Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckta förslag om beviljande af ytterligare låneunderstöd för anläggning af järnväg från Orsa till Sveg.

1905-05-02 · 47 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 47 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:106, Utlåtande i anledning af väckta förslag om beviljande af ytterligare låneunderstöd för anläggning af järnväg från Orsa till Sveg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106,

1

N:o 106.

Ank. till Eiksd. kansli den 2 maj 1905, kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning af väckta förslag om beviljande

af ytterligare låneunderstöd för anläggning af järnväg

från Orsa till Sveg. (R. A.)

Uti eu till Riksdagen den 10 mars 1905 aflåten proposition (N:o 103)

har Kongl. Maj:t., under åberopande af propositionen bilagd t utdrag af

statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

medgifva, att åt Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag måtte till

fullbordande af den redan påbörjade järnvägsanläggningen mellan Orsa och

Sveg kunna å det af Riksdagen enligt skrifvelse den 7 maj 1901 till låneunderstöd

för enskilda järnvägar beviljade och till Kung!. Maj:ts förfogande

ställda extra anslag af 7,500,000 kronor anvisas ytterligare ett understödsbelopp

af 2,200,000 kronor utan iakttagande af i statsrådsprotokollet omförmälda

i Riksdagens berörda skrifvelse stadgade villkor och med förbehåll

att, äfven därest från statsverkets sida påyrkades inlösning af järnvägen,

innan 10 år förflutit från det någon del däraf öppnats för allmän trafik,

staten skulle äga påfordra, att inlösningsvärdet bestämdes af gode män,

på sätt i den å ifrågavarande järnvägsanläggning meddelade koncession

nen vore föreskrifvet för den händelse inlösning skulle tidigare ifrågakomma.

Uti två lika lydande motioner, som vid Riksdagens början blifvit

väckta, den ena (N:o 25) inom Första Kammaren af herr I. von Stapelmohr

m. fl. och den andra (N:o 121) inom Andra Kammaren af herr

K. Starbäck m. fl., har föreslagits, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts

förfogande ställa en summa af två millioner kronor, deraf 300,000 kr.

under år 1905, att lämnas som statslån till Orsa—Härjedalens järnvägsaktiebolag

för fullföljande af järnbanan från Orsa till Sveg.

Bill. till Eiksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Åfd. 60 Haft. (N:is 106, 107.J 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

Koncession

å järnväg

Orsa—Sveg.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har statsrådet och chefen

för civildepartementet till en början anfört följande.

»Sedan den af Kungl. Maj:t den 11 oktober 1895 meddelade

koncession å järnvägsanläggning från Orsa station å Mora—Orsa järnväg

till Sveg i Härjedalen på grund af koncessionshafvarnas uraktlåtenhet

att fullgöra därför stadgade villkor förfallit, söktes under år 1899 ny

koncession å en järnväg mellan Orsa och Sveg enligt eu af löjtnanten

vid väg- och vattenbyggnadskåren L. Sparr uppgjord plan. Enligt

denna plan skulle järnvägen erhålla en längd af 128,48 kilometer

förutom sidospår, beräknade till 6,6 kilometer, samt 1,435 meters spårvidd.

Största lutningen å banan skulle utgöra 16:1,000 och den minsta

kurvradien 300 meter i hufvudspår och 240 meter i sidospår. Banan

skulle förses med skenor af stål, vägande 27,3 kilogram för meter.

Förutom föreningsstation i Orsa upptogos i planen fyra större mellanstationer

vid Emån, Oreho, Vassjön och Fogelsjö, fyra mindre mellanstationer

vid Tallhed, Vallsjön, Tandsjö och Siksjön samt ändstation

i Sveg. Kostnads förslaget slutade å en summa af 4,436,000 kronor

med rullande materiel och 3,700,000 kronor utan sådan materiel. I det

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ärendet den 15 maj 1900 afgifna.

utlåtandet anfördes att, för så vidt kunde bedömas af de ingifna handlingarna

och utan kontrollundersökning å marken, den beräknade kostnaden,

därest företaget skulle komma till utförande under dåvarande

förhållanden, otvifvelaktigt vore för låg och säkerligen behöfde ökas

med minst 500,000 kronor, men att, då likväl en nedåtgående tendens

i fråga om arbetspriserna redan kunnat iakttagas, och det följaktligen

syntes möjligt, att järnvägen därest arbetet icke utfördes allt för brådstörtadt,

skulle kunna fullbordas för lägre belopp än det nämnda,

styrelsen icke velat angifva någon viss kostnadssumma såsom den

sannolika.

Genom resolution den 12 september 1900 beviljades därefter koncession

å den ifrågavarande järnvägen och fastställdes den ingifna

planen utom beträffande sträckningen en kilometer närmast Orsa station.

I koncessionen föreskrefs dessutom, att åt broarnas öfverbyggnad

skulle gifvas den styrka och bärighet, att de kunde motstå samma påkänning,

som beträffande broarna vid statens järnvägar vore föreskrifven,

samt att de, särskildt vid de mindre spännvidderna, skulle så vidt möjligt

byggas helt och hållet af sten, äfvensom att broarnas landfästen

och pelare skulle helt och hållet muras i cementbruk. Mötesplatser

för militärtåg skulle anläggas på ett afstånd från hvarandra af högst

14 kilometer samt så anordnas, att de vid påfordran kunde utan sär
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

3

skilda terrasseringsarbeten förses med rundspår af minst 350 meters fri

längd. Åtgärderna för lokomotivens förseende med vatten skulle så ordnas,

att vattentillgången vid påfordran genom provisoriska anstalter skulle

kunna hastigt ökas, så att den blefve tillräcklig för en trafik af minst 16

tåg om dygnet i hvardera riktningen vid användande af dubbla lokomotiv.

Vidare stadgades, att koncessionshafvarna skulle före den 1 maj

1902 till Kungl. Maj:t inlämna bevis, att de, till säkerhet för fullgörandet

af koncessionsvillkoren, i statskontoret nedsatt ett belopp

af 70,000 kronor, och skulle järnvägsarbetet påbörjas senast den 1

juni 1902 samt därefter så bedrifvas, att järnvägen i sin helhet äfven

hvad den i förslaget upptagna trafikmateriel anginge och, i händelse

trafikmateriel utöfver hvad förslaget upptoge måste för järnvägen anskaffas,

jämväl hvad sådan materiel beträffade, kunde, därest öfverenskommelse

om banans trafikerande med annan järnvägs materiel icke

träffats, vara färdig att för trafik upplåtas senast den 1 juni 1905.

Därjämte förbehöll Kungl. Maj:t svenska statsverket rättighet att

inlösa järnvägen med tillbehör och trafikmateriel mot ett penningebelopp,

a) som, om yrkande om järnvägens afträdande till staten framställdes

inom tio år efter det järnvägen i sin helhet eller till någon del

blifvit öppnad för allmän trafik, skulle motsvara hvad järnvägen med

tillhörigheter och trafikmateriel enligt räkenskaper, som Kungl. Maj:t godkände,

kostat koncessionshafvarna med tillägg af ränta efter fem för

hundra om året, men med afdrag af den nettoinkomst, banan under

tiden lämnat, och

b) som, om dylikt yrkande gjordes efter tio år från det banan

blifvit i sin helhet eller till någon del upplåten för allmän trafik, skulle

antingen beräknas så, att detsamma motsvarade två gånger summan,

enligt af Kungl. Maj:t godkända räkenskaper, af hela den under de tio år,

som förflutit närmast före det år, hvarunder lösningsanspråket blifvit

väckt, uppkomna nettobehållning af trafiken, innefattande alla under

samma tio år gjorda utdelningar till delägarna i järnvägen jämte ränteocli

kapitalafbetalningar å upptagna lån samt afsättning af kontanta

medel eller öfverförande af säkra fordringar till befintlig reserv- eller

förnyelsefond, eller ock, därest vare sig från statens eller från koncessionshafvarnas

sida sådant fordrades, bestämdes af fem gode män, utaf

hvilka Kungl. Maj:t skulle utse två och koncessionshafvarna två, hvarefter

de fyra sålunda valde tillkallade den femte; och skulle lösesumman,

som skulle anses utgöra inlösningsvärdet af hela järnvägsbyggnaden

med alla dess fästa och lösa tillhörigheter af hvad slag de vara månde,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

äfvensom af hela den i behåll varande reserv- och förnyelsefonden,

utan annat undantag än af de för trafikens behof i förråd befintliga

förlags- och konsumtionsartiklar, såsom obegagnade syllar och skenor

med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt, inom ett år efter det lösningsanspråket

framställdes och i hvarje fall inom sex månader efter det

staten tillträdt järnvägen, af svenska statsverket erläggas tillika med

fem procent ränta därå, för år räknadt, från tillträdesdagen, samt egendomen

till statsverket afträdas skuldfri eller ock behörigt afdrag å

löseskillingen göras för beloppet af den i järnvägen intecknade skuld,

hvaremellertid det skulle åligga koncessionshafvarna att årligen, efter

det behörig revision af järnvägens förvaltning och räkenskaper ägt

rum, insända till civildepartementet, för att där förvaras, fullständig

uppgift å beloppet af de utdelningar till järnvägens delägare, de kapitaloch

räntebetalningar å upptagna lån samt de öfverföringar af medel

till reserv- eller förnyelsefonden, som för det år, revisionen omfattade,

blifvit af öfverskott å järnvägens trafikinkomster bestridda.

Sedan Kungl. Maj:t därefter fastställt ordning för Orsa—Härjeådalens

järnvägsaktie b olag, enligt hvilken ordning bolagets verksamhet

hade till föremål att anlägga och, själft eller genom annan, trafikera

järnväg mellan Orsa och Sveg och bolagets aktiekapital skulle utgöra

minst 1,900,000 kronor och högst 4,000,000 kronor samt bestämmelse

lämnades därom att, om bolaget beviljades statslån för utförande af

järnvägen, bolaget skulle vara skyldigt att till säkerhet för statens fordran

inteckna järnvägen med förmånsrätt för samma fordrau framför hvarje

annan fordran hos bolaget, blef koncessionen å ifrågavarande järnvägsanläggning,

med Kungl. Majrts samtycke, öfverlåten på nämnda bolag.

Emellertid hade bolagets styrelse hos Kungl. Maj:t anhållit om statslån

till möjligast högsta belopp för järnvägsanläggningens utförande, därvid

bolagsstyrelsen tillkännagaf, dels att aktier i bolaget tecknats till belopp

af 1,903,000 kronor, men att grundad anledning förefunnes att

antaga, att aktiekapitalet inom kort skulle uppgå till åtminstone 2,000,000

kronor, dels ock att, därest statslån erliölles till belopp, motsvarande

hälften af den beräknade kostnaden för järnvägsanläggningen i dess

helhet med afdrag af kostnaden för rullande materiel, bolagsstyrelsen

hade för afsikt att antingen, för att kunna erhålla förhöjning i statslånet

till belopp motsvarande hälften af hela anläggningskostnaden eller

2,218,000 kronor, söka åstadkomma ytterligare aktieteckning i stam- eller

preferensaktier till belopp af 315,000 kronor eller ock för järnvägens

trafikering bilda ett särskildt trafikeringsbolag. Uti det yttrande, som

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i anledning af denna ansökning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

5

den 18 februari 1901 afgaf, erinrade styrelsen, att den i sitt utlåtande

i koncessionsfrågan ansett kostnaden behöfva ökas med 500,000 kronor,

samt anförde vidare, att .af detta belopp mer än 80 procent utgjordes

af beräknad höjning för stålskenor med mera, hvilka i förslaget upptagits

till 87 kronor för ton men vid tiden för det förra utlåtandet

gällde 130 kronor för ton, samt återstoden hufvudsakligast af prisökning

för syllar och brojärn; men att, sedan betydande prisfall inträdt

särskild t i järnmarknaden, så att exempelvis priset för stålskenor nedgått

under'' 100 kronor per ton, och i öfrigt tillgången på arbetare dåmera

vore god, hvilket i sin mån bidragit till den inom landet flerstädes

iakttagna nedgången i arbetspriserna, styrelsen icke hölle för

osannolikt, att järnvägen skulle kunna fullbordas för det beräknade

kostnadsbeloppet. Vid pröfning af ansökningen fann Kungl. Maj:t

enligt nådig resolution den 15 mars 1901 godt, med fastställande af

den för järnvägsanläggningen uppgjorda kostnadsberäkningen, i hvad

den afsåge järnvägens anläggande utan rullande materiel, att, såvidt

den sålunda beräknade kostnaden finge tagas till grund för bestämmande

af det sökta statslånets belopp, sluta å 3,700,000 kronor,

bevilja bolaget för utförande af järnvägsanläggningen mellan Orsa

och Sveg ett lån å 1,850,000 kronor att utgå af de medel, som

af 1896 års Riksdag ställts till Kungl. Maj:ts förfogande till låneunderstöd

för enskilda järnvägsanläggningar. Därvid föreskref Kungl.

Maj:t, bland annat, att bolaget skulle sist före den 1 oktober 1901

inför Kungl. Maj:t styrka, på sätt som kunde af Kungl. Maj:t godkännas,

att det förfogade öfver ett kapital, som jämte statslånet

vore fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande utan rullande

materiel enligt den af Kungl. Maj:t fastställda arbetsplanen och

det gillade kostnadförslaget; och skulle minst så stor del af detta

kapital, som motsvarade hälften af den beräknade anläggningskostnaden

för banan utan rullande materiel, utgöras af tecknadt eller inbetaldt

aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott

till järnvägsanläggningens utförande. Vidare skulle bolaget icke allenast

i öfverensstämmelse med fastställd plan och under iakttagande af de

föreskrifter, som för arbetets verkställande i öfrigt meddelades, utföra

och fullborda järnvägsanläggningen äfvensom, där så beliöfdes, anskaffa

för trafikens uppehållande å banan erforderlig materiel, utan ock därefter

för allmän trafik öppna samt för all framtid, utan ytterligare bidrag

af allmänna medel, underhålla järnvägen med hvad därtill hörde i sådant

skick, att den kunde för allmänna rörelsen begagnas. Dessutom

skulle bolaget, innan någon del af låneunderstödet finge lyftas, hafva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N-.o 106.

dels fullgjort förstnämnda villkor, dels ock inför Kungl. Maj:t ådagalagt,

antingen att bolaget anskaffat medel för inköp af den för järnvägens

trafikerande nödiga materiel eller ock att öfverenskommelse

om trafikens bedrifvande på annat sätt träffats. Slutligen förklarade

Kungl. Maj:t sig vilja framdeles meddela närmare bestämmelser i fråga

om tiderna för lyftning af det beviljade låneunderstödet.

Sedermera har bolaget, till ådagaläggande af att bolaget träffat

öfverenskommelse om anskaffande af den för järnvägens trafikerande

erforderliga rullande materiel, till Kungl. Maj:t ingifvit, jämte garantiförbindelse,

bestyrkt afskrift af ett mellan bolaget, å ena, samt Nya

Aktiebolaget Atlas, å andra sidan, den 14 maj 1901 upprättadt och den

21 juni samma år å bolagsstämma med Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag

godkändt kontrakt, enligt hvilket Atlas till järnvägsbolaget

uthyrde viss rullande materiel till värde enligt specifikation af tillhopa

686,160 kronor att levereras under loppet af åren 1902, 1903 och 1904,

med stadgande att järnvägsbolaget skulle för den levererade materielen

halfårsvis den 1 april och den 1 oktober betala en årlig hyra af 10

procent å de angifna värdena och äga rättighet att under kontraktstiden

inköpa materielen till de angifna priserna med afdrag af hvad som intill

tiden för öfvertagandet erlagts utöfver 6 procent årlig ränta, och skulle

kontraktet fortfara att gälla, så länge järnvägsbolaget fullgjorde sina

förpliktelser.

Vidare har bolaget, till ådagaläggande af att bolaget förfogade

öfver ett kapital, som jämte statslånet vore tillräckligt till järnvägsanläggningens

utförande utan rullande materiel, öfverlämnat utdrag af

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Kopparbergs län protokoll den 20

augusti 1901, utvisande att bolaget, med anmälan att fyra uppgifna

aktietecknare till fullo inbetalt af dem tecknadt aktiebelopp, tillhopa 1,300

kronor, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfverlämnat 47 särskilda

förbindelser, enligt hvilka ett lika antal aktietecknare, som af tecknadt

aktiebelopp, 1,900,100 kronor, inbetalt 10 % med 190,010 kronor,

förbundit sig att å vissa angifna tider inbetala återstående 90 % af

aktiebeloppet, tillhopa 1,710,090 kronor.

Genom nådig resolution den 27 september 1901 behagade Kungl.

