Statsutskottets Utlåtande N:o 3
1905-02-17 · 92 sidor, varav 87 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 87 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1905:3, Statsutskottets Utlåtande N:o 3
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Riksd. kansli den 17 februari 1905, kl. 3 e. in.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra Imfvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.
Ordinarie anslag.
Justitiedepartementets afdelning af Kung!. Majrts kansli.
l:o) I den^ till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna Höjning af <mpropsitionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kunod Mai t slaget m ama~
under åberopande åt statsrådsprotokollet öfver justitiedepartements- 7’
ärenden ,för samma dag, uti punkten 1 under andra hufvudtiteln föresiagit
Riksdagen att höja det i staten för justitiedepartementets afdelninoåt
Kungl. Mapts kansli upptagna anslag till amanuenser, vikariatsersattnmgar,
renskrifnmg in. m. från dess nuvarande belopp 4,000 kronor
med 3 000 kronor eller således till 7,000 kronor, i följd hvaraf anslaget
rl justihdepartementeto afdelning af Kungl. Majits kansli skulle i sin
helhet okas från 35,800 kronor till 38,800 kronor.
i t.* åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen uti
detta ärende anfört följande.
)>Då vid 1878 års riksdag antogs ny stat för justitiedepartementets
Maj.ts kansli, bibeliölls anslaget till amanuenser,
afdelning af
Kungl.
Bill. till Riksd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. (N:o 3.)
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 3,
vikariat sersättningar, renskrit ning m. m. vid det belopp 4,000 kronor,
hvarmed det under de närmast föregående åren utgått; och har ej heller
därefter någon ändring i anslagets belopp ägt rum. Af ifrågavarande
4,000 kronor äro 2,000 kronor afsedda för biträden å departementets
statistiska byrå och återstående 2,000 kronor för departementets expedition
i öfrigt. Rörande sistnämnda belopp anfördes redan vid framläggandet
af 1878 års statsverksproposition af dåvarande chefen för
justitiedepartementet, att dessa 2,000 kronor blefve alldeles otillräckliga
för de med dem afsedda behof, om därmed jämväl skulle bestridas
semesterarfvoden efter do af Kungl. Maj:t fastställda grunder, men att,
då tjänstgöringen tills vidare syntes kunna ordnas så, att byråchefen
för statistiska ärenden och kanslisekreterarne erhöllo sin semester utan
att någon särskild vikarie för dem behöfde under tiden förordnas, samt
hufvudtitelns besparingar borde liksom förut lämna tillgång till de extra
bidrag, som kunde erfordras, departementschefen ansåge det för det
dåvarande icke böra äskas förhöjning uti anslaget.
Var anslaget således otillräckligt redan år 1878, har detta än mera
blifvit fallet under den därefter gångna tiden. Göromålen i departementet
hafva nämligen ökats högst betydligt. Så utgjorde antalet inkomna
mål och ärenden under 1880-talet i medeltal ej fullt 900 om
året och under 1890-talet omkring 1,040 årligen samt uppgick år
1900 till 1,099, år 1901 till 1,164, år 1902 till 1,245, år 1903 till 1,320
och år 1904 till 1,400. Denna ökning har helt naturligt medfört större
behof af extra biträden och större kostnader för renskrifning, hvarjämte
den orsakat, att det numera ej låter sig göra att kanslisekreterarne
erhålla semester utan att särskild vikarie för dem förordnas. Vidare
har behof vet af vikariatsersättningar väsentligen ökats genom straffregistrets
inrättande. Dessförinnan erfordrades nämligen ingen vikarie
för byråchefen å departementets statistiska byrå vare sig under hans
egen semester eller då han, såsom ofta var händelsen, under expeditionschefens
semester uppehöll dennes ämbete, men med den tjänstgöringsskyldighet,
som numera åligger sagde byråchef, måste i de angifna
fallen vikarie för honom alltid förordnas.
Frånsedt det belopp, som, på sätt förut nämnts, är afsedt för
departementets statistiska byrå, hafva återstående 2,000 kronor af ifrågavarande
anslag under de senaste åren varit så disponerade, att 1,000
kronor utgått såsom arfvode åt en amanuens och återstående 1,000
kronor uppburits af ett fast anställdt skrifbiträde. Anslaget har således
icke lämnat någon som helst tillgång till vikariatsersättningar och
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
3
gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän och betjänte eller till
gäldande af den utöfver aflöningen till ofvannämnda skrifbiträde
erforderliga renskrifningskostnad. Tillskott hafva därför måst anvisas
från hufvudtitelns allmänna besparingar och dess anslag till extra
utgifter; och hafva dessa tillskott af de skäl, jag förut anfört, år efter
år blifvit allt betydligare.
Det torde således vara uppenbart, att förböjning uti ifrågavarande
anslag till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning in. m. är erforderlig.
I fråga om det belopp, hvarmed ökning bör ske, tillåter jag
mig upplysa, att ersättningen för semestervikariat inom departementet
numera uppgår till ungefär 1,100 kronor om året samt att under de
sista åren utbetalts gratifikationer till extra ordinarie tjänstemän och
betjänte med omkring 1,200 kronor årligen. I sistnämnda belopp kan
minskning ej ske, därest någorlunda rimlig godtgörelse skall beredas
två inom departementet tjänstgörande och där behöfliga extra ordinarie
amanuenser samt dessutom någon mindre gratifikation kunna tilldelas
extra betjäningen i departementet. För extra vaktbetjäning måste
dessutom för framtiden beräknas ytterligare kostnad, beroende därpå
att, sedan under sistlidet år, på grund af bristande utrymme i
kanslihuset, särskild lokal förhyrts för departementets byrå för lagärenden,
det visat sig nödigt att inkalla en extra vaktmästare till
daglig tjänstgöring. Utgifterna för renskrifning utöfver aflöningen till
det fasta skrifbiträdet uppgingo år 1904 till 520 kronor och torde
säkerligen komma att stiga.
Vid nu angifna förhållanden synes mig ökningen i anslaget ej
kunna sättas lägre än till 3,000 kronor. Äfven med denna ökning är
det att befara, att anslaget stundom kan komma att visa sig otillräckligt
för de därmed afsedda behof, så att departementets anslag till extra
utgifter eller allmänna besparingar fortfarande måste för ändamålet
anlitas, men detta torde dock ej behöfva ske i någon afsevärd ut
sträckning.
))
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må höja det i staten för justitiedepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli upptagna
anslag till amanuenser, vikariatsersättningar,
renskrifning m. m. från dess nuvarande belopp 4,000
kronor med 3,000 kronor till 7,000 kronor; kommande
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Anslag till tre
nya justitierådsämbeten.
[2-]
Höjning af aflöningen
till två
amanuenser
med protokollssekreteraretjänstgöring.
[3.]
vid bifall härtill anslaget till justitiedepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli att i sin helhet ökas
från 35,800 kronor till 38,800 kronor.
Högsta domstolen.
2:6) Kungl. Maj:t har under punkt 2 af andra hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att höja anslaget till högsta domstolen, nu upptaget
till 182,700 kronor, med löner till tre justitieråd, tillhopa 30,000 kronor,
samt i följd häraf i 1906 års riksstat uppföra detta anslag med 212,700
kronor; och att för åtnjutande af sagda aflöningar stadga enahanda
villkor, som vid fastställandet af nu gällande lönestat för högsta domstolen
blifvit bestämdt.
Öfver denna Kungl. Maj:ts framställning kominer sammansatt
stats- och lagutskott att framdeles under riksdagens lopp afgifva utlåtande;
hvilket utskottet härigenom skolat för Riksdagen
anmäla.
Nedre justitiere visionen.
3:o) Under punkt 3 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen medgifva, att å nedre justitierevisionens stat, i stället
för nu uppförda 1,200 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor
renskrifningspenningar åt hvardera af två amanuenser, må upptagas
för en hvar af dem arfvode 1,200 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200
kronor och renskrifningspenningar 300 kronor samt att i följd däraf
öka anslaget till nedre justitierevisionen, nu upptaget till 150,900 kronor,
med 2,600 kronor till 153,500 kronor.
Innan utskottet afgifver yttrande i denna fråga, bär utskottet ansett
sig böra afvakta Riksdagens beslut i anledning af Kungl. Majrts i statsverkspropositionen
under punkterna 2:o) ’ och 10:o) af denna hufvudtitel
gjorda framställningar; hvilket utskottet skolat härigenom för
Riksdagen
anmäla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Hofrätterna med därunder lydande justitiestater.
4:o) Under punkt 4 af denna hufvudtitel har Kung!. Maj:t föreföreslagit
Riksdagen dels att godkänna det i statsrådsprotokollet öfver
justitiedepartementsärenden för den 14 januari innevarande år intagna
förslag till stat för häradshöfdingarne i riket att tillämpas från och med
år 1906, med föreskrift tillika att för åtnjutande af aflöning å denna stat
skola i tillämpliga delar gälla enahanda villkor, som äro stadgade i fråga
om nu gällande lönestat för häradshöfdingarne, samt till följd häraf
öka anslaget till Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat,
nu utgörande 684,487 kronor, med 1,800 kronor till 686,287 kronor;
öka anslaget till Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat,
nu utgörande 476,913 kronor, med 1,600 kronor till 478,513 kronor;
och minska anslaget till hofrätten öfver Skåne och Blekinge med
därunder lydande justitiestat, nu utgörande 208.713 kronor, till 205,313
kronor, eller med 3,400 kronor;
dels ock att medgifva, att till lönefyllnad åt de häradshöfdingar,
som icke äro skyldiga att underkasta sig den genom den nya staten
bestämda minskning i aflöning, i riksstaten uppföres ett förslagsanslagaf
14,000 kronor. ö °
Beträffande denna framställning har departementschefen anfört
följande.
^ »Frågan om behofvet af en jämkning i häradshöfdingarnes löneförmåner
anmäldes af mig inför Eders Kungl. Maj:t redan den 14
november 1902. Därvid framhöll jag, hurusom känd! vore, att för åtskilliga
häradshöfdingar den aflöning, som tillkommer dem från statsverket,
sammanlagd med beloppet af dem tillfallande sportler, efter
afdrag af förvaltningskostnaderna uppgår till belopp, Indika måste anses
mer än tillräckliga för deras bärgning och i vissa fall öfverstiga hvad
som kan betraktas såsom skäligt, under det att andra häradshöfdingar
åtnjuta eu behållen inkomst, som med fästadt afseende å det ifrågavarande
ämbetets maktpåliggande beskaffenhet synes vara alltför ringa;
, a?Sa* mec^ hänsyn härtill, att det borde undersökas, huruvida
de belopp, som från statsverket utgå till häradshöfdingarne i form af
tj ä nstgö ringsp en ni ng a r och förvaltningskostnadsbidrag, lämpligen må
kunna emellan dem fördelas enligt sådana förändrade grunder, att förenämnda
mindre väl aflönade häradshöfdingar utan statsverkets ytterligare
betungande vunne nödig förbättring i sina lönevillkor. Under
uttalande att den sålunda erforderliga undersökningen icke lämpligen
syntes kunna öfverlämnas åt den kommitté, som erhållit i uppdrag att
Ang. reglering
af häradshöfding
ar nes
löneförmåner.
[4-]
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
afgifva förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden, utan borde anförtros åt särskilda med ämnet
förtrogna personer, hemställde jag, att Eders Kungi. Maj:t täcktes tilllåta
att till biträde inom justitiedepartementet för verkställande af en
dylik undersökning och utarbetande af de förslag, som däraf kunde
blifva en följd, finge tillkallas häradshöfdingen i Södra Möre härads
domsaga Alfred Valdenström, häradshöfdingen i Halmstads och Tönnersjö
samt Höks härads domsaga Otto Fredrik Kiellman och fiskalen i Svea
hofrätt vice häradshöfdingen Axel Reinhold Östergren; och behagade
Eders Kung! Maj:t lämna bifall till denna hemställan.
Sedan häradshöfdingen Kiellman anhållit om entledigande från
uppdraget samt enligt Eders Kungl. Maj:ts tillstånd häradshöfdingen i
Villands och östra Göinge härads domsaga Carl Fredrik Wahlbom tillkallats
att i stället biträda vid behandlingen af frågan, öfverlämnade de
sålunda utsedde sakkunnige med skrifvelse den 29 augusti 1903 betänkande
af följande lydelse:
»Häradsliöfdingarnes af statsverket utgående löneförmåner, sådana
desamma efter den vid 1874 års riksdag verkställda reglering bestämdes
genom nådiga brefvet den 5 juni 1874, utgöras af lön och tjänstgöringspenningar
samt, för ett mindre antal domsagor, förvaltningskostnadsbidrag.
Vid regleringen sattes lönen för alla domsagor till
lika belopp eller 4,500 kronor. I tjänstgöringspenningar, hvilkas storlek
skulle rättas efter göromålens mängd, tillgodofördes hvarje häradshöfding
10 kronor för hvarje tusen af invånareantalet i domsagan år
1871 samt 10 kronor för hvarje brottmål af gröfre beskaffenhet och
5 kronor för hvarje annat afgjordt mål, kriminellt eller civilt, därvid
de gröfre brottmålen beräknades efter medeltalet under åren 1866—
1870 och öfriga mål efter medeltalet under åren 1862—1871. Den
summa, som på detta sätt erhölls, blef emellertid för det fall, att den
beräknade sportelinkomsten afsevärdt öfversteg förvaltningskostnaderna,
minskad med ett mot öfverskottet svarande belopp. Tjänstgöringspenningarne,
hvilkas minimum eljest skulle utgjort 1,000 kronor, kommo
härigenom flerestädes att understiga detta belopp; däremot sattes de
icke för någon domsaga till högre belopp än 3,500 kronor, äfven om
sådant skulle påkallats af målens antal. För de domsagor, i livilka
sportlerna antogos icke blifva tillräckliga till omkostnadernas bestridande,
anvisades förvaltningskostnads!) idrag, livilka i likhet med tjänstgöringspenningarna
bestämdes till växlande belopp.
Antalet af rikets domsagor, som närmast före löneregleringen
uppgick till 103, har genom omreglering och klyfning af domsagor så
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
7
ökats, att detsamma från och med 1904 års början, utgör 120. Vid
nybildning af domsagor har i allmänhet så förfarits att, jämte det ny
lön till belopp af 4,500 kronor anvisats, de vid löneregleringen till
tjänstgöringspenningar och förvåltningskostnadsbidrag, där sådant utgått,
anslagna belopp blifvit, utan förhöjning i anslaget, mellan de
nya domsagorna fördelade. Vid delning af Södra Ångermanlands förutvarande
domsaga i tre nya domsagor lämnades emellertid nytt anslag
jämväl till tjänstgöringspenningar, och vid utbrytning från Kalix och
Torneå domsagor af de tingslag, som ingå i Gellivare nybildade domsaga,
anvisades för den sistnämnda särskildt anslag till tjänstgöringspenningar
och förvåltningskostnadsbidrag. Däremot skedde i sammanhang
med klyfningen af Väster Dalarnes domsaga indragning af det åt
häradshöfdingen i den odelade domsagan anvisade förvaltningskostnadsbidrag
500 kronor. Utan samband med domsagereglering har anslaget
till justitiestaten på landet ökats allenast i ett fall, nämligen genom
förhöjning med 500 kronor af förvaltningskostnadsbidraget för Torneå
domsaga.
Häradshöfdingarne aflönas emellertid icke uteslutande af statsmedel,
utan ingå i aflöningarna jämväl sportler, hvilkas belopp för de
särskilda domsagorna och för olika år i hög grad växla. Taxan för
sportelsatserna, som i betydlig mån sänktes i samband med löneregleringen,
beräknades vid denna sålunda, att sportlerna skulle så nära
som möjligt motsvara förvaltningskostnaderna. Öfverskott eller brist,
som därvid beräknades uppstå, föranledde, på sätt redan antydts, minskning
af tjänstgöringspenningarnes belopp eller anvisande af förvaltningskostnadsbidrag.
Genom införandet af fastighetsböcker, hvilket i de flesta domsagor
ägde rum kort efter löneregleringen och nu torde hafva skett
öfverallt utom för en mindre del af Kopparbergs län, har, jämsides
med besväret af handläggning och expedition af lagfarts- och inteckningsärenden,
det af sådana ärenden inflytande sportelbelopp i afsevärd
mån ökats. Detta gäller i synnerhet domsagor, i livilka inte
ckningsärendena företrädesvis angå gäld. I andra domsagor däremot,
hvarest inteckningsärenden angående kontrakt och afhandlingar förut
understundom förekommit till ett antal af ett eller flere tusen på ett
enda år, torde, hvad inteckningsböckerna beträffar, med fog kunna
ifrågasättas, huruvida icke deras uppläggande, som åtföljts af borttagandet
af skyldigheten att förnya inteckningar af sist antydda beskaffenhet,
sedan de införts i boken, snarare medfört minskning af
häradshöfdingarnes inkomst af inteckningsärenden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Någon väsentlig ökning i sportelsatserna liar icke ägt rum efter
löneregleringen. Huruvida, bortsedt från inkomsterna af fastighetsböckerna,
sportelinkomsterna öfver hufvud stegrats efter nämnda reglering
är tvifvelaktigt, i flere fall kan fastmera en minskning antagas
hafva ägt rum. Genom öfverflyttning till allmänna domstolarna af en
del ärenden, som förut handlagts af administrativ myndighet, genom
lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet samt genom
åtskilliga nya författningar särskildt å näringslifvets område, såsom
nådiga förordningarna angående eldfarliga oljor samt angående vård
och försäljning af arsenik och andra giftiga ämnen och varor, flottningsstadgan
äfvensom lagarne angående skydd mot yrkesfara och angående
ersättning för skada i följd af olycksfall i arbetet med flere, hafva väl
anledningarna att påkalla domarens ämbetsåtgärd ökats, men att däraf
någon höjning i sportelinkomsterna följt kan så mycket mindre antagas,
som flertalet mål af det slag, hvarom nu är fråga, är af brottmåls
egenskap och för domaren, utom besväret af handläggningen,
ofta medför kostnad för utskrift af protokoll till åklagare men däremot
sällan någon expeditionslösen. Oanmärkt må ej heller lämnas,
att genom kungörelsen den 16 december 1887 angående utfärdandet i
visst fall af gemensam expedition för flere lagfartssökande en minskning
af inkomsten af lagfartsprotokollet ägt rum, hvilken minskning
flerestädes kan beräknas till rätt afsevärda belopp.
Inkomsten af stämpelprovision blef, såsom ej tillfallande häradshöfdingen
såsom sportel för honom åliggande ämbetsåtgärd utan såsom
ersättning för frivilligt åtaget bestyr, vid löneregleringen icke tagen i
betraktande. I detta afseende är att märka att, samtidigt som genom
införandet af högre arfsskatt stämpelprovisionen i någon mån ökats,
ämbetsman, som tillika är stämpelförsäljare, tillförsäkrats uteslutande
rätt till försäljning af stämplar, hvarmed handlingar, som han har att
å tjänstens vägnar mottaga, skola förses.
Den synpunkt, hvarur storleken af det utöfver lönen för hvarje
domsaga af statsmedel anvisade belopp vid löneregleringen bestämdes,
var, såsom af ofvanstående framgår, domsagans besvärlighet och göromålens
mängd. De faktorer, efter hvilka dessa förhållanden uppskattades,
hafva naturligtvis undergått hvarjehanda förändringar under den
tid åt trettio år, som förflutit efter beräkningarnas uppgörande. Folkmängden
har efter 1871 icke obetydligt vuxit på landsbygden i dess
helhet, men medan i en del domsagor till följd af emigration, öfverflyttning
af socknar eller sockendelar till angränsande jurisdiktioner,
beviljande af stadsrättigheter åt köpingar och dylika samhällen eller
andra omständigheter en minskning i folkmängden inträffat, har i
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
9
andra domsagor tillkomsten af större fabriks- eller stationssamhällen
samt, där någon större stad är belägen i närheten, förstäder och villastäder
framkallat en långt snabbare tillväxt i folkmängden än som ägt
ruin på landsbygden öfver hufvud. Af än större vikt uti förevarande
hänseende äro de förändringar, som enligt hvad rättsstatistiken utvisar
inträffat i fråga om antalet afgjorda mål af olika slag. I ett stort
antal domsagor har antalet mål afsevärdt nedgått, måhända mest på
den grund att i mån af stigande kultur allt färre rena bagatellmål
dragas under domstolarnes pröfning. Men i andra domsagor har målens
antal betydligt ökats, och gäller detta väl företrädesvis sådana domsagor,
i hvilka samtidigt ett uppsving på det industriella området
inträda
De förändringar i afseende på göromålen, som sålunda ägt rum,
hafva i sin ordning bidragit till ökning eller minskning i kostnaderna
för domsagornas förvaltning. Men äfven andra rent yttre omständigheter
hafva i fråga om ett stort antal domsagor föranledt därtill, att
den vid löneregleringen verkställda beräkning af förvaltningskostnaderna
icke kan anses riktig för nuvarande förhållanden. Genom förening af
tingslag hafva mångenstädes tingsresorna minskats i antal och längd,
och kostnaden för desamma har genom förbättring i kommunikationerna
kunnat nedbringas. Å andra sidan hafva på några ställen nya
tingslag bildats och äfven utan sammanhang därmed en ökning i antalet
ting ägt ruin, och genom dessa åtgärder lärer en stegring i förvaltningskostnaderna
hafva uppstått.
En annan omständighet; som föranledt såväl ökning af kostnaderna
för domsagornas förvaltning som behof af löneförbättring för
de svagast aflönade häradshöfdingarne, är den allmänna prisstegring,
som inträffat. Att döma af det kommittébetänkande, som åtföljde den
nådiga propositionen till 1874 års Riksdag angående reglering af häradshöfdingarnes
löneförmåner; hade vid bestämmandet af lönebeloppen ej
tagits synnerlig hänsyn till de höga pris på nästan alla lifsförnödenheter,
som då rådde men hvilka antogos kunna åtminstone i någon
mån åter nedgå. Kändt är emellertid att det varit så långt ifrån att
något varaktigt prisfall inträffat, att fastmera såväl hyror som prisen
å lifsmedel sedan åtskilliga år ställa sig betydligt högre till och med
än vid tiden närmast före löneregleringen och näppeligen kunna antagas
komma att i någon afsevärd mån nedgå. Sistnämnda förhållande,
som berört alla klasser af ämbets- och tjänstemän, har ock, som bekant,
föranledt Riksdagen att på framställning af Kungl. Maj:t under
flera år å rad bevilja dyrtidstillägg för vissa ämbets- och tjänstemän,
Bih. till Riksd. Prof, 1905. 4 Sami. 1 Afd. 3 Raft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
och af sådana tillfälliga lönetillägg hafva jämväl ett antal häradshöfdingar
kommit i åtnjutande. Men ej nog med att penningvärdets
fall gjort det för åtskilliga häradshöfdingar nödigt att för tillfredsställande
af de personliga behofven erhålla någon löneförbättring, de
dyra tiderna hafva ock, såsom redan antydts, vållat en stegring i förvaltningskostnaderna.
Redan kostnaderna för skjuts och uppehälle
under tjänsteresor bero i viss mån på de allmänna prisförhållandena,
och än mera gäller detta omkostnaderna för kanslilokal samt för renskrifning
och annat kansliarbete, ehvad detta utföres af rättsbildadt
biträde eller af icke lagfaren person.
Den mindre gynnsamma ställning i afseende på allöningsförmåner,
hvari flere häradshöfdingar befinna sig, lärer till en del ock bero på
här ofvan beskrifna tillvägagångssätt vid klyfning af domsagor. Klart
är att den inkomst af tjänstgöringspenningar och sportler samt eventuellt
förvaltningskostnadsbidrag, som för häradshöfdingen i den odelade
domsagan lämnat en jämförelsevis god behållning äfven efter afdrag
för ersättningen till de biträden, som göromålens mängd kan antagas
hafva gjort erforderliga, icke kan efter domsagans delning ens i närmelsevis
motsvarande mån förslå till lönefyllnad för flere ordinarie
domare; hvilka i regel hvar för sig behöfva biträde samt för kanslilokal
och dylikt hafva att vidkännas betydligt högre kostnad än i
sådant hänseende före delningen utgått.
Om således till följd af flere samverkande omständigheter en del
häradshöfdingar för närvarande åtnjuta eu behållen inkomst, som med
fästadt afseende på ämbetets maktpåliggande beskaffenhet måste anses
alltför ringa, har det å andra sidan, likaledes på grund af förhållanden,
som inträdt efter löneregleringens genomförande, kommit att inträffa,
att för åtskilliga häradshöfdingar den aflöning, som tillkommer
dem från statsverket, sammanlagd med behållningen å dem tillfallande
sportler, uppgår till belopp, hvilka måste anses mer än tillräckliga för
deras bärgning och i vissa fall öfverstiga hvad som kan betraktas
såsom skäligt.
Då härtill kommer, att den förefintliga ojämnheten i häradshöfdingarnes
lönevillkor i många fall icke är betingad af nu rådande
förhållanden i afseende å göromål eller omkostnader för ämbetsförvaltningen,
har det ansetts böra undersökas, huruvida de belopp, som från
statsverket utgå till häradshöfdingarne i form af tjänstgöringspenningar
och förvaltningskostnadsbidrag, lämpligen kunde emellan dem fördelas
enligt sådana förändrade grunder, att de mindre väl aflönade härads
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 11
höfdingarne, utan statsverkets betungande, vunne nödig förbättring i
sina lönevillkor.
För sådant ändamål bär för hvarje domsaga undersökning verkställts
angående sportelinkomsternas och förvaltningskostnadernas belopp
med ledning af dels uppgifterna i rikets officiella statistik för
åren 1897—1901 öfver antalet inkomna ansöknings- och anmälningsärenden
angående inteckning, lagfart, äktenskapsförord, förmynderskap
och lösöreköp, dels ock från käradshöfdingarne infordrade uppgifter å
lösen för domboksexpeditioner, expeditioner angående bevakning
af testamente, bevis angående inregistrering af bouppteckning, expeditioner
i ägodelningsärenden, expeditioner i konkurs- och boskillnadsärenden,
därest expeditionerna ej utgjorts af domboksutdrag, protokoll
vid syneförrättningar, gravations-, äganderätts-, myndighets-, förmynderskaps-
och andra bevis, afskrifter, stämningar, ej hänförliga till konkursexpeditioner,
samt öfriga ej särskildt nämnda expeditioner, livilka
icke innefattade utdrag af s. k. småprotokoll eller af fastighetsbok;
den provision, som tillgodonjutits för försäljning af stämpladt
papper;
utgifterna för resor till och uppehälle vid lagtima ting och vid
sådana extra förrättningar, för hvilka särskild ersättning ej åtnjutes,
för kanslilokal, för renskrifning och annat kansliarbete, som verkställes
af annan än domhafvanden eller rättsbildadt biträde, samt för skrifmaterialier
och andra ej särskildt specificerade kostnader; äfvensom
å det för vanliga förhållanden erforderliga antalet rättsbildade
biträden.
För expeditionerna i de ärenden, angående hvilkas antal uppgift
hämtats från den officiella statistiken, har lösen beräknats:
för hvarje
inteckning .........................................
till
2
kronor
50 öre
?? JJ
beviljad lagfart ..........
5?
3
50 „
?? ??
icke bifallen ansökning om lagfart
2
50 ,,
?? ??
äktenskapsförord ..................
??
1
krona
50 „
?? ;?
förmynderskap ...................................
::
1
lösöreköp ..........................................
1
5?
50 ,,
Nu nämnda belopp motsvara den lösen, hvartill häradshöfdingarne
enligt gällande expeditionstaxa äro berättigade, då expeditionen
upptager endast ett ark samt, beträffande intecknings- och lagfartsexpedition,
utdrag af fastighetsboken tecknas å sådan expedition från
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
endast ett upplägg och lösen därjämte äger rum för bevis å den handling,
på grund hvaraf inteckningen eller lagfarten sökts. Omfattar expeditionen
två eller flera ark eller meddelas utdrag ur fastighetsbok
från mera än ett upplägg, blir lösen naturligtvis något högre. Däremot
i de ganska talrika fall, då för intecknings förnyande den handling,
hvarå inteckningen beviljats, uppvisats vid annan domstol eller
döfning af inteckning sker utan handlingens företeende i hufvudskrift
eller lagfartsansökning afslås eller mera än en gång lämnas hvilande,
uppgår lösen för expeditionen, då den upptar ett ark samt utdrag
från allenast ett upplägg i fastighetsbok skall meddelas, till endast 2
kronor; och torde vid sådant förhållande den skedda beräkningen af
häradshöfdingarnes inkomster af ifrågavarande slags expeditioner kunna
antagas vara åtminstone i det närmaste exakt.
