Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. JKaj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående personalen vid statens järnvägar.

1905-03-14 · 39 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:36, Utlåtande i anledning af Kungl. JKaj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående personalen vid statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 36.

Ank. till Riksd. kansli den 14 mars 1905 kl. 2,3 o e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. JKaj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar angående personalen vid statens

järnvägar.

(R. A.)

l:o.

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har inrättande af

Knngl. Maj:t under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen medgifva ny.a tUnster

att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens järnvägar må pfrnväglT.

uppföras arfvoden till ytterligare två notarier, samt att den ena af dessa

tjänstemän må anställas redan under år 1905.

Af det vid statsverkspropositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 14 januari 1905 inhämtas, att chefen för

civildepartementet vid föredragning af detta ärende anfört följande:

»I undeidanig skrifvelse den 28 november 1904 har järnvägsstyrelsen

gjort hemställan om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition

rörande inrättande af nya tjänstebefattningar med fast arfvode vid statens

järnvägar.

I sådant hänseende hemställer styrelsen till en början om anställande

af en notarie å förrådsbyrån vid maskinafdelningen.

Innan jag öfvergå!'' till att redogöra för järnvägsstyrelsens förslag

härom, tillåter jag mig erinra därom, att enligt den af Eders Kungl.

Maj:t den 15 oktober 1897 för järnvägsstyrelsen med underlydande

Bih. till Riksd. Prot. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 24 Höft. (N:o 36.) " 1

1. Notariebefattning

å

förrådsbyrån.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

distriktsförvaltningar utfärdade instruktion lydde under maskinafdelningen

två byråer, nämligen

maskinbyrån med följande tjänstemän: en byrådirektör, en bj-råingenjör,

en notarie, Indika tillika tjänstgjorde jämväl å förrådsbyrån,

ritare och kontorsskrifvare till det antal, som i arfvodesstaten för hvarje

år fastställdes, samt

förrådsbyrån med följande tjänstemän: en byrådirektör och en

byråingenjör samt kontorsskrifvare till det antal, som i arfvodesstaten

för hvarje år fastställdes.

De maskinbyrån tillkommande göromål voro: att tillhandagå öfverdirektören

vid beredning af ärenden, som rörde maskinväsendet och

verkstädernas enhetliga förvaltning; att utföra ritningar och beräkningar

för den rullande materielens konstruktion; att med afseende å protokollsföring

samt uppsättning och expediering af skrifvelser i maskinärenden

fullgöra motsvarande funktioner, som tillkomme banbyrån i

fråga om banärenden; att vårda alla kontrakt och andra handlingar,

ritningar, modeller och böcker, som enligt arbetsordningen skulle å

byrån förvaras; att kontrollera tillverkningen af all rullande materiel

för statens järnvägars räkning äfvensom enligt styrelsens bestämmande

närmast utöfva den tillsyn öfver de enskilda järnvägarnas rullande

materiel, som ålåge styrelsen; samt att granska alla till byrån inkommande

tjänsterapporter och hos öfverdirektören anmäla därvid förekommande

anmärkningar.

Förrådsbyrån ålåg: att tillhandagå öfverdirektören vid beredningen

af ärenden, som rörde förrådsväsendet; att med afseende å protokollsföring

samt uppsättning och expediering af skrifvelser i förrådsärenden

fullgöra motsvarande funktioner, som tillkomme banbyrån i fråga om

banärenden; att vårda alla kontrakt och andra handlingar, modeller,

och profver, som enligt arbetsordningen skulle å byrån förvaras; att

granska alla till byrån inkommande rapporter och hos öfverdirektören

anmäla därvid förekommande anmärkningar; att verkställa fördelningen

distrikten emellan af de förrådsartiklar, som af styrelsen upphandlades;

att enligt styrelsens bestämmande verkställa inventeringar af distriktens

såväl hufvud- som filialförråd; samt att hafva tillsyn öfver de i styrelsens

lokaler befintliga inventarier.

I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts af 1900 års Riksdag godkända

förslag blef maskinbyrån med 1901 års ingång delad i två byråer,

nämligen:

maskinbyrån med samma tjänstemän som förut, med för den där

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

3

anställda notarien ökad skyldighet att tjänstgöra jämväl å maskininspektionsbyrån,

samt

maskininspektionsbyrån med följande tjänstemän: en byrådirektör

samt ritare och kontorsskrifvare till det antal, som i arfvodesstaten för

hvarje år fastställdes.

Göromålen mellan dessa båda byråer fördelades sålunda, att

maskinbyrån ålåg: att tillhandagå öfverdirektören vid beredningen

af ärenden, som rörde maskinväsendet och verkstädernas enhetliga förvaltning

och icke tillhörde maskininspektionsbyrån; att utföra ritningar

och beräkningar för den rullande materielens konstruktion; att med afseende

å protokollsföring samt uppsättning och expediering af skrivelser

i maskinärenden fullgöra motsvarande funktioner, som tillkomme

banbyrån i fråga om banärenden; att vårda alla kontrakt och andra

handlingar, ritningar, modeller och böcker, som enligt arbetsordningen

skulle å byrån förvaras; samt att granska alla till byrån inkommande

tjänsterapporter och hos öfverdirektören anmäla därvid förekommande

anmärkningar, samt

maskininspektörsbyrån: att tillhandagå öfverdirektören vid beredningen

af ärenden, som rörde inspektionen af rullande materiel; att

kontrollera tillverkningen af sådan materiel för statens järnvägars räkning;

att enligt styrelsens bestämmande närmast utöfva den tillsyn

öfver de enskilda järnvägarnas rullande materiel, som ålåge styrelsen;

att med afseende å protokollsföring samt uppsättning och expediering

af skrifvelser i maskininspektionsärenden fullgöra motsvarande funktioner,

som tillkomme banbyrån i fråga om banärenden; samt att vårda

alla handlingar, ritningar, modeller och böcker, som enligt arbetsordningen

skulle å byrån förvaras.

Järnvägsstyrelsen har nu meddelat, att, ehuru den å maskinbyrån

anställda notarien jämväl skulle tjänstgöra å maskininspektions- och

förrådsbyråerna, den ökning af göromålen inom järnvägsstyrelsens

maskinafdelning, som under senare åren uppstått, föranleda att notariens

å maskinbyrån verksamhet uteslutande tagits i anspråk för maskinbyråns

och maskininspektionsbyråns räkning, under det att notariegöromålen

å förrådsbyrån måst uppdelas mellan därstädes anställda byråingenjören

och bokhållaren. Emellertid hade göromålen särskild! å

förrådsbyrån i högst väsentlig grad ökats, beroende på dels utvidgning

af statsbanenätet och dels en koncentrering till förrådsbyrån af alla

upphandlingar, som kräfde likformig behandling för alla distrikt och

alla afdelningar, hvilket haft till följd, att dessa upphandlingar ökats i

värde från fyra miljoner kronor år 1897 till nio miljoner kronor år

s. 4 Kontrollera mot PDF

2. Notaricbejattning

ä en

s. 1c. militärbyrå.

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

1903. Dessutom hade med hvarje år antalet leverantörer och antalet

handlande och industriidkare, som önskade åtaga sig leveranser, blifvit

allt större, hvilket medfört en betydlig ökning i korrespondens, hvarförutom

tjänstemännens å förrådsbyrån tid därigenom alltmer tagits i

anspråk för mottagande åt besökande, som önskade upplysningar i upphandlingsfrågor.

Den stora ökning i förrådsbyråns göromål med protokollsföring,

skrifvelsers uppsättande o. d., som af sagda anledningar blifvit en följd,

Iramginge af det förhållandet, att antalet från förrådsbyrån expedierade

skrifvelse!'' och meddelanden år 1898 utgjort omkring 1,300 och år

1904 syntes komma att uppgå till 2,700. Antalet till förrådsbyrån ingående

handlingar och skrivelser, oberäknadt sedvanliga rapporter, anmälningar

och rekvisitioner från distrikten, syntes under år 1904 komma

att uppgå till öfver 3,000.

Men äfven på annat sätt, än hvad antalet expeditioner utvisade,

hade göromålen å förrådsbyrån ökats, i det att utredningar af viktiga

förrådsärenden måste företagas och sammanställningar göras af upphandlingsmängder

och priser till ledning vid framdeles ifrågakommande

beräkningar i och för inköp.

Då en ökning af arbetskrafterna å förrådsbyrån således nu måste

anses vara nödvändig, hade järnvägsstyrelsen ansett det vara af vikt,

att en sådan fördelning af arbetena å nämnda byrå gjordes, att de

göromål, som vore af bokföringsnatur, komme att skötas af den å

byrån anställda bokhållaren, under det att notariegöromålen anförtroddes

åt en notarie, som särskildt anställdes för arbetena å förrådsbyrån,

genom hvilken anordning äfven byråingenjörens tid icke behöfde tagas

i anspråk för göromål, som vore lör hans befattning främmande.

Denna af järnvägsstyrelsen gjorda framställning finner jag mig

kunna biträda. Genom de i styrelsens skrifvelse angifna sakförhållanden,

såsom den af statsbanenätets inridning föranledda ökningen af

iörrådsbyråns göromål, upphandlingarnas koncentrering till samma byrå,

utredningar af viktigare förrådsärenden in. m., anser jag ådagalagdt,

att den föreslagna nya befattningen är af behofvet påkallad.

Järnvägsstyrelsen har vidare hemställt om inrättande af en notariebefattning

å en ifrågasatt militärbyrå inom styrelsen.

I afseende härå tillåter jag mig erinra, hurusom järnvägsstyrelsen

i underdånig skrifvelse den 4 mars 1904 framlagt förslag om anstå!-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36. 5

laude, af militära biträden i distriktsförvaltningarna samt inrättande af

en militärbyrå inom styrelsen.

Enligt hvad styrelsen i denna och sin förberörda underdåniga

skrifvelse af den 28 november 1904 meddelat, blef, i syfte att åstadkomma

samarbete mellan järn vägsförvaltningen och generalstaben, den

24 december 1890 en officer beordrad att i enlighet med en af chefen

för generalstabens kommunikationsafdelning utarbetad plan tjänstgöra

vid statens järnvägar från början af år 1891. Sedan dess och intill år

1901 har hvarje år en officer beordrats till dylik tjänstgöring, och då

denna tjänstgöring vanligen räckt två år för hvarje officer, däri inräknad.

den tid de hafva att göra trupptjänst, hafva sålunda i regeln

tv.å officerare årligen tjänstgjort vid statens järnvägar. Med ingången

af åi 1901 har antalet af de beordrade officerarna ökats och numera

utgör det ar liga antalet samtidigt tjänstgörande officerare fyra. Dessutom

finnes för närvarande såsom e. o. tjänsteman hos styrelsen tills

vidare anställd en officer för handläggning af ärenden rörande militära

transporter, tidtabeller m. m. Tjänstgöringen består af dels s. k. allmän

järnvägstjänst, dels tjänstgöring vid statens järnvägsbyggnader, dels

handläggande af militära transportärenden inom styrelsen.

Den allmänna järnvägstjänsten, som i allmänhet plägar föregå

tjänstgöringen vid statens järnvägsbyggnader, fullgöres vid distriktens

trafik-, ban- och maskinafdelningar samt omfattar i regeln en tid af

12 månader. Under denna tid skall officeren inhämta grunderna för

den praktiska linjetjänsten med särskild hänsyn till de militära transporternas

behof.

Tjänstgöringen vid statens järnvägsbyggnader omfattar i regeln

två månader samt afser att bibringa vederbörande kännedom om grunderna

för järnvägars anläggande med därtill hörande provisoriska anordningar

för tillfällig trafiks upprätthållande såsom uppförande af lastkajer,

utläggande af mötesspår, öfverbroande af vattendrag in. m.

Handläggningen af militära transportärenden inom styrelsen försiggår

å styrelsens trafikafdelning och omfattar en tid af minst fem

månader. Denna tjänstgöring afser såväl deltagande i de allmänna

tidtabells- m. fl. arbeten, hvilka förekomma inom trafikbyrån, som i

synnerhet biträde vid de militära transportärendenas handläggande å

trafikafdelningen. Till arbeten af sistnämnda slag hör ock biträde vid

förberedelserna för ifrågakommande större fälttjänstöfningar.

