Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte Jmfvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

1905-04-07 · 251 sidor, varav 228 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 228 av 251 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:6, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte Jmfvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Kiksd. kansli den 7 april 1905, kl. 4. e. in.

Statsutskottets utlåtande, angående regleringen af utgifterna

under riksstatens femte Jmfvudtitel, omfattande anslagen

till sjöförsvaret. (l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Flottan.

Aflöning för flottans kårer och stater.

l:o) Under åberopande af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 14 januari innevarande år har Kungl. Maj:t uti statsverkspropositionen

under femte hufvudtiteln, punkten 1, föreslagit Riksdagen

dels att godkänna stater för flottans officerskår, för flottans underofficerskår,

för flottans sjömanskår samt å dagaflöning till officerare

och underofficerare vid flottan, äfvensom för flottans marinintendenturkår

af den lydelse, bilagorna nds 1—5 vid åberopade statsrådsprotokollet

utvisade;

dels att godkänna stater för flottans mariningenjörkår och för mariningenjörkadetter

och mariningenjörstipendiater af den lydelse, bilagorna

nds 6 och 7 vid nämnda protokoll utvisade, att genomföras, hvad

Bill. till Itiksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afl. 6 Häft. (N:o 6). 1

Ang.

höjning af

anslaget till

aflöning för

flottans kårer

och stater.

[!•]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

förstnämnda stat beträffade, i mån af afgång från flottans mariningenjörstat;
dels

att godkänna såsom villkor för åtnjutande af aflöning å marininge

njörkårens stat:

a) att den, som innebar tjänst med lön eller fast arfvode å denna

stat, ej må därmed förena annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns

stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre den finnes

icke vara hinderlig för fullgörande af tjänsten vid flottan;

b) att en hvar af mariningenjörkårens personal må årligen åtnjuta

semester, marin öfverdirektör, marindirektör samt stations-, min-, torpedoch

elektroingenjör under en och en half månad samt öfriga under eu

månad, då sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske;

samt

c) att marinöfverdirektör samt en hvar annan, som tillhör mariningenjörkåren,

skall, då han uppnått, den förstnämnde 60 lefnads- och

30 tjänstår och hvar och en af de öfriga 55 lefnads- och 30 tjänstår,

vara förpliktad att med pensionsrätt enligt därom gällande bestämmelser

afgå från tjänsten, Kungl. Maj:t dock obetaget att med hans begifvande

låta honom i tjänsten kvarstå, så länge han finnes på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna;

dels att för genomförandet af mariningenjörkårens organisation godkänna

följande öfvergångsbestämmelser:

a) att med fullmakt eller med förordnande såsom byggmästare försedd

tjänsteman vid mariningenjörstaten, som inom den tid, Kungl. Maj:t

bestämmer, hos Kungl. Maj:t anmäler sin önskan att öfvergå till mariningenjörkåren,

skall vara därtill berättigad; och

b) att min- och torpedingenjör samt byggmästare, som öfvergått

till mariningenjörkåren, må för rätt till erhållande af ålderstillägg tillgodoräkna

sig den tid, han innehaft motsvarande befattning vid mariningenjörstaten

;

dels att medgifva, att den, som, efter att hafva genomgått stadgad

utbildning, anställdes vid mariningenjörkåren i flottans reserv och därefter

fullgjorde de skyldigheter, som vore eller blefve stadgade för

mariningenjör i flottans reserv, måtte efter uppnådda 55 års ålder

under sin återstående lifstid åtnjuta årlig pension till belopp af 500

kronor;

dels att medgifva, att de besparingar, som kunde uppkomma å det

i staten för mariningenjörkåren anvisade belopp, finge i mån af behof

användas till bestridande af utgifter för genomförande af mariningenjörkårens

organisation;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 3

dels ock att i riksstaten för år 1906 höja anslaget till aflöning för

flottans kårer och stater från 3.863,892 kronor till 4,148,060 kronor

eller med 284,168 kronor.

Statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet har beträffande

denna framställning till åberopade statsrådsprotokollet anfört följande.

»Enligt ett vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13

januari 1900 fogadt sammandrag öfver behofvet af personal för flottans

mobilisering med den materiel, som antogs vara tillgänglig vid 1902

års ingång, skulle vid sistnämnda tid behofvet af officerare vid mobilisering

uppgå till 251. Ett annat vid samma protokoll fogadt sammandrag

öfver den ökning i behofvet af personal för mobilisering, som

beräknades uppstå från och med år 1902 och intill dess antalet l:a kl.

pansarbåtar samt l:a och 2:a kl. torpedbåtar uppbringats till respektive

15, 30 och 20 under förutsättning af att 1 st. l:a kl. kanonbåt hvarje

år blefve utrangerad, utvisar, att mobiliseringsbehofvet vid sistnämnda

tidpunkt, hvilken ansågs komma att inträffa vid 1912 års ingång, beräknades

komma att utgöra 303 officerare. Den årliga medelökningen

i mobiliseringsbehofvet, som beräknades komma att inträda under tiden

1902—1911 för hvar och en af de olika officersgraderna, finnes ock

angifven i sistnämnda sammandrag likasom den årliga medelökning

af officersgraderna, som ansågs erforderlig för fyllande af samma

behof.

Då Eders Kungl. Maj:t föreslog nästlidna års riksdag att bevilja

medel för ökning af officerskåren med 15 officerare, afsågs därmed att

öka kåren till ungefär det antal, som enligt nämnda beräkningar ansågs

erforderligt för fyllande af mobiliseringsbehofvet vid 1902 års ingång.

Staten för innevarande år skulle nämligen, därest Eders Kungl. Maj:ts

framställning vunnit bifall, hafva upptagit 250 officerare. Riksdagen

beviljade emellertid medel för aflönande af allenast 7 nya officerare,

och upptager med anledning däraf den för innevarande år gällande

staten för officerskåren 242 officerare.

Enär efter uppgörande af 1900 års beräkningar angående den erforderliga

ökningen af antalet officerare samt dessas fördelning på de

olika graderna öfver fyra år förflutit och därunder uppenbarligen ytterligare

erfarenhet vunnits angående behofvet af officerare i de olika

graderna samt det under sådana förhållanden syntes böra tagas under

ompröfning, huruvida den år 1900 föreslagna fördelningen å de särskilda

graderna af den då afsedda ökningen af officerskåren jämväl

Officerskåren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

allt fortfarande vore att anse som den lämpligaste, anmodade jag i

ämbetsskrifvelse den 28 juni 1904 chefen för flottans stab att företaga

en dylik ompröfning samt därefter inkomma med det yttrande och det

förslag, hvartill densamma kunde gifva anledning.

Till svar härå har af chefen för flottans stab i två ämbetsskrifvelser

den 22 oktober 1904, af hvilka den ena är hemlig, lämnats en utredning

af behofvet utaf officerare vid stammen vid 1906 års ingång.

Chefen för flottans stab har därvid anfört, bland annat, att vid uppgörande

af 1900 års beräkningar erfarenhet saknades rörande reservofficerares

användbarhet till tjänstgöring å flottans fartyg äfvensom rörande de

kraf, som vid utrustandet af större sjöstyrkor ställdes på flottans stationer

och varf. Sedan år 1901 hade emellertid reservofficerare varit inkallade

till aktiv tjänst och vidare hade eskaderöfningar med större

styrkor under de båda senare åren ägt rum.

Af den utredning, som med anledning af sålunda vunnen erfarenhet

gjorts af chefen för flottans stab, framginge, att mobiliseringsbehofvet

af stamofficerare för den sjökrigsmateriel, som vid 1905 års ingång vore

färdig eller till hvars byggande medel vore af Riksdagen beviljade,

uppginge till 332 officerare. Angående dessa officerares fördelning å

de olika graderna har chefen för flottans stab jämväl afgifvit förslag.

Ökningen af officerskåren betingades dels af att flottan erhållit

följande nya materiel utöfver den, som vid 1900 års beräkningar förutsattes

finnas vid 1902 års ingång, nämligen 2 st. l:a kl. pansarbåtar,

1 pansar kryssare, 2 jagare, 4 st. l:a kl. torpedbåtar, 2 st. 2:a kl. torpedbåtar,

1 undervattensbåt och 1 ballongfartyg, dels däraf att erfarenheten

visat det vara nödvändigt att i vissa fall, särskildt å l:a kl.

pansarbåtar, utbyta reservofficerare mot officerare af stammen, dels slutligen

däraf att de ökade kraf, hvilka såväl personalens som materielens

ökning ställde på flottans öfverstyrelse, stationer och varf vid och efter

mobilisering, nödvändiggjort att afse ett något ökadt antal officerare

för tjänstgöring i land.

Chefen för flottans stab har vidare anfört, att, för att de stora kostnader,

som nedlagts på anskaffning af ny tidsenlig materiel för flottan,

skulle kunna med framgång tillgodogöras för landets försvar, det vore

af synnerlig vikt, att åtgärder vidtoges för att med det snaraste kunna

genomföra den ökning af flottans officerskår, som erfordrades för att

förse fartygen med fullgod officersbemanning.

I samråd med chefen för sjökrigsskolan hade han uppgjort

approximativ beräkning öfver den ökning, som under de närmaste åren

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 6.

5

kunde antagas tillföras officerskåren genom utexaminering af i sjökrigsskolan

nu intagna kadetter, därvid årliga afgången inom officerskåren

upptagits till 3 utöfver det antal, som hvart och ett år beräknades

skola afgå på grund af uppnådd åldersgräns.

Denna tabell utvisade följande:

År.

Officerskå- rens styrka

vid årets

ingång.

Tillkomst

genom ut- examinerade

kadetter.

Afgång

genom afsked

eller

dödsfall.

Ökning under

året.

Officerskå- rens styrka

vid årets

utgång.

1904....................................

187

14

4

10

197

1905 ...................................

197

4

27

224

1906....................................

224

32

3

29

253

1907....................................

253

15

4

11

264

1908....................................

264

22

4

18

282

1909....................................

282

20

6

14

296

1010....................................

296

20

8

12

308

I fråga om den ökning af staten för officerskåren, som borde genomföras

år 1906, framginge af tabellen, att officerskåren under loppet af

år 1906 beräknades kunna uppbringas till 253 officerare.

Riksdagen hade år 1901 medgifvit, att reservofficerare, som därtill

funnes villiga, i den mån vakanser inom officerskåren lämnade tillgång

till deras aflöning från anslaget till aflöning för flottans kårer och

stater, finge inkallas till tjänstgöring vid flottan, och i öfverensstämmelse

härmed hade sedan dess reservofficerare varit inkallade till tjänstgöring.

Bristen på stamofficerare gjorde det allt fortfarande nödvändigt,

att vid mobilisering i stor utsträckning kommendera reservofficerare i

stamofficerares ställe. Under sådant förhållande vore det af stor vikt,

att reservofficerare bereddes tillfälle att genom praktisk tjänstgöring

under fredstid förvärfva de ökade insikter i tjänstens olika grenar,

som erfordrades för att, utan att allvarliga olägenheter häraf uppstode,

kunna vid mobilisering tjänstgöra i stället för stam officerare. Härigenom

vunnes äfven den fördelen, att flottans fartyg under öfningarna i fredstid

kunde utgå med de officerare tjänstgörande ombord, som vid mobilisering

afsåges för desamma.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt förklarade sig chefen för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

flottans stab anse, att staten för flottans officerskår med 1906 års ingång’

borde ökas med 23 officerare, fördelade på de olika graderna på

tillika föreslaget sätt. Det i stat upptagna antalet officerare skulle då

blifva 265 och tillfälle vara berest att fortfarande hafva 12 reservofficerare

inkallade till tjänstgöring.

Den af chefen för flottans stab sålunda lämnade utredningen och

de därpå grundade förslag innefatta alldeles nya grunder för beräknande

af officersbehofvet och utmynna således i framställningar, som

gå vida längre än jag afsåg med min anmodan om undersökning, huruvida

den år 1900 föreslagna fördelningen af de särskilda graderna af

den då afsedda ökningen af officerskåren jämväl allt fortfarande vore

att anse som den lämpligaste. Af den lämnade utredningen framgår

emellertid, att, därest stabschefens förslag om ökning till ött antal af

332 officerare skulle bifallas, antalet löjtnanter och underlöjtnanter skulle,

i jämförelse med hvad som beräknats erforderligt för de högre graderna,

blifva något högre än förhållandet är enligt de grunder, som

under de senaste åren följts vid fördelning af det ökade antalet officerare

å de olika graderna.

Då den erfarenhet, som vunnits efter upprättandet af 1900 års

beräkningar af officersbehofvet, väl syntes mig kunna föranleda till

en förändring i grunderna för fördelningen mellan de olika officersgraderna

af det ökade antal officerare, som hädanefter borde tillföras

flottan, men däremot icke efter en jämförelsevis så kort tid till en

rubbning af de från år 1900 tillämpade grunderna för ökningen af

officerskåren i hvad de afsåge antalet officerare inom hela kåren, anförde

jag i ämbetsskrifvelse den 31 oktober 1904 till marinförvaltningen och

chefen för flottans stab, att uti det år 1900 framlagda förslaget angående

den blifvande ökningen af officerskåren i hvad detsamma afsåge

antalet officerare inom hela kåren ingen annan rubbning redan nu syntes

böra vidtagas än den, som betingades däraf att efter förslagets

upprättande flottans materiel tillförts större ökning än som då förväntats,

och anmodade jag med anledning däraf nämnda myndigheter att

gemensamt inkomma med förslag till stat för flottans officerskår för år

1906, upprättadt med hänsyn till nu gällande grunder för upprättande

af besättningslistor m. in.

I anledning häraf hafva marinförvaltningen och chefen för flottans

stab med ämbetsskrifvelse den 16 november 1904 öfverlämnat en öfver

behofvet af officerare för flottans mobilisering år 1906 uppgjord beräkning,

upprättad, enligt hvad myndigheterna förklarat, för att tillgodose

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

7

behofvet af stamofficerare såväl för den materiel m. m., som i 1900 års

beräkningar förutsatts skola finnas vid 1902 års ingång, som för den

flytande materiel därutöfver, som nu funnes färdig eller till hvars byggande

medel vore af Riksdagen beviljade, därvid behofvet för all den

nämnda materielen m. m. fördelats mellan stam och reserv och i öfrigt

beräknats efter samma grunder, som följts vid uppgörande af 1900 års

beräkningar. 1 beräkningarna af behofvet för år 1906 hade icke upptagits

följande i de för år 1902 gjorda beräkningarna upptagna behof

nämligen dels för 2 st. l:a kl. kanonbåtar, för h vilka bemanning

f. o. m. år 1905 icke skulle beräknas, dels för de permanenta minpositionerna

samt för befattningen såsom afdelningschef för marinförvaltningens

minafdelning, Indika sistnämnda behof nu fylldes från

kustartilleriet, samt ej heller den för nu nämnda behof afsedda ersättningsp

er sonal.

Enligt den under sålunda angifna förutsättningar verkställda beräkningen

skulle mobiliseringsbehofvet af stamofficerare år 1906 vara

4 flaggmän, 40 regementsofficerare, 91 kaptener och 135 subalterner

eller tillsammans 270 officerare. Med tillägg af 5 procent för sjuka eller

af annan orsak ej disponibla borde staten upptaga 284 officerare. Om

staten liksom i 1900 års beräkningar för erhållande af en jämn slutsumma

minskades med 4 officerare, borde sålunda staten för flottans

officerskår år 1906 upptaga 280 officerare, fördelade på de olika graderna

på visst angifvet sätt. Ett genomförande af ett på dessa grunder

upprättadt förslag till stat skulle erfordra eu ökning af officerskåren

med 38 officerare utöfver den af Riksdagen för år 1905 godkända

staten af 242 officerare.

Då emellertid af den utredning, stabschefen förut lämnat, framginge,

att antalet från sjökrigsskolan utexaminerade kadetter icke kunde förväntas

uppgå till det antal, att en sådan ökning af officerskåren under

år 1906 kunde genomföras, föresloge myndigheterna på de af stabschefen

i hans skrifvelse den 22 oktober 1904 anförda skäl, att ökningen

af officerskåren år 1906 måtte begränsas till 23 officerare, hvarigenom

statens slutsumma skulle blifva 265 officerare.

Enligt af myndigheterna tillika ingifvet förslag borde denna ökning

af 23 officerare fördelas på de olika graderna så, att staten för år 1906

skulle utöfver den för innevarande år gällande staten upptaga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1 kommendör,

1 kommendörkapten af 2:a graden,

3 kaptener af l:a klassen,

2 kaptener af 2:a klassen.

11 löjtnanter och

5 underlöjtnanter

Summa 23 officerare.

Hvad först beträffar den ökning af officerskåren i sin helhet, som

bör ske i staten för år 1906, så borde samma ökning för att motsvara

behofvet, beräknadt enligt de under de senaste åren tillämpade grunderna

för en dylik beräkning, uppgå till, enligt hvad myndigheternas

utredning gifver vid handen, 38 officerare. Då emellertid detta behof

endast delvis kan under året fyllas med från sjökrigsskolan utgående

kadetter, lärer en så stor ökning af det i vederbörande stat upptagna

officersantalet icke böra ifrågasättas.

Chefen för flottans stab har föreslagit, att medel skulle begäras

för aflönande af 12 officersbefattningar för att dessa medel under år

1906 skulle användas för inkallande af reservofficerare och dessas

öfvande för att vid mobilisering kunna tjänstgöra i stamofficerares

ställe. Detta förslag kan jag icke biträda. Riksdagen har medgifvit,

att reservofficerare må, i den mån vakanser inom officerskåren lämna

tillgång till deras aflönande från anslaget till aflöning för flottans kårer

och stater, inkallas till tjänstgöring, och detta medgifvande torde allt

fortfarande få gälla, men detta har begärts för att erhålla tillgång på

erforderligt antal befäl, särskildt för öfningarnas bedrifvande, men icke

för öfning af reservofficerarna själfva. År en dylik öfning af behofvet

påkallad, torde medel därtill böra begäras särskildt för ändamålet

men icke genom att föreslå uppförande i stat af flera officerstjänster

än af andra skäl äro betingade.

Enligt de af stabschefen uppgjorda approximativa beräkningarna

skulle officerskåren under år 1906 komma att ökas till 253 officerare. Dä

staten för innevarande år upptager 242 officerare, skulle därför ökningen

för att undvika surnumerärer endast behöfva uppgå till 11. Under ifrågavarande

år torde det emellertid blifva erforderligt att för öfningarnas

jämna bedrifvande fortfarande använda reservofficerare. För dessas aflönande

erhållas visserligen delvis medel därigenom att de officerare,

som tillkomma under år 1906, icke blifva utnämnda förr än mot slutet

af året, hvarför de för dem under början af aret afsedda lönerna kunna

användas till aflönande af reservofficerare, men för att dock vara för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

vissad om, att medel finnas för aflönande af de reservofficerare, som för

öfningarnas bedrifvande måste inkallas, samt för att därjämte hafva

löner för nyutnämnda officerare, äfven om tillförseln från sjökrigsskolan

skulle blifva något större än stabschefen beräknat, synes mig ökningen

af officerskåren för år 1906 icke böra sättas lägre än till 15 officerare.

Hvad beträffar dessa officerares fördelning på de olika graderna

synes mig denna med tillämpning af de grunder, som framgå af det

utaf stabschefen i hans skrifvelse den 22 oktober 1904 framlagda förslaget,

lämpligen böra ske så, att ökningen i de lägre graderna varder

större än den enligt förut tillämpade grunder skulle blifvit. Jag anser

därför, att de 15 officersbefattningarna böra fördelas sålunda:

1 kommendörkapten af 2:a graden,

2 kaptener af l:a klassen,

2 kaptener af 2:a klassen,

7 löjtnanter och

3 underlöjtnanter.

Summa 15 officerare.

Slutligen anhåller jag att få erinra därom, att Eders Kungl. Maj:t

uti nådigt bref till marinförvaltningen den 16 december 1901 föreskrifvit,

att underlöjtnant vid flottan skall för att kunna föreslås till löjtnant

hafva varit officer under minst två år.

En följd af denna bestämmelse torde blifva, att redan innevarande

år och äfven under de närmast härpå följande vakanta platser komma

att finnas i löjtnantsgraden utan att kunna besättas till följd däraf att

underlöjtnanterna icke varit officerare i stadgade två år, under det att

samtidigt de i stat uppförda underlöjtnantslönerna icke förslå till aflönande

af samtliga underlöjtnanterna.

Hinder torde emellertid icke böra möta för att använda de medel,

som äro afsedda för aflönande af löjtnanter, men under nämnda förhållanden

icke kunna utgå, till beredande af underlöjtnants förmåner

till de underlöjtnanter vid flottan, för Indika lön å stat icke finnes.

Såsom framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12

januari 1904, bilagdt samma års statsverksproposition, hemställde jag

då, att Eders Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om

anslag för den ökning af‘ underofficers- och sjömanskårerna, som blefve

behöflig för bemanning af pansarkryssaren Fylgia och pansarbåten

Oscar II, sedan för fyllande af berörda behof tagits i anspråk den

bemanning, som varit beräknad för två l:a kl. kanonbåtar, hvilka

enligt min mening borde öfverföras från att vara stridsfartyg till att

Bih. Ull Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 A/d. 6 Haft. 2

Underofficersoch

sjömanskårerua.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vara öfningsfartyg. Den ökning af nämnda kårer, som med anledning

häraf var erforderlig, uppgick till 45 underofficerare och i jämnadt tal

240 man af sjömanskåren.

I enlighet med denna min hemställan gjorde Eders Kungl. Maj:t

framställning till Riksdagen. Af Riksdagen bifölls framställningen i

fråga om underofficerarna, hvaremot ur den föreslagna staten för sjömanskåren

blefvo uteslutna 55 man, i följd hvaraf ökningen af nämnda

kår uppgick till allenast 185 man.

Efter den sålunda företagna ökningen upptaga vederbörande stater

för innevarande år 465 underofficerare och 3,345 man af sjömanskåren.

Den krigsfartygsmateriel, hvars anskaffande vid nästlidna års riksdag

beslöts, utgjordes af eu jagare, för hvilkens byggande anvisades hälften

af det därför erforderliga beloppet, samt en 2:a kl. torpedbåt.

Jämlikt nådigt bref den 17 juni 1903 åligger det marinförvaltningen

att vid afgifvande af underdånigt förslag om framställning till

Riksdagen om beviljande af anslag till nytt fartyg samtidigt till Eders

Kungl. Maj:t ingifva en i samråd med chefen för flottans stab uppgjord

beräkning utaf den ökning af utgifterna å de ordinarie anslagen å

hufvudtiteln, som skulle uppstå, sedan fartyget blifvit färdigbyggdt.

På sätt jag anhåller att närmare få redogöra för i sammanhang

med mitt underdåniga förslag om framställning till Riksdagen om beviljande

af medel till ^^anskaffning af krigsfartygsmateriel för år 1906

har marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 27 september 1904

föreslagit, att framställning måtte göras om anvisande af medel för påbörjande

af en pansarkryssare, två jagare och fem l:a kl. torpedbåtar

samt för anskaffande af nio 2:a kl. torpedbåtar.

Med underdånig skrifvelse den 31 oktober 1904 angående vissa

anslag å riksstatens femte hufvudtitel har marinförvaltningen öfverlämnat

en beräkning öfver den ökning af flottans stampersonal, hvilken

skulle blifva erforderlig med anledning af nybyggnaden af de stridsfartyg,

för hvilkas anskaffning ämbetsverket i sin nämnda underdåniga

skrifvelse den 27 september 1904 föreslagit äskande af medel hos

nästa riksdag. Med skrifvelsen den 31 oktober 1904 har marinförvaltningen

härjämte öfverlämnat ett memorial i ämnet af chefen för flottans

stab.

1 nämnda memorial har chefen för flottans stab anfört, att för de

fartyg, för hvilkas påbörjande eller anskaffande marinförvaltningen, enligt

hvad jag redan nämnt, föreslagit, att medel måtte äskas af nästa

Riksdag, skulle erfordras 61 underofficerare och 504 man af sjömanskåren.

Af den personal, som af Eders Kungl. Maj:t vid nästlidna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

års riksdag begärdes för pansarkryssaren Fylgia och pansarbåten Oscar

II, återstode 55 man af sjömanskåren, hvarjämte ingen personal funnes

uppsatt för den jagare och den 2:a kl. torpedbåt, för hvilkas

byggande 1904 års riksdag beviljat medel. Af underofficers- och sjömanskårerna

beräknades för dessa båda fartyg erfordras tillsammans 9

underofficerare och 71 man. För samtliga nämnda fartyg erfordrades

sålunda 70 underofficerare och 630 man.

Utbildningen af den personal, som erfordrades vid tillkomst af ny

fartygsmateriel, toge minst lika lång tid som fartygets byggande. Vid

ökning af materielen borde därför personalen börja uppsättas samtidigt

med att fartygets byggande toge sin början. Börjades uppsättningen

af erforderlig personal senare, kunde den nytillkommande materielen

till följd af brist på utbildad personal först efter loppet af flera år tillföra

flottan den afsedda ökningen i försvarskraft. Ur denna synpunkt

borde sålunda under år 1906 uppsättas hela den personal, som erfordrades

för den nya materiel, hvars byggande nämnda år komme att

påbörjas. Med hänsyn till svårigheten att under loppet af blott ett år med

bibehållande af god rekrytering kunna genomföra en sådan ökning af underofficers-

och sjömanskårerna, syntes kårernas ökning dock under år

1906 böra begränsas till dels återstoden af den vid 1904 års riksdag

äskade personalen för pansarkryssaren Fylgia och pansarbåten Oscar II,

utgörande 55 man, dels de underofficerare och det manskap, som erfordrades

för den jagare och den 2:a kl. torpedbåt, till hvilkas byggande

1904 års Riksdag beviljat medel, utgörande 9 underofficerare och 71

man, dels ock det manskap af sjömanskåren, som erfordrades för de

jagare och torpedbåtar, hvilka af marin förvaltningen föresloges till

''anskaffning år 1906, utgörande 342 man. Ökningen år 1906 skulle

då komma att utgöra 9 underofficerare och 468 man.

Den genomförda ökningen af underofficers- och sjömanskårerna

hade under hvarje af åren 1901—1904 utgjort respektive 458, 552,

285 och 157 underofficerare och manskap.

I sitt memorial har chefen för flottans stab afgifvit förslag, huru

den sålunda för år 1906 föreslagna ökningen af personalen borde fördelas,

underofficerarna i grader och stater samt manskapet i lönegrader.

Marinförvaltningen har härefter, med stöd af hvad utaf chefen för

flottans stab sålunda anförts, upprättat förslag till stater för underofficerskåren

och sjömanskåren.

Då pansarkryssaren Fylgia skall levereras i slutet af år 1905 och

pansarbåten Oscar II i början af år 1906 torde ingen tvekan råda om

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

att anslag bör för sistnämnda år beviljas för aflönande af det manskap,

som för bemanning af dessa fartyg ytterligare erfordras eller 55 man.

Hvad därefter beträffar bemanningen för de fartyg, hvilkas byggande

beslöts vid nästlidna års riksdag eller jagaren Magne och en 2:a kl. torpedbåt,

så skall förstnämnda fartyg levereras i augusti innevarande år,

under det att torpedbåten, som bygges å flottans varf i Karlskrona,

beräknas vara färdigbyggd före detta års utgång. För jämväl dessa

fartyg är således bemanning erforderlig vid ingången af år 1906, och

torde därför icke heller i fråga om deras bemanning tvifvel råda därom

att medel böra för nästkommande år beviljas för densammas aflönande.

Enligt den uppgift chefen för flottans stab, såsom jag redan

omförmält, lämnat, erfordras för dessa båda fartyg 9 underofficerare

och 71 man af sjömanskåren.

Beträffande de nya fa r ty gsb y gg n a der, om hvilkas beslutande marinförvaltningen

väckt förslag, kommer jag att på skäl, som jag vid fråga

om de extra ordinarie anslagen för år 1906 skall anhålla att få närmare

utveckla, hos Eders Kungl. Maj:t göra hemställan om framställning

till Riksdagen om beviljande af medel för år 1906 för påbörjande

af två jagare och fem l:a kl. torpedbåtar samt för anskaffande af sex

2:a kl. torpedbåtar.

Hvad de sistnämnda fartygen beträffar, torde hinder icke möta för

deras färdigbyggande under år 1906. Under sådana förhållanden lärer

det icke kunna ifrågasättas att icke redan under samma år anskaffa

den erforderliga bemanningen. På sätt jag redan nämnt, har chefen

för flottans stab framhållit, att personalen för ett fartyg bör uppsättas

samtidigt med början af fartygets byggande för att samma personal,

när fartyget varder färdigbyggdt, skall hafva hunnit få den nödvändiga

utbildningen. Denna åsikt delar jag till fullo under alla förhållanden,

men finner ett dylikt anställande af personal samtidigt med början af

fartygsbyggandet särskildt nödvändigt i fråga om bemanningen af sådana

fartyg, som byggas å så kort tid som 2:a kl. torpedbåtar. Det

är visserligen sannt, att jag nästlidna år, då jag föreslog, att beslut

måtte fattas om byggande af två 2:a kl. torpedbåtar, icke satte i fråga

beviljande af medel för dessas bemanning, men hvad jag då, med

hänsyn därtill att medel i första hand borde beviljas för full bemanning

af pansarkryssaren Fylgia och pansarbåten Oscar II, ansåg mig

kunna underlåta, enär bemanning af två torpedbåtar syntes kunna

utan allt för stor olägenhet erhållas från redan bemannade fartyg, finner

jag mig nu icke kunna underlåta att föreslå, då det är fråga om

bemanning af sex torpedbåtar. Att blotta andra fartyg på så stor

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

13

utbildad manskapsstyrka, som den, hvilken erfordras för sex torpedbåtar,

torde icke böra ifrågasättas. Detsamma gäller i fråga om underofficerare.

Enligt de af cbefen för flottans stab uppgjorda beräkningarna

erfordras för sex 2:a kl. torpedbåtar 6 underofficerare och

98 man af sjömanskåren.

De två jagare och fem l:a kl. torpedbåtar, om hvilkas påbörjande

jag likaledes ämnar föreslå Eders Kungl. Maj:t att göra framställning

till instundande Riksdag, torde, om Riksdagen beviljar de därför erforderliga

medlen, kunna vara färdigbyggda till sommaren 1907. I enlighet

med den af chefen för flottans stab uttalade och af mig jämväl

biträdda åsikt borde äfven i fråga om dessa fartyg bemanningen anställas

samtidigt med början af byggandet för att densamma skall kunna

erhålla åtminstone en del af den erforderliga utbildningen, till dess fartygen

blifva färdiga. Med hänsyn till den höjning af ifrågavarande anslag,

som varder en följd af den ökning i manskapsstyrkan, som för fyllande af

öfriga, redan nämnda behof är nödvändig, nödgas jag emellertid inskränka

mig till att föreslå framställning till Riksdagen om beviljande

af medel för aflönande af allenast hälften af den manskapsstyrka, som erfordras

för ifrågavarande två jagare och fem torpedbåtar. Chefen för

flottans stab har beräknat nämnda manskapsstyrka till 195 man och

utgöres således den erforderliga hälften af 98 man.

Den ökning af underofficers- och sjömanskårerna under år 1906,

hvilken synes mig blifva en nödvändig följd utaf tillkomsten af nämnda

materiel, uppgår således till 15 underofficerare och 322 man af sjömanskåren.

Då jag således nödgas ifrågasätta en så stor ökning af sjömanskåren,

anser jag mig icke kunna underlåta att tillstyrka att, för nedbringande

af denna ökning, under år 1906 en af de nuvarande l:a kl.

kanonbåtarna måtte få öfverföras från att vara stridsfartyg till att vara

öfningsfartyg, hvaraf följer, att den för detta fartyg nu beräknade

bemanningen kan användas till fyllande af en del utaf de nya behofven.

Enligt den för 1900 års riksdag framlagda planen angående ökning i

behofvet af personal för flottans mobilisering från och med år 1902

skulle under hvarje år eu l:a kl. kanonbåt utrangeras. Först med innevarande

år hafva emellertid i enlighet med min underdåniga framställning

den 12 januari 1904 två af de ifrågavarande fartygen blifvit öfverförda

till öfningsfadygen. Statsrådsprotokollet för sistnämnda dag, bifogadt

samma års statsverksproposition, utvisar emellertid, att chefen för flottans

stab förklarat sig anse, att af de åtta l:a kl. kanonbåtar, för

hvilka personal beräknades vid mobilisering, sju stycken fortfarande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

borde bibehållas såsom stridsfartyg för att användas som bevakningsfartyg.

För egen del fann jag dock de ifrågavarande fartygens stridsvärde

icke vara af den beskaffenhet, att deras bibehållande allt framgent

såsom stridsfartyg, särskild! med hänsyn till den bemanning af fartygen,

som i sådant fall erfordrades, vore lämpligt. I enlighet med denna

min åsikt föreslog jag därför, såsom nämndt, att två af fartygen skulle

öfverföras till att vara öfningsfartyg. På den sålunda, i enlighet med

den ursprungliga planen beträdda vägen synes det mig böra fortsättas,

men torde med hänsyn till af stabschefen anförda skäl under år 1906

endast ett af de återstående sex fartygen böra såsom stridsfartyg utrangeras.

För ett dylikt fartyg beräknas 3 underofficerare och 37 man af

sjömanskåren.

Genom den sålunda föreslagna åtgärden kan den enligt min åsikt

nödvändiga ökningen af underofficers- och sjömanskårerna nedbringas

till 12 underofficerare och 285 man af sjömanskåren. Då, såsom

jag redan nämnt, staterna för dessa kårer för innevarande år upptaga

465 underofficerare och 3,345 man af sjömanskåren, skulle således,

därest mitt förslag vinner bifall, för år 1906 i samma stater komma att

upptagas 477 underofficerare och 3,630 man af sjömanskåren.

Efter en sådan ökning torde staten för underofficerskåren böra

upptaga:

90 flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare),

60 » » (maskinister),

9 )> )) (rustmästare, torpedmästare eller kvar
ter

sm än),

180 underofficerare af 2:a graden (styrmän, konstaplar eller skeppare),

122 » » (maskinister),

16 » » (rustmästare, torped mästare eller

kvartersmän),

~~477

samt staten för sjömanskåren:

504 man tillhörande l:a lönegraden,

1,329 » » 2:a »

729 » » 3:e »

:e » i 6 månader,

:e » i 6 »

534 » » 4:e »

534 »

J3

K

3,630

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

Jag anhåller nu att få öfvergå till frågan om en omorganisation

af mariningenjörstaten.

Uti underdånigt anförande till statsrådsprotokollet den 15 april Omorganisa1904

yttrade jag, bland annat, att, sedan numera nya organisationer.4^”

blifvit fastställda såväl för marinläkarkåren som för marinintendenturkåren

och i sammanhang härmed förhöjda aflöningsförmåner blifvit

beviljade innehafvare af tjänster vid dessa kårer i likhet med hvad som

jämväl skeft för flottans officerskår, frågan om vidtagande af dylika

åtgärder jämväl i fråga om mariningenjörstaten icke längre syntes böra

uppskjutas. Väl vore den nu gällande staten för mariningenjörstaten

i hufvudsak fastställd för icke längre tid tillbaka än år 1900, men därvid

hade hufvudsakligen vidtagits allenast en ökning af personalens

antal utan att samtidigt pröfvats, huruvida de löner, som utgå till

mariningenjörstatens personal, numera kunde anses skäliga. Härjämte

hade redan då framhållits, att behof af ytterligare ingenjörpersonal i

eu ej långt aflägsen framtid skulle komma att gifva sig tillkänna. Sedermera

hade vid upprepade tillfällen af marinförvaltningen framhållits

behofvet af ökad personal vid ifrågavarande stat samt af höjda löner

för de vid staten anställda ämbets- och tjänstemän, och en framställning

om löneförhöjning för den redan anställda personalen hade redan

år 1902 blifvit öfverlämnad till den af Eders Kungl. Maj:t tillsatta kommittén

för afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af statens

ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden.

Jag erinrade vidare, hurusom uti underdånig skrifvelse den 14 oktober

1903 öfverdirektören och chefen för mariningenjörstaten ingifvit ett förslag

till ökning af samma stats personal samt till ändring och förbättring

af personalens aflöning äfvensom förslag till ny organisation för mariningenjörstatens

reserv. På sätt närmare framgått af mitt yttrande till

statsrådsprotokollet den 12 januari 1904, bilagdt samma års statsverksproposition,

hade jag emellertid då ansett en förändring af den gällande

ordinarie mariningenjörstaten icke böra äga rum, innan nämnda kommitté

behandlat den till densamma hänskjuta frågan, och hade jag

därför hemställt om förslag till Riksdagen om anvisande af medel för

den för närvarande ytterligare erforderliga personalens aflönande å extra

stat. Nådig proposition hade i enlighet härmed blifvit afbiten till 1904

års Riksdag.

Den till nämnda kommitté hänskjutna frågan om löneförhöjning

för den vid mariningenjörstaten nu anställda personalen hade ännu icke

blifvit föremål för kommitténs pröfning, och, enligt- hvad jag hade

inhämtat, vore kommitténs yttrande i berörda afseende icke heller under

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N-.o 6.

år 1904 att förvänta. Berörda omständighet syntes mig dock icke i

och för sig vara af beskaffenhet att föranleda hänskjutande af utredningen

utaf förevarande fråga till andra personer, då de provisoriska

åtgärder, som blifvit af Eders Kungl. Maj:t föreslagna 1904 års Riksdag,

möjligen skulle kunna vara tillräckliga att fylla det föreliggande

personalbehofvet under ännu ett år utöfver det redan föreslagna.

Det vore emellertid — framhöll jag — en annan omständighet,

som syntes nödvändiggöra frågans hänskjutande till andra personer än

den nämnda kommittén. Frågan om ny organisation af mariningenjörstaten

sammanhängde nämligen på det närmaste med tvenne andra spörsmål,

nämligen frågan om utbildningen af den personal, som önskade

vinna inträde vid mariningenjörstaten samt frågan om ny organisation

af mariningenjörstatens reserv. Båda dessa frågor vore af beskaffenhet

att med det snaraste böra tagas under ompröfning.

För dessa frågors utredning fordrades emellertid en särskild sakkunskap

beträffande de kraf, som borde ställas på en ingenjör vare sig

han ville vinna anställning vid den ordinarie mariningenjörstaten eller

vid samma stats reserv. Vid dessa frågors behandling måste därför

helt andra synpunkter göra sig gällande än de vid ofvannämnda kommittés

nu pågående arbeten erforderliga, till hvilkas behöriga belysning

hänsyn särskilt tagits vid kommitténs sammansättning.

Under dessa förhållanden och då, såsom redan vore nämndt, med

sistnämnda båda frågor på det närmaste vore förbundna förstberörda

spörsmål om organisationen af mariningenjörstaten och dess reserv

samt om den ifrågasatta löneförhöjningen för nämnda stat, syntes mig

utredningen af samtliga dessa frågor böra öfverlämnas åt särskilt tillkallade

sakkunnige, och hemställde jag därför i underdånighet, att Eders

Kungl. Maj:t, med förklarande, att''den till ofvannämnda kommitté öfverlämnade

frågan om löneförhöjning för mariningenjörstatens personal

skulle göras till föremål för utredning af särskildt tillkallade sakkunnige,

måtte bemyndiga chefen för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla

högst 4 sakkunnige för att i enlighet med de närmare föreskrifter, som

departementschefen skulle äga meddela, biträda inom departementet

med utarbetande af förslag till nya organisationer af mariningenjörstaten

och mariningenjörstatens reserv, om och i den mån sådana organisationer

finge anses erforderliga, samt vid pröfning af frågan, om och

i hvad mån särskild utbildning ansåges erforderlig för vinnande af

anställning vid nämnda stat eller vid dess reserv, äfvensom andra i

sammanhang härmed föreliggande frågor.

Denna min hemställan blef af Eders Kungl. Maj:t bifallen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

17

På grund af det sålunda lämnade bemyndigandet utsåg jag öfverdirektören

och chefen för mariningenjörstaten in. in. H. H. Lilliehöök,

direktören vid samma stat in. in. grefve E. H. A. Mörner, kommendörkaptenen

af l:a graden vid Kungl. flottan in. in. grefve C. A.

Ehrensvärd och kaptenen vid Kungl. flottan in. m. J. C. Schneidler att

deltaga i förenamnda arbete.

De sålunda tillkallade sakkunnige hafva den 10 augusti 1904

afgifvit sitt betänkande, och anhåller jag nu att få närmare redogöra

för det hufvudsakliga innehållet af detta betänkande.

De sakkunnige hafva till en början lämnat en öfversikt af mariningenjörstatens

bildande och de förändringar, som med densamma därefter

vidtagits.

De erinra om, att före mariningenjörstatens bildande flottans tekniska

befälspersonal utgjorts af trenne olika kårer, nämligen flottans

maskinistofficerare, flottans konstruktionskår och flottans mekaniska

kår. Alla tre kårerna hade varit militära; den sammanlagda numerären

hade år 1858 uppgått till 24, fördelade på följande sätt:

4 maskinistofficerare,

14 officerare och

3 underkonstruktörer 7

3 officerare vid mekaniska kåren.

vid konstruktionskåren samt

Flottans maskinistofficerare hade hufvudsakligen haft till uppgift

att konstruera och handhafva fartygens maskinerier, under det att konstruktionskårens

officerare utförde konstruktion af fartyg och ledde

deras byggande. Mekaniska kåren hade utöfvat hufvudsakligen den

verksamhet, som numera utöfvades af stationernas byggmästare.

