Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående inredande i fastigheten n;o 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm af lokaler för utrikesdepartementet m. m. samt angående uppförande af ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli m. m. ■
1905-05-12 · 51 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 49 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1905:140, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående inredande i fastigheten n;o 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm af lokaler för utrikesdepartementet m. m. samt angående uppförande af ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli m. m. ■
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
1
N:o 140.
Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1905, kl. 3,30 e. in.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition,
angående inredande i fastigheten n;o 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm
af lokaler för utrikesdepartementet m. m. samt angående
uppförande af ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli m. m.
■ : (L A.)
I en till Riksdagen allåten, till statsutskottets förberedande behandling
remitterad proposition (n:o 96) har Kungl. Maj:t under åberopande
af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden den
31 sistlidne mars föreslagit Riksdagen
dels att medgifva, att till betäckande af kostnaderna för inredande
i. fastigheten n:o 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm af lokaler för utrikesdepartementet
och ämbetsbostad åt ministern för utrikes ärendena
måtte af fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden
användas ett belopp af 400,000 kronor;
dels ock att besluta, att ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli med
undantag af utrikesdepartementet skulle uppföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ett af arkitekten L. Peterson den 2 sistlidne januari afgifvet
förslag, samt att för ifrågavarande byggnadsföretag och däraf
föranledd inlösen af ateljébyggnadsaktiebolagets hus i nordvästra hörnet
af Kungsträdgården äfvensom af de under enskild äganderätt lydande
tomter i kvarteret Kungl. Trädgården, som enligt förslaget vore afsedda
att för byggnaden tagas i anspråk, bevilja ett belopp af 4,860,000
kronor, samt däraf anvisa 575,000 kronor ur fonden för anordnande
af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden och 500,000 kronor å
extra stat för år 1906.
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 77 Höft. (N:o 140.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
Nuvarande
kanslihusets
beskaffenhet
och
otillräcklighet.
Departementschefens yttrande i detta ärende till förenämnda statsrådsprotokoll
är af följande lydelse:
»Vid underdånig- föredragning- den 21 februari 1902 af frågan om
uppförande af ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli, anförde dåvarande
departementschefen, bland annat:
Det nuvarande kanslihuset med den därtill hörande tomten n:o 1
i kvarteret Vulcanus vid Mynttorget i Stockholm hade ursprungligen
disponerats af myntverket, men sedan, i sammanhang med år 1840
fattadt beslut om statsrådets förändrade organisation, fråga blifvit väckt
om beredande för samtliga statsdepartementens expeditioner af en
gemensam ämbetslokal, både byggnaden upplåtits till lokal för flertalet
af dessa expeditioner. Ifrågavarande byggnad, som således från början
icke varit afsedd till ämbetslokal för Kung]. Maj:ts kansli, hade också
ganska snart visat sig vara såsom sådan mindre lämplig; och ehuru
tid efter annan omfattande ändrings- och reparationsarbeten vidtagits,
vore lokalerna inom kanslihuset fortfarande i många afseenden synnerligen
bristfälliga och otidsenliga.
För att erhålla sakkunniga personers yttrande rörande kanslihusets
beskaffenhet, hade, jämlikt Kungl. Maj:ts den 27 januari 1893
lämnade bemyndigande, åt intendenten vid öfverintendentsämbetet, professoren
F. G-. A. Dahl, brandchefen i Stockholm, kommendörkaptenen
B. Hollstén, stadsarkitekten L. Hedin och byggmästaren A. G. Sällström
lämnats uppdrag att verkställa besiktning å sagda hus för
utrönande, ej mindre huruvida själfva byggnaden befunne sig i det
skick, att dess framtida bestånd kunde anses tryggadt, än äfven
huruvida byggnaden erbjöde erforderlig säkerhet mot eldfara för de
viktiga och delvis oersättliga handlingar, som där förvarades. Resultatet
af den på grund häraf verkställda besiktningen förelåge i en af
besiktningsmännen den 9 februari 1893 till chefen för finansdepartementet
aflåten skrifvelse. Af denna framginge, att besiktningsmännen
funnit byggnaden förete väsentliga brister såväl med hänsyn till hållfasthet
som trygghet mot eldfara, samt att besiktningsmännen ansett,
att de brister, med hvilka byggnaden i förstnämnda hänseende vore
behäftad, kunde, om ock med stör kostnad, betydligt minskas, men att
bristerna, hvad eldfarligheten anginge, icke kunde afhjälpas eller ens
minskas.
Då innehållet af berörda skrifvelse den 24 februari 1893 inför
Kungl. Maj:t anmälts i sammanhang med väckt fråga om bildande af
en särskild »fond för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i
hufvudstaden», hade föredragande departementschefen erinrat, att de
ur nyss anförda synpunkter förefintliga bristerna vid kanslihuset långt
3
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
ifrån vore de enda. Utrymmet inom de särskilda ämbetslokalerna vore
nämligen så trångt, att däraf verkligt men uppstode för det arbete,
som där skulle utföras. Flera depaftementsbyråer förfogade hvar för
sig endast öfver ett rum — i åtskilliga fall af ytterst obetydliga dimensioner
i hvilket rum såväl byråchefen som den kanslisekreterare och
den amanuens, som på byrån indelats, hade sina platser. Då vederbörande
byråchefer ofta mottoge besök i tjänsteärenden, vore det gifvet, att
en dylik anordning skulle medföra icke ringa olägenheter. Utrymmet
i huset vore dessutom så strängt tillvarataget, att, då, såsom stundom
hände, för beredande af någon särskild fråga tillfälliga biträden eller
sakkunniga personer tillkallades, hvarje möjlighet att bereda dem arbetsplats
inom vederbörande departements lokal vore utesluten. Den för
förvaring af statsrådsprotokoll och handlingar i afgjorda ärenden tillmätta
plats vore så knapp, att nämnda dokumenter tidigare, än eljest
kunde vara önskligt, måste aflämnas till riksarkivet, hvartill komme,
att, såsom af bemälde besiktningsmäns utlåtande äfven framginge, de
skåp, i hvilka de ifrågavarande, till stor del oersättliga handlingarna
förvarades, flerstädes måst placeras så nära intill eldstäderna, att eldfara
däraf lätteligen kunde uppstå. Hvad förintandet af sagda handlingar
skulle innebära behöfde icke närmare utvecklas. Förlusten af de
senaste årens statsrådsprotokoll, registratur, koncept till utgående kungl.
bref och resolutioner, inneliggande handlingar in. in. skulle medföra
ett verkligt hämmande af regeringsmaskineriet, skadan för en framtida
historisk forskning oberäknad.
De brister hos kanslihuset, som vid berörda tillfälle af departementschefen
framhållits, hade under den tid, som sedan dess förflutit,
naturligen gjort sig ännu mer kännbara, och, hvad särskildt anginge
den anmärkta bristen på erforderligt utrymme, hade denna brist
gjort sig gällande i sådan grad, att frågan om anskaffande af ny kanslihusbyggnad
icke längre kunde uppskjutas. Särskildt erinrades, hurusom,
då ett par år förut anmälts, att ökadt utrymme inom kanslihuset oundgängligen
erfordrades för utrikes- och civildepartementen, samt att lokal
måste anskaffas för jordbruksdepartementet, annan utväg icke funnits
än att för ifrågavarande ändamål upplåta den lokal, som för det dåvarande
disponerats åt nedre justitierevisionen, och att för sistnämnda ämbetsverk
förhyra lokal på annat håll. Ej heller syntes böra lämnas obeaktadt,
att sjöförsvarsdepartementet vore förlagdt till annat staten tillhörigt hus,
äfvensom att justitiedepartementets byrå för statistiska ärenden, lagbyrån,
den till civildepartementet hörande försäkringsbyrån, finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå samt ecklesiastikdepartementets afdelning
för statistiska ärenden vore inrymda i särskildt förhyrda lokaler.
4
Tidigare åtgärder
för anskaffande
af
nytt kanslihus.
Första förslaget
till
kanslihusbyggnad
i Kungsträdgården.
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
Åt gärder hade sedan flera år tillbaka vidtagits i syfte att åstadkomma
ny lokal för Kungl. Maj:ts kansli. Sedan chefen för finansdepartementet
den 7 juni 1893 anmodat öfverintendentsämbetet att,
såsom en förberedande åtgärd i detta liänsende inkomma med yttrande,
bland annat, huruvida, med iakttagande att den oundgängligen erforderliga
ökningen i utrymme blefve beredd, ändamålet kunde vinnas
genom ombyggnad af kanslihuset på dess nuvarande plats, samt öfverintendentsämbetet
med anledning däraf uppdragit åt professoren Dahl
samt e. o. arkitekterna hos ämbetet F. R. Ekberg och F. Eckert att i
ärendet sig yttra, hade de sålunda utsedda personerna den 26 augusti
1893 afgifvit ett tjänstememorial i ämnet. I detta memorial hade beträffande
den ifrågasatta ombyggnaden af kanslihuset anförts, att, då byggnadens
grund vore dålig, det icke vore tänkbart att på annat sätt än
genom rifning af den gamla byggnaden och uppförande af en alldeles
ny byggnad erhålla lämpliga lokaler; att, om hela tomten kringbyggdes
med ett 37 fot bredt hus, innehållande tre hela våningar åt alla sidor,
en undervåning åt sjösidan och dessutom en öfvervåning mot norra
och östra sidorna, en golfyta af högst 46,000 kvadratfot kunde erhållas;
att, då nuvarande kanslihuset hade en sammanlagd golfyta af omkring
40,600 kvadratfot, en ökning i utrymme af omkring 13 V2 procent
således vore det högsta, som å ifrågavarande tomt kunde erhållas; samt
att, då denna ökning i utrymmet knappast kunde anses tillräcklig och
det sannolikt skulle blifva förenadt med stora svårigheter att under
tiden för ombyggnaden anskaffa lämpliga lokaler för de olika departementen,
det syntes, som om någon annan utväg hellre borde anlitas
för frågans lösning.
För beredande af plats för ny kanslibyggnad hade därefter förhandlingar
förts angående förvärfvande för kronans räkning af åtskilliga
fastigheter, men dessa förhandlingar hade icke ledt till något
resultat.
Då svårighet således mött att för antagligt pris förvärfva lämpligtomt
för uppförande af den ifrågasatta byggnaden, hade den nästa
åtgärden vant att söka utreda, huruvida någon kronan tillhörig obebyggd
tomt med lämplig belägenhet kunde för ändamålet användas. Med
stöd af Kungl. Maj:ts den 25 oktober 1894 meddelade beslut, hvarigenom
öfverintendentsämbetet anbefallts att enligt de närmare föreskrifter,
chefen för finansdepartementet ägde meddela, verkställa utredning
beträffande frågan om uppförande af nytt kanslihus, hade därför
chefen för finansdepartementet i skrifvelse den 8 februari 1899
anmodat öfverintendentsämbetet att låta uppgöra och till Kungl. Maj:t
inkomma med eskissritningar och approximativa kostnadsberäkningar
Statsutskottets Utlåtande N:o HO. 5
för uppförande å norra delen af Kungsträdgården af nytt kanslihus,
afsedt att inrymma samtliga dåvarande statsdepartementen med deras
olika, afdelningar samt därjämte jordbruksdepartementet, nedre justitierevisionen,
justitiekanslärsämbetet, land!- och sjöförsvarsdepartementens
kommandoexpeditioner och flottans stab. Enligt uppdrag af öfverintendentsämbetet
hade dåvarande e. o. arkitekten hos ämbetet Carl
Möller utarbetat de sålunda infordrade ritnings- och kostnadsförslagen,
hvarefter öfverintendentsämbetet med underdånig skrifvelse den 18
oktober 1899 till Kung-1. Magt öfverlämnat ifrågavarande förslag äfvensom
ett af bemälde arkitekt den 9 i samma månad afgifvet tjänstememorial.
Enligt berörda förslag vore byggnaden, hvars hufvudfasad vette
åt. Kungsträdgården, förlagd så, att det omkring 4 meter framspringande
midtelpartiet a hufvudfasaden icke sköte söder om eu linje, som tänktes
dragen från en punkt på Kungsträdgårdsgatan, 8 meter norr om nordvästra
hörnet mellan nämnda gata och Näckströmsgatan, vinkelrätt mot
Kungsträdgårdens längdaxel. Å byggnadens östra sida skulle Kungsträdgårdsgatan
erhålla en bredd af 20,5 meter, utom vid sidofasadens
hansprång, där gatans bredd minskades till 19,5 meter. Hamngatan,
hvars bredd å sträckan mellan Regeringsgatan och Västra Trädgårdsgatan
redan vore fastställd till 18 meter, skulle vid byggnadens nordöstra
melianparti erhålla en bredd af 27 meter, hvilken vid nordöstra
hörnet af det utspringande midtelpartiet minskades till 23 meter. Vid
midtelpartiets nordvästra hörn vore Hamngatans bredd beräknad till
29 meter, hvarefter densamma än ytterligare vidgades, så att gatan vid
byggnadens nordvästra hörn bildade en öppen plats.
Den form och det läge, byggnaden enligt förslaget skulle erhålla,
förutsatte emellertid med nödvändighet, att ateljébyggnadsaktiebolagets
hus samt den därintill belägna, för det dåvarande af Sveriges allmänna
konstförening förhyrda utställningsbyggnaden nedrefves, äfvensom att
samtliga de byggnader och anordningar, som innehafvaren af det s. k.
Blanchs kafé låtit uppföra i Kungsträdgården, borttoges. Därjämte
måste den obebyggda tomten n:o 5 i kvarteret Kungsträdgården förblifva
obebyggd och, såsom planterad plats, för framtiden tilläggas
Kungsträdgården. I sammanhang härmed hade det erinrats, att gafveln
a den aktiebolaget Casino tillhöriga byggnad efter platsens ordnande
kom me att blifva mera i ögonen fallande än tillförene och därför borde
på lämpligt sätt dekoreras. Utmed nämnda gafvel hade därjämte en
nedgång ansetts böra anordnas från Västra Trädgårdsgatan till Kungsträdgårdens
plan.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
Beträffande ateljébyggnadsaktiebolagets byggnad erinrades, att,
sedan åtskilliga personer i en till Kungl. Maj:t ingifven underdånig
ansökning anbållit, att till det bolag, som för ändamålet kunde
komma att bildas, en i ansökningen närmare angifven plats i nordvästra
hörnet af Carl XIII:s torg måtte upplåtas för uppförande af en till
konstexpositioner, målareateljé m. in. afsedd byggnad, genom nådigt
bref den 21 april 1865 medgifvits, att förenämnda plats finge för
ändamålet tills vidare och till dess annorlunda kunde varda förordnadt
upplåtas mot en årlig afgäld till kronan af 300 riksdaler samt i öfrig!
på villkor, bland andra, att, därest tomten framdeles skulle finnas vara
för något statens ändamål behöflig och således till följd af därom meddeladt
nådigt beslut komma att till kronan återställas, bolaget skulle
äga att för därå då varande byggnad af kronan erhålla lösen till belopp
motsvarande anläggningskostnaden enligt de däröfver upprättade verificerade
byggnadsräkningarna, hvilka, för att vid sådan likvid tjäna till
efterrättelse, borde hos öfverintendentsämbetet deponeras. Den sålunda
ifrågasatta byggnaden hade sedermera blifvit uppförd af ateljébyggnadsaktiebolaget;
och enligt hvad den till öfverintendentsämbetet öfverlämnade
räkenskapen rörande kostnaden för byggnadens uppförande
utvisade, hade berörda kostnad uppgått till 100,856 riksdaler 98 öre.
Detta belopp utgjorde således den lösesumma, kronan hade att till
bemälda bolag erlägga för byggnaden, i händelse tomten skulle finnas
vara för något statens ändamål behöflig.
Den föreslagna kanslibyggnaden, hvars hufvudingång Amre förlagd
till fasaden åt Kungsträdgården, upptoge en yta af 5,470 kvadratmeter,
i hvilken yta inginge två gårdar med 365 kvadratmeter för
hvardera, eller tillsammans 730 kvadratmeter. Hufvudfasaden upptoge
en längd af 93 meter och hvardera sidofasaden 52,5 meter. Byggnadens
största bredd (genom midtelpartiet) vore 64 meter. Byggnadens höjd
från marken till taklistens öfverkant vore å hufvudfasaden 25 meter
och kupolens krön sköte upp 57 meter öfver Kungsträdgårdens plan.
Förutom en jordvåning skulle byggnaden innehålla fyra våningar.
Majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren B. A. Lindahl, som å
det ifrågasatta området af Kungsträdgården verkställt undersökningar
för grundläggning af b_yggnaden, hade i ett till öfverintendentsämbetet
afgifvet yttrande meddelat, att marken å området bestode öfverst af
jordfyllning om 2,5—3 meters djup, därunder af ett lager af lös lera
af 5—7 meters mäktighet och under detta af ett mäktigt lager af sand
och grus af växlande, men i medeltal 10 meters djup. I betraktande
af den lösa beskaffenhet, marken till stort djup syntes hafva, och det
säkerligen rika tillflödet på vatten vid ringa djup under markens yta
Statsutskottets Utlåtande N:o 140. 7
liade majoren Lindahl ansett hvarje tanke på möjligheten att för rimligt
pris kunna neddraga grundmurar eller pelare till underliggande fast
mark eller berg böra öfvergifvas. Återstode således att verkställa pålning
under större eller mindre del af källaremurarnes areal och genom
de lösa jordlagren. Byggnadens massiva beskaffenhet och stora tyngd
samt de stora djupen genom lös massa syntes därvid utesluta utvägen
att sammanföra pålningen i smärre grupper under murverkens koncentrerade
partier, utan måste pålarne utbredas öfver hela ytan af undergrunden.
Själfva byggnaden skulle, enligt e. o. arkitekten Möllers
förslag, uppföras af murtegel och dess ytterfasader till största delen
klädas med granit. Yttertaken skulle täckas med dels koppar och
dels skiffer.