Erforderliga detaljbestämmelser för officerarnes tjänstgöring lämnas

dels af vederbörande järnvägsbefäl, dels af chefen för generalstabens

kommunikationsafdelning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

Ersättning till sålunda kommenderad officer utgår, enligt från

arméförvaltningen lämnad uppgift, på följande sätt:

lön

A. Vid garnisonerade trupper:

7 . . från vederbörande truppförbands aflönings- och in
iagaflomng

, kvarteringsmedei

inkvartering)

samt vid tjänstgöring utom eget truppförbands förläggningsort

från anslaget till rese- ocli traktamentspenningar,

traktamente efter resereglemente under de första 8 dagarna samt

därefter

traktamente efter aflöningsreglementets tariff bil. A.

B. Vid icke garnisonerade trupper:

l°nir , n. . I från vederbörande truppförbänds aflönings- och

half dag aflöning '' - -

inkvartering

i inkvarteringsmed el

samt vid tjänstgöring utom eget truppförbands

tjänstgöringsområde från anslaget till rese- och

traktamentspenningar,

traktamente efter resereglementet under de första 8 dagarna

samt därefter

traktamente efter aflöningsreglementets tariff bil. A.

Enligt nämnda tariff utgör detta traktamente för löjtnant, hvarom

här är fråga, 3 kronor.

Dessutom har af järnvägsmedel utgått 3 kronor om dagen vid

tjänstgöring i styrelsen'' samt 2 kronor om dagen vid tjänstgöring å

linjen och vid byggnaderna.

Förutnämnda såsom e. o. tjänsteman anställda officer har därför,

likaledes af järnvägsmedel, uppburit ett årligt arfvode af 2,400 kronor.

Af den redogörelse, som järnvägsstyrelsen i sin imderdåniga

skrifvelse den 4 mars 1904 lämnat angående uppkomsten af det däri

framlagda förslaget om anställande af militära biträden i distriktsförvaltningarna

samt inrättande af en militärbyrå inom styrelsen, inhämtas

följande.

Efter framställning af chefen för generalstaben hade under tiden

6 februari—7 mars 1901 en af tjänstemän vid statens järnvägar och

generalstabsofficerare sammansatt kommitté sammanträdt för att granska

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

7

och uttala sig angående ett inom generalstabens kommunikationsafdelning

utarbetadt förslag, som, bland annat, åsyftat att, utöfver hvad

dittills ägt rum, utveckla samarbetet mellan järnvägsstyrelsen och generalstaben.

Kommitténs betänkande, som från chefen för generalstaben

öfverlämnats till chefen för järnvägsstyrelsen, hade innehållit, bland

annat, ett motiveradt uttalande till förmån för inrättande af en militärbyrå

inom järnvägsstyrelsen.

Kommitterade hade därvid framhållit nödvändigheten af en del

rent järnvägstekniska arbeten, som ej vore af den tillfälliga beskaffenhet

eller ringa omfattning, att utförandet kunde ske af en kommitté eller

lämpligen påläggas någon af de dåvarande byråerna inom järnvägsstyrelsen.

Då ifrågavarande arbeten fordrade noggrann sakkännedom

samt på grund af sin natur icke borde öfverlämnas åt andra än för

ändamålet särskildt lämpliga personer, hade kommitterade såsom ett af

de mest brännande och viktiga spörsmål, som underställts deras pröfning,

upptagit frågan om inrättande för ifrågavarande ändamål af ett

särskildt organ inom järnvägsstyrelsen, i all synnerhet som ett sådant

organ vore en ovillkorlig förutsättning för genomförandet af flertalet

af kommitterade förordade organisationsåtgärder och arbeten. Kommitterade

uttalade därför på det kraftigaste såsom samtligas enhälliga och

bestämda åsikt,

att, därest mobilisering, strategisk uppmarsch och koncentrering

skulle, såsom sannolikt blefve fallet, komma att följa hastigt efter

hvarandra, järnvägarne icke vore tillräckligt förberedda för att på ett

tillfredsställande sätt kunna fylla de kraf, som i och för tillvaratagandet

af landets intressen af krigsledningen på dem måste ställas; samt

att de förberedelser, som för järnvägarna i berörda syfte erfordrades,

hufvudsakligen bestode i organisatorisk och systematiskt ordnande

verksamhet, hvars omfång och art med nödvändighet fordrade

inrättandet af ett särskildt organ inom järnvägsstyrelsen, förslagsvis

benämndt militärbyrå.

I skrifvelse den 28 maj 1902 hade järnvägsstyrelsens chef besvarat

generalstabschefens skrifvelse och därvid framhållit, att, ehuru han

för det dåvarande ansett sig icke kunna, i hvad på honom ankomme,

biträda förslaget om inrättande af en militärbyrå enligt kommitténs

förslag, han likväl vore villig att befrämja vidtagandet af andra anordningar,

som skulle kunna aflägsna de svårigheter, hvilka järnvägsförvaltningen

obestridligen hade att bekämpa i fråga om utförande af militära

transporter.

Sedermera upptog chefen för generalstaben i skrifvelse den 28

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

december 1903 ånyo frågan och anhöll, att järnvägsstyrelsen ville taga

under ompröfning ett i skrifvelsen framställe^ förslag till genomförande

af ett dylikt samarbete.

Detta förslag afsåg, att dels hvardera af de fem distriktsförvaltnin

garna skulle förses med en i fred anställd militärassistent, hvilken

skulle vara officer af subalternofficers grad och för handläggning af

militära transportärenden beordras till tjänstgöring i vederbörande förvaltning,

dels ock under järnvägsstyrelsens trafikafdelning skulle för

beredning och behandling af militära transportärenden inrättas en militärbyrå,

bestående af en första militärassistent med byrådirektörs befogenhet,

som skulle vara kapten vid generalstaben, en andra militärassistent,

en notarie eller aktuarie samt kontors skrifvare till erforderligt

antal.

I skrifvelse den 4 mars 1904 biträdde järnvägsstyrelsen i hufvudsak

detta förslag och åberopade därvid, bland annat, följande.

Då vissa delar af arbetet inom generalstabens kommunikationsafdelning

visat sig förutsätta den speciella kännedom om lokomotivens

användning och personalens tjänstgöringsförhållanden m. m., som endast

kunde förefinnas inom de lokala linjeförvaltningarna, hade under år

1903 hos järnvägsstyrelsen gjorts framställning under hand af chefen

för kommunikationsafdelningen om medgifvande, att vissa af de till

uppmarschtransporterna hörande handlingar i fråga om lokomotiv- och

personalturer finge utarbetas med biträde af distriktsförvaltningarna

vid andra, tredje, fjärde och femte distrikten. Denna framställning

hade bifallits, och arbetet utförts i Göteborg, Malmö, Östersund och

Luleå. Därvid hade konstaterats, ej mindre att ifrågavarande handlingar

vore af den art, att de med nödvändighet kräfde en på såväl personsom

lokalkännedom grundad teknisk bearbetning inom vederbörande

trafikdistrikt, än ock att distriktsförvaltningarna vore lämpliga för lämnande

af biträde vid dylikt arbete.

Likaledes hade vissa omständigheter inträffat, som vore af den

natur, att frågan om inrättande af ett särskildt organ inom statsbanornas

centralförvaltning för tillgodoseende af de militära transporternas

kraf syntes styrelsen böra ånyo tagas under ompröfning. Sålunda hade

Riksdagen beviljat anslag, som satte krigsstyrelsen i stånd att årligen

anordna större fälttjänstöfningar förutom de äfvenledes årligen inom

arméfördelningarna förekommande. Denna omständighet komme gifvetvis

att medföra en afsevärd ökning i de af styrelsen handlagda militära

transportärendena. Vidare hade från ingången af år 1903 börjat tilllämpas

en ny mobiliseringsplan med förkortade mobiliseringstider, på

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

9

grund hvaraf svårigheten att utföra transporterna såväl under mobiliserings-

som uppmarschtiden hlifvit skärpt och därigenom en fullständigare

och mera planmässig bearbetning af transportplanerna nödvändiggjorts.

Därtill komme slutligen, att större omarbetningar af transportplanerna

förestode under öfvergångsåren först 1905 och sedan 1907,

och syntes jämväl dessa arbeten påkalla inrättandet af en för ändamålet

med erforderligt antal sakkunniga arbetskrafter utrustad särskild byrå

inom styrelsen.

Beträffande de kostnader, som skulle drabba statens järnvägar på

grund af anställandet af militärassistenter vid distriktsförvaltningarna,

hade chefen för generalstaben beräknat dessa till 400 kronor om året

för hvarje dylik assistent eller sammanlagdt till 2,000 kronor om året

för fem assistenter.

Lön, dagaflöning och inkvartering skulle nämligen fortfarande till

officerarna i fråga utgå från fjärde hufvudtiteln, och nyssnämnda belopp

skulle utgöra den rese- och traktamentsersättning, som generalstabscbefen

ansett böra af järnvägen utbetalas för militärassistents resor

från Stockholm, hvarest hans tjänstgöringsområde skulle vara förlagdt,

till vederbörande distriktsförvaltnings hufvudort och åter till Stockholm.

Kostnaderna för den föreslagna militärbyrån hade af chefen för

generalstaben i genomsnitt för år beräknats sålunda:

första militärassistenten:

lön ............................................................................................... kr.

dagaflöning, i genomsnitt per år 310 dagar, å 4 kr...... „

inkvartering .............................................................................

rese- och traktamentsersättning, förslagsvis ............ ,,

andra militärassistenten:

lön .............................................................................................. kr.

half dagaflöning, i genomsnitt per år 260 dagar å kr. 1: 50 „

arfvode,, motsvarande half dagaflöning under 260 dagar ,,

inkvartering ...... „

rese- och traktamentsersättning (arfvode), förslagsvis ..

notarie eller aktuarie, lön ..........................................

skrifbiträde och expenser ............................................ „

Summa kr. 13,860: —

Bih. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 24 Höft.

3,400: —

1,240: —

500: —

600: —

1,500: —

390: —

390: —

400: —

600: —

3,000: —

1,840: -

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

Beträffande dagaflöningen både beräknats, att första militärassistenten

skulle under sin treåriga kommendering som sådan beordras

till trupptjänst en gång för en tid af omkring fem månader, samt att

andra militärassistenten under sin likaledes treåriga kommendering

skulle beordras till trupptjänst två gånger, d. v. s. under sammanlagdt

omkring tio månader.

Af sammanlagda kostnaden för byrån skulle följande utgiftsposter

utgå af järnvägsmedel, nämligen:

rese- och traktamentsersättning för första militärassistenten kr. 600: —

arfvode, motsvarande half dagaflöning under 260 dagar

för andra militärassistenten .........................................

rese- och traktamentsersättning för densamma ..................

lön åt notarien eller aktuarie!) ...............................................

kostnad för skrifbiträde in.

it

m.

390

600

3,000

1,840

Summa kr. 6,430

Jag tillåter mig här påpeka, att beräkningen, hvad militärbyrån

beträffar, grundar sig på den förutsättningen, att andra militärassistenten

skulle innehafva löjtnants af första klassen grad och tillhöra icke

garnisonerad trupp. Skulle officer af annan grad beordras till dylik

tjänst, blefve lönen ändrad i förhållande därtill, likasom, ifall han tillhörde

garnisonerad trupp, liel dagaflöning komme att, i likhet med för

första militär assistenten, utgå från fjärde hufvudtitelns anslag.

Mot beräkningen och fördelningen af kostnaderna hade järnvägsstyrelsen

intet annat att erinra än att upptagna belopp i rese- och

traktamentsersättning samt arfvode, motsvarande half dagaflöning under

260 dagar, åt andra militärassistenten icke syntes komma att utgå

förrän i samband med upphörandet af den tjänstgöring, som för närvarande

förrättades af den vid trafikbyrån i egenskap af e. o. tjänsteman

anställda officer.