Den kommitté, som 1862 tillsatts för utarbetande af grunderna

för ett tidsenligt ordnande af rikets sjöförsvar, hade i sitt betänkande

framhållit olägenheterna af att maskin- och fartygsbyggnad ålåge olika

kårer och föreslagit upprättandet af en flottans ingen]örkår, hvars uppdrag

och verksamhet skulle omfatta allt, som rörde såväl flottans fartyg

som de till dessa hörande maskiners konstruktion, byggnad och

tillverkning, underhåll och vård. För denna kår, som afsetts att ersätta

maskinistofficerarn e och konstruktionskåren, hade kommittén ansett det

vara fördelaktigast att vidblifva den militära form, som iakttagits med

flottans dåvarande tekniska kårer. Likasom beträffande flottans öfriga

kårer både äfven för de tekniska föreslagits en afsevärd. minskning, i

Bill. Ull Biksd. Prat. 1905. A Samt. 1 Afd. 6 Eäft. 3

Historik

s. 18 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

18

det att den nya kåren endast upptagit 1 öfverstlöjtnant, 1 major, 3

kaptener och 5 löjtnanter.

Först till 1867 års Riksdag hade framlagts förslag till upprättande

af en mariningenjörstat, afsedd att ersätta konstruktionskåren och maskinistofficerarne.

Förslaget hade upptagit följande personal, nämligen

1 öfverdirektör, 2 direktörer, 2 öfveringenjörer och 5 ingenjörer.

Flottans mekaniska kår hade föreslagits skola tillsvidare bibehållas

och först vid personalens afgång ersättas af byggmästare.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t hade chefen för sjöförsvarsdepartementet

hemställt, att, i motsats till hvad ofvannämnda

kommitté föreslagit, för den nya ingenjörkåren skulle tillämpas den

civila formen. Såsom skäl härför hade angifvits, att den militära formen

måste, såsom erfarenheten inom konstruktionskåren ådagalagt,

tillämpad på en så fåtalig kår, som den ifrågavarande vore afsedd att

blifva, på det sätt verka ofördelaktigt på dess medlemmar, att därigenom

i följd af trög befordran snart uppstode ett för tjänstemannen nedslående

missförhållande mellan ålder och innehafvande samhällsställning

jämte densamma åtföljande inkomster, hvithet inom en militär kår svårligen

läte sig afhjälpas genom anordningar, som däremot under den

civila formen blefve ganska användbara.

Enligt förslaget skulle öfverdirektören vara chef för kåren och

hos sjöförsvarets öfverstyrelse med rösträtt handlägga ärenden, som

rörde ingenjörkåren, samt uppgöra förslag rörande nybyggnad, reparation

eller förändring af sjövapnet tillhörande fartyg, maskiner och

verkstäder samt öfver sådana arbeten utöfva högsta ledning och tillsyn

i tekniskt afseende. Direktörerna skulle hvar för sin station hufvudsakligen

hafva till uppgift att ansvara för alla vid stationen befintliga

fartygs och maskiners underhåll äfvensom för utförande af gifna föreskrifter

beträffande nybyggnad, förändring eller iståndsättning af fartyg.

Ofveringenjörerna skulle, likaledes en vid hvardera stationen, under

direktören leda och öfvervaka utförandet af de flerfaldigt arbeten, uti

indika fartygs- och maskindetaljen sönderfölle, under eget ansvar för

deras noggranna fullgörande äfvensom för det utförda arbetets godhet

och säkerhet. Ingenjörerna slutligen skulle på sätt, af direktörerna

bestämdes, biträda dessa samt leda och öfvervaka utförandet af arbetena.

Det framlagda förslaget hade antagits af Riksdagen med den inskränkning

att öfveringenj örsbefattningarna indragits, utan att ersättning

beredts genom andra platsers inrättande.

I nådig instruktion för mariningenjör staten den 17 december 1867

hade emellertid medgifvits, att två ritare finge anställas i öfverdirektö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

.19

rena kontor, och i nådiga bref den 31 januari och den 1 maj 1868

hade anvisats för hvardera af dessa ett arfvode af 2,500 kronor.

Redan 1873 hade öfverd rektören funnit sig föranlåten att göra

framställning dels om ökning af statens personal dels om-.förhöjning

af aflöningsbeloppen. I samband härmed hade föreslagits återgång till

den militära formen hufvudsakligen af det skäl, att personalen vid

marin ingenjörstaten därigenom enligt gällande författningar skulle komma

i åtnjutande af rätt till full pension vid uppnådda 55 år, under det att

för en civil tjänsteman fordrades uppnådda 60 lefnadsår.

Riksdagen hade år 1874 beviljat såväl ökning af aflöningen som

ökning af statens numerär med 2 extra ingenjörer och 2 underingenjörer.

Vidare hade alla mariningenjör staten tillhörande personer erhållit

rätt till pension och fyllnadspension vid uppnådd 55 års ålder, så

vida de i öfrigt uppfyllt därför stadgade villkor.

Staten för år 1875 hade upptagit följande befattningar:

1 öfverdirektör,

2 direktörer,

5 ingenjörer,

2 extra ingenjörer,

2 underingenjörer,

2 byggmästare samt

2 ritare i chefsexpeditionen.

Dessa sistnämnda hade i staten för år 1877 uppförts som extra

ingenjörer.

År 1888 hade staten ökats med 3 miningenjörer med ingenjörs

aflöning; vid förändring därefter af benämningen »själfgående mina)''

till »torpeds hade äfven benämningen å de två miningenjörer, som

tjänstgjort vid det rörliga minvapnet, förändrats till torpedingenjörer. År

1901 både dels de 4 extra ingenjörerna i staten uppförts såsom ingenjörer

dels staten ökats med 1 direktör, 4 ingenjörer och en extra ingenjör,

hvaremot de båda underingenjörsbefattningarna, som länge stått obesatta

på grund af brist på sökande till desamma, indragits. Samtidigt

härmed hade upprättats en mariningenjörstatens reserv, hvilken förutom

den personal, som efter uppnådd pensionsålder erhölle afsked, skulle

utgöras af ingenjörer, hvilka. under 3 år gjort tjänst såsom extra ingenjörer.

I enlighet med den för samma reservs upprättande antagna

planen både mariningenjörstaten ökats under hvardera af åren 1902

och 1903 med en extra ingenjör.

Slutligen hade 1904 års Riksdag på extra stat för år 1905 beviljat

anslag för aflönande af ytterligare en torped- och en min ingenjör

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Norge.

Dnnmnrk.

samt eu summa af 10,000 kronor för aflönande af behöflig! ingenjörsbiträde

vid den egentliga mariningenjörsdetaljen.

Sedan mariningenjörstatens bildande hade sålunda ökning af personalens

numerär vid flera tillfällen ägt rum, hvaremot aflöningen alltsedan

1875 bibehållits vid oförändrade belopp.

De sakkunnige hafva härefter lämnat en öfversikt af mariningenjörväsendets

organisation inom en del af utlandets mariner och därvid till

en början lämnat en dylik öfversikt beträffande organisationen i Norge.

Den norska flottans tekniska personal af officers rang utgjordes af

ingenjörpersonal vid Karljohansvärns varf, handtverkskårens officerare,

ingenjörer vid marinens byggnadsväsen samt ingenjörer vid marinens

minväsen.

Ingenjörpersonalen vid Karljohansvärns varf vore civilmilitär och

bestode af en varfsdirektör, två underdirektörer samt ingenjörer och.

ritare.

Varfsdirektörsbefattningen hade ända till för några år sedan utöfvats

af en officer vid flottan, men vid 1901—02 års storting hade

för denna befattning uppförts den efter norska förhållanden afsevärda

lönen af 10,000 kronor för att såsom varfsdirektör kunna anställa eu

erfaren ingenjör, helst någon, som i egenskap af chef ledt ett större

varfsetablissement.

För vinnande af anställning såsom direktör eller ingenjör vid varfvet

funnes icke föreskrifna några fordringar utöfver de tekniska.

Till handtverkskåren hörde hela den för tjänstgöring ombord afsedda

tekniska personalen. Kårens officerare, som hade militär ställning,

utgjordes af 5 mariningenjörer af två klasser och 10 maskinmestre.

Såsom mariningenjörer anställdes ingenjörer med teknisk högskoleexamen

samt praktisk tjänstgöring vid mekanisk verkstad eller varf

och å ångfartyg såsom maskinister. Maskinmestre rekryterades från

maskinistunderofficerarna.

På hvarje panserskib tjänstgjorde en mariningenjör och en maskinmester;

på öfriga större fartyg en maskinmester.

I spetsen för marinens byggnadsväsen stode en ingenjör officer,

hvilken till sitt biträde hade en ritare och en ingenjörlöjtnant. Vid

marinens minväsen slutligen tjänstgjorde en ingenjör och en ritare.

I Danmark tillhörde den tekniska befälspersonalen följande kårer,

nämligen, maskinkorpset, hvilken tillhörde flottans (i inskränkt mening)

kårer, samt haandveerkerkorpset och spmine korpsets depot, hvilka tillhörde

varfvets kårer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

21

Befälspersonalen vid dessa kårer betecknades såsom ämbetsmän

och inginge under den gemensamma benämningen mariningenjörer.

Dessutom funnes personalen vid spvfernets bygningsvaesen samt i

flottans konstruktionskontor.

Utbildning till mariningenjör ägde sedan 1903 rum vid maskinskolan,

hvilken vore 4-årig och hade två afdelningar, en maskin- och

en skeppsbyggnadsafdelning. För vinnande af inträde fordrades två

års verkstadsutbildning på örlogsvarfvet samt afläggande af i hufvudsak

samma inträdesexamen som till den äfven 4-åriga kadettskolan. Inträdesåldern

vore 16—20 år. Eleverna hade fri undervisning jämte

aflöning. Efter aflagd afgångsexamen utnämndes eleverna till ingenjörassistenter

och vore skyldiga att i denna egenskap göra tjänst vid

flottan i 4 år, hvarunder deras praktiska utbildning fortsattes ombord

och i land. Eleverna i maskinskolan skulle i så stor utsträckning som

möjligt åtnjuta undervisning gemensamt med sjökadetterna.

Oafsedt ingenjörassistenter, hvilkas antal vore obestämdt, vore

antalet af den tekniska befälspersonalen å maskinkorpset 28, å haandvserkerkorpset

18 och å söminekorpsets depot 7.

För beklädande af de fyra högsta befattningarna inom haandvserkerkorpset

äfvensom chefsplatsen för flottans konstruktionskontor

fordrades utbildning i en högre teknisk fackskola.

Maskiukorpsets ingenjörer vore afsedda för tjänstgöring ombord

såsom maskinistofficerare, och afsåges för hvarje större fartyg 2 å 3

mariningenjörer.

Då söminekorpsets depot omfattade såväl det fasta som det rörliga

minförsvaret, motsvarade dess ingenjörer våra såväl torped- som miningenjörer.

Personalen vid sövternets bygningsvaBsen utgjordes af en bestyrer

(motsvarande våra byggmästare), hvilken kunde vara officer i flottan

eller ingenjörkåren, samt en byggmästare och en fullmäktig. Flottans

konstruktionskontor bestode af en kontorschef, två fullmäktige och två

assistenter.

I Tyskland bestode flottans ingenjörpersonal af mariningenjörer,

fartygs- och maskinkonstruktörer, torpedingenjörer och byggmästare.

Mariningenjörerna afsåges för tjänst å fartyg såsom maskinistofficerare;

de hade i militärt afseende samma ställning som officerarna.

Till mariningenjörelever antoges ynglingar, icke öfver 21 år,

hvilka genomgått hvad som ungefär motsvarade våra elementarläroverk

med den nyinrättade afslutningsklassen samt hade under 30 må
-

Ty sidand.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

22

nåder praktiserat på verkstäder, flottans eller privata, för tillverkning

af fartygsmaskiner.

Den hufvudsakliga gången af den nioåriga utbildningen vore 3 månaders

militär utbildning, 9 månaders teknisk utbildning ombord, 24

månaders tjänst såsom underofficerskorpral ombord eller eventuel 12

månader vid torpedafdelning och 12 månader å fartyg, 12 månaders

teoretisk kurs, 4 års tjänst som underofficer i maskinistbefattning,

häraf eventuellt ett år vid torpedafdelning, samt 12 månaders teoretisk

kurs (ingenjörklassen).

Efter val af såväl sjöofficers- som ingenjörkåren följde sedan utnämning

till mariningenjör.

På ett större fartyg (slagskepp) tjänstgjorde tre mariningenjörer.

Till konstruktörselever antoges ynglingar, icke öfver 21 år, hvilka

i allmänt läroverk aflagt abiturientexamen (ungefär motsvarande vår

studentexamen). Eleverna erhölle först eu ettårig militär utbildning

dels i land dels ombord tillsammans med sjökadetterna, hvarefter de

utnämndes till reservofficerare, i hvilken egenskap de framdeles skulle

fullgöra tvenne repetitionsöfningar. Omedelbart efter utnämningen till

reservofficer började den tekniska utbildningen med en 6 månaders

tjänstgöring som elev å flottans varf, före hvilkens början valet af fackriktning

skulle vara gjordt. Härpå följde kommendering till tekniska

högskolan i Oharlottenburg.

Efter 4 terminer aflades en förberedande examen och efter ytterligare

4 terminer den första hufvudexamen, före hvilkens afläggande

elev skulle hafva tjänstgjort 12 månader på flottans varf. Denna examen

berättigade till erhållande af anställning såsom Marine-Baufuhrer i

fartygsbyggnads- eller maskinbyggnadsfacket. Efter två års praktisk

utbildning på flottans varf och fartyg följde afläggande! af andra hufvudexamen,

hvilken bestode dels i en muntlig pröfning, dels i ett större

skriftligt arbete, för hvithet afsåges en tid af 9 månader. Under utbildningstiden

och tiden för afläggandet af andra hufvudexamen kunde

elev komma i åtnjutande af ett arfvode om 1,800 mark om året.

Efter aflagd andra hufvudexamen följde utnämning till MarineBaumeister

och anställning i flen män, ledig lön funnes.

Aspiranterna till torpedingenjörbanan erhölle till en början samma

utbildning som maskinistunderofficerare. 1 underofficerskorpralsgraden

skildes emellertid utbildningen, och den blifvande torpedingenjören

genomginge en särskild kurs i underbefälsskola, hvarefter

toljde utnämning till torpedomechaniker och efter en viss tids praktisk

utbildning till torpedoobermechaniker. För befordran till torpedingenjör

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

23

återstode nu endast genomgående af en ettårig ingenjörklass vid underbefälsskola.

Genom kommendering till verkstäder ocli till genomgående af eu

tvåårig kurs å högskolan vid Charlottenburg sörjdes för torpedingenjörens

vidare utbildning.

Inom engelska flottan gåfves numera officerare och ingenjörer samma

utbildning, till dess de nått underlöjtnants grad.

Inträde i Royal Naval College ägde rum vid 12—13 års ålder.

Vid inträdet skulle hvarje yngling angifva, hvilken gren, han ville ingå

uti, d. v. s. om han ville utbilda sig till sjöofficer, mariningenjör eller

marininfanterist, eller ock förklara sig beredd att ingå på hvilken gren

som helst.

Utbildningen å Royal Naval College påginge i 4 år och omfattade

de vanliga skolämnena samt verkstadsarbete, hvarefter vidtoge en 3-årig

utbildning ombord å fartyg. Härunder åtnjötes undervisning såväl i

hvad till det egentliga sjömansyrket som till ingenjörens yrke hörde.

Efter ombord förrättad examen och utnämning till Acting Sub-Lieutenant

följde en 3 månaders kurs i matematik och navigation samt en 6

månaders kurs i artilleri, torpedlära och maskinskötsel.

Först vid denna tidpunkt, då de unga officerarna nått eu ålder af

19 å 20 år, började utbildningen att blifva olik för de olika grenarna.

Graderna vore för mariningenjörerna desamma som för officerarna,

dock att högsta graden vore Rear-Admiral; proportionen graderna emellan

skulle äfven vara densamma, så att befordringsutsikterna vore lika goda

för ingenjörer som för officerare.

För handläggning af frågor rörande far tygsbyggnad såväl i öfverstyrelsen

som å varfven utbildades särskilda konstruktörer, hvilka vore

civila ämbetsmän, under det att mariningenjörerna, hvilka dels tjänstgjorde

ombord dels handlade frågor rörande maskinväsen i öfverstyrelse

och å varfven, hade militär ställning.

Efter redogörelsen för mariningenjörväsendets organisation inom

de nämnda länderna, hafva de sakkunnige öfvergått till frågan om

behofvet af en förändrad organisation af vår mariningenjör stat.

De erinra därvid till en början, att för . att vinna anställning : som

ingenjör vid mariningenjörstaten fordrades för närvarande

a) att vid tekniska högskolan eller annan därmed jämförlig läroanstalt

hafva genomgått fullständiga lärokurser i maskinbyggnadskonst

jämte mekanisk teknologi och däri blifvit godkänd,

b) att vid läroverk för mariningenjörer nöjaktigt hafva genomgått

där föreskrifven kurs i teoretiskt och praktiskt skeppsbyggeri, samt

England.

Behofvet af

förändrad

organisation

af mariningenjörstaten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•24

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

c) att hafva varit anställd under minst 3 år vid mekanisk verkstad,

där sjöångmaskiner tillverkades, eller vid varf, dels såsom arbetare,

dels såsom ritare samt därvid ådagalagt god kunskap i maskineller

fartygsbyggnad.

För att vinna anställning som extra ingenjör fordrades endast

genomgående af de lärokurser, som under a) angifvits, samt tvåårig

sådan anställning, som under c) blifvit sagd.

Den, som vunne anställning såsom ingenjör vid mariningenjörstaten,

behöfde således icke dessförinnan hafva tjänstgjort vid flottan

och kunde sålunda vid sitt inträde å staten vara fullkomligt främmande

ej allenast för tjänstgöringen å flottans varf och fartyg utan äfven för de

fordringar, som särskildt ställdes på krigsfartyg och dessas maskiner, samt

för alla de anordningar af mångahanda slag, som afsåge vapnens begagnande,

men likväl vore af beskaffenhet att böra handhafvas af

ingenjör.

En följd häraf vore, att mariningenjören under den första tiden

efter sin anställning kunde vara mera främmande för förhållandena vid

flottan än hvad med tjänstens fördel vore förenligt.

Äfven hade det visat sig, att mariningenjören med nuvarande utbildning

icke alltid varit vuxen att anordna och handhafva den mångfald

af elektriska maskiner, som numera funnes å flottans fartyg.

Att äfven inom andra mariner ett motsvarande förhållande ägt

rum eller i tid förebyggts, framginge af villkoren för anställning som

mariningenjör. Inom engelska och amerikanska marinerna fordrades,

att mariningenjören skulle hafva fullgjort alla fordringar för utnämning

till officer samt aflagt officersexamen, innan den speciellt tekniska

utbildningen påbörjades. I Tyskland utbildades den blifvande

fartygs- eller maskinkonstruktören först till reservofficer, under det att

de sjögående mariningenjörerna erhölle en ännu fullständigare militär

utbildning.

De sakkunnige, som nogsamt insåge vikten af att ofvan angifna missförhållanden

i möjligaste mån undanröjdes och särskildt af att det militära

intresset blefve bättre tillgodosedt än hittills varit fallet, ansåge

detta kunna vinnas hufvudsakligen genom en förändrad utbildning,

gående ut på att redan under ynglingaåren gifva dem, som aspirerade

på att blifva mariningenjörer, jämte teknisk äfven sjömilitär utbildning,

hvarvid särskildt borde beaktas önskvärdheten af att ingen] öreleverna

bereddes tillfälle att i unga år knyta förbindelser med de blifvande

sjöofficerarna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutsfcotivts Utlåtuhdn JSf:ö 6.

25

De sakkunnige förmäla sig vidare kafva tagit under ompröfning

dels huruvida anställandet af särskilda maskiningenjörer (maskinistofficerare)

vore af behofvet påkalladt dels huruvida i annat afseende

någon specialisering af flottans ingenjör tjänster utöfver nu befintlig

vore behöflig. Anställande af ingenjörer med särskild utbildning för

tjänstgöring ombord å fartyg såsom maskinistofficerare ansåge de emellertid

icke erforderlig. Fastmer syntes det dem vara synnerligen fördelaktigt

att, såsom hittills ägt rum, samma ingenjörer, som både ätt

konstruera fartyg och maskiner, öfvervälla nybyggnader däraf samt

på flottans varf leda ^byggnadsarbete!!, efterse fartygen och verkställa

reparationer å desamma, jämväl tjänstgjorde ombord, hvarigenom

de sattes i tillfälle att taga personlig kännedom om de brister, som

tilläfventyrs vidlådde materielen, samt erhölle erfarenhet om de förändringar

å densamma, som vore behöfligä eller finge anses önskvärda.

Den specialisering, som i öfrig! kunde ifrågasättas och som de sakkunnige

hade tagit under Öfvervägande, vore dels frågan om lämpligheten

af att, såsom t. ex. i tyska och engelska marinerna vore fallet,

hafva särskilda fartygskonstruktörer och särskilda maskinkonstruktörer

dels frågan om anställande af särskilda elektroingenjörer. Då icke

någon påtaglig olägenhet visat sig hos det hittills följda systemet att

af samma person fordra kunskap om såväl maskiners som fartygs

konstruktion och med hänsyn till att den högsta teoretiska utbildning,

som inom landet stode att vinna i dessa båda afseende!!, kunde inhämtas

under fyra läsår efter aflagd mogenhetsexamen, ansåge de sakkunnige

en specialisering i fartygs- och maskinkonstruktörer icke vara

hvarken erforderlig eller önskvärd. Därmed finge dock icke vara uteslutet,

att vissa individer efter vunnen anställning vid mariningenjörstaten

torde höra mera uteslutande ägna sig åt den ena af nu nämnda

grenar med uppoffrande i viss män af den andra. Ej heller ansåges

anställande af särskilda elektroingenjörer af behofvet påkalladt, då tillräcklig

kännedom om och erfarenhet på det elektrotekniska området

erhölles med den utbildning, som af de sakkunnige komme att föreslås.

De sakkunnige ansåge sålunda, att utbildningen borde vara ensartad

för måriningenjörer, men att däremot, såsom för närvarande

vore fallet, särskilda fordringar borde ställas på dem, hVilka sökte anställning

söm byggmästare, min- eller torpedingenjörer.

Den ställning i militärt afseende, som marihingenjörstaten intoge,

förefölle de sakkunnige icke vara i allo tillfredsställande. Såsom redan anförts,

hade de kårer, som före mariningenjör statens bildande omhändefhade

flottans tekniska angelägenheter, varit militära. 1862 års komBih.

till Riksd. Prof. 1905. 4 Sand. 1 Afl. 0‘ Iläft,. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

mitté, som föreslagit dessa kårers ersättande med en kungl. flottans

ingenjörkår, hade ansett fördelaktigast att för denna vidblifva den

militära formen, hvaremot Förvaltningen af sjöärendena i sitt yttrande

öfver kommitténs förslag ansett det vara mindre väsentligt, om

kåren ägde militär eller civil organisation, men att den senare formen

borde gifvas kåren, om genom valet af densamma sådana anordningar

kunde vidtagas, hvarigenom de olägenheter blefve afhulpna, hvilka

vanligen uppstode inom en fåtalig kår med trög befordran. Vid frågans

föredragning inför Kungl. Maj:t hade ej heller anförts andra skäl

för öfvergång till den civila formen än att genom densamma kunde

vidtagas anordningar för undvikande af trög befordran, hvilka icke läte

sig tillämpas på en militär kår.

Det framginge sålunda, att man vid mariningenjörstatens bildande

icke frångått den militära formen på grund af att densamma visat sig

olämplig vid tjänstens utöfvande utan endast för att härigenom undgå

de olägenheter, som å en liten militär kår uppstode på grund af trög

befordran. Det skäl för en öfvergång till den civila formen, som då

framhållits, kunde knappast anses numera förefinnas, enär mariningenjörstaten

sedan dess bildande mer än fördubblats i antal och en

åldersgräns för afskedstagande blifvit fastställd. Än mindre skäl för

den civila formens bibehållande syntes föreligga, om mariningenjörstaten

erhölle den storlek och aspiranterna till densamma den utbildning,

som af de sakkunnige kom me att föreslås. Å andra sidan

förelåge för närvarande för återinförande af den militära formen flera

skäl, som vid tiden för mariningenjörstatens bildande icke förefunnos.

Vid nämnda tid ägde svenska flottan icke några fartyg, hvilkas

maskinerier voro af den storlek eller omfattning, att fartygsingenjörer

behöfde å dem kommenderas. Tjänstgöring såsom färtygsingenjör

började ifrågakomma först med tillkomsten af pansarbåten Svea, alltså

nära 20 år efter mariningenjörstatens bildande. Sjökommenderad ägde

mariningenjören numera, ehuru själf icke krigsman, befälsrätt öfver

den å en pansarbåt till omkring 75 krigsmän uppgående rnaskinpersonalen.

Ehuru saknaden af ställningen som krigsman och det därmed

följande ständiga förmanskapet öfver underlydande personal hittills icke,

såvidt det vore de sakkunnige bekant, vid något särskild! tillfälle vållat

någon färtygsingenjör direkt olägenhet, så borde det ej bortses från

att förhållanden, som medförde sådan, lätt nog skulle kunna uppstå.

Så snart befälstecknet gått ned, vore det nämligen också slut med

ingenjörens förmanskap, och den forne förmannen vore icke ens öfverordnad

i förhållande till den personal, som förut varit hans under
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

27

lydande. Förutom att det syntes vara i Öfverensstämmelse med krigslagens

anda, att den, som utöfvade direkt befäl öfver krigsmän, jämväl

själ!’ borde vara krigsman, kunde det icke förnekas, att det därmed

följande ständiga förmanskapet gåfve ingenjören en klarare ställning i

förhållande till hans underlydande än hvad med nuvarande organisation

vore fallet.

De skäl, som sålunda angifvits för att ingenjören vid tjänstgöring

ombord å fartyg borde vara krigsman, gällde jämväl i afseende på

tjänstgöring å flottans varf. Äfven där hade nämligen tjänstemännen

vid mariningenjörstaten under sig ett betydligt antal maskinister och

eldare, tillhörande underofficers- och sjömanskårerna, öfver hvilka

åtminstone chefen för ingenjördepartementet tillkomme befälsrätt »under

dess tjänstgöring vid departementet inom varfvet eller vid arbete i

departementets ärenden utom varfvet»; så snart tjänstgöringen vore

slut, upphörde emellertid också förmanskapet.

I detta sammanhang borde jämväl anföras, att flottans maskinister

vid tiden för mariningenjörstatens bildande varit civila och först med

införandet af 1884 års reglemente erhållit sin nuvarande militära

ställning.

På dessa skäl ville de sakkunnige såsom sin åsikt uttala, att för

den del af mariningenjörstaten, som utgjorde den egentliga mariningenjörsdetaljen,

icke längre borde bibehållas den civila formen, utan

att den borde förändras till en militär kår, dock under förutsättning

att därmed inträdande förmanskap icke afsåge all flottans personal, utan

endast den tekniska delen af densamma. Ett ständigt förmanskap

mellan officerskårens och mariningenjörstatens olika grader, som innebure,

att en officer af högre grad städse vore förman för en ingenjör

af lägre grad och tvärtom, skulle nämligen kunna medföra afsevärda

olägenheter.

Genom mariningenjörstatens delvisa förändrande till militär kår vunnes

äfven den fördelen, att det nuvarande systemet att tillsätta öfverdirektören

endast tillsvidare medelst nådigt förordnande med bibehållande

af fullmakt å förut innehafvande direktörs- eller ingenjörsbefattning

och att tillsätta den yngsta i hvarje grad på samma sätt kunde undvikas.

1 enlighet med grundlagens bud skulle nämligen öfverdirektören

då komma att innehafva en förtroendesyssla i sin egenskap af chef för

en särskild! för sig bestående militär kår och såsom sådan kunna entledigas,

om Konungen pröfvade rikets tjänst det fordra.

De förändringar med afseende på själfva organisationen af mariningenjörstaten,

hvilka de sakkunnige ansåge erforderliga, vore sålunda

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Utbildning

och villkor

för anställning

vid mariningenjörkåren.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6

hufvudsakligen förändrade villkor för anställning samt mariningenjörstatens

delvisa förändring från en civil till en militär kår.

På de skäl, som för en förändring till militär kår blifvit anförda,

emellertid hufvudsakligen gällde den egentliga mariningenjörsdetaljen,

syntes det äfven de sakkunnige lämpligt, att endast denna del af

inariningenjörsiaten förändrades till eu militär kår — mariningenjörkåren

—, under det att den öfriga ingenjörpersonalen bibehölles vid

den civila formen.

De sakkunnige hafva härefter öfvergått till frågan om den utbildning,

som borde bibringas dem, som ville erhålla anställning vid mariningenjörkåren,

och de villkor, som borde uppställas för eu dylik anställning.

De erinra därvid, att, såsom förut anförts, personalen vid mariningenjörs

täten för närvarande anställes först efter afslutad såväl teoretisk

som praktisk utbildning. De väsentliga af de med anledning häraf uppkomna

olägenheterna hade redan blifvit angifna. En ytterligare olägenhet

med nuvarande villkor för anställning vore, att intet visst bestämdt,

särskildt för mariningenjören lämpadt kunskapsmått kunde föreskrifvas,

samt att ingen kontroll kunde utöfvas öfver, att den stadgade praktiska

verksamheten utöfvades på ett sådant område och på ett sådant sätt,

att den verkligen utbildade den blifvande ingenjören för anställningvid

flottan. För att undvika dessa olägenheter ansåge de sakkunnige,

att utbildningen till mariningenjör borde ordnas på i hufvudsak följande

sätt.

Till mariningenjörelever borde antagas ynglingar, som på den

reala linjen aflagt examen för uppflyttning till sjunde klassens öfre

afdelning (gymnasiets högsta klass) i allmänt eller därmed jämnställdt

läroverk; och borde eleverna snarast möjligt efter antagningen embarkera

på en pansarbåt eller pansarkryssare, om möjligt på samma fartyg,

hvarå 4:de klassens sjökadefter vore embarkerade, för att under en

omkring 2 månaders expedition göra tjänst som eldare. De elever,

som under denna första expedition blefve godkända, permitterades efter

dess slut för att följa undervisningen i vederbörligt läroverk. Efter

aflagd mogenhetsexamen kommenderades eleverna ånyo på en pansarbåt

eller pansarkryssare :— nu om möjligt på det fartyg, hvarå 5:te klassens

sjökadetter voro embarkerade, — för att göra tjänst i maskinrum.

Härefter följde för dem, som blefve godkända och i öfrigt befunnes

lämpliga, kommendering att genomgå en omkring ettårig teoretisk och

praktisk militär utbildningskurs. Den teoretiska kursen förlädes till

sjökrigsskolan och borde hufvudsakligen omfatta undervisning i skepps
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

29

byggeri, ångmaskinlära, vapenlära, sjökrigskonst, torpedlära, regie»-*

rnenten, krigs- och sjölagar, franska och engelska språken, matematik,

mekanik, verkstadsarbete, gymnastik och revolverexercis jämte skjutning.

Undervisningen borde såvidt möjligt meddelas gemensamt med

6;te klassens sjökadetter. Den praktiska utbildningskursen, som afsåge

Sitt bibringa färdighet i verkstadsarbete, omfattade tiden från läsårets

slut i sjökrigsskolan till läsårets början i tekniska högskolan eller omkring

4 månader och förlädes till ettdera af flottans varf.

Efter afslutandet af den militära utbildningskursen öfverginge eleven

till tekniska högskolan, hvarest plats borde vara åt honom beredd,

utan afseende på antalet öfriga inträdessökande till detta läroverk.

Han skulle bär genomgå en 4-årig kurs i maskiningenjörväsende,

skeppsbyggeri och elektroteknik, och borde kursens omfång till sina

detaljer bestämmas med ledning af den för läsåret gällande undervisningsplanen

för högskolan. Under en af de trenne somrarna under

högskolekursen skulle elev tjänstgöra å torpedbåt eller jagare samt

under de tvenne öfriga vara anställd vid mekanisk verkstad, där sjöångmaskiner

tillverkades, eller vid varf.

Efter slutad kurs vid tekniska högskolan skulle eleven under minst

tvenne år vara anställd dels såsom arbetare dels såsom ritare vid ineller

utländsk verkstad och varf, hvarefter han skulle utnämnas till extra

ingeniör vid mariningenjörkåren. Efter två års tjänstgöring i denna

egenskap vore extra ingenjör berättigad att vid inträffande ledighet

söka anställning som mariningenjör intill uppnådda 33 år, men vore

icke garanterad att vinna anställning vid kåren. Den angifna åldersgränsen

föresloges med hänsyn till att en ingenjör icke borde blifva

alltför gammal, innan han uppnått den för pensions erhållande stadgade

tjänstetiden.

Om kårens rekrytering blefve ordnad på sålunda angifvet sätt,

skulle det förmodligen endast undantagsvis komma ifråga, att den, som

fullgjort sina två års tjänst som extra ingenjör, omedelbart vunne

anställning vid mariningenjörkårens stam. I allmänhet komme sådan

ingenjör att blifva utnämnd till mariningenjör i kårens reserv och Unge

söka privat anställning eller anställning som ritare eller dylikt vid

flottans varf, till dess ledig plats uppstode i kåren.’

På sålunda angifvet sätt afsåge de sakkunnige att erhålla ett så

stort antal extra ingenjörer utbildade, att äfven mariningenjörkårens

reserv af dem borde kunna rekryteras.

De sakkunnige hade äfven tagit under ompröfning ett sådant rekryteringssätt,

som tillförsäkrade hvarje elev, hvilken med godkända

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

betyg genomgått föreskrifna teoretiska kurser och erhållit goda vitsord

från föreskrifven praktisk tjänstgöring, rätt att vinna anställning vid

mariningenjörkåren, men hade icke funnit ett sådant lämpligt om ens

möjligt att genomföra. Den tid, som åtginge från det en elev antoges

och till dess han vore kompetent att söka fast anställning vid kåren,

uppginge nämligen till 10 år, och att så långt i förväg med någon

säkerhet beräkna den afgång från kåren, som skulle förekomma, vore

icke möjligt. Skulle ett sådant rekryteringssätt likväl antagas, måste

för rekrytering af kårens reserv särskilda åtgärder vidtagas.

Det af de sakkunnige föreslagna rekryteringssättet erbjöde de

viktiga fördelarna, att man bibehölle möjligheten att göra urval bland

de utbildade ända till dess fast anställning vid kåren slutligen vunnes

samt att rekrytering af reserven samtidigt erhölles.

Med den år 1908 inträdande utsträckta värnplikten komme visserligen

staten att af den, som vid värnpliktsinskrift]ingen genomginge

eller genomgått fackskolan för maskinbyggnadskonst vid tekniska högskolan,

fordra 10 månaders tjänstgöring såsom värnpliktig, i jämförelse

hvarmed den militärtjänstgöring, som af mariningenjöreleven

fordrades och hvilken uppginge till en 2 månaders tjänstgöring under

skolferierna och 14 månaders tjänstgöring i en följd, ej kunde sägas

vara synnerligen betungande, men med hänsyn dels till den längre

öfningstiden dels till fordran på, att militärkursen förlädes mellan

mogenhetsexamen och de tekniska studierna, hvilket ej behöfde vara

fallet med värnpliktens fullgörande, syntes likväl redan på den grund

någon ekonomisk ersättning böra gifvas dessa elever förutom dietpenningar

vid tjänstgöring ombord och en motsvarande aflöning vid

tjänstgöring å flottans varf. Ännu mer borde fordran på att såväl

undervisningen som den praktiska utbildningen skulle bedrifvas med

särskild tanke på anställning vid mariningenjörkåren, utan att likväl

säkerhet för sådan anställning erhölles, göra det nödvändigt att gifva

den, som på så osäkra framtidsutsikter beträdde en bana, fördelen af

understöd under studiernas bedrifvande.

Den lämpligaste formen för sådant understöd hade synts de sakkunnige

vara tilldelande af stipendier åt eleverna såväl under den tid,

de genomginge kursen på tekniska högskolan, som under den tid, de

efter slutad högskolekurs för sin utbildning hade anställning vid verkstad

och varf. Genom att eleverna såsom stipendiater genomginge högskolan,

bereddes jämväl flottans myndigheter större möjligheter att bestämma

studieplan, kontrollera undervisningen och ordna densamma på

lämpligaste sätt med hänsyn till anställningen som mariningenjör än

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

31

hvad fallet kunde vara, om eleverna fullständigt på egen bekostnad

genomginge högskolan. Storleken af de stipendier, som föresloges att

utgå under högskoletiden, syntes lämpligen kunna bestämmas till 300

kronor första året samt därefter 100 kronor större för hvarje år, hvarigenom

stipendiet under sista året skulle komma att utgå med 600

kronor.

Storleken af det stipendium, som skulle åtnjutas under anställning

vid privat verkstad och varf, borde bestämmas med hänsyn till att detsamma

jämte hvad stipendiaten kunde på sitt arbete förtjäna motsvarade

lefnadskostnaderna. Då hänsyn toges till att sådan anställning

helst borde sökas vid utländsk verkstad, syntes beloppet af detta stipendium

lämpligen böra sättas till 1,200 kronor.

För att komma i åtnjutande af stipendium skulle elev bland annat

förbinda sig att efter slutad utbildning tjänstgöra 2 år som extra ingenjör

samt därefter antaga anställning i flottans reserv och där kvarstå

till uppnådd 40 års ålder, om anställning vid stammen icke vunnes.

De sakkunnige anföra vidare, att för att kunna göra erforderligt

urval borde i regel årligen antagas 6 elever, af hvilka de, som blifvit

godkända och aflagt föreskrifven mogenhetsexamen, skulle kommenderas

till andra årets elevexpedition. Af dessa anställdes 3 såsom mariningenj örkadetter

för att genomgå den ettåriga militärkursen, af hvilka i regel

2 skulle utnämnas till mariningenjör stipendiater af 2:a klassen. Väl

antagen till stipendiat ägde yngling åtnjuta det för hvarje år växande

stipendiet, så länge han i vederbörlig ordning aflade sin examen och

erhölle goda vitsord från sin praktiska verksamhet. Omedelbart efter

afslutandet af den föreskrifna kursen i tekniska högskolan följde anställning

som stipendiat af l:a klassen.

I enlighet med de grunder, för hvilka sålunda redogjorts, hafva

de sakkunnige utarbetat och ingifvit förslag till bestämmelser angående

antagning af mariningenjörelever och dessas utbildning samt fordringar

för vinnande af anställning såsom mariningenjör vid mariningenj örkåren

eller dess reserv.

Detta förslag innehåller bland annat, att mariningenjörelev skulle

åtnjuta dietpenningar, läkare- och sjukvård samt resekostnadsersättning

i likhet med sjökadett. Under den tid, mariningenjörkadett vore kommenderad

till sjökrigsskolan, skulle för honom gälla samma ekonomiska

föreskrifter som för sjökadett, dock att mariningenjörkadett vore befriad

från att erlägga terminsafgift. Under tjänstgöring vid flottans varf

åtnjöte mariningenj örkadett inkvartering och portion (eller ersättning

därför) samt dagaflöning i likhet med underofficer af 2:a graden vid

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Anställning

såsom byggmästare,

miningenjör

och

torpedingenjör.

mäfekiniststaten samt fri läkare- och sjukvård. För resa till och från

tjänstgöringsorten skulle sådan kadett äga uppbära ersättning i likhet

med underofficer af 2:a graden.

Förutom stipendiet skulle vid tjänstgöring i flottans öfverstyrelse,

å varf eller fartyg stipendiat af 2:a klassen åtnjuta dagaflöning och

portion (eller ersättning därför) eller sjöaflöning, messpenningar och

portion (eller ersättning därför) i likhet med underofficer af 2:a graden å

maskiniststaten och stipendiat af l:a klassen dagaflöning och inkvarteringsbidrag

eller sjöaflöning och dietpenningar i likhet med underlöjtnant.

I likhet med hvad fallet vore på marinintendenturbanan borde äfven

möjlighet beredas för den, som aflagt sjöofficersexamen, att vinna anställning

såsom mariningenjör. Den, som aflagt nämnda examen och

som genomgått för mariningenjörstipendiat föreskrifven kurs i tekniska

högökolan samt under minst två år och sex månader varit anställd vid

mekanisk verkstad och varf, hvaraf minst två år efter genomgången

högskolekurs, borde vara berättigad söka anställning som extra ingenjör

samt efter två års anställning i denna egenskap äga söka anställning

som mariningenjör.

Med hänsyn till att sjöofficer under tjänstgöring i denna egenskap

förvärfvade ökad kännedom om tjänsten å flottans fartyg och varf,

syntes tjänstgöringstiden som extra ingenjör för sjöofficer, som i denna

egenskap genomgått ofvannämnda teoretiska kurs samt jämväl varit

anställd vid verkstad och varf under den tid, som nyss vore nämnd,

kunna nedsättas till ett år.

I fråga om anställning såsom byggmästare, miningenjör och torpedingenjör

hafva de sakkunnige anfört, ätt med anledning af det ringa

antal, hvaraf flottan hade behof inom hvar och en af dessa ingenjörsgrenar,

kunde någon antagning af elever vid unga år, såsom för mariningenjörer

vore föreslaget, näppeligen ifrågasättas, utan torde det vara

lämpligast att såsom hittills vid inträffande ledighet besätta dessa platser

med personer, som aflagt ingenjörexamen och genom viss tids

verksamhet i privat anställning förvärfvat tillräcklig erfarenhet för

tjänstens bestridande.

För anställning såsom torpedingenjör fordrades för närvarande att

vid tekniska högskolan eller annan därmed jämförlig läroanstalt hafva

genomgått fullständiga lärokurser i maskinbyggnadskonst jämte mekanisk

teknologi och däri blifvit godkänd samt under minst 4 år, dels

såsom arbetare dels såsom ritare, varit anställd vid mekanisk verkstad,

där ångmaskiner tillverkades, och därvid ådagalagt god kunskap i

maskinbyggnad. För anställning såsom miningenjör fordrades att hafva

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

genomgått samma lärokurser med tillägg af kurs i elektroteknik samt

att under minst 4 år varit anställd inom det elektrotekniska yrket dels

såsom arbetare, dels såsom ritare, och därvid ådagalagt god kunskap i

elektroteknikens praktiska tillämpning.

