Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående nytt öfningsfält för arméns i Stockholm eller dess närhet förlagda trupper samt försäljning af två områden af Norra Djurgården.

1905-05-09 · 41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:131, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående nytt öfningsfält för arméns i Stockholm eller dess närhet förlagda trupper samt försäljning af två områden af Norra Djurgården.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

I

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

1

N:o 131.

Ank. till Biksd. kansli den 9 maj 1905, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående nytt

öfningsfält för arméns i Stockholm eller dess närhet förlagda

trupper samt försäljning af två områden af Norra

Djurgården. (1 U. A. och I. A).

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

den 7 sistlidne april har Kungl. Maj:t i en samma dag

till Riksdagen allåten, till statsutskottets förberedande behandling öfverlämnad

proposition (n:o 114) föreslagit Riksdagen medgifva

att de kronan tillhöriga egendomarna YJ6 mantal n:o 1 Agnesberg,

Yi28 mantal n:o 1 Bagartorp, 7/s mantal n:o 1 Neder-Järfva, 31/64 mantal

n:o 2 Neder-Järfva, 147/64 mantal nds 1 och 2 Öfver-Järfva. och x/8

mantal n:o 1 Ritorp, alla i Solna socken, samt lägenheten n:o 1 Gunsarboda,

lx/4 mantal n:is 2 och 3 Kymlinge, x/4 mantal n:o 1 Långlöt, 3/8

mantal n:o 1 Ör, lägenheterna n:o 1 Killingstorp och n:o 1 Linväfvartorp,

1 mantal n:o 3 Ursvik, 3x/4 mantal nds 1, 2 och 3 Rissne, l3/4 mantal

nds 1 och 2 Råsta, 13/4 mantal n:o 3 Erfvinge och länsmansbostället 3/8

mantal n:o 5 Ursvik, alla i Spånga socken, måtte till landtförsvaret upplåtas

för att användas till öfningsfält för armén tillhörande trupper;

att de å den vid åberopade statsi''ådsprotokollet fogade karta med

Bih. till Biksd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 72 Haft. (N:o 131). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

I

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

ljusröd och ljusgul färg betecknade områden af Norra Djurgården, belägna

det ena söder om Valb alla vägens förlängning åt öster och det andra norr

om Djurgårdsbrunnsviken, med undantag af omkring 3,000 kvadratmeter

utaf skogsinstitutets nuvarande tomt, på det sätt kronan afhändes, att däraf

till Stockholms stad måtte kostnadsfritt med äganderätt upplåtas de delar,

som enligt *en blifvande stadsplan för dessa områden erfordrades till gator,

torg, allmänna platser och tomter till byggnader för allmänt behof, äfvensom

angränsande vattenområde, samt att de återstående delarna måtte

försäljas i den ordning, Kung! Maj:t komme att bestämma;

att af de genom försäljningen inflytande medel måtte användas högst

4,000,000 kronor till förvärfvande af den mark, som jämte förenämnda,

kronan tillhöriga egendomar af Kungi. Maj:t ansåges böra ingå i öfningsfältet,

till ersättningar åt boställshafvare, arrendatorer och andra personer

för inistad besittningsrätt till jord, som för detta ändamål afstodes in. m.

samt till anläggande af skjutbanor, fältets dränering och ordnande i öfrigt,

i den man medel härtill kunde af nämnda summa erhållas;

att af försäljningsmedlen måtte gäldas ersättningar, enligt Kung!.

Maj:ts bestämmande, dels åt djurgårdsförvaltningen för bostället Djursborg

m. m. dels ock åt enskilda personer m. fl. för intrång i nyttjanderätt

till vissa delar af ifrågavarande områden af Norra Djurgården, äfvensom

kostnaderna för ordnandet af gator och allmänna platser enligt den

öfverenskommelse, som härom kunde med Stockholms stad träffas;

att därefter återstående medel, förutom det belopp, som däraf kunde

framdeles beviljas af Riksdagen till nya byggnader för skogsinstitutet,

måtte tilläggas landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål;

samt

att, i mån af behof, de medel, som i första hand erfordrades för

inköp af mark till öfningsfältet rn. in., till ersättningar åt enskilde och till

bestridande af kostnaderna för ordnandet af gator och allmänna platser,

måtte efter Kungl. Maj:ts bepröfvande af tillgängliga medel förskjutas.

Departementschefen har i detta ärende till förenämnda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»I en vid 1901 års riksdag inom Andra Kammaren väckt motion

föreslogs, under erinran om de stora utgifter, som vore förenade med

den nya härordningens införande, att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida icke större eller mindre

delar af det s. k. Ladugårdsgärdet och Djurgården m. m. skulle kunna

afyttras till byggaadsändamål, och i sådant fall hvilka belopp som kunde

väntas härigenom inflyta. Vid förberedande behandling af detta ärende

erinrade statsutskottet om dess i annat sammanhang vid 1901 års riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

3

dag gjorda uttalande därom, att köpeskillingar, som inflöte vid försäljning

af fastigheter, hvilka förut varit för försvarsverket disponerade, borde

för dettas räkning användas; och ville utskottet ansluta sig till den i

motionen uttalade meningen, att frågan, huruvida försäljning af de angifna

kronoegendomarne skulle äga rum, borde göras till föremål för utredning

och ompröfning; men i denna och dithörande frågors dåvarande läge ansåge

utskottet någon åtgärd i det föreslagna syftet icke böra företagas,

helst utskottet vore förvissadt, att Kung! Maj:t ägnade berörda angelägenhet

allvarlig uppmärksamhet. Utskottet hemställde därför, att det väckta

förslaget icke måtte bifallas, och Riksdagens beslut utföll i enlighet med

denna hemställan.

I sin till Konungen den 2 juni 1901 aflåtna skrifvelse i fråga om ny

härordning yttrade emellertid Riksdagen, att det kunde ifrågasättas, huruvida

icke för beredande af tillgång till de af härordningen föranledda utgifterna

för nya kasernetablissemang det skulle vara lämpligt att afyttra

annan staten tillhörig icke inkomstgifvande fastighet, hvilken icke vore för

sitt dittills afsedda ändamål oundvikligen erforderlig, men för hvilken

med hänsyn till läget en betydande köpeskilling kunde påräknas. Sålunda

borde, enligt Riksdagens åsikt, exempelvis vissa delar af det kronan

tillhöriga, norr om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen belägna,

vidsträckta området kunna med fördel för staten försäljas.

Med anledning af den sålunda väckta frågan täcktes Kungi. Magt

den 8 april 1902 uppdraga åt en kommitté

att, efter föregången utredning, afgifva yttrande, huruvida några och,

i sådant fall, hvilka af de kronan tillhöriga områden inom den s. k. Norra

Djurgården med Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade

till tomter, försäljas, samt angifva, hvilka af dessa områden borde till

försäljning i första rummet ifrågakomma, äfvensom verkställa beräkningar

af den inkomst, som genom en dylik försäljning kunde för statsverket

uppstå;

att tillika afgifva förslag å sådan i Stockholms närhet belägen plats,

som, under förutsättning att Ladugårdsgärdet i framtiden icke komme att

användas såsom öfningsområde för de i Stockholm förlagda truppförband,

kunde anses lämplig såsom öfningsfält för dessa trupper;

att genom infordrande från vederbörande jordägare af försäljningsanbud,

gällande under viss tid, och vidtagande af öfriga erforderliga åtgärder

verkställa utredning om kostnaderna för anskaffande af nytt öfningsfält;

samt

att i sammanhang härmed afgifva utlåtande huruvida, i anledning af

det sålunda ifrågasatta utbytet af öfningsfält, de nuvarande kasernetablisse
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

Nytt öfningsfält

för de i

Stockholm förlagda

trupperna

erforderligt

mangen lämpligen borde fortfarande bibehållas, eller om de eller några

af dem borde till andra ställen förläggas, och i sådan händelse verkställa

erforderlig utredning i afseende å lämpliga platser för denna förläggning

samt de därmed förenade kostnader.

Kommittén afgaf sitt underdåniga betänkande den 19 maj 1903 och

yttranden öfver detsamma hafva sedermera infordrats från chefen för

generalstaben, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen

för fortifikationen, Hans Kungl. Höghet Hertigen af Västergötland i egenskap

af inspektör för kavalleriet, cheferna för Fjärde och Femte arméfördelningarna,

riksmarskalksämbetet, kammarkollegium, domänstyrelsen och

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län äfvensom från Stockholms

stadsfullmäktige.

Af den erhållna utredningen har i första hand framgått, att Ladu-gårdsgärdet

numera är otillräckligt och äfven i öfrigt olämpligt såsom

"öfningsfält för de i Stockholm förlagda trupperna, och att det därför

måste, oafsedt andra på frågan inverkande omständigheter, ersättas med

ett nytt.

Med hänsyn till de fordringar, som ännu för några tiotal år sedan

ställdes på en truppöfningsplats, kunde — anför kommittén — de i Stockholm

förlagda truppförbanden med allt skäl anses vara synnerligen lyckligt

lottade. Det till exercisfält för dem begagnade Ladugårdsgärdet

erbjöde nämligen en efter dåvarande förhållanden mycket ändamålsenlig

öfningsterräng af omkring 200 hektars ytvidd med obetydlig kuperad

mark, fri från trädgrupper och andra för utbildning i rent formell exercis

hindrande föremål. I norr och öster gränsade intill fältet kuperade och

skogbevuxna områden, som obehindradt fingo af trupperna användas,

och som voro fullt tillräckliga för då såsom erforderliga ansedda öfningar

i terräng. Och för mera utsträckta öfningar stod då hela Norra Djurgården

med undantag af de jämförelsevis obetydliga områden, som åt

enskilda upplåtits, till förfogande åt trupperna. Utan tidsödande marscher

från kasernerna, af hvilka alla utom ingenjörstruppernas och trängens

voro belägna i Ladugårdsgärdets omedelbara närhet, kunde alltså trupperna

sättas i tillfälle att erhålla omväxlande utbildning i det fria. Exercisfältet

var fullt tillräckligt för öfningarnas utförande i det omfång, som

då ansågs erforderligt, nämligen i kompani- och bataljonsförband. Jämväl

med hänsyn till eldhandvapnens då ännu relativt ringa skottvidder

kunde Ladugårdsgärdet anses ganska väl motsvara de förhållanden, hvarunder

en verklig strid kunde tänkas komma att utkämpas.

Uppfattningen om Ladugårdsgärdets lämplighet såsom truppöfningsplats

måste emellertid numera blifva en helt annan. Den truppstyrka,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

5

som under månaderna maj—september vapenöfvades i Stockholm, hade

högst betydligt ökats, och under repetitionsöfningarna vore den ungefär

dubbelt så stor som den, hvilken för blott ett tiotal år sedan bär utbildades.

Samtidigt hade behofvet af öfhingar i större förband och med

trupper af olika vapenslag gjort sig allt mera kännbart. Den ständigt

sig utvecklande vapentekniken samt eldens ökade verkan kräfde ock allt

större utrymme för uppmarsch och anfall. Särskild! hade det sydafrikanska

kriget med den därunder i vida högre grad än någonsin tillförene

vunna erfarenheten om de moderna eldvapnens under vissa förhållanden

rent af förintande verkan åstadkommit, att man börjat fästa allt mindre

vikt vid formell exercis i sluten ordning — hvartill Ladugårdsgärdet så

val. lämpat sig — men i stället lagt hufvud vikten af utbildningen vid

öfningar i att med skickligt begagnande af det skydd, terrängen kunde

erbjuda, föra fram stridsformationer äfven med långa, glesa skyttelinjer

till afstånd för verksam eld. Under det att alltså förr den bästa öfningsplatsen

varit den, hvilken erbjöde den jämnaste och friaste ytan, vore

numera eftersträfvansvärdt att äga tillgång till ett område, som erbjöde

sa stor omväxling i terrängen som möjligt och därigenom lämnade tillfälle

till en mångfald olikartade taktiska uppgifter.

Emellertid ansage kommittén, att Ladugårdsgärdet väl fortfarande

kunnat i någon mån motsvara de fordringar, som numera borde ställas

på en truppöfningsplats, om därmed fortfarande fått förenas öfriga till truppernas

disposition förr upplatna områden af Norra Djurgården. Men i stället

hade det förhållandet inträffat, att trupperna, långt ifrån att fortfarande äga

tillträde till nyss nämnda områden, tvärtom allt mera afstängdes från de

trakter af Djurgarden, som läge utanför det egentliga Ladugårdsgärdet

och skjutbanorna vid Kaknäs. Detta hade delvis sin naturliga grund i de

nya anläggningar af olika slag, hvartill delar af Norra Djurgården upplåtits.

Värtahamnen intoge redan nu en betydlig del äf sådan mark,

som förut fått till truppöfningar disponeras, och Stockholms stad ägde

rätt att än ytterligare utsträcka hamnområdet därstädes, så att slutligen

stora delar af öfningsfältet skulle gå förlorade. Järnvägen till Värtan

hade ock borttagit icke obetydligt område och framför allt försvårat förbindelsen

° mellan de delar af Norra Djurgården, den åtskilde. Ett i

någon man liknande förhållande hade Sturevägens anläggande medfört.

Hjorthagen, Ropsten och Lugnet hade öfverlämnats till Stockholms stad,

och den utvecklingsmöjligheten för öfningsfältet, som i dessa trakter förefunnits,

vore alltså omintetgjord. Bergianska trädgården hade numera

anlagts a ett område, där trupper förr tämligen obehindradt fått utveckla

sig. Slutligen hade kavallerietablissemanget samt Svea artilleri
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

regementes och Lifgardet.s till häst kaserntomter upptagit besy dliga delar

af sådan terräng, som för vissa kombinerade öfningar varit särskildt

gynnsam.

Hvad som återstode för truppernas öfningar utgjordes hufvudsakligast,

förutom af skjutbanorna vid Kaknäs, af det egentliga Ladugårdsgärdet,

d. v. s. den öppna platsen mellan Djurgårdsbrunnsviken och

stadens område vid Värtahamnen.

Det frontutrymme, som här erbjödes infanteriet för utveckling, uppginge

till allenast omkring 1,000 meter och måste — med hänsyn till

de olika förhållanden, hvarunder ett infanteriregemente kunde komma

att uppträda, och hvari utbildning måste ske — anses otillräckligt till

och med för ett regemente. Och äfven om detta område på vissa ställen

erbjöde möjligheter för ett skyddadt framförande af trupper, vore

det dock vida mera öfverskådligt och jämnt än terrängen i allmänhet i

vårt land, och vore alltså icke ägnadt att återgifva de förhållanden, under

hvilka verkliga strider numera sannolikt komme att utkämpas.