Enär den notarietjänst, som skulle inrättas å militärbyrån, vore

förenad med s. k. fast arfvode och dess upptagande på ordinarie stat

förty icke kunde ske, förrän Riksdagen därom beslutat, syntes befattningen,

intill dess detta kunde ske, kunna uppehållas på extra stat.

Öfriga omkostnader för statens järnvägar i fråga om såväl militärbyråns

anordnande som distriktsförvaitningarnas förseende med militärassistenter

vore af natur, att desamma kunde af Eders Kuugl. Maj:t

beviljas att utgå af järnvägsmedel.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

11

På grund däraf hemställde styrelsen, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes förklara,

beträffande militära biträden i distriktsförvaltningarna:

att för handläggning af militära transportärenden vid de olika

distriktsförvaltningarna skulle, i den mån för ändamålet lämpliga officerare

vore att tillgå, anställas officerare af subalternofficers grad, i sin

egenskap af militära biträden i förvaltningarna benämnda militärassistenter,

en för hvarje förvaltning,

att militärassistent i distriktsförvaltning skulle tills vidare af Eders

Kungl. Maj:t beordras på förslag, som, efter samråd med chefen för

generalstaben, afgåfves af styrelsen,

att dylik militärassistent, som emellertid endast vid tillfällen, då

hans biträde ansåges erforderligt, skulle tjänstgöra i förvaltningen,

skulle af styrelsen efter anmälan hos chefen för generalstaben inkallas

till dylik tjänstgöring, samt

att det ålåge militärassistent, som sålunda inkallats till tjänstgöring:

att biträda distriktschefen vid beredandet af de ärenden, som anginge

järnvägarnas inom distriktet trafikerande och användande för militära

ändamål såväl i fred som i krig; att biträda distriktschefen vid bearbetandet

af de militära transportplaner och öfriga militära transporthandlingar,

som från styrelsen öfverlämnades till distriktsförvaltningen;

samt att, enligt anvisning af distriktschefen, lämna tjänstemän vid distriktet

erforderliga upplysningar angående uppmarschtransporterna, samt

beträffande militärbyrå inom järnvägsstyrelsen:

att för handläggning af militära transportärenden inom järnvägsstyrelsen

skulle upprättas en militärbyrå, hvilken det skulle åligga:

att tillhandagå öfverdirektören vid trafikafdelningen vid beredningen

af ärenden, som anginge järnvägarnas trafikerande och användande för

militära ändamål såväl i fred som i krig; att förvara och vårda de militära

transportplaner och transporthandlingar, som från generalstaben

till styrelsen öfverlämnades eller inom byrån utarbetades; att underkasta

dessa planer erforderlig bearbetning; samt att årligen, enligt

styrelsens bestämmande, revidera de i distriktsförvaltningarna förvarade

mobiliserings- och öfriga militära transporthandlingar,

att vid militär byrån skulle tjänstgöra

en kapten vid generalstaben såsom första militärassistent med byrådirektörs

befogenhet,

en annan officer på stat såsom andra militärassistent och första

militärassistentens närmaste man,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

att såväl första som andra militärassistenten skulle af Eders Kungl.

Maj:t tillsvidare beordras på förslag, som, efter samråd med chefen för

generalstaben, afgåfves af styrelsen,

att vid förfall för första militärassistenten andra militärassistenten

skulle, där ej styrelsen annorlunda förordnade, inträda såsom vikarie,

att militärassistent skulle åtnjuta semester såsom för officer på stat

vore stadgadt,

att vid militärbyrån skulle i öfrigt på extra stat anställas

en notarie och aktuarie samt

kontorsskrifvare till erforderligt antal,

att militärbyrån skulle träda i verksamhet den 1 maj 1904,

att med beordandet af andra militärassistent emellertid skulle anstå

intill utgången af förberörda såsom e. o. tjänsteman anställda officers

nuvarande tjänstgöring i styrelsen;

livarjämte styrelsen tillika anhållit om bemyndigande att af trafikmedel

få bestrida för ändamålet uppkommande kostnader.

Efter nådig remiss har chefen för generalstaben den 28 mars

1904 häröfver afgifvit underdånigt utlåtande och därvid, enär de af

järnvägsstyrelsen framställda förslagen såväl till anställande af militärassistenter

i distriktförvaltningarna som till inrättande af en militärbyrå

i styrelsen i sakligt hänseende till fullo öfverensstämde med af generalstabschefen

till styrelsen i skrifvelse den 28 december 1903 gjorda

framställningar jämte kostnadsberäkningar, tillstyrkt genomförandet af

de föreslagna organisationerna, hvilka syntes väl ägnade att åstadkomma

erforderligt samarbete mellan generalstaben och järnvägsmyndigheterna

samt sålunda tillmötesgå de stegrade klufven på härens krigsberedskap.

I sin nu föreliggande underdåniga skrifvelse den 28 november 1904

bär järnvägsstyrelsen framhållit, att, enär den föreslagna militärbyråns

verksamhet i afsevärd grad komme att omfatta utarbetande af förslag

till reglementen och andra författningar rörande militära transporter, den

blifvande notarien syntes böra vara af en för den formella bearbetningen

af dessa författningsförslag fullt kvalificerad, helst juridiskt bildad person.

Ehuru styrelsen emellertid icke ansåge sig böra uppställa besittandet

af juridisk bildning som ett formligt villkor för ifrågavarande befattnings

erhållande, komme styrelsen, att, därest befattningen i fråga blefve

inrättad, vid dess tillsättande taga vederbörlig hänsyn till de sökandes

kvalifikationer i nu förevarande afseende.

Vid beaktande af hvad sålunda förekommit synes det mig icke

kunna förnekas, att det samarbete mellan järnvägsstyrelsen och general
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

13

staben, som erfordras för de militära transporternas planläggande och

utförande jämte därmed sammanhängande frågors behandling, behöfver

eu något fastare organisation än hvad de hittillsvarande förhållandena

innebära. Det förslag, hvarom nämnda båda myndigheter enat sig,

synes mig ej heller lämna anledning till några befogade anmärkningar.

Hvad särskild! angår den föreslagna byrån för handläggning af de militära

transportärendena inom styrelsen, synes inrättande af en sådan

byrå vara af ett för båda de med dessa ärenden sysselsatta myndigheterna

länge kändt behof påkalladt och därför böra med det snaraste

upprättas. Dess föreslagna sammansättning förefaller mig äfven vara

för ändamålet väl anpassad. De arbeten, som skulle komma att utföras

af denna byrå äfvensom af de föreslagna militärassistenterna i distriktsförvaltningarna,

äro uppenbarligen af största vikt ej blott för ett

ändamålsenligt ordnande af de numera ofta mycket stora pnilitärtransporterna

i fredstid utan än mer för att hålla järnvägarna beredda

för den utomordentligt betydelsefulla uppgift, som i händelse af krig

kommer att åligga dem.

De två militärassistentbefattningarna, liksom militär ässistentbefattningarna

i distriktsförvaltningarna, skulle emellertid icke uppföras å

järnvägsstyrelsens ordinarie stat. Af järn vägsmedlen skulle till dessa

befallningshafvande utgå ersättning allenast med dels rese- och traktamentsersättning

dels eventuellt arfvode, motsvarande half dagaflöning

under en del af året, för andra militärassistenten. Emot denna anordning

har jag icke heller något att erinra, och hvad Bom härför erfordras

lärer af Eders Kungl. Maj:t utanordnas af trafikmedlen. Af chefen

för landtförsvarsdepartementet, som förklarat sig benägen att understödja

järnvägsstyrelsens förslag, har jag inhämtat, att af de under

fjärde hufvudtiteln anvisade anslag medel finnas tillgängliga för bestridande

af de för ändamålet i öfrigt erforderliga kostnader.

Frågan om beredande af medel för bestridande af berörda uppdrag

torde således icke för närvarande och i detta sammanhang föranleda

någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.

Detta är däremot förhållandet med den föreslagna notariebefattningen,

som skulle uppföras bland järnvägsstyrelsens öfriga ordinarie

tjänster. Den ifrågasatta militärbyråns verksamhet kommer, såsom

järnvägsstyrelsen älven angifvit, att i ganska afsevärd grad kräfva

biträde af en tjänsteman, som besitter nödiga egenskaper för ärendenas

formella bearbetning och behandling. Jag anser mig därför böra biträda

järnvägsstyrelsens nu ifrågavarande hemställan om inrättande af denna

befattning. Då det torde vara af vikt, att den föreslagna militärbyrån

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

Beklädnad

material•

vakter.

får träda i verksamhet redan under innevarande år, lärer det böra föreslås,

att den notarie, som är afsedd för denna byrå, må anställas redan

samma år.»

Kungl. Maj:ts förevarande framställning har icke gifvit anledning

till någon erinran från utskottets sida; och får utskottet därför hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag, må medgifva, att i staten öfver fästa arfvoden

för personal vid statens järnvägar må irppföras arfvoden

till ytterligare två notarier, samt att den ena af dessa

tjänstemän må anställas redan under år 1905.

Kungl. Maj:t har vidare i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen

medgifva,

att materialvakt må berättigas erhålla uniformspersedlar in natura

eller ock beklädningsersättning till visst årligt belopp, allt enligt reglemente,

som af styrelsen fastställes.

Af statsrådsprotokollet inhämtas, att järnvägsstyrelsen uti skrifvelse

till Kungl. Maj:t den 28 november 1904 anmält, att de vid statsbanornas

förråd anställda materialvakter hos styrelsen gjort framställning

om erhållande af beklädnadsförmån, för hvilken framställning styrelsen

ansåge synnerligen giltiga skäl förefinnas. Det syntes nämligen

styrelsen vara af vikt, att dessa betjänte, hvilka utöfvade förmanskap

för de vid förråden anställda arbetare, genom uniform skulle kunna

åtskiljas från dessa såväl vid de tillfällen, då materialvakterna hade att

af varuleverantörer eller deras biträden mottaga varor till förråden,

som ock vid den beröring, hvari materialvakterna komme med andra

järnvägsbetjänte samt arbetare från lokomotivstall och reparationsverkstäder

vid utlämnande af förrådseffekter. Särskildt i sistnämnda fall

bidroge uniformen att åt deras tjänsteställning gifva den betydelse, som

vore nödvändig för upprätthållande af ordning och skick inom förrådets

lokaler.

Kostnaden för tillhandahållandet af uniform till materialvakterna

kunde beräknas till omkring 4,300 kronor om året.

Utskottet hemställer,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

15

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

3:o.

Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens järnvägar

må, med uteslutande ur samma stat af arfvoden till en stationsinspektor

och en underinspektör å första klassens station samt till två expeditionsföreståndare,

uppföras arfvode till en stationsinspektor å andra klassens

station.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

utlåtande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen härigenom

anmäla.

4:o.

Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen

medgifva,

att ett tillfälligt lönetillägg af 60 kronor, för år räknadt, må

under år 1905 af trafikmedel tilldelas de inom järnvägsstyrelsen anställda

kontorsbiträden och de betjänte vid statens järnvägars distrikt och ångfärja,

som åtnjuta en aflöning af 960 kronor eller därunder, med undantag

dock för den personal, som på grund af Kungl. Maj:ts bref den

22 juni 1904 uppflyttats i högre löneklass utan att, enligt de för uppflyttning

i löneklass gällande allmänna grunder, hafva varit från och

med år 1905 berättigad till dylik uppflyttning, samt

att detta lönetillägg icke skall utgöra hinder för uppbärande af

vare sig särskildt tilläggsarfvode eller afiöningsförbättring, som enligt

gällande bestämmelser kan tillerkännas vissa tjänsthafvare, eller, därest

allmänt dyrtidstillägg skulle tilldelas statens tjänstemän och betjänte, sådant

dyrtidstillägg, hvilket dock icke får beräknas å förberörda lönetillägg.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 91) har herr F.