Maj:t dels förklara, att Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag styrkt

sig förfoga öfver ett kapital, som jämte statslånet vore fullt tillräckligt

till järnvägsanläggningens från Orsa till Sveg utförande utan rullande

materiel enligt den af Kungl. Maj:t fastställda arbetsplanen och det

gillade kostnadsförslaget; att af detta kapital minst så stor del, som

motsvarade hälften af den beräknade anläggningskostnaden för banan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

7

utan rullande materiel, utgjordes af tecknadt eller inbetaldt aktiekapital;

äfvensom att bolaget fullgjort det i fråga om anskaffande af den för

järnvägens trafikerande nödiga materiel föreskrifna villkor, dels ock bestämma

tiderna för lyftning af det beviljade statslånet.

Slutligen har bolaget dels styrkt, att det fullgjort den stadgade

depositionen i statskontoret af 70,000 kronor, dels ock företett vederbörligt

bevis därom, att arbetet å järnvägsanläggningen den 20 mars

1902 varit påbörjadt.

Sedermera har Kungl. Maj:t vid olika tillfällen medgifvit ändring

i den för järnvägsanläggningen fastställda planen. Sålunda har bolaget

erhållit tillstånd att i rund- och stickspår använda förut begagnade

skenor med en vikt icke understigande 25 kilogram för meter i stället

för i planen upptagna skenor vägande 27,3 kilogram för meter, äfvensom

att i hufvudspår använda på statsbanan Boden—Gellivare förut

begagnade skenor af 27,3 kilograms vikt för meter. Vidare har Kungl.

Magt medgifvit anläggande af en hållplats i närheten af Stackmora

såg, samt att i stället för stationen vid Vallsjön finge tillsvidare å samma

plats utföras allenast vaktstuga med tillhörande ekonomihus m. m.

Äfvenledes har för sträckan mellan sektionsnumren 57 kilometer och

88,460 kilometer från Orsa räknadt af Kungl. Maj:t medgifvits ändring

i den ursprungliga planen, genom hvilken omstakning en förkortning i

väglängden af 1.68 kilometer vunnits samt dessutom en väsentlig förbättring

i tekniskt afseende uppnåtts därigenom, att maximilutningen

skulle nedbringas till 14:1,000, tre broar undvikas och horisontalplanen

å stationer och hållplats erhålla en sådan längd, att rundspår med 350

meters fri längd kunde därå nedläggas. Stationen Tandsjön skulle flyttas

till närbelägen plats och Vassjöns station till Sandsjö, hvarjämte militärmötesspår

skulle anordnas vid Vassjön.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att järnvägen å sträckan

mellan Oreho och Orsa, ehuru ej i sådant skick att den kunde för allmän

trafik upplåtas, dock vid början af år 1904 var så pass fullbordad,

att bolaget den 4 mars 1904 erhöll Kungl. Maj:ts tillåtelse att under

dåvarande vinter å järnvägen transportera träkol mellan nämnda platser.

Efter att af det beviljade statslånet hafva lyft tillhopa 1,233,000

kronor, bär i en den 2 mars 1904 till Kungl. Maj:t ingifven skrift

Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag i underdånighet anhållit om

ytterligare lån af statsmedel för utförande af järnvägsanläggningen

mellan Orsa och Sveg samt därvid anfört följande. Redan under våren

1902 hade bolagets styrelse fått anledning tro, att banbyggnaden icke

Ansökning

om ytterligare

statslån.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

skulle kunna fullbordas med därtill afsedda medel. Någon mera tillförlitlig

uppskattning af befarade bristen i byggnadskostnaden både

dock svårligen kunnat ske, innan åtskilliga ifrågasatta ändringar af

bansträckningen och i dess lutningsförhållanden blifvit noggrannt undersökta

samt af en tids arbete erfarenhet vunnits om de verkliga kostnaderna

i afseende å grundpriser med mera i förhållande till hvad kostnadsförslaget

därom upptoge. Då det likväl varit angeläget att så snart

som möjligt få kännedom om den brist, som vore att emotse, hade

styrelsen i början af år 1903 låtit föranstalta om utredning därom, i

den mån det då låtit sig göra. Denna utredning med utgångstid från

den 1 mars 1903 hade visat en brist af 917,000 kronor utom expropriationskostnader.

I anledning däraf hade styrelsen utlyst extra bolagsstämma, för

hvilken styrelsen, med en redogörelse för bolagets ställning och den

antagliga bristen, föreslagit utsläppande af preferensaktier till belopp af

högst 600,000 kronor och om ändring af bolagsordningen till möjliggörande

af detta. Skillnaden mellan preferensaktiesumman och den

eventuella bristen hade styrelsen hoppats få fylld genom lån. Förslaget

hade af bolaget godkänts och hade erforderlig ändring i bolagets ordning

sedermera fastställts.

Af aktierna i bolaget, hvilka vore lydande å 100 kronor stycket,

innehade

Orsa kommun ........................................

12,500

st.

==

kronor

1,250,000

—

Galle stad .............................................

2,000

b

=

))

200,000

—

Hamra kapellag.......................................

1,000

»

=

»

100,000

—

Jämtlands läns landsting.....................

1,000

B

==

»

100,000

—

Svegs kommun ......................................

1,000

B

=

b

100,000

—

Lillherrdals kommun ...........................

500

B

=

b

50,000

—

Linsells kommun....................................

250

B

b

25,000

—

.Vitrös kommun ......................................

100

»

=

b

10,000

—

Hede kommun..........................................

100

»

=

b

10,000

—

Yemdalens kommun .............................

50

B

=

»

5,000

—

Falun—Rättvik—Mora järnvägsaktie- bolag ...............................................

250

B

—

b

25,000

_

Siljans kolaktiebolag..............................

150

»

=

B

15,000

—

Ofrig-a aktier ..........................................

230

B

=

B

23,000

—

ägdes af enskilda personer och firmor till antal,

växlande mellan 1 och 10

Till ägarna af större antal aktier hade bolagsstyrelsen aflåtit

skrifvelse med begäran om teckning af preferensaktier för omkring

30 procent af förut tecknadt aktiebelopp. Jämtlands läns landsting

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.-o 106.

9

hade äfven besluta teckna preferensaktier för 32,000 kronor, under

förutsättning att genom försäljning af sådana aktier 600,000 kronor

lropbringades. Då till följd af åtskilliga nekande svar och andra tillkomna

omständigheter styrelsen icke sett utväg att genom försäljning

af preferensaktier anskaffa 600,000 kronor, hade styrelsen hos

kommunerna gjort ny framställning om tecknande af omkring 20 procent

af förut tecknadt kapital, men hade denna framställning ännu icke slutbehandlats

af alla kommunerna. Då det för banbyggnadsfrågans förande

framåt vore af påfallande vikt att få så noggrann kännedom som möjligt,

om hvad som utöfver de medel, som därtill ännu stode till buds,

erfordrades för banans fullbordande, hade, på anmodan af styrelsen,

arbetschefen löjtnanten A. Aulin och bolagets verkställande direktör

majoren W. Prinzencreutz uppgjort en detaljerad utredning af kostnaden

för återstående arbetet, och utvisade denna utredning en slutsumma af

2,000,000 kronor.

Vid arbetets början hade bolagsstyrelsen haft att påräkna i aktiekapital

och statslån tillhopa 3,753,000 kronor. Lades därtill räntor och

diverse inkomster till belopp, som visserligen icke kunde exakt uppgifvas,

men antagligen uppginge till omkring 47,000 kronor, stege

byggnadskapitalet till 3,800,000 kronor. Af statslånet återstode, icke

lyftade .................................................................

hos statskontoret funnes deponerade .......

till expropriationskostnader hade afsatts...

upplupna räntor därå uppginge till cirka

............... kronor

617,000: —

............... »

70,000: —

............... »

100,000: —

.............. »

6,000: —

Summa kronor

793,000: —

Däremot hade styrelsen till likviderande af en del

skulder och till andra nödiga utgifter nödgats

upptaga ett lån till belopp af .............................. » 75,000: —

hvadan ännu funnes att tillgå för banbyggnaden ... kronor 718,000: —

Droges denna summa från den beräknade återstående kostnaden för banbyggnaden

2,000,000 kronor, uppstode en brist af 1,282,000 kronor,

hvilken genom tillägg af blifvande räntor å medel, som måste upplånas,

till dess hos statsverket innestående medel finge lyftas, omkring

13,000 kronor, komme att höjas till omkring 1,300,000 kronor.

I det fastställda kostnadsförslaget vore bansträckningen angifven

till en längd af 128,48 kilometer. Vid renstakning och genom en

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 60 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

af Kungl. Maj:t delvis redan godkänd omläggning af linjen i lämpligare

riktning hade längden förkortats med 4,48 kilometer, hvadan hela

banlinjen nu belöpte sig till 124 kilometer. Med beräkning att kostnaden

för hela banan färdigbyggd skulle stiga till 5,100,000 kronor,,

blefve således kostnaden i det närmaste 41,000 kronor för kilometer.

Åtskilliga omständigheter hade bidragit till, att verkliga banbyggnadskostnaden

så ansenligt öfverstege den beräknade, särskildt de i koncessionen

meddelade föreskrifterna om utläggande af mötesplatser för militärtåg,

skärpta anspråk på broars byggnadssätt och bärighet, stegring af

priser å en del materiali er, nedbringande till trafikens underlättande af

största lutningen å banan från 16 : 1000 till 14 : 1000 jämte ökning af

minsta kurvradien från 300 till 400 meter, särdeles ogynnsam terräng

samt äfven bristande fullständighet i kostnadsförslaget. Kostnadsökningen

till följd af lutningsförhållandenas förbättrande motvägdes dock

till det mesta af besparing genom minskning af väglängden. Genom de

angifna förbättringarna i koncessionens allmänna bestämmelser angående

lutnings- och krökningsförhållandena hade banan från militärteknisk

synpunkt bragts upp till första klass transportförmåga.

Såsom förberörda förteckning å de förnämsta aktieägarna gåfve

vid handen, vore det hufvudsakligast kommunala intressen, som drifvit

fram banföretaget. För Orsa kommun hade det ansetts vara af största

betydelse att få banan dragen genom socknens besparingsskog för att

såmedelst möjliggöra tillvaratagandet på förmånligt sätt. af ofantliga

kvantiteter virke, som eljest skulle gagnlöst förfaras, samt tillika befrämja

odlingsföretag och lätta samfärdseln med afsides liggande utägor och byar.

För Hamra kapellag i Gäfleborgs län samt för Svegs, Lillherrdals,

Linsells, Ålfros, Hede och Vemdaiens socknar i Härjedalen vore skälet

väsentligen af annan art. Dessa kommuner läge mycket aflägse från

större handelsplatser med järnvägs- eller sjöfartsförbindelser. Till Sveg

vore afståndet från närmaste järnvägsstation, Ljusdal, omkring 12 mil,

och till de andra Härjedalssocknarna utom Ålfros vore afståndet längre.

Härjedalens stränga klimat och karga jordmån medgåfve icke jordbrukets

idkande på framgångsrikt sätt. Den ringa mängd korn, som

odlades, skadades ofta af frost, och missväxt å potatis förekomme tyvärr

icke sällan. Stora mängder lefnadsförnödenheter, som ej hämtades

från ladugårdsskötseln, måste därför köpas från andra orter och medelst

dragare hemforslas långa vägar. Såsom kändt vore, hade prisen på

lefnadsförnödenheter under senaste decenniet stigit i hög grad. Om

därtill lades, att dessa förnödenheter måste forslas 10 å 15 mil utefter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

11

dåliga vägar, folie det i öppen dag, huru tryckt och nära nog förtviflad

ställningen skulle vara för Härjedalens befolkning. För att få någon

lindring genom lättnad i transportkostnader och bättre möjlighet till

afsättning af hvad som kunde finnas att aflåta af ladugårdsprodukter

och skogsalster hade kommunerna efter stor betänksamhet vågat nära

nog det yttersta i ekonomiskt afseende till åstadkommande af en hänför

bindelse. Medkänslan för Härjedalen hade manat Jämtlands läns

landsting att, änskönt det redan vore hårdt belastadt med utgifter, insätta

100,000 kronor i företaget. Skulle dessa kommuners förhoppningar

på en ljusare framtid svikas till följd af brist på medel att föra

banarbetet till slut, träffade slaget tungt kommunerna, de där, utom

det att de finge fortsätta sin tröstlösa kamp mot svåra lefnadsvillkor,

nödgades vidkännas räntor å och amortering af de för aktieteckningarna

upptagna lånen utan att komma i åtnjutande af någon motsvarande

förmån. Utsikt att genom lån från enskildt håll anskaffa bristande

byggnadskapital funnes icke, hvadan för bolaget icke återstode annat, än

att vädja till staten med anhållan att staten ville träda hjälpande emellan.

Bolaget ansåge icke behöfligt att närmare framhäfva det intresse, som

från statens synpunkt kunde ligga i att en god förbindelseled droges

från Dalarnas täta järnvägsnät norrut tvärs igenom Hamra stora och

värderika kronopark, men bolaget tilläte sig dock uttrycka den tro, att

det vore en för staten synnerligen behjärtansvärd angelägenhet, att

Härjedalens bygder tillfördes ökad möjlighet till utveckling af deras

näringar och till utnyttjande af skogstillgångarna på ett bättre sätt

än dittills.

Ehuru den förhoppning ännu icke vore fullt utesluten, att de större

aktieägarna eller flera af dem skulle genom preferensaktieteckning

lämna något tillskott till bristens utjämnande, kunde bolaget för närvarande

icke bestämdt räkna därpå, då dittills gjorda försök i det afseendet

icke krönts med vidare framgång, än förut omnämnts, hvarför

bolaget nu såge sig nödsakadt att vända sig till Kungl. Maj:t med

underdånig begäran om beredande af ett lån å 1,000,000 kronor utaf

statsmedel.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att öfver berörda ansökning afgifva underdånigt

utlåtande, har styrelsen låtit genom kaptenen vid väg- och

vattenbyggnadskåren F. Enblom och löjtnanten vid samma kår K. A.

Lagergren verkställa undersökning ute å marken för utrönande af de

Af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen

föranstaltad

granskning af

kostnadsförslaget.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

för Orsa—Svegs järnvägs fullbordande erforderliga arbetena och därmed

förbundna kostnaderna, äfvensom anmodat milkontrollören hos

järnvägsstyrelsen G. A. H. d’Ailly att uppgöra en beräkning af den

nettoaf kastning, som af banan skulle under olika förutsättningar kunna

förväntas.

Af förstnämnda utredning, som är dagtecknad den 29 mars

1904, framgår, att kostnaderna för fullbordandet af banbyggnaden skulle

belöpa sig till 2,700,000 kronor eller således till 700,000 kronor mer

än den slutsumma, hvartill bolaget vid sin undersökning kommit.

Undersökningsförrättarna hafva upplyst, att samtliga massor vore beräknade

och kontrollräknade enligt till dem af arbetschefen öfverlämnade

plan-, profil- och detaljritningar, hvilka visat, huru långt arbetet fortskridit

vid början af år 1904, hvarjämte de af arbetschefen erhållit skriftliga och

muntliga uppgifter angående arbetskvantiteter och förhållanden i öfrigt,

som berörde banbyggnaden. För sina prissättningar hade undersökningsförrättarna

haft ledning dels af erfarenheten från nyligen byggda järnvägar,

dels af hvad de genom besiktning af de redan utförda arbetena

och af terrängen för den återstående sträckan kunnat inhämta, dels och

förnämligast af bolagets räkenskaper, af hvilka framginge arbetspris

med mera vid de redan utförda delarna af järnvägen. Den skillnad i

arbetskvantiteter, som lörefunnes mellan deras och bolagets senaste

beräkningar, bestode hufvudsakligen däri, att den för jordlösen beräknade

bredden inom stängslet vore af dem ökad från omkring 12 meter

till 14 å 18 meter, i öfverensstämmelse med behofvet vid den redan

inhägnade bandelen; att sidoschakt å sträckan från kilometer 76 till

Sveg vore beräknad motsvara full sjunkning af alla bankar å myr,

hvarför massan väsentligt öfverstege den af bolaget beräknade; att

matjordsbeklädnad vore upptagen på samtliga ytor i skärningar och på

bankar, då däremot i bolagets beräkning ej inginge beklädnad å grusbankar;

samt att antalet trummor å öfre sträckan vore något ökadt

och deras bottendjup sänkt för bättre öfverensstämmelse med dikningslagens

fordringar. Efter att hafva närmare redogjort för de grunder,

etter hvilka undersökningsförrättarna vid prissättningen utgått, samt

angifvit att stängsel, liksom i bolagets beräkning, ej vore upptaget för

Orsa besparingsskog och Hamra kronopark och att sådana kostnader,

som vore beroende af arbetstidens längd, såsom hyra för rullande

materiel samt årlig afgäld för ingång på Orsa station, blifvit beräknade

för två och ett hälft år, hvilken tid ansåges åtgå för järnvägens färdigbyggande

under förutsättning af arbetets upptagande under våren 1904,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106. 13

hafva undersökningsförrättarna vidare anfört, att skillnaden mellan

bolagets och deras kostnadsberäkning, uppgående till 35 procent, kunde

synas stor, men att ökningen ej innebure någon öfverdrift, om hänsyn

toges till de ogynnsamma förhållanden, under hvilka arbetet i fråga

måste utföras; att det vore möjligt, att afsevärda besparingar kunde

göras genom omsorgsfull renstakning af linjen och balansering af

massorna samt genom noggranna grustagsundersökningar och en försiktig

arbetsledning, men att det äfven vore möjligt, att dylika besparingar

fullt motvägdes af otjänlig väderlek eller ogynnsamma arbetarförhållanden

och materialpris; att afsevärda förluster äfven kunde uppstå genom afbrott

i arbetets fortgång; samt att till kostnadsberäkningarna borde läggas

eventuella räntor och andra kostnader för kapitalanskaffning, rörelsekapital

för järnvägsdriften och kostnad för möjligen erforderligt inköp

af rullande materiel.»

