Sök i Ratio Lex

Statsutskottets Utlåtande N:o 48

8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:48, Statsutskottets Utlåtande N:o 48

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 48

10

Ni® 48.

Ant. till fiiksd. kansli den 24 mars 1905, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning .af Kungl. Maj:ts proposition, angående

öfverlåtelse af kronans rätt till lägenheten Södra Fördärfvet

n:is 86 och 87 å Filipstads stads område.

(I. A.)

I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 52) har Kungl. Maj:t,

under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 20 sistlidne januari, föreslagit Riksdagen medgifva:

dels att nyttjanderätten till lägenheten Södra Fördärfvet n:is 86 och

87 å Filipstads stads område måtte till Gabriella Sjögren, Ester Sjögren

och Sigrid Sjögren öfverlåtas emot löseskilling, som skulle å deras bekostnad

bestämmas i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof vore föreskrifven i kungl. förordningen den

14 april 1866, under iakttagande därvid, att löseskillingen icke finge

understiga 5,000 kronor, samt under villkor i öfrig!:

att löseskillingen skulle erläggas vid öfverlåtelsen och till landtränteriet

i Värmlands län inbetalas, samt

att lägenheten öfverlätes i det skick, hvari den nu befunnes, så

att Kungl. Maj:t och kronan samt bergmästaren i västra distriktet fritoges

från skyldighet att ersätta möjligen befintliga brister å lägenheten;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

il

dels ock att bergmästaren i nämnda distrikt måtte erhålla rätt att

tills vidare och intill dess annorlunda kunde varda bestämdt uppbära

räntan å erlagda löseskillingsbeloppet.

I detta ärende har departementschefen till förberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift hafva aflidne bergmästaren

Anton Sjögrens efterlämnade döttrar Gabriella Sjögren, Ester

Sjögren och Sigrid Sjögren i underdånighet anhållit, att Eders Kung].

Maj:t täcktes medgifva, att den kronan tillkommande rätt till lägenheten

Fördärfvet n:is 86 och 87 å Filipstads städs område i Värmlands län,

hvilken lägenhet, innehållande enligt stadens jordebok 4 tunnland 3

kappland röjd och 1 tunnland 19 kappland oröjd jord, sökandenas

fader genom köpeafhandling den 30 december 1891 tillhandlat sig från

dåvarande ägarne af lägenheten, Värmlands och Dals bruksägare, mot

en köpeskilling af 3,317 kronor 57 öre, måtte på sökandena öfverlåtas,

mot det att sökandena till Eders Kungl. Maj:t och kronan erlade

ett belopp af 5,000 kronor, å hvilket belopp bergmästaren i västra

distriktet såsom ersättning för honom tillkommande nyttjanderätt till

lägenheten skulle äga att årligen uppbära de upplupna räntorna.

Beträffande ifrågavarande lägenhet samt ägande- och nyttjanderätten

till densamma torde det tillåtas mig att här meddela följande.