Detta antagande gäller dock icke ett antal domsagor, i Indika
medeltalet beviljade lagfarter för de år undersökningen omfattar är i
förhållande till andra domsagor, jämförliga med de nyss afsedda, så
högt, att detsamma icke kan anses normalt. Sedan arffallen fastighet
å landet skiftats, inträffar i de allra flesta fall, att efterlefvande make,
om sådan finnes, eller någon af arfvingarne genom köp förvärfvar
öfriga stärbhusdelägarnes andelar i fastigheten, i hvithet fall arfvet
jämte det nya fånget föranleder till högst tre lagfartsärenden, men,
om lagfarten framtvingas innan nämnda förhållande hunnit ordnas,
blir antalet expeditioner lika med antalet arfvingar. Det måste antagas,
att så ägt rum i de ofvan omförmälda domsagorna. Då emellertid
detta förfaringssätt torde få anses olämpligt och icke i någon afsevärd
utsträckning förekommit i de öfriga domsagorna, har i nu afsedda
fallen antalet beviljade arfslagfarter beräknats på det sätt, att
till det i de statistiska uppgifterna för de år beräkningen afser förekommande
lägsta antalet eller, då för två eller flera år antalet synts
normalt, till medeltalet för dessa år lagts samma antal för de öfriga
åren, men af öfverskjutande antalet endast hälften, genom hvithet beräkningssätt
anmärkta missförhållandet åtminstone i afsevärd män utjämnats.
I ett fall kvarstår detsamma dock, nämligen i afseende å
de icke bifallna lagfartsansökningarna i Nordals med flera härads domsaga.
Det ovanligt höga antalet dylika lagfartsansökningar i nämnda
domsaga föranleder till antagande, att flertalet af desamma tillkommit
på samma sätt som mängden af de beviljade lagfarterna, men då all
grund saknas för beräkningen af huru stor del af de nämnda ansökningarna,
som må hafva tillkommit på grund af arf, har till nu ifråga
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
13
varande förhållande annan hänsyn icke knnnat tagas, än att vid beräkningen
af den minskning i tjänstgöringspenningarne för nämnda
domsaga, som med hänsyn till sammanlagda inkomsternas höga belopp
i förhållande till inkomsterna i flere andra lika eller mera svårskötta
domsagor synts böra äga rum, denna minskning satts något lägre än
eljest kunnat och bort ske.
I en af rikets domsagor förekommer i stor omfattning uppvisande
af inteckningar för förnyelse vid annan domstol. Den inkomst, som
härigenom beredes domhafvanden uti ifrågavarande domsaga, har, såsom
beroende på tillfälliga förhållanden, här icke tagits i beräkning.
Lösen för domboksexpeditionerna har i de domsagor, där häradshöfdingarnes
uppgifter varit exakta, beräknats i öfverensstämmelse
därmed. I öfriga domsagorna åter, där häradshöfdingarne antingen i
saknad af tillförlitliga anteckningar om beloppet af nämnda lösen uppgifvit
delvis eller helt och hållet approximativa belopp eller ock af
anledning, att de icke innehaft sina domsagor under de år uppgifterna
skolat afse, underlåtit att lämna sådana, har till grund för beräkningen
lagts dels förhållandet mellan afgjorda mål under det eller de år,
för Indika uppgift saknats, och det eller de år, för Indika uppgift
funnits att tillgå, och dels dombokslösens belopp i de domsagor, som
synts vara med de ifrågavarande domsagorna närmast jämförliga.
Vid beräkningen af lösen för expeditioner angående bevakning af
testamente och inregistrering af bouppteckning hafva häradshöfdingarnes
uppgifter följts, då desamma varit exakta för alla de år, uppgifterna
skolat afse. I de fall åter, då sådana uppgifter lämnats för
endast ett eller flera af de nämnda åren, har lösen för öfriga åren beräknats
i förra fallet efter uppgifna beloppen och i det senare efter
medeltalet af desamma.
För öfriga ej nu särskildt nämnda expeditioner har lösen beräknats
i enlighet med häradshöfdingarnes uppgifter, då desamma varit
fullständiga och exakta. Då uppgifter af anledning, som i afseende å
lösen för domboksexpeditionerna angifvits, helt och hållet eller delvis
saknats eller uppgifterna varit approximativa, i hvilket sistnämnda fall
beloppen understundom varit uppenbarligen alltför låga, har beräkningen
af lösen skett med hänsyn till dels lösens belopp för det eller
de år, för hvilka exakt uppgift funnits, dels antalet stämningar och
beviljade inteckningar under de år, för hvilka uppgift saknats, dels
ock förhållandet i nu ifrågavarande hänseenden i andra domsagor.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Någon gång, då inkomsterna synts vara i stark tillväxt, kar ock hänsyn
därtill tagits.
Vid det förhållande att häradshöfding, på sätt ofvan omförmälts,
har visst monopol på stämpelförsäljning, kan provisionen å sådan försäljning
icke längre lämnas å sido vid beräkning af häradshöfdingarnes
inkomst. Denna provision har i allmänhet af häradshöfdingarne exakt
uppgifvits. Eljest har om provisionens belopp upplysning hämtats från
i kammarrätten förvarade handlingar. I några få fall lämna dock
dessa handlingar icke tillförlitlig upplysning i berörda hänseende, hvithet
förhållande antagligen beror därpå att tillförordnad domhafvande under
ett och samma år förestått olika domsagor i vare sig samma eller
skilda län. Då så varit fallet, har provisionen beräknats efter medeltalet
för de år, i intet fall under fyra, för hvilka exakta uppgifter
funnits att tillgå.
Då, såsom af ofvan åberopade, i kammarrätten förvarade handlingar
i några få fall framgår, såväl ordinarie häradshöfding som tillförordnad
domhafvande i en domsaga under samma år varit försäljningsman,
har stämpelprovisionen beräknats så, som om det stämpelpapper,
som i sådan domsaga åtgått, försålts af endast en person.
Stämpelprovisionen för Torneå och Kalix domsagor har minskats
med de belopp, som antagits belöpa i den förra domsagan på Jukkasjärvi
och .Enontekis tingslag, i den senare på Gellivare tingslag, af
hvilka tingslag den nybildade Gellivare domsaga skall bestå. Denna
minskning har beräknats för Jukkasjärvi och Enontekis tingslag med
ledning af de renoverade exemplar af de så kallade småprotokollen
för dessa tingslag, hvilka inkommit till Svea hofrätt, och för Kalix
domsaga i enlighet med af domhafvanden lämnad uppgift.
I Nora domsaga, där stämpelprovisionen för år 1899 uppgick till
öfver 38,000 kronor, har vid beräkning af densamma tillika angifvits
det belopp, hvartill provisionen uppgår med bortseende från stämpelafgiften
för bouppteckningen efter A. Nobel.
Då stämpelprovisionen ett eller annat år utvisat en stegring, som
måst anses tillfällig, har särskild hänsyn därtill tagits i fråga om de
domsagor, för hvilka löneförbättring ifrågasatts; hvarjämte, beträffande
öfriga domsagorna, uppgifna förhållandet anmärkts i bifogade tabell n:o 3.
Hvad ofvan anförts om ofullständigheten af häradshöfdingarnes
uppgifter angående vissa inkomsttitlar gäller i allt väsentligt äfven de
inkomna uppgifterna angående kostnaderna för domsagornas förvaltning.
Särskildt i fråga om kostnaderna för renskrifning och om be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
15
hofvet af rättsbildade biträden hafva därjämte uppgifterna växlat på
ett sätt, som, huru noga än de lämnade uppgifterna öfverensstämma
med nuvarande förhållanden, gjort det nödigt att, för vinnande af
enhet i beräkningarna, uppställa vissa regler, efter hvilka kostnaderna
skulle kunna beräknas. Sådana förhållanden till exempel som att en
domare finner med sin fördel förenligt att vid uppsättning af protokoll
använda diktamensskrifning eller att rättsbildade biträden anlitas till
göromål, som lämpligen kunna anförtros skrifvare, kunna nämligen
icke skäligen komma i betraktande vid beräkning af hvad under vanliga
förhållanden kan anses vara nödigt för ämbetsförvaltningen. Härvid
har ock i den mån sådant varit möjligt hänsyn tagits till växlingar
i fråga om hyrespris samt kostnader för skjuts och skrifning
å olika orter. Kostnaderna för resor till och uppehälle vid urtima
ting och andra förrättningar, för hvilka domaren ej äger åtnjuta ersättning,
hafva dock i saknad af uppgift om förrättningarnes antal
och beskaffenhet och på grund däraf följande svårighet att beräkna
utgifterna i regel blifvit upptagna till de af häradsliöfdingarne uppgifna
belopp, hvilka i allt fall äro så obetydliga, att de ej i nämnvärd
män inverka på kostnadernas slutsumma.
"Vid uppskattningen af kostnaderna för resorna till lagtima, ting
har till utgångspunkt för resorna i allmänhet tagits häradshöfdingens
nuvarande eller, där domsaga skötes af vikarie, under ämbetsutöfningen
senast innehafda bostad. Någon kostnad har ej upptagits för vare sig
resa eller tingsgästning beträffande de ting, som hållas å tingsställe, hvarå
eller i hvars omedelbara närhet domaren har sin bostad. I öfriga fall
har kostnaden för själfva resan beräknats i enlighet med gällande
resereglemente, dock utan tillägg af ersättning för transport af reseffekter
och med iakttagande däraf att i de fall, där skjuts efter allenast
en häst ansetts kunna ifrågakomma, godtgörelsen för skjutslega
därefter lämpats. Utgiften för domarens uppehälle under tingen och
resorna, de senare dock allenast när särskilda resedagar ansetts erforderliga,
har upptagits till endast fem kronor om dagen, hvilket belopp
med all säkerhet understiger domarens verkliga kostnad i detta
hänseende. I de fall, då domaren ansetts böra vara till tingen åtföljd
af rättsbildadt biträde eller skrifvare, har kostnaden för sådan medhjälpares
resa, dock endast då resan skett annorledes än med skjuts,
äfvensom för medhjälparens uppehälle satts till enahanda belopp som
för domaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
IG Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
I de domsagor, där domaren bor å tingsstället eller i omedelbar
närhet af domarens bostad finnes tingshus med rum användbara till
kanslilokal, har kostnaden för dylik lokal upptagits allenast till det
belopp, som ansetts motsvara utgiften för lokalens städning, uppvärmning
och belysning, och har på enahanda sätt förfarits i fråga om
domsagor, i hvilka, till följd af redan beslutad men ännu icke verkställd
flyttning af tingsstad, denna kommer att förläggas till ort, där
domaren nu har sin bostad. För öfriga domsagor har dessutom beräknats
hyresafgift för erforderligt antal rum.
Kostnaden för renskrifning har beräknats: för hvarje inteckningsärende
till 40 å 50 öre, för hvarje lagfarts-, äktenskapsförords- och
lösöreköpsärende till 80 öre å 1 krona och för hvarje förmynderskapsärende
till 12 å 20 öre, uti hvilka belopp inberäknats jämväl kostnaden
för den häradshöfdingarne åliggande renovation af protokollen
angående berörda ärenden. Beträffande domboken har ifrågavarande
kostnad i mål och ärenden, där skyldighet att lösa protokoll åligger
part, beräknats efter expeditionernas arktal till 36 å 50 öre arket,
hvithet belopp antagits betäcka jämväl kostnaden för renovationen af
domboken, då denna renovation ej är synnerligen omfattande samt i
ett stort antal domboksexpeditioner en eller flera sidor dämnas oskrifna
och expeditionen följaktligen betingar lägre renskrifningskostnad än
den nu omförmälda. Vid bestämmandet af domboksexpeditionernas
arktal har med utgående från den uppgifna eller beräknade inkomsten
af lösen för sådana expeditioner antagits, att i de domsagor, där förordningen''
den 17 maj 1872 vunnit tillämpning och där i regel hvarje
utslag, som ej meddelats omedelbart efter målets handläggning, skrifves
såsom särskild expedition, 100 kronor i lösen utgå för 125 arks
utskrift, under det att i öfriga domsagor, där utslagen skrifvas i
sammanhang med expeditionen för den rättegångsdag, då målet sista
gången handlagts, för ernående af enahanda lösenbelopp skulle erfordras
expeditioner å tillhopa 150 ark. Till den summa, som genom nu
nämnda beräkningar uppkommit, har för utskrift af expedition i de
mål och ärenden, uti hvilka expedition skall utan lösen till part utlämnas,
lagts en tredjedel af förut beräknade kostnaden för utskrift
af öfriga domboksexpeditionerna, hvarefter den sålunda erhållna summan
ökats med 20 procent, som antagits motsvara kostnaden för utskriften
af öfriga här ofvan ej nämnda expeditioner, renovation af
protokoll angående testamentsbevakning och inregistrering af bouppteckning
samt utskrift af saköreslängder, lagfartsförteclcningar, upp
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 17
gifter till bevillningsberedningarna om lagfarna köp, ägodelningsrätts
dagböcker, statistiska uppgifter, kungörelser i ekonomi- och förvaltningsärenden,
tjänstebref m. m.
Till skrifmaterialier har ansetts årligen åtgå ett belopp af 60 å
250 kronor, allt efter hvarje domsagas storlek.
Med hänsyn dels till den mångfald af ärenden, som det åligger
häradshöfdingarne att handlägga, dels ock därtill att rätt till semester
icke är häradshöfdingarne tillerkänd, äro de flesta af dem oafbrutet
och de öfriga åtminstone tidvis i oundgängligt behof af rättsbildade
biträden. På ett eller annat ställe kan visserligen till följd af särskilda
omständigheter inträffa, att hjälp af yngre, nyss examinerade
jurister kan åtminstone till en tid erhållas utan direkt kostnad för
häradshöfdmgen, men detta förhållande maste dock betraktas såsom
undantag_ och torde komma att efter hand upphöra, helst tillgången
på rättsbildade biträden af åtskilliga anledningar sedan åratal tillbaka
är i aftagande.
Erforderliga antalet biträden, livilket naturligtvis är beroende af
det besvär, som domsagans förvaltning medför, har beräknats till ett,
högst två, och häradshöfdingarnes kostnad härutinnan efter nyssnämnda
grund till 1,000 å 1,200 kronor för ett biträde och 1,800 å 2,000 kronor
för två biträden.
I häradshöfdingarnes utgifter för ämbetets utöfning ha icke inberäknats
de afgifter å tillhopa 366 kronor, som häradshöfding har
att erlägga till civilstatens pensionsinrättning samt till häradshöfdingarnes
enskilda änke- och pupillkassa.
För beräkningen af förvaltningskostnaderna i de särskilda domsagorna
redogöres i bifogade tabell n:o 2. I denna finnes ock angifvet
medeltalet afgjorda mål af olika slag åren 1897—1901. Den nuvarande
uppställningen af rättsstatistiken medgifver icke att, såsom i de vid
förenämnda kommittébetänkande fogade tabeller ägt rum, ur antalet
brottmål frånskilja de mål, som angå gröfre brott. Af sådan anledning
och då det icke synts lämpligt att, på sätt i nyssberörda tabeller
ägde rum, sammanföra öfriga brottmål och tvistemålen, lämnas nu
uppgift angående tvistemålen särskildt samt, hvad brottmålen vidkommer,
dels målen angående gröfre och ringare brott enligt strafflag (motsvarande
målen i kol. 49, 50 och 52 af häradsrätternas arbetsredogörelser
i den officiella statistiken), dels ock målen angående öfriga
brott och förseelser. Tvistemålen och den förra kategorien af brottmål
hafva synts kunna i afseende å det besvär, de orsaka domaren,
Bih. till Iiiksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
med hvarandra ungefär jämställas. De mål åter, som angå »öfrig a
brott och förseelser», äro i stort sedt af beskaffenhet att i jämförelsevis
ringa mån taga domarens tid och arbete i anspråk. Yäl ingå i deras
antal äfven mål angående oloflig försäljning af brännvin eller maltdrycker
samt angående oloflig jakt, men om dylika mål gäller det att
de, om ock handläggningen kan kräfva rätt mycken tid, dock äro jämförelsevis
lätta att afgöra. För att få en någorlunda riktig jämförelse
mellan målen angående »öfriga brott och förseelser» samt andra brottmål
och tvistemålen har det därföre ansetts nödigt att reducera antalet
mål af förstnämnda slag, och har reduktionen skett sålunda, att
antalet dylika mål till och med 50 nedsatts till en femtedel och Överskjutande
antalet till en tiondedel af det verkliga. Då det vidare befunnits
att i någon domsaga antalet afgjorda mål angående expropriation
under ett år varit, anmärkningsvärdt högt, har, eftersom förekomsten
af expropriationsmål är mycket tillfällig, anmärkta förhållandet
vid jämförelse mellan domsagorna ansetts böra föranleda till något
lägre beräkning af antalet afgjorda tvistemål.
Yid uppskattning af domsagornas större eller mindre besvärlighet
måste hänsyn ock tagas till antalet förekommande ansökningsärenden,
särskildt sådana som angå inteckning eller lagfart. För vinnande af
en jämförelse har antagits, att tio lagfartsärenden eller tjugu inteckningsärenden
öfverhufvudtaget orsaka domaren lika mycket arbete som ett
tvistemål.
Beträffande icke oviktiga sportler, som icke utgå för tingsexpeditioner,
har det däremot icke varit möjligt att verkställa någon tillfredsställande
jämförelse mellan olika domsagor. I nu ifrågavarande
sportler ingå bland annat lösen för gravationsbevis, hvilkas utfärdandeför
domaren medför mycket arbete och ansvar, lösen för konkurskallelser,
som i regel kunna expedieras utan särskildt betungande arbete
för domaren personligen, samt lösen för afskrifter, hvilka, om ock
i allmänhet tämligen lätta att tillhandahålla, dock understundom ej
kunna utfärdas utan en tidsödande arkivforskning, därför ersättning
icke utgår.
Att det större eller mindre beloppet af stämpelprovisionen icke
sammanhänger med domsagornas besvärlighet torde knappast behöfva
påpekas.
Jämförelser af det slag, hvarom ofvan förmälts, skulle naturligtvis
icke vara nödiga, om inkomsterna beräknades lika för alla domsagor.
En på sådan grund fotad lönereglering skulle — utom det att den
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
19
med hänsyn till sportelinkomstens växlingar ganska snart torde komma
att behöfva omgöras — därjämte draga med sig den betänkliga olägenheten,
att det blefve vanskligt att få skickliga domare i de största och
mest svårskötta domsagorna, under det att de minsta domsagorna företrädesvis
blefve eftersträfvade. En allt för stor minskning af tillgången
på väl aflönade häradshöfdingämbeten skulle därjämte öka svårigheten
att erhålla goda arbetskrafter på andra delar af rättskipningens område.
Vid bestämmandet af aflöningsbeloppen bör alltså synnerligt afseende
fästas därvid, att för det större arbete och ansvar, som förvaltningen
af en större domsaga medför, ock lämnas en däremot, så vidt
möjligt, svarande högre aflöning. Så till vida måste dock denna grundsats
underkastas en modifikation, som det äfven för de minst besvärliga
domsagorna bör bestämmas en aflöning så stor, att häradshöfdingen
däraf kan hafva sin bärgning utan bekymmer. I fråga om lönens
storlek kunde det väl synas önskvärd!, att denna sattes i visst förhållande
jämväl till de å skilda orter gällande olika lifsmedelspris och
hyror, men nämnda skiljaktighet, vid hvilken afseende i någon mån
kunnat fästas vid beräkningen af kostnaderna för domsageförvaltningen,
har här af praktiska skäl måst lämnas åsido.
En beräkning af häradshöfdingarnes nuvarande inkomster i kontant
aflöning, behållning å sportler samt stämpelprovision gifven vid
handen, att sammanlagda behållna inkomsten för närvarande utgör
för
2
domsagor
55
mindre än
. 6,000
kronor
55
9
6,001-
-6,500
55
11
10
11
6,501-
-7,000
11
55
24
55
7,001-
-7,500
V
5?
19
55
7,501-
-8,000
55
55
11
55
8,001-
-8,500
55
55
19
55
8,501-
-9,000
5;
55
7
5;
9,001-
-9,500
55
55
7
55
9,501—
10,000
55
55
11
55
mer än
10,000
55
Det befinnes alltså att i icke färre än 21 domsagor häradshöfdingens
inkomst af ämbetet ej öfverstiger det belopp af 7,000 kronor;
som i fråga om rätt till åtnjutande af dyrtidstillägg blifvit af Riksdagen
satt såsom maximum. Bland dessa 21 domsagor finnas därjämte
några, i hvilka till följd af en tillfälligtvis stor inkomst af stämpelförsäljning
under ett eller annat af de år, som undersökningen gällt,
medelsiffran af stämpelprovisionens belopp afsevärdt öfverstiger det
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
belopp, som i allmänhet kan i sådant hänseende beräknas, och flere
af ifrågavarande 21 domsagor måste anses vara ganska besvärliga.
Jämväl bland de 24 domsagor, i hvilka inkomsten öfverstiger
7.000 men ej uppgår till 7,500 kronor, finnas åtskilliga, där afl om'' ngen
måste anses allt för ringa i förhållande till göromålens mängd.
För genomförande af en lönereglering, vid hvilken en inkomst
af omkring 7,000 kronor sattes såsom minimum samt ett något högre
belopp beräknades för domsagor, där sådant med hänsyn till en för
högt upptagen inkomst af stämpelförsäljning eller göromålens mängd
är behöflig^, skulle erfordras ett belopp af 19,500 kronor. Tillgång
härtill synes kunna beredas genom minskning af de nuvarande kontanta
aflöningsförmånerna först och främst i de domsagor, i hvilka
den beräknade nettoinkomsten öfverstiger 10,000 kronor, och därnäst
i sådana domsagor, där i förhållande till de afgjorda målens och ärendenas
antal inkomsterna äro jämförelsevis höga. Huru denna omreglering
skulle i detalj genomföras, framgår af bifogade tabell n:o 3.
Löneinkomsterna hafva i förslaget i allmänhet beräknats till högst
10.000 kronor. De undantag, som härutinnan gjorts för Åskhus med
flera härads domsaga samt Nordals med flera härads domsaga, innefatta
endast en skenbar afvikelse från regeln, i det att, vidkommande
den förra domsagan, stämpelprovisionen för år 1900 varit ovanligt hög
och afsevärdt stegrat det i tabellen upptagna medelbeloppet samt dessutom
under den närmaste tiden en del af domsagans område torde
komma att införlifvas med staden Göteborg, och, beträffande den senare
domsagan, inkomsten af lagfartsprotokollet, på sätt förut anmärkts,
för ifrågakomna fem år betydligt öfverstiger det normala beloppet.
Minskning hav, såsom af förslaget framgår, icke ifrågasatts för domsagor,
där aflöningen nu icke uppgår till 8,000 kronor, och skulle ej
heller för någon domsaga, där aflöningen nu är högre, densamma efter
den föreslagna minskningen komma att understiga nyssnämnda belopp.
Det föreslagna lönetillskottet har i allmänhet tillförts tjänstgöringspenningarne,
men för några få fall, då kostnaderna antagits
med nämnvärdt belopp öfverstiga den beräknade inkomsten af expeditionslösen,
har förvaltningskostnadsbidrag ifrågasatts.
Bland de domsagor, för hvilka löneförbättring föreslagits, finnas
flere, där tillskottet icke uppgår till 500 kronor och således understiger
beloppet af den tillfälliga förbättring, som under de sista åren
kunnat ifrågakomma i form af dyrtidstillägg. Likaledes torde sådant
hafva utgått till en eller annan af de häradshöfdingar, hvilka redan
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
21
nu hafva en inkomst af omkring 7,000 kronor, men för hvilka höjning
icke i förslaget ifrågasatts. En lönereglering, som sannolikt komma
att föranleda bortfallandet af eljest till äfventyra utgående dyrtidstillägg,
skulle alltså, om minimilönen sattes till 7,000 kronor, kunna för några
häradshöfdingar medföra en försämring af en redan förut knappt tillmätt
aflöning. Redan af denna anledning vore det visserligen önskvärd!
att minimilönen bestämdes till högre belopp än 7,000 kronor.
Men härför tala äfven andra skäl. De flesta häradshöfdingar hafva,
som bekant, erhållit sina ämbeten först vid jämförelsevis sen ålder, i
allmänhet snarare öfver än under 40 år. Det stora flertalet, som förut
icke innehaft ordinarie anställning, har under en lång extra ordinarietid
varit hänvisadt till eu ytterligt ringa inkomst af sitt arbete, hvilken
i många fall, i synnerhet hvad de första åren angår, icke på långt när
lämnat tillgång till täckande af de nödvändigaste behofven. Den, som
saknar enskild förmögenhet, lärer i regel vid förvärfvandet af ett
häradshöfdingeämbete hafva att förränta och amortera en större skuldbörda,
ofta ock att jämte obligatoriska pensionsafgifter gälda lifförsäkringspremier
till afsevärdt belopp. En inkomst, som förvärfvad vid
30 års ålder skulle kunna vara mer än tillräcklig, är därföre, om den
erhålles tio år senare, icke till fyllest. Efter vunnen befordran är häradshöfdingen
i regel icke i tillfälle att erhålla bättre villkor. Transport
till annan domsaga kan han i allmänhet icke påräkna. Ålderstillägg
åtnjutes af flertalet tjänstemän, men icke af häradshöfdingarne. Utom
ämbetet kan en häradshöfding i allmänhet icke bereda sig någon inkomst;
och att han icke frestas att sträfva därefter, särskild! på det
område, som i sådant hänseende ligger honom närmast, torde ur samhällets
synpunkt få anses önskvärd!. Häradshöfdingarne hafva, utom
sina egentliga ämbetsbestyr, den icke oviktiga uppgiften att handleda
de juridiska ämnessvennerna, och denna deras verksamhet är af stort
gagn, ej blott för domstolarne utan ock för administrationen samt för
advokatståndet och i viss mån direkt för näringslifvet. Därjämte hafva
häradshöfdingarne en icke obetydlig del af kronans uppbörd om händer.
Ser man vidare på den inkomst, som en borgmästare eller rådman i
en medelstor stad kan bereda sig, finner man att denna i regel långt
öfverstiger 7,000 kronor, särskilt om, såsom tillbörligt är, hänsyn
tages till den möjlighet till extra inkomst, som står en magistratsperson
till buds. Att en duglig advokat ofta nog kan förskaffa sig en
årlig inkomst flerdubbelt större än 7,000 kronor, torde äfven vara kändt.
Inom sakförarståndet kan en ung jurist jämförelsevis snart erhålla sin
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
utkomst, och då framgången å advokatbanan är helt och hållet oberoende
af anciennitetsförhållanden, kan en alltför stor skiljaktighet
beträffande domarekårens och advokaternas inkomster antagas komma
att alltmera till advokatståndet locka framstående förmågor, som eljest
skulle ägnat sig åt domarebanan.
Under sådana förhållanden och med hänsyn till de stora anspråk,
som med all rätt ställas på innehafvarne af häradshöfdingeämbeten,
lärer det kunna med fog anmärkas, att en minimilön af 7,000 kronor
är allt för ringa. För minimilönens bestämmande till 7,500 eller 8,000
kronor vore det ju en tänkbar utväg att företaga en ytterligare minskning
af den kontanta aflöningen i de domsagor, där inkomsten öfverstiger
det ifrågasatta minimum, men härigenom skulle mångenstädes
uppstå ett uppenbart missförhållande mellan beloppet af tjänstgöringspenningarne
och arbetet. I domsagor, där arbetet och i följd däraf
sportelinkomsten är mindre, blefve den kontanta aflöningen relativt
stor; i många domsagor däremot skulle just den större arbetsbördan
med åtföljande högre sportelinkomst föranleda en stor sänkning af
tjänstgöringspenningarnes belopp. Mot ett sådant regleringsförslag,
hvars genomförande skulle komma att medföra nära nog samma olägenheter
som ett likställande hvad aflöningen beträffar af alla domsagor,
talar ock den omständigheten, att det skulle föranleda löneminskning
i ett antal domsagor, där inkomsterna för närvarande äro, om ock
jämförelsevis goda, dock långt ifrån öfverflödiga. Huru önskligt det
än ur rättskipningens intresse vore, att minimilönen bestämdes till högre
belopp än 7,000 kronor, lärer sådant följaktligen icke lämpligen kunna
ske utan höjning af det på ordinarie stat utgående anslag till häradshöfdingarnes
aflöning.