Kostnaden för uppförande af nytt kanslihus i Kungsträdgårdens
norra del skulle enligt ifrågavarande förslag uppgå till 3,950,000
kronor, däraf 841,000 kronor för schaktnings-, pålnings- och grundläggningsarbeten,
2,536,524 kronor för själfva byggnaden och dess
inredning,. 306,500 kronor för specialarbeten, såsom elektrisk belysning,
värmeledning . och ventilation, gas-, vatten- och afloppsledningår, åskledare
och hissar, 200,000 kronor för ledning af byggnadsarbetet och
arfvoden till arkitekt och kontrollant samt 65,976 kronor för oförutsedda
utgifter m. m. 1 kostnadsförslagnts slutsumma ingång^ icke kostnaden
för inlösen af vare sig de byggnader, hvilka, enligt hvad förut blifvit
nämndt, skulle nedrifvas, eller de tomter, hvilka skulle bibehållas
obebyggda.
Då emellertid för ytterligare utredning af byggnadsplan det Förslag nu
synts af vikt, att ritningar och kostnadsförslag uppgjordes äfven Uör Jcamlilymad
bebyggande af någon annan för ändamålet lämplig tomt, och uppmärk- “oTZwoZ*
samheten i sådant afseende fäst sig vid det område af Riddarholmen vcrhetå tomtersom
upptoges af den statsverket tillhöriga, till ämbetslokal för generalstaben
disponerade, tomten n:o 8 i kvarteret Riddarholmen och den
Stockholms stad tillhöriga, för stadens auktionsverk använda tomten
n.o 7 i samma kvarter, beträffande hvilket område anledning funnes att
antaga, att den Stockholms stad tillhöriga tomten skulle mot lämpligt
vederlag kunna för kronans räkning från staden förvärfvas, hade i
skrifvelse den 13 september 1899 öfverintendentsämbetet anmodats att
sa . foit ske kunde uppgöra och till Kungl.
eskissritningar och approximativa kostnadsberäkningar för uppförande å
berörda område af nytt kanslihus, till utrymmet lika stort som den i
Kungsträdgården ifrågasätta kanslibyggnaden. Sedan enligt uppdrag
af öfverintendentsämbetet dåvarande e. o. arkitekten hos ämbetet Ludv.
Peterson utarbetat de infordrade ritnings- och kostnadsförslagen, hade
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
öfverintendentsämbetet med underdånig skrifvelse den 16 januari 1900
till Kungl. Maj:t öfverlämnat ifrågavarande förslag äfvensom ett af bemälde
arkitekt den 11 i samma månad afgifvet tjänstememorial.
Af berörda handlingar jämte ritningar inhämtades följande.
Tillträdet till byggnaden hade arkitekten tänkt sig skola blifva dels
från Birger Jarls torg, mellan riksarkivets och hofrättens hus, och dels
från sjösidan genom en uppfartsväg. Då tillträdet från Birger Jarls torg
för det dåvarande vore synnerligen otillfredsställande, hade, för att såvidt.
möjligt förbättra detsamma, det redan mycket knappt tillmätta
utrymmet för byggnaden måst ytterligare inskränkas genom att draga
densamma tillbaka norrut, så att minsta afståndet från hofrätteus hus
blefve omkring 15 meter. Dessutom hade, för att bereda tillräcklig
dager åt de mot öster förlagda lokalerna, gränden därstädes måst utvidgas
med omkring 3 meter. Härigenom upptoge själfva byggnaden
icke mer än omkring 3,700 kvadratmeter och, därest de åt sjösidan förlagda
terrasserna inberäknades, icke fullt 4,000 kvadratmeter. För att den
omförmälda uppfartsvägen från sjösidan skulle kunna på lämpligt sätt anordnas,
måste den dåvarande högsta punkten å tomten sänkas omkring 3
meter genom bortsprängning af berg. Till följd af det ringa afståndet
mellan hofrättens och riksarkivets hus hade arkitekten ansett, att byggnadens
hufvudentré, som skulle förläggas till Birger Jarls torg, icke komma
att ur arkitektonisk synpunkt framträda på sätt, som för eu byggnad
af ifrågavarande slag erfordrades. Eu utvidgning af området mellan
hofrättens och riksarkivets hus måste därför enligt arkitektens åsikt
förr eller senare äga rum och skulle kunna genomföras i sammanhang
med eu framtida ombyggnad af riksarkivets gamla hus, därest sistnämnda
hus då något indroges från Birger Jarls torg. Kanslihusbyggnaden
skulle enligt de uppgjorda eskissritningarna uppföras i fyra
våningar, räknadt från hufvudentréns plan, samt på grund af tomtens
sluttning erhålla icke mindre än sex våningar mot sjösidan. För att
något mildra intrycket af de många våningarna skulle bottenvåningen
mot väster och norr uppföras i form af terrasser. Dessa terrasser
äfvensom den öfver dem belägna våningen skulle byggas af naturlig
sten och de öfriga våningarna af fogstruket tegel med listverk, portaler
och föristeromfattningar af huggen sand- och kalksten.
Enligt berörda förslag skalle kostnaden för uppförande af nytt
kanslihus å det angifna området af Riddarholmen uppgå till sammanlagdt
2,880,000 kronor, däraf 266,000 kronor för schaktnings-, sprängnings-
och grundläggningsarbeten äfvensom ordnande af platsen omkring
byggnaden, 2,055,276 kronor för själfva byggnaden och dess inredning,
300,100 kronor för specialarbeten, såsom elektrisk belysning, värmeledning
och ventilation, gas-, vatten- och afloppsledningar, åskledare
9
Statsutskottets Utlåtande N:o MO.
•och hissar, 100,000 kronor för ledning af byggnadsarbetet och arfvoden
till arkitekt och kontrollant samt 158,624 kronor för oförutsedda utgifter.
Förslaget hade förutsatt förvärf åt kronan af auktionsverkets tomt;
•och hade föranledt underhandlingar med Stockholms stad i sådant
hänseende.
Dessa underhandlingar hade ledt till ett af stadsfullmäktige i
underdånigt yttrande den 19 mars 1900 framställdt anbud om byte af
åtskilliga fastigheter mellan kronan och staden. Enligt detta hade
staden förklarat sig vilja till kronan afstå ej mindre de delar af tomten
n:o 7 i kvarteret Riddarholmen och stadens angränsande gatumark,
som erfordrades för det ifrågasatta nya kanslihuset, än äfven delar af
tomten n:o 15 i kvarteret Riddarholmen och den mellan denna tomt
och tomten n:o 4 befintliga gränddessein jämte besittningsrätten till
viss del åt sistnämnda tomt, till hvilken staden på grund af nådigt
bref den 21 juli 1813 ägde evärdlig besittningsrätt mot skyldighet
att till finska församlingen i Stockholm betala en årlig afgäld af 666
rdr. 32 sk. b:co, eller 1,000 kronor. Staden å sin sida skulle af
kronan med äganderätt erhålla tomterna n:o 1 i kvarteret Vulcanus
och n:o 1 i kvarteret Memnon, hvarförutom kronan — jämte det fastställelse
skulle meddelas å ett af stadsfullmäktige den i februari 1899
fattadt beslut om utvidgning åt Kungsträdgården till af Hamngatan mellan
Västra Trädgårdsgatan och Kungsträdgårdsgatan till 18 meters bredd
skulle förbinda sig ej mindre att ställa till stadens förfogande den
för sistnämnda ändamål erforderliga mark, fri från därå stående del af
ateljébyggnadsaktiebolagets byggnad, än äfven att för all framtid lämna
den återstående ej bebyggda delen af Kungsträdgården mellan Hamngatan
och Norrström obebyggd samt förty medgifva, att samma del af
Kungsträdgården intoges i stadsplanen såsom öppen plats. Slutligen
skulle kronan åtaga sig att för framtiden fullgöra de med dispositionsrätten
till tomten n:o 4 i kvarteret Riddarholmen följande skyldigheter.
I kontant mellanafgift skulle staden erlägga en summa af 1,000,000
kronor, att betalas, så snart fastigheterna n:o 1 i. kvarteret Vulcanus
och n:o 1 i kvarteret Memnon blifvit till staden öfverlämnade. Detta
stadens erbjudande skulle förfalla, därest icke detsamma före 1900 års
utgång af Kung!. Magt och kronan antagits, en tid, som sedan utsträckts
till den 1 juli 1901.
Förslaget hade vidare förutsatt, att nya lokaler skulle beredas åt
de institutioner, som vore inrymda i generalstabens hus, nämligen
generalstaben med rikets allmänna kartverk i dess helhet, krigshögBih.
till Biksd, Prof. 1905. 4 Sami. 1 Åfd. 77 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
skolan och krigsvetenskapsakademien. I detta hänseende hade två
alternativa förslag blifvit framställda. Enligt det ena förslaget (alternativ
I) skulle samtliga dessa institutioner inrymmas i en byggnad,,
afsedd att uppföras å Artillerigården. Enligt det andra förslaget (alternativ
II) skulle generalstaben med nyssnämnda kartverk och krigsvetenskapsakademien
inrymmas i den nya byggnaden å Artillerigården,
hvaremot krigshögskolan skulle förläggas till ateljébyggnadsaktiebolagets
hus vid Kungsträdgården. Vidkommande dessa förslag hade genom
öfverintendentsämbetets försorg kostnadsberäkningar och planritningar
blifvit uppgjorda; och hade öfverintendentsämbetet tillika i fråga om
alternativ II tagit under ompröfning, huruvida den del af den nuvarande
ateljébyggnaden, som kommc att återstå, sedan Hamngatan erhållit
den för densamma afsedda bredden af 18 meter, skulle blifva tillräcklig
och lämplig för inrymmande af krigshögskolan.
Angående berörda alternativ I, enligt hvilket kostnaden för den
ifrågasatta byggnaden å Artillerigården beräknats till 1,325,000 kronor,
hade öfverintendentsämbetet i afgifvet yttrande anfört, att ämbetet i
fråga om byggnadens läge föreställt sig, att den borde förläggas parallellt
med Riddaregatan och indragas 5 till 6 meter från gatulinjen, i
följd hvaraf de å Artillerigården förut befintliga flyglarna måste antingen
helt och hållet eller åtminstone delvis rifvas. Beträffande det med
alternativ II betecknade förslaget hade öfverintendentsämbetet i särskildt
yttrande anfört, att ämbetet funne det vara möjligt, att för inrymmande
af krigshögskolan begagna sig af ateljébyggnadsaktiebolagets
förenämnda byggnad med viss ombyggnad, hvarför kostnaden beräknades
till omkring 100,000 kronor; dock att härvid icke borde lämnas
oanmärkt, att den ifrågasatta ombyggnaden af ateljébyggnaden
icke i estetiskt hänseende kunde anses motsvara de fordringar, som
borde ställas på en byggnad med så framskjutet och bemärkt läge som
den ifrågavarande. Slutligen hade öfverintendentsämbetet ansett, att,
därest krigshögskolan icke komme att förläggas till den ifrågasatta
byggnaden å Artillerigården och denna byggnad således kunde göras
icke oväsentligt mindre, kostnaden för samma byggnads uppförande
kunde minskas med omkring 125,000 kronor, eller till 1,200,000 kronor.
I skrifvelse af den 28 februari 1900 hade därefter statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet åt generalfälttygmästare!! och inspektören
för artilleriet uppdragit att, med anledning af det framställda
förslaget om förläggande å Artillerigården åt den nya generalstabsbyggnaden,
inkomma med förslag till andra lokaler för artilleristaben
samt de tygverkstäder och förråd m. m., som för det dåvarande vore
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
11
inrymda i de båda flygelbyggnaderna å Artillerigården, hvilkas fullständiga
nedrifvande finge antagas blifva en följd af nyssnämnda förslags
utförande. I den 29 mars och den 11 april 1900 afgifna yttranden
hade generalfälttygmästaren erinrat, att de lokaler, som för det dåvarande
inrymdes i flygelbyggnaderna å Artillerigården, vore: 1) tygförrådets
verkstäder, en del förrådslokaler och kontorsrum; 2) en del
af gevärsförrådet med verkstadsrum och kontorslokaler; 3) artilleristabens
lokaler; 4) artilleri- och ingenjörhögskolans kemiska laboratorium;
5) artillerimuseets expeditionslokaler och bibliotek m. m.; 6) en
del bostadslägenheter. De under 1) och 2) omnämnda lokalerna samt
en del af bostadslägenheterna kunde lämpligen förläggas till annan
plats. De under 3), 4) och 5) omförmälda lokalerna borde däremot
icke förflyttas från Artillerigården, utan borde för dem äfvensom för
vissa bostadslägenheter uppföras nya byggnader å Artillerigården. Då
emellertid, under förutsättning att generalstabshuset blefve förlagdt å
det förut angifna området af Artillerigården, enligt generalfälttygmästarens
förmenande fullt lämplig plats å Artillerigården icke kunde beredas
för artilleriets nya byggnader, vore det generalfälttygmästarens
åsikt-, att de lokaler, med undantag af krigshögskolan, om hvilkas förläggande
till nya byggnader å Artillerigården förslag blifvit väckt,
borde fördelas på två, vinkelrätt mot stora tyghuset liggande flygelbyggnader.
. Ett approximativt förslag i berörda afseende hade ock
blifvit uppgjordt af e. o. arkitekten E. Josephson. Enligt detta förslag
hade fördelningen af lokalerna anordnats på följande sätt: i ena flygeln:
krigsarkivet, artilleristaben, artilleri- och ingenjörhögskolans laboratorium
samt vaktmästarebostäder; i andra flygeln: öfriga delar af generalstaben
med koppartryckeriet samt bostäder för koppartryckare och vaktmästare.
Enär detta förslag då ännu icke hunnit underkastas någon
pröfning af vederbörande myndighet och, enligt generalfälttygmästarens
åsikt, behöfde i vissa afseenden modifieras, finge detsamma betraktas
endast såsom ett utkast i ändamål att kunna beräkna byggnadernas
storlek och kostnad. Med afseende å den plats, hvilken borde väljas
för artilleriets verkstäder och förråd, ansåge generalfälttygmästaren sig
icke på frågans dåvarande ståndpunkt kunna afgifva något definitivt
förslag. Plats hade visserligen föreslagits antingen vid ammunitionsförrådet
eller ock i närheten af dåvarande första Svea artilleriregementes
kasern i den s. k. Starrbäcks ekbacke, men båda dessa platser hade
valts hufvudsakligen i syfte att få kostnadsberäkningarna uppgjorda för
två platser med väsentligt olika betingelser i afseende å grund- och
planeringsförhållanden. Den approximativa kostnaden för såväl artil
-
12
Statsutskottets Utlåtande N:o HO.
leriets som ock generalstabens lokaler (utom krigshögskolan) både beräknats
sålunda: för artilleriets lokaler, som måste flyttas, 765,000
kronor, för nybyggnad af två flyglar å Artillerigården in. m. 1,556,000
kronor och för oförutsedda utgifter 39,000 kronor, eller tillsammans
2,360,000 kronor.
Generalstabens förläggande till en å Artillerigården uppförd ny
byggning jämte öfriga däraf påkallade byggnadsföretag skulle således
medfört kostnader till så högt belopp, att tanken därpå måst uppgifvas..
Då generalstaben, som för sin mångskiftande verksamhet måste stå i
direkt förbindelse med åtskilliga myndigheter, verk och inrättningar i
hufvudstaden, särskildt landtförsvarsdepartementet och dess kommandoexpedition,
med hvilken beröringen naturligen vore synnerligen liflig,,
borde till sitt förfogande äga en centralt belägen lokal, hade afsevärda
svårigheter mött att, då Artillerigården icke kunde för ändamålet tagas
i anspråk, bereda byggnadsplats för en ny generalstabsbyggnad. Tanke
hade visserligen varit väckt att för sagda ändamål genom köp förvärfva
en synnerligen välbelägen, med stora och dyrbara byggnader,
som skulle kunna apteras till ämbetslokaler, försedd enskild tomt, och
denna tanke, genom hvars realiserande skulle beredts en välbehöflig
ökning i det alltför ringa antalet staten tillhöriga, centralt belägna tomter,
hade icke saknat sin tilltalande sida. Men då härigenom den svårlösta
kanslihusfrågans budget skulle kommit att tyngas af en post, som med
några hundra tusen kronor öfverskjutit hvad som för frågans egen lösning
vant erforderligt, hade denna tanke och därmed äfven förslaget
att bygga kanslihuset på generalstabens och auktionsverkets tomter
måst öfvergifvas.
Förslag au Vid sådant förhållande hade föredragande departementschefen an
lZ?endfl
sett det böra utredas, huruvida icke lämplig byggnadsplats för nytt
kammarrättens kanslihus skulle kunna åstadkommas å det område af Riddarholmen, som
fZZaUnZgéns upptoges af kammarrättens och marinförvaltningens hus, vissa delar af
hus. de Stockholms stad tillhöriga tomterna n:is 4 och 15 i kvarteret Riddarholmen,
Indika enligt förberörda bytesprojekt skulle af kronan förvärfvas,
samt vidliggande gatumark. I sådant syfte hade i skrifvelse den
19 december 1900 öfverinténdentsämbetet anmodats att låta uppgöra
och inkomma med eskissritningar och approximativa kostnadsberäkningar
för uppförande å nämnda område af nytt kanslihus med enahanda utrymme
som förut omförmälts. Enär, under förutsättning att ny kanslibyggnad
komme till utförande å sist omförmälda plats af Riddarholmen,
nya lokaler erfordrades för kammarrätten, domänstyrelsen och kammararkivet,
hvars förutvarande lokaler för öfrigt vore af högst otillfreds
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
13
ställande beskaffenhet, samt för marinförvaltningen, hade öfverintendentsämbetet
tillika anmodats att låta uppgöra eskissritningar och approximativa
kostnadsförslag dels till en för inrymmande af kammarrätten, domänstyrelsen
och kammararkivet afsedd byggnad å den förut omförmälda
Stockholms stad tillhöriga, för stadens auktionsverk disponerade tomten
n:o 7 i kvarteret Riddarholmen, med iakttagande därvid att, såvidt
med vinnande af fullt tillfredsställande resultat vore möjligt, till grundstomme
för den ifrågasatta byggnaden användes den å tomten nu befintliga
byggnad och att den nya byggnaden utfördes utan anspråk i
arkitektoniskt afseende, dels ock till en för beredande af lokal för
marinförvaltningen afsedd påbyggnad af postverkets hus vid Rödbotorget,
hvithet hus, därest Stockholms stads förenämnda bytesprojekt komme
till stånd, vore afsedt att, sedan posthusbyggnaden vid Vasagatan blifvit
fullbordad, upplåtas till lokal åt den förut i huset å tomten n:o 1 i
kvarteret Memnon inrymda arméförvaltningen.
