Utlåtande i anledning af väckta förslag om beviljande af ytterligare låneunderstöd för anläggning af järnväg från Orsa till Sveg.
1905-05-02 · 47 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 47 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1905:106, Utlåtande i anledning af väckta förslag om beviljande af ytterligare låneunderstöd för anläggning af järnväg från Orsa till Sveg.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 106,
1
N:o 106.
Ank. till Eiksd. kansli den 2 maj 1905, kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning af väckta förslag om beviljande
af ytterligare låneunderstöd för anläggning af järnväg
från Orsa till Sveg. (R. A.)
Uti eu till Riksdagen den 10 mars 1905 aflåten proposition (N:o 103)
har Kongl. Maj:t., under åberopande af propositionen bilagd t utdrag af
statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva, att åt Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag måtte till
fullbordande af den redan påbörjade järnvägsanläggningen mellan Orsa och
Sveg kunna å det af Riksdagen enligt skrifvelse den 7 maj 1901 till låneunderstöd
för enskilda järnvägar beviljade och till Kung!. Maj:ts förfogande
ställda extra anslag af 7,500,000 kronor anvisas ytterligare ett understödsbelopp
af 2,200,000 kronor utan iakttagande af i statsrådsprotokollet omförmälda
i Riksdagens berörda skrifvelse stadgade villkor och med förbehåll
att, äfven därest från statsverkets sida påyrkades inlösning af järnvägen,
innan 10 år förflutit från det någon del däraf öppnats för allmän trafik,
staten skulle äga påfordra, att inlösningsvärdet bestämdes af gode män,
på sätt i den å ifrågavarande järnvägsanläggning meddelade koncession
nen vore föreskrifvet för den händelse inlösning skulle tidigare ifrågakomma.
Uti två lika lydande motioner, som vid Riksdagens början blifvit
väckta, den ena (N:o 25) inom Första Kammaren af herr I. von Stapelmohr
m. fl. och den andra (N:o 121) inom Andra Kammaren af herr
K. Starbäck m. fl., har föreslagits, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts
förfogande ställa en summa af två millioner kronor, deraf 300,000 kr.
under år 1905, att lämnas som statslån till Orsa—Härjedalens järnvägsaktiebolag
för fullföljande af järnbanan från Orsa till Sveg.
Bill. till Eiksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Åfd. 60 Haft. (N:is 106, 107.J 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
Koncession
å järnväg
Orsa—Sveg.
Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har statsrådet och chefen
för civildepartementet till en början anfört följande.
»Sedan den af Kungl. Maj:t den 11 oktober 1895 meddelade
koncession å järnvägsanläggning från Orsa station å Mora—Orsa järnväg
till Sveg i Härjedalen på grund af koncessionshafvarnas uraktlåtenhet
att fullgöra därför stadgade villkor förfallit, söktes under år 1899 ny
koncession å en järnväg mellan Orsa och Sveg enligt eu af löjtnanten
vid väg- och vattenbyggnadskåren L. Sparr uppgjord plan. Enligt
denna plan skulle järnvägen erhålla en längd af 128,48 kilometer
förutom sidospår, beräknade till 6,6 kilometer, samt 1,435 meters spårvidd.
Största lutningen å banan skulle utgöra 16:1,000 och den minsta
kurvradien 300 meter i hufvudspår och 240 meter i sidospår. Banan
skulle förses med skenor af stål, vägande 27,3 kilogram för meter.
Förutom föreningsstation i Orsa upptogos i planen fyra större mellanstationer
vid Emån, Oreho, Vassjön och Fogelsjö, fyra mindre mellanstationer
vid Tallhed, Vallsjön, Tandsjö och Siksjön samt ändstation
i Sveg. Kostnads förslaget slutade å en summa af 4,436,000 kronor
med rullande materiel och 3,700,000 kronor utan sådan materiel. I det
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ärendet den 15 maj 1900 afgifna.
utlåtandet anfördes att, för så vidt kunde bedömas af de ingifna handlingarna
och utan kontrollundersökning å marken, den beräknade kostnaden,
därest företaget skulle komma till utförande under dåvarande
förhållanden, otvifvelaktigt vore för låg och säkerligen behöfde ökas
med minst 500,000 kronor, men att, då likväl en nedåtgående tendens
i fråga om arbetspriserna redan kunnat iakttagas, och det följaktligen
syntes möjligt, att järnvägen därest arbetet icke utfördes allt för brådstörtadt,
skulle kunna fullbordas för lägre belopp än det nämnda,
styrelsen icke velat angifva någon viss kostnadssumma såsom den
sannolika.
Genom resolution den 12 september 1900 beviljades därefter koncession
å den ifrågavarande järnvägen och fastställdes den ingifna
planen utom beträffande sträckningen en kilometer närmast Orsa station.
I koncessionen föreskrefs dessutom, att åt broarnas öfverbyggnad
skulle gifvas den styrka och bärighet, att de kunde motstå samma påkänning,
som beträffande broarna vid statens järnvägar vore föreskrifven,
samt att de, särskildt vid de mindre spännvidderna, skulle så vidt möjligt
byggas helt och hållet af sten, äfvensom att broarnas landfästen
och pelare skulle helt och hållet muras i cementbruk. Mötesplatser
för militärtåg skulle anläggas på ett afstånd från hvarandra af högst
14 kilometer samt så anordnas, att de vid påfordran kunde utan sär
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
3
skilda terrasseringsarbeten förses med rundspår af minst 350 meters fri
längd. Åtgärderna för lokomotivens förseende med vatten skulle så ordnas,
att vattentillgången vid påfordran genom provisoriska anstalter skulle
kunna hastigt ökas, så att den blefve tillräcklig för en trafik af minst 16
tåg om dygnet i hvardera riktningen vid användande af dubbla lokomotiv.
Vidare stadgades, att koncessionshafvarna skulle före den 1 maj
1902 till Kungl. Maj:t inlämna bevis, att de, till säkerhet för fullgörandet
af koncessionsvillkoren, i statskontoret nedsatt ett belopp
af 70,000 kronor, och skulle järnvägsarbetet påbörjas senast den 1
juni 1902 samt därefter så bedrifvas, att järnvägen i sin helhet äfven
hvad den i förslaget upptagna trafikmateriel anginge och, i händelse
trafikmateriel utöfver hvad förslaget upptoge måste för järnvägen anskaffas,
jämväl hvad sådan materiel beträffade, kunde, därest öfverenskommelse
om banans trafikerande med annan järnvägs materiel icke
träffats, vara färdig att för trafik upplåtas senast den 1 juni 1905.
Därjämte förbehöll Kungl. Maj:t svenska statsverket rättighet att
inlösa järnvägen med tillbehör och trafikmateriel mot ett penningebelopp,
a) som, om yrkande om järnvägens afträdande till staten framställdes
inom tio år efter det järnvägen i sin helhet eller till någon del
blifvit öppnad för allmän trafik, skulle motsvara hvad järnvägen med
tillhörigheter och trafikmateriel enligt räkenskaper, som Kungl. Maj:t godkände,
kostat koncessionshafvarna med tillägg af ränta efter fem för
hundra om året, men med afdrag af den nettoinkomst, banan under
tiden lämnat, och
b) som, om dylikt yrkande gjordes efter tio år från det banan
blifvit i sin helhet eller till någon del upplåten för allmän trafik, skulle
antingen beräknas så, att detsamma motsvarade två gånger summan,
enligt af Kungl. Maj:t godkända räkenskaper, af hela den under de tio år,
som förflutit närmast före det år, hvarunder lösningsanspråket blifvit
väckt, uppkomna nettobehållning af trafiken, innefattande alla under
samma tio år gjorda utdelningar till delägarna i järnvägen jämte ränteocli
kapitalafbetalningar å upptagna lån samt afsättning af kontanta
medel eller öfverförande af säkra fordringar till befintlig reserv- eller
förnyelsefond, eller ock, därest vare sig från statens eller från koncessionshafvarnas
sida sådant fordrades, bestämdes af fem gode män, utaf
hvilka Kungl. Maj:t skulle utse två och koncessionshafvarna två, hvarefter
de fyra sålunda valde tillkallade den femte; och skulle lösesumman,
som skulle anses utgöra inlösningsvärdet af hela järnvägsbyggnaden
med alla dess fästa och lösa tillhörigheter af hvad slag de vara månde,
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
äfvensom af hela den i behåll varande reserv- och förnyelsefonden,
utan annat undantag än af de för trafikens behof i förråd befintliga
förlags- och konsumtionsartiklar, såsom obegagnade syllar och skenor
med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt, inom ett år efter det lösningsanspråket
framställdes och i hvarje fall inom sex månader efter det
staten tillträdt järnvägen, af svenska statsverket erläggas tillika med
fem procent ränta därå, för år räknadt, från tillträdesdagen, samt egendomen
till statsverket afträdas skuldfri eller ock behörigt afdrag å
löseskillingen göras för beloppet af den i järnvägen intecknade skuld,
hvaremellertid det skulle åligga koncessionshafvarna att årligen, efter
det behörig revision af järnvägens förvaltning och räkenskaper ägt
rum, insända till civildepartementet, för att där förvaras, fullständig
uppgift å beloppet af de utdelningar till järnvägens delägare, de kapitaloch
räntebetalningar å upptagna lån samt de öfverföringar af medel
till reserv- eller förnyelsefonden, som för det år, revisionen omfattade,
blifvit af öfverskott å järnvägens trafikinkomster bestridda.
Sedan Kungl. Maj:t därefter fastställt ordning för Orsa—Härjeådalens
järnvägsaktie b olag, enligt hvilken ordning bolagets verksamhet
hade till föremål att anlägga och, själft eller genom annan, trafikera
järnväg mellan Orsa och Sveg och bolagets aktiekapital skulle utgöra
minst 1,900,000 kronor och högst 4,000,000 kronor samt bestämmelse
lämnades därom att, om bolaget beviljades statslån för utförande af
järnvägen, bolaget skulle vara skyldigt att till säkerhet för statens fordran
inteckna järnvägen med förmånsrätt för samma fordrau framför hvarje
annan fordran hos bolaget, blef koncessionen å ifrågavarande järnvägsanläggning,
med Kungl. Majrts samtycke, öfverlåten på nämnda bolag.
Emellertid hade bolagets styrelse hos Kungl. Maj:t anhållit om statslån
till möjligast högsta belopp för järnvägsanläggningens utförande, därvid
bolagsstyrelsen tillkännagaf, dels att aktier i bolaget tecknats till belopp
af 1,903,000 kronor, men att grundad anledning förefunnes att
antaga, att aktiekapitalet inom kort skulle uppgå till åtminstone 2,000,000
kronor, dels ock att, därest statslån erliölles till belopp, motsvarande
hälften af den beräknade kostnaden för järnvägsanläggningen i dess
helhet med afdrag af kostnaden för rullande materiel, bolagsstyrelsen
hade för afsikt att antingen, för att kunna erhålla förhöjning i statslånet
till belopp motsvarande hälften af hela anläggningskostnaden eller
2,218,000 kronor, söka åstadkomma ytterligare aktieteckning i stam- eller
preferensaktier till belopp af 315,000 kronor eller ock för järnvägens
trafikering bilda ett särskildt trafikeringsbolag. Uti det yttrande, som
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i anledning af denna ansökning
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
5
den 18 februari 1901 afgaf, erinrade styrelsen, att den i sitt utlåtande
i koncessionsfrågan ansett kostnaden behöfva ökas med 500,000 kronor,
samt anförde vidare, att .af detta belopp mer än 80 procent utgjordes
af beräknad höjning för stålskenor med mera, hvilka i förslaget upptagits
till 87 kronor för ton men vid tiden för det förra utlåtandet
gällde 130 kronor för ton, samt återstoden hufvudsakligast af prisökning
för syllar och brojärn; men att, sedan betydande prisfall inträdt
särskild t i järnmarknaden, så att exempelvis priset för stålskenor nedgått
under'' 100 kronor per ton, och i öfrigt tillgången på arbetare dåmera
vore god, hvilket i sin mån bidragit till den inom landet flerstädes
iakttagna nedgången i arbetspriserna, styrelsen icke hölle för
osannolikt, att järnvägen skulle kunna fullbordas för det beräknade
kostnadsbeloppet. Vid pröfning af ansökningen fann Kungl. Maj:t
enligt nådig resolution den 15 mars 1901 godt, med fastställande af
den för järnvägsanläggningen uppgjorda kostnadsberäkningen, i hvad
den afsåge järnvägens anläggande utan rullande materiel, att, såvidt
den sålunda beräknade kostnaden finge tagas till grund för bestämmande
af det sökta statslånets belopp, sluta å 3,700,000 kronor,
bevilja bolaget för utförande af järnvägsanläggningen mellan Orsa
och Sveg ett lån å 1,850,000 kronor att utgå af de medel, som
af 1896 års Riksdag ställts till Kungl. Maj:ts förfogande till låneunderstöd
för enskilda järnvägsanläggningar. Därvid föreskref Kungl.
Maj:t, bland annat, att bolaget skulle sist före den 1 oktober 1901
inför Kungl. Maj:t styrka, på sätt som kunde af Kungl. Maj:t godkännas,
att det förfogade öfver ett kapital, som jämte statslånet
vore fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande utan rullande
materiel enligt den af Kungl. Maj:t fastställda arbetsplanen och
det gillade kostnadförslaget; och skulle minst så stor del af detta
kapital, som motsvarade hälften af den beräknade anläggningskostnaden
för banan utan rullande materiel, utgöras af tecknadt eller inbetaldt
aktiekapital eller eljest utan återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott
till järnvägsanläggningens utförande. Vidare skulle bolaget icke allenast
i öfverensstämmelse med fastställd plan och under iakttagande af de
föreskrifter, som för arbetets verkställande i öfrigt meddelades, utföra
och fullborda järnvägsanläggningen äfvensom, där så beliöfdes, anskaffa
för trafikens uppehållande å banan erforderlig materiel, utan ock därefter
för allmän trafik öppna samt för all framtid, utan ytterligare bidrag
af allmänna medel, underhålla järnvägen med hvad därtill hörde i sådant
skick, att den kunde för allmänna rörelsen begagnas. Dessutom
skulle bolaget, innan någon del af låneunderstödet finge lyftas, hafva
6
Statsutskottets Utlåtande N-.o 106.
dels fullgjort förstnämnda villkor, dels ock inför Kungl. Maj:t ådagalagt,
antingen att bolaget anskaffat medel för inköp af den för järnvägens
trafikerande nödiga materiel eller ock att öfverenskommelse
om trafikens bedrifvande på annat sätt träffats. Slutligen förklarade
Kungl. Maj:t sig vilja framdeles meddela närmare bestämmelser i fråga
om tiderna för lyftning af det beviljade låneunderstödet.
Sedermera har bolaget, till ådagaläggande af att bolaget träffat
öfverenskommelse om anskaffande af den för järnvägens trafikerande
erforderliga rullande materiel, till Kungl. Maj:t ingifvit, jämte garantiförbindelse,
bestyrkt afskrift af ett mellan bolaget, å ena, samt Nya
Aktiebolaget Atlas, å andra sidan, den 14 maj 1901 upprättadt och den
21 juni samma år å bolagsstämma med Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag
godkändt kontrakt, enligt hvilket Atlas till järnvägsbolaget
uthyrde viss rullande materiel till värde enligt specifikation af tillhopa
686,160 kronor att levereras under loppet af åren 1902, 1903 och 1904,
med stadgande att järnvägsbolaget skulle för den levererade materielen
halfårsvis den 1 april och den 1 oktober betala en årlig hyra af 10
procent å de angifna värdena och äga rättighet att under kontraktstiden
inköpa materielen till de angifna priserna med afdrag af hvad som intill
tiden för öfvertagandet erlagts utöfver 6 procent årlig ränta, och skulle
kontraktet fortfara att gälla, så länge järnvägsbolaget fullgjorde sina
förpliktelser.
Vidare har bolaget, till ådagaläggande af att bolaget förfogade
öfver ett kapital, som jämte statslånet vore tillräckligt till järnvägsanläggningens
utförande utan rullande materiel, öfverlämnat utdrag af
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Kopparbergs län protokoll den 20
augusti 1901, utvisande att bolaget, med anmälan att fyra uppgifna
aktietecknare till fullo inbetalt af dem tecknadt aktiebelopp, tillhopa 1,300
kronor, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfverlämnat 47 särskilda
förbindelser, enligt hvilka ett lika antal aktietecknare, som af tecknadt
aktiebelopp, 1,900,100 kronor, inbetalt 10 % med 190,010 kronor,
förbundit sig att å vissa angifna tider inbetala återstående 90 % af
aktiebeloppet, tillhopa 1,710,090 kronor.
Genom nådig resolution den 27 september 1901 behagade Kungl.