Såsom terräng för kavalleriets utbildning i spaning och fälttjänst

vore Ladugårdsgärdet och Norra Djurgården alldeles otillräckliga, hvarjämte

markens hårda beskaffenhet utöfvade en mycket ogynnsam inverkan

på hästarnas ben och hofvar.

För artilleri vore visserligen Ladugårdsgärdet i många hänseenden

en lämplig öfningsplats, erbjudande ett icke ringa antal i och för sig

goda eldställningar. Dock vore skott-vidderna alldeles för små samt därför

vilseledande vid utbildningen i artilleritaktik. Dessutom kunde fältmässiga

öfningar där icke företagas i större förband än en division, en olägenhet,

som med ökad styrka komme att göra sig gällande, da ett fältartilleriregemente

på grund af den nya härordningen fördelades på fyra i stället

för två divisioner.

Då icke mindre än två infanteriregementen, två kavalleriregementen,

ett fältartilleriregemente samt positionsartilleriregementet vore hänvisade

att såsom sin dagliga öfningsplats gemensamt använda Ladugårdsgärdet,

hvilket redan för hvart och ett af dessa truppförband för sig vore otillräckligt,

insåges lätt i huru hög grad ett större öfningsområde för Stockholms

trupper numera vore af behofvet påkalladt.

Beträffande de för truppförbandens skjutöfningar upplåtna skjutbanorna

vid Kaknäs anför kommittén, att deras antal vore alldeles otillräckligt.

Såsom bevis härför meddelades, att under repetitionsöfningarna

år 1905 ett. fotgardesregemente kunde för sina skjutöfningar fa disponera

allenast 24 af de vid Kaknäs befintliga 40 skottafiorna och detta under

sammanlagdt endast 48 öfningstimmar. Denna brist komme naturligtvis

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

7

att än kännbarare göra sig gällande i samma mån, som härordningens

genomförande framskrede samt allt större vikt komme att läggas vid de

värnpliktiges utbildning i skjutning. Dess värre vore denna brist omöjlig

att af hjälpa, ty utrymme saknades fullständigt att därstädes anlägga flera

skjutbanor eller å de nu befintliga uppställa flera taflor.

Skyddsskärmen för skottlinjerna, den s. k. Kaknäshagen, vore med hänsyn

till den stora skottvidden och genomträngningsförmågan hos arméns

nya gevär af otillräckligt djup, något som naturligtvis ej heller stode att

af hjälpa. Förhäpna kulor hade därför stundom slagit ned i närheten af

batar a Lilla Värtan, till och med någon gång å Fjäderholmarne. På

grund häraf kunde vissa i skjutinstruktionen föreskrifna skolskjutningar ej

utföras a dessa skjutbanor, utan annan mark hade för särskild kostnad

måst förhyras på större afstånd från hufvudstaden.

Af dessa och i öfrigt anförda skäl funne kommittén framgå, att alldeles

oberoende af andra på frågan om Norra Djurgårdens försäljning inverkande

omständigheter, tidpunkten nu vore inne, då med nödvändighet

åtgärder maste vidtagas för anskaffande af annat, större öfningsfält för de

i Stockholm förlagda truppförbanden. Ett oafvisligt kraf förefunnes på

en öfningsplats för dessa trupper, hvilken med betydligt större utsträckning

ägde mera omväxling i terrängens beskaffenhet samt medgåfve utförande

af taktiska tillämpningsöfningar i större skala äfvensom anordnande

af tillräckligt antal moderna skjutbanor för eldhandvapen samt af

fältskjutningar för alla vapen.

De i ärendet hörda militära myndigheterna hafva alla biträdt kom- De militära

mittens uppfattning om Ladugårdsgärdets otillräcklighet såsom öfnings-n“ryttramien

plats för de i Stockholm förlagda truppförbanden. omLadugårds
Sålunda

yttrar chefen för generalstaben, att de fördelar, som Norra gardet''

Djurgarden ännu för några tiotal år sedan erbjöd såsom truppöfningsplats,

numera i väsentlig mån försvunnit. För en mångfald olika ändamål

hade stora inskränkningar gjorts i truppernas rätt att beträda och

för sina öfningar använda hithörande mark, hvarigenom Norra Djurgården

i verkligheten redan förlorat karaktären af truppöfningsplats och numera

vore användbar egentligen blott för den formella utbildningen (exercisen).

För detta ändamål vore Norra Djurgården särdeles lämplig och hvad utrymmet

anginge ännu tillräcklig. Men då det gällde att anordna öfningar

utom exercisfältet och utföra de i våra dagar allt viktigare tillämpningsöfningarna,

särskildt i större förband, ställde sig årligen ökade svårigheter

i vägen. Den tätt bebyggda terrängen närmast hufvudstaden, de

öfverallt därstädes befintliga inhägnaderna och befolkningens helt na
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

StatssutsJcottets Utlåtande N:o 131.

turliga obenägenhet att till militära öfningar upplåta sin mark snart sagdt

omöjliggjorde hvarje försök att gifva dessa tillämpningsöfningar den fältmässighet,

som erfordrades vid utbildning äfven af jämförelsevis små förband.

Härtill komme, att med det öfningsomräde, som för närvarande

stode de i Stockholm förlagda trupperna till buds, dessas utbildning^ i

skjutning, på grund af skjutbanornas otillräcklighet, hvilken för hvarje ar

gjort sig allt mera gällande, och markens olämplighet för anordnande af

fältmässiga skjutningar, ej kunde bedrifvas så, som denna viktiga utbildningsgren

fordrade.

Till följd häraf syntes det chefen för generalstaben vara en angelägenhet

af största betydelse, att de i Stockholm förlagda truppförbanden

snarast möjligt erhölle en öfningsterräng, som kunde ersätta hvad de genom

Norra Djurgårdens förändrade karaktär förlorat. Denna fråga trädde

i förgrunden och kräfde en omedelbar lösning, vare sig de nuvarande

kasern etablissemangen skulle flyttas eller, åtminstone tillsvidare, bibehålla

innehafvande platser.

Enahanda uppfattning om Norra Djurgården såsom truppöfningsplats

uttalas af cheferna, för fjärde och femte arméfördelningarna.

Inspektören för kavalleriet anför, att för intet af de trenne vapenslagen

vore Ladugårdsgärdet så ogynnsamt såsom öfningsplats som för de

till detsamma hänvisade kavalleritruppförbanden. Dels ägde det allt för

ringa utrymme i förhållande till det stora antal trupper, som där skulle

öfvas, och därigenom inskränktes i hög grad den rörelsefrihet, som äfven

för de formella öfningarnas rätta bedrifvande vore för kavalleriet nödvändig,

dels vore markens beskaffenhet sådan, att den vid torr väderlek

blefve i det närmaste stenhård och redan vid ringaste nederbörd åter hal

och slipprig, till följd hvaraf hästarne blefve skadade eller obrukbara vida

oftare, än hvad förhållandet vore vid truppförband, som kunde förfoga

öfver gynnsammare öfningsterräng.

Beträffande skjutbanorna vid Kaknäs yttrar kavalleriinspektören, att

dessa, otillräckliga redan för infanteriet enbart, kunde endast under kortare

och ofta med hänsyn till utbildningen olämpliga tider fa af kavalleriet

disponeras, hvaraf den naturliga följden blefve mindre tillfredsställande

öfningsresultat. Detta missförhållande komme att ökas, da Lifregementets

dragoners rekryt- och underbefälsskolor komme att omfatta

en 4 å 5 gånger större numerär än hvad för närvarande vore fallet. Den

betydligt ökade vikt, som numera måste läggas vid kavalleriets utbildning

i eldstrid, kräfde vida talrikare och omsorgsfullare skjutöfningar än för

ett fåtal år sedan, men dylika vore icke möjligt att under nuvarande förhållanden

åstadkomma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande jS7:o 131.

9

Mot Ladugårdsgärdets försäljning till byggnadstomter har invändts,FragaI1 om de

att de invid öfningsfältet för närvarande belägna fem jämförelsevis nyar^ernfsflyukasernerna

lomme att såsom sadana blifva obrukbara. Gent emot denna n''nsinvändning

har kommittén framhållit, att försäljningen af Ladugårdsgärdet

kunde och måste af naturliga skäl så ordnas, att endast vissa, för truppöfningarna

mindre viktiga delar däraf först upplätes till bebyggande,

hvadan själfva exercisfältet alltså under en följd af år kunde användas

för truppernas dagliga öfningar lika väl som nu. För öfningarnas utförande

på ett mera framskridet stadium måste i alla händelser snarast

möjligt anskaffas ett större öfningsfält i Stockholms närhet, och man

kunde med visshet antaga, att detta ej blefve beläget på längre afstånd

från staden, än att äfven infanteritrupperna utan allt för stor tidsutdräkt

kunde dit förflytta sig från de nuvarande kasernerna.

Med stöd af åtskilliga beräkningar rörande den tidrymd, som en

eventuell försäljning af Ladugårdsgärdet skulle komma att omfatta, har

kommittén antagit, att, äfven om försäljningen oafbrutet fortginge, minst

15 år skulle förflyta, innan fotgardesregementenas kaserner behöfde flyttas,

samt att äfven därefter de öfriga kasernerna kunde för sitt ändamål bibehållas

i längre tid, så att troligen först ett femtiotal år härefter den

kasern, hvars förflyttning senast behöfde ifrågasättas, nämligen Lifgarclets

till häst, måste förläggas till annan plats.

Såsom förut nämnts, ingick i kommitténs uppgift att afgifva förslag nFt5trs^intil91

a lämpligt nytt öfningsfält i Stockholms närhet för de i hufvudstadenfält för stockförlagda

trupperna. Tre särskilda områden hafva af kommittén ansettsholms tlupiJe1''- kunna ifrågasättas för sådant ändamål, nämligen dels trakten mellan Mälaren

och Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg samt Tranebergsbro

och järnvägen Spånga—Riddersvik, hvilket område af kommittén benämnts

Bromma/ältet, dels ett område söder om Stockholm, hvilket ungefär begränsas

åt norr af Arstaviken samt Hammarby-, Lång- och Järlasjöarna,

åt öster af en linje ungefär 1,500 meter öster om Källtorps-, Älta- och

Flatsjöarna, åt söder af Drefviken samt åt väster af en linje, dragen från

Arstaviken öster om Enskede herrgård och vidare i rak sydlig riktning

till närheten af sjön Magelungen, hvilket område benämnes Enskede—

Skarpneckfältet; dels slutligen trakten nordväst om Haga, Stora Frösunda

och Sundbyberg mellan norra stambanan och Stockholm—Västerås—Bergslagens

järnväg till sjöarna Rafvaln och Öfresjön åt norr: Järf va—Spänna—

JärfälXafältet.

De tva förstnämnda af dessa områden har kommittén själf ansett

mindre tillfredsställande för ifrågavarande ändamål på grund af terrängens

beskaffenhet, hvarjämte deras förvärfvande sannolikt komme att medföra

Bill. till Rilcsd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 72 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

mycket höga kostnader. Sedan kommitténs betänkande afgafs, hafva

andra omständigheter föranleda att de nu ännu mindre än förr kunna

ifrågasättas såsom truppöfningsfält. Stockholms stad har nämligen numera

förvärfvat, inom Brommafältet, egendomarna Ulfsunda, Åkeshof m. fl.

samt, inom Enskede—Skarpneckfältet, egendomen Enskede med underlydande,

och torde därför dessa egendomars förvärfvande för landtförsvarets

ändamål icke längre böra sättas i fråga.

Hvad däremot angår Järfva—Spånga—Järfällafältet synes detta erbjuda

många fördelar såsom truppöfningsplats och tillika kunna åtminstone

till betydliga delar utan alltför störa kostnader till landtförsvaret

upplåtas.

Kommittén redogör för detta fälts allmänna beskaffenhet samt dess

lämplighet såsom öfningsplats för Stockholms trupper på följande sätt.

Om man följde stora landsvägen norrut från Norrtull i Stockholm

förbi Hagaparken och Nya kyrkogården samt passerade infartsvägarna till

Stora och Lilla Frösunda, komme man strax därefter till en ganska vidsträckt

slätt, som utbredde sin af endast några få enstaka höjder af brutna

jämna yta till vänster om landsvägen, hvilken här på ett par hundra

meters afstånd följde Brunnsvikens strand. Slätten, som sträckte sig omkring

2,7 kilometer i västlig riktning till kronoegendomen Råstas åbyggnader,

begränsades i norr af höjderna bakom Neder-Järfva, Ritorp och

Agnesberg samt i söder af Råstasjön och skogsbackarna vid Ellenhill.

Den genomskures af norra stambanan, hvars närmaste stationer vore Hagalund

åt söder och Järfva åt norr.

Vid denna slätt hade kommittén tänkt sig samtliga kasernetahlisseinang

förlagda: Svea och Göta lifgardens samt fältingenjör- och fälttelegrafkårernas

åt öster utmed Brunnsvikens strand och öfriga truppförbands

åt norr på höjder mellan Neder-Järfva och Agnesberg. Slätten skulle

användas dels för dagliga öfningar i mindre förband och i formell exercis

dels ock till plats för skjutbanor, afsedda för den första utbildningen i

skjutning med handvapen.

Följde man vidare stora landsvägen till Neder-Järfva och där toge

af på Spångavägen samt passerade Ritorp, Agnesberg och Råsta, så

komme man genom en dalgång med småbruten, skogbeväxt terräng till

Lilla och Stora Ursvik, hvarefter ånyo ett vidsträckt öppet område,

slätten vid Rinkeby och Kymlinge, utbredde sig. På ett afstånd af omkring

2 kilometer västerut från Stora Ursvik begränsades slätten af skogarna

vid Kista och Husby samt af höjderna vid Granby, Eggeby och

Spånga kyrka. Gårdarna Kymlinge, Erfvinge och Rinkeby vore belägna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

11

å denna slätt, hvilken med kringliggande kuperade områden företrädesvis

kunde användas för infanteriets öfningar i större förband.