Då Södra Roslags samt Årstads med flera härads domsagor för
närvarande äro vakanta samt häradshöfdingarne i Rönnebergs med flera
härads domsaga och i Västerbottens södra domsaga äro underkastade
ändring beträffande nu ifrågavarande aflöningsförmåner, skulle för omedelbart
genomförande af det framlagda regleringsförslaget kräfvas ett tillfälligt
anslag af 16,100 kronor, hvilket belopp i mån af vakans vid
öfriga domsagor, där minskning i den kontanta aflöningen ifrågasatts,
skulle komma att nedgå.
Vid förslagets upprättande har förutsatts, att domsagorna skulle
bibehållas vid sina nuvarande områden och att, därest klyfning af en
domsaga komme att äga rum, beloppet af tjänstgöringspenningar och
förvaltningskostnadsbidrag för hvardera af de nybildade domsagorna
bestämdes efter förhandenvarande behof för beredande af tillräcklig
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
23
inkomst åt innehafvaren ock icke efter förhållandena i den odelade
domsagan vid en tidigare verkställd lönereglering.
Gellivare domsaga; för hvilken aflöning anvisats vid 1903 års
riksdag, har af sådan anledning ställts utanför regleringsförslaget. >
Vid betänkandet funnos fogade, förutom beräkningar af sportelinkomsten
för hvarje särskild domsaga, de omförmälda två tabellerna,
innefattande den ena berikning af förvaltningskostnaderna i de olika
domsagorna och den andra förslag till jämkning af de till häradshöfdingarne
i form af tjänstgöringspenningar och förvaltningskostnad sbidrag
utgående belopp; varande dessa tabeller af följande innehåll:
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Beräkning af omkostnaderna
Domsaga
Antal afgjorda
Antal rättsbil- dade biträden
Uppgift!»
tvistemål
mål angående gröfre och.
ringare brott enligt
strafflag
mål angående öfriga
brott och förseelser
uppgifvet
er1
CD
H
?d:
Pt
P
9»
&
C+-
resor
uppe]
p*
aq
Cd-
b''
P
cd-
p’
crq
extra förrättnin- ''o -p gar, för Indika
° särskild ersätt-
E3 ning ej åtnjutes
-P :cö
Norra Roslags ....................................................
50
40
39
1
1
473
56
Mellersta Roslags................................................
62
20
51
1
1
—
54
Södra Roslags ....................................................
84
67
138
4
2
765
—
Stockholms läns västra ....................................
41
41
24
2
1
373
27
Södertörns ...........................................................
74
69
78
4 å 5
2
530
19
Uppsala läns norra ...........................................
91
94
92
2
2
490
44
Uppsala läns södra ............................................
31
17
13
1
1
—
19
Uppsala läns mellersta........................................
54
22
16
1
1
230
—
Nyköpings ............................................................
38
40
61
1
1
501
21
Oppunda och Villåttinge härads........................
77
33
50
2
1
668
90
Lifgedingets ........................................................
60
43
72
1 å 2
1
180
220
Gfottlands södra härads ....................................
66
32
16
1 å 2
1
353
—
Gottlands norra härads ...................................
57
25
17
1
1
98
11
Oster-Sysslets.......................................................
36
41
47
2
1
357
33
Mellan-Sysslets ....................................................
61
28
42
2
1
—
5
Söder-Sysslets ....................................................
40
13
25
1 å 2
1
450
75
Nordmarks härads ..........................................
53
13
43
1
1
140
70
Dryksdals ............................................................
92
23
122
2
2
350
30
Jösse härads ........................................................
64
34
48
1
1
12
—
Älfdals och Nyeds ...........................................
43
18
100
1
1
1,000
170
Väster-Närkes ....................................................
101
41
60
2 å 3
2
750
50
Oster-Närkes......................................................
40
22
57
1
1
300
12
Lindes...................................................................
57
33
80
2
1
—
23
Nora ....................................................................
42
42
61
2
1
400
125
Västmanlands södra............................................
46
23
20
1
1
126
5
Västmanlands västra ........................................
32
29
65
1
1
100
20
Västmanlands norra............................................
63
37
54
2
1
269
80
Västmanlands östra ............................................
104
41
61
2
1
300
200
Nedan-Siljans......................................................
41
39
98
2
2
300
24
Ofvan-Siljans.......................................................
135
90
172
2
2
597
199
Hedemora ...........................................................
101
50
82
1
1
136
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
25
Tabell n:o 2.
för domsagornas förvaltning.
omkostnader för
Beräknade omkostnader för
Summa beräknade
omkostnader
Anmärkningar
kanslilokal
ren skrifning
skrifmaterialier
med mera
resor till och
uppehälle vid
kanslilokal
renskrifning
skrifmaterialier
med mera.
rättsbildade biträden
lagtima ting
extra förrättnin-
gar, för hvilka
särskild ersätt-
ning ej åtnjutes
200
987
75
650
56
250
750
75
1.000
2,781
375
900
80
—
54
250
700
80
1,000
2,084
1,200
3,630
500
—
400
3,100
300
2,000
5,800
500
735
60
373
27
500
825
60
1,000
2,785
1,160
2,148
160
400
19
800
2,200
200
2,000
5,619
525
778
541
425
44
400
1,000
200
1,800
3,869
100
407
103
—
20
150
550
75
1,000
1,795
—
480
55
150
30
150
600
75
1.000
2,005
380
620
115
750
21
400
SOO
100
1,200
3,271
400
1,700
200
550
50
400
1,000
150
1,200
3,350
278
1,446
230
250
220
400
1,000
150
1,200
3,220
300
1,026
353
—
300
950
100
1,200
2,903
190
746
76
150
75
250
950
100
1,200
2,725
!
150
1,505*)
123
225
33
150
1.200
125
1,200
2,933
*) Dessutom vivre åt en skrifvare.
300
1,184
375
—
5
200
1,000
150
1,200
2,555
150
1.100
300
450
75
200
850
150
1,200
2,925
350
1,800
250
200
70
250
1,100
200
1,200
3,020
600
1.000
100
350
30
300
1,400
200
1,800
4.080
_
1,200
200
—
—
150
900
150
1,200
2,400
400
750
200
1.000
170
400
900
150
1,200
3,820
956
2,683
401
550
50
500
1,500
250
1,800
4,650
500
1,400
no
225
12
400
1,100
no
1,000
2,847
—
1,160
200
—
23
150
1,100
150
1,200
2,623
500
1.500
275
200
125
150
900
150
1,200
2,725
75
1,044
179
126
5
150
750
125
1,000
2,156
150
1,100
75
100
20
150
700
75
1,000
2,045
300
834
79
270
80
300
650
75
1,000
2,375
500
1,800
200
300
100
400
1,400
200
1,200
3.600
250
1.800
180
300
24
250
2,200
250
1,800
4,824
425
2,940
122
600
200
400
2,600
200
2,000
6,000
120
1,080
50
300
42
150
1,400
150
1,200
3,242
Bill. till Biksd. Prat
. 1905.
4 Samt.
1 Äfd. 3 Häft.
4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Antal afbörda
Antal rättsbil-l
dåde biträden
Uppgifna
B
P P
^3
o £
1
resor till och
uppehälle vid
Domsaga
tvistemål
Lgående gröfre och
are brott enligt
strafflag
angående öfriga
it och förseelser
uppgifvet
C
CD
1~t
P
g
P-
Ch
lagtima ting
extra förrättnin- gar, för hvilka
särskild ersätt- ning ej åtnjutes
81
70
121
1 å 2
1
250 ■
39
50
56
2
1
435
209
105
63
106
1 å 2
1
180
72
170
130
259
2 å 3
2
500 i
120
77
95
212
3
9
220
228
92
74
158
2
2
no
75
100
87
204
2
2
145
70
149
48
82
3
2
—
—
156
123
285
3
2
780
—
91
34
82
1
i
516
64
illl^t/1 IJJLÖ.LLIöllklO v ao ui.u) ....................
170
72
306
2
2
300
50
98
42
73
1 å 2
1
517
39
95
26
32
1
1
557
51
105
31
56
2
2
420
17
Öl bil t) V ct>U.ö UUli in .................... • • •
117
33
126
2
2
655
200
ö dill LldULlö JLlUl i di........................
84
32
102
2
2
520
75
J dill tldlJLUÖ V äiö w ö ...............
92
32
88
2
2
485
23
*J dill LldllU-ö ......................
66
36
90
1
1
503
112
80
56
115
2
2
200
—
V clSt6rDOLL0Ilö bUtiid .....................
68
63
197
2
2
578
96
1 V clSlörDOttGIlö ..................................
52
54
158
2
2
310
70
V clStBrDObtGIlö IlUlld .................
33
30
50
1
i
600
125
V aster do Liens mciiuiatd ................................
28
36
99
1
i
600
150
157
59
265
1
2
400
100
124
54
185
2
1
473
47
xVällX ........................
162
60
286
—
1
—
—
75
23
12
2
1
185
28
Ja. mild och x oxe iididviö ••••
49
41
40
2
1
209
20
öjorKeKinas m. n. nardus .....................
23
17
j 28
1
1
329
49
27
27
33
2
1
—
15
65
j 26
48
1 å 2
1
375
128
V JLIOlKd III. Jl» 11Ö1 auo ...................
26
13
16
1
1
390
28
I1 lilö Uöll^Ö ldlio XiUU. MIU.U ...........
52
23
55
2
1
363
59
JXbJlci 111. 11. ilili ö/UO ....................
Hammarkinds m. fl. härads................................
51
16
13
1
1
182
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
27
omkostnader för
Beräknade omkostnader för
Summa beräknade
omkostnader
Anmärkningar
kanslilokal
renskrifning
skrifmaterialier
med mera
resor till och
uppehälle vid
kanslilokal
m
renskrifning
skrifmaterialier
med mera
''
rättsbildade biträden
i
lagtima ting
extra förrättnin-
gar, för hvilka
särskild ersätt-
ning ej åtnjutes
2,490
150
250
400
2,000
200
1,200
4,050
75
1,034
177
435
150
200
1,200
150
1.000
3,135
800
933
37
180
72
300
900
75
1,000
2,527
360
3,400
250
250
75
250
3,000
250
2,000
5,825
320
1,440
69
220
.228
400
1.600
200
2,000
4,648
96
2,223
—
no
75
150
1,800
200
2.000
4,335
300
1.605
150
145
70
300
1,700
200
2,000
4,415
—
—
—
500
—
400
2,500
200
2,000
5,600
250
2,650
415
780
—
400
2,600
250
2.000
6,030
300
814
194
516
64
300
1,000
175
1,200
3,255
400
1,200
350
300
50
200
1,200
200
2,000
3,950
300
1,658
79
—
39
200
1,200
150
1,200
2,789
300
1,150
85
600
51
300
1,200
100
1,200
3,451
590
1,175
73
300
17
200
1,300
100
1.800
3,717
530
1,262
87
655
200
400
1,500
150
2,000
4,905
500
1,400
100
520
75
400
1,400
150
1,800
4.345
525
1,255
80
485
23
400
1,300
150
1,800
4,158
90
1,312
no
750
112
200
1,300
no
1,200
3,672
100
2,000
100
300
—
150
1,800
200
2,000
4,450
75
1,032
150
500
96
100
1,200
150
1,800
3,846
no
1,350
180
310
70
150
1,350
200
1.800
3,880
350
1,800
100
400
125
150
1,000
100
1,200
2,975
200
671
75
600
150
200
900
75
1,000
2,925
600
2,000
100
600
100
400
1,800
200
2,000
5,100
150
1,434
75
473
47
250
1,200
100
1,200
3.270
\
Afdrag gjorda för de tingslag, som ingå
—
—
—
700
100
150
1,000
150
1,200
3.300
i
i GeUivare nybildade domsaga.
200
878
73
185
28
200
875
75
1,000
2,363
580
877
126
—
20
250
875
125
1,000
2,270
308
672
100
250
50
300
675
75
1,000
2,350
400
800
400
—
15
250
650
75
1,000
1,990
150
950
150
375
128
400
950
100
1,000
2,953
300
350
195
—
28
150
500
75
1,000
1,753
150
1,150
50
—
50
ISO
950
100
1,000
2.250
200
460
43
—
16
200
600
75
1,000
1,891
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Domsaga
Västra härads ...............................
Östra härads (Jönköpings län) ...
Östbo och Västbo härads ...........
Tveta ni. fl. härads .......................
Norra och Södra Vedbo härads ...
Östra Värends ...............................
Mellersta Värends...........................
Västra Värends...............................
Sunnerbo härads ...........................
Norra och Södra Tjusts härads ...
Aspelands och Handbörds härads
Sevede och Tunaläns härads .......
Norra Möre och Stranda härads
Södra Möre härads .......................
Ölands...............................................
Halmstads m. fl. härads ...............
Arstads m. fl. härads ...................
Viske och Fjäre härads ...............
Åskhus m. fl. härads ...................
Inlands...............................................
Orusts och Tjörns härads ...........
Norrvikens.......................................
Sunnervikens ...................................
Marks in. fl. härads .......................
Flundre m. fl. härads ..................
Kinds och Redvägs härads ..........
Vätte m. fl. härads ......................
Ås och Gäsene härads ..................
Nordals m. fl. härads ..................
Tössbo och Vedbo härads ..........
Ase m. fl. härads ..........................
Kinnefjärdings m. fl. härads ......
Skånings m. fl. härads..................
Gudhems och Kåkinds härads......
Antal afbörda r
Intal rättsbil-i
dåde biträden |
Uppgifva
1 ** ''
tvistemål
mål angående gröfre och.
ringare brott enligt
strafflag
1 mål angående öfriga
brott och. förseelser
uppgifvet
tf
CD
H
g»
rr
P
8»
P- s
e+-
resor till ocli
uppehälle And
lagtima ting
extra förrättnin- gar, för hvilka
särskild ersätt- ning ej åtnjutes
59 !
18
52
1 å 2
1
216 ''
61
40 j
37
88
•1
1
—
—
148;
45
114
2
2
ioo ;
no
108
38
50
2
2
—
6
80
25
41
1
1
—
—
127
62
171
2
2
502
162
57
12
40
1
1
420
150
81
35
49
1
1
150
—
152
34
66
2 å 3
2
400
54
57
26
64
2
1
440
—
108
40
76
2
1
4
13
44
32
43
1
1
230
44
61
43
46
1 å 2
1
322
154
123
77
152
2
2
—
7
68
48
112
2 å 3
2
460
250
161
46
70
2
2
247
30
80
26
27
2
2
325
10
45
17
19
1
1
82
8
89
no
294
3
2
—
1
60
31
42
1
1
575
64
58
29
44
1
1
—
—
113
28
41
2
2
687
85 |
1 97
51
131
2
2
—
—
85
46
79
3
2
439
51 i
75
48
93
1
1
340
11 *
78
29
39
2 å 3
2
462
35
76
46
60
—
1
135
22
42
15
30
1 å 2
1
516
97
83
27
50
2
2
568
8
59
22
46
2
1
267
36
80
30
59
2 å 3
2
162
10
i 43
17
24
1
i 1
190
75 |
53
33
! 35
1 å 2
1
180
33 l
1 34
20
| 28
2
1
211
35
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
29
omkostnader för
Beräknade omkostnader för
Summa beräknade
omkostnader.
Anmärkningar.
kanslilokal
renskrifning
skrifm aterialier
med mera
resor till och j
uppehälle vid |
kanslilokal
renskrifning
skrifmaterialier
med mera
rättsbildade biträden
lagtima ting
extra förrättnin-
gar, för hvilka
särskild ersätt-
ning ej åtnjutes
350
720
125
216
60
350
850
100
1,000
2,576
150
750
65
---
—
150
750
75
1,000
1,975
160
1,230
160
200
no
160
1,800
200
2,000
4.470
—
1,131
250
—
6
150
1,300
200
1,800
3.456
—
—
—
300
100
150
1,200
200
1,200
3,150
400
2,732
381
500
162
400
2,000
300
2,000
5,362
—
685
100
300
150
300
700
75
1,000
2,525
500
900
50
300
—
400
1,000
100
1,200
3,000
250
1,138
120
400
54 ’
250
1,700
250
2,000
4,654
400
950
90
300
—
400
950
125
1,000
2.775
150
551
160
413
300
950
160
1,200
3,023
136
750
60
230
44
150
800
100
1,000
2,324
200
810
120
350
154
400
1,000
150
1,200
3,254
--
1,700
250
—
7
150
1,700
250
2,000
4,107
—
1,100
250
400
250
150
1,300
200
2,000
4,300
150
2,856
230
247
30
150
2,000
230
2,000
4,657
500
1,200
200
250
10
150
1,500
200
1,800
3,910
251
996
260
82
8
150
1.000
200
1,000
2.440
250
1,315
161
—
250
1,800
200
2,000
4,250
! 200
553
79
575
64
200
800
100
1,200
2,939
—
920
150
—
—
100
1,000
150
1,200
2,450
t -
1,743
265
400
85
150
1,600
200
1,800
4,235
—
435
—
150
1,300
150
1,800
3,835
! 488
865
300
439
51
400
1,500
200
1,800
4,390
600
800
| 90
300
11
400
1,000
100
1,200
3,011
385
1,717
326
462
35
150
1,300
'' 200
1.800
3,947
274
814
170
300
22
150
1.100
170
; 1.200
2.942
394
344
i 197
450
97
400
600
75
1,000
2,622
300
1,340
160
568
8
400
1,500
200
! 1,800
4.476
105
1.022
68
350
36
250
1,100
100
1 1,000
2.836
30
612
100
400
10
400
j 1,200
150
1,800
3,960
300
415
105
—
75
S 150
| 750
125
1.000
2.100
190
850
150
180
30
'' 150
950
; 150
I 1,000
2,460
1 400
793
50
300
35
400
950
! ioo
1.000
2,785
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Domsaga
Antal afgjorda
Antal rättsbil- dade biträden
Uppgifna
tvistemål
mål angående gröfre och
ringare brott enligt
strafflag
mål angående öfriga
brott och förseelser
uppgifvet
beräknadt
resor
uppe!
p1
crq
et-
5
P
efc
B
cKl
extra förrättnin- ■o gar, för hvilka
° särskild ersätt-
3 0 ning ej åtnjutes
-t3
Vartofta och Frökinds härads ........................
51
32
70
1
1
361
46
Yadsbo norra........................................................
38
19
33
1
1
300
5
Yadsbo södra........................................................
61
14
20
2
1
375
45
Listers härads ....................................................
72
26
22
2
1
280
41
Bräkne härads ....................................................
74
32
29
2
1
■—
—
Östra härads (Blekinge län) ............................
35
34
22
1
1
134
18
Medelsta härads....................................................
90
48
31
2
2
—
-—
Ingelstads och Järrestads härads ....................
112
33
34
2
2
63
—
Villands och Östra Göinge härads....................
188
63
91
3
2
640
—
Gärds och Albo härads ....................................
66
37
26
2
1
390
—
Yästra Göinge härads ........................................
131
32
38
2
2
—
—
Norra Åsbo härads ............................................
85
31
33
1
1
—
—
Södra Åsbo och Bjäre härads............................
108
29
32
2
1
—
—
Oxie och Skytts härads ....................................
86
57
57
3
2
463
—
Frosta härads........................................................
153
22
53
2
2
350
—
Färs härads ........................................................
75
29
29
1 å 2
1
—
—
Rönnebergs m. fl. härads....................................
106
50
85
3
2
675
—
Luggude härads....................................................
160
62
117
3
2
—
—
Torna och Bara härads ....................................
97
82
74
2 å 3
2
600
140
Yemmenhögs m. fl. härads................................
99
34
19
2
2
100
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
31
omkostnader för
Beräknade omkostnader för
Summa beräknade
omkostnader
Anmärkningar.
kanslilokal
renskrifning
skrifmaterialier
med mera
resor till och
uppehälle vid
kanslilokal
renskrifning
skrifmaterialier
med mera
J rättsbildade biträden
lagtima ting
extra förrättnin-
gar, för hvilka
särskild ersätt-
ning ej åtnjutes
100
507
80
500
46
300
800
100
1,000
2,746
200
776
125
400
5
300
800
125
1,000
2,630
400
513
75
300
45
400
800
100
1,000
2,645
280
444
187
280
41
300
800
125
1,000
2,546
100
1,100
200
—
—
150
1,000
125
1,000
2,275
214
465
89
134
18
300
700
100
1,000
2,252
\
—
989
200
—
—
150
1,100
200
1,800
3,250
—
1,719
no
—
—
300
1,700
200
1,800
4,000
350
1,478
263
575
—
400
1,800
250
2,000
5.025
300
639
107
350
—
400
1,200
150
1,200
3,300
—
—
—
—
—
150
1.400
200
1,800
3,550
—
1,150
75
—
—
150
1,100
125
1,000
2,375
—
—
—
—
—
150
1,400
200
1,200
2,950
975
1,479
128
—
—
250
2,000
250
2,000
4,500
500
1,130
100
350
—
400
1,200
150
1,800
3,900
—
—
—
—
—
150
1,200
150
1,200
2,700
—
—
—
600
—
400
2,000
250
2,000
5,250
900
1,880
322
—
—
250
2,500
300
2,000
5,050
570
1,200
200
450
140
400
1,500 200
2,000
4,690
400
1,351
169
—
6
150
1,400 200
1,800
3,556
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Förslag till jämkning af de till häradshöfdingarne i form af tjänstgörings
-
3.
►tf SK
CD P
hrj
Ce
<5
p,
t
CD
M
►tf
® w
& ©
m
ct-
p:
B
►tf
CD
P
<
P
g g>
Domsaga
Ce
P
S. Cfq
p g5
Oq 3-
P P
* CTO
CO
Oq
ce
£
&
h
aq
& p:
O tf
P P
Ce p
a P-
ce
CD
P
►tf''
H
O
ce
O*
P
CD tf
5''i
tf
O
g
ce
c+-
4,500
1,600
700
2,000
1,400
1,400
2,000
2,678
363
9,141
Mellersta Roslags ...........................................
Södra Roslags...................................................
Stockholms läns västra....................................
Södertörns ........................................................
Uppsala läns norra .......................................
4,500
4,500
4,500
4,500
4,500
400
300
2,626
8,729
2,451
6,489
4,390
506
1,099
445
1,374
590
8,332
16,728
8,796
13,763 !
11,780
Uppsala läns södra ........................................
Uppsala läns mellersta....................................
Nyköpings ........................................................
Oppunda och Villåttinge ................................
4,500
4,500
4,500
4,500
4,500
1,200
1,400
1,200
1,300
1,200
200
200
2,237
2,591
3,228
4,105
4,693
552
634
859
793
907
8,489
9,125
9,987
10,S98
11,300
G-ottlands södra härads..................................•••
| Gtottlands norra härads....................................
4,500
4,500
4,500
600
200
2,100
1,200
500
4,592
4,418
4,116
490
572
795
10,182
9,690
12,011
4,500
—
3,745
772
10,217
Snrlftr-Svsftlftts......... ....................................
4,500
1,700
200
3,263
542
10,205
4,500
2,100
200
4,255
448
11,503
4,500
2,500
•—
5,231
600
12.831
4,500
1,300
—
3,558
582
9,940
4.500
4.500
3,400
2,200
1,000
3,260
581
12,741
V ä.rkfts ..............................................
300
6,107
844
13,951
Oster-Närkes ...................................................
4,500
1,500
—
3,948
792
10,740
4.500
1,500
—
4,798
801
11,599
4,500
1,800
—
3.437
700
10,437
4,500
1,000
—
3,296
824
9,620
4,500
1,000
—
2,638
471
8,609
4,500
1,000
—
2,343
429
8,272
4,500
1,500
—
4,042
888
10,930
4,500
1,800
400
8,093
746
15,539
4,500
1,600
600
7,090
716
14,506
4,500
1,600
—
5,200
726
12,026
4,500
1,500
—
6,403
897
iö,3UU
4,500
1,800
—
4,057
1,023
11,380
Smedjebackens ................................................
4,500
1,600
—
2,728
838
9,666
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
33
Tabell n:o 3.
penningar och förvaltningskosfnadsbidrag utgående belopp.
Beräknade omkost-
nader
Behållning
Föreslagen
ökning
Föreslagen
minskning
Behållning
tjänstgörings-
penningar
förvaltnings -
bidrag
tjänstgörings-
penningar
förvaltnings -
bidrag
2,781
6,360
400
200
6,960
2,084
6,248
800
—
—
—
7,048
5,800
10,928
—
—
500
400
10,028
2,785
6,011
600
400
—
_
7,011
5,619
8,144
—
—
—
—
8,144
3,869
7,911
—
—
—
—
7,911
1,795
6,694
300
—
—
—
6,994
2,005
7,120
—
—
—
_
7,120
3,271
6,716
300
—
—
—
7,016
3,350
7,548
—
—
—
—
7,548
3,220
8,080
—
—
—
—
8,080
2,903
7,279
200
—
—
—
7,479
2,725
6,965
500
—
—
—
7,465
2,933
9,078
—
—
200
500
8,378
2,555
7,662
—
—
—
—
7,662
2,925
7,280
—
—
—
—
7,280
3,020
8,483
—
—
—
—
8,483
4,080
8,751
—
300
—
8,451
2,400
7,540
—
—
—
—
7,540
3,820
8,921
—
—
200
500
8,221
4,650
9,301
—
—
—
300
9,001
2,847
7,893
—
—
—
__
7,893
2,623
8,976
—
—
300
_
8'',676
2,725
7,712
—
—
—
—
7,712
2.156
7,464
—
% -
—
—
7,464
2,045
6,564
400
—
_
_
6,964
2,375
5,897
1,100
—
_•
_
6,997
3,600
7,330
200
—
_
_
7,530
4,824
10,715
—
—
800
400
9,515
6,000
8,506
—
—
_
_
8,506
3.242
8,784
—
—
_
_
8,784
4,050
9,250
—
—
200
_
9,050
3.135
8,245
—
—
_
_
8,245
2,527
7,139
400
—
—
—
7,539
Bih. till Rik sd. j
°rot.
1905.
4 Sami. 1
Anmärkningar
Stämpelpro visionen högre än i allmänhet kan påräknas.
,1 den beräknade expeditionslösen ingående inkomst äf lag\
tartsprotokollet är högre än i allmänhet kan påräknas.
Angående stämpelprovisionen se tabellen n:o 1.
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
D:o. D:o.
Åfd. 3 Häft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Domsaga
Lön
Tjänstgörings-
penningar
*4
Ce
<
P
i—1
£
B
er?
03
&
H
P
crq
Beräknad
expeditionslösen
Stamp elpro vision
Summa
nuvarande inkomst
Gästriklands ....................................................
4,500
3,000
8,512
1,141
17,153
Norra Hälsinglands ........................................
4,500
3,300
—
6,672
845
15,317
Västra Hälsinglands ........................................
4,500
1,700
—
5,897
898
12,995
Södra Hälsinglands............................................
4,500
2,300
—
5,582
857
13,239
Medelpads västra ............................................
4,500
1,300
200
6,669
904
13,573
Medelpads östra................................................
4,500
1,200
400
6,598
1,143
13,841
Ångermanlands västra ....................................
4,500
1,900
3,768
684
10,852
Ångermanlands mellei’sta................................
4,500
1,400
3,814
659
10,373
Ångermanlands södra ....................................
Nätra och Nordingrå ....................................
4,500
4,500
1,500
1,100
4,040
4,326
685
527
10,725
10,453
Själevads och Arnäs........................................
Jämtlands norra................................................
4,500
1,300
—
5,180
637
11,617
4,500
1,000
—
6,277
748
12,525
Jämtlands västra ............................................
4,500
1,000
—
5,724
741
11,965
Jämtlands östra................................................
4,500
1,500
—
4,850
756
11,606
Härjedalens........................................................
Västerbottens södra ........................................
4,500
4,500
1,000
1,900
200
3,820
6,974
610
796
10,130
14,170 |
Västerbottens västra........................................
4,500
1,100
500
4,607
631
11,338
Västerbottens norra ........................................
4,500
1,800
■—
5,916
638
12,854 !
Västerbottens mellersta....................................
4,500
1,200
—
3,349
542
9,591 !
4,500
1,000
500
3,839
414
10,253
4,500
1,600
400
6,431
858
13,789 i
4,500
2,100
100
3,885
508
11,093
4,500
2,100
800
2,838
333
10,571
Kinda och Ydre härads ................................
4,500
1,100
—
3,291
577
9,468
Björkekinds m. fl. härads................................
Lysings och Göstrings härads........................
4,500
4,500
1,400
1,300
_
3,826
2,809
980
408
10, idb
9,017
Åkerbo m. fl. härads........................................
4.500
1,100
—
2,302
725
8,627
Vifolka m. fl. härads........................................
4,500
1,200
—
3,578
607
9,885
Pinspånga läns härads ....................................
