Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kiingl. Maj:ts proposition angående en v äg anläggning inom Norrkottens län mellan Karesuando by i Enontekis socken och gränsen mot Juckasjärvi socken med biväg till Idivuoma gästgifvargård.

1905-02-21 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:18, Utlåtande, i anledning af Kiingl. Maj:ts proposition angående en v äg anläggning inom Norrkottens län mellan Karesuando by i Enontekis socken och gränsen mot Juckasjärvi socken med biväg till Idivuoma gästgifvargård.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

1

N:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1905, kl. 5 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kiingl. Maj:ts proposition angående en

v äg anläggning inom Norrkottens län mellan Karesuando

by i Enontekis socken och gränsen mot Juckasjärvi

socken med biväg till Idivuoma gästgifvargård.

(2: a U. A.)

Uti en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 8) af den 31 december

1904 liar Knngl. Maj: t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

medgifva, att till anläggning af väg inom Norrbottens län mellan Karesuando

by i Enontekis socken och gränsen mot Juckasjärvi socken med

biväg till Idivuoma gästgifvargård, anslag måtte, under i statsrådsprotokollet

angifna villkor och förutsättning, kunna från af Riksdagen till vägbyggnader

beviljade medel anvisas utan iakttagande af det för vägbyggnads

fondens anlitande i allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget

icke finge utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen

beräknade kostnaden.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen

yttrat följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 7 november 1903 har Eders Kung].

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, med anledning af hos

Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande af befullmäktigade ombud från

Enontekis kommun gjord framställning, hemställt om beviljande af

statsanslag till anläggning af väg mellan Karesuando by i Enontekis

socken och gränsen mot Juckasjärvi socken.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 15 Höft. (N:o 18.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

Vid Eders Kung! Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse äro fogade

dels eu af distriktsingenjören Erik Wedberg efter förut af dåvarande

öfverstelöjtnanten A. F. Ö. Cederberg och majoren Th. Helloberg uppgångna

linjer den 17 maj 1900 upprättad och reviderad samt af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen granskad plan för det ifrågavarande vägbyggnadsföretaget

jämte kostnadsförslag, enligt hvilket företaget beräknats

kosta 205,900 kronor, dels ock bestyrkt afskrift af protokoll

råd kommunalstämma med Enontekis kommun den 20 september 1903,

utvisande, bland annat, att socknenrännen förklarat sig villiga att, därest

den ifrågasatta vägen komme till stånd, lagligen underhålla densamma.

Till stöd för berörda framställning har Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande

anfört hufvudsakligen följande.

Enontekis socken, rikets nordligaste kommun, befunne sig i den

vanlottade undantagsställning, att densamma saknade hvarje tillstymmelse

till bruten väg. Nödtorftig förbindelse med den yttre världen

uppehölles fortfarande, såsom i hundratals år varit fallet, sommartiden

antingen genom båtfart utefter den grunda och forsuppfyllda gränsälfven

Muonio älf, ett fortkomstsätt, som vore förenadt med stora kostnader,

mödor och faror, på samma gång som detsamma endast i ringa

män kunde anlitas för varutransporter, eller, då fråga varit att från

handelsplatserna vid Lyngenfjord i Norge till socknens nordligare delar

afhämta mjöl och andra lifsförnödenheter, förmedelst klöfjerenar och på

enahanda sätt lastade hästar. Vintertiden, då frosten slagit broar öfver

vattendrag och myrar, gestaltade sig förhållandena något bättre, och hade

invånarne varit hänvisade hufvudsakligen till denna tid för afyttrande af

sina produkter och hemförskaffande af sina förnödenheter. Men äfven

vintertrafiken vore genom saknaden af bruten väg förenad med mycken

möda, kostnad och tidsutdräkt. Under höst och vår, då isarna och

myrarna hvarken bure eller bruste, vore kommunen helt och hållet

isolerad och lämnad åt sig själf, och skulle brödförrådet då vara slut,

funnes ej någon möjlighet att taga sig fram till grannsocknarna för

att fylla behofvet. Någon spannmål kunde ej odlas i Enontekis på

grund af dess nordliga läge ofvanom den egentliga skogsgränsen, utan

vore den bofasta befolkningen, som uppginge till ett antal af endast

omkring 500 personer, under det den vida öfvervägande delen eller

omkring 800 personer utgjordes af nomadlappar, för sin ytterst nödtorftiga

utkomst hänvisad till boskapsskötsel med något fiske och ripfångst

såsom binäringar. Äfven boskapsskötseln stode emellertid på en

mycket primitiv ståndpunkt, ehuru för dess utveckling naturliga förut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

