet sålunda jämväl skulle kunna fördelas. Början torde

emellertid böra ske redan under innevarande år. På sätt landtbruksstyrelsen

föreslagit, torde åt styrelsen böra uppdragas att under närmaste

ledning af en utaf styrelsen utsedd sakkunnig person låta utföra arbetet

i fråga.»

För att åskådliggöra de ifrågavarande områdenas belägenhet hade

departementschefen låtit uppgöra och såsom bilaga vid statsrådsprotokollet

foga en karta, till hvilken utskottet får hänvisa.

På grund af den i ärendet förebragta utredning och med anslutning

till hvad departementschefen till statsrådsprotokollet i denna fråga

anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till afdikning af sänka marker,

tillhörande västra delen af Alträsks kronopark jämte

en del af Svanå kronopark och af f. d. Selets stockfångstskog

i Öfver-Luleå socken af Norrbottens län bevilja

ett anslag af 77,000 kronor samt däraf å extra stat

för år 1906 anvisa 40,000 kronor, med rätt för Kungl.

Maj:t att låta utaf sistnämnda belopp förskottsvis

under innevarande år af tillgängliga medel utanordna

20,000 kronor.

Reglering af fioftieder i de norrländska länen äfvensom

i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län.

52:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för bestridande refflfr"f'' af

af kostnader för reglering af flottleder i de norrländska länen äfvensom flottieder i de

i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län, anvisa ett extra anslag för norrländslM

år 1906 å 100,000 kronor äfvensom medgifva, att de afgifter, som läggas Txo^pZZrgl,

å flottningen, finge för enahanda ändamål disponeras. örebro och

Västmanlands

län.

[51.]

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Under erinran, att dels enahanda belopp som det nu äskade blifvit

af Riksdagen för innevarande år beviljade, dels ock liknande medgifvande

som det nu begärda för samma år lämnats, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må,

a) för bestridande af kostnader för reglering

af flottleder i de norrländska länen äfvensom i Kopparbergs,

Örebro och Västmanlands län, anvisa ett extra

anslag för år 1906 å 100,000 kronor samt

b) medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,

må för enahanda ändamål disponeras.

Uppehållande af skogsvårdssiyreisernas verksamhet.

Avg. 53:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag

uppehållande pemställer utskottet,

att Riksdagen må, såsom bidrag till bestridande

af kostnaderna för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet, på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag

af 60,000 kronor.

Skogsodlingens befrämjande.

Ang. 54:o) Vidare och i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda

ÄT förslag, hemställde utskottet,

[53].

att Riksdagen må, för skogsodlingens befrämjande

för år 1906 bevilja ett extra anslag af 100,000 kronor,

att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i

mån af tillgång tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser,

till hvilka landsting eller hushållningssällskap för

ändamålet lämnat bidrag, eller i landstingsområde,

där sådan styrelse icke finnes, landsting och hushållningssällskap,

under iakttagande, att i intetdera fallet

statsbidrag må till något landstingsområde utgå med

högre belopp än det, hvarmed landsting och hushåll
-

uj ö/iuydt/iPi wu

styrelsernas

verksamhet.

[52.]

s. 337 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

337

ningssällskap tillsammans eller ettdera af dem till

ändamålet bidragit, samt att landsting eller hushållningssällskap,

som undfått dylikt bidrag, skall vara

skyldigt att efter årets utgång till Kungl. Maj:ts

vederbörande befallningshafvande afgifva redogörelse

öfver användningen af de af staten samt af landsting

eller hushållningssällskap lämnade bidrag.

55:o) I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 5) har friherre

J. Alskrömer föreslagit, att Riksdagen ville till bestridande af kostnaderna

för fortskaffandet med järnväg af släcknings- och bevakningsmanskap

vid skogseld bevilja ett förslagsanslag af 10,000 kronor att

från och med nästa år xrtgå, samt besluta att i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t utfärda bestämmelser rörande

sättet för ersättnings utbetalande för transport å järnväg af släckningsoch

bevakningsmanskap vid skogseld.