Bortom de nyss angifna höjderna öppnade sig åter eu slättmark, den

vidsträcktaste af hela det till öfningsfält ifrågasatta området, nämligen

Akalla-slätten, med gardarna Åkalla, Hästa, Julsta, Barkarbyn, Kyrkbyn,

Hågerstalund in. fi. Denna slätt, hvarpå läge kringströdda många smärre

med småskog bevuxna bergbackar, sträckte sig ända fram till Säbysjön

och omfattade en areal af 10 å 12 kvadratkilometer samt vore särskildt

lämplig för artilleriets öfningar och för större truppöfningar med

alla vapen.

Återstående delen af området, den nordligaste, bestode mestadels af

skogsmark, afbruten af Sä,bysjöns, Öfresjöns och Rafvalns vattenytor,

samt här och hvar genomskuren af smärre, odlade dalgångar. Dessa

trakter, hvilka behöfde tagas i anspråk hufvudsakligen för erhållande af

en tillräckligt djup skyddsskärm för artilleriets fältskjutningar, tillhörde

egendomen Säby samt de under Edsberg lydande gårdarna Väsby, Bög

och Knista.

Hela detta område med sina synranden begränsande skogsbryn, sina

skogklädda höjder och odlade fält samt enstaka liggande gårdar utgjorde

ett ganska typiskt exempel på svensk natur och terräng och kunde med

allt skäl anses som synnerligen väl ägnadt för tillämpningsöfningar.

För infanteriet erbjöde de skogiga och kuperade markerna utmed

större delen af öfningsfältets östra gräns goda tillfällen till öfningar i

framträngande genom svårtillgängliga trakter, och de öppna fälten vid

Kymlinge och Åkalla medgåfve utbildning i framryckande mot en fiende

med begagnande af det skydd, som enstaka höjder eller andra växlingar

i terrängen kunde lämna,

Kavalleriet hade vid Öfver-Järfva ej långt från de tilltänkta kasernerna

eu. lämplig plats för dagliga mindre öfningar och ägde dessutom

tillgång till öppna fält för den formella exercisen och slutna attacker

äfvensom till en mängd skyddade uppställningsplatser, från hvilka det

hastigt kunde utveckla sig till anfall, samt saknade ej heller lämpliga och

tillräckligt stora områden för öfning i spaning och fälttjänst,

För artilleriet funnes många lämpliga öfningsplatser, tillfälle till köröfningar

i växlande terräng och ett stort antal goda eld ställningar med

långa skottlinjer.

Stridsöfningar med trupper af alla vapenslag kunde på den föreslagna

öfningsplatsen komma till utförande i stor utsträckning. Så kunde t. ex.

i riktningen Ursvik—Säbysjön två brigader operera mot hvarandra, och i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

linjen Ursvik—Järfälla funnes utrymme för en hel arméfördelning att

verkställa sin uppmarsch till strid.

Lämpliga platser för infanteriskjutbanor, afsedda dels för skolskjutningsöfningar

och dels för tillämpningsöfningar, hafva ock af kommittén

utsetts.

Kommittén har vidare redogjort för, huru den tänkt sig förläggningen

å det nya öfningsfältet af de särskilda truppförbandens kasernetablissemang,

ett nytt intendenturetablissemang, garnisonssjukhus och garnisonskyrka,

äfvensom för de med uppförandet af dessa byggnader förenade

kostnaderna, men då ännu många år torde komma att förflyta, innan

dessa frågor, som hvar för sig torde kräfva sin lösning, behöfva afgöras,

lärer anledning för närvarande icke föreligga att ingå på en närmare

redogörelse för hvad kommittén i detta hänseende föreslagit.

De militära De j ärendet hörda militära myndigheterna hafva utan undantag för“arJttrhandénOrdat

kommitténs förslag till nytt öfningsfält för de i Stockholm förlagda

om det före-truppförbanden. Chefen för fjärde arméfördelningen uttalar sålunda

öftTingsfäitet. såsom sitt omdöme, att Stockholmstrakten näppeligen torde hafva att

uppvisa gynnsammare öfningsmarker än omkring Spånga—Järfälla, och

inspektören för kavalleriet anför, att lämpligare lösning af frågan om

öfningsfält och förläggningsplats än genom inköp och ordnande af Järfva—

Spånga—Järfällafältet under nuvarande förhållanden icke vore möjlig att

vinna.

Beträffande den ifrågasatta förflyttningen af de nuvarande kasernetablissemangen

framhåller chefen för generalstaben, att detta blefve eu

framtida angelägenhet, som ur militär synpunkt icke kräfde en omedelbar

lösning. Afståndet från dessa etablissemang till det föreslagna nya öfningsfältet

vore nämligen ej så stort, att truppförbandens utbildning häraf i

nämnvärd mån kunde röna någon ofördelaktig inverkan.

I sammanhang härmed torde jag få fästa uppmärksamheten vid

hvad chefen för fortifikationen i sitt yttrande öfver kommitténs förslag

anfört beträffande förbindelseleden mellan de nuvarande kasernetablissemangen

och den nya öfningsplatsen. Den nuvarande kortaste vägen

från fotgardesregementenas kaserner till öfningsfältets gräns ginge utefter

Valhallavägen öfver Bellevue och Stallmästaregården samt vidare

utefter stora landsvägen Norrtull-Järfva och vore 6,4 kilometer lång.

Med undantag af krökarna vid Bellevue och Stallmästaregarden framginge

den i nästan rak linje mot Järfva. När en gång, antagligen inom

kort, Sveaplanen med angränsande del af Solnavägen blefve ordnad, kunde

kröken och backarna vid Bellevue undvikas, och genom en föga dyrbar

omläggning af vägen från Stallmästaregården upp till stora landsvägen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1Sko 131.

13

kunde äfven den där nu befintliga kröken försvinna. Något nämnvärdt

hinder för den allmänna samfärdseln på dessa vägar genom frammarsclierande

trupper behöfde icke befaras. Valhallav agens stora körbana vore

åtminstone för närvarande ytterst obetydligt trafikerad, och landsvägen

Norrtull-Järfva vore så bred, att en truppkolonn mycket väl kunde där

passera utan att störa den för öfrig! här ganska lifliga trafiken. Skulle

emellertid i en framtid sådant visa sig behöflig!, kunde landsvägens bredd

utan svårighet eller särdeles stora kostnader ökas.

Järfva-Spånga-Järfällafältet, till den omfattning det af kommittén Kronoföreslagits,

utgör ett sammanhängande område af omkring 4,700 hektars e8.endo“a1''

areal, och upptager inom sina gränser delar af fyra särskilda socknar,jätfT-Spån“a

nämligen Solna, Spånga, Järfälla och Sollentuna, samtliga hörande tilh~J“rfällafältet

Södra Roslags domsaga, men i administrativt hänseende lydande, de tre

sistnämnda socknarna under Svartsjö fögderi och Sollentuna härads länsmansdistrikt,

samt Solna socken under Vaxholms fögderi och Danderyds

skeppslags länsmansdistrikt. En icke obetydlig del af ifrågavarande område

är redan nu i kronans ägo. Denna del, å den vid kommitténs

betänkande fogade kartan, blad 7, betecknad med ljusröd färg, omfattar

hufvudsakligen de i vidstående tabell upptagna, under domänstyrelsens

förvaltning ställda kronoegendomar, för hvilka gällande taxeringsvärden

och nu inflytande arrendeafgifter uppgå till däri angifna belopp.

I fråga om dessa egendomars upplåtande till öfningsfält för de i

Stockholm nu förlagda truppförbanden har domänstyrelsen i afgifvet

underdånigt utlåtande till eu början erinrat, hurusom Kungl. Maj:t genom

nådigt bref den 15 maj 1903 på hemställan af förenämnda kommitté och

efter domänstyrelsens tillstyrkan förordna!, att, bland andra, egendomarne

Agnesberg, Bagartorp, Neder-Järfva, Öfver-Järfva, Gunsarboda, Kymlinge,

Långlöt, ör, Killingtorp och Linväfvartorp, om hvilkas styckning för försäljning

i smärre lotter till egna hem, träd gård sianläggningar och dylikt

ett på grund af föreskrift i nådigt bref den 23 mars 1900 upprättadt förslag

läge till behandling hos domänstyrelsen, skulle i afvaktan på utgången

af kommitténs framställning om deras användning till öfningsfält

utarrenderas allenast för tiden till den 14 mars 1906.

Redan genom tillstyrkandet af denna inskränkning i arrendetiden

ansåge sig domänstyrelsen hafva framhållit, att hinder för dessa egendomars

användning på det af kommittén föreslagna sätt icke förefunnes

Irån styrelsens sida. Att deras bibehållande i statsverket ägo för annat

statens ändamål icke synts styrelsen önskvärdt, framginge af den behandling

styrelsen ägnat frågan om deras styckning till försäljning. Icke heller hade

styrelsen något att invända mot att öfriga förenämnda kronoegendomar,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

fe!

g

P

P

Härad.

Socken.

Egendomens namn.

<T>

Åker och tomter

hektar.

ar.

kv.-m.

Danderyds skeppslag

Solna

Agnesberg ..........................................

1

1/

/ 16

7

61

90

»

»

1

''/,*

8

50

50

»

»

Neder-Järfva.....................................7.

1

V 8

24

81

10

»

»

D:o .......................................

2

31/

/ 64

24

5

8

»

»

Öfver-Järfva ......................................

b 2

14Vc4

82

76

60

Sollentuna

»

Spånga

»

1

_

19

94

20

Kymlinge .,........................................

2, a

V''4

34

37

60

»

»

Långlöt .............................................

i

i;

.''4

11

45

95

»

»

Ör ...................................................

i

3/

/ 8

24

82

4

i

>,

Killingstorp .......................................

i

—

7

66

40

!

»

Linväfvartorp.....................................

i

-

10

39

70

Danderyds skeppslag

Solna

Ritorp................................................

i

1/

/ 8

12

19

9

Sollentuna

Spånga

Ursvik................................................

3

1

28

63

80

»

»

Rissne................................................

1—8

3‘/4

no

28

10

»

»

Råsta ................................................

1, 2

Er

70

64

50

»

»

Erfvinge.............................................

3

1''k

36

13

10

Summa

—

- 514

29

66

Ritorp, Urs vik, Rissne, Råsta och Erfvinge, utlades till det föreslagna

öfningsfältet, men erinrade att, enär dessa egendomar vore utarrenderade

på längre tid, Ritorp till den 14 mars 1908, Ursvik till den 14 mars

1914, Rissne till den 14 mars 1916 samt Rasta och Erfvinge till den 14

mars 1920, vederbörande arrendatorer borde tillerkännas ersättning för

afstående! af sina arrenden, om egendomarne toges i anspråk före nu

löpande arrendeperiods utgång. Visserligen innehölle arrendekontrakten

den bestämmelsen, att, då sådant för allmännyttigt ändamål å kronans

vägnar fordrades, arrendator]! skulle vara skyldig afstå egendomen tillhörande

mark äfvensom inkomstbringande lägenhet mot åtnjutande af

minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust, som honom tillskyndades,

men denna bestämmelse kunde svårligen tolkas så, att arrendator!

skulle vara skyldig att, utan annan ersättning än befrielse från

arrendeafgiftens erläggande, afstå hela den till honom på arrende upplåtna

egendomen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

15

A

—

r -

— e

—

a —

1

1 Årligt

arrende.

Taxerings-

värde.

Äng

Afrösningsjord

Impedimenta

Summa

hektar.

ar.

kv.-m.

hektar.

ar.

kv.-m.

hektar.

ar.

kv.-m.

hektar.

ar.

kv.-m.

! Kronor.

Kronor.

—

—

—

3

i

90

_

29

50

10

93

so

400

3,500

—

17

50

5

27

80

—

35

80

14

31

60

450

8,S00

—

56

SO

11

61

—

i

52

20

38

51

10

1,400

20,700

—

—

—

11

61

79

—

15

43

35

82

30

1,300

20,900

i

57

20

93

18

60

10

60

90

188

13

30

2,000

99,000

i

55

80

8

44

20

—

36

50

30

30

70

700

5,000

i

37

70

45

56

30

5

16

90

86

48

50

800

30,000

—

46

43

5

74

34

6

30

48

23

97

20

430

6,000

2

22

61

27

86

99

1

19

6

56

10

70

1,105

12,000

—

46

—

6

66

40

—

6

80

14

85

60

450

2,000

—

57

60

16

33

80

1

19

30

28

50

40

330

1,500

—

12

3

—

—

—

—

54

31

12

85

43

480

9,700

—

20

40

44

25

—

1

28

10

74

37

30

900

18,000

4

4

20

138

SO

50

21

74

—

274

86

80

2,700

54,000

1

56

40

65

93

20

3

21

30

141

35

40

2,000

45,000

—

52

60

51

82

—

1

43

—

8:1

90

70

800 |

27,000

15

43

27

536

13

82

55

43

58

1,121

30

33

16,245

363,100

Att kronan, därest planen med öfningsfältet komme till stånd, billigtvis

icke kunde undandraga sig att inlösa enskilda tillhöriga, å egendomarna

befintliga hus ansåge styrelsen uppenbart.

_ Slutligen har domänstyrelsen, i likhet med hvad kommittén framhållit

såsom önskvärdt, tillstyrkt, att ifrågavarande egendomar, därest

kommitténs förslag bragtes till utförande, till en början upplätes till landtförsvaret

utan särskild ersättning, men att framdeles, i den mån Norra

Djurgårdens försäljning därtill lämnade tillgång, ett belopp, motsvarande

egendomarnes värden, afsattes till inköp af skogbärande eller till skogsbörd

tjänlig mark.

Vidkommande den ersättning, som kan anses böra tillkomma arrendatorerna

för dem enskild! tillhöriga byggnader, har kommittén med

ledning af taxeringsnämnderna uppskattat denna till sammanlagdt 137,600

kronor. Sedermera har emellertid upplysts, att åtskilliga arrendatorer

ägde byggnader, för hvilka icke något värde blifvit i taxeringslängderna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 131

upptaget, men hvilka dock borde lösas enligt samma grunder, som andra

dem tillhöriga byggnader å dessa egendomar.

Värdet af samtliga dessa hus, beräknadt efter taxeringslängderna eller,

i de fall där de icke äro i dessa längder upptagna, efter de belopp, till

hvilka de enligt uppgift äro brandförsäkrade i Stockholms läns brandstodsbolag,

framgår af vidstående tabell, uppgjord enligt kommitténs utlåtande

och domänstyrelsens yttrande.

Agnesberg .................................................................

Bagartorp....................................................................