Maj:t dels förklara, att Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag styrkt
sig förfoga öfver ett kapital, som jämte statslånet vore fullt tillräckligt
till järnvägsanläggningens från Orsa till Sveg utförande utan rullande
materiel enligt den af Kungl. Maj:t fastställda arbetsplanen och det
gillade kostnadsförslaget; att af detta kapital minst så stor del, som
motsvarade hälften af den beräknade anläggningskostnaden för banan
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
7
utan rullande materiel, utgjordes af tecknadt eller inbetaldt aktiekapital;
äfvensom att bolaget fullgjort det i fråga om anskaffande af den för
järnvägens trafikerande nödiga materiel föreskrifna villkor, dels ock bestämma
tiderna för lyftning af det beviljade statslånet.
Slutligen har bolaget dels styrkt, att det fullgjort den stadgade
depositionen i statskontoret af 70,000 kronor, dels ock företett vederbörligt
bevis därom, att arbetet å järnvägsanläggningen den 20 mars
1902 varit påbörjadt.
Sedermera har Kungl. Maj:t vid olika tillfällen medgifvit ändring
i den för järnvägsanläggningen fastställda planen. Sålunda har bolaget
erhållit tillstånd att i rund- och stickspår använda förut begagnade
skenor med en vikt icke understigande 25 kilogram för meter i stället
för i planen upptagna skenor vägande 27,3 kilogram för meter, äfvensom
att i hufvudspår använda på statsbanan Boden—Gellivare förut
begagnade skenor af 27,3 kilograms vikt för meter. Vidare har Kungl.
Magt medgifvit anläggande af en hållplats i närheten af Stackmora
såg, samt att i stället för stationen vid Vallsjön finge tillsvidare å samma
plats utföras allenast vaktstuga med tillhörande ekonomihus m. m.
Äfvenledes har för sträckan mellan sektionsnumren 57 kilometer och
88,460 kilometer från Orsa räknadt af Kungl. Maj:t medgifvits ändring
i den ursprungliga planen, genom hvilken omstakning en förkortning i
väglängden af 1.68 kilometer vunnits samt dessutom en väsentlig förbättring
i tekniskt afseende uppnåtts därigenom, att maximilutningen
skulle nedbringas till 14:1,000, tre broar undvikas och horisontalplanen
å stationer och hållplats erhålla en sådan längd, att rundspår med 350
meters fri längd kunde därå nedläggas. Stationen Tandsjön skulle flyttas
till närbelägen plats och Vassjöns station till Sandsjö, hvarjämte militärmötesspår
skulle anordnas vid Vassjön.
I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att järnvägen å sträckan
mellan Oreho och Orsa, ehuru ej i sådant skick att den kunde för allmän
trafik upplåtas, dock vid början af år 1904 var så pass fullbordad,
att bolaget den 4 mars 1904 erhöll Kungl. Maj:ts tillåtelse att under
dåvarande vinter å järnvägen transportera träkol mellan nämnda platser.
Efter att af det beviljade statslånet hafva lyft tillhopa 1,233,000
kronor, bär i en den 2 mars 1904 till Kungl. Maj:t ingifven skrift
Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag i underdånighet anhållit om
ytterligare lån af statsmedel för utförande af järnvägsanläggningen
mellan Orsa och Sveg samt därvid anfört följande. Redan under våren
1902 hade bolagets styrelse fått anledning tro, att banbyggnaden icke
Ansökning
om ytterligare
statslån.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
skulle kunna fullbordas med därtill afsedda medel. Någon mera tillförlitlig
uppskattning af befarade bristen i byggnadskostnaden både
dock svårligen kunnat ske, innan åtskilliga ifrågasatta ändringar af
bansträckningen och i dess lutningsförhållanden blifvit noggrannt undersökta
samt af en tids arbete erfarenhet vunnits om de verkliga kostnaderna
i afseende å grundpriser med mera i förhållande till hvad kostnadsförslaget
därom upptoge. Då det likväl varit angeläget att så snart
som möjligt få kännedom om den brist, som vore att emotse, hade
styrelsen i början af år 1903 låtit föranstalta om utredning därom, i
den mån det då låtit sig göra. Denna utredning med utgångstid från
den 1 mars 1903 hade visat en brist af 917,000 kronor utom expropriationskostnader.
I anledning däraf hade styrelsen utlyst extra bolagsstämma, för
hvilken styrelsen, med en redogörelse för bolagets ställning och den
antagliga bristen, föreslagit utsläppande af preferensaktier till belopp af
högst 600,000 kronor och om ändring af bolagsordningen till möjliggörande
af detta. Skillnaden mellan preferensaktiesumman och den
eventuella bristen hade styrelsen hoppats få fylld genom lån. Förslaget
hade af bolaget godkänts och hade erforderlig ändring i bolagets ordning
sedermera fastställts.
Af aktierna i bolaget, hvilka vore lydande å 100 kronor stycket,
innehade
Orsa kommun ........................................
12,500
st.
==
kronor
1,250,000
—
Galle stad .............................................
2,000
b
=
))
200,000
—
Hamra kapellag.......................................
1,000
»
=
»
100,000
—
Jämtlands läns landsting.....................
1,000
B
==
»
100,000
—
Svegs kommun ......................................
1,000
B
=
b
100,000
—
Lillherrdals kommun ...........................
500
B
=
b
50,000
—
Linsells kommun....................................
250
B
b
25,000
—
.Vitrös kommun ......................................
100
»
=
b
10,000
—
Hede kommun..........................................
100
»
=
b
10,000
—
Yemdalens kommun .............................
50
B
=
»
5,000
—
Falun—Rättvik—Mora järnvägsaktie- bolag ...............................................
250
B
—
b
25,000
_
Siljans kolaktiebolag..............................
150
»
=
B
15,000
—
Ofrig-a aktier ..........................................
230
B
=
B
23,000
—
ägdes af enskilda personer och firmor till antal,
växlande mellan 1 och 10
Till ägarna af större antal aktier hade bolagsstyrelsen aflåtit
skrifvelse med begäran om teckning af preferensaktier för omkring
30 procent af förut tecknadt aktiebelopp. Jämtlands läns landsting
Statsutskottets Utlåtande N.-o 106.
9
hade äfven besluta teckna preferensaktier för 32,000 kronor, under
förutsättning att genom försäljning af sådana aktier 600,000 kronor
lropbringades. Då till följd af åtskilliga nekande svar och andra tillkomna
omständigheter styrelsen icke sett utväg att genom försäljning
af preferensaktier anskaffa 600,000 kronor, hade styrelsen hos
kommunerna gjort ny framställning om tecknande af omkring 20 procent
af förut tecknadt kapital, men hade denna framställning ännu icke slutbehandlats
af alla kommunerna. Då det för banbyggnadsfrågans förande
framåt vore af påfallande vikt att få så noggrann kännedom som möjligt,
om hvad som utöfver de medel, som därtill ännu stode till buds,
erfordrades för banans fullbordande, hade, på anmodan af styrelsen,
arbetschefen löjtnanten A. Aulin och bolagets verkställande direktör
majoren W. Prinzencreutz uppgjort en detaljerad utredning af kostnaden
för återstående arbetet, och utvisade denna utredning en slutsumma af
2,000,000 kronor.
Vid arbetets början hade bolagsstyrelsen haft att påräkna i aktiekapital
och statslån tillhopa 3,753,000 kronor. Lades därtill räntor och
diverse inkomster till belopp, som visserligen icke kunde exakt uppgifvas,
men antagligen uppginge till omkring 47,000 kronor, stege
byggnadskapitalet till 3,800,000 kronor. Af statslånet återstode, icke
lyftade .................................................................
hos statskontoret funnes deponerade .......
till expropriationskostnader hade afsatts...
upplupna räntor därå uppginge till cirka
............... kronor
617,000: —
............... »
70,000: —
............... »
100,000: —
.............. »
6,000: —
Summa kronor
793,000: —
Däremot hade styrelsen till likviderande af en del
skulder och till andra nödiga utgifter nödgats
upptaga ett lån till belopp af .............................. » 75,000: —
hvadan ännu funnes att tillgå för banbyggnaden ... kronor 718,000: —
Droges denna summa från den beräknade återstående kostnaden för banbyggnaden
2,000,000 kronor, uppstode en brist af 1,282,000 kronor,
hvilken genom tillägg af blifvande räntor å medel, som måste upplånas,
till dess hos statsverket innestående medel finge lyftas, omkring
13,000 kronor, komme att höjas till omkring 1,300,000 kronor.
I det fastställda kostnadsförslaget vore bansträckningen angifven
till en längd af 128,48 kilometer. Vid renstakning och genom en
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 60 Käft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
af Kungl. Maj:t delvis redan godkänd omläggning af linjen i lämpligare
riktning hade längden förkortats med 4,48 kilometer, hvadan hela
banlinjen nu belöpte sig till 124 kilometer. Med beräkning att kostnaden
för hela banan färdigbyggd skulle stiga till 5,100,000 kronor,,
blefve således kostnaden i det närmaste 41,000 kronor för kilometer.
Åtskilliga omständigheter hade bidragit till, att verkliga banbyggnadskostnaden
så ansenligt öfverstege den beräknade, särskildt de i koncessionen
meddelade föreskrifterna om utläggande af mötesplatser för militärtåg,
skärpta anspråk på broars byggnadssätt och bärighet, stegring af
priser å en del materiali er, nedbringande till trafikens underlättande af
största lutningen å banan från 16 : 1000 till 14 : 1000 jämte ökning af
minsta kurvradien från 300 till 400 meter, särdeles ogynnsam terräng
samt äfven bristande fullständighet i kostnadsförslaget. Kostnadsökningen
till följd af lutningsförhållandenas förbättrande motvägdes dock
till det mesta af besparing genom minskning af väglängden. Genom de
angifna förbättringarna i koncessionens allmänna bestämmelser angående
lutnings- och krökningsförhållandena hade banan från militärteknisk
synpunkt bragts upp till första klass transportförmåga.
Såsom förberörda förteckning å de förnämsta aktieägarna gåfve
vid handen, vore det hufvudsakligast kommunala intressen, som drifvit
fram banföretaget. För Orsa kommun hade det ansetts vara af största
betydelse att få banan dragen genom socknens besparingsskog för att
såmedelst möjliggöra tillvaratagandet på förmånligt sätt. af ofantliga
kvantiteter virke, som eljest skulle gagnlöst förfaras, samt tillika befrämja
odlingsföretag och lätta samfärdseln med afsides liggande utägor och byar.
För Hamra kapellag i Gäfleborgs län samt för Svegs, Lillherrdals,
Linsells, Ålfros, Hede och Vemdaiens socknar i Härjedalen vore skälet
väsentligen af annan art. Dessa kommuner läge mycket aflägse från
större handelsplatser med järnvägs- eller sjöfartsförbindelser. Till Sveg
vore afståndet från närmaste järnvägsstation, Ljusdal, omkring 12 mil,
och till de andra Härjedalssocknarna utom Ålfros vore afståndet längre.
Härjedalens stränga klimat och karga jordmån medgåfve icke jordbrukets
idkande på framgångsrikt sätt. Den ringa mängd korn, som
odlades, skadades ofta af frost, och missväxt å potatis förekomme tyvärr
icke sällan. Stora mängder lefnadsförnödenheter, som ej hämtades
från ladugårdsskötseln, måste därför köpas från andra orter och medelst
dragare hemforslas långa vägar. Såsom kändt vore, hade prisen på
lefnadsförnödenheter under senaste decenniet stigit i hög grad. Om
därtill lades, att dessa förnödenheter måste forslas 10 å 15 mil utefter
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
11
dåliga vägar, folie det i öppen dag, huru tryckt och nära nog förtviflad
ställningen skulle vara för Härjedalens befolkning. För att få någon
lindring genom lättnad i transportkostnader och bättre möjlighet till
afsättning af hvad som kunde finnas att aflåta af ladugårdsprodukter
och skogsalster hade kommunerna efter stor betänksamhet vågat nära
nog det yttersta i ekonomiskt afseende till åstadkommande af en hänför
bindelse. Medkänslan för Härjedalen hade manat Jämtlands läns
landsting att, änskönt det redan vore hårdt belastadt med utgifter, insätta
100,000 kronor i företaget. Skulle dessa kommuners förhoppningar
på en ljusare framtid svikas till följd af brist på medel att föra
banarbetet till slut, träffade slaget tungt kommunerna, de där, utom
det att de finge fortsätta sin tröstlösa kamp mot svåra lefnadsvillkor,
nödgades vidkännas räntor å och amortering af de för aktieteckningarna
upptagna lånen utan att komma i åtnjutande af någon motsvarande
förmån. Utsikt att genom lån från enskildt håll anskaffa bristande
byggnadskapital funnes icke, hvadan för bolaget icke återstode annat, än
att vädja till staten med anhållan att staten ville träda hjälpande emellan.
Bolaget ansåge icke behöfligt att närmare framhäfva det intresse, som
från statens synpunkt kunde ligga i att en god förbindelseled droges
från Dalarnas täta järnvägsnät norrut tvärs igenom Hamra stora och
värderika kronopark, men bolaget tilläte sig dock uttrycka den tro, att
det vore en för staten synnerligen behjärtansvärd angelägenhet, att
Härjedalens bygder tillfördes ökad möjlighet till utveckling af deras
näringar och till utnyttjande af skogstillgångarna på ett bättre sätt
än dittills.
Ehuru den förhoppning ännu icke vore fullt utesluten, att de större
aktieägarna eller flera af dem skulle genom preferensaktieteckning
lämna något tillskott till bristens utjämnande, kunde bolaget för närvarande
icke bestämdt räkna därpå, då dittills gjorda försök i det afseendet
icke krönts med vidare framgång, än förut omnämnts, hvarför
bolaget nu såge sig nödsakadt att vända sig till Kungl. Maj:t med
underdånig begäran om beredande af ett lån å 1,000,000 kronor utaf
statsmedel.
Sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att öfver berörda ansökning afgifva underdånigt
utlåtande, har styrelsen låtit genom kaptenen vid väg- och
vattenbyggnadskåren F. Enblom och löjtnanten vid samma kår K. A.
Lagergren verkställa undersökning ute å marken för utrönande af de
Af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen
föranstaltad
granskning af
kostnadsförslaget.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
för Orsa—Svegs järnvägs fullbordande erforderliga arbetena och därmed
förbundna kostnaderna, äfvensom anmodat milkontrollören hos
järnvägsstyrelsen G. A. H. d’Ailly att uppgöra en beräkning af den
nettoaf kastning, som af banan skulle under olika förutsättningar kunna
förväntas.
Af förstnämnda utredning, som är dagtecknad den 29 mars
1904, framgår, att kostnaderna för fullbordandet af banbyggnaden skulle
belöpa sig till 2,700,000 kronor eller således till 700,000 kronor mer
än den slutsumma, hvartill bolaget vid sin undersökning kommit.
Undersökningsförrättarna hafva upplyst, att samtliga massor vore beräknade
och kontrollräknade enligt till dem af arbetschefen öfverlämnade
plan-, profil- och detaljritningar, hvilka visat, huru långt arbetet fortskridit
vid början af år 1904, hvarjämte de af arbetschefen erhållit skriftliga och
muntliga uppgifter angående arbetskvantiteter och förhållanden i öfrigt,
som berörde banbyggnaden. För sina prissättningar hade undersökningsförrättarna
haft ledning dels af erfarenheten från nyligen byggda järnvägar,
dels af hvad de genom besiktning af de redan utförda arbetena
och af terrängen för den återstående sträckan kunnat inhämta, dels och
förnämligast af bolagets räkenskaper, af hvilka framginge arbetspris
med mera vid de redan utförda delarna af järnvägen. Den skillnad i
arbetskvantiteter, som lörefunnes mellan deras och bolagets senaste
beräkningar, bestode hufvudsakligen däri, att den för jordlösen beräknade
bredden inom stängslet vore af dem ökad från omkring 12 meter
till 14 å 18 meter, i öfverensstämmelse med behofvet vid den redan
inhägnade bandelen; att sidoschakt å sträckan från kilometer 76 till
Sveg vore beräknad motsvara full sjunkning af alla bankar å myr,
hvarför massan väsentligt öfverstege den af bolaget beräknade; att
matjordsbeklädnad vore upptagen på samtliga ytor i skärningar och på
bankar, då däremot i bolagets beräkning ej inginge beklädnad å grusbankar;
samt att antalet trummor å öfre sträckan vore något ökadt
och deras bottendjup sänkt för bättre öfverensstämmelse med dikningslagens
fordringar. Efter att hafva närmare redogjort för de grunder,
etter hvilka undersökningsförrättarna vid prissättningen utgått, samt
angifvit att stängsel, liksom i bolagets beräkning, ej vore upptaget för
Orsa besparingsskog och Hamra kronopark och att sådana kostnader,
som vore beroende af arbetstidens längd, såsom hyra för rullande
materiel samt årlig afgäld för ingång på Orsa station, blifvit beräknade
för två och ett hälft år, hvilken tid ansåges åtgå för järnvägens färdigbyggande
under förutsättning af arbetets upptagande under våren 1904,
Statsutskottets Utlåtande N:o 106. 13
hafva undersökningsförrättarna vidare anfört, att skillnaden mellan
bolagets och deras kostnadsberäkning, uppgående till 35 procent, kunde
synas stor, men att ökningen ej innebure någon öfverdrift, om hänsyn
toges till de ogynnsamma förhållanden, under hvilka arbetet i fråga
måste utföras; att det vore möjligt, att afsevärda besparingar kunde
göras genom omsorgsfull renstakning af linjen och balansering af
massorna samt genom noggranna grustagsundersökningar och en försiktig
arbetsledning, men att det äfven vore möjligt, att dylika besparingar
fullt motvägdes af otjänlig väderlek eller ogynnsamma arbetarförhållanden
och materialpris; att afsevärda förluster äfven kunde uppstå genom afbrott
i arbetets fortgång; samt att till kostnadsberäkningarna borde läggas
eventuella räntor och andra kostnader för kapitalanskaffning, rörelsekapital
för järnvägsdriften och kostnad för möjligen erforderligt inköp
af rullande materiel.»