3

sättningar förefunnes. Någon utveckling därutinnan vore dock ej att

förvänta, så länge kommunikationer saknades. Åtgärder, åsyftande att

af hjälpa, denna brist, både äfven blifvit vidtagna. Sålunda verkställdes

i början af 1890-talet undersökning och upprättades plan och kostnadsförslag

för allmän väg emellan Karesuando kyrköby i Enontekis socken

och Juckasjärvi sockens kyrkoby Vittangi, hvarifrån väg funnes såväl

till Gellivare som till kusten vid Haparanda stad; och det vore detta

förslag som sedermera år 1900 blifvit, beträffande den inom Enontekis

socken fallande delen af vägen, af distriktsingenjören Wedberg reviderad!,

hvarvid kostnaden för ifrågavarande vägdel beräknats till

205,900 kronor. Den inom Juckasjärvi socken fallande delen af förstnämnda

väg vore under arbete och till öfvervägande del fullbordad.

År 1894 hade Enontekis socknemän till Eders Kungl. Maj:t ingått med

ansökan om sedvanligt anslag för vägens fortsättande inom Enontekis.

Då emellertid socknemännen snart intagits af farhågor att icke kunna

bära de med utförandet af ifrågavarande vägföretag och dess underhåll

förenade kostnader, blef något anslag därtill ej af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förordadt.

Sedan numera järnvägen framdragits från Gellivare öfver Kiruna

till Narvik, hade behofvet af vägförbindelse för Enontekis socknemän

framträdt alltmera trängande. I afseende å socknemännens fattigdom

och oförmåga att kunna bidraga till utgörande af ens någon del af

vägbyggnadskostnaden meddelades, att enligt senast uppgjorda taxeringslängder

sammanlagda taxeringsvärdet å jordbruksfastighet inom socknen,

hvarför bevillning erlades, utgjorde allenast 67,800 kronor och å annan

fastighet 1,300 kronor, under det sammanlagda beskattningsbara inkomsten

uppginge till allenast 11,720 kronor och inkomstskatten till

72 kronor. Dess;!, siffror, som icke skulle ådraga sig någon uppmärksamhet,

ifall de hänförde sig till beskattningen af en enskild individ i

hvilken annan del af riket som helst, syntes, såsom exponenten för en

hel sockens skatteförmåga, onekligen egendomliga.

Det vore att hoppas, att ifrågavarande väganläggning skulle mer

än någon annan åtgärd vara ägnad att väcka den genom århundradens

isolering efterblifna befolkningens energi och befordra utvecklingen af

denna rikets nordligaste och mest vanlottade landsdel.

Beträffande kostnaden för det ifrågasatta vägbyggnad sföretaget

kunde eu väsentlig besparing vinnas genom minskning af den föreslagna

vägbredden 4,2 meter till 3,6 meter och tilläfventyrs andra inskränkningar

samt genom arbetets fördelning på eu längre tid, hvarigenom

arbetet kunde utföras utan anlitande af andra arbetskrafter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

från främmande håll, än som måste anskaffas för utförande af erforderliga

stenarbeten, hvari ortsbefolkningen saknade färdighet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då den fattiga och

fåtaliga befolkningen vore ur stånd att med egna medel bekosta den

tredjedel af vägarbetet, som i regel förutsattes såsom villkor för statsbidrags

erhållande, har Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande hemställt,

att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att

till anläggning af väg mellan Karesuando by och gränsen mot Juckasjärvi

socken anslag måtte, under villkor dels att all för anläggningen

behöflig, enskilde tillhörig eller af enskilde brukad mark utan kostnad

för statsverket upplätes, dels att vägens framtida underhåll genom i

behörig ordning tillkommet beslut blefve vederbörande vägliållningsskyldige

ålagdt, kunna från af Riksdagen till vägbyggnader beviljade

medel anvisas, utan iakttagande af det för anlitandet af vägbyggnadsfonden

i allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget icke finge utgå

med högre belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen beräknade

kostnaden.

