Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter änkan Brita Maria Esaidotter Barka från Vitsaniemi.

1905-03-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:21, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter änkan Brita Maria Esaidotter Barka från Vitsaniemi.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande H:o 21.

1

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1905, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter änkan

Brita Maria Esaidotter Barka från Vitsaniemi.

(I. A.)

I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 24) af den 2 december

1904 bär Ivungl. Maj:t meddelat följande:

»Bonden Ilenrik Johansson Barbas i Vitsaniemi änka Brita Maria

Esaidotter Barba afled den 21 januari 1892. I instrumentet öfver den

efter henne den 21 mars samma år förrättade bouppteckning finnes

antecknadt, bland annat, att hon icke efterlämnat bröstarfvingar; att boets

behållning utgjort 1,416 kronor 24 öre; att den af Öfver-Torneå tings*

lags häradsrätt förordnade gode mannen för änkan Barbas frånvarande

stärbhusdelägare, förre inspektören Tycko Burman, varit vid bouppteckningen

närvarande; att mellan makarna Barba upprättats inbördes

testamente, hvarigenom förordnats, att den af makarna, som öfverlefde

den andra, skulle äga all i boet befintlig egendom; samt att detta testamente,

som delgifvits mannen Barbas närmaste arfvingar, ej inom laga

tid klandrats.

Vid lagtima vintertinget med bemälda häradsrätt den 10 mars 1896

läto liemmansägarne Isak Ruisniemi, Johan Hvari, Per Heikinpieti, Abraham

Mäkipiha och Isak Lukkari — af hvilka de fyra förstnämnda voro

bröder och Lukkari svåger till Ilenrik Johansson Barba — till bestyrkande

af ett muntligt testamente, som änkan Barba i lifstiden skulle upprättat

till förmån för dem, inför häradsrätten såsom vittnen för dödsfalls skull

afköra nedannämnda personer, hvilka därvid berättade:

l:o) föregångsmannen Isak Pietilä: att då vittnet vid ett tillfälle i

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 18 Iläft. (N:o 21, 22).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande Ko 21.

början af år 1892, kort innan änkan Barba aflidit, varit på besök hos

änkan Barba, denna på tal om huru med hennes kvarlåtenskap skulle förfaras

efter hennes död yttrat, att, med undantag af två sängar med sängkläder,

all hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla hennes aflidne mans närmaste

släktingar, åt hvilka hon, såsom orden fallit, ville af hela sitt

hjärta gifva sagda egendom; att vid omvittnade tillfället ej någon annan

än vittnet varit tillstädes; samt att änkan Barba, hvilken vittnet personligen

känt, vid berörda tillfälle varit vid fullt och sundt förstånd och

handlat af fri vilja, men icke uttryckligen förklarat, att hennes omförmälda

yttrande vore hennes sista vilja eller utgjorde hennes testamente;

och

2:o) pigan Kajsa Latin: att vittnet, som under de tre sista åren,

änkan Barba lefvat, varit i hennes tjänst, därunder vid flera tillfällen hört

henne yttra, att hennes aflidne mans släktingar skulle efter hennes död

få taga allt hvad hon ägde med undantag af en säng med sängkläder;

att, såvidt vittnet kunde minnas, ej någon annan än vittnet vid dessa

tillfällen varit närvarande; att därvid ej varit tal om något testamente;

samt att änkan Barba vid ifrågavarande tillfällen varit vid fullt och sundt

förstånd och handlat af fri vilja.

Ankan Barbas omförmälda yttranden blefvo sagda den 10 mars 1896

vid häradsrätten bevakade såsom muntligt testamente, i anledning hvaraf

häradsrätten utställde testamentet till delgifning med änkan Barbas

närmaste arfvingar, hvilka ägde att klandra detsamma efter däraf erhållen

del.

Därefter instämde förenämnda Isak Ruisniemi, Johan Hvari, Per

Ileikinpieti, Abraham Mäkipiha och Isak Lukkari till häradsrätten ofvan

omförmälde gode mannen i änkan Barbas bo Tycho Burman med yrkande,

att han, som omhändertagit boet, måtte förpliktas redovisa de

medel, han i sådan egenskap innehade, till stöd för hvilket yrkande

åberopades det muntliga testamentet. Sedan emellertid upplyst blifvit,

att testamentet icke delgifvits kronans ombudsman i orten, förklarades

målet kritande i afbidan på att testamentet skulle vinna laga kraft gentemot

kronan.

A sin sida instämde kammaradvokatfiskalsämbetet till vintertinget

med häradsrätten den 11 mars 1899 Isak Ruisniemi och hans fyra ofvanbemälda

medparter äfvensom gode mannen Burman med påstående, att,

som änkan Barbas förenämnda, af Isak Ruisniemi och hans medparter

vid häradsrätten såsom testamente bevakade yttranden, hvarigenom skulle

förordnats, att efter änkan Barbas död hennes kvarlåtenskap skulle till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

3

falla hennes afiidne mans släktingar, hvarken åhörts af två på en gång

närvarande och särskild! anmodade vittnen eller ens af änkan Barka betecknats

såsom hennes yttersta vilja och testamente, i följd hvaraf desamma

icke vore att anse såsom ett lagligen giltigt testamente, samt, skridt

ämbetet hade sig bekant, någon laglig arfvinge till änkan Barba icke

vore känd, änkan Barbas kvarlåtenskap måtte, utan hinder af omförmälda

såsom testamente bevakade yttranden, förklaras skola såsom danaarf tillfalla

kronan, samt att Burman måtte förpliktas att till advokatfiskalsämbetet

redovisa danaarfsmedlen jämte ränta.