I fråga om indragning till statsverket af befintliga bergsstatsboställen

förordnade Eders Kungl. Maj:t den 9 januari 1874, bland

annat, att vid bergmästaren C. A. H. Sjögrens afgång från bergmästartjänsten

i dåvarande sjunde, numera västra bergmästardistriktet den

bergmästaren i detta distrikt på lön anslagna kronojord, som, efter

det bergsfogdetjänsten inom distriktet indragits, blifvit enligt nådigt

beslut den 28 februari 1856 åt bergmästaren i distriktet tills vidare och

intill dess annorlunda kunde förordnas upplåten till bruk och nyttjande

i förening med det honom tillägna boställe och hvilken jord, jämlikt

utdrag af bevillningstaxeringslängden inom Filipstad för åren 1872

och 1873, bestode af 21 tunnland 14 4/io kappland röjd jord, uppskattad

till 9,500 riksdaler, 25 tunnland 18 V5 kappland oröjd jord, uppskattad

till 1,900 riksdaler, och två s. k. skogsrep, uppskattade till

2,500 riksdaler, eller tillsammans 13,900 riksdaler, skulle till statsverket

efter föregående syn indragas för att för statsverkets räkning i lagstadgad

ordning utarrenderas. Sedan till följd af bergmästaren Sjögren

den 20 december 1889 beviljadt nådigt afsked ifrågavarande kronojord

blifvit för kronan disponibel den 14 mars 1891, inkom domänstyrelsen

till Eders Kungl. Maj:t med en underdånig skrifvelse af den 7 december

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

1894, däri styrelsen — med förmälan, att Värmlands och Dals bruksägare

påstått äganderätt, bland annat, till en del af den till ifrågavarande

boställe brukade jord, nämligen till en äga, benämnd Södra

Fördärfvet, med därå befintliga byggnader samt att bemälde bruksägare

genom köpebref den 30 december 1891 till förre bergmästaren

Sjögren försålt lägenheten Södra Fördärfvet med tillhörande jord och

byggnader — underställde Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan, huruvida

rättegång borde mot Värmlands och Dals bruksägare anhängiggöras

för återvinning åt kronan af, bland annat, ifrågavarande lägenhet.

Sedan kommerskollegium äfvensom justitiekanslersämbetet blifvit

i ärendet börda, fann Eders Kungl. Maj:t jämlikt nådigt bref den 16

augusti 1895 godt anbefalla Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i

Värmlands län att vidtaga erforderliga åtgärder, för att kronan måtte

komma i besittning af förutom annan jord, som ansåges tillhöra bostället,

äfven lägenheten Södra Fördärfvet med därtill hörande åbyggnader.

På grund af de i sistnämnda nådiga bref meddelade föreskrifter

lät Eders Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande å Eders Kungl.

Maj:ts och kronans vägnar instämma stärbhusdelägarne efter dåmera

aflidne bergmästaren Sjögren till rådhusrätten i Filipstad under yrkande,

att, enär lägenheten Fördärfvet n:is 86 och 87 å Filipstads stads område

blifvit enligt köpebref den 28 maj 1765 inköpt af bergmästaren

i numera västra distriktet Carl Leijell för att utgöra en tillökning i

bergmästarens löneförmåner och lägenheten, därå Leijell samma år tre

gånger erhållit uppbud, sedermera innehafts af Leijells efterträdare i

bergmästarämbetet, till dess omförmälda försäljning den 30 december

1891 ägt rum, samt dispositionsrätten till lägenheten, därtill Värmlands

och Dals bruksägare icke, såvidt visadt vore, förvärfvat äganderätt,

sålunda måste anses tillkomma Eders Kungl. Maj:t och kronan, stärbhusdelägarne

måtte varda ålagdt att till Eders Kungl. Maj:t och kronan

afträda lägenheten.

Filipstads rådhusrätt har därefter genom utslag den 9 november

1896 dels hvad anginge Eders Kungl. Maj:ts och kronans klander af

det fång, hvarigenom bergmästaren Sjögren förvärfvat äganderätten till

ifrågavarande lägenhet, ogillat käromålet i denna del, dels åter, hvad

nyttjanderätten till lägenheten anginge, förpliktat stärbhusdelägarne

att å viss tid till Eders Kung]. Maj:t och kronan för bergmästaren i

västra distriktet afträda nyttjanderätten till samma lägenhet.

Rådhusrättens omförmälda utslag, som i dess förra del icke af

Eders Kung]. Maj:t och kronan öfverklagats, utan vunnit laga kraft,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

13

har i dess senare del blifvit af Svea hofrätt samt enligt dom den 25

juni 1900 af Eders Kungl. Maj:t fastställdt.

I detta sammanhang torde det tillåtas mig erinra om, att Eders

Kungl. Maj:t den 15 februari 1901 funnit en af bemälde stärbhusdelägare

då gjord underdånig ansökning om rätt att under vissa villkor

få arrendera ifrågavarande lägenhet eller, därest detta icke kunde medgifvas,

att de å lägenheten befintliga åbyggnader måtte af Eders Kungl.

Maj:t och kronan inlösas, icke till någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd

föranleda.