O. Berg i Göteborg hemställt, att Riksdagen, med ändring af hvad

Kungl. Maj:t i ärendet föreslagit, ville medgifva,

att ett tillfälligt lönetillägg af 120 kronor, för år räknadt, må under

år 1905 af trafikmedel tilldelas de inom järnvägsstyrelsen anställda

kontorsbiträden och de betjänte vid statens järnvägars distrikt och ångfärja,

som åtnjuta en aflöning af 960 kronor och därunder, med iakt
-

Uteslutande

ur staten af

en stationsinspektor

d

första klassens

station m. m.

Tillfällig löneförbättring

för den lägst

aflönadc betjäningspersonal.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 36,

tagande af att den personal, som på grund af Kungi. Maj:ts bref den

22 juni 1904 uppflyttats i högre löneklass utan att, enligt de för uppflyttning

i löneklass gällande allmänna grunder, hafva varit berättigad

till dylik .uppflyttning, endast erhålla 60 kronor; samt

att detta lönetillägg, på sätt. Kungl. Magt föreslagit, icke, skall

utgöra hinder för uppbärande af vare sig särskild! tilläggsarfvode eller

aflöningsförbättring, som enligt gällande bestämmelser kan tillerkännas

vissa tjänsthafvare, eller, därest allmänt dyrtidstillägg skulle tilldelas

statens tjänstemän och betjänte, sådant dyrtidstillägg, hvilket dock icke

får beräknas å förberörda lönetillägg.

Till statsrådsprotokollet i förevarande ärende har statsrådet och

chefen för civildepartementet till eu början erinrat, hurusom uti eu till

Kungl. Maj:t den 14 december 1903 inkommen skrift delegerade för

banvakterna, vagnsmörj ärna, lokomotiv- och vagnputsarna, kolvaktarna,

pumparna, station skarisförmännen, stationskarlarna och kontorsvaktarna

vid statens järnvägar anhållit, att enär nämnda järn vägspersonal tillkommande

aflöningsförmåner vore alldeles otillräckliga samt flertalet af

densamma, såsom innehafvande fri bostad, icke kunde komma i åtnjutande

af det utaf Riksdagen åt en del tjänstemän och betjänte beviljade

dyrtidstillägg, Kungl. Magt täcktes vidtaga åtgärder för att, intill

dess ny lönereglering genomförts, behöfligt tillfälligt lönetillägg blefve

dem tilldeladt eller, om detta icke kunde beviljas, dyrtidstillägg måtte

tilldelas jämväl dem af omförmälda grupper järnvägsbetjänte, hvilka

åtnjöte bostäder in natura.

Till följd af remiss hade järnvägsstyrelsen häröfver afgifvit utlåtande

af den 29 december 1903, som den 11 januari 1904 till civildepartementet

inkommit, därvid järnvägsstyrelsen, med öfverlämnande

af eu utaf banmästarna vid statens järnvägar gjord framställning om

löneförbättring, hemställt, att Kungl. Magt täcktes aflåta proposition

till 1904 års Riksdag om tilldelande af eu tillfällig löneförbättringunder

år 1904 af 60 kronor för hela året räknadt åt en hvar af de

betjänte vid statens järnvägar, Indika åtnjöte en aflöning af 960 kronor

eller därunder.

Enligt bref den 11 mars 1904 hade emellertid Kungl. Magt —

enär Kungl. Maj:t redan i den till 1904 års Riksdag aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behof gjort framställning om beredande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

17

åt ifrågavarande personal af dyrtidstillägg för år 1904 att utgå enligt

dittills följda grunder, och det icke syntes böra föreslås Riksdagen att

därutöfver för samma år anvisa ett särskildt lönetillägg att utgå efter

andra grunder — funnit omförmälda framställningar och styrelsens

därå grundade hemställan icke föranleda annan åtgärd, än att Kungl.

Maj:t anbefallde styrelsen att verkställa utredning och i god tid före

1905 års riksdag ankomma med yttrande, däri styrelsen hade att, med

angifvande för hvarje grupp af den ifrågavarande personalen af samtliga

de förmåner, af hvilka den enligt gällande lönestat vore i åtnjutande,

i ett sammanhang afgifva förslag, huruvida och i hvad mån extra tillägg

därutöfver borde tillkomma samma personal, hvarjämte Kungl. Maj:t

föreskref, att styrelsen vid afgifvande af detta yttrande skulle, med

särskild hänsyn till hvad i ärendet förekommit angående det olika värde,

hvartill den vissa af personalen tillkommande förmån af fri bostad och

vedbrand å olika orter borde uppskattas ej mindre i och för sig än

äfven i förhållande till det den öfriga personalen tillkommande inkvarteringsbidrag,

taga i öfvervägande, huruvida icke det lönetillägg,

som kunde ifrågakomma, borde sättas till olika belopp för olika orter.

Kungl. Maj:t hade äfven funnit godt förklara, att styrelsen ägde att,

i den mån så ansåges nödvändigt, för beredande redan under år 1904

af löneförbättring åt de svagast aflönade af den ifrågavarande personalen,

göra framställning om sådan personals uppflyttniug i högre

löneklass, såvidt sådan uppflyttning vore med de af Riksdagen godkända

aflöningsbestämmelser förenlig.

På grund af nämnda bemyndigande hade stj^relsen den 20 maj

1904 till Kungl. Maj:t ingått med framställning om uppflyttning i högre

löneklass af viss personal vid statens järnvägar; och hade Kungl. Maj:t,

med bifall till styrelsens sålunda gjorda framställning, genom bref

den 22 juni 1904 funnit godt medgifva sådan ändring i de för

år 1904 t fastställda arfvodes- och kostnadsstater vid statens järnvägar

och för Örebro—Svartå järnväg, att den personal vid dessa järnvägar,

som enligt nämnda stater eljest skolat under år 1904 åtnjuta arfvode

efter 17:de och 16:de klasserna, äfvensom de stationskarlar å I—III

klassens stationer och å öfriga stationer norr om Krylbo samt de i

Stockholm, Göteborg och Malmö äfvensom norr om Krylbo stationerade

banvakter, lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter, hvilka

eljest skolat under år 1904 åtnjuta arfvode efter 15:de klassen, finge,

räknadt från och med den 1 januari 1904, uppflyttas i närmast högre

löneklass.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 24 Raft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N;o 36.

Till åtlydnad af Kungl. Maj:ts i brefvet den 11 mars 1904 meddelade

befallning hade järnvägsstyrelsen i skrifvelse den 28 november

1904 afgifvit utredning och förslag i fråga om tilldelande af extra

lönetillägg åt den i samma kungl. bref angifna personal.

Innan departementschefen redogjort för styrelsens hemställan

härutinnan, har han, beträffande den reglering af aflöningsförmånerna,

som för ifrågavarande grupper järnvägsbetjänte under den senaste tiden

förekommit, erinrat följande.

Jämlikt förnyade aflöningsreglementet för ämbets- och tjänstemän

samt betjänte vid statens järnvägstrafik den 23 oktober 1874 hade

aflöningen för år utgått till

vid styrelsen

vaktmästare.................................... med lägst 540 kr. och högst 900 kr.

samt vid distrikten

öfverkonduktör och konduktör

. med

lägst

720

kr.

och

högst 1,500

kr

stationsmästare ............................

:»

720

»

))

»

1,500

materialvakt..................................

»

»

600

»

»

900

»

vagnförman ..................................

»

»

600

y>

»

»

1,080

banmästare ..................................

»

»

600

»

»

»

900

»

eld are...........................................

»

720

»

))

>)

1,080

»

packmästare..................................

))

600

»

»

900

))

stationskarlsförman...................

»

»

240

»

900

»

portvakt vid hufvudstation .....

»

. »

600

»

»

»

960

»

vaktmästare ..................................

»

»

240

»

))

»

900

»

vagnsmörj are ..............................

»

240

»

»

»

660

»

lokomotivputsare ........................

»

»

240

»

»

y>

720

»

vagnputsare .................................

»

»

240

»

)>

»

720

pumpare ....................................

))

»

240

»

»

720

»

kolvakt........................................

»

2>

240

»

»

720

»

portvakt ......................................

»

))

240

»

y>

900

»

stationskarl .................................

»

))

240

»

))

»

660

»

ban-, bro- eller grindvakt ......

»

))

240

»

»

540

»

kontorsvakt .................................

»

))

240

»

»

600

Arfvodet till ban-, bro- eller grindvakt, hvilka samtliga benämningar

sedermera vid löneregleringen år 1897 sammanfattades i benämningen

banvakt, kunde för vakt vid rörliga broar under seglationstiden

ökas med ett tilläggsarfvode af högst 20 kronor i månaden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

19

Sedan Kungl. Maj:t genom bref den 31 december 1891, med

afseende å de förändrade förhållanden, som inträdt sedan gällande

aflöningsreglemente fastställts, anbefallt järnvägsstyrelsen att inkomma

med förslag till nytt aflöningsreglemente för personalen vid statens

järnvägar, hade styrelsen i skrifvelse den 26 november 1892 afgifvit

dylikt förslag, hvari styrelsen af uppgifna orsaker hemställt om vissa

förbättringar i förberörda gruppers aflöningsförhållanden äfvensom om

upptagande af några nya grupper.

Styrelsens hemställan hade jämväl till väsentligaste del vunnit

tillslutning från 1893 års järnvägskommittés sida, och i den af Kungl.

Maj:t till 1897 års Riksdag aflåtna proposition angående lönereglering

för personalen vid statens järnvägar hade kommitténs förslag beträffande

nu ifrågavarande betjäntes aflöningsbelopp upptagits oförändradt.

Enligt detta förslag hade de förutvarande tre lägsta arfvodesklasserna,

240—360 kronor, borttagits såsom omöjliga att dåmera

tillämpa. Vidare hade kontorsvakter, banvakter och stationskarlar ansetts

böra tilldelas ett begynnelsearfvode af 480 kronor d. v. s. näst lägsta

klassen. I likhet med kontorsvakterna hade banvakterna föreslagits

till erhållande af ett slutarfvode å 600 kronor, hvarjämte banvakt under

förut nämnd förutsättning skulle kunna erhålla ett tilläggsarfvode efter

60 å 120 kronor för år. Berörda slutarfvode å 600 kronor hade banvakt

redan förut fått i vissa fall uppbära. Med anledning af därom utaf

Kungl. Maj:t gjord framställning hade nämligen 1892 års Riksdag medgilvit,

att af järnvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor

finge under det kommande året, efter trafikstyrelsens bepröfvande,

användas till förhöjning i vissa fall af de vid statens järnvägstrafik

anställda banvakters löneförmåner utöfver det då medgifna högsta

arfvodesbeloppet, med högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen

komme i åtnjutande. Detta Riksdagens medgifvande hade

sedermera förnyats hvarje år till och med 1896.

För kolvakter, pumpare, vagn- och lokomotivputsare äfvensom

vagnsmörjare hade såsom lägsta aflöning föreslagits 540 kronor, hvarjämte

vagnsmörjares maximiarfvode ansetts böra sättas till 780 kronor.

Minimiarfvodet för vaktmästare vid styrelsen hade föreslagits till

780 kronor och för vaktmästare vid distrikten till 600 kronor, hvarjämte

sistnämnda vaktmästares högsta arfvode ansetts böra utgå med

allenast 840 kronor. Dessutom hade upptagits en första vaktmästare

i styrelsen med fast arfvode, utgående med 800 kronor i lön och 300

kronor i tjänstgöringspenningar, därvid, liksom för öfriga vaktmästare

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

i styrelsen, för åtnjutande af fri bostad lönen skulle minskas med

150 kronor.

För portvakt, som vore anställd vid första klassens station eller

verkstad, hade högsta arfvodet satts till 960 kronor och lägsta arfvodet

till 660 kronor, hvaremot för öfriga portvakter arfvodet föreslagits till

lägst 540 och högst 720 kronor.

Hvad beträffade stationskarlsförmän hade lägsta arfvodet föreslagits

till 660 kronor och högsta arfvodet till 960 kronor. Därjämte hade

Kungl. Maj:t, i enlighet med hvad 1893 års järnvägskommitté förordat,

föreslagit, att stationskarlsförmän och stationskarlar skulle under vissa

förhållanden erhålla tilläggsarfvode, de förra efter 60 å 180 kronor och

de senare efter högst 60 kronor för år.