Aska m. fl. härads............................................
4,500
4,500
1,300
1,500
—
2,036
3,125
410
644
8,246
9,769
Hammarkinds m. fl. härads............................
Västra härads....................................................
4,500
4,500
1,300
700
500
*
2,131
3,328
658
480
9,089
9,008
Östra härads (Jönköpings län) ....................
Östbo och Västbo härads................................
Tveta m. fl. härads ........................................
i Norra och Södra Vedbo härads ....................
Östra Värends ................................................
4,500
4,500
4,500
1 4,500
4,500
1,200
2,100
1,200
1,400
3,000
—
2,832
7,059
4,970
4,644
6,236
516
785
776
619
998
9.04S
14'' 444
11,446
11,163
14,734
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
85
Beräknade omkost-
nader
w
Q
&
8*
tf
5''
(So,
Föreslagen
ökning
föreslagen
minskning
Behållning
Anmärkningar
tjänstgörings-
penningar
förvaltnings-
bidrag
1
tj änstgörings-
penningar
förvaltnings -
bidrag
5,825
11,328
1,300
10,028
4,648
10,669
—
—
700
—
9,969
4,335
8,660
—
—
—
—
8,660
4,415
8,824
—
—
—
—
8,824
5,600
7.973
—
—
—
—
7,973
6,030
7,811
—
—
—
—
7,811
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
3,255
7,597
—
—
—
—
7,597
3,950
6,423
900
200
—
—
7,523
2,789
7,936
—
—
—
—
7,936
3,451
7,002
500
—
—
—
7,502
3,717
7,900
—
—
—
—
7,900
4,905
7,620
—
—
—
—-
7,620
4,345
7,620
—
—
—
—
7,620
4.158
7,448
—
—
—
—
7,448
3,672
6,458
1,000
—
—
—
7,458
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
4,450
9,720
—
—
500
—
9,220
3,''846
7,492
—
—
—
—
7,492
3,880
8,974
—
—
500
—
8,474
2,975
6,616
600
—
—
—
7,216
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
2,925
7,328
200
—
—
—
7,528
5,100
8.689
—
—
—
—
8,689
3,270
7,823
_
—
—
—
7,823
3.300
7,271
200
—
—
—
7,471
2,363
7,105
_
_
_
—
7,105
.2.270
8,436
_
_
200
—
8,236
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
2,350
6,667
300
_
_
_
6,967
1,990
6,637
600
_
_
—
7,237
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
2,953
6,932
600
_
_
—
7,532
1,753
6,493
500
—
_
—
6,993
2,250
7,519
—
—
—
—
7,519
1,891
7,198
—
—
—
—
7,198
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
2,576
6,432
1,100
—
—
—
7,532
1.975
7,073
400
—
—
—
7,473
4,470
9,974
—
_
500
—
9,474
3,456
7,990
—
_
—
—
7,990
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
3,150
8,013
—
—
—
—
8,013
5,362
9,372
—
—
—
—
9,372
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Domsaga
Lön
Tjänstgörings-
penningar
hrj
C*
3
P
£
5
0*3
in
g
t-i
CK3
Beräknad
expeditionslösen
Stämpelprovision
Summa
nuvarande inkomst
Mellersta Yärends............................................
4,500
1,200
2,508
320
8,528
Västra Värends ................................................
4,500
1,400
_
3,740
523
10,163
Sunnerbo härads................................................
4,500
1,100
_
8,160
795
14,555
Norra och Södra T justs härads ....................
4,500
2,000
800
3,470
672
11,442
Aspelands och Handbörds härads ................
4,500
2,400
_
3,387
597
10,884
Sevede och Tunaläns härads ........................
4,500
1,600
_
3,156
514
9,770
Norra Möre och Stranda härads....................
4,500
1,200
_
4.149
535
10,384
Södra Möre härads ........................................
4,500
2,700
_
6,200
693
14,093
Ölands ................................................................
4,500
2,400
—
5,791
544
13,235
Halmstads m. fl. härads ................................
4,500
1,100
—
7,529
859
13,988
Arstads m. fl. härads ....................................
4.500
2,000
—
7,633
766
14,899
Viske och Fjäre härads ................................
4,500
1,800
—
4,437
514
11.251
Askims m. fl. härads........................................
4,500
1,800
—
7,513
1,790
15,603
Inlands................................................................
4,500
1,900
400
4,248
416
11,464
Orust och Tjörns härads ................................
4,500
200
—
3,670
294
8,664
Norrvikens ........................................................
4,500
1,700
—
5,582
473
12,255
Sunnervikens ....................................................
4,500
1,700
—
5,600
631
12,431
Marks m. fl. härads ........................................
4,500
3.500
—
5,378
973
14,351
Flundre m. fl. härads ....................................
4,500
1,400
—
3,183
881
9,964
Kinds och Redvägs härads ............................
4,500
2.900
—
4,668
665
12,733
Vätte m. fl. härads ........................................
4,500
1.400
—
4,524
903
11,327
As och Gläsene härads ....................................
4,500
800
—
2,707
286
8,293
Nordals m. fl. härads ....................................
4,500
2,600
—
7,487
704
15,291
Tössbo och Vedbo härads ............................
4,500
1,300
—
3,436
616
9,852
Ase m. fl. härads ............................................
4,500
1,500
—
4,963
651
11,614
Kinnefjärdings m. fl. härads ........................
4,500
1,500
—
4,010
627
10,637
Skånings m. fl. härads....................................
4,500
1,800
—
3,715
529
10,544
Gudhems och Kåkinds härads........................
4,500
1,500
—
3,510
507
10,017
Vartofta och Frökinds härads........................
4,500
1,900
—
3,201
442
10,043
Vadsbo norra....................................................
4,500
1,400
—
3,784
660
10,344
Vadsbo södra....................................................
4.500
1,200
—
3,377
430
9,507
Listers härads....................................................
4,500
1,500
—
3,340
495
9,835
Bräkne härads ................................................
4,500
1,300
—
3,240
390
9,430
Östra härads (i Blekinge län)........................
4,500
1,700
—
3,035
388
9,623
Medelsta härads................................................
4,500
2,500
—
4,272
469
11,741
Ingelstads och Järrestads härads ................
4,500
1,300
—
6,344
763
12,907
Villands och Östra Göinge härads ................
4,500
2,100
—
7,257
977
14,834
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
37
j Beräknade omkost-
nader
w
Föreslagen
ökning
Föreslagen
minskning
td
CD
&
P»
B.
p
crq
tjänstgörings -
penningar
förvaltnings-
bidrag
tjänstgörings-
penningar
förvaltnings-
bidrag
CD
pJ
tf
P
cr<?
Anmärkningar
2,525
6,003
1,000
•
7,003
3,000
7,163
300
—
—
—
7,463
4,654
9,901
—
—
400
—
9,501
2,775
8,667
—
—
—
600
8,067
3,023
7,861
—
—
—
—
7,861
2,324
7,446
—
—
—
—
7,446
3,254
7,130
400
—
—
—
7,530
4,107
9,986
—
—
500
—
9,486
4,300
8,935
—
_
400
—
8,535
4,657
9,331
—
—
—
—
9,331
3,910
10,989
—
—
1,200
—
9,789
2,440
8,811
—
—
800
—
8,011
4,250
11,353
—
—
800
—
10,553
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
2,939
8,525
—
_
—
400
8,125
2,450
6,214
1,300
_
—
—
7,514
4,235
8.020
—
—
—
—
8,020
3,835
8.596
—
—
—
—
8,596
Hänsyn har ej tagits till Lysekils skiljande från domsagan.
4,390
9,961
—
—
1,000
—
8,961
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
3,011
6,953
700
—
—
—
7,653
D:o. D:o.
3,947
8,786
—
—
300
—
8,486
2,942
8,385
—
—
—
—
8,385
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
2,622
4,476
5,671
10,815
1,300
—
700
—
6,971
10,115
/ I den beräknade expeditionslösen ingående inkomst af lag- \ fartsprotokollet är högre än i allmänhet kan påräknas.
2,836
7,016
500
—
—
—
7,516
3,960
2,100
7,654
8,537
—
—
—
—
7,654
8,537
f I den beräknade expeditionslösen ingående inkomst af lag-
\ fartsprotokollet är högre än i allmänhet kan påräknas.
2,460
8,084
—
—
—
—
8,084
2,785
7,232
—
—
—
—
7,232
2,746
7,297
200
—
—
—
7,497
{ I den beräknade expeditionslösen ingående inkomst af lag-
2,630
7,714
—
—
—
—
7,714
\ fartsprotokollet är högre än i allmänhet kan påräknas.
2,645
6,862
200
—
—
_
7,062
2,546
7,289
200
—
—
_
7,489
2,275
7,155
300
—
_
_
7,455
2,252
7,371
—
_
_
_
7,371
3,250
8,491
_
—
—
—
8,491
4,000
8,907
—
—
—
—
8,907
5,025
9,809
—
300
—
9,509
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Domsaga
Lön
Tj äns tgörings-
penningar
Förvaltningsbidrag
Beräknad
expeditionslösen
Stämpelprovision
Summa
nuvarande inkomst
Gärds och Albo härads....................................
4,500
1,600
5,854
755
12,709
Yästra Göinge härads ....................................
4,500
2,100
—
5,494
820
12,914
Norra Åsbo härads ........................................
4,500
1,000
-
4,359
523
10,382
Södra Åsbo och Bjäre härads........................
4,500
1,400
—
6,286
791
12,977
Oxie och Skytts härads ................................
4.500
1,500
_
7,531
1,199
14,730
Frosta härads....................................................
4,500
900
—
5,065
796
11,261
Färs härads........................................................
4,500
800
—
5,408
851
11,559
Rönnebergs m. il. härads................................
4,500
2,000
7,712
1,055
15,267
Luggude härads ................................................
4,500
1,200
—
8,577
1,175
15,452
Torna och Bara härads....................................
4,500
1,200
_
6,303
1,308
13,311
Vemmenhögs m. fl. härads ............................
4,500
SOO
—
6,129
2,052
13,481
Jämlikt befallning i nådig remiss hafva sedermera rikets hofrätter,
efter det vederbörande käradshöfdingar lämnats tillfälle att yttra sig,
•inkommit med underdåniga utlåtanden i ärendet. Af häradshöfdingarne
hafva blott ett mindre antal — sjutton — begagnat sig af det erbjudna
tillfället att afgifva yttrande i frågan, och halva bland dessa endast ett
par halt något att erinra mot de hufvudgrunder, på hvilka förslaget
är byggdt, därvid de hufvudsakligen framhållit de vådor, som de ansågo
förknippade med en minskning i aflöningen för häradshöfdingarne
i de större och mera arbetsamma domsagorna.
Från hofrätternas sida har någon anmärkning mot berörda hufvudgrunder
icke framställts. Så har Svea hofrätt förklarat sig icke hafva
något att erinra mot de grunder, som vid förslagets upprättande tilllämpats.
Göta hofrätt, som ansett sig böra utgå från det antagande,
att de uppgifter, som ligga till grund för de verkställda beräkningarna,
äro i hufvudsak riktiga, har vid det förhållande att fråga allenast föreligger
om ändrad fördelning af det för närvarande bestämda anslag till
tjänstgöringspenningar och förvaltningskostnadsbidrag för häradshöfdingarne
ej funnit skäl till erinran däremot, att minimum för häradshöfdings
ämbetsinkomster sättes till omkring 7,000 kronor, hvarjemte
hofrätten lämnat förslaget jämväl i öfrigt utan anmärkning. Slutligen
har hofrätten öfver Skåne och Blekinge yttrat, att hofrätten med afseende
å de förändrade förhållanden, som efter senaste lönereglering
Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 39
Beräknade omkost-
nader
Behållning
Föreslagen
ökning
Föreslagen
minskning
Behållning
Anmärkningar
tjänstgörings-
penningar
förvaltnings-
bidrag
tjänstgörings-
penningar
förvaltnings-
bidrag
3,300
9.409
800
8,609
3,550
9,364
—
—
300
—
9,064
2,375
8,007
—
—
—
—
8,007
2,950
10,027
—
—
600
—
9,427
4,500
10,230
—
• —
700
—
9,530
3,900
7,361
200
—
—
—
7,561
2,700
8,859
—
—
200
—
8,659
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
5,250
10,017
—
—
800
—
9,217
5,050
10,402
—
—
400
—
10,002
4,690
8,621
—
—
—
—
8,621
Stämpelprovisionen högre än i allmänhet kan påräknas.
3,556
9,925
—
—
—
—
9,925
D:o. D:o.
för häradshöfdingarne inträdt i flertalet af rikets domsagor, ansåge en
reglering af häradshöfdingarnes lönevillkor vara önskvärd samt att,
därest en dylik reglering skulle genomföras medelst jämkning af de
belopp, som från statsverket utgå till häradshöfdingarne i form af tjänstgöringspenningar
och förvaltningskostnadsbidrag, hofrätten icke hade
något att erinra mot det ifrågavarande på sådan grund upprättade förslaget.
Hvad beträffar detaljerna i förslaget hafva endast i fråga om
ett fåtal domsagor anmärkningar framställts af vederbörande häradshöfdingar.
Så hafva tre häradshöfdingar ansett, att den för deras domsagor
föreslagna minskningen i aflöningsförmåner icke borde ifrågakomma;
hvarjämte två häradshöfdingar ifrågasatt, att större ökning än
föreslaget blifvit borde tillerkännas dem. Därjämte hafva några häradshöfdingar,
utan att framställa något bestämdt yrkande, framhållit, att
de ansågo de beträffande deras domsagor gjorda beräkningar af inkomster
och utgifter vara i vissa hänseenden oriktiga. Hvad sålunda
blifvit anmärkt har emellertid icke föranledt någon af hofrätterna att
tillstyrka ändring i förslaget.
Den af de tillkallade sakkunnige förebragta utredningen liksom
hvad öfrigt i ärendet förekommit synes mig till fullo bestyrka, att en
reglering af häradshöfdingarnes löneförmåner lämpligen kan och bör
ske på den anvisade vägen eller genom ändrad fördelning af de
häradshöfdingarne nu tillkommande tjänstgöringspenningar och för
-
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
valtningskostnadsbidrag. Det framlagda förslaget synes vara uppgjordt
med synnerlig omsorg, och mot de därvid följda grunder har jag ej
funnit något att erinra. Med anledning af de framställda detaljanmärkningarna
har jag rådfört mig med två af de sakkunnige, hvilka efter
att hafva tagit anmärkningarna under noggrann ompröfning afgifvit
yttrande öfver desamma; och har jag, i enlighet med hvad desse sakkunnige
tillstyrkt, funnit de gjorda anmärkningarna icke böra verka till
någon ändring i förslaget.
Såsom förut nämnts har den nybildade Gellivare domsaga lämnats
utom regleringsförslaget. I denna domsaga, om hvars inrättande beslut
fattades vid 1903 års riksdag, utgöra häradshöfdingens aflöningsförmåner
4,500 kronor i lön, 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar och
500 kronor i förvaltningskostnadsbidrag. Af Eders Kungl. Maj:t hade
föreslagits, att förvaltningskostnadsbidraget skulle bestämmas till 1,500
kronor, men Riksdagen fann 500 kronor vara tillräckligt i sådant hänseende
och beviljade endast detta belopp.
Häradshöfdingen i domsagan har nu afgifvit yttrande i förevarande
ärende och därvid, under framhållande att hans inkomster af domsagan
icke uppginge till det i regleringsförslaget såsom minimum fastslagna
beloppet 7,000 kronor och att ingen förhoppning funnes, att inkomsterna
skulle komma att afsevärdt stiga genom tillväxt af sportlerna, hemställt,
att domsagan måtte intagas i regleringsförslaget och aflöningen höjas
med 1,000 kronor eller annat belopp, som enligt de vid förslagets
upprättande följda grunderna kunde anses skäligt.
Svea hofrätt har härutinnan yttrat, att, enär af hvad häradshöfdingen
andragit syntes framgå, att innehafvaren af Gellivare domsaga
efter regleringsförslagets genomförande skulle komma i en undantagsställning,
i det att hans behållna löneinkomst blefve lägre än den
minimiaflöning, som ansetts böra tillförsäkras häradshöfdingarne i allmänhet,
hofrätten, som redan i underdånigt utlåtande den 22 januari
1902 för häradshöfdingen i denna domsaga förordat högre aflöningsförmåner
än som sedermera anvisats, ansåge sig ej kunna underlåta
hemställa, att i sammanhang med det förslag till förändrad stat för de
under hofrätten lydande häradshöfdingar, som kunde komma att för
Riksdagen framläggas med anledning af det uppgjorda regleringsförslaget,
jämväl måtte beträffande häradshöfdingen i Gellivare domsaga
föreslås åtminstone sådan jämkning i beloppet af tjänstgöringspenningar
och förvaltningskostnadsbidrag, som skulle kräfvas vid tillämpning för
denna domsaga af samma grunder, som i regleringsförslaget följts beträffande
aflöningsförmånerna för öfriga häradshöfdingar i riket.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
41
För egen del hyser jag visserligen den öfvertygelsen, att med
afseende å förhållandena uti ifrågavarande domsaga den af Eders Kungl.
Maj:t vid 1903 års riksdag för liäradshöfdingen därstädes föreslagna
aflöningen var den minsta, som skäligen bort ifrågakomma, och att således
en ökning i löneförmånerna vid denna domsaga är af rättvisa
och billighet påkallad, men då domsagan ej ägt bestånd mera än ett
år och det alltså ännu ej kan med stöd af erfarenheten säkert påvisas,
att den nuvarande aflöningen är otillräcklig, anser jag mig för närvarande
ej böra föreslå någon ändring i aflöningsbeloppet för detta
häradshöfdingeämbete.
Därest en reglering af häradshöfdingarnes löneförmåner i enlighet
med det framlagda förslaget skall genomföras, synes det mig böra
tagas i öfvervägande, huruvida icke i sammanhang därmed jämväl bör
vidtagas en förändring beträffande den nu gällande fördelningen af
häradshöfdingarnes af statsverket utgående aflöning i lön, tjänstgöringspenningar
och förvaltningskostnadsbidrag. Då enligt förslaget inkomsten
af en domsaga skulle uppgå till minst 7,000 kronor och häradshöfdingarnes
pension utgör 5,000 kronor, synes det lämpligast och
mest öfverensstämmande med hvad som gäller för andra ämbetsmän
med motsvarande löneförmåner, om utaf aflöningen 5,000 kronor beräknades
såsom lön. Härigenom skulle visserligen orsakas, att i några
domsagor det såsom tjänstgöringspenningar upptagna belopp komme
att blifva mycket ringa, men detta sjmes icke kunna medföra någon
olägenhet, då ju i allt fall äfven i dessa domsagor den verkliga inkomsten
skulle komma att uppgå till minst 2,000 kronor utöfver lönen.
Såsom af de ofvanintagna tabellerna framgår, skulle enligt de gjorda
beräkningarna uti samtliga de i regleringsförslaget afsedda domsagorna,
med undantag af Torneå domsaga, förvaltningskostnaderna till fullo betäckas
af inkomsterna utaf expeditionslösen och stämpelprovision. Förvaltningskostnadsbidrag
skulle således vara erforderligt endast i nämnda
domsaga äfvensom i G el Ii vare domsaga, där otvifvelaktigt kostnaderna
äfvenledes öfverstiga berörda inkomster. Det synes emellertid ej lämpligt
att med hänsyn endast till förhållandena i sagda två domsagor
bibehålla titeln förvaltningskostnadsbidrag, utan torde det vara enklast
och redigast, att de under denna titel uppförda belopp öfverföras till
tjänstgöringspenningar. Hvad häremot kan anmärkas eller att inkomsterna
i de omförmälda två domsagorna i verkligheten ej blifva så
stora, som lönestaten synes gifva vid handen, torde ej vara af någon
praktisk betydelse.
En ny lönestat för häradshöfdingarne i riket, upprättad i enlighet
med de af mig nu angifna grunder, skulle blifva af följande innehåll:
Bih. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 6
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
1 Tjänst-
Lön.
görings-
Summa.
penningar.
För häradshöfdingarne i domsagorna under
Svea hofrätt.
Norra Roslags...........
5,000
1,700
6,700
Mellersta Roslags..........
5,000
1,000
6,000
Södra Roslags...........
5,000
1,000
6,000
Stockholms läns västra........
5,000
1,900
6,900
Södertörns............
5,000
900
5,900
Uppsala läns norra........
5,000
1,800
6,800!
Uppsala läns södra.........
5,000
1,000
6,000!
Uppsala läns mellersta.......
5,000
900
5,900!
Nyköpings............
5,000
1,200
6,2001
Oppnnda och Villåttinge härads.....
5,000
1,000
6,000;
Lifgedingets.......... .
5,000
700
5,700!
Gottlands södra härads........
5,000
300
5,300
Gottlands norra härads . .....
5,000
200
5,200;
Oster-Sysslets ...........
5,000
1,400
6.400:
1 Mellan-Sysslets...........
5,000
700
5,700
| Söder-Sysslets ...........
5,000
1,400
6,400
Nordmarks härads. . . .....
5,000
1,800
6,800:
Fryksdals............
5,000
1,700
6,700!
Jösse härads .... .....
5,000
800
5,800
; Ålfdals och Nyeds .........
5,000
3,200
8,200!
- Väster-Närkes ...........
5,000
1,700
6,700-
! Öster-Närkes ..........
5,000
1,000
6,000
i Lindes...... .....
5,000
700
5,700:
Nora....... .....
5,000
1,300
6,300!
Västmanlands södra. . . .....
5,000
500
5,500
Västmanlands västra . . ......
5,000
900
5.900
i Västmanlands norra . . ......
5,000
1,600
6,600!
Västmanlands östra . . ......
5,000
1,200
6,200j
i Nedan-Siljans ...........
5,000
500
5,500!
Ofvan-Siljans ...........
5,000
1,700
6,700:
Hedemora..... ......
5,000
1,100
6,100!
F alu....... ......
5,000
800
5,800]
Nås och Malungs ..........
5,000
1,300
6,300
Västerbergslags . . . ......
5,000
1,500
6,500!
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
43
-
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
j Summa.
Gästriklands...........
5,000
1.200
6,200
| Norra Hälsinglands.........
5,000
2,100
7,100
Västra Hälsinglands.........
5,000
1,200
6,200,
Södra Hälsinglands.........
1 5,000
1,800
6,800
Medelpads västra..........
! 5,000
1,000
6,000
Medelpads östra..........
5,000
1,100
6,100
1 Ångermanlands västra........
5,000
1,400
6,400
Ångermanlands mellersta.......
5,000
2,000
7,000
Ångermanlands södra........
5,000
1,000
6,000|
Nätra och Nordingrå........
5,000
1,100
6,100
Själevads och Arnäs.........
5,000
800
5,800
Jämtlands norra..........
5,000
500
5,500
Jämtlands västra..........
5,000
500
5,500
Jämtlands östra ......... .
5,000
1.000
6,000
Härjedalens............
5,000
1,700
6,700
Västerbottens södra.........
5,000
900
5,900
Västerbottens västra.........
5,000
1,100
6,100
Västerbottens norra.........
5,000
800
5,800
A^ästerbottens mellersta........
5,000
1,300
6,300
Piteå..............
5,000
1,200
6,200
Luleå..............
5,000
1,500
6,500
1 Kalix..............
5,000
1,700
6,700
Torneå ............ .
5,000
2,600
7,600
; Gellivare............
5,000
1,800
6,800;
Summa
För häradshöfdingarne i domsagorna under
Göta hofrätt.
290,000
■
l
71,700
361,700
j
j Kinda och Ydre härads........
Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och
! Memmings härads.........
5,000
600
5,600
5,000
700
5,700
Lysings och Göstrings härads . .
5,000
1,100
6,100
Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds härads .
5,000
1,200
6,200
Vifolka, Valkebo och Gullbergs härads
5,000
1,300
6,300
44
Statsutskottets Utlåtande N;o 3.
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
Summa.
Finspånga läns härads........
5,000
1,300
6,300
Aska, Dals och Bobergs härads.....
Hammarkinds härads med Stegeborgs skär-
5,000
1,000
6,000
gård och Skärkinds härads.....
5,000
1,300
6,300
Västra härads...........
5,000
1,300
6,300
Ostra härads...........
5,000
1,100
6,100
Östbo och Västbo härads.......
5,000
1,100
6,100
Tveta, Vista och Mo härads......
5,000
700
5,700
Norra och Södra Vedbo härads.....
5,000
900
5,900
Östra Värends...........
5,000
2,500
7,500
Mellersta Värends..........
5,000
1,700
6,700
Västra Värends..........
5,000
1,200
6,200
Sunnerbo härads..........
5,000
200
5,200
Norra och Södra Tjusts härads.....
5,000
1,700
6,700
Aspelands och Handbörds härads .
5,000
1,900
6,900
Sevede och Tunaläns härads......
5,000
1,100
6,100
Norra Möre och Stranda härads.....
5,000
1,100
6,100
Södra Möre härads.........
5,000
1.700
6,7001
Ölands..........
5,000
1,500
6,500
Halmstads och Tönnersjö samt Höks härads
5,000
600
5,600
Arstads, Faurås och Himle härads .
5,000
300
5,300
Viske och Fjäre härads.... . . .
Askims, Västra och Östra Hisings samt Säfve-
5,000
500
5,500
dals härads.......... .
5,000
500
5,500
Inlands.............
5,000
1,400
6,400
Orust och Tjörns härads.......
5,000
1,000
6,000
Norrvikens............
5,000
1,200
6,200
Sunnervikens...........
5,000
1,200
6,200
Marks, Vedens och Bollebygds härads . .
5,000
2,000
7,000
Flundre, Väne och B j erke härads . . . .
5,000
1,600
6,600
Kinds och Redvägs härads......
5,000
2,100
7,100
Vätte, Ale och Kullings härads.....
5,000
900
5,900
Ås och Gäsene härads........
5,000
1,600
6,600
Nordals, Sundals och Valbo härads
Tössbo och Vedbo härads.......
5,000
1,400
6,400
5,000
1,300
6.300
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
45
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
Summa, j
Åse, Viste, Barne och. Laske härads
Kinnefjärdings, Kinne och Kållands härads
5,000
1,000
6,000
5,000
1,000
6,000
Skånings, Vilske och Valle härads .
Gudhems och Kåkinds härads.....
5,000
1,300
6,300
5,000
1,000
6,000
Vartofta och Frökinds härads.....
5,000
1,600
6,600
Vadsbo norra...........
5,000
900
5,900
Vadsbo södra ...........
5,000
900
5,900
Summa
För häradshöfdingarne i domsagorna under
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge.
225,000
53,500
278,500
Listers härads...........
5,000
1,200
6,200
Fräkne härads ...........
5,000
1,100
6,100
Ostra härads...........
5,000
1,200
6,200
Medelsta härads..........
5,000
2,000
7,000
Ingelstads och Järrestads härads .
5,000
800
5,800
Villands och Östra Göinge härads .
5,000
1,300
6,300
Gärds och Albo härads........
5,000
300
5,300
Västra Göinge härads........
5,000
1,300
6,300
Norra Åsbo härads.........
5,000
500
5,500
Södra Åsbo och Bjäre härads.....
5,000
300
5,300
Oxie och Skytts härads........
5,000
300
5,300
Frosta härads ...........
5,000
600
5,600
Färs härads............
5,000
100
5,100
Rönnebergs, Onsjö och Harjagers härads .
5,000
700
5,700
Luggude härads........''
5,000
300
5,300
Torna och Bara härads........
5,000
700
5,700
Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads härads
5,000
300
5,300
Summa
85,000
O
O
o_
CO
T—i
98,000
46
Statsutskottets Utlåtande N:o
it
O.
För genomförande af den reglering, som i denna stat innefattas,
skulle, såsom förut angifvits, till löneförbättring åt de sämst aflönade
häradsliöfdingarne erfordras 19,500 kronor, hvilket belopp skulle vinnas
genom motsvarande minskning i aflöningen vid de mera inkomstgifvande
domsagorna. Sedan fråga blifvit väckt om verkställande af en regleringmedelst
en dylik öfverflyttning af löneförmåner, förordnade Eders Kung!.
Maj:t genom nådigt cirkulär till rikets hofrätter den 16 februari 1903,
att den, som därefter blefve utnämnd till häradshöfding, skulle vara
skyldig underkasta sig den ändring i fråga om de med ämbetet förenade
tjänstgöringspenningar och förvaltningskostnadsbidrag, som framdeles
kunde blifva bestämd, samt att i anledning häraf hofrätterna skulle, då
häradshöfdingeämbete kungjordes ledigt, införa underrättelse om detta villkor
i kungörelsen. På grund häraf möter ej något laga hinder mot att låta
den föreslagna minskningen i aflöning genast tillämpas i nedannämnda
domsagor, där efter sagda dag häradshöfding utnämnts eller vakans inträffat:
Föreslagen
minskning.