Skillnaden i beräkningarna öfver kostnaderna för de å järnvägsanläggningen

återstående arbeten efter majoren Prinzencreutz’ och löjtnanten

Aulins förslag samt efter kaptenen Enbloms och löjtnanten

Lagergrens förslag framgår af en i statsrådsprotokollet å sid. 14

intagen tablå.

Vidare har föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

yttrat följande:

»Sedan kaptenen Enblom och löjtnanten Lagergren afgifvit sin

förenämnda utredning, har styrelsen för Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag

uti en till väg- och vattenbyggnadssstyrelsen ingifven,

till Eders Kungl. Maj:t ställd ansökning anfört, att förhoppningen

om, att de större aktieägarna eller flera bland dem skulle

genom teckning af preferensaktier lämna något tillskott till utjämnande

af bristen i byggnadskostnaden, numera grusats, i det att Orsa kommun

å kommunalstämma den 9 april 1904 afslagit begäran från bolaget om

teckning af preferensaktier till belopp af 250,000 kronor samt, enligt

inkommet meddelande, något bidrag från Gäfle icke vore att förvänta.

Då möjligheten att förmå Hamra kapellag samt Svegs, Lillherrdals,

Linsells, Ålfros, Hede och Vemdalens kommuner att lämna några, om

ock jämförelsevis små bidrag i form af preferensaktieteckning varit

beroende af det svar, Orsa kommun komme att gifva å framställningen

om ytterligare tillskott till banbyggnaden, och svaret från Orsa kommun,

såsom nämndt, blifvit nekande, hade bolagsstyrelsen funnit det lönlöst

att fullfölja sina till Hamra kapellag och Härjedalssocknarna gjorda, af

kommunalmyndigheterna ännu icke behandlade framställningar om teck
-

Ansökning

om höjning

,f det begärda

statslånet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

Af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen

föranstaltad

trafikberäkning.

ning af omkring 20 procent af förut tecknadt aktiebelopp och därför återtagit

dem. Från bolag och enskilda personer, som ägde aktier i järnvägsbolaget,

hade styrelsen icke erhållit något svar å till dem aflåtna skrifvelse!''

med begäran om ytterligare aktieteckning. Vid dessa för bolaget

så beklagliga förhållanden såge bolagsstyrelsen annan utväg till fullbordande

af järnvägsförbindelsen mellan Orsa och Sveg icke återstå, än att

utaf staten få lån till belopp, motsvarande hela den beräknade bristen.

Då denna numera vore beräknad till 2,000,000 kronor, anhölle styrelsen,

att lånet måtte få utgå med sistnämnda belopp i stället för förut

begärda 1,300,000 kronor.

Enligt den af milkontrollören d’Ailly på uppdrag af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen gjorda trafikberäkning för banan skulle bruttoinkomsten

af järnvägen komma att uppgå till 358,000 kronor och driftkostnaden,

under förutsättning af ett tåg dagligen fram och åter och

ett tåg hvarannan dag mellan banans båda ändpunkter, till 216,000

kronor, i följd hvaraf nettoinkomsten kunde beräknas till 142,000 kronor.

Från denna summa måste dock dragas årlig ränta å värdet af den

rullande materielen och kostnaden för dennas brandförsäkning med

beräknade 41,510 kronor, hvarefter skulle återstå 100,490 kronor såsom

årlig afkomst af byggnadskapitalet. Då för banans färdigbyggande

erfordrades utöfver redan förbrukade 3,053,000 kronor, ytterligare

2.700.000 kronor och sålunda hela banan färdig utan rullande materiel

skulle kosta 5,753,000 kronor, skulle järnvägen lämna 1,75 procent i

afkastning å hela byggnadskostnaden. Om ett ytterligare statslån på

2,000,000 kronor beviljades och hela statslånet för järnvägen sålunda

uppginge till 3,850,000 kronor, skulle afkastningen utgöra 2,61 procent

å sistnämnda belopp. Den största afkastningen af det uti banan

placerade statslånet skulle emellertid erhållas, om lånemedel anvisades

jämväl för kontant inköp af rullande materiel, hvilken syntes kunna

erhållas för 590,000 kronor, hvarigenom sålunda statslånet skulle

uppgå till 4,440,000 kronor. Till förräntande af detta belopp blefve

då hela nettovinsten 142,000 kronor tillgänglig, och skulle på sådant

sätt erhållas 3,2 procent å det då ifrågavarande högre statslånet. Därest

järnvägen skulle fullbordas endast å sträckan från Orsa till 60 kilometer

— eller den del, som med nu tillgängliga medel skulle kunna

sättas i fullt trafikfärdigt skick — beräknades bruttoinkomsten till

155.000 kronor och driftkostnaden till 115,700 kronor och således nettoinkomsten

till endast 39,300 kronor, hvarifrån dock måste afdragas årliga

kostnaden för den rullande materielens förhyrande och försäkring med

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

15

25,100 kronor, då återstoden utgjorde 14,200 kronor såsom afkomst af

byggnadskapitalet. Då dittills å järnvägen nedlagts 3,053,000 kronor

och om för dess försättande i fullt trafikfärdigt skick till 60 kilometers

längd antoges åtgå ytterligare omkring 700,000 kronor, skulle bolaget

hafva utgifvit i allt 3,753,000 kronor och därför allenast erhållit en bana,

som å hela; det utgifna kapitalet skulle lämna en afkastning, uppgående

till ej mer än 0,38 procent. Om bolaget för fullbordande af bansträckan

mellan Orsa och 60 kilometer tillätes lyfta hela den nu innestående

delen af erhållna statslånet och sålunda blefve i tillfälle att för detta

ändamål använda hela statslånet 1,850,000 kronor, skulle den förenämnda

nettoafkastningen, 14,200 kronor, komma att utgöra 0,77 procent

å detta statslån. Om såsom statslån lämnades ytterligare''353,000

kronor, som erfordrades till inköp af rullande materiel, och hela statslånet

således utgjorde 2,203,000 kronor, skulle nettovinsten utgöra 1,78

procent å sistnämnda belopp.

I sitt underdåniga utlåtande af den 23 april 1904 har väg- och vatten- väg- och

byggnadsstyrelsen, som vid ärendets granskning icke funnit anledning till ^dsstyrefanmärkning

mot, att kostnaderna för banans fullbordande beräknades till sena utdet

af förrättningsmännen angifna beloppet 2,700,000 kronor, och ej heller latande‘

mot den af milkontrollören d’Ailly afgifna beräkningen öfver banans

afkastningsförmåga, vidare anfört. Banbyggnadsarbetet hade så fortskridit,

att sträckan Orsa—60 kilometer vore skenlagd och i öfrigt så fullbordad,

att återstående arbeten å densamma syntes böra medföra en

kostnad af högst 700,000 kronor. A sträckan 57 till 79 kilometer vore

stora delar af terrasseringen och alla vattenbyggnaderna utförda. Mellan

7 9 kilometer och Sveg vore däremot endast förberedande arbeten i mindre

utsträckning, såsom stenuttagning och dylikt, påbörjade. Af byggnadsmaterialier

vore skenor anskaffade för 90 kilometer, skenspik, stängselstolpar,

telegrafstolpar och virke till lutningsvisare med mera för hela

sträckan äfvensom telegraf- och telefonmateriel för en del af sträckan.

Kostnaderna för det dittills utförda arbetet, som omfattade den ojämförligt

svåraste sträckan, öfverskrede icke i rundt tal 3,100,000 kronor

och skulle sålunda med tillägg af det för återstående arbeten erforderliga

beloppet 2,700,000 kronor belöpa sig till sammanlagdt 5,800,000 kronor

för den 124 kilometer långa banan eller i rundt tal till 46,800 kronor

för kilometer, hvilket enligt styrelsens mening icke kunde anses högt

i betraktande af den delvis svåra terrängen och orternas afskilda läge

samt dåliga kommunikationsförhållanden. Järnvägens trafikförmåga

hade genom de förbättringar, som bolaget vidtagit beträffande dess kurvor

och lutningar, i afsevärd mån höjts utöfver hvad i koncessionen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

föreskrifvits, och ehuru dessa förbättringar visserligen bidragit till

ökandet af anläggningskostnaderna, syntes de dock få anses värdefulla

särskildt med hänsyn till den strategiska betydelse banan skulle erhålla,

sedan den satts i förbindelse vid Sveg eller annorstädes med den ifrågasatta

inlandsbanan genom öfre Norrland. Genom de utförda omstakningarna

hade sålunda banans lutningar nedbringats från 16 till 14 på

1,000 och dess minsta kurvradier ökats från 300 till 400 meter. I

jämförelse med stambanan genom öfre Norrland norr om Långsele hade

det resultat uppnåtts beträffande de tekniska bestämmelserna, att Orsa

—Svegs järnväg skulle i de flesta fall uppfylla samma anspråk som

berörda stambana, men öfverträffa denna i tvenne väsentliga afseenden

nämligen i fråga om lutningarna och kurvradierna, som till stor del

vore bestämmande för en järnvägs transportförmåga och som på nämnda

stambana vore, lutningarna 1.6: 1,000 och minsta kurvradierna 300

meter. På sträckan från Orsa till 39 kilometer, där längsta och största

lutningarna förekomme, hade under oktober 1904 i närvaro af chefen

för generalstaben och chefen för generalstabens kommunikationsafdelning

äfvensom vederbörande byråchef hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

verkställts profkörning med ett tungt militärtåg, sammansatt enligt de

grunder, som för banor af »klass I» vore gällande, och hade därvid

utrönts, att för tågets framförande med en hastighet af 25 kilometer i

timmen icke förefunnits någon svårighet, ehuru banan vid detta tillfälle

ej varit helt och hållet fullbordad.

Beträffande banans betydelse har väg- och vatten byggnadsstyrelsen

framhållit, att på sträckan från Orsa till 60 kilometer banan skulle

beröra endast Orsa kommun och dess besparingsskog, under det på återstående

sträckan fram till Sveg den skulle med 25 kilometer af sin

längd gå midt igenom Hamra ofantliga kronopark samt på återstående

29 kilometer sträcka sig in i Härjedalen och sålunda blifva af betydelse

icke blott för Orsa utan äfven för Los med Hamra kapellag, Sveg,

Linsäll, Ålfros, Lillherrdal, Ytterhogdal, Öfverhogdal, Vemdalen och

Tännäs med flera kommuner, som för det närvarande vore vanlottade

på tidsenliga kommunikationer men dock ägde förutsättning af utveckling

i flera hänseenden, sedan järnväg framdragits genom dessa bygder.

Till reglerande af de med banbyggnadsföretaget iråkade svårigheter

kunde enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förmenande från

statens synpunkt ifrågasättas hufvudsakligen tre olika utvägar, nämligen

att inställa all vidare utbetalning från det redan beviljade statslånet

samt genom banans realiserande söka återvinna så stor del

som möjligt af redan utbetalda medel, eller att till bolaget utbetala

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

17

det redan, anvisade statslånet 1,850,000 kronor i dess helhet för

att därigenom sätta bolaget i tillfälle att fullborda banans södra del

på sådant sätt, att för allmän trafik skulle kunna upplåtas af densamma

så stor del som möjligt eller enligt de utförda beräkningarna sträckan

Orsa—60 kilometer, eller ock att för banans fullbordande i hela dess

utsträckning från Orsa till Sveg ytterligare anvisa det nu sökta nya

statslånet å 2,000,000 kronor.

Användandet af det först nämnda sättet, eller att lämna bolaget

helt och hållet utan vidare hjälp från statens sida, skulle, då inlösen

af järnvägen för statens räkning icke nu syntes kunna ifrågakomma,

leda därhän, att antingen banan komme att öfverlåtas till enskild spekulant

för sådant belopp, att statsverket därigenom komme att lida afsevärd

förlust, eller ock att hela företaget tillsvidare nedlades, hvarigenom

anläggningen skulle förstöras och mista sitt värde samt såväl

staten som de af järnvägen berörda orterna blifva i hög grad lidande.

Tillämpades däremot det andra af de omförmälda sätten för frågans

reglering, skulle banans afkastningsförmåga och gagn för däraf berörda

orter, på sätt af milkontrollören d’Aillys beräkningar framginge,

blifva så ringa, att äfven i detta fall det kunde ifrågasättas, huruvida

dess bestånd skulle vara tryggadt, i synnerhet om den under

sådant förhållande icke skulle uppnå anslutning med den blifvande

inlandsbanan genom Norrland utan komma att utgöra eu isolerad grenbana.

Bereddes åter den sist ifrågasatta utvägen eller att anvisa ytterligare

statslån på 2,000,000 kronor, skulle bolaget otvifvelaktigt sättas i

stånd att fullborda banan i dess helhet och en afkastning erhållas, som

på hela det då emottagna statslånet, 3,850,000 kronor, skulle lämna en

nettoafkastning af lägst 2,61 .procent eller obetydligt lägre än den ränta,

staten själf erlade å sina lån. Därmed skulle vidare ernås den för

statsverket afsevärda förmånen, att afkastningen af Hamra kronopark

skulle komma att höjas med afsevärdt belopp, samt att de mindre bemedlade

kommuner i Härjedalen, som redan i företaget nedlagt för dem

betydande belopp, blefve i tillfälle att draga nytta af dessa utlagda

penningar. Vidare skulle i de öde bygder, banan genomginge, komma

att uppstå industri och rörelse af stor betydelse för dessa orters utveckling.

Slutligen skulle ernås den icke minst värdefulla förmånen,

att en inre järnvägsförbindelse från västra och mellersta Sverige till

Östersund inom ett par år kunde vara utförd till halfva dess utsträckning.

Äfven om Orsa—Svegs järnväg icke skulle komma att användas

såsom en ingående länk i den ifrågasatta inlandsbanan, därest denna

till äfventyrs komme att erhålla en västligare sträckning, så skulle den

Bih. till Rihsd. Prof. 1905. 4 Band. 1 Afd. 60 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

Järnvägssty
relsens
utlåtande.

dock som en anslutande bibana till inlandsbanan komma att för landet

medföra stort gagn både i kommersiellt och strategiskt afseende.

Med stöd af livad sålunda anförts tvekade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

icke att uttala den meningen, att ett bifall till bolagets senaste

framställning vore den utväg till reglerandet af statens intressen i denna

bana, som vore lämpligast. Då det emellertid visat sig, att eu sakkunnig

och verksam kontroll, som oafbrutet vore i tillfälle att reglera hushållningen

med de erhållna statsmedlen, vore synnerligen behöflig och önskvärd

beträffande med statslån understödda järnvägars såväl byggnad som

framtida drift och underhåll, ansåge styrelsen, att såsom villkor för nu

ifrågasatta statslånets erhållande borde fastställas, att bolaget skulle vara

underkastadt en sådan skärpt kontroll, hvilken syntes kunna ordnas genom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg. Som den för lån till enskilda

järnvägar af 1901 års Riksdag för åren 1902—1906 anvisade

fonden redan vore till afsevärd del anlitad och återstoden syntes vara

erforderlig för att tillgodose ännu ej påbörjade järnvägars behof för

närmaste år, syntes det ej lämpligt att söka utverka Riksdagens bifall

till sagda fonds användning för Orsa—Svegs järnväg, utan syntes nödigt,

att det nu ifrågasatta ytterligare låneunderstödet bereddes af därför

särskildt anvisade medel.

Under åberopande af den utredning, som sålunda i ärendet förekommit,

och de anförda skälen för järnvägens understödjande med statslån

för dess fullbordande i hela dess utsträckning mellan Orsa och

Sveg hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att Kungl. Maj:t

täcktes till Riksdagen göra framställning om beredande af medel för

beviljande åt Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag af ett ytterligare lån

af 2,000,000 kronor för järnvägens fullbordande.

Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 5 maj 1904 har järnvägsstyrelsen

erinrat, hurusom i järnvägsstyrelsens underdåniga utlåtande

den 31 januari 1903 angående dels verkställande af undersökningen

för en statsbana mellan Dalarna och Bohuslän dels anläggning

af järnväg från Sveg till Ströms vattudal framhållits, att den under

anläggning varande järnvägen Orsa—Sveg kunde komma att behöfva

af staten tagas i anspråk såsom en blifvande del af den tilltänkta s. k.

inlandsbanan. För att emellertid så skulle kunna ske, erfordrades,

att vissa ändringar vidtoges i nämnda järnvägs lutningsförhållanden.

Största lutningarna, hvilka i det ursprungliga förslaget varit beräknade

till 16:1000, hade sedermera nedbringats till 14:1000, under det att

å öfriga sträckor af inlandsbanan större lutningar icke tänkts skola

förekomma än 10:1000. Den erfarenhet, styrelsen vunnit af de stora

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

19

lutningar, som förefunnes å stambanan genom öfre Norrland, både bibringat

styrelsen den bestämda uppfattningen, att större lutningar än

10:1000 borde, så vidt möjligt, undvikas å en statsbana, och detta ej

blott af militärtekniska skäl, utan äfven ur trafikekonomisk synpukt, då

de stora lutningarna i väsentlig mån ökade driftkostnaderna. Vid sådant

förhållande och då verkställda undersökningar gifvit vid handen, att

mellan Ströms vattudal och Näsbergs hållplats å Gellivaiebanan — en

sträcka om cirka 50 mil af den tilltänkta inlandsbanan — större lutningar

än 10 på tusen icke behöfde anbringas, ansåge styrelsen, att såsom villkor

för Orsa—Svegs järnvägs ingående uti inlandsbanan måste uppställas möjligheten

att få största lutningarna å nämnda järnväg ändrade i öfverensstämmelse

med hvad man tänkt skola förekomma å ofri ga delar af inlandsbanan,

och ämnade styrelsen, för så vidt den af Kungl. Maj:t till 1904

års Riksdag aflåtna proposition om anslag till verkställande af undersökningar

samt upprättande åt plan- och profilritningar jämte kostnadsförslag

för eu normalspårig järnväg mellan hamnplats å bohuslänska kusten

och Sveg vunne Riksdagens bifall, redan under år 1904 verkställa undersökningar,

huruvida sådana ändringar kunde åvägabringas. Det syntes

styrelsen vid sådant förhållande vara lämpligt afvakta resultatet af

nämnda undersökningar, innan Kungl. Maj:t vidtoge någon åtgärd i

anledning af bolagets framställning, ty om undersökningarna gåfve vid

handen, att något hinder för ifrågavarande ändringar icke förefunnes,

och sannolikhet alltså skulle föreligga för att Orsa Svegs järnväg

komme att tagas i anspråk af staten för inlandsbanan, syntes det vara

lämpligare, att staten själf öfvertoge fullbordandet af banan i full öfverensstämmelse

med den plan, som för inlandsbanan i dess helhet kunde

blifva bestämd. På grund af hvad sålunda anförts hemställde styrelsen,

att den af bolaget gjorda framställningen icke måtte för det dåvarande

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd; och anhölle styrelsen, att framdeles,

sedan förenämnda undersökningar blifvit afslutade, få ^ inkomma

med förnyadt utlåtande i ärendet. Skulle den af styrelsen sålunda uttalade

uppfattningen icke delas af Kungl. Maj:t, ville styrelsen, i likhet

med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, framhålla, att en bana Orsa Sveg

gifvetvis vore af vida större betydelse för den allmänna samfärdseln än en

bana från Orsa till 60 kilometer, och detta så mycket mera som, äfven om

Orsa—Svegs järnväg icke komme att inga såsom en del af inlandsbanan,

denna i allt fall torde komma att dragas förbi Sveg. Den af milkontrollören

d’Ailly gjorda trafikutredningen visade, att det äfven för

staten skulle vara ekonomiskt fördelaktigare att genom det ökade statslånet

''möjliggöra banans framdragande till Sveg, än att låta bolaget

s. 20 Kontrollera mot PDF

Chef eu s för

generalstaben

utlåtande.

20 Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

disponera det redan beviljade statslånet för banans afsittande 60 kilometer

från Orsa. Styrelsen kunde dock ej underlåta att erinra, att en

beräkning'' af blifvande trafik alltid måste blifva mer eller mindre

hypotetisk.

Till följd af nådig remiss har chefen för generalstaben den 13 maj

1904 i ärendet sig yttrat och därvid till en början erinrat, hurusom

han i underdånigt utlåtande den 27 februari 1904 angående utförande

af fullständiga undersökningar rörande en föreslagen bana från en

punkt a bohuslänska kusten öfver Malung—Sveg och Ströms vattudal

till trakten af Näsbergs hållplats framhållit, att Bergslagernas järnvägar

från Göteborg till Falun erbjöde en för de militära transporterna i

krigstid tillfredsställande trafikförmåga; att byggandet af en ny järnvägslinje

väster om linjen Orsa—Sveg och på endast omkring 30 kilometers

afstånd från densamma knappast kunde hafva utsikt att blifva förverkligadt

inom en öfverskådlig tid; samt att det under sådana omständigheter

syntes ur militär synpunkt tills vidare fullt tillräckligt för åstadkommande

af en genom hela landet löpande förstklassig inlandsbana,

att åtgärder vidtoges för höjande af trafikförmågan hos järnvägslinjerna

Falun—Orsa och Orsa—Sveg till samma trafikklass som Bergslagernas

järnvägar och den föreslagna norrländska inlandsbanan. Sedan detta

underdåniga yttrande afgifvits, hade ej något inträffat, som kunnat rubba

generalstabschefens uppfattning, att såväl Bergslagernas järnvägar från

Göteborg till Falun som linjerna Falun—Orsa och Orsa—Sveg borde

ingå i den tillämnade militära inlandsbanan, hvad de båda senare linjerna

anginge, dock endast för så vidt de kunde uppbringas till förstklassig

trafikförmåga.

Med anledning af hvad järnvägsstyrelsen i nu förevarande ärende

anfört, har chefen för generalstaben framhållit, att han visserligen till

fullo delade styrelsens uppfattning, att de i inlandsbanan ingående

jarnvägssträckningarna borde vara af samma trafikklass, så att de

tyngsta förekommande militärtågen kunde framföras med föreskrifven

hastighet öfver banans hela utsträckning. Icke desto mindre hölle

generalstabschefen före, att i vissa fall och för kortare sträckor någon

eftergift, för så vidt denna af andra omständigheter uppvägdes, kunde

göras på det framställda villkoret af maximilutning af 10 : 1000. En

sådan eftergift, hvarmed i föreliggande fall skulle vinnas, att inom en

ej allt för aflägsen framtid få åtminstone en del af inlandsbanan fullbordad,

finge dock ej i något fall sträckas så långt, att ej genom

användande af den kraftigaste öfverbyggnad och de tyngsta lokomotiv

den afsedda trafikförmågan kunde med full säkerhet upprätthållas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

21

Genom profkörning å sträckan Orsa—kilometer 39, å hvilken sträcka

de största stigningarna förekomme, med gruståg af samma vikt som

de tyngsta förekommande militärtåg, liade chefen för generalstaben

personligen vunnit den uppfattningen, att sådan eftergift å fordran på

maximilutning af 10 : 1000, som här ifrågasatts, möjligen kunde beviljas

för vissa sträckor å linjen Orsa—Sveg.

Då det emellertid ur såväl militärisk som kulturell synpunkt syntes

vara af vikt, att arbetet på fullbordandet af linjen Orsa—Sveg ej

afstannade, och då detta utan statens mellankomst säkerligen blefve

fallet, syntes skäl tala för ett tillmötesgående af den af Orsa—Herjeådalens

järn vägsaktiebolag gjorda framställningen om beviljande af ett

statslån å ytterligare 2,000,000 kronor. Alldenstund Orsa—Svegbanan,

enligt hvad förut framhållits, syntes böra ingå såsom en del i den

blifvande inlandsbanan och således såvidt möjligt gifvas förstklassig

trafikförmåga, borde såsom villkor vid beviljandet af detta lån stadgas,

att den återstående delen af banan skulle byggas förstklassig, så att

å densamma ej förekomme större stigningar än 10 : 1000 och ej mindre

kurvradier än 400 meter. Hvad anginge den södra redan fullbordade

delen af banan, syntes de åtgärder, hvilka eventuellt kunde befinnas

nödvändiga för ökande af dess trafikförmåga, böra bero på resultatet

af den utaf järnvägsstyrelsen ifrågasatta undersökning och därpå följande

pröfning ur militärisk synpunkt.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde chefen för generalstaben,

bland annat, att förevarande ansökan om ytterligare statslån

å 2,000,000 kronor måtte beviljas endast under villkor att å sträckan

kilometer 79—Sveg större lutningar än 10 : 1000 samt mindre kurvradier

än 400 meter ej finge förekomma, samt att undersökning

snarast möjligt måtte ske, huruvida och i hvad mån trafikförmågan

kunde ökas å sträckan Orsa—kilometer 79.»

Såsom järnvägsstyrelsen i sitt förberörda utlåtande erinrat, hade

Kungl. Maj:t till 1904 års Riksdag aflåtit proposition angående

anvisande af anslag för verkställande af fullständiga undersökningar

rörande en del af den så kallade inlandsbanan, nämligen å sträckan

från bohuslänska kusten till Sveg. Med anledning af denna proposition

samt inom Riksdagen väckta motioner beslöt Riksdagen enligt

skrifvelse den 18 maj 1904 bevilja medel för verkställande af dylika

undersökningar för hela den ifrågasatta inlandsbanan från hamnplats

å bohuslänska kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig

punkt å Gellivarebanan.

Af järnvägsstyrelsen

föranstaltade

undersökningar

af järnvägen

Orsa—

Sveg såsom

länk i inlandsbanan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande. N:o 106.

Sedan järnvägsstyrelsen därefter genom kung! bref den 3 juni

1904 anbefallts inkomma med förslag till plan för dessa undersökningar,

Indika borde omfatta ej blott den ifrågasatta järnvägens sträckning och

kostnaden för densammas anläggning utan äfven en noggrann utredning

i afseende på de förhållanden, som kunde vara af betydelse för bedömandet

af företagets ekonomiska bärighet, har styrelsen, enligt hvad

i stadsrådsprotokollet vidare meddelats, den 18 juni 1904 till Kungl.

Maj:t aflåtit en skrifvelse, däruti styrelsen, under erinran om sitt uttalande

i förberörda utlåtande den 5 maj 1904 samt i afvaktan på

att det infordrade förslaget till plan för undersökningarna rörande

inlandsbanan hos styrelsen utarbetades, hemställt om bemyndigande

att, så snart ske kunde, påbörja undersökningar, huruvida möjlighet

förefunnes att få de största lutningarna å Orsa—Svegbanan ändrade

i öfverensstämmelse med hvad som afsetts a öfriga delar af inlandsbanan

skola förekomma, samt därvid, för den händelse det skulle visa sig vara

möjligt att taga järnvägen i anspråk för inlandsbanan, dels verkställa

värdering å de arbeten, som redan blifvit utförda å järnvägen, dels

ock beräkna kostnaden ej mindre för järnvägens färdigbyggande enligt

af Kungl. Maj:t fastställd plan, med den afvikelse från densamma,

som blefve en följd af, bland annat, vissa lutningars förändring, än

äfven för de kompletteringsarbeten i öfrig!, som vore erforderliga

för att järnvägen skulle kunna ingå såsom en del i den ifrågasatta

inlandsbanan. I sammanhang därmed och då det vore antagligt, att,

såsom ytterligare förutsättning för att Orsa—Svegs järnväg skulle blifva

möjlig att använda såsom en ingående del i inlandsbanan, måste kräfvas,

att vid gjord undersökning järnvägarna Orsa—Mora samt Mora—Brintbodarna—Malung

befunnes kunna tagas i anspråk för samma ändamål,

hemställde styrelsen tillika om bemyndigande att jämväl å sistnämnda

järnvägar företaga enahanda , undersökning som å linjen Orsa—Sveg

och att, om det visade sig möjligt utföra erforderliga förändringar af

dessa järnvägar, verkställa beräkning af kostnaderna för dessa förändringar

samt för behöfliga kompletteringsarbeten å järnvägarna, och

förklarade järnvägsstyrelsen sig skola, sedan berörda undersökningar

blifvit afslutade, till Kungl. Magt inkomma med redogörelse för

desamma samt eventuellt med utlåtande angående inlösande af samtliga

ifrågavarande j ärnvägar.

Genom kungl. bref den 1 juli 1904 anbefalldes järnvägsstyrelsen

ock att, på sätt styrelsen sålunda hemställt, så snart ske kunde, påbörja

ifrågavarande undersökningar rörande ej mindre den under byggnad

varande järnvägen Orsa—Sveg än äfven järnvägarna Mora—Orsa och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

23

Mora—Brintbodarna—Malung-, hvarvid borde tagas i öfvervägande hvad

chefen för generalstaben i sitt förut återgifna utlåtande den 13 maj

1904 anfört i fråga om järnvägens lutningsförhållanden, samt, sedan

undersökningarna blifvit afslutade, till Kung!. Maj:t inkomma med redogörelse

för desamma.

Sedan järnvägsstyrelsen med anledning af det styrelsen sålunda

lämnade bemyndigande låtit genom baningenjören, löjtnanten i väg- och

vattenbyggnadskåren Hj. Fogelmarck verkställa ifrågavarande undersökningar

och beräkningar, hade styrelsen i skrifvelse till Kung!. Maj:t

den 31 december 1904 anfört följande.

I fråga om lutningsförhållandena å den redan terrasserade delen af

Orsa—Svegbanan mellan Orsa och Oreho station, belägen på 51,4 kilometers

afstånd från Orsa, förekomme lutningar 14 : 1000 på afse värda

sträckor, och vore detta särskildt förhållandet mellan Tallheds och Oreho

stationer, af hvilka den förra läge på ett afstånd från Orsa af 11,3

kilometer. Vid Tallhed vidtogé i riktning mot Sveg en dylik stigning,

som fortsatte till kilometer 35,8, där banan uppnådde högsta höjden eller

523 meter öfver lxafvet. Från sistnämnda plats sänkte sig linjen, liufvudsakligast

medelst lutning 14 : 1000, ned till Ore älf, som vid kilometer

50,4 Öfverginges på en höjd öfver hafvet af 392 meter. Att å sträckan

från Tallhed norrut nedbringa maximilutningarna till 10 : 1000 läte sig

icke göra utan fullständig omläggning af banan och densammas framdragande

i annan riktning. Då emellertid berörda bansträcka vore i det

närmaste terrasserad och rälslagd samt delvis grusad, hvartill komme

att, enligt hvad chefen för generalstaben förklarat, emot bibehållandet

för vissa sträckor af de befintliga maximilutningarna icke vore något

att erinra, under förutsättning att genom användandet af den kraftigaste

öfverbyggnad och de tyngsta lokomotiv den afsedda trafikförmågan

kunde upprätthållas, hade samma bansträckas slopande icke ansetts

böra ifrågakomma, utan hade i stället beräknats att, då så befunnes

erforderligt, därstädes använda förstärkt maskinkraft för tågens framförande.

För detta ändamål måste lokomotiv finnas i beredskap på

ömse sidor af de sålunda angifna skarpa lutningarna, och talade för en

sådan anordning särskildt den omständigheten, att lutningarna 14 : 1000

förekomme sammanhängande i stor utsträckning. Vidkommande lutningarna

14: 1000 å sträckan mellan Orsa och Tallhed hade desamma

tänkts skola bibehållas. Tekniska svårigheter mötte väl icke för samma

lutningars borttagande, men då det befunnits i flera hänseenden fördelaktigare

att i Orsa och icke i Tallhed hafva förlagdt det lokomotiv,

som måste användas för förstärkning af tågen från Tallhed norrut, hade

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

det synts icke vara af beliofvet påkalladt att för en kostnad af omkring

50,000 kronor nedbringa sistsagda lutningar till 10 : 1000. Hvad åter

beträffade lntningsförliållandena å bandelen norr om Oreho station, hade

utrönts, att de lutningar, skarpare än 10 : 1000, Indika förekomma å

redan bearbetade sträckor af berörda handel eller vore å profilen angifna

för återstående sträckor af banan, kunde lind vikas genom dels omläggning

af balanslinjen dels banans omstakning. Då enligt antagna förutsättningar

för inlandsbanan kurva med 400 meters radie finge förekomma

i stigning 10 : 1000, hade undersökningsförrättaren beräknat,

att i raklinje en maximilutning 11,5:1000 Unge, för minskning af terrasseringsarbetena,

användas, enär tågmotståndet ändock icke blefve

större än i stigning 10 : 1000 i kurva med 400 meters radie. Styrelsen

hölle dock före, att maximilutningen i raklinje kunde ökas från 11,5 :1000

till 11,9 : 1,000. a den helt eller delvis terrasserade linjen mellan kilometer

51,4 och kilometer 76,5 hade omstakning företagits å sträckorna

kilometer 57+220—58+614, 64+120—72+500 samt 73+700—76+360,

enär lutningarna där varit allt för långa för att endast genom balanslinjens

omläggning kunna nedbringas till 10: 1000. Emellertid vållades

genom denna omstakning, att de å berörda sträckor utförda icke

obetydliga terrasseringsarbeten, stenarbeten för trummor och för två

broar öfver Wassjöån och Sundsjöån samt husbyggnader och grunder

för sådana å Sundsjöåns station icke kunde komma till någon användning.