Skillnaden i beräkningarna öfver kostnaderna för de å järnvägsanläggningen
återstående arbeten efter majoren Prinzencreutz’ och löjtnanten
Aulins förslag samt efter kaptenen Enbloms och löjtnanten
Lagergrens förslag framgår af en i statsrådsprotokollet å sid. 14
intagen tablå.
Vidare har föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
yttrat följande:
»Sedan kaptenen Enblom och löjtnanten Lagergren afgifvit sin
förenämnda utredning, har styrelsen för Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag
uti en till väg- och vattenbyggnadssstyrelsen ingifven,
till Eders Kungl. Maj:t ställd ansökning anfört, att förhoppningen
om, att de större aktieägarna eller flera bland dem skulle
genom teckning af preferensaktier lämna något tillskott till utjämnande
af bristen i byggnadskostnaden, numera grusats, i det att Orsa kommun
å kommunalstämma den 9 april 1904 afslagit begäran från bolaget om
teckning af preferensaktier till belopp af 250,000 kronor samt, enligt
inkommet meddelande, något bidrag från Gäfle icke vore att förvänta.
Då möjligheten att förmå Hamra kapellag samt Svegs, Lillherrdals,
Linsells, Ålfros, Hede och Vemdalens kommuner att lämna några, om
ock jämförelsevis små bidrag i form af preferensaktieteckning varit
beroende af det svar, Orsa kommun komme att gifva å framställningen
om ytterligare tillskott till banbyggnaden, och svaret från Orsa kommun,
såsom nämndt, blifvit nekande, hade bolagsstyrelsen funnit det lönlöst
att fullfölja sina till Hamra kapellag och Härjedalssocknarna gjorda, af
kommunalmyndigheterna ännu icke behandlade framställningar om teck
-
Ansökning
om höjning
,f det begärda
statslånet.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
Af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen
föranstaltad
trafikberäkning.
ning af omkring 20 procent af förut tecknadt aktiebelopp och därför återtagit
dem. Från bolag och enskilda personer, som ägde aktier i järnvägsbolaget,
hade styrelsen icke erhållit något svar å till dem aflåtna skrifvelse!''
med begäran om ytterligare aktieteckning. Vid dessa för bolaget
så beklagliga förhållanden såge bolagsstyrelsen annan utväg till fullbordande
af järnvägsförbindelsen mellan Orsa och Sveg icke återstå, än att
utaf staten få lån till belopp, motsvarande hela den beräknade bristen.
Då denna numera vore beräknad till 2,000,000 kronor, anhölle styrelsen,
att lånet måtte få utgå med sistnämnda belopp i stället för förut
begärda 1,300,000 kronor.
Enligt den af milkontrollören d’Ailly på uppdrag af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen gjorda trafikberäkning för banan skulle bruttoinkomsten
af järnvägen komma att uppgå till 358,000 kronor och driftkostnaden,
under förutsättning af ett tåg dagligen fram och åter och
ett tåg hvarannan dag mellan banans båda ändpunkter, till 216,000
kronor, i följd hvaraf nettoinkomsten kunde beräknas till 142,000 kronor.
Från denna summa måste dock dragas årlig ränta å värdet af den
rullande materielen och kostnaden för dennas brandförsäkning med
beräknade 41,510 kronor, hvarefter skulle återstå 100,490 kronor såsom
årlig afkomst af byggnadskapitalet. Då för banans färdigbyggande
erfordrades utöfver redan förbrukade 3,053,000 kronor, ytterligare
2.700.000 kronor och sålunda hela banan färdig utan rullande materiel
skulle kosta 5,753,000 kronor, skulle järnvägen lämna 1,75 procent i
afkastning å hela byggnadskostnaden. Om ett ytterligare statslån på
2,000,000 kronor beviljades och hela statslånet för järnvägen sålunda
uppginge till 3,850,000 kronor, skulle afkastningen utgöra 2,61 procent
å sistnämnda belopp. Den största afkastningen af det uti banan
placerade statslånet skulle emellertid erhållas, om lånemedel anvisades
jämväl för kontant inköp af rullande materiel, hvilken syntes kunna
erhållas för 590,000 kronor, hvarigenom sålunda statslånet skulle
uppgå till 4,440,000 kronor. Till förräntande af detta belopp blefve
då hela nettovinsten 142,000 kronor tillgänglig, och skulle på sådant
sätt erhållas 3,2 procent å det då ifrågavarande högre statslånet. Därest
järnvägen skulle fullbordas endast å sträckan från Orsa till 60 kilometer
— eller den del, som med nu tillgängliga medel skulle kunna
sättas i fullt trafikfärdigt skick — beräknades bruttoinkomsten till
155.000 kronor och driftkostnaden till 115,700 kronor och således nettoinkomsten
till endast 39,300 kronor, hvarifrån dock måste afdragas årliga
kostnaden för den rullande materielens förhyrande och försäkring med
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
15
25,100 kronor, då återstoden utgjorde 14,200 kronor såsom afkomst af
byggnadskapitalet. Då dittills å järnvägen nedlagts 3,053,000 kronor
och om för dess försättande i fullt trafikfärdigt skick till 60 kilometers
längd antoges åtgå ytterligare omkring 700,000 kronor, skulle bolaget
hafva utgifvit i allt 3,753,000 kronor och därför allenast erhållit en bana,
som å hela; det utgifna kapitalet skulle lämna en afkastning, uppgående
till ej mer än 0,38 procent. Om bolaget för fullbordande af bansträckan
mellan Orsa och 60 kilometer tillätes lyfta hela den nu innestående
delen af erhållna statslånet och sålunda blefve i tillfälle att för detta
ändamål använda hela statslånet 1,850,000 kronor, skulle den förenämnda
nettoafkastningen, 14,200 kronor, komma att utgöra 0,77 procent
å detta statslån. Om såsom statslån lämnades ytterligare''353,000
kronor, som erfordrades till inköp af rullande materiel, och hela statslånet
således utgjorde 2,203,000 kronor, skulle nettovinsten utgöra 1,78
procent å sistnämnda belopp.
I sitt underdåniga utlåtande af den 23 april 1904 har väg- och vatten- väg- och
byggnadsstyrelsen, som vid ärendets granskning icke funnit anledning till ^dsstyrefanmärkning
mot, att kostnaderna för banans fullbordande beräknades till sena utdet
af förrättningsmännen angifna beloppet 2,700,000 kronor, och ej heller latande‘
mot den af milkontrollören d’Ailly afgifna beräkningen öfver banans
afkastningsförmåga, vidare anfört. Banbyggnadsarbetet hade så fortskridit,
att sträckan Orsa—60 kilometer vore skenlagd och i öfrigt så fullbordad,
att återstående arbeten å densamma syntes böra medföra en
kostnad af högst 700,000 kronor. A sträckan 57 till 79 kilometer vore
stora delar af terrasseringen och alla vattenbyggnaderna utförda. Mellan
7 9 kilometer och Sveg vore däremot endast förberedande arbeten i mindre
utsträckning, såsom stenuttagning och dylikt, påbörjade. Af byggnadsmaterialier
vore skenor anskaffade för 90 kilometer, skenspik, stängselstolpar,
telegrafstolpar och virke till lutningsvisare med mera för hela
sträckan äfvensom telegraf- och telefonmateriel för en del af sträckan.
Kostnaderna för det dittills utförda arbetet, som omfattade den ojämförligt
svåraste sträckan, öfverskrede icke i rundt tal 3,100,000 kronor
och skulle sålunda med tillägg af det för återstående arbeten erforderliga
beloppet 2,700,000 kronor belöpa sig till sammanlagdt 5,800,000 kronor
för den 124 kilometer långa banan eller i rundt tal till 46,800 kronor
för kilometer, hvilket enligt styrelsens mening icke kunde anses högt
i betraktande af den delvis svåra terrängen och orternas afskilda läge
samt dåliga kommunikationsförhållanden. Järnvägens trafikförmåga
hade genom de förbättringar, som bolaget vidtagit beträffande dess kurvor
och lutningar, i afsevärd mån höjts utöfver hvad i koncessionen
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
föreskrifvits, och ehuru dessa förbättringar visserligen bidragit till
ökandet af anläggningskostnaderna, syntes de dock få anses värdefulla
särskildt med hänsyn till den strategiska betydelse banan skulle erhålla,
sedan den satts i förbindelse vid Sveg eller annorstädes med den ifrågasatta
inlandsbanan genom öfre Norrland. Genom de utförda omstakningarna
hade sålunda banans lutningar nedbringats från 16 till 14 på
1,000 och dess minsta kurvradier ökats från 300 till 400 meter. I
jämförelse med stambanan genom öfre Norrland norr om Långsele hade
det resultat uppnåtts beträffande de tekniska bestämmelserna, att Orsa
—Svegs järnväg skulle i de flesta fall uppfylla samma anspråk som
berörda stambana, men öfverträffa denna i tvenne väsentliga afseenden
nämligen i fråga om lutningarna och kurvradierna, som till stor del
vore bestämmande för en järnvägs transportförmåga och som på nämnda
stambana vore, lutningarna 1.6: 1,000 och minsta kurvradierna 300
meter. På sträckan från Orsa till 39 kilometer, där längsta och största
lutningarna förekomme, hade under oktober 1904 i närvaro af chefen
för generalstaben och chefen för generalstabens kommunikationsafdelning
äfvensom vederbörande byråchef hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
verkställts profkörning med ett tungt militärtåg, sammansatt enligt de
grunder, som för banor af »klass I» vore gällande, och hade därvid
utrönts, att för tågets framförande med en hastighet af 25 kilometer i
timmen icke förefunnits någon svårighet, ehuru banan vid detta tillfälle
ej varit helt och hållet fullbordad.
Beträffande banans betydelse har väg- och vatten byggnadsstyrelsen
framhållit, att på sträckan från Orsa till 60 kilometer banan skulle
beröra endast Orsa kommun och dess besparingsskog, under det på återstående
sträckan fram till Sveg den skulle med 25 kilometer af sin
längd gå midt igenom Hamra ofantliga kronopark samt på återstående
29 kilometer sträcka sig in i Härjedalen och sålunda blifva af betydelse
icke blott för Orsa utan äfven för Los med Hamra kapellag, Sveg,
Linsäll, Ålfros, Lillherrdal, Ytterhogdal, Öfverhogdal, Vemdalen och
Tännäs med flera kommuner, som för det närvarande vore vanlottade
på tidsenliga kommunikationer men dock ägde förutsättning af utveckling
i flera hänseenden, sedan järnväg framdragits genom dessa bygder.
Till reglerande af de med banbyggnadsföretaget iråkade svårigheter
kunde enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förmenande från
statens synpunkt ifrågasättas hufvudsakligen tre olika utvägar, nämligen
att inställa all vidare utbetalning från det redan beviljade statslånet
samt genom banans realiserande söka återvinna så stor del
som möjligt af redan utbetalda medel, eller att till bolaget utbetala
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
17
det redan, anvisade statslånet 1,850,000 kronor i dess helhet för
att därigenom sätta bolaget i tillfälle att fullborda banans södra del
på sådant sätt, att för allmän trafik skulle kunna upplåtas af densamma
så stor del som möjligt eller enligt de utförda beräkningarna sträckan
Orsa—60 kilometer, eller ock att för banans fullbordande i hela dess
utsträckning från Orsa till Sveg ytterligare anvisa det nu sökta nya
statslånet å 2,000,000 kronor.
Användandet af det först nämnda sättet, eller att lämna bolaget
helt och hållet utan vidare hjälp från statens sida, skulle, då inlösen
af järnvägen för statens räkning icke nu syntes kunna ifrågakomma,
leda därhän, att antingen banan komme att öfverlåtas till enskild spekulant
för sådant belopp, att statsverket därigenom komme att lida afsevärd
förlust, eller ock att hela företaget tillsvidare nedlades, hvarigenom
anläggningen skulle förstöras och mista sitt värde samt såväl
staten som de af järnvägen berörda orterna blifva i hög grad lidande.
Tillämpades däremot det andra af de omförmälda sätten för frågans
reglering, skulle banans afkastningsförmåga och gagn för däraf berörda
orter, på sätt af milkontrollören d’Aillys beräkningar framginge,
blifva så ringa, att äfven i detta fall det kunde ifrågasättas, huruvida
dess bestånd skulle vara tryggadt, i synnerhet om den under
sådant förhållande icke skulle uppnå anslutning med den blifvande
inlandsbanan genom Norrland utan komma att utgöra eu isolerad grenbana.
Bereddes åter den sist ifrågasatta utvägen eller att anvisa ytterligare
statslån på 2,000,000 kronor, skulle bolaget otvifvelaktigt sättas i
stånd att fullborda banan i dess helhet och en afkastning erhållas, som
på hela det då emottagna statslånet, 3,850,000 kronor, skulle lämna en
nettoafkastning af lägst 2,61 .procent eller obetydligt lägre än den ränta,
staten själf erlade å sina lån. Därmed skulle vidare ernås den för
statsverket afsevärda förmånen, att afkastningen af Hamra kronopark
skulle komma att höjas med afsevärdt belopp, samt att de mindre bemedlade
kommuner i Härjedalen, som redan i företaget nedlagt för dem
betydande belopp, blefve i tillfälle att draga nytta af dessa utlagda
penningar. Vidare skulle i de öde bygder, banan genomginge, komma
att uppstå industri och rörelse af stor betydelse för dessa orters utveckling.
Slutligen skulle ernås den icke minst värdefulla förmånen,
att en inre järnvägsförbindelse från västra och mellersta Sverige till
Östersund inom ett par år kunde vara utförd till halfva dess utsträckning.
Äfven om Orsa—Svegs järnväg icke skulle komma att användas
såsom en ingående länk i den ifrågasatta inlandsbanan, därest denna
till äfventyrs komme att erhålla en västligare sträckning, så skulle den
Bih. till Rihsd. Prof. 1905. 4 Band. 1 Afd. 60 Haft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 100.
Järnvägssty
relsens
utlåtande.
dock som en anslutande bibana till inlandsbanan komma att för landet
medföra stort gagn både i kommersiellt och strategiskt afseende.
Med stöd af livad sålunda anförts tvekade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke att uttala den meningen, att ett bifall till bolagets senaste
framställning vore den utväg till reglerandet af statens intressen i denna
bana, som vore lämpligast. Då det emellertid visat sig, att eu sakkunnig
och verksam kontroll, som oafbrutet vore i tillfälle att reglera hushållningen
med de erhållna statsmedlen, vore synnerligen behöflig och önskvärd
beträffande med statslån understödda järnvägars såväl byggnad som
framtida drift och underhåll, ansåge styrelsen, att såsom villkor för nu
ifrågasatta statslånets erhållande borde fastställas, att bolaget skulle vara
underkastadt en sådan skärpt kontroll, hvilken syntes kunna ordnas genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg. Som den för lån till enskilda
järnvägar af 1901 års Riksdag för åren 1902—1906 anvisade
fonden redan vore till afsevärd del anlitad och återstoden syntes vara
erforderlig för att tillgodose ännu ej påbörjade järnvägars behof för
närmaste år, syntes det ej lämpligt att söka utverka Riksdagens bifall
till sagda fonds användning för Orsa—Svegs järnväg, utan syntes nödigt,
att det nu ifrågasatta ytterligare låneunderstödet bereddes af därför
särskildt anvisade medel.
Under åberopande af den utredning, som sålunda i ärendet förekommit,
och de anförda skälen för järnvägens understödjande med statslån
för dess fullbordande i hela dess utsträckning mellan Orsa och
Sveg hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att Kungl. Maj:t
täcktes till Riksdagen göra framställning om beredande af medel för
beviljande åt Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag af ett ytterligare lån
af 2,000,000 kronor för järnvägens fullbordande.
Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 5 maj 1904 har järnvägsstyrelsen
erinrat, hurusom i järnvägsstyrelsens underdåniga utlåtande
den 31 januari 1903 angående dels verkställande af undersökningen
för en statsbana mellan Dalarna och Bohuslän dels anläggning
af järnväg från Sveg till Ströms vattudal framhållits, att den under
anläggning varande järnvägen Orsa—Sveg kunde komma att behöfva
af staten tagas i anspråk såsom en blifvande del af den tilltänkta s. k.
inlandsbanan. För att emellertid så skulle kunna ske, erfordrades,
att vissa ändringar vidtoges i nämnda järnvägs lutningsförhållanden.
Största lutningarna, hvilka i det ursprungliga förslaget varit beräknade
till 16:1000, hade sedermera nedbringats till 14:1000, under det att
å öfriga sträckor af inlandsbanan större lutningar icke tänkts skola
förekomma än 10:1000. Den erfarenhet, styrelsen vunnit af de stora
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
19
lutningar, som förefunnes å stambanan genom öfre Norrland, både bibringat
styrelsen den bestämda uppfattningen, att större lutningar än
10:1000 borde, så vidt möjligt, undvikas å en statsbana, och detta ej
blott af militärtekniska skäl, utan äfven ur trafikekonomisk synpukt, då
de stora lutningarna i väsentlig mån ökade driftkostnaderna. Vid sådant
förhållande och då verkställda undersökningar gifvit vid handen, att
mellan Ströms vattudal och Näsbergs hållplats å Gellivaiebanan — en
sträcka om cirka 50 mil af den tilltänkta inlandsbanan — större lutningar
än 10 på tusen icke behöfde anbringas, ansåge styrelsen, att såsom villkor
för Orsa—Svegs järnvägs ingående uti inlandsbanan måste uppställas möjligheten
att få största lutningarna å nämnda järnväg ändrade i öfverensstämmelse
med hvad man tänkt skola förekomma å ofri ga delar af inlandsbanan,
och ämnade styrelsen, för så vidt den af Kungl. Maj:t till 1904
års Riksdag aflåtna proposition om anslag till verkställande af undersökningar
samt upprättande åt plan- och profilritningar jämte kostnadsförslag
för eu normalspårig järnväg mellan hamnplats å bohuslänska kusten
och Sveg vunne Riksdagens bifall, redan under år 1904 verkställa undersökningar,
huruvida sådana ändringar kunde åvägabringas. Det syntes
styrelsen vid sådant förhållande vara lämpligt afvakta resultatet af
nämnda undersökningar, innan Kungl. Maj:t vidtoge någon åtgärd i
anledning af bolagets framställning, ty om undersökningarna gåfve vid
handen, att något hinder för ifrågavarande ändringar icke förefunnes,
och sannolikhet alltså skulle föreligga för att Orsa Svegs järnväg
komme att tagas i anspråk af staten för inlandsbanan, syntes det vara
lämpligare, att staten själf öfvertoge fullbordandet af banan i full öfverensstämmelse
med den plan, som för inlandsbanan i dess helhet kunde
blifva bestämd. På grund af hvad sålunda anförts hemställde styrelsen,
att den af bolaget gjorda framställningen icke måtte för det dåvarande
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd; och anhölle styrelsen, att framdeles,
sedan förenämnda undersökningar blifvit afslutade, få ^ inkomma
med förnyadt utlåtande i ärendet. Skulle den af styrelsen sålunda uttalade
uppfattningen icke delas af Kungl. Maj:t, ville styrelsen, i likhet
med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, framhålla, att en bana Orsa Sveg
gifvetvis vore af vida större betydelse för den allmänna samfärdseln än en
bana från Orsa till 60 kilometer, och detta så mycket mera som, äfven om
Orsa—Svegs järnväg icke komme att inga såsom en del af inlandsbanan,
denna i allt fall torde komma att dragas förbi Sveg. Den af milkontrollören
d’Ailly gjorda trafikutredningen visade, att det äfven för
staten skulle vara ekonomiskt fördelaktigare att genom det ökade statslånet
''möjliggöra banans framdragande till Sveg, än att låta bolaget
Chef eu s för
generalstaben
utlåtande.
20 Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
disponera det redan beviljade statslånet för banans afsittande 60 kilometer
från Orsa. Styrelsen kunde dock ej underlåta att erinra, att en
beräkning'' af blifvande trafik alltid måste blifva mer eller mindre
hypotetisk.
Till följd af nådig remiss har chefen för generalstaben den 13 maj
1904 i ärendet sig yttrat och därvid till en början erinrat, hurusom
han i underdånigt utlåtande den 27 februari 1904 angående utförande
af fullständiga undersökningar rörande en föreslagen bana från en
punkt a bohuslänska kusten öfver Malung—Sveg och Ströms vattudal
till trakten af Näsbergs hållplats framhållit, att Bergslagernas järnvägar
från Göteborg till Falun erbjöde en för de militära transporterna i
krigstid tillfredsställande trafikförmåga; att byggandet af en ny järnvägslinje
väster om linjen Orsa—Sveg och på endast omkring 30 kilometers
afstånd från densamma knappast kunde hafva utsikt att blifva förverkligadt
inom en öfverskådlig tid; samt att det under sådana omständigheter
syntes ur militär synpunkt tills vidare fullt tillräckligt för åstadkommande
af en genom hela landet löpande förstklassig inlandsbana,
att åtgärder vidtoges för höjande af trafikförmågan hos järnvägslinjerna
Falun—Orsa och Orsa—Sveg till samma trafikklass som Bergslagernas
järnvägar och den föreslagna norrländska inlandsbanan. Sedan detta
underdåniga yttrande afgifvits, hade ej något inträffat, som kunnat rubba
generalstabschefens uppfattning, att såväl Bergslagernas järnvägar från
Göteborg till Falun som linjerna Falun—Orsa och Orsa—Sveg borde
ingå i den tillämnade militära inlandsbanan, hvad de båda senare linjerna
anginge, dock endast för så vidt de kunde uppbringas till förstklassig
trafikförmåga.
Med anledning af hvad järnvägsstyrelsen i nu förevarande ärende
anfört, har chefen för generalstaben framhållit, att han visserligen till
fullo delade styrelsens uppfattning, att de i inlandsbanan ingående
jarnvägssträckningarna borde vara af samma trafikklass, så att de
tyngsta förekommande militärtågen kunde framföras med föreskrifven
hastighet öfver banans hela utsträckning. Icke desto mindre hölle
generalstabschefen före, att i vissa fall och för kortare sträckor någon
eftergift, för så vidt denna af andra omständigheter uppvägdes, kunde
göras på det framställda villkoret af maximilutning af 10 : 1000. En
sådan eftergift, hvarmed i föreliggande fall skulle vinnas, att inom en
ej allt för aflägsen framtid få åtminstone en del af inlandsbanan fullbordad,
finge dock ej i något fall sträckas så långt, att ej genom
användande af den kraftigaste öfverbyggnad och de tyngsta lokomotiv
den afsedda trafikförmågan kunde med full säkerhet upprätthållas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 100.
21
Genom profkörning å sträckan Orsa—kilometer 39, å hvilken sträcka
de största stigningarna förekomme, med gruståg af samma vikt som
de tyngsta förekommande militärtåg, liade chefen för generalstaben
personligen vunnit den uppfattningen, att sådan eftergift å fordran på
maximilutning af 10 : 1000, som här ifrågasatts, möjligen kunde beviljas
för vissa sträckor å linjen Orsa—Sveg.
Då det emellertid ur såväl militärisk som kulturell synpunkt syntes
vara af vikt, att arbetet på fullbordandet af linjen Orsa—Sveg ej
afstannade, och då detta utan statens mellankomst säkerligen blefve
fallet, syntes skäl tala för ett tillmötesgående af den af Orsa—Herjeådalens
järn vägsaktiebolag gjorda framställningen om beviljande af ett
statslån å ytterligare 2,000,000 kronor. Alldenstund Orsa—Svegbanan,
enligt hvad förut framhållits, syntes böra ingå såsom en del i den
blifvande inlandsbanan och således såvidt möjligt gifvas förstklassig
trafikförmåga, borde såsom villkor vid beviljandet af detta lån stadgas,
att den återstående delen af banan skulle byggas förstklassig, så att
å densamma ej förekomme större stigningar än 10 : 1000 och ej mindre
kurvradier än 400 meter. Hvad anginge den södra redan fullbordade
delen af banan, syntes de åtgärder, hvilka eventuellt kunde befinnas
nödvändiga för ökande af dess trafikförmåga, böra bero på resultatet
af den utaf järnvägsstyrelsen ifrågasatta undersökning och därpå följande
pröfning ur militärisk synpunkt.
På grund af hvad sålunda anförts hemställde chefen för generalstaben,
bland annat, att förevarande ansökan om ytterligare statslån
å 2,000,000 kronor måtte beviljas endast under villkor att å sträckan
kilometer 79—Sveg större lutningar än 10 : 1000 samt mindre kurvradier
än 400 meter ej finge förekomma, samt att undersökning
snarast möjligt måtte ske, huruvida och i hvad mån trafikförmågan
kunde ökas å sträckan Orsa—kilometer 79.»
Såsom järnvägsstyrelsen i sitt förberörda utlåtande erinrat, hade
Kungl. Maj:t till 1904 års Riksdag aflåtit proposition angående
anvisande af anslag för verkställande af fullständiga undersökningar
rörande en del af den så kallade inlandsbanan, nämligen å sträckan
från bohuslänska kusten till Sveg. Med anledning af denna proposition
samt inom Riksdagen väckta motioner beslöt Riksdagen enligt
skrifvelse den 18 maj 1904 bevilja medel för verkställande af dylika
undersökningar för hela den ifrågasatta inlandsbanan från hamnplats
å bohuslänska kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig
punkt å Gellivarebanan.
Af järnvägsstyrelsen
föranstaltade
undersökningar
af järnvägen
Orsa—
Sveg såsom
länk i inlandsbanan.
22
Statsutskottets Utlåtande. N:o 106.
Sedan järnvägsstyrelsen därefter genom kung! bref den 3 juni
1904 anbefallts inkomma med förslag till plan för dessa undersökningar,
Indika borde omfatta ej blott den ifrågasatta järnvägens sträckning och
kostnaden för densammas anläggning utan äfven en noggrann utredning
i afseende på de förhållanden, som kunde vara af betydelse för bedömandet
af företagets ekonomiska bärighet, har styrelsen, enligt hvad
i stadsrådsprotokollet vidare meddelats, den 18 juni 1904 till Kungl.
Maj:t aflåtit en skrifvelse, däruti styrelsen, under erinran om sitt uttalande
i förberörda utlåtande den 5 maj 1904 samt i afvaktan på
att det infordrade förslaget till plan för undersökningarna rörande
inlandsbanan hos styrelsen utarbetades, hemställt om bemyndigande
att, så snart ske kunde, påbörja undersökningar, huruvida möjlighet
förefunnes att få de största lutningarna å Orsa—Svegbanan ändrade
i öfverensstämmelse med hvad som afsetts a öfriga delar af inlandsbanan
skola förekomma, samt därvid, för den händelse det skulle visa sig vara
möjligt att taga järnvägen i anspråk för inlandsbanan, dels verkställa
värdering å de arbeten, som redan blifvit utförda å järnvägen, dels
ock beräkna kostnaden ej mindre för järnvägens färdigbyggande enligt
af Kungl. Maj:t fastställd plan, med den afvikelse från densamma,
som blefve en följd af, bland annat, vissa lutningars förändring, än
äfven för de kompletteringsarbeten i öfrig!, som vore erforderliga
för att järnvägen skulle kunna ingå såsom en del i den ifrågasatta
inlandsbanan. I sammanhang därmed och då det vore antagligt, att,
såsom ytterligare förutsättning för att Orsa—Svegs järnväg skulle blifva
möjlig att använda såsom en ingående del i inlandsbanan, måste kräfvas,
att vid gjord undersökning järnvägarna Orsa—Mora samt Mora—Brintbodarna—Malung
befunnes kunna tagas i anspråk för samma ändamål,
hemställde styrelsen tillika om bemyndigande att jämväl å sistnämnda
järnvägar företaga enahanda , undersökning som å linjen Orsa—Sveg
och att, om det visade sig möjligt utföra erforderliga förändringar af
dessa järnvägar, verkställa beräkning af kostnaderna för dessa förändringar
samt för behöfliga kompletteringsarbeten å järnvägarna, och
förklarade järnvägsstyrelsen sig skola, sedan berörda undersökningar
blifvit afslutade, till Kungl. Magt inkomma med redogörelse för
desamma samt eventuellt med utlåtande angående inlösande af samtliga
ifrågavarande j ärnvägar.
Genom kungl. bref den 1 juli 1904 anbefalldes järnvägsstyrelsen
ock att, på sätt styrelsen sålunda hemställt, så snart ske kunde, påbörja
ifrågavarande undersökningar rörande ej mindre den under byggnad
varande järnvägen Orsa—Sveg än äfven järnvägarna Mora—Orsa och
Statsutskottets Utlåtande N:o 100.
23
Mora—Brintbodarna—Malung-, hvarvid borde tagas i öfvervägande hvad
chefen för generalstaben i sitt förut återgifna utlåtande den 13 maj
1904 anfört i fråga om järnvägens lutningsförhållanden, samt, sedan
undersökningarna blifvit afslutade, till Kung!. Maj:t inkomma med redogörelse
för desamma.
Sedan järnvägsstyrelsen med anledning af det styrelsen sålunda
lämnade bemyndigande låtit genom baningenjören, löjtnanten i väg- och
vattenbyggnadskåren Hj. Fogelmarck verkställa ifrågavarande undersökningar
och beräkningar, hade styrelsen i skrifvelse till Kung!. Maj:t
den 31 december 1904 anfört följande.
I fråga om lutningsförhållandena å den redan terrasserade delen af
Orsa—Svegbanan mellan Orsa och Oreho station, belägen på 51,4 kilometers
afstånd från Orsa, förekomme lutningar 14 : 1000 på afse värda
sträckor, och vore detta särskildt förhållandet mellan Tallheds och Oreho
stationer, af hvilka den förra läge på ett afstånd från Orsa af 11,3
kilometer. Vid Tallhed vidtogé i riktning mot Sveg en dylik stigning,
som fortsatte till kilometer 35,8, där banan uppnådde högsta höjden eller
523 meter öfver lxafvet. Från sistnämnda plats sänkte sig linjen, liufvudsakligast
medelst lutning 14 : 1000, ned till Ore älf, som vid kilometer
50,4 Öfverginges på en höjd öfver hafvet af 392 meter. Att å sträckan
från Tallhed norrut nedbringa maximilutningarna till 10 : 1000 läte sig
icke göra utan fullständig omläggning af banan och densammas framdragande
i annan riktning. Då emellertid berörda bansträcka vore i det
närmaste terrasserad och rälslagd samt delvis grusad, hvartill komme
att, enligt hvad chefen för generalstaben förklarat, emot bibehållandet
för vissa sträckor af de befintliga maximilutningarna icke vore något
att erinra, under förutsättning att genom användandet af den kraftigaste
öfverbyggnad och de tyngsta lokomotiv den afsedda trafikförmågan
kunde upprätthållas, hade samma bansträckas slopande icke ansetts
böra ifrågakomma, utan hade i stället beräknats att, då så befunnes
erforderligt, därstädes använda förstärkt maskinkraft för tågens framförande.
För detta ändamål måste lokomotiv finnas i beredskap på
ömse sidor af de sålunda angifna skarpa lutningarna, och talade för en
sådan anordning särskildt den omständigheten, att lutningarna 14 : 1000
förekomme sammanhängande i stor utsträckning. Vidkommande lutningarna
14: 1000 å sträckan mellan Orsa och Tallhed hade desamma
tänkts skola bibehållas. Tekniska svårigheter mötte väl icke för samma
lutningars borttagande, men då det befunnits i flera hänseenden fördelaktigare
att i Orsa och icke i Tallhed hafva förlagdt det lokomotiv,
som måste användas för förstärkning af tågen från Tallhed norrut, hade
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
det synts icke vara af beliofvet påkalladt att för en kostnad af omkring
50,000 kronor nedbringa sistsagda lutningar till 10 : 1000. Hvad åter
beträffade lntningsförliållandena å bandelen norr om Oreho station, hade
utrönts, att de lutningar, skarpare än 10 : 1000, Indika förekomma å
redan bearbetade sträckor af berörda handel eller vore å profilen angifna
för återstående sträckor af banan, kunde lind vikas genom dels omläggning
af balanslinjen dels banans omstakning. Då enligt antagna förutsättningar
för inlandsbanan kurva med 400 meters radie finge förekomma
i stigning 10 : 1000, hade undersökningsförrättaren beräknat,
att i raklinje en maximilutning 11,5:1000 Unge, för minskning af terrasseringsarbetena,
användas, enär tågmotståndet ändock icke blefve
större än i stigning 10 : 1000 i kurva med 400 meters radie. Styrelsen
hölle dock före, att maximilutningen i raklinje kunde ökas från 11,5 :1000
till 11,9 : 1,000. a den helt eller delvis terrasserade linjen mellan kilometer
51,4 och kilometer 76,5 hade omstakning företagits å sträckorna
kilometer 57+220—58+614, 64+120—72+500 samt 73+700—76+360,
enär lutningarna där varit allt för långa för att endast genom balanslinjens
omläggning kunna nedbringas till 10: 1000. Emellertid vållades
genom denna omstakning, att de å berörda sträckor utförda icke
obetydliga terrasseringsarbeten, stenarbeten för trummor och för två
broar öfver Wassjöån och Sundsjöån samt husbyggnader och grunder
för sådana å Sundsjöåns station icke kunde komma till någon användning.