Sedan gnistsignalmaterielen numera tillkommit och handhades af

torpedafdelningen i marinförvaltningen och af torpeddepartementen å

varfven, borde äfven torpedingenjörerna vara utbildade på det elektrotekniska

området, hvadan de teoretiska fordringarna för anställning som

torpedingenjör syntes böra blifva desamma som för anställning såsom

miningenjör. I likhet med för mariningenjörerna borde äfven för nu

nämnda kategorier genomgången kurs vid tekniska högskolan ställas

som ovillkorlig fordran. Med afseende på den praktiska verksamheten

måste emellertid lika som för närvarande olika fordringar ställas, beroende

på om anställning söktes såsom torpedingenjör eller såsom miningenjör.

Af samma skäl, som beträffande mariningenjörerna anförts, borde

en åldersgräns sättas vid antagningen.

Fordringarna för anställning såsom torped- eller miningenjör borde

således blifva: att hafva såsom ordinarie elev genomgått fullständig kurs

(för närvarande fyraårig) vid tekniska högskolans fackskola för elektroteknik

och därvid blifvit godkänd samt att minst 4 år, hvaraf minst

3 år efter afslutad kurs vid tekniska högskolan, hafva dels såsom

arbetare, dels såsom ritare varit anställd, torpedingenjör vid mekanisk

verkstad, där ång- eller därmed jämförliga maskiner eller torpeder tillverkades,

eller inom det elektrotekniska yrket, miningenjör inom det

elektrotekniska yrket samt att icke vid den tid, då ansökan till ledigblifven

plats senast skulle vara inlämnad, hafva fyllt 31 år.

Torped- eller miningenjör borde genast efter anställningen beordras

till tjänstgöring vid vederbörligt departement å Stockholms stations

varf samt, så snart ny kurs vid sjökrigshögskolan toge sin början

eller det eljest läte sig göra, beordras att följa undervisningen i torpedlära,

min- och belysningslära samt sprängämneslära; godkänd examen

i dessa ämnen borde fordras för erhållande af fullmakt å befattningen.

Som titeln byggmästare ofta användes för byggnadsverkmästare

m. fl., som icke aflagt ingenjörexamen, föresloges, att denna benämningutbyttes

mot någon, hvari ordet ingenjör inginge, och ansåge de sakkunnige,

att station singenjör skulle vara en lämplig benämning.

De nuvarande fordringarna för anställning såsom byggmästare borde

bibehållas för anställning såsom stationsingenjör, blott med den skillnad

att genomgången lärokurs vid tekniska högskolan gjordes till ovillkorlig

Bill. till Itilcsd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 A/d. 6 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande JSf:o 6.

Behof af

ingenjörperaonal

vid

flottan.

fordran samt att sökande vid den tid, då ansökan till ledigblifven plats

senast skulle vara inlämnad, icke finge hafva fyllt 35 år.

De sakkunnige hafva härefter öfvergått till frågan om behofvet af

ingenjörpersonal vid flottan. De erinra därvid till en början, att enligt

den för år 1904 gällande stat mariningenjörstaten bestode af:

1 öfverdirektör,

3 direktörer,

7 ingenjörer i l:a löneklass,

4 d:o i 2:a d:o

2 d:o i 3:e d:o

3 extra ingenjörer.

Summa 20

utgörande den egentliga

mariningenj örsdetaljen.

2 byggmästare,

1 miningenjör och

2 torpedingenjörer.

Den personal af mariningenjörstaten, som för närvarande utgjorde

den egentliga mariningenj örsdetaljen, vore redan nu, anföra de sakkunnige

vidare, otillräcklig och blefve det i ännu högre grad, sedan de under

byggnad varande fartygen Oskar II och Fylgia blifvit till flottan öfverlämnade.

I det yttrande i fråga om erforderlig ökning af mariningenjörstaten,

som af marinförvaltningen afgifvits den 8 december 1899,

hvilket yttrande legat till grund för den till 1900 års Riksdag gjorda

framställningen om ökning af nämnda stat, hade särskild! framhållits,

att, äfven om den tillökning i mariningenjörstatens personal, som sålunda

ifrågasatts, komme till stånd, dock i en ej långt aflägsen framtid behof

af ytterligare ingenjörpersonal skulle gifva sig till känna. Det behof,

som i nämnda yttrande angåfves, omfattade hela mariningenjörstaten

och grundade sig på behofvet år 1902 med tillämpande af då gällande

mobiliseringsplan; häri hade upptagits:

tjänstgörande i marinförvaltningen............................. 4

» å varfvet i Karlskrona ........................ 7

» )) » » Stockholm .......................... 6

för sjökommendering å 10 st. l:a klass pansarbåtar 10

Summa 27

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

35

Om från nu angifna behof fråndroges byggmästarna samt min- och

torpedingenjörerna, återstode såsom behof för den egentliga mariningenjör

sdetalj en:

tjänstgörande i marinförvaltningen.............................. 3

» å varfvet i Karlskrona........................... 5

» » » » Stockholm.......................... 4

för sjökommendering........................................................ 10

Summa 22

Marinförvaltningen, som äfven haft i uppdrag att yttra sig öfver

behofvet af ingenjörpersonal år 1912, hade ansett, att den nödvändiga ökningen

utöfver den nu angifna kunde begränsas till 5 ordinarie ingenjörer,

hvarvid ämbetsverket emellertid beräknat, att 8 å 9 reservingenjörer

skulle finnas att tillgå. För fyllande af behofvet år 1912 hade

sålunda en ingenjörpersonal af 22 4- 5 + 8 å 9 eller tillsammans 35 å 36

ansetts erforderlig. Till grund för beräkningen hade lagts den förutsättning,

att flottan förutom torpedbåtar skulle hvartannat år tillföras

en l:a ld. pansarbåt, hvaremot gifvetvis tillkomsten af pansarkryssare

och jagare icke kunnat ingå i beräkningen.

I underdånig skrifvelse den 14 oktober 1903 hade öfverdirektören

och chefen för mariningen jörstaten gjort framställning om ökning såväl

af statens personal som af dennas aflöningsförmåner. I skrifvelsen hade

anförts, bland annat, att den framtid, hvarå marinförvaltningen syftat i

sin skrifvelse den 8 december 1899, redan inträdt, och att behofvet vore

än mera oafvisligt, sedan den flytande materielen inom kort komme

att ökas med pansarbåten Manligheten samt under år 1906 med de då

färdiga faltygen Oskar II och Fylgia. Fn ökning af den egentliga

mariningenjörsdetaljen hade föreslagits med 2 underdirektörer och 5

ingenjörer, hvaremot staten skulle minskas med de nuvarande 3 extra

ingenjörerna. Motivet för sistnämnda åtgärd hade hufvudsakligen varit,

att extra-iugenjörsinstitutionen, sådan den då förefanns och ännu förefunnes,

befarades icke komma att fylla sin uppgift i hvad rörde rekrytering

af mariningenjör statens reserv, i det att sökande till dessa befattningar

förmodades icke blifva till finnandes, när utsikt ej längre förefanns

till vinnande af fast anställning efter uttjänad tid såsom extra

ingenjör eller dessförinnan. Denna farhåga hade äfven besannat sig, i

det att till en efter bemälda skrifvelses aflåtande till ansökan kungjord

extra ingenjörbefattning ingen sökande anmält sig.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Med den sålunda föreslagna personalökningen både emellertid vid

den egentliga mariningenjörsdetaljen skolat finnas att tillgå:

för ständig tjänstgöring i marinförvaltningen........ 4

» » » å flottans hufvud station... 5

» » » )) » andra station... 4

för sjökommendering....................................................... 11

Summa 24

Under de tider, då sjökommendering ej ifrågakomme, ökades nämnda

tal med:

i marinförvaltningen........................................... 3

å flottans hufvudstation..................................... 7

» » andra station................ 1

Af de för flottans hufvudstation upptagna 7 ingenjörerna hade 4

varit afsedaa för tjänstgöring i underbefälsskolans maskinist- och kvartersmansklasser,

i hvilka tillgången på lärarkrafter behöfde ökas, sedan

antalet elever vuxit dels genom ökning af flottans personal, dels genom

kustartillerielevers tillkomst.

Då emellertid icke tillräcklig tid ansetts förefinnas för beredande

till 1904 års Riksdag af ett fullständigt förslag till omorganisation af

mariningenjörstaten, hade uppdragits åt marinförvaltningen att inkomma

med förslag endast till den ökning af personalen, som vore erforderlig

för afhjälpande af det mest trängande behofvet. Nämnda ämbetsverk

hade föreslagit statens ökande med 4 ingenjörer under uttryckligt betonande,

att, då behofvet blifvit inskränkt till denna siffra, sådant skett

endast för att kunna afhjälpa det mest trängande behofvet. Detta (beräknadt

för år 1905) hade nämligen ansetts utgöra:

för tjänstgöring i marinförvaltningen ....................... 5

» » å Karlskrona varf.................... 5

» » )> Stockholms » ............................. 3

för sjökommendering...................................................... 11

Summa 24

Det behof af personal vid den egentliga mariningenjörsdetaljen,

som, enligt af de sakkunnige gjord utredning, förelåge under år 1906,

utgjorde 30, nämligen:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

37

i - marinförvaltningen ......................................... 7

å Karlskrona varf.............................................................. 5

å Stockholms » ............................................................... 3

för kontroll af nybyggnader.......................................... 5

för sjökommendering (under sommaren).................... 10

Summa 30.

Det under sommaren för sjökommendering upptagna antalet skulle

under vintern finna användning på följande sätt:

å Karlskrona varf......................................

å Stockholms )> ....................................

sjökommenderade............................... ....

i underbefälsskolan i Karlskrona........

för genomgående af militär kurs........

Vid mobilisering erfordrades ytterligare:

för sjökommendering...............................

ersättningspersonal (5 %).......................

i marinförvaltningen................

för kontroll af nybyggnader.

1

1

2

4

2

Summa

10.

n

i

2

Summa

9,

med

2

2

Summa

4,

hvadan ökningen inskränkte sig till ................................ 5

och mobiliseringsbehofvet sålunda utgjorde.................... 35.

Antalet af i marinförvaltningen tjänstgörande personal, tillhörande

den egentliga mariningenjörsdetaljen, hade af de sakkunnige föreslagits

något större än hvad såväl marinförvaltningen som öfverdirektören föreslagit.

Denna ökning vore emellertid i själfva verket mera skenbar

än verklig, i det att redan för närvarande å marinförvaltningens ingenjörafdelning

tjänstgjorde icke mindre än 10 ingenjörsutbildade personer,

häri inberäknadt öfverdirektören, men icke de ingenjörer, som

hade i uppdrag att kontrollera flottans under byggnad varande fartyg.

Af dessa 10 tillhörde endast 5 mariningenjörstaten, under det att de

öfriga på grund af bristande tillgång å denna stat måst tillfälligt an
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

38

ställas och aflönas af till fartygs nybyggnad anslagna medel. De sakkunnige

ansåge emellertid, att det vore för staten fördelaktigare att för

arbetet å marinförvaltningens ingen] örafdelning i större utsträckninganvända

personal af mariningenjörstaten, emedan man härigenom. erhölle

en reserv af mariningenjörer, som vid förefallande behof kunde

kommenderas till tjänstgöring vare sig ombord eller å flottans varf.

Det ang-ifna behofvet af ingenjörer å varf ven under den tid, sjökommendering

i större utsträckning ägde rum, vore i hufvudsak detsamma,

som af såväl marinförvaltningen som öfverdirektören angifvits.

I dessa myndigheters förslag hade emellertid icke någon särskild personal

upptagits för kontrollering af nybyggnader. Fråndroges de, som

torde varit härför afsedda, skulle enligt myndigheternas förslag för den

egentliga varfstjänsten återstå 4 ingenjörer för Karlskrona varf och 3 för

Stockholms. För sistnämnda varf hade äfven detta antal ansetts tillräckligt,

hvaremot för Karlskrona varf icke borde under någon tid af året

beräknas mindre tillgång på personal af mariningenjörsdetaljen än 5.

Antalet daglönare å nämnda varfs ingenjördepartement uppginge nämligen

för närvarande till omkring 1,200, hvadan å hvarje befälsperson

skulle komma i medeltal 240 arbetare; motsvarande siffror vid Stockholms

varf vore omkring 450 och 150.

En möjligen skeende förflyttning af flytande materiel från Karlskrona

till Stockholms station och därmed följande ökad verksamhet å

nämnda stations varf kunde naturligen komma att ändra proportionen

mellan antalet af ingenjörpersonal å de båda varfven.

Under vintern, då en större del af materielen vore förlagd å varfven

och tarfvade grundlig undersökning, reparation och iståndsättning och

då eu stor del af maskinist- och eldarpersonalen tjänstgjorde å ingenjördepartementen,

kräfdes gifvetvis ökad teknisk befälspersonal. Denna

ökning hade likväl af de sakkunnige ansetts kunna, under af dem angifna

förutsättningar, begränsas till eu å hvardera varfvet.

För kontrollering af nybyggnader hade i hittills framlagda planer

för behof af mariningenjörpersonal icke upptagits någon särskild sådan,

utan hade härför afsetts att vid behof taga en ingenjör från hvardera

varfvet och en eller flera af de för tjänstgöring i marinförvaltningen

afsedda. Följden hade emellertid blifvit den, att vid flera tillfällen kontrollerande

ingenjörer ej kunnat för vissa arbeten afses, hvadan dessa

måst utföras utan att af staten under arbetets gång kunna, såsom ömkligt

varit, i detalj tillses och öfvervakas. Då det icke kunde vara med

statens fördel förenligt, att stora summor utgåfves för nybyggnadsarbeten,

utan att staten i detalj kontrollerade, att arbetets godhet svarade

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

39

mot det pris, som för detsamma erlades, ansåge de sakkunnige det

vara af yttersta vikt, att hvarje ny- eller större ombyggnad äfvensom

tillverkning af viktigare materialier kontrollerades samt att för denna

tjänstgöring ett särskildt personalbehof upptoges.

I förut omformälda skrifvelse både öfverdirektören anfört, att antalet

af de för kontroll af flottans nybyggnader vid enskilda verkstäder

afsedda ingenjörerna sedan år 1900 i medeltal nppgått till 3, men

att det varit önskvärd! att härför ytterligare kunna disponera 2 å 3.

Under år 1905 komme att för kontroll af nybyggnader och dylikt erfordras

6 ingenjörer.

Då den framtida byggnadsverksamheten inom flottan vore beroende

af förhållanden, som icke kunde beräknas, hade de sakkunnige ansett,

att antalet ingenjörer för kontroll af nybyggnader för närvarande icke

borde sättas högre än till 5.

Med afseende slutligen på den för sjökommendering afsedda personalen

af mariningenjörkåren hade de sakkunnige, med hänsyn till att

7 pansarbåtar ingått i kusteskadern år 1903 och att detta antal år 1904

ökats till 8, antagit, att antalet för framtiden icke komme att understiga

sistnämnda siffra samt att å hvar och en af dessa i enlighet med

fastställd besättningslista borde tjänstgöra en mariningenjörkåren tillhörande

person. Dessutom hade beräknats en ingenjör för pansarkryssaren

Fylgia samt en för en jagare. Gällande besättningslista upptoge

visserligen icke någon ingenjör för sistnämnda fartygstyp, men

ansåge de sakkunnige, att med hänsyn till det ömtåliga, för en mångfald

haverier lätt utsatta maskineri, som funnes å dessa fartyg, en

ingenjör borde afses åtminstone för hvarje enhet af desamma. Då

denna enhet åtminstone till en början, innan jagarnas antal nått den

storlek, att de kunde sammanföras till divisioner, kunde antagas komma

att utgöras af två jagare, hade de sakkunnige ansett, att för den närmaste

framtiden en ingenjör borde afses för hvarannan jagare. Så länge antalet

endast utgjordes af två, syntes likväl vid mobilisering båda böra

förses med ingenjör med hänsyn till att hvar och en af dem torde

få själfständiga uppdrag, måhända åtföljda af en eller flera torpedbåtar.

Under den tid, flottans sommar ofri in gar påginge, vore sålunda behofvet

af personal från mariningenjörstaten för sjökommendering:

å 8 pansarbåtar af 1. kl. ........................ 8

å 1 pansarkryssare .................................... 1

å 1 jagare.............''................. ...................... 1

Summa 10.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Beliofvet af ingenjörpersonal för sjkommendering under vintermånaderna

hade beräknats till 2, nämligen:

såsom stabsingenjör................................... 1

å 1 pansarkryssare ................................... 1

Summa 2.

Å de fyra pansarbåtar, hvilka såväl 1903 som 1904 under vintermånaderna

varit förlagda vid Karlskrona station för öfvande af beväring,

hade hittills icke fartygsingenjörer varit kommenderade, utan hade

vid förefallande behof ingenjörbiträde från varfvet anlitats. De sakkunnige

ansåge det emellertid af behofvet påkalladt, att för dessa fartyg

afsåges åtminstone en ingenjör. Att pansarkryssaren Fylgia, sedan den

blifvit färdigbyggd, komme att användas för vinterexpedition till aflägsna

farvatten hade tagits för gifvet, hvadan för detta fartyg upptagits

behof af en ingenjör.

Af det för mobilisering utöfver sommarbehofvet i fredstid upptagna

behofvet af ingenjörpersonal för sjökommendering afsåges

såsom stabsingenjör i kustflottan........................ 1

» » i Stockliolmseskadern........ 1

å 4 pansarbåtar af 1. kl.......................................... 4

å 1 jagare .................................................................. 1

Summa 7.

Med afseende på det för tjänstgöring under vintern upptagna

antalet ingenjörer, förutom de för marinförvaltningen, varfven, kontroll

och sjökommendering afsedda, hafva de sakkunnige anfört, att för

undervisningen i maskinist- och kvartersmansklasserna i underbefälsskolan

i Karlskrona afsåges för närvarande två ingenjörer, hvilka

samtidigt tjänstgjorde å varfvet och för undervisningens meddelande

åtnjöte särskildt arfvode. Erfarenheten hade emellertid gifvit vid handen,

icke blott att dessa tvenne ingenjörer hade full sysselsättning

med nämnda undervisning, utan äfven att densamma icke numera kunde

nöjaktigt tillgodoses med endast två personer. Såsom redan blifvit

anfördt, hade öfverdirektören i sitt förslag till omorganisation af mariningenjörstaten

upptagit nu nämnda behof till 4, och ansåge de sakkunnige

jämväl detta behof förefinnas.

Behofvet af det för genomgående af militärkurs upptagna antalet

komme visserligen att upphöra, då ingenjörer med af de sakkunnige

föreslagen utbildning kunde börja anställas, nämligen år 1915, men torde

vid den tiden flottans öfningar till sjöss vintertiden hafva nått sådan

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

41

utsträckning, att minst de för genomgående af militärkurs upptagna

tvenne ingenjörerna erfordrades för sjökommendering utöfver de två

för sådan tjänst under år 1906 afsedda.

1 den plan för flottans öfningar, som åtföljde chefens för flottans

stab utlåtande i fråga om utsträckning af beväringens öfningstid den

31 oktober 1900, både redan för år 1909 upptagits 4 stycken 1 kl. pansarbåtar

på expedition under oktober—januari, hvadan redan med nämnda

år inträdde ett ökadt behof af 3 ingenjörer för sjökommendering vintertid.

Under förutsättning att flottan komme att utvecklas efter ungefärligen

samma måttstock som under de senaste åren, både behofvet af

ingenjörpersonal approximativt beräknats till:

Under fredstid. Vid moblisering.

efter 5 år (1911) 32 40

» 10 » (1916) 34 44

Med afseende på stations-, min- och torpedingenjörer ansåge de sakkunnige,

hvad de förstnämnda beträffade, icke något behof af ökning

föreligga, hvaremot sådant behof ansåges förefinnas med afseende på

såväl torped- som miningenjörer. Redan år 1901 hade marinförvaltningen

anhållit, att chefen för sjöförsvarsdepartementet ville utverka nådig

proposition om anslag för anställande af två torpedingenjörer utöfver

de tvenne nu befintliga. Bemälda skrifvelse hade emellertid icke

föranledt någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd. År 1902 hade framställningen

förnyats af marinförvaltningen, hvarjämte äfven framhållits

behofvet af ytterligare en miningenjör. I skrifvelsen hade betonats

beträffande torpedingenjörerna, att det nuvarande antalet, som bestämts

redan år 1887, vore för ringa för att arbetet inom torpedvapnet

skulle kunna ordnas och utföras på ett för tjänsten fullt tillfredsställande

sätt. Sedan nämnda år hade nämligen antalet flottans torpeder

femduhblats och antalet torpedtuber tredubblats o. s. v. Marinförvaltningen

hade ansett ovedersägligt, att torpedvapnets vård och

utveckling'' icke kunde behörigen tillgodoses utan fast anställning af

ytterligare två för vapnet utbildade ingenjörer.

Med afseende på behofvet af ytterligare eu miningenjör hade anförts,

att de göromål, som ålåge den i marinförvaltningens minafdelning

tjänstgörande miningenjören, under de senare åren väsentligen

ökats, beroende dels på tillkomsten af tillfällig minspärrningsmateriel,

skärgårdstelefonmateriel, kontramineringsmateriel och tillfällig spräng
Bih.

till Rilesd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afl. 6 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Organisationen

af flottans

ingeniörp

erson al.

ningsmateriel dels på behofvet af ändring i den hittills använda permanenta

minspärrningsmaterielen.

Den af marinförvaltningen år 1902 sålunda gjorda hemställan hade

icke heller ledt till någon åtgärd.

1 öfverdirektörens flera gånger nämnda underdåniga förslag till

ökning af mariningenjörstaten m. m. hade föreslagits jämväl en ökning

af torped- och miningenjörer, men endast med en af hvartdera slaget.

I afgifvet yttrande och förslag angående behofvet af ökad mariningenjörpersonal

den 27 oktober 1903 hade marinförvaltningen på det bestämdaste

framhållit, att mariningenjörstaten borde snarast ökas med åtminstone

en torpedingenjör och eu miningenjör. I anslutning härtill

hade nådig proposition afgifvits till 1904 års riksdag om anvisande å

extra stat af medel för anställande af nämnda tvenne ingenjörer, hvilket

äfven af Riksdagen bifallits.

Behofvet af ytterligare eu torped- och en miningenjör syntes sålunda

vara tillfullo erkändt. De sakkunnige ansåge emellertid, att behof

af ytterligare en torpedingenjör förefunnes, enär hänsyn måste tagas

till handhafvande! och utvecklingen af den torpeddepartementen tillhörande

gnistsignalmaterielen. Denna materiel, som icke varit i tjänstebruk

vid flottan mer än ett par år och hvilken allt fortfarande vore

underkastad ständig utveckling, kräfde för sin del en med goda teoretiska

kunskaper i elektrotekniskt afseende jämte erfarenhet på det

elektrotekniska området väl förfaren man.

Behofvet af personal inom nu behandlade grenar af ingenjörväsendet

utgjorde sålunda:

2 stationsingenjörer,

2 miningenjörer och

4 torpedingenjörer.

Något ökadt behof af denna personal vid mobilisering förelåge icke.

I fråga om organisationen af jlottans ingenjörpersonal hafva de sakkunnige

anfört, att då användande af reservpersonal för ingenjörtjänstens

skötande i fredstid ej lämpligen kunde ifrågasättas, men å andra

sidan det behof, som utöfver fredsbehofvet uppkomme vid mobilisering,

torde kunna fyllas af reserv- eller värnpliktig personal, de sakkunnige

ansåge, att behofvet af ingenjörpersonal under fredstid borde läggas

till grund för den storlek, hvartill nämnda personal af stammen borde

uppbringas.

Beträffande mariningenj orkan ens organisation i afseende på personalens

indelning i grader och löneklasser ansåge de sakkunnige, att detta

borde ske i hufvudsaklig anslutning till nu bestående förhållanden. En
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

43

dast i ett afseende vore en mera afsevärd afvikelse härifrån erforderlig-,

nämligen för tillgodoseende af ett länge kändt behof af en mellan direktören

och underlydande ingenjörer å varfvet stående tjänsteman.

Såsom förut anförts, hade redan Eders Kimgl. Maj:ts förslag till

mariningenjör statens bildande upptagit tvenne öfveringenjörer med

majors grad, hvilka, en å hvardera stationen, skulle närmast under direktören

leda göromålen, men hade Riksdagen icke bifallit upprättandet

af dessa befattningar.

I sitt förut omförmälda förslag den 14 oktober 1903 hade öfverdirektören

emellertid upptagit frågan om anställande af öfveringenjörer

eller, såsom de af honom benämndes, underdirektörer. Dessa, till antalet

tvenne, skulle hafva till tjänstesysselsättning att vid behof vara

än den ena än den andra eller båda, om så erfordrades vid något tillfälle,

stabsingenjör i eskader samt att tjänstgöra i marinförvaltningen,

flottans stab och å stationerna. Den af underdirektörerna, hvilken tjänstgjorde

såsom stabsingenjör i t. ex. kusteskadern, borde därefter tjänstgöra

i marin förvaltningen, på det att den erfarenhet, han såsom stabsingenjör

förvärf val, måtte komma till godo vid erforderliga tekniska utredningar

beträffande såväl materielen som dess handhafvande. Denne

underdirektör skulle samtidigt tjänstgöra i flottans stab för att utreda

och föreslå hvad som med materielen, dess användning och vård ur

teknisk synpunkt kunde vara att iakttaga. Vid förfall för direktören

vid flottans station i Stockholm skulle meranämnda underdirektör, då

så lämpligen kunde ske, bestrida dennes tjänst. Den andra underdirektören

skulle tjänstgöra å Karlskrona station för handläggande af sådana

löpande ärenden vid därvarande ingenjördepartement, Indika ej

kräfde omedelbar handläggning af departementschefen; hans särskilda

uppgift skulle vara att med vaksamhet följa och utöfva tillsyn öfver

den i beredskap förlagda flytande materielen, hvarjämte han vid förfall

för direktören skulle uppehålla dennes tjänst.

I likhet med hvad öfverdirektören hemställt, ansåge de sakkunnige

anställandet af eu andre direktör eller underdirektör å hvardera

stationen af behofvet, påkalladt. Den betydliga ökning af fartygsmaterielen,

som under det senaste årtiondet ägt ruin, i förening med

den höga grad af krigsberedskap, som numera fordrades, ställde helt

andra fordringar på varfven och dess personal, än fordom varit fallet.

Direktören vore, åtminstone hvad beträffade Karlskrona station, alltför

upptagen af ledningen af ingenjördepartementet i dess helhet, af uppgörande

af förslag och afgifvande af utlåtanden m. m., för att kunna

medhinna att personligen i detalj öfvervaka materielens krigsberedskap.

Omsorgen härom kräfde sin särskilda man, hvilken för att vara i till
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

fälle att när som helst kunna få personal och materiel till sitt förfogande

för upptäckta bristers afhjälpande och dylikt, borde hafva en

grad, som gjorde honom till förman för öfrig’a å departementet tjänstgörande

ingenjörer samt en tjänsteställning och en aflöning svarande

mot det ansvar, som uppdraget innebure.

Med den fördelning af materielen mellan stationerna, som för närvarande

vore rådande, skulle måhända invändas, att tillsynen af de å

Stockholms station förlagda fartygens krigsberedskap icke komme att

bereda underdirektören i Stockholm full sysselsättning. Då emellertid

frågan om förflyttning af fartyg från Karlskrona till Stockholm väl

finge anses vara en fråga för dagen, syntes häri ligga en bestämd anledning

att icke i nu nämndt afseende skapa olika förhållanden å de

båda stationerna. När dessutom icke någon ökning i den hittills föreslagna

ingenjörpersonalen å Stockholms varf blifvit af de sakkunnige

ifrågasatt, torde underdirektören därstädes jämväl böra biträda direktören

vid behandling äfven af andra angelägenheter än de, som anginge

fartygens krigsberedskap.

Under kusteskaderns öfningar borde en af underdirektörerna tjänstgöra

såsom stabsingenjör, hvarvid tillfälle bereddes för denne att personligen

inhämta kännedom om de brister, som möjligen förefunnes med

afseende på materielen. Vid observationsjournalers behandling inom

varfskommissionen borde underdirektören närvara, hvarjämte åtminstone

underdirektören i Stockholm, om han under året tjänstgjort såsom

stabsingenjör, borde biträda vid behandlingen inom marinförvaltningen

af vederbörande befälhafvares generalrapport i hvad den afsåge

bristfälligheter å den befintliga materielen. I detta sammanhang ville

de sakkunnige erinra, att de båda verkstadsföreståndarna för närvarande

åtnjöte eu aflöning, hvilken i allmänhet endast obetydligt understege

direktörs aflöning, men hvilken, om verkstadsföreståndaren åtnjöte boställe

och tvenne ålderstillägg, öfverstege direktörens, äfven om denne

erhållit ålderstillägg.

De tre löneklasserna inom ingenjörgraden ansåges böra bibehållas,

men erhålla benämning i likhet med inom marinintendentur- och

marinläkarkårerna. Benämningen extra ingenjör borde bibehållas för

dem, som tillhörde mariningenjörkåren, men icke hade fullmakt på sin

befattning.

För att redan i benämningen erhålla en mera framträdande olikhet

mellan min- och torpedingenjörer och dem, som tillhörde mariningenjörkåren,

äfvensom för erhållande af likhet med benämningarna inom

ofvannämnda kårer, syntes det de sakkunnige lämpligt att införa benämningarna

marinöf''verdirektör, marindirektör och mariningenjör.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

45

Mariningen jörkår en föresloges sålunda att bestå af följande grader

och löneklasser:

eu marinöfverdirektör och. chef,

marindirektörer af l:a graden,

d:o » 2:a »

mariningenjörer af l:a graden, fördelade i två löneklasser,

d:o » 2:a )) samt

extra ingenjörer.

Med afseende på fördelningen mellan graderna och löneklassernå

hafva de sakkunnige med stöd af hvad redan blifvit anfördt hemställt,

att marindirektörernas antal skulle ökas med två, tillhörande den af de

sakkunnige föreslagna 2:a graden, hvarigenom hela antalet direktörer

skulle uppgå till 5, hvilka de sakkunnige ansett böra fördelas sålunda.

2 direktörer af l:a graden och

3 d:o » 2:a d:o.

Då, i enlighet med hvad redan blifvit anfördt, af extra ingenjörer

afsåges att anställas två om året, hvilka skulle kvarstå under två år,

skulle af denna grad erfordras 4; för fördelning inom mariningenjörgraderna

återstode sålunda 20. Om samma förhållande bibehölles, som

nu vore rådande mellan ingenjörgradens tre löneklasser, nämligen, 7

i första löneklassen, 4 i andra''och 2 i tredje, borde ifrågavarande 20

platser fördelas med 11 i första mariningenjörgradens högsta och 6 i

dess lägsta löneklass samt 3 i dess andra grad. Under förutsättning

att de af de sakkunnige föreslagna aflöningsbeloppen blefve fastställda,

ansåges emellertid följande proportion mellan grader och löneklasser

lämpligen kunna antagas, nämligen:

10 mariningenjörer af l:a graden l:a löneklassen,

5 d:o » d:o 2:a d:o och

5 d:o » 2:a graden.

Med en sådan fördelning vunnes hvad beträffade mariningenjörer

af l:a graden öfverensstämmelse med motsvarande grad inom såväl officers-

som marinintendenturkåren.

Den ökning af den egentliga mariningenjör sdetalj en med. 10 personer,

hvilken af de sakkunnige föresloges, skulle, hänförd till nuvarande

grader och löneklasser fördela sig på följande sätt:

2 direktörer af 2:a graden (ny föreslagen grad),

3 ingenjörer i l:a löneklassen,

1 d:o )) 2:a d:o,

3 d:o » 3:e d:o

1 extra ingenjör.

och

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

o ^en ökning af fredsbehofvet, som beräknats inträda under tiden

till år 1916, ansåge de sakkunnige böra tillgodoses genom en ytterligare

ökning med

2 mariningenjörer af l:a graden l:a löneklassen,

1 d:o » l:a d:o 2:a d:o,

1 d:o » 2:a d:o.

Med afseende på likställighet i grader med flottans officerare ansåge

de sakkunnige, att det nuvarande förhållandet i hufvudsak borde

bibehållas. I betraktande af att mariningenjörkårens medlemmar komme

att af de sakkunnige föreslås till erhållande af en aflöning, som ungefär

motsvarade närmast högre grad inom officerskåren, hade det kunnat

ifrågasättas, anföra de sakkunnige, att tilldela öfverdirektör flaggmans

rang, direktör af l:a graden kommendörs rang o. s. v. Då emellertid

dessa tjänstemän härigenom skulle, ehuru underlydande, blifva

likställda i rang med sina förmän, chefen för marinförvaltningen eller

akkunnige icke ansett en sådan höjning i rang

varfschef, hade de

böra ifrågakomma.

Mariningenjörkårens personal borde sålunda likställas i rang med

flottans officerare enligt följande:

marinöfverdirektör lika med kommendör,

marindirektör af l:a graden lika med kommendörkapten af l:a graden,

)) 2:a

l:a

d:o

mariningenjör »

d:o » 2:a

extra ingenjör

d:o

d:o

d:o

»

"

» 2:a d:o,

»

>i

d:o

kapten,

löjtnant och

löjtnant, dock efter yngsta innehafvaren

af denna grad vid

flottan.

Hvad stations-, min- och torpedingenjörer beträffade, anställdes dessa

för närvarande genom nådigt förordnande, ställdt på sex månaders uppsägning.

Efter ett års tjänstgöring kunde min- och torpedingenjörer

erhålla fullmakt på befattningen, hvaremot sådan fullmakt icke gåfves

stationsingenjörer (byggmästare). Då dessa befattningar i afseende på

aflöning och dylikt vore med hvarandra likställda, syntes äfven stationsingenjörerna

höra kunna komma i åtnjutande af kungl. fullmakt. Å

andra sidan torde den tid, hvarunder min- eller torpedingenjör innehade

sin befattning pa förordnande, böra något höjas. De sakkunnige föresloge

därför, att, likasom nu vore fallet, stations-, min- och torpedingenjörer

vid första anställning skulle erhålla nådigt förordnande, men att

de efter tre års tjänstgöring skulle kunna föreslås till erhållande af

kungl. fullmakt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

47

Nu nämnda ingenjörer syntes lämpligen böra hafva löjtnants''värdighet,

så länge befattning innehades på förordnande, men kaptens

värdighet, då fullmakt erhållits. I likhet med hvad fallet vore beträffande

marin läkare af l:a graden syntes äfven stations-, min- och torpedingenjör,

som vid handhafvande! af sina tjänsteåligganden inlagt synnerlig^

förtjänst, böra kunna erhålla värdighet lika med kommendörkapten

af 2:a graden.

Chejskapet öfver mariningenj ärbar en borde i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad hittills varit fallet utöfvas af marinöfverdirektören,

hvilken jämväl borde vara chef för de å varfvens ingenjördepartement

tjänstgörande stationsingenjörerna. Att däremot betunga öfverdirektören

med chefskapet öfver min- och torpedingenjörerna syntes de sakkunnig0

hvarken önskvärd! eller lämpligt. Dessa ingenjörer lydde nämligen

icke med afseende å sin tjänstgöring under öfverdirektören, med

mindre de för särskild! fall därtill beordrades, utan vore ställda under

afdelningschefen för min- respektive torpedafdelningen i marinförvaltningen

eller chef för motsvarande varfsdepartement. Öfverdirektörens

chefskap med afseende på dessa ingenjörer torde inskränka sig till

afgifvande af föreskrifna förslag till dessa platsers tillsättande vid uppkommen

ledighet samt förslag till min- eller torpedingenjörs erhållande

af fullmakt å befattningen. Det syntes emellertid vara lämpligare,

att förslag i dessa afseende!! afgåfves af de chefer, under hvilka

dessa ingenjörer lydde med afseende på sin tjänstgöring. De sakkunnige

föresloge därför, att miningenjörerna ställdes under chefskap af

chefen för marinförvaltningens minafdelning och torpedingenjörerna

under chefen för dess torpedafdelning samt att dessa chefer gåfves

samma befogenhet i afseende på detta chefskap, som nu tillkomme

öfverdirektören.

De sakkunnige hafva uppgjort ett förslag till grunder för organisationen

af flottans ingenjörpersonal i enlighet med hvad af dem sålunda

blifvit anfördt. De i sådant afseende föreslagna bestämmelserna

innehålla härutöfver bland annat dels föreskrift, att med tjänst vid

mariningenjörkåren icke finge förenas annan tjänst å rikets, riksdagens

eller kommuns stat och ej heller annan tjänstbefattning, med mindre

den I linnés icke vara hinderlig för fullgörande af tjänsten vid flottan,

äfvensom att icke heller med tjänst såsom stations-, min- eller torpedingenjör

Ange förenas sådan befattning, som nyss är nämnd, dels föreskrift

om att till mariningenjör af l:a graden befordran skulle ske i tur,

hvaremot vid befordran till högre grad afseende hufvudsakligen skulle

fästas vid förtjänst och skicklighet, dels stadgande om att marinöfver
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Aflöning.

direktör eller marindirektör, som kvarstått tre år, eller mariningenjör,

stations-, min- eller torpedingenjör, som kvarstått sex månader, sedan

han uppnått den lefnadsålder, som berättigade honom till full pension

och fyllnadspension efter den tjänstegrad, i hvilken han åtnjöte lön på

stat, skulle vara skyldig att från befattningen afgå, därest han i öfrigt

uppfyllt de villkor, som för erhållande af sådan pension eljes vore föreskrifna.

Förslaget till nämnda grunder innehåller därjämte, att för

mariningenjörkåren skulle för åtnjutande af dagaflöuing, inkvarteringsbidrag,

sjöaflöning och dietpenningar gälla hvad för officerskåren vore

stadgadt, samt att i fråga om stations-, min- och torpedingenjörer skulle

för åtnjutande af tjänstgöringspenningar gälla hvad i detta afseende

för närvarande vore stadgadt för mariningenjörstatens personal, hvarjemte

min- och torpedingenjörer därutöfver skulle åtnjuta under sjökommendering

å flottans fartyg sjöaflöning och dietpenningar enligt

samma grunder, som för officerskåren vore föreskrifna, samt vid sjökommendering

å kustartilleriets fartyg eller kommendering till sådan

tjänstgöring vid kustartilleriet, under hvilken dess officerare åtnjöte

messpenningar, denna officerarna tillkommande förman. Slutligen har

föreslagits, "att stations-, min- och torpedingenjör skulle vara berättigad

att åtnjuta semester under en och en half månad årligen, då sådant

utan hinder för göromålens behöriga gång kunde äga rum.

De sakkunnige hafva vidare framhållit, att, om än organisationen

lade hinder i vägen för anställning såsom mariningenjör af l:a graden

i annan ordning än efter befordran från 2:a graden, möjligheten likväl

icke vore utesluten att i egenskap af direktör eller öfverdirektör kunna

anställa en utom kåren stående person, om sådant vid något tillfälle

skulle anses med tjänstens fördel förenligt.

De sakkunnige hafva härefter öfvergatt till frågan om ingenjörpersonalens

aflöning och hafva därvid ansett sig beträffande behofvet

i allmänhet af en löneförhöjning kunna hänvisa dels till den utredning

rörande prisförhållanden, som framlagts i samband med Eders Kung!.

Maj:ts proposition om dyrtidstillägg till 1900 års riksdag, dels till de

motiv, som af chefen för landtförsvarsdepartementet blifvit till statsrådsprotokollet

den 11 jannuari 1902 anförda i fråga om behofvet af

förhöjning af officerarnas aflöningsförmåner.

Hvad särskild! beträffade flottans ingenjör personal måste dessutom

beaktas, att konkurrensen med den privata verksamheten vore vida

större än för de flesta andra af statens ämbetsmän, i det att af den

vid flottan anställda ingenjören förutom den speciella kännedomen om

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o (>.

49

krigsfartyg fordrades samma kunskaper och erfarenhet, som kräfdes för

den privata skepps- och maskinbyggnadsverksamheten. Härtill komme,

att staten af den, som sökte anställning såsom ingenjör vid flottan, fordrade

och enligt de sakkunniges mening äfven framdeles måste fordra

viss tids anställning vid privata verkstäder, hvarigenom den blifvande

stats!jänaren komme i tillfälle att knyta förbindelser med den privata

industrien, hvilka underlättade återgång till densamma äfven för den,

som vunnit anställning vid flottan. Att under sådana förhållanden den

större dugligheten och den mest framstående förmågan skulle vara till

finnandes hos den, staten eller privatindustrien, som bjöde den högsta

aflöningen, vore helt naturligt. Vid en jämförelse mellan de aflöningsförmåner,

som bjödes af staten och privatindustrien, finge man emellertid

icke utan vidare jämföra aflöningsbeloppen, utan borde äfven taga i betraktande

den tryggade ställning, som staten städse erbjöde åt sina tjänare,

samt utsikten till pension. Äfven om dessa fördelar uppskattades till

sitt fulla värde, vore likväl de förmåner, som af den privata industrien

för närvarande erbjödes, så öfvervägande, att en afsevärd löneförhöjning

vore af nöden, om icke flottans ingenjörpersonal skulle blifva privatindustriens

alltför underlägsen i afseende på förmåga och duglighet.

De sakkunnige hafva erinrat, att förslag till ökad aflöning af

mariningenjörstaten redan afgifvits dels af marinförvaltningen den 27

maj 1902 dels af öfverdirektören i hans nämnda skrifvelse den 14

oktober 1903.