Packmästares arfvode hade ansetts böra höjas till lägst 720 och

högst 960 kronor för att ej blifva för lågt i förhållande till konduktörernas.

I eldarnas aflöningsförhållanden hade ingen förändring vidtagits,

hvaremot för hallmästare minimiarfvodet föreslagits till 780 kronor och

maximiarfvodet till 1,080 kronor.

För vagnförmän och materialvakter hade minimiarfvodet ansetts

böra höjas till 840 kronor, hvarjämte maximiarfvodet föreslagits för de

förra till 1,080 kronor och för de senare till 1,200 kronor.

Med materialvakt hade maskinister och trädgårdsmästare likställts.

I fråga om stationsmästarna hade föreslagits, att minimiarfvodet

skulle höjas för stationsmästare å sjunde klassens station till 780 kronor

och för stationsmästare å sjätte klassens station till 960 kronor, men

att däremot maximiarfvodet skulle sänkas för de förra till 960 kronor

och för de senare till 1,200 kronor.

Öfverkonduktörer och konduktörer hade ansetts böra, med bibehållande

af förut bestämd slutaflöning å 1,500 kronor, tilldelas ett begynnelsearfvode

af 840 kronor.

För öfverbanmästare, hvilken befattning, efter det Riksdagen bifallit

därom allåten proposition, inrättats genom kungl. bref den 1 juni

1877 med ett minimiarfvode af 720 kronor och ett maximiarfvode af

1,500 kronor hade aflöningen ansetts böra utgå med lägst 900 kronor

och högst 1,800 kronor.

Kontorsbiträdesbefattningarna, som utbrutits ur de lägre aflönade

stationsskrifvarnas klass, hade inrättats genom kungl. bref den 30 december

1885, då deras arfvoden bestämts till minst 600 och högst 1,080 kronor.

I fråga om arfvodena åt de manliga kontorsbiträdena hade föreslagits

den ändring, att desamma inom styrelsen, med bibehållande af begyn
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

21

nelsearfvode af 600 kronor, skulle erhålla ett förhöj (It maximiarfvode

af 1,200 kronor. Därjämte hade i 1897 års förslag upptagits kvinnliga

kontorsbiträden med en aflöning af lägst 540 kronor och högst 840

kronor.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande hemställan om lönereglering för

personalen vid statens järnvägar hade i nu förevarande delar af Riksdagen

bifallits, dock med den ändring att Riksdagen, med anledning

af väckt motion i ämnet, bestämt banvakternas högsta arfvode till 660

kronor i stället för föreslagna 600 kronor, hvarvid Riksdagen dock

tillika bifallit förslaget om tilläggsarfvode åt banvakt.

Enligt det af Kungl. Maj:t sedermera den 15 oktober 1897 utfärdade

aflöningsreglemente för tjänstemän och betjänte vid statens

järnvägar hade alltså aflöningen utgått för år med belopp i öfverensstämmelse

med nu angifna bestämmelser.

Därjämte hade samtliga betjänte vid distrikten förklarats berättigade

att erhålla fri bostad jämte den därmed förenade förmånen af

fri vedbrand eller ock att uppbära hyresbidrag, utgörande tjugo procent

af arfvodet. Hvad vidkomme uppflyttningen i löneklass hade järnvägsstyrelsen,

på befallning af Kungl. Maj:t, fastställt allmänna grunder,

efter hvilka uppflyttningen af styrelsen hos Kungl. Maj:t föresloges och

hvilka grunder jämväl af Kungl. Maj:t i hvarje fall lämnats utan anmärkning.

Med anledning, bland annat, af förut omförmälda af Riksdagen

vidtagna förhöjning af högsta arfvodet för banvakter, hade sedermera

järnvägsstyrelsen föreslagit, att högsta arfvodet för stationskarl skulle

utgå med 720 kronor. Denna framställning hade bifallits af såväl

Kungl. Maj:t som 1898 års Riksdag.

Adel det förhållande att alltså, på sätt förut nämnts, de stora grupperna

af lägre ban- och trafikbetjäning erhållit förhöjning med en

löneklass utöfver hvad ursprungligen ifrågasatts, hade Kungl. Maj:t, på

framställning af järnvägsstyrelsen, föreslagit 1899 års Riksdag, att samma

förmån måtte beviljas äfven den lägre maskinbetjäningen, nämligen

lokomotiv- och vagnputsare, pumpare och kolvakter, så att maximiarfvodet

för dessa betjänte komme att utgå med 780 kronor; och hade

denna framställning vunnit Riksdagens bifall.

De för närvarande gällande bestämmelser angående ifrågavarande

med arfvode efter klass aflönade betjäning sgrupp ers löneförmåner funnes

upptagna i det af Kungl. Maj:t den 3 maj 1901 fastställda förnyade

aflöningsreglemente för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

1 sin. förberörda skrifvelse af den 28 november 1904 har järnvägsstyrelsen,

enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelats, anfört

följande.

Enligt det af styrelsen i skrifvelse den 23 november 1904 afgifna

förslag till arfvodesstat för statens järnvägar för år 1905 uppginge

antalet betjäningspersonal med arfvode af 960 kronor och därunder

till ett sammanlagdt antal af 7,782, fördeladt på de olika befattningskategorierna

och aflöningsklasserna, på sätt närmare utvisades af en i

statsrådsprotokollet å sid. 142—145 intagen tabell I. Därjämte lämnades

äfven uppgift å antalet af den personal, som på grund af kungl.

brefvet den 22 juni 1904 uppflyttats i högre löneklass och icke heller

för år 1905 varit, enligt eljest tillämpade grunder, berättigad till dylik

uppflyttning. Berörda antal utgjorde 1,390.

De förmåner, af hvilka nu ifrågavarande grupper af järnvägspersonalen

eller vissa af dem enligt gällande lönestat vore i åtnjutande,

utgjordes af arfvode, tilläggsarfvode, bostad in natura eller hyresbidrag,

beklädnad in natura eller beklädnadsersättning, felräkningspenningar,

milpenningar samt särskild aflöningsförbättring för personalen inom V

distriktet.

Därjämte syntes böra omnämnas, att utöfver nämnda, de väsentliga

aflöningsförmånerna, jämväl en del andra förmåner af tillfällig beskaffenhet

tillgodokomme personalen i fråga, såsom premier, enligt af Kungl.

Maj:t fastställda bestämmelser, till betjänte, till följd af hvilkas hushållning

med materialier afsevärda besparingar i utgifterna för trafiken

åstadkommits, hvilka premier emellertid belöpte sig till jämförelsevis

högst obetydliga belopp, kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter

enligt närmare af Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, samt begrafningshjälp

vid dödsfall i följd af olyckshändelse under tjänsteutöfning.

Jämlikt bestämmelserna i förnyade aflöningsregl em entet för tjänstemän

och betjänte vid statens järnvägar den 3 maj 1901 åtnjötes arfvode

efter klass af följande betjänte enligt följande reglering:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

23

■

■

Lägsta arfvode.

Högsta arfvode.

i

,. i 1

Anmärkningar.

Klass.

Kr.

Klass.

Kr.

A) inom styrelsen:

manligt kontorsbiträde ....................

15

600

7

1,200

) .

Åtnjuter vaktmästare fri bo-

vaktmästare ...................................

12

780

10

900

/ stad, skall lönen minskas

kontorsvakt ...................................

17

480

15

600

1 med 150 kr.

B) vid distrikten:

öfverbanmästare .............................

10

900

5

1,800

konduktör ...................................

11

840

6

1,500

stationsmästare å 6:e kl. station.........

9

960

7

1,200

trädgårdsmästare .............................

)

maskinist .....................................

11

840

7

1,200

materialvakt ..................................

J

vagnförman ....................................

11

840

8

1,080

banmästare.....................................

12

780

8

1,080

eldare ... .................... .................

13

720

8

1,080

I

manligt kontorsbiträde .....................

15

600

8

1,080

1

stationsmästare å 7:o kl. station........

12

780

9

960

packmästare ..................................

13

720

9

960

1

stationskarlsförman...........................

j

-

portvakt vid l:a kl. station eller vid

14

660

9

960

... ■ ''!1'' i

verkstad......................................

1

vaktmästare ...................................

15

600

11

840

. . J

kvinnligt kontorsbiträde.....................

16

540

11

840

vagnsmörjare .................................

16

540

12

780

lokomotivputsare ........... ..................

vagnputsare .....................................

16

540

12

780

! pumpare........................................

| kolvakt .........................................

| portvakt.........................................

16

540

13

720

stationskarl ....................................

17

480

13

720

1 banvakt ........................ ...............

17

480

14

660

| kontorsvakt ..................................

17

480

15

600

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

Uppflyttning i löneltlass ägde rum enligt af styrelsen, pa befallning

af Kungl. Maj:t, fastställda allmänna grunder. Hvad beträffar ifrågavarande

personal, ställde sig löneförhöjningarna på följande sätt:

Befattning.

Begyn-

nelse-

arf-

vode,

kronor.

Årligt

arf

V 0

d e

af k

ronor

Anmärkningar.

540 600 660 720 780 840 900 96(1

1 ! 1 1 1 1 1

1,080 1,200 1,5001,800

föreslås, efter det arfvode enligt närmast lägre

vederbörande innehafts i följande antal

klass

år.

af

A. Inom styrelsen:

, ''

• '' .

Manligt kontorsbiträde .

600

—

2

2

2

2

2

2

2

3

—

—

780

2

3

480

o

g

B. Vid distrikten:

Ofverbanmästare .........

900

—

—

—

—

—

2

2

3

3

5

Konduktör ..................

840

—

—

—

—

—

2

2

3

3

5

—

Stationsmästare å 6:e

■■

klassens station.........

960

3

3

—

—

Trädgårdsmästare .........

840

2

2

3

3

—

—

840

2

2

3

3

Materialvakt ...............

840

_

_

—

—

—

—

2

2

3

3

_

■

''

Vagnförman ...............

840

2

2

3

—

—

<S. k. nattbanmästare erhålla!

Banmästare..................

780

—

—

—

—

—

2

2

3

3

—

| ett maximiarfrode af 900;

Eldare ......................

720

—

—''

2

2

2

3

5

—

— .

—

l kr.

Manligt kontorsbiträde .

600

—

—

2

2

2

2

2

2

3

—

—

—

Stationsmästare å 7:e

2

Packmästare ...............

720

_

_

_

_

2

2

3

5

_

_

_

__

Stationskarlsförman ......

660

_

—

—

2

2

3

3

5

_

—

—

> Y! . i

Portvakt vid l:a klassens

.....

station eller vid verk-

stad .......................

660

—

—

—

2

2

3

3

5

—

—

—

—

Vaktmästare ...............

600

—

2

2

3

O

O

—

—

—

—

—

—

Kvinnligt kontorsbiträde

540

—

2

2

2

2

3

—

—

—

—

—

—

V agnsmör jare............

540

—

2

2

3

3

Portvakt .....................

540

—

2

3

5

—

—

_

—

—

—

—

—

J

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

25

Befattning

Begyn
nelse''
arf
vode,

Ärligt arfvode af kronor

540 600^660 720J780 840 900 960 1,080 1,200 1,500| 1,800 Anmärkningar.

föreslås, efter det arfvode enligt närmast lägre klass af

vederbörande innehafts i följande antal år.

Lokomotivputsare

Vagnputsare.......

Pumpare............

Kolvakt .............

Stationskarl.

Banvakt

540

540

540

540

480

480

Kontorsvakt..... ...........1 480

2 3

Lokomotivputsare, vaguputsare,

pumpare och kolvakt

i Stockholm, Göteborg och

Malmö, äfvensom å stationer

norr om Krylbo begynna

med 600 kr. och erhålla

660 kr. efter 3 år, 720 kr.

efter ytterligare 3 år samt

780 kr. efter ytterligare 4 år.

Stationskarlar å I—III kl.

stationer äfvensom å stationer

norr om Krylbo begynna

med 540 kr. och erhålla 600

kr. efter 2 år, 660 kr. efter

ytterligare 3 år och 720 kr.

efter ytterligare 5 år.