Å linjen norr om kilometer 7 (i,5 till Sveg, där några arbeten

ännu icke utförts, hade omstakning af den koncessionerade linjen gjorts

dels å sträckan kilometer 80+780—90+420 och dels från kilometer

103+860 till Sveg. Sammanlagda längden af de lutningar, skarpare än

10 : 1000, som genom nu angifna omstakningar undvikits, uppginge

till 23,780 meter. Efter de gjorda omstakningarna komme banans längd,

räknadt från midt till midt af Orsa och Svegs stationshus — hvilken

längd enligt den koncessionerade sträckningen uppginge till 127,791

kilometer, men vid den definitiva utstakningen blifvit nedbringad till

123,630 meter — att utgöra omkring 124,500 meter.

Af de gjorda undersökningarna hade sålunda framgått, att Orsa—

Svegbanan kunde utföras på sådant sätt, att — med undantag för de

långa lutningarna 14: 1000 å den redan terrasserade och rälslagda

delen af banan mellan Orsa och Oreho — dittills för inlandsbanan

gjorda förutsättningar i afseende å tracén kunde varda uppfyllda, samt

att det i sådant afseende vore möjligt att taga den enskilda järnvägen

i anspråk för inlandsbanan.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 100.

25

Vid detta förhållande hade, till fullgörande af den i kung], brefvet

den 1 juli 1904 gifna befallning, verkställts värdering af de arbeten,

hvilka redan blifvit utförda å Orsa—Svegbanan, äfvensom beräknats

kostnaderna för banans färdigbyggande samt för erforderliga kompletteringsarbeten;

och innefattades resultatet af dessa utredningar dels i

eu med styrelsens ifrågavarande skrifvelse öfverlämnad tablå,, utvisande

värdet af Orsa—Härjeådalens järnvägsbyggnad den 1 september 1904

vid eventuellt inköp för statens räkning, dels ock i ett jämväl bifogadt

kostnadsförslag till järnvägens fullbordande.

Af berörda tablå inhämtades, att undersökningsförrättaren beräknat

värdet af Orsa—Svegbanan i dess nuvarande skick till 2,911,990

kronor 37 öre.

Sedan järnvägsstyrelsen, enligt hvad af statsrådsprotokollet sid. 26

och 27 inhämtas, angifvit de grunder, efter hvilka nämnda värdering

ägt rum, har styrelsen, beträffande kostnaderna för Orsa—Svegbanans

färdigbyggande och komplettering, anfört, att dessa kostnader — hvilka,

såsom förut nämnts, enligt det kostnadsförslag, som Ådig- och vattenbyggnadsstyrelsen

låtit genom kaptenen Enblom och löjtnanten Lagergren

uppgöra och livilket kostnadsförslag järnvägsstyrelsen i nu förevarande

utlåtande benämnde det äldre, beräknats till 2,700,000 kronor

— vid den genom järnvägsstyrelsens försorg gjorda uträkningen upptagits

till 5,388,000 kronor, hvartill komme dels 625,000 kronor, utgörande

kostnaden för anskaffande af rullande materiel efter 5,000 kronor

per kilometer, dels ock eu summa af omkring 130,000 kronor, hvilken

Gäfle—Dala järnvägsaktiebolag fordrat för rättigheten att inleda Orsa

— Svegbanan å den bolaget tillhöriga Orsa station. 1 det äldre kostnad

sförslaget hade nämligen därför beräknats allenast en mindre afgift

under 2 1 ■> år, eller under själfva byggnadstiden, för rättighet att

använda Orsa station.

Sammanlagda kostnaderna för banans färdigbyggande och komplettering

äfvensom för rullande materiel skulle alltså uppgå till 6,143,000

kronor. Såsom förut angifvits, hade den summa, som undersökningsförrättaren

ansett staten böra vid ett eventuellt öfvertagande af Orsa—- Svegbanan erlägga, uppskattats till 2,911,990 kronor 37 öre. Lades

därtill nyssberörda belopp 5,388,000 kronor och 130,000 kronor, skulle

kostnaden för banan i komplett skick belöpa sig, oansedt rullande materiel,

till 8,429,990 kronor 37 öre eller 67,440 kronor per kilometer samt,

inberäknadt rullande materiel, till 9,054,990 kronor 37 öre eller 72,440

kronor per kilometer.

Ilih. till Piksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 60 Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

Såsom vid en jämförelse mellan det äldre kostnadsförslag^ och

det nn upprättade i fråga om kostnaderna för banans färdigbyggande

och komplettering inhämtades, öfverstege kostnaderna, oafsedd rullande

materiel, enligt det senare förslaget dem enligt det förra med 2,818,000

kronor. Till denna kostnadsökning hade i väsentlig grad bidragit, dels att

maximilutningarna nedbringats, hvarigenom banan måste framdragas genom

mera kuperad terräng och terrasseringsarbetena blifva fördyrade, dels att

på grund af erfarenheten från de under senare åren utförda banbyggnader

för statens räkning högre priser för husbyggnader ansetts böra beräknas,

dels att derå vattengenomlopp och banbevakningsbostäder m. in. samt delvis

starkare öfverbyggnad förutsatts, hvartill komme den omständigheten, att

banan beräknats skola byggas såsom statsbana, hvilket med hänsyn till de

anspråk, som ställdes på en sådan, själffallet måste öka kostnaderna.

Styrelsen ansåge sig böra framhålla, att kostnaderna enligt nu föreliggande

kostnadsförslag vore så beräknade, att arbetena borde kunna för

desamma utföras, äfven om banans fullbordande komme att äga rum

under en tid, då arbets- och materialprisen vore lika höga, som de

varit vid slutet af 1890-talet.

Af den utaf järnvägsstyrelsen lämnade redogörelsen angående de

verkställda undersökningarna i afseende å bansträckorna Orsa—Mora

Noret, Mora Noret—Mora och Mora—Brintbodarna—Malung, hvilken

redogörelse finnes återgifven i statsrådsprotokollet sid. 29—-33, inhämtas,

bland annat, följande.

I anledning af de skarpa lutningarna och kurvorna å sträckan

Brintbodarna—Malung kunde denna sträcka icke tänkas ingå såsom en

del i inlandsbanan, med mindre samma sträcka fullständigt ombyggdes.

Vid detta förhållande och då beträffande bansträckan Mora—Brintbodarna

hinder i tekniskt afseende icke mötte mot användande för inlandsbanan af

eu del af denna sträcka, nämligen bandelen mellan Mora och Gäfvunda station,

belägen närmast norr om Brintbodarna, hade undersökningar verkställts

för eu ny linje från Gäfvunda station till Malung. Sammanlagda kostnaderna

för komplettering af de två bansträckorna Orsa—Mora och Mora

Gäfvunda jämte anordnande af förbindelsespår mellan Orsa—Mora Noret

och Dalälfven, hvilket vore behöfligt för åstadkommande af direkt förbindelse

mellan Orsa och Mora, samt för anläggning af ny järnväg

mellan Gäfvunda och Malung hade beräknats uppgå till 4,681,000 kronor,

hvartill komme lösesummorna för bansträckorna Orsa—Mora och Mora—

Gäfvunda äfvensom för Brintbodarna—Malungs järnväg, för den händelse

staten måste öfvertaga dessa järnvägar, om den ifrågaställda nya banan

mellan Gäfvunda och Malung komme till stånd. Då det emellertid på

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

27

af järnvägsstyrelsen anförda skäl icke gärna kunde ifrågakomma att

taga förenämnda för trafik öppnade järnvägar i anspråk för deras uppgående

i inlandsbanan, hade styrelsen låtit verkställa undersökning,

huruvida utan användande af samma järnvägar inlandsbanan skulle

kunna med antagna förutsättningar rörande denna banas tracé framdragas

mellan Malung och Orsa eller någon i närheten af Orsa belägen punkt

å Orsa—Svegbanan. Härvid hade undersökningsförrättaren föreslagit

en linje utgående från Malung väster om Öjesjön och Myckelsjön

samt vidare norr om Våmhus kyrka till en punkt å Orsa—Svegbanan,

belägen omkring 6 kilometer norr om Orsa kyrkoby. Enligt järnvägsstyrelsens

åsikt kunde emellertid den nya linjen vid en detaljerad undersökning

antagligen gifvas en i någon män förändrad riktning, så att

densamma droges söder om Våmhus kyrka, hvarigenom en förkortning

af linjen med 4 kilometer skulle vinnas.

Vidkommande Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolags ansökning

om förhöj dt statslån för Orsa—Svegbanan har järnvägstyrelsen, enligt

hvad af statsrådsprotokollet inhämtas, anfört följande.

Huruvida ett ingripande från statens sida borde äga rum för att,

så vidt för det dåvarande kunde förutses, möjliggöra fullbordandet af

Orsa—Svegbanan, för hvilken de dittills nedlagda kostnaderna uppgingc

till 3,146,032 kronor 54 öre, däraf 1,233,000 kronor utgjorde den af

bolaget lyftade delen af det redan beviljade statslånet, syntes vara beroende

på om en inlandsbana från bohuslänska kusten till Gellivarebanan

komme att anläggas och, i sådant fall, hvilken sträckning komme

att gifvas åt densamma uti vidkommande trakter. Under förutsättning

att den södra delen af ifrågasatta banan mellan bohuslänska kusten och

Gellivarebanan framfördes till Malung samt att dess fortsättning norrut

komme att beröra Sveg, kunde för densammas framdragande mellan

nämnda två platser följande hufvudsträckningar tänkas, nämligen:

l:o) linjen Malung—Orsa—Sveg, för hvilken dock med största

sannolikhet erfordrades, på sätt förut omtalats, en ny järnvägsbyggnad

från Malung förbi Myckelsjön till lämplig punkt å Orsa—Svegbanan

strax norr om Orsa station — vare sig i den sträckning, hvilken

undersökningsförrättaren föreslagit för denna järnvägsbyggnad och

genom hvilken linjen mellan Malung och Sveg skulle få en längd af omkring

229,4 kilometer, eller i den sträckning, järnvägsstyrelsen tänkt

sig för samma järnvägsbyggnad genom omstakningen vid Våmhus, medförande

en vägförkortning af omkring 4 kilometer, hvarigenom linjens

längd skulle blifva omkring 225,4 kilometer; och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N;o 106.

2:o) en västligare linje, gående från Malung:

(alternativ a) antingen väster om sjöarna Öje, Vänjan oeli Myckelsjön

till Ålfdalen samt därifrån utefter Rotälfven ocli Rottnesjön förbi

Lillherrdal till Sveg med en längd af omkring 207,3 kilometer;

(alternativ b) eller ock till Limedsforsen samt vidare förbi Transtrand,

Sårna och Lillherrdal till Sveg med en längd af omkring 226,7

kilometer.

Enligt de under punkt 2:o angifna båda alternativ, af hvilka det

senare förutsatte inköp af den 31 kilometer långa Malung—Limedsforsens

järnväg, skulle erfordras en helt och hållet ny järnvägsanläggning mellan

i ena fallet Malung och Sveg samt i det andra Limedsforsen och Sveg.

Beträffande alternativ a) kade genom styrelsens försorg under nästlidna

sommar okulärt undersökts linjen mellan Malung och Myckelsjön, hvilken

linje kade en längd af omkring 52,7 kilometer, ock kade denna undersökning

gifvit vid kanden, att en järnväg kunde framdragas i berörda

sträckning med för inlandsbanan förutsatt tracé. Med ledning af planock

profilritningar, hvilka genom enskildas föranstaltande uppgjorts af

ingenjören W. Lindegren för en järnväg från Ålfdalen utefter Rotälfven

och förbi Lillherrdal till Sveg under förutsättning af maximilutningar

16 : 1000 och med minimiradier af 300 meter, hade utrönts, att järnväg

med den tracé, man tänkt sig för inlandsbanan, kunde byggas i

sistnämnda sträckning, hvars längd skulle blifva omkring 125,7 kilometer,

och syntes al tillgängligt kartmaterial framgå, att detsamma

gällde återstående omkring 28,9 kilometer långa linjen mellan Myckelsjön

och Ålfdalen. Styrelsen ansåge ganska sannolikt, att kostnaden,

inklusive rullande materiel efter 5,000 kronor per kilometer, för alternativ

a) icke komme att öfverstiga 72,500 kronor per kilometer, hvadan hela

linjen skulle kosta omkring 15,029,000 kronor. Vidkommande alternativ

b) kade någon undersökning för detsamma icke blifvit verkställd genom

styrelsens försorg, men hade styrelsen anledning numera antaga, att

åtminstone nedgången söderifrån till Särnasjön ock uppgången därifrån

norrut till vattendelaren vid Härjedalsgränsen komme att draga mycket

höga kostnader eller kanske blifva omöjliga att utföra, om banan skulle

byggas i enlighet med den för inlandsbanan tilltänkta tracé. Med hänsyn

jämväl därtill, att linjen enligt detta alternativ,skulle komma alltför

mycket åt väster och därjämte blifva längre än linjen Malung—Ålfdalen—Lillkerrdal—Sveg,

syntes skäl förefinnas för att utesluta samma

alternativ, synnerligast som det behof af bättre kommunikationer,

hvilket berörda alternativ skulle fylla, syntes kunna på ett någorlunda

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

29

tillfredsställande sätt tillgodoses genom Malung—Limedsforsens järnvägs

utsträckning.

Vid angifna förhållanden komme valet alltså att stå emellan dels

sträckningen Malung—Orsa—Sv.eg, därvid två linjer kunde ifrågakomma,

nämligen linjen Malung—Myckelsjön—Orsa—Sveg i enlighet med

undersökningsförrättarens förslag och linjen Malung—M}mkelsjön—

Våmhus—Orsa—Sveg, sådan styrelsen tänkt sig denna linje, dels ock

sträckningen Malung—Myckelsjön—Alfdalen—Lillherrdal—Sveg. I fråga

om de uppmätta längderna af sistberörda tre sträckningar och desammas

virtuella längder, vid livilka senares beräkning hänsyn tagits allenast

till lutningarna, enär de olika linjernas kurvförhållanden kunde antagas

vara ungefär desamma och således icke i någon mera afsevärd grad

inverka på skillnaden mellan de virtuella längderna, ställde sig samma

längder sålunda:

den uppmätta längden:

af linjen Malung—Myckelsjön—Orsa-—Sveg i enlighet med undersökningsförrättarens

förslag 229,400 meter;

af linjen Malung—Myckelsjön—Våmhus—Orsa—Sveg enligt styrelsens

förslag 225,400 meter; och

af linjen Malung—Myckelsjön—Alfdalen—Lillherrdal—Sveg 207,300

meter; samt

den virtuella längden: respektive 420,440, 416,356 och 371,644

meter, hvadan linjen öfver Orsa i virtuell längd öfverstege linjen öfver

Ålfdalen med omkring 49 kilometer (eventuellt 45 kilometer), under det

att skillnaden mellan de uppmätta längderna utgjorde endast omkring

22 kilometer (eventuellt 18 kilometer). De sålunda angifna längderna

vore emellertid allenast, approximativt beräknade. Till,den: störa ökningen

af virtuella längden bidroge nästan uteslutande de å linjen Orsa—Oreho

bibehållna lutningarna 14 : 1000.