I afseende på formen för aflöningens utgående hade marinförvaltningen

i sitt förslag bibehållit den nuvarande formen med aflöningens

fördelande i lön och tjanstgöringspenningar samt s. k. ålderstillägg,

under det att öfverdirektören föreslagit aflöningens fördelande i lön, dagaflöning

och inkvarteringsbidrag. För vinnande af likhet i aflöningsform

med flottans öfriga kårer ansåge de sakkunnige lämpligt, att äfven för

mariningenjörkåren aflöningen delades i lön, dagaflöning och inkvarteringsbidrag,

hvaremot det hittills använda systemet föresioges bibehållet

med afseende på stations-, min- och torpedingenjörer. Då nämligen

inom hvar och en af sistnämnda tjänstegrenar endast funnes ett

fåtal platser och någon befordran till direktörsgrad ej borde ifrågasättas,

ansåge de sakkunnige för dessa en sådan aflöningsform mera lämplig,

enligt hvilken vid första anställning erhölles en aflöning, som understege

den högsta marimngenjörgradens, men hvilkens innehafvare

å andra sidan kunde hafva utsikt att vid väl vitsordad tjänstgöring nå

eu aflöning, som öfverstege nämnda ingenjörgrads vid den tidpunkt,

då en jämnårig mariningenjör kunde hafva nått direktörsgraden.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afä. 6'' Hälft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

De sakkunnige hafva ytterligare anfört, att de med afseende på

fördelningen af de för mariningenjörkåren föreslagna aflöningsbeloppen

ansett lämpligt, att dagaflöning och inkvartering åtnjötes till samma

belopp som för motsvarande grad inom officerskåren, hvaremot fasta

lönen föreslagits högre än motsvarande officerslön. Om nämligen dagaflöningen

sattes högre än för motsvarande officersgrad, skulle, vid tilllämpning

af den för samtliga flottans kårer nästan utan undantag gällande

principen om 50 procents förhöjning i dagaflöningen vid tjänstgöring

ombord, ingenjören vid sådan tjänstgöring komma i åtnjutande af

större löneförhöjning än hvad som kunde anses motsvara hans ökade

åligganden.

I enlighet med dessa åsikter hafva de sakkunnige uppgjort följande

förslag till aflöningsförmåner för flottans ingenjörpersonal, nämligen

l:o. För mariningenjörkåren:

fira d.

Past lön

eller

arfvode.

Dagaflöning

Inkvarteringsbidrag.

Summa aflöning.

per dag.

per år.

Stockholm.

Karlskrona.

Stockholm.

Karlskrona.

Marinöfverdirektör .....

8,000

6

2,190

1,200

11.390

Marindirektör af 1. grad.........

6.000

5

1,825

1,000

600

8,825

8,425

D:o af 2. grad..........

5,000

5

1,825

1,000

600

7,825

7,425

Mariningenj ör af 1. grad 1. löneklass

4,500

4

1,460

500

400

6,460

6,360

D:o af 1. grad 2. löneklass

3,500

4

1,460

500

400

5,460

5,360

D:o af 2. grad ...........

3,000

3

1,095

400

300

4,495

4,395

Extra ingeniör .............

2,000

3

1,095

400

300

3,495

3,395

och 2:o. för stations-, min- och torpedingenjörer:

Begvnnelseaflöning.

Ökning i

Aflönin

g jämte ålderstiliägg.

Slutlig

aflöning.

Ökning i

i slut-

Befattning.

Fast lön.

Tjånst-

görings-

penningar.

Summa.

nuvarande

begynnelse-

aflöning.

Efter

5 år.

Efter

10 är.

Efter

15 år.

Efter

20 år.

aflöning

° |

utöfver

nuvaran- de slut.

Stationsingénjör

4,500

1,000

5,500

1,500

6,000

6,500

7,000

7,000

7,000

2,000

Torped- och min- ingenjör ........

4,500

500

5,000

1,000

5,500

6,000

6,500

7,000

7,000

2,000

Anm. Vid åtnjutande af bostad i kronans hus minskas aflöningen med il Stockholm 500 kronor,

t i Karlskrona 400 kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

51

Härjämte hafva de sakkunnige upprättat en jämförande öfversikt

öfver aflöningsbeloppen enligt de sakkunniges förslag och enligt nu

gällande bestämmelser. Den sålunda upprättade tablån är af följande

innehåll:

Befattning.

S a k k

unniges

förslag.

Nuvarande.

Antal.

Stockholm.

Karlskrona.

Antal,

Begyn-

nelse-

aflöning.

Slut-

aflöning.

Bogynnelse-

atiöning.

Slut-

aflöning.

Begynnelse-

allöning.

Slut-

aflöning.

Öfverdirektör..................................

i

11,390

1

9,000

9,000

Öfverdirektörsassisstent.....................

—

—

—

—

1

6,500

7,000

Direktör (af 1. graden).....................

2

8,825

8,425

2

6,000

6,500

» af 2. » ....................

3

7,825

7,425

—

—

—

Verkstadsföreståndare.......................

—

—

2D

5,500

6,500

Ingenjör af 1. gr. 1. löneklass...........

12

6,460

6,360

5f

4,000

5,000

» » » 2. »

6

5,460

5,360

4

3,500

4,000

» » 2. gr. .........................

6

4,495

4,395

2

2,500

3,000

Extra ingenjör................................

4

3,495

3,395

3

2,000

2,000

Byggmästare ................................

2

5,500

7,000

5,500

7,000

2

4,000

5,000

Torpedingenjör .............................

4

5,000

7,000

5,000

7,000

2

4,000

5,000

Miningenjör...................................

2

5,000

7,000

5,000

7,000

1

4,000

5,000

Direktör (af 1 gr1.) med fri bostad...

—

7,825

7,825

—

5,500

6,000

» af 2. gr. » » » ...

—

6,825

6,825

—

—

—

Verkstadsföreståndare » » ...

—

—

—

5,200

6,200

Under förutsättning af 45 dagars sjö-

kommendering per år tillkommer:

Direktör........................................

—

112,50

112,50

—

337,50

337,50

Ingenjör af kaptens grad.................

—

90

90

—

270

270

» af löjtnants grad................

—

67,50

67,50

—

202,50

202,50

Anm. I gällande stat upptagas två

lärararfvodcn, det

ena å 450,

let andra å

300 kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

De sakkunnige hafva vidare förmält, att de vid uppgörande af sina

förslag tagit hänsyn dels till det förhållande mellan sjöofficerares och

ingenjörers aflöning, hvilket iakttagits såväl vid statens bildande som

vid 1874 års lönereglering, dels äfven till de löner, som, enligt hvad

kändt vore, inom den privata industrien betalades. Till belysande af

förstnämnda förhållande hafva de upprättat den jämförande tablå öfver

ingenjörpersonalens och officerskårens aflöningsförmåner, hvilken återfinnes

här nedan.

De sakkunnige hafva härefter öfvergått till angifvande af de skäl,

hvilka ifråga om hvarje särskild befattning legat till grund för den för

densamma föreslagna aflöningen.

Hvad först beträffade öfverdirektörens aflöning ville de sakkunnige

ur marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 27 maj 1902 anföra

följande: »Oafsedt behofvet af en löneförbättring för honom (öfver
direktören)

af de därför anförda allmänna grunderna bör hans lön höjas

så, att man kan hysa någon förhoppning att vid platsens besättande

Befattning inom

M a t i n i n g e n j örstaten.

Officerskåren.

Öfverdirektör.........................................................

Direktör af 1. gr. utan boställe................................

D:o med » ...............................

D:o » » med ålderstillägg.........

Direktör af 2. gr. med boställe.................................

D:o utan » (Karlskrona) ...............

Verkstadsföreståndare utan boställe...........................

D:o » » med två ålderstillägg

Ingenjör 1. löneklass (Stockholm).............................

D:o » » med ett ålderstillägg..

D:o » » med två »

D:o 2. löneklass...............................................

D:o af 2. graden ............................................

Extra ingenjör.......................................................

Underingenjör ........................................................

Kommendör..........................................................

Kom.-kapt. 1. gr. utan boställe ................................

D:o med » .......................-.........

1):0 » » .................................

Kom.-kapt. 2. gr. mod boställe ................................

D:o utan » (Karlskrona) ...............

Kom.-kapt. 2. gr. (kapten) utan boställe ......................

D:o » » » .....................

Kapten 1. klass (Stockholm) ...................................

D:o » ...................................

D:o » ....................................

Kapten 2. klass » ....................................

Löjtnant » ....................................

Löjtnant » ....................................

Underlöjtnant » ....................................

*) Beräknad med då utgående dyrtidstillägg samt med arvode för kommendör af 1,200, för kommendörkapten af 400

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

53

kunna förvärfva en verkligt framstående teknisk förmåga. Nöjer man

sig med mindre, får man icke göra sig räkning på, att konsten att

bygga och utrusta fartyg skall inom vår örlogsmarin kunna gå framåt.

Den materiel, som skall handhafvas af mariningenjör kåren, representerar

föröfrigt så många millioners värde i penningar, att det måste anses

som en synnerligen oklok hushållning att för inbesparing af något

tusental kronor i årslön äfventyra att i spetsen för denna kår få en

kapacitet af lägre än första rang. Vid öfverdirektörsplatsens besättande

måste man, därest icke inom mariningenjörstaten själf finnes någon fullt

lämplig kandidat, vara i stånd att fritt välja sin man, livarhelst han

kan stå att finna. Men sådant blir omöjligt, såvida icke löneförmåner

kunna erbjudas, hvilka, om ej fullt motsvara, likväl i någon mån närma

sig de villkor, som åtfölja mera betydande chefsplatser inom den privata

industrien. Ur denna synpunkt har marinförvaltningen ansett öfverdirektörens

lön icke kunna sättas lägre än till 10,000 kronor. Härigenom

skulle denna lön visserligen komma att närma sig nuvarande aflöning

1 S 6 8.

1 8 7 5,

Sakkunniges förslag.

Ingenj ers- ättning.

Officcrs-

aflöning.

In genj ers- ättning i %

af officers.

In genj ers- ättning.

Officers-

aftning1).-

In genj ers- ättning i %

af officers.

Ingenjers- ättning.

Officcrs- a honing.

Ingenj ers- ättning i %

af officers.

7,000

5,700

123

9,000

7,280

124

11,390

9,390

121

. -

—

—

—

—

8,825

7,325

120

5,000

4,300

116

5,500

5,000

no

7,825

6,325

124

—

—

—

6,000

5,000

120

—

—

—

—

—

—

'' -

—

6,825

5,825

117

—

—

—

—

7,425

6,425

115

—

•—

—

5,500

5,100 (3,365)

108 (163)

—

—

——

—

—

--

6,500

5,100 (3,365)

127 (193)

—

—

—

3,000

2,650

113

4,000

3,365

120

6,460

5,360

120

—

—

—

4,500

3,365

135

—

-•—

—

—

—

—

5,000

3,365

150

—

—

---

—

•-

—

--

—

5,460

4,360

125

—

—

--

--

--•

4,495

2,995

150

—

--

—

2,500

1,480

170

3,495

2,995

116

--

—

—

1,000

1,050 ä 775

95 å 129

■-- ''

—

—_

och för kapten af 300 kronor.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

till presidenter och något öfverstiga aflöningen till generaldirektörer.

Men under det att lika litet hädanefter som hitills torde komma att

förefinnas någon svårighet att värdigt besätta en president- eller generaldirektörsplats,

torde ingalunda kunna med visshet påräknas, att man

ens för nyssnämnda aflöning alltid skall kunna, när han behöfves, åt

flottan förvärfva en sina uppgifter fullt vuxen öfverdirektör och chef

för mariningenjörstaten.»

Från marinförvaltningens beslut i denna punkt hade cheferna för

artilleri- och torpedafdelningarna varit i så måtto af skiljaktig mening,

att de ansett, att öfverdirektörens vid mariningenjörstaten aflöning bort

på grund af nämnda skäl föreslås till ett belopp af minst 12,000 kronor.

I likhet med dessa reservanter hade öfverdirektören i sin nämnda

skrifvelse den 14 oktober 1903 föreslagit beloppet af öfverdirektörens

aflöning till 12,055 kronor eller till samma belopp som flaggmans aflöning,

hvarvid särskildt anförts, att, då nämnda befattning upprättades,

arfvodet bestämts till högre belopp än hvad konteramiral då åtnjutit i

lön. Utan tvifvel skulle det vara önskvärd!, att öfverdirektörens aflöning

sattes så högt, att befattningen vid inträffande ledighet kunde besättas

af den mest framstående person, som på skeppsbyggeriets område

öfverhufvud vore till finnandes inom landet. Så hade man, såsom redan

blifvit anfördt, gått tillväga i Norge, och ett liknande förfaringssätt

hade jämväl i afgifven motion till 1904 års riksdag blifvit föreslaget

med afseende på med öfverdirektörens jämförliga befattningar. För detta

måls ernående torde emellertid icke ens det af reservanterna inom

marinförvaltningen och senare af öfverdirektören föreslagna beloppet

vara tillräckligt. De sakkunnige, som förvisso insåge nödvändigheten

af att öfverdirektörsbefattningen besattes med en person af framstående

förmåga och duglighet, ansåge det emellertid icke alldeles nödvändigt,

att härför den af marinförvaltningen angifna princip tillämpades, blott

aflöningen sattes så hög, att dess ernående kunde vara en tillräckligt

lockande framtidsutsikt för en ingenjör med framstående duglighet. Utan

sådan framtidsutsikt torde eu verkligen framstående teknisk förmåga, som

vunnit anställning vid mariningenjörkåren, snart nog antaga en bättre

aflönad privat befattning, om sådan erbjödes honom, hvaremot, om utsikt

funnes till en framtida aflöning, som åtminstone närmade sig till

hvad en chefsplats inom privatindustrien medförde, det kunde antagas,

att personen i fråga väl betänkte sig, innan han lämnade en i alla

fall säker och tryggad ställning. För att emellertid fylla endast sistnämnda

fordran ansåge de sakkunnige, att öfver direktörs aflöningsförmåner

ej borde afsevärdt understiga flaggmans; med hänsyn till pensionen

borde fasta lönen höjas från 7,000 till 8,000 kronor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

55

Jämförd med kommendörs nuvarande aflöningsförmåner komme

öfverdirektörs aflöning att med 21 procent öfverstiga dessa, under det

att samma procent förut varit 23 å 24.

Samma skäl, som anförts med afseende på öfverdirektörens aflöning,

gällde i hufvudsak äfven för direktörerna af l:a graden. Äfven dessa

innehade nämligen synnerligen ansvarsfulla befattningar, väl jämförliga

med chefskapet för våra största skeppsvarf. Då emellertid aflöningen

för direktör ännu mindre än för öfverdirektören kunde sättas i jämnhöjd

med hvad af den privata industrien betalades, ansåge de sakkunnige,

att i stället den fasta lönen borde sättas så hög, att pensionen

uppginge till ett något så när tillfredsställande belopp. Denna direktörsaflöning,

som föresloges för endast två direktörer, öfverstege med

1,825 kronor direktörs nuvarande slutaflöning samt med 825 kronor

den slutaflöning, som af marinförvaltningen föreslagits. Jämförd med

kommendörkapten af l:a graden skulle direktör af l:a grad erhålla 24

procent högre aflöning, under det denna siffra enligt de äldre aflöningsstaterna

varierat mellan 10 och 20 procent.

De föreslagna direktörerna af 2:a graden skulle i aflöningshänseende

svara mot verkstads föreståndarna, för hvilka de hittills utgående särskilda

arfvodena (å 1,500 kronor hvardera) afsåges att bortfalla. Jämförd!

med verkstadsföreståndares nuvarande slutaflöning, skulle det

•af de sakkunnige föreslagna aflöningsbelopp innebära en ökning af

1,325 å 925 kronor.

Aflöningen för denna direktörsgrad skulle komma att öfverstiga

•aflöningen för motsvarande officersgrad vid flottan med 15 procent (beräknadt

med inkvarteringsbidrag i Karlskrona); då direktörens högre aflöning,

jämförd med officerens, uteslutande läge i fasta lönen, hvilken åter ensam

läge till grund för pensionen, följde häraf, att direktören vore gynnsammare

ställd i pensionshänseende än motsvarande officersgrad. Då

emellertid de sakkunnige icke ansåge sig kunna föreslå den fasta lönen

för den högsta ingenjörgraden till lägre belopp än 4,500 kronor och

då befordran till direktör af 2:a graden syntes de sakkunnige böra åtföljas

äfven af en höjning af pensionen, hade lönen för direktör af 2:a

graden föreslagits till 5,000 kronor.

En synnerligen viktig roll för kårens förseende med dugande och

framstående män spelade gifvetvis beloppet af den högsta aflöning, som

af hvar och en kunde ernås. Särskildt borde vid bestämmandet af

aflöningen inom denna löneklass beaktas, att befordringsutsikterna ej

vore så stora som inom officerskåren. Att i detta afseende göra någon

exakt jämförelse vore synnerligen svårt, då ingenjörerna först anställdes

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N'':o 6-

vid omkring 30 års ålder, under det att officerarne anställdes omkring''

10 år tidigare. Antoges emellertid, att hela underlöjtnantsgraden samt

"Vs af löjtnantsgraden befunne sig i åldern mellan omkring 20 och omkring

30 år, så vore det ju riktigt att jämföra förhållandet inom den

öfriga delen af officerskåren med förhållandet inom mariningenjörkåren.

Frånräknadt underlöjtnantsgraden och V3 af löjtnantsgraden best-ode

officerskåren för närvarande af 152 officerare, af Indika 43, eller 28 procent,

vore flaggmän eller regementsofficerare. Tillämpades denna procent

på mariningenjörkåren, frånräknadt extra ingenjörerna, så skulle

8,4 vara af direktörs och 21,o af ingenjörs grad i stället för föreslagna

6 och 24.

Ingenjör af högsta löneklass erhölle nu en begynnelseaflöning af

4,000 kronor, hvilken efter 5 år höjdes med 500 kronor och efter 10

år med ytterligare 500 kronor eller till 5,000 kronor. Dessutom erhölle

de två till verkstadsföreståndare förordnade ingenjörerna årligt

arfvode om 1,500 kronor hvardera, samt de tvenne lärarna vid underbefälsskolan

i Karlskrona årliga arfvoden, den ena 450 och den andra

300 kronor. Vid tiden för denna aflönings bestämmande hade densamma

varit i procent af den högsta kaptensaflöningen, oafsedt nyssnämnda

arfvoden, respektive 120, 135 och 150 procent. Beräknad endast

efter det lägsta af dessa procenttal, skulle ingenjörs aflöning i Stockholm

uppgå till 6,432 kronor, en siffra, som de sakkunnige ansåge icke

böra underskridas. Hvad särskildt fasta lönen beträffade, utgjorde denna

för närvarande 3,750 kronor, hvarigenom ingenjör vid afskedstagandet

tillförsäkrades eu pension af 3,000 kronor. Med hänsyn till att kaptens

af l:a klass fasta lön vid 1902 års lönereglering för officerare ansetts

böra höjas med 600 kronor, syntes det de sakkunnige, att äfven

ingenjörs af högsta lönegraden lön borde höjas med ungefär samma

belopp. Ett skäl härför hade redan angifvits, nämligen sämre befordringsutsikter

än motsvarande officersgrad; ett ytterligare skäl vore, att

ingenjören icke kunde komma i åtnjutande af pension förrän flera år

senare än kaptenen, då den förstnämnde på grund af den långa utbildningstiden

och i följd däraf sena anställningstiden icke annat än

undantagsvis torde erhålla de stadgade 30 tjänsteåren före uppnådda

60 lefnadsår.

På dessa skäl hade de sakkunnige föreslagit aflöningen för mariningenjör

af l:a graden l:a löneklassen till redan nämndt belopp.

För mariningenjör af l:a graden 2:a löneklassen hade liksom för

kapten i 2:a löneklassen föreslagits 1,000 kronors lägre lön än för l:a

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

oi

löneklassen med bibehållande af samma dagaflöning och mkvarterings
Vid

bestämmande af den för mariningenjör af 2:a graden lampliga

aflöningen borde alldeles särskild! tagas i betraktande den konkurrens

med staten, som den privata verksamheten erbjöde. Just vid den första

fasta anställningen syntes det de sakkunnige vara af synnerlig vikt

för kårens rekrytering med dugande element, att staten bjode en aflöning

som åtminstone icke alltför afsevärdt understege hvad som af

den privata industrien bjödes. Då det icke torde vara ovanligt, ätten

dun-lie: ingeniör med goda teoretiska kunskaper och nagra ars praktik

i privat anställning erhölle upp till 5,000 kronors lön, torde det ej

vara för staten rådlig! att alltför afsevärdt underskrida denna, summa.

Ytterligare skäl att för ingenjör af 2:a graden föreslå en aflöning, som

afsevärdt öfverstege motsvarande officersgrad, hade de sakkunnige agt

dels däruti, att dessa ingenjörer, som anställdes vid omkring JO ars

ålder i regel torde, innan de vunne befordran, blifva äldre till lefnadsåren^in

flottans löjtnanter, dels äfven däruti, att ingenjören, som först

i nu af handlade grad vunne fast anställning vid flottan, hade ^ att betala

kännbara retroaktiva utgifter till flottans pensionskassa, saval till

dess pensions- som till dess gralialfond. ....

livad slutligen beträffade extra ingenjörerna, hade for dessa föreslagits

en aflöning, som endast med 500 kronor öfverstege löjtnants

aflöning; för dessa, som vore anställda för två ar och utan fullmak ,

afsåges lönen att utgå såsom arfvode. 7 , ...

De nu utgående arfvodena till verkstadsförestandare ^och till laiaic

i underbefälsskolan föresloges att indragas; de senare både gifvetvis

intet berättigande, då lärarbefattningen icke afsåges att utofvas samtidigt

med annan tjänstgöring. Hvad åter beträffade verkstads!oreståndararfvodena

både dessa tillkommit på en tid,, då en ingen]or a

hvartdera varfvet (verkstadsföreståndaren) hade afsevärdt längre daglig

tjänstgöringstid och större ansvar än öfriga ingenjörer; med den okade

verksamhet, som numera förefunnes, hade, åtminstone hvad Karlskrona

varf beträffade, denna olikhet i fordran på ingenjörernas tjänstgöringstid

Vid en jämförelse mellan nu utgående aflöningsbelopp och de föreslagna

borde tagas i betraktande, dels att antalet löner i de lägre löneldasserna

föreslagits proportionsvis större, än enligt nu gällande stat,

dels att vid sjökommendering hittills hel sjöaflonmg enligt innehafvande

oråd utgått såsom tillägg till öfriga aflöningsförmåner, under det att

med det af de sakkunnige föreslagna aflömugssystemet ökningen i al
Bih.

till Riksä. Prat. 1905. 4 Samt. 1 Åfä. 6 Raft.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande JSt:o 6.

löning vid sjökommendering endast komme att utgöras af sjötillägg,,

dels slutligen att hittills utgående arfvoden skulle bortfalla. Då dessutom

det nuvarande aflöningssystenget upptoge ålderstillägg, hvilken

aflöningsform icke inginge i det af de sakkunnige för mariningenjörkåren

föreslagna, vore det synnerligen vanskligt att framställa någon

jämförelse mellan den nuvarande och den föreslagna aflöningen. De

sakkunnige hade emellertid i följande tabell uppgjort en jämförelsemellan

mot hvarandra svarande löneldasser i det nuvarande och det

föreslagna aflöningssystemet, hvarvid antagits, att hvarje direktör af

andra graden och ingenjör (utom verkstadsföreståndare) årligen sjökommenderades

under 45 dagar.

Nuvarande aflöning.

Befattning.

Aflöning

i land.

SjÖ-

aflöning

under

45 dagar.

Sum in

Öfverdirektör............. ......

9,000

_

_ ■

_

9,000

Direktör af l:a graden med bo- ställe och ålderstillägg .......

6,000

6,000

Verkstadsföreståndare med två

ålderstillägg och boställe ....

Direktör af 2:a graden med bo-

■ 6,200

—

—

—

6,200

ställe ...............

Verkstadsföreståndare utan bo- ställe och ålderstillägg ...

Direktör af 2:a graden i Carls-

, 5,500

5,500

krona ............................

Ingenjör af l:a löneklassen med

två ålderstillägg och lärar- arfvode...........................

5,450

270

5,720

D:o med ett ålderstillägg.....

4,500

—

270

—

4,770

D:o utan d:o.................

4,000

—

270

—

4,270

Ingenjör af 2. löneklassen med

ålderstillägg och lärararfvode

4,450

270

4,720

D:o utan d:0 .................

3,500

—

270

—

3,770

Ingenjör af 3. löneklassen med

ålderstillägg................

3,000

270

3,270

D:o utan d:o ........

2,500

_

202

50

2,702

Extra ingenjör......................

2,000

—

202

50

2,202

Föreslagen aflöning.

Aflöning

i land.

Sjötillägg

under

45 dagar.

Summa.

Före
slagen
aflöning
i

%

af nuvarande.

11,390)

7,S25|-

6,825

7,425

6,460

5,460

4.495

3.495

112

112

90

90

67

67

50

50

11,390

7,825

6,937

7,537

6.550

5.550

4.562

3.562

50

50

126 5

130.0

112.0

137.0

f 117.5

\ 147.0

/ 139.0

t 168.0

162.o

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

59

Med afseende på aflöningen till stations-, min- och torpedingenjörer

hafva de sakkunnige erinrat om, att dessa utan hvarje ersättning

af staten finge bekosta sig sin utbildning och förskaffa sig den praktik,

som erfordrades för anställning, hvadan det icke kunde anses annat än

fullt rättvist, att de vid första anställning komme i åtnjutande af något

högre aflöning än de, som anställdes vid mariningenjörkåren och hvilka

under sin utbildning åtnjutit stipendium. Den fasta lönen hade föreslagits

lika för alla och till samma belopp som för mariningenjör i

högsta lön eklass, hvaremot tjänstgöringspenningarna föreslagits _ 500

kronor högre för stationsingenjör på den grund, att för anställning i

denna egenskap fordrades 4 års längre praktisk verksamhet än för

anställning såsom min- eller torpedingenjör. Slutaflöningen vore emellertid

densamma för alla, uppgående till ett belopp, som öfverstege

mariningenjörs i högsta löneklass, men understege direktörs af andra

graden. Om bostad i kronans hus åtnjötes, borde aflöningen minskas

med samma belopp, hvarmed inkvarteringsbidrag utginge till mariningenjör

af l:a graden eller 400 å 500 kronor.

Med afseende på storleken af de föreslagna aflöningsbeloppen hafva

de sakkunnige framhållit, att de vore de minsta, som borde ifrågasättas,

samt att de sakkunnige icke vågade hysa förhoppning om, att dessa

belopp skulle visa sig tillräckliga för erhållande åt en framstående och

dugande ingenjörpersonal för en tid framåt motsvarande den, under

hvilken nu utgående aflöningsbelopp kunnat i hufvudsak bibehållas, eller

omkring 30 år.

Oaktadt den fasta lönen blifvit höjd, ansåge de sakkunnige likväl Pensionering,

icke någon högre åldersgräns än den nu befintliga böra uppställas för

rätt till pension och fyllnadspension. Sådan höjning af åldersgränsen

skulle kunna ifrågasättas för marindirektörer af lax graden, som föreslagits

erhålla kommendörs lön, och marinöfverdirektören, för hvilken

flaggmans lön föreslagits. Hvad direktörerna anginge, torde dessa på

grund af den sena anställningstiden såsom ingenjör endast undantagsvis

uppnå de stadgade SO tjänsteåren före uppnådda 60 lefnadsår,

hvadan en höjning af åldersgränsen endast skulle medföra en rättighet

för dem att kvarstå i tjänst under ytterligare 3 år, hvithet de sakkunnige

hvarken ansåge önskvärdt eller lämpligt. Hvad åter beträffade

öfverdirektören, hviikens fasta arfvode, efter hvilket pensionen beräknades,

för närvarande uppginge till högre belopp än kommendörs lön,

intoge denne redan nu en särställning i pensionshänseende, i det han

— åtminstone enligt grunderna för pensionering, sådana de angåfves i

kungl. kungörelsen den 24 november 1876 och kungl. brefvet den 22

juni 1877 till direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan — vore

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ingenjörpersonal

i

flottans

reserv.

liksom hvar och en, som tillhörde mariningenjörstaten, berättigad till

pension och fyllnadspension vid uppnådda 55 lefnad s- och 30 tjänstår..

Gällande reglemente för flottans pensionskassa stadgade emellertid för

öfverdirektör uppnådda 60 lefnadsår såsom villkor för erhållande af

fyllnadspension. Då genom en sådan bestämmelse likhet vunnes med

motsvarande grad vid flottan, hafva de sakkunnige hemställt, att såsom

villkor för erhållande af fyllnadspension uppställdes för öfverdirektör

uppnådda 60 lefnadsår och för alla öfriga uppnådda 55 lefnadsår.

På det att icke tiden för afskedstagandet skulle för mariningenjörerna

blifva allt för långt framskjuten, hafva de sakkunnige ansett,

att den tid, hvarunder tjänstgöring som extra ingenjör ägde ruin, borde

få medräknas i tjänståren, äfven om anställning såsom mariningenjör

af 2:a graden icke vunnits omedelbart efter nämnda tjänstgörings skit.

I annat fäll skulle den, som vunne anställning så sent, som åldersgränsen

tilläte (vid 32 år), ej blifva pensionsberättigad förrän vid 62 år, hvilket

ej kunde vara med tjänstens fördel förenligt. Med afseende på tjänstetid

fordrades visserligen enligt nämnda grunder för pensionering endast

att hafva stått i tjänst vid flottan i 30 år för att vara berättigad

att vid afskedstagandet erhålla pension, hvaremot enligt gällande reglemente

för flottans pensionskassa fordrades 30 års oafbruten tjänst. På

dessa skäl hafva de sakkunnige hemställt, att fordran på oafbruten

tjänst måtte upphäfvas, i hvad beträffade pensioneringen af flottans

ingenjörpersonal.

De sakkunnige hafva vidare anfört, att samma skäl, som talade för

en förhöjning af aflöningen i allmänhet, gifvetvis äfven vore gällande

med afseende på pensionsbeloppen, och hade de sakkunnige i och med

afgifvande af förslag till höjning af den fasta lönen jämväl föreslagit

ökning af de efter viss procent af fasta lönen utgående pensionsbeloppen.

I omstående tabell vore sammanställda de belopp, hvartill

summan af pension och fyllnadspension komme att uppgå, om de af de

sakkunnige föreslagna lönebeloppen fastställdes, samt den ökning utöfver

nu utgående pension, som desamma innebure.

De sakkunnige hafva härefter öfvergått till frågan om ingenjörpersonal

i flottans reserv.

De hafva därvid till en början erinrat, att, som behofvet af stations-,

min- och torpedingenjörer vore detsamma vid mobilisering som

under fred, upprättandet af någon reserv inom dessa grenar icke vore

af behofvet påkalladt. Aunorlunda vore däremot förhållandet inom

mariningenjörkåren. Af redan gjord utredning öfver behofvet af ingenjörpersonal

hade framgått, att mobiliseringsbehofvet för år 1906 öfverstege

fredsbehofvet med 5 samt att denna siffra för åren 1911 och

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6-

61

Föreslagen ökning

utöfver nuvarande

Nuvarande

pensions-

belopp.

Föreslag

pensions

belopp.

ot

pensionsbelopp.

I procent

Absolut, j Bf nu,va"

rand o

| belopp.

Marinöfverdirektör.........

5.250

6,000

_

750

14

Marindirektör af l:a graden

5 600

_

4,500

—

900

_

25

D:o af 2:a graden.........

Marimngenjör af l:a graden l:a löneldasson, stations-,

• —

—

4,000

—

—

—

—

min- och torpedingenjör .

3,000

—

3,600

—

600

20

Mariningenjör af ha graden 2:a löneldasson ......

2.600

—

2,800

—

200

—

8

Eho 2:a graden ...........

1,800

—

2,400

—

600

—

33

1916 kurmat approximativt beräknas till respektive 8 och 10. De

medel, som enligt de sakkunniges åsikt kunde ifrågasättas för detta

behofs fyllande, vore upprättandet af en reserv eller behofvets fyllande

med värnpliktig personal.

Genom arméns generalorder den 2 januari 1903 vore stadgadt,

att elev eller f. d. elev vid tekniska högskolan, som styrkte, att lian

tillhörde eller genomgått dess afdelning för maskiningenjörsväsende

eller för skeppsbyggnadskonst, skulle vid värnpliktsinskrifningen uttagas

till ingenjörbiträde vid flottan, och skulle utbildningen af dessa

värnpliktige jämlikt flottans generalorder den 22 juni 1904 bedrifvas

med hänsyn till dessa värnpliktiges användning vid mobilisering såsom

ingenjörer i flottans öfverstyrelse eller å flottans varf eller fartyg eller

såsom maskinister. De sakkunnige ville emellertid som sin åsikt uttala,

att dessa värnpliktige endast undantagsvis torde vara lämpliga att

vid mobilisering användas på en sådan befattning, för hvilken behof af

marimngenjör upptagits. Det stora flertalet af dem, som genomginge

afdelningen för maskiningenjörsväsende, torde nämligen ägna sig åt

annan verksamhet än tillverkning af sjöångmaskiner och pannor, hvadan

hela deras praktiska kännedom om det maritima ingenjörsväsendet

komme att inskränka sig till hvad de under värnpliktstjänstgöringen

inhämtade, hvilket vore alldeles otillfredsställande för skötande af en

ingenjörplats vid flottan. Åt det fåtal åter, som ägnade sig åt skeppsbyggeriet

eller tillverkningen af sjöångmaskiner och pannor, torde måhända

några kunna vid mobilisering vara användbara i egenskap af

mariningenjörer, ehuru de sannolikt vid den tidpunkt, då de förvärfvat

erforderlig erfarenhet inom yrket, torde hafva hunnit glömma, hvad de

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

under värnpliktstjänstgöringen inhämtat. De sakkunnige ansåge det

fördenskull icke tillrådligt att bygga uteslutande på värnplikten vid

fyllande af mobiliseringsbehofVet af mariningenjörer.

Redan i det förslag till ökning och delvis förändrad organisation

af mariningenjörstaton, som framlagts vid 1900 års riksdag, hade ingått

upprättandet af eu marin ingen] örstat i flottans reserv, till hvilken skulle

öfverföras extra ingenjörer, som fullgjort 3-årig stamanställning. Denna

organisation hade emellertid icke medfört önskadt resultat, hvilket

redan påvisats af öfverdirektören i hans underdåniga skrifvelse den 14

oktober 1903. För erhållande af en tjänstbar och duglig mariningenjör

statsreserv hade öfverdirektören föreslagit utbildande och anställande

af reservingenjörer enligt samma grunder, som vore gällande för

utbildning och anställande af reservofficerare. Till aspiranter skulle

antagas unga män, som genomgått fyraårig kurs vid tekniska högskolan

i fackskola för maskinbyggnadskonst, fartygsbyggnad och elektroteknik;

efter genomgående af en ettårig aspirantkurs skulle de utnämnas

till ingenjörer i flottans reserv samt vara skyldiga att i denna

egenskap tjänstgöra vid flottan under en tid af sex månader under

hvardera af 2:a, 4:de och G:te året efter det, då aspirantkursen afslutats.

Sådan ingenjör skulle kvarstå i reserven till fyllda 40 år samt vara

berättigad till pension vid uppnådd 55 års ålder.

De sakkunnige föresloge emellertid ett annat sätt för erhållande

af en reserv af mariningenjörer, hvilket redan blindt antydt vid afgifvande

af förslag till villkor för anställning vid kåren och härför afsedda

aspiranters utbildning. Med den för mariningenjörkåren föreslagna

numerären af 30 borde vid 30-årig tjänstetid afgången i medeltal

blifva en om året, under det att af de sakkunnige föreslagits, att årligen

två mariningenjörstipendiater skulle antagas, och sålunda hvarje år tvenne

ingenjörer borde blifva kompetenta att söka anställning såsom mariningenjörer.

Då emellertid endast en sådan befattning i medeltal blefve

ledig om året, kunde i allmänhet endast den ena åt nämnda ingenjörer

vinna fast anställning, under det att den andra skulle vara

skyldig att ingå i reserven. I likhet med öfverdirektören löresloge

äfven de sakkunnige, att den, som varit reservingenjör till och med

utgången af det kalenderår, hvarunder han fyllt 40 år, samt i öfrigt

fullgjort föreskrifna fordringar, skulle vara berättigad att vid uppnådda

55 år uppbära pension. Med hänsyn till de stora fordringar på utbildning,

som ställdes på reservingenjör, ansåge de sakkunnige, att

beloppet af denna pension lämpligen borde bestämmas till 500 kronor.

Ehuru det utan tvifvel vore synnerligen önskvärdt att kunna medelst

repetitionsöfningar underhålla och ytterligare utveckla reservingenjörs

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

63

kännedom om flottans materiel m. in., ansåge de sakkunnige likväl

icke tillrådligt att föreskrifva sådana, då fullgörandet af sådan öfning

torde blifva alltför betungande, särskildt för dem, som erhållit anställning’

inom den privata industrien.

Med de fördelar, som erbjödes en yngling, hvilkens håg och

fallenhet läge åt ingenjöryrket och särskildt skeppsbyggeri- och

maskiningenjörfacket, nämligen ett för en yngling mera tilltalande sätt

att fullgöra sin värnplikt än det för värnpliktige i allmänhet föreskrifna,.

stipendium under studie- och utbildningstiden, aflöning under en tvåårig

anställning vid flottan, under hvilken borde vinnas en erfarenhet,

som torde komma väl till godo vid framtida privat anställning, berättigande

att söka anställning vid stammen, och rättighet till en om ock

ringa pension vid uppnådda 55 år, om anställning vid stammen icke

vunnes, ansåge de sakkunnige sig kunna hysa berättigad förhoppningom,

att rekryteringen af mariningenjörkårens reserv borde genom tilllämpande

af det sålunda föreslagna sättet vara betryggad.

De sakkunnige hafva jämväl ingifvit förslag till grunder för organisation

af mariningenjörkåren i flottans reserv. Detta förslag hvilar

på redan omförmälda grunder och innehåller därjämte, bland annat, bestämmelse

om att den, som tillhörde mariningenjörkåren i flottans

reserv, skulle under den tid, han vore inkallad i tjänstgöring, åtnjuta

enahanda aflöning och öfriga förmåner som direktör eller ingenjör vid

stammen af motsvarande grad, därvid för mariningenjör af l:a graden

lön i l:a löneklassen endast skulle utgå till den, som under anställning

i stammen tillhört denna löneklass, under det att för de öfriga skulle

utgå lön i 2:a löneklassen. En hvar, som blifvit utnämnd vid mariningenjörkåren

i flottans reserv, skulle efter utgången af det år, hvarunder

han fyllde 40 år, undfå afsked, och, sedan han erhållit afsked

i berörda ordning, vara berättigad att efter uppnådd 55 års ålder

under sin återstående lifstid. åtnjuta årlig pension af 500 kronor. Försummade

den, som tillhörde mariningenjörkåren i flottans reserv,

någon af de honom enligt ifrågavarande bestämmelser åliggande skyldigheter,

skulle han blifva, på underdånig anmälan af marinöfverdirektören

och efter undersökning vid krigsdomstol, skild från sin anställning

i flottans reserv, därest förseelsen pröfvades böra därtill föranleda,

och skulle den, som eljes varit enligt förevarande bestämmelser berättigad

till pension, vara sådan rätt förlustig. Den, som efter laga ransakning

och dom blifvit förvunnen till sådant brott, som medförde

förlust af medborgerligt förtroende, hade äfven förverkat sin rätt till

erhållande af ofvannämnda pension.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Öfvergångs
bestämmelser.

64 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

De sakkunnige hafva vidare anfört, att, oaktadt det angifna beliofvet

af 30 marindirektörer och mariningenjörer förefunnes redan år

1906, de likväl ansåge, att mariningenjörkåren icke lämpligen borde

nämnda år uppbringas till denna styrka. Eu sådan på eu gång

skeende ökning, om den öfver hufvud vore möjlig att genomföra,

skulle nämligen medföra en stockning i afseende på befordran, som

otvifvelaktigt komme att menligt inverka på kårens framtida rekrytering.

I betraktande af nödvändigheten att snarast möjligt tillgodose det mest

trängande behofvet och med hänsyn till att kårens rekrytering kunde

under år 1905 i viss mån förberedas medelst de 10,000 kronor, som

Riksdagen anvisat för tillfälligt anställande af ingenjörer under nämnda

år, ansåge emellertid de sakkunnige, att kåren under år 1906 lämpligen

skulle kunna ökas med 6 personer eller till 26. Under de båda följande

åren ansåges kåren endast böra ökas med 2 om året, hvadan

densamma först år 1908 skulle nä den för år 1906 behöfliga numerären

af 30.

Att redan nu afgifva förslag, när och i hvilken ordning de ingenjörer

skulle anställas, som beräknats blifva erforderliga till och

med år 1916, syntes icke vara hvarken behöflig! eller lämpligt, då

detta gifvetvis blefve beroende på, i hvilken ordning ny materiel

komme att tillföras flottan. I medeltal skulle mariningenjörkåren efter

år 1908 behöfva ökas med en ingenjör hvartannat år.

Då det med det utbildningssystem, som af de sakkunnige föreslagits,

toge 10 år från det en yngling antoges som mariningenjöreiev,

till dess han vore kompetent att söka anställning såsom mariningenjör

af 2:a graden, måste under den tid, som förflöte, till dess de först

antagna eleverna hunnit utbildas, anställning vid kåren äga rum i

annan ordning. Fordran på tvåårig tjänst som extra ingenjör ansåge

de sakkunnige snarast böra uppställas, på det man måtte blifva i tillfälle

att annorledes än på de betyg, som företeddes vid ansökningen,

kunna pröfva dem, som sökte fast anställning såsom mariningenjörer.

Härunder borde extra ingenjörerna genomgå en kurs i reglementen,

krigslagar, sjökrigskonst, artilleri och torpedlära in. m., motsvarande

den kurs, som mariningenjörkadetterna genomginge i sjökrigsskolan.

För att vinna anställning som extra ingenjör borde liksom nu fordras

minst tvåårig praktisk verksamhet, hvarjämte genomgången fyraårig

kurs vid tekniska högskolan i fackskolan för maskinbyggnadskonst och

mekanisk teknologi, underafdelningen för skeppsbyggnadskonst, borde

göras till ovillkorlig fordran; den, som fullgjort sin värnpliktsöfning

vid flottan, borde äga företräde vid vinnande af anställning. Under

är 1906 borde antagas elever och stipendiater på alla stadier, hvari
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

65

genom flottans myndigheter omedelbart sattes i tillfälle att utöfva

önskad kontroll å dem, som loge anställning vid verkstad och varf

för vinnande af erfarenhet, samt att för dem, som studerade å tekniska

högskolan, föreskrifva lämplig förändring i studieplan äfvensom deltagande

i öfningar å flottans fartyg.