I nu förevarande underdåniga ansökning hafva sökandena, med

förmälan, att stärbhusdelägarnes efter aflidne bergmästaren Sjögren rätt

i sin helhet numera tillkomme sökandena, vidare anfört, bland annat,

att lagfart blifvit å sökandenas faders fång å lägenheten Fördärfvet beviljad

den 11 juli 1898; att på grund af rådhusrättens i Filipstad ofvanberörda,

af de högre domstolarna fastställda utslag sökandena alltså

njöte äganderätt till lägenheten, medan nyttjanderätten tillkomme Eders

Kungl. Maj:t och kronan; samt att ett dylikt sakernas tillstånd tydligen

för bägge parterna vore synnerligen ofördelaktigt, för sökandena, som

ägde dyrbara åbyggnader å lägenheten, därutinnan att sökandena,

därest uppgörelse med innehafvaren af bergmästarämbetet i västra

distriktet ej komme till stånd, kunde tvingas bortflytta dessa byggnader,

för Eders Kungl. Maj:t och kronan därutinnan att kronan vore förhindrad

vidtaga sådana dispositioner med lägenheten, som endast tillkomme

en ägare. Vid den underdåniga ansökningen hafva sökandena

fogat, jämte åtskilliga andra handlingar, en till Eders Kungl. Maj:t

ställd skrift, däri bergmästaren i västra distriktet P. Oberg, med förmälan,

bland annat, att ifrågavarande jordlägenhet med därå uppförda

en manbyggnad, innehållande två rum, samt en vedbod och en loge

med två lador, hvilken sistnämnda sökandenas fader emellertid låtit

nedrifva för att bereda plats för ett af honom uppfördt två-våningars

boningshus jämte därtill hörande uthus, vore den enda återstoden af

de inägor och den skog, som af ålder varit bergmästaren tillslagna, i

underdånighet förordat bifall till den underdåniga ansökningen under

villkor likväl, att Öberg för egen del måtte varda fritagen från skyldighet

till ersättning ej mindre för hvad som kunde brista i de stärbhusdelägarne

vid af- och tillträdessyn mellan stärbhusdelägarne, afträdare,

samt Eders Kungl. Maj:t och kronan för bergmästaren i västra

distriktet, tillträdare, den 9 november 1900 ålagda förbättringar och

nybyggnad, än äfven för den försämring, som lägenheten med afseende

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

på jordens häfd och de till bergmästarens nyttjande upplåtna byggnader

efter förenämnda syn kunde hafva lidit, samt under villkor jämväl, att

den erbjudna ersättningssumman, 5,000 kronor, komme att göras räntebärande

och nedsättas i taka bänder äfvensom att såväl Öberg som

hans efterträdare i bergmästarämbetet skulle, till dess af Eders Kungl.

Maj:t annorledes blefve förordnadt, äga att årligen uppbära de å detta

penningbelopp upplupna räntorna.

Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län bar, med

öfverlämnande af, bland annat, infordradt yttrande från magistraten i

Filipstad, öfver den underdåniga ansökningen afgifvit yttrande och däri

anfört hufvudsakligen följande.

Då det af vederbörande bergmästare i ärendet afgifna yttrande

syntes gifva vid handen, att den ifrågavarande lägenheten icke kunde

anses för bergsstatens räkning längre erforderlig, torde från kronans

sida skäligen kunna ifrågasättas, huruvida icke, på sätt nu föreslagits,

den kronan tillkommande nyttjanderätten till lägenheten blefve fullt

förvarad och tillgodosedd genom att denna rätt i stället utginge från

visst kapital, som under statsmyndighets förvaltning gjordes fruktbärande

till förmån för framtida innehafvare af bergmästartjänsten.

Ett vägande skäl för befordrande af det med ansökningen afsedda sy temål

torde ock föreligga uti de säregna förhållanden, hvarunder dispositionsrätten

till lägenheten ägde rum, i det att äganderätten till densamma

tillkomme sökandena, bvilka därå ock undfått lagfart. Från

kronans sida kunde en med ansökningen afsedd anordning icke vara

annat än fördelaktig, då kronan därigenom bereddes en utväg att befrias

från den fara för tvistigbeter med vederbörande ägare till lägenheten,

som under dylikt förhållande säkerligen icke uteblefve.