Södra Roslags.................
yästerbottens södra...............
Arstads, Faurås och Humle härads..........
Åskhus, Västra och Ostra Hisings samt Säfvedals härads. .
Nordals, Sundals och Valbo härads.........
Södra Åsbo och Bjäre härads...........
Rönnebergs, Onsjö och Harj agers härads.......
Summa kronor
900: —
500: —
1,200: —
800: —
700: —
600: —
800: —
5,500: —.
Hvad Södra Roslags domsaga vidkommer, har häradshöfdingen
därstädes erinrat, att då regleringsförslaget beträffande denna domsaga
Vore grundadt på den förutsättning, att fattadt beslut om uppförande
af tingshus för domsagan invid Stockholm blefve verkställdt, förslaget
icke borde för domsagan tillämpas, förrän tingshuset, hvars byggande
ännu icke påbörjats, blifvit uppfördt och taget i bruk; och har Svea
hofrätt så till vida biträdt denna anmärkning, att hofrätten ansett, att,
därest den föreslagna regleringen komrne att tillämpas innan det nya
tingshuset blefve färdigt att tagas i bruk, i det tillfälliga anslag, som
skulle kräfvas för reglering-storslagets omedelbara genomförande, borde
beräknas ett skäligt belopp såsom ersättning till häradshöfdingen för
högre förvaltningskostnader under mellantiden. Då emellertid i denna
domsaga sportelhdcoinsterna, såsom rättsstatistiken utvisar, de senare åren
varit stadda i starkt stigande och domsagan därför, äfven med beräknande
af en högre kostnad för kanslilokal och tingsresor än vid förslagets upp
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
47
an
görande antagits, otvifvelaktigt lämnar sin innehafvare större inkomst
än förslaget gifver vid handen, synes mig intet skäl föreligga att beträffande
domsagan uppskjuta tillämpningen af regleringsförslaget.
Hvad angår de domsagor, utöfver de nyss uppräknade, i fråga
om hvilka förslaget förutsätter minskning i aflöningen, äro de nuvarande
häradshöfdingarne ej skyldiga att underkasta sig sådan minskning. För
förslagets omedelbara genomförande är det därför nödigt, att medel
anvisas till lönefyllnad åt bemälde häradshöfdingar under deras återstående
tjänstetid. Det härför erforderliga beloppet, som komme att
minskas i den mån desse häradshöfdingar afgå, skulle till en börj
utgöra 14,000 kronor enligt följande förteckning:
häradshöfdingen i Öster-Sysslets domsaga C. E. G. Odencrants 700
» » Fryksdals domsaga E. F. N. von Sydow 300
» » Ålfdals och Nyeds domsaga K. G. Arrhenius 700
» » Väster-Närkes domsaga E. W. Geijer......... 300
» » Lindes domsaga A. W. Hygrell .................. 300
» Nedan Siljans domsaga Ö. H. L. Claeson 1,200
» Fall! domsaga F. V. von Koch .................. 200
» Gästriklands domsaga friherre D. C. F.
von Schulzenheim....................................... 1,300: —
» Norra Hälsinglands domsaga C. O. Schlyter 700: —
» Västerbottens norra domsaga S. A. A.
Hedborg................................;....................... 500: —
» Björkekinds in. fl. härads domsaga P. L.
Petersson ...................................................... 200: —
» Östbo och Västbo härads domsaga J. A.
Lilliesköld ........................................................ 500: —
» Sunnerbo härads domsaga J. O. Carlqvist
» Norra och Södra Tjusts härads domsaga
B. A. A. Nordström .................................... 600
» Södra Möre härads domsaga A. Waldenström
400: —
„ 500
i) Olands domsaga C. B. Hasselrot................ 400
» Viske och Fjäre härads domsaga E. Torslow 800
» Inlands domsaga G. M. Bäärnhielm............ 400
» Marks, Vedens och Bollebygds härads domsaga
J. H. O. Wold ................................... 1,000:
» Kinds och Redvägs härads domsaga W. R.
P. Wsern............................................................ 300:
Transport 11,300:
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Utskottets utlåtande.
Transport 11,300: —
liäradshöfdingen i Villands och Östra Göinge härads domsaga
C. F. Wahlbom ............................................
» >• Gärds och Albo härads domsaga A. W. A.
Iiagander...........................................................
» » Västra Göinge härads domsaga E. M.
Håkanson ........................................................
» » Oxie och Skytts härads domsaga F. T. Anrell
>> )> Färs härads domsaga F. Ahlgren..............
>< » Luggude härads domsaga A. J. E. Sjöstrand
Summa kronor 14,000: —.
Härvid är emellertid att märka, att den tillfälliga ökningen i
utgifter för statsverket ej skulle komma att uppgå till hela detta belopp,
enär några häradshöfdingar de senare åren åtnjutit dyrtidstillägg, men
sådant efter regleringens genomförande ej vidare skulle för dem
ifrågakomma.
Utskottet anser visserligen, att den princip, som ligger till grund
för den föreslagna löneregleringen, är riktig, enär därigenom åstadkommes
en i betraktande af den olika arbetsbördan inom domsagorna
lämplig utjämning af häradshöldingarnas behållna inkomst af deras
ämbeten. Det synes dock utskottet, som om denna lönereglering borde
kunna genomföras, utan att särskildt anslag af statsmedel för ändamålet
anvisas. Då nämligen äfven för de svagast aflönade häradshöfdingarna
den behållna inkomsten från domsagan ej är så ringa, att
lönefyllnad med af Kungl. Maj:t föreslagna belopp synes erforderlig
redan under nästkommande år, föreställer sig utskottet, att löneregleringen
skulle kunna utan olägenhet genomföras successivt i den mån,
utöfver för ändamålet redfpi disponibla belopp af 5,500 kronor, genom
afgång af de häradshöfdingar, uti hvilkas aflöning minskning skall ske,
men hvilka icke äro skyldiga att underkasta sig sådan minskning,
medel till bestridande af föreslagen lönefyllnad blefve tillgängliga. Vid
ett sådant tillvägagångssätt bortfaller behofvet af det utaf Kungl. Maj:t
för löneregleringens omedelbara genomförande äskade förslagsanslaget.
Det synes emellertid böra öfverlämnas till Kungl. Maj:t att föreslå
de bestämmelser, som kunna finnas erforderliga för en successiv tillämpning
af den föreslagna löneregleringen, hvadan utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke må
vinna Riksdagens bifall.
300: —
800:
300
700
200
400
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
49
Fångvården.
5:o) Under punkten 5 af denna hufvudtitel liar Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att medgifva att, i ock för öfverflyttande af fånggevaldigersgöromålen
å vaktkonstaplarne vid läns- ock kronocellfängelserna,
de nu å bestämda anslaget till fångars vård ock underliåll upptagna
gevaldigerslöner om tillköpa 29,000 kronor må, i den män så
kan ske,. i stället användas till inrättande af nya vaktkonstapelsbefattningar
vid berörda fängelser med den i staten å sagda anslag för nu
befintliga vaktkonstaplar upptagna aflöning, 450 kronor i lön ock 350
kronor i tjänstgöringspenningar eller tillköpa 800 kronor för hvarje,
äfvensom att de nya vaktkonstaplarne må äga samma rätt till ålderstillägg
ock andra förmåner, som tillkommer öfriga å ifrågavarande stat
uppförda vaktkonstaplar.
Ändring i de ordinarie fångvårdsanslagens belopp har icke på
grund af hvad sålunda föreslagits, blifvit ifrågasatt.
Uti detta ärende kar departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Enligt nu gällande bestämmelser skola fångtransporter i allmänhet
fullgöras af fånggevaldiger; och finnas å bestämda anslaget till
fångars vård ock underhåll upptagna 58 gevaldigerslöner om hvardera
500 kronor. Utöfver sagda lön åtnjuta fånggevaldigerna af sin befattning
ej annan inkomst än hvad de kunna inbespara af dem vid resor
i tjänsten tillkommande dagtraktamente, två kronor, samt skjuts- och
resekostnadsersättning. Gevaldigersbefattningarna tillsättas af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilka det enligt landshöfdingeinstruktionen
åligger att låta ombesörja fångars forsling.
Redan under år 1898 inkommo 32 fånggevaldiger till fångvårdsstyrelsen
med en till Eders Kungl. Maj:t ställd ansökning, däruti de under
framhållande af otillräckligheten i sina löneförmåner anhöllo om förbättring
af desamma.
Fångvårdsstyrelsen, som med underdånig skrifvelse den 29 september
1899 öfverlämnade ansökningen, förklarade sig icke kunna tillstyrka
densamma, men föreslog i stället en sådan förändrad anordning,
att gevaldigersgöromålen skulle öfverflyttas till vaktkonstaplarna vid
rikets läns- och kronohäkten och att för sådant ändamål det i staten
uppförda anslaget till gevaldigerslöner, 29,000 kronor, skulle disponeras
till aflöning åt nya vaktkonstaplar vid berörda fängelser med rätt för
dessa konstaplar till enahanda löneförmåner som förut befintliga, å ordiBih.
titt liiksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 7
Angående
g oväldig er sgöromalens
öfverflyttande
d vaktkonstaplar.
[5.]
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
narie stat uppförda vaktkonstaplar, därvid styrelsen emellertid erinrade,
att då af de nuvarande gevaldigerna säkerligen flere vore antingen icke
villige eller icke lämplige att inträda i konstapelstjänst och då det
kunde tänkas, att någonstädes andra hinder kunde möta för införandet
af den nya anordningen, ganska lång tid kunde komma att åtgå, innan
densamma blefve fullt genomförd.
Till stöd för sitt afstyrkande af ansökningen och för det i sammanhang
därmed sålunda väckta förslaget anförde fångvårdsstyrelsen i
sin ofvanberörda skrifvelse hufvudsakligen följande.
Vid bestämmandet af fånggevaldigernas aflöning hade beräknats,
att de genom den tid de finge ledig från gevaldigersgöromålen ägde
tillfälle bereda sig andra inkomster. Verkställda undersökningar ur
fångvårdsräkenskapen hade ock gifvit vid handen, att deras tjänstgöring,
såsom den vore ordnad, icke upptoge mera tid än att de därför
måste anses fullt godtgjorda genom de löner, de af fångvården åtnjöte.
Sålunda hade under år 1898 de utgjorda resedagarna för tre af
gevaldigerna i någon mån öfverstigit 200, för sjutton stannat mellan
100 och 200 och för de öfriga understigit 100. Men om ock
sålunda mycken tid lämnades gevaldigerna fri från fångvårdens tjänst,
vore de dock genom den utestängda från att taga sig annan anställning
samt, då de i allt fall vid förekommande behof måste genast
ställa sig till fångvårdens disposition, jämväl hindrade från att åtaga
sig arbete, som måste uträttas på eller vara färdigt inom viss tid. Följden
häraf vore, att de, om icke särskildt gynnsamma förhållanden förelåge,
under tiden mellan fångtransportresorna komrne att gå mer eller
mindre sysslolösa, utsatta för alla ett sådant lits frestelser och faror.
Dessa torde vara så mycket större som gevaldigerna genom beskaffenheten
af sin tjänstgöring och sitt fullkomliga oberoende utom denna
vore nästan helt och hållet öfverlämnade åt sig själfva utan det stöd,
som i allmänhet eljest statens betjänte och särskildt fångvårdens ägde
genom att stå under sina förmäns mer eller mindre omedelbara tillsyn
eller åtminstone med dem äga närmare beröring.
Under det styrelsen sålunda med hänsyn till gevaldigernas nuvarande
tjänstgöring icke kunde för dem tillstyrka någon löneförbättring,
ansåge styrelsen å andra sidan högst önskligt, om gevaldigersgöromålen
blefve förenade med sådan annan tjänstgöring, att tjänsteinnehafvarna
ägnade sina krafter odeladt åt fångvården och alltså därför kunde fordra
full aflöning. Detta skulle blifva förhållandet, om med ökning af konstapelantalet
gevaldigersgöromålen öfverflyttades på de konstaplar vid
fängelserna, som befunnes därtill lämpliga. Vidtagandet vid enskilda
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
51
fängelser af sådan anordning hade redan förutsatts i nådiga brefvet den
5 december 1871, genom hvilket styrelsen undfått befallning, bland
annat, att vid inträffande ledighet af fånggevaldigersbefattningar, som
ansåges kunna förenas med konstapelsbefattningar vid läns- och kronohäkten,
därom göra underdånig framställning. På grund häraf hade ock
vid ett och annat fängelse införts sådan tjänstgöring för konstaplarna,
som vid nämnda nådiga befallning påtänkts. Det syntes ock ligga i
sakens natur att, då numera fångtransporterna i de flesta fall skedde
med järnväg, för dessa icke kunde fordras annan kompetens, än som
besuttes af en vanlig duglig och vid vaksamhet samt fångars behandling
van fängelsekonstapel. För öfrigt kunde på platser, där fångtransport
förekomme i större mängd eller oftare skedde med skjuts, liksom
i öfrigt i allmänhet där så pröfvades behöfligt, vid valet af konstaplar
iakttagas, att en eller flera utsåges med hänsyn till särskild duglighet
som fångförare. Skulle någonstädes samtidigt inträffa så många fångtransporter,
att olägenhet skulle uppstå vid konstaplars anlitande till
dem alla, kunde, såsom jämväl nu ofta skedde, extra fångförare användas.
Ett allmännare genomförande af den sålunda ifrågasatta anordningen
skulle enligt styrelsens åsikt från många synpunkter vara fördelaktigt.
På samma gång missförhållandet med de nu för en familjs
underhåll otillräckliga fånggevaldigerslönerna blefve undanröjdt, vunnes
äfven den stora fördelen, att fångvården icke vidare komme att för
verkställande af så viktiga uppdrag som fångars omhänderliafvande
utom fängelserna hafva i sin tjänst personer, som i det hela vore för
fångvårdens intressen främmande och för fängelseförvaltningarna mer
eller mindre okända och i allt fall af dem oberoende. För vaktkonstaplarna
skulle beredas någon omväxling från bevakningstjänstens tryckande
enformighet, hvarjämte genom indragning till fängelserna i länen
af fånggevaldigerskrafterna och deras fulla tillvaratagande äfven skulle
uppnås det viktiga önskemålet, att behöflig lindring i vaktkonstapelstjänstgöringen
vid dessa fängelser åvägabragtes. Slutligen skulle i följd
af det ökade antalet konstapelsbefattningar, som genom den föreslagna
åtgärden komme att stå uppförda å ordinarie stat, tillfälle blifva beredt
till tidigare befordran å denna stat för de nu i detta afseende tillbakasätta
extra vaktkonstaplarna vid länens fängelser och fångvården sålunda
hafva utsikt att ej så ofta som nu vore fallet behöfva ombyta
dylika betjänte.
Öfver fångvårdsstyrelsens ifrågavarande framställning infordrades
yttranden från Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande i länen.
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Af dessa tillstyrkte det öfvervägande flertalet framställningen, därvid dock
åtskilliga af dem gjorde sitt tillstyrkande beroende däraf, att antalet
vaktkonstaplar vid länets fängelser ökades till visst uppgifvet antal. De
befallningshafvande, som ställde sig afvisande eller tveksamma mot förslaget,
anförde såsom skäl härför hufvudsakligen, att anordningen icke
vore ändamålsenlig för de dem anförtrodda län med hänsyn till där
rådande fångtransportförhållanden; hvarjemte ett par af dem framhöllo,
att anordningen icke borde genomföras utan att befallningshafvandena
befriades från hela bestyret med fångtransporterna, enär befallningshafvandena
icke rimligen borde ansvara för fångforslingen, då de ej finge
rätt att tillsätta fångförarne och ej komme att äga disciplinär myndighet
öfver dem.
Med anledning af innehållet i de afgifna yttrandena anbefalldes
fångvårdsstyrelsen att inkomma med utlåtande däröfver och föreskrefs
därvid, bland annat, att styrelsen skulle yttra sig särskildt för hvarje
län, huruvida den ifrågasatta anordningen syntes böra vidtagas inom
länet och, i händelse styrelsen ansåge så vara förhållandet, inkomma
med förslag till den af sådan anordning betingade ökning af vaktpersonalen
vid de särskilda fängelserna.
Fångvårdsstyrelsen afgaf den 27 september 1901 det infordrade
utlåtandet, däri styrelsen efter bemötande af de invändningar, som framställts
mot förslaget, och närmare utvecklande af de fördelar, som genom
detsamma skulle vinnas, förklarade sig vidhålla att den n)m anordningen
borde genomföras i hela riket. Bland annat framhöll styrelsen
nu såsom ytterligare skäl för reformen, att därigenom skulle
beredas trygghet för jämnare tillgång å dugliga fångförare, enär fångvården
icke såsom nu skulle vara nödgad att fortfarande till fångforslingen
använda bestämda, uteslutande därför antagna personer, äfven om dessa
genom ålder eller tillstötande sjuklighet eller svaghet blifvit därtill mindre
lämpliga, samt att denna trygghet skulle ytterligare ökas därigenom, att
styrelsen med hänsyn till vaktbetjäntes skyldighet att låta förflytta sig,
kunde, om vid något fängelse icke skulle finnas fullt lämplig person
för där förekommande mera fordrande fångforslingar, från annat håll
dit transportera för ändamålet passande vaktbetjänt. Därjämte fogade
styrelsen vid utlåtandet en fullständig utredning rörande det antal nya
vaktkonstapelstjänster, som vid de olika fängelserna skulle påkallas af
den föreslagna anordningen. Enligt denna utredning skulle erfordras
38 nya vaktkonstapelstjänster äfvensom arfvoden om tillhopa 3,850
kronor till extra vaktbetjänte att inkallas vid tillfälliga behof af ökadt
antal fångförare. I utlåtandet föreslog vidare styrelsen, som i annan
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
53
skrifvelse samma dag framlade förslag till en genomgripande ändring
i fångvårdsorganisationen, hvarigenom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
skulle helt och hållet befrias från inseendet öfver fängelserna
i länen, att jämväl bestyret med fångtransporterna skulle öfverflyttas från
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande till styrelsen, för hvithet ändamål
styrelsen framlade förslag till nytt fångforslingsreglemente.
Efter det fångvårdsstyrelsen afgifvit sitt berörda utlåtande, inhämtades
förnyade underdåniga yttranden i ärendet från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Af dessa tillstyrkte nu samtliga med undantag af befallningshafvandena
i Stockholms och Kopparbergs län den föreslagna anordningen
att öfverflytta gev al diger sgöromålen å vaktkonstaplar; därvid dock
befallningshafvande^ i Skaraborgs, Örebro och Jämtlands län lämnade sitt
tillstyrkande endast under förutsättning att bestyret med fångforslingen
öfvertoges af fångvårdsstyrelsen. I fråga om den af styrelsen uppgjorda
planen till ökning af antalet vaktkonstaplar vid de olika fängelserna
förekom i de afgifna yttrandena ej annan anmärkning, än att Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län ansåg en vaktkonstapel
utöfver det af styrelsen föreslagna antalet erforderlig vid
länsfängelset i Mariestad, hvarjämte Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus län uttalade tvekan, huruvida den vid länsfängelset
i Malmö föreslagna ökning i konstapelsantalet skulle komma att blifva
tillräcklig.
Af de båda befallningshafvande, hvilka, såsom nämnts, afstyrkt
den föreslagna anordningen, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län ansett, att anordningen kunde vara lämplig för mindre
fängelser, vid hvilka endast få fångtransporter ifrågakomma, men att,
hvad anginge de större fängelserna och särskilt Stockholms länsfängelse,
där den största fångtransporten i riket förekomme, föga eller
ingen nytta vore att vänta af reformen. Tvärtom syntes det Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i fråga om dessa fängelser vara
mera öfverensstämmande med sakens natur, att fångforslingsbestyret
handhades af särskilda funktionärer, än att det utfördes i kretsgång af
vaktkonstaplarna, hvilkas egentliga tjänstgöring inom fängelserna till
sin art ganska mycket skilde sig från fångforslingsgöromålen. Dessutom
vore det att märka, att ett öfverflyttande af fångforslingen
vid dessa fängelser å vaktbetjäningen näppeligen komme att medföra
den omväxling i tjänstgöringen, som man afsett, enär med hänsyn till
den därmed inträdande svårigheten att utan rubbningar följa någon på
förhand uppgjord tjänstgöringsindelning och till den omständigheten
att bland vaktkonstaplarna åtskilliga säkerligen skulle finnas mindre
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
lämpliga såsom fångförare, det med ganska stor sannolikhet kunde
antagas, att endast en del af konstaplarna komme att användas för
fångforslingsgöromålen; och blefve detta fallet, skulle reformen knappast
innebära annat än en förändring af tjänstebenämning.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län, som
ansåg, att förslaget ur praktisk synpunkt icke innebure några som
helst fördelar och att fångvårdsstyrelsen vid frågans lösning hellre bort
gå en helt annan väg, nämligen att genom de nu synnerligen svaga
löneförmånernas ökande söka höja fånggevaldigerskåren, har vidare
anfört, bland annat, att då det åiåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att utöfva högsta polismyndighet i länet och tillse, att begångna
brott blefve i laga ordning beifrade, hvari inginge ansvarighet för att
häktade personer blefve vid vederbörliga domstolar behörigen inställda,
det ock torde ligga i öppen dag att denna art af fångforsling under
alla förhållanden måste utföras af personer, som stode under Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes direkta lydnad, och att den icke kunde
göras beroende af det sätt, hvarpå fångvårdsstyrelsen anordnat bevakningstjänsten
inom fängelserna; att samma skäl gällde jämväl för
transporter af fångar från länsfängelserna för öfverlämnande till myndighet
utom fångvården; samt att det nu antagna sättet för fångforslingens
anordnande inom Kopparbergs län visat sig verka ändamålsenligt, underdel
att den ifrågasatta sammanblandningen mellan vakttjänst och fångföraretjänst,
trots allt hvad fångvårdsstyrelsen till förmån därför anfört,
torde komma att verka förryckande på det hela.
Från justitiekanslersämbetet hafva yttranden inhämtats såväl uti
förevarande ärende som öfver fångvårdsstyrelsens ofvanomförmälda förslag
om sådan ändring i fångvårdsorganisationen, att Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande befriades från inseendet öfver fängelserna i länen.
Sistnämnda förslag har ämbetet på anförda skäl afstyrka och har
ämbetet uti förevarande ärende hufvudsakligen anfört, att bifall till
fångvårdsstyrelsens framställning, i hvad den afsåge gevaldigersgöromålens
öfverflyttande till vaktkonstaplar vid läns- och kronocellfängelser,
skulle kunna medföra vissa fördelar, men att i sammanhang med genomförandet
af denna reform Eders Kungl. Majrts befallningshafvandes befattning
med fångforslingsväsendet borde i den mån sådant vore möjligt upphöra
och i stället öfverflyttas till fångvårdsstyrelsen; att så länge Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilka hade inseendet öfver läns- och
kronocellfängelserna, bibehölles vid sin befattning med dessa fängelser,
det emellertid icke syntes lämpligt att vidtaga ofvan angifna ändring med
afseende å Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åligganden i fråga om
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
55
fångforsling, enär en dylik ändring skulle ytterligare inveckla den redan
öfver liöfvan splittrade fångvårdsadministrationen; samt att på grund häraf
och då ämbetet, såsom förut nämnts, afstyrkt förslaget om Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes befriande från inseendet öfver läns- och
kronocellfängelserna, ämbetet ansåge den ifrågasatta ändringen med afseende
å Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åligganden beträffande
fång forslingen icke böra för närvarande ifrågakomma, liksom ämbetet
ock funne, att den föreslagna reformen angående fånggevaldigersgöromålens
öfverflyttande till vaktkonstaplar vid berörda fängelser — hvilken
reform, om ock förtjänt af all uppmärksamhet, dock syntes i och för
sig vara af relativt underordnad vikt och i hvarje fall enligt handlingarnas
föranledande icke lämpligen kunde genomföras vid. alla fängelser —
borde tills vidare uppskjutas.
Med hänsyn till hvad sålunda i ärendet förekommit inhämtades från
fångvårdsstyrelsen förnyadt underdånigt utlåtande, hvithet afgafs den 27
sistlidne september. På grund af det motstånd, som framträdt mot förslaget
om ändring i fångvårdsorganisationen i syfte att befria Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande från inseendet öfver läns- och kronocellfängelserna,
förklarade styrelsen sig nu anse denna fråga icke böra för närvarande fullföljas,
vid hvilket förhållande styrelsen ock ansåge orsaken till de föreslagna
nya bestämmelserna om Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes befriande
från bestyret med fångtransporterna hafva bortfallit. Däremot vidhöll
styrelsen sin framställning om gevaldigersgöromålens öfverflyttande till
vaktkonstaplarna, därvid styrelsen, under upprepande af en del af
de förut härför anförda skäien, erinrade om den allmänna tillslutning,
som förslaget i denna del rönt från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
sida.
Till bemötande af hvad som blifvit anmärkt om olämpligheten
häraf, att Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande fortfarande skulle
ombesörja fångforslingen men icke äga rätt att utse fångförarne eller
hafva disciplinär myndighet öfver dem, anförde fångvårdsstyrelsen, att
vaktkonstaplarna vid läns- och kronocellfängelserna enligt det för dessa
fängelser gällande nådiga reglemente skulle tillsättas af styrelsen efter
samråd med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilket stadgande
så tillämpats, att styrelsen efter förslag af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
utnämnde vid fängelserna förut såsom extra anställde
och därvid lämpliga befunna vaktkonstaplar till ordinarie genom att
meddela dem konstitutorial å tjänsten. De extra konstaplar, som erfordrades
utöfver de ordinarie eller såsom vikarier för sådana, antoges
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Styrelsens befattning med
56
Statsutskottets ''Utlåtande N:o 3.
konstapelstillsättningarna vore sålunda i själfva verket inskränkt till
bekräftande af anställningen för sådana, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
godkänts. Vid sådant förhållande kunde enligt styrelsens
mening någon praktisk olägenhet icke vara att befara häraf, att Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som det ålåge att ombesörja fångars
forslande under behörig bevakning, finge sig anvisadt att vid de från
fängelserna utgående fångtransporterna använda samma personer, som
hade bevakningen öfver fångarna i öfrigt sig anförtrodd. Visserligen
vore härvid att beakta, att enligt gällande instruktion de af styrelsen
antagna vaktbetjänte ytterst stode under styrelsens och ej under Eders
Kungl. Maj ds befallningshafvandes disciplinära myndighet; men å andra
sidan borde betänkas, att härvid vore fråga om transport af personer,
som redan till fängelserna öfverlämnats och af fångvården på dess
ansvar tagits i förvar, hvadan det icke torde kunna anses ligga någon
oegentlighet däri, att om ock Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
hade att utfärda de särskilda föreskrifterna rörande fångarnas inställande
inför rätterna till rannsakning eller öfverlämnande till andra myndigheter,
själfva transporterna verkställdes genom styrelsen underlydande
personal och stode under dess bevakning intill dess fångarne blifvit
från fångvårdens förvar till andra öfverlämnade. Olikheten i detta afseende
med den förra ordningen komme blott att bestå däri, att fångvårdens
ansvar för fångarnas förvarande sträckte sig äfven utanför
fängelseporten. Och i stället för att Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande
förut ensamma haft att uppbära tillsynen å och ansvaret för
alla fångtransporter, komme de hädanefter, hvad anginge transporterna
med fångar från fängelserna, att dela tillsyn och ansvar med stju-elsen.
Detta skulle för öfrigt stå väl tillsammans med den dualism, som under
nuvarande fångvårdssystem genomginge hela fångvårdsadministrationen
i länen, och vore icke oegentligare än till exempel att Eders Kungl. Maj ds
befallningshafvande i sin egenskap af länens högsta polismakt måste låta
förvara rannsakningsfångar och andra till Eders Kungl. Majds befallningshafvandes
förfogande öfverlämnade häktade i de under styrelsens öfverinseende
stående fängelserna under bevakning af där anställda konstaplar.
En anordning, hvarigenom fången under transport fortfarande stode
under fängelsets bevakning och ansvar, vore för öfrigt endast en tillämpning
af redan gällande stadganden, att styrelsen skulle hafva inseende
och allmän ledning af rikets fångvård, hvartill enligt 3 § 1 mom.
af den för styrelsen gällande instruktion också fångtransporterna vore
att räkna. Beträffande de fel och försummelser, hvartill konstaplar
kunde göra sig skyldiga under transporterna, funnes icke någon anled
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
57
ning antaga, att de skulle med mindre allvar beifran af styrelsen än af
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, Indika för öfrigt ägde dels själfva
förfara i fråga om extra och vikarierande konstaplar och dels i afvaktan
på styrelsens beslut från tjänstgöring afstånga annan konstapel.