Å linjen norr om kilometer 7 (i,5 till Sveg, där några arbeten
ännu icke utförts, hade omstakning af den koncessionerade linjen gjorts
dels å sträckan kilometer 80+780—90+420 och dels från kilometer
103+860 till Sveg. Sammanlagda längden af de lutningar, skarpare än
10 : 1000, som genom nu angifna omstakningar undvikits, uppginge
till 23,780 meter. Efter de gjorda omstakningarna komme banans längd,
räknadt från midt till midt af Orsa och Svegs stationshus — hvilken
längd enligt den koncessionerade sträckningen uppginge till 127,791
kilometer, men vid den definitiva utstakningen blifvit nedbringad till
123,630 meter — att utgöra omkring 124,500 meter.
Af de gjorda undersökningarna hade sålunda framgått, att Orsa—
Svegbanan kunde utföras på sådant sätt, att — med undantag för de
långa lutningarna 14: 1000 å den redan terrasserade och rälslagda
delen af banan mellan Orsa och Oreho — dittills för inlandsbanan
gjorda förutsättningar i afseende å tracén kunde varda uppfyllda, samt
att det i sådant afseende vore möjligt att taga den enskilda järnvägen
i anspråk för inlandsbanan.
Statsutskottets Utlåtande N:o 100.
25
Vid detta förhållande hade, till fullgörande af den i kung], brefvet
den 1 juli 1904 gifna befallning, verkställts värdering af de arbeten,
hvilka redan blifvit utförda å Orsa—Svegbanan, äfvensom beräknats
kostnaderna för banans färdigbyggande samt för erforderliga kompletteringsarbeten;
och innefattades resultatet af dessa utredningar dels i
eu med styrelsens ifrågavarande skrifvelse öfverlämnad tablå,, utvisande
värdet af Orsa—Härjeådalens järnvägsbyggnad den 1 september 1904
vid eventuellt inköp för statens räkning, dels ock i ett jämväl bifogadt
kostnadsförslag till järnvägens fullbordande.
Af berörda tablå inhämtades, att undersökningsförrättaren beräknat
värdet af Orsa—Svegbanan i dess nuvarande skick till 2,911,990
kronor 37 öre.
Sedan järnvägsstyrelsen, enligt hvad af statsrådsprotokollet sid. 26
och 27 inhämtas, angifvit de grunder, efter hvilka nämnda värdering
ägt rum, har styrelsen, beträffande kostnaderna för Orsa—Svegbanans
färdigbyggande och komplettering, anfört, att dessa kostnader — hvilka,
såsom förut nämnts, enligt det kostnadsförslag, som Ådig- och vattenbyggnadsstyrelsen
låtit genom kaptenen Enblom och löjtnanten Lagergren
uppgöra och livilket kostnadsförslag järnvägsstyrelsen i nu förevarande
utlåtande benämnde det äldre, beräknats till 2,700,000 kronor
— vid den genom järnvägsstyrelsens försorg gjorda uträkningen upptagits
till 5,388,000 kronor, hvartill komme dels 625,000 kronor, utgörande
kostnaden för anskaffande af rullande materiel efter 5,000 kronor
per kilometer, dels ock eu summa af omkring 130,000 kronor, hvilken
Gäfle—Dala järnvägsaktiebolag fordrat för rättigheten att inleda Orsa
— Svegbanan å den bolaget tillhöriga Orsa station. 1 det äldre kostnad
sförslaget hade nämligen därför beräknats allenast en mindre afgift
under 2 1 ■> år, eller under själfva byggnadstiden, för rättighet att
använda Orsa station.
Sammanlagda kostnaderna för banans färdigbyggande och komplettering
äfvensom för rullande materiel skulle alltså uppgå till 6,143,000
kronor. Såsom förut angifvits, hade den summa, som undersökningsförrättaren
ansett staten böra vid ett eventuellt öfvertagande af Orsa—- Svegbanan erlägga, uppskattats till 2,911,990 kronor 37 öre. Lades
därtill nyssberörda belopp 5,388,000 kronor och 130,000 kronor, skulle
kostnaden för banan i komplett skick belöpa sig, oansedt rullande materiel,
till 8,429,990 kronor 37 öre eller 67,440 kronor per kilometer samt,
inberäknadt rullande materiel, till 9,054,990 kronor 37 öre eller 72,440
kronor per kilometer.
Ilih. till Piksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 60 Haft.
4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
Såsom vid en jämförelse mellan det äldre kostnadsförslag^ och
det nn upprättade i fråga om kostnaderna för banans färdigbyggande
och komplettering inhämtades, öfverstege kostnaderna, oafsedd rullande
materiel, enligt det senare förslaget dem enligt det förra med 2,818,000
kronor. Till denna kostnadsökning hade i väsentlig grad bidragit, dels att
maximilutningarna nedbringats, hvarigenom banan måste framdragas genom
mera kuperad terräng och terrasseringsarbetena blifva fördyrade, dels att
på grund af erfarenheten från de under senare åren utförda banbyggnader
för statens räkning högre priser för husbyggnader ansetts böra beräknas,
dels att derå vattengenomlopp och banbevakningsbostäder m. in. samt delvis
starkare öfverbyggnad förutsatts, hvartill komme den omständigheten, att
banan beräknats skola byggas såsom statsbana, hvilket med hänsyn till de
anspråk, som ställdes på en sådan, själffallet måste öka kostnaderna.
Styrelsen ansåge sig böra framhålla, att kostnaderna enligt nu föreliggande
kostnadsförslag vore så beräknade, att arbetena borde kunna för
desamma utföras, äfven om banans fullbordande komme att äga rum
under en tid, då arbets- och materialprisen vore lika höga, som de
varit vid slutet af 1890-talet.
Af den utaf järnvägsstyrelsen lämnade redogörelsen angående de
verkställda undersökningarna i afseende å bansträckorna Orsa—Mora
Noret, Mora Noret—Mora och Mora—Brintbodarna—Malung, hvilken
redogörelse finnes återgifven i statsrådsprotokollet sid. 29—-33, inhämtas,
bland annat, följande.
I anledning af de skarpa lutningarna och kurvorna å sträckan
Brintbodarna—Malung kunde denna sträcka icke tänkas ingå såsom en
del i inlandsbanan, med mindre samma sträcka fullständigt ombyggdes.
Vid detta förhållande och då beträffande bansträckan Mora—Brintbodarna
hinder i tekniskt afseende icke mötte mot användande för inlandsbanan af
eu del af denna sträcka, nämligen bandelen mellan Mora och Gäfvunda station,
belägen närmast norr om Brintbodarna, hade undersökningar verkställts
för eu ny linje från Gäfvunda station till Malung. Sammanlagda kostnaderna
för komplettering af de två bansträckorna Orsa—Mora och Mora
Gäfvunda jämte anordnande af förbindelsespår mellan Orsa—Mora Noret
och Dalälfven, hvilket vore behöfligt för åstadkommande af direkt förbindelse
mellan Orsa och Mora, samt för anläggning af ny järnväg
mellan Gäfvunda och Malung hade beräknats uppgå till 4,681,000 kronor,
hvartill komme lösesummorna för bansträckorna Orsa—Mora och Mora—
Gäfvunda äfvensom för Brintbodarna—Malungs järnväg, för den händelse
staten måste öfvertaga dessa järnvägar, om den ifrågaställda nya banan
mellan Gäfvunda och Malung komme till stånd. Då det emellertid på
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
27
af järnvägsstyrelsen anförda skäl icke gärna kunde ifrågakomma att
taga förenämnda för trafik öppnade järnvägar i anspråk för deras uppgående
i inlandsbanan, hade styrelsen låtit verkställa undersökning,
huruvida utan användande af samma järnvägar inlandsbanan skulle
kunna med antagna förutsättningar rörande denna banas tracé framdragas
mellan Malung och Orsa eller någon i närheten af Orsa belägen punkt
å Orsa—Svegbanan. Härvid hade undersökningsförrättaren föreslagit
en linje utgående från Malung väster om Öjesjön och Myckelsjön
samt vidare norr om Våmhus kyrka till en punkt å Orsa—Svegbanan,
belägen omkring 6 kilometer norr om Orsa kyrkoby. Enligt järnvägsstyrelsens
åsikt kunde emellertid den nya linjen vid en detaljerad undersökning
antagligen gifvas en i någon män förändrad riktning, så att
densamma droges söder om Våmhus kyrka, hvarigenom en förkortning
af linjen med 4 kilometer skulle vinnas.
Vidkommande Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolags ansökning
om förhöj dt statslån för Orsa—Svegbanan har järnvägstyrelsen, enligt
hvad af statsrådsprotokollet inhämtas, anfört följande.
Huruvida ett ingripande från statens sida borde äga rum för att,
så vidt för det dåvarande kunde förutses, möjliggöra fullbordandet af
Orsa—Svegbanan, för hvilken de dittills nedlagda kostnaderna uppgingc
till 3,146,032 kronor 54 öre, däraf 1,233,000 kronor utgjorde den af
bolaget lyftade delen af det redan beviljade statslånet, syntes vara beroende
på om en inlandsbana från bohuslänska kusten till Gellivarebanan
komme att anläggas och, i sådant fall, hvilken sträckning komme
att gifvas åt densamma uti vidkommande trakter. Under förutsättning
att den södra delen af ifrågasatta banan mellan bohuslänska kusten och
Gellivarebanan framfördes till Malung samt att dess fortsättning norrut
komme att beröra Sveg, kunde för densammas framdragande mellan
nämnda två platser följande hufvudsträckningar tänkas, nämligen:
l:o) linjen Malung—Orsa—Sveg, för hvilken dock med största
sannolikhet erfordrades, på sätt förut omtalats, en ny järnvägsbyggnad
från Malung förbi Myckelsjön till lämplig punkt å Orsa—Svegbanan
strax norr om Orsa station — vare sig i den sträckning, hvilken
undersökningsförrättaren föreslagit för denna järnvägsbyggnad och
genom hvilken linjen mellan Malung och Sveg skulle få en längd af omkring
229,4 kilometer, eller i den sträckning, järnvägsstyrelsen tänkt
sig för samma järnvägsbyggnad genom omstakningen vid Våmhus, medförande
en vägförkortning af omkring 4 kilometer, hvarigenom linjens
längd skulle blifva omkring 225,4 kilometer; och
28
Statsutskottets Utlåtande N;o 106.
2:o) en västligare linje, gående från Malung:
(alternativ a) antingen väster om sjöarna Öje, Vänjan oeli Myckelsjön
till Ålfdalen samt därifrån utefter Rotälfven ocli Rottnesjön förbi
Lillherrdal till Sveg med en längd af omkring 207,3 kilometer;
(alternativ b) eller ock till Limedsforsen samt vidare förbi Transtrand,
Sårna och Lillherrdal till Sveg med en längd af omkring 226,7
kilometer.
Enligt de under punkt 2:o angifna båda alternativ, af hvilka det
senare förutsatte inköp af den 31 kilometer långa Malung—Limedsforsens
järnväg, skulle erfordras en helt och hållet ny järnvägsanläggning mellan
i ena fallet Malung och Sveg samt i det andra Limedsforsen och Sveg.
Beträffande alternativ a) kade genom styrelsens försorg under nästlidna
sommar okulärt undersökts linjen mellan Malung och Myckelsjön, hvilken
linje kade en längd af omkring 52,7 kilometer, ock kade denna undersökning
gifvit vid kanden, att en järnväg kunde framdragas i berörda
sträckning med för inlandsbanan förutsatt tracé. Med ledning af planock
profilritningar, hvilka genom enskildas föranstaltande uppgjorts af
ingenjören W. Lindegren för en järnväg från Ålfdalen utefter Rotälfven
och förbi Lillherrdal till Sveg under förutsättning af maximilutningar
16 : 1000 och med minimiradier af 300 meter, hade utrönts, att järnväg
med den tracé, man tänkt sig för inlandsbanan, kunde byggas i
sistnämnda sträckning, hvars längd skulle blifva omkring 125,7 kilometer,
och syntes al tillgängligt kartmaterial framgå, att detsamma
gällde återstående omkring 28,9 kilometer långa linjen mellan Myckelsjön
och Ålfdalen. Styrelsen ansåge ganska sannolikt, att kostnaden,
inklusive rullande materiel efter 5,000 kronor per kilometer, för alternativ
a) icke komme att öfverstiga 72,500 kronor per kilometer, hvadan hela
linjen skulle kosta omkring 15,029,000 kronor. Vidkommande alternativ
b) kade någon undersökning för detsamma icke blifvit verkställd genom
styrelsens försorg, men hade styrelsen anledning numera antaga, att
åtminstone nedgången söderifrån till Särnasjön ock uppgången därifrån
norrut till vattendelaren vid Härjedalsgränsen komme att draga mycket
höga kostnader eller kanske blifva omöjliga att utföra, om banan skulle
byggas i enlighet med den för inlandsbanan tilltänkta tracé. Med hänsyn
jämväl därtill, att linjen enligt detta alternativ,skulle komma alltför
mycket åt väster och därjämte blifva längre än linjen Malung—Ålfdalen—Lillkerrdal—Sveg,
syntes skäl förefinnas för att utesluta samma
alternativ, synnerligast som det behof af bättre kommunikationer,
hvilket berörda alternativ skulle fylla, syntes kunna på ett någorlunda
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
29
tillfredsställande sätt tillgodoses genom Malung—Limedsforsens järnvägs
utsträckning.
Vid angifna förhållanden komme valet alltså att stå emellan dels
sträckningen Malung—Orsa—Sv.eg, därvid två linjer kunde ifrågakomma,
nämligen linjen Malung—Myckelsjön—Orsa—Sveg i enlighet med
undersökningsförrättarens förslag och linjen Malung—M}mkelsjön—
Våmhus—Orsa—Sveg, sådan styrelsen tänkt sig denna linje, dels ock
sträckningen Malung—Myckelsjön—Alfdalen—Lillherrdal—Sveg. I fråga
om de uppmätta längderna af sistberörda tre sträckningar och desammas
virtuella längder, vid livilka senares beräkning hänsyn tagits allenast
till lutningarna, enär de olika linjernas kurvförhållanden kunde antagas
vara ungefär desamma och således icke i någon mera afsevärd grad
inverka på skillnaden mellan de virtuella längderna, ställde sig samma
längder sålunda:
den uppmätta längden:
af linjen Malung—Myckelsjön—Orsa-—Sveg i enlighet med undersökningsförrättarens
förslag 229,400 meter;
af linjen Malung—Myckelsjön—Våmhus—Orsa—Sveg enligt styrelsens
förslag 225,400 meter; och
af linjen Malung—Myckelsjön—Alfdalen—Lillherrdal—Sveg 207,300
meter; samt
den virtuella längden: respektive 420,440, 416,356 och 371,644
meter, hvadan linjen öfver Orsa i virtuell längd öfverstege linjen öfver
Ålfdalen med omkring 49 kilometer (eventuellt 45 kilometer), under det
att skillnaden mellan de uppmätta längderna utgjorde endast omkring
22 kilometer (eventuellt 18 kilometer). De sålunda angifna längderna
vore emellertid allenast, approximativt beräknade. Till,den: störa ökningen
af virtuella längden bidroge nästan uteslutande de å linjen Orsa—Oreho
bibehållna lutningarna 14 : 1000.