Då af de sakkunnige föreslagna aflöningsförmåner i allmänhet innebure

en afsevärd höjning af nu utgående aflöning, dyrtidstillägget inberäknadt,

så väl i afseende på fasta lönen som på aflöningsförmånerna i

sin helhet, syntes icke några särskilda åtgärder behöfva vidtagas för att

förmå den nu befintliga personalen att öfvergå på den nya aflöningsstaten.

Ett undantag i detta afseende bildade verkstadsföreståndarna, af hvilka,

om icke befordran till direktör af 2:a graden vunnes, den ene omedelbart

skulle få sina inkomster något förminskade och båda gå miste om

den ökning i aflöning, som enligt nuvarande aflöningssystem skulle

tillkomma dem genom erhållande af ett andra ålderstillägg. Som emellertid

det arfvode å 1,500 kronor, hvilket åstadkomma verkstadsföreståndarnas

högre aflöning, endast innehades på grund af förordnande,

och sålunda faktiskt kunde när som helst fråntagas dem utan hvarje

vederlag, ansåge de sakkunnige icke heller med afseende å dessa några

särskilda åtgärder erforderliga.

De, som för närvarande tillhörde mariningenjörstaten och som

möjligen ej ville öfvergå på mariningenjörkåren eller tilläfventyrs ej

blefve dit öfverflyttade, borde bibehållas vid dem nu tillförsäkrade

förmåner, och borde för dessas aflöning ett motsvarande antal befattningar

vid nämnda kår hållas vakanta.

Under den tid, kårens ökning påginge, måste gifvetvis ett större

antal extra ingenjörer än två om året anställas, men syntes icke härför

något särskildt anslag vara erforderligt, om blott de besparingar, som

uppstode genom vakanser i andra grader, finge användas för organisationens

genomförande.

De sakkunnige hafva vidare verkställt en beräkning af kostnaderna

för flottans ingenjörpersonal enligt den af dem föreslagna organisationen.

Därvid borde, enligt hvad de anfört, hänsyn tagas dels till kostnaden

för aflöning af nämnda personal dels till kostnaden för föreslagen utbildning

af mariningenjörer. Vidare borde beräknas den besparing,

som uppkomme å anslaget till flottans öfningar genom tillämpande af

det utaf de sakkunnige föreslagna aflöningssystemet, enligt hvilket

från nämnda anslag, förutom dietpenningar, endast lcomme att utbetalas

sjötillägg, under det att hittills hel sjöaflöning å detsamma utgått.

Då organisationen af ingenjörpersonal i flottans reserv icke utöfver

Bih. till Eib sd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 6* Haft. 9

Kostnads
beräkning.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kostnaderna för utbildning medförde andra utgifter än för pensionering,

hade de sakkunnige icke för denna uppgjort några kostnadsberäkningar

lika litet som de sakkunnige ansett sig behöfva beräkna

den ökade kostnad å pensionsstaten, som de ökade pensionsbeloppen

för personal, hvilken afgått från stamanställning, komme att medföra.

För bedömande af kostnaderna hafva de sakkunnige upprättat följande:

Förslag till stat för flottans ingenjörpersonal för år 1906.

Antal.

'' '' ................ “ ------------

Fast lön

Tjänst-

eller arfvode.

görings-

penningar.

Summa.

1

Marinöfverdirektör....................................

8,000

8,000

1

Marindirektör af 1. gr...............................

6,000

—

6,000.

1

l):o ..............................

6,000

—

6,000

1

Marindirektör af 2. gr...............................

5,000

—

5,000

2

D:o ..............................

10,000

—

10,000

1

Mariningenjör af 1. gr. 1. lönekl................

4,500

—.

4,500

7

I):o ...............

31,500

—

31,500

1

Mariningenjör af 1. gr. 2. lönekl................

3,500

—

3,500

3

D:0 ...............

10,500

—

10,500

1

Mariningenjör af 2. gr..............................

3,000

—

3,000

3

..............................

9,000

—

9,000

1

Extra ingenjör.......................

2,000

6,000

2,000

6,000

3

D:o .........................................

—

26

105,000

—

105,000

1

Stationsingenjör.................

4,500

1,000

5,500

1

D:o

4,500

1,000

5,500

2

1

Miningenjör.........

4,500

500

5,000

1

D:o ................

4.500

500

ö

o

2

1

Torpedingenjör.........................................

4,500

500

5,000

o

O

D:o .............

13,500

1,500

15,000

4

141,000

5,000

146,000

Afgår för boställe till en stationsingenjör....

—

—

O

o

Summa kronor

——

'' --

145,600

Amu. Fast lön utgår till alla utom extra ingenjörer samt stations-, min- eller torpedingenjör,

som ej innehar fullmakt å befattningen; dessa erhålla motsvarande belopp såsom arfvode.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

tf?

Förslag till stat å dagaflöning för mariningenjörkåren för år 1906.

Antal.

Kronor.

1

Marinöfverdirektör ä 6 kr. i 365 dagar.........................................

2,190

5

Marindirektörer » 5 » » » » .........................................

9,125

12

Mariningenjörer

17,520

4

D:0 » 2. » » 3 » » » » .........................................

4,380

4

Extra ingenjörer »3 » » » » .........................................

4,380

26

Summa kronor

37,595

Förslag till approximativ stat å inkvarteringsbidrag för mariningenjör
kåren

för år 1906.

Antal.

Stockholms

Karlskrona

Summa.

Stock-

holm.

Karls-

krona.

station.

station.

1

1,200

1,200

4,200

3

2

Marin direktörer..............................

3,000

1,200

7

5

Mariningenjörer af 1. gr.................

3,500

2,000

5,500

2

2

D:o » 2. u ................

800

O

O

CD

1,400

1

3

Extra ingenjörer............................

400

900

1,300

14

12

Summa kronor

8,900

4,700

13,600

Afgår förslagsvis för de befattningar,

livilkas innehafvare åtnjuta boställen

2,000

600

2,600

Summa kronor

6,900

4,100

11,000

Kostnaden för aflöning uppginge således för år 1906 till:

Fast lön ocli tjänstgöringspenningar ................................ kr. 145,600: —

Dagaflöning ................................................................................ » 37,595: —

Inkvarteringsbidrag, förslagsvis ............................................ » 11,000: —

Ålderstillägg (beräknade att utgå 1906 till stations-,

min- och torpedingenjörer) .................................. » 2,500: —

Kr. 196,695: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

68*

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

De sakkunnige hafva vidare lämnat en öfversikt öfver, huru kostnaderna,

om den af dem föreslagna organisationsplanen skulle följas,

komme att ökas dels under år 1907, då kostnaderna komme att ökas med

10,955 kronor och aflöningsbeloppet sålunda uppgå till 207,650 kronor,

dels under år 1908, då sistnämnda belopp komme att utgöra 219,970

kronor. Vid fullt genomförd organisation (år 1916) tillkomme följande

ökning:

Lön, dagaflöning och inkvarteringsbidrag i Stockholm för 2 mariningen
-

jörer af 1. gr. 1 lönekl............................................... kr. 12,920: —

D:o d:o för en mariningenjör af 2. gr............................... » 4,495: —

Lön, dagaflöning och inkvarteringsbidrag i Karlskrona

för en mariningenjör af 1. gr. 2. lönekl................... :» 5,360: —

Kr. 22,775: —

Hela aflöningsbeloppet komme således år 1916 att uppgå till

242,745 kronor.

Den kostnad, som stipendierna och aflöning till mariningenjörkadetter

under tjänstgöring i land medförde, utgjorde 8,994 kronor. Med hänsyn

till att med utbetalning af ett visst stipendium kunde komma att anstå

till ett följande år, om stipendiaten i fråga varit af sjukdom förhindrad

att i rätt tid aflägga examen, borde anslag för detta ändamål få reservationsanslags

natur. Härigenom bereddes också möjlighet att, om en

stipendiat af någon anledning entledigades och stipendiet sålunda ej

utbetalades, kunna ett följande år anställa ett större antal stipendiater

än det i normalstaten upptagna för att sålunda ersätta den afgångne.

Kostnaden för diet- och messpenningar samt aflöning ombord hade

approximativt beräknats till 2,224 kronor.

För portion eller ersättning därför uppkomme en ungefärlig kostnad

af 285 kronor 60 öre.

Under de första öfvergångsåren komme emellertid nu anförda kostnader

att uppgå till något högre belopp, men ansåges denna kostnad

kunna bestridas af den besparing, som uppkomme genom att extra

ingenjörer tillsattes i stället för mariningenjörer med högre aflöning,

hvilken åtgärd, såsom redan blifvit nämndt, i hvarje fall blefve nödvändig

att vidtaga under nämnda tid.

Beträffande slutligen den kostnad, som mariningenjörkadetternas

undervisning i sjökrigsskolan medförde, syntes denna kunna beräknas

till densamma som för kustartillerikadetterna, eller 3,700 kronor om året.

Däremot syntes den föreslagna undervisningen för min- och torped
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

69

ingenjörer i sjökrigshögskolan icke behöfva medföra någon särskild

kostnad.

Den kostnad, som genomförandet af de sakkunniges förslag skulle

medföra för år 1906, blefve således:

Lön, dagaflöning, iukvarteringsbidrag och ålderstillägg kr. 196,695: —

Stipendier och aflöning till mariningenjörkadetter......... )) 8,994: —

Diet- och messpenningar samt aflöning ombord för

elever och stipendiater................................................ )> 2,224: —

Portion eller ersättning därför ............................................. )) 285: 60

För undervisning i sjökrigsskolan (hälften af 3,700, då

undervisningen ej kunde börja förrän hösten 1906) » 1,850: —

Summa kr. 210,048: 60

Ehuru en del stipendier icke afsåges att första gången utbetalas

förrän under år 1907, hade likväl hela det härför beräknade beloppet

upptagits bland utgifterna för år 1906, emedan under såväl detta som

de närmast följande åren flera stipendier än de i normalstaten upptagna

måste utgå med anledning af kårens ökning.

Nuvarande utgifter för aflöning af flottans mariningenjörstat vore:

Enligt staten med iakttagande af föreskrifven minskning i aflöning för

dem, som innehade bostad i kronans hus ............... kr. 98,900: —

Arfvoden (två å 1,500, ett å 450 och ett å 300) ......... » 3,750: —

Ålderstillägg............................................................................... » 3,500: —

Dyrtidstillägg, enligt beräkning ......................................... » 6,500: —

Summa kr. 112

,650

För år 1905 hade dessutom på extra stat anvisats:

för anställande af eu min- och en torpedingenjör kr. 8,000: —

» » )» öfrig ingenjörpersonal ...................... ''» 10,000: —

Summa kr. 130,650: —

Under vissa i betänkandet angifna förutsättningar hafva de sakkunnige

vidare beräknat det belopp, hvarmed utgifterna å anslaget

till flottans öfningar skulle komma att under år 1906 minskas genom

tillämpande af det utaf dem föreslagna aflöningssättet, och hafva de

sakkunnige beräknat detta belopp till 4,320 kronor.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Afvikande

meningar.

kr.

210,048:

4,320:

återstod^

60

Om från den beräknade kostnaden för genomförandet af de sakkunniges

förslag ..............................................

droges

dels det belopp, hvartill utgifterna för flottans ingenjörpersonal

uppginge under år 1905, Kr. 130,650: —

dels det belopp, hvarmed utgifterna

å flottans öfningsanslag skulle

minskas, ...................................................... )■

134,970: —

kr. 75,078: 60,

utvisande det ungefärliga belopp, hvarmed utgifterna för flottans ingenjörpersonal

för år 1906 skulle öfverstiga dem för år 1905.

Vid det sålunda afgifna betänkandet hafva fogats från detsamma

afvikande meningar dels af öfverdirektören Lilliehöök dels af kommendörkaptenen

grefve Ehrensvärd och kaptenen Schneidler.

Den förstnämnde har förklarat sig icke kunna dela de sakkunniges

åsikt, att öfverdirektören icke borde betungas med chefskapet öfver

min- och torpedingenjörerna. Öfverdirektören Lilliehöök har i stället

förklarat sig anse, att på samma grund, som det befunnits lämpligt tilldela

marinöfverintendenten chefskap för all personal vid marinintendenturkåren

och marinöfverläkaren för all personal vid marinläkarkåren,

marinöfverdirektören likaledes borde vara chef för all personal tillhörande

flottans ingenjörkår. Hittills hade veterligen nu gällande bestämmelser,

att öfverdirektören utöfvade chefskap öfver min- och torpedingenjörerna,

icke vållat några olägenheter. Chefskapet öfver minoch

torpedingenjörerna borde i första hand utöfvas af en person, som tillhörde

samma yrke som dessa eller ingenjöryrket, emedan ingen annan

syntes vara fullt kompetent att bedöma dessa ingenjörers lämplighet

för tjänsten vid första anställning och duglighet under tjänstgöring

liksom att bedöma hvilka fordringar, som skäligen kunde och borde

ställas på dem under tjänstens utöfvande.

Kommendörkaptenen grefve Ehrensvärd och kaptenen Schneidler

hafva förklarat sig hysa från de öfrige sakkunnige afvikande mening i

hvad rörde frågan om behofvet af specialisering af flottans ingenjörtjänster.

De ansåge det nämligen af behofvet påkalladt, att ingenjörer med fullständig

elektroteknisk utbildning och erfarenhet inom det elektrotekniska

yrket anställdes för att uppgöra förslag, kostnadsberäkningar och

kontrakt m. m. till de elektriska anordningarna ombord å fartyg, kontrollera

dessa vid nyanskaffning, samt å varfven leda ny tillverkning,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

71

i den mån sådan kunde ifrågakomma, och reparation af elektriska

maskiner. Den mångfald af elektriska maskiner, som funnes å flottans''

fartyg och hvilka vore så ytterligt viktiga för fartygets skötande, samt

de stora faror, som kunde uppkomma, om icke alla erforderliga försiktighetsmått

iakttoges, särskildt vid ledningars dragande, gjorde det nödvändigt,

att äfven denna gren af fartygets maskineri handhades af personal,

som härför besutte speciella kunskaper och erfarenhet.

Inom samtliga de utländska mariner, öfver hvilkas mariningenjörväsende

öfversikt blifvit lämnad, vore mariningenjörtjänsten fördelad

på minst två grenar, i den tyska marinen på tre. Då i motsats härtill

en svensk mariningenjör skulle vara såväl fartygs-som maskinkonstruktör

och dessutom kunna tjänstgöra såsom far tygsingenjör, syntes det

vara att ställa allt för stora kraf på en person att fordra, det han

dessutom skulle äga fullständig kunskap och erfarenhet på det elektrotekniska

området.

Ytterligare stöd för sin mening hade de funnit i det förslag till

utvidgning af tekniska högskolan, som af dess styrelse afgifvits i

oktober 1903. Enligt detta hade nämligen i den fyraåriga fackskolan

för skeppsbyggnadskonst endast inrymts eu kortare kurs i elektroteknik,

omfattande 3 timmars föreläsningar i veckan under en hösteller

vårtermin, under det att den elektrotekniska fackskolan i och för

sig omfattade en 31//2-årig kurs. Äfven om, såsom af de sakkunnige

föreslagits, en något ökad kunskap i elektroteknik och därmed sammanhängande

ämnen skulle kunna beredas mariningenjörstipendiaterna på

bekostnad af några af de öfriga ämnen, som enligt nämnda förslag

inginge i fackskolan för skeppsbyggnadskonst, syntes härigenom likväl

icke fullständig elektroteknisk kunskap kunna vinnas.

Under en följd af år hade miningenjören biträdt vid handläggande

af den elektriska detaljen i öfverstyrelse!! i den mån, hans tid härför

kunnat tagas i anspråk. Då denna utväg på grund af ökade göromål

inom miningenjörens egentliga verksamhetsområde ej längre kunnat

anlitas, hade på den senaste tiden i marinförvaltningens ingenjörafdelning

varit anställd en på det elektrotekniska området speciellt utbildad

person.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, funne de det önskvärdt,

att såväl i marinförvaltningens ingen] örafdelning som å varfven

anställdes särskilda ingenjörer med elektroteknisk utbildning, och ansåge

de dessa med afseende såväl på tjänsteställning som aflöningsförmåner

böra likställas med stationsingenjörerna.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Yttrande

öfver de

sakkunniges

förslag.

I anledning af det sålunda afgifna betänkandet hafva yttranden öfver

detsamma infordrats från chefen för sjökrigsskolan, chefen för sjökrigshögskolan,

från hvar och en af dem i hvad betänkandet berörde den

skola, för hvilken han förordnats till chef, från styrelsen för tekniska

högskolan i hvad betänkandet berörde nämnda skola, vidare från öfverdirektören

för mariningenjör staten, stati onsbefälhafvar ne vid flottans stationer

efter vederbörande varfschefs hörande, chefen för flottans stab

och marinförvaltningen äfvensom slutligen från direktionen öfver flottans

pensionskassa i hvad betänkandet afsåge fråga om pensionering.

Chefen för sjökrigsskolan har i det af honom afgifna yttrandet anfört,

att sjökrigsskolan utan att hindras i sina öfriga uppgifter sjmtes utan

svårighet kunna åtaga sig den undervisning af mariningenj örelever och

mariningenjörkadetter, som i det afgifna förslaget förutsatts.

Chefen för sjökrigshögskolan har allenast föreslagit en viss förändring

i fråga om de ämnen, hvari nyanställda torped- och miningenjörer borde

erhålla undervisning vid högskolan, under det att öfverdirektören för

mariningenjörstaten förklarat sig med undantag af den olika mening, han

i sin omförmälda reservation till betänkandet uttalat, icke hafva något

att erinra mot detsamma.

Styrelsen för tekniska högskolan har ej funnit något hinder för att

i den utaf de sakkunnige omnämnda fackskolan vid läroverket såsom ordinarie

elever intaga de aspiranter, som af de sakkunnige föreslagits, under

förutsättning att de, i enlighet med förslaget, uppfyllt de villkor för

inträde, som af öfriga ordinarie elever vid högskolan stadgeenligt måste

vara uppfyllda. Likaledes har styrelsen ansett vissa för nämnda aspiranter

erforderliga jämkningar i gällande studieplaner kunna företagas

i den mån sådant utan väsentligare rubbning i den för de öfriga eleverna

gällande läsordning och med hänsyn till disponibla lärarkrafter och

lokaler kunde åstadkommas.

Styrelsen har dock erinrat därom, att de resurser i fråga om

maskiner och apparater för de erforderliga laborationsöfningarna samt

i fråga om utrymme och lärarkrafter, öfver hvilka högskolan för närvarande

disponerade, vore alltför knappa för att möjliggöra eu verkligfackutbildning

af det omfång, som de sakkunnige syntes hafva tänkt

sig, men att dessa svårigheter skulle blifva afhjälpta, i händelse af ett

styrelsen ungefär samtidigt till Eders Kung!. Maj:t ingifvet förslag till

högskolans utvidgning och omorganisation eller andra därmed fullt

jämförliga åtgärder komme till utförande.

Beträffande de öfningsafgifter, som ålåge de vid högskolan studerande,

syntes angående ifrågavarande elever från styrelsens sida intet

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

73

annat vara att erinra än att, då det här handlade om af sevärda belopp

och dessa afgifter erfordrades för bestridande af vissa högskolans utgifter,

afgifterna för nämnda elever icke kunde efterskänkas, utan torde

dessa afgifter antingen böra erläggas af eleverna själfva eller ock ersättning

för afgifterna på lämpligt sätt beredas.

Beträffande fastställande af studieplanerna för ifrågavarande elever

syntes marinöfverdirektören antingen böra sättas i tillfälle att granska

förslagen härom, innan styrelsen fattade sitt beslut, eller ock beredas

tillfälle att deltaga i styrelsens behandling af ärendet.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona har anmält, att

han, sedan varfschefen vid stationen i ämnet blifvit hörd, icke hade

något emot betänkandet att erinra.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm har öfverlämnat

ett yttrande i ärendet af varfschefen vid stationen. Denne har däri

förklarat sig anse den af de sakkunnige föreslagna högsta åldersgränsen

af 33 år för anställning som mariningenjör vara alltför hög, enär detta,

äfven om två föregående års anställning som extra ingenjör skulle få medräknas

bland föreskrifna 30 tjänstår, skulle leda till att mariningenjör

ej vore berättigad till pension förr än vid 61 års ålder, under det att möjlighet

förefunnes att afgå från andra flottans kårer vid 55 års eller

eventuellt äfven vid 50 års ålder. För att underlätta anställning vid

kåren vid tidigare år borde allenast fordras genomgående af treårigkurs

vid tekniska högskolan. Den ifrågavarande åldersgränsen borde

bestämmas till 27 eller 28 år. Varfschefen ansåge vidare, att i den

blifvande tnariningenjörkåren borde ingå såväl de föreslagna marin-,

torped-, min- och stationsingenjörerna som äfven de af reservanterna

föreslagna elektrotekniska ingenjörerna, och att chefskapet öfver kåren

borde utöfvas af marinöfverdirektören, hvarigenom, bland annat, vunnes

ett bättre samarbete för materielens fullkomnande i alla de tekniska

detaljer, som folie inom dessa ingenjörers verksamhetsområden. Då

tekniska högskolan ej vore något specialläroverk för undervisning i

fråga. om krigsfartygs byggande, syntes många skäl tala för att de

ingenjörer, som skulle sköta den egentliga mariningenjördetaljen, borde

för att kunna avancera till direktörer beordras genomgå en ett- eller

tvåårig kurs vid specialläroverk för mariningenjörer.

Varfschefen har vidare framställt anmärkning mot att det afgifna

förslaget endast upptagit två direktörer med värdighet af kommendörkapten

af l:a graden, under det att i nu gällande stat funnes tre.

Häri åberopar i detta afseende ett af chefen för varfvets ingen]ördeBih.

Ull Iti/csd. Prof, 1905. A Smil/. I Afd. 6 Haft. K)

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

partement i ämnet afgifvet yttrande, däri denne framhållit, att det

syntes framgå af förslaget, att cheferna för flottans båda varfs ingenjördepartement

skulle innehafva nämnda högre värdighet, hvadan degraderingen

med tiden skulle gälla öfverdirektörsassistenten. Detta förefölle

så mycket olämpligare, som år 1900 nämnda assistent tilldelats

samma löneförmåner som de redan förut befintliga två direktörerna.

Slutligen har varfschefen förklarat sig instämma i ett af chefen

för ingenjördepartementet gjordt uttalande mot borttagande af arfvoden

till verkstadsföreståndare. I nämnda uttalande anmärkes, att som föreståndare

för verkstäderna borde stå en af mariningenjör kårens äldre

ingenjörer, hvilken under en följd af år borde vara stadigt fästad vid

verkstäderna. Arfvodet borde därför utgöra dels ersättning för en större

och ansvarsfullare arbetsbörda, dels vederlag för uteblifvandet af andra,

med inkomst förenade kommenderingar. Jämväl arfvodena till lärarna

från mariningenjörkåren i underbefälsskolan har varfschefen i likhet

med chefen för ingenjördepartementet ansett icke böra borttagas.

För egen del har stationsbefälhafvaren vid Stockholms station anfört,

att den af de sakkunnige föreslagna militära utbildningskursen

vid sjökrigsskolan syntes honom medföra alltför stor tidsutdräkt i förhållande

till den nytta, däraf kunde förväntas. Åtskilliga af de föreslagna

läroämnena inginge i tekniska högskolans kurser i vida större

omfång än som skulle kunna medhinnas i sjökrigsskolan, och hvad

beträffade de militära ämnena syntes i regel icke samma kurser kunna

läsas af mariningenjörkadefterila som af sjette klassens sjökadetter,

hvadan nyttan af det föreslagna samarbetet i sjökrigsskolan icke syntes

i någon afsevärdare grad kunna uppnås. Nämnda kurs i sjökrigsskolan

syntes därför icke böra ifrågakomma, utan kursen i tekniska

högskolan taga sin början redan samma år, mogenhetsexamen aflagts.

Skulle en militär teoretisk utbildningskurs anses erforderlig, syntes denna

lämpligare böra genomgås af den från tekniska högskolan utexaminerade

stipendiaten.

I likhet med reservanterna har stationsbefälhafvaren jämväl förklarat

sig anse speciellt utbildade elektrotekniska ingenjörer vara för

flottan ovillkorligen erforderliga. Vidare borde enligt hans mening all

flottans ingenjörpersonal lyda under marinöfverdirektören, hvarjämte

stationsbefälhafvaren funnit de skäl, som anförts för att mariningenjör

vid tjänstgöring såväl ombord å fartyg som äfven å flottans varf borde

vara krigsman, icke vara af beskaffenhet att fullt giltigt visa nödvändigheten

eller önskvärdheten af att göra den nya mariningenjörkåren

till eu militär kår. Ingenjörpersonalen i sin helhet torde lämpligast i

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

75

likhet med marinintendenturkåren och marinläkarkåren åtminstone tills

vidare böra hänföras till flottans civilmilitära personal.

I likhet med varfschefen vid stationen har stationsbefälhafvaren

vidare ansett, att platsen som öfverdirektörsassistent med hänsyn därtill

att denne allt som oftast måste ersätta marinöfverdirektören under

hans frånvaro för inspektionsresor m. m. vore så viktig och maktpåliggande,

att dess innehafvare gifvetvis borde vara direktör af l:a graden,

hvadan dessa borde vara till antalet tre i stället för två, såsom

de sakkunnige föreslagit. Beträffande arfvodena till verkstadsföreståndarna

har stationsbefälhafvaren jämväl delat varfschefens åsikt, att dessa

arfvoden borde bibehållas. Skulle det anses mindre lämpligt att anvisa

särskilda arfvoden för vissa befattningar utöfver de ordinarie löneförmånerna,

syntes befattningarna såsom verkstadsföreståndare vid varfven

böra beklädas af direktörer af 2:a graden. Verkstadsföreståndarnas

befattningar vore af sådan beskaffenhet, att de endast borde anförtros

åt äldre, för uppdraget fullt lämpliga personer, hvilka borde afses att

under längre tider vid sina befattningar bibehållas.

Slutligen har stationsbefälhafvaren ansett, att det ovillkorligen borde

bestämmas, att efter Eders Kung!. Maj:ts nådiga bedömande framstående

och dugliga ingenjörer, som befunnes för flottans tjänst särskild!

lämpliga, kunde, oaktadt de icke genomgått den utbildning, som för

anställning i kåren eljest kunde varda föreskrifven, antagas inom den

nya kårens olika grader.

Chefen för flottans stab har funnit den af de sakkunnige föreslagna

nya organisationen i hufvudsak vara en lycklig lösning af den föreliggande

frågan. Huruvida de föreslagna aflöningsförmånerna skulle visa

sig tillräckliga att under nu rådande konjunkturer tillförsäkra flottan

tillräckliga och fullgoda krafter inom ingenjörbranschen torde, säger

stabschefen, endast erfarenheten kunna visa, men ansåge han skäl föreligga

att hoppas, att de sakkunniges förslag härutinnan skulle, oaktadt

de föreslagna beloppen syntes hafva blifvit satta så lågt som möjligt,

visa sig motsvara förväntningarna.

Beträffande stations-, torped- och miningenjörernas ställning har

stabschefen instämt i den af öfverdirektören Lillieliöök uttalade meningen,

att samtliga till flottan hörande ingenjörer borde, såsom för närvarande

vore förhållandet, bilda en enda kår, ställd under marinöfverdirektören.

De skäl, som legat till grund för den af de sakkunniges

majoritet föreslagna anordningen, hade dock synts stabschefen böra

föranleda föreskrift därom, att marinöfverdirektören skulle vid afgifvande

af underdånigt förslag till ledigblifven befattnings tillsättande, till per
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 6-

sonalens placering'' i öfver styre] sen eller å flottans station samt dess

kommendering till tjänstgöring i öfrigt, äfvensom till erhållande af fullmakt,

ålderstillägg, befordran till högre värdighet m. m. samråda i fråga

om torpedingenjör med chefen för marinförvaltningens torpedafdelning

och i fråga om miningenjör med chefen för nämnda ämbetsverks minafdelning.

I fråga om förslaget att torped- och miningenjörerna skulle under

sjökommendering å flottans fartyg åtnjuta sjöaflöning och dietpenningar

enligt samma grunder som för officerskåren vore föreskrifna, har stabschefen

vidare påpekat, att, då under dylik tjänstgöring nämnda ingenförer

skulle komma att bibehålla sina tjänstgöringspenningar, de därunder

borde åtnjuta endast sjötillägg och dietpenningar i likhet med

motsvarande grader inom officerskåren, på det att de måtte i afseende å

förhöjning uti aflöningen vid sjökommendering blifva likställda med

m ariningenj ör ern a.

Slutligen har stabschefen beträffande stations-, torped- och miningenjörerna

uttalat den åsikten, att dessa borde, i likhet med hvad för

såväl mariningenjörstaten som annan personal med motsvarande tjänsteställning

nu vore föreskrifvet, efter afskedstagande med pension och

fyllnadspension tillhöra flottans reserv och vara tjänstskyldiga vid krig

och större rustningar intill fyllda 65 lefnadsår.

De sakkunniges förslag att mariningenjörerna skulle bilda en militär

kår och räknas till krigsmän bär chefen för flottans stab icke funnit

lämpligt. Den för tjänstens utöfvande nödvändiga befälsrätten med

däraf följande förmanskap syntes honom med krigslagens nuvarande

lydelse böra tillförsäkras mariningenjörerna likaväl som öfriga civilmilitära

tjänstemän genom reglementariska föreskrifter. De tillfällen,

då särskild! mariningenjörerna skulle kunna antagas behöfva utom tjänsten

ingripa mot flottans manskap för upprätthållande af ordningen,

syntes icke vara så talrika, att åtgärder skulle behöfvas för att tillförsäkra

dem den vid ett dylikt ingripande önskvärda auktoriteten. Mot

förolämpningar utom tjänsten från manskapets sida syntes mariningenjörerna

i likhet med öfriga civilmilitära tjänstemän vara tillräckligt

skyddade genom nu gällande straffbestämmelser. Då slutligen frågan

om behöfligheten af en förändring uti den ställning inom krigsmakten

i disciplinärt afseende, som borde tillkomma den civilmilitära personalen,

äfvensom denna personals ställning inför krigslagen utan tvifvel vore

föremål för uppmärksamhet inom (ten år 1901 tillsatta kommitté, som

fått sig anförtrodt att utarbeta förslag till revision af krigslagarna, syntes

det mindre välbetänkt att vidtaga den partiella reform i nyss nämnda

afseende!!, som af de sakkunnige föreslagits.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6

77

T likhet med två af de sakkunnige bär chefen för flottans stab

vidare ansett anställandet af särskilda ingenjörer med elektroteknisk

utbildning behöflig!, men syntes för fyllande af detta behof två dylika

ingenjörer nu vara tillräckliga, enär den i marinförvaltningen tjänstgörande

tills vidare jämväl syntes kunna tjänstgöra å flottans varf i

Stockholm. Dessa elektroingenjörer syntes böra, såsom reservanterna

föreslagit, likställas med stationsingenjörerna med afseende såväl på

tjänsteställning som aflöningsförmåner, samt med torped- och miningenjörerna

i fråga om åtnjutande af sjötillägg och dietpenningar under

sjökommendering å flottans fartyg samt i fråga om åtnjutande af messpenningar

under kommendering till tjänstgöring vid kustartilleriet.

Slutligen har stabschefen anmärkt, att åldersgränsen för antagning

till mariningenjörelev och för anställning som mariningenjör syntes

höra hänföras till antagnings- eller anställningsårets utgång.

Marinförvaltningen har uti sitt afgifna utlåtande erinrat, hurusom

ämbetsverket vid upprepade tillfällen redan förut framhållit behofvet

af såväl ökad personal vid mariningenjörstaten som förbättrade aflöningsvillkor

för samma personal. Mot det förslag härutinnan, som de

sakkunnige framlagt, både marinförvaltningen intet att erinra, men i

fråga om den förändring i organisationen, som förslaget jämväl, omfattade,

hade ämbetsverket ansett sig böra göra vissa erinringar.

Att söka bereda ingen]öraspiauter redan under ynglingaåren en

sjömannamässig uppfostran hade marinförvaltningen ansett synnerligen

lämpligt och hade i denna del intet att erinra mot de sakkunniges

förslag. Beträffande däremot förslaget att förändra mariningenjörstaten

till eu militär kår hade ämbetsverket bemärkt, dels att i denna militära

kår ej skulle ingå all flottans ingenjörpersonal, enär därifrån skulle

undantagas stationsingenjörerna samt torped- och miningenjörerna, dels

ock att bestämmelsen om den militära organisationen icke skulle vara

ovillkorlig utan begränsad till en del af den militära personalen. Ehuru

ämbetsverket i princip icke hade något att invända emot en militär

organisation af mariningenjörstaten, hade marinförvaltningen icke funnit,

att statens nuvarande egenskap af civilmilitär kår föranledt olägenhet

åt något slag och kunde icke heller medgifva, att de af de sakkunnige

anförda skälen till eu. organisation i rent militär anda vore

af beskaffenhet att nu göra en ändring i kårens ställning mera önskvärd

än det befunnits att gifva militär organisation åt marinläkaroch

marinintendenturkårerna, hvilka bägge innehade ställning såsom

civilmilitära kårer.

Beträffande frågan om anställande af särskilda elektroingenjörer

vid flottan har marinförvaltningen på de skäl, som anförts af två utaf

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

de sakkunnige, ocli vid det förhållande att redan nu tillgång på inom

elektrotekniken särskildt bevandrad personal faktiskt måst beredas,

ansett anställande på stat vid flottan af på detta område särskildt utbildade

ingenjörer vara en oeftergiflig fordran, därest den redan nu vidlyftiga

och hastigt till omfattning och komplikation tillväxande elektriska

materielen skulle på rätt sätt omhänderhafvas och skötas, men har ämbetsverket

tillika ansett, att antalet dylika specialister borde kunna

inskränkas till två, af hvilka den ena skulle anställas i marinförvaltningens

ingenjörafdelning med tjänstgöringsskyldighet äfven å Stockholms

stations varf samt den andra å flottans varf i Karlskrona; och syntes,

yttrar marinförvaltningen, dessa tjänstemän åtminstone tills vidare kunna

inräknas i det antal mariningenjörer, som af de sakkunnige ansetts

erforderligt, hvaremot deras utbildning, befordran och aflönande borde

ske på samma sätt som beträffande torped- och miningenjörer.

I föreslagna teoretiska kunskapsprof och fordringar å praktiska

öfningar m. m. för torped- och miningenjörer har marinförvaltningen

icke kunnat finna någon grund för nämnda ingenjörers frånskiljande

från mariningenjörkåren. Icke heller, yttrar marinförvaltningen vidare,

kunde de skäl, hvilka med afseende på mariningenjörkårens ombildande

till militär kår af de sakkunnige framdragits, sägas sakna giltighet i

fråga om torped- och miningenjörer, ty dessa hade under sin tjänstgöring

såväl å varfven som ombord å fartyg samma af de sakkunnige

framhållna olägenhet som mariningenjörerna af sin civila ställning i

förhållande till de delar af de militära underbefäls- och sjömanskårerna,

som stode under deras omedelbara befäl. Den enda grunden för uteslutande

af torped- och miningenjörer ur den nybildade mariningenjörkåren

skulle då vara att söka dels i en nödvändig specialutbildning,

hvilken skulle omöjliggöra dessa tjänstemäns befordran längre än till

mariningenjör af l:a graden, dels i svårigheten att med det ringa beliofvet

af ifrågavarande ingenjörer kunna på samma sätt som för öfriga

mariningenjörer tillsätta vakanta platser af denna specialgren.

Enligt marinförvaltningens tanke vore det emellertid såväl för

mariningenjörkårens enhet som dess samhörighetskänsla och jämväl i

afseende å förhållandet till öfriga kårer vid flottan synnerligen önskvärd!,

att torped- och miningenjörerna tillhörde mariningenjörkåren, och

dessa ingenjörer liksom de nämnda elektroingenjörerna kunde, enligt marinförvaltningens

tanke, mycket väl följa ungefär samma grunder för sin

utbildning som öfriga mariningenjörer, äfven om deras aflöning blefve olika.

Marinförvaltningen har i anledning häraf föreslagit, att Eders

Kung]. Maj:t skulle för hvarje år, sedan ingenjörkadetterna aflagt sin

examen i sjökrigsskolan, utfärda bestämmelse om, huru många af dessa

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

79

skulle utbildas till maskin- och fartygskonstruktörer, å ena, samt torped-,

min- och elektroingenjörer, å andra sidan. Fackskolan för elektroteknik

skulle blifva gemensam för utbildning af sistnämnda klasser af

ingenjörer och de sakkunniges förslag om anställning af mariningenjörer,

extra ingenjörer och mariningenjörer i flottans reserv skulle tilllämpas

äfven på de stipendiater, hvilka genomgått den elektrotekniska

kursen vid högskolan. Marinförvaltningen ansåge dock lämpligt, att

för torped-, min- och elektroingenjörer på sätt, de sakkunnige föreslagit-,

bestämdes en högre begynnelselön för att göra dessa tjänster mera

begärliga, hvarjemte dessa ingenjörer, som lämpligen icke borde befordras

längre än till och med mariningenjör af l:a graden, borde erhålla

rätt till ålderstillägg.

I fråga om utbildning och anställning m. in. af stationsingenjörer

hade marinförvaltningen däremot intet att erinra mot de sakkunniges

förslag.

Med den af marinförvaltningen uttalade meningen, att såväl torpedoch

miningenjörer som elektroingenjörerna borde utbildas och anställas

på samma sätt som öfrig personal af mariningenjörkåren och ingå som

medlemmar i nämnda kår, hade marinförva-ltningen äfven intagit sin

ståndpunkt till frågan om chefskapet för torped- och miningenjörerna,

hvaremot, för den händelse nyssnämnda ingenjörer komme att, såsom

de sakkunnige föreslagit, utgöra ett mera fristående element inom flottans

ingenjörpersonal liksom stationsingenjörerna, ämbetsverket funne

sig icke hafva något att erinra emot den af de sakkunnige föreslagna

anordningen beträffande chefskapet för torped- och miningenjörerna.

Beträffande den nu befintliga ingenjör personalens öfvergång till den

nya aflöningsstaten ansåge marinförvaltningen föreskrift böra utfärdas

därom, att med fullmakt eller nådigt förordnande försedd tjänsteman

vid mariningenjörstaten, som inom den tid, Eders Kungl. Maj:t bestämde,

hos Eders Kungl. Maj:t anmälde sin önskan att öfvergå till den nya

mariningenjörkåren, skulle vara därtill berättigad samt att torped- och

miningenjörer samt byggmästare, som öfvergått till den nya kåren,

borde för rätt till erhållande af ålderstillägg få tillgodoräkna sig den

tid, han innehaft motsvarande befattning vid mariningenjörstaten.

I fråga om de anslag, hvarifrån ifrågavarande utgifter böra utgå,

har marinförvaltningen anmärkt, att kostnaderna för ålderstillägg syntes

böra utgå af det för sådana utgifter afsedda förslagsanslag, sjötillägg

och dylika utgifter från reservationsanslaget till flottans öfningar och

portionsersättningen till mariningenjöraspiranterna från förslagsanslaget

till naturaunderhållet åt personal vid flottan. Öfriga utgifter däremot,

med undantag af dem, som afsåge undervisningen i sjökrigsskolan,

opaginerad Kontrollera mot PDF

RO

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Departements
chefens
yttrande.

vore af natur att böra bestridas från anslaget till aflöning för flottans

kårer och stater. På de skäl, som af de sakkunnige anförts, borde

emellertid bestämmelse utfärdas därom, att möjliga besparingar å det

för stipendier m. in. afsedda anslaget finge reserveras för kommande

behof inom samma anslags ändamål, och borde en anmärkning härom

inflyta i vederbörande stat.

fin ledamot af marinförvaltningen har varit af olika mening med

marinförvaltningens flertal därutinnan, att han ansett, dels att de blifvande

mariningenjörerna med undantag allenast för stationsingenjörerna

borde genomgå hela sjökrigsskolan, dels att hela kåren med

samma undantag borde göras till militär kår.

Direktionen öfver flottans pensionskassa har funnit intet hinder

böra möta för bifall till det föreliggande förslaget.

Att nya bestämmelser erfordras i fråga om mariningenjörstaten

för att densamma skall kunna motsvara de fordringar, som numera

måste ställas på en dylik kår, därom hafva, på sätt af den lämnade

redogörelsen framgår, alla, som i den frågan sig yttrat, varit ense.

Äfven jag delar denna åsikt. Såsom af de sakkunnige närmare utvecklats,

äro de fordringar, soja för närvarande gälla för att kunna

erhålla anställning vid mariningenjörstaten, icke betryggande med afseende

å kompetensen hos den sökande; man måste numera för en dylik

anställning fordra en särskild utbildning såväl i teoretiskt som praktiskt

afseende uti de delar af ingenjörvetenskapen, som särskild! komma till

användning under verksamheten såsom mariningenjör. Vidare äro de

löner, som för närvarande äro fastställda för dem, hvilka tillhöra mariningenjörstaten,

uppenbarligen icke tillräckliga för att vid konkurrensen

med privatindustrien numera kunna tillförsäkra staten verkligt goda

ingenjörkrafter. Jämväl antalet af ifrågavarande ingenjörer måste

tydligen ökas för att det behof, som redan i fred föreligger, skall varda

vederbörligen tillgodosedt. Slutligen har erfarenheten visat, att de

stadganden, som hafva tillkommit för att erhålla en reser vingen jörkår,

icke medföra det åsyftade resultatet. Det är tydligt, att nya bestämmelser

erfordras för att erhålla en dylik kår. Denna är nödvändig vid

mobilisering, då det icke kan ifrågasättas att å ordinarie stat anställa

samtliga de ingenjörer, som vid dylikt tillfälle äro af nöden.