Banvakter vid Stockholm,

Göteborg och Malmö äfvensom

å linjerna norr om

Krylbo begynna med 540

kr. och erhålla 600 kr. efter

4 år samt 660 kr. efter

ytterligare 5 år.

Tilläggsarfvode utginge till nu förevarande betjäningspersonal enligt

följande grunder:

Stationskarlsförman, hvilken tjänstgjorde såsom växel- eller magasinsförman

vid större station, kunde erhålla ett tilläggsarfvode efter 60 å

180 kronor för år.

Stationskarlar å I—III klass stationer kunde erhålla tilläggsarfvode

efter högst 60 kronor per år efter särskildt förslag för hvarje år.

Banvakt, hvilken tjänstgjorde såsom vakt vid rörlig bro, kunde

under seglation stiden erhålla ett tilläggsarfvode efter 60 å 120 kronor

för år.

Förmånen af fri lostad uti järnvägens egna eller i närheten af

tjänstgöringsplatsen belägna, för ändamålet förhyrda lägenheter kunde,

enligt 9 § i aflöningsreglementet, där styrelsen funne sådant vara för

järnvägstrafiken behöfligt, tillkomma följande kategorier af nu ifrågaBih.

till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

varande betjente vid distrikten, nämligen stationsmästare, maskinist,

materialvakt, vagnförman, banmästare och vaktmästare äfvensom betjente

af lägre grad än: vid banafdelningen banmästare, vid maskinafdelningen

eldare och vid trafikafdelningen kontorsbiträde.

Där lokala förhållanden gjorde sådant nödigt eller lämpligt, kunde

emellertid fri bostad i järnvägens egna hus tillkomma jämväl nu ej

nämnda betjänte vid distrikten.

Med fri bostad vore alltid vid statens järnvägar förenad förmånen

af fri vedbrand, enligt af styrelsen fastställd stat.

Ifrågavarande betjänte, så vidt de åtnjöte bostad in natura, hade

i allmänhet ett rum och kök åt sig upplåtna. I gällande, af styrelsen

utfärdade bränslereglemente hade bestämts, att i utfärdad bränslestat

för vederbörande distrikt skulle upptagas bränsle till boställen samt

bestämmas med hänsyn till hvad erfarenheten visat vara i följd af olika

klimat och lägenheternas beskaffenhet erforderligt, dock ej till större

belopp än hvad här angåfves, nämligen:

för banvaktstuga, bestående af ett rum och

kök..................................................................................... 15,2 kub.-m. barrved

för hvarje annat boställe per kakelugn eller

kamin under mildare klimat....................................... 4,3 kub.-m. löfved

per kakelugn eller kamin under hårdare

klimat samt i nya eller otillräckligt försedda rum 5,7 kub.-m. löfved

per köksspisel, i lägenhet med högst 3 boningsrum

utom köket................................................. 11,4 kub.-m. barrved.

Vid vedens mätning beräknades en vanlig vedfamn innehålla 3,8

kubikmeter.

De betjänte, hvilka ej åtnjöte fri bostad, ägde uppbära: hyresbidrag,

utgörande tjugo procent af arfvodet (fast arfvode jämte ålderstillägg

eller ock arfvode efter klass).

Enligt 11 § i aflöningsreglementet erhölle eldare, konduktör, stationsmästare,

vagnförman, kontorsbiträde, packmästare, portvakt, första

vaktmästare, vaktmästare och kontorsvakt, äfvensom öfverbanmästare,

banmästare, banvakt, vagnsmörjare, station skår! sförman och stationskarl

uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning till visst årligt

belopp, allt enligt reglemente, som af styrelsen fastställts.

I gällande beklädnadsreglemente, i hvilket af styrelsen bestämts,

hvilka uniformspersedlar skulle af hvarje grupp tillgodonjutas, hade i

12 § föreskrifvits, att beklädnadsersättning skulle utgå till följande

betjänte, nämligen:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

27

till öfverbänmä&tare och hallmästare... med 12 kronor i månaden,

till banvakt .............................................J

,, stationskarlsförman och stationskarl> med 10 kronor i månaden.

,, vagnsmörjare.......................................J

Felrälcningspenninga.r tillkomme af den nu ifrågavarande personalen

endast stationsmästarna.

De närmare grunder, efter hvilka felräkningspenningarna skulle

beräknas och utgå, hade fastställts i 10 § af gällande aflöningsreglemente

och 1 § i tilläggsbestämmelserna till aflöningsreglementet.

För att emellertid angifva några belopp, hvartill felräkningspenningar

uppginge, omförmäldes, att de stationsmästare vid I distriktet,

hvilka år 1903 åtnjutit aflöning af 960 kronor eller därunder, uppburit

felräkningspenningar, allt efter trafikens omfattning å olika stationer,

till följande belopp, nämligen kronor 48,46, 31,45, 25,03, 11,73 och 9,77.

Milpenningar tillkomme tågpersonalen i förhållande till den våglängd,

eu hvar under tjänstgöring å tåg tillryggalagt, samt enligt de

grunder, Kung!. Magt fastställt i 3 § af tilläggsbestämmelserna till

aflöningsreglementet.

O O

I fråga om beloppet af milpenningar, som tillkomme en hvar af

den tågpersonal, hvarom nu vore fråga, hade järnvägsstyrelsen låtit å

styrelsens milkontor uppgöra en å sid. 152 i statsrådsprotokollet införd

tabell II, utvisande maximi- och medelbeloppet för månad beträffande

hvarje kategori. Tabellen vore uppgjord med ledning af inkomna uppgifter

för första halfåret 1904. I afseende å densamma påpekades, att

milpenningarna växlade med jämförelvis betydliga belopp. Exempelvis

för konduktörer uppginge maximum vid 13:e sektionen Luleå—Gfellivarebanan

till 31 kronor 65 öre för månad och vid bandelen Uddevalla—

Skee till 12 kronor 24 öre.

Medeltalet af milpenningar för hela året 1904 uppginge, med beräkning

af lika belopp för sista halfåret som för det första, hvilken

beräkningsgrund syntes i det närmaste visa riktigt resultat, till följande

belopp:

för konduktörer....................................... kronor 192: —

,, packmästare ..................................... „ 204: —

„ eldare.................................................. „ 276: —

,, vagnsmörjare .................................... ,, 264: —.

Hvad vidkomma den särskilda aflöning sförbättring en för personalen

inom V distriktet, hade Kungl. Maj:t genom bref den 26 juni 1903,

med godkännande af Riksdagens därom fattade beslut, förklarat, att

*

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

styrelsen ägde att från och med år 1903 bereda inom statens järnvägars

V distrikt stationerade tjänstehafvare särskild aflöningsförbättring med

belopp, som, efter styrelsens bepröfvande i hvarje fall, finge bestämmas

för tjänstehafvare å den nya bandelen Gellivare—Riksgränsen till högst

tjugo kronor, för tjänstehafvare å bandelarna i öfrigt norr om Jörn

till högst tio kronor och för tjänstehafvare å bandelarna från och med

Jörn till Långsele till högst fem kronor, allt för månad räknadt, äfvensom

att denna aflöningsförbättring, därest allmänt dyrtid stillägg skulle

tilldelas statens tjänstemän och betjänte, icke skulle utgöra hinder för

uppbärande af sådant dyrtidstillägg, hvilket dock icke finge beräknas å

förberörda särskilda aflöningsförbättring. Denna särskilda aflöningsförbättring

utginge inom de olika zonerna med maximibeloppet till all

personal.

Slutligen hade Kungl. Maj:t, med godkännande af Riksdagens

därom fattade beslut, för den lägre personalen å den statens järnvägar

tillhöriga ångfärjan, utan att densamma inordnades bland den öfriga

statsbanepersonalen, fastställt följande stat att från och med år 1904

tillämpas:

Befattning.

Arfvode e

Lägsta arfvode.

fter klass.

Högsta arfvode.

Klass.

Kr.

Klass.

Kr.

Förhandseldare .................... .......................................

13

720

9

960

Rorgängare..................................................................

14

660

9

960 :

Timmerman .............................................................

1 ,

14

660

10

900

J Matros........................................................................

15

600

11

840

I likhet med öfriga tjänstemän och betjänte vid distrikten, hvilka

ej åtnjöte fri bostad, ägde en hvar af färjans ordinarie personal att

uppbära hyresbidrag.

Ifrågavarande personal åtnjöte fri kost i enlighet med den för

besättningar å svenska handelsfartyg fastställda spisordning.

Ifrågavarande betjänte erhölle uniformspersedlar in natura enligt

reglemente, som af styrelsen fastställts.

För ifrågavarande personal vore i öfrigt tillämpliga gällande aflöningsreglementes

bestämmelser för annan distriktspersonal.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

29

Eu å sid. 154—164 i statsrådsprotokollet införd tabell III innefattade

uppgift om de olika lönevariationerna beträffande hvarje särskild

grupp af ifrågavarande personal enligt statförslaget för år 1905.

Under de senare åren hade, på grund af Kungl. Maj:ts och Riksdagens

beslut, den del af ifrågavarande personal, som icke åtnjöte bostad

in natura, erhållit dyrtidstillägg, beräknadt efter 10 procent å

kontanta arfvodet samt hyresbidraget, där sådant förekommit.

Oafsedt de under senare tider allt mer och mer ökade bostadshyrorna,

för livilka dyrtidstillägget varit afsedt att utgöra ersättning,

hade jämväl lefnadsomkostnaderna i öfrigt betydligt fördyrats; och på

denna grund hade järnvägsstyrelsen i förberörda utlåtande af den 29

december 1903 såsom sin åsikt uttalat, att det vore med billighet förenligt,

att staten lämnade ifrågavarande grupper af järnvägsbetjänte

ett väl behöfligt lönetillskott, att utgå tills vidare och till dess deras

löner undergått reglering.

Styrelsen hade icke anledning att frångå den af styrelsen sålunda

uttalade åsikten. Visserligen framginge af tabellen III, att för eu del

af ifrågavarande personal, särskild! tågpersonalen, aflöningsförmånerna

kunde uppgå till jämförelsevis höga belopp, men styrelsen ville i detta

hänseende framhålla, dels att tågpersonalen oftast vore placerad å orter,

som utmärkte sig för särskildt dyra lefnadskostnader, och dels att i

de för tågpersonalen i nämnda tabell upptagna belopp jämväl inginge

milpenningar, hvilka egentligen vore att betrakta såsom traktamentsersättning,

då de hufvudsakligast vore afsedda att betäcka de extra

utgifter, omförmälda personal nödgades vidkännas, därigenom att den

under sina tjänstgöringsturer vore nödsakad intaga sina måltider utom

hemmet.

Beträffande den form, under hvilken berörda lönetillägg lämpligen

borde utgå, hade styrelsen i nyssnämnda utlåtande ifrågasatt, att detsamma

skulle bestämmas till viss procent af aflöningen. Styrelsen hade

emellertid funnit, att med eu dylik beräkningsgrund vore förenad den

oegentligheten, att de sämre aflönade, som ju i allmänhet kunde anses

vara i större behof af lönetillökning, skulle erhålla mindre sådan än

de bättre aflönade. Att emellertid, hade styrelsen vidare yttrat, bestämma

ett högre lönetillskott åt de lägre aflönade, blefve ej heller

fullt rättvist, då de betjänte, som efter längre tids arbete i statens

tjänst ernått högre aflöningsklass, ofta hade större familj att försörja

än den lägre aflönade och oftast yngre personalen, hvarförutom genom

ett dylikt förfaringssätt den tillbörliga skillnaden mellan de olika

aflöningsklasserna skulle förryckas. Med hänsyn till nu angifna för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

hållanden och vid öfvervägande jämväl i öfrig! af de på frågan inverkande

omständigheter, hade styrelsen i oftanämnda underdåniga utlåtande

stannat vid den åsikten, att det tillfälliga lönetillägget lämpligen

borde sättas till lika belopp för samtliga ifrågavarande betjänte.