Erfvinge.....................................................................

Gunsarboda...............................................................

Killin gstorp................................................................

Långlöt ......................................................................

Neder-Järfva n:o 1 .................................................

Mariedal, lägenhet å Neder-Järfva n:o 1

Gunnarbo » » » »

Qvisisana » » » »

Fridensberg » » » n:o 2

Fridhem » » » *

Schweizeribyggnaden vid Brunnsviken .

Svaludden, lägenhet » »

Rissne .......................................................................

Ritorp .........................................................................

Rasta..........................................................................

Öfver-Järfva med Damtorp och Brotorp ......

Karslund, lägenhet å Öfver-Järfva .........

Ör ..............................................................................

Kronor

20,000

37.000

3.500

2,800

8,750

2,200

18.000

10.300

10,000

12.300

5.000

5,100

1.500

30.000

4,700 !

20,400

28,750

23.000

2.000

13,100

Summa kronor

258,400

Boställen, Det af kommittén till truppöfningsplats föreslagna området innefattar,

Järfva-Spångautom förenämnda kronoegendomar, jämväl trenne boställen: kyrkoherde-järfäiiatäitet.

bostället Stridsberga, komministersbostället Granby och länsmansbostället

Ursvik samt ett stort antal enskilda tillhöriga hemman och lägenheter.

I fråga om nämnda boställens eventuella öfverlåtande till landtförsvaret

har kammarkollegium, enligt dess i ärendet afgifna utlåtande, latit

höra vederbörande indelningshafvare samt infordrat underdåniga yttranden

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

17

från tjenstförrättande kronofogden i orten, domkapitlet i Uppsala samt

Kung! Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län. Därvid hade anförts,

bland annat,

af innehafvaren af kyrkoherdebostället Stridsberga i Spånga socken,

att lämpligt hemman ej funnes, som kunde utbytas mot kyrkoherdebostället,

på hvars mark Spånga församlings kyrka jämte skolhus och klockarebol

vore belägna; att emellertid, för den händelse boställets nuvarande

bostadstomt med därå uppförda byggnader samt trädgården och om möjligt

fem eller sex hektar åkerjord undantoges för kyrkoherdens räkning, boställets

öfriga ägor kunde afstås mot ersättning och under vissa andra

närmare angifna villkor, däribland att på statens bekostnad skulle uppföras

ej mindre lämpligt stängsel omkring boställstointen än äfven stall

för två hästar och två kor samt vagnbod; att hvad anginge komministersbostället

Granby detta boställe borde helt och hållet af staten inlösas och

nytt boställe anskaffas i närheten af Järfälla församlings kyrka, dock att

komministern borde hållas skadeslös för den minskning i inkomst, som

genom utbyte af boställen kunde honom tillskyndas; att klockarebostället,

innehållande i areal omkring 6 tunnland jord, jämväl borde för ändamålet

afstas emot ersättning, med rätt för indelningshafvare att uppbära den å

ersättningsmedlen uppkommande årliga räntebehållningen; men att däremot

kyrkskolan med bostadshuset ej torde behöfva flyttas;

af kronolänsmannen i Sollentuna härads länsmansdistrikt, att han,

sorn för bebyggande enligt synerätts beslut af bostället Ursvik fått vidkännas

kostnader, för hvilka han endast genom boställets fortsatta innehafvande

under en följd af år kunde blifva godtgjord, ej vore villig afstå

bostället, med mindre full ersättning erhölles för dessa kostnader;

af domkapitlet i Uppsala, att domkapitlet, instämmande i det af innehafvaren

af kyrkoherdebostället afgifna yttrandet, ville till nådigt afseende

förorda de af honom föreslagna villkor för afstående af boställe orden vid

Stridsberga och Granby jämte Spånga församlings klockareboställe; samt

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som antoge,

att^ hinder icke skulle möta för att den nuvarande kyrkoherdebostaden i

Spånga jämte lämpligt område däromkring äfven efter den ifrågasatta förläggningen

af öfningsfältet disponerades af pastor i Spånga, att Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ansåge sig böra, i hvad anginge ofvannämnda

ecklesiastika boställen, instämma i det yttrande, domkapitlet i ärendet afgifvit;

samt att i fråga om länsmansbostället Ursvik Kungl. Maj:ts befallningshafvande

icke hade något att erinra emot, att detta boställe, som

med hänsyn till rådande kommunikations- och andra förhållanden inom

distriktet numera vore till boningsplats för länsmannen föga lämpligt,

Bill. till Rilesd. Brok 1905. 4 Sand. 1 Afd. 72 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

finge för nu angifva ändamål afträdas till statsverket, hvarvid dock innehafvaren,

jämte det hans kontanta lön borde höjas med det för bostället

beräknade belopp, syntes böra beredas skälig ersättning för den förlust,

han, såsom af honom framhållits, skulle lida, om han inom den närmare

tiden nödgades afträda bostället.

För egen del har kammarkollegium i ärendet meddelat: att jämlikt

kollegii beslut den 7 april 1879 länsmansbostället Ursvik i aflöningsstaten

upptagits till en behållen årlig afkomst af 320 kronor att å länsmannens

kontanta aflöning afräknas; att enligt den för prästerskapet i Spånga och

Järfälla pastorat den 24 mars 1868 utfärdade löneregleringsresolution,

hvilken skulle upphöra att äga tillämplighet den 1 maj 1918, kyrkoherden

i pastoratet ägde innehafva såsom boställe l3/4 mantal Stridsberga samt

komministern därsammastädes omförmälta bostället Granby; att nu nämnda

boställen jämte Spånga församlings klockare- och skollärareboställen i senast

fastställda jordebok för länet upptoges bland kronoegendomar under allmän

disposition, länsmansbostället såsom s/s mantal Ursvik n:o 5, kyrkoherdebostället

såsom 1''*/4 mantal Prästebord n:o 1, komministersbostället

såsom 1/i mantal Granby n:o 1 samt klockare- och skollärareboställena

såsom två särskilda oskattlagda lägenheter, Klockarbord n:o 1 och Skolmästarebord

n:o 1, med anteckning för skollärarebostället att detsamma

vore beläget å Julsta frälsehemmans ägor; samt att enligt uppgifter, inkomna

till prästlöneregleringskommittén, kyrkoherde- och komministersboställena

i Spånga och Järfälla församlingars pastorat ansetts kunna vid

utarrendering i angifven ordning på 20 år betinga i årliga arrenden,

kyrkoherdebostället 1,200 kronor samt komministersbostället 500 kronor,

hvarvid dock i senare fallet borde afgå 75 kronor för den boställshafvaren

åliggande byggnads- och underhållsskyldighet å hus, afsedda till bostad.

Vidkommande sjulfva saken har kammarkollegium i underdånighet

anfört, att kollegium för sin del ej hade något att erinra däremot, att

länsmansbostället Ursvik jämte omförmälda eckletiastikstaten anslagna

egendomar med det undantag beträffande kyrkoherdebostället Stridsberga,

som i boställshafvarens förberörda yttrande funnes angifvet, toges i anspråk

till öfningsfält för de till Stockholm förlagda truppförbanden.

De kostnader, som enligt de infordrade yttrandena skulle för statsverket

uppkomma genom ifrågavarande områdens införlifvande med det

föreslagna öfningsfältet, skulle alltså utgöra:

Do) ersättning för den del af hyrkoherdebostället Stridsberga, som

för ändamålet behöfde tagas i anspråk, samt utgifterna för nödigt stängsel

kring den återstående boställsjorden äfvensom för uppförande af stall och

vagnbod åt pastor;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131. 19

2:o) ersättning för komministersbostället Granby eller ock kostnaden

för anskaffande, på sätt föreslaget blifvit, af ett nytt boställe i närheten

af Järfälla kyrka åt komministern;

3:o) ersättning för klockare- osh skollärareboställena i Spånga;

4:o) ersättning åt kronolänsmannen i Sollentuna härads länsroansdistrikt

för den förlust, han kan anses komma att lida genom att afträda

bostället Ursvik; samt

5:o) en årlig tillökning med 320 kronor i den för honom nu utgående

kontanta lönen, hvilket belopp, efter det bostället frångått honom,

lärer böra utgå från sjätte hufvudtitelns ordinarie anslag till landstaterna

i länen.

De hemman och lägenheter i enskild ägo, som enligt kommitténs Enskildes

förslag skulle tagas i anspråk för det ifrågasatta öfningsfältet, hafva ett belägg fnok

taxeringsvärde af tillhopa 1,246,800 kronor. I enlighet med dess upp-J&rfva-Spånga

drag har kommittén sökt att från vederbörande jordägare erhålla försälj-“JarfalIafaltet''

ningsanbud beträffande dessa hemman och lägenheter, och hafva de bekomna

anbuden sedermera öfverlämnats till statsrådet och chefen för

landtförsvarsdepartementet. Då det visade sig möta stora svårigheter att

förmå jordägarne afgifva dylika anbud, gällande för någon längre tid

framåt, kunde tiden för tilländalöpandet af deras giltighet icke sättas

senare än den 1 oktober 1904, och de hafva alltså nu icke annan betydelse

än att tjäna till ledning för bedömandet af de sannolika kostnaderna för

egendomarnas förvärfvande.

Försäljningsanbud hafva för hemman och lägenheter med nedannämnda

taxeringsvärden afgifvits till följande belopp:

Taxeringsvärde. Anbud.

kr. 178,400:— kr. 1,022,000: —

» 445,000:— » 1,304,000: —

» 173,000:— » 300,000: —

> 100,000: — » 636,900: —

Summa kr. 896,400:— kr. 3,262,900: —

Om beträffande de fastigheter, för hvilka försäljningsanbud icke erhållits,

inköpspriset beräknas med iakttagande inom hvarje socken för

sig af samma förhållande mellan detsamma och taxeringsvärdet å dessa

fastigheter som mellan de nu angifna försäljningsanbuden och motsvarande,

likaledes angifna taxeringsvärden, skulle inköpssumman i sin helhet komma

att uppgå

i Solna socken

i Spånga »

i Järfälla »

i Sollentuna »

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

i Solna, socken till ............................. kr. 1,260,688:

i Spånga » > » 1,776,752:

i Järfälla » » » 543,600: •

i Sollentuna » » 8 636,900:

eller sammanlagdt till kr. 4,217,940: —

Kommittén har emellertid ansett, att de ingifna försäljningsanbuden

med få undantag varit alltför höga och icke stått i rimligt förhållande

till egendomarnes verkliga värde eller de köpeskillingar, som vid fastighetsförsäljningar

i trakten kunna betingas. Med anledning häraf har

kommittén sökt att på grund af den kännedom om i orten gängse egendomspris,

hvilken kunnat erhållas dels genom uppgifter om på senare

tiden skedda försäljningar och dels genom sakkunniga personers uttalanden,

bilda sig en uppfattning om det ungefärliga värdet af Järfva—Spånga—

Järfällafältet. Denna undersökning hade gifvit vid handen, att under

dåvarande förhållanden och om fältet med det snaraste inköptes, de i

enskild ägo varande fastigheter äfvensom till boställen anslagna kronoegendomar,

som för ifrågavarande ändamål behöfde tagas i besittning, icke

kunde anses äga högre värden än sammanlagdt 2,615,000 kronor.

Departe- Enligt hvad af det anförda framgår, äro samtliga myndigheter, som

mettrandcfeDS 1 fragan afgifvit yttranden, ense därom, att Ladugårdsgärdet numera är

'' ran e’ otillräckligt såsom öfningsfält för de i Stockholm förlagda trupperna

och fördenskull bör utbytas mot ett större. Å ena sidan hafva trupperna

till antalet ökats och fordringarna på större område med mera

omväxlande terräng alltmera stegrats, under det att å andra sidan af det

område, som ursprungligen varit för truppernas öfningar tillgängligt,

tid efter annan större och mindre delar tagits i anspråk för andra ändamål.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att enligt öfverenskommelse

mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad, grundad

på 1889 års riksdagsbeslut i fråga om upplåtelse till hufvudstaden af

Hjorthagen m. m. vid Lilla Värtan, staden är berättigad att i mån af

behof för Värtaliamnens utvidgning komma i besittning af ytterligare

områden å Ladugårdsgärdet, bland andra, om ock först år 1929, Lindarängen,

som år 1881 mot särskild afgäld till djurgård skassan uppläts till

begagnande för truppernas öfningar, emedan redan då behof förefanns af

större utrymme för detta ändamål.

Af största vikt är, att trupperna för sina öfningar disponera tillräcklig

och lämplig öfningsterräng. De stora utgifter för staten, öfningarna

i och för sig kräfva, synas mig oafvisligen betinga, att allt göres

för att bästa möjliga resultat häraf skall erhållas, och ett utaf hufvud
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

villkoren härför är tillgången till lämpligt öfningsfält, ett kraf, som, enligt

hvad jämväl kommittébetänkandet angifver, inom europeiska arméer blifvit

mer och mer beaktadt.

Det af kommittén föreslagna nya fältet synes vara väl ägnadt att

fylla de fordringar, som böra ställas på ett modernt öfningsfält; åtminstone

torde intet bättre kunna erhållas i Stockholms närhet. Skulle ett

pa större afstånd från hufvudstaden beläget område utses till öfningsplats

för trupperna, blefve det nödvändigt att bibehålla Ladugårdsgärdet såsom

öfningsplats för Stockholms garnison under volontärrekryt- och beväringsrekrytskolon

Under repetitionsöfningarna blefve i sådant fall hufvudstaden

helt och hållet blottad på trupper, hvarjämte dyrbara och tidsödande

transporter samt kostsamma anordningar för truppernas förläggning på

båda platserna uppstode. Från hvilken synpunkt denna fråga än Skärskådas,

synes sålunda kommitténs förslag i detta hänseende vara välbetänkt

och innebära en lycklig lösning af den betydelsefulla frågan.

I det föreslagna nya fältet ingå

1:°) åtskilliga under domänstyrelsens vård stående, ofvan angifna

kronoegendomar, för hvilkas upplåtande för landtförsvarets behof Riksdagens

medgifvande erfordras,

2:o). länsmansbostället Ursvik, hvilket nu innehafves af kronolänsmannen

i Sollentuna härads länsmansdistrikt; och då detta boställe skulle.

om länsmannen från träder detsamma, öfvertagas af domän styrelsen och

för kronans räkning utarrenderas eller försäljas, lärer ej heller det kunna

med fältet införlifvas utan Riksdagens tillstånd,

3:o) två ecklesiastika boställen äfvensom klockare- och skollärareboställena

i Spånga, om hvilka boställens öfverlämnande helt eller delvis

mot ersättning, som bestämmes i den ordning, i nådiga förordningen

den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof stadgas, Kung!- Maj:t lärer kunna ensam besluta, samt

4:o) enskilda tillhöriga, förut uppgifna fastigheter.