I afseende å de till stöd för motionen anförda skäl tillåter sig

utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet finner visserligen det af motionären väckta förslaget

vara synnerligen beaktansvärdt; men då Riksdagen i skrifvelse den 15

maj 1903 hos Kungl. Maj:t anhållit om utarbetande af förslag till

ändrade bestämmelser rörande förekommande och släckning af skogseld

sjimt i anledning häraf enligt hvad utskottet inhämtat utredning i

ämnet avägabragts, hvarvid, bland annat, ifrågasatts, att bestämmelser

måtte utfärdas därom, att ersättning skall utbetalas till dem, som

deltaga i släckning af skogseld, har utskottet föreställt sig, att de

af motionären föreslagna anordningar lämpligen böra komma under

ompröfning i sammanhang med frågans bedömande i dess helhet, därvid

torde böra tagas i öfvervägande, huruvida icke den af motionären

förordade ersättningen för kostnader för fortskaffande med järnväg af

släcknings- och bevakningsmanskap vid skogseld må utsträckas äfven

till kostnader för manskapets transporterande sjöledes.

Utskottet får därför hemställa,

att friherre Al strömers ifrågavarande motion

icke må af Riksdagen bifallas.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Afä. 10 Höft.

Ang.

motion om anslag

för fortskaffande

med

järnväg af

släckning soch

bevakningsmanskap

vid

skogseld m. m.

43

opaginerad Kontrollera mot PDF

O''

o>

Statsutskottets Utlåtands N:o 10.

Ang. ersättning

för af statskontoret

gjorda

förskott.

[54.]

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

56:o) Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till betäckande

af åtskilliga, af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa å extra

stat för år 1906 ett anslag af 258,050 kronor.

Departementschefen har med afseende å denna anslagsfråga anfört

följande:

Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda ämbetsverk förskjutit

följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af

Riksdagen under nionde hufvudtiteln, nämligen:

till godtgörande af kostnader för landtmäteriförrätt
ningar

å åtskilliga kronans domäner .................. kronor 14,648: o o

,, godtgörande af på kronan belöpande kostnader

för laga skiften.................................................... ,, 1,409:44

,, godtgörande af kostnader för revision af skifteslagstiftningen

inom Kopparbergs län

ersättande af kostnad för en utredning rörande

inom Västerbottens län under de 10 sista åren

afslutade laga skiften ........................................

gäldande af kostnader för verkställande af försök

och förberedande utredning i fråga om förändradt

utgifningssätt för generalstabens topo
grafiska

karta öfver Norrland in. in...................

ersättande af kostnader för behandling af frågan

rörande åtgärder från statens sida för ordnande

af försöksverksamheten inom jordbruksområdet.

....................................................................

gäldande af kostnader för den af Eders Kung].

Maj:t den 7 juni 1901 tillsatta kommitté för

utredande af frågan om vidmakthållande af

jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland

och Dalarne....................................................

godtgörande af kostnad för revision af den

utaf Eders Kungl. Maj:t den 24 oktober 1902

tillsatta centrala nödhjälpskommittés redovisningshandlingar

.........................................................

gäldande af svenska kronans andel i kostnaderna

för fiskeritillsynen vid regala laxfisket i

Torne älf ........................

474: 20

100:

3,236: 3 8

3,718: so

101,366: 51

200:

2,040: —

Transport kronor 127,188:63

s. 339 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

339

Transport kronor 127,188: 6 3

till gäldande af vägskatt för samma laxfiske............ „ 123: ö o

,, godtgörande af kostnader för vissa kronoegen
domars

deltagande i vattenafledningsföretag ,, 20,745:9 1

,, ersättande af kostnader för utförande af försvarsarbeten

å vissa för kronans räkning inmutade

inagnesitfyndigheter inom Norrbottens län......... ,, 111; 99

,, ersättande af kostnader för bestämmande af

arrendeafgift för kronans jordägarandel i grufva ,, 191:5 0

,, ersättande af kostnader för ett möte mellan

ordförandena i skogsvårdsstyrelserna m. in....... ,, 2,681: 9 2

,, byggnadsordning, enligt nådiga brefvet den

29 maj 1891, åt skogstorpare å kronoparker i

Norrbottens län........................................................... ,, 13,000: —

,, gäldande af vägskatt för år 1903 för till statsverket

indragna frälseräntan af hemmanet 3/s

mantal Sundersbol n:o 1 i Uppsala län ............ ,, 0: 9 0

,, ersättande af kostnader för utredning af frågan

om tillgodogörande af den kronan tillhöriga

vattenkraft vid Trollhättan........................ ,, 44,180: 45

,, ersättande af kostnader för utredning af frågan

om tillgodogörande af den kronan tillhöriga

vattenkraft vid Älfkarleby ....... ,, 7,095: 0 6

,, ersättande af kostnader för revision af lagen

angående väghållningsbesvärets utgörande på

landet den 23 oktober 1891........................................ ,, 973: 46

,, ersättning till vissa kronoarrendatorer och bo
ställshafvare

för exproprierad jord ........................ ,, 217: 2 4

,, ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen ,, 30,379: 19

,, ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader

m. m. å indraget boställe.................................... ,, 487: —

,, ersättande af kostnader för undersökningar om

åtgärder för befrämjande af Öfre Norrlands kolonisation.