Hvad anginge den föreslagna anordningens ekonomiska sida, erinrade
styrelsen, hurusom styrelsen i underdånig skrifvelse den 28 september
1900, vid framläggande af förslag till lönereglering för fångvårdsbetjänte,
framhållit, att om hela summan af de å bestämda anslaget
uppförda gevaldigerslönerna, 29,000 kronor, förvandlades till konstapelslöner
med det då för dylik lön föreslagna belopp 800 kronor — till
hvilket belopp konstapelsaflöning sedermera ock blifvit af Riksdagen
bestämd — däraf skulle bildas 36 dylika löner, samt att då med dessa
skulle vara förenade enahanda rätt till ålderstillägg och de andra förmåner,
som tillkomme öfriga å ordinarie stat uppförda vaktkonstaplar,
utöfver berörda 29,000 kronor skulle tillkomma ytterligare utgifter,
som kunde sålunda beräknas:
hyres- och vedanslag för de nya vaktkonstaplarna, beräknadt
för 80 procent af antalet eller 29 konstaplar till i
medeltal 190 kronor för hyres- och 70 kronor för ved anslaget
eller tillsammans 260 kronor för hvar.......................................... 7,540: —
ålderstillägg till 29 konstaplar, öfverhufvud ett för
hvar, å 75 kronor.............................................................
gratifikationer för samma antal å 75 kronor .
................ 2,175: —
................ 2,175: —
kronor 11,890: —
Till det sålunda år 1900 beräknade beloppet skulle,
enligt den af styrelsen med utlåtandet den 27 september 1901
framlagda plan till den i sammanhang med reformen erforderliga
ökning af vaktkonstapelsantalet vid fängelserna,
ytterligare komma för aflöning al extra konstaplar:
två hela arfvoden å 800 kronor ......................................... 1,600: —
lägre arfvoden ......................................................... 3,850: —
dock med afdrag af från fångvårdens förslagsanslag
nu utgående extra gevaldigersarfvoden ...... 800: — 3,050: —
summa kronor 16,540: —
Härvid ville styrelsen emellertid framhålla, att det med hänsyn
till otillräckligheten af den nuvarande bevakningsstyrkan vid länens
fängelser i allt fall vore nödvändigt att där anställa ett icke obetydligt
antal nya vaktkonstaplar, i hvilket afseende styrelsen tilläte sig
meddela, att allenast under de fem år, som förflutit efter framläggandet
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
år 1899 af det förevarande förslaget, till styrelsen ingått framställningar
om ofördröjlig! anställande vid dylika fängelser af ej mindre än tolf
sådana nya betjänte. I afvaktan på gynnsam utgång af förslaget både
styrelsen ansett sig förhindrad att tillmötesgå dessa framställningar i
vidsträcktare mån, än som varit af yttersta behof påkalladt, och därför
af de sålunda begärda nya konstaplarna i de till Eders Kungl. Maj:ts godkännande
framlagda stater uppfört allenast två, hvilka dock vunnits
genom motsvarande minskning af konstapelsstyrkan i andra fängelser.
Huru knappt styrelsen härvid beräknat det nödvändigaste behofvet,
framginge däraf, att det sedermera såväl vid ett af de fängelser, där
konstapelsstyrkan sålunda ökats, nämligen länsfängelset i Luleå, som
äfven vid länsfängelset i Växjö, därifrån den ena konstapelslönen öfverflyttats,
visat sig nödigt att tidtals till biträde åt de enligt stat anställda
konstaplarna antaga extra sådana. Om på grund af sålunda
anförda erfarenheter och de kraf, som från andra fängelser framfördes,
den under alla förhållanden nödvändiga konstapelsökningen vid länens
fängelser uppskattades till femton man, skulle, efter beräkning åt dem
af ålderstillägg samt hyresersättning med mera efter ofvan följd grund,
utgifterna för dessa ställa sig ungefär sålunda:
aflöning enligt stat å 800 kronor....................................... 12,000: —
hyresersättning och vedanslag för 12 konstaplar å
260 kronor........................................................................................... 3,120: —
ålderstillägg för samma antal å 75 kronor ................. 900: —
gratifikationer » » )) » » » ..................... 900: —
summa kronor 16,920
utgörande något mera än ofvan beräknade ökning i utgift vid genomförandet
af den af styrelsen föreslagna reformen.
I sammanhang härmed ansåge styrelsen äfven böra nämnas att,
då för närvarande flera af gevaldigersbeställningarna hölles obesatta
eller uppehölles af extra gevaldiger med lägre lön, för tillfället ett belopp
af 8,400 kronor för år besj)arades af de nu i staten uppförda
gevaldigerslöhemedlen. Men då, lör den händelse styrelsens ifrågavarande
förslag ej skulle vinna bifall, frågan om lönereglering för gevaldigerna
icke vidare torde kunna undanskjutas, skulle säkerligen berörda
tillfälliga besparing helt och hållet tagas i anspråk för beredande
af löneökning å de gevaldigersbefattningar, som ansåges böra bibehållas
såsom ordinarie. Med denna öknings beräknande till 300 kronor
för hvarje dylik befattning skulle den för 35 nu kvarstående gevaldiger
uppgå till inalles 10,500 kronor eller således 2,100 kronor mera än
nämnda besparing.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
59
Slutligen erinrade styrelsen, att den förevarande frågans lösning
på det af styrelsen föreslagna sättet redan förberedts genom den af
1902 års Riksdag bland villkoren för den då antagna löneregleringen
uppställda skyldighet för vaktbetjänte vid fångvården att eventuellt bestrida
jämväl fånggevaldigersgöromålen samt genom medgifvandet i
samma villkor af den i styrelsens underdåniga skrifvelse den 29 september
1899 föreslagna rättighet för gevaldiger att vid transport till
konstapelsbefattning räkna sig till godo föregående tjänst för bekommande
af ålderstillägg som konstapel.
Det af fångvårdsstyrelsen sålunda väckta förslaget om öfverflyttande
af fånggevaldigersgöromålen å vaktlconstaplar vid läns- och kronocellfängelserna
synes mig vara ägnadt att i de af styrelsen angifna
hänseenden medföra beaktansvärda fördelar. Hvad emot förslaget blifvit
erinradt torde icke vara af beskaffenhet att böra tillmätas någon större
betjÅelse. Äfven om vid ett eller annat fängelse, där, såsom vid länsfängelset
i Stockholm, fångtransporterna äro talrika, det möjligen kan
befinnas lämpligt att låta vissa personer hufvudsakligen syssla med
fångforsling, lärer det i allt fall vara fördelaktigt och ledande till lindring
i tjänstgöringen för öfrige vaktbetjänte, om dessa fångförare äro
anställda såsom vaktkonstaplar och således förpliktade att i fångvårdens
tjänst använda jämväl den tid, som icke upptages af fångforsling. Hvad
beträffar det anmärkta förhållandet, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilka det enligt gällande bestämmelser åligger att ombesörja
fångars forsling, ej skulle äga utse fångförarne eller hafva disciplinär
myndighet öfver dem, tillåter jag mig hänvisa till hvad fångvårdsstyrelsen
därom anfört. Någon praktisk olägenhet synes mig detta förhållande
ej behöfva medföra. Åtminstone gifver den erfarenhet, som
hittills vunnits, ej anledning att befara något dylikt. Den föreslagna
anordningen har nämligen, såsom förut nämnts, redan genomförts vid
några fängelser och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de län,
där dessa fängelser äro belägna, hafva icke haft något att erinra mot
anordningen utan tvärtom förklarat sig nöjda med densamma. Skulle
det verkligen visa sig att det angifna förhållandet medför några olägenheter,
torde dessa utan svårighet kunna undanrödjas genom nya bestämmelser
om inseendet öfver fångforslingen.
Hvad angår kostnaden för den ifrågavarande anordningen skulle
för dess genomförande icke erfordras någon ändring i bestämda anslaget
till fångars vård och underhåll utan endast ett medgifvande af Riksdagen
att använda de nu å sagda anslag uppförda gevaldigerslöner till
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Utskottets utlåtande.
Förhöjd ersättning
till brottmålsdomare.
[6-]
aflöning åt nya vaktkonstaplar. Däremot skulle anordningen, såsom
fångvårdsstyrelsen närmare utvecklat, komma att medföra vissa ökade
utgifter af beskaffenhet att böra utgå från förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll samt förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid
fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän.
Oaktadt denna ökning i utgifter torde emellertid den föreslagna anordningen
i själfva verket snarare leda till besparing, ty om densamma ej
genomföres, lärer det, såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, i allt fall
blifva nödigt att inrätta nya vaktkonstapelsbefattningar, hvarjämte i sådan
händelse frågan om löneförbättring åt gevaldigerna ej vidare kan uppskjutas.
Dessutom är att märka, att de af den nya anordningen påkallade
utgifterna ej komma att uppgå till hela det af fångvårdsstyrelsen
i sådant afseende beräknade beloppet, förr än anordningen blifvit fullständigt
genomförd, hvilket uppenbarligen ej kan ske genast utan endast
i den mån gevaldigerslönerna blifva för ändamålet disponibla.»
På sätt uti åberopade statsrådsprotokollet redan anmärkts, skulle
genom bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning föranledas
ökning i utgifterna från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
samt förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen
och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän.
Det har visserligen icke undgått utskottets uppmärksamhet att
förstnämnda förslagsanslag de senare åren betydligt öfverskridits, men har
utskottet dock icke velat motsätta sig Kung!. Maj:ts förslag därom, att
berörda anslag i 1906 års riksstat upptages till oförändradt belopp.
Mot Kungl. Maj:ts nu förevarande framställning har utskottet i
öfrigt icke haft något att erinra; och hemställer utskottet alltså
att hvad Kungl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.
Rese- och traktamentspenningar.
6:o) Kungl. Maj:t har under punkt 6 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att medgifva, att af det å andra hufvudtiteln uppförda
förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar må till de tillförordnade
brottmålsdomarne i Jämtlands och Norrbottens län för rannsakningar
med häktade personer utgå, utöfver hvad brottmålsdomare enligt
gällande författningar äga uppbära, ytterligare ersättning af fem kronor
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
61
för hvarje rese-, förrättnings- och expeditionsdag, för hvilken traktamente
författningsenligt får beräknas.
Bifall till denna framställning har icke af Kungl. Magt ansetts
behöfva föranleda någon ökning uti ifrågavarande förslagsanslag.
Departementschefen har uti denna fråga till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Genom nådiga förordningen den 1.0 april 1810 bemyndigades hofrätterna
att i vissa landsdelar förordna brottmålsdomare med befogenhet
att vid förhinder för ordinarie domaren hålla urtima ting för rannsakning
med häktade personer. Under senare tider hafva funnits tre
sådana brottmålsdomare, nämligen en i Ångermanlands domsagor, en i
Jämtlands län och en i Norrbottens län. Något särskilt arfvode hafva
brottmålsdomarne aldrig uppburit utan äga endast atfc undfå resekostnadsoch
traktamentsersättning till samma belopp, som för häradshöfding är
stadgadt, eller för närvarande enligt tredje klassen i gällande resereglemente,
för hvilken dagtraktamentet är bestämdt till tio kronor, hvarjemte de
enligt nådigt bref den 5 juni 1822 äro berättigade att ytterligare beräkna
traktamente under två expeditionsdagar för hvarje handlagdt mål.
Den brottmålsdomarne sålunda tillkommande ersättning utgår af det å
andra hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar.
Under år 1903 inkommo de tillförordnade innehafvarne af samtliga
tre ofvannämnda brottmålsdomarebefattningar med underdåniga ansökningar
om förbättrade aflöningsvillkor. Hvad beträffar den af brottmålsdomaren
i Ångermanlands domsagor gjorda ansökningen, är emellertid
ej vidare fråga, därom, enär Eders Kungl. Maj:t genom nådigt beslut
den 7 sistlidne maj förordnat om befattningens indragande från och med''
början ''af innevarande år.
Vidkommande de båda öfriga ansökningarna, så har tillförordnade
brottmålsdomaren i Norrbottens län, vice häradshöfdingen E. Stecksén
anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes anslå ett årligt arfvode af
3,600 kronor till brottmålsdomaren i nämnda län med fortfarande rätt
för denne till ersättning för tjänsteresor enligt gällande resereglemente;
och har Stecksén till stöd för ansökningen hufvudsakligen anfört
följande.
Då Stecksén i slutet af 1889 erhöll förordnande såsom brottmålsdomare
i länet, funnos där inga järnvägar, under det att länet nu
genomkorsades af järnvägar i flera riktningar. Genom byggandet af
ett stort antal nya vägar hade dessutom väglängden till tingsställena
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
flerstädes blifvit väsentligt förkortad. I följd häraf hade ock de för
tjänsteresor utgående ersättningar blifvit till beloppet i högst afsevärd
mån minskade, så att de numera i allmänhet vore helt obetydliga och,
såsom aflöning betraktade, otillräckliga. Däremot hade tjänsteresorna
under senare åren mycket tilltagit i antal, hvilket antagligen berodde
på ökad tillströmning af en lös arbetarebefolkning. Enligt af Stecksén
gjorda beräkningar hade under åren 1893—1897 till tjänsteresor åtgått
något mindre än halfva året och under åren 1898 —1902 något mera
än halfva året, därvid dock vore att märka, att Stecksén hvarje år
åtnjutit tjänstledighet omkring två och en half månader. Lefnadskostnaderna
hade, såsom kändt, under de sista 13 åren stigit högst
ansenligt och torde i Norrbottens län vara icke obetydligt högre än i
andra län. Då domareämbetet i allmänhet och med rätta vore försedt
med inkomster, svarande mot dess viktiga uppgift, ville det synas som
en oegentlighet, väl värd att afhjälpas, att brottmålsdomare!! under de
förhållanden, som nu inträdt, allt fortfarande funne sig lönlös. Med
befattningen läte ej heller förena sig någon annan syssla af beskaffenhet
att ofta påkalla innehafvarens närvaro, ty ej sällan inträffade det
att vid Steckséns återkomst från tjänsteresa befanns, att under hans
bortovaro till honom hänskjutits förrättande af rannsakningar inom andra
tingslag, som åter påfordrade skyndsam bortresa. Därtill komme att,
förutom utarbetande af protokoll, en ej obetydlig expedition stundom
kunde vara förenad med ifrågavarande urtima ting. Med utöfvande af
advokatverksamhet och utförande af andra enskilda uppdrag hade
Stecksén hitintills ej tagit någon befattning, då sådan verksamhet ej
väl öfverensstämde med domarens ställning. Slutligen vore att beakta,
att en oaflönad brottmålsdomare med nuvarande svaga inkomster icke
kunde, oaktadt de ansträngande och mången gång hälsoförstörande
resorna, påräkna att vid framskriden ålder hafva gjort några besparingar;
och dock vore någon pension icke tillförsäkrad honom.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, som
afgifvit yttrande öfver ansökningen, har därvid anfört att, om än den
hittills använda formen för aflönande af brottmålsdomarebefattningen
kunde anses hafva varit lämplig på den tid, då brottmålsdomaren endast
sällan behöfde påkallas och med sin befattning kunde förena annan
tjänst, hvaraf lian hämtade sin hufvudsakliga inkomst, förhållandena
inom länet emellertid under de senare åren undergått så väsentlig förändring,
att ändrade grunder för brottmålsdomärens aflönande måste
anses af nöden. I regel nödsakad att företaga flera tjänsteresor i hvarje
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
63
månad" hade brottmålsdomarebefattningens nuvarande innehafvare icke
haft tid öfrig för utöfvande af annan verksamhet i vidare mån, än
att han uppehållit befattningen såsom ordförande i gränsetullrätten i
Haparanda, af hvilken syssla behållna inkomsten dock icke kunde uppskattas
till mera än 500 kronor om året. Hå denna syssla i den
närmaste framtiden komme att indragas, blefve brottmålsdomaren för
sin existens hänvisad endast till den inkomst han har såsom sådan.
Denna inkomst hade tidigare i väsentlig mån utgjorts af den inbesparade
skjutslegan för en häst. Efter tillkomsten af de under senaste åren
fullbordade järnvägsanläggningarne Gellivara—Kiruna och Boden—Morjärv
hade, på sätt i den underdåniga ansökningen framhölles, äfven
denna inkomst väsentligen minskats och, då på samma gång lefnadsomkostnaderna,
ej minst inom Norrbottens län, under senare tider i hög
grad fördyrats, rådde icke något tvifvel om, att den med brottmålsdom
arebefattningen förenade godtgörelse vore alltför knappt tilltagen
för att bereda dess innehafvare nödtorftig utkomst. Då det således
måste anses med rättvisa och billighet förenligt, att brottmålsdomaren
bereddes förbättrade villkor, funne sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
böra tillstyrka bifall till ansökningen.
Uti den af tillförordnade brottmålsdomaren i Jämtlands län, auditören
A. Olsén ingifna ansökningen har Olsén anhållit, att för denna
brottmålsdomarebefattning måtte anvisas ett årligt arfvode af 2,000
kronor förutom nu utgående rese- och traktamentsersättning.
Till stöd härför har Olsén, som förmält sig hafva uppehållit ifrågavarande
brottmålsdomarebefattning sedan början af år 1892, anfört,
bland annat, att med hänsyn till nu rådande höga priser å gästgifvaregårdar
och hotell inom länet någon nämnvärd behållning å traktamentsersättningen
icke kunde påräknas liksom icke heller å skjutsersättningen,
då under en stor del af året till följd af långa afstånd mellan skjutsstationerna
och svårt väglag två hästar måste användas. Af de för
expeditionsdagar beräknade traktamenten åtginge ett betydligt belopp
till bekostande af utskrifter åt åklagarne och de tilltalade. Då afstånden
till tingsställena i Härjedalen utgjorde 8, 15 och 20 mils landsväg
och till tingsställena i norra Jämtland 4 och 7,5 mil sådan väg, vore
förrättningarna å dessa tingsställen förenade med betydlig tidsförlust,
särskild! hvad beträffade Härjedalen, dit resor förekomme i regel hvarje
månad. Till följd däraf att göromålen icke läte sig på förhand beräknas
eller planläggas, utgjorde de ett väsentligt hinder för befattningens
innehafvare att vid sidan af densamma sysselsätta sig med
annat än tillfälliga göromål. Härtill komme, att befattningens inne
-
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
hafvande icke torde anses utgöra meriter till annan domarebefattning
i statens tjänst. Den tid, hvarunder Olsén under tioårsperioden 1892
—1901 varit upptagen af brottmålsdomarebefattningen, utgjorde enligt
en bifogad tablå, däri beräknats två expeditionsdagar för hvarje förrättning,
i medeltal omkring 154 dagar om året. Då emellertid med
hänsyn till rannsakningsmålens vidlyftighet ofta erfordrades mera än
två expeditionsdagar för hvarje mål, hade Olsén i verkligheten för befattningen
användt ett vida större antal dagar och vore säkerligen därmed
sysselsatt öfver halfva året. Den behållna ersättningen kunde icke
beräknas till mera än omkring 400 kronor om året och torde icke
kunna anses i någon man utgöra en skälig godtgörelse för arbetet.
Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län har uti
infordradt underdånigt utlåtande, under uttalande af den mening, .att
brottmålsdomarebefattningens utveckling till en permanent institution
med åliggande att öfvertaga alla rannsakningar med häktade personer
vid landtdomstolarne vore önsklig och att den nuvarande anordningen
med brottmålsdomare, som förordnades för ett år i sänder, icke kunde
anses tillfredsställande, vidare anfört, att, intill dess förhållandena blifvit
bättre ordnade, billigheten syntes fordra, att åtminstone visst arfvode
tillerkändes brottmålsdomaren, hvarför Eders Kung!. Majrts befallningshafvande
tillstyrkte bifall till framställningen. Därvid tilläte sig Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande fästa uppmärksamheten därå, att
arfvodet borde sättas så högt, att det kunde anses utgöra full godtgörelse
för det med befattningen förenade arbete och ansvar, och att
sålunda traktamentsersättning för expeditionsdagar ej vidare borde
förekomma, hvarjämte utskrifter af rannsakningsprotokoll, som skulle
kostnadsfritt meddelas myndigheter eller häktade personer, borde bekostas
af statsverket.
Från Svea hofrätt hafva utlåtanden inhämtats öfver båda de omförmälda
ansökningarna, och har hofrätten på de af sökandena anförda
grunder ansett en förbättring uti ifrågavarande brottmålsdomares förmåner
vara af behofvet påkallad, därvid hofrätten särskilt framhållit
i fråga om brottmålsdomarebefattningen i Norrbottens län, att denna
torde lämna dess innehafvare ytterst ringa tillfälle att bereda sig
inkomster utöfver de med befattningen förenade, samt beträffande brottmålsdomarebefattningen
i Jämtlands län, att denna befattning, med
hvilken dess innehafvare för sitt uppehälle måste förena annan verksamhet,
som kunde bereda honom inkomst, torde för utöfvande af
sådan verksamhet vara i betydande grad hinderlig. Emellertid har
hofrätten förklarat sig icke kunna tillstyrka de gjorda framställningarna
65
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
om anvisande af vissa årliga arfvoden utan för sin del hemställt, att
Eders Kung!. Maj:t täcktes förklara, att brottmålsdomarne nti ifrågavarande
båda län skola för förrättningar, som öfverlämnas till deras
handläggning, äga tillgodonjuta, utöfver hvad dem enligt nu gällande
författningar bestås, ytterligare ersättning af fem kronor för hvarje
rese-, förrättnings- och expeditionsdag, för hvilken dagtraktamente
författningsenligt får beräknas.
Slutligen har jämväl statskontoret afgifvit yttranden öfver ansökningarna
och därvid i likhet med öfriga hörda myndigheter ansett
en förbättring i brottmålsdomarnes förmåner vara erforderlig. De skål,
som anförts till stöd därför att i berörda förmåner borde, förutom reseoch
traktamentsersättning, ingå äfven fasta arfvoden, syntes statskontoret
vara ganska beaktansvärda, men då hofrätten, som närmast
vore i tillfälle att bedöma, hvilket aflöningssätt som kunde vara bäst
afpassadt efter brottmålsdomarnes ställning och arten af deras verksamhet,
ansett sig icke kunna tillstyrka anvisandet af dylika arfvoden, funne
sig statskontoret höra biträda liofrättens förslag om förhöjning i det
slag af godtgörelse, som nu utginge åt brottmålsdomarne. Med afseende
å det ungefärliga resultatet af den utaf hofrätten föreslagna höjningen
i dagtraktamente har statskontoret meddelat, att Stecksén för år 1902
uppburit traktamente för 175 rese- och förrättningsdagar samt 52
expeditionsdagar, hvadan en dylik höjning skulle för nämnda år hafva
beredt honom en ökning i inkomst af 1,135 kronor, samt att brottmålsdomaren
i Jämtlands län under samma år uppburit godtgörelse för 67
rese- och förrättningsdagar samt 44 expeditionsdagar och således genom
höjningen skulle hafva erhållit eu ökad inkomst af 555 kronor.
Af hvad i ärendet förekommit synes mig framgå, att eu förbättring
af de med ifrågavarande brottmålsdomarebefattningar förenade inkomster
är nödig. Beviljandet af fasta arfvoden vore visserligen från flera synpunkter
fördelaktigt, men torde dock icke vara att tillråda. Genom eu
sådan anordning blefve nämligen inkomsten föga beroende af arbetsbördan,
hvilken vid dessa befattningar i allmänhet kan växla ganska
betydligt från det ena året till det andra och dessutom på grund åt
särskilda förhållanden kan komma att helt och hållet förändras. Så
kan till exempel en sammanslagning af tingslag, förläggande af tingsställe
i brottmål till läns- eller kronohäkte eller öppnande af ny kommunikationsled
verka därhän, att behofvet af brottmålsd omarens anlitande
för viss domsaga så godt som upphör. Jag anser mig därför böra
ansluta mig till det af hofrätten väckta förslaget, enligt hvilket ökningen
i inkomster skulle komma att stå i direkt förhållande till göromålens
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami 1 Afd. 3 Höft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Utskottets
rande.
mängd. Då ökningen till formen skulle utgöras af förhöjdt dagtraktamente,
synes den liksom öfrig ersättning till brottmålsdomarne böra utgå af
hufvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar. I själfva
verket innebär emellertid denna höjning i traktamentet beviljande af
aflöning till brottmålsdomarne, och torde därför Riksdagens samtycke
till höjningen böra inhämtas.
Enligt särskilda nådiga bestämmelser må vid urtima ting i Gellivare
för rannsakning med häktade jämväl handläggas vissa åtal mot icke
häktade personer för öfver trädelser af bränn vinsförsäljnings- och maltdrycksförsäljningsförordningarna;
och gäller detta äfven då urtima
tingen hållas af brottmålsdomaren i Norrbottens län. I fråga om ersättning
för handläggning af dessa åtal äro meddelade särskilda stadganden.
På sätt koff ätten erinrat, böra dessa stadgande!! icke påverkas
af den nu ifrågasatta höjningen, utan skulle denna endast afse rannsakningar
med häktade personer.»
yu- Da de aflöningsförmåner, som enligt gällande bestämmelser tillkomma
brottmålsdomarne i Jämtlands och i Norrbottens län, måste anses
vara väl ringa i förhållande till vikten af det arbete, dem åligger, har
utskottet icke velat motsätta sig en förbättring uti nämnda tjänstemäns
aflöningsvillkor. Beträffande det af Kungl. Maj:t föreslagna sättet härför
har det emellertid icke synts utskottet erforderligt, att dagtraktamentet
ökas icke blott för förrättnings- och expeditionsdagar, utan äfven
för resedagar. Då brottmålsdomarne icke för sitt arbete uppbära lön
eller arfvode, har utskottet väl funnit öfverensstämmande med billighet,
att under de dagar, som dessa tjänstemän utöfva domareverksamhet
eller förrätta därmed sammanhängande espeditionsgöromål, dagtraktamentet
för dem sättes högre än hvad resereglementet medgifver, hvaremot
giltigt skäl till dylik ökning af dagtraktamentet för den tid, som
t ages i anspråk af resorna till och från tingsställena, icke synes föreligga.
Utskottet får därför hemställa,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.
Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen medgifver,
att af det å andra hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar må
till de tillförordnade brottmålsdomarne i Jämtlands
och Norrbottens län för rannsakningar med häktade
personer utgå, utöfver hvad brottmålsdomare enligt
gällande författningar äga uppbära, ytterligare ersätt
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
67
ning- af fem kronor för hvarje förrättnings- och expeditionsdag,
för hvilken traktamente författningsenligt
får beräknas.
Öfriga ordinarie anslag.
7 :o) Beträffande öfriga under andra hufvudtiteln uppförda ordinarie Ang. Bortgå
anslag har Kungl. Maj:t icke föreslagit någon förändring, i anledning or<K''l®^
hvaraf utskottet hemställer,
att samtliga de ordinarie anslag under denna
hufvudtitel, i afseende å hvilka utskottet icke här ofvan
framställt förslag, eller gjort särskild anmälan, må i
riksstaten för år 1906 uppföras till oförändrade belopp,
dock att anslaget till skrifmaterialier, expenser, ved
m. m. må få till beloppet jämkas i den mån, som för
jämnande af hufvndtitelns slutsumma kan finnas erforderligt.
Extra anslag.
8:o) i enlighet med Kungh Maj:ts därom gjorda framställning hem- Ang. anslag
ställer utskottet, m lågbent
ningen.
att Riksdagen må, för fortsatt uppehållande af lag- [7.]
beredningens verksamhet, å extra stat för år 1906 anvisa
ett belopp af 50,000 kronor.
9:o) Under punkt 8 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t före- Ang. sträfslagit
Riksdagen att för bestridande af de utaf tillämpning af lagen om rjl^re/- straffregister föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning med mera L
vid justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ä extra stat
för år 1906 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.
Beträffande denna framställning har departementschefen anfört
följande.