Hvad beträffade de kostnader, som eu järnväg mellan Malung och

Sveg i omförmälda sträckningar betingade, ville styrelsen, som förutsatte,

att, om inköp för statens räkning af de för trafik öppnade enskilda

järnvägarna Orsa—Mora och Mora—Brintbodarna—Malung eller

delar af samma järnvägar ansåges böra ifrågakomma, statens utgifter

för inköpet samt för järnvägssträckornas komplettering och partiella

ombyggnad icke finge öfverstiga kostnaden för byggandet af en ny

bana från Malung till lämplig punkt å Orsa —Svegbanan strax norr om

Orsa, hänvisa till följande sammanställning rörande kostnaderna, vid

hvilkas beräkning de ifrågasatta nya banbyggnaderna antagits kunna

utföras för 72,500 kronor per kilometer, inklusive rullande materiel

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

efter 5,000 kronor per kilometer, eller för enahanda kostnad, som af

järnvägsstyrelsen beräknats för Orsa—Sveg\

Om man utginge från den förutsättning, att Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag,

hvars skuld till staten vore 1,233,000 kronor jämte räntor,

Indika vid 1904 års slut uppgått till 122,290 kronor 37 öre, vid eu eventuell

öfverlåtelse af Orsa—Svegbanan erhölle skillnaden mellan, å ena sidan,

omförmälta af undersökningsförrättaren satta värde å banan 2,911,990

kronor 37 öre efter afdrag dock af det belopp, 153,165 kronor 99 öre,

hvarmed styrelsen funnit sig böra minska värdet af förrådseffekterna

— för livilka enligt styrelsens åsikt staten icke borde betala mer

än 47,400 kronor 62 öre, däraf 32,400 kronor 62 öre skulle utgöra

likidd för sliprar och återstående 15,000 kronor motsvara transportkostnaden

för erforderlig, staten tillhörig arbetsredskap från dess

förråd till Orsa — eller alltså 2,758,824 kronor 38 öre, samt, å andra

sidan, det utanordnade statslånet 1,233,000 kronor jämte 18,300 kronor,

hvilket senare belopp utgjorde enligt i riksgäldskontoret lämnad uppgift

nuvarande värdet af statens räntefordran (den s. k. anståndsräntan), eller

tillhopa 1,251,300 kronor, skulle bolaget bekomma 1,507,524 kronor 38 öre.

För detta fall skulle, därest eu ny järnväg byggdes från Malung förbi

Myckelsjön till lämplig punkt å Orsa—Svegbanan strax norr om Orsa,

hvilken järnväg antoges kunna anläggas för 8,004,000 kronor, i händelse

den framdroges i den af undersökningsförrättaren föreslagna riktning,

och för 7,714,000 kronor, om den af styrelsen ifrågasätta sträckningen

vid Våmhus komme till utförande, statens utgifter för hela bansträckan

Malung—lämplig punkt å Orsa—Svegbanan—Sveg, sålunda beräknade:

nyssberörda belopp 1,507,524 kronor 38 öre + statslånet jämte anståndsräntan

1,251,300 kronor + kostnaderna för ej mindre Orsa—Svegbanans

färdigbyggande och komplettering samt förseende med rullande materiel,

livilka kostnader af undersökningsförrättaren upptagits till 6,143,000

kronor, än äfven den nya järnvägen från Malung, belöpa sig till

16,905,824 kronor 38 öre respektive 16,615,824 kronor 38 öre, beroende

på om den af undersökningsförrättaren föreslagna linjen eller den af

styrelsen ifrågasatta valdes. Då en ny bana från Malung öfver Ålfdalen

och Lillherrdal till Sveg beräknats, såsom förut angifvits, kosta 15,029,000

kronor, skulle alltså statens utgifter för berörda bansträcka Malung—

lämplig punkt å Orsa— Svegbanan—Sveg öfverstiga kostnaderna för

linjen Malung—Ålfdalen—Lillherrdal—Sveg med 1,876,824 kronor 38 öre

respektive 1,586,824 kronor 38 öre. Om det åter antoges, att Orsa—

Svegbanan öfvertoges af staten, samt att bolaget frikallades från den

skuld, hvari det häftade till staten på grund af det erhållna statslånet,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets. Utlåtande N:o 106.

31

mot det att bolaget utan någon godtgörelse öfverläte banan, skulle

statens utgifter för sträckningen Malung—lämplig punkt å Orsa—

Svegbanan—Sveg belöpa sig till 15,398,300 kronor, i hvilken summa

inginge statslånet jämte värdet å anståndsräntan samt förut angifna

belopp 6,143,000 kronor för Orsa—Svegbanans färdigbyggande in. in.

och 8,004,000 kronor för ny bana från Malung till nämnda punkt å

Orsa—Svegbanan enligt undersökningsförrättarens förslag, samt till

15.108.300 kronor, därest den af styrelsen ifrågasatta sträckningen komme

till utförande; och skulle jämväl under berörda antagande kostnaderna öfverstiga

de för linjen Malung-—Ålfdalen—-Lillherrdal—Sveg beräknade med

369.300 kronor respektive 79,300 kronor. Då, enligt hvad sålunda

visats, en bana Malung—lämplig punkt å Orsa—Svegbanan—Sveg

skulle blifva ej blott längre utan äfven dyrare än eu bana Malung—

Ålfdalen—Lillherrdal—Sveg samt då, hvad beträffade den ekonomiska

bärkraften, en bana öfver Ålfdalen icke syntes vara underlägsen någon

af de andra sträckningar för en inlandsbana å linjen mellan Malung

och Sveg, hvilka kunde tänkas ifrågakomma, syntes det styrelsen kunna

antagas såsom alldeles visst att, om koncession icke redan beviljats å

Orsa—Svegbanan, det icke skulle ifrågasatts att framdraga den s. k.

inlandsbanan öfver Orsa till Sveg.

Styrelsen hade vid de nu utförda beräkningarna gått ut därifrån,

att Orsa—Svegbanans ingående såsom en länk i inlandsbanan skulle

åstadkommas genom densammas öfvertagande och färdigbyggande af

staten. Det kunde därvid invändas, att ett annat sätt voro att med

tillmötesgående af järnvägsbolagets ansökan om förhöjdt lån låta bolaget

själft färdigbygga banan och att därefter vid lämplig tidpunkt inlösa

densamma för statsverkets räkning. Om gjorda beräkningar liölle streck,

skulle i detta, fall en mindre kostnad för statsverket uppkomma. I detta

hänseende ansåge likväl styrelsen att, om för möjliggörande af Orsa—

Svegbanans färdigbyggande genom järnvägsbolagets egen försorg staten

skulle bevilja det nu sökta lånet, säker garanti måste finnas för att

banan fullbordades på sådant sätt, att de dittills för eu inlandsbana

uppställda tekniska bestämmelser, livilka enligt verkställda undersökningar

kunde tillämpas för sträckningen mellan Sveg och Gellivarebanan,

blefve uppfyllda, dock med den begränsning för vissa sträckor,

som förutsatts i chefens för generalstaben omförmälda utlåtande.

Styrelsen antoge dock, att bolaget näppeligen kunde åstadkomma

en dylik garanti, och det syntes äfven i själfva verket vara

mycket tvifvelaktigt, huruvida bolaget medelst det ifrågasatta lånet ens

kunde få till stånd en bana enligt koncessionens bestämmelser med den

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

ändring uti densamma, att det icke förekomme skarpare lutningar än

14: 1000 och icke mindre kurvradier än 400 meter. Därjämte ville

styrelsen erinra, att i det på föranstaltande af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

upprättade kostnadsförslag någon kostnad icke funnes upptagen

för inköp af rullande materiel, för hvilken endast beräknats hyra under

byggnadstiden, samt att, därest öfverenskommelse icke träffats med

annan järn vägsförvaltning om trafikerande genom dess försorg af Orsa—

Svegbanan, till de beräknade kostnaderna för banans fullbordande måste

läggas det belopp, som erfordrades för inköp af rullande materiel.

Vidare kunde det med stöd af den genom styrelsens försorg under

nästlidna sommar på marken verkställda noggranna undersökningen med

tämligen stor visshet antagas, att, hvad beträffade terraseringsarbeten och

vattengenomlopp å linjen Orsa—Oreho, där någon sådan förändring af

redan tillämpade tekniska bestämmelser icke förutsatts, som inverkade

på nyssnämnda två slag af arbeten, dessa arbeten komme att blifva

omkring 100,000 kronor dyrare än i förenämnda kostnadsförslag beräknats.

Med den uppfattning, styrelsen sålunda måste hysa rörande möjligheten

för bolaget att ställa garanti för arbetets fullbordande eller att utan

sådan garanti i verkligheten bringa järnvägsanläggningen till fullbordan,

vore det uppenbart, att styrelsen icke kunde vid undersökningen

angående lämpligheten att söka ordna den föreliggande frågan så, att

Orsa—Svegb anan komme att ingå i inlandsbanan, påräkna, att järnvägen

Orsa—Sveg skulle komma till stånd såsom enskild järnväg för att

sedermera i stadgad ordning öfvertagas af statsverket.

Frågan, om staten borde på ett eller annat sätt nu inskrida för

att möjliggöra färdigbyggandet af Orsa—Svegbanan, syntes emellertid

vara beroende icke blott därpå, om en inlandsbana blefve anlagd, utan

äfven när arbetena å densamma kunde tänkas varda påbörjade. I sådant

afseende ville styrelsen framhålla att, då resultatet af de fullständiga undersökningar

för en normalspårig järnväg från hamnplats å bohuslänska kusten

öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt å Gellivarebanan,

lör hvilkas verkställande 1904 års Riksdag beviljat anslag, icke syntes

kunna framläggas för Riksdagen förrän år 1909, det syntes, som om

beslut om byggande af eu sådan järnväg icke kunde fattas förrän

tidigast sistnämnda år, hvadan ock, om Orsa—Svegbanan lämnades ur

räkningen, det vore antagligt, att påbörjandet af arbetena för eu

inlandsbana norrut från Malung eller annan lämplig plats i närheten

häraf icke kunde ske förrän tidigast i början af år 1910. Vid sådant

förhållande skulle eu sträcka af inlandsbanan från Maluna: norrut, till

längd ungefär motsvarande Orsa—Svegbanan, kunna öppnas för trafik

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

33

först vid slutet af år 1913. Därest man åter antoge, att "under år .1905

beslut fattades om Orsa—Svegbanans öfvertagande och fullbordande för

statens räkning samt att arbetena å banan, för att redan verkställda

arbeten icke skulle:än ytterligare förfaras, blefve omedelbart efter sålunda

fattad,t beslut återupptagna och bragta till utförande, skulle banan kunna

öppnas för trafik med 1908 års ingång. Genom inträffande omständigheter

skulle staten alltså blifva nödsakad att minst sex år tidigare, än i annat

fall varit behöflig!, börja trafikerandet af Orsa-—Svegbanan, hvilket

enligt verkställda utredningar rörande beräknade bruttotrafikinkomster

samt utgifter för drift och underhåll komme att för staten medföra en

afsevärd förlust, oafsedt ränteförlusten å det i banan nedlagda kapital,

räknad från tiden för -banans öppnande för trafik. För bedömande af

den förlust, hvilken enligt styrelsens förmenande skulle tillskyndas staten

ge 11 < >i 11 Orsa—S v egbanans eventuel! a öfvertagaiide och fullborda!ide,

tilläte sig styrelsen, som ingalunda underskattade banans stora betydelse

för de vidsträckta, på samfärdsmedel vanlottade orter, hvilka .skulle

komma att draga nytta af .järnvägsanläggningen i fråga, hänvisa till

följande utredning rörande ekonomiska resultatet af Orsa—Svegbanans

eventuella frankering under de sex första åren efter banans

fullbordande. Denna utredning hade skett under två olika förutsättningar:

den ena (alternativ I), att staten betalade till bolaget förut

om förmäld belopp, 1,507,524 kronor 38 öre, för hvilket fall statens

utgifter för banan, hvars fullbordande in. m. beräknats draga en kostnad

af 6,143,000 kronor, skulle belöpa sig till 8,901,824 kronor 38 öre,

däraf 1,233,000 kronor statslån och 18,300 kronor utgörande värdet

af anståndsräntan, samt den andra (alternativ II), att banan öfvertoges

af Staten utan att någon godtgörelse för densamma lämnades bolaget,

och skulle under sistberörda förutsättning statens utgifter för banan

uppgå till 7,394,300 kronor, däraf 1,251,300 kronor, motsvarande statslånet

och värdet af anståndsräntan, samt förenämnda belopp, 6,143,000

kronor, för banans fullbordande m. m. Berörda utredning grundade sig,

hvad änginge trafikinkomster å en af förste aktuarien och föreståndaren

för styrelsens statistiska kontor gjord ekonomiskt-statistisk undersökning

(se bilagan vid statsrådsprotokollet) samt, beträffande driftkostnaderna,

å särskilda af löjtnanten Fogelmarck gjorda beräkningar, hvarjemte vid

utredningens upprättande antagits:

att banan skulle öppnas för trafik med 1908 års början eller således

6 år tidigare än förhållandet blifvit, om påbörjandet af inlandsbanan

samt öppnandet för trafik af en sträcka af densamma, till längd ungefär

motsvarande Orsa—Svegbanan, ägt rum vid förut angifna tidpunkter;

Bih till liihd. Prof.. 1600. 4 Sami. 1 Afä. 60 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

att trafikinkomsterna uppginge till 237,000 kronor per år;

att driftkostnaderna för två tåg i hvardera riktningen belöpte sig

till 378,000 kronor per år, till hvilket belopp styrelsen ansett sig kunna

nedbringa de af löjtnanten Fogelmarck till 390,000 kronor upptagna

kostnaderna genom reduktion af vissa under »Banafdelningen» förekommande

utgiftsposter; samt

att från banans öppnande för trafik 3,0 % ränta beräknades å statens

i banbyggnaden nedlagda kapital, uppgående i utjämnade tal till

8,902,000 kronor respektive 7,394,000 kronor.

Utredning rörande ekonomiska resultatet af Orsa—Svegbanans eventuella

trafikering under de sex första åren efter banans fidlbordande:

Olika förutsätt- ningar.

Trafikinkom- ster per år.

Driftkost- nader per år.

Skillnad.

Ränta å sta- tens i banan

nedlagda

kapital.

Statens för- lust per år.

Statens för- lust för sex

år.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Alternativ I ......

237,000

378,000

141,000

320,472

461,472

2,768,832

Alternativ II......

237,000

378,000

141,000

266,184

407,184

2,443,104

Såsom af denna utredning framginge, skulle statens förlust å banan

under ifrågavarande 6 trafikår belöpa sig enligt alternativ I till 2,768,832

kronor och enligt alternativ II till 2,443,104 kronor. Därvid syntes

dock böra anmärkas, att, därest den dagliga trafiken å banan inskränktes

till ett tåg i hvardera riktningen, hvilket dock icke syntes kunna ifrågasättas

mer än möjligen under den allra närmaste tiden efter banans

öppnande, medeltalet per år af kostnaderna för drift och underhåll kunde

beräknas utgöra 298,000 kronor, och att, om trafiken besörjdes medelst dels

ett dagligt tåg i hvardera riktningen, dels tre tåg upp och tre tåg ned

i veckan, medeltalet per år af berörda kostnader komme att blifva

325,000 kronor.

Den verkställda utredningen med däri angifna förlustsiffror för statsverket

syntes styrelsen ådagalägga, att det icke rimligen kunde blifva

fråga om att söka genom statens mellankomst rädda något af bolagets

i järnvägsföretaget insatta medel. Men äfven om detta icke skedde,

syntes i allt fall förlusten för statsverket af järnvägsanläggningens

öfvertagande blifva så betydlig, att, jämväl med den ytterst sannolika

risken för staten att förlora det redan utanordnade statslånebeloppet efter

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 106.

35

afdrag af livad som kunde utfås af bolagets tillgångar al räler in. in.,

någon åtgärd icke kunde af styrelsen förordas i syfte att för statsverkets

räkning fullborda banbyggandet. Orsa—Svegbanans sträckning

vore enligt den lämnade redogörelsen vida mindre fördelaktig för en

blifvande inlandsbana från bohuslänska kusten till lämplig punkt å

Gellivarebanan än sträckningen öfver Ålfdalen. För orten mellan Orsa

och Sveg vore det uppenbarligen eu allvarlig olägenhet, om den påbörjade

järnvägen icke komrne till stånd. Men orten mellan Ålfdalen och Sveg

vore helt visst i lika stort behof af den järnväg, som enligt de verkställda

utredningarna och beräkningarna kunde till större nytta för det

allmänna framdragas genom dessa byggder. Kronoskogar funnes efter

bägge linjerna, och det torde knappast kunna anses mer fördelaktigt

att få bekvämare utfartsmöjligheter för kronoskogarna norr om Orsa

än för dem, som berördes af sträckningen Ålfdalen—Sveg.

Då det slutligen gällde att pröfva frågan om förhöjdt statslån till

sökandebolaget under den förutsättning, att en inlandsbana från bohuslänska

kusten till lämplig punkt å Gellivarebanan icke komme till stånd

under den närmare framtiden, så kvarstode det redan i det föregående

omförmälda hindret, att, såvidt visad t blifvit eller eljest vore kändt, tillräcklig

trygghet icke förefunnes, att med den begärda hjälpen det ifrågavarande

järnvägsföretaget verkligen kunde komma till fullbordan.

Lämnades ytterligare 2,000,000 kronor i lån från statsverket, syntes

detta, om järnvägen till sist ändock icke kunde af bolaget fullbordas,

med nödvändighet medföra, att staten måste öfvertaga och bringa arbetet

till slut. Men en isolerad statsbana Orsa—Sveg utan samband

med en inlandsbana kunde icke under något förhållande anses ur statens

synpunkt önskvärd.