..................................................................... ,, 10,284: 6 5

eller tillhopa kronor 257,961: 40

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till

jämnt tal af kronor samt för jämnande af hufvudtitelns slutsumma,

hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförm äkta, af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter, anvisa å extra stat för år 1906 ett anslag af

258,050 kronor,>

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. dyrlidstillägg.

[55.]

Emot ersättande af omförmälda förskott tiar utskottet icke haft

något att erinra, men har. med anledning af ofvannämnda kostnader

för ett möte mellan ordförandena i skogsvårdsstyrelserna m. in., velat

uttala den mening, att framdeles, sedan skogsvårdsafgifter influtit,

sådana kostnader synas höra bestridas af dessa afgifter.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till betäckande af ofvan omförmälda

af statskontoret förskottsvis bestridda Utgifter

anvisa på extra stat för år 1906 ett anslag af

258,050 kronor.

57:o) Kungl. Maj:t har slutligen under punkten 55 i denna liufvudtitel

föreslagit Riksdagen

att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver

finansärenden den 14- januari 1905 ängdun grunder, af dyrtiäsUUw)!)

lör innevarande år åt en del tjänstemän och betjente i jordbruksdepartementets

afdelning af Kungl. Maj:ts kansli samt till jordbruksdepartementet

hörande ämbetsverk och kårer, å extra stat för år 1906

anvisa, såsom förslagsanslag, ett belopp af 85,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet framdeles att afgifva

utlåtande; livilket utskottet härmed får för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 9 mars 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

s. 341 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o W.

341

Reservationer.

''V id punkt 1 (angående landtbruksinstitutet vid Ultima samt landtbruk?-

och inejeriinstitutet vid Alnarp):

af herrar IT. P. P. Tamm och K. Starbäck, hvilka ansett att utskottet

bort hemställa,

a) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag må godkänna

dels följande stat för landtbruksinstitutet vid

Ultima:

Summa kronor 59,000: —

Anm. 1. Rektor och öfrige lektorer samt adjunkterna

åtnjuta jämväl fri bostad.

dels följande stat för landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp:

Summa kronor 75,000: —

Anm. 1. Rektor och öfrige lektorer åtnjuta

jämväl fri bostad.

dels ock följande villkor:

femte lönegraden 160 kronor.

b) att Riksdagen må höja det under anslagstiteln

»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»

uppförda anslag till landtbruksinstitutet

vid Ultima från 51,000 kronor med 8,000 kronor

till 59,000 kronor; samt

c) att Riksdagen må höja det under samma

anslagstitel uppförda anslag till landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp från 65,000 kronor med 10,000

kronor till 75,000 kronor.

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af herr A, G. L. Bill ing, hvilken ansett att utskottet bort hemställa,

a) att Riksdagen må godkänna

Aids följande stat för landtbruksinstitutet vid

Ultima:

Summa kronor 59,000: —

Anm. 1. Sålänge — — — 250 kronor årligen.

dels följande stat för landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnar]):

Summa kronor 75,000: —

Anm. 1. Sålänge--- 250 kronor årligen.

dels och följande villkor:

femte lönegraden 160 kronor.

b) att Riksdagen må höja det under anslagstiteln

»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»

uppförda anslag till landtbruksinstitutet

vid Ultima från 51,000 kronor med 6,000 kronor

till 57,000 kronor, samt

c) att Riksdagen må höja det under samma anslagstitel

uppförda anslag till landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp från 65,000 kronor med 8,250

kronor till 73,250 kronor.

Vid punkten 38 {angående motioner om anslag till höjande af

fonden för fiskerinäringens befrämjande):

Af herrar F. E. Petersson, G. J. Ödman och K. Starbäck:

»Då fiskerinäringen för att kunna med framgång bedrifvas krafvel''

en så dyrbar utrustning i form af maskiner och redskap, att kustbefolkningen

ej utan skuldsättning kan förskaffa sig densamma, och då

den väg 1891 års Riksdag anvisat genom bildande af fonden för fiskerinäringens

främjande visat sig medföra afsevärdt gagn, anse vi att Riksdagen

fortfarande bör såsom förlagsgifvare mot betryggande säkerhet

tillhandahålla nödigt driftkapital till näringens utöfvande.