»Vid 1900 års riksdag, då lagen om straffregister antogs, föreslog
Eders Kungl. Magt i statsverkspropositionen, att för bestridande af de
utaf denna lag föranledda kostnader anslaget till justitiedepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli måtte ökas med 4,700 kronor. Riksdagen,
som ansåg det omöjligt att, innan denna nya gren af statsför
-
68
Statsutskottets, Utlåtande N;o. 3.
välfången fått under några år vara i verksamhet, med någon visshet
bestämma angående mängden och beskaffenheten af de arbetskrafter,
som kunde pröfvas för densamma erforderliga, fann det vid sådant förhållande
riktigare, att den anslagsökning, som borde medgifvas, tillsvidare
uppfördes å extra stat. Beträffande beloppet af anslagsökningen
ansåg Riksdagen, att, då under första tiden, efter straffregistrets uppläggande
det arbete, som af registret förorsakades, icke körnare att
blifva så betydande, beloppet kunde begränsas till 3,000 kronor. I enlighet
härmed beviljade Riksdagen å extra stat för år 1901 ett belopp
af 3,000 kronor för bestridande af de utaf tillämpning af lagen om
straffregister föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning in. in.
vid justitiedepartementets afdelning af Kung!. Maj:ts kansli.
För ifrågavarande ändamål hafva sedermera anslag å extra stat
årligen beviljats. Anslaget bibehölls för år 1902 vid 3,000 kronor, men
höjdes för år 1903 till 3,600 kronor och för år 1904 till 4,000 kronor,
med hvilket belopp det är upptaget jämväl i innevarande års stat. Redan
i mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 12 januari 1904 i fråga
om anslagen under andra hufvudtiteln för år 1905 erinrade jag emellertid,
ehuru någon ökning i förevarande anslag då icke ifrågasattes, att göromålen
med straffregistrets handhafvande alltjämt voro stadda i stark
tillväxt och att på grund häraf anslaget inom kort torde komma att
visa sig otillräckligt.
I fråga om göromålens tillväxt tillåter jag mig nu meddela, att
registerakterna, som vid 1901 års slut utgjorde 3,550, under år 1902
ökades till 0,829, under är 1903 till 9,864 och under år 1904 till 12,518.
Då under år 1902 utdrag af registret begärdes i 2,996 fall och i 591
af dessa de personer, om hvilka upplysning begärdes, förekommo i registret,
så inkommo under år 1904 framställningar om dylika utdrag i
3,779 fall och kunde i 1,029 af dessa fall upplysning om de afsedda
personerna lämnas ur registret.
Det ifrågavarande anslaget, 4,000 kronor, har under sistlidet år
varit disponerad! så, att en amanuens uppburit 2,000 kronor, ett annat
biträde 600 kronor och en vaktmästare 800 kronor, hvarjämte återstående
600 kronor användts till gäldande af renskrifningskostnader och till
gratifikationer. Den förenämnde amanuensen är enligt af departementschefen
meddelad bestämmelse skyldig att uppehålla sig å ämbetsrummet
den tid, under hvilken registratorskontoren i statsdepartementen skola
hällas för allmänheten tillgängliga, eller från klockan half 11 till klockan
3 hvarje helgfri dag. Med den utsträckning arbetet numera fått, är
han dessutom ofta sysselsatt å ämbetsrummet längre tid. Han kan således
icke tjänstgöra i något annat ämbetsverk, utan måste hafva sin
Statsutskottets Utlåtande. N:o 3.
69
bärgning af ifrågavarande befattning. Med hänsyn härtill och då för
öfrigt hans göromål alltjämt ökas, synes hans aflöning skäligen böra
höjas till 3,000 kronor. För detta ändamål erfordras en ökning i anslaget
af 1,000 kronor. Härigenom skulle äfven beredas någon ökad
tillgång för bestridande af öfriga utgifter, enär den ifrågavarande amanuensen
hittills erhållit en del af det för gratifikationer tillgängliga
beloppet, men sådant icke skulle ifrågakomma, därest hans aflöning
höjdes på föreslaget sätt.»
Vid det förhållande, att den af departementschefen omförmälde
amanuensen icke blott är af sin ifrågavarande anställning bunden hvarje
helgfri dag under hela den tid af 4 V» timmar, som registratorskontoren i
statsdepartementen äro för allmänheten tillgängliga, utan äfven ofta är
sysselsatt å ämbetsrummet ännu längre tid, har utskottet ansett skäligt,
att, på sätt ifrågasatts, en förhöjning i det honom hittills tilldelade arfvode
må äga rum, på grund hvaraf och med hänsyn till tillväxten i
göromålen med straffregistrets handhafvande utskottet funnit den af Kungl.
Maj: t föreslagna ökning af ifrågavarande anslag vara af behofvet påkallad.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må, för bestridande af de utaf tillhimpning
af lagen om straffregister föranledda kostnader
för amanuenser, renskrifning med mera vid justitiedepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli, å
extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af 5,000
kronor.
10:o) Under tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t i punkten 9
af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må till ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslersämbetet
på extra stat för år 1906 anvisa ett
belopp af 3,500 kronor.
ll:o) Kungl. Maj:t har under punkten 10 af andra hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att till aflönande af dels tre tillförordnade revisionssekreterare
och dels sex amanuenser i nedre justitierevisionen, däraf tre
med tjänstgöringsskyldighet såsom protokollssekreterare, på extra stat
för år 1906 anvisa ett belopp af 28,500 kronor.
Utskottets yttrande.
Ang. ökadt arbetsbiträde
ai
justitiekansler#- ämbetet.
[9-1
Ang. förstärkning
af nedre
justitierevisionene
arbetskrafter,
[10.]
70
Statsutskottets Utlåtande N:ö 3.
Ant/, biträde e
nedre justitierevieionem
registrators/contor.
[11.]
Ang. krigahofrätten.
[12.]
Ang. tvångsuppfostringsanstalten
a
Bona.
[13.]
öfver denna Kungl. Maj:ts framställning kommer det sammansatta
stats- och lagutskottet att framdeles under Riksdagens lopp afgifva utlåtande;
hvilket utskottet härigenom skolat för Riksdagen
anmäla.
12:o) Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts under punkten 11
af denna hufvudtitel gjorda framställning, får titskottet hemställa
att Riksdagen må till aflönande af ett biträde å
nedre justitierevisionens registratorskontor å extra stat
för år 1906 anvisa ett belopp af 2,700 kronor.
18:o) I anledning af hvad Kungl, Maj:t under punkten 12 af denna
hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må för år 1906 till arfvoden åt
krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter å
extra stat anvisa enahanda belopp, som för innevarande
och flera föregående år därtill anslagits, eller 3,250
kronor.
14:o) Under punkten 13 af andra hufvudtiteln har Kungl. Maj:t.
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1906 bevilja dels till byggnader
och reparationer samt yttre och inre inventarier med mera vid
tvångsuppfostringsanstalten å Bona 41,290 kronor, med rätt för Kungl.
Maj :t att af detta belopp under innevarande år förskottsvis af tillgängliga
medel utanordna hvad som kan finnas erforderligt,
dels till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid samma anstalt,
högst 24,550 kronor; samt
dels till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever med
mera, förslagsvis 24,000 kronor.
Till det i detta ärende förda statsrådsprotokoll har departementschefen
anfört följande:
»För anordnande af eu tvångsuppfostringsanstalt å kronodomänen
Bona hafva af de tre senaste Riksdagarna medel anslagits. Kostnaderna
för uppförandet därstädes af två elevbyggnader, hvardera rymmande
50 elever, en ekonomibyggnad och ett ångpannehus äfvensom för
erforderliga planerings-, väg- och hägnadsarbeten beräknades till samman
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
71
lagd! 395,000 kronor. Häraf beviljades vid hvardera af 1902 och 1903
års riksdagar 136,000 kronor, hvarefter vid 1904 års riksdag till
betäckande af återstoden af sagda kostnad, 123,000 kronor, samt för
uppförande af ytterligare byggnader vid anstalten, reparationer af äldre
där befintliga hus, införande af elektrisk belysning och anskaffande af
yttre och inre inventarier anslogs ett belopp af 205,000 kronor.
Bestyret med anstaltens anordnande har handhafts af tre utaf
Eders Kungl. Maj:t förordnade delegerade, f. d. presidenten Per Samuel
Ludvig Annerstedt, hemmansägaren Hans Andersson i Nöbbelöf och
kontraktsprosten August Theodor Pettersson. Sedan f. d. presidenten
Annerstedt aflidit, bar enligt Eders Kungl. Maj:ts förordnande generalmajoren
Richard Vilhelm Timoleon Berg i stället inträdt bland delegerade.
Arbetet har så fortskridit, att anstalten, såsom från början varit afsedt,
vid ingången af innevarande år delvis var färdig att träda i verksamhet
och kunde mottaga 50 elever. Samtliga de med anslagen afsedda byggnaderna
äro i hufvudsak färdiga utom den ena elevbyggnaden, kallad
elevbyggnaden B. Äfven denna är emellertid under tak och skall enligt
det upprättade entreprenadkontraktet vara i ordning innan årets slut,
då anstalten jämlikt den uppgjorda planen skall vara färdig att fullständigt
tagas i bruk.
Kostnaden för uppförandet af de omförmälta byggnaderna synes
icke komma att uppgå till mera än hvad kostnadsförslag^! angifva.
Däremot har det för införande af elektrisk belysning beräknade beloppet
befunnits otillräckligt, hvarjämte det visat sig nödigt att uppföra en
smedja vid anstalten samt att verkställa reparationer i den till bostad
åt direktören afsedda byggnaden. För dessa ändamål erfordras därför
anslag liksom ock för inköp af ytterligare inventarier; och hafva delegerade
i underdånig skrifvelse den 13 sistlidne december angifvit de belopp,
som de ansåge böra för anstalten äskas.
Hvad först beträffar den elektriska belysningsanläggningen beräknades
i sistlidet års statsverksproposition, där fråga endast var om
införande af dylik belysning i de tre då under uppförande varande
byggnaderna, kostnaden därför, frånsedt 350 kronor för inköp af en å
platsen befintlig äldre dynamomaskin, till 7,100 kronor. Den af delegerade
anlitade sakkunnige, ingenjören Ivar Rosén hade i sitt kostnadsförslag
upptagit ytterligare 3,300 kronor till ett ackumulatorsbatteri,
men då såväl delegerade som deras biträdande arkitekt ansett ett sådant
batteri icke vara erforderligt, blef kostnaden därför icke upptagen i
det anslag, som begärdes vid 1904 års riksdag.
72
Statsutskottets Utlåtande N:o
O
O,
I underdånig promemoria den 21 september 1904 anförde emellertid
delegerade, att vid uppgörande af slutligt förslag till införande af
den elektriska belysningen visat sig, att den förefintliga drifkraften vore
af beskaffenhet att vintertiden icke fungera så jämnt och pålitligt som
önskvärdt vore, och att af sådan anledning ett ackumulatorsbatteri vore
behöfligt. Därtill komme att den detaljerade utredningen visade en
tillökning i lampantalet utöfver det ursprungligen beräknade med 40
glöd- och 2 båglampor, hvilken ökade belastning jämväl gjorde det
önskvärdt, att anläggningen kompletterades med ett ackumulatorsbatteri.
Då delegerade sålunda ansåge anskaffandet af ett dylikt batteri nödigt,
därest den elektriska belysningen skulle kunna motsvara hvad af densamma
fordrades, hade delegerade, som infordrat anbud å belysnings - anläggningens utförande från de firmor, som sysselsatte sig med dylika
arbeten, därvid upptagit jämväl en ackumulatorsanläggning. Af de inkomna
anbuden var det af elektriska aktiebolaget A. E. G. afgifna,
slutande å 10,190 kronor, det lägsta, och ansåge delegerade sig höra
tillstyrka antagandet där af.
I samma promemoria anförde delegerade vidare, att deras biträdande
arkitekt ansett, att såsom lokal för det elektriska belysnings maskineriet
med största fördel skulle kunna användas den nuvarande smedjan vid
Bona, hvilken i alla händelser på grund af dess eldfarlig!]et icke kunde
bibehållas i den af trä uppförda kvarnbyggnaden men för nu afsedda
ändamål hade ett synnerligen fördelaktigt läge ungefär i midten af anstaltens
byggnadskomplex tätt invid fallet och vattenhjulet, som skulle
drifva belysningen. Då enligt delegerades uppfattning någon lämpligare
lokal för belysningsmaskineriet än den sålunda föreslagna icke utan
väsentligt större kostnad kunde anskaffas, både delegerade låtit från
byggmästaren Albert Andersson, hvilken vore entreprenör för uppförande
af elev- och ekonomibyggnaderna, infordra anbud å ombyggnad och
reparation af smedjan till maskinrum för den elektriska belysningen,
hvilket arbete Andersson erbjudit sig att verkställa för ett pris af 2,800
kronor. Som detta anbud, hvilket biträdande arkitekten funnit vara
billigt, blifvit afgifvet i öfverensstämmelse med de stadganden om ersättning
för tilläggsarbeten, som funnes upptagna i förut afslutade entreprenadkontrakt
med Andersson, samt särskildt utbjudande på entreprenad
af ifrågavarande arbete, hvilket vore af mindre omfattning, syntes
delegerade icke lämpligen kunna ske, tillstyrkte delegerade anbudets
antagande.
Med anledning af hvad delegerade sålunda anfört och då såväl
ackumulatorsbatteriet som maskinhuset vore erforderliga redan vid inne
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 73
varande års början, då den elektriska belysningen skulle tagas i bruk,
täcktes Eders Kuugl. Maj:t genom nådigt beslut den 23 sistlidne september
godkänna de ifrågavarande af elektriska aktiebolaget A. E. Gr. och
byggmästaren Andersson afgifna anbuden samt bemyndiga delegerade
att utsluta kontrakt om arbetenas utförande i enlighet med dessa anbud.
Sedermera hafva delegerade uti underdånig promemoria den 19
sistlidne november rörande den elektriska belysningsanläggningen vidare
anfört följande.
Vid närmare undersökning, hvilken i och för denna anläggning
verkställts beträffande vattenkraften vid Bona och redan befintliga anstalter
för tillgodogörande af densamma, hade det befunnits, att nuvarande
vattenhjul vore i mycket dåligt skick och knappast kunde repareras,
att nuvarande axelledningar, remskifva och remmar genom olämpliganordning
förspillde en betydlig del af kraften samt att de gamla
vattenhjulen endast hade eu verkningsgrad af högt räknadt 40 procent.
Då till följd af det ringa nederbördsområdet för vattendraget vid Bona
angeläget vore, att den befintliga vattenkraften fullt utnyttjades, enär
i annat fall drif kraften för elektricitetsverket blefvo alldeles otillräcklig,
hade på anmodan af delegerade firman Qvist & Gjers i Arboga, efter
det ingenjören Rosén uttalat sig i frågan, afgifvit förslag att medelst
eu turbin, hvilken hade eu verkningsgrad af 80 procent, uttaga ett
större antal effektiva hästkrafter; och hade firman erbjudit sig att mot
ett pris af 3,300 kronor uppställa en sugturbin n:o 5 i öppen sump
med 2 axlar och öfrigt tillbehör, allt i öfverensstämmelse med afgifvet
förslag med tillhörande ritning, äfvensom vidtaga erforderlig ändring
af nuvarande rännan i sumpen samt lina och remmar. Delegerades
biträdande arkitekt hade framhållit, att i firmans förslag inginge dels
en i hvarje fall nödvändig förstärkning af nuvarande tilloppsrännan för
cirka, 400 kronor och dels nya, direkta axelledningar, remskifvor och
remmar, hvilka erfordrades för elektricitetsverkets drift samt verkstädernas
och kvarnens användning och kunde beräknas betinga en kostnad
af omkring 1,000 kronor, hvadan kostnaden för själfva turbinen med
uppsättning, sump m. m. utgjorde endast 1,900 kronor. Detta belopp
både biträdande arkitekten ansett mycket billigt och säkerligen icke
högre än hvad en tillfyllestgörande ombyggnad af vattenhjulen skulle
kosta, under det att turbinanläggningen blefve vida effektivare, lättsköttare
och hållbärare än vattenhjulen äfven efter ombyggnaden kunde
blifva. Den utredning i frågan, som verkställts af ingenjören Rosén
vid besök på platsen samt af firman Qvist & Gjers i dess kostnadsförslag,
gåfve enligt delegerades mening otvetydigt vid handen att,
Bih. till JRiksd. Prof. 1905. i Sand. 1 Afd. 3 Höft. 10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o
clärest den befintliga vattentillgången skulle blifva tillräcklig för anstaltens
behof af drifkraft, de bristfälliga och otillfredsställande vattenhjulen
måste utbytas mot en turbin. Då det af firman afgifna anbudet,
såsom den af biträdande arkitekten lämnade redogörelsen ådagalade,
måste anses billigt samt arbetets utförande redan under år 1904 vore
af behofvet påkalladt, därest ej vid anstaltens öppnande provisoriska anordningar
i fråga om belysningen skulle blifva nödiga, hemställde
delegerade, att Kung! Maj:t måtte godkänna firmans anbud samt uppdraga
åt delegerade att med firman sluta kontrakt om turbinanläggningen.
Vid underdånig föredragning af denna framställning den 2 sistlidne
december täcktes Eders Kung!. Maj:t bifalla hvad delegerade sålunda
hemställt.
På grund af de nu angifna förhållandena hafva således kostnaderna
för den elektriska belysningsanläggningen hittills uppgått till
9,190 kronor utöfver det af 1904 års Riksdag för ändamålet begärda
belopp. Därjämte erfordras medel för inledande af elektrisk belysning
i den nu under uppförande varande elevbyggnaden B, för hvilket ändamål
anslag ännu ej påkallats. Kostnaden härför har af delegerade uti
den ofvanberörda skrifvelsen den 13 sistlidne december beräknats till
1,700 kronor. För den elektriska belysningen skulle alltså nu erfordras
ett anslag af sammanlagdt 10,890 kronor.
I den omförmälda skrifvelsen hafva delegerade vidare anfört, att
då den förutvarande smedjan, såsom ofvan angifvits, blifvit omändrad
till maskinrum för elektricitetsverket, eu ny smedja vore erforderlig ej
blott för gårdsbrukets och verkstädernas behof utan äfven för beredande
af tillfälle för eleverna att öfvas i smide och dylik slöjd. Med hänsyn
till sist nämnda förhållande hade smedjan beräknats något större än
eljest varit nödigt, och ansåge delegerade kostnaden för densamma
böra upptagas till 3,500 kronor.
På sätt i mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 12 januari
1904 rörande anslagen till ifrågavarande anstalt för år 1905 blifvit
framhållet, skulle i den befintliga hufvudbyggnaden vid Bona beredas
bostadslägenhet för direktören, hvarjämte där skulle inrymmas hans kontor
och räkenskapskontoret. För reparationer å denna byggnad ifrågasattes då
icke något anslag. Enligt hvad delegerade i underdånig promemoria den
24 sistlidne augusti anmälde, hade det emellertid befunnits att åtskilliga
reparationer å byggnaden vore erforderliga och att af dessa vissa, i promemorian
närmare angifna, Indika beräknades medföra en kostnad af 700
kronor, måste för att bostaden skulle kunna begagnas verkställas före
vinterns inbrott. Med anledning häraf täcktes Eders Kung!. Maj:t
75
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
genom beslut den 2 sistlidne september bemyndiga delegerade att låta
verkställa sistberörda reparationer. Delegerade hafva nu anmält, att
för byggnadens försättande i fullgodt skick erfordras utöfver sagda 700
kronor ytterligare 2,300 kronor eller tillhopa 3,000 kronor.
Kostnaden för inventarier till elevbyggnaden B äfvensom för eu
del öfriga för själfva anstalten erforderliga inventarier hafva delegerade
beräknat till 11,300 kronor enligt följande förteckning:
Sängar och sängkläder för 50 elever, med iakttagande att halm användes
såsom stoppning i madrasser och kuddar, å 30 kronor
per elev .........................................................................................—
inventarier i boxarna ....................................................................
bord, bänkar och skåp i matsal, dagrum, skolsalar och samlingssal,
beräknade för 50 elever ..........................................
böcker och undervisningsmaterial, gvmnastikapparelj; flaggor
in. m.............................................................................................
möbler och inventarier i elevbyggnaden B:s tjänsterum,
direktörens expeditionsrum, räkenskapskontor m. in......
verktyg för elevernas undervisning m. m...........................
signalhorn, mässingsinstrument, noter m. m............................
orgelharmonium för kyrksalen ....................................................
altarklädsel m. m. ............................................................................
tornur och vaktkontrollur ...............................................................
eldsläckningsredskap .......................................................................
Summa kr. 11,300.
1 fråga om inventarierna till elevbyggnaden B hafva härvid följts
enahanda beräkningsgrunder som i fjolårets statsverksproposition beträffande
inventarierna till elevbyggnaden A, utom att kostnaden för sängar
och sängkläder höjts från 25 till 30 kronor per elev, enär enligt hvad
delegerade meddelat förstnämnda belopp befunnits otillräckligt.
Yidaro hafva delegerade rörande behofvet af vissa andra inventarier
anfört,
dels att utöfver de utaf förre ägaren af Bona inköpta inventarier
för den vid egendomen befintliga ångsågen, hvartill sistlidet års Riksdag
anvisat medel, erfordrades ytterligare inventarier för sågen (sågblad,
remmar m. m.), därför kostnaden beräknades till 1,200 kronor,
dels att för drifvande af det vid egendomen befintliga flyttbara
tröskverket, livilket vore gemensamt för de till egendomen hörande
olika gårdarna, behöfdes en lokomobil om 5 hästkrafter, beräknad att
kosta 2,700 kronor, därvid delegerade anmärkt, att lokomobilen jämväl
kr.
1,500
r
350
11
2,000
11
75.0
11
1,650
11
1,000
11
500
11
500
11
200
11
850
11
2,000
76
Statsutskottets Utlåtande N:o
r>
o.
komme att tjäna såsom eu lämplig reservmaskin vid hvarjehanda behof
såsom vedsågning, torfrifning m. in.,
dels ock att kostnaden för anskaffande af nödiga åkdon samt
komplettering af seldon och stallinventarier in. m. kunde beräknas uppgå
till sammanlagdt 2,000 kronor.
Uti det af sistlidet års Riksdag för anstalten beviljade anslag
ingingo 4,800 kronor till inköp af dragare och 0,000 kronor till inköp
af 30 kor. Det för förstnämnda belopp inköpta antalet dragare — nio
hästar och tre par oxar — visade sig emellertid, enligt hvad delegerade
anmälde, alldeles otillräckligt, då därmed skulle bestridas äfven transporter
och skjutsar för själfva tvångsuppfostringsanstaltens behof. På
grund häraf täcktes Eders Kungh Maj:t genom beslut den 7 sistlidne
oktober bifalla af delegerade gjord hemställan om rätt att för anstalten
inköpa ytterligare ett par hästar och ett par oxar för ett pris af 1,700
kronor. Utom anslag till bestridande af denna utgift erfordras nu
jämväl ytterligare anslag till inköp af flera kor. Enligt hvad delegerade
framhållit kan nämligen med säkerhet ett betydligt större antal kor än
30 födas å egendomen, äfven med beräkning att ungdjur uppfödas till
stammens framtida ersättande, och hafva delegerade därför ansett, att
en tjur och ytterligare 20 till 25 kor borde inköpas. Kostnaden härför
hafva delegerade beräknat till 5,000 kronor.
I enlighet med hvad nu blifvit anfördt synas alltså till betäckande
af kostnaderna för anstaltens fullständiga bebyggande och utrustning
erfordras följande belopp:
för den elektriska belysningsanläggningen kronor 10,890: —
,, uppförande af eu smedja ....................... ,, 3,500: —
,, reparationer å direktörsbostaden ......... ,, 3,000: —
,, inköp af inventarier enligt ofvanintagna
förteckning
11,300: —
„ inköp af ytterligare inventarier till ång
-
sågen, af en lokomobil samt åkdon
in. in.......................................................... „ 5,900: —
,, inköp af kreatur ............................ ,, 6,700: —
Summa kronor 41,290: —
Eu del af detta belopp har det, såsom redan nämnts, varit nödigt att
förskottsvis utbetala och återstoden måste vara tillgänglig redan under
innevarande år, därest anstalten skall kunna vara fullt färdig vid årets slut.
Jämlikt den i mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 12 januari
1904 lämnade utredning skulle för själfva anstalten erfordras följande personal
: 1 direktör, 1 predikant och förste lärare, 1 andre lärare, 2 afdelnings
-
Statsutskottets Utlåtande X:o 3.
77
befälhafvare, 1 bokhållare, 1 maskinist, 8 förmän och 1 husmoder, hvarjemte
läkarevården vid anstalten antogs kunna bestridas af någon läkare i orten
mot arfvode. Dessutom ansågs att jämväl landtbruksinspöktorens aflöning
borde upptagas i anstaltens stat. Beträffande de kontanta löneförmåner,
som borde tillkomma nämnde
statsrådsprotokoll intaget följande af delegerade uppgjorda förslag:
| Tjänst- Ålderstillägg
Lön. | görings- j Arfvode. Summa. efter ; ''0fter
: penningar.__ 5 år. | 10 år.
direktören ...............
2,500
-1,500
: i. i
— 4,000— 500
—j 500
predikanten och för-
• |
ste läraren..........
—
-; -
—(2,400
— 2,400— —
-; -
-:
i andre läraren...........
il,200
-j. -
_ _
— 1,200— 200
—1 200
__!
1 afdelningsbefäl-
i
;
i
.
;
häfvare ..................
1.000
—! 600
—! 1,600— 200
—j 200
_
j bokhållaren........
—
-1 -
—j 1,200
—1 1.200:— —
-f __
_
1 förman . ..
450
— 400
850: 75
75
;
husmodern, jämte fri
kost,................
300
— 200
-j -
—1 500—: 50
50
... ,
maskinisten............
550
—: loo
-: -
— 050— 75
75
_i
läkaren ....................
—
— 500
— 500:-: .....
t ;
1 andtbruksi nspekto-
ren ...........
1,200
— 600
— 1,800— 200
— 200
—;
Som emellertid under första året af anstaltens tillvaro, då endast
50 elever skullo kunna mottagas, andre läraren, den ena afdclningsbefälliafvaren
och fyra af förmännen icke ansågos behöfliga, var det ej
erforderligt att för år 1005 begära anslag till desse befallningshafvande.
Enligt det ofvanberörda aflöningsförslaget skulle aflöningen till återstående
befallningshafvande uppgå till 16,350 kronor, men då det ansågs
nödigt att medgifva direktör och afdelningsbefälhafvare rätt att vid
beräkning af tjänstetid för ålderstillägg räkna sig till godo jämväl föregående
tjänstetid såsom innehafvare af annan likartad befattning i statens
tjänst samt härigenom kunde för år 1905 påkallas en ökning i aflöningsbehofvet
af högst 1,400 kronor, begärdes af sistlidet års Riksdag till
aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid anstalten ett anslag af högst
17,750 kronor, hvithet ock af Riksdagen beviljades.
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
Mot de beräknade aflöningsbeloppen synes, såvidt erfarenheten
.hittills gifver vid handen, icke något vara att anmärka utom i fråga om
maskinistbefattningen, för hvilken i förslaget upptagits en aflöning af
950 kronor. Det har nämligen visat sig, att för denna aflöning icke
stått att erhålla någon lämplig och fullt kompetent person för ifrågavarande
ganska maktpåliggande befattning, till hvilken hörer skötseln
af såväl ångpannorna med de för värmeledningen erforderliga rörledningar
som ock det elektriska belysningsmaskineriet med tillbehör. Vid sådant
förhållande har det befunnits oundgängligen nödigt att höja aflöningen
för denna befattning med 200 kronor till 1,150 kronor. Med beräkning
af sagda förhöjning och med iakttagande däraf, att under år 1906 samtliga
befattningshafvande vid anstalten torde komma att blifva erforderliga,
skulle aflöningarna för nämnda år komma att uppgå till 22,750 kronor
enligt följande förteckning:
till direktören.................................................................................. kronor 4,000
„ predikanten och förste läraren.......................................... „ 2,400
„ andre läraren.......................................................................... 1,200
,, två afdelningsbefälhafvare................................................. „ 3,200
„ bokhållaren............................................................................. „ 1,200
„ åtta förman ............................................................................- v 6,800
„ husmodern............................................................................... „ 500
„ maskinisten............................................................................. „ 1,150
,, läkaren...................................................................................... „ 500
„ landtbruksinspektören......................................................: „ 1,800
Summa kronor 22,750.
Till detta belopp höra läggas 1,800 kronor för möjligen erforderliga
ålderstillägg till direktören och afdelningsbefälhafvarne; och skulle således
till aflöningar erfordras högst 24,550 kronor. I fråga om behofvet af
anslag till ålderstillägg tillåter jag mig erinra, att den person, som
erhållit förordnande å direktörsbefattningen, varit ordinarie fängelsedirektör
sedan 1895 och således torde blifva berättigad till andra ålderstillägget
från och med år 1906.