Vid uttalande af denna åsikt hade styrelsen utgått från den förutsättningen,

att dyrtid stillägg fortfarande skulle efter dittills följda

grunder utgå. Visserligen hade styrelsen uppmärksammat de olika förhållanden

i fråga om bostadshyror och vedpris, som förefunnes inom

olika delar af landet och som hade till följd att, under det utgående

hyresbidrag jämte dyrtidstillägg å eu ort mer än väl försloge till

gäldande af hyra för ett rum och kök äfvensom till vedbrand, ett motsatt

förhållande ägde rum å en annan ort. Af den utredning, som styrelsen

i nyssnämnda utlåtande verkställt rörande bostads- och vedpris

å olika orter i riket och som grundat sig å »Meddelanden från Kommerskollegii

afdelning för arbetsstatistik» hade styrelsen emellertid

funnit, att berörda pris i så hög grad växlade å olika orter, att det

icke synts möjligt att åstadkomma eu fullt rättvis fördelning af dyrtid

stillägget. Samma uppfattning hade äfven gjort sig gällande hos

statsmakterna vid fastställandet af de grunder, efter hvilka dyrtidstill1

ägget dittills utgått.

1 betraktande af det olika värde, hvartill, enligt hvad den af styrelsen

i utlåtandet den 29 december 1903 verkställda utredning gifvit

vid handen, den vissa af personalen tillkommande förmånen af fri bostad

och vedbrand å olika orter borde uppskattas ej mindre i och för

sig än äfven i förhållande till det den öfriga personalen tillkommande

inkvarteringsbidrag, hade emellertid Kungl. Maj:t, på sätt förut omförmälts,

anbefallt järnvägsstyrelsen att taga i öfvervägande, huruvida

icke det lönetillägg, som kunde ifrågakomma, borde sättas till olika

belopp för olika orter.

För bedömande af denna fråga hade styrelsen nu genom vederbörande

linjebefäl införskaffat upplysning beträffande hvarje ort där

statsbanestation vore belägen, af det pris, som i allmänhet betingades

dels för ett rum och kök för år dels ock för såväl björk- som barrved.

Resultatet af dessa undersökningar förelåge i tabellerna IV och V,

införda å sid. 167—177 i statsrådsprotokollet.

Järnvägsstyrelsen hade vidare låtit i tabell VI (sid. 180—191 i

statsrådsprotokollet) upprätta jämförelse beträffande hvarje särskild station

mellan, å ena sidan, det, på sätt förut nämnts, funna värdet af ett

rum och kök jämte vedbrand samt, å den andra särskildt för en hvar

af löneklasserna 9—17, det vill säga aflöning från och med 960 till

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

31

och med 480 kronor för år, ej mindre hyresbidraget än äfven detta

bidrag jämte dyrtidstillägg enligt för närvarande utgående grunder.

Därjämte lämnade styrelsen i tabell VII (sid. 192 —195) redogörelse för,

huru berörda värdesättning ställde sig beträffande stationerna vid gradationer

af 25, 50 och 100 kronor, utgående från jämnt hundratal. I

särskilda tabeller, Vill, IX och X (sid. 196—201) lämnades uppgift,

hvilka stationer tillhörde hvar särskild, i tabell VII upptagen grupp.

I detta sammanhang hade styrelsen, på grund af de i det för år

1904 senast utkomna tredje häftet af »Meddelanden från Kung!. Kommerskollegii

afdelning för arbetsstatistik» förefintliga uppgifter rörande

lifsmedelspriser å olika orter i riket under juni månad 1904, låtit beträffande

de tio för ett mindre bushåll viktigaste af de angifna varuslagen

uppgöra eu jämförande tabell XI (sid. 202 i statsrådsprotokollet),

utvisande huru prisen å de skilda förnödenlietsartiklarna ställde sig å

de order, där statsbanestation vore belägen.

Den sålunda förebragta utredningen rörande bostadshyror samt

ved- och lifsmedelspris gåfve otvetydigt vid handen, att en betydande

olikhet i berörda hänseenden förefunnes å olika orter inom landet; och

då behofvet af ett extra lönetillägg otvifvelaktigt vore föranledt af de

ökade utgifter, vederbörande till följd af stegrade lefnadskostnader

måste vidkännas, borde, principiellt sedt, detta extra lönetillägg afpassas

efter å olika orter rådande prisförhållanden. Beträffande frågan, huruvida

eu sådan gradering vore praktiskt utförbar och huruvida därigenom

en fullt rättvis fördelning af det extra lönetillägget vore möjlig,

ville styrelsen till en början framhålla att, därest det dittills utgående

dyrtidstillägget ansåges böra för ifrågavarande personal afpassas efter

de å olika orter gällande bostads- och vedpris, häraf enligt styrelsens

mening måste blifva, en nödvändig följd, att samma grunder tillämpades

för dyrtidstilläggets utgående jämväl till den öfriga järn vägspersonalen,

ty det syntes icke vara lämpligt och skulle för visso föranleda berättigadt

missnöje, om å en jämförelsevis prisbillig ort dyrtidstillägget

skulle för ifrågavarande, det vill säga den lägst aflönade, personalen

reduceras i förhållande till ortsprisen, under det däremot för den öfriga

— den högst aflönade — personalen å samma ort dyrtidstillägget skulle,

oberoende häraf, utgå efter dittills följda grunder.

För en gradering af dyrtidstillägget efter bostads- och vedpris å

olika orter skulle järnvägsnätet indelas i olika zoner efter någon af de

i tabell VII gjorda grupperingar af stationerna. Såsom af den verkställda

utredningen framginge, skulle emellertid hvarje sådan zon icke

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

komma att utgöra någon geografisk enhet, utan till densamma höra

stationer, spridda å skilda ställen inom landet.

Vidare vore att märka att, om man ville åstadkomma full rättvisa

i fråga om dyrtidstillägget, det vill säga att en hvar finge uppbära

sådant tillägg endast i den mån och till det belopp, fyllnad erfordrades

i hyresbidraget för betäckande af bostadshyra och kostnaden för inköp

af ved, sådant icke syntes kunna vinnas endast genom indelning i zoner,

på sätt nyss vore nämndt, utan borde jämväl inom hvarje zon en

gradering ske för de olika löneklasserna.

Men äfven om en gradering, oaktadt de invecklade förhållanden,

som däraf blefve en följd, skäligen ansåges böra äga rum, hölle styrelsen

före, att en sådan gradering icke kunde blifva synnerligen

effektiv. Det kunde nämligen väl icke ifrågasättas, att hela det extra

tillägg, som borde tillkomma den personal, som icke åtnjöte bostad in

natura, utöfver de förmåner, af Indika densamma enligt gällande lönestat

vore i åtnjutande, bestämdes till ett lägre belopp än det dyrtidstillägg,

som dittills tilldelats samma personal, och hölle styrelsen därjämte

före, att den höjning af dyrtidstilläggets belopp, som skäligen

kunde tillerkännas samma personal, icke borde öfverstiga 60 kronor för

person. Såsom skäl för styrelsens sist uttalade mening ville styrelsen

åberopa, dels att det icke vore lämpligt att bestämma det extra lönetillägget

till så stort belopp, att vid en blifvande allmän lönereglering

svårighet kunde uppstå att fastställa arfvodet för personalen i fråga

till belopp, motsvarande hvad densamma förut uppburit, dels ock att,

därest den personal, som åtnjöte arfvode enligt 9:e arfvodesklassen eller

960 kronor, skulle tillerkännas en större ökning i densamma dittills

tillgodokomna löneförmåner än 60 kronor, den tillbörliga skillnaden

mellan nämnda klass och den närmast högre, 1,080 kronor, mer än

skäligt vore, förrycktes.

Vid dessa förhållanden vore det endast inom ett belopp af 60

kronor, som någon gradering af lönetillägget till nu omhandlade personal

kunde ifrågakomma, men då, därest en förbättring i ifrågavarande

personals nuvarande löneförmåner ansåges behöflig — något som styrelsen

såsom sin mening uttalat — ett lägre lönetillskott än 30 kronor

för person icke gärna kunde ifrågasättas, skulle latituden för lönetilläggets

gradering inskränkas till 30—60 kronor. Skillnaden mellan

lönetilläggets storlek å den, i fråga om bostadshyror och vedpris, dyraste

orten och den i samma hänseenden billigaste orten skulle alltså blifva

30 kronor, men, då af den verkställda utredningen framginge, att värdet

af ett rum och kök jämte vedbrand å den dyraste orten utgjorde 447

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

kronor och å den billigaste 99 kronor, kunde en skillnad af 30 kronor

i inkomster icke anses vara af synnerligen stor betydelse. Äfven om

det ansåges skäligt, att å de prisbilligaste orterna icke något extra

lönetillägg utöfver dyrtidstillägget ifrågakomme, blefve ändock latituden

för gradering endast 60 kronor, det vill säga, om man antoge en indelning

i åtta zoner — efter den å tabell VII gjorda 50-kronors-grupperingen

— en skillnad mellan två närliggande zoner af 7 kronor 50 öre för år.

Styrelsen kunde för öfrigt icke förorda, att personalen å vissa orter

icke skulle tillerkännas någon löneförbättring utöfver dyrtidstillägget,

ty däraf skulle blifva eu följd, att äfven den personal, hvilken å sådana

orter kunde blifva tillsatt med ett arfvode efter någon af de lägsta

löneklasserna, skulle gå miste om förmånen af en löneförbättring, något,

som näppeligen kunde ifrågasättas, sedan Kungl. Maj:t genom brefvet

den 22 juni 1904 medgifvit en extra uppflyttning i löneklass af all

den personal, hvilken enligt 1904 års stat åtnjöte arfvode efter någon

af de lägsta löneklasserna.

Hvad anginge den personal, som åtnjöte bostad in natura, syntes

den omständigheten, att bostadshyror och vedpris vore dyrare å ena

orten än å den andra samt värdet af berörda förmån förty olika å olika

orter, icke i och för sig innebära någon anledning att bestämma det

extra lönetillägget olika för boställshafvare å olika orter; och beträffande

det missförhållande, som kunde förefinn as därutinnan, att å sådana orter,

där. bostadshyror och vedpris vore jämförelsevis låga, den personal, som

åtnjöte hyresbidrag och såsom följd däraf under de senare åren jämväl

uppburit dyrtidstillägg, intoge eu bättre ställning i ekonomiskt hänseende

än den personal å samma ort, som hade förmånen af bostad in natura,

hvilket .missförhållande hufvudsakligast vore beroende på hyresbidragets

storlek i förhållande till värdet åt förmånen af bostad in natura och

vedbrand, syntes samma missförhållande icke kunna i sammanhang med

trågan om ett extra lönetillägg utjämnas.

Skulle man nämligen taga hänsyn till olika orters dyrhet, därvid

äfven lifsmedelsprisen, hvilkas växlingar i allmänhet följde växlingarna

af bostadshyror och vedpris, borde tagas i betraktande, måste boställshafvaren

å den prisbilliga orten äfven jämföras med boställshafvaren å

den dyrare. orten, och vore det då tydligt, att den senare borde hafva

större lönetillägg än den förre. En gradering mellan dessa måste följaktligen

ske, och gällde i det hänseendet hvad styrelsen förut anfört

rörande de små latituder, som vid en gradering stode till buds. I detta

fall skulle till och med latituderna blifva än mindre, ty boställshafvaren

å den dyrare orten måste i sin ordning jämföras med den, som å sådan

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Åfd. 24 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

ort uppbure hyresbidrag, och måste denna jämförelse utfalla så, att den

senare äfven borde hafva lönetillägg och ett större sådant än boställshafvaren.

Det skulle således först verkställas en gradering mellan de

olika kategorierna å den dyrare orten och sedermera mellan boställshafvarne

å de särskilda orterna.