Samtliga dessa omständigheter hafva gjort det för mig till eu

oafvislig plikt att framlägga ett förslag till omorganisation af mariningen

jörkår en. Medlemmarna af denna kår hafva i fråga om de nutida

stridskrafterna till sjöss att fylla en så viktig uppgift, att statens

intresse ovillkorligen kräfver att denna kår varder så rekryterad och

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o <>.

81

erhåller så stor numerär, att kåren fullt kan motsvara de fordringar,

som måste ställas å densamma.

Det förslag till nya bestämmelser, som blifvit af de sakkunnige

framlagdt, har i allmänhet vunnit godkännande af de myndigheter, som

däröfver sig yttrat. Det synes mig ock till sina hufvudsakligaste delar

vara af beskaffenhet att böra ligga till grund för de nya stadgandena.

Endast i några få punkter är jag af olika mening med de sakkunnige,

och anhåller jag att i det följande, bland annat, få framhålla dessa

delar af förslaget.

I fråga om själfva organisationen hafva de sakkunnige föreslagit,

att större delen af mariningenjörstaten skulle förändras från en civil

till en militär kår. Denna åsikt kan jag icke dela. Såsom den

hufvudsakliga anledningen till förändringen har framhållits lämpligheten

af densamma med hänsyn till den stora personal af maskinister

och eldare, som under tjänstgöringen till sjöss och vid varfven

lyder under vederbörande ingenjör. De sakkunnige hafva emellertid

själfva medgifvit, att den omständigheten att kåren hitintills varit

civil icke, såvidt det varit de sakkunnige bekant, vid något särskilt

tillfälle vållat någon fartygsingenjör direkt olägenhet. Redan häri synes

mig ligga ett viktigt skäl att icke vidtaga någon förändring i det bestående.

Det är vidare att märka, att. jämväl marinläkare och marinintendenter

under tjänstgöring hafva personal under sitt befäl, äfven

om den icke uppgår till det antal, som kan ifrågakomma för ingenjörer.

Det oaktadt har, ehuru marinläkar- och marinintendenturkårerna

nyligen blifvit omorganiserade, icke därvid blifvit ifrågasatt att göra

dessa kårer till militära. Tillräcklig anledning att låta mariningenjörkåren

uti ifrågavarande afseende intaga en annan ställning än de två

öfriga nämnda kårerna synes mig icke föreligga. Mot vidtagande af

den föreslagna åtgärden talar jämväl den omständigheten, att enligt förslaget

skulle till öfverdirektör och direktör kunna utnämnas jämväl personer,

som icke förut tillhört mariningenjörkåren och icke erhållit den

föreslagna militära utbildningen. Under sådana förhållanden bör tydligen

icke den kår, för hvilken de i dess helhet eller delvis skulle

komma att blifva förmän, vara en militär kår.

Genom att icke vidtaga denna, åt de sakkunnige föreslagna åtgärd

vinnes äfven en annan fördel. Då de sakkunnige icke ansett lämpligt,

att jämväl stationsingenjörer, miningenjörer och torpedingenjörer skulle

blifva militära tjänstemän, hafva de i sitt förslag nödgats skilja emellan

två olika slag af tjänstemän bland ingenjörerna, militära och civilmilitära.

Detta synes mig icke heller vara lämpligt och kunna komma

att medföra olägenheter.

Bih. till Ritsd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 0 Iläft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Den skillnad, som de sakkunnige sålunda velat göra mellan de

ingenjörer, Indika skulle komma att tillhöra den s. k. mariningenjörsdetaljen,

och de öfriga, hafva de emellertid föreslagit att gorå än större.

Under det att de förra skulle komma att stå under chefskap af marinöfverdirektören,

skulle af de öfrige väl stationsingenjörerna likaledes

stå under chefskap af denne, men däremot miningenjörerna ställas

under chefskap af chefen för marinförvaltningens minafdelning och

torpedingenjörerna under chefen för samma ämbetsverks torpedafdelning.

Väl må det vara sant, att min- och torpedingenjörerna i allmänhet under

sin tjänstgöring lyda under respektive afdelningschefer för min- och

torpedafdelningarna i marin förvaltningen och att marinöfverdirektörens

chefskap, om detsamma bibehålies, hufvudsakligen kommer att göra

sig gällande vid tillsättande af ifrågavarande platser, men det synes

dock vara af stor betydelse, att just vid dessa tillfällen chefskapet

utöfvas af marinöfverdirektören. Genom sin egen utbildning och

erfarenhet synes denne nämligen vara bäst lämpad att utvälja den, som

bör ifrågakomma bland de sökande ingenjörerna. Därtill kommer, att,

under det att platserna såsom chefer för de nämnda min- och torpedafdelningarna

jämförelsevis ofta torde komma att ombyta innehafvare,

posten såsom marinöfverdirektör i allmänhet under långa tider torde

komma att innehafvas af samma person. Genom att låta denne utöfva

chefskapet, när fråga uppstår om tillsättande af min- och torpedingenjörer,

synes mig därför vinnas större trygghet för tillämpande af

samma grunder vid ifrågavarande tjänsters tillsättande än eljest skulle

blifva fallet. Onskningsmålet att cheferna för min- och torpedafdelningarna

därvid och i öfriga liknande fall måtte få gorå sitt inflytande

gällande synes mig kunna nås genom en reglementarisk bestämmelse

om att öfverdirektören, på sätt chefen för flottans stab föreslagit, vid

nämnda tillfällen skall uppgöra sina förslag m. in. efter samråd med

chefeu för min- eller torpedafdelningen.

Enligt min mening bör således mariningenjörkåren fortfarande såsom

hittills vara en civilmilitär kår och samtliga dess medlemmar lyda

under chefskap af marinöfverdirektören.

En olägenhet häraf varder visserligen det förhållandet, att under sådana

omständigheter fortfarande som hittills marinöfverdirektören endast bör

tillsättas på förordnande. Befattningen är nämligen så viktig att, därest

det skulle befinnas, att den, som erhållit densamma, icke är lämplig,

möjlighet måste förefiunas att aflägsna honom från platsen och låta

honom öfvertaga den direktörsplats, på hvilken lian, likaledes som

hittills, samtidigt bör hafva fullmakt.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

83

1 fråga åter om utbildning'' af de blifvande mariningenjörerna finner

jag det af de sakkunnige framlagda förslaget synnerligen tilltalande.

Att utbildningen till mariningenjör bör omfatta jämväl sjömilitärisk utbildning

liar, på sätt framgår af den utaf de sakkunnige lämnade redogörelsen

för motsvarande förhållanden i åtskilliga främmande länder, blifvit allmänt

erkändt. Lämpligheten häraf synes ock vara uppenbar. Det är tydligen af

yttersta vikt, att den blifvande mariningenjören redan från början vänjer

sig vid att bedöma de frågor, som han i framtiden kan komma att handlägga,

från de synpunkter, som för sjöförsvaret äro af betydelse. Att den

blifvande mariningenjören därför, innan han börjar sin kurs i tekniska

högskolan, undergår en föregående utbildning å flottans fartyg samt

under ett läsår i sjökrigsskolan och härigenom får blicken öppnad för

hvad som för flottan kan vara af vikt, synes mig vara särskildt ägnadt

att dana honom för hans blifvande kall. De betänkligheter mot förslaget

i denna del, som uttalats af stationsbefälhafvaren i Stockholm,

kan jag således icke dela. Den tid, som af mariningenjöreleven på

nu omnämndt sätt användes, varder säkerligen icke utan stor betydelse

för hans utveckling.

Eu nödvändig förutsättning för att kunna erhålla elever, som sålunda

vilja underkasta sig denna särskilda tjänstgöring, synes mig emellertid

vara upprättande af de utaf de sakkunnige föreslagna stipendierna.

Icke minst med hänsyn därtill att endast en del af dem, som underkasta

sig denna särskilda utbildning, kommer att sedermera erhålla fast anställning

vid maniningenjörivåren, torde de föreslagna stipendierna vara

nödvändiga för den ifrågavarande organisationens genomförande.

Hvad beträffar de föreslagna beloppen för stipendierna synas visserligen

dessa belopp under de första åren vara väl låga, men torde det

å andra sidan vara lämpligt att för hvarje år kunna företaga eu höjning

af desamma, hvarför jag ansett mig icke böra hemställa om någon

ändring i förslaget uti denna del. Att staten skulle i fråga om mariningenjöreleverna

antingen efterskänka de eleverna vid tekniska högskolan

åliggande öfningsafgifterna eller ock, på sätt styrelsen för

nämnda skola ifrågasatt, ersätta det samma utgifter motsvarande belopp,

anser jag mig däremot icke böra föreslå, då, med undantag för stipendierna,

mariningenjöreleverna i öfrigt böra vara likställda med andra

elever i nämnda skola. •

Den af chefen för flottans stab framställda anmärkningen, att åldersgränsen

för antagning till mariningenjörelev och för anställning som

mariningenjör bör hänföras till antagnings- eller anställningsårets utgång,

anser jag vara riktig.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

84

För anställning såsom min- eller torpedingenjör vore det visserligen

mycket ensidigt att, på sätt marinförvaltningen föreslagit, jämväl

kunde fordras utbildning vid flottan före genomgåendet af tekniska

högskolan. Det skäl, som af de sakkunnige anförts mot en sådan

anordning, synes emellertid icke kunna jäfvas. Då eu dylik utbildning

skulle börja omkring tio år före anställningen och det, äfven

om de sakkunniges förslag skulle följas i fråga om antalet af ifrågavarande

ingenjörer, icke skulle blifva mer än 6 platser att besätta,

synes det vara omöjligt att på förhand kunna beräkna, när anställande

af dylik elev bör ske för att hafva honom utbildad, när vakans uppstår.

Äfven i detta afseende anser jag mig sålunda böra ansluta mig till

de sakkunniges förslag.

Beträffande behofvet af personal vid den egentliga mariningenjörsdetaljen

hafva de sakkunnige ansett, att detta behof under år 1906

skulle komma att utgöra 30, däraf 7 i marinförvaltningen, 5 å Karlskrona

varf, 3 å Stockholms varf, 5 för kontroll af nybyggnader och

10 för sjökommendering under sommaren. Då nu gällande stat upptager

i detta afseende 20 ingenjörer af olika grader, skulle ökningen

enligt de sakkunniges förslag blifva 10. Därvid är emellertid att märka

att 1904 års riksdag på extra stat för år 1905 beviljat till aflönande

af behörigt ingenjörbiträde vid den egentliga mariningenjörsdetaljen

10,000 kronor samt att Eders Kungl. Maj:t beslutat, att detta belopp

skall användas till aflöning af fyra ingenjörer. Med inberäknande af

dessa fyra platser utgör således under innevarande år antalet ingenjörplatser

å den egentliga mariningenjörsdetaljen 24 och den ökning, som

enligt de sakkunnige skulle erfordras, sex.

Hvad beträffar det antal ingenjörer, som enligt de sakkunniges

beräkningar borde förefinnas, synes någon minskning icke böra göras

i fråga om det antal, som afsetts för marinförvaltningen, de båda väfveri

samt för sjökommendering.

För kontroll af nybyggnader hafva de sakkunnige ansett 5 ingenjörer

vara erforderliga. Det kan visserligen synas oegentligt att å

ordinarie stat uppföra aflöning till personer, som äro afsedda att kontrollera

arbeten, för livilkas utförande medel anvisas å extra ordinarie

stat, men å andra sidan är det tydligen af yttersta vikt, att den kontroll,

hvarom här är fråga, utöfvas af i flottans tjänst bepröfvade och

erfarne män. Under sådana förhållanden synes man böra bortse från

den påpekade o egentligheten och anställa jämväl förevarande ingenjörer

å ordinarie stat, under förutsättning dock att därvid å sistnämnda stat

icke uppföras flera än som måste beräknas alltid vara erforderliga.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

85

Då inom den närmaste framtiden de flesta nybyggnader för flottans

räkning torde kunna utföras inom landet, lärer ett större antal än tre

icke för närvarande behöfva å ordinarie stat uppföras. Skulle i framtiden

en minskning i detta antal kunna ske, hvilket ju icke är antagligt,

kunna de för ifrågavarande ändamål å stat uppförda ingenjörer i

stället användas i den verksamhet, som af de sakkunnige afsetts för

de ingenjörer, med hvilka de ansett staten böra ökas efter år 1908, och

den för tiden efter nämnda år föreslagna ökningen kunna inskränkas.

Då jag således anser, att för kontroll af nybyggnader kunna afses

två ingenjörer mindre än af de sakkunnige föreslagits, varder antalet

af de ingenjörer, som enligt min mening böra afses för den egentliga

mariningenjörsdetaljen, 28 i stället för af de sakkunnige föreslagna 30.

Å ordinarie stat finnas vidare för närvarande två byggmästare eller,

såsom de af de sakkunnige föreslagits att benämnas, stationsingenjörer,

en miningenjör och två torpedingenjörer. Härjämte har Riksdagen för

innevarande år beviljat medel för aflönande å extra stat af ytterligare

eu min- och en torpedingenjör. Att detta antal är erforderligt, torde

således få anses erkändt. De sakkunnige hafva härutöfver föreslagit

ytterligare en torpedingenjör, hufvudsakligen för handhafvande! af

gnistsignalmaterielen.

Då jag icke anser mig kunna förorda detta förslag om ytterligare

en torpedingenjör, är detta icke därför, att jag icke finner en ingenjör

vara erforderlig för nämnda materiel, utan därför, att jag i likhet med

två af de sakkunnige och de flesta af de i frågan hörda myndigheterna

anser, att vid flottan böra anställas åtminstone två elektroingenjörer.

Vid detta förhållande synes vården af gnistsignalmaterielen

kunna anförtros åt dessa.

På sätt af nämnda sakkunnige och myndigheter redan påpekadt

blifvit, hafva nämligen de elektriska maskinerna kommit till sådan

användning å flottans fartyg, att det sjmes alldeles nödvändigt att vid

hvardera stationen hafva åtminstone en ingenjör, som är fullt sakkunnig

i allt livad angår den elektrotekniska detaljen. Den vid Stockholms

stations varf anställde bör därjämte biträda i marinförvaltningen.

Då af dessa ingenjörer endast ett fåtal erfordras, gäller för deras

anställning hvad jag förut yttrat angående min- och torpedingenjörerna,

hvarför man icke heller i fråga om dem lärer kunna fordra genomgående

af kurs i sjökrigsskolan m. m.

I fråga om organisationen af ingenjörpersonalen möter den af de

sakkunnige föreslagna nyheten om införande af två marindirektörer af

2:a graden med särskild skyldighet att under chefen för hvardera statio
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

8(5

Bene ingenjördepartement öfvervaka därvarande fartygsmateriels krigsberedskap.

Hvad särskildt Karlskrona station beträffar, äro för visso

numera med den ökning, materiel en erhållit, göromålen för cliefen

för nämnda departement därstädes af så vidtomfattande art, att kontroll

af pågående arbeten och tillsyn af materielen icke torde kunna

utöfvas i den utsträckning, som önskligt vore. Om bemälde chef härvid

erhölle ett biträde med befälsrätt öfver den öfriga personalen, skulle detta

säkerligen befordra sträfvandet att hålla materielen i godt krigsberedskap.

1 fråga om Stockholms station föreligger icke detta behof i

tillnärmelsevis samma grad, men å andra sidan skulle det säkerligen

vara önskligt att under eskaderöfningarna kunna använda den vid

Stockholms station anställda marindirektören af 2:a graden såsom stabsingenjör

och därefter ställa honom till marinförvaltningens förfogande

vid behandling af frågor, som röra erinringar mot materielen. De upplysningar

och förklaringar, lian därvid skulle kunna lämna, skulle säkerligen

underlätta arbetet för de anmärkta felens afhjälpande.

Med hänsyn till dessa omständigheter anser jag mig böra förorda

förslaget om upprättande af do två nya tjänsterna såsom marindirektör

af 2:a graden.

Emot hvad i (ifrigt föreslagits i fråga om fördelningen af antalet

ingenjörer å olika grader har jag ingen annan erinran att göra än

att den minskning af nämnda antal, som af mig ifrågasatts, torde

böra drabba l:a graden, i följd hvaraf ingenjörernas antal i denna grad

synes mig böra nedbringas från föreslagna 10 i l:a löneklassen till 9

och från 5 i 2:a löneklassen till 4.

Enligt nu gällande bestämmelser är en hvar vid mariningenjörstaten

berättigad att åtnjuta semester årligen, öfverdirektören och

direktör under en och en half månad samt öfriga under en månad, då

sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske.

De sakkunnige hafva nu föreslagit, att stations-, min- och torpedingenjör

skulle vara berättigad att under redan stadgad förutsättning

åtnjuta semester under en och en half månad årligen, hvaremot de

sakkunnige i fråga om öfriga vid mariningenjörkåren anställda föreslagit,

att dessa i likhet med flottans officerare skulle under tjänstledighet,

som icke öfverstege 42 dagar årligen, få behålla dagaflöning. Då

emellertid jämlikt mitt förslag hela mariningenjörkåren skulle blifva

en civilmilitär kår, torde samtliga vid densamma anställda i likhet med

öfriga civilmilitärer vid flottan böra komma i åtnjutande af semester.

I fråga om semestrarnas längd torde anledning icke föreligga att inskränka

den nu i sådant afseende stadgade tiden för marinöfverdirek
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

87

tören och direktörerna. Beträffande ingenjörer af l:a graden synes det

visserligen kunna ifrågasättas, att jämväl dessa borde komma i åtnjutande

af semester under en och en half månad, då marinintendenter

af l:a graden äro berättigade härtill, men då ingenjörernas arbete i

allmänhet torde gifva tillfälle till eu mera omväxlande verksamhet än

marinintendenternas, synes anledning icke föreligga att förlänga den

tid, hvarunder ifrågavarande ingenjörer nu äga rätt till semester, lika

litet som beträffande öfriga ingenjörer, Indika tillhöra den egentliga

mariningenjörsdetaljen.

Stations-, min- och torpedingenjörer torde däremot uti berörda

afseende mera än de öfriga vara att likställa med marinintendenter af

l:a graden, och synes därför de sakkunniges förslag om rätt för dessa

ingenjörer att erhålla semester under eu och en half månad årligen

böra bifallas. De af mig föreslagna elektroingenjörerna torde böra

komma i åtnjutande af samma förmån.

i fråga om de af de sakkunnige föreslagna aflöningsbeloppen finner

jag någon ändring icke böra ske. Väl kan det synas anmärkningsvärdt,

att dessa belopp äro högre än för motsvarande grader inom

officerskåren, men å andra sidan får det icke förbises, att man, om man

skall kunna förvärfva och i flottans tjänst kvarhålla ingenjörer med

framstående förmåga, måste kunna erbjuda dem, förutom pensioner,

jämväl löneförmåner, som icke allt för mycket understiga dem, som af

privatindustrien erbjudas. Vikten för utvecklingen och vården af vår

dyrbara flottmateriel af en skicklig och sitt kall vuxen ingenjörpersonal

är så uppenbar, att därom ej torde tarfvas vidare ordande.

Den af chefen för flottans stab gjorda erinran därom, att torpedoch

miningenjörer under sjökommendering å flottans fartyg böra, förutom

dietpenningar, uppbära sjötillägg, icke sjöaflöning, synes mig vara

riktig, liksom äfven stabschefens åsikt, att såväl dessa ingenjörer som

stationsingenjörerna efter afskedstagande! med pension och fyllnadspension

böra tillhöra flottans reserv och vara tjänstskyldiga vid krig

och större rustningar intill fyllda 65 lefnadsår. Denna sistnämnda skyldighet

lärer emellertid framgå af redan gällande grunder för pensionering

af flottans befäl med vederlikar, hvarför någon särskild föreskrift

i sådant afseende icke synes erforderlig.

I allmänhet torde särskilda stadganden icke erfordras för att de

föreskrifter, som redan nu gälla för mariningenjörstaten, skola, därest

annorlunda icke angifves, anses i tillämpliga delar fortfarande vara

gällande jämväl för den vid mariningenjörkåren anställda personalen.

För undvikande af tvifvelsmål synes dock redan gällande be
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JSf:o 6.

88

stäm ruelser om förbud att med ingenjörstjänsten förena annan tjänst,

om åtnjutande af semester och om skyldighet att afgå efter uppnående

af vissa iefnads- och tjänstår böra förnyas. I sistnämnda afseende

lärer sedermera komma att medgifvas samma rätt att kvarstå i tjänst

utöfver den föreskrifna åldern, som redan nu är medgifven personalen

vid mariningenjörstaten och innehafvare af motsvarande grader inom

flottans officerskår.

De två af mig föreslagna elektroingenjörerna synas i fråga om

aflöningsförmåner in. in. böra, på sätt af marinförvaltningen förordats,

likställas med min- och torpedingenjörer.

Beträffande ingenjörpersonalens pensionering hafva de sakkunnige

föreslagit, att en mariningenjör skulle vid beräknande af de stadgade

30 tjänståren få medräkna jämväl de två år, han tjänstgjort såsom

extra ingenjör, äfven om dessa två år icke infallit omedelbart före den

fasta anställningen. Då detta emellertid utgör eu afvikelse från den

allmänt gällande regeln vid flottan i fråga om pension, att de trettio

tjänståren skola fortlöpa i en följd, synes det mig icke förefinnas tillräcklig

anledning att för nu föreliggande fall genom särskilt utfärdad

bestämmelse medgifva undantag.

Vid sådant förhållande torde icke heller den af de sakkunnige påpekade

o egentligheten att enligt nu gällande pensioneringsgrunder öfverdirektören

vid mariningenjörstaten är pensionsberättigad vid uppnådda

55 lefnadsår, under det att enligt reglementet för flottans pensionskassa

stadgas för öfverdirektören såsom villkor för erhållande af fyllnadspension

uppnådda 60 lefnadsår, vara af någon praktisk betydelse.

Då nämligen äfven för öfverdirektören fordras för erhållande af pension

30 tjänstår, och fast anställning vid kåren i allmänhet icke lärer komma

att vinnas förr än vid omkring 30 års ålder, torde berättigandet till

pension i alla fall icke komma att för öfverdirektören inträda förr än

vid omkring 60 års ålder.

Med rättande af den omnämnda o egentligheten torde därför kunna

anstå, till dess af annan anledning ändring i gällande pensioneringsgrunder

bör äga rum. Dylik ändring lärer nämligen icke erfordras

med anledning af de förhöjningar i pensionsbeloppen för mariningenjörkåren,

som af de sakkunnige föreslagits, då denna förhöjning med redan

gällande pensioneringsgrunder varder en omedelbar följd af de föreslagna

höjda lönerna.

De sakkunniges förslag i hvad detsammma afser upprättandet af

en reservingenjörlcår ingår som en synnerligen beaktansvärd del i det

afgifna betänkandet. Pbl reservingenjörkår, utbildad på sätt föreslagits,

synes kunna blifva till ovärderlig nytta i händelse af mobilisering

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

89

och vara ett oeftergiPligt villkor för att kunna inskränka antalet last

anställda ingenjörer till det, som föreslagits. Den pension åt 500

kronor vid uppnådda 55 lefnadsår, som af de sakkunnige tillstyrkts för

reservingenjörer, är samma belopp, som redan är stadgadt för marinläkare

i flottans reserv, och lärer lockelsen af en pension utaf åtminstone

detta belopp vara nödvändig för att jämte öfriga föreslagna fördelar

kunna förmå ynglingar att underkasta sig den långa utbildning,

som föreslagits, då man betänker, att ungefär endast hälften af dem,

som genomgå densamma, kan erhålla tast anställning vid karen. Med

hänsyn till nödvändigheten af att fortast möjligt erhålla reservingeniörer

torde ifrågavarande pensionsförmån äfven hora tillkomma dem, som i

enlighet med de sakkunniges förslag under den föreslagna öfvergangsperioden

tjänstgöra två år såsom extra ingenjörer och därunder genomgå

stadgad utbildningskurs samt därefter erhålla anställning vid mariningen

jörkåren i flottans reserv. _ ... ...

Utöfver hvad jag sålunda anfört, bär jag intet att erinra beträffande

omförmäld?, af de sakkunnige framlagda förslag.

Hvad kårens uppsättning beträffar, hafva de sakkunnig© ansett, att

samtliga platser som stations-, min- och torpedingenjörer redan år 1900

skulle kunna tillsättas. Detsamma torde jämväl vara förhållandet med

de af mig föreslagna tvä elektroingenjörerna.

I fråga om öfriga 30 mariningenjörplatser hafva de sakkunnige

hemställt, att endast 26 skulle tillsättas under år 1906 samt ^därefter

två nya platser under hvartdera af de följande två aren. Då jag nu

föreslagit, att nämnda 30 platser måtte minskas med 2, synes mig

antalet ingenjörplatser vid den egentliga mariningenjör sdetalj eu under

år 1906 kunna inskränkas till 24 eller således samma antal, som

vid nämnda del af mariningenjörstaten förefinnes redan under innevarande

år med inräknande af de ingenjörbiträden, som anställts till

följd af det för året därtill beviljade extra anslag.

De 4 platser, som för år 1906 icke synas böra i staten upptagas,

torde böra utgöras af 3 mariningenjörer i l:a graden, däraf 2 i l:a

löneklassen och 1 i den 2:a, samt 1 i 2:dra graden.

I fråga om de af marinförvaltningen föreslagna bestämmelserna

för den nu befintliga ingenjörpersonalens öfvergång till den nya

kåren vill jäg endast erinra, att till dylik öfvergång endast de kunna

äga rätt, som erhållit antingen fullmakt eller ock förordnande såsom

byggmästare, å hvilka senare platser fullmakt icke utfärdas, men däremot

icke de ingenjörer, hvilka erhållit nådigt förordnande vare sig å

befattning, för innehafvande af hvilken efter viss tid fullmakt kan utfärdas,

eller å tjänst såsom extra ingenjör eller på extra ordinarie stat.

Bih. till Rihd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afä. 6 Käft. 12

opaginerad Kontrollera mot PDF

DO

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

dSkåren. 1 det betäukande, 80111 afgafs den 27 augusti 1902 af kommittén

för utarbetande af förslag till omorganisation af civilstaten, föreslogs,

att den nya marinintendenturkåren skulle vid sin uppsättning bestå af,

bland annat, 68 marinintendenter åt olika grader och marinunderintendenter.

Under tiden 1905—1912 kornrne, yttrade kommittén, ytterligare

det behöftiga antalet ordinarie tjänstemän att växa såväl för uppehållande

under fredsföidiallanden af tjänsten vid stationerna som för

tjänsten ombord å flottans fartyg vid mobilisering. Hela ökningen i

antalet behöfliga ordinarie marinintendenter för tjänst ombord vid

mobilisering skulle enligt af chefen för flottans stab lämnad uppgift

intill ai .1912 uppgå till 5. Till detta antal borde enligt kommitténs

asikt ökningen i det ordinarie tjänstemanna antalet vid marinintendenturkåren

inskränkas. Ökningen syntes böra försiggå på det sätt, att antalet

marinunderinteudenter år 1905 ökades från 23 till 24 och år 1907

från .24 till 25, antalet marinintendenter af 2:a graden år 1906 från

2o till 24 och år 1909 från 24 till 25 samt antalet marin intendenter

af l:a graden 2:a löneklassen år 1911 från 8 till 9.

I enlighet med detta förslag upptog den af Eders Kung]. Magt

vid 1903 års riksdag för år 1904 föreslagna staten för marinintendenturkåren

68 marinintendenter och marinunderinteudenter.

Riksdagen nedsatte emellertid det föreslagna antalet, så att i stället

för 5 förste marinintendenter uppfördes i den af Riksdagen godkända

staten allenast 3, hvarjämte hvardera af de två graderna såsom marinintendent

af 2:a graden och marinunderintendent minskades med 2 beställningar.

. Sammanlagda antalet marinintendentsbeställningar blef alltså

enligt Riksdagens beslut 62 i stället för 68 enligt Eders Kung''!*. Maj:ts förslag.

I den sålunda upprättade staten för marinintendenturkåren ifrågasattes

ingen förändring vid 1904 års riksdag.

Marinöfverintendenten har nu i ett till marinförvaltningen ingifvet

och. eif nämnda ämbetsverk till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnadt memorial.

anfört, att de förslag angående omorganisation af flottans civilstat

till eu marinintendenturkår, som föregått 1903 års riksdags

beslut i ämnet, åsyftat, bland annat, att tillfredsställa det ökade behof

af personal för bestridande af räkenskaps föringen och öfrig civil

tjänstgöring vid flottans stationer, hvilket blifvit en naturlig följd åt

tillväxten utaf flottans såväl fasta som rörliga materiel. Detta syftemål

hade likväl till följd af den utaf Riksdagen gjorda nedsättningen

i . det af Eders Kungl. Maj:t föreslagna antalet marinintendentsbeställningar

icke uppnåtts till den grad, som med förslagen afsetts, hvadan

personalbrist vidlådde den nya organisationen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

Öl

Under år 1904 hade tillgången af ordinarie personal för egentlig

intendenturtjänst utgjort endast 52, men bristen af 10 hade blifvit

nödtorftligen fylld därigenom, dels att biträde varit att påräkna af ett

större antal e. o. kammarskrifvare dels att vid stationerna blifvit anställda

extra biträden i ganska stor utsträckning. Emellertid hade

blifvit tydligt, att det af nämnda kommitté beräknade personalbehofvet

icke varit för högt och att således en ökning i kårens numerär vore

nödvändig med hänsyn jämväl därtill, att bland en personal af marinintendenturkårens

numerär och bestående af tjänstemän med tjänstskyldighet

intill 65 års ålder det icke sällan inträffade, att en eller

annan af sjukdom blefve urståndsatt att tjänstgöra.

En ökning af personalen vid marinintendenturkåren såväl med det

antal, hvarmed den föreslagna numerären af 1903 års riksdag reducerades

eller sex, som äfven med do två, hvilka enligt kommittéförslaget

borde t. o. in. år 1906 tillkomma, eller med sammanlagdt åtta, voro

alltså för göromålens behöriga skötande behöflig. Den erforderliga

ökningen syntes böra fördelas på följande sätt, nämligen 6 marinintendenter

af l:a graden, däraf 4 i l:a och 2 i 2:a löneklassen, samt,

enligt kommitténs ökningsförslag för åren 1905 och 1906, 1 marinintendent

af 2:a graden och 1 marinunderintendent.

I underdånig skrifvelse den 31 oktober 1904 angående vissa anslag

å riksstatens femte hufvudtitel har marinförvaltningen förmält, att, då

den af nämnda kommitté och Eders Kungl. Maj:t vid 1903 års riksdag

föreslagna numerären för marinintendenturkåren grundade sig på en i

detalj verkställd beräkning af det antal, som för tjänsten vid stationerna

och å fartygen verkligen behöfdes, och då den af kommittén

föreslagna successiva ökningen af kåren t. o. in. år 1912 ovillkorligen

betingades af tillkomsten utaf ny fartygsmateriel, ämbetsverket måste

förorda bifall till marinöfverintendentens förslag och icke heller hade

något att erinra vid den af honom föreslagna fördelningen af det ökade

antalet på särskilda grader inom kåren.

Då Riksdagen för icke längre tid tillbaka än år 1903 företagit

berörda nedsättning i den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna numerären

vid marinintendenturkåren, lärer ännu icke tillräcklig erfarenhet

kunna anses vunnen angående nödvändigheten af att erhålla den personal,

som då ansågs icke vara erforderlig, för att hos Riksdagen framställning

på nytt bör göras om beviljande af medel för samma personals

anställande. Däremot torde förslag höra aflåtas till Riksdagen angående

den ökning af ifrågavarande personal, som redan af nämnda kommitté

ansågs böra ske under åren 1905 och 1906 och hvars erforderlighet

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 6■

Reserv- och

indra gningsstaterna

samt

båtsmanskompanierna.

Anslags
belopp.

synes vara en nödvändig'' följd af den tillökning flottans materiel under

sistnämnda år erhåller. Förslaget synes mig därför böra inskränkas till

ökande af marinintendenturkåren med 1 marinintendent af 2:a graden

och 1 marinunderintendent.

I sin nämnda skrifvelse den 31 oktober 1904 har marinförvaltningen

beräknat medelsbeliofvet för reserv- och indragningsstaterna samt

båtsmanskompanierna, för de två förstnämnda staterna till 32,162: 32

och för båtsmanskompanierna till................................................... 9,636: —

Summa kronor 41,798: 32

Emot dessa beräkningar har jag icke något att erinra.

Enligt de beräkningar, jag sålunda anfört, skulle medelsbehofvet

under anslagstiteln aflöning för flottans kårer och stater år 1906 blifva

följande: ___- _

För 1905 af

För 1906

Riksdagen

beräknadt

Ökning.

Minskning.

anvisadt.

behof.

Officerskåren..................................

620,820

■_

649,080

_

28,260

_

''__

_

Reservofficersaspirantér..................

26,700

—

26,700

—

•-

—

'' '' -

—

Underofficer skåren ........................

525,180

—

539,100

—

13,920

—

—

—

Sjömanskåren ..............................

1,468,657

30

1,594,203

10

125,545

80

•--

—

Skeppsgossekåren...........................

18,706

25

18,706

25

--

—

■-

—

Marimngenjörkåren (-staten)...........

100,500

—

187,875

—

87,375

—

—

—

Mariningenjörkadetter och marin-

—

—

.ingenjörstipendiater ...t.:..............

—

—

9,234

—

• 9,234

—

—

—

Marinintendenturkåren .........,........

233,189

50

238,299

50

5.110

—

-- ■

—

D:o i flottans reserv

4,285

—

4,285

—

—

—

—

—

Ecklesiastikstaten...........................

8,550

—

8,550

—

—

—

—

—

Marinläkarekåren...........................

77,685

—

77,635

—

—

—

46,900

46,900

Inkvarteringsbidrag för officerare och

‘208 880

217,900

9,020

Reserv- och indragningsstater samt

båtsmanskompanierna, förslagsvis

58,000

—

41,798

32

--

—

16,201

68

Dagaflöning till officerare och under-

465,888

25

487 793

50

21,905

_

25

I riksstaten afrundadt med ............

■

70

33

-

- •

37

Summa kronor

3,868,892

4.148,060

_

300,370

05

16,202 jö5

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o C.

93

Den erforderliga ökningen utöfver för år 1905 anvisadt belopp

uppgår alltså i jämnadt tal till 284,168 kronor.»

I sammanhang med denna punkt tiar utskottet förehaft till behandling

en i Andra Kammaren väckt motion (n:o 24), däruti herr S. A. Ii.

Natt och Dag, med instämmanden af herrar G. W. Roos och Jakob

Pettersson, hemställt, att Riksdagen för att höja fasta lönen till flottans

och kustartilleriets underofficerskorpraler med 15 kronor i månaden

eller 180 kronor om året för dem hvardera måtte öka här nedan upptagna

anslag under femte hufvudtiteln för år 1906 med följande summor:

1) anslaget till. aflöning för flottans kårer och stater med 90,720

kronor till 4,238,780 kronor; samt

2) anslaget till aflöning för kustartilleriets personal med 30,940

kronor till 1,112,300 kronor 50 öre.

I fl aga om de skäl, som af motionären anförts till stöd för berörda

framställning, tillåter sig utskottet hänvisa till själfva motionen.

Uti 1900 års statsverksproposition framlade Kung!. Maj: t förslag

till en gradvis skeende ökning af den stamanställda militära personalen

vid flottan så att nämnda personal skulle komma att under år 1912

utgöras af 278 officerare, 459 underofficerare och 3,219 manskap. Under

år 1900 utgjordes samma personal af 175 officerare, 332 underofficerare

och 2,400 manskap och beviljade de följande årens riksdagar medel

till aflöning af följande antal befattningsinnehafvare, nämligen:

för år 1901: 200

officerare,

337

underofficerare

och

2,650

manskap,

» » 1902: 210

,)>

362

• n

»

2,825

* ,

» » 1903: 220

»

390

))■

; )).;

3,000

» ,

» » 1904: 235

»

420

».

)) ''

3,160

»

» j> 1905: 242

B

465

»

))

3,345

»

För år 1906

har K. M:t

begärt medel

till aflönande

.af.................... 257

477

. •)>

)>

3,630

■och ställes i utsikt ytterligare årlig, ökning af ifrågavarande personal i

den mån anslag till byggande af nya krigsfartyg kunna komma att

beviljas.

Utskottets

yttrande.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Af ofvanstående framgår, att den stamanställda flottpersonalens

numerär, hvad underofficerare och manskap beträffar, för närvarande

icke obetydligt öfverstiger hvad som uti 1900 års plan för flottans bemanning

ansetts tillräckligt sju år härefter, eller för år 1912. Detta

kan visserligen sägas hafva sin grund däruti, att personalbehofvet på

en del af flottans fartyg något ökats samt att åtskilliga fartyg af nya

typer, som icke tagits i beräkning vid uppgörandet af förenämnda plan,

tillkommit, men å andra sidan har antalet af de uti planen för sistnämnda

år beräknade fartygen ännu icke på långt när uppnåtts, hvartill

kommer, att en del försvarsanordningar, för hvilka förut beräknats

personal från flottan, numera efter år 1901 öfvertagits af kustartilleriet.

Kung!. Mai:ts återkommande framställningar om ökning af flottans

personal, hvilka nu icke längre grunda sig på den en gång framlagda

planen för flottans bemanning, synas innebära åtskilliga olägenheter,

särskildt därutinnan att Riksdagen betages möjligheten att på förhand

öfverskåda omfånget af en slutlig* organisation för flottans personal och

öfningarna med densamma samt bedöma huruvida denna organisation

låter sig förena med landets ekonomiska bärkraft och möjligheten att

erhålla lämpligt folk för personalens rekrytering.

Det synes därför utskottet nödigt att för Riksdagen framlägges en

reviderad plan för den slutliga organisationen för flottans personal

samt beräkning öfver de årliga kostnaderna för denna personals aflöning,

underhåll, öfningar m. m. Vid utarbetandet af eu dylik plan

synes det äfven böra tagas i noggrant öfvervägande, i hvilken utsträckning

flottans behof af personal, särskildt å de äldre fartygen, må lämpligen

kunna fyllas af reservofficerare och värnpliktige, som fortfarande

ägna sig åt sjömansyrket eller därmed sammanhängande yrkesgrenar,

äfvensom i hvad mån och på hvad sätt de svenska örlogs- och handelsflottorna

bäst kunna såväl i freds- som krigstid understödja hvarandra.

Hvad beträffar Kungl. Maj ds nu förevarande framställning om ökning

af flottans officerskår med 15 beställningar så att sammanlagda

officersnumerären skulle blifva 257, har utskottet, vid det förhållande

att, enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, officerskåren beräknas

under år 1906 genom utexaminering af i sjökrigsskolan nu intagna

kadetter komma att uppgå till 253 officerare, icke ansett sig böra tillstyrka

vidare ökning af nämnda kår än som erfordras för att öka antalet

af för innevarande år å stat uppförda officersbeställningar eller

242 till 253, d. v. s. 11 beställnin gar. Utskottet anser sig nämligen

icke kunna biträda den gjorda framställningen därom att lönerna för

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

95

de återstående 4 föreslagna officersbeställningarna skulle få användas

till aflönande af de reservofficerare, som för öfningarnas bedrifvande

inkallas, da denna framställning icke står i öfverensstämmelse med riksdagens

år 1904 gjorda, af Kungl. Maj:t vid framläggande af förslaget

till riksstat för nästkommande år åberopade uttalande att behållningar,

som å anslag till nyinrättade tjänstebefattningar uppstå, innan dessa

första gången tillsättas, skola till ett följande års statsreglering reserveras.

Däremot bär utskottet icke något att erinra mot att för aflönande

^af löjtnanter afsedda medel, som icke kunna utgå till följd däraf att

underlöjtnanterna numera icke befordras förrän de vant officerare i

stadgade två ar, ma användas till beredande af underlöjtnants förmåner

till underlöjtnanter vid flottan, för Indika lön å stat icke finnes, dock

icke till stolle antal, än som motsvaras af förefintliga vakanser i löjtnantsgraden.

Utskottet anser sålunda, att uti 1906 års stat för flottans

officerskår höra uppföras följande 11 nya beställningar, nämligen 1

kaptensbeställning af 2:a klassen, 7 löjtnants- och 3 underlöjtnantsbeställningar.

. Vidkommande härefter den af Kungl. Maj:t föreslagna ökningen

•af underofficers- och sjömanskcirerna med 12 underofficerare och 285 man

af sjömanskåren har. utskottet, med hänsyn till den nedsättning af

antalet till nyanskaffning under nästkommande år föreslagna krigsfartyohvarom

utskottet under punkten 16:o) här nedan hemställt, ansett den

ifrågasätta ökningen af nämnda kårers numerär böra för år 1906 begränsas

till 10 underofficerare och 200 man af sjömanskåren, sålunda

fördelade:

Ulider of feer skår en :

flaggunderofficerare (styrman, konstapel eller skeppare) ............... 90

» (maskinist).............................................................. 00

(rustmästare, torpedmästare eller kvarters
man).

.................................................................. 9

underofficerare af 2:a graden (styrman konstapel eller skeppare) 180

» » (maskinist) .......................................... 120

):> (rustmästare, torpedmästare eller

kvartersman).................................. 16

Summa 475

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Sjömanskären :

l:a lönegraden ..........................

2:a » ..........................

3:e .........................

3:e )> i 6 månader \

4:e » i G )> j

4:e » .....................''••• •

Vid bifall till den af utskottet förordade nedsättningen i det föreslagna

antalet officerare, underofficerare och manskap kommer att uppstå

en minskning i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag uti följande

stater för år IDOG nämligen:

i staten för flottans officerskår med............................. kr.