Hvad beträffade de kostnader, som eu järnväg mellan Malung och
Sveg i omförmälda sträckningar betingade, ville styrelsen, som förutsatte,
att, om inköp för statens räkning af de för trafik öppnade enskilda
järnvägarna Orsa—Mora och Mora—Brintbodarna—Malung eller
delar af samma järnvägar ansåges böra ifrågakomma, statens utgifter
för inköpet samt för järnvägssträckornas komplettering och partiella
ombyggnad icke finge öfverstiga kostnaden för byggandet af en ny
bana från Malung till lämplig punkt å Orsa —Svegbanan strax norr om
Orsa, hänvisa till följande sammanställning rörande kostnaderna, vid
hvilkas beräkning de ifrågasatta nya banbyggnaderna antagits kunna
utföras för 72,500 kronor per kilometer, inklusive rullande materiel
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
efter 5,000 kronor per kilometer, eller för enahanda kostnad, som af
järnvägsstyrelsen beräknats för Orsa—Sveg\
Om man utginge från den förutsättning, att Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag,
hvars skuld till staten vore 1,233,000 kronor jämte räntor,
Indika vid 1904 års slut uppgått till 122,290 kronor 37 öre, vid eu eventuell
öfverlåtelse af Orsa—Svegbanan erhölle skillnaden mellan, å ena sidan,
omförmälta af undersökningsförrättaren satta värde å banan 2,911,990
kronor 37 öre efter afdrag dock af det belopp, 153,165 kronor 99 öre,
hvarmed styrelsen funnit sig böra minska värdet af förrådseffekterna
— för livilka enligt styrelsens åsikt staten icke borde betala mer
än 47,400 kronor 62 öre, däraf 32,400 kronor 62 öre skulle utgöra
likidd för sliprar och återstående 15,000 kronor motsvara transportkostnaden
för erforderlig, staten tillhörig arbetsredskap från dess
förråd till Orsa — eller alltså 2,758,824 kronor 38 öre, samt, å andra
sidan, det utanordnade statslånet 1,233,000 kronor jämte 18,300 kronor,
hvilket senare belopp utgjorde enligt i riksgäldskontoret lämnad uppgift
nuvarande värdet af statens räntefordran (den s. k. anståndsräntan), eller
tillhopa 1,251,300 kronor, skulle bolaget bekomma 1,507,524 kronor 38 öre.
För detta fall skulle, därest eu ny järnväg byggdes från Malung förbi
Myckelsjön till lämplig punkt å Orsa—Svegbanan strax norr om Orsa,
hvilken järnväg antoges kunna anläggas för 8,004,000 kronor, i händelse
den framdroges i den af undersökningsförrättaren föreslagna riktning,
och för 7,714,000 kronor, om den af styrelsen ifrågasätta sträckningen
vid Våmhus komme till utförande, statens utgifter för hela bansträckan
Malung—lämplig punkt å Orsa—Svegbanan—Sveg, sålunda beräknade:
nyssberörda belopp 1,507,524 kronor 38 öre + statslånet jämte anståndsräntan
1,251,300 kronor + kostnaderna för ej mindre Orsa—Svegbanans
färdigbyggande och komplettering samt förseende med rullande materiel,
livilka kostnader af undersökningsförrättaren upptagits till 6,143,000
kronor, än äfven den nya järnvägen från Malung, belöpa sig till
16,905,824 kronor 38 öre respektive 16,615,824 kronor 38 öre, beroende
på om den af undersökningsförrättaren föreslagna linjen eller den af
styrelsen ifrågasatta valdes. Då en ny bana från Malung öfver Ålfdalen
och Lillherrdal till Sveg beräknats, såsom förut angifvits, kosta 15,029,000
kronor, skulle alltså statens utgifter för berörda bansträcka Malung—
lämplig punkt å Orsa— Svegbanan—Sveg öfverstiga kostnaderna för
linjen Malung—Ålfdalen—Lillherrdal—Sveg med 1,876,824 kronor 38 öre
respektive 1,586,824 kronor 38 öre. Om det åter antoges, att Orsa—
Svegbanan öfvertoges af staten, samt att bolaget frikallades från den
skuld, hvari det häftade till staten på grund af det erhållna statslånet,
Statsutskottets. Utlåtande N:o 106.
31
mot det att bolaget utan någon godtgörelse öfverläte banan, skulle
statens utgifter för sträckningen Malung—lämplig punkt å Orsa—
Svegbanan—Sveg belöpa sig till 15,398,300 kronor, i hvilken summa
inginge statslånet jämte värdet å anståndsräntan samt förut angifna
belopp 6,143,000 kronor för Orsa—Svegbanans färdigbyggande in. in.
och 8,004,000 kronor för ny bana från Malung till nämnda punkt å
Orsa—Svegbanan enligt undersökningsförrättarens förslag, samt till
15.108.300 kronor, därest den af styrelsen ifrågasatta sträckningen komme
till utförande; och skulle jämväl under berörda antagande kostnaderna öfverstiga
de för linjen Malung-—Ålfdalen—-Lillherrdal—Sveg beräknade med
369.300 kronor respektive 79,300 kronor. Då, enligt hvad sålunda
visats, en bana Malung—lämplig punkt å Orsa—Svegbanan—Sveg
skulle blifva ej blott längre utan äfven dyrare än eu bana Malung—
Ålfdalen—Lillherrdal—Sveg samt då, hvad beträffade den ekonomiska
bärkraften, en bana öfver Ålfdalen icke syntes vara underlägsen någon
af de andra sträckningar för en inlandsbana å linjen mellan Malung
och Sveg, hvilka kunde tänkas ifrågakomma, syntes det styrelsen kunna
antagas såsom alldeles visst att, om koncession icke redan beviljats å
Orsa—Svegbanan, det icke skulle ifrågasatts att framdraga den s. k.
inlandsbanan öfver Orsa till Sveg.
Styrelsen hade vid de nu utförda beräkningarna gått ut därifrån,
att Orsa—Svegbanans ingående såsom en länk i inlandsbanan skulle
åstadkommas genom densammas öfvertagande och färdigbyggande af
staten. Det kunde därvid invändas, att ett annat sätt voro att med
tillmötesgående af järnvägsbolagets ansökan om förhöjdt lån låta bolaget
själft färdigbygga banan och att därefter vid lämplig tidpunkt inlösa
densamma för statsverkets räkning. Om gjorda beräkningar liölle streck,
skulle i detta, fall en mindre kostnad för statsverket uppkomma. I detta
hänseende ansåge likväl styrelsen att, om för möjliggörande af Orsa—
Svegbanans färdigbyggande genom järnvägsbolagets egen försorg staten
skulle bevilja det nu sökta lånet, säker garanti måste finnas för att
banan fullbordades på sådant sätt, att de dittills för eu inlandsbana
uppställda tekniska bestämmelser, livilka enligt verkställda undersökningar
kunde tillämpas för sträckningen mellan Sveg och Gellivarebanan,
blefve uppfyllda, dock med den begränsning för vissa sträckor,
som förutsatts i chefens för generalstaben omförmälda utlåtande.
Styrelsen antoge dock, att bolaget näppeligen kunde åstadkomma
en dylik garanti, och det syntes äfven i själfva verket vara
mycket tvifvelaktigt, huruvida bolaget medelst det ifrågasatta lånet ens
kunde få till stånd en bana enligt koncessionens bestämmelser med den
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
ändring uti densamma, att det icke förekomme skarpare lutningar än
14: 1000 och icke mindre kurvradier än 400 meter. Därjämte ville
styrelsen erinra, att i det på föranstaltande af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
upprättade kostnadsförslag någon kostnad icke funnes upptagen
för inköp af rullande materiel, för hvilken endast beräknats hyra under
byggnadstiden, samt att, därest öfverenskommelse icke träffats med
annan järn vägsförvaltning om trafikerande genom dess försorg af Orsa—
Svegbanan, till de beräknade kostnaderna för banans fullbordande måste
läggas det belopp, som erfordrades för inköp af rullande materiel.
Vidare kunde det med stöd af den genom styrelsens försorg under
nästlidna sommar på marken verkställda noggranna undersökningen med
tämligen stor visshet antagas, att, hvad beträffade terraseringsarbeten och
vattengenomlopp å linjen Orsa—Oreho, där någon sådan förändring af
redan tillämpade tekniska bestämmelser icke förutsatts, som inverkade
på nyssnämnda två slag af arbeten, dessa arbeten komme att blifva
omkring 100,000 kronor dyrare än i förenämnda kostnadsförslag beräknats.
Med den uppfattning, styrelsen sålunda måste hysa rörande möjligheten
för bolaget att ställa garanti för arbetets fullbordande eller att utan
sådan garanti i verkligheten bringa järnvägsanläggningen till fullbordan,
vore det uppenbart, att styrelsen icke kunde vid undersökningen
angående lämpligheten att söka ordna den föreliggande frågan så, att
Orsa—Svegb anan komme att ingå i inlandsbanan, påräkna, att järnvägen
Orsa—Sveg skulle komma till stånd såsom enskild järnväg för att
sedermera i stadgad ordning öfvertagas af statsverket.
Frågan, om staten borde på ett eller annat sätt nu inskrida för
att möjliggöra färdigbyggandet af Orsa—Svegbanan, syntes emellertid
vara beroende icke blott därpå, om en inlandsbana blefve anlagd, utan
äfven när arbetena å densamma kunde tänkas varda påbörjade. I sådant
afseende ville styrelsen framhålla att, då resultatet af de fullständiga undersökningar
för en normalspårig järnväg från hamnplats å bohuslänska kusten
öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt å Gellivarebanan,
lör hvilkas verkställande 1904 års Riksdag beviljat anslag, icke syntes
kunna framläggas för Riksdagen förrän år 1909, det syntes, som om
beslut om byggande af eu sådan järnväg icke kunde fattas förrän
tidigast sistnämnda år, hvadan ock, om Orsa—Svegbanan lämnades ur
räkningen, det vore antagligt, att påbörjandet af arbetena för eu
inlandsbana norrut från Malung eller annan lämplig plats i närheten
häraf icke kunde ske förrän tidigast i början af år 1910. Vid sådant
förhållande skulle eu sträcka af inlandsbanan från Maluna: norrut, till
längd ungefär motsvarande Orsa—Svegbanan, kunna öppnas för trafik
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
33
först vid slutet af år 1913. Därest man åter antoge, att "under år .1905
beslut fattades om Orsa—Svegbanans öfvertagande och fullbordande för
statens räkning samt att arbetena å banan, för att redan verkställda
arbeten icke skulle:än ytterligare förfaras, blefve omedelbart efter sålunda
fattad,t beslut återupptagna och bragta till utförande, skulle banan kunna
öppnas för trafik med 1908 års ingång. Genom inträffande omständigheter
skulle staten alltså blifva nödsakad att minst sex år tidigare, än i annat
fall varit behöflig!, börja trafikerandet af Orsa-—Svegbanan, hvilket
enligt verkställda utredningar rörande beräknade bruttotrafikinkomster
samt utgifter för drift och underhåll komme att för staten medföra en
afsevärd förlust, oafsedt ränteförlusten å det i banan nedlagda kapital,
räknad från tiden för -banans öppnande för trafik. För bedömande af
den förlust, hvilken enligt styrelsens förmenande skulle tillskyndas staten
ge 11 < >i 11 Orsa—S v egbanans eventuel! a öfvertagaiide och fullborda!ide,
tilläte sig styrelsen, som ingalunda underskattade banans stora betydelse
för de vidsträckta, på samfärdsmedel vanlottade orter, hvilka .skulle
komma att draga nytta af .järnvägsanläggningen i fråga, hänvisa till
följande utredning rörande ekonomiska resultatet af Orsa—Svegbanans
eventuella frankering under de sex första åren efter banans
fullbordande. Denna utredning hade skett under två olika förutsättningar:
den ena (alternativ I), att staten betalade till bolaget förut
om förmäld belopp, 1,507,524 kronor 38 öre, för hvilket fall statens
utgifter för banan, hvars fullbordande in. m. beräknats draga en kostnad
af 6,143,000 kronor, skulle belöpa sig till 8,901,824 kronor 38 öre,
däraf 1,233,000 kronor statslån och 18,300 kronor utgörande värdet
af anståndsräntan, samt den andra (alternativ II), att banan öfvertoges
af Staten utan att någon godtgörelse för densamma lämnades bolaget,
och skulle under sistberörda förutsättning statens utgifter för banan
uppgå till 7,394,300 kronor, däraf 1,251,300 kronor, motsvarande statslånet
och värdet af anståndsräntan, samt förenämnda belopp, 6,143,000
kronor, för banans fullbordande m. m. Berörda utredning grundade sig,
hvad änginge trafikinkomster å en af förste aktuarien och föreståndaren
för styrelsens statistiska kontor gjord ekonomiskt-statistisk undersökning
(se bilagan vid statsrådsprotokollet) samt, beträffande driftkostnaderna,
å särskilda af löjtnanten Fogelmarck gjorda beräkningar, hvarjemte vid
utredningens upprättande antagits:
att banan skulle öppnas för trafik med 1908 års början eller således
6 år tidigare än förhållandet blifvit, om påbörjandet af inlandsbanan
samt öppnandet för trafik af en sträcka af densamma, till längd ungefär
motsvarande Orsa—Svegbanan, ägt rum vid förut angifna tidpunkter;
Bih till liihd. Prof.. 1600. 4 Sami. 1 Afä. 60 Haft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
att trafikinkomsterna uppginge till 237,000 kronor per år;
att driftkostnaderna för två tåg i hvardera riktningen belöpte sig
till 378,000 kronor per år, till hvilket belopp styrelsen ansett sig kunna
nedbringa de af löjtnanten Fogelmarck till 390,000 kronor upptagna
kostnaderna genom reduktion af vissa under »Banafdelningen» förekommande
utgiftsposter; samt
att från banans öppnande för trafik 3,0 % ränta beräknades å statens
i banbyggnaden nedlagda kapital, uppgående i utjämnade tal till
8,902,000 kronor respektive 7,394,000 kronor.
Utredning rörande ekonomiska resultatet af Orsa—Svegbanans eventuella
trafikering under de sex första åren efter banans fidlbordande:
Olika förutsätt- ningar.
Trafikinkom- ster per år.
Driftkost- nader per år.
Skillnad.
Ränta å sta- tens i banan
nedlagda
kapital.
Statens för- lust per år.
Statens för- lust för sex
år.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Alternativ I ......
237,000
378,000
141,000
320,472
461,472
2,768,832
Alternativ II......
237,000
378,000
141,000
266,184
407,184
2,443,104
Såsom af denna utredning framginge, skulle statens förlust å banan
under ifrågavarande 6 trafikår belöpa sig enligt alternativ I till 2,768,832
kronor och enligt alternativ II till 2,443,104 kronor. Därvid syntes
dock böra anmärkas, att, därest den dagliga trafiken å banan inskränktes
till ett tåg i hvardera riktningen, hvilket dock icke syntes kunna ifrågasättas
mer än möjligen under den allra närmaste tiden efter banans
öppnande, medeltalet per år af kostnaderna för drift och underhåll kunde
beräknas utgöra 298,000 kronor, och att, om trafiken besörjdes medelst dels
ett dagligt tåg i hvardera riktningen, dels tre tåg upp och tre tåg ned
i veckan, medeltalet per år af berörda kostnader komme att blifva
325,000 kronor.
Den verkställda utredningen med däri angifna förlustsiffror för statsverket
syntes styrelsen ådagalägga, att det icke rimligen kunde blifva
fråga om att söka genom statens mellankomst rädda något af bolagets
i järnvägsföretaget insatta medel. Men äfven om detta icke skedde,
syntes i allt fall förlusten för statsverket af järnvägsanläggningens
öfvertagande blifva så betydlig, att, jämväl med den ytterst sannolika
risken för staten att förlora det redan utanordnade statslånebeloppet efter
Statsutskottets Utlåtande N;o 106.
35
afdrag af livad som kunde utfås af bolagets tillgångar al räler in. in.,
någon åtgärd icke kunde af styrelsen förordas i syfte att för statsverkets
räkning fullborda banbyggandet. Orsa—Svegbanans sträckning
vore enligt den lämnade redogörelsen vida mindre fördelaktig för en
blifvande inlandsbana från bohuslänska kusten till lämplig punkt å
Gellivarebanan än sträckningen öfver Ålfdalen. För orten mellan Orsa
och Sveg vore det uppenbarligen eu allvarlig olägenhet, om den påbörjade
järnvägen icke komrne till stånd. Men orten mellan Ålfdalen och Sveg
vore helt visst i lika stort behof af den järnväg, som enligt de verkställda
utredningarna och beräkningarna kunde till större nytta för det
allmänna framdragas genom dessa byggder. Kronoskogar funnes efter
bägge linjerna, och det torde knappast kunna anses mer fördelaktigt
att få bekvämare utfartsmöjligheter för kronoskogarna norr om Orsa
än för dem, som berördes af sträckningen Ålfdalen—Sveg.
Då det slutligen gällde att pröfva frågan om förhöjdt statslån till
sökandebolaget under den förutsättning, att en inlandsbana från bohuslänska
kusten till lämplig punkt å Gellivarebanan icke komme till stånd
under den närmare framtiden, så kvarstode det redan i det föregående
omförmälda hindret, att, såvidt visad t blifvit eller eljest vore kändt, tillräcklig
trygghet icke förefunnes, att med den begärda hjälpen det ifrågavarande
järnvägsföretaget verkligen kunde komma till fullbordan.
Lämnades ytterligare 2,000,000 kronor i lån från statsverket, syntes
detta, om järnvägen till sist ändock icke kunde af bolaget fullbordas,
med nödvändighet medföra, att staten måste öfvertaga och bringa arbetet
till slut. Men en isolerad statsbana Orsa—Sveg utan samband
med en inlandsbana kunde icke under något förhållande anses ur statens
synpunkt önskvärd.