Såsom en allmän olägenhet af gradering af det extra lönetillägget

ville styrelsen framhålla de svårigheter, som skulle uppstå vid personalens

förflyttning från en ort till en annan.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört ansåge sig styrelsen,

oaktadt det principiellt riktiga i en gradering af lönetillägget, icke kunna

förorda en sådan; och då, såsom af det föregående framginge, styrelsen

hyste den åsikt, att dyrtidstiliägget borde fortfarande utgå efter dittills

följda grunder, saknade styrelsen anledning tillstyrka någon sammanblandning

af berörda tillägg och det tillfälliga lönetillägg till ifrågavarande

personal, hvilket styrelsen ansåge vara af ett oafvisligt behof

påkalladt, hvadan styrelsen, i anslutning till hvad styrelsen hemställt i

utlåtandet den 29 december 1903, ansåge sig böra föreslå Kungl. Maj:t

att vidtaga åtgärder för att ett extra lönetillskott af 60 kronor för helt

år måtte, utan afseende å ett eventuellt dyrtidstillägg efter dittills

tillämpade grunder, för år 1905 tillerkännas enhvar af ifrågavarande

personal, vare sig han åtnjöte förmånen af bostad in natura eller uppbure

kontant hyresbidrag, dock med de undantag, som föranleddes af Kungl.

Maj:ts berörda beslut af den 22 juni 1904 rörande extra uppflyttning

af viss personal i högre löneklass.

På sätt styrelsen i sitt förenämnda utlåtande af den 20 maj 1904

framhållit, komme nämligen den personal, hvilken på grund af Kungl.

Maj:ts sistömförmälda beslut uppflyttats i högre löneklass och hvilken

icke heller under år 1905, enligt allmänt gällande grunder, varit berättigad

till en dylik uppflyttning, att på grund af den extra uppflyttningen i

högre löneklass, från hvilken någon nedflyttning naturligen icke kunde

ifrågasättas, jämväl under år 1905 åtnjuta ett extra lönetillägg af minst

60 kronor — skillnaden mellan den löneklass, efter hvilken han enligt

allmänna grunderna skulle för år 1905 uppburit arfvode, och den löneklass,

till hvilken han extra uppflyttats; och syntes det gifvetvis icke finnas

någon anledning, att nämnda personal därutöfver skulle för år 1905

tillerkännas något annat lönetillägg än ifrågakommande dyrtidstillägg.

Enligt här förut lämnat uppgift vore antalet af sistnämnda personal

1,390, och då, enligt tabell I, antalet af alla de betjänte, hvilka

enligt statsförslagets för år 1905 åtnjöte ett arfvode af 960 kronor och

därunder, utgjorde 7,782, skulle den personal, hvilken enligt styrelsens

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

35

nu framlagda förslag skulle tilldelas det extra lönetillägget af 60 kronor,

utgöra 6,392, hvadan kostnaden därför skulle belöpa sig till 383,520

kronor.

Därvid ville styreisen emellertid upprepa hvad styrelsen framhållit

i sitt utlåtande den 29 december 1903, att det sålunda angifna beloppet

icke kunde betraktas annat än som eu approximativ siffra. Genom

personals afgång och förflyttning med mera inträffade nämligen oupphörligt

fluktuationer i arfvodesstaten.

Slutligen ansåge sig styrelsen böra framhålla, att det dyrtidstillägg,

som Riksdagen kunde komma att bevilja för år 1905, icke borde,

enligt styrelsens mening, beräknas å en eventuell löneförbättring af

ifrågavarande slag.

Med stöd af hvad styrelsen alltså anfört, hade styrelsen hemställt,

det täcktes Kungl. Maj:t aflåta proposition till 1905 års Riksdag om

tilldelande under år 1905 af en tillfällig löneförbättring af 60 kronor,

för helt år räknadt, att utgå af trafikmedel åt enhvar af de betjänte

vid statens järnvägar — de i det underdåniga förslaget till arfvodesstater

för år 1905 för Örebro—Svärta järnväg och för ångfärjan upptagna

betjänte däri inberäknade — hvilka åtnjöte fast arfvode eller

arfvode efter klass till belopp af 960 kronor eller därunder; med undantag

dock för den personal, hvilken på grund af Kungl. Majrts bref

den 22 juni 1904 uppflyttats i högre löneklass och hvilken icke, enligt

de för uppflyttning i löneklass gällande allmänna grunder, varit från

och med år 1905 berättigad till dylik uppflyttning.

För egen del har föredragande departementschefen yttrat följande.

»Ehuru det i allmänhet icke är lämpligt att, under det en för alla

ämbetsverk ifrågasatt lönereglering ännu är föremål för utredande behandling,

bereda en viss del utaf den till ett ämbetsverk hörande personalen

ökade löneförmåner, synes mig dock i detta fall skäl tala för

att göra ett undantag. De betjänte, som nu äro i fråga, uppbära nämligen

för närvarande en aflöning, hvilken, jämväl inberäknadt det till

vissa af dem nu utgående eller, hvad afser innevarande år, föreslagna

dyrtidstillägg, svårligen kan anses motsvara de högt uppressade lefnadskostnaderna.

Härtill kommer, att den tjänstgöring, som af dessa betjänte

kräfves, i allmänhet är mer än vanligt slitande och på samma

gång i flera fall af den ansvarsfullaste art. Vid dessa förhållanden och

då dessa betjänte säkerligen icke utan svåra bekymmer kunna afvakta

den antagligen ej så snart infallande tidpunkt, då eu hela järnvägsförvaltningen

omfattande lönereglering hunnit genomföras, tror jag, att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

man redan nu bör söka bereda de lägst aflönade järnvägsbetjänte någon

förbättring i deras löneförhållanden.

Eders Ivungl. Maj:t har äfven behjärtat denna personals i ekonomiskt

afseende bekymmersamma ställning genom det medgifvande af

uppflyttning i högre löneklass, som under förra året lämnades i afseende

på den svagast aflönade delen af samma personal. Den aflöningsförbättring,

som sålunda då icke befanns kunna uppskjutas, ansågs emellertid

icke böra gifvas större omfattning, förrän en så fullständig utredning

erhållits om personalens samtliga förmåner och det olika värde,

hvartill vissa af dem borde efter olika orter uppskattas, att med ledning

däraf kunde pröfvas, huruvida ett eventuellt lönetillägg borde

sättas till olika belopp för olika orter.

I sin nu förevarande underdåniga skrifvelse har järnvägsstyrelsen

framlagt en detaljerad utredning i berörda afseenden. Denna visar visserligen,

att en betydlig olikhet i bostadshyror samt ved- och lifsmedelspris

förefinnes å olika orter inom landet, men däraf framgår på

samma gång, att, äfven om eu med hänsyn därtill afpassad gradering

vore praktiskt utförbar, därigenom en fullt rättvis fördelning af ett

lönetillägg ändock knappast vore möjlig.

På samma grund synes ej heller i ett undantagsfall som detta det

principiellt oegentliga att, vid sidan af ett allmänt dyrtidstillägg enligt

vissa grunder, bereda några af de svagast aflönade statstjänarna ett tillfälligt

lönetillägg efter andra grunder böra utgöra hinder för ett bifall

till järnvägsstyrelsens hemställan.

Den gräns, hvartill enligt järnvägsstyrelsens förslag en löneförbättring

af 60 kronor om året skulle utgå, synes mig äfven lämpligt

vald, helst skillnaden mellan den högsta lönegränsen — 960 kronor —

och närmast högre löneklass — 1,080 kronor — skulle öfverskjuta

det lönetilläggsbelopp, som ifrågasatts, och således någon olägenhet

icke skulle uppkomma i fråga om den inbördes ställningen mellan de

olika löneklasserna.

Bland de befattningar, hvilka skulle tillerkännas löneförhöjning,

förekomma emellertid äfven vaktmästarbefattningarna hos styrelsen.

Första vaktmästaren är den enda af nu ifrågavarande j ärnvägsbetj änte,

hvilken aflönas med fast arfvode och fick vid 1897 års lönereglering

sina aflöningsförmåner bestämda i enlighet med dem, som tillkomma hans

vederlikar inom de öfriga centrala ämbetsverken. Då han således är helt

och hållet likställd med dessa, torde lönetillägg icke kunna i nu föreslagen

ordning beredas honom. De öfriga vaktmästarna i styrelsen

äro visserligen aflönade efter klass med ett minimiarfvode af 780 kro
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36. •

37

nor och ett maximiarfvode af 900 kronor, men då denna aflöning- helt

obetydligt skiljer sig från vaktmästaraflöningarna i andra centrala ämbetsverk

eller 800 kronor med ett ålderstillägg af 100 kronor, synes

mig ett extra lönetillägg icke heller kunna för dessa vaktmästare

ifrågasättas annat än i sammanhang med dylik löneförbättring åt andra

vaktmästare vid centrala ämbetsverk, med bvil ka de i öfrigt äro jämnställda.

Med vaktmästare vid distrikten är däremot förhållandet annorlunda,

emedan deras arfvode utgår med lägst 600 och högst 840 kronor.

De af järnvägsstyrelsen föreslagna grunderna för den ifrågasatta

tillfälliga löneförbättringen synas mig alltså med nyssnämnda undantagkunna

godkännas.

I enlighet med dessa grunder bör naturligtvis lönetillägget icke

inverka på de tilläggsarfvoden, som kunna tillkomma särskilda befattningshafvare,

eller den aflöningsförbättring, som redan beviljats tjänsthafvare

inom femte distriktet, liksom det ej heller bör utgöra hinder

för uppbärande af allmänt dyrtidstillägg.))

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i lierr Bergs

motion gjorda yrkandet, tillåter sig utskottet att hänvisa till själfva

motionen.

Ehuru med hänsikt till de särskilda förmåner, som tillkomma här

ifrågavarande betjente, det med skäl kan ifrågasättas, huruvida det

föreslagna lönetilläggets beviljande är af förhållandena verkligen påkalladt,

anser sig dock utskottet, med stöd af hvad i statsrådsprotokollet

anförts, icke böra afstyrka bifall till hvad af Kungl. Maj:t föreslagits.

Beträffande det ifrågasatta lönetilläggets belopp har järnvägsstyrelsen

framhållit, hurusom afsevärda olägenheter kunde befaras uppstå,

om detta tillfälliga lönetillägg komme att öfverstiga det af styrelsen

förordade beloppet af 60 kronor för person. Också utskottet finner

det vara utan tvifvel lämpligast, att detsamma bestämmes på sätt Kungl.

Maj:t efter förutgången utredning af de på frågan inverkande förhållanden

funnit skäl föreslå. Vid detta förhållande kan utskottet icke

finna tillrådligt att, på sätt med den af herr Berg väckta motionen

afses, i Kungl. Maj:ts framställning vidtaga ändring i syfte att lönetillägget

skulle utgå med högre belopp än det förutnämnda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning'' och afslag å den af herr Berg

i ämnet väckta motionen, må medgifva, att ett tillfälligt

lönetillägg af 60 kronor, för år räknadt, må

under år 1905 af trafikmedel tilldelas de inom järnvägsstyrelsen

anställda kontorsbiträden och de betjänte

vid statens järnvägars distrikt och ångfärja, som åtnjuta

en aflöning af 960 kronor eller därunder, med

undantag .dock lör den personal, som på grund af

Kungl. Maj:ts bref den 22 juni 1904 uppflyttats i

högre löneklass utan att, enligt de för uppflyttning i

löneklass gällande allmänna grunder, hafva varit från

och med år 1905 berättigad till dylik uppflyttning,

samt att detta lönetillägg icke skall utgöra hinder för

uppbärande af vare sig särskildt tilläggsarfvode eller

aflöningsförbättring, som enligt gällande bestämmelser

kan tillerkännas vissa tjänsthafvare, eller, därest allmänt

dyr tids tillägg skulle tilldelas statens tjänstemän

och betjänte, sådant dyrtidstillägg, hvilket dock icke

får beräknas å förberörda lönetillägg.

Stockholm den 14 mars 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

39

Reservation

vid punkten 4:o, angående tillfällig- löneförbättring för den lägst aflönade

betjäningspersonalen:

af herrar D. Persson och O. Emthén mot viss del af utskottets

motivering.

Herr H. Andersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i förestående ärendens behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:106 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående personalen vid statens järnvägar. s. 12 i texten