De lånebehof, som för närvarande föreligga, äro större än hittills.

Så hafva sedan årets början inkommit till landstingets förvaltningsut
-

s. 343 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

343

skott i Bohuslän 114 ansökningar om lån å tillsammans 365,550 kronor,

och hos landtbRiksstyrelse!! ligga låneansökningar från andra län å

tillsammans 92,600 kronor.

För att tillgodose dessa låneanspråk finnas för närvarande tillgängliga:
för

Bohuslän 173,403: 6 5 och

för öfriga län 8,673: 8 9.

Dessutom införväntas under årets lopp genom inbetalning af annuiteter

in. in.:

från Bohuslän 126,155: 84 kronor,

från öfriga län 14,177: 50 »

Detta visar, att ett bifall till utskottets förslag icke skulle upphäfva

nödvändigheten att nödgas tillbakavisa en stor del ansökningar

af brist på medel.

På grund häraf hafva vi ansett att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen ma, med bifall till de af friherre

Trolle och herr Starbäck in. fi. i ämnet väckta

motioner, för höjande af fonden för fiskerinäringens

befrämjande bevilja ett anslag af 500,000 kronor och

däraf på extra stat för år 1906 anvisa 250,000 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att. låta af sistnämnda belopp

under innevarande år förskottsvis utanordna

100,000 kronor.»

Herr F. Fränckel har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

Likaledes skulle här antecknas, att herr S. G. rån Frusen icke

närvarit vid handläggningen af punkterna 1—7 af denna hufvudtitel.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1905 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning ock därmed jämförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

! Kronor. ö.

Kronor, ö.

Kronor. | ö.

Krono!-. 1 ö.

17,000 —

46,200—!

34,800—1

270,600—j

4,500

49,500

200,000

59,700

218,200

30.000

25.000

60.000

|

94,000:-

1,104,500

1,070

17,000|

46.200

34,8O0i
270,

600

1,070-

4,500

49,500

200,000

59,700

214,270]

30.000

25.000

60.000

94,000

1,105,570-

Jordbruks
I
-jDepartementschefen

.......................................................

- Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ....

-''Landtbruksstyrelsen .......................................................

- Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
till

understöd åt landtmannaskolor). Nuvarande

Ökas dels å anslaget till landtbruksinstitutet vid

dels å anslaget till landtbruks- och mejeriinstitutet

b varjämte, i stället för anslaget till aflöning åt

och en instruktör i mejerihushållning, 4,000

8,000 kronor till aflöning åt en statskonsulent

konsulent i mejerihushållning, så att anslaget

ligare ...................................................................

Veterinärundervisningen. Anslaget därtill öfverflyttas

‘ med oförändradt belopp ............................................

- Odlingshjälp åt krononybyggare, förslagsanslag ........

-jLandtbruksingenjörer och deras biträden........''............

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannaLänsveterinärer

och veterinärstipendiater....................

- Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (däraf särTill

förekommande och hämmande af smittosamma

Befrämjande af husslöjden ............................................

Fiskerinäringens understöd. Nuvarande belopp ........

Ökas å anslaget till statens fiskeriadministration

jDomänstyrelsen ................................................................

s. 345 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

345

Litt. A.

riksstatens Nionde hufvudtitel.

departementet.

näringar (däraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor

belopp ....................................................... 270.600: —

Ultuna med ............................ 4,000: —

vid Alnarp med.................... 6,500: —

en instruktör i boskapsskötsel

kronor, anvisas ett anslag å

i boskapsskötsel och en statsi

sin helhet ökas med ytter.

.................................................. 4,000: — 14,500: —

från åttonde hufvudtiteln till jordbruksdepartementet

Förslag till blifvande riksstat:

kontant.

i

Indelning och därmed jämförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

1

Friheter. | Ersättningar.

skildt 100,000 kronor till prisbelöningar för hästar):

sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag ................j

med

60,000: —

4,000: —

Kronor. ö. Kronor. ö. I Kronor.

17,000!—

46,200 —

34,800!—!

285,100

58,500

4,500

49,500j—|

200,000—!

59,700[—

213,200 —

30,000:—

25,000;—

64.000 -

94.000

1,070—--

Kronor. ! ö.

I

17,000 —

46,200 —

34,800

285,100

58.500

4,500

49.500

200,000

59,700

214,270

30.000

25.000

64.000

94.000

Bih. till Rilcsd. Prof. 1905. 4

Transport]

Sami. 1 Afd.