Vid bedömande af föreliggande fråga hade styrelsen utgått från

antagandet, att, om beslut fattades om anläggande af den s. k. inlandsbanan,

denna bana komme att sträcka sig från bohuslänska laisten

genom öfra Dalarna och vidare till lämplig punkt å Gellivarebanan.

Annorlunda ställde sig förhållandet, om man i likhet med chefen för

generalstaben utginge från den förutsättningen, att en inlandsbana, som

vore fullt antaglig såväl från militär synpunkt som ock i andra afseende^

kunde erhållas, om densamma, med begagnande af Bergslagernas

järnvägar samt järnvägarna Falun—Orsa och Orsa—Sveg, byggdes

endast mellan Sveg och Gellivarebanan. Då, såsom förut nämnts, af

de gjorda undersökningarna framgått, att Orsa—Svegbanan kunde utföras''

på sådant sätt, att, med undantag för vissa sträckor, dittills för

inlandsbanan gjorda förutsättningar i afseende å tracén kunna varda

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

Departements
chefens
yttrande.

uppfyllda, samt då enligt styrelsens förmenande det icke syntes vara

omöjligt att höja järnvågen Falun—Orsa till samma trafikklass som

Bergslagernas järnvägar och norrländska inlandsbanan, syntes det under

den angifna förutsättningen vara lämpligt, att Orsa—Svegbanan intoges

såsom en länk uti sistberörda bana. Af skäl, som styrelsen förut framhållit,

skulle dock, om Orsa—Svegbanan skulle kunna användas för

norrländska inlandsbanan, detta vinnas icke på det sätt, att järnvägsbolaget

beviljades det sökta lånet, hvilket enligt den utredning styrelsen

åstadkommit måste förutsättas vara alldeles otillräckligt, utan

därigenom att staten öfvertoge banbyggnaden för ätt fullborda densamma.

Ätt ett dylikt öfvertagande likväl komme att för statsverket

medföra en afse värd förlust, hade redan förut påvisats.

På grund af hvad sålunda ,anförts hemställde järnvägsstyrelsen,

att ifrågavarande af Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag gjorda

ansökning om lån af statsmedel å 2,000,000 kronor för fullbordande

af Orsa—Svegbanan icke måtte föranleda någon Kung! Maj:ts

vidare åtgärd. Därest det kunde antagas, att inlandsbanan blefve

byggd- allenast mellan Sveg och Gellivarebanan samt att för dess fortsättning

söderut järnvägslinjerna Orsa—Sveg och Falun—Orsa komme

att tagas i anspråk, syntes emellertid skäl föreligga för staten att öfvertaga

Orsa—Svegbanan och fullborda densamma, men torde, innan beslut

om banans öfvertagande fattades, dels utredning erfordras, om och på,

hvilka villkor Orsa-- Härjeådalens järnvägsaktiebolag vore villigt att

öfverlåta banan till staten, dels ock undersökning i enlighet med hvad

chefen för generalstaben hemställt verkställas rörande möjligheten att

böja järn vägssträckningen Falun—Mora—Nofet till samma trafikklass

som Bergslagernas järnvägar och norrländska inlandsbanan.

För egen del har departementschefen anfört följande:

»Af den förut lämnade redogörelsen inhämtas, att de medel, som

stå till bolagsstyrelsens förfogande, icke på långt när förslå till banans

färdigbyggande och att järnvägsbolaget jämväl saknar utväg att anskaffa

hvad som felas. Vid sådant förhållande och då utsikten att

någon enskild eller korporation skixlle vilja öfvertaga och fullborda

banan lärer vara synnerligen ringa, skulle antagligen företaget i dess

helhet eller åtminstone hvad beträffar den nordliga delen, där arbetet

ännu knappast påbörjats, förfalla, därest ej staten på ett eller annat

sätt träder emellan. Vid öfvervägande af frågan, huruvida skäl förefinnes

för ett sådant ingripande, erinrar jag till en början därom, att

ett nedläggande af hela järnvägsföretaget skulle medföra stor förlust

ej mindre för staten, som därtill redan tillsläppt 1,233,000 kronor och

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

37

som för den synnerligen värdefulla Hamra kronopark skulle hafva stor

nytta af järnvägen, än äfven för kommunerna, som äro de hufvudsakliga

aktieägarna. Särskilda för llärj edal skommunerna, som i aktier

tecknat för deras förhållanden afsevärda belopp och som redan förut

äro hardt tyngda af kommunalskatter, skulle det vara ett synnerligen

svårt slag, om järnvägen ej skulle komma till stånd och kommunerna

således skulle få ränta och amortera de af dem tecknade aktiebeloppen

utan att få någon som helst valuta därför. Den ekonomisk-statistiska

utredning, som järnvägsstyrelsen föranstaltat, visar, att de vidsträckta

Områden, som nu äro alldeles i saknad af järn vägskommunikationer

men som genom det nu ifrågavarande företaget skulle blifva satta i

järnvägsförbindelse med det öfriga järnvägsnätet, befinna sig uti en

ekonomiskt ganska efterblifven ställning. Uppenbart är, att förbättrade

kommunikationer skulle i högst väsentlig mån för befolkningen i dessa

trakter, som lefver under mycket svåra förhållanden, underlätta dess

arbete för sin utkomst, ej minst genom minskning i de nu synnerligen

höga lefnadskostnaderna, hvarjämte det naturligtvis är att förvänta,

att de möjligheter till utveckling på olika områden, som nog äfven

bär förefinnas, genom förbättrade kommunikationer skola komma till

sin rätt. För staten kommer järnvägen att direkt medföra eu stor

fördel, därigenom att den öppnar säker utsikt till ett bättre tillgodogörande

af Hamra kronopark. Enligt de upplysningar, som inhämtats,

skulle försäljningspriset å virke från kronoparken, nu utgörande minst

250,000 kronor årligen, stiga med minst 10 procent, hvarjämte järnvägen

skulle bereda ökad möjlighet att tillgodogöra för kolning och

pappersved lämpligt virke och därigenom äfven möjliggöra en mera

rationell skogsvård. Eu synnerligen viktig omständighet att i förevarande

hänseende taga i betraktande är ock frågan, huruvida nu ifrågavarande

järnväg kan antagas kunna komma att ingå såsom en länk i

den ifrågasatta inlandsbanan. Järnvägsstyrelsen har ansett, att, under

förutsättning att inlandsbanan komme att sträcka sig från bohuslänska

kusten genom öfre Dalarna till Gellivarebanan, den lämpligaste sträckningen

mellan Malung och Sveg, hvilka punkter den nya järnvägen

under alla förhållanden borde beröra, vore icke öfver Orsa utan öfver

Alfdal och Lillherrdal, samt, endast för det fall, att inlandsbanan icke

skulle dragas till kusten utan endast sträcka sig mellan någon punkt

i Dalarna och Gellivarebanan, förordat Orsa—Svegbanans intagande

såsom integrerande del af inlandsbanan. Huruvida detta är riktigt,

synes mig dock kunna ifrågasättas. Den utredning af kostnaderna förde

olika sträckningarna, som af järnvägsstyrelsen lämnats, visar att,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

under förutsättning att de nu nedlagda arbetena icke betalades med

högre belopp än som motsvarar bolagets skuld till staten, och mera

kan väl järnvägen icke anses värd, kostnaderna för en bana med

sträckning öfver Orsa skulle ställa sig ungefär lika med kostnaderna

för en bana öfver Ålfdalen och Lillherrdal. Och några andra skäl,

hvarför den senare sträckningen i och för sig borde föredragas, hafva

icke anförts. Järnvägsstyrelsens hufvudskäl mot Orsa—Svegbanans

intagande i inlandsbanan är, att det skulle uppkomma förlust å driften

af Orsa—Svegbanan därigenom, att denna bana skulle byggas färdig

tämligen långt innan den öfriga delen af inlandsbanan kunde komma

att påbörjas. Detta skäl förfaller emellertid, om staten nu icke öfvertager

och fullbordar Orsa—Svegbanan. Detta anser jag nämligen icke

tillrådligt. Frågan om inlandsbanan är ännu alltför outredd för att

det skulle kunna förordas, att staten redan nu besluter sig att bygga

Orsa—Svegbanan färdig såsom eu del af inlandsbanan, helst kostnaderna

skulle blifva synnerligen betydande. Återstår då att tillse,

huruvida icke staten må kunna bevilja järnvägsbolaget det ytterligare

understöd af statsmedel, som erfordras för järnvägens fullbordande,

därvid man naturligtvis alltid bör hafva i sikte möjligheten att staten

sedermera kan öfvertaga banan, om den anses böra ingå såsom en del

af inlandsbanan.

Vid de undersökningar, som på uppdrag af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

verkställts rörande återstående kostnaderna för järnvägens

färdigbyggande, hafva dessa kostnader uppskattats till 2,700,000

kronor, under det att enligt den af järnvägsstyrelsen föranstaltade utredning

samma kostnader upptagits till 5,518,000 kronor, allt utan rullande

materiel. Skillnaden mellan dessa belopp, eller 2,818,000 kronor, har,

enligt hvad järnvägsstyrelsen framhållit, uppkommit hufvudsakligen till

följd däraf, att vid den senare undersökningen, hvilken afsett att utröna

kostnaderna för järnvägens försättande i sådant skick, att den kunde

ingå såsom länk i en blifvande inlandsbana, förutsatts, att maximilutningarna

å banan skulle nedbringas från 14 : 1,000 till 10 : 1,000 och

att banan jämväl i öfrigt skulle byggas såsom statsbana, hvilket med

hänsyn till de anspråk, som ställas å en sådan, måste högst väsentligt

öka kostnaderna. Tages däremot hänsyn allenast till ortens behof af

järnvägskommunikationer, synas nyssnämnda förutsättningar utan tvekan

kunna eftergifvas. Icke heller hänsynen till banans eventuella intagande

i inlandsbanan synes ovilkorligen kräfva de af järnvägsstyrelsen för inlandsbanan

förutsatta tekniska bestämmelsernas iakttagande. Af järnvägsstyrelsens

utredning framgår, att berörda förutsättningar kräfva så

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

39

betydligt ökade kostnader, att det med skäl kan ifrågasättas, huruvida

en sålunda byggd inlandsbana skulle kunna under en närmare framtid

komma till stånd. Med afseende härå har jag i skrifvelse den 6 i denna

månad anmodat järnvägsstyrelsen inkomma med utlåtande, huruvida icke

för inlandsbanan skulle kunna gifvas sådana tekniska bestämmelser, att

utan åsidosättande af banans afsedda ändamål kostnaderna för densamma

kunde i möjligaste män begränsas. Vid detta förhållande synes nu icke

skäl förefinnas att uppställa högre fordringar å banans byggnadssätt än

hvad den reviderade planen innehåller. Jag erinrar i detta sammanhang1,

att järnvägen enligt denna plan kommer att i afseende å lutningar

och kurvradier, de viktigaste af de tekniska bestämmelserna, ölverträffa

statsbanan mellan Långsele och Boden, samt att chefen för generalstaben

vid afprofning af den södra delen af banan funnit densamma

kunna ur militärisk synpunkt godkännas. Emellertid torde det belopp åt

2,700,000 kronor, hvartill de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordnade

undersökningsförrättarna kommit, icke blifva tillräckligt för j ärnvägens

fullbordande. Järnvägsstyrelsen har nämligen i sin förberörda

underdåniga skrifvelse den 31 december 1904 anmärkt, att kostnaderna för

terrasseringsarbeten och vattengenomlopp å sträckan Orsa—Oreho kunde

antagas blifva omkring 100,000 kronor dyrare än beräknats. Därjämte

hafva bemälda undersökningsförrättare för rättigheten att för den nya

järnvägen använda Orsa station allenast beräknat en årlig afgäld under

byggnadstiden med tillhopa 11,875 kronor, under det afgiften för denna

rättighet blifvit genom nådig resolution den 11 november 1904 bestämd

till ett kontant belopp för en gång af — såvidt för närvarande kan beräknas

— 97,815 kronor 54 öre. Till följd häraf bör till den beräknade

återstående kostnaden 2,700,000 kronor läggas dels 100,000 kronor och

dels skillnaden mellan 97,815 kronor och 11,875 kronor eller 85,490 kronor,

då summan blir 2,885,940 kronor. Enligt af bolagsstyrelsen lämnade uppgifter

rörande bolagets ekonomiska ställning skulle för banbyggnadens

fortsättande finnas att tillgå — med inberäknande af ej lyftad del utaf det

redan beviljade statslånet — ett belopp af 718,000 kronor, hvarifrån dock

borde afräknas omkring 13,000 kronor, utgörande beräknad ränta å lån,

som måste upptagas, innan återstoden af statslånet samt det i statskontoret

deponerade beloppet finge lyftas. Emellertid har Kungl. Maj:t

genom nådig resolution den 11 november 1904, jämte det bolaget

på därom gjord ansökning befriats från skyldigheten att å vissa sträckor

af järnvägen uppsätta stängsel, till följd hvaraf anläggningskostnaden

för banan antagits komma att minskas med 24,000 kronor, förklarat, att

statslånet skulle nedsättas med 12,000 kronor. 1 följd häraf blifver det

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

nu disponibla byggnadskapitalet allenast 693,000 kronor och kommer

den nämnda minskningen i byggnadskostnaden icke att inverka på den

nyss gjorda beräkningen, enär förrattarna af den senaste undersökningen

utgått från att stängsel å de ifrågavarande sträckorna ej skulle behöfva

uppsättas. Den brist i byggnadskapitalet, som skulle behöfva fyllas, genom

försträckning af statsmedel, uppgår alltså till 2,192,940 kronor

eller i rundt tal 2,200,000 kronor. ~ Statsbidraget i dess helhet skulle

då uppgå till 4,038,000 kronor och kostnaden för järnvägen utan rullande

materiel till i det närmaste 6,000,000 kronor.''

Hvad härefter angår banans afkastningsmöjligheter möter det

gifvetvis stora svårigheter att därom fålla ett tillförlitligt omdöme.

Milkontrollören d’Ailly har beräknat bruttoafkastningen af banan till

358,000 kronor och driftkostnaderna för ett tåg dagligen och ett tåg

hvarannan dag i hvardera riktningen till 216,000 kronor. Vid den af järnvägsstyrelsen

senast föranstaltade beräkningen åter har bruttoafkastningen

uppskattats till allenast 237,000 kronor och driftkostnaden under nyss

angifna förutsättning i afseende å tågrörelsen till 325,000 kronor. Denna

senare kostnad är emellertid beräknad under antagande att banan skulle

trafikeras af staten. Om banan kommer att befinna sig i enskild hand,

lärer driftkostnaden kunna antagas blifva väsentligt mindre. I sådant

hänseende tillåter jag mig åberopa eu till mig af ordföranden i järnvägsbolagets

styrelse öfverlämnad utredning, upprättad af trafikchefen

vid den med Orsa—Svegbanan i mycket likställda Dala—Hälsinglands

järnväg kaptenen W. Bäckström. I denna utredning har driftkostnaden

beräknats, under förutsättning af ett tåg dagligen i hvardera riktningen,

till 191,000 kronor, om dessutom ett tåg dagligen i hvardera riktningen

mellan Orsa och Orelio insättes, till 218,000 kronor samt under förutsättning

af tva tåg i hvardera riktningen å hela sträckningen till 240,000

kronor. Om med hänsyn till dessa beräkningar det kan vara att hoppas,

att trafikinkomsterna skola kunna betäcka utgifterna, är det dock ovisst,

huruvida, åtminstone under den närmaste tiden efter det banan blifvit

färdig, tillräckligt öfverskott skall finnas till fulla gäldandet af det

belopp, som järnvägsbolaget, enligt det förut nämnda aftalet med aktiebolaget

Atlas skulle hafva att erlägga såsom ränta och amortering af

rullande materielens värde. I detta hänseende vill jag emellertid fästa

uppmärksamheten å, att enligt den af trafikchefen Bäckström i sammanhang

med utredningen angående trafikkostnaden uppgjorda beräkningen

den rullande materielen skulle kunna något minskas, hvarigenom årsafgiften

jämväl nedgår, samt att, enligt hvad ordföranden i järnvägsbolagets

styrelse meddelat mig, utsikt finnes att genom aftal med annan bana

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

41

om gemensam förvaltning ocli gemensamt begagnande af materiel kostnaden

för materielen äfvensom de allmänna förvaltningskostnaderna skulle

kunna ytterligare nedbringas. Ringa utsikt finnes emellertid i hvarje

fall, att bolaget skulle kunna under den närmare framtiden betala föreskrifven

annuitet å statslånet. Högst sannolikt är dock att, därest järnvägen

komme att utgöra en del af en blifvande inlandsbana, trafikförhållandena

komma att gestalta sig betydligt bättre.