Uti en till chefen för civildepartementet ställd skrifvelse af den

18 november 1903 har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande därefter

förmält, att, enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande inhämtat,

anslag till hela beräknade kostnaden, 380,000 finska mark, af finska

statsmedel beviljats till väganläggning från lmfvudorten i finska Enontekis

till Muonioniska, en omständighet, som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

föreställt sig kunna inverka på uppfattningen om det begärda

anslagets behöflighet och billigheten af dess beviljande, enär förhållandena

inom ifrågavarande båda gränssocknar voro tämligen likartade.

Till följd af erhållna nådiga remisser har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

den 3 maj 1904 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och

däruti anfört.

Den ifrågavarande vägen utgjorde den inom Enontekis socken

belägna delen af vägföretaget Karesuando—Vittangi, för hvars inom

Juckasjärvi socken belägna sträckning Eders Kungl. Maj:t under åren

1895—1899 beviljat statsbidrag. Häraf vore delen mellan Vittangi och

Tunturijokki färdigbyggd, under det att arbetet å den återstående

sträckan påginge.

Det nu föreliggande förslaget upptog^ utom hufvudvägen äfven eu

kort biväg till Idivuoma gästgifvargård. Hufvudlinjens längd utgjorde

40,460 meter och bivägens till Idivuoma gästgifvargård 610 meter,

hvarigenom totala vägländen uppginge till 41,070 meter. Som grof

furuskog totalt saknades inom den del af Enontekis socken, som komme

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

5

att genomskäras af denna väglinje, hade föreslagits, att samtliga broar

skulle utföras af sten, ehuru detta blefve ganska dyrbart, på grund af

att stentillgången vore mycket knapp och den tillgängliga stenen svår

att bearbeta. Våglinjen framginge öfver mycket omväxlande terräng,

å vissa sträckor öfver endast sandmoar utan tillgång på vare sig sten

eller pinumo och å andra öfver endast stenkrafvel, slyland och berg.

De kostsammaste vägdelarna beträffande brytningen vore delarna närmast

Karesuando på grund af Muonioälfvens höga vattenstånd vid vårflod,

samt delarna å ömse sidor om Kallokajokki, där marken hufvudsakligen

bestode af berg och stenkrafvel i skarp sidolutning. Godt väggrus

hade påträffats endast mycket sparsamt. På grund af dels den knappa

sten- och grustillgången samt markens oländiga beskaffenhet, dels ock

svårigheter att till dessa obygder erhålla arbetskrafter, lifsförnödenheter,

fourage, materialier med mera, ställde sig den beräknade kostnaden för

väganläggningen tämligen hög. Vägbredden vore föreslagen till 4,2

meter; och då Eders Kungl. Maj:t vid fastställelse af arbetsplanen för

vägens sträckning inom Juckasjärvi socken bestämt densamma till 4,2

meter, syntes det, särskildt äfven med hänsyn till vägens militära

betydelse, ej vara lämpligt att, på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ifrågasatt, göra vägens fortsättning smalare.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänsyn till hvad Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande upplyst om socknens fattigdom och

behofvet af den föreslagna vägen, har styrelsen därför i underdånighet

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå

Riksdagen besluta, att af vägbyggnadsmedel, som dels redan vore

anslagna, dels under närmaste framtiden kunde varda ställda till Eders

Kungl. Maj:,ts nådiga disposition, finge utan fordran på tillskott från

intressenternas sida, men under villkor dels att. all för anläggningen

behöflig, enskilde tillhörig Giller af enskilde brukad mark utan kostnad

för statsverket upplätes, dels att vägens framtida underhåll genom i

behörig ordning tillkommet beslut blefve de väghållningsskyldige ålagdt,

användas för anläggning af väg mellan Karesuando by till gränsen mot

Juckasjärvi socken med biväg till Idivuoma gästgifvargård i Norrbottens

län ett belopp af 205,900 kronor eller hela den beräknade

byggnadskostnaden.

Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 17 september 1904

har chefen för generalstaben, under framhållande att vägbanans bredd

med hänsyn till den ifrågasatta vägens betydelse och dess anknytning

till den under byggnad varande vägen mellan Vittangi och Enontekis

sockengräns ej borde göras mindre än 4,2 meter, tillstyrkt bifall till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

den af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län gjorda

framställningen.

I afseende på den föregående behandlingen af frågan om åstadkommande

af väg mellan Karesuando och Vittangi har jag från vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen införskaffat närmare upplysningar, och har

styrelsen meddelat följande.