1,181,500—I

10 Hälft.

1,070]

1,182,570]-

44

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Statsutskottets Utlåtande N:o K).

1905 års riksstat anslår:

T:pt

Anvisning

i kontant.

Kronor.

2,406,000-

12,000

89,200

63.000

50.000

178,600

10,665

250.000

354

600.000

9,564

75,000

43,598!

31,639

16,786

10,000|

Indelning och därmed jämförlig

anvisning, på förslag.

Friheter.

Ersättningar.

j Kronor.

ö.

Kronor.

1,070

1

1

!___

!_1

J

1

- -

—

!

—

—

—

6,635

1,664

_

_ _

—

- -

—

25

—

— —

—

- -

—

—

- -

—

- -

—

- -

—

.

—

— —

—

. j

—

---

—

—

- -

—

Summa.

Kronor.

1,105,570

2,406,000

12,000

89,200

63.000

50.000

178,600

18,964

250.000

379

600.000

9,564

75.000

43,598

31,639

16,786

10.000

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten.

Ökas med......

Nuvarande belopp.

S:a'' 4,950,906!—| 7,730 — 1,664! —! 4,960,300j—

» statens skogsläroverk. Nuvarande belopp....

Ökas med............................................................

Förslagsanslag :

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstiReservationsanslag:
Till

enskilda skogsundervisningen ........................

» kronoskogarnas förvaltning och befrämjande

mänhet ..........................................................

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag

Landtmäteristaten............................................................

Skiften och afvittringar, reservationsanslag .................

Utflyttningshjälp efter skiften, förslagsanslag ............

Rikets allmänna kartverk. Nuvarande belopp ........

Ökas med ....................„...............................

hvarjämte rubriken ändras till: Rikets allmänna

Gästgifvares friheter.................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag............

Färjor och färjekarlar ..................................................

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag....

Fattigvården i Stockholm och landsorten ...............

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag ...................

Ålderstillägg, förslagsanslag...........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in,, förslagsExtra

utgifter, reservationsanslag ..............................

s. 347 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

347

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och därmed jämförlig!

anvisning, pä förslag. \

Summa.

Friheter. j Ersättningar.

(545,608

31,600

55,000

3,800

677,208: —

58,800: —

tutets lärarepersonal, förslagsanslag ...

5,600: —

736,008: - 100,000: —

af skogsväsendet i all
-

1,599,792: — 1,605,392:

178,600: —

20,200: —

kartverk, reservationsanslag

anslag

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

1,181,500

•

1,070

- •

1,182,570

> i . r

2,441,400

fnv.v

2,441,400

12,000

— — .

—

---

—

12,000

—

;,}j—f - ^ t

—

•-•-.

—

89,200

—

63,000

,Ttr; *—

—

- .. . .

|-

63.000

—

50,000

—

— —

—

— —

—

50,000

—

198,800

—

., ^■ t

-■

—

—

198,800

—

10,665 —

6,635

__

1,664

_

18,964

_

250,000

; .--

—*

- -

—

250,000

—

354

25

- -

—

379

—

600,000 —

— •-

- --

rr-

600,000

—

9,564

—

- -

—

9,564

75,000 —

-. ~r*~~ .

-

—

75,000

I-

43,598 —

-- •-

_

; . — .-r;

—

43,598

31,639 —

— —

—

—p* — ..

•—

31,639'' —

16,786 —

--• -

—

— ^

16,786

1

10,000 -

~ —

—

— —

—

10,000; —

5,083,506 —

7,730

!-

1,664

—

i 5,092,900

i

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Nionde hufvudtitel.

Jordbruksdepartementet.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:

Till bestridande af kostnader för ändrings- och reparationsarbeten

inom hufvudbyggnaden vid landtbruksinstitutet vid

Ultuna m. m............................................................. 37,400

» understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid af

staten understödda landtmannaskolor........................ 5,000

» förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Väster
norrlands,

Västerbottens och Norrbottens län ........ 6,000

Veterinär under visning en:

För aflönande vid veterinärinstitutet i Stockholm af vissa

tjänstemän och bétjänte m. m. ................................ 7,200:

Till veterinärinrättningen i Skara .................................... 900:

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

Till bestridande af kostnader för byggnader och anläggningar

vid landtbruksakaderniens experimentalfält 222,500:

Bidrag till kostnaderna för allmänna landtbruksmöten 7,500:

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för

husdjur, redskap, maskiner m. m, ............................ 12,500:

Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof.................................... 32,000:

» till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk
växtbiologisk

anstalt inom Norrbottens län ............ 11,250:

Kronor i ö.