Beträffande värdet af den ifrågavarande dispositionsrätten både

det erbjudna beloppet, 5,000 kronor, af vederbörande bergmästare

lämnats utan anmärkning, medan magistraten i Filipstad funnit beloppet

fullt motsvara värdet af de med lägenhetens nyttjande förbundna förmåner.

Med hänsyn till lägenhetens obetydliga areal torde mot denna

uppskattning ej heller vara något att erinra, helst i betraktande måste

tagas, att de mer värdefulla åbyggnaderna utgjorde sökandenas enskilda

tillhörighet och att de byggnader, hvarpå kronan kunde göra

anspråk, icke omfattade andra än dem, som funnes beskrifna i det vid

senast hållna af- och tillträdessyn den 9 november 1900 upprättade

instrument. Vid synen ådömda reparationer och nybyggnad torde ännu

icke hafva af vederbörande verkställts.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

15

Med afseende å hvad sålunda förekommit och under erinran därom,

att — såsom jag i det föregående haft tillfälle framhålla — sökandena

jämte öfriga stärbhusdelägare efter bergmästaren Sjögren under år 1900

hos Eders Kungl. Maj:t till inlösen för kronans räkning hembjudit de

i förevarande ansökning omförmälda åbyggnader, men att, enligt nådigt

beslut af den 15 februari 1901, framställningen icke till någon åtgärd

föranledt, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande uttalat sitt tillstyrkande

af den nu ifrågavarande ansökningen i öfverensstämmelse

med de af bergmästaren Oberg föreslagna villkor och bestämmelser.

I underdånigt utlåtande har kommerskollegium anfört, att på

grund af de i ärendet förebragta omständigheter och då icke något

torde vara att anmärka i afseende å storleken af det belopp, som skulle

af sökandena erläggas för öfverlåtelsen till dem af ifrågavarande nyttjanderätt

samt sådan öfverlåtelse blifvit af nuvarande bergmästaren i

västra distriktet förordad och det ej heller ur synpunkten af blifvande

bergmästares intresse syntes vara något emot öfverlåtelsen att erinra,

kollegium funne sig böra tillstyrka nådigt bifall till förevarande underdåniga

ansökning.

Under förutsättning att ansökningen blefve bifallen, har kommerskollegium

föreslagit, att åt Edeis Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Värmlands län borde lämnas bemyndigande att å kronans vägnar i

behörig ordning med sökandena ansluta aftal angående öfverlåtelsen af

nyttjanderätten till lägenheten i fråga, i hvilket aftal syntes böra intagas

såsom villkor för öfverlåtelsen, att sökandena icke skulle vara

berättigade till ersättning vare sig af kronan eller nuvarande bergmästaren

i västra distriktet för till äfventyrs bristande underhåll af

lägenheten.

Beträffande det belopp, 5,000 kronor, som skulle komma att af

sökandena vid öfverlåtelsen erläggas, har kommerskollegium ansett det

böra förordnas, att bergmästaren i västra distriktet skulle tills vidare

och intill dess annorlunda kunde varda förordnadt äga att årligen uppbära

den därå upplupna räntan. Förvaltningen af kapitalet jämte uppdraget

att tillhandahålla bergmästaren den upplupna räntan har kommerskollegium

slutligen ansett böra uppdragas åt Eders Kungl. Maj:ts

bemälde befallningshafvande, hos hvilken bergmästaren i västra distriktet

uppbure sina aflöningsförmåner.

Justitiekanslersämbetet, som till följd af nådig remiss i ärendet

afgifvit underdånigt utlåtande, bär därvid öfverlämnat ett af bergmästaren

Öberg afgifvet yttrande, däri denne meddelat, bland annat,

att lagenheten Fördärfvet vore sedan den 1 oktober 1901, då nyttjande
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

rätten till lägenheten af Öberg öfvertagits, utarrenderad till en af

sökandena, Ester Sjögren, mot en öfverenskommen arrendesumma af

200 kronor för år.