Sedan dåvarande löjtnanten Th. Helleberg år 1891 uppgjort förslag

till anläggning af väg från Vittangi i Juckasjärvi socken till Karesuando

i Enontekis socken och Enontekis röstberättigade medlemmar

på kommunalstämma den 30 april 1893 åtagit sig att i enlighet med

det uppgjorda förslaget bygga den inom socknen belägna vägdelen samt

densamma för framtiden underhålla, hade den därefter tillsatta arbetsdirektionen

den 10 augusti 1894 ingått till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

med underdånig framställning, att anslag till två tredjedelar

af den beräknade kostnaden måtte i nåder beviljas till ifrågavarande

väg. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade därefter

insändt den underdåniga ansökningen — jämte en från Juckasjärvi

socknemän inkommen liknande ansökan om anslag till den inom sistnämnda

socken belägna delen af vägen Vittangi—Karesuando — med

eget underdånigt förord den 21 september 1894 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som redan samma år hos Eders Kungl. Maj:t gjort

underdånig framställning om anslag till den närmast Vittangi belägna

delen. Äfven under de därpå följande åren hade styrelsen ingått till

Eders Kung]. Maj:t med liknande ansökningar, så att år 1899 Eders

Kungl. Maj:t beviljat anslag till den sista femtedelen af vägdelen inom

Juckasjärvi socken. Styrelsen hade vid denna tidpunkt stått i begrepp

att hos Eders Kungl. Maj:t göra underdånig framställning om anslagtill

vägdelen inom Enontekis socken, livilket lämpligen förut icke kunnat

göras, enär vägarbetet i den svårframkomliga terrängen måst fortlöpa

successivt, då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 7 januari

1899 inkommit till styrelsen med de vägbyggnadsskyldiges af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordade ansökan af den 16 december

1898 om dels revision till följd af de mycket ökade lifsmedels- och

arbetsprisen sedan år 1890, då vägförslaget uppgjorts, af det för delen

inom Enontekis socken upprättade kostnadsförslag, dels ock undersökning

för en mindre ändring i planen för vägen närmast Karesuando.

På grund af förordnande från styrelsen hade följande år af distriktsingenjören,

löjtnanten E. Wedberg upprättats revideradt förslag för

delen inom Enontekis socken, hvaraf framgått, att vägen jämte en kort

väg till Idivuoma gästgifvargård skulle få en längd af 41,070 meter

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

7

samt kosta 205,900 kronor. Då kostnaden, enligt hvad det senare förslaget

efter delvis förändrad sträckning utvisat, skulle komma att drabba

de väghållningsskyldige i Enontekis väsentligt kännbarare än först beräknats,

hade styrelsen ansett sig icke kunna hos Eders Kungl. Maj:t

med det sista förslaget till grund hemställa om anslag till vägen i fråga,

lön- än socknemännen yttrat sig öfver detsamma — som den 13 juni

1900 efter vederbörlig granskning blifvit till förslagsställaren återsändt

— samt ny ansökan om anslag till styrelsen inkommit. Någon

sådan ansökan hade emellertid icke kommit styrelsen till banda, då

styrelsen anbefallt afgifva underdånigt yttrande öfver af Enontekis

kommun gjord underdånig ansökan om anslag till hela den beräknade

kostnaden för ifrågavarande väganläggning; på grund hvaraf styrelsen

afgifvit sitt underdåniga utlåtande den 3 maj 1904 med hemställan, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om anslags

beviljande till hela den beräknade kostnaden.

Såsom redan af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållits,

skulle här ifrågasatta väganläggning mellan Karesuando by och

gränsen mot Juckasjärvi socken afse att bereda en utfartsväg för Sveriges

nordligaste kommun, Enontekis socken, hvilken befinner sig i fullständig

saknad af kommunikationer. Vägens anläggning synes därför vara

påbjuden åt ett verkligt behof, hvarförutom möjlighet skulle beredas

till utveckling af det nästan enda medel till utkomst, som står socknens

under synnerligen svåra förhållanden lefvande befolkning till buds, eller

boskapsskötseln.

Af den lämnade redogörelsen framgår jämväl, att den ifrågasatta

väganläggningen skulle utgöra den slutliga länken i det redan under

år 1890 planlagda och numera med statsmedel till större delen fullbordade

vägbyggnaclsföretag, hvilket är afsedt att förbinda Karesuando

kyrkoby i Enontekis socken med Vittangi kyrkoby inom Juckasjärvi

socken, hvarifrån väg finnes såväl till Gellivare som till kusten.