Vid bedömande af föreliggande fråga hade styrelsen utgått från
antagandet, att, om beslut fattades om anläggande af den s. k. inlandsbanan,
denna bana komme att sträcka sig från bohuslänska laisten
genom öfra Dalarna och vidare till lämplig punkt å Gellivarebanan.
Annorlunda ställde sig förhållandet, om man i likhet med chefen för
generalstaben utginge från den förutsättningen, att en inlandsbana, som
vore fullt antaglig såväl från militär synpunkt som ock i andra afseende^
kunde erhållas, om densamma, med begagnande af Bergslagernas
järnvägar samt järnvägarna Falun—Orsa och Orsa—Sveg, byggdes
endast mellan Sveg och Gellivarebanan. Då, såsom förut nämnts, af
de gjorda undersökningarna framgått, att Orsa—Svegbanan kunde utföras''
på sådant sätt, att, med undantag för vissa sträckor, dittills för
inlandsbanan gjorda förutsättningar i afseende å tracén kunna varda
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
Departements
chefens
yttrande.
uppfyllda, samt då enligt styrelsens förmenande det icke syntes vara
omöjligt att höja järnvågen Falun—Orsa till samma trafikklass som
Bergslagernas järnvägar och norrländska inlandsbanan, syntes det under
den angifna förutsättningen vara lämpligt, att Orsa—Svegbanan intoges
såsom en länk uti sistberörda bana. Af skäl, som styrelsen förut framhållit,
skulle dock, om Orsa—Svegbanan skulle kunna användas för
norrländska inlandsbanan, detta vinnas icke på det sätt, att järnvägsbolaget
beviljades det sökta lånet, hvilket enligt den utredning styrelsen
åstadkommit måste förutsättas vara alldeles otillräckligt, utan
därigenom att staten öfvertoge banbyggnaden för ätt fullborda densamma.
Ätt ett dylikt öfvertagande likväl komme att för statsverket
medföra en afse värd förlust, hade redan förut påvisats.
På grund af hvad sålunda ,anförts hemställde järnvägsstyrelsen,
att ifrågavarande af Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag gjorda
ansökning om lån af statsmedel å 2,000,000 kronor för fullbordande
af Orsa—Svegbanan icke måtte föranleda någon Kung! Maj:ts
vidare åtgärd. Därest det kunde antagas, att inlandsbanan blefve
byggd- allenast mellan Sveg och Gellivarebanan samt att för dess fortsättning
söderut järnvägslinjerna Orsa—Sveg och Falun—Orsa komme
att tagas i anspråk, syntes emellertid skäl föreligga för staten att öfvertaga
Orsa—Svegbanan och fullborda densamma, men torde, innan beslut
om banans öfvertagande fattades, dels utredning erfordras, om och på,
hvilka villkor Orsa-- Härjeådalens järnvägsaktiebolag vore villigt att
öfverlåta banan till staten, dels ock undersökning i enlighet med hvad
chefen för generalstaben hemställt verkställas rörande möjligheten att
böja järn vägssträckningen Falun—Mora—Nofet till samma trafikklass
som Bergslagernas järnvägar och norrländska inlandsbanan.
För egen del har departementschefen anfört följande:
»Af den förut lämnade redogörelsen inhämtas, att de medel, som
stå till bolagsstyrelsens förfogande, icke på långt när förslå till banans
färdigbyggande och att järnvägsbolaget jämväl saknar utväg att anskaffa
hvad som felas. Vid sådant förhållande och då utsikten att
någon enskild eller korporation skixlle vilja öfvertaga och fullborda
banan lärer vara synnerligen ringa, skulle antagligen företaget i dess
helhet eller åtminstone hvad beträffar den nordliga delen, där arbetet
ännu knappast påbörjats, förfalla, därest ej staten på ett eller annat
sätt träder emellan. Vid öfvervägande af frågan, huruvida skäl förefinnes
för ett sådant ingripande, erinrar jag till en början därom, att
ett nedläggande af hela järnvägsföretaget skulle medföra stor förlust
ej mindre för staten, som därtill redan tillsläppt 1,233,000 kronor och
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
37
som för den synnerligen värdefulla Hamra kronopark skulle hafva stor
nytta af järnvägen, än äfven för kommunerna, som äro de hufvudsakliga
aktieägarna. Särskilda för llärj edal skommunerna, som i aktier
tecknat för deras förhållanden afsevärda belopp och som redan förut
äro hardt tyngda af kommunalskatter, skulle det vara ett synnerligen
svårt slag, om järnvägen ej skulle komma till stånd och kommunerna
således skulle få ränta och amortera de af dem tecknade aktiebeloppen
utan att få någon som helst valuta därför. Den ekonomisk-statistiska
utredning, som järnvägsstyrelsen föranstaltat, visar, att de vidsträckta
Områden, som nu äro alldeles i saknad af järn vägskommunikationer
men som genom det nu ifrågavarande företaget skulle blifva satta i
järnvägsförbindelse med det öfriga järnvägsnätet, befinna sig uti en
ekonomiskt ganska efterblifven ställning. Uppenbart är, att förbättrade
kommunikationer skulle i högst väsentlig mån för befolkningen i dessa
trakter, som lefver under mycket svåra förhållanden, underlätta dess
arbete för sin utkomst, ej minst genom minskning i de nu synnerligen
höga lefnadskostnaderna, hvarjämte det naturligtvis är att förvänta,
att de möjligheter till utveckling på olika områden, som nog äfven
bär förefinnas, genom förbättrade kommunikationer skola komma till
sin rätt. För staten kommer järnvägen att direkt medföra eu stor
fördel, därigenom att den öppnar säker utsikt till ett bättre tillgodogörande
af Hamra kronopark. Enligt de upplysningar, som inhämtats,
skulle försäljningspriset å virke från kronoparken, nu utgörande minst
250,000 kronor årligen, stiga med minst 10 procent, hvarjämte järnvägen
skulle bereda ökad möjlighet att tillgodogöra för kolning och
pappersved lämpligt virke och därigenom äfven möjliggöra en mera
rationell skogsvård. Eu synnerligen viktig omständighet att i förevarande
hänseende taga i betraktande är ock frågan, huruvida nu ifrågavarande
järnväg kan antagas kunna komma att ingå såsom en länk i
den ifrågasatta inlandsbanan. Järnvägsstyrelsen har ansett, att, under
förutsättning att inlandsbanan komme att sträcka sig från bohuslänska
kusten genom öfre Dalarna till Gellivarebanan, den lämpligaste sträckningen
mellan Malung och Sveg, hvilka punkter den nya järnvägen
under alla förhållanden borde beröra, vore icke öfver Orsa utan öfver
Alfdal och Lillherrdal, samt, endast för det fall, att inlandsbanan icke
skulle dragas till kusten utan endast sträcka sig mellan någon punkt
i Dalarna och Gellivarebanan, förordat Orsa—Svegbanans intagande
såsom integrerande del af inlandsbanan. Huruvida detta är riktigt,
synes mig dock kunna ifrågasättas. Den utredning af kostnaderna förde
olika sträckningarna, som af järnvägsstyrelsen lämnats, visar att,
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
under förutsättning att de nu nedlagda arbetena icke betalades med
högre belopp än som motsvarar bolagets skuld till staten, och mera
kan väl järnvägen icke anses värd, kostnaderna för en bana med
sträckning öfver Orsa skulle ställa sig ungefär lika med kostnaderna
för en bana öfver Ålfdalen och Lillherrdal. Och några andra skäl,
hvarför den senare sträckningen i och för sig borde föredragas, hafva
icke anförts. Järnvägsstyrelsens hufvudskäl mot Orsa—Svegbanans
intagande i inlandsbanan är, att det skulle uppkomma förlust å driften
af Orsa—Svegbanan därigenom, att denna bana skulle byggas färdig
tämligen långt innan den öfriga delen af inlandsbanan kunde komma
att påbörjas. Detta skäl förfaller emellertid, om staten nu icke öfvertager
och fullbordar Orsa—Svegbanan. Detta anser jag nämligen icke
tillrådligt. Frågan om inlandsbanan är ännu alltför outredd för att
det skulle kunna förordas, att staten redan nu besluter sig att bygga
Orsa—Svegbanan färdig såsom eu del af inlandsbanan, helst kostnaderna
skulle blifva synnerligen betydande. Återstår då att tillse,
huruvida icke staten må kunna bevilja järnvägsbolaget det ytterligare
understöd af statsmedel, som erfordras för järnvägens fullbordande,
därvid man naturligtvis alltid bör hafva i sikte möjligheten att staten
sedermera kan öfvertaga banan, om den anses böra ingå såsom en del
af inlandsbanan.
Vid de undersökningar, som på uppdrag af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
verkställts rörande återstående kostnaderna för järnvägens
färdigbyggande, hafva dessa kostnader uppskattats till 2,700,000
kronor, under det att enligt den af järnvägsstyrelsen föranstaltade utredning
samma kostnader upptagits till 5,518,000 kronor, allt utan rullande
materiel. Skillnaden mellan dessa belopp, eller 2,818,000 kronor, har,
enligt hvad järnvägsstyrelsen framhållit, uppkommit hufvudsakligen till
följd däraf, att vid den senare undersökningen, hvilken afsett att utröna
kostnaderna för järnvägens försättande i sådant skick, att den kunde
ingå såsom länk i en blifvande inlandsbana, förutsatts, att maximilutningarna
å banan skulle nedbringas från 14 : 1,000 till 10 : 1,000 och
att banan jämväl i öfrigt skulle byggas såsom statsbana, hvilket med
hänsyn till de anspråk, som ställas å en sådan, måste högst väsentligt
öka kostnaderna. Tages däremot hänsyn allenast till ortens behof af
järnvägskommunikationer, synas nyssnämnda förutsättningar utan tvekan
kunna eftergifvas. Icke heller hänsynen till banans eventuella intagande
i inlandsbanan synes ovilkorligen kräfva de af järnvägsstyrelsen för inlandsbanan
förutsatta tekniska bestämmelsernas iakttagande. Af järnvägsstyrelsens
utredning framgår, att berörda förutsättningar kräfva så
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
39
betydligt ökade kostnader, att det med skäl kan ifrågasättas, huruvida
en sålunda byggd inlandsbana skulle kunna under en närmare framtid
komma till stånd. Med afseende härå har jag i skrifvelse den 6 i denna
månad anmodat järnvägsstyrelsen inkomma med utlåtande, huruvida icke
för inlandsbanan skulle kunna gifvas sådana tekniska bestämmelser, att
utan åsidosättande af banans afsedda ändamål kostnaderna för densamma
kunde i möjligaste män begränsas. Vid detta förhållande synes nu icke
skäl förefinnas att uppställa högre fordringar å banans byggnadssätt än
hvad den reviderade planen innehåller. Jag erinrar i detta sammanhang1,
att järnvägen enligt denna plan kommer att i afseende å lutningar
och kurvradier, de viktigaste af de tekniska bestämmelserna, ölverträffa
statsbanan mellan Långsele och Boden, samt att chefen för generalstaben
vid afprofning af den södra delen af banan funnit densamma
kunna ur militärisk synpunkt godkännas. Emellertid torde det belopp åt
2,700,000 kronor, hvartill de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordnade
undersökningsförrättarna kommit, icke blifva tillräckligt för j ärnvägens
fullbordande. Järnvägsstyrelsen har nämligen i sin förberörda
underdåniga skrifvelse den 31 december 1904 anmärkt, att kostnaderna för
terrasseringsarbeten och vattengenomlopp å sträckan Orsa—Oreho kunde
antagas blifva omkring 100,000 kronor dyrare än beräknats. Därjämte
hafva bemälda undersökningsförrättare för rättigheten att för den nya
järnvägen använda Orsa station allenast beräknat en årlig afgäld under
byggnadstiden med tillhopa 11,875 kronor, under det afgiften för denna
rättighet blifvit genom nådig resolution den 11 november 1904 bestämd
till ett kontant belopp för en gång af — såvidt för närvarande kan beräknas
— 97,815 kronor 54 öre. Till följd häraf bör till den beräknade
återstående kostnaden 2,700,000 kronor läggas dels 100,000 kronor och
dels skillnaden mellan 97,815 kronor och 11,875 kronor eller 85,490 kronor,
då summan blir 2,885,940 kronor. Enligt af bolagsstyrelsen lämnade uppgifter
rörande bolagets ekonomiska ställning skulle för banbyggnadens
fortsättande finnas att tillgå — med inberäknande af ej lyftad del utaf det
redan beviljade statslånet — ett belopp af 718,000 kronor, hvarifrån dock
borde afräknas omkring 13,000 kronor, utgörande beräknad ränta å lån,
som måste upptagas, innan återstoden af statslånet samt det i statskontoret
deponerade beloppet finge lyftas. Emellertid har Kungl. Maj:t
genom nådig resolution den 11 november 1904, jämte det bolaget
på därom gjord ansökning befriats från skyldigheten att å vissa sträckor
af järnvägen uppsätta stängsel, till följd hvaraf anläggningskostnaden
för banan antagits komma att minskas med 24,000 kronor, förklarat, att
statslånet skulle nedsättas med 12,000 kronor. 1 följd häraf blifver det
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
nu disponibla byggnadskapitalet allenast 693,000 kronor och kommer
den nämnda minskningen i byggnadskostnaden icke att inverka på den
nyss gjorda beräkningen, enär förrattarna af den senaste undersökningen
utgått från att stängsel å de ifrågavarande sträckorna ej skulle behöfva
uppsättas. Den brist i byggnadskapitalet, som skulle behöfva fyllas, genom
försträckning af statsmedel, uppgår alltså till 2,192,940 kronor
eller i rundt tal 2,200,000 kronor. ~ Statsbidraget i dess helhet skulle
då uppgå till 4,038,000 kronor och kostnaden för järnvägen utan rullande
materiel till i det närmaste 6,000,000 kronor.''
Hvad härefter angår banans afkastningsmöjligheter möter det
gifvetvis stora svårigheter att därom fålla ett tillförlitligt omdöme.
Milkontrollören d’Ailly har beräknat bruttoafkastningen af banan till
358,000 kronor och driftkostnaderna för ett tåg dagligen och ett tåg
hvarannan dag i hvardera riktningen till 216,000 kronor. Vid den af järnvägsstyrelsen
senast föranstaltade beräkningen åter har bruttoafkastningen
uppskattats till allenast 237,000 kronor och driftkostnaden under nyss
angifna förutsättning i afseende å tågrörelsen till 325,000 kronor. Denna
senare kostnad är emellertid beräknad under antagande att banan skulle
trafikeras af staten. Om banan kommer att befinna sig i enskild hand,
lärer driftkostnaden kunna antagas blifva väsentligt mindre. I sådant
hänseende tillåter jag mig åberopa eu till mig af ordföranden i järnvägsbolagets
styrelse öfverlämnad utredning, upprättad af trafikchefen
vid den med Orsa—Svegbanan i mycket likställda Dala—Hälsinglands
järnväg kaptenen W. Bäckström. I denna utredning har driftkostnaden
beräknats, under förutsättning af ett tåg dagligen i hvardera riktningen,
till 191,000 kronor, om dessutom ett tåg dagligen i hvardera riktningen
mellan Orsa och Orelio insättes, till 218,000 kronor samt under förutsättning
af tva tåg i hvardera riktningen å hela sträckningen till 240,000
kronor. Om med hänsyn till dessa beräkningar det kan vara att hoppas,
att trafikinkomsterna skola kunna betäcka utgifterna, är det dock ovisst,
huruvida, åtminstone under den närmaste tiden efter det banan blifvit
färdig, tillräckligt öfverskott skall finnas till fulla gäldandet af det
belopp, som järnvägsbolaget, enligt det förut nämnda aftalet med aktiebolaget
Atlas skulle hafva att erlägga såsom ränta och amortering af
rullande materielens värde. I detta hänseende vill jag emellertid fästa
uppmärksamheten å, att enligt den af trafikchefen Bäckström i sammanhang
med utredningen angående trafikkostnaden uppgjorda beräkningen
den rullande materielen skulle kunna något minskas, hvarigenom årsafgiften
jämväl nedgår, samt att, enligt hvad ordföranden i järnvägsbolagets
styrelse meddelat mig, utsikt finnes att genom aftal med annan bana
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
41
om gemensam förvaltning ocli gemensamt begagnande af materiel kostnaden
för materielen äfvensom de allmänna förvaltningskostnaderna skulle
kunna ytterligare nedbringas. Ringa utsikt finnes emellertid i hvarje
fall, att bolaget skulle kunna under den närmare framtiden betala föreskrifven
annuitet å statslånet. Högst sannolikt är dock att, därest järnvägen
komme att utgöra en del af en blifvande inlandsbana, trafikförhållandena
komma att gestalta sig betydligt bättre.