Oaktadt således det ifrågavarande företaget, ur rent finansiell synpunkt

sedt, icke torde komma att gifva afkastning å det kapital, som därå

nedlägges, anser jag likväl, på grund af hvad förut anförts, och särskildt

med hänsyn till den kraftiga hjälp järnvägen otvifvelaktigt kommer

att bereda Härjedalens under synnerligen svåra existensvillkor lefvande

befolkning, att staten icke bör undandraga sitt understöd till

arbetets fullbordande; och tillstyrker jag därför ett ytterligare lån af

statsmedel till belopp af 2,200,000 kronor.

Medel till ifrågavarande statslån torde utan olägenhet kunna anvisas

från det extra, anslag af 7,500,000 kronor, som till låneunderstöd

för enskilda järnvägar af 1901 års Riksdag ställts till Kung!. Maj:ts

förfogande, att utgå med 1,500,000 kronor under hvart af åren 1902—

1906. Från berörda anslag bär hittills af Kungl. Maj:t beviljats lån å

tillhopa 4,306,700 kronor, hvadan af detsamma återstår att disponera

3,193,300 kronor.

Om det af mig förordade lånebeloppet beviljades från ifrågavarande

anslag, skulle däraf således återstå att användas under innevarande

och nästkommande år 993,300 kronor, hvilket med hänseende till

de på Kungl. Maj:ts pröfning beroende ansökningar om lån från dessa

medel torde kunna anses vara tillräckligt.

Därest statslån beviljas, torde någon ändring höra vidtagas i de ‘

för statsverkets rätt till inlösen af järnvägen stadgade villkor. Dessa

villkor äro olika för det fall, att inlösning ifrågakommer inom 10 år

efter det någon del af järnvägen öppnats för allmän trafik eller sådan

fråga uppstår först senare. Enligt de i afseende å förra fallet stadgade

villkor skulle staten betala ett pris, som återgifver koncessionshafvaren

hans utlagda kapital med 5 procent ränta, under det att för senare fallet

köpeskillingen tänkts skola motsvara järnvägens affärsvärde, antingen

uträknadt med hänsyn till nettobehållningen under de 10 sista åren så

att värdet sättes till ett kapital, å hvilket medelafkastningen under sagd:- år utgör fem procent ränta, eller ock, därest någon af parterna det

fordrar, bestämdt af gode män. Då i förevarande fall skäl icke syne?

föreligga att, därest inlösning sker inom de 10 första åren, garantera

Bih. till Eiksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afl. 60 Raft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

Utskottets

yttrande•

koncessionsinnehafvaren att återfå sitt utlagda kapital med ränta, synes

jämväl i nu afsedda fall staten böra äga påkalla, att verkliga värdet

genom gode män bestämmes.

Emellertid kan Kungl. Maj:t icke utan Riksdagens medgifvande

anvisa ytterligare lån för ifrågavarande järnvägsanläggning från

förenämnda extra anslag. Enligt skrifvelse den 7 maj 1901 har

nämligen Riksdagen såsom villkor för beviljande af lån från anslaget,

bvilket dessutom är afsedt endast för nya, ännu ej påbörjade järnvägsanläggningar,

föreskrifvit dels i punkt 2:o), att det lånesökande bolaget,

för att kunna erhålla statsunderstöd, skall vara skyldigt hos Kungl.

Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett kapital, som jämte statslånet är

fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande, på sätt arbetsplan

och kostnadsförslag innehålla, och hvaraf minst så stor del, som motsvarar

hälften af den beräknade anläggningskostnaden, bör utgöras af

inbetaldt eller tecknadt aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet

lämnadt tillskott till järnvägsanläggningens utförande, dels och

i punkt 3:o), bland annat, att låneunderstöd må utgöra högst hälften af

anläggningskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget och att vid

lyftningen af understödet skall iakttagas, att inbetalningarna å den del

af anläggningskapitalet, som bör utgöras af aktiekapital eller eljest utan

återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott, skola ske i förhållande till de

andelar af lånesumman, som lyftas, och före lyftningen af dessa låneandelar.

Dessa villkor kunna uppenbarligen ej gälla för nu ifrågavarande

lån.

Lika med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser jag, att särskild

kontroll öfver byggnadsarbetet bör anordnas i syfte att tillse, att arbetet

må varda för den beräknade kostnaden fullbordadt. Då emellertid bolaget

enligt de för statslåns tillgodonjutande i allmänhet gällande vilkor

är skyldigt underkasta sig alla de kontroller, som af Kungl. Maj:t pröfvas

lämpliga och nödiga, erfordras härom icke någon särskild bestämmelse.»

Af hvad enligt statsrådsprotokollet förekommit i detta ärende vill

utskottet erinra om följande förhållanden.

Det för anläggning af järnväg från Orsa till Sveg ursprungligen

uppgjorda kostnadsförslaget slutar på en summa af 4,436,000 kronor

med rullande materiel och 3,700,000 kronor utan sådan materiel. Sedan

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i utlåtande af den 18 februari 1901

på anförda skäl förklarat sig icke hålla för osannolikt, att järnvägen

skulle kunna fullbordas för det sålunda beräknade kostnadsbeloppet,

har Kungl. Maj:t den 15 mars samma år fastställt berörda kostnadsbe
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

43

räkning, i livad den afsåg järnvägens anläggning utan rullande materiel,

samt för anläggningens utförande beviljat Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag

ett statslån till den beräknade kostuadens halfva belopp eller

1.850.000 kronor. Sedan vidare hos Kungl. Maj:t blifvit visadt, att i

bolaget tecknats aktier till belopp af något mer än 1,900,000 kronor,

har Kungl. Maj:t den 27 september 1901 förklarat, att bolaget styrkt

sig förfoga öfver ett kapital, som jämte statslånet vore fullt tillräckligt

till järnvägsanläggningens utförande utan rullande materiel enligt den

af Kungl. Maj:t fastställda arbetsplanen och det gillade kostnadsförslaget.

Af det beAuljade statslånet har bolaget hittills utbekommit 1,233,000

kronor, och sammanlagdt har på järnvägsanläggningen nedlagts omkring

3.100.000 kronor; men för anläggningens fullbordande beräknas nu af vägoch

vatten byggnads styreis en vara erforderligt ytterligare 2,700,000 kronor,

hvilket belopp emellertid på af föredragande departementschefen anförda

grunder ansetts böra höjas till omkring 2,886,000 kronor. Kostnaden

för järnvägen utan rullande materiel antages sålunda nu komma

att belöpa sig omkring 6,000,000 kronor i stället för i det fastställda

kostnadsförslaget beräknade 3,700,000 kronor.

Visserligen har i de nya kostnadsberäkningarna, såsom ock vid

det redan utförda arbetet å banan skett, den från början bestämda

maximilutningen af 16 : 1,000 nedbragts till 14 : 1,000, hvar jämte minsta

kurvradien ökats från 300 till 400 meter. Men den af lutningsförhållandenas

förbättring föranledda kostnadsökningen torde, på sätt särskildt

påpekats, till det mesta motvägas af besparing i följd af den

minskning i våglängden, som And banans omstakning vunnits, och på

det hela lärer det icke kunna bestridas, att den kostnadsberäkning,

som lagts till grund för bestämmande af statslånets belopp, varit synnerligen

otillförlitlig. Liknande förhållande har, om än ej i så hög grad

som här är fallet, förekommit äfven med afseende å flera andra enskilda

järnvägsanläggningar, för hvilkas utförande statslån under senare tiden

beviljats. I dessa fall hafva emellertid vederbörande järnvägsbolagfunnit

utväg att, hufvudsakligen genom enskild upplåning, anskaffa

medel till banans fullbordande. Men följden häraf bär mången gång

blifvit, att företaget under en lång följd af år fått arbeta med stora

ekonomiska svårigheter och icke kunnat fullgöra sina förbindelser till

staten. I anledning af dessa förhållanden har utskottet ansett sig böra

framhålla angelägenheten af att för framtiden större omsorg och noggrannhet

af vederbörande ämbetsverk ägnas åt granskning af de kostnadsberäkningar,

som i enlighet med Riksdagens föreskrifter beträffande

den till Kungl. Maj:ts disposition ställda lånefonden för enskilda

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

järnvägsanläggningar skola läggas till grund såväl för bestämmande

af det belopp, hvarmed i hvarje fall lån från fonden må kunna utgå,

som ock vid pröfningen, huruvida ett jämte statslånet fullt tillräckligt

enskildt kapital finnes att tillgå för anläggningens utförande.

Hvad angår den nu ifrågavarande järnvägen Orsa—Sveg, synes

det knappast förefinnas någon utsikt att densamma skall kunna fullbordas,

därest icke staten träder emellan. Då emellertid banan nu står

halffärdig, vore det enligt utskottets mening ytterst beklagligt, om företaget

måste uppgifvas och det betydande kapital, som redan nedlagts

därå, finge anses tillspillogifvet. Särskildt för de fattiga kommunerna

i Härjedalen, hvilka ådragit sig betungande skulder för åstadkommande

af denna för orten synnerligen viktiga förbindelseled, vore det mycket

hårdt, om densamma icke skulle komma till stånd och de gjorda uppoffringarna

sålunda skulle blifva utan nytta. Med afseende å järnvägens

betydelse för staten har påvisats den fördel, som därigenom skulle beredas

för tillgodogörande af afkastningen från Hamra kronopark. Hvad vidare

angår frågan huruvida Orsa—Svegbanan lämpligen skall kunna ingå

såsom en länk i den tilltänkta inlandsbanan, synes denna fråga icke

kunna med någon säkerhet bedömas, förrän närmare utredning och undersökning

beträffande sistnämnda bana blifvit verkställd. Då emellertid

inlandsbanan under alla förhållanden lärer komma att framgå öfver

Sveg, bör otvifvelaktigt en järnväg från denna ort till Orsa med dess

redan befintliga järnvägsförbindelser både i sydlig och östlig riktning

blifva till stort gagn såväl för den allmänna samfärdseln som ock för

strategiska ändamål. Och af det yttrande, som chefen för generalstaben

afgifvit i ärendet, framgår att Orsa—Svegbanans byggnadssätt

enligt den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen reviderade planen kan

anses motsvara äfven de militära fordringarna, och synes vid detta

förhållande tillräcklig anledning saknas att vid anläggning af banan

tillämpa det betydligt dyrbarare byggnadssätt, som af järnvägsstyrelsen

förordats.

Med afseende å ofvan angifna förhållanden och på grund af de

skäl, som i öfrigt blifvit af departementschefen anförda, anser sig utskottet

kunna tillstyrka att för fullbordande åt ifrågavarande järnväg

ett ytterligare statslån å 2,200,000 kronor må beviljas Orsa—Härjeådalens

järnvägsaktiebolag.

För att emellertid vinna erforderlig trygghet, att j äril vägsföretaget

verkligen skall komma till fullbordan utan att statens hjälp än mera

behöfver anlitas, anser utskottet det böra såsom villkor för beviljande

af berörda låneunderstöd föreskrifvas, att landsting, kommuner eller

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

45

enskilda i afgifven förbindelse, som af Kungl. Maj:t godkännes, utfästa

sig att, i händelse de af statsmedel för järnvägsanläggningens utförande

anvisade låneunderstöd jämte öfriga för bolaget tillgängliga medel

skulle visa sig icke vara tillräckliga för järnvägsbyggnadens fullbordande,

enligt plan, som af Kungl. Maj:t fastställes, tillhandahålla bolaget

för detta ändamål ytterligare erforderliga medel intill ett belopp

af 250,000 kronor.

Det i propositionen intagna förbehåll i afseende å villkoren för

statens rätt till inlösen af järnvägen anser utskottet jämväl vara af

förhållandena påkalladt.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande

proposition samt de af herr von Stapelrnohr

m. fl. och herr Starbäck m. fl. i ämnet väckta

motionerna, må medgifva, att å det af Riksdagen enligt

skrifvelse den 7 maj 1901 (n:o 74) till låneunderstöd

för enskilda järnvägar beviljade och till Kungl.

Maj:ts förfogande ställda extra anslag af 7,500,000

kronor må, utan iakttagande af i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 10 mars 1905 omförmälda, i

Riksdagens berörda skrifvelse stadgade villkor, åt

Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag till fullbordande

af den redan påbörjade järnvägsanläggningen mellan

Orsa och Sveg kunna anvisas ytterligare ett låneunderstöd

till belopp af 2,200,000 kronor, dock under

villkor dels att landsting, kommuner eller enskilda i

afgifven förbindelse, som af Kungl. Maj:t godkännes,

utfäst sig att, i händelse de af statsmedel för järnvägsanläggningens

utförande anvisade låneunderstöd

jämte öfriga för bolaget tillgängliga medel skulle visa

sig icke vara tillräckliga för järnvägsbyggnadens fullbordande

enligt plan, som af Kung!. Maj:t fastställes,

tillhandahålla bolaget för detta ändamål ytterligare

erforderliga medel intill ett belopp af 250,000 kronor,

dels ock att, därest från statsverkets sida påyrkas inlösning

af järnvägen, innan 10 år förflutit från det

någon del däraf öppnats för allmän trafik, staten skall

äga påfordra, att inlösningsvärdet bestämmes af gode

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

män, på sätt i den å ifrågavarande järnvägsanläggning

meddelade koncessionen är föreskrifvet för den

händelse inlösning skulle senare ifrågakomma.

Stockholm den 2 maj 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservation:

af herrar P. Pehrsson, H. Andersson, C. Persson, S. O. Nyländer,

G. Odqvist, J. A. Sjö, D. Persson, A. Petersson och N. Nilsson, hvilka

ansett att utskottets yttrande och hemställan bort hafva följande lydelse:

»Af hvad enligt statsrådsprotokollet----— (= utskottets

yttrande) — — — — — — — — tillgå för anläggningens utförande.

Hvad angår den nu ifrågavarande järnvägen Orsa—Sveg, har det

för järnvägsbolaget hittills visat sig omöjligt att anskaffa det betydande

kapital, som erfordras för järnvägens färdigbyggande, och man har i

anledning häraf ansett sig hafva grundad anledning befara, att barnarbetet

icke skulle kunna föras till slut, därest ej staten trädde hjälpande

emellan. Af handlingarna framgår, att den södra delen af banan

till en utsträckning af omkring 60 kilometer redan är skenlagd, och för

fullbordande af denna sträcka torde ^väl under alla förhållanden medel

på enskild väg kunna uppbringas. Å den norra delen af banan hafva

däremot endast mindre betydande arbeten verkställts. Helt visst vore

det att beklaga, om företaget måste med afseende å sistnämnda sträcka

tills vidare öfvergifvas, men det kan dock icke förefalla utskottet vara

af förhållandena påkalladt eller tillrådligt, att staten för fullbordande

af denna järnvägsanläggning skulle offra de betydande belopp, som nu

satts i fråga. I företaget har staten, såsom nämnts, redan i form af

lån insatt 1,233,000 kronor, och det lärer icke kunna undvikas, att staten

får vidkännas en afsevärd förlust å denna försträckning. Men utan

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

47

tvifvel komme statens förlust att högst betydligt ökas, om bolaget för

järnvägsanläggningens fullbordande finge utbekomma ej blott återstoden

af det redan beviljade statslånet, utgörande mer än 600,000 kronor,

utan äfven den summa af 2,000,000 å 2,200,000 kronor, som enligt

de nu föreliggande förslagen skulle för ändamålet anvisas. Äfven

om järnvägen med dessa ytterligare tillskott skulle kunna färdigbyggas

-— hvilket emellertid på grund af den utredning, järnvägsstyrelsen

i ärendet lämnat, måste anses ganska osäkert — torde dock

ytterst ringa utsikt förefinnas, att staten under en öfverskådlig framtid

skall kunna få någon ränta å dessa försträckningar, helst en afsevärd

del af de trafikinkomster, som banan kan komma att lämna, måste gå

till hyra af rullande materiel. Om än staten kan anses få någon nytta af

järnvägen för tillgodogörande af afkastningen från Hamra kronopark,

står denna fördel i allt fall icke i rimligt förhållande till ofvan antydda

uppoffringar.

Hvad angår det framkastade förslaget om Orsa—Svegbanans intagande

såsom en länk i den tilltänkta inlandsbanan kan enligt utskottets

mening lämpligheten häraf icke med någon som helst säkerhet bedömas,

innan närmare undersökningar och utredning rörande sistnämnda bana

blifvit verkställda.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande framställning

icke må vinna Riksdagens bifall; samt

b) att Riksdagen ej heller må bifalla de af herr

von Stapelmohr m. fl. och af herr Starbäck in. fl. i

ämnet väckta motionerna.»

Herrar A. G. L. Billing, N. Boström och S. G. von Frusen hafva

begärt få antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling

inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:152 Skrifvelse till Konungen, angående beviljande af ytterligare låneunderstöd för anläggning af järnväg från Orsa till Sveg. s. 1 i texten