» » i» » underofficerskår med ..................... »

» ;» » - » sjömanskår med ............................. »

» » å dagaflöning till officerare och underofficerare

vid flottan med .................................... »

hvartill kommer att det för år 1906 förslagsvis till

217,900 kronor beräknade behofvet af inkvarteringsbidrag

för officerare och underofficerare vid flottan

bör minskas med..................................................................... y

eller tillsammans kr. 60,298: 50

Härtill böra läggas besparingar å

följande anslag, nämligen

å anslaget till beklädnad åt sjömans
och

skeppsgossekårerna............ kr. 9,435: —

å anslaget till naturaunderhåll åt

personal vid flottan ..................»_ 19,386: — kr- 28,821: —

således summa besparing kr. 89,119: 50

I fråga om herr Natt och Dags ofvanberörda motion får utskottet,

med anledning af den i motionen gjorda hänvisning till däri intagna

tabell öfver medeltjänstetiden vid utnämning till underofficerskorpral

vid flottan för åren 1887—1898, meddela att, jämlikt uppgift från

13,200: —

2,200: —

36,071: 50

6,667: —

2,160: —

.............. 494

.............. 1,294

.............. 709

.............. 524

........... 524

Summa 3,545

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6-

97

vederbörande myndighet, medelijänstetiden vid Karlskrona station, som

enligt tabellen under nyssnämnda period utgjort 11,8 år, under åren

1900—1904 nedgått till endast 8,9 år. Vidare har utskottet velat framhålla

att, såsom ock i motionen uppgifvits, en underofficerskorprals

löneförmåner kunna under vissa förhållanden uppgå till 1,267 kronor

35 öre om året. Med anledning af hvad sålunda anförts och då utskottet

icke anser tillrådligt, att Riksdagen, på förslag af enskild motionär,

fattar beslut i en löneregleringsfråga af den omfattning, som den

nu ifrågavarande, har utskottet ansett sig böra afstyrka bifall till den

i motionen gjorda framställning.

Hvad härefter beträffar det föreliggande förslaget till omorganisation

af mariningenjör sstaten har utskottet af den i statsrådsprotokollet

lämnade utredningen funnit framgå, att en förändring af den nuvarande

organisationen är synnerligen önskvärd. I betraktande af den dyrbara

strid sm ateriel med dess mångfald af invecklade maskinella anordningar,

hvaraf vår flotta numera består, måste det för staten vara af stor betydelse

att flottan äger tillgång till biträde af en mariningenjörkår,

hvars personal erhållit eu tillfredsställande utbildning för sina speciella

uppgifter och som beträffande aflöningsförmåner och tjänstemannaställning

erbjuder sådana villkor, att verkligt skickliga personer kunna

tänkas vilja ingå i kåren. Det organisationsförslag, som Kungl. Maj:t

nu framlagt, har utskottet funnit sig böra i hufvudsak biträda och får

sålunda tillstyrka inrättande, under benämning mariningenjörkåren, af

en civilmilitär kår under chefskap af eu öfverdirektör och bestående

af det antal ingenjörer af olika beteckningar, som af Kungl. Maj:t upptagits

uti dess förslag till stat för nämnda kår under år 1906.

I fråga om den utbildning, som af Kungl. Maj:t föreslagits för

de blifvande mariningeniörerna, har utskottet emellertid funnit den för

denna utbildning afsedda tiden, sju år förutom två års sommaröfningar,

vara väl lång, något som möjligen kan försvåra kårens rekrytering.

Det lämpligaste sättet för utbildningstidens förkortning synes utskottet

vara att utesluta det föreslagna läsåret i sjökrigsskolan, hvilket, om än

nyttigt, dock synes vara för utbildningen mindre nödvändigt, i synnerhet

som, på sätt stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm

uti sitt i ärendet afgifna utlåtande erinrat, åtskilliga af de föreslagna

läroämnena ingå uti tekniska högskolans kurser. Så torde vara förhållandet

med ämnena matematik, mekanik, ångmaskinlära, skeppsbyggeri

och verkstadsarbete. Hvad de franska och engelska språken

beträffar sker pröfning i dessa ämnen redan vid mogenhetsexamen, och

Bill. till Riksd. Fiol. 1905. 4 Sami. 1 A/d. ti Haft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

98

synes de återstående rent militära ämnena: vapenlära, sjökrigskonst,

torpedlära, reglementen, krigs- och sjölagar, gymnastik, revolverexercis

och skjutning, icke vara af den betydelse för tjänsten vid ifrågavarande

civilmilitära kår, att den, som önskar framtida anställning i nämnda

kår, bör för studiet af omförmälda ämnen offra ett helt år.

Däremot anser utskottet det vara lämpligt att, såsom af Kungl.

Maj:t föreslagits, de ynglingar, som ämna utbilda sig för vinnande af

anställning som mariningenjörer, under somrarna efter uppflyttningen

i klass 7:2 samt efter mogenhetsexamens afläggande tjänstgöra såsom

eldare och i maskinrum å flottans fartyg äfvensom påföljande somrar

under den fyraåriga kursen i tekniska högskolan tjänstgöra å flottans

fartyg samt å mekanisk verkstad eller vid varf.

Då enligt utskottets förslag dessa ynglingar komma att, i likhet

med sina kamrater i skolan af samma årsklass, blifva oförhindrade att

söka inträde vid tekniska högskolan redan samma år som de aflagt

mogenhetsexamen, synes det icke vara af förhållandena påkalladt att

staten tilldelar dem stipendier under högskolekursen; däremot anser

utskottet det vara tjänligt, att de bästa af förenämnda ynglingar,

till det antal, som anses erforderligt för rekrytering af mariningenjörkåren

och dess reserv, efter genomgången högskolekurs tilldelas de af

Kungl. Maj:t föreslagna större stipendierna af 1,200 kronor om året

för att, blifva i tillfälle att under två år arbeta vid lämplig mekanisk

verkstad.

Enligt utskottets uppfattning bör sålunda utbildningen af de blifvande

mariningenjörerna ordnas sålunda: att årligen tillfälle beredes

ett visst antal ynglingar, t. ex. sex, att under somrarna efter uppflyttning

på den reala linjen till sjunde klassens öfre afdelning samt efter

aflagd mogenhetsexamen å samma linje medfölja på flottans öfningar

under tjänstgöring såsom eldare eller i maskinrum mot åtnjutande af

värnpliktigs aflöningsförmåner; att därefter, under det att dessa

ynglingar genomgå den fyraåriga kursen i tekniska högskolan, de

tre af dem, som visat sig därtill lämpligast, tjänstgöra den första

sommaren till sjöss å torpedbåt eller jagare samt de återstående

två somrarna vid mekanisk verkstad, där sjöångmaskiner tillverkas,

eller vid varf, därvid de, under tjänstgöring å flottans fartyg eller vid

dess stationer, likaledes äga åtnjuta värnpliktigs aflöningsförmåner; att

efter genomgången högskolekurs tvenne af ifrågavarande utexaminerade

elever tilldelas hvardera ett stipendium af 1,200 kronor om året för

att såsom mariningenjörsstipendiater under två år arbeta å mekanisk

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

99

verkstad, helst utomlands; att stipendiat efter utgången af nämnda två

år utnämnes till extra mariningenjör med rätt att efter två års tjänstgöring

i donna egenskap vid inträffande ledighet söka anställning såsom

mariningenjör af 2:a graden; samt att stipendiat, som icke vinner

dylik anställning, ingår uti mariningenjörkårens reserv, hvarvid, enligt

utskottets åsikt, honom bör åligga enahanda skyldigheter, som kunna

blifva stadgade för den civilmilitära personalen i arméns reserv.

Mot hvad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande stations-, min-, torped-

och elektroingenjörer har utskottet icke något att invända.

I betraktande af det angelägna uti att hithörande befattningar varda

besatta med verkligt skickliga ingeniörer, har utskottet icke funnit

anledning till erinran i fråga om beloppen af de löne- och pensionsförmåner,

som föreslagits för personalen vid mariningenjörkåren och i

dess reserv. Däremot synes den för förstnämnda personal föreslagna

åldersgränsen för rätt till pension och fyllnadspension vara satt väl

låg; och anser utskottet böra såsom villkor för åtnjutande af nämnda

förmåner uppställas för öfverdirektör uppnådda 65 år och för all

öfrig personal vid mariningenjörkåren uppnådda 60 år. Vid bifall till

detta utskottets förslag synes den af Kungl. Maj:t föreslagna åldersgränsen

af 33 år för rättighet att söka anställning såsom mariningenjör

böra bortfalla.

Beträffande öfriga föreslagna villkor för åtnjutande af aflöning

å mariningenjörkårens stat har utskottet velat erinra, att stations-,

min-, torped- och elektroingenjörernas rätt till semester synes böra, i

likhet med hvad som föreslagits för mariningenjörerna, inskränkas

till en månad, äfvensom att vid bestämmelsen om att, förutom tjänst

å rikets, Riksdagens och kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning

må med tjänst å ifrågavarande stat förenas, med mindre den befinnes

icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid flottan, bör,

i likhet med hvad under nästlidna år vid löneregleringen för lärarne

vid de allmänna läroverken föreskrefs, göras det tillägg, att sådan befattning

skall »vid pröfning i stadgad ordning» befinnas icke vara hinderlig

för fullgörandet af tjänsten vid flottan, hvarjämte utskottet, i

öfverensstämmelse med Riksdagens vid löneregleringar under de senare

åren gjorda uttalanden, ansett det böra framhållas, att i detta sammanhang

uttrycket »annan tjänstebefattning» bör anses i sig inbegripa

hvarje stadigvarande eller regelbundet återkommande, aflönadt uppdrag,

som af bolag lämnas.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Härförutom har utskottet velat framhålla att, för underlättande af

genomförandet af de förändrade bestämmelser beträffande pensionering

af flottans personal, som framdeles kunna blifva af nöden, därest behof

skulle yppa sig att höja de årliga afgifter till flottans pensionskassa,

som af delägarne i densamma nu tillskjutas, föreskrift bör till öfriga

villkor för åtnjutande af aflöning å mariningenjörkårens stat fogas

därom, att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som

kunna varda stadgade.

Hvad utskottet här ofvan föreslagit beträffande mariningenjörernas

utbildning kommer att medföra bortfallande af den föreslagna staten

för mariningenjörkadetter och maringenjörstipendiater samt minskning

i staten för sjökrigsskolan med 650 kronor, sålunda en sammanlagd

årlig kostnadsminskning af 9,884 kronor. De föreslagna stipendierna

torde kunna tills vidare i mån af behof utgå af de besparingar, som

uppkomma å det i staten för mariningenjörkåren anvisade belopp.

Beträffande slutligen den af Kungl. Maj:t föreslagna ökningen af

marinintendenturMrens personal med en marinintendent af 2:a graden

och en marinunderintendent har utskottet inhämtat, att för närvarande

sju befattningar inom denna år 1903 omorganiserade kår äro obesatta.

Vid detta förhållande och då utskottet, på sätt af dess utlåtande under

punkten 16:o) här nedan framgår, icke funnit sig kunna till alla delar

biträda Kungl. Maj:ts framställning om nyanskaffning af krigsfartygsmateriel,

anser utskottet den ifrågasatta ökningen af m äril! intendent urkårens

personal, såsom för närvarande icke af förhållandena påkallad,

icke böra bifallas.

Vid afslag å Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning kommer

slutsumman för den föreslagna staten för marinintendenturkåren under

år 1906 att nedsättas med 5,110 kronor.

Enligt utskottets förslag skulle sålunda medelsbehofvet under anslagstiteln

aflöning för flottans kårer och stater blifva följande:

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

101

För 1905 af

Riksdagen

anvisadt.

För 1906

beräknadt

behof.

Ökning.

Minskning.

Officerskåren .........................................

620,820

635,880

15,060

Reservofficersaspirantor..............................

26,700

—

26,700

—

—

—

—

—

Underofficerskåren.............................

525,180

—

536,900

—

11,720

__

—

—

Sjömanskåren..........................................

1,468,657

30

1,558,131

60

89,474

30

—

—

Skeppsgossekåren.....................................

18,706

25

18,706

25

—

—

—

—

Mariningenjör kåren (-staten) ....................

100,500

—

187,875

—

87,375

—

—

—

Marinintendenturkåren........................

233,189

50

233,189

50

—

—

—

—

D:o i flottans reserv.........

4,285

—

4,285

_

—

—

—

—

Ecklesiastikstaten .................................

8,550

—

8,550

—

—

—

—

—

Marinläkarkåren.......................................

77,635

—

77,635

—

—

—

—

—

Poliskåren ..........................................

Inkvarteringsbidrag för officerare och under-

46,900

—

46,900

—

—

—

officerare, förslagsvis ...........................

Reserv- och indragningsstator samt båtsmans-

208,880

—

215,740

—

6,860

—

—

kompanierna, förslagsvis......................

Dagaflöning till officerare och underofficerare,

58,000

—

41,798

32

—

__

16,201

68

förslagsvis.......................................

465,888

25

481,126

50

15,238

25

—

—

I riksstaten afrundadt med........................

—

70

83

—

13

—

—

Summa kronor

3,863,892

4,073,418

—

225,727

68

16,201

68

Utskottet kar alltså under detta anslag ifrågasatt nedsättningar i

jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag å tillhopa 74,642 kronor.

Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet

hemställa,

I. att Riksdagen må

a) med godkännande af det vid detta utlåtande

fogade förslag till stat för flottans officerskår (bil. n:o 1)

öka nämnda kår med en kapten af 2:a klassen, sju

löjtnanter och tre underlöjtnanter,

b) med godkännande af det vid detta utlåtande

fogade förslag till stat för flottans underofficerskår (bil.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

n:o 2) öka flottans nnderofficerspersonal med 10 beställningar

till 475 beställningar, fördelade å olika

grader på sätt bilagan utvisar;

c) med godkännande af det vid detta utlåtande

fogade förslag till stat för flottans sjömanskår (bil. n:o

3) öka denna kår med 200 man till 3,545 man, fördelade

å de olika lönegraderna på sätt bilagan utvisar;

d) afslå herr Natt och Dags motion i hvad densamma

rör ifrågavarande anslag;

e) afslå Kungl. Maj:ts framställning om ökning

af marinintendenturkårens personal;

f) godkänna det vid detta utlåtande fogade förslag

till stat för flottans mariningenjörkår (bil. n:o 5), att

genomföras i mån af afgång från flottans mariningenjör

stat;

IT. att Riksdagen må

dels godkänna såsom villkor för åtnjutande af aflöning

å mariningenjör kårens stat;

a) att den, som innehar tjänst med lön eller fast

arfvode å denna stat, ej må därmed förena annan tjänst

å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller

annan tjänstebefattning, med mindre den vid pröfning

i stadgad ordning finnes icke vara hinderlig för full

görande af tjänsten vid flottan;

b) att en hvar af mariningenjörkår ens personal

må årligen åtnjuta semester, marinöfverdirektör och

marindirektör under en och en half månad, samt öfriga

under en månad då sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske;

c) att marinöfverdirektör samt enhvar annan, som

tillhör mariningenjörkåren, skall, då han uppnått, den

förstnämnde 65 lefnads- och 30 tjänstår och hvar och

en af de öfriga 60 lefnads- och 30 tjänstår, vara förpliktad

att med pensionsrätt enligt därom gällande

bestämmelser afgå från tjänsten, Ivungl. Maj:t dock

obetaget att med hans begifvande låta honom i tjänsten

kvarstå, så länge han finnes på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

103

d) att den, som tillträder den nya lönestaten,

skall vara skyldig underkasta sig de förändrade bestämmelser

rörande pensionering, som kunna varda

stadgade.

dels för genomförandet af mariningenjörskårens

organisation godkänna följande öfvergångsbestämmelser:
a)

att med fullmakt eller med förordnande såsom

byggmästare försedd tjänsteman vid mariningenjörstaten,

som inom den tid, Kungl, Maj:t bestämmer,

hos Kungl. Maj:t anmäler sin önskan att öfvergå till

mariningenjörskåren, skall vara därtill berättigad; och

b) att min- och torpedingenjör samt byggmästare,

som öfvergått till mariningenjörkåren, må för rätt till

erhållande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid,

han innehaft motsvarande befattning vid mariningenjör

staten;

dels medgifva, att den, som, efter att hafva genomgått

stadgad utbildning, anställes vid mariningenjörkåren

i flottans reserv och därefter fullgör de skyldigheter,

som äro eller må blifva stadgade för mariningenjör

i flottans reserv, må efter uppnådda 55

års ålder under sin återstående lifstid åtnjuta årlig

pension till belopp af 500 kronor;

dels ock medgifva, att de besparingar, som kunna

uppkomma å det i staten för mariningenjörkåren anvisade

belopp, må i mån af behof få användas till

bestridande af utgifter för genomförande af mariningenjörkårens

organisation;

III. att Riksdagen, under förutsättning af bifall

till hvad utskottet under I, mom. a)—f) hemställt,

och med godkännande af det vid detta utlåtande fogade

förslag till stat å dagaflöning till officerare och

underofficerare vid flottan, (bil. n:o 4) må höja anslaget

till aflöning för flottans kårer och stater från

3,863,892 kronor till 4,073,418 kronor eller med

209,526 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. höjning

nf anslaget till

beklädnad åt

sjömans- och

skeppsgossekårerna,

[2-]

Ang. höjning

af anslaget till

naturaunderhåll

åt personal

vid flottan.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

_ 2:o) Under punkten 2 af femte hufvudtiteln har Kung]. Maj:t föreslagit

Riksdagen att i riksstaten för år 1906 höja reservationsanslaget

till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna från 407,795 kronor

till 439,430 kronor, eller med 31,635 la-onor.

Departementschefen har i fråga härom till åberopade statsrådsprotokollet

anfört, att därest den af honom föreslagna ökningen af personalen

vid flottans sjömanskår skulle blifva beslutad, skulle, enligt gjorda beräkningar,

den från anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna

erforderliga utgiften för år 1906 komma att uppgå till

439,430 kronor. Denna beräkning hade verkställts enligt samma

grunder, som vid föregående höjningar af detta anslag tillämpats.

På grund af de ändringar i staten för sjömanskåren, som utskottet

här ofvan i punkten Ro) föreslagit, torde den föreslagna höjningen af

ifrågavarande anslag böra begränsas till 22,200 kronor och anslaget

sålunda för nästkommande år upptagas till 429,995 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till

beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna från

407,795 kronor till 429,995 kronor, eller med 22,200

kronor.

Naturaunderhåll åt personal vid flottan.

3:o) Under punkten 3 af femte hufvudtiteln har Kung], Maj:t föreslagit

Riksdagen att i riksstaten för år 1906 höja förslagsanslaget till

naturaunderhåll åt personal vid flottan från 757,155 kronor till 1,042,080

kronor eller med 284,925 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande:

»Enligt statsrådsprotokollet den 7 januari 1901, bifogadt samma års

statsverksproposition, anförde dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet

beträffande verkställda beräkningar af anslaget till naturaunder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statxutxkotfcfx VtJåicmdo, N:o (r.

107)

håll åt personal vid flottan intill år 1912, att samma anslag- vore för

åren 1902 och 1903 beräknadt enlig-t dittills följda grunder eller med

en underhållskostnad för underofficer af 62 öre per dag i 365 dagar

och för manskap af 52 öre per dag under 275 dagar i land och 53

öre per dag- under 90 dagar ombord. Då emellertid kostnaderna för

naturaunderhållet ej oväsentligt öfverstege det för detsamma» bestridande

anvisade förslagsanslaget och då detta förhållande, på grund af att kostnaden

för naturaunderhållet, för personalen ombord å på expedition

varande fartyg städse ställde sig något dyrare än i land, torde komma

att fortfara, så hade vid berörda beräkningars uppgörande, för att såvidt

möjligt angifva de verkliga kostnaderna, för år 1912 naturaunderhållsanslaget

beräknats efter en underhållskostnad för underofficer af

62 öre och för manskap af 60 öre per dag för hela året. Under hvardera

af åren 1904—1912 vore i beräkningarna ifrågavarande anslag

höj dt med 1 » af den ökning, som uppstode dels genom den under samma

tid förutsatta ökningen af stampersonalen dels genom den ändrade beräkningsgrunden.

De sålunda angifna grunderna för beräknande af detta anslags belopp

hafva af marinförvaltningen i hufvudsak följts vid beräkningäraa

för såväl år 1903 som åren 1904 och 1905, med de afvikelser allenast,

som betingats däraf, att ökningen af flottans personal blifvit större än

år 1901 antagits. Mot de för dessa år uppgjorda beräkningar har jag

icke haft något att erinra.

Vid nästlidna års riksdag uttalade emellertid statsutskottet önskvärdheten

däraf, att beräkningen af ifrågavarande anslag framdeles

komme att grundas, icke, såsom skett, på ett medelportionspris oberoende

af tjänstgöringens art, utan på hvad den verkliga kostnaden

kunde, efter särskilda portionspriser vid tjänstgöring i land och till sjöss,

antagas utgöra per man med hänsyn till sannolikt antal tjänstgöringsdagar

dels i land och dels till sjöss.

I sin redan nämnda underdåniga skrifvelse den 31 oktober 1904

angående vissa anslag å riksstatens femte hufvudtitel har marinförvaltningen,

under erinran om detta uttalande af statsutskottet och under antagande

att underofficers- och sjömanskårerna skulle under år 1906

komma att uppgå till de antal ämbetsverket i samma skrifvelse föreslagit,

anställt beräkningar angående . det belopp, hvartill förevarande

anslag- borde för nämnda år upptagas och därvid utgått ifrån, att underofficerare

och sjömanskårens manskap sannolikt komme att tjänstgöra

i land 275 och till sjöss 90 dagar. Under antagande häraf har ämbetsverket

uppgjort eu beräkning, grundad på att priset för naturaportiön

Bill. till Riksd. Prat. 1904. 4 Sami. 1 Afä. 6 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o b''.

för manskap skulle komma att utgöra detsamma som det för år 1904

i sådant afseende gällande medelpriset af SO öre för portion i land och

88 öre för portion ombord. I fråga om underofficerare har portionsersättningen

beräknats efter 62 öre i land och 88 öre ombord.

Marinförvaltningen har emellertid tillika erinrat, att ämbetsverket

i skrifvelse den 28 juni nästlidna år föreslagit ny spisordning för friska

i land, hvilken skulle medföra en med 4 öre ökad daglig portionskostnad,

samt med anledning häraf ansett, att till grund för ifrågavarande

beräkning, hvad anginge sjömanskårens naturaunderhåll i land,

borde läggas medelportionspriset för år 1904, ökadt med 4 öre, eller

således ett portionspris af 54 öre. Under denna förutsättning har marinförvaltningen

jämväl uppgjort en beräkning af det belopp, hvartill

anslaget borde upptagas för nu ifrågavarande år.

Enligt omfönnälda, år 1901 uppgjorda beräkningar skulle portionspriset

för manskap i land uppgå till 52 öre. Samma portionspris beräknas

allt fortfarande för såväl kustartilleriets som arméns manskap.

Anledningen till att portionspriset år 1904 kunnat vid flottan nedbringas

till 50 öre torde hafva varit, att i portionen smör utbytts mot

margarin.

Emellertid har marinförvaltningen, såsom redan blifvit nänmdt,

med skrifvelse den 28 juni nästlidna år öfverlämnat ett förslag till ny

spisordning för friska under tjänstgöring i land under hemställan om

nådig fastställelse af samma förslag. I ärendet anfördes såsom anmärkning

mot den nu gällande spisordningen, bland annat, att den ej upptoge

en närande frukost samt jämväl i öfrigt icke vore tillräckligt hygienisk.

Af handlingarna framgick, att den föreslagna spisordningens införande

skulle medföra eu ökning af det nu gällande portionspriset från 50 öre

till 54 öre.

Under sådana förhållanden och då portionspriset icke syntes höra

öfverskrida 52 öre, anmodade jag i ämbetsskrifvelse den 21 november

1904 marinförvaltningen att inkomma med ett med iakttagande häraf

upprättad! förslag till spisordning uti nu förevarande afseende.

Sådant förslag har visserligen ännu icke inkommit, men torde beräkningarna

uti ifrågavarande afseende böra grundas på ett portionspris

af 52 öre i land.

Mot öfriga grunder, å Indika marinförvaltningen anställt sina beräkningar

i fråga om kostnaderna för naturaunderhåll till underofficerare

och manskap, bär jag icke något att erinra. Denna förmån utgår emellertid

därjämte till reservofficersaspiranter samt till skeppsgossar, därvid

underhållet beräknas för de förra lika med underofficerare: och för de

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

107

senare lika med det till sjömanskåren hörande manskap. Därest min

framställning i fråga om mariningenjörkadetter och mariningenjörstipendiater

vinner bifall, skulle slutligen jämväl dessa under en kortare

tid af året komma i åtnjutande af den underofficerare tillkommande

portionsersättning.

Enligt sålunda angifna beräkningsgrunder och under antagande

att mina förslag om ökning af underofficers- och sjömanskårerna vinna

bifall skulle det belopp, hvartill förevarande anslag bör beräknas för

år 1906, komma att uppgå till 1,042,079 kronor 70 öre eller i jämnadt

tal 1,042,080 kronor.»

Vid bifall till hvad utskottet under punkten l:o) härofvan föreslagit

i fråga om ökning af sjöman skåren skulle den af Kungl. Maj: t ifrågasatta

höjningen af detta anslag kunna nedsättas med 19,386 kronor, men då

ifrågavarande förslagsanslag under de senare åren högst betydligt öfverskridits

har utskottet icke velat motsätta sig anslagets uppförande med

det af Kungl. Maj:t föreslagna belopp och hemställer,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till naturaunderhåll

åt personal vid flottan från 757,155

kronor till 1,042,080 kronor eller med 284,925 kronor.

Ersättning'' för rustning och rotering.

4:o). Under punkten 4 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år 1906 minska förslaget till

ersättning för rustning och rotering från 25,000 kronor till 22,000

kronor, eller med 3,000 kronor.

Härom har departementschefen anfört följande:

»Förslagsanslaget till ersättning för rustning och rotering är i riksstaten

för innevarande år upptaget till 25,000 kronor.

I ämbetsskrifvelse den 2 november nästlidna år anmodade jag

marinförvaltningen och statskontoret att gemensamt inkomma med yttrande,

huruvida berörda förslagsanslag kunde i riksstaten för år 1906

minskas.

Nämnda ämbetsverk hafva i anledning häraf uti ämbetsskrifvelse

den 15 i nyssnämnda månad anfört, att då antalet af de rotenummer

vid båtsmanshållet, som vid 1906 års ingång kvarstode i indelnings
-

Ang. minskning

af anslaget

till

ersättning för

rustning och

rotering.

[4-]

s. 108 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o <>■

Ang. tre inom

Andra Kammaren

väckta

motioner.

108

verket såsom effektiva, torde kunna antagas komma att utgöra omkring

204, medelsbeliofvet under berörda anslagstitel syntes kunna approximativt

beräknas till 22,440 kronor, hvarför ämbetsverken, med afseende

jämväl därå att af ifrågavarande förslagsanslag under åren 1901, 1902

och 1903 besparats respektive 204 kronor 86 öre, 1,231 kronor 38 öre

samt 5,066 kronor 36 öre, ansåge sig böra föreslå, att ifrågavarande

anslag måtte i riksstaten för år 1906 upptagas med ett till 22,000

kronor nedsatt belopp.»

Utskottet får i anledning häraf hemställa,

att Riksdagen må minska förslagsanslaget till

ersättning för rustning och rotering från 25,000

kronor till 22,000 kronor, eller med 3,000 kronor.

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

ersättning’ därför.

5:o) Uti tro inom Andra Kammaren väckta motioner hafva framställts

nedannämnda förslag angående dagaflöningen åt de värnpliktige

under öfningstiden.

Af herr A. Magnusson i Salstad, med hvilken lierr Oscar N. Olsson

instämt, har i motionen n:o 39 föreslagits, att Riksdagen ville besluta,

det aflöningen till de värnpliktige skulle äfven under deras rekrytutbildning

bestämmas till 50 öre per dag från och med innevarande år

samt att denna aflöning vid hvarje månads slut för den gångna månaden

skulle utbetalas till de värnpliktige själfva.

Herr P. Zimdahl har uti motionen n:o 105 hemställt, att Riksdagen

ville besluta, att dagaflöningen till de värnpliktige såväl under rekrytsom

repetitionsöfningarne måtte bestämmas till 50 öre per man och

dag samt att den förhöjda dagaflöningen måtte vinna tillämpning från

och med nästkommande år 1906.

Slutlig eu har herr S. Nordström i Höglunda i motion n:o 110, i

hvars syfte herr ,/. Andersson i Baggböle instämt, föreslagit, att Riksdagen

matte från och med nästkommande år anslå nödiga medel till

de värnpliktiges dagaflöning med 50 öre per dag under såväl rekrytsom

repetitionsöfningarne, in- och utryckningsdagarne däri inberäknade,

s. 109 Kontrollera mot PDF

iStatsutskottets Utlåtande N:o (i. 109

samt att af dessa medel 25 öre skulle utbetalas successivt under ölmngstiderna

och återstående 25 öre vid slutet af hvarje års ofri ingår.

I afseende å de skal, som uti hvar och en af ofvanberörda motioner

anförts till stöd för de framställda förslagen, tillåter sig utskottet hänvisa

till motionerna.

De i ofvanberörda motion er framställda förslag hafva, i hvad desamma

afse de värnpliktige vid armén, redan af Riksdagen afslagits

och torde under sådana omständigheter icke heller böra bifallas beträffande

flottans värnpliktige.

Utskottet tar alltså hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herrar Magnussons,

Zimdahls och Nordströms ifrågavarande motioner, i

hvad de beröra flottan, må uti riksstaten för år 1906

uppföra anslaget till sjöbe varm gens vapenöfningar

samt beklädnad och ersättning därför till oförändrad!

belopp.

Flottans nybyggnad och underhåll.

6:o) Uti punkten 5 af femte hufvudtiteln hav Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att i riksstaten för år 1906 höja reservationsanslaget

till flottans nybyggnad och underhåll från 1,685,000 kronor till 1,840,000

kronor, eller med 155,000 kronor.

Beträffande denna framställning bär departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»På sätt närmare framgår af chefens för sjöförsvarsdepartementet

yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1900, bifogadt samma

års statsverksproposition, hade marinförvaltningen i underdånig skrifvelse

den 29 september 1899 angående utgifterna under riksstatens

femte hufvudtitel för år 1901 i fråga om anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll anfört, bland annat, att detta anslag, som vid

1886 års riksdag höjts till 1,200,000 kronor, under eu följd af år visat

sig otillräckligt för de ändamål, anslagets titel angåfve. Endast eu

ringa del hade kunnat användas till nybyggnad, utan både anslaget till

allra största delen tagits i anspråk för flottans underhåll. Men äfven

för detta ändamål hade anslaget allt sedan 1886 visat sig i eu för

Utskottets

yttrande.

Ang. höjning

af anslaget

till flottans

nybyggnad

och underhåll.

[5.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlutande N:o (i.

hvarje år växande grad otillräckligt. Under åren 1802—1896 hade

visserligen anslaget ökats med 100,000 kronor, men denna ökning hade

endast utgjort ett vederlag för den ökning i utgifter, som åsamkats

varfven därigenom att till följd af båtsmanshållets vakanssättning den

ytterst billiga arbetskraft, man ägde i båtsmännen, måst utbrytas mot

mycket dyrare daglönare.

Under 12-årsperioden 1888—1899 hade för fyllande af det utaf

varfscheferna anmälda behofvet i medeltal för hvarje år kunnat anvisas

endast 83,17 procent af det belopp, som begärts. Underhållet hade

därför måst begränsas till det nödvändigaste, således i första rummet

till stridsfartygen, men för öfrigt fått, i den mån nödvändigheten att

hålla sig inom anvisade medel sådant kräft, eftersättas. Anslaget hade

redan varit otillräckligt för underhållet af den flotta vi ägde år 1887,

och hade denna otillräcklighet blifvit ännu påtagligare inför den kraftiga

tillväxt, hvaråt flottan därefter haft att glädja sig. År 1887 hade första

pansarbåten af l:a kl. blifvit färdig och sedermera hade tillkommit dels fem

pansarbåtar af l:a kl., hvarjemte ännu eu dylik pansarbåt vore under

byggnad, dels fem torpedkryssare, däraf likväl två vore under byggnad,

nio l:a kl. torpedbåtar, däraf tre under byggnad, en 2:a kl. kanonbåt,

två öfningsskepp och två 2:a kl. torpedbåtar. Underhållskostnaden

för dessa fartyg — utom de två öfningsskeppen, om hvilka särskild

uppgift saknades rörande deras underhållskostnad — hade beräknats

till sammanlagdt 283,800 kronor årligen. Förutom dessa fartyg hade

tillkommit ett icke ringa antal småfartyg.

Till dessa omständigheter komme ej mindre stegrade kraf på

arbetsmaskiner i varfvens verkstäder och yrkesskicklighet hos dessas

arbetare, hvilka kraf tydligen medförde ökade utgifter, än äfven senare

tidens uppdrifna pris på både arbete och materialier.

En ökning af anslaget vore därför nödvändig, och ansåge marinförvaltningen

ökningens belopp ej kunna sättas lägre än till 500,000 kronor.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet fann hvad af marinförvaltningen

anförts innefatta fullt giltiga skäl för den af ämbetsverket föreslagna

höjningen af ifrågavarande anslag. Med hänsyn till andra anslagsbehof

ansåg hau det dock nödvändigt att så vidt möjligt inskränka den föreslagna

höjningen. Från det af marinförvaltningen föreslagna beloppet,

500,000 kronor, sj-ntes kunna afdragas dels 25,500 kronor, som förut

af anslaget utgått till varfspolisens i Karlskrona aflöning, dels från anslaget,

förut utgående inkvarteringspenningar till belopp af 25,286 kronor,

dels den till 27,500 kronor beräknade underhållskostnaden för en l:a

kl. pansarbåt, som ingått i de af marinförvaltningen uppgjorda beräk
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

111

ningarna, men tidigast kunde blifva färdig i december 1901, dels ock

2,400 kronor, som förut användts till brefdufveväsendet. Då däremot

ä andra sidan utgifterna från underhållsanslaget måste ökas med 5,600

kronor under förutsättning af en samtidigt föreslagen ökning af flottans

kolförråd, ansåg chefen för sjöförsvarsdepartementet den föreslagna

höjningen af förevarande anslag för det dåvarande kunna begränsas

till i rundt tal 425,000 kronor.

I öfverensstämmelse härmed föreslog Eders Kung!. Magt Riksdagen

att för år 1901 höja ifrågavarande anslag från 1,300,000 till 1,725,000

kronor, och blef denna Eders Kung!. Majrts framställning af Riksdagen

bifallen.

Med hänsyn därtill att från nu förevarande anslag ansågs böra

till anslaget för underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel

öfverflyttas ett belopp af 40,000 kronor blef vid 1901 års riksdag

uppå Eders Kungl. Maj:ts förslag nämnda belopp, 1,725,000 kronor,

för år 1902 minskadt till 1,685,000 kronor.

Vid sistnämnda belopp bär anslaget därefter allt hitintills bibehållits.

Marin förvaltningen har nu i underdånig skrifvelse den 20 oktober

1904 erinrat, att ämbetsverket, då det föreslog nämnda ökning af förevarande

anslag med 500,000 kronor, tagit hänsyn till att, sedan anslagets

belopp vid 1886 års riksdag bestämts, materielen ökats med

åtta l:a kl. pansarbåtar, fem torped kryssare, nio l:a kl. torpedbåtar,

en 2:a kl. kanonbåt, två öfningsskepp och två 2:a kl. torpedbåtar jämteen

del småfartyg. Efter frånräkning af en del utgifter, som icke borde

från anslaget betridas, äfvensom underhåll för eu pansarbåt, hvars

byggande då nyligen påbörjats, hade emellertid ökningen blifvit nedsatt

till 425,000 kronor.

Sedan nämnda materiel, för hvilken underhållsanslag beviljats, ingått

i flottan, hade emellertid med inräknande af nyss angifna pansarbåt

ytterligare tillkommit följande materiel nämligen, fem l:a kl. pansarbåtar,

eu pansarkryssare, en jagare, sju l:a kl. torpedbåtar, sex 2:a

kl. torpedbåtar, en undervattensbåt och ett ballongfartyg.

Ehuru af nyssnämnda fartyg de senast beställda två l:a kl. pansarbåtarna,

pansarkryssaren, en l:a kl. torpedbåt och undervattensbåten

vid skrifvelsens aflåtande ännu ej vore färdiga, hade likväl under de

senare åren svårigheter yppat sig att med därför afsedda medel på ett

tillfyllestgörande sätt bestrida underhållet vid stationerna; och gifvet

vore att, med en så omfattande ökning af materielen, underhållsanslaget

icke längre kunde vara tillräckligt för att bestrida de ökade underhålls
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 12

Htatmtsk-ottets Utlåtande N:o 6.

kostnader,, som erfordrades, därest materielen skulle på reglements-- enligt sätt vårdas och hållas fullt effektiv för sitt ändamål, helst i betraktande

af de numera väsentligt stegrade arbets- och materialprisen.

I fråga om det belopp, hvarmed flottans nybyggnads- och underliållsanslag

borde ökas för år 1906, hade marinförvaltningen dock

ansett, att ökning borde ske allenast med det belopp, hvartill sammanlagda

underhållskostnaden uppginge för de nytillkomna fartyg, Indika

under samma år kunde beräknas blifva i behof af att undergå reparation

eller eljest föranleda underhållskostnad.

IM under byggnad varande pansarbåten Oscar II och pansarkryssaren

Fylgia icke* kunde väntas blifva levererade förr än under år

1906, erfordrades för nämnda år ej särskild! belopp till dessa fartygs

underhåll, och för pansarbåtea Manligheten, som torde blifva levererad

före 1904 års utgång, kunde underhållskostnaden för år 1906 inskränkas

till hälften af beräknad dylik årskostnad för en pansarbåt. Däremot

ansåge marinförvaltningen, att för den under byggnad varande l:a kl.

torpedbåten Plejad, som skulle levereras i medio af år 1905, och för

undervattensbåten Hajen, å hvilken arbetena inom närmaste tiden torde

vara afslutade, borde beräknas full underhållskostnad för år 1906.

På sätt det statsverkspropositionen till 1900 års riksdag vidfogade

protokollet i sjöförsvarsärenden angåfve, hade kostnaden för det årliga

underhållet af en pansarbåt beräknats till 27,500 kronor, och enligt

marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 25 september 1903 angående

utgifterna för år 1905 å en del anslag under femte hufvudtiteln

hade de årliga underhållskostnaderna beräknats för en jagare till

6,000 kronor, för en l:a kl. torpedbåt till 4,500 kronor och för en 2:a

kl. torpedbåt till 2,500 kronor.

De sålunda redan förut uppgifna underhållskostnaderna för en hvar

af nämnda fartygstyper ansåge marinförvaltningen hunna läggas till

grund för beräknandet af den erforderliga ökningen af underhållsmedlen

för år 1906; och skulle med iakttagande häraf flottans nybyggnadsoch

underhållsanslag för nämnda år behöfva ökas med

för tre lax kl. pansarbåtar ......................................................

» pansarbåten Manligheten (hälften af ett års underhåll)

> en jagare ..............................................................................

» sju l:a kl. torpedbåtar.................................... ......................

» sex 2:a kl. )■ .........................................................

» en undervattensbåt...................................................

» ett ballongfartyg .................................................... ...........

kr.

» ,

»

»

»

»

»

Summa kr.

82,500: —

13,750: —

6,000: —

31,500: —

15,000: —

3,000: —

3,000: —

154,750: —

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

113

På grund häraf hemställde marin förvaltningen, att framställningmåtte

göras till nästkommande riksdag, att anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll, nu uppgående till 1,685,000 kronor, måtte höjas

med i rundt tal 155,000 kronor till 1,840,000 kronor.

Af marinförvaltningens nämnda skrifvelse den 29 september 1899

framgår, att ämbetsverket redan då ansåg, att ifrågavarande anslag

borde höjas i den mån, som antalet af flottans fartyg ökades. Att

äfven dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet hyste samma åsikt,

utvisas af hans yttrande till statsrådsprotokollet, att den af marinförvaltningen

föreslagna summan, hvarmed anslaget borde ökas, kunde

minskas med underhållskostnaden för eu uti ämbetsverkets beräkningar

ingående pansarbåt, som emellertid kunde antagas blifva färdig först i

slutet af det år, hvarom fråga vore. Äfven hans förklaring, att den af

marin förvaltningen föreslagna höjningen för det dåvarande syntes kunna

begränsas till ett lägre belopp, gifver en antydan om, att han ansett

anslaget längre fram böra höjas.

Af det vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7

januari 1901 fogade sammandrag af de ordinarie anslagsbehof, som beräknades

uppstå under femte hufvudtiteln på grund af såväl den då

ifrågasatta utsträckningen af beväringens öfningstid och den föreslagna

organisationen af kustartilleriet som af den beräknade ökningen i flottans

stampersonal under perioden 1902—1912, framgår visserligen, att nu

ifrågavarande anslag då beräknades under hela den ifrågavarande perioden

icke komma att öfverskrida det vid 1901 års riksdag föreslagna

beloppet af 1,685,000 kronor. Anledningen härtill torde emellertid hafva

varit den, att vid uppgörande af berörda sammandrag endast tagits hänsyn

till den ökning af utgifter, som, på sätt sammandragets öfverskrift angifver,

skulle blifva en följd af nämnda tre orsaker,, den utsträckta beväringstiden,

den nya organisationen af kustartilleriet och ökningen af

flottans stampersonal. Eljest skulle säkerligen icke kunnat förbises, att

den påtänkta ökningen af flottans materiel nödvändigt måste medföra

eu ökning af anslaget för samma materiels underhåll.

Att detta måste blifva eu gifven följd af materielens ökning, ligger

redan i sakens natur och har äfven af erfarenheten nogsamt visats.

Redan i slutet af år 1903 anmälde marin förvaltningen, att nu ifrågavarande

anslag blifvit under året öfverskridet med omkring 60,000

kronor. Eders Kungl. Maj:t förordnade med anledning häraf, att af

nämnda brist 40,000 kronor skulle betäckas af 1904 års underhållsanslag

samt att återstående beloppet skulle af marinförvaltningen framdeles

till ersättande anmälas.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1005. 4 Sami. 1 Afä. 6 Höft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande Nio 6.