Kommittén har beräknat kostnaderna för anskaffandet af nytt öfningsfält

m. m. sålunda:

taxeringsvärdet af utarrenderade krono
egendomar

...................................................... kr. 349,100: —

enskildes därå uppförda byggnader............ » 137,600: —

i enskild ägo varande fastigheter samt till

boställen anslagna egendomar.................. » 2,615,000: — 3,101.700- _

för anläggande af skjutbanor......................................................... 150,000: _

för öfningsfältets dränering och ordnande i öfrigt, förslagsvis 748,300: —

Summa kronor 4.000,000: —

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

Huruvida kommitténs beräkning numera kan anses motsvara den

blifvande verkliga kostnaden, torde vara ovisst. Sannolikt är, att åtminstone

egendomarna närmast hufvudstaden ytterligare stigit i pris, sedan

kommittén afgaf sitt betänkande, och än vidare komma att stiga ju

längre inköpet däraf fördröjes. Det torde därför vara af vikt att, om

den behöfliga marken skall kunna till skäligt pris förvärfvas, beslut

därom ju förr desto hellre fattas. Kommittén har föreslagit, att, för

erhållande af rimliga köpevillkor, hela det erforderliga området skulle

genom expropriation förvärfvas. Erfarenheten har dock i flere fall gifvit

vid handen, att detta förfaringssätt icke alltid medfört ekonomiskt gynnsamt

resultat, Att på förhand angifva det sätt för markens förvärfvande,

som må vara det för staten ändamålsenligaste, torde ej vara möjligt, utan

synes förfaringssättet böra i hvarje fall för sig bestämmas.

Möjligt är, att åtskilliga af de i fältet enligt kommitténs förslag ingående

fastigheter kunna därifrån uteslutas eller med annan mark ersättas,

därest vederbörande ägares anspråk på betalning därför äro alltför

obilliga. Till följd af dessa förhållanden bör ej, enligt min mening,

på förhand bestämmas, hvilka egendomar som skola inköpas, eller gränser

för det blifvande öfningsfältet fastslås, utan framdeles beslut af Kungl.

Maj:t fattas om förvärfvande af fastigheter, lämpliga att införlifvas med

den öfningsplats, som till en början bildas af förut omförmälda kronoegendomar,

i den mån sådana fastigheter kunna pa villkor, som af Kungl.

Maj:t finnas antagliga, af Kungl. Maj:t för kronans räkning inköpas.

Därest dessa kronoegendomar tagas i anspråk för bildandet af ett

nytt öfningsfält för de till Stockholm förlagda trupperna, torde, på sätt

domänstyrelsen anfört, utöfver hvad kommittén beräknat, ersättning böra

utgå till de nuvarande arrendatorerna dels för i förtid mistad arrenderätt,

såvida arrendetiden icke tilländalupit, då egendomen till landtförsvaret

öfverlämnas, dels ock för arrendatorerna enskildt tillhöriga, å egendomarne

uppförda byggnader, hvilkas värde, såsom af det förut sagda

framgår, med 120,800 kronor öfverstiger den summa, som kommittén

med ledning af taxeringslängderna angifvit. Beträffande ersättningarna

för i förtid mistad arrenderätt torde de med hänsyn dels därtill, att den

sammanlagda arrendeafgiften af alla dessa egendomar icke belöper sig

till större summa årligen än 6,840 kronor, dels ock därtill att ännu

någon del af den löpande arrendetiden kommer att förflyta, innan samtliga

dessa egendomar behöfva till landtförsvaret afträdas, icke komma

att uppgå till allt för afsevärda belopp.

I hvad mån godtgörelse för berörda byggnader bör till vederbörande

ägare utgå, torde böra göras till föremål för pröfning af Kungl. Maj:t i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

23

hvarje fall efter utredning rörande ägarnes rätt till ersättning, byggnadernas

beskaffenhet samt öfriga på frågan inverkande omständigheter.

Till kronolänsmannen i Sollentuna härads länsmansdistrikt lärer böra

utgå skälig godtgörelse för de byggnader, han å länsmansbostället Ursvik

uppfört, utöfver hvad honom i sådant afseende ålegat.

I afgifvet yttrande öfver kommitténs betänkande har Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Stockholms län vidare anfört, att då enligt förslaget

en mängd, delvis ganska betydande jordegendomar i enskild ägo

skulle förvärfvas för kronans räkning, det lätt insåges, att förslagets genomförande

skulle föranleda väsentliga rubbningar i de grunder, som varit

bestämmande för den hittills gällande kommunala, kyrkliga och administrativa

indelningen i denna trakt. /Särskildt folie detta i ögonen med

hänsyn till Spånga socken, som med omkring hälften af sitt område och

en fjärdedel af sin befolkning folie inom gränserna för det föreslagna

öfningsfältet. Kungl. Maj:ts befallningshafvande har därför ställt i utsikt,

att en förändring af nyssnämnda indelning skulle framdeles blifva nödig,

samt att jämväl någon ersättning från staten skulle behöfva utgå till kommunerna

för minskade inkomster.

Sannolikt är, att hänsyn i en framtid måste tagas till hvad Kungl.

Maj:ts befallningshafvande sålunda påpekat, men dessa angelägenheter

kunna icke på förhand i alla delar öfverskådas och bedömas, utan måste

de ordnas i den mån genom öfningsfältets anordnande sådana rubbningar

i de bestående förhållandena inträda, att särskilda åtgärder kunna anses

däraf påkallade. Jag tillåter mig i detta afseende erinra, att de enskilda

tillhöriga hemman, som skola inköpas, endast så småningom torde komma

att tilläggas fältet, att hela det till öfningsplats afsedda området icke behöfver

afröjas och igenläggas, utan kan till ganska betydande delar

fortfarande odlas, samt att, om blott de byggnader, hvilka i följd af sitt

nuvarande läge skulle utgöra hinder för öfningarna, flyttas till lämpligare

belägna platser, andra byggnader kunna kvarstå och tagas i anspråk,

förutom af dem, till hvilka vissa delar af fältet kan komma att

upplåtas till brukning, jämväl af den personal, som erfordras till vård

och bevakning af fältet, samt af befäls- och underbefälspersonalen till

bostäder, naturligtvis i sistnämnda fall mot afstående af dem eljest tillkommande

inkvarteringsbidrag. Om å ena sidan vissa beskattningsföremål

torde försvinna, lärer däremot andra tillföras kommunerna. Först

efter det förhållandena hunnit stadga sig, torde kunna afgöras, i hvad

män ändringar i den nuvarande kommunala, kyrkliga eller administrativa

indelningen bör ske. Utan tvifvel bör emellertid skälig uppmärksamhet

ägnas däråt, att i dessa kommuner bosatta enskilda personer icke

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

Försäljning f

vi9sa delar

af Norra

Djurgården.

genom kronans åtgärder förorsakas några höjda afgifter till kommunerna

eller andra olägenheter.

Slutligen har, såsom förut nämnts, domänstyrelsen ifrågasatt, att medel

skulle framdeles, sedan genom försäljning af byggnadstomter från Ladugårdsgärdet

tillgång därtill erhållits, anvisas till inköp af skogbärande

eller till skogsbörd tjänlig mark i stället för de kronoegendomar, som

nu skulle till landtförsvaret afstås. Då emellertid dessa egendomar allt

fortfarande förblifva i statens ägo och för dess ändamål användas, torde,

på sätt domänstyrelsen jämväl förutsatt, med afgörandet af frågan om

deras ersättande med annan mark, som ställes under domänstyrelsens

vård, kunna anstå, domänstyrelsen obetaget att, då den lämpliga tidpunkten

kan anses vara kommen, göra förnyad framställning härom hos

Kungl. Maj:t.

Utan tvifvel kommer förvärfvandet och anordnandet af det nya

öfningsfältet att medföra stora kostnader, men staten erhåller däri en

egendom, hvars värde med hänsyn till läget torde komma att med tiden

stiga i betydlig mån.

Att tillförlitligt beräkna summan af de kostnader, som komma att

erfordras för förvärfvande åt landtförsvaret de i enskild ägo varande

fastigheter och till boställen anslagna egendomar, hvilka ingå i ifrågavarande

nya truppöfningsplats, låter sig synbarligen icke göra. Den af

kommittén beräknade summan 2,615,000 kronor torde sannolikt visa sig

otillräcklig. Vid sådant förhållande synes det mig ändamålsenligast, att

hela den af kommittén för anskaffandet och anordnandet af det nya öfningsfältet

beräknade summan, 4,000,000 kronor, ställes till Kungl. Maj:ts

förfogande att användas till förvärfvande af den mark, som jämte förenämnda,

kronan tillhöriga egendomar anses böra ingå i öfningsfältet, till ersättningar

åt arrendatorer, boställshafvare och andra personer för mistacl

besittningsrätt till jord, som till fältet afstås, m. ro. samt till anläggande

af skjutbanor, fältets dränering och ordnande i öfrig!, i den mån

medel härtill kunna af nämnda summa erhållas. De härför till en början

erforderliga beloppen kunna, enligt hvad jag inhämtat, af statskontoret

och arméförvaltningen förskjutas, hvarefter de återstående beloppen äfvensom

förskotten torde kunna gäldas af medel, som inflyta genom försäljning

af byggnadstomter från Ladugårdsgärdet, till hvilken fråga jag nu

anhåller att få öfvergå.

Såsom jag förut, anfört ingick i kommitténs uppdrag att, efter förutgången

utredning, afgifva yttrande, huruvida och i sådant fall hvilka af

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

25

de kronan tillhöriga områden inom den så kallade Norra Djurgården med

Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade i tomter, försäljas,

samt angifva, hvilka af dessa områden borde till försäljning i första rummet

ifrågakomma, äfvensom verkställa beräkningar i fråga om beloppet af den

inkomst, som genom en dylik försäljning kunde för statsverket uppstå.

För fullgörandet af denna del af sitt uppdrag har kommittén uppgjort

trenne alternativa utkast till stadsplan för Norra Djurgården, redogjort

för hvilka områden däraf, som för närvarande äro upplåtna för allmänt

ändamål eller till enskildt begagnande, verkställt beräkningar angående

värdet af de tomter, som skulle därifrån kunna försäljas, samt afgifvit

förslag i fråga om de delar däraf, som först borde ifrågakomma till försäljning

m. m. Kommittén har därvid erinrat, att Konungens dispositionsrätt

öfver Djurgården numera grundade sig på Riksens Ständers underdåniga

skrifvelse den 1 december 1809, hvarigenom ständerna erbjödo

konung Karl XIII att till bestridande af samtliga utgifter för hofhållningen

m. m. emottaga en viss årlig summa, mot det aft till Riksens Ständer

öfverlämnades »såsom en i evärdliga tider åt dem förbehållen rättighet»

förvaltningen och användandet af de kungs- och kungsladugårdar m. m.,

som förut stått under konungarnes omedelbara styrelse, med iakttagande

dock att »den här vid hufvudstaden belägna Djurgården bör förblifva

under Kung! Maj:ts enskilda disposition», i sammanhang hvarmed ständerna

emellertid anhöllo, »att den s. k. djurgårdskassan måtte endast få

användas till Djurgårdens förbättring och förskönande samt därvarande

broars och vägars underhåll, och icke graveras med särskilda aflöningar

eller gratifikationer till några vissa personer». Enligt statsrådsprotokollet

den 26 februari 1810 hade Ivungl. Maj:t antagit Riksens Ständers erbjudande

på sätt och med villkor ofvannämnda skrifvelse innehölle.

Den omedelbara vården och skötseln af Djurgården åligger för närvarande

den så kallade djurgårdsförvaltningen, som närmast lyder under

riksmarskalksämbetet, I redogörelsen för de åtgärder, som böra vidtagas

i samband med försäljningen af Norra Djurgården, anför kommittén fördenskull,

att öfverenskommelse med riksmarskalksämbetet måste träffas om

upplåtande af den till försäljning ifrågakommande marken. Denna öfverenskommelse

kunde tänkas grundad antingen därpå, att ämbetet genast till

den myndighet, hvilken komme att taga närmaste befattningen med försäljningen,

öfverlämnade hela det område, som under en viss tidsperiod

skulle bebyggas, eller ock succesivt i mån af skeende försäljning tillhandahölle

erforderlig mark, allt mot ersättning till djurgårdskassan för de områden,

som frånginge Djurgården, enligt grunder, som vid beslut om försäljningen

borde bestämmas. Hänsyn borde härvid tagas därtill, att genom

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 72 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

Riks
marskalks
ämbetets
yttrande.

Norra Djurgårdens försäljning ett flertal åt Djurgårdens tjänstemän ocli

betjänte upplåtna bostäder, af Indika några vore förenade med löningsjord,

ginge förlorade, att jämförelsevis rätt betydliga inkomster till djurgårdskassan

för upplåtna lägenheter, höskörd och skogsfångst, hvilka inkomster

delvis torde hafva kommit underhållet jämväl af Södra Djui’gården till

godo, därefter upphörde, samt att, sedan Djurgårdens område blifvit inskränkt

till trakterna söder om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunskanalen,

större anspråk torde komma att ställas och större kostnader att

nedläggas på detta områdes underhåll och vård än hittills.

1 förut omförmälda utlåtande i denna fråga har riksmarskalksämbetet

afgifvit förslag angående det område af Norra Djurgården, som enligt

riksmarskalksämbetets åsikt nu bör upplåtas till försäljning, i hvilket hänseende

riksmarskalksämbetet anfört följande.

