Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen under andra hufvudtiteln gjorda framställning om höjning af aflöningen till två amanuenser i nedre justitierevisionen.

1905-05-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:133, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen under andra hufvudtiteln gjorda framställning om höjning af aflöningen till två amanuenser i nedre justitierevisionen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 133.

1

N:o 133.

Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1905, kl. 4 e. ni.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen

under andra hufvudtiteln gjorda framställning om höjning

af aflöningen till två amanuenser i nedre justitierevisionen.

(1 :a U. A.)

Kungl. Maj:t liar i statsverkspropositionen under punkten 3 af

andra hufvudtiteln föreslagit Riksdagen medgifva, att å nedre justitierevisionens

stat, i stället för nu uppförda 1,200 kronor tjänstgöringspenningar

och 200 kronor renskrifningspenningar åt hvardera af två

amanuenser, måtte upptagas för enhvar af dem arfvode 1,200 kronor,

tjänstgöringspenningar 1,200 kronor och renskrifningspenningar 300

kronor, samt i följd där af öka anslaget till nedre justitierevisionen, nu

upptaget till 150,900 kronor, med 2,600 kronor till 153,500 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver justitieärenden den 14 januari innevarande

år innehåller härom följande anförande af departementschefen.

»Därest den föreslagna Ökningen af antalet justitieråd genomföres,

blifver däraf en följd, att äfven nedre justitierevisionens arbetskrafter

måste förstärkas. Då emellertid, såsom förut nämnts, afsikten är att

efter någon tid åter nedbringa antalet justitieråd till det nuvarande och

Blh till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 74 Höft. (''Näs 133—136). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 133.

behofvet af ökade arbetskrafter i nedre revisionen således endast skulle

blifva öfvergående, torde de därför erforderliga medlen böra uppföras

å extra stat och följaktligen häraf icke påkallas någon ändring i verkets

ordinarie stat. Däremot synes mig i ett annat afseende vara nödigt

att begära höjning i denna stat, nämligen i fråga om anslaget till de

två amanuenser, hvilka tjänstgöra såsom protokollssekreterare.

Detta anslag beviljades af 1897 års Riksdag i sammanhang med

då fattadt beslut om ökning af antalet justitieråd och revisionssekreterare.

Eders Kungl. Maj:t hade föreslagit sagda Riksdag, att till aflöning åt

två konstituerade protokollssekreterare bevilja 4,000 kronor för hvardera,

häraf arfvode 2,500 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200 kronor och

renskrifningspenningar 300 kronor, eller samma a Ii ilning, som, ålderstillägg

oberäknad!, utgår till ordinarie protokollssekreterare. Riksdagen

biföll emellertid denna framställning endast i så måtto, att till hvardera

af två amanuenser, hvilka skulle uppehålla protokollsekreterares tjänstgöring,

anslogos 1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 200

kronor såsom renskrifningspenningar.

Otillräckligheten af den sålunda beviljade aflöningen visade sig

genast och gång efter annan hafva klagomål däröfver försports sav al

från de två amanuenser, hvilka erhållit förordnanden att tjänstgöra såsom

protokollssekreterare, som ock från nedre revisionens sida, Af de båda

amanuenserna har i sådant afseende anförts, bland annat, att, då deras

utgifter för utskrift af expeditioner med mera visat sig öfverskrida de

anslagna renskrifningspenningarna med omkring 100 kronor om aret,

den aflöning de åtnjöte såsom tillförordnade protokollssekreterare i

verkligheten uppginge till allenast omkring 1,100 kronor, ett belopp,

som uppenbarligen vore för knappt tillmätt och icke kunde anses stå i

skäligt förhållande till det arbete, som de meddelade förordnandena,

kräfde. Därjämte hafva de erinrat, att någon utsikt till befordran till

ordinarie protokollssekreterarebefattningar på grund af uppnådd pensionsålder

hos förutvarande protokollssekreterare icke förefunnes förrän etter

lång tid. Nedre revisionen har framhållit, att, då den anslagna aflöningen

vore otillräcklig för tillgodoseende af äfven de anspråkslösaste Ielnadsbehof

och det vid sådant förhållande icke billigtvis kunde förvägras

innehafvarne af ifrågavarande förordnanden att för sin utkomst ägna

sig åt tjänstgöring äfven inom andra verk, följden häraf hade blifvit,

att de revisionssekreterare, å hvilkas rottal* protokollssekreteraretjänstgöringen

uppehölles af de båda tillförordnade protokollssekreterarne,

icke kunde af dem utkräfva samma arbetsmängd, ''som af ordinarie

protokollssekreterare presterades.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 133.