Nästlidna år anmälde märinförvaltningen redan i slutet af augusti

månad, att de för underhåll af flottans fartyg och båtar anvisade delar

af förevarande anslag, Indika uppginge för Karlskrona station till 510,000

kronor och för Stockholms station till 200,000 kronor, blifvit underdel!

gångna delen af året så, hårdt anlitade, att däraf endast återstode

af det förstnämnda beloppet omkring 150,000 kronor och af det senare

omkring 25,000 kronor. Ämbetsverket anförde därjämte, att varfscheferna

tillika meddelat, att de icke kunde afgifva något förslag ä

arbeten, som till förekommande af anslagets öfverskridande kunde till

ett följande år uppskjutas, enär ingå andra kostnader än för vanliga

och oundgängligen nödvändiga underhållsarbeten vore afsedda att å ifrågavarande

anslagstitlar bokföras. Varfschefen i Karlskrona hade ansett, att

för. underhåll af därstädes förlagda. fartyg erfordrades ytterligare under

året 187,000 kronor, under det att varfschefen i Stockholm förklarat

sig icke då kunna lämna exakt uppgift å det ytterligare erforderlig;1,

beloppet. Marinförvaltningen hemställde, att för den händelse föreskrift

icke ansåges böra meddelas därom att underhållet af stationernas fartyg

och båtar skulle under återstående delen af året inskränkas så, att

utgifterna kunde hållas inom det för underhållet anvisade medelsbeloppets

återstod, i hvithet fall likväl materielens bestånd och tjenstbarhet

äfventyrades, ämbetsverket inåtte få af omhänderhafvande medel

förskjuta hvad som uti ifrågavarande afseende kunde intill årets slut

finnas oundgängligen nödvändigt.

På af mig framställd förfrågan om anledningarna till att förevarande

delar af underhållsanslaget redan under första hälften af året blifvit

så hardt anlitade samt på min begäran om uppgift å de arbeten, som

hufvudsakligen ansåges nödvändiggöra öfverskridande af ifrågavarande

anslag, uppgåfvo varfschefcrna såsom anledning till öfverskridandet de

ökade kostnader för den flytande materielens vidmakthållande i stridsdugligt

beredskapsskick, som uppstått i följd af utsträckt användning af

densamma, hvar järn te varfschefen i Stockholm erinrade, att fartygsmaterielen

vid stationen ökats med åtskilliga nybyggda fartyg in. m. Båda

varfscheferna vidliöllo, att de arbeten, som nödvändiggjorde öfverskridandet,

icke voro andra än vanliga underhållsarbeten och arbeten

för fartygens försättande i anbefallda beredskap.

Vid föredragning af detta ärende inför Eders Kung!. Maj:t den

25 november sistlidna år ansåg jag mig icke kunna tillråda Eders Kung!.

Maj:t att afstå marinförvaltningens nämnda framställning och sålunda

låta allt arbete för underhåll af flottans fartyg afstanna intill årets slut,

utan hemställde jag i stället, att Eders Kung!. Maj:t måtte medgifva, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets matande N:o (i.

Ilo

hvad som under året vore oundgängligen nödvändigt för ifrågavarande

underhåll skulle få af marinförvaltningen med omhänderhafvande medel

bestridas, med föreskrift för ämbetsverket att taga i beräkning ersättning

för hvad sålunda utbetalts vid uppgörande af förslag till stat

för fördelning af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll för

innevarande år. Denna min hemställan blef af Eders Kungl. Maj:t bifallen.

Vid fördelning af sistnämnda anslag har Eders Kungl. Maj:t därefter

gjort afdrag för det belopp, hvarmed sistlidna års anslag då ansågs

hafva öfverskridits, och anbefallde därvid Eders Kungl. Maj:t tillika

marinförvaltningén att tillhålla varfscheferna att vid handhafvande af

de medel, som af underhållsanslaget blefve till deras förfogande öfvérlämnade,

iakttaga den största sparsamhet och redan från början af hvarje

år hafva uppmärksamheten fäst vid, att de anvisade medlen icke finge

under året öfverskridas, samt, därest det skulle befinnas, att anslag utöfver

de anvisade vore nödvändiga för att icke äfventyra viss materiel, i god

1 id därom göra anmälan hos marinförvaltningen med uppgift om do

närmare omständigheter, som föranled t nämnda förhållande, h varjämte

Eders Kungl. Maj:t ålade marinförvaltningen att, i händelse af dylik

anmälan från en varfschef, till Eders Kungl. Maj:t inkomma med

den framställning, som däraf kunde föranledas.

Genom det afdrag, som sålunda redan från början blifvit gjordt

å innevarande års underhållsanslag, har detta emellertid tydligen blifvit

nedbragt till så lågt belopp, att det icke lärer vara tänkbart, att detsamma

kan förslå för det under året nödvändiga underhållet, utan torde

ett öfverskridande icke kunna undvikas. Vore det belopp, hvarmed

öfverskridandet under nästlidna år ägt ruin, redan nu till siffran känd!,

skulle jag därför hos Eders Kungl. Maj:t hemställt, att framställning

måtte göras till innevarande års riksdag om bristens betäckande. Under

nuvarande förhållanden torde med denna hemställan böra uppskjutas till

nästa år.

De af mig sålunda omförmälda förhållanden gifva emellertid, äfven

om det torde vara möjligt att vid varfven kunna åstadkomma iakttagande

af större sparsamhet, vid handen, att det belopp, hvartill

underhållsanslaget för närvarande är upptaget, är otillräckligt. Det är

också tydligt, att den ökning af flottans materiel, som under de senaste

åren ägt rum, måste medföra en höjning af förevarande anslag, därest

icke materielens bestånd skall äfventyras. ■ Det torde vara nödvändigt

att tillse, att icke de med så störa kostnader anskaffade och för vårt

s. 116 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

anslaget

sjökrigs
skolan.

[6-]

116

försvar så viktiga stridsfartygen genom brist på medel till nödvändigt

underhåll förfaras.

För att Riksdagen redan vid beviljande af medel till ett nytt fartyg

skall äga kännedom om de framtida kostnaderna för dess underhåll

har jag redan nästlidna år iakttagit att vid framläggande af förslag

till ett fartygs byggande tillika omnämna den ökning af un d erhålls anslaget,

som fartygets tillkomst skulle medföra, och skall jag äfven i år

lämna dylika uppgifter i fråga om de fartyg, om hvilkas byggande jag

ärnar göra framställning.))

Med anledning af hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1906 höja

reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll

från 1,685,000 kronor till 1,840.000 kronor, eller

med 155,000 kronor.

Sjökrigsskolan.

7:o) Kungl. Magt har under punkten 6 af femte hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen dels att medgifva, att för lärare och öfrig personal

vid sjökrigsskolan måtte bestämmas följande löneförmåner att gälla från

och med år 1906:

för lektor: fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kronor,

3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor, 5) 4,000 kronor jämte tjänstgöringspenuingar

å respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000

kronor;

att lektor skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som kan varda stadgad;

att med ordinarie lektorsbefattning icke må förenas annan tjänst

å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,

med mindre den vid pröfning i stadgad ordning befinnes

icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid sjökrigsskolan,

hvarjämte lektor icke må utöfva lärarverksamhet vid någon

privat läroanstalt för inträde i sjökrigsskolan;

att tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå för tiden från

och med september till och med april månad och utbetalas med eu

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

117

åttondedel i månaden under nämnda tid samt att tjänstgöringspenningar

icke få af tjänstens innehafvare uppbäras, under det han åtnjuter full

tjänstledighet, utan skola för denna tid utgå till den, som förrättar

tjänsten;

att lektor, som af sjukdom hindras att sin befattning’ förrätta,

äger uppbära hela lönen, men att den, som undfår ledighet för svag

hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller

från tjänstgöring i behörig ordning afstänges eller eljest är lagligen

förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för

befattningens uppehållande erfordras eller eljest, pröfvas skäligt;

att uppflyttning från lägre till högre lönegrad må för lektor

äga rum efter förloppet af fem år, därest han under mer än fyra

femtedelar af den tjänstgöringstid, som erfordras för att vinna nämnda

uppflyttning, med nit och skicklighet bestridt sin egen eller på grund

af förordnande annan statens tjänst eller ock fullgjort annat offentligt

uppdrag;

att, därest ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk blir utnämnd till

lektor vid sjökrigsskolan och redan intjänat högre aflöning än lektors

begynnelseaflöning, honom skola omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg

som lektor, att hans aflöning i sistnämnda befattning blir lika

hög som den aflöning, lian senast åtnjöt som adjunkt; skolande, där

adjunkt vid befordran till lektor icke erhåller högre aflöning än den

han som adjunkt uppburit, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad

honom tillgodoräknas den tid, hvarunder han innehaft adjunktsbefattningen,

efter det han i denna befattning senast uppflyttades till

högre lönegrad;

att vid uppflyttning i högre lönegrad den högre aflöningen icke

får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder

den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;

att lektor, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande af

aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som

berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att lektorer vid de allmänna läroverken, lärare vid högre lärarinneseminariet

och lärare vid folkskoleseminarierna må, vid öfvergång

till sjökrigsskolan, för tillgodonjutande af aflöning i högre lönegrad

räkna sig till godo föregående tjänstgöring såsom ordinarie lärare

enligt enahanda grunder, som här ofvan blifvit stadgade;

att de i kung!, cirkulären den 1 juni 1877 och 18 maj 1878

omförmälda docenter vid universiteten må äga att efter utnämning till

s. 118 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

118

lektor vid sjökrigsskolan för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig

till godo deri tid, dock ej utöfver tre år, de med nit och skicklighet

deltagit i undervisningen vid universitetet, såvidt de vunnit behörighet

till anställning vid allmänt läroverk;

att det antal lönetursår, som ordinarie och extra ordinarie lärare

vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och högre lärarinneseminariet

samt docenter vid universiteten och lärare vid enskilda läroverk

intjänat vid utgången af år 1904, äfvensom de motsvarande år,

som vikarierande lektor vid sjökrigsskolan då tjänstgjort, må honom

tillgodoräknas såsom lektor vid sjökrigsskolan;

att lektor skall äga att af kadetternas terminsafgifter årligen

erhålla ett hyresbidrag af 700 kronor;

att till lärare i icke militära ämnen, som ej är lektor, skall utgå

arfvode beräknadt för år efter 150 kronor för undervisningstimme enligt

fastställd undervisningsplan i veckan och till lärare i militära ämnen

dylikt arfvode efter 120 kronor för undervisningstimme i veckan;

att för adjutant (kadettofficer) och biträdande läraren i gymnastik

och vapenföring (kadettofficer) skall utgå ett årligt arfvode till hvardera

af 450 kronor;

att arfvodena till läkare, redogörare, portvakt och dräng eller

städerska höjas med i afrundade tal 15 procent af nu utgående arfvoden;

dels att medgifva, att Kung!. Maj:t af inflytande terminsafgifter,

Indika dock ej finge öfverskrida 75 kronor för hvarje ordinarie elev

skulle äga att, i den man tillfälliga parallellklasser blefve nödvändiga,

bestrida häraf orsakade extra kostnader;

dels att. godkänna stat för sjökrigsskolan af den lydelse, bilagan

n:o 8 vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 14 januari

1905 utvisade;

dels och att i riksstaten för år 1906 höja anslaget till sj©krigsskolan

från 33,540 kronor till 46,915 kronor eller med 13,375 kronor.

Vid bifall härtill skulle anslaget till undervisningsverken komma

att i sin helhet höjas från 71,890 kronor till 85,265 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen i detta

ärende anfört följande:

. »Uti ä m bet s s kr i f vele e den 11 november nästlidna år har chefen för

sjökrigsskolan gjort framställning om förbättrade löner för lärarna vid

skolan.

Han bär därvid anfört, att sedan flera år tillbaka en reglering af

löneförmånerna för nämnda lärare och skolans lektorers likställande

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

119

med de allmänna läroverkens ansetts ensidigt och äfven tagits, under

ompröfning af såväl Eders Kung!. Maj:t som Riksdagen.

För närvarande åtnjöte dessa lärare löneförmåner dels från statsmedel

i egentlig mening dels från af kadetterna erlagda terminsafgifter;

lektor hade en begynna]seaflöning af 3,598 kronor samt hvart

femte år i 20 års tid arfvo destillök ning med 250 kronor, under detattöfriga

lärare hade fasta arfvoden af skiftande belopp. Lektor eller annan

lärare, som undervisade å kustartillerilinjen, hade dessutom härför arfvode,

beräknadt efter 100 kronor årligen för undervisningstimma i veckan.

Rätt till pension åtnjöte ingen.

Båda statsmakterna både till fullo insett och erkänt otillräckligheten

af de löneförmåner, som i den ordinarie staten för sjökrigsskolan

tillförsäkrades skolans lärare.

Redan i november 1880 hade skolans dåvarande lektorer ingifvit

eu skrift med anhållan om reglering och förbättring af sina lönevillkor

i syfte att blifva likställda med motsvarande tjänstemän vid statens

allmänna läroverk.

Eders Kung!. Maj:t både emellertid funnit, att den ifrågasatta regleringen

för sjökrigsskolan under afvaktan på en definitiv reglering af

de allmänna läroverkens löneförhållanden borde blifva tillfällig, och därför

till 1881 års riksdag aflåtit framställning om löneförbättring åt eu

del af lärarna vid sjö krigs skolan af inflytande förhöjda elevafgifter

intill 8,000 kronor årligen.

Riksdagen hade bifallit denna framställning så till vida att, därest

tillgångar härtill blefve beredda genom höjning af lärjungarnas utgifter

till högst 75 kronor för termin, sådan förbättring, tillsvidare och intill

dess slutlig reglering af sjökrigsskolans stat kunde varda fastställd,

skulle få inom ett belopp af 6,200 kronor årligen ifrågavarande lärare

efter Eders Kuugl. Maj:ts pröfning tilldelas.

År 1886 både lektorerna vid sjökrigsskolan åter anhållit att blifva

likställda med lektorerna vid statens allmänna läroverk med afseende

på såväl lönevillkor som andra förmåner såsom ålderstillägg, tjänstårsberäkning

och rätt till pension. De hade därvid åberopat, bland annat,

att lektor i Stockholm, efter år 1882 medgifven löneförbättring, både

en årsinkomst i l:a lönegraden af 3,600 kronor, — däri inberäknade

600 kronor hyresbidrag, — under det att inkomsten för eu lektor vid sjökrigsskolan

i l:a lönegraden endast uppginge till 3,000 kronor.

Uti en med anledning häraf gjord framställning till 1888 års riksdag

hade hemställts, dels att lektorerna vid sjökrigsskolan skulle likställas

i löneförmåner med lektorerna vid de allmänna läroverken, så att aflö
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ningen i J :a lönegraden blefve bestämd till 3,600 kronor, dels att ålderstilläggen

skulle höjas från 250 till 500 kronor, dels slutligen att lika

rätt till tjänstårsberäkning och pension måtte blifva dem tillerkänd.

Medel härtill borde beredas genom höjning af sjökrigsskolans ordinarie

stat med 1,860 kronor samt genom anvisande af 1,300 kronor att utöfver

de år 1881 bestämda 6,200 kronor utgå af inflytande terminsafgifter.

Riksdagen hade dock endast på så sätt bifallit Eders Kung!. Maj:ts

proposition, att till den ifrågasatta löneförbättringen anvisats ytterligare

1,300 kronor af terminsafgifterna och ett extra anslag af 1,860 kronor

för år 1889. Detta senare anslag hade sedermera af hvarje riksdag

blifvit anvisadt. Framställningarna beträffande ålderstillägg, pension och

öfriga förmåner hade däremot af Riksdagen icke bifallits.

I detta ärende hade emellertid statsutskottet hemställt om afslag å

framställningen, därvid anförts, att förslaget enligt utskottets förmenande

icke borde tagas i betraktande annorledes än i sammanhang

med eller efter pröfning af den ännu olösta frågan om de allmänna

läroverkens omorganisation.

Genom beslutet hade emellertid lektors vid sjökrigsskolan begynnelselön

blifvit satt lika med lektors vid allmänt läroverk, hvarigenom

Riksdagen syntes i princip hafva ställt sig gillande beträffande det framhäfda

likställighetskrafvet.

Genom nådigt cirkulär af den 25 oktober 1901 hade chefen för

sjökrigsskolan anbefallts att inkomma med utredning, huruvida för tiden

efter 1902 ändringar i sjökrigsskolans lönestater kunde anses böra äga

rum. Med anledning häraf hade han inkommit med ett underdånigt

utlåtande, åtföljdt af förslag till ny stat för sjökrigsskolan, men hade

detta icke föranledt till någon åtgärd.

Sedan emellertid genom 1904 års riksdags beslut frågan om de

allmänna läroverkens omorganisation och regleringen af dess lärarpersonals

löneförmåner vunnit sin definitiva lösning, syntes tidpunkten vara

inne att äfven reglera sjökrigsskolans stat.

För behofvet af en lönereglering för lärarna vid sjökrigsskolan

syntes inga bevis nu behöfva förebringas. Tillfyllest torde vara att

erinra om de af Riksdagen under senare åren beviljade dyrtidstilläggen

samt att hänvisa till den uttömmande utredning beträffande lärarnas

vid de allmänna läroverken ekonomiska ställning, som i Eders Kung!.

Maj:ts proposition till 1904 års riksdag angående ändrad anordning af

rikets allmänna läroverk förebragts, och det erkännande af ett förefintligt

behof af lönereglering, som Riksdagen gifvit genom dess bevil
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

121

jande. De civila lärarnas vid sjökrigsskolan ekonomiska ställning vore

i sina hufvuddrag densammma som nämnda lärares.

Han anhölle därför ånyo att få bringa spörsmålet om lönereglering

för sjökrigsskolans lärare under ompröfning.

Härvid hade han, hvad lektorerna anginge, låtit sig ledas af det

gamla, från alla håll mer eller mindre direkt såsom rättvist erkända

önskemålet, nämligen deras likställighet med de allmänna läroverkens

lektorer.

För behörighet till lektorstjänst vid sjökrigsskolan vore fullkomligt

samma kompetensvillkor fastställda som för behörighet till lektorstjänst

vid allmänt läroverk. Arten af den undervisningsskyldigliet, som ålåge

sjökrigsskolans lektorer, vore minst lika kräfvande som lektorernas vid

de allmänna läroverken, enär kurserna i skolans lägsta klass ungefärligen

motsvarade dem i de allmänna läroverkens femte klass och omfånget

af de kurser, som vid sjökrigsskolan genomginges, skulle vara

så afpassadt, att kadett, som genomgått alla landklasser, i de icke militära

ämnena besutte ett kunskapsmått, icke understigande det, som för

godkänd afgångsexamen vid rikets allmänna läroverk fordrades. I själfva

verket uppfylldes vid sjökrigsskolan denna minimifordran så, att undervisningen

i flera ämnen gånge djupare än den, som bibringades abiturienterna

vid de allmänna läroverken.

Antalet undervisningstimmar per vecka uppginge i sjökrigsskolan

enligt fastställd undervisningsplan till 22 för tvenne lektorer samt

respektive 21, 20 och 19 för de öfriga Henne, d. v. s. alla utom en hade

samma antal, som stadgan för rikets allmänna läroverk föreskrefve för

lektor, som ej vore domkapitelsledamot.

Beträffande det hemarbete, som ålåge sjökrigsskolans lektorer för

rättande af kadetternas skriftliga arbeten, ställde sig saken sålunda,

att lektor i modersmålet och tyska hade 9 skriflag samt lektor i

matematik, i engelska och i franska hvar och en 6 skriflag. På grund

af såväl detta stora antal skriflag som den stora numerär, hvartill kadettkåren

vuxit under de senare åren, blefve ifrågavarande hemarbete för

sjökrigsskolans lektorer synnerligen betungandé. Och härvid vore att

märka, att någon minskning i undervisningstimmarnas antal, som stadgan

för rikets allmänna läroverk medgåfve på grund af drygare hemarbete

med rättande af lärjungarnas skriftliga uppsatser och hvaraf äfven

lektorer vid de allmänna läroverken komme i åtnjutande, ej komme

sjökrigsskolans lärare till del.

Läsårets längd sträckte sig vid sjökrigsskolan under höstterminen

från den 1 oktober t. o. in. den 19 december och under vårterminen från

Bill. till Riksd. Vrot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

den 15 januari till omkring- den'' 1 maj. Härtill lomme den till september

månad förlagda inträdesexamen, som under de två senaste åren

fortgått från den 1 i samma månad till omkring den 15, och under

hvilken de lärare, som hade att förrätta föreskrifna tentamina och

examina (af lektorerna vore endast en, nämligen lektorn i franska,

härifrån befriad), vore fullt sysselsatta. Läsårets längd vore alltså 18G

dagar eller, om inträdesexamen däri inberäknades med 14 dagar, inalles

200 dagar eller 28 1 i> läsveckor. Vid de allmänna läroverken vore

läsårets längd nu bestämd till 38 veckor, hvari påsk- och pingstferierna

vore inberäknade; härtill komme inträdespröfning före höstterminens

början, hvilken kräfde olika tid alltefter läroverkens storlek, men som

icke för någon lärare torde fordra mera än en half veckas tjänstgöring.

Om påskveckan frånräknades och inträdespröfningen inberäknades,

vore alltså läsårets längd vid de allmänna läroverken 37 Va veckor.

Pingstferierna vid de allmänna läroverken medgåfve samma arbetsledighet

som påskferierna för sjökrigsskolan, hvadan dessa ferier vid en jämförelse

mellan de båda slagen af läroanstalter kunde, de förra hvad

anginge de allmänna skolorna, de senare hvad anginge sjökrigsskolan,

lämnas ur räkningen. Härtill komme, att vid de allmänna läroverken

lärarna i de fyra högsta klasserna bereddes en ej obetydlig lättnad i

sitt arbete vid höstterminens början, därigenom att lärotiden i nämnda

klasser, så länge militäröfningarna påginge, kunde för lektor förkortas

med ända till 12 lästimmar i veckan. I utsikt vore äfven ställdt, (enligt

Eders Kungl. Maj:ts proposition till 1904 års riksdag) att för lindrande af

arbetet under själfva lärotiden vissa föreslagna åtgärder skulle vid de

allmänna läroverken vidtagas såsom meddelande för hela läroverket af

gemensam ledighet från undervisningen minst fyra, högst sex dagar

under läsåret m. m. Vid sjökrigsskolan förekomme inga stadgade ledigheter

från undervisningen.

Om läsåret sålunda vid de allmänna läroverken sträckte sig utöfver

en längre tidrymd än läsåret vid sjökrigsskolan, torde däremot arbetet

vid den senare bedrifvas med en motsvarande större intensitet, så att

den arbetsbörda, som under ett läsår ålåge en lektor vid sjökrigsskolan,

föga understege arbetsbördan för lektor vid allmänt läroverk.

Naturligt vore ock, att det vore synnerligen svårt för en lektor

vid sjökrigsskolan att på ett för sin ekonomi fördelaktigt sätt tillgodogöra

sig den tid, hvarmed läsåret vid sjökrigsskolan understege det vid

de allmänna läroverken.

Häraf framginge, att i afseende på kompetens icke någon skillnad

och beträffande undervisningstid, hemarbete Oberäknad!, icke någon

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

123

afsevärdare skillnad förefunnes mellan sjökrigsskolans lektorer och

lektorerna vid de allmänna läroverken. Hvad i öfrigt anginge

nämnda lärares uppgift, torde den att, i hvad på dem ankomme, utbilda

officerare för svenska flottan få anses så pass ansvarsfull och kräfvande

i jämförelse med uppgiften att förbereda för mogenhetsexamen, att

sjökrigsskolans lektorer i löneförmåner och däraf beroende social ställning

ej borde std efter lektorerna vid de allmänna läroverken, och

detta så mycket mindre som sjökrigsskolan dels, då förslag vore å

bane, att mariningeniörkadetter äfvenledes skulle där utbildas, måste

vara beredd på att äfven framdeles, såsom de senaste åren varit händelsen,

mottaga elever, som redan aflagt afgångsexamen från allmänt läroverk,

dels ock utbildade kadetter för kustartilleriet, hvilka samtliga måste

hafva aflagt sådan afgångsexamen.

Berättigandet af lektorernas vid sjökrigsskolan kraf framginge ock

af jämförelse med en annan kategori af lärare, nämligen lektorerna

vid högre lärarinneseminariet. För båda slagen af lektorer fordrades

samma kompetensvillkor, och, hvad tjänstgöringstiden anginge, framginge

af en lämnad redogörelse för nämnda seminarium att, under det

att lektorerna vid sjökrigsskolan hade att tjänstgöra två 22 veckotimmar,

saint de öfriga respektive 21, 20 och 19 veckotimmar, lektorerna

vid högre lärarinneseminariet och den därmed förenade normalskolan

för flickor hade 15—17 timmars tjänstgöring i veckan och ett väsentligt

mindre antal skriflag. Läsårets längd kunde väsentligen jämställas

med den vid de allmänna läroverken.

Den önskade likställigheten med allmänna läroverkens lektorer

syntes jämväl påkallad ur synpunkten af sjökrigsskolans eget intresse.

Det borde nämligen vara lika begärligt för en dugande lärare att söka

sig till sjökrigsskolan som till allmänt läroverk, enär i annat fall sjökrigsskolan

endast torde kunna.påräkna som lärare sådana, som icke

med hopp om framgång kunde vid sådant täfla om platser; och likaså

borde lockelsen för en dugande förmåga att vid sjökrigsskolan kvarstå

vara lika stor som den att söka sig öfver till allmänt läroverk. Härvid

finge ej heller förbises, att de allmänna läroverken på en dugande

lärarkraft utöfvade en större dragning äfven på den grund, att möjligheten

att befordras till rektor där stode honom öppen, hvilken möjlighet

ej förefunnes för lektorerna vid sjökrigsskolan.

Rätt och billigt syntes sålunda vara, att lektorerna vid sjökrigsskolan i

afseende på ekonomiska villkor i allo likställdes med lektorerna vid de allmänna

läroverken och vid högre lärarinneseminariet. Förstnämnda lektorer

borde alltså tillerkännas samma begynnelseaflöning på stat som de senare

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

med förhöjningar på samma villkor å denna aflöning jämte pension å

allmänna indragningsstaten att utgå efter samma grunder.

Förutom sina löneförmåner från staten uppbure lektorerna vid de

allmänna läroverken i Stockholm ur kommunens kassa ett hyresbidrag

å 700 kronor årligen. Lektorerna vid högre lärarinneseminariet, som

tillika meddelade undervisning i normalskolan, erhöllo genom kungl. bref

den 11 januari 1898 en hyreshjälp af 600 kronor för år att utgå af

normalskoleelevernas afgifter. I oktober 1900 hade detta belopp höjts

till 700 kronor årligen till likhet med förstnämnda lektorers.

Den förut påvisade billigheten i yrkande på likställighet i afseende

på lönevillkor syntes jämväl fordra, att vid löneregleringen hänsyn

toges till äfven nu anförda förhållande. Nämnda hyresbidrag vore afsedt

att lämna godtgörelse för de väsentligen dyrare lefnadskostnaderna,

som rådde i hufvudstaden, jämförda med å andra orter. Skulle nu sjökrigsskolans

lektorer ej komma i åtnjutande af ett dylikt lönetillskott,

skulle de i realiteten blifva mindre gynnsamt ställda än lektorerna

såväl i Stockholm som ock i landsortsstäderna, där billigare prisförhållanden

vore gängse eller där i motsatt fall kommunerna träd! emellan

genom beviljande af hyresbidrag.

Att äfven Riksdagen ansett hänsyn böra tagas till det kommunala

bidraget, framginge däraf, att den nuvarande aflöningen i första lönegraden

af 3,600 kronor eller noga bestämdt 3,598 kronor år 1888

bestämts med hänsyn därtill, att lektorerna vid de allmänna läroverken

i Stockholm vid denna tid både att i första lönegraden uppbära 3,000

kronor af statsmedel och 600 kronor af kommunens kassa.

Ett belopp af 700 kronor, motsvarande kommunens hyresbidrag,

syntes därför utöfver ofvan nämnda löneförmåner böra, äfvenledes

under benämning hyresbidrag, tillkomma lektor vid sjökrigsskolan

men utgå, icke af statsmedel i egentlig mening, utan af kadetternas

terminsafgifter. Härför talade bland andra skäl det, att pensionsbeloppen

borde kunna på samma sätt beräknas för sjökrigsskolans och

de allmänna läroverkens lektorer.

De lärare vid sjökrigsskolan, som icke vore lektorer, intoge en

helt annan ställning än dessa.

Lektorerna vore fast anställda, de utnämndes af Eders Kungl. Maj:t

och erhölle kungl. fullmakt å sin befattning; öfriga lärare däremot förordnades

af chefen för sjöförsvarsdepartementet och finge i allmänhet

icke tjänstgöra vid skolan längre än 6 år.

Lektorernas anställning vore således grunden för deras ekonomiska

existens. Att vara lektor vore deras hufvuduppgift, för hvilken de, såsom

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

125

nu vore fallet, borde hafva en viss fast aflöning, hvilken icke rönte inflytande

af jämkningar i undervisningsplanen och efter hvilken pensionsbeloppet

sedermera borde rätta sig.

De öfriga, på viss tid anställda lärarna syntes däremot rättvisligen

böra aflönas med belopp, beräknade efter en viss summa för undervisningstimme

i veckan och icke såsom nu med fasta arfvoden. Därmed

skulle vinnas, att de mindre rättvisa olikheter, som nu förefunnes i deras

aflöning, uppkomna därigenom att undervisningsplanen till följd af nya

läroämnens tillkomst och nödvändiga befunna ändringar i kursernas omfång

och fördelning på klasserna modifierats sedan tidpunkten för arfvodenas

bestämmande, alldeles bortfölle.

Att dessa olikheter i själfva verket vore högst betydliga, syntes

t. ex. däraf, att läraren i kristendom för närvarande i aflöning åtnjöte

ända till 260 kronor för veckotimme, under det att motsvarande belopp

för biträdande läraren i matematik uppginge till 120 kronor och för

läraren i navigation med tillhörande ämnen till omkring 95 kronor.

Viss aflöning för undervisningstimme i veckan läge till grund för gällande

stat vid sjökrigshögskolan och hade äfvenledes i viss mån blifvit

införd i sjökrigsskolan, i det att med kustartillerilinjens anordnande därstädes

Riksdagen för denna anvisat tilläggsarfvoden beräknade efter

100 kronor för veckotimme.

Om nu förordade princip lades till grund för aflönandet af de

lärare, som icke vore lektorer, syntes dock vid bestämmandet af beloppet

för veckotimme en skillnad böra göras mellan lärarna i de icke

militära ämnena och dem i de militära.

Dessa senare vore vanligen officerare på stat, hvadan aflöningen

vid skolan för dem mera vore att betrakta såsom ett tillägg till deras

öfriga löneförmåner, hvars berättigande läge däruti, att de för att göra

sig för lärarbefattningarna kompetenta underkastat sig drygt arbete

och kostnader af flera slag samt att lärarverksamheten, ofta bredvid

och i förening med annan militärtjänst, kräfde fortsatta studier och

hemarbete, Anförda förhållanden ägde däremot icke tillämpning på

lärarna i de icke militära ämnena, hvadan deras aflöning borde beräknas

efter en högre norm.

Att bestämma denna norm så, att den äfven för dessa lärare medförde

en mot de stegrade lefnadskostnaderna svarande, i allmänhet behöflig

förhöjning i godtgörelsen för arbetet, vore icke utan sina vanskligheter.

Det nu ingifna förslaget innebure för lektorerna en höjning

af deras utaf statsmedel utgående maximiaflöning från 4,600 till 6,000

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kronor. Rättvist syntes vara, att aflöningen för veckotimme för de

lärare, hvarom nu vore fråga, höjdes i motsvarande proportion. För

såvidt läraren i kristendom, hvilkens aflöning för timme vore abnormt hög,

på den grund att hans undervisningsskyldighet sedan år 1876 nedgått

från 8 till 8 timmar, under det att arfvodet endast minskats från 960

till 780 kronor, lämnades ur räkningen, vore maximibeloppet af den

nu utgående aflöningen 140 kronor för timme. Om aflöningen för

timme således höjdes till ett belopp sådant, att förhållandet mellan 14Ö

och detta belopp blefve lika det mellan 4,600 och 6,000, skulle nämnda

aflöning komma att uppgå till 182 kronor 61 öre, som torde kunna afrundas

till 185 kronor.

Hvad beträffade lärarna i de militära ämnena föresloges, att aflöningen

för veckotimme för dem bestämdes till 150 kronor.

Med principen aflöning för veckotimme och med förordnande tills

vidare till en tjänst, som i allmänhet icke finge behållas mer än i 6 år,

syntes rätten till ålderstillägg vara oförenlig. Alltså borde arfvodeseller

ålderstillägg bortfalla för alla, som icke vore lektorer.

Visst belopp för veckotimme läte sig svårligen använda som beräkningsgrund

för arfvode för undervisning meddelad ombord, där man

till följd af en mångfald störande omständigheter icke kunde följa bestämd

undervisningsplan. Förhållandena hade, sedan dessa arfvoden uppförts

i staten, väsentligen ändrats, därigenom att kadetterna i de ämnen,

för hvilka arfvodena vore afsedda, undervisades icke längre å ett utan

å flera fartyg. För att biträda vid kadetternas undervisning ombord

kommenderades därför årligen ett visst antal extra kadettofficerare, ett

förhållande, som komme att fortfara. I hvarje af dessa ämnen lämnades

således ombord undervisning af flera officerare, af hvilka dock blott eu,

ordinarie kadettofficer eller navigationslärare, åtnjöte arfvode, under

det att de andra för samma arbete icke vore särskiklt aflönade. Till

denna omständighet komme, att lärarna i navigation vid sjökrigsskolan,

af hvilka hufvudläraren åtnjöte nu omhandlade arfvode i sjömätning och

förtoningsteckning och den biträdande det i navigation vid skolan ombord,

genom den nu föreslagna regleringen skulle blifva så tillgodosedda

för sin undervisningsskyldighet i land, att dessa arfvoden icke längre

kunde anses befogade.

Med fästadt afseende på den förbättrade aflöning, äfven på sjön,

som kommit sjöofficerarna till godo genom 1902 års riksdagsbeslut angående

löneregleringen för flottan, tvekade chefen för sjökrigsskolan

icke att, för att undgå de antydda ojämnheterna i aflöningen, som till

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

127

äfventyra skulle kunna förefalla orättvisa, föreslå, att arfvodena för undervisning

ombord helt och hållet skulle bortfalla.

I enlighet med nådiga stadgan för sjö krigsskolan skulle kadettofficerarna

af kung! flottan enligt chefens för sjökrigsskolan bestämmande

undervisa i tackling och skeppsmanöver, reglementen, krigs- och

sjölagar å sjöofficerslinjen samt tjänstgöra såsom biträdande lärare i

navigation. En skulle äfven förrätta adjutanttjänst hos chefen och

hafva vård om skolans bibliotek.

Dessa kadettofficerares'' antal vore i stadgan bestämdt till 4. Nu

utginge arfvoden å stat endast till tre, nämligen till den, som undervisade

i tackling och skeppsmanöver, till läraren i reglementen, krigsoch

sjölagar, samt till biträdande läraren i navigation.

Borttoges arfvodet för undervisning i tackling och skeppsmanöver,

skulle af de fyra ordinarie kadettofficerna endast två kunna få någon

aflöning såsom lärare. På detta håll blefve således en olikhet att utjämna.

Den princip, som förut varit rådande, att de viktiga platserna som

kadettofficerare vid sjökrigsskolan borde förenas med en viss ekonomisk

fördel för att göras begärligare, syntes nämligen böra bibehållas.

Detta läte sig göra genom att tillerkänna adjutanten ett visst fast

arfvode samt tillika afse ett dylikt för en biträdande lärare i gymnastik

och vapenföring, hvartill då skulle utses en kadettofficer. Ett arfvode

för adjutanten syntes numera, sedan skolans elevantal på de senare

åren betydligt vuxit, vara af behofvet påkalladt, ty adjutantens göromål

hade därigenom vuxit så, att de vissa tider kräfde ett ansträngdt

hemarbete. För adjutanten vid krigsskolan å Karlberg vore ett arfvode

af icke mindre än 1,200 kronor uppfördt å stat.

Behofvet af en biträdande lärare i gymnastik och vapenföring

hade länge varit erkändt. För den skull hade också för den kadettofficer,

som chefen därtill beordrat, enligt chefens för sjöförsvarsdepartementet

skrifvelse den 7 december 1883 afsetts ett årligt arfvode af

250 kronor från anslaget till extra undervisning. Med det ökade elevantalet

vore dennes biträde oumbärligt.

Summan af de nu befintliga arfvodena vid skolan ombord hade

uppgått till 900 kronor. Detta belopp syntes böra delas i tvenne fasta

arfvoden å hvartdera 450 kronor att utgå det ena till den kadettofficer,

som af chefen beordrades till adjutant, och det andra till biträdande

läraren i gymnastik och vapenföring, denne också kadettofficer.

Beträffande vid sjökrigsskolan anställd »öfrig personal», nämligen

läkare, redogörare, vaktmästare, portvakt och dräng (eller städerska)

föresloges, att deras arfvoden höjdes med 15 procent af nuvarande be
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

lopp, på grund af det afsevärdt ökade arbete, som med sjökrigsskolans

ökade elevantal blefve denna personal ålagdt.

På de grunder, som sålunda blifvit utvecklade, både chefen för

sjökrigsskolan utarbetat förslag till stat för sjökrigsskolan.

Det i sjökrigsskolans nuvarande stat upptagna beloppet af 3,000

kronor för arfvoden till undervisningen å kustartillerilinjen hade naturligen

däri bortfallit.

Då det läte sig tänka, att undervisningsplanen så modifierades, att

en eller annan timme öfverfördes från lektor till annan lärare, militär

eller icke militär, och tvärtom eller byttes icke-lektorer emellan, med

den påföljd, att de i staten upptagna summorna för de per timme

aflönade icke-lektorerna komrne att växla, hade han föreslagit, att rätt

skulle blifva chefen förbehållen att med det till 2,000 kronor höjda anslaget

för extra undervisning göra möjligen erforderliga utjämningar.

Arfvodena för »öfrig personal» vore upptagna i afrundade summor.

Uti förslaget till stat hade tillfogats en anmärkning för att tillförsäkra

officer vid flottan full dagaflöning.

Med antagande af den sålunda föreslagna staten skulle bortfalla

såväl det belopp af 1,860 kronor, hvilket sedan år 1888 årligen af Riksdagen

beviljats i form af extra anslag till fördelning mellan sjökrigsskolans

lektorer, som det belopp å 7,500 kronor, uppfördt i särskild

stat, hvilket på grund af Riksdagens skrivelser af åren 1881 och 1888

af kadetternas terminsafgifter utginge till tillfällig löneförbättring åt

lärarna i afvaktan på lönereglering.

Däremot tillkomme af terminsafgifter 3,500 kronor till hyresbidrag

åt lektorerna.

Således skulle det för lärarnas aflöning af terminsafgifterna behöfliga

belopp efter genomförande af regleringen i fråga komma att med

4,000 kronor understiga det nu utgående.

Ått på denna grund nedsätta terminsafgifternas storlek syntes

emellertid för närvarande ingalunda vara att förorda, ty med de stora

kraf, som nu och inom närmaste framtid komme att ställas på sjökrigsskolan

för att fylla redan befintliga vakanser inom sjöofficerskåren,

och det alltjämt växande behofvet af sjöofficerare blefve troligen nödvändigt

att en tid framåt bibehålla sjökadettkåren vid en numerär föga

understigande den nuvarande, till hvilken den blifvit uppbringad dels

genom antagande af såsom extra-kadetter utbildade ynglingar i skolans

4:de sjö- och Öde landklass, dels genom att, så långt utrymmet medgift,

öka de kontingenter, som sedan år 1901 intagits i skolans l:a

klass. Antalet i de högre klasserna hade vid extra-kadetternas anta
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

129

gande stigit så, att parallellklasser måst anordnas. Medel härtill hade

förefunnits i härför afsedda, af extra-kadetterna jämlikt Eders Kungl.

Maj:ts kungörelse den 15 februari 1901 rörande extra-kadetters antagning

och utbildning erlagda terminsafgifter af 150 kronor. År 1905

torde fjärde klassens fördelning i parallellklasser blifva nödvändig, ehuru

den icke förstärkts med extra-kadetter. Därför erforderliga utgifter

kunde icke bestridas af det under »diverse utgifter» i staten ingående

anslaget till extra undervisning och vikariatsersättning, enär kostnaderna

för en parallellklass icke syntes böra sättas under 4,000 kronor.

Äfven de ordinarie terminsafgifterna borde härvid få komma till

användning-.

Så länge icke frågan om Stockholms stations förflyttning vunnit

sin lösning, torde en utvidgning af sjökrigsskolans nuvarande lokal icke

vara att emotse, hvarför, med afseende fästadt på de befintliga och

kommande krafven på sjökrigsskolan, möjligheten att sjökrigsskolan

nödgades hyra tilläggslokaler icke vore utesluten. Detta skulle ställa

sådana fordringar på skolans expensmedel, att terminsafgifterna, som

utfyllde dessa, äfven af denna orsak icke borde förminskas.

Några billighetsskäl syntes icke kunna förebringas för att nedbringa

terminsafgifterna, så länge de för skolans ändamål vore behöfliga,

helst då, enligt 1904 års riksdagsbeslut rörande de allmänna

läroverken, sådana där skulle utgå och om i betraktande t oges, att sjökadett,

som efter slutad kurs i sjökrigsskolan blefve utnämnd till officer

vid flottan, numera hade sin utkomst vid en ålder, då de af hans jämnåriga,

som vid universitet eller andra läroanstalter beredde sig för statens

tjänst, ännu för sitt arbete hade hufvudsakligen utgifter.

Härvid borde icke heller glömmas, att sjökadetterna under sommarmånaderna

hade fritt kosthåll ombord.

Chefen för sjökrigsskolan har härjämte, i anslutning till hvad af

honom sålunda anförts, hemställt, att framställning måtte göras till

nästkommande Riksdag i de af honom