Häradsrätten yttrade i utslag den 13 juni 1900, att, enär de yttranden,

som af änkan Barba blifvit, såsom Isak Pietilä och Kajsa Latin

hade vittnat, fällda och af Isak Ruisniemi och hans medparter såsom

testamente till deras förmån bevakats, icke kunde såsom ett af änkan

Barba gjordt testamentarisk! förordnande anses, samt änkan Barba icke

efterlämnat arfsberättigade släktingar, förklarades kvarlåtenskapen efter

änkan Barba skola, utan hinder af berörda såsom testamente bevakade

yttranden, såsom danaarf tillfalla kronan, till följd hvaraf det ålåge Burman,

som enligt förordnande omhändertagit boet, att till kammaradvokatfiskalsämbetet

redovisa kvarlåtenskapen jämte afkomsten däraf. Detta

utslag har vunnit laga laga kraft.

I eu den 9 april 1903 till Eders Kung]. Maj:t ingifven skrift hafva

Isak Ruisniemi, Johan Hvari, Per Heikinpieti, Abraham Mäkipiha och

Isak Lukkari i underdånighet anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande

danaarf måtte efterskänkas till förmån för sökandena, till stöd för hvilken

ansökning hufvudsakligen anförts, att änkan Barba, enligt hvad sökandena

ansåge vara utredt, i lifstiden haft bestämd och tydlig afsikt samt

såsom sill önskan uttalat, att efter hennes död sökandena skulle komma

i besittning af hennes kvarlåtenskap. Äfven om änkan Barba, hvilken

varit i saknad af juridiskt biträde, icke kunnat gifva denna sin önskan

fullt laglig form af testamente, borde, enligt sökandenas förmenande, denna

omständighet ej förhindra, att hennes yttersta vilja i förevarande hänseende

blefve uppfylld.

Öfver ansökningen har Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i

Norrbottens län afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, däri meddelats,

att större delen af makarna Barbas egendom, hvilken endast till eu obetydligare

del i boet införts af mannen Barba, under mannens lifstid och

genom hans förvållande förfarits, hvarjämte Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

lämnat den upplysning, att sökandena Ruisniemi, Hvari

och Mäkipiha befunne sig i jämförelsevis goda ekonomiska omständig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

heter, samt att sökandena Heikinpieti och Lukkari numera aflidit och

efterlämnat barn i betryckta omständigheter, hvadan skäl syntes Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreligga för efterskänkande af danaarf^

till förmån för nämnda barn.

Jämväl kammaradvokatfiskalsämbetet bär på grund af nådig befallning

i ärendet sig yttrat och därvid — jämte meddelande att danaarfsmedlen,

som redovisats för ämbetet och till statskontoret inlevererats, efter

afdrag af aktoratsprovision utgjorde 1,243 kronor 64 öre — beträffande

själfva saken anfört, att de skäl, som eljest skulle kunnat tala till förmån

för sökandena, enligt ämbetets uppfattning, förlorade i betydelse

därigenom, att sökandena icke inom den i lag stadgade tid utan först

efter förloppet af mer än fyra år efter änkan karbas frånfälle bevakat

meranämnda testamente och således själfva försummat hvad på dem ankommit

för bevarande af deras på testamentet grundade rätt; och ansåge

sig ämbetet på grund häraf och med hänsyn till hvad Eders Iiungl. Maj:ts

befallningshafvande anfört sakna anledning tillstyrka bifall till ansökningen

i vidare mån, än hvad anginge den del af danaarfsmedlen, som skolat

belöpa å numera aflidua sökandena Heikinpietis och Lukkaris barn.

Af ofvan omförmälda, af Isak Pietilä och Kajsa Latin afiagda vittnesberättelse!’

synes mig med full tydlighet framgå, att änkan Barbas önskan

varit, att efter hennes död hennes aflidne mans släktingar skulle komma

i åtnjutande af hennes kvarlåtenskap. Vid sådant förhållande och med

hänsyn jämväl till dsnaarfsmedlens skäligen obetydliga belopp, torde den

af kammaradvokatfiskalen anförda omständighet icke böra utgöra hinder

för bifall till ifrågavarande ansökning i dess helhet.»

Med anledning af förevarande framställning har Kung]. Maj:t nu

föreslagit Kiksdagen att medgifva, att kronans rätt till danaarf efter änkan

Brita Maria Esaidotter Barba måtte efterskänkas till förmån för Isak

Buisniemi, Johan Hvari och Abraham Mäkipiha samt Per Heikinpietis

och Isak Lukkaris barn.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling detta ärende blifvit

remitteradt, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 mars 1905.

På statsutskottets vägnar.

HEGO TAMM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:27 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Mafts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter änkan Brita Maria Esaidotter Barba a1 i texten