Djurgården, som af ålder varit upplåten till den regerande konungens

disposition, hade såsom folkpark och förlusteort för hufvudstadens invånare,

i synnerhet af de obeipedlade klasserna, en mycket viktig uppgift att fylla

både ur sanitär och estetisk synpunkt. Riksmarskalksämbetet, som väl insåge,

att någon utvidgning af staden åt här ifrågavarande håll kunde vara

af behofvet påkallad, och likaledes fullt uppskattade vikten för staten att

kunna realisera någon del af de värderika områden, som läge närmast intill

den nuvarande stadsplanen, måste dock såsom sin åsikt uttala, att, om ett

förslag i detta syfte, innebärande försäljning af tomter till bebyggande,

skulle uppgöras, detta ingalunda borde antaga den omfattning, som kommitterade

gifvit detsamma, och hvarigenom hela Norra Djurgården skulle

fråntagas sitt nuvarande ändamål. Djurgårdens karaktär skulle därigenom

förändras, och detta enligt riksmarskalsämbetets mening till oersättlig förlust

för Stockhoims invånare, som i Djurgården, sådan den nu vore och ännu

mera sådan den i framtiden kunde tänkas blifva ordnad, ägde ett parkoch

skogsområde af nästan enastående art, beläget så förmånligt som

möjligt, gränsande tätt intill staden och dock fullkomligt landtligt till

karaktär och utseende.

Om man för öfrigt också skulle vilja antaga, att Stockholms stad eu

gång, på grund af växande invanarantai och eljest utvidgade förhållanden,

skulle komma att utbreda sig öfver hela Norra Djurgårdens område, så •

behöfde man blott kasta en blick på kartan för att inse, att sådant ej

kunde väntas inträffa förr än efter en mycket aflägsen framtid. Det område,

hvarom här vore fråga, innefattade en areal, vida större än de nuvarande

stadsdelarna Östermalm och Norrmalm tillsammantagna; och att

i ett blifvande förslag till stadsplan och försäljning af byggnadstomter på

en gång upptaga ett så vidsträckt område vore ej lämpligt. I sådant fall

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

27

blefve det ej möjligt att med någon grad af visshet beräkna markens försäljningsvärde

och ej heller att bestämma de blifvande gatornas och trafikledernas

läge på platser, som kanske först efter generationer blefve använda

för sitt afsedda ändamål, då naturligtvis nya synpunkter och förhållanden

kunde verka genomgripande förändringar i den ursprungliga planen. Riksmarskalksämbetet

kunde därför icke för sin del instämma i kommitténs

uppfattning om lämpligheten och önskvärdheten af hela Norra Djurgårdens

intagande i ^stadsplanen och upplåtelse till bebyggande, utan måste tvärtom

såsom sin asikt uttala, att det hufvud sakliga af ifrågavarande vidsträckta

område helst borde bibehållas för sitt nuvarande ändamål att vara ett

park- och skogsområde, ordnadt för utflykter och besök af stadens lustvandrande

invånare. Då det emellertid vore af vikt för statsverket att

redan nu kunna försälja någon del af den värderika marken närmast

staden för att därigenom bereda erforderliga medel till inköp af nytt

öfningsfält, och då det ur Stockholms stads synpunkt torde vara önskligt,

att staden mot denna del af Djurgården blefve* reglerad, ansåge sig riksmarskalkämbetet

böra framlägga förslag om, att vissa mindre delar af den

ifrågavarande marken omedelbart måtte intagas i stadsplanen och upplåtas

till bebyggande.

De områden, som riksmarskalksämbetet härvid afsett, utgjordes i

första, rummet af den mark, som skulle omfattas af Valhallavägens utdragning

förbi artillerikasernen fram till Svea lifgardes kasernområde, af

gränsen mot detta område samt af gränsen mot staden, hvarvid emellertid

riksmarskalksämbetet gjort det förbehåll i fråga om Valhallavägens

bredd, att under den första tiden och intill dess fråga kunde blifva om

motliggande sidas reglerande endast vanlig gatubredd, eller 18 meter,

toges i anspråk för Valhallavägens förlängning, då därigenom en ytterligare

minskning af Ladugårdsgärdets område tills vidare kunde undvikas.

Dessutom föresloge riksmarskalksämbetet till försäljning det område

vid Djurgårdsbrunnsviken, som skogsinstitutet nu disponerade, jämte

den närmast öster därom belägna marken fram utöfver Källhagens

område ungefär till gränsen af kavallerietablissemangets tomt. De båda

områden, som riksmarskalksämbetet sålunda föresloge till bebyggande,

vore hvartdera af synnerligen stort värde såsom byggnadsplatser och

torde vid en blifvande försäljning komma att inbringa en så afsevärd

summa, att. den, efter hvad riksmarskalksämbetet föreställde sig, borde

väl räcka till att betacka kostnaderna för inköp och anordnande af nvtt

öfningsfält.

De båda af riksmarskalksämbetet sålunda till försäljning föreslagna

områdena med undantag af den mark, veterinärinstutet disponerar, äro å

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande Åko 131.

en karta, som torde få detta protokoll bifogas, utmärkta med ljusröd färg

till de delar, som enligt kommitténs utkast till stadsplan för Norra Djurgården,

alternativ 3, skulle såsom byggnadstomter försäljas, och med ljusgul

färg i de delar, som enligt samma utkast till stadsplan erfordras till

gator och öppna platser.

Områden, Veterinärinstitutets tomt, hvilken, såsom af kartan framgår, delvis

från**försälj- faller inom det område, som enligt riksmarskalksämbetets utlåtande nu

ningen nndan-gpupe försäljas, bildades genom upplåtelse, enligt 1875 års Riksdags

ta8as- beslut, af tomterna n:is 11 och 12 samt delar af n:is 3 och 4 af kvarteret

Vedbäraren vid Karlavägen äfvensom af därinvid belägna delar utaf

intendentsbostället Djursborg och Ladugårdsgärdet. Den Djurgården tillhöriga

delen af veterinärinstitutets tomt innehåller, enligt kommitténs uppgift,

38,740 kvadratmeter. Då till nästlidet års Riksdag framställning

gjordes om försäljning af detta område, med förslag tillika att inflytande

köpeskillingsbelopp skulle i första hand användas till inköp af ny tomt

för veterinärinstitutet, samt fråga alltså föreligger att för särskildt ändamål

disponera den inkomst, som må erhållas genom försäljningen af

detta område, torde detsamma böra undantagas från den mark, om hvilkens

afyttrande »framställning nu torde böra hos Riksdagen göras.

Skogsinstitutet har sedan det år 1829 inrättades, varit beläget å dess

nuvarande plats, som utgör en del af f. d. hofjägmästarbostället Störa

Blåporten. Enligt nådigt bref den 20 juni 1862 betalas till djurgardskassan

för detta område ett årligt arrende af 600 kronor, som numera

utgår från nionde hufvudtitelns anslag till skogsläroverken. Dessutom

disponerar skogsinstitutet mot en årlig afgäld af 20 kronor till djurgårdskassan

ytterligare ett område af 12 ar från nyssnämnda boställe samt

mot en afgift af 100 kronor om året till Svea artilleriregementes soldatbarnhuskassa

en del af den s. k. Laboratoriihagen. I sitt förut omförmälda

öfver kommitténs förslag afgifna yttrande har riksmarskalksämbetet

anfört, att, då fråga uppkommit om skogsinstitutets förflyttning

från dess nuvarande läge, ämbetet voro i tillfälle att, därest institutets

förläggning ansåges fortfarande bore vara i Stockholms närhet, föreslå

annan plats för institutet invid Brunnsviken och i omedelbar närhet till

järnvägsstation. Riksmarskalksämbetet har i detta sammanhang anmält,

att ämbetet erhållit nådigt bemyndigande att göra hemställan därom, att

ett tomtområde, till en areal af omkring 3,000 kvadratmeter, beläget

inom skogsinstitutets nuvarande gräns, måtte förbehållas Hans Maj:t

Konungens personliga disposition, att till ett särskildt ändamål användas.

Med anledning häraf torde äfven nämnda areal böra från försäljningsområdet

undantagas. Då gränserna däraf icke angifvits, har denna areal

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

29

likväl icke kunnat å kartan särskilt utmärkas. I hvad mån de genom

försäljning af det utaf skogsinstitutet nu disponerade området inflytande

inkomster må användas till uppförande af nya byggnader för nämnda

institut, torde framdeles, då frågan om institutets flyttning blifver närmare

utredd, få underställas Kungl. Maj:ts och Riksdagens pröfning.

Slutligen lärer från försäljning böra uteslutas den s. k. garnisonskyrkogården,

hvilken enligt nådigt bref den 30 juli 1859 uppläts till

begrafningsplats för Stockholms garnison. Emellertid torde, därest försäljning

af angränsande områden kommer att äga rum, kyrkogården icke

vidare böra såsom begrafningsplats användas.

De delar af förut angifna områden, hvilka återstå till intagande i

stadsplanen, innefatta enligt inom fortifikationen verkställd beräkning en

areal af tillsammans 320,900 kvadratmeter, hvaraf 127,060 kvadratmeter

söder om Yalhallavägens förlängning och 193,840 kvadratmeter vid Djurgårdsbrunnsviken.

Inom dessa områden finnas för närvarande åtskilliga lägenheter, Lägenheter,

hvilka icke stå under djurgårdsförvaltningens omedelbara disposition utan li“

äro upplåtna till Djurgårdens intendent, Östermalms församling, enskilda"''8 ''

personer in. fl.

Bland dessa lägenheter märkes till en början bostället Djursborg,

hvilket disponeras af intendenten öfver Djurgården4 Genom markupplåtelser

till veterinärinstitutet, Stockholms stad in. fl. har löningsjorden

frångått bostället, som alltså numera består endast af själfva tomtplatsen

med tillhörande trädgård. Med anledning däraf att detta boställe inginge

i försäljningsområdet har riksmarskalksämbetet ansett det nödvändigt, att

ett nytt intendentsboställe uppföres, och att djurgårdskassan erhåller

ersättning för den häraf föranledda kostnaden, som enligt en af intendenten

gjord beräkning uppgår till omkring 110,000 kronor. Det torde

dock kunna ifrågasättas, huruvida icke bostad må kunna intendenten

beredas för mindre kostnad än årliga räntan på nämnda belopp, och det

lärer därför få blifva föremål för Kungl. Maj:ts särskilda pröfning, på

hvad sätt ersättning må beredas intendenten för förlusten af hans nuvarande

boställe.

Ett under nämnda boställe förr lydande område, benämndt Djursborgs

åker, är numera för dj urgårdsförvaltningens räkning utarrenderadt

mot en årlig arrendeafgift af 1,820 kronor enligt kontrakt, gällande allenast

för ett år i sänder, och en annan därinvid belägen plats är upplåten till

tomt för den s. k. Teaterladan, som mot 100 kronors årlig afgift disponeras

af kungl. teaterns direktion, hvilken dock är skyldig att ett år efter

uppsägning afträda tomten.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

Intill bostället Djursborg gränsar det s. k. Djurgårdens gärdesgårdsdistrikt,

hvartill äganderätten är i viss mån tvistig. I det vid Kungl.

Maj:ts proposition till nästlidet års Riksdag angående inköp af ny tomt

åt veterinärinstitutet fogade utdrag af statrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 5 februari 1904 finnes närmare utredning härom meddelad

; och torde i likhet med hvad då föreslogs beträffande den del däraf,

som ingår i veterinärinstitutets område, i blifvande köpeaftal om nu

ifrågavarande mark, för så vidt någon del af Gärdesgårdsdisriktet i aftalet

afses, böra intagas bestämmelse därom, att denna del försäljes endast med

den rätt kronan därtill äger.

Inom Gärdesgårdsdistriktet äro tvenne till Östermalms församling,

enligt nådiga resolutioner den 23 0 mars 1896 och den 5 oktober 1900,

upplåtna tomter delvis belägna. A den ena af dem är församlingens

s. k. missionshydda uppförd. Viss del af dessa områden skall ett år

efter skedd uppsägning afträdas; återstoden får af församlingen disponeras

under Konungens regeringstid. Den årliga afgälden för båda områdena

uppgår till 700 kronor.

Enligt nådig resolution den 15 juni 1904 har till enskild person

upplåtits ett härinvid beläget mindre område mot en årlig afgäld af 700

kronor och skyldighet för innehafvaren att, därest området eller del däraf

skulle för Djurgården eller annat allmänt ändamål blifva behöflig!, afträda

detsamma inom sex månader efter skedd uppsägning.

Slutligen har likaledes från Gärdesgårdsdistriktet upplåtits ett område

af 2,4 kappland till ägaren af den nästgränsande stadsfastigheten

n:o 2 i kvarteret Vedbäraren mot en årlig hyra af 11 kronor 25 öre

samt ^skyldighet för innehafvaren att vid påfordran genast afträda marken.

A det till försäljning föreslagna området vid Djurgårdsbrunnsviken

är belägen den s. k. Laboratoriihagen, hvilken enligt nådig resolution den

18 november 1752 uppläts till en vid Svea artilleriregemente inrättad

kassa för fattiga soldatbarn. Denna kassa innehar fortfarande — senast

enligt resolution den 24 maj 1873 för Konungens regeringstid — besittningsrätten

till detta område utan någon afgift. Området är delvis utarrenderadt,

och kassan uppbär, enligt kommitténs uppgift, följande årliga

inkomster af detsamma, nämligen

af Stockholms isaktiebolag..

» skogsinstitutet....................

» Stockholms roddförening

» Göta lifgarde.......................

kronor 1,000

2>

»

100

200

40

ransport kronor 1,340

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1V;o 131. 31

Transport kronor 1,340: —

af arméförvaltningen i ersättning för mark, som upplåtits

till garnisonskyrkogård ............................................... » 125: —

samt för en kälkbana i den s. k. Laboratoriibacken, omkring

....... » 200: —

Summa kronor 1,665: —

I närheten af sistnämnda område äro belägna två till enskilda personer

för Konungens regeringstid upplåtna lägenheter, nämligen Källhagen,

för hvilken enligt nådig resolution den 29 maj 1899 erlägges en årlig afgäld

af 100 kronor, samt Hesslingeberg, hvars innehafvare på grund af

resolution den 26 oktober 1891 betalar en afgäld af 35 kronor om året.

Därest något eller några af ofvannämnda, till Östermalms församling

eller enskilda personer in. fl. upplåtna områden skulle tagas i anspråk för

bebyggande, innan upplåtelsetiden gått till ända, lärer någon ersättning

höra till innehafvarna utgå, och torde beloppet häraf äfvensom af annan

möjligen förekommande godtgörelse af liknande art efter pröfning i hvarje

särskildt fall böra af Kungl. Maj:t bestämmas.

I sitt förenämnda utlåtande öfver kommitténs förslag har riksmarskalksämbetet

hemställt, att ersättning måtte dj urgårdskassan beredas för

mistad inkomst af arrenden för de lägenheter, som nu äro till andra upplåtna.