48,400-

8,100

Transport 285,750:

56,500''-

s. 349 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

349

Transport

Till understöd åt frökontrollanstalter................................

Bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings

praktiskt-vetenskapliga verksamhet............................

Till utbildande af en elev i boskapsskötsel och i mejerihushållning

....................................•............................JM:

För anställande af en förste och en andre torfingenjör

samt två torfassistenter............................................jo
Till

understöd åt svenska mosskulturföreningen ............

Bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket

Ersättande af utaf statskontoret förskjuten del af statsbidrag

för år 1905 till fortgående smörprofningar

Ökadt statsbidrag för år 1906 till berörda smörprofningar

Till anställande af en statskonsulent i svinskötsel ........

, fjäderfäafvelns befrämjande ........................................

, de geologiska undersökningarna ................................

Bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra

för nötboskap ......v.........................................................

285,750:

10,000:

25,000:

1,000:

19,000:

20,000:

85,000:

5,000:

10,000:

5,000:

5,000:

96,000:

9,000:

Kronor

Hästafvelns förbättrande:

Till bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepot

Befrämjande i allmänhet af husslöjden:

Till anställande

ålderstillägg

af en andre instruktör i husslöjd och personligt

till andre instruktören Jonas Wallander ................

Fiskerinäringens understöd:

[Till underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande

hafven samt för tillsyn och bevakning vid

Sveriges hafsfisken........................................................ 25,000: —

» utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar

af de Sverige omgifvande hafven ............................ 26,100: —

Bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation

för bohuslänska fiskare ................................ 2,250: —

För höjande af fonden för fiskerinäringens befrämjande 200,000: —

Till utförande af vattenståndsobservationer i vissa af

landets vattendrag ........................................................ , 2,000: —

Transport

56,500

575,750

3,790

3,500

255,350|—

894,890

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kronor

Ö. !

Transport

894,890

: ■ i H

Domänstyrelsen:

Till

arfvoden åt tre tjänstemän i första graden å domän-

•

styrelsens skogsafdelning ...........................................

9,000: —

»

arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domän-

styrelsens skogsafdelning ............................................

3,350: —

»

aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna.....................

43,200: —

»

resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag

40,585: —

96,135

—

Skogsinstitutet:

„ i . ;

Till beredande af’ ökade extra lärarekrafter vid skogs-

'' 4.'' ''

institutet .........................................................................

5,000: —

! 1

»

uppförande af en provisorisk byggnad vid skogs-

institutet .....................................................................

9,725: —

14,725

—

Landtmäteristaten:

Till bestridande af ökade kostnader för kopiering af i

landtmäteristyrelsens arkiv förvarade kartor in. m.

3,000

—

i

Rikets allmänna kartverk:

För

anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna kartverk in. in.

17,200

T

Vägunderhållet på landet:

(Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar,

förslagsanslag...................................................................

; y it- :

50,000

—j

Diverse anslag:

flas?- Tint

|

Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

••me-.bv! fn

1’-^- ■

hos nötkreaturen.............................................

45,000: —

• vU U-

»

understödjande af sådana myriitdikningar och vatten-

; ■ ’ ! ii i U*'' ■

r. ,

aftappningar, hvilkas ändamål är att minska frost-

ländigheten för närliggande bygd ............................

700,000: —

»

afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen

I • • ; .; \ };

och 1 Kopparbergs län ...............................................

150,000: —

y &Ui:; fri

Transport 895,000: —

1,075,950

i

s. 351 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

351

Transport 895,000

Till afdikning af sänka marker å vissa kronoparker i

Ofver-Luleå socken af Norrbottens län .................... 40,000

> reglering af iiottleder i de norrländska länen äfvensom

i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län 100,000

Bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande

af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet........................ 60,000

Till skogsodlingens befrämjande ........................................ 100,000

» betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter ....................................................... 258,050

Kronor

1,075,950

1,453,050| —

Summa; 2,529,000-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1905:54 Skrivelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställningar angående rikets allmänna kartve s. 26 i texten
  2. Rskr. 1905:52 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Mafts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställning angående centralanstalt för försö s. 16 i texten
  3. Rskr. 1905:53 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maf.ts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställningar angående skogsväsendet. s. 20 i texten