På grund häraf hade öfverintendentsämbetet uppdragit åt e. o.
arkitekten Ludv. Peterson att uppgöra ritningar och kostnadsberäkningar
till nytt kanslihus å därför i skrifvelsen anvisad plats, åt e. o.
arkitekten Carl Möller att upprätta sådana till ämbetsbyggnad för
kammarrättens, domänstyrelsens och kammararkivets behof samt åt e. o.
arkitekten Erik Josephson att utarbeta erforderliga ritnings- och kostnadsförslag
till de förändringar, som vore nödiga, för att i det dåvarande
posthuset skulle kunna inrymmas lämpliga lokaler för armé- och marinförvaltningarna.
Sedan bemälde arkitekter till öfverintendentsämbetet
inkommit med sina af summariska kostnadsförslag, slutande å respektive
2,700,000 kronor, 1,000,000 kronor och 300,000 kronor, äfvensom af
beskrifvande tjänstememorial åtföljda eskissritningar, hade ämbetet med
underdånig skrifvelse den 7 juni 1901 öfverlämnat berörda handlingar,
därvid ämbetet beträffande de afgifna förslagen framhållit, att, med
föranledande af från utrikes- och ecklesiastikdepartementen samt flottans
stab gjorda framställningar, utrymmet i de för dessa ämbetsverk afsedda
lokaler icke oväsentligt ökats utöfver hvad som för dem tidigare
varit bestämdt; att af skål, som angåfves i e. o. arkitekten Möllers
tjänstememorial, de å auktionsverkets tomt nu befintliga byggnader icke
kunnat för sitt nya ändamål användas med undantag endast af den å
tomten befintliga åldriga tornbyggnaden; samt att förslaget till på- och
ombyggnad af posthuset vid Rödbotorget, i enlighet med därom af
ämbetet lämnad föreskrift, upptoge fullständig plan för inredande i
sagda byggnad af lokaler utom för marinförvaltningen äfven för arméförvaltningen.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
För den föreslagna kanslihusbyggnaden, hvilken med nyssberörda
tillökning i utrymmet för densamma ansetts kräfva en golfyta af omkring
10,000 kvadratmeter, måste emellertid, utöfver mark, som enligt förutnämnda,
af staden afgifna anbud skulle tillfalla kronan, tagas i anspråk
äfven annan Stockholms stad tillhörig mark, särskildt delar af Riddarholmshamnen.
I anledning häraf hade nya underhandlingar med staden
inledts; och med underdånig skrifvelse den 30 december 1901 hade
öfverståthållareämbetet öfverlämnat ett af stadsfullmäktige afgifvet underdånigt
yttrande af den 12 i samma månad. Enligt detta hade staden
förklarat sig villig att på vissa villkor ingå på den ifrågasatta nya markupplåtelsen.
Stadens förra anbud jämte det nu ifrågasatta tillägget till
detsamma med samtliga därvid fästa villkor hade i anslutning härtill sammanförts
i ett nytt gemensamt erbjudande, hvithet skulle vara för staden
bindande till och med 1902 års utgång. De särskilda villkor, staden
uppställt för den nya markupplåtelsen, hade hufvudsakligen afsett fullständigt
ordnande af äganderättsförhållandena på Riddarholmen, såvidt
densamma ej tillhörde statens järnvägar, så att kronan blefve ägare
till all till bebyggande afsedd mark, utom den aktiebolaget P. A. Norstedt
& söner tillhöriga egendomen n:o 18, samt staden till all till gator, torg
och öppna platser afsedd mark. Dessutom hade staden fordrat ett förklarande
från kronans sida, att kronan afstode från alla anspråk på
äganderätt till den i nuvarande fängelsetomten ingående forna s. k.
Lilla Mynthustomten, beträffande hvilken tvifvel yppats med hvad rätt
densamma blifvit till staden upplåten.
Mot de i stadens anbud uppställda villkor funnes intet att erinra.
För att kunna uppfylla desamma fordrades emellertid, att kronan
inlöste ateljébyggnadsaktiebolagets hus. Då tomten vore behöflig förberedande
af det större utrymme åt krigshögskolan, som erfordrades för
en tilltänkt ombildning af densamma, så att ny kurs komme att börja
hvarje år i stället för förut hvartannat, och hvilket utrymme icke kunde
erhållas i generalstabens hus, ägde kronan jämlikt nådiga brefvet den
21 april 1865 inlösa byggnaden för ett belopp motsvarande anläggningskostnaden,
eller 100,856 kronor 98 öre. Enligt hvad förut nämnts, hade
öfverintendentsämbetet ansett, att den del af ateljébyggnaden, som
komme att återstå, sedan Hamngatan erhållit den för gatan afsedda
bredden af 18 meter, kunde för en kostnad af omkring 100,000 kronor
anordnas för inrymmande af krigshögskolan. Kostnaden för byggnadens
inlösen och anordnande till lokal för krigshögskolan skulle således
komma att uppgå sammanlagdt till omkring 200,856 kronor 98 öre.
15
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
Då det emellertid, för att åt den byggnad, däri Kung! Maj:ts
kansli inrymdes, bevara dess nuvarande, utan tvifvel förträffliga läge,
skulle kunna ifrågasättas att i syfte att erhålla en utvidgad byggnadstomt
förvärfva och med den nuvarande tomten (kvarteret Vulcanus)
förena såväl den del af det angränsande kvarteret Mars, som upptoges af
öfverståthållareämbetets hus och Stockholms stads rannsakningsfängelse,
som den mellan dessa båda kvarter belägna Myntgränden, hade äfven
i detta hänseende utredning skett. Af denna utredning framginge, att
kvarteret Mars innehölle en areal af 2,300 kvadratmeter och Myntgränden
en areal af 427 kvadratmeter. Genom förvärfvandet af dessa
områden skulle således erhållas ett tomtområde, som sammanlagdt med
kanslihusets nuvarande tomt utgjorde 4,545,7 0 kvadratmeter, hvaraf
emellertid till följd af behofvet att utvidga Rådhusgrändens nuvarande
bredd m. in. endast 4,000 kvadratmeter skulle blifva för bygga ad sändamålet
disponibla. För att en byggnad å detta tomtområde skulle
kunna bereda det utrymme, som erfordrades för ett nytt kanslihus,
maste byggnaden uppföras till en höjd af fem våningar. Själfva byggnadskostnaden
hade ansetts komma att uppgå till ungefär'' samma belopp,
som beräknats för uppförande af kanslihus å det område, som
nu delvis upptoges af kammarrättens och domänstyrelsens hus, eller
2,700,000 kronor. Marken i kvarteret Mars hade ansetts äga ett expropriationsvärde
af 350 kronor för kvadratmeter, motsvarande i rundt tal
lör hela kvarteret 800,000 kronor. Enligt berörda utredning skulle
således å kanslihustomten, tillökad med förenämnda områden, kunna
åstadkommas ny kanslibyggnad med för ändamålet tillräckligt utrymme.
Förutsättningen härför vore dock, som nämnts, att byggnaden
uppfördes till eu höjd af fem våningar, men detta läte sig endast till eu del
gorå, enär tomtområdet delvis gränsade till gata, hvarest enligt gällande
bestämmelser, från Indika i detta fall icke syntes böra påkallas undantag,
byggnader icke finge uppföras till större höjd än tre våningar. Dessutom
syntes förslaget såtillvida ekonomiskt mindre fördelaktigt än det senast
framställda förslaget till byggnad å Riddarholmen, som enligt sistnämnda
förslag för ungefär samma kostnad, som eu kanslibyggnad å nuvarande
kanslihustomten med ofvannämnda tillökning skulle betinga, skulle
förutom kanslibyggnaden erhållas jämväl lokaler för eu del andra ämbetsverk
och institutioner. Slutligen syntes ej heller böra lämnas ur
räkningen de svårigheter och kostnader, utförandet af förslaget att förlägga
den nya byggnaden till kanslihustomten med angränsande områden
skulle komma att medföra därigenom, att under byggnadstiden
Utredning angående
kanslihustomten,
tillökad
med
angränsande
mark.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
.Departements•
chefens yttrande
den 21
februari 1902.
lokaler måste beredas åt de kansliafdelningar, som nu vore inrymda i
kanslihuset. Förslaget hade alltså ansetts böra öfvergifvas.
Såsom af det anförda framginge, hade synnerligen störa svårigheter
mött att bereda lämplig byggnadsplats för en ny byggnad för
kansliet. Om någon, borde eu sådan byggnad hafva ett centralt läge;
den måste vara belägen på så kort afstånd som möjligt från Kungl.
slottet, det nya riksdagshuset och flertalet ämbetsverk. Tillika vore
det klart, att" ett nytt kanslihus, som måste tilltagas i sådana dimensioner,
att det icke inom kort åter blefve för trångt, måste komma att
utgöra ett byggnadskomplex af betj^dande dimensioner. Då på den
ökade byggnadstomten ställdes fordringarna af på en gång centralt läge
och betydande utsträckning, sade det sig själft, att valet mellan tomter,
som ägde de erforderliga kvalifikationerna, skulle vara ytterst begränsad^
I själfva verket funnes allenast en så beskaffad tomt, som icke redan
vore tagen i anspråk för andra byggnader, nämligen norra delen åt
Kungsträdgården. Valdes icke denna, måste man för ändamålet förvärfva
någon tomt, som redan vore upptagen af offentliga eller enskilda
byggnader. Förslag till uppförande af kanslihus å nämnda del åt
Kungsträdgården hade, som nämndt, blifvit utarbetadt. Frånsedt att
byggnadsgrunden vore otillfredsställande, erbjöde otvifvelaktigt berörda
område i och för sig en lämplig byggnadsplats. Utan synnerligt nödfall
syntes emellertid kronan icke böra för byggnadsändamål taga i anspråk
en af hufvudstadens af ålder mest uppskattade och centralast belägna
offentliga platser. Ett sådant nödfall förelåge icke nu, då, utan ökad
uppoffring för staten, eu för kanslibyggnaden lika fördelaktig plats
som den nyss angifna kunde erhållas. Ett i norra delen af Kungsträdgården
uppfördt kanslihus hade (med inberäkning af lösen för ateljébyggnadsbolagets
hus, men oberäknadt inlösen af vissa tomter, som
ansetts böra bibehållas obebyggda) beräknats kosta 4,050,856 kronor
98 öre. Ett kanslihus åter å den plats på Riddarholmen, som upptoges
af kammarrättens och marinförvaltningens hus, skulle, med inberäknande
af kostnaden för de andra byggnadsföretag, som komme att föranledas
däraf, att den ifrågavarande tomten toges i anspråk för kanslihusbyggnaden,
komma att kosta 4,200,856 kronor 98 öre, således något
mer än det förra projektet, men för sistnämnda summa skulle man,
utom själfva kanslihuset, erhålla en ny i alla afsenden ändamålsenlig
byggnad för kammarrätten och domänstyrelsen, en därmed visserligen
sammanbyggd, men för eldfara därifrån isolerad, fullt tidsenlig byggnad
för kammararkivet samt en ny lokal för krigshögskolan.
På grund af hvad sålunda och i öfrigt blifvit anfördt ansåge sig
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
17
föredragande departementschefen till plats för ett nytt kanslihus höra
förorda valet åt det område å Paddarholmen, som upptoges af marinfoivaltningens
samt kammarrättens och domänstyrelsens hus jämte vissa
delar åt de angränsande tomterna n:is 4 och 15 i kvarteret Riddarholmen
äfvensom af Riddarholmshamnen, såsom varande både den lämpligaste
byggnadsplats, som för det dåvarande stode att erhålla, och en i och
för sig synnerligen lämplig sådan.
Kostnaden för de ifrågasatta byggnadsföretagen hade, enligt hvad
98Uöreb 1 ^ namndt’ beraknats uPPg''ä tillhopa till 4,200,856 kronor
l''ill1 ^tackande af .en del af denna kostnad förefunnes en redan
disponibel tillgång, beträffande hvilken erinrades följande. Med bifall
till en af Kungi. Maj:t gjord framställning hade ’l875 års Riksdagbeslutat,
att de af vetermannstitutet då disponerade tomterna i kvarteren
Ldelman mindre och Krabaten i Stockholm med där befintliga byggnader
unge, nar .institutet bhfvit till den för detsamma afsedda nya lokal förfiyttadt,
forsaljas. Ehuru veterinärinstitutets förflyttning till sin nya
lokal, verkställts den 1 oktober 1.880, hade likväl af flera orsaker försäljningen
af berörda tomter bhfvit fördröjd och de å tomterna befinthga
lagenheterna uthyrts för kronans räkning. Med erinran att enligt
!875 ,a™. Riksdags forenämnda beslut vidare vore bestämdt, att behållna
köpeskillingen for yetennärmstitutets förra tomter skulle aflämnas till
i lksgaldskontoret och sålunda användas till afbetalning å statsskulden,
både inför Kungl. Maj:t den 24 februari 1893 chefen för finansdepartementet
anmalt, att han funne tiden då vara inne att till försäljning
utbjuda sagda tomter, men att omständigheter förekomme, som enligt
hans tanke gjorde det önskligt, att frågan om användningen af köpes
i Imgen för tomterna komme under förnyad ompröfning. Departementschefen
hade nämligen framhållit angelägenheten däraf, att eri
order liga lokaler blefve beredda sådana statens ämbetsverk i hufvudstaden
som saknade egna lokaler eller hvilkas lokaler vore allt för trånga eller
e jest olämpliga; och på sätt redan blifvit nämndt hade departementschefen
därvid särskild! betonat, att på. grund af de förefintliga bristerna
vid kanslihuset fragan om beredande af ny lokal för Kungl. Makts
kansli inom en nära liggande framtid måste kräfva sin lösning. Vid
sadant förhållande hade departementschefen föreslagit, att den blifvande
Köpeskillingen for veterinärtomterna måtte afsättas till en fond för
anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden; och
rade Kungl. Maj i t beslutat att i sådant afseende till Riksdagen aflåta
framställning. I skrifvelse den 2 maj 1893 hade Riksdagen anmält, att
Bth- Ml IMml, Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 77 Höft. 3
18 Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
Riksdagen, med bifall till Knngl. Maj As berörda framställning, medo-ifvit,
att inflytande köpeskillingar för omför-malda tomter finge inlevereras
till statskontoret för att därstädes förvaltas och förräntas
såsom en särskild »fond för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk
i hufvudstaden» att af Knngl. Majct, efter inhämtande i hvarje
särskild! fall af Riksdagens medgifvande, för sagda ändamål disponeras.
Sedan veterinärinstitutets förra tomter samtliga biifvit försålda,
hade köpeskillingarna ingått till nyssberörda fond, till hvilken jämväl,
enligt Riksdagens vid särskilda tillfällen lämnade medgifvanden influtit
köpeskillingarna för vissa smärre å stads område eller i grannskapet åt
stad belägna kronolägenheter. , .» .,
På framställning af Kung!. Maj:t hade 1897 ars Riksdag medgift,
att af behållningen å fonden finge disponeras ett belopp af 73,000
kronor till restaurering utvändigt af det s. k. gamla kungshuset i btockholm.
I öfrig! hade icke någon anvisning biifvit gjord å ifrågavarande
fond, hvilken vid 1901 års slut ägt en behållning af 1,182,636 kronor
01 Om till bestridande af kostnaderna för uppförandet af ny byggnad
för Kung!. Maj :ts kansli å det förordade området af Riddarholmen
och utförandet af omförmälda i samband därmed stående byggnadsföretag
finge användas dels förenämnda behållning å fonden för anordnande åt
lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden, 1,182,636 kronor 42 ore,
dels ock de medel, som enligt förslaget till bytesaftal med Stockholms
stad skulle af staden tillhandahållas, 1,000,000 kronor, skulle alltså erfordras
ytterligare 2,018,220 kronor 56 öre, eller x afjämnadt tal 2,000,000
kronon hvilken, ifrågavarande byggnadsföretag kunde för
väntas
blifva i sin helhet fullbordade, vore beräknad till åtta år. Då
sistnämnda belopp af 2,000,000 kronor icke behöfde i sm helhet vara
att tillgå vid tiden för byggnadsarbetenas påbörjande, hade, med hänsyn
jämväl till beloppets storlek, en fördelning af detsamma på vissa år,
motsvarande de beräknade byggnadsåren, ansetts lämpligen kunna och
böra äga rum. I öfverensstämmelse härmed hade också Kungl. Maj:t
i den till 1902 års Riksdag aflåtna nådiga proposition en angående statsverkets
tillstånd och behof föreslagit Riksdagen att för ifrågavarande
byggnadsföretag bevilja ett extra anslag tillbelopp af 2,000,000 kronor,
att utgå under åtta år, och däraf för år 1903 anvisa en åttondedel, eller
250,000 kronor.
Slutligen ansåge sig föredragande departementscheten hora erinra,
att till betäckande af kostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag en
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
19
tillgång kunde påräknas äfven i de räntemedel, som under år 1902 och
sedermera under byggnadstiden kunde komma att tillföras fonden för
anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden. Vid beräkningen
af det för bvggnadskostnaderna erforderliga beloppet hade
också hänsyn tagits till denna tillgång, i det att det anslag, som
af Riksdagen äskats, ansetts kunna af jämnas nedåt med ett belopp af
18,220 kronor 56 öre, eller från 2,018,220 kronor 56 öre till 2,000,000
kronor. Endast i ett afseende syntes dock för det dåvarande Riksdagens
medgifvande till disposition af framdeles uppkommande tillgångar å
fonden böra inhämtas. Enligt förslaget till bytesaftal med Stockholms
stad skulle staden till kronan afstå, bland annat, en del af egendomen
n:o 4 i kvarteret Riddarholmen mot det att kronan öfvertoge den staden
åliggande skyldigheten att för egendomen till kuska församlingen betala
en åidig afgäld af 1,000 kronor. Till bestridande af denna utgift hade
omförmälda räntemedel ansetts böra jämväl lämna tillgång. Därest de
förordade byggnadsförslagen komme till utförande, syntes åtgärd böra
vidtagas i syfte att med finska församlingen träffa uppgörelse om
befrielse för kronan från afgäldens erläggande mot det att kronan till
församlingen erlade ett afgäldens kapitalvärde motsvarande belopp. För
det dåvarande och till dess sådan uppgörelse komme till stånd syntes
emellertid, hvad anginge omförmälda med byggnadsföretagen sammanhängande
utgift, räntemedlen endast så till vida behöfva tagas i anspråk,
att af dem borde tills vidare få användas hvad som . erfordrades för den
årliga afgäldens erläggande.
Under åberopande af hvad sålunda och i öfrigt i ämnet anförts,
hemställde föredragande departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i
nådig proposition föreslå Riksdagen att, med godkännande af det utaf
Stockholms stadsfullmäktige i deras förenämnda underdåniga yttrande
af den 12 december 1901 framställda förslag till bytesaftal mellan kronan
och Stockholms stad, medgifva,
dels att till betäckande af en del af kostnaden för uppförande af
ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli, för uppförande af nytt hus
för kammarrätten, domän styrelsen och kammararkivet, för påb}^ggnad
och ändring af postverkets hus vid Rödbotorget i och för inrymmande i
detta hus af lokaler för arméförvaltningen och marinförvaltningen samt
för inlösen af ateljébyggnadsaktiebolagets hus i nordvästra hörnet af
Kungsträdgården och husets anordnande till lokal för krigshögskolan
finge användas ej mindre behållningen vid 1901 års slut, 1,182,636
kronor 42 öre, å fonden för anordnande af lokaler för statens ämbete
-
20
Riksdagens
skrifvelse de»,
1.3 maj 1902.
Statsutskottets Utlåtande N:o HO.
verk i hufvudstaden, än äfven det belopp, 1,000,000 kronor, som, enligt
förberörda bytesaftal, skulle af Stockholms stad tillhandahållas,
dels ock att, för gäldande af ofvan om förmälda årliga afgäld af
1,000 kronor till finska församlingen, af de räntemedel, som under år
1902 och därefter kunde komma att tillföras nyssnämnda fond, finge
tills vidare användas erforderligt belopp.
. ^ öfverensstämmelse med denna hemställan beslöt Kungl. Maj:t
att till 1902 års Riksdag'' aflåta nådig proposition.
Kungl. Majrts proposition vann emellertid icke Riksdagens bifall,
utan. anhöll Riksdagen, att Kung]. Magt täcktes föranstalta om ny utredning
i ämnet.
Såsom skäl härför anförde Riksdagen i skrifvelse den 13 ma j 1902
följande.
Riksdagen delade visserligen den af föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet uttalade uppfattning om behofvet af nya
och tidsenliga lokaler för många af de centrala ämbetsverken i hufvudstaden
och särskildt för Kungl. Majrts kansli. Riksdagen kunde emellertid
icke godkänna det sätt, på hvilket denna fråga enligt Kungl. Majrts
då föreliggande förslag skulle komma ätt i hufvudsakliga delar lösas.
Hvad först beträffade det ifrågasatta nedrifvandet af de två
byggnader, i hvilka kammarrätten och domänstyrelsen samt sjöföisvarsdepartementet
och marinförvaltningen vore inrymda, samt uppförande
å denna med eu del af hamnområdet utvidgade plats af ett nytt kanslihus,
föreställde sig Riksdagen, att det icke vore med god hushållning
förenligt att rasera dessa ansenliga byggnader, hvilka utan tvifvel borde
kunna så ändras och inredas, att de komme att erbjuda fullt tidsenliga
ämbetslokaler. Äfven om förstärkning af grunden för den mot hamnen
vettande del af byggnaderna skulle vara erforderlig, syntes kostnaderna
härför icke kunna blifva afskräckande. Uppförandet af större delen af
den nya byggnaden å hamnområdet, hvilket torde utgöras af utfyllning
i sjön framför den ursprungliga kajen, skulle, enligt hvad Riksdagen
inhämtat, medföra vida större grundläggningskostnader än dem, som
funnes angifna i de framlagda beräkningarna. Härtill komme, att, därest
nämnda del af Riddarhohnshamnen, utgörande 3,070 kvadratmeter, icke
skulle behöfva tag-as i anspråk för nu ifrågavarande byggnadsföretag,
för kronan borde kunna erhållas väsentlig tillökning i förmåner vid
förestående bytesaftal mellan kronan och Stockholms stad. Äfven ur
estetisk synpunkt syntes det kunna ifrågasättas, om en byggnad med
det monumentala utseende, som syntes böra förlänas den blifvande
kanslibyggnaden, lämpligen borde förläggas å förenämnda plats, där
Statsutskottets Vild,tände N:o HO.
21
den utan tvifvel komme att domineras af den närbelägna Riddarholmskyrkan.
Vid uppförande af en monumental byggnad å Riddarholmen, syntes
uppmärksamheten böra fästas å den plats, som, höjande sig på klippgrund,
upptoges af det åt generalstaben och krigshögskolan upplåtna
hus med närliggande byggnader. Dess läge skulle otvifvelaktigt blifva
ett af de vackraste, som hufvudstaden kunde erbjuda; och äfven om ett
utsträckt fastighetsförvärf skulle föranledas af byggnadens förläggande
a denna del af Riddarholmen, syntes detta icke böra utgöra hinder för
arbetets utförande. Som ett önskemål hade ofta framställts, att statsverket
måtte blifva ägare af alla byggnader å Riddarholmen.
Med den uppfattning, Riksdagen sålunda hyste i fråga om platsen,
lör kanslibyggnadens förläggande, kunde Riksdagen gifvetvis icke
bifalla Kungl. Maj:ts förslag angående uppförandet af ett nytt hus för
kammarrätten, domänstyrelsen och kammararkivet. Mot detta förslag
både Riksdagen i öfrig!, velat erinra, att byggnaden syntes enligt detsamma
komma att förläggas på en i flera afseenden olämplig plats, upptagande
685 kvadratmeter af Riddarholmens hamnområde. Dess läge i
omedelbar närhet till nämnda lifligt trafikerade hamn syntes ingalunda
fördelaktigt och därtill komme, att byggnaden skulle uppföras nedanför
den bergshöjd, mot hvilken en del af dess lokaler skulle vetta. Det
på denna höjd belägna generalstabshuset skulle komma att nedtrycka
byggnaden och inklämma inträdet till densamma från Birger Jarls
torg, där den dock skulle hafva genaste förbindelsen med öfriga ämbetsverk
å holmen. 1 allt fall skulle, då de åt kammarrätten och sjöförsvarsdepartementet
med flera ämbetsverk upplåtna byggnaderna enligt
Riksdagens mening borde bibehållas, någon sådan nybyggnad icke
erfordras, enär dessa byggnader efter förnyad inredning skulle komma
att lämna mer än tillräckligt utrymme för kammarrätten och domänstyrelsen,
samt, därest ny lokal skulle behöfva anordnas för kammararkivet,
det syntes kunna inrymmas i det nya kanslihuset.
Då Riksdagen sålunda i högst väsentliga delar icke kunde bifalla
Kungl. Maj:ts förslag, saknade Riksdagen anledning att ingå i närmare
granskning af dess detaljer. Riksdagen hade dock velat framhålla,
att Riksdagen funne ändamålsenligt, att stadens samtliga byggnader
å Riddarholmen förvärfvades för statsverkets räkning, och att postverkets
hus vid Rödbotorget påbyggdes för beredande af ökadt utrymme
för ämbetslokaler. I sammanhang härmed hade Riksdagen velat uttala
den mening, att afsevärda olägenheter icke borde uppstå, därest åt ut
-
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
Senare åtgärder
i syfte
att bereda plats
för ny kanslibyggnad.
rikesdepartementet eller något af försvarsdepartementen eller dem båda
bereddes lokaler inom annan byggnad äu det nya kanslihuset.
På grund af hvad sålunda anförts, ansåge Riksdagen en förnyad
utredning i förevarande ämne böra åvägabringas; och därest med anledning
af vid Riksdagen väckta förslag Arffurstens palats komme att för
statsverkets räkning inköpas, syntes vid behandling af nu föreliggande
frågor böra tagas i ompröfning i hvad mån nämnda byggnad skulle
kunna användas för inrymmande af ämbetslokaler.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition hade
Riksdagen äfven till behandling förehaft ett inom Riksdagen väckt
förslag, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning,
huruvida icke plats för ny kanslibyggnad kunde beredas å nuvarande
kanslihustomten med möjlig utvidgning af densamma. Riksdagen anförde
i sin ofvannämnda skrifvelse i denna del, att, då Riksdagen antoge,
att, därest förnyad utredning angående förevarande ämne komme att
föranstaltas, det tillfälle till anordnande af ämbetslokaler, som den
nuvarande kanslibyggnaden och tomten för densamma erbjöde, icke
komme att lämnas obeaktadt, Riksdagen icke funnit sistnämnda framställning
föranleda särskild åtgärd i denna fråga.
1 anledning af hvad sålunda förekommit fann Riksdagen sig icke
heller kunna bifalla hvad Kungl. Maj:t i propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof föreslagit angående extra anslag till de
ifrågasatta byggnadsföretagen.
Då jag nu går att redogöra för hvad sedermera åtgjorts i syfte
att bereda lämplig byggnadsplats för eu ny kanslibyggnad, torde det
tillåtas mig att förutskicka den upplysningen, att, efter det frågan
senast var föremål för föredragning inför Kungl. Maj:t, ytterligare
behof af ökadt utrymme för en de! ämbetsverk yppats. Särskild! kar
från justitie- och civildepartementen samt landtförsvarsdepartementets
kommandoexpedition hemställts om större antal rum, än hvarom förut varit
fråga. Den golfyta, som numera bör beräknas erforderlig, uppgår
sålunda för samtliga statsdepartement tillhopa till ungefär 14,000
kvadratmeter, eller, om utrikesdepartementet, till hvilket jag beder att
längre fram få återkomma, frånräknas, inemot 13,000 kvadratmeter,
under det att man ännu vid upprättandet af det af 1902 års Riksdag
förkastade förslaget ansåg sig kunna åtnöjas med en golfyta af omkring
10,000 kvadratmeter. En ny kanslibyggnad måste således redan
af detta skäl erhålla större dimensioner än de byggnader, hvartill
förslag förut upprättats.
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
23
Vidare har det visat sig, att, om, såsom ju varit afsikten
och Kungl. Magt i nådig proposition till innevarande års Riksdag
jämväl föreslagit, arméförvaltningen skall förläggas till den gamla
posthusbyggnaden vid Rödbotorget, denna byggnad kommer att helt
och hållet tagas i anspråk för nämnda ämbetsverks räkning, så att
plats äfven för marinförvaltningen icke, såsom förut antagits, är att
påräkna därstädes. Det har således varit nödvändigt att antingen,
såsom Riksdagen framkastat, söka bereda plats för kammararkivet i
den nya kanslibyggnaden eller ock i densamma eller annorstädes inrymma
lokal för marinförvaltningen, i hvilket fall tillräckligt utrymme
för kammarrätten, domän styrelsen och kammararkivet skulle kunna
beredas i de båda byggnader, som nu begagnas, den ena af nyssnämnda
verk och den andra af sjöförsvarsdepartementet och marinförvaltningen.
Slutligen har det synts mig, att vid uppförandet af ny kanslibyggnad
icke bör bortses från att i en framtid förhållanden kunna inträda,
som göra inrättandet af ett eller ett par nya statsdepartement önskligt.
Jag har således ansett det vid uppgörandet af plan för den nya byggnaden
böra tillses, att nödiga reservlokaler beredas för tillgodoseendet
af de behof, som uti ifrågavarande hänseende i framtiden kunna uppstå.
Den byggnad, som enligt det år 1900 upprättade förslaget var
afsedd att uppföras ungefär å den af Riksdagen såsom lämplig angifna
platsen, var, som nämndt, icke beräknad på fyllandet af så stora utrymmesbehof,
som de af mig nu angifna. Till följd häraf hade också
vid de af förslaget föranledda underhandlingarna med Stockholms stad
den erforderliga byggnadstomtens storlek icke beräknats till mer än
omkring 4,000 kvadratmeter. Detta tomtområde var emellertid icke
större än att åt byggnaden måst gifvas en höjd af dels fyra och dels
sex våningar för att kunna inrymma alla för Kungl. Maj:ts kansli, enligt
det då kända behofvet, erforderliga ämbetslokaler.
Det behof af ökadt utrymme, särskild! för utrikes- och sjöförsvarsdepartementen,
som därefter redan före utarbetandet af det af
Riksdagen förkastade byggnadsförslaget yppats, föranledde, att, ehuru
den därmed afsedda byggnaden föreslagits till uppförande i dels fyra
och dels fem våningar, hela den byggnadstomt med en areal af 5,000
kvadratmeter, som på grund af stadens ofvannämnda anbud af den 12
december 1901 skulle kunnat beredas å den plats, hvarom då var fråga,
måst tagas i anspråk för byggnaden.
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
Nya underhandlingar
med
Stockholms
stad.
Af hvad jag sålunda anfört torde framgå, att, om den af Riksdagen
framkastade tanken på den nya kanslibyggnadens förläggande
å tomterna n:is 7 och 8 i kvarteret Riddarholmen skulle kunna fullföljas,
dessa tomters areal måste, utöfver hvad förut ansetts nödigt, ökas
med angränsande mark. Såväl af detta skäl som på grund af de
jämväl i öfrigt till följd af Riksdagens beslut förändrade förhållandena
måste en del jämkningar göras i det med Stockholms stad aftalade bytesförslaget.
Härtill kom, att den tid, under hvilken stadens sista anbud
skulle vara för staden bindande, utgick den 31 december 1902. Nya
underhandlingar måste således inledas med staden. Det uppdrogs därför
åt e. o. arkitekten Ludv. Peterson att i berörda hänseenden verkställa
erforderlig utredning.
I afgifven promemoria anförde e. o. arkitekten Peterson, att för
att bereda plats för den nya kanslibyggnaden å ifrågavarande tomter
en helt och hållet ny regleringsplan för Riddarholmen måst upprättas.
De grunder, som härvid följts, hade hufvudsakligen gått ut på att genom
anordnandet af trafikleder utefter järnvägen till Riddarholmens hela
utsträckning på denna sida äfvensom anläggande af från öster till väster
och från norr till söder midt öfver holmen gående gator förmedla trafiken
i alla riktningar och på samma gång indela alla byggnadskvarter
så, att hvarje blifvande byggnad för sig kunde blifva fristående och
således äfven ur brandsynpunkt isolerad, hvarjämte arkitekten sökt att
ordna hamnområdena utan att minska deras nuvarande ytinnehåll och
utan att nödvändiggöra ytterligare utfyllning i sjön. Sålunda hade från
Riddarholmsbron förbi det gamla riksdagshuset ned till södra hamnområdet
fram dragits en gata, hvilken genom att staden förvärfvade tomten n:o
1 samt delar af tomterna n:is 2 och 3 i kvarteret Riddarholmen skulle få
eu ökad bredd. Kronan skulle i stället här förvärfva Gymnasiegränden, del
af egendomen n:o 4 samt del af gränddessein för att tillsammans med
återstoden af tomten n:is 2 och 3 bilda en regelbunden byggnadstomt,
innehållande icke mindre än omkring 4,000 kvadratmeter och disponibel
för kommande behof. Af den Stockholms stad tillhöriga tomten n:o 15
skulle kronan förvärfva endast en ringa del, som skulle tilläggas tomten
n:o 5 eller marinförvaltningens tomt för att komplettera denna egendom.
I öfrigt skulle tomten n:o 15 behållas af staden och i stadsplanen
utläggas som öppet hamnområde med direkt förbindelse med
Birger Jarls torg. Den nu till gata använda, men till tomten n:o 6
hörande tomtdelen mellan kammarrättens hus och det gamla kungshuset
borde af staden förvärfvas för att fortfarande tjäna som gata.
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
25
Riksarkivets tomt och deri bredvid liggande tomten n:o 12, d. v. s.
riksgäldskontorets tomt, borde sammanslås till en egendom för beredande
af tillfälle till framtida tillbyggnad af riksarkivet samt regleras
så, att en ändamålsenlig, regelbunden byggnadstomt erhölles. Från
dessa egendomar skulle Stockholms stad förvärfva hvad som erfordrades
för Arkivgatans framdragande till Riddarholmsbron. Dessutom skulle
för tomternas reglering nödiga markutbyten ske. Genom den föreslagna
regleringen af dessa tomter skulle bland annat vinnas en fullt tillfredsställande
entré till den nya kanslibyggnaden å generalstabens tomt.
För kanslibyggnaden skulle kronan från staden förvärfva tomten n:o 7,
något omreglerad. Därjämte blefve det nödvändigt, för att förvissa
sig om tillräckligt stor byggnadstomt för kanslihuset, att framför det
gamla kungshuset mot sjösidan utlägga ett tomtområde, livilket kunde
bebyggas med en byggnad i form af en terrass till ungefär samma höjd
som den nu framför detta hus belägna terrassen mot sjön. Största delen
af det härför erforderliga hamnområdet torde oomtvistadt tillhöra kronan.
Stockholms stad skulle å sin sida från kronan förvärfva de delar af tomten
n:o 8, som erfordrades för den nya Kansligatans framdragande mellan
kanslibyggnaden och den aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner tillhöriga
tomten n:o 18, hvarjämte staden skulle expropriera erforderlig mark för
samma gata från sistnämnda tomt.
Ett i öfverensstämmelse med hvad e. o. arkitekten Peterson sålunda
föreslagit upprättadt utkast till bytesaftal förelädes delegerade, som emellertid
af drätselnämnden utsetts att å stadens vägnar föra de underhandlingar,
som erfordrades för åstadkommandet af en efter de förändrade
förhållandena lämpad uppgörelse mellan kronan och staden. Emellertid
kunde ej enighet vinnas med dessa delegerade om ett för kronan
antagligt förslag till bytesaftal.
Äfven efter genomförandet af den af e. o. arkitekten Peterson
uppgjorda regleringsplanen skulle dessutom den plats, som skulle erhållas
för den nya kanslibyggnaden, icke medgifva fullt tillgodoseende
af alla de anspråk i fråga om utrymme, som, enligt hvad jag förut
utvecklat, synas böra numera ställas på en ny byggnad för Kungl.
Maj:ts kansli, med mindre byggnaden uppfördes till en från skönhetssynpunkt
stötande höjd. Den byggnadsplats, som skulle erhållas å
tomterna n:is 7 och 8, skulle nämligen sammanlagdt ej uppgå till mer
än omkring 4,600 kvadratmeter. Härtill skulle visserligen komma det
af e. o. arkitekten Peterson omförmälda området framför gamla kungshuset,
omkring 660 kvadratmeter, men detta område skulle endast
Bil. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Åfd. 77 Häft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
kunna bebyggas med en tvåvåningars terrassbyggnad, hufvudsakligen
användbar till arkiv. En förfrågan, som gjordes hos aktiebolaget P.
A. Norstedt & Söner, om nämnda firma skulle finnas villig att till
kronan försälja den firman tillhöriga tomten, besvarades på ett sätt,
som gaf vid handen, att ett förvärf af sistnämnda tomt knappt skulle
kunna ske annat än på ytterst betungande villkor.
Under sådana förhållanden blef det nödvändigt att söka en annan
utväg.
Eu sådan hade ju äfven i Riksdagens skrifvelse antydts, nämligen
den att bygga å den nuvarande kanslihustomten, tillökad med mark
från angränsande tomter och gränder. Af den utredning, som, på sätt
förut omförmälts, min företrädare i ämbetet låtit verkställa angående
möjligheten af den nya byggnadens förläggande å den nuvarande
kanslihustomten (kvarteret Vulcanus) jämte de delar af det angränsande
kvarteret Mars, som upptagas af öfverståthållareämbetets hus och
fängelsebyggnaden, samt den mellan dessa båda kvarter belägna Myntgränden,
torde med erforderlig tydlighet framgå, att äfven vid antagandet
af denna byggnadsplats åt den nya byggnaden måste, för att
den skulle motsvara det nuvarade behofvet, gifvas en minst sagdt
olämplig höjd. En byggnad i denna trakt af staden måste således
förutsätta förvärf för kronans räkning af äfven Rådhusgränden och
åtminstone större delen af den plats, som nu upptages af stadens rådhus.
Då emellertid staden icke på länge torde kunna undvara denna
tomt, skulle ett val af denna byggnadsplats vållat ett längre och till
tiden oberäkneligt uppskof med lösningen af kanslibyggnadsfrågan,
under det att behofvet af denna frågas lösning för hvarje år blir allt
mera trängande. Jag ansåg mig därför höra öfvergifva hvarje tanke
på en lösning i denna riktning.
Numera äro, enligt hvad jag tror mig veta, sådana byggnadsplan!- för stadens räkning under öfvervägande, att staden med all säkerhet icke
skulle finnas villig att afstå från någondera af sina ofvannämnda tomter.
Under dylika förhållanden skulle säkerligen en expropriation blifva förenad
med sådana kostnader, att all tanke därpå måste uppgifvas. Jag
torde ej heller böra underlåta att i detta sammanhang påpeka den redan
af min företrädare i ämbetet framhållna omständigheten, att den nya
kanslibyggnadens förläggande till nu ifrågavarande plats skulle föranleda
åtskilliga kostnader och obehag till följd af nödvändigheten att under
byggnadstiden bereda andra lokaler åt Kungl. Maj ds kansli.
mmndigheten På grund af hvad jag sålunda anfört har det synts mig, som om
flugfandcTui den enda återstående utvägen vore att förlägga den nya kanslibyggnaden
Kungsträd
gården.
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
27
i Kungsträdgården. Det viktigaste skäl, som förut ansetts böra verka
till, att en annan byggnadsplats föredroges, var, som nämnts, att kronan
icke borde Titan synnerligt nödfall för byggnadsändamål taga i anspråk
en af hufvudstadens af ålder mest uppskattade och centralast belägna
offentliga platser. Ett sådant nödfall föreligger emellertid nu, då alla
andra, enligt mitt förmenande, tänkbara försök till frågans lösning måst
öfvergifvas.
Förut omförmälda af e. o. arkitekten Carl Möller under år 1899
utarbetade förslag till Kungsträdgårdens bebyggande upptog, som
nämndt, en enda stor byggnad i norra delen af Kungsträdgården. Enligt
detta förslag, uti hvilket den nya kanslibyggnaden beräknats skola
upptaga en yta af 5,470 kvadratmeter och erhålla en största bredd af
64 meter, skulle emellertid hela norra delen af Kungsträdgården ända
till eu linje, tänkt dragen från en punkt å Kungsträdgårdsgatan, 8
meter norr om nordvästra hörnet mellan nämnda gata och Näckströmsgatan
vinkelrätt mot Kungsträdgårdens längdaxel, komma att tagas i
anspråk för byggnaden. Detta oaktadt skulle byggnaden icke komma
att lämna större golfyta än omkring 10,000 kvadratmeter. En byggnad,
enbart uppfyllande alla de nuvarande fordringarna på utrymme för de
redan förefintliga statsdepartementen, måste således erhålla ännu större
dimensioner än den nyss omförmälda. Ville man dessutom, i enlighet
med hvad jag förut utvecklat, sörja äfven för möjligen i en framtid tillkommande
nya statsdepartements behof, komme säkerligen att kräfvas
en byggnad af den storlek, att densamma, förlagd i enlighet med de
grunder, som följts vid utarbetandet af e. o. arkitekten Möllers förslag,
komme att taga så stor del af Kungsträdgårdens område i anspråk,
att nämnda plantering komme att förlora största delen af sin nuvarande
betydelse såsom öppen plats. Det blef alltså i hög grad önskligt att
söka utfinna ett annat sätt för byggnadens förläggning.
I anledning häraf erhöll e. o. arkitekten Ludv. Peterson i uppdrag
att uppgöra nya eskissritningar och förslag till kanslibyggnad,
förlagd i norra delen af Kungsträdgården och så anordnad, att så liten
del som möjligt af trädgårdens öppna område toges i anspråk.
Ett sådant förslag utarbetades också under år 1904 af e. o.
arkitekten Peterson. Detta förslag upptog först och främst en större
monumental byggnad i norra delen af trädgården. För denna byggnad,
hvars längdaxel sträckte sig i öster och väster vinkelrätt mot Kungsträdgårdens
längdaxel, skulle komma att tagas i anspråk ett område
af Kungsträdgården, som i söder begränsades af en linje tänkt dragen
Sättet för
byggnadens
förläggning i
Kungsträdgården.
19 0å ars
kanslibyggnadsförslag.
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
Förslag angående
Arffnr
stens palats.
vinkelrätt mot Kungsträdgårdens längdaxel på ett afstånd af 23 meter
från Hamngatans södra gräns, denna sistnämnda sålunda reglerad, att
den bildade en rak linje mellan nuvarande västra hörnet mellan Hamngatan
och Västra Trädgårdsgatan, å ena, samt nuvarande östra hörnet
mellan Hamngatan och Kungsträdgårdsgatan, å andra sidan. Vidare
upptog förslaget en med förutnämnda byggnad sammanhängande
byggnad eller rättare komplex af byggnader utmed östra sidan af
Västra Trädgårdsgatan från Hamngatan till Jacobs församlings gamla
kyrkogård. Byggnaderna skulle inrymma jämte lokaler för statsrådsberedningen
och samtliga departement, sådana för justitiekanslärsämbetet,
nedre justitierevisionen, flottans stab samt kontroll- och justeringsbyrån
äfvensom bostad åt ministern för utrikes ärendena.
Emellertid hade förhållanden inträffat, som gjorde, att jag ansåg
mig icke böra förelägga Kungl. Maj:t detta förslag i oförändradt skick.
I enlighet med Riksdagens år 1902 fattade beslut hade genom
köpekontrakt den 1 oktober 1902 för kronans räkning inköpts fastigheten
n:o 1 efter 1810 års nummerordning i kvarteret Lejonet i Stockholm,
det så kallade Arffurstens palats. I sin skrifvelse af den 13 maj
1902, genom hvilken Riksdagen meddelade Kungl. Maj: t sitt beslut i
frågan, framhöll Riksdagen särskild!, att byggnadens framstående läge
gjorde den synnerligen lämplig att användas för allmänt ändamål, och
att det alltmer framträdande behofvet af nya och utvidgade lokaler för
de centrala ämbetsverken torde böra föranleda därtill, att det tillfälle,
som i förevarande afseende erbjöde sig för tillgodoseende af detta behof,
icke borde lämnas obeaktadt. I skrifvelse den 23 februari 1904 har
vidare Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning
och därefter till Riksdagen framställa förslag om fastighetens
användning till lokaler för ämbetsverk och därmed sammanhängande
ändamål.
Af de olika statsändamål, för hvilka ifrågavarande fastighet skulle
kunna komma i fråga att användas, har jag ansett det mest tilltalande
vara att i densamma inrymma lokaler för utrikesdepartementet och
därmed förenad bostad för ministern för utrikes ärendena. För sådant
ändamål torde fastigheten till följd af sitt läge synnerligen väl lämpa
sig. Visserligen komme en sådan anordning att medföra den olägenheten,
att utrikesdepartementet blefve skildt från öfriga statsdepartement.
Denna olägenhet torde emellertid sakna större betydelse med hänsyn
till den jämförelsevis fristående karaktären af utrikesdepartementets
arbete samt den lätthet, hvarmed möjligen beböfliga meddelanden med
Statsutskottets Utlåtande N:o HO.
29
öfriga departement numera kunna ske, och torde densamma för öfrigt
fullt uppvägas af fördelen af att kunna bereda ämbetsbostad åt ministexm
för utrikes ärendena i samma hus, i hvilket departementets arbetslokaler
äro belägna. Jag uppdrog därför åt arkitekten Ludv. Peterson att
upprätta erforderliga ritningar och kostnadsförslag till de ändringar
af den nuvarande byggnadens inredning, som för ändamålet kunde
erfordras.
Plan- och genomskärningsritningar, utvisande de föreslagna ändringarna
och åtföljda af detaljeradt kostnadsförslag samt promemoria,
hafva den 23 sistlidne januari af bemälde arkitekt till mig aflämnats.
Af dessa handlingar inhämtas, att arkitekten Peterson med hänsyn till
byggnadens nuvarande inredning ansett det lämpligast att förlägga alla
ämbetslokaler till byggnadens norra hälft och bostadslägenheten i den
södra. Åm betslokalerna skulle omfatta 35 rum jämte toaletter, fördelade
i två våningar, samt dessutom i bottenvåningen ett större utrymme för
arkivalier med tillhörande uppackningsrum och rum för eu bokbindare,
två bostadslägenheter, hvardera om två rum och kök, för vaktmästare
och portvakt äfvensom bostad för maskinist. Åmbetsbostaden skulle
omfatta representationsvåning, bestående af den gamla praktvåningen
en trappa upp, sofvåuing, gästrum in. m. två trappor upp, h varjämte
i bottenvåningen skulle inredas vestibul, eu del privata rum, samt kök
med tillhörande serveringsrum. Domestikrum och andra ekonomirum
skulle erhallas saväl i sistnämnda våning som i nedre bottenvåningen.
Kostnaden för de föreslagna förändringarna jämte de åtgärder i öfrigt,
som för byggnadens försättande i tidsenligt skick skulle erfordras,
hafva af arkitekten beräknats till 370,000 kronor. I detta belopp
ingår äfven kostnaden för rifning af den nuvarande stallbyggnaden å
gården samt uppförande i dess ställe af en ny stallbyggnad, tillhopa
12,768 kronor.
Efter nådig remiss har öfverintendentsämbetet den 21 sistlidne öfverfebruari
inkommit med underdånigt utlåtande i ämnet och därvid till en ~2bmTut&- början anfört, att förslaget att i Arffurstens palats inrymma lokaler för tande angående
utrikesdepartementet samt boställslägenheter för nämnda departements ArJ^m‘
chef, eller att, efter utländskt mönster, omdana ifrågavarande byggnad till
ett utrikesministerhotell syntes ämbetet vara synnerligen godt, samt att
det efter ämbetets förmenande svårligen kunde påvisas annan från olika
synpunkter sedt lämpligare användning för samma byggnad, helst därigenom
äfven möjliggjordes en högst önskvärd förminskning i storleken
af en ny kanslibyggnad, hvilken senare i allt fall svällt ut till dimensioner,
som högeligen försvårade lösandet af frågan om dess uppförande.
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
Departementschefens
yttrande
angående
År fur stens
palats.
Beträffande själfva det af arkitekten Peterson upprättade förslaget
bär öfverintendentsämbetet anfört, att ämbetet icke funnit anledningtill
anmärkning vare sig mot den föreslagna fördelningen mellan ämbetsocli
boställsrum eller i allmänhet mot läget med mera af förstnämnda
ruin, men att ämbetet däremot, hvad anginge detaljerna i en del af de
tillämnade anordningarna inom boställsvåningarna, redan i ärendets närvarande
skick ansett sig böra framställa vissa erinringar.
Hvad ämbetet sålunda anmärkt afser hufvudsakligen dels beredande
af lämpligare uppgång till representationsvåningen vid större representätionstillfällen
och af förmånligare cirkulationsmöjligheter inom sistnämnda
våning vid dylika tillfällen genom tillbyggande åt gårdssidan
af ett galleri af glas och järn samt dels höjande af genomfarten från
palatsets gård åt Strömgatan, så att densamma blefve för sitt ändamål
användbar, äfven om ett inom Stockholms stads byggnadskonst’ utarbetadt
förslag att, i sammanhang med byggandet i Drottninggatans
förlängning af eu bro till Helgeandsholmen, höja Strömgatans nivå
komme till utförande. Dessutom har ämbetet ifrågasatt en del mindre
förändringar. • Sammanlagda tillökningen i kostnaden, därest de af
ämbetet föreslagna åtgärderna komme till utförande, skulle belöpa sig
till omkring 30,000 kronor. Hela, kostnaden för palatsets förändringtill
utrikesministerhotell skulle således uppgå till 400,000 kronor.
Emot hvad sålunda föreslagits synes mig icke vara något att erinra.
Då gällande hyreskontrakt angående lägenheter inom fastigheten
är uppsagdt till den 1 oktober innevarande år, skulle, därest nödiga
medel bereddes, arbetet kunna börja redan i höst och kunna beräknas
vara fullbordadt så tidigt, att lägenheterna skulle kunna för sitt nya
ändamål tagas i anspråk senast den 1 april 1907. Härefter skulle
dels den nu af utrikesdepartementet begagnade lokalen i gamla kanslibyggnaden
blifva ledig och kunna användas till beredande, tillsvidare
och till dess en bättre sakernas ordning hunne åvägabringas, af en
högst behöflig tillökning i utrymme åt eu del andra departement samt
dels den till ämbetsbostad åt ministern för utrikes ärendena nu använda
byggnaden å västra delen af tomten n:o 8 i kvarteret Blasieholmen
blifva för annat ändamål användbar. Hvad sistnämnda fastighet angåi’,
är den för närvarande åsatt ett taxeringsvärde af 120,000 kronor och
torde vid eu eventuell försäljning kunna beräknas skola betinga ett
pris, som vida öfverstiger nämnda värde. Då emellertid kronan lider
en väsentlig brist på lämpliga byggnadsplatser inom Stockholm, anser
jag ifrågavarande fastighet böra reserveras för möjligen sig yppande
framtida byggnadsbehof.
Statsutskottets Utlåtande N:o 140. 31
På grund af de afsevärda fördelar, som skulle vinnas, därest, på
satt jag sålunda utvecklat, i fastigheten u:o 1 i kvarteret Lejonet anordnades
lokal för utrikesdepartementet och ämbetsbostad åt ministern
\0rJltrlr frendena, och den jämförelsevis ringa kostnaden för de
därför erforderliga förändringarna å samma fastighet, anser jag mig
böra förorda, att hvad sålunda föreslagits kommer till skyndsamt utförande.
Erforderliga medel härtill torde lämpligen kunna tagas ur
fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden,
hvilken fond vid 1904 års bokslut uppgick till 1,330,245 kronor 75 öre
Under förutsättning af bifall till hvad jag sålunda föreslagit komme
fragan om nytt kanslihus i ett i viss mån annat läge än det
som bildade utgångspunkten för det af arkitekten Peterson år 1904
upprattade förslaget. Den minskning i behofvet af utrymme, som skulle
vinnas genom utrikesdepartementets förläggande till fastigheten n:o 1 i
kvarteret Lejonet, skulle visserligen icke blifva så stor, att därigenom
möjlighet bereddes för den nya kanslibyggnadens förläggande å någon
annan af de ifrågasätta platserna än Kungsträdgården, men sistnämnda
plats skulle under angifna förutsättning kunna utnyttjas med ett för
staten ännu _ förmånligare resultat än förut. Med hänsyn härtill hade
jag uppdragit åt arkitekten Peterson att inkomma med nytt förslag till
en kanalbyggnad i Kungsträdgården, därvid borde iakttagas att byggnaden
förlädes ungefär på det sätt, som han i sitt närmast föregående
förslag förlagt densamma.
. . Sådant förslag, innefattande skisserade plan- och genomskärningsntningar
till byggnader jämte lokalförteckning samt promemoria, har
därefter den 2 sistlidne januari af arkitekten Peterson afgifvits.
Af dessa handlingar inhämtas följande.
Enligt förslaget skulle byggnaderna fördelas sålunda, att i fonden af
Kungsträdgården skulle förläggas en hufvudbyggnad utmed Hamngatan.
Denna byggnad skulle flankeras af två mindre byggnader, en mot östra
sidan i hörnet af Hamn- och Kungsträdgårdsgatorna och en mot västra sidan.
Sistnämnda byggnad skulle i sin ordning genom en portik och sammanbindmngsgång
stå i förbindelse med öfriga byggnader, som skulle förläggas
ill västra sidan af Kungsträdgården, utmed Västra Trädgårdsgatan och
a samma område, som enligt 1904 års förslag var afsedt att bebyggas.
yggnadema vid Hamngatan skulle inrymma, den mindre byggnaden
längst i öster ämbetsbostad för statsministern, hufvudbyggnadenlokaler
för justitiedepartementet, justitiekanslärsämbetet, nedre justitierevisionen,
Jagberedningen och kommittéer m. in., samt den mindre byggnaden i
väster lokaler för statsrådsberedningen och ecklesiastikdepartementet. Af
1905 ars
kanslibyggnadsförslag.
32
Statsutskottets Utlåtande JSr:o 140.
byggnaderna vid Västra Trädgårdsgatan skulle den närmast Hamngatan
innehålla lokaler för civil- och jordbruksdepartementen, den söder därom
belägna lokaler för finansdepartementet med kontroll- och justeringsbyrån
samt den därnäst lokaler för land!- och sjöförsvarsdepartementen
med kommandoexpeditioner jämte flottans stab. A nuvarande landtmäteribacken
skulle förläggas eu byggnad, som tillsvidare skulle begagnas af
marinförvaltningen, hvarjämte den för närvarande åt generallandtmätenkontoret
upplåtna byggnaden skulle ombyggas, så att erforderliga ämbetsoch
arkivlokaler bereddes för detta ämbetsverk samt för rikets ekonomiska
kartverk. Sistnämnda två byggnader skulle tillika utgöra reservlokaler
för möjligen tillkommande nya departement. Dessutom afser förslaget
möjlig förändring'' af den nuvarande ateljébyggnaden till frnkostrestaurant
med kök, serveringsrum och förrådsrum samt två bostadslägenheter, en
för restanrantförestånderska och eu för maskinist, hvarjämte i samma
byggnad skulle kunna erhållas eu del ämbetsrum för civildepartementet.
Hela byggnadskomplexet skulle komma att, oberäknad! den del af området
för den nuvarande ateljébyggnaden, som skulle komma att upptagas
af frukostrestauranten, innehålla eu grundyta om cirka 7,000
kvadratmeter, däri inberäknadt 10 större och mindre gårdar om tillhopa
omkring 740 kvadratmeter. Fondbyggnaderna skulle af Kungsträdgårdens
öppna del upptaga ett område, hvars södra gräns skulle bildas
af en linje, tänkt dragen vinkelrätt mot Kungsträdgårdens längdaxel
genom eu punkt på denna 26 meter från Hamngatans södra gräns.
Byggnaderna äro afsedda att uppföras i fyra våningar mot Kungsträdgården
förutom jordvåning. Hufvudbyggnaden i fonden, åt hvilken bör
gifvas en mera monumental prägel, skulle uppföras till eu höjd från
marken till och med taklisten af 20 meter. För sidobyggnaderna utefter
den västra sidan, Indika äro afsedda att uppföras i enklare stil, har
beräknats en höjd af 17,5 meter öfver Kungsträdgårdens plan. Samtliga
byggnader skulle komma att innehålla tillhopa icke mindre än 498 ruin
med en golfyta af 16,264 kvadratmeter förutom korridorer och trappor,
toalett- och telefonrum samt källarutrymmen m. m. Hvarje byggnad
är afsedd att förses med eu eller två personhissar.
Kostnaderna för samtliga byggnader hafva af arkitekten Peterson
beräknats tillhopa till 4,000,000 kronor, häraf för östra sidobyggnaden
i fonden jämte dekorering af de för representation afsedda rummen
i statsministerns ämbetsbostad 325,200 kronor, för hufvudbyggnaden
i fonden 697,600 kronor, för västra sidobyggnaden vid Hamngatan
670,400 kronor, för portiken med samman bind ningsgången 12,800
kronor, för civil- och jordbruksdepartementens byggnad 570,000 kronor,
Statsutskottets Utlåtande Ko 140.
33
för finansdepartementets byggnad 315,000 kronor, för landt- och sjöförsvarsdepartementens
byggnad 642,000 kronor, för den byggnad,
som tillsvidare skulle disponeras af marinförvaltningen, 360,000 kronor,
för den för generallandtmäterikontoret och rikets ekonomiska kartverk
af sedda byggnaden 351,000 kronor samt för platsens ordnande 56,000
kronor.
En af arkitekten Peterson uppgjord situationsplan öfver Kungsträdgården
med de föreslagna byggnaderna torde få såsom bilaga åtfölja
detta protokoll.
Ofverintendentsämbetet bär efter nådig remiss i underdånigt utlåtande,
som den 22 sistlidne februari till finansdepartementet inkommit,
beträffande förslaget anfört följande.
Om till byggnadsplats för Kungi. Maj ds kansli komme att väljas
den staten tillhöriga centralt belägna och jämväl från andra synpunkter
ändamålsenliga Kungsträdgården, hvaremot någon invändning
från arkitektonisk synpunkt näppeligen med fog kunde göras, blefve
däraf en alldeles gifven följd, att åt byggnaden måste förlänas de mått
och den monumentalitet, den förnämliga platsen oundgängligen kräfde.
Härigenom blefve visserligen byggnadskostnaden icke oväsentligt högre
än eljest torde vara nödigt, men å andra sidan förefunnes ju icke någon
kostnad för tomten. För sin del hölle öfverintendentsämbetet emellertid
före, att åt ett kanslihus, som innehölle så godt som uteslutande tjänsterum
af vanliga dimensioner, och vid hvars uppförande man i främsta
rummet fordrade en bekväm och öfverskådlig plananordning, icke i och
för sig med nödvändighet behöfde gifvas de monumentala former och
mått, som nyssberörda plats påkallade, utan kunde byggnaden ur denna
synpunkt med lika fördel förläggas till annan mindre anspråksfull, men
därför icke mera aflägset belägen plats. Skulle kanslibyggnaden återkomma
till stånd i Kungsträdgården, måste, såsom ämbetet framhållit,
åt denna byggnad, gifvas en planform och densamma i öfrigt utrustas
på ett såväl staten som platsen fullt värdigt sätt. Det gånge således
icke an att, såsom det föreliggande förslaget afsåge, osymmetriskt
och utan all monumentalitet i anläggningen så att säga insmyga byggnaden
i två af Kungsträdgårdens yttersidor. Ett dylikt tillvägagångssätt
kunde nämligen ingalunda anses uppfylla de fordringar, man härägde
uppställa, och skulle dessutom för all framtid omöjliggöra ett
landets hufvudstad värdigt ordnande af omgifningarna till stadens
härligast belägna och vackrast anlagda öppna plats.
Hvad därefter beträffade detaljerna i föreliggande byggnadsförslag,
syntes först och främst kunna anmärkas, att vid upprättande af förslag
Bill. till Biksd, Prof. J905. 4 Sami. 1 Afd. 77 Höft. 5 "
Öfverintcndentsämbetets
utlåtande
angående 190 5
års Jcanslibyggnads
för slag.
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
till en nybyggnad för Knngl. Maj:ts kansli lämpligen bort iakttagas,
att lokalerna för den del af detta ämbetsverk, kring hvilken så godt
som allt arbete samlade sig, eller statsrådsberedningen, fått bilda
den centralpunkt, kring hvilken byggnadens öfriga lokaler grupperade
sig så likformigt som möjligt, och att detta äfven på något sätt bort
komma till synes såväl i byggnadens plan som äfven i dess yttre. Uti
ifrågavarande förslag, där genomförandet af en dylik ur både estetisk
och praktisk hänsyn naturlig tanke på grund af byggnadstomtens form,
som nödvändiggjorde, att den ena lokalgruppen måst fogas efter den
andra i en lång rad, ej vore möjlig, hade det icke ens lyckats förslagsställaren
att placera statsrådsberedningens lokaler i fondbyggnadens
midt, utan hade han måst inskjuta dessa bland de för ecklesiastikdepartementet
afsedda lokalerna i nämnda byggnads västra del och
därigenom här åstadkommit icke ringa obekvämlighet.
Hvad vidare anginge byggnaderna utmed Västra Trädgårdsgatan,
åt hvilka gifvits en höjd mot nämnda gata af 16 till 16,5 meter med fyra
våningar, ehuru gatans bredd, omkring 9 meter, enligt i ämnet gällande
stadganden icke medgåfve större höjd än 13 meter med tre våningar,
funne ämbetet sig böra erinra, att sättet att nästan för hvarje tvärvägg
aftrappa fasaden mot gatan i fråga tvifvelsutan komme att verka oroligt
och störande i gatuperspektivet, hvarförutom det onödigt minskade utrymmet
i byggnadernas inre. Använd med måtta på ett eller annat
ställe, torde däremot eu dylik aftrappning icke blott kunna medgifvas
utan till och med gifva åt fasaden en välbehörig omväxling och relief.
En ytterligare följd af den föreslagna tomtens form, som icke
syntes böra förbigås, vore att lokalerna i några departement, finansoch
ecklesiastikdepartementen, måst fördelas på icke mindre än fyra
våningar öfver hvarandra, livilket förhållande, äfven om man numera
genom hissar m. m. kunde i betydande mån förminska däraf orsakade
svårigheter, i allt fall syntes föranleda olägenheter. Eu dylik anordning
komme sålunda enligt ämbetets förmenande, bland annat, att verka till
förtyngande af tjänstemännens i de respektive departementen arbete
och medföra nödvändigheten af ökadt antal vaktbetjänte i de många
vaktrummen.
I afseende å de tillämnade byggnadernas yttre begränsning ansåge
sig ämbetet därjämte böra påpeka, att fondbyggnadens fasad åt Hamngatan
ställts i en linje, som sammanbunde kvarteret Spekterns nordöstra hörn
med kvarteret Styrpinnens nordvästra, hvarigenom afståndet från nämnda
byggnads nordöstra hörn till motstående byggnad å Hamngatans norra
sida minskats till 15 meter från att vid samma byggnads nordvästra
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
35
hörn vara 17 meter, ett förfarande, som väl föranledts häraf, att man
ansett utvidgningen af Hamngatan till 18 meters bredd ända fram till
Norrmalmstorg böra ske genom förflyttning af gatans norra gränslinje.
Därmed hade man emellertid också till en aflägsen framtid undanskjutit
den tidpunkt, då en sådan, högeligen önskvärd utvidgning af nämnda
gata kunde komma att ske, hvarjämte i detta sammanhang syntes böra
bemärkas, att fondbyggnadens smala östra fasad vore å förslaget förlagd
allenast 15 meter från motstående byggnad i kvarteret Styrpinnen,
oaktadt behofvet att öka Kungsträdgårdsgatans bredd på bekostnad af
den närmast gatan stående trädraden redan framträdt och det icke
syntes vara lämpligt att just vid det starkt trafikerade korset mellan
nyssberörda gata och Hamngatan framdraga kanslibyggnaden så långt
mot öster, att ett ändamålsenligt ordnande af denna knutpunkt för trafiken
i synnerlig mån försvårades. Slutligen hade ämbetet vid skärskådandet
af de företedda planerna funnit anledning till erinringar
med afseende å kommunikationen mellan fond- och sidobyggnaderna,
förekomsten af åtskilliga mörka korridorer, mindre lämplig förläggning
och storlek af några enskilda ruin m. in., men, då dispositionen af
byggnaderna med de former, som gifvits dem, i allmänhet måste anses
förtjänstfullt utförd och de anmärkta bristerna vid närmare studerande
kunde bortarbetas, hade ämbetet i ärendets närvarande skick icke ansett
sig böra ingå i vidare ordande härom.
Mot de af förslagsställaren framlagda kostnadsberäkningarna, slutande
å 4,000,000 kronor, hade ämbetet icke funnit något vara att
anmärka.
Af hvad ämbetet sålunda anfört framginge, att, om ämbetet än funnit,
att kanslibyggnaden enligt det föreliggande förslaget och sedd uteslutande
ur synpunkten af dess användbarhet för sitt ändamål skulle med en
del omarbetningar kunna göras tillfredsställande, ämbetet likväl, på
grund af sina förut uttalade åsikter beträffande de kraf, Kungsträdgården
såsom byggnadsplats ställde på byggnader, som där uppfördes — kraf
hvilka icke finge eller kunde afvisas — måste för sin del finna sig
förhindradt biträda, att den plan till lösande af förevarande högviktiga
och vidtomfattande byggnadsfråga, hvarom ämbetet haft att yttra sig,
komme till utförande.
Oaktadt hvad öfverintendentsämbetet sålunda anfört, har jag efter
samråd med arkitekten Peterson kommit till den uppfattningen, att
byggnadsföretaget bör utföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
det af bemälde arkitekt senast uppgjorda förslaget; och jag heder härmed
få framlägga de skäl, som föranledt denna min uppfattning.
Departementschefens
yttrande
angående
1905 års
förslag.
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
Jag anser mig därvid först och främst böra taga fasta på, att
äfven enligt öfverintendentsämbetets mening byggnaden eller rättare
byggnaderna, uppförda enligt förslaget, skulle ur synpunkten af deras
användbarhet för sitt ändamål öfver hufvud taget komma att blifva tillfredsställande.
De mindre omarbetningar, som möjligen kunna ifrågakomma,
sakna, såsom icke inverkande på byggnadernas förläggning
eller på byggnadskostnaden, för närvarande all betydelse. Från synpunkten
af det med byggnadsföretaget afsedda statsändamålet möta
således inga betänkligheter.
Det hufvudsakliga skäl, på grund hvaraf ämbetet funnit sig böra
afstyrka förslagets genomförande, är också, att de föreslagna byggnaderna
icke i estetiskt hänseende skulle motsvara de kraf, Kungsträdgården såsom
byggnadsplats ställer på byggnader, som där uppföras.
Såsom jag förut visat och jämväl ämbetet i sitt utlåtande angående
förslaget till inredande i fastigheten n:o 1 kvarteret Lejonet af lokaler
för utrikesdepartementet och ämbetsbostad åt ministern för utrikes
ärendena framhållit, hafva anspråken på utrymme i den nya kanslibyggnaden
numera tagit sådana proportioner, att frågans lösning väsentligen
försvårats. Jag tror mig äfven, genom hvad jag förut anfört,
hafva utförligen visat, att någon annan tillräckligt rymlig och för
ändamålet lämplig byggnadsplats än Kungsträdgården icke står att få,
åtminstone icke utan oskäliga kostnader. Åmbetet har också icke, ehuru
ämbetet uttalat den åsikten, att byggnaden med lika fördel skulle kunna
förläggas till annan, mindre anspråksfull, men därför icke mera aflägset
belägen plats, kunnat gifva anvisning på en sådan.
Jag är nu fullt ense med ämbetet, att Kungsträdgården som
byggnadsplats medför vissa kraf ur estetisk synpunkt, som hvarken få
eller kunna afvisas. Däremot kan jag icke dela ämbetets uppfattning,
att arkitekten Petersons nu ifrågavarande förslag icke skulle uppfylla
alla berättigade kraf i berörda hänseende. Åmbetet anser, att enligt
förslaget åt byggnaderna icke förlänats de mått och den monumentalitet,
som den förnämliga platsen krafvel'', hvilket skulle vara en följd däraf,
att byggnaderna osymmetriskt »insmugits» i två af Kungsträdgårdens
yttersidor. Det är påtagligt, att hvad som här föresväfvat ämbetet är
tanken på kanslibyggnadsplanens realiserande genom en enda monumental
byggnad i Kungsträdgårdens norra del utan användande af västra sidan;
och det ligger nära till hands att förmoda, det man härvid närmast
tänkt på det förslag i denna riktning, som, enligt hvad jag förut omtalat,
år 1899 framlagts af nuvarande öfverintendenten Carl Möller. Jag
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
37
har förut antydt de skäl, som kommit mig- att frångå denna tanke,
och jag beder i detta sammanhang- att få något utförligare utveckla dem.
Enligt 1899 års förslag skulle byggnaden förläggas mellan Hamngatan
och en linje, som tänktes dragen från en punkt på Kungsträdgårdsgatan
åtta meter norr om nordvästra hörnet mellan nämnda gata
och Näckströmsgatan vinkelrätt mot Kungsträdgårdens längdaxel. Redan
för en byggnad af den då ifrågasatta storleken skulle således mer än
en fjärdedel af Kungsträdgårdens hela längd komma att tagas i anspråk.
En följd häraf blefve med all säkerhet, att återstående delen af Kungsträdgården
komme att verka i afsevärd mån förkortad, och denna verkan
komme att ytterligare skärpas af den stora byggnaden i fonden. Hela
platsens karaktär komme säkerligen att blifva rubbad, samtidigt som
det vore fara värdt, att byggnaden i fonden komme att verka mera
kolossal än monumental. Det estetiska helhetsintrycket blefve för visso
allt annat än fördelaktigt. Att en byggnad, motsvarande de nuvarande
behofven, skulle komma att än ytterligare inkräkta på platsen, faller
af sig själft.
Enligt arkitekten Petersons nu ifrågavarande förslag åter tages
allenast omkring en tiondedel af Kungsträdgårdens längd i anspråk,
hvadan platsens yttre karaktär kommer att så godt som oförändrad
bibehållas. Detta har möjliggjorts genom att för byggnadernas uppförande
tagits i anspråk jämväl västra sidan af Kungsträdgården. Denna
sida kan ju i sitt nuvarande skick icke anses ur skönhetssynpunkt
tillfredsställande ordnad; och det är just genom ett på en gång och i
ett sammanhang uppfördt byggnadskomplex som ett sådant ordnande
lättast vinnes. Genom ett bebyggande af Kungsträdgården på sätt
arkitekten Peterson föreslagit skulle alltså vinnas två mål, ett rent
praktiskt, nämligen tillskottet i byggnadsplats, hvarigenom åt fondbyggnaden
kan förlänas mindre kolossala, med platsens karaktär mer
öfverensstämmande proportioner, och ett mera estetiskt, nämligen västra
sidans af Kungsträdgården ordnande samtidigt med fondbvggnadens
uppförande. Hvad ämbetet i motsats härtill utan vidare motivering
yttrar om, att förslagets genomförande skulle för all framtid omöjliggöra
ett värdigt ordnande af Kungsträdgårdens omgifningar, torde således
icke böra tillmätas vidare betydelse.
Jag beder härvid att få påpeka, att det ju ej är afsikten att förlägga
eu stor monumental byggnad å västra sidan af Kungsträdgården utan
tvärtom att genom byggnadskomplexets fördelning i flera byggnader
åt det hela gifva eu arkitektonisk hållning, som bildar jämvikt mot
den öster om Kungsträdgården liggande byggnadsraden. Fondbygg
-
38 Statsutskottets Utlåtande Ko 140.
nåden skulle däremot bilda en monumental utslutning med ^symmetrisk
gruppering’. Att i vidsträcktare mån än som sålunda skett åstadkomma
en symmetrisk plan för företaget är uppenbarligen med de utgångspunktei,
som, på sätt förut framhållits, förelegat, icke möjligt, och föiliindias
dessutom af Kungsträdgårdens sneda vinklar och de västra tomternas
form. Att ett byggnadskomplex, som helhet betraktad!, kan gifva ett
monumentalt intryck äfven utan en regelbunden planform, visa särskild!
en del moderna engelska byggnadsföretag, bara värdt är för öflig!,
att den af ämbetet fordrade öfverskådligheten i planen vid en regelbunden
planform skulle komma att göra byggnaden opraktisk föi sitt
ändamål, särskild! då det gäller ämbetslokaler af nu ifrågavarande omfattning.
Förutnämnda förslag af år 1899 visar just, hvilka praktiska
olägenheter, som kunna medfölja ett försök att genom öfverdrifven
koncentration få fram öfverskådlighet och monumentalitet. Enligt sistnämnda
förslag skulle sålunda en del rum fått ett djup af ända till
7 meter med en bredd af endast 3 Ib meter och allenast ett fönstei.
Ett visst mörker skulle vidare kommit att råda i den centi ala delen,
hvilken var afsedd att upplysas hufvudsakligen genom den höga kupolhyggningen.
Om ni6d genomförd koncentration dylika och. andia liknande
olägenheter skulle kommit att vidlåda eu byggnad, hvilken endast
var afsedd att upptaga omkring två tredjedelar åt det antal ruin, som
numera erfordras för behofvets fyllande, kan det starkt ifrågasättas, om
ens en liknande koncentration längre är möjlig att genomföra, utan att,
byggnaden blir för sitt ändamål alldeles olämplig.
Hvad angår ämbetets anmärkning att statsrådsberedningens lokami
enligt arkitekten Petersons ifrågavarande förslag icke erhållit det centrala
läge, som tillkommer dem, torde densamma ej höra tillmätas "vidare
betydelse. Dessa lokalers läge är nämligen i förhållande till de
olika departementen så centralt som möjligt och därmed är val äfven
det enda betydelsefulla kraf vet i fråga om nämnda lokalers ^förläggning
tillgodosedt. Någon väsentlig olägenhet torde ej heller vållas för arbetet.
inom ecklesiastikdepartementet genom berörda lokalers förläggning
på sätt som skett. _
Beträffande ämbetets anmärkningar i fråga om höjden åt. de tilltänkta
byggnaderna vid \ ästra Trädgårdsgatan torde till en början böla
erinras, att Västra Trädgårdsgatan närmast Hamngatan bär en bredd åt
öfver 10 meter. Vid denna gatubredd är det enligt gällande byggnadsordning
äfven för enskilda personer tillåtet att uppföra byggnad i t) in
våningar och till en höjd åt 17 meter. Längre ned afsmalna! gatan,
så att den vid Landtmäteribacken icke är fullt 9 meter bred.. Enligt
byggnadsordningen får här icke uppföras enskild byggnad till stolle
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
39
höjd än 13 meter eller med mer än tre våningar. Ämbetet tiar således
begått ett misstag, då det helt generellt beräknar gatans bredd till endast
9 meter. Till följd af höjdförhållandena mellan dels Kungsträdgården,
å ena sidan, och Västra Trädgårdsgatan, å den andra, dels de norra
och de södra delarna af denna gata, kommer i själfva verket de tilltänkta
byggnadernas höjd vid gatan att i det närmaste motsvara hvad
som enligt byggnadsordningen är tillåtet, i det att byggnaderna vid
de smalare delarne af gatan blifva mellan tre och fyra meter lägre,
från gatuytan räknadt, än byggnaderna vid gatans norra delar, liksom
förstnämnda byggnader åt gatan till komma att hafva endast tre våningar.
Föröfrigt torde böra erinras, att det undantag från föreskriften
i 21 § af den för Stockholms stad gällande byggnadsordningen om
byggnads högsta medelhöjd, som i samma paragraf göres för kyrkor
och andra offentliga byggnader, hvilka fordra större höjd, uppenbarligen
äger motsvarande tillämplighet, om dylik byggnad med någon sida
skulle stöta intill gata, som icke är af den bredd, att vid densamma
enskild byggnad får uppföras till den i paragrafen angifna högsta
medelhöjden.
Hvad angår ämbetets anmärkning, att fondbyggnaderna i förhållande
till Hamn- och Kungsträdgårdsgatorna förlagts så, att dessa gators
utvidgning till önskvärd bredd för framtiden skulle omöjliggöras, beder
jag först och främst få erinra därom, att det uppenbarligen, särskild!
om tanken på inredande i den nuvarande ateljébyggnaden af
frukostrestaurant uppgifves, ej möter något hinder att indraga byggnaderna
så långt i Kungsträdgården, som erfordras för ifrågavarande
gators reglering på sätt ämbetet antydt, därest staden så skulle önska
och staden vill underkasta sig därmed förenade utgifter. Hvad särskild!.
Hamngatan angår, anser jag emellertid det med hänsyn till föreliggande
förhållanden lämpligast och billigast för staden att utvidga densamma
å norra sidan. Fn utvidgning å södra sidan förutsätter nämligen, om,
såsom väl är meningen, den skall utsträckas ända fram till Berzelii park,
inlösen af de relativt nya och dyrbara byggnader, som för närvarande
finnas å till gatan gränsande tomter i kvarteret Styrpinnen, under det
att en utvidgning å norra sidan med den sträckning, arkitekten Petei-son
löreslagit för den nya kanslibyggnadens norra fasad, endast skulle kräfva
inlösen af de jämförelsevis äldre byggnaderna å angränsande delar af
kvarteret Norrmalm samt närmast därintill belägna tomter i kvarteret
Hästen.
Ämbetets påstående att förläggningen af ett par departement
i ett flertal våningar skulle verka förtyngande på arbetet och i öfrig!
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
General’
landtmäteri''
kontorets
byggnad.
föranleda olägenheter, kan jag ej dela. Under förutsättning åt lämpliga
hissanordningar torde en sådan förläggning vara i alla afseenden minst
lika bekväm som en förläggning utefter långa och invecklade korridorsystem
i samma plan.
Hvad ämbetet i öfrigt anmärkt afser sådana detaljer i förslaget,
som, i den man så anses behöfligt, lätteligen kunna vid definitiva ritningars
uppgörande bortarbetas.
Såsom särskilda förtjänster hos det föreliggande förslaget torde
jag få framhålla, att till följd af den stora byggnadsytan så stort utrymme
kunnat anslås åt hvart och ett af de nuvarande departementen,
att alla rimliga kraf för eu lång tid framåt kunna anses tillgodosedda;
att tillräckliga reservlokaler för ända till två nya departement
kunnat beredas, på samma gång som tillsvidare lämpliga ämbetslokaler
skulle förefinnas för generallandtmäterikontoret med rikets allmänna
kartverk och för marinförvaltningen; samt att en värdig ämbetsbostad
kunnat beredas åt statsministern.
Beträffande den nu af generallandtmäterikontoret begagnade byggnaden
anmärkte Riksdagens år 1889 församlade revisorer, att densamma
visserligen vore af solid beskaffenhet och genom sitt fria läge utgjorde
ett lämpligt förvaringsrum för kontorets högst dyrbara arkiv, men att
densamma det oaktadt icke erbjöde önskvärd säkerhet mot eldfara.
I anledning af hvad sålunda anmärkts infordrades genom nådig
remiss den 6 december 1889 yttrande från öfverintendentsämbetet och
landtmäteristyrelsen; och hafva nämnda ämbetsverk i underdånigt utlåtande
den 25 januari 1890, jämte det ämbetsverken redogjort för den
dåvarande användningen af byggnadens olika lokaler in. in., hufvudsakligen
anfört följande.
" Hvad eldfaran för arkivet beträffade, vore den genom stränga
föreskrifter rörande eldning och förbud mot gasbelysning i lokalerna
så mycket* som möjligt undanröjd; och, då bostäder numera ej finge
å vinden användas, vore jämväl den fara, som det höga trätaket kunde
medföra, förminskad. Sistnämnda fara kunde än ytterligare något förminskas
genom anbringande af järnluckor å de husets fönster, som
vette åt Västra Trädgårdsgatan. Ehuru således alla de försiktighetsmått
vore vidtagna eller vidtoges, som med byggnadens konstruktion kunde
anses vara möjliga till skydd för det dyrbara arkivet, måste dock framhållas
som ett önskningsmål, att sådana arkivhandlingar som de ifrågavarande
kunde förvaras i brandfria, hvälfda rum med centraluppvärmning
från eldstad i källaren, hvarjemte vindsrum ej borde få finnas i huset,
hvilket i sin helhet borde erhålla eu mot eldfara betryggad konstruk
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
41
tion. Bäst syntes detta syfte kunna vinnas, därest ett nytt hus blefve
uppfördt, men det torde dock icke vara omöjligt att, med bibehållande
af den gamla murstommen, i väsentlig mån förbättra det nuvarande
huset genom att t. ex. afrifva det gamla yttertaket och i dess ställe uppföra
en hel öfvervåning med stenmurar och lågt yttertak, att inlägga järn - bjälklag med betonhvalf i stället för träbjälklagen, att anbringa centraluppvärmning,
att borttaga eller förändra flygeln mot Carl XIII:s torg
eller vidtaga andra dylika åtgärder; och skulle, på samma gång genom
eu sådan om- och påbyggnad större brandfrihet ernåddes, äfven vinnas
ett välbeliöfligt ökadt utrymme. Kostnaderna för de föreslagna åtgärderna
kunde ej beräknas, utan att noggranna ritningar öfver desamma förut
uppgjordes.
Statsutskottet anförde i utlåtande den 17 mars 1890, att af hvad
sålunda förekommit syntes framgå, att, på sätt revisorerna erinrat,
ifrågavarande byggnad, hvilken inrymde ett betydande antal högst
värdefulla och delvis oersättliga handlingar, icke i alla afseenden erbjöde
önskvärd trygghet mot eldfara, men att, då emellertid uppmärksamheten
nu blifvit fäst härå, utskottet antoge, att Kungl. Maj:t icke
skulle underlåta att söka åvägabringa anordningar till det anmärkta
förhållandets afhjkipande, hvithet utskottet endast velat för Riksdagen
anmäla.
Utskottets betänkande föranledde icke i denna del något Riksdagens
yttrande.
Frågan har sedan upptagits till behandling af landtmäteristyrelsen.
som i underdånig skrifvelse den 28 oktober 1903 —jämte det styrelsen
redogjort för hvad förut i ärendet förekommit samt tillika erinrat,
hurusom riksarkivarien i ett den 19 mars 1903 afgifvet underdånigt
utlåtande angående af Kungl. Maj:t anbefalld undersökning af de
centrala ämbetsverkens arkiv upplyst, att generallandtmäterikontorets
lokaler vore alldeles otillräckliga och icke skyddade mot eldfara — vidare
anfört följande.
Arkivet innehölle nästan uteslutande kartor öfver landtmäteriföinrättningar
med därtill hörande beskrifningar och andra handlingar.
Med undantag af en del sockenkartor vore alla kartor och handlingar
inbundna i stora böcker. Kartböckernas antal, som vid början af år
1876 varit 1,908, utgjorde vid 1901 års ingång 2,335. Ökningen för
år under nämnda tjugufem år hade således i medeltal utgjort något
mer än 17 kartböcker. Det utrymme, som för de årligen från landtmätarne
inkommande renovationerna erfordrades, upptoge en hyllängd
af omkring 1,50 meter samt dubbel hyllhöjd, eller 0,7 5 meter. Det i
Bih. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 77 Höft. 6
42
Statsutskottets Utlåtande Ko 140.
Mar införvältning
en.
arkivlokalen befintliga utrymmet vore numera så upptaget, att i arkivet
icke kunde inrymmas mer än ytterligare två, högst tre års karterenovationer.
Från andra synpunkter sedt vore utrymmet ännu otillräckligare.
Af de i arkivet förvarade kartorna, särskildt de äldre, begärdes
kopior i allt jämt tilltagande grad. Dessa kopior eller utdrag verkställdes
af extra biträden. Af brist på utrymme hade kopieringen
under de sista 10—15 åren icke kunnat verkställas i kontorets lokaler,
utan kartorna hade måst uttagas ur sina band och af dem, som skolat
verkställa kopieringen, hemtagas till deras bostäder. Att kartorna härigenom
blefve utsatta för fara att förstöras eller förkomma, läge i öppen
dag. Och äfven om det icke, st)U’elsen veterlig^, någonsin händt, att
någon karta eller därtill hörande handling, medan den för omförmälda
ändamål vant uttagen ur kartboken, genom eldsolycka eller eljest förstörts
eller förkommit, så inträffade det dock ofta, att kartorna under
transporten från eller till arkivet skadades i de veck, hvari de vore
lagda, och därigenom gånge sönder. Styrelsen ansåge det därför vara
af synnerligen stor vikt, att arkivlokalen tillökades med ett rymligt och
ljust rum, där plats kunde beredas för kopieringen af kartorna.
Eu annan starkt framträdande olägenhet af det knappa utrymmet
i arkivet vore, att kartorna icke kunde hållas så lätt tillgängliga, som
önskligt vore, för dem, hvilka antingen å tjänstens vägnar eller för
vetenskapliga eller privata ändamål önskade taga kännedom af desamma.
Kartorna i arkivet anlitades i stor omfattning af tjänstemän
och enskilda; och särskildt under riksdagstiden vore arkivet så talrikt
besökt, att plats svårligen kunde beredas alla dem, som ville göra
forskningar i arkivet. Den plats, som kunde beredas, vore dessutom
delvis så illa upplyst, att forskningen därigenom försvårades. Behöfde
en mängd kartböcker framtagas på en gång, blefve svårigheterna ännu
större. ■ , . .
Styrelsen hemställde därför om åtgärder för af hjälp ande af de
olägenheter, som vidlådde den nuvarande lokalen såväl från synpunkten
af eldfara som i fråga om utrymme.
Af hvad sålunda anförts framgår, att generallandtmäterikontorets
nuvarande lokaler under alla förhållanden i en snar framtid måste ersättas
med nya eller åtminstone underkastas eu med nybyggnad i det närmaste
jämförlig om- och tillbyggnad.
Hvad angår marinförvaltningen, har jag förut framhållit, att all
tanke på densammas inrymmande i gamla posthuset numera måst uppgift,
äfvensom att, därest icke ny lokal beredes för detta ömhet s
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
48
verk, en nybyggnad för kammararkivets räkning icke torde kunna
undvikas, ett behof som ju äfven af 1902 års Riksdag erkänts.
Jag nämnde äfven såsom en af förslagets fördelar, att genom Ämbeaumd
detsammas utförande en värdig ämbetsbostad skulle kunna beredas ministern.
statsministern. Jag anser mig i detta hänseende icke behöfva vara
mångordig. Statsministersämbetet är förenad! med en icke obetydlig
representationsskyldighet, närmast jämförlig med den, som anses åligga
ministern för utrikes ärendena, Samma skäl, som föranledt, att staten
ansett sig böra tillhandahålla den sistnämnde lämplig ämbetsbostad, torde
således tala för, att sådan beredes äfven statsministern. Svårigheten
att med nu rådande högt uppdrifna hyrespris å enskild väg utan oskäligkostnad
erhålla en statsministersämbetet värdig bostad torde knappt
behöfva påpekas.
Då enligt mitt förmenande Kungsträdgården är den enda nu- ZefZuZmiga
mera tänkbara plats, på hvilken med fördel en byggnad för Kungl. anförande.
Maj:ts kansli kan förläggas, och då det föreliggande byggnadsförslaget
torde ej blott i arkitektoniskt hänseende vara tillfredsställande
utan äfven från utrymmessynpunkt hafva betydliga företräden framför
alla förut framkomna förslag, samt detsamma dessutom bereder den
förmånen, att under byggnadstiden icke i vidsträcktare mån någon förflyttning
af ämbetslokaler behöfver förekomma, en förmån, som särskild!,
vid det äfven af Riksdagen uttryckligen erkända behofvet af att så snart
som möjligt något göres för beredande af lämpligare lokaler för Kungl.
Maj:ts kansli än de nuvarande icke torde kunna öfverskattas, anser
jag mig böra förorda ifrågavarande förslag till utförande; och jagkan
så mycket hellre göra detta, som förslaget äfven från ekonomisk
synpunkt torde vara synnerligen förmånligt.
Som nämndt, har öfverintendentsämbetet icke haft något att erinra
mot de af arkitekten Peterson uppgjorda kostnadsberäkningarna. Enligt
dessa skulle kostnaden för samtliga byggnadernas uppförande uppgå
tillhopa till 4,000,000 kronor. Härtill måste emellertid först och främst
läggas kostnaden för inlösen af ateljéby ggnadsaktiebolagets hus, 100,856
kronor 98 öre. Vidare skulle förslaget föranleda inlösen af vissa statsverket
icke tillhöriga områden vid östra sidan af Västra Trädgårdsgatan,
nämligen tomterna nås 2, 3, 5 och 6 i kvarteret Kungl. Trädgården.
Sammanlagda taxeringsvärdet å dessa tomter uppgår till
508,300 kronor. A desamma befintliga byggnader äro brandförsäkrade
för tillhopa 288,500 kronor. Läggas taxeringsvärdena till grund för
beräkningen af omförmälda tomters inköpspris, skulle således sammanlagda
kostnaden för byggnadsföretagets genomförande uppgå till
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
4,609,156 kronor 98 öre. Detta belopp torcle emellertid för att undvika
alla missräkningar böra något förhöjas, exempelvis till 4,860,000 kronor.
För jämförelses skull anser jag mig i detta sammanhang böra erinra,
att byggnadskostnaderna enligt 1899 års förslag till byggnad i Kungsträdgården
uppskattats till 3,950,000 kronor. Lägges härtill kostnaden
för inlösen af ateljébyggnadsaktiebolagets hus, 100,856 kronor
98 öre, och af de tomter, som enligt förslaget skulle bibehållas
obebyggda, nämligen tomterna n:is 2 och 5 i kvarteret Kungl. Trädo-ården
med numera ett taxeringsvärde af tillhopa 133,300 kronor,
skulle hela kostnaden för förslagets genomförande kommit att uppgå
till omkring 4,180,000 kronor. Totalkostnaderna åter för genomförandet
af 1900 års förslag till kanslihusbyggnad å tomterna n:is 7 och 8 i
kvarteret Ridd ar bolin eu och dåra!'' föranledda byggnadsföretag skulle
enligt de verkställda beräkningarna uppgått till omkring 5,440,000
kronor; och kostnaden för de med Kungl. Maj:ts proposition till 1902
års Riksdag afsedda byggnadsföretagen beräknades ju till 4,200,856
kronor 98 öre. Om man jämför de siffror, jag sålunda angifvit, och
därvid tillika tager i betraktande det betydligt ökade utrymme, som
enligt det nu ifrågavarande förslaget skulle vinnas, torde jämförelsen
obetingadt utfalla till fördel för sistnämnda förslag.
Men ej nog härmed. Förslagets genomförande skulle äfven bereda
staten ’ eu årlig besparing af icke obetydliga belopp, som nu utgifvas
i hyror för åtskilliga ämbetslokaler, för hvilka plats skulle beredas
i den nya kanslibyggnaden. De besparingar, som sålunda skulle
göras, uppgå till:
för lokal åt nedre justitierevisionen....................................... kronor 10,700
„ „ „ lagbyrån ................................................................. „ 600
„ „ „ lagberedningen.................................... « l,oUU
„ „ „ ecklesiastikdepartementets statistiska byrå ... „ 1,400
„ ,, „ kontroll- och justeringsbyrån ..................... ,,___________2,700
eller tillhopa kronor 16,900.
Att genom marinförvaltningens inrymmande i en af de nya byggnaderna
utväg skulle beredas att utan nybyggnad för kammararkivet
sörja för dess lokalbehof, har jag förut framhållit.
Slutligen skulle efter byggnadsföretagets fullbordande den nuvarande
kanslihustomten n:o 1 i kvarteret
till försäljning eller användning för annat ändamål. Denna tomt är
för närvarande taxeringsvärderad till 180,000 kronor och torde böra
beräknas vid en eventuell försäljning komma att inbringa omkring
900,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 140. 45
Den nya kanslibyggnadens uppförande torde komma att taga en
tid åt mellan tre och fyra år från arbetets påbörjande.
Fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden
uppgick, som nämndt, vid 1904 års bokslut till 1,330,245 kronor
■ öie''„ 1. n^c^8'' proposition den 10 innevarande mars har Kung!.
Maj:t på föredragning af statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
föreslagit Riksdagen dels att af denna behållning använda ett
belopp, af högst 355,000 kronor för utförande af påbyggnads- och
inredningsarbeten i förra posthuset vid Rödbotorget, i syfte att därstädes
bereda ämbetslokaler för arméförvaltningen samt fortifikationens
och . intendenturkårens hufvudstationer in. fl., dels ock att, vid bifall
härtill, medgifva, att den af arméförvaltningen nu disponerade fastigheten
i kvarteret Memnon finge försäljas och köpeskillingen tilläggas
nämnda fond. Då den köpeskilling’, som beräknats minst skola inflyta
för sistnämnda fastighet, uppgår till ett belopp af 400,000 kronor,
skulle visserligen hvad Kung!. Maj:t sålunda föreslagit icke i längden
innebära någon minskning af fonden. Emellertid skulle ju under
tiden,, till dess berörda fastighet hunne försäljas, hvilket ansetts kunna
ske tidigast år 1907, fonden vara icke obetydligt reducerad. Sålunda
skulle, oberäknad! de räntor, som kunna inflyta under de närmaste
aren, och till Indika jag, i betraktande af svårigheten att beräkna deras
belopp, anser mig för närvarande icke böra taga hänsyn, under innevarande
och nästa år af fondens behållning endast ett belopp af omkring
975,000 kronor vara att påräkna för de af mig nu föreslagna
byggnadsföretagen. Om af detta belopp, såsom jag förut antydt,
400.000 kronor anvisas till de föreslagna förändringarna å fastigheten
n:o 1 i kvarteret Lejonet, skulle för genomförande af kanslibvggnadsplanen
för närvarande af fondens medel återstå disponibelt
allenast ett belopp af omkring 575,000 kronor. Då emellertid de åtgärder,
som enligt min åsikt kunna och böra under innevarande och nästa år
vidtagas för genomförande af sistnämnda byggnadsplan, inskränka sig
till inlösen af ateljebyggnadsaktiebolagets hus och förvärfvande af de
under enskild äganderätt lydande tomter i kvarteret Kungl. Trädgården,
som äro afsedda att för byggnaderna tagas i anspråk, äfvensom grundläggnings-
och andra dylika förberedande arbeten, har jag ansett,
att, om sistnämnda belopp ställdes till förfogande härför, därutöfver för
närvarande skulle behöfva af skattmedel anvisas allenast ett belopp af
500.000 kronor att utgå under år 1906.»
.1 sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft dels
eu af herr P. B. Rabe i Första Kammaren väckt motion :n:o 49), däri
Utskottets
yttrande.
46 Statsutskottets Utlåtande N:o HO.
hemställts, att Riksdagen, med afsteg, å Kungl. Maj:ts proposition n:o
96, i hvad den anginge anvisande åt medel för inredande i fastigheten
n:o 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm af lokaler för utrikesdepartementet
m. m., ville i skrifvelse till Konungen anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes
låta verkställa utredning och därefter för Riksdagen framlägga förslag
om fastighetens användning till lokaler för högsta domstolen och
nedre justitierevisionen samt den eller de andra ämbetsmyndigheter,
för hvilka byggnaden lämnar utrymme och som lämpligen kunde jämte
ofvan nämnda institutioner därstädes inrymmas; dels motionen n:o 296
inom Andra Kammaren, väckt af herr J. Forssell, hvilken föreslagit,
att Riksdagen måtte, med erinran om sina i skrifvelsen till Kungl. Maj.t
den 13 maj 1902 uttalade åsikter, och med förklarande att den kungl.
propositionen af den 31 sistlidne mars icke kan bifallas, anhålla, att
nv utredning af denna byggnadsfråga må verkställas, med iakttagande
att de statens byggnader, som äro eller snart blifva lediga, måtte företrädesvis
användas.
I afseende å de skäl, som af motionärerna anförts till stöd för berörda
framställningar, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
Hvad först beträffar Kungl. Maj:ts förslag om inredande i fastigheten
n:o 1 i kvarteret Lejonet här i staden af lokaler för utrikesdepartementet
och ämbetsbostad för ministern för utrikes ärendena, finner
utskottet giltig anledning'' icke föreligga, hvarför utrikesministerns
ämbetsbostad skulle från den byggnad, däri den nu är inrymd, förflyttas
till ifrågavarande dyrbara fastighet, hvilken på grund af dess
synnerligen fördelaktiga belägenhet synes vara ägnad att uteslutande
användas till beredande af lokaler lör ämbetsverk. Huruvida utrikesdepartementet
samt ett eller möjligen två andra statsdepartement skulle
kunna där finna tillräckligt utrymme, är utskottet icke i tillfälle att
bedöma, liksom utskottet ej heller kan med bestämdhet uttala sig, om
eller i hvad mån det i herr Rabes förenämnda motion väckta föislaget
i fråga om fastighetens användande för högsta domstolen och
nedre justitierevision en bör vinna afseende. En fullständig utredning
härom synes utskottet böra oförtötvadt åvägabringas; och har utskottet
i sammanhang härmed velat framhålla, dels att ett fördelaktigare utnyttjande
af bottenvåningen än det i det nu framlagda förslaget angifna
torde böra kunna påräknas och dels att gårdsutrymmet synes lämna
tillfälle till uppförande af byggnad för vaktmästarebostäder och andra
lägenheter, hvilka icke. med nödvändighet höra anordnas inom hufvuclbyggnaden.
Statsutskottets Utlutande N:o 140. 47
Da utskottet sålunda ifrågasätter, att förenämnda fastighet skulle
kunna tillgodose, förutom utrikesdepartementets, äfven andra departements
behof af ämbetslokaler, följer häraf, att utskottet, som visserligen
anser kanslihusets förläggande vid Kungsträdgården från flera synpunkter
icke olämpligt, icke kan 1 allo biträda det föreliggande förslaget
till kanslihus med lokaler för alla departementen utom det
nämnda. Men äfven i andra afseenden har detta förslag gifvit utskottet
anledning till erinringar. Sålunda har utskottet ansett, att förhållandena
icke påkalla, att statsministern beredes ämbetsbostad inom kanslibygo''- naden. Ej heller har inredandet af en frukostrestaurant i den nuvarande
atelierbyggnaden synts utskottet vara af behofvet påkalla^, då
utan tvifvel de för sådant ändamål erforderliga lokaler komme att
genom den enskilda företagsamheten anordnas.
Huruvida genom att lokaler icke skulle behöfva inredas för de
al utskottet nu angilna ändamål den föreslagna byggnadskomplexens
dimensioner skulle kunna minskas eller äfven andra ämbetsverk skulle
kunna däiinom beredas utrymme eller möjligen annan kronans tomt i
hufvudstaden skulle kunna befinnas för byggnadens anläggande tillräcklig,
kan utskottet icke afgöra, hör denna Irågas lösning erfordras
en fullständig utredning såväl angående behofvet i sin helhet af nybyggnader
för ämbetsverken i Stockholm som ock beträffande samtliga
kronans fastigheter, såsom byggnader samt tomtplatser och annan
mark, hvilka kunna för sådant ändamål disponeras.
Utan tvifvel torde det vara lämpligt, att före afgörande af en så
omfattande byggnadsfråga som den nu föreliggande full visshet må
vinnas om i huru stor utsträckning behofvet äfven för andra ämbetsverk
af nybyggnader kommer att under den närmaste framtiden göra
sig gällande. Härtill kommer, att, då ofta uppstått svårlösta frågor om
markutbyte emellan kronan å ena sidan och Stockholms stad å den
andra, äfven häri synes finnas eu anledning till att bringa klarhet
angående statens ägande- och dispositionsrätt till mark och tomter
inom hufvudstaden, hvarigenom till bägge parternas fördel skulle kunna
möjliggöras utbyten och fullständig uppgörelse i förevarande afseende.
Utskottet är visserligen öfvertygadt om, att behofvet af rymligaie
och tidsenligare lokaler för departementen är trängande; men den
ifrågasatta utredningen synes ej böra medföra alltför stor tidsutdrägt.
Särskild^ föreställer sig utskottet, att Kungl. Maj:t må kunna redan till
nästa Riksdag inkomma med förslag om inrymmande af ämbetslokaler
i det forna arffurstens palats; och i den män utrikesdepartementet och
eventuellt äfven annat departement kommer att dit förläggas, kan ju i
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
det gamla kanslihuset provisoriskt beredas ökadt utrymme för de departement,
som komma att ännu någon tid där tvärstanna.
Hvad herrar Rabes och Forssells ofvannämnda motioner beträffar,
synas de icke gifva anledning till ytterligare yttrande utöfver det nu
af utskottet i detta ämne afgifna.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
a) att Kungl. Maj:ts förslag om anvisande af
medel till betäckande af kostnaderna för inredande åt
ämbets- och bostadslokaler i fastigheten n:o 1 i kvarteret
Lejonet i Stockholm icke må af Riksdagen bifallas
;
b) att Kungl. Maj:ts förslag om uppförande af
ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli a norra delen af
Kungsträdgården och å väster därom belägna tomter
ej heller må vinna Riksdagens bifall;
c) att Riksdagen vid anmälan om förenämnda
beslut må tillika anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes, så
snart sig göra låter, dels till Riksdagen inkomma med
förslag till inredande i fastigheten n:o 1 i kvarteret
Lejonet af lokaler för ämbetsverk, dels föranstalta om
en fullständig utredning såväl angående behofvet
under den närmaste framtiden af lokaler för statens
ämbetsverk i hufvudstaden som ock beträffande statens
därinom belägna fastigheter, som kunna för beredande
af plats för eller medel till ämbetslokalers
inrättande tagas i anspråk, samt därefter för Riksdagen
framlägga förslag till de byggnadsföretag för
statens räkning, hvartill en sådan utredning må gifva
anledning; samt
d) att herrar Rabes och Forssells i förevarande
ämne väckta motioner må anses vara genom hvad utskottet
här ofvan föreslagit besvarade.
Stockholm den 12 maj 1905.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
49
Reservationer:
af herrar I. Wijk, E. Fränekel och friherre J. T. Gripenstedt, som
ansett att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
»Kungl. Maj:ts förslag om inredande i fastigheten n:o 1 i kvarteret
Lejonet i Stockholm af lokaler för utrikesdepartementet och ämbetsbostad
åt ministern för utrikes ärendena finner utskottet sig böra biträda.
Emot de anordningar, som, enligt hvad handlingarna i ärendet
utvisa, skulle för detta ändamål vidtagas, har utskottet emellertid velat
erinra, att utrymmet i bottenvåningen icke synes komma att blifva på
ett tillfredsställande sätt tillgodogjordt. Likaledes liar utskottet trott
sig finna, att den ifrågasatta nya uppgången till representationsvåningen
möjligen skulle kunna undvaras, hvarigenom någon besparing i kostnaderna
skulle kunna åstadkommas. Och föreställer sig utskottet, att
Kungl. Maj:t före fastställande af plan för byggnadens inredning kommer
att taga de af utskottet nu framställda erinringar i öfvervägande.
Hvad beträffar den föreslagna nya kanslibyggnaden har utskottet
velat erinra, att förhållandena icke synas påkalla, att statsministern
beredes ämbetsbostad inom densamma. Ej heller har — — — — —- angifna.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
a) att Riksdagen må medgifva, att till betäckande
af kostnaderna för inredande i fastigheten n:o 1 i
kvarteret Lejonet i Stockholm af lokaler för utrikesdepartementet
och ämbetsbostad åt ministern för utrikes
ärendena måtte af fonden för anordnande af lokaler
för statens ämbetsverk i hufvudstaden användas ett
belopp af 400,000 kronor;
b) att Kungl. Maj:ts förslag om uppförande af
ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli å norra delen
af Kungsträdgården och å väster därom belägna tomter
icke må vinna Riksdagens bifall;
c) att Riksdagen vid anmälan om förenämnda
beslut må tillika anhålla, att Kungl. Makt täcktes, så
Bik. till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 77 Höft. 7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
snart sig göra låter, föranstalta om en fullständig
utredning såväl angående behofvet under den närmaste
framtiden af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden
som ock beträffande statens därinom belägna
fastigheter, som kunna för beredande af plats för eller
medel till ämbetslokalers inrättande tagas i anspråk,
samt därefter för Riksdagen framlägga förslag till de
byggnadsföretag för statens räkning, hvartill en sådan
utredning må gifva anledning; samt
d) att herrar Rabes och Forssells i förevarande
ämne väckta motioner må anses vara genom hvad utskottet
här ofvan föreslagit besvarade.»
af herrar P Pehrson, K. A. Bohnstedt och friherre N. A. H.
Palmstierna, hvilka ansett, att utskottets hemställan i mom. c) bort affatta»
på följande sätt:
»b) att Riksdagen må besluta, att ny byggnad
för Kungl. Maj:ts kanslis samtliga departement skall,
med uteslutande af den föreslagna bostaden för statsministern
och i öfrigt med de inskränkningar i det
beräknade utrymmet, som lämpligen kunna åstadkommas,
uppföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ett af arkitekten L. Peterson den 2 sistlidne
januari afgifvet förslag, samt att för ifrågavarande
byggnadsföretag och däraf föranledd inlösen af ateljébyggnadsaktiebolagets
hus i nordvästra hörnet af Kungsträdgården
äfvensom af de under enskild äganderätt
lydande tomter i kvarteret Kungl. Trädgården, som
enligt förslaget äro afsedda att för byggnaden tagas
i anspråk, bevilja ett belopp af 4,860,000 kronor,
samt däraf anvisa 575,000 kronor ur fonden för anordnande
af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden
och 500,000 kronor å extra stat för år 1906;
af herrar D. Persson och P. Olsson, som yrkat, att i stället för
den mening i andra stycket å sidan 47, som börjar med orden »Huruvida
genom» och slutar med orden: »icke afgöra», skulle intagas följande
yttrande:
Statsutskottets Utlåtande N:o 140.
51
»Genom att lokalen icke skulle behöfva inredas för de af utskottet
nu angifna ändamål, skulle den föreslagna byggnadskomplexens dimensioner
kunna minskas och norra delen af Kungsträdgården sålunda icke
behöfva [tagas i anspråk för byggnaden. Huruvida äfven annan tomt
i hufvudstaden* skulle befinnas för byggnadens anläggande tillräcklig,
kan utskottet icke afgöra.»
Herr IT. B. Törnébladh har begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1905:170 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående inredande i fastigheten n:o 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm af lokaler för utrikes s. 1 i texten