Riksmarskalksämbetet har beräknat denna inkomst till omkring

6,900 kronor om året samt föreslår såsom lämpligaste sättet för tilldelande

af dylik ersättning, att ett belopp motsvarande förenämnda inkomsts kapitalvärde

etter 4 procent måtte af de genom försäljningen inflytande

medlen nedsättas i statskontoret, och att Djurgården måtte tillerkännas

rätt att årligen uppbära räntan å detta kapital.

I sammanhang härmed har riksmarskalkämbetet ifrågasatt, att ersättning

af försäljningsmedlen måtte dj urgårdskassan beredas för vissa belopp,

som kassan utbetalt hufvudsakligen för bestridande af kostnaderna för

ordnande af det område, som varit upplåtet för 1897 års konst- och industriutställning

i Stockholm. Riksmarskalksämbetet anför i detta afseende,

hurusom dj urgårdskassan hade blifvit nödsakad att för nämnda ändamål

åtaga sig mycket betydands utgifter, som fullständigt medtagit kassans

besparade tillgångar. Dj urgårdsförvaltningen hade underkastat sig

dessa utgifter i allmänhetens intresse och för att kunna på ett värdigt

och tillfredsställande sätt ordna infarten till Djurgården. Djurgårdskassans

utgifter hade under de därpå följande åren varit så betydande, att någon

besparing på inkomsterna icke kunnat göras till ersättning för de sålunda

förlorade tillgångarna. Det vore dock af vikt för dj urgårdsförvaltningen

att hafva till sin disposition ett dylikt besparadt kapital, enär stundom

Ersättningar

för mistad

nyttjanderätt

m. m.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

anspråk ställdes på dj urgårdskassan för ganska bejärtansvärda ändamål,

utan att i brist på tillgängliga medel möjlighet förefunnes att tillmötesgå

desamma. Då nu så värderika områden af Djurgårdens mark vore i fråga

att för statsverkets räkning realiseras, ansåge riksmarskalksämbetet det vara

billigt, att i sammanhang därmed ersättning bereddes dj urgårdskassan för

dess, på sätt ofvan nämnts, för ett allmänt ändamål häfda stora utgifter.

De utgifter af detta slag, hvilka dj urgårdskassan fått vidkännas, utgjordes

af djurgårdskassans bidrag till byggandet af den nya djurgårdsbron 120,000

kronor, kostnaden för utställningsområdets ordnande under aren 1898,

1899 och 1900 med tillsammans 122,511 kronor 62 öre, hvarifrån dock

borde afdragas ett belopp af 15,755 kronor 54 öre, som af utställningen

godtgjorts dj urgårdskassan, då återstoden blefve 106,756 kronor 8 öre,

samt ett af dj urgårdskassan utbetaldt bidrag till inlösen af lägenheterna

Sevilla och Kaptensudden, 16,000 kronor. Rörande den första af dessa

utgiftsposter, eller bidraget till dj urgårdsbron med 120,000 kronor, ansåge

sig riksmarskalksämbetet dock icke höra ifrågasätta någon ersättning för

detsamma. Utgiften hade visserligen varit betydande och antagligen närmast

föranledd af den blifvande utställningen, men den stode dock ej i

något direkt sammanhang med denna, och ändamålet hade varit sådant,

att& riksmarskalksämbetet ansåge dj urgårdskassan böra efter förmåga bidraga

till dess fyllande. Hvad åter de andra båda utgiftsposterna beträffade,

eller kostnaderna för utställningsområdets ordnande samt Sevillas och

Ivaptensuddens inlösande, så hade dessa varit föranledda af en angelägenhet,

visserligen af så stort och allmänt intresse som 1897 års utställning, men

i öfrig! fullkomligt främmande för ändamålet med dj urgårdskassan, hvilken

blifvit nödsakad att underkasta sig de ifrågavarande utgifterna endast

såsom en följd däraf att utställningen hållits på Djurgårdens område. Riksmarskalksämbetet

funne det därför billigt, om vid detta tillfälle, då försäljning

af värderika delar af Djurgårdens område ifrågasattes, ersättning

bereddes dj urgårdskassan för de förenämnda utgifterna, sammanlagd t

122,756 kronor 8 öre.

Mot hvad riksmarskalksämbetet sålunda hemställt torde någon erinran

icke böra göras, och torde därför af den blifvande inkomsten genom

ifrågavarande områdens försäljning böra dels i statskontoret nedsättas ett

belopp, motsvarande det efter 4 procent kapitaliserade värdet af förenämnda,

till dj urgårdskassan nu inflytande inkomster, eller omkring 172,500

kronor, att tillgodoföras den genom 1884 års Riksdags beslut bildade

s. k. dj urgårdsf onden, hvars årliga ränta öfverlämnas till dj urgårdskassan

att för kassans ändamål användas, dels ock såsom ersättning för ofvan

omförmälda, dj urgårdskassan ådragna kostnader i sammanhang med 1897

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

33

års konst- och industriutställning till kassan utbetalas ett belopp af i

jämnadt tal 122,750 kronor.

Kommittén har i sitt betänkande vidare erinrat, att uppgörandet af stockl>°lnis

stadsplan för de områden af Norra Djurgården, som komme att försäljas,tige^tSé.

förutsatte underhandlingar med Stockholms stad om villkoren för införlifvandet

af de nya stadsdelarna med de redan befintliga. Vid hittills

skedda utvidgningar af stadsplanen hade i allmänhet den principen blifvit

följd, att till staden utan ersättning upplåtits all den mark, som erfordrats

för nya gator och öppna platser, samt att staden icke drabbats af några

kostnader för dessa gators ordnande med afioppsledningar och gatubeläggning

m. in., hvaremot staden åtagit sig att för framtiden underhålla och

belysa gatorna samt afgiftsfritt till tomtlinjerna framdraga gas- och vattenledningar.

Då de forna gardestomterna upplåtits till "bebyggande, hade

jämväl dessa villkor lagts till grund för aftalet mellan kronan och Stockholms

^ stad om de nya kvarterens och gatornas intagande i stadsplanen.

Beträffande gatornas ordnande hade staden då åtagit sig att ombesörja

alla härför erforderliga arbeten mot ersättning af försäljningsmedlen efter

den verkliga kostnaden för arbetenas utförande.

Med anledning af hvad kommittén sålunda anfört, anbefalldes öfverståthållareämbetet

att inhämta stadsfullmäktiges i Stockholm yttrande

rörande kommitténs förslag, i hvad det afsåge Stockholms stadsplans utvidgande

öfver Norra Djurgården, äfvensom beträffande sättet och villkoren

för den nya stadsdelens införlifvande med hufvudstaden och därmed

sammanhängande frågor, och sedan riksmarskalksämbetet, på sätt

förut är omförmäldt, tillstyrkt, att allenast mindre delar af Norra Djurgården

skulle upplåtas till försäljning, hafva stadsfullmäktige anmodats

afgifva särskildt yttrande i fråga om detta förslag.

Enligt underdånig skrifvelse den 1 innevarande månad hafva stadsfullmäktige

förklarat sig medgifva stadsplanens utsträckning öfver Norra

Djurgården på följande villkor:

Do) den öfver området upprättade stadsplanen skall, innan den underställes

Kungl. Maj:ts fastställelse, vara af Stockholms stadsfullmäktige

godkänd;

2:o) gator, torg och allmänna platser skola med full äganderätt till

staden öfverlåtas och öfverläinnas i planeradt skick, enligt af stadsfullmäktige

godkända profiler; och skall, där rätten till vattnet utmed de

områden, som intagas i stadsplanen, finnas tillhöra Kungl. Maj:t och kronan,

jämväl denna rätt öfverlåtas å staden;

3:o) tomter för byggnader för allmänt behof, såsom kyrkor, skolhus

och sjukhus, äfvensom för allmänna''parker och planteringar skola i stads
Bih.

jtill Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. T2 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

planen finnas reserverade och i mån af behof med full äganderätt kostnadsfritt

öfverlåtas på staden;

4:o) i gator och andra allmänna platser erforderliga trummor och

ledningar för spill- och regnvattens afledande utföras enligt af drätselnämnden

godkänd plan genom stadens försorg på kronans bekostnad;

5:o) gas- och vattenledningsrör nedläggas genom stadens försorg och

på dess bekostnad i den mån byggnadsverksamheten fortskrider kvarter

efter kvarter, räknadt från redan bebyggd stadsdel. Om däremot dylika

ledningar påkallas, utöfver hvad som betingas af den kvarter efter kvarter

fortskridande byggnadsverksamheten, skall särskild öfverenskommelse

träffas om villkoren för deras anläggning;

6:o) de provisoriska åtgärder, som behöfva vidtagas för att gator och

allmänna platser under byggnadsperioden skola kunna upplåtas för trafik,

verkställas genom stadens försorg på kronans bekostnad;

7:o) gator och allmänna platser skola, sedan de blifvit försedda med

ledningar af ofvan angifna slag äfvensom med ledningar för andra ändamål,

såsom för telefoner eller framledandet af elektrisk ström, förses med

permanent beläggning, hvilken utföres genom stadens försorg på kronans

bekostnad. Med permanent beläggning förstås: i körbanan tuktad sten,

trä, asfalt eller därmed fullt jämförligt material; i gångbanor tuktad sten,

cement, klinkert eller andra därmed fullt jämförliga ämnen, hvarjämte

dessa gångbanor skola vara lagda inom huggen kant- och rännsten; samt

8:o) sedan gatorna blifvit belagda på nyss nämndt sätt, åligger det

staden att för all framtid underhålla och belysa desamma, på sätt vederbörande

myndighet kan komma att bestämma.

Samma förbehåll, som borde gälla för stadsplanens utvidgning öfver

hela Norra Djurgården, funne stadsfullmäktige i tillämpliga delar vara

på sin plats, äfven om endast en del af området skulle närmast ifrågakomma

till intagande i stadsplanen.

Då de af kommittén utarbetade alternativa förslagen till stadsplan

för Norra Djurgården, hvaraf det ena eller alternativ 3, i hvad det berör

nu till försäljning ifrågasatta områden, åtefgifves å förenämnda karta,

äro att betrakta allenast såsom utkast och utan tvifvel böra i större eller

mindre delar omarbetas, lära ytterligare underhandlingar komma att föras

med Stockholms stad rörande den blifvande stadsplanen för ifrågavarande

områden, innan den författningsenligt kan underställas Kungl. Maj:ts slutliga

pröfning och fastställelse.

För ungefärligt bedömande af dels de kostnader, som kunna komma

.att af försäljningsmedlen utgå för planering, beläggning och dränering af

de till nu ifrågavarande områden hörande gator och öppna platser, dels

ock de inkomster, som af försäljningen kunna förväntas inflyta, har inom

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

35

fortifikationen verkställts uträkning af den areal, som med tillämpning af

kommitténs förslag till stadsplan, alternativ 3, skulle komma att utläggas

dels till byggnadstomter och dels till gator m. in.

Enligt denna uträkning skulle användas:

inom området söder om Valhallavägens förlängning:

till byggnadstomter ..........................................................................

» gator och öppna platser:

del af Karlaplanen.......................................... 5,600 kv.-m.

30 meter bred gata från Karlaplanen till

Valhallavägen ............................................... 7,200 »

öfriga gator till 18 meters bred............... 38,620 »

75,640 kv.-m.

51,420 »

summa 127,060 kv.-m,

inom området vid Djurgårdsbrunnsviken:

till byggnadstomter............................................................................. 96,850 »

gator:

Strandvägen (40 meter bred) ..................... 48,000 kv.-m.

30 meter breda gator från Strandvägen 7,800 »

öfriga gator till 18 meters bredd ............ 41,190 :> 96 990 »

summa 193,840 kv.-m.

Arealen af de tomter, som skulle försäljas, uppgår alltså till 172,490

kvadratmeter, och af den mark, som skulle upplåtas till gator och öppna

platser, till 148,410 kvadratmeter. Anledningarna till att så stor del af

området tages i anspråk för sistnämnda ändamål äro, dels att en jämförelsevis

bred gata ansetts böra utläggas vid stranden af Dj urgårdsbrunnsviken,

dels att tvenne breda uppfartsvägar därifrån till det inre af

Norra Djurgården af kommittén ansetts erforderliga, dels ock slutligen

att det långsträckta området utmed Dj urgårdsbrunnsviken måste äfven å

norra sidan begränsas af en 18 meter bred gata, hvars planering och

ordnande i dess helhet faller uteslutande detta område till last. Härvid

är dock att märka, att omförmälda beräkningar, såsom nyss nämnts, äro

grundade på kommitténs utkast till stadsplan, och att således vid denna

plans definitiva bestämmande gynnsammare resultat möjligen kan erhållas.

Därest kostnaderna för samtliga ifrågavarande gators och öppna platsers

planering, dränering och ordnande i öfrigt skulle uppgå till ungefär

samma belopp, som kommittén enligt den vid dess betänkande fogade

bilagan 6 beräknat för motsvarande kostnader för gatureglering m. in.

å hela Norra Djurgården eller i det närmaste 10 kronor per kvadrat
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

meter gallmark (hvarvid antagits att, jämlikt den hittills vid tomtförsäljningar

såväl från kronan som Stockholms stad tillämpade grundsatsen, köparna

själfva få vidkännas kostnaderna för gatornas stensättning), så skulle

härför af försäljningsmedlen behöfva tagas i anspråk ett belopp af närmare

1,500,000 kronor, hvilket torde vara högt beräknadt.

Därest å andra sidan bruttoinkomsten af dessa områdens försäljning

beräknas så lågt som till 56 kronor 72 öre per kvadratmeter eller samma

pris, som för omkring 20 år sedan i medeltal erhölls vid gardestomternas

afyttrande, skulle i köpeskilling inflyta närmare 10,000,000 kronor.

Det torde dock med visshet kunna antagas, att för många af de tomter,

som här kunna upplåtas, en vida högre köpeskilling kan betingas.

Räknar man emellertid med nämnda medelpris, så skulle likväl efter

bestridandet af alla kostnaderna för gatureglering m. in. samt ersättningar

till djurgårdskassan, enskilda personer m. fl. återstå omkring

8,000,000 kronor till inköp af nytt öfningsfält samt till afsättande för

andra behof.