3

I statsverkspropositionen till 1902 års Riksdag- föreslog Eders

Knngl. Maj:t, att aflöningen för ifrågavarande,"såsom protokollssekreterare

tjänstgörande amanuenser måtte höjas till 3,000 kronor för dem hvar,

häraf arfvode 1,500 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200 kronor och

renskrifningspenningar 300 kronor. Denna framställning blef emellertid

icke af Riksdagen bifallen.

Äfven efter 1902 hafva klagomål i ofvan angifna hänseenden alltjämt

framkommit; och då dessa klagomål synas mig befogade, har

jag ansett mig icke kunna underlåta att åter väcka på tal jfrågan om

löneförbättring för do omförmälda amanuenserna. Att den nu utgående

aflöningen är otillräcklig synes mig ligga i öppen dag. Om ock protokollssekreterarebefattningarne

icke äro att hänföra tillV de mera ansträngande

tjänsterna, lärer dock ingen,® som har någon kunskap om

förhållandena, kunna påstå, att det arbete, som bör utkräfvas af eu

protokollssekreterare, skäligen kan anses vara ersatt med en aflöning,

oj uppgående till 1,200 kronor. Att den otillräckliga aflöningen, på

sätt nedre revisionen framhållit, medför menliga följder för arbetet, är

helt naturligt.

Då jag således finner det oundgängligen nödigt att föreslå eu

höjning i aflöningen för ifrågavarande tjänstemän, har jag emellertid,

med hänsyn till den ställning Riksdagen två gånger intagit i frågan,

ansett det särskild! angeläget, att denna höjning begränsas till det

minsta, som rimligen kan ifrågakomma; cell syne» mig därför till en

hvar af dessa tjänstemän böra begäras endast ett arfvode af 1,200 kronor

utöfver tjänstgöringspénningarne samt en ökning af ronskrifningspenningarne

till 300 kronor.»

1 samband med det uti innevarande års statsverksproposition

framställda förslaget om inrättande af tre nya justitierådsämbeten har

Kungl. Maj-:t under punkten 10 af andra hufvudtiteln äskat anslag å

extra stat för år 1906 för aflönande af, förutom andra tjänstemän,

tre amanuenser i nedre justitierevisionen med tjänstgöringsskyldighet

såsom protokollssekreterare.

. Enligt hvad statsrådsprotokollet öfver justitieärenden den 14

januari innevarande år ger Aid handen, hade föredragande departementschefen

ansett, att enhvar af dessa amanuenser borde såsom aflöning

åtnjuta 2,700 kronor, häraf arfvode 1,200 kronor, tjänstgöringspenningar

1,200 kronor och renskrifningspenningar 300 kronor.

Det sammansatta stats- och lagutskottet, till hvars behandling

denna fråga bänskjutits, har i däröfver afgifvet utlåtande anfört, att,

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 133.

då enligt utskottets uppfattning den pr otokollssekreter arefj äns tgöring,

som komme att åligga nämnda tre amanuenser, icke kunde för närvarande

anses vara af den ansträngande och. trägna art, att densamma

borde kunna betinga den af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningen, en

jämkning syntes böra ske i berörda aflöning, samt att utskottet, som

icke funnit något att anmärka mot det föreslagna beloppet 300 kronor

såsom renskrifningspenningar, däremot ansett aflöningen i öfrig! till

omförmälda amanuenser lämpligen böra sättas till 1,500 kronor att,

såsom fallet nu vore med aflöningen till öfriga amanuenser inom ifrågavarande

ämbetsverk, utgå enbart såsom tjänstgöringspenningar.

Det förslag, som berörda utskott sålunda framställt beträffande

dessa tre amanuensers aflöning, bär vunnit Riksdagens bitall.

Statsutskottet anser, att nu ifrågavarande tjänstemäns aflöningsförmånor

böra bestämmas i enlighet med hvad Riksdagen beslutat beträffande

aflöningen åt förenämnda på extra stat uppförda amanuenser; och

skulle i öfverensstämmelse därmed dessa två amanuensers arfvoden

komma att höjas med 300 kronor samt deras renskrifningspenningar

att ökas med 100 kronor, i följd hvaraf den föreslagna ökningen af

anslaget till nedre justitiere visionen bör inskränkas till 800 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen

a) medgifver, att å nedre justitiere visionens stat,

i stället för nu uppförda 1,200 kronor tjänstgöringspenningar

och 200 kronor renskrifningspenningar åt

hvardera af två amanuenser, må upptagas för enhvar

af dem tjänstgöringspenningar 1,500 kronor och renskrifningspenningar

300 kronor samt

b) i följd häraf okär anslaget till nedre justitierevisionen,

nu 150,900 kronor, med 800 kronor till

151,700 kronor.

Stockholm den 9 maj 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.