Oaktadt således det ifrågavarande företaget, ur rent finansiell synpunkt
sedt, icke torde komma att gifva afkastning å det kapital, som därå
nedlägges, anser jag likväl, på grund af hvad förut anförts, och särskildt
med hänsyn till den kraftiga hjälp järnvägen otvifvelaktigt kommer
att bereda Härjedalens under synnerligen svåra existensvillkor lefvande
befolkning, att staten icke bör undandraga sitt understöd till
arbetets fullbordande; och tillstyrker jag därför ett ytterligare lån af
statsmedel till belopp af 2,200,000 kronor.
Medel till ifrågavarande statslån torde utan olägenhet kunna anvisas
från det extra, anslag af 7,500,000 kronor, som till låneunderstöd
för enskilda järnvägar af 1901 års Riksdag ställts till Kung!. Maj:ts
förfogande, att utgå med 1,500,000 kronor under hvart af åren 1902—
1906. Från berörda anslag bär hittills af Kungl. Maj:t beviljats lån å
tillhopa 4,306,700 kronor, hvadan af detsamma återstår att disponera
3,193,300 kronor.
Om det af mig förordade lånebeloppet beviljades från ifrågavarande
anslag, skulle däraf således återstå att användas under innevarande
och nästkommande år 993,300 kronor, hvilket med hänseende till
de på Kungl. Maj:ts pröfning beroende ansökningar om lån från dessa
medel torde kunna anses vara tillräckligt.
Därest statslån beviljas, torde någon ändring höra vidtagas i de ‘
för statsverkets rätt till inlösen af järnvägen stadgade villkor. Dessa
villkor äro olika för det fall, att inlösning ifrågakommer inom 10 år
efter det någon del af järnvägen öppnats för allmän trafik eller sådan
fråga uppstår först senare. Enligt de i afseende å förra fallet stadgade
villkor skulle staten betala ett pris, som återgifver koncessionshafvaren
hans utlagda kapital med 5 procent ränta, under det att för senare fallet
köpeskillingen tänkts skola motsvara järnvägens affärsvärde, antingen
uträknadt med hänsyn till nettobehållningen under de 10 sista åren så
att värdet sättes till ett kapital, å hvilket medelafkastningen under sagd:- år utgör fem procent ränta, eller ock, därest någon af parterna det
fordrar, bestämdt af gode män. Då i förevarande fall skäl icke syne?
föreligga att, därest inlösning sker inom de 10 första åren, garantera
Bih. till Eiksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afl. 60 Raft. 6
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
Utskottets
yttrande•
koncessionsinnehafvaren att återfå sitt utlagda kapital med ränta, synes
jämväl i nu afsedda fall staten böra äga påkalla, att verkliga värdet
genom gode män bestämmes.
Emellertid kan Kungl. Maj:t icke utan Riksdagens medgifvande
anvisa ytterligare lån för ifrågavarande järnvägsanläggning från
förenämnda extra anslag. Enligt skrifvelse den 7 maj 1901 har
nämligen Riksdagen såsom villkor för beviljande af lån från anslaget,
bvilket dessutom är afsedt endast för nya, ännu ej påbörjade järnvägsanläggningar,
föreskrifvit dels i punkt 2:o), att det lånesökande bolaget,
för att kunna erhålla statsunderstöd, skall vara skyldigt hos Kungl.
Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett kapital, som jämte statslånet är
fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande, på sätt arbetsplan
och kostnadsförslag innehålla, och hvaraf minst så stor del, som motsvarar
hälften af den beräknade anläggningskostnaden, bör utgöras af
inbetaldt eller tecknadt aktiebelopp eller eljest utan återbetalningsskyldighet
lämnadt tillskott till järnvägsanläggningens utförande, dels och
i punkt 3:o), bland annat, att låneunderstöd må utgöra högst hälften af
anläggningskostnaden efter det fastställda kostnadsförslaget och att vid
lyftningen af understödet skall iakttagas, att inbetalningarna å den del
af anläggningskapitalet, som bör utgöras af aktiekapital eller eljest utan
återbetalningsskyldighet lämnadt tillskott, skola ske i förhållande till de
andelar af lånesumman, som lyftas, och före lyftningen af dessa låneandelar.
Dessa villkor kunna uppenbarligen ej gälla för nu ifrågavarande
lån.
Lika med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser jag, att särskild
kontroll öfver byggnadsarbetet bör anordnas i syfte att tillse, att arbetet
må varda för den beräknade kostnaden fullbordadt. Då emellertid bolaget
enligt de för statslåns tillgodonjutande i allmänhet gällande vilkor
är skyldigt underkasta sig alla de kontroller, som af Kungl. Maj:t pröfvas
lämpliga och nödiga, erfordras härom icke någon särskild bestämmelse.»
Af hvad enligt statsrådsprotokollet förekommit i detta ärende vill
utskottet erinra om följande förhållanden.
Det för anläggning af järnväg från Orsa till Sveg ursprungligen
uppgjorda kostnadsförslaget slutar på en summa af 4,436,000 kronor
med rullande materiel och 3,700,000 kronor utan sådan materiel. Sedan
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i utlåtande af den 18 februari 1901
på anförda skäl förklarat sig icke hålla för osannolikt, att järnvägen
skulle kunna fullbordas för det sålunda beräknade kostnadsbeloppet,
har Kungl. Maj:t den 15 mars samma år fastställt berörda kostnadsbe
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
43
räkning, i livad den afsåg järnvägens anläggning utan rullande materiel,
samt för anläggningens utförande beviljat Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag
ett statslån till den beräknade kostuadens halfva belopp eller
1.850.000 kronor. Sedan vidare hos Kungl. Maj:t blifvit visadt, att i
bolaget tecknats aktier till belopp af något mer än 1,900,000 kronor,
har Kungl. Maj:t den 27 september 1901 förklarat, att bolaget styrkt
sig förfoga öfver ett kapital, som jämte statslånet vore fullt tillräckligt
till järnvägsanläggningens utförande utan rullande materiel enligt den
af Kungl. Maj:t fastställda arbetsplanen och det gillade kostnadsförslaget.
Af det beAuljade statslånet har bolaget hittills utbekommit 1,233,000
kronor, och sammanlagdt har på järnvägsanläggningen nedlagts omkring
3.100.000 kronor; men för anläggningens fullbordande beräknas nu af vägoch
vatten byggnads styreis en vara erforderligt ytterligare 2,700,000 kronor,
hvilket belopp emellertid på af föredragande departementschefen anförda
grunder ansetts böra höjas till omkring 2,886,000 kronor. Kostnaden
för järnvägen utan rullande materiel antages sålunda nu komma
att belöpa sig omkring 6,000,000 kronor i stället för i det fastställda
kostnadsförslaget beräknade 3,700,000 kronor.
Visserligen har i de nya kostnadsberäkningarna, såsom ock vid
det redan utförda arbetet å banan skett, den från början bestämda
maximilutningen af 16 : 1,000 nedbragts till 14 : 1,000, hvar jämte minsta
kurvradien ökats från 300 till 400 meter. Men den af lutningsförhållandenas
förbättring föranledda kostnadsökningen torde, på sätt särskildt
påpekats, till det mesta motvägas af besparing i följd af den
minskning i våglängden, som And banans omstakning vunnits, och på
det hela lärer det icke kunna bestridas, att den kostnadsberäkning,
som lagts till grund för bestämmande af statslånets belopp, varit synnerligen
otillförlitlig. Liknande förhållande har, om än ej i så hög grad
som här är fallet, förekommit äfven med afseende å flera andra enskilda
järnvägsanläggningar, för hvilkas utförande statslån under senare tiden
beviljats. I dessa fall hafva emellertid vederbörande järnvägsbolagfunnit
utväg att, hufvudsakligen genom enskild upplåning, anskaffa
medel till banans fullbordande. Men följden häraf bär mången gång
blifvit, att företaget under en lång följd af år fått arbeta med stora
ekonomiska svårigheter och icke kunnat fullgöra sina förbindelser till
staten. I anledning af dessa förhållanden har utskottet ansett sig böra
framhålla angelägenheten af att för framtiden större omsorg och noggrannhet
af vederbörande ämbetsverk ägnas åt granskning af de kostnadsberäkningar,
som i enlighet med Riksdagens föreskrifter beträffande
den till Kungl. Maj:ts disposition ställda lånefonden för enskilda
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
järnvägsanläggningar skola läggas till grund såväl för bestämmande
af det belopp, hvarmed i hvarje fall lån från fonden må kunna utgå,
som ock vid pröfningen, huruvida ett jämte statslånet fullt tillräckligt
enskildt kapital finnes att tillgå för anläggningens utförande.
Hvad angår den nu ifrågavarande järnvägen Orsa—Sveg, synes
det knappast förefinnas någon utsikt att densamma skall kunna fullbordas,
därest icke staten träder emellan. Då emellertid banan nu står
halffärdig, vore det enligt utskottets mening ytterst beklagligt, om företaget
måste uppgifvas och det betydande kapital, som redan nedlagts
därå, finge anses tillspillogifvet. Särskildt för de fattiga kommunerna
i Härjedalen, hvilka ådragit sig betungande skulder för åstadkommande
af denna för orten synnerligen viktiga förbindelseled, vore det mycket
hårdt, om densamma icke skulle komma till stånd och de gjorda uppoffringarna
sålunda skulle blifva utan nytta. Med afseende å järnvägens
betydelse för staten har påvisats den fördel, som därigenom skulle beredas
för tillgodogörande af afkastningen från Hamra kronopark. Hvad vidare
angår frågan huruvida Orsa—Svegbanan lämpligen skall kunna ingå
såsom en länk i den tilltänkta inlandsbanan, synes denna fråga icke
kunna med någon säkerhet bedömas, förrän närmare utredning och undersökning
beträffande sistnämnda bana blifvit verkställd. Då emellertid
inlandsbanan under alla förhållanden lärer komma att framgå öfver
Sveg, bör otvifvelaktigt en järnväg från denna ort till Orsa med dess
redan befintliga järnvägsförbindelser både i sydlig och östlig riktning
blifva till stort gagn såväl för den allmänna samfärdseln som ock för
strategiska ändamål. Och af det yttrande, som chefen för generalstaben
afgifvit i ärendet, framgår att Orsa—Svegbanans byggnadssätt
enligt den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen reviderade planen kan
anses motsvara äfven de militära fordringarna, och synes vid detta
förhållande tillräcklig anledning saknas att vid anläggning af banan
tillämpa det betydligt dyrbarare byggnadssätt, som af järnvägsstyrelsen
förordats.
Med afseende å ofvan angifna förhållanden och på grund af de
skäl, som i öfrigt blifvit af departementschefen anförda, anser sig utskottet
kunna tillstyrka att för fullbordande åt ifrågavarande järnväg
ett ytterligare statslån å 2,200,000 kronor må beviljas Orsa—Härjeådalens
järnvägsaktiebolag.
För att emellertid vinna erforderlig trygghet, att j äril vägsföretaget
verkligen skall komma till fullbordan utan att statens hjälp än mera
behöfver anlitas, anser utskottet det böra såsom villkor för beviljande
af berörda låneunderstöd föreskrifvas, att landsting, kommuner eller
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
45
enskilda i afgifven förbindelse, som af Kungl. Maj:t godkännes, utfästa
sig att, i händelse de af statsmedel för järnvägsanläggningens utförande
anvisade låneunderstöd jämte öfriga för bolaget tillgängliga medel
skulle visa sig icke vara tillräckliga för järnvägsbyggnadens fullbordande,
enligt plan, som af Kungl. Maj:t fastställes, tillhandahålla bolaget
för detta ändamål ytterligare erforderliga medel intill ett belopp
af 250,000 kronor.
Det i propositionen intagna förbehåll i afseende å villkoren för
statens rätt till inlösen af järnvägen anser utskottet jämväl vara af
förhållandena påkalladt.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt de af herr von Stapelrnohr
m. fl. och herr Starbäck m. fl. i ämnet väckta
motionerna, må medgifva, att å det af Riksdagen enligt
skrifvelse den 7 maj 1901 (n:o 74) till låneunderstöd
för enskilda järnvägar beviljade och till Kungl.
Maj:ts förfogande ställda extra anslag af 7,500,000
kronor må, utan iakttagande af i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 10 mars 1905 omförmälda, i
Riksdagens berörda skrifvelse stadgade villkor, åt
Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag till fullbordande
af den redan påbörjade järnvägsanläggningen mellan
Orsa och Sveg kunna anvisas ytterligare ett låneunderstöd
till belopp af 2,200,000 kronor, dock under
villkor dels att landsting, kommuner eller enskilda i
afgifven förbindelse, som af Kungl. Maj:t godkännes,
utfäst sig att, i händelse de af statsmedel för järnvägsanläggningens
utförande anvisade låneunderstöd
jämte öfriga för bolaget tillgängliga medel skulle visa
sig icke vara tillräckliga för järnvägsbyggnadens fullbordande
enligt plan, som af Kung!. Maj:t fastställes,
tillhandahålla bolaget för detta ändamål ytterligare
erforderliga medel intill ett belopp af 250,000 kronor,
dels ock att, därest från statsverkets sida påyrkas inlösning
af järnvägen, innan 10 år förflutit från det
någon del däraf öppnats för allmän trafik, staten skall
äga påfordra, att inlösningsvärdet bestämmes af gode
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
män, på sätt i den å ifrågavarande järnvägsanläggning
meddelade koncessionen är föreskrifvet för den
händelse inlösning skulle senare ifrågakomma.
Stockholm den 2 maj 1905.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Reservation:
af herrar P. Pehrsson, H. Andersson, C. Persson, S. O. Nyländer,
G. Odqvist, J. A. Sjö, D. Persson, A. Petersson och N. Nilsson, hvilka
ansett att utskottets yttrande och hemställan bort hafva följande lydelse:
»Af hvad enligt statsrådsprotokollet----— (= utskottets
yttrande) — — — — — — — — tillgå för anläggningens utförande.
Hvad angår den nu ifrågavarande järnvägen Orsa—Sveg, har det
för järnvägsbolaget hittills visat sig omöjligt att anskaffa det betydande
kapital, som erfordras för järnvägens färdigbyggande, och man har i
anledning häraf ansett sig hafva grundad anledning befara, att barnarbetet
icke skulle kunna föras till slut, därest ej staten trädde hjälpande
emellan. Af handlingarna framgår, att den södra delen af banan
till en utsträckning af omkring 60 kilometer redan är skenlagd, och för
fullbordande af denna sträcka torde ^väl under alla förhållanden medel
på enskild väg kunna uppbringas. Å den norra delen af banan hafva
däremot endast mindre betydande arbeten verkställts. Helt visst vore
det att beklaga, om företaget måste med afseende å sistnämnda sträcka
tills vidare öfvergifvas, men det kan dock icke förefalla utskottet vara
af förhållandena påkalladt eller tillrådligt, att staten för fullbordande
af denna järnvägsanläggning skulle offra de betydande belopp, som nu
satts i fråga. I företaget har staten, såsom nämnts, redan i form af
lån insatt 1,233,000 kronor, och det lärer icke kunna undvikas, att staten
får vidkännas en afsevärd förlust å denna försträckning. Men utan
Statsutskottets Utlåtande N:o 106.
47
tvifvel komme statens förlust att högst betydligt ökas, om bolaget för
järnvägsanläggningens fullbordande finge utbekomma ej blott återstoden
af det redan beviljade statslånet, utgörande mer än 600,000 kronor,
utan äfven den summa af 2,000,000 å 2,200,000 kronor, som enligt
de nu föreliggande förslagen skulle för ändamålet anvisas. Äfven
om järnvägen med dessa ytterligare tillskott skulle kunna färdigbyggas
-— hvilket emellertid på grund af den utredning, järnvägsstyrelsen
i ärendet lämnat, måste anses ganska osäkert — torde dock
ytterst ringa utsikt förefinnas, att staten under en öfverskådlig framtid
skall kunna få någon ränta å dessa försträckningar, helst en afsevärd
del af de trafikinkomster, som banan kan komma att lämna, måste gå
till hyra af rullande materiel. Om än staten kan anses få någon nytta af
järnvägen för tillgodogörande af afkastningen från Hamra kronopark,
står denna fördel i allt fall icke i rimligt förhållande till ofvan antydda
uppoffringar.
Hvad angår det framkastade förslaget om Orsa—Svegbanans intagande
såsom en länk i den tilltänkta inlandsbanan kan enligt utskottets
mening lämpligheten häraf icke med någon som helst säkerhet bedömas,
innan närmare undersökningar och utredning rörande sistnämnda bana
blifvit verkställda.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
a) att Kungl. Maj:ts förevarande framställning
icke må vinna Riksdagens bifall; samt
b) att Riksdagen ej heller må bifalla de af herr
von Stapelmohr m. fl. och af herr Starbäck in. fl. i
ämnet väckta motionerna.»
Herrar A. G. L. Billing, N. Boström och S. G. von Frusen hafva
begärt få antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling
inom utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1905:152 Skrifvelse till Konungen, angående beviljande af ytterligare låneunderstöd för anläggning af järnväg från Orsa till Sveg. s. 1 i texten