För egen del har justitiekanslerämbetet anfört, att ämbetet icke

funnit något att erinra vare sig mot, att Eders Kungl. Maj:ts och

kronans rätt till ifrågavarande lägenhet öfverlätes till sökandena mot

en köpeskilling af 5,000 kronor eller mot att, på sätt kommerskollegium

föreslagit, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet erhölle bemyndigande

att härom afsluta aftal, med bestämmelse därom, att lägenheten

skulle öfverlåtas i det skick, den nu befunnes, så att Eders

Kungl. Maj:t och kronan samt bergmästaren i västra distriktet fritoges

från skyldighet att ersätta möjligen befintliga brister å lägenhetens

jord, byggnader och stängsel, eller mot att bergmästaren i nämnda

distrikt berättigades att tills vidare och intill dess annorlunda kunde

varda förordnadt uppbära räntan å köpeskillingen. Däremot har justitiekanslersämbetet

— med framhållande, att Eders Kungl. Majrts befallningshafvande

i länen i allmänhet icke omhänderhade någon medelförvaltning

af nu ifrågavarande slag samt att med bergshandteringen

sammanhang ägande kassors förvaltning vore anförtrodd åt kommerskollegium

enligt dess instruktion — föreslagit, att köpeskillingens förvaltning

och räntans tillhandahållande åt vederbörande bergmästare

skulle uppdragas åt kommerskollegium.

Såsom af det anförda framgår, innehafves äganderätten till lägenheten

Fördärfvet af sökandena, under det nyttjanderätten till samma

lägenhet tillkommer Eders Kungl. Maj:t och kronan. Då ett bibehållande

åt kronan af ifrågavarande nyttjanderätt numera icke torde vara

för tillgodoseende af något statens intresse erforderligt och då frågan

om ägande- och nyttjanderätten till lägenheten enligt mitt förmenande

blefve på ett för Eders Kungl. Maj:t och kronan förmånligt sätt ordnad,

därest nyttjanderätten till lägenheten mot skälig ersättning öfverlätes

till sökandena och räntan å blifvande löseskillmgsbelopp tillgodokomme

vederbörande bergmästare, finner jag mig i likhet med de i ärendet

hörda myndigheterna kunna tillstyrka en dylik öfverlåtelse.

Beträffande storleken af det ersättningsbelopp, sökandena böra

för öfverlåtelse till dem af ifrågavarande nyttjanderätt till kronan erlägga,

synes det mig lämpligast, att detta belopp bestämmes i enlighet

med föreskrifterna i nådiga förordningen angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof den 14 april 1866, dock med iakttagande,

att beloppet icke får understiga 5,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

„Statsutskottets Utlåtande N:o 48. 17

Då, på sätt af justitiekanslersämbetet jämväl framhållits, ifrågavarande

lägenhet kan sägas af Eders Kungl. Maj:t och kronan innehafva8

med ständig besittningsrätt, synes frågan om öfverlåtande af

nyttjanderätten till lägenheten böra underställas Riksdagens pröfning;

och torde i sammanhang därmed äfven Riksdagens medgifvande böra

inhämtas _ därtill, att bergmästaren i västra distriktet må erhålla rätt

att tills vidare uppbära räntan å den löseskilling, som af sökandena kan

komma att erläggas. Under förutsättning att hvad jag i anslutning

härtill går att föreslå vinner bifall, lär Eders Kungl. Maj:t framdeles

vilja taga under ompröfning frågan om förvaltningen af berörda löseskilling.

»

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna framställning

blifvit öfverlämnad, hemställer,

att Kung]. Maj:ts ifrågavarande proposition må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 24. mars 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Bill. till Eiksd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Åjd. 30 Käft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:73 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverlåtelse af kronans rätt till lägenheten Södra Fördärfvet n:is 86 och 87 ä Filip s. 11 i texten