Om än det ekonomiska utbytet, sålunda beräknadt, är mindre än man

kunnat förmoda, bör dock härvid bemärkas, att, särskild! beträffande området

vid Djurgårdsbrunnsviken, jämförelsevis stor areal måste afsätta.? till

gator och öppna platser med hänsyn till en framtida försäljning af de

inre delarna af Ladugårdsgärdet, samt att kostnaderna för ordnandet af

gatorna och de öppna platserna därigenom i motsvarande mån ökas.

Sedan den till inköp af mark m. m. för nytt öfningsfält afsedda summan,

4,000,000 kronor, blifvit tagen i anspråk och de ersättningar, som

skola utgå till djurgårdskassan in. fl. blifvit gnidna, synas mig återstående

genom försäljningen inflytande medel — med undantag af det belopp,

som däraf kan framdeles af Riksdagen beviljas till nya byggnader för

skogsinstitutet — lämpligen böra ingå i den af Kungl. Maj:t med Riksdagen

bildade fond, benämnd »landtförsvarets fond för byggnader och

andra försvarsändamål», hvilken endast efter Riksdagens medgifvande i

hvarje fall får användas.»

I sammanhang med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft tvenne jämväl till utskottet remitterade motioner, väckta den ena

inom Första Kammaren (n:o 1) af herr Hugo Tamm, däri föreslagits, att

Riksdagen måtte

l:o) till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett belopp af 4,000,000 kronor,

att i mån af behof användas för förvärfvande åt staten, i enlighet med

Ladugårdsgärdeskommitténs förslag af den 19 maj 1903, af erforderliga

områden för ett nytt exercisfält i trakten af Järfva, samt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

37

2:o) i sammanhang härmed hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

på grund af den utredning i frågan, som dels redan blifvit verkställd,

dels måhända ytterligare kan erfordras, till Riksdagen göra framställning

om Ladugårdsgärdets försäljning till byggnadstomter;

och den andra inom Andra Kammaren (n:o 141) af herr A. Hedin,

däri föreslagits, att Riksdagen

l:o) i enlighet med Ladugårdsgärdeskommitténs af den 19 maj 1903

förslag måtte besluta, att så fort sig göra låter inköpa nytt exercisfält; och

2:o) samtidigt besluter om uppgörande af stadsplan för Ladugårdsgärdet

och om kontinuerlig försäljning af tomter därstädes, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det försäljningssätt, som följdes vid afyttringen af

gamla gardestomterna;

3:o) bestämmer, att, intill dess frågan om ny flottstation i Stockholms

närhet blifvit afgjord, områden, som en sakkunnig och opartisk utredning

visar kunna ifrågakomma för denna anläggning, reserveras vid fastställande

af plan för försäljning af Ladugårdsgärdet.

I afseende å de skäl, som af motionärerna anförts till stöd för framställningarna,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Då utan tvifvel Ladugårdsgärdet under nuvarande förhållanden är

såsom öfningsfält för arméns i Stockholm eller dess närhet förlagda trupper

olämpligt och otillräckligt, måste med nödvändighet ett annat fält i dess

ställe anordnas. Af de tre särskilda för detta ändamål af den s. k.

Ladugårdsgärdeskommittén undersökta områden torde efter de egendomsförvärf,

Stockolms stad gjort å Brommafältet och Enskede—Skarpneckfältet,

dessa fält numera icke kunna ifrågakomma; och återstår således

endast Järfva—Spånga—Järfällafältet, hvithet redan från början synes hafva

varit det lämpligaste och hvars anordnande till öfningsfält, på sätt Kungl.

Maj:t föreslagit, utskottet anser sig böra förorda. Utskottet biträder alltså

Kungl. Maj:ts förslag, att för detta öfningsfälts anläggande må tagas i anspråk

de i Kungl. Maj:ts proposition angifna kronoegendomar äfvensom

att för förvärfvande af annan för fältet erforderlig mark och för de med

fältets anordnande i öfrigt erforderliga kostnader må användas ett belopp

af högst 4,000,000 kronor.

Likaledes ansluter sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag i fråga om

afyttring af de i den kungl. propositionen angifna två områden af Norra

Djurgården och om att af de inflytande köpeskillingarne för försålda tomter

å dessa områden må utgå ett belopp, som svarar mot nämnda, för det

nya öfningsfältets anordnande beräknade kostnad.

Jämte uttalande af den mening, att de markinköp, som för det nya

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

öfningsfältet erfordras, torde böra oförtöfvadt och utan afbidan på ofvannämnda

tomtförsäljningar bringas till stånd, har utskottet velat ifrågasätta,

huruvida icke, därest den närmast hufvudstaden belägna delen af det till

öfningsfält afsedda område, å hvilken del skulle förläggas kaserner, kyrka,

sjukhus in. m., komme att betinga alltför högt inköpspris, annan mark må

i stället för nämnda del kunna för berörda ändamål tagas i anspråk.

I sammanhang härmed har utskottet velat anföra, att enligt utskottets

uppfattning Kungl. Maj:t bör äga att vid inköp af ifrågavarande mark utan

vidare bemyndigande vid exercisfältets utkanter göra de markutbyten, som

kunna vara erforderliga för att bereda fältet bekväma och reguliära gränser.

Vidare har utskottet ansett sig böra framhålla, att det af Kungl.

Maj:t antydda öfverflyttande till detta fält af arméns i hufvudstaden uppförda

kaserner torde, särskildt vid det förhållande att största delen af

Ladugårdsgärdet fortfarande bibehålies till exercisfält, kunna för en lång

tid undanskjutas.

Hvad det föreslagna af händandet af områden å Norra Djurgården

beträffar, har utskottet, som förutsätter, att denna angelägenhet kommer

att så bedrifvas, att kronans bästa i möjligaste mån tillgodoses, ansett,

att i hufvudsak samma villkor i afseende å gaturegleringar m. m., som

uppställdes vid den år 1885 beslutade försäljningen af den till gardesregementena

upplåtna mark, må göras gällande vid nu förestående uppgörelser;

och har utskottet i öfverensstämmelse härmed ansett sig böra

erinra, att några utaf de utaf Stockholms stadsfullmäktige i skrifvelse till

Kungl. Maj:t den 1 nästlidna april uppställda villkor för medgifvande af

stadsplanens utsträckning öfver Norra Djurgården icke synas antagliga.

I första punkten af dessa villkor angifves, att »den öfver området

upprättade stadsplanen skall, innan den underställes Kungl. Maj:ts fastställelse,

vara af Stockholms stadsfullmäktige godkänd.»

Häremot har utskottet velat anmärka, att visserligen Stockholms

stadsfullmäktige höra äga att för sin del godkänna den stadsplan, som

kommer att öfver ifrågavarande område af vederbörande upprättas och åt

öfverintendentsämbetet för Kungl. Maj:t framläggas, men att hinder däraf

icke bör möta för områdenas ordnande efter den stadsplan, Kungl. Maj:t

kan finna skäligt slutligen fastställa.

I andra punkten af dessa villkor lämnas föreskrift om att gator, torg

och allmänna platser skola med full äganderätt öfverlåtas till staden, som

äfven tillförsäkras rätt till vattnet, när området stöter därintill. Häremot

har utskottet icke något att erinra. Men villkoret i tredje punkten, eller

att »tomter för byggnader för allmänt behof, såsom kyrkor, skolhus och

sjukhus äfvensom för allmänna parker och planteringar skola i stadsplanen

finnas reserverade och i mån af behof med full äganderätt kostnadsfritt

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

39

öfverlåtas på staden», synes utskottet vara af obestämbar räckvidd och i

öfrigt innebära anspråk, som vida öfverstiga hvad förut vid gardestomternas

försäljning i sådant hänseende bestämdes.

Då emellertid dessa villkor uppenbarligen äro framställda under

förutsättning, att ej allenast de nu ifrågavarande områdena utan hela

Norra Djurgården komme att införlifvas med staden, torde från stadsfullmäktiges

sida svårigheter icke komma att uppställas mot en uppgörelse

i öfverensstämmelse med de af utskottet här ofvan gjorda erinringar.

Beträffande försäljningen af tomter å dessa områden har utskottet

velat ifrågasätta, huruvida icke därvid borde undantagas tomter, som kunde

befinnas lämpliga att reserveras för kronans räkning för att vara disponibla

för det alltjämt ökade behofvet af byggnader för allmänna inrättningar.

Emot den af Kungl. Maj:t föreslagna användningen af de genom

ifrågavarande försäljning inflytande medel har utskottet icke haft annat

att erinra, än att det bland ersättningar till djurgårdsförvaltningen ingående

belopp, i Järn nåd t tal å f 22,750 kronor, som är afsedt att öfverlämnas

till djurgårdskassan för godtgörande af kassans bidrag dels till

ordnande af utställningsområdet efter afslutandet af 1897 års konst- och

industriutställning och dels till inlösen af lägenheterna Sevilla och Kaptensudden,

icke synes böra från försäljningsinedlen utgå, enär dylika utgifter

synas vara främmande för det med ifrågavarande fastigh etsför sälj ning

afsedda ändamål och det i öfrigt torde kunna antagas, att berörda bostadsbidrag

blifvit lämnade utan hänsyn till deras återgäldande på nu föreslaget

sätt.

Mot att återstående försäljningsmedel, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,

tilläggas landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål

hai utskottet icke haft något att erinra. Men med afseende å Riksdagens

i skrifvelse den 2 juni 1901 angående ny härordning gjorda uttalande

därom, att för beredande af tillgång till de af härordningen föranledda

utgifterna för nya kasernetablissemang det vore lämpligt att afyttra annan

staten tillhörig icke inkomstgifvande fastighet, hvilken icke vore för sitt

dittills afsedda ändamål oundvikligen erforderlig men för hvilken med

hänsyn till läget en betydande köpeskilling kunde påräknas, exempelvis

vissa delar af det norr om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen

belägna området, har utskottet velat uttala den mening, att ifrågavarande

medel må i främsta rummet användas till bestridande” af utgifter

för kasernetablissemang.

Därest hvad utskottet här ofvan anfördt varder af Riksdagen gilladt,

torde hufvudsyftet med herrar Tamms och Hedins ofvan återgifna motioner

komma att vinnas. Med anledning af dessa motioner har utskottet emeller
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande M:o 131.

tid velat tillägga, att, om än utskottet anser, att beslut nu bör fattas

endast rörande försäljning af en ringa del af Ladugårdsgärdet, utskottet

dock föreställer sig, att vid stadsplanens fastställande för denna del hänsyn

bör, särskildt vid fråga om anläggande af afloppsledningar m. in., tagas

till en framtida tomtindelning af hela fältet.

Då den af utskottet förordade försäljningen af viss del af det norr

om Djurgårdsbrunnsviken belägna området icke omfattar mark, som kan

antagas blifva erforderlig för en eventuell ny flottstation, torde det i herr

Hedins motion framställda förslag om reserverande af områden för en

sådan stations behof icke vara på denna mindre omfattande försäljning

tillämpligt.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition samt herrar Tamms och Hedins

i ämnet väckta motioner, må medgifva:

att de kronan tillhöriga egendomarna \/v^ mantal

n:o 1 Agnesberg, r’/jis mantal n:o 1 Bagartorp, ''/8 mantal

n:o 1 Neder-Järf va, 31/u4 mantal n:o 2 Neder-Järfva,

l''76,i mantal n:is 1 och 2 Öfver-Järfva och 7s mantal

n:o 1 Ritorp, alla i Solna socken, samt lägenheten n:o

1 Gunsarboda, l1/, mantal n:is 2 och 3 Kymlinge, 1ji

mantal n:o 1 Långlöt, ''% mantal n:o 1 Ör, lägenheterna

n:o 1 Killingstorp och n:o 1 Linväfvartorp, 1 mantal

n:o 3 Ursvik, 31 /,t mantal n:is 1, 2 och 3 Rissne, l3/^

mantal n:is 1 och 2 Råsta, U/i mantal n:o 3 Arfvinge

och länsmansbostället 3/s mantal n:o 5 Ursvik, alla i

Spånga socken, må till landtförsvaret upplatas för att

användas till öfningsfält för armén tillhörande trupper;

att de å den vid statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

den 7 april 1905 fogade karta med ljusröd

och ljusgul färg betecknade områden af Norra Djurgården,

belägna det ena söder om Valhallavägens förlängning

åt öster och det andra norr om Djurgårdsbrunnsviken,

må, med undantag af omkring 3,000

kvadratmeter utaf skogsinstitutets nuvarande tomt, på

det sätt kronan afhändas, att däraf till Stockholms stad

kostnadsfritt med äganderätt upplåtas de delar, som enligt

en blifvande stadsplan för dessa områden erfordras

till gator, torg och allmänna platser, äfvensom angränsande

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

41

vattenområde, samt att de återstående delarna försäljas

i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;

att af de genom försäljningen inflytande medel må

användas högst 4,000,000 kronor till förvärfvande af

den mark, som jämte förenämnda, kronan tillhöriga egendomar

af Kungl. Maj:t anses böra ingå i öfningsfältet,

till ersättningar åt boställshafvare, arrendatorer och andra

personer för mistad besittningsrätt till jord, som för

detta ändamål afstås m. in. samt till anläggande af

skjutbanör, fältets dränering och ordnande i öfrigt, i

den mån medel härtill kunna af nämnda summa erhållas

;

att af försäljningsmedlen må gäldas ersättningar,

enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, dels åt djurgårdsförvaltningen

för bostället Djursborg och för mistad inkomst

af arrenden för de lägenheter, som äro till andra

upplåtna, dels ock åt enskilda personer m. 11. för intrång

i nyttjanderätt till vissa delar af ifrågavarande

områden af Norra Djurgården, äfvensom kostnaderna

för ordnandet af gator och allmänna platser enligt den

öfverenskommelse, som härom kan med Stockholms stad

träffas;

att därefter återstående medel, förutom det belopp,

som däraf kan framdeles beviljas af Riksdagen till nya

byggnader för skogsinstitutet, må tilläggas landtförsvarets

fond för byggnader och andra försvarsändamål:

samt

att, i man af behof, de medel, som i första hand

erfordras för inköp af mark till öfningsfältet m. in., till

ersättningar åt enskilde och till bestridande af kostnaderna

för ordnandet af gator och allmänna platser, må

efter Kungl. Maj:ts bepröfvande af tillgängliga medel förskjutas.

Stockholm den 9 maj 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Bih. till Riksd. Frot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 72 Höft.

G

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:159 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående nytt öfning sfält för arméns i Stockholm eller dess närhet förlagda trupper samt för s. 1 i texten