För elevernas beklädnad och förplägning, till bränsle och lyse
samt till bestridande af diverse omkostnader beviljade sistlidet års Riksdag
för år 1905, då elevantalet beräknades till 50, ett förslagsanslag
å 13,000 kronor. Kostnaderna för berörda ändamål under år 1906,
då elevantalet antages komma att uppgå till 100, hafva delegerade
beräknat sålunda:
Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 79
till anskaffande ocli underhåll af beklädnad åt 100 elever,
80 kronor för hvarje elev ......................................... kronor 8,000
,, förplägning samt till aflönande af tjänstefolk till
biträde åt husmodern i hushållet.............................. ,, 10,000
,, bränsle och lyse ................................................................ „ 3,000
„ bestridande af diverse omkostnader, såsom utskylder,
medicin, telefon, frakter, ersättning för återförande
af förrymda elever m. m......................................... „ 3,000
Summa kronor 24,000.
Härvid hafva delegerade anmärkt, att anslaget till förplägning
kunnat sättas så lågt som skett, på grund däraf att åtskilliga proviantartiklar
beräknats kunna erhållas från jordegendomen till lägre pris
än om utomstående leverantör användes; hvarjämte delegerade vidare
anfört, att, i den mån landtbrukcts afkastning växer och användes till
elevernas underhåll, anlitandet af det härför afsedda förslagsanslaget
komme att minskas, men att under de närmaste åren landtbrukets afkastning
torde böra i första hand användas till åkerbrukets förbättring
genom dikning, åkerns befriande från sten in. m. äfvensom till reparation
och ombyggnad af till landtbruket hörande ekonomibyggnader
samt å torpen befintliga bostadshus och ladugårdar, hvaraf många äro
i ganska bristfälligt skick.
Mot delegerades beräkning af det belopp, hvartill ifrågavarande
förslagsanslag bör upptagas, har jag ej funnit anledning till någon
erinran; och synes mig detta anslag liksom anslaget till aflöningar
tillsvidare böra bibehållas å extra stat.»
Mot de af Kung!. Maj:t för ofvan omförmälda ändamål nu begärda VMottet» ytt.
anslagsbelopp har utskottet icke funnit skäl att framställa någon erinran.
I anslutning till den af utskottet vid behandling under nästlidna
års riksdag af ärende angående anslag till ifrågavarande anstalt uttalade
mening, har utskottet, då aflöningarna åt anstaltens tjänstemän och
betjänte äro afsedda att jämväl för år 1906 utgå på extra stat, ansett
sig sakna anledning att ingå på bedömande af frågan, huruvida och i
hvad mån anstaltens personal bör erhålla fäst anställning eller icke.
Utskottet vill emellertid redan nu såsom sin åsikt hafva uttalat, att
fäst anställning icke bör innehafvas af den för skötseln af anstaltens
jordbruk anställda personal.
Utskottet har vidare funnit sig böra framhålla önskvärdheten
däraf, att elevernas arbetskrafter i så stor utsträckning som möjligt
anlitas för utförande af arbeten med åkerbrukets förbättring genom
dikning, åkerns befriande från sten m. m.
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Ang. beredande
af tvångsupfifostran
åt
minderåriga
tär bry t are af
kvinnligt kon.
[14.]
\ ''tskottet hemställer,
att Riksdagen må på extra stat för år 190*!
bevilja
a) till byggnader och reparationer samt yttre och
inre inventarier med mera vid tvångsuppfostringsanstalten
å Bona ett belopp af 41,290 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att af detta belopp under innevarande
år förskottsvis af tillgängliga medel utanordna
hvad som kan finnas erforderligt,
V) till aflöningar åt tjänstemän och betjente vid
samma anstalt ett belopp af högst 24,550 kronor, samt
c) till kost och beklädnad åt de vid anstalten
intagna elever med mera ett förslagsanslag af 24,000
kronor.
15:0; Kungl. Maj:t bär under punkten 14 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att, för beredande af uppfostran åt minderåriga
förbrytare af kvinnligt kön, hvilka enligt domstols förordnande skola
insättas i allmän uppfostringsanstalt, på extra stat för år 1906 anvisa
ett förslagsanslag af 10,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af
detta anslag under innevarande år förskottsvis af tillgängliga medel
utanordna hvad som kan finnas erforderligt.
Till åberopade statsrådsprotokollet bär departementschefen beträffande
denna framställning anfört följande.
»Genom den nya lagstiftningen om tvångsuppfostran, som brådt i
kraft med innevarande år, är stadgadt, att om någon, som fyllt 15 men
ej 18 år, begår brott, därför han dömes till böter eller till fängelse i högst
sex månader, domstolen må under tåssa i lagen angifna förutsättningar
förordna, att den brottslige skall, i stället för att undergå det ådömda
straffet, insättas i allmän uppfostringsanstalt. Vidare innehåller denna
lagstiftning, att sådan allmän uppfostringsanstalt upprättas af staten,
men att Konungen äger såsom dylik anstalt erkänna jämväl anstalt,
som af kommuner eller enskilde blifvit med eller utan bidrag af statsmedel
anordnad för uppfostran af vanartande minderårige. Den förut af
mig omförmälda tvångsuppfostringsanstalten å Bona, som staten för
närvarande låter upprätta, är afsedd uteslutande för förbrytare af manligt
kön. Hvad beträffar de kvinnliga förbrytare, för livilka tvångsuppfostran
kan ifrågakomma, så torde antalet af dessa, på sätt redan
framhölls af den år 1896 tillsatta kommitté, hvars förslag legat till
grund för ifrågavarande lagstiftning, antagligen komma att blifva ganska
Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 81
ringa. Att staten skulle upprätta särskild uppfostringsanstalt för dem
liar därför icke ansetts böra tills vidare ifrågasättas, utan har det förutsatts,
att den lämpligaste utvägen vore att med en eller flera af enskilde
eller kommuner anordnade anstalter, som vore så organiserade, att de
kunde af Eders Kungl. Maj:t erkännas såsom allmänna uppfostringsanstalter,
träffa aftal om dylika kvinnliga förbrytares mottagande. Innan
något beslut härutinnan kunde fattas, var det emellertid nödigt att
vinna närmare utredning i ämnet och täcktes Eders Kungl. Maj:t därför
genom nådigt beslut den 7 sistlidne oktober, med bifall till min i sådant
hänseende gjorda _ framställning, uppdraga åt delegerade för anordnande
af tvångsuppfostringsanstalten å Bona att efter verkställd utredning inkomma
med förslag till de anordningar, som lämpligen borde vidtagas
för beredande af uppfostran åt de kvinnliga förbrytare, som enligt domstols
förordnande skola insättas i allmän uppfostringsanstalt.
Med anledning af detta uppdrag anmälde delegerade i underdånig
skrifvelse den 19 sistlidne december, att de hänvändt sig till diakonissaustalten
i Stockholm i och för uppgörande af aftal om dylika kvinnliga
förbrytares mottagande intill dess ytterligare utredning kunde blifva
verkställd och någon erfarenhet vunnits vid tillämpningen af den nya
lagstiftningen; och bifogade delegerade en af diakonissanstaltens föreståndare
å anstaltens vägnar afgifven promemoria, af innehåll att anstalten
erbjöde sig att å sitt skyddshem för vanartiga flickor å Sjötorp
i Huddinge socken provisoriskt under en tid af högst två år, räkriadt
fiån 1905 ars början, mottaga ett antal af högst 6 minderåriga kvinnliga
förbrytare att enligt det för skyddshemmet gällande, af Kungl.
Maj:t fastställda reglementet tillsammans med skyddshemmets öfriga
skyddslingar, men under särskild uppsikt och ledning, undervisas och
fostras; allt under förutsättning af Kungl. Maj:ts medgifvande att reglementet
icke både hinder i vägen för denna anordning och under villkor
att anstalten till betäckande af de kostnader, som härigenom förorsakades,
erhölle dels för nödig inredning och nyanskaffning äfvensom i hyresafgift
och för eventuellt återställande af lokalerna i deras förra skick
en summa i ett för allt af 1,000 kronor och dels en dagafgift för
hvarje elev, ej understigande en krona 50 öre och ej öfverstigande två
kronor, däruti ej inberäknadt resekostnader eller utrustning vid eventuell
utskrifning från hemmet. Uti den underdåniga skrifvelsen anförde
delegerade vidare, att de ansågo det ifrågavarande skyddshemmet synnerligen
lämpligt för det nu afsédda ändamålet samt därför tillstyrkte,
att det gjorda erbjudandet måtte antagas och delegerade erhålla i uppdrag
att med ledning af nådiga stadgan för tvångsuppfostringsanstalten
Bih. till Eiksd. Prof, 1905. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Resestipendier.
[15-]
å Bona med diakonissanstalten träffa öfverenskommelse om de närmare
bestämmelser, som kunde vara nödiga.
Vid underdånig föredragning häraf den 31 sistlidne december
täcktes Eders Kungl. Maj:t erkänna ifrågavarande skyddshem såsom
allmän uppfostringsanstalt och förordna, att detsamma skall, såvidt angår
de elever, som jämlikt lagen angående verkställighet af domstols förordnande
om tvångsuppfostran där intagas, stå under uppsikt af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län; hvarjämte Eders
Kungl. Magt bemyndigade delegerade att med diakonissanstalten uppgöra
närmare aftal om mottagandet af 6 elever i enlighet med de erbjudna
villkoren samt underställa detsamma Eders Kungl. Maj:ts nådiga
pröfning och godkännande.
Genom de sålunda vidtagna åtgärderna torde vara sörjdt för det
närmaste beliofvet uti ifrågavarande hänseende. Huru stort antal elevplatser
för kvinnliga förbrytare, som ytterligare kan erfordras, och till
hvithet belopp kostnaden därför kan komma att uppgå, är .naturligtvis
omöjligt att med någon större grad af sannolikhet beräkna. Delegerade
hafva, under förutsättning att endast de omförmälda 6 elevplatserna
korande att behöfvas, ansett ett belopp af 5,000 kronor erforderligt för
år 1905. Enär å 1906 års stat måste uppföras kostnaderna för ifrågavarande
ändamål både för 1905 och 1906, skulle således enligt denna
beräkning nu böra begäras ett anslag af 10,000 kronor. Uppenbarligen
måste ett sådant anslag hafva egenskapen af förslagsanslag.»
På grund af hvad sålunda anförts, anser sig utskottet höra tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning; och hemställer
alltså utskottet,
att, Riksdagen må för beredande af uppfostran
åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, hvilka
enligt domstols förordnande skola insättas i allmän
uppfostringsanstalt, på extra stat för år 1906 anvisa
ett förslagsanslag af 10,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att af detta anslag under innevarande år förskottsvis
af tillgängliga medel utanordna hvad som
kan finnas erforderligt.
16:o) Under åberopande af bifall till Kungl. Maj:ts framställning
under punkten 15 af denna hufvudtitel, får utskottet hemställa,
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
83
att Riksdagen må till resestipendier åt ordinarie
domare eller dem, som vid domstolarne bereda sig för
domarekallet, på extra stat för år 1906 anvisa ett
belopp af 6,000 kronor.
17:o) Under punkten 16 af denna hufvudtitel bär Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att till betäckande af förskott, som statskontoret
utbetalt för vissa i statsrådsprotokollet omförmälda ändamål, å extra stat
för år 1906 anvisa ett belopp af 136,720 kronor.
Departementschefen bär beträffande denna fråga anfört, hurusom
statskontoret anmält, att statskontoret jämlikt meddelade föreskrifter
under förskottstitel utbetalt dels 43,371 kronor 35 öre för den af Kungl.
Maj:t den 1 april 1901 tillsatta kommitté för revision af strafflagen för
krigsmakten och förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes,
dels 65,441 kronor 40 öre för den af Kungl. Maj:t den 7 juni
1901 tillsatta kommitté för utarbetande af förslag till förändrad lagstiftning
om köp och byte af lös egendom med mera, dels ock 27,906
kronor 22 öre för den af Kungl. Maj:t den 29 november 1901 tillsatta
kommitté för utarbetande af förslag till lagbestämmelser angående den
rättsliga ställning, som kan pröfvas böra tillkomma annan förening än
sådan, som har ekonomisk verksamhet till sin uppgift, med mera tillsammans
136,718 kronor 97 öre, och hade statskontoret anhållit, att
ersättning måtte beredas statskontoret för de sålunda förskjutna beloppen.
Utskottet hemställer
att Riksdagen må till betäckande af omförmälda
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter å extra
stat för år 1906 anvisa ett belopp af 136,720 kronor.
18:o) Kungl. Maj:t har slutligen under punkten 17 af denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att till beredande af dyrtidstillägg för innevarande
år åt en del tjänstemän och betjente i justitiedepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli samt till justitiedepartementet hörande
ämbetsverk och kårer å extra stat för år 1906 anvisa såsom förslagsanslag
ett belopp af 63,000 kronor.
Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande; hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen
Ang. ersättande
af förskott.
[16.]
Ang. dyrtidstillägg.
[17.]
anmäla.
84
Statsutskottets Utlottande N:o 3.
Ang. en inom
Första Kammaren
väckt
motion.
Utskottets yttrande.
19:o) Uti en inom Första Kammaren väckt, till utskottet hänvisad
motion, (n:o 26) liar herr E. Mägglund föreslagit, att Riksdagen måtte
besluta, att af statsmedel skall utgå ersättning till de stämningsmän,
Indika biträda fjärdingsman med delgifningar af stämningar i brottmål,
samt andra offentliga och allmänna handlingar — hvarom är föreskrifvet,
att de skola delgifvas på sätt som för delgifning af stämning är stadgadt
ocli hvarför enskild part eller person icke är skyldig att ansvara för
delgifningskostnaden — efter de grunder, som äro gällande beträffande
ersättning till stämningsmän för delgifning af stämning af enskild
natur; och att Riksdagen måtte för sådant ändamål till Kungl. Maj:ts
förfogande ställa ett extra anslag af 30,000 kronor.
Såsom skäl för denna framställning har motionären anfört, hurusom
enligt gällande instruktion för fjärdingsmän det ålåge denna tjänstemannakår,
bland annat, att, utan att därför åtnjuta någon ersättning,
delgifva stämningar i brottmål äfvensom andra staten och det allmänna
angående handlingar, såsom bötesförelägganden för förfallolöst uteblifne
värnpliktige, förmyndareförelägganden med mera, samt att, då emellertid
enligt gällande lagbestämmelser dylik delgifning verkställdes genom
tvenne stämningsmän, fjärdingsmannen eller allmänna åklagaren nödgades
af egna medel ersätta den stämningsmän, som biträdde fjärdingsmannen
vid delgifningsförrättningar af ifrågavarande slag, utan att härför
hos någon vinna godtgörelse.
I fråga om stämningsmän är uti rättegångsbalken 11 kap. §§ 37
och 38 stadgadt, att underrätt skall förordna vissa män att, då de
därom anlitas, delgifva stämningar och domstolars beslut, så ock verkställa
delgifning af handlingar. Dessa stämningsmän skola inför rätten
gå ed/, att de, redligen och utan försumlighet skola uträtta de delgifningsärenden,
som åt dem uppdragas. Fjärdingsman är utan särskild! förordnande
stämningsmän, så ock nämndeman, där denne åtager sig
delgifningsuppdraget. Intyg af två stämningsmän, emot hvilka ej förekommer
jäf, som om vittnen är stadgadt, gäller såsom fullt bevis att
delgifning blifvit så verkställd, som intyget innehåller. Enahanda vitsord
tillkommer intyg, som meddelats af kronofogde, stadsfogde, länsman
och notarius publicus. Skriftligt erkännande om delgifning, bestyrkt
genom intyg af en ojäfvig stämningsmän, anses också såsom fullt bevis
om delgifningen.
För det arbete, som enligt det ofvanstående kan af stämningsmännen
fordras, äro dessa, jämlikt kungl. förordningen angående ersättning
till förrättnings män för utmätning i enskilda mål samt till stäm
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
85
ningsmän med mera den 12 juli 1878, berättigade till ersättning. Denna
ersättning utgår — för digifning af stämning, domstols, myndighets
eller tjänstemans beslut eller kallelse eller annan handling jämte bevis
om delgifningen — till hvardera af do stämningsmän, som delgifningen
verkställer, med 50 öre för hvarje person, som af handlingen undfår
del. Vid förrättning å landsbygden eller å stads mark utom det planlagda
området är stämningsmål! dessutom berättigad till ersättning
för skjuts efter eu häst.
Motionären framhåller det oegentliga häruti, att fjärdingsman eller
allmän åklagare måste af egna medel utgifva ersättning till stämningsmän,
då dessa anlitas som biträde för delgifning af stämningar i brottmål
eller eljest då delgifningsuppdrag af dem utföres för det allmännas
räkning. Detta synes äfven utskottet mindre riktigt.
Enligt utskottets uppfattning torde det emellertid kunna ifrågasättas,
huruvida icke, för att undvika behofvet af stämningsmäns anlitande
i bär antydda fall, åt fjärdingsmans intyg, då han erhåller delgifningsuppdrag
för det allmänna, bordo gifvas samma vitsord som nu
tillkommer intyg af länsman. Vid sådant förhållande bortfölle behofvet
af särskild ersättning af statsmedel åt stämningsmän. Då emellertid
något förslag härom icke föreligger och utskottet icke funnit sig kunna
tillstyrka bifall till motionärens framställning, hemställer utskottet
att herr Hägglunds ifrågavarande motion icke
måtte vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 17 februari 1905.
På statsutskottets vägnar:
HUGO RAMM.
Reservation;
vid punkt 4 (angående reglering af här adshöfdin
af friherre N. A. II. Palmstierna, som ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hafva, följande lydelse:
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
»Åberopade, af särskilt tillkallade sakkunnige verkställda utredning''
synes tydligt ådagalägga, att häradshöfdings behållna inkomst af
hans ämbete ställer sig högst olika inom de skillda domsagorna, i det
att för åtskilliga häradshöfdingar nämnda behållning uppgår till belopp,
som måste anses öfverstiga hvad som kan betraktas som skäligt, hvaremot
andra inom samma ämbetsmannakår erhålla en behållning, som i
betraktande af deras ämbetes maktpåliggande beskaffenhet synes vara
väl knapp. Detta innebär ett missförhållande, som tarfvar rättelse;
och då eu jämförelsevis lång tidsrymd — 30 år— förflutit sedan häradsliöfdingarnas
löneförmåner senast bestämdes, finner utskottet en ny
lönereglering för dessa ämbetsmän vara af förhållandena påkallad.
Kungl. Maj:ts föreliggande förslag till reglering af häradshöfdingarnas
löneförmåner synes innefatta eu i betraktande af den olika arbetsbördan
inom olika domsagor lämplig utjämning af häradshöfdingarnas behållna
inkomst af ämbetet. Mot den föreslagna uppdelningen af häradshöfdingarnas
från statsverket utgående löneförmåner i lön och tjänstgoringspenningar
har utskottet icke något att anmärka. Den föreslagna öfverflyttningen
af ett belopp af 500 kronor från tjänstgöringspenningarna
till lönen, hvarigenom denna korame att uppgå till 5,000 kronor eller
till lika belopp som pensionen, finner utskottet vara lämplig, då därigenom
för häradshöfdingarna, hvilka enligt nu gällande bestämmelser
äro skyldiga att under fullständig tjänstledighet, åtminstone då ledigheten
afser längre tid än sex månader, till vikarien afstå tjänstgöringspenningar,
sportler och förvaltningskostnadsbidrag, vinnes större trygghet,
att vid på grund af sjukdom inträffad oförmåga att förvalta
ämbetet äga tillräckliga existensmedel. Visserligen vållas genom nämnda
öfverflyttning en motsvarande minskning i de inkomster, som under häradshöfdings
ledighet tillkomma hans vikarie, men då enligt Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag häradshöfdings behållna inkomst af ämbetet kommer
att inom samtliga domsagor öfverstiga den af häradshöfding vid
inträffande ledighet behållna lönen med belopp, som icke i något fall
är mindre än 2,000 kronor, men i flera fall uppgår till öfver 5,000
kronor, synas äfven häradshöfdingarnas vikarier med afseende å deras
afiöningsvillkor blifva genom det föreliggande förslaget tillräckligt tillgodosedda,
då tiden för vikariatet öfverstiger sex månader.
I sammanhang med ny lönereglering för häradshöfdingarna har
utskottet emellertid velat uttala önskvärdheten af, att någon åtgärd
vidtages för att reglera vikariernas villkor i ekonomiskt hänseende,
då tiden för vikariatet understiger sex månader. Jämlikt kungl. cirkuläret
den 5 juni 1874 angående reglering af häradshöfdingarnas löne
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
87
förmåner är häradshöfding, vid honom beviljad fullständig'' ledighet
från ämbetet ej öfverstigande sex månader, berättigad att, efter hofrättens
medgifvande, med vikarien träffa aftal om dennes aflöningsvillkor.
I allmänhet torde dock dylika aftal uppgöras utan att vederbörande
hofrätt satts i tillfälle att taga kännedom om desamma; och
anser utskottet därför att såsom villkor för åtnjutande af de häradshöfding
i den nya staten tillförsäkrade löneförmåner bör stadgas, att
aftal i fråga om vikaries löneförmåner skola underställas vederbörande
hofrätt^ pröfning, i samband hvarmed häradshöfdingarna synas böra
berättigas att med vikarie träffa dylika aftal äfven i de fall, då ledigheten
öfverstiger sex månader. Tillika har utskottet funnit sig, i enlighet
med hvad vid löneregleringen och ordinarie tjänstebefattningars
inrättande på senare tider i allmänhet plägat stadgas såsom villkor
och förbehåll för aflöningsförmånernas åtnjutande, böra föreslå, att med
häradshöfdingeämbete icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre den
befinnes icke vara hinderlig för ämbetets utöfvande, hvilken bestämmelse
utskottet, i likhet med hvad Riksdagen framhållit i skrifvelse!!
den 15 maj 1902 vid fråga om godkännande af staten för post- och
telegrafverken, landsarkiv och tjänstemän vid de ecklesiastika konsistorierna,
den 21 maj 1903 i fråga om flottans civilstat, den 13 april 1904
vid fråga om godkännande af stat för statens flskeriadministration samt
den 18 maj 1904 i fråga om lönereglering för de vid rikets allmänna
läroverk anställda lärare ansett innebära, att häradshöfding icke äger
mottaga stadigvarande eller regelbundet återkommande aflönadt uppdrag,
som af bolag lämnas med mindre uppdraget vid pröfning i vederbörlig
ordning finnes icke vara för ämbetsutöfningen hinderlig^
Alltsedan år 1878 åtnjuter häradshöfding rätt att vid afgång från
ämbetet efter uppnådda G5 lefnadsår ocli 35 tjänstår uppbära pension
å allmänna indragningsstaten till belopp af 5,000 kronor. Nu torde
emellertid, i likhet med hvad som vid nya löneregleringar under senare
åren iakttagits, böra föreskrifvas, att häradshöfding skall vara underkastad
de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda
stadgade.
Mot beloppet af det af Kungl. Maj:t för löneregleringens omedelbara
genomförande ifrågasatta förslagsanslaget har utskottet icke något
att erinra.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och Kungl. Maj:t föreslagit,
får utskottet hemställa, att Riksdagen må
88
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
dels godkänna det uti statsrådsprotokollet öfver
justitiedepartementsärenden den 14 januari 1905 intagna
förslag till stat för häradsliöfdingarna i riket,
att tillämpas från och med år 1906;
dels föreskrifva, att för åtnjutande af de i staten
upptagna löneförmåner skola gälla ej mindre, i tillämpliga
delar, enahanda villkor, som äro stadgade i fråga
om nu gällande lönestät för häradshöfdingarna, med
det undantag, som beträffande vikaries aflöningsvillkor
här nedan sägs, än äfven dessutom följande villkor
och förbehåll, nämligen:
att häradshöfding, som åtnjuter fullständig ledighet
från utöfning af sitt ämbete, skall till vikarien
afstå tjänstgöringspenningar och sportler för tjänstledighetstiden,
med rätt dock för honom att om
vikariens aflöningsvillkor med denne träffa annat aftal,
som af hofrätten pröfvats och gillats;
att med häradshöfdingeämbete icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommunens
stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre
den bennnes icke vara hinderlig för utöfvandet af
nämnda ämbete;
samt att häradshöfding skall vara underkastad
de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som
kunna varda stadgade;
dels ock medgifva, att till lönefyllnad åt de
häradshöfdingar, som icke äro skyldiga ätt underkasta
sig den genom den nya staten bestämda minskning i
aflöning, i riksstaten uppföres ett förslagsanslag af
14,000 kronor.
Genom bifall till hvad sålunda blifvit föreslaget komma, frånsedt
berörda förslagsanslag, anslagen till hofrätterna med därunder lydande
justitiestater att undergå följande ändringar:
Anslaget till Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat, nu utgörande
684,487 kronor, ökas med 1,800 kronor till 686,287 kronor.
Anslaget till Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat, nu utgörande
476,913 kronor, ökas med 1,600 kronor till 478,513 kronor.
Anslaget till hofrätten öfver Skåne och Blekinge med därunder
lydande justitiestat, nu utgörande 208,713 kronor, minskas med 3,400
kronor till 205,313 kronor.))
opaginerad Kontrollera mot PDF
nt
Bilagor.
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft.
12
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1905 års riksstat
anslår:
S:a
Anvisning i
kontant.
Kronor.
ö.
17,000
_
35,800
—
6,000
_
182,700
18,800
—
150,900
_
684,487
—
476,913
—
208,713
—
11,100
—
55,000
—
1,839,245
84,000
12,000
—
18,000
—
135,000
—
64,432
—
4,500
—
4,004,590
—
Justitie
-
Departementschefen ....................................................................................................
Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli. Nuvarande belopp............
Ökas å anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning m. m.
Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, förslags
Högsta
domstolen1) ....................................................................................................
Justitiekanslersexpeditionen........................................................................................
Nedre justitierevisionen2) ......................................................................................
Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat....................................................
Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat....................................................
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med därunder lydande justitiestat .......
Krigshofrätten ............................................................................................................
Ålderstillägg, förslagsanslag........................................................................................
Fångvården:
Fångvårdsstyrelsen................................................................................................
Fångars vård och underhåll:
Bestämdt anslag ................................................................................................
Förslagsanslag ....................................................................................................
Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda
Vård och underhåll af läns- och kronohäkten, reservationsanslag................
Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för dem genom
Medikolegala besiktningar, förslagsanslag................................................................
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag....................................................
Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag....................................
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag...................................
Extra utgifter, reservationsanslag ............................................................................
r) Öfver detta anslag kommer utlåtande att afgifvas af sammansatt stats- och lagutskott.
s) Öfver detta anslag kommer utlåtande framdeles att af utskottet afgifvas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
9i
Litt. A.
riksstatens Andra hufvudtitel.
departementet.
................................................................................................................ 35,800: —
med........................................................................................................ 3,000: —
anslag ..........................................................J...............................................................
................................................................................................................ 59,500: —
.................................................................................... 625,600: —
.................................................................................... 1,039,145:— 1,664,745: —
ämbets- och tjänstemän, förslagsanslag ....................................... 75,000: —
................................................................................................................ 40,000: —
nya strafflagens införande frångångna bötesandelar, förslagsanslag....................
Förslag till blif- vande riksstat:
Anvisning
kontant.
Kronor.
ö.
17,000
—
38,800
_
6,000
—
182,700
—
18,800
—
150,900
—
686,287
—
478,513
—
205,313
—
11,100
—
55,000
1,839,245
84,000
—
12,000
—
18,000
—
135,000
—
64,432
—
4,500
—
4,007,590
—
Summa
92
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Andra hufvudtitel.
K
Kronor. I ö.
Justitiedepartementet.
För fortsatt uppehållande af lagberedningens verksamhet .........■......
» bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister
föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning m. m. vid
justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ............
| Till ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslersämbetet................■...............
» aflönande af ett biträde å nedre justitierevisionens registrators
kontor.
................................................................................................
» arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter
» byggnader och reparationer samt yttre och inre inventarier
m. m. vid tvångsuppfostringsanstalten å Bona ............................
» aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid samma anstalt, högst
» kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m.,
förslagsanslag........................................................................................
För beredande af uppfostran i allmän uppfostringsanstalt åt minderåriga
förbrytare af kvinnligt kön, förslagsanslag ........................
Till resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid dom
stolarne
bereda sig för domarekallet...............................................
» betäckande af vissa af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter
Summa'' ■
50,000 —
5.000 —
3,500 —
2,700 i—!
3,250:—
41,290
24,550 —
24.000 —!
10.000 j—|
6.000 —
136,720
307,010 —
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.