Då emellertid Enontekis socken, om vanligt anslag till endast två

tredjedelar af den för vägen beräknade kostnaden blefve anvisadt,

saknar förmåga att själ!'' bekosta den återstående tredjedelen därutaf,

anser jag i detta fall . skäl förefinnas för statens mellankomst för möjliggörande

af vägföretaget i fråga. Jag anser mig därför ock böra förorda

framställning till Riksdagen i syfte att — på sätt vid några föregående

tillfällen skett — till anläggning af väg från Karesuando by till gränsen

mot Juckasjärvi socken med biväg till Idivuoma gästgifvargård anslag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

från vägbyggnadsfonden må kanna beviljas utan iakttagande af villkoret,

att statsbidraget ej må öfverstiga två tredjedelar af kostnaden.

I enlighet med hvad socknemännen äfven åtagit sig, bör emellertid

vid beslut om ifrågavarande vägs byggande uteslutande af statsmedel

göras förbehåll därom, att vederbörande väghållningsskyldige, i detta

fall de väghållningsskyldige inom Enontekis kommun, ikläda sig ansvar

för vägens framtida underhåll.

I öfrig* torde såsom villkor för det af mig förordade medgifvandet

böra, i öfverensstämmelse med hvad förut i liknande fall stadgats och

jämväl af såväl Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande som väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen föreslagits, föreskrifvas, att all för väganläggningen

behöflig, enskilde tillhörig eller af enskilde brukad jord skall

utan ersättning upplåtas.

1 händelse hvad jag sålunda ämnar föreslå vinner bifall, torde jag

framdeles få underställa Eders Kungl. Majds pröfning frågan om fastställelse

af plan för företaget samt om de närmare bestämmelser, som

höra i afseende å arbetets utförande meddelas.»

På-grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde departementschefen,

att Kungl. Majd måtte hos Riksdagen gorå nu förevarande

framställning.

Det synnerligen ovanliga förhållande, att Enontekis socken alldeles

saknar banade vägar, samt befolkningens af myndigheterna vitsordade

oförmåga att med penningar bidraga till den ifrågasatta väganläggningen

synas utgöra talande skäl för efterskänkande från statens sida af fordring en,

•itt de väghållningsskyldiga skola med en tredjedel af kostnaden bidraga

till anläggningen. Däremot bär utskottet, särskilt med anledning af

hvad Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande därom anfört, ansett det

utan obillighet kunna ifrågasättas, att vederbörande väghållningsskyldige

för vinnande af den i hög grad värdefulla förmånen af en god utfartsväo-

skulle åtaga sig den'' skyldighet till arbetsprestationer in natura,

som Kungl. Majd kan finna skäligt att, efter pröfning af förhållandena,

föreskrifva.

Vidare synes, utan att gagnet af anläggningen därigenom skulle

i någon väsentligare män förringas, en afsevärd besparing i penningar

och arbetskraft kunna åstadkommas därigenom att, i enlighet med

Kungl. Maj ds befallningshafvande» förslag, vägens bredd minskades från

4,2 till 3,6 meter; och har därför utskottet ansett eu sådan ändring i

arbetsplanen böra vidtagas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 18.

9

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att till

anläggning af väg'' om 3,6 meters bredd inom Norrbottens

län mellan Karesuando by i Enontekis socken

och gränsen mot Juckasjärvi socken med biväg till

Idivuoma gästgifvaregård anslag må, under villkor att

för väganläggningen behöflig, enskilda tillhörig eller

af enskilde brukad jord skall utan ersättning upplåtas

samt att vederbörande väghållningsskyldige förbinda

sig dels att, i enlighet med hvad af utskottet härofvan

yttrats, med arbetsprestationer in natura bidraga till

väganläggningen, dels ock att för framtiden underhålla

vägen, kunna från af Riksdagen till vägbyggnader

beviljade medel anvisas utan iakttagande af det för

vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade

villkor, att statsbidraget icke må utgå med högre

belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen

beräknade kostnaden.

Stockholm den 21 februari 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 15 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:148 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående en väganläggning inom Norrbottens lan mellan Karesuando by i Enontekis socken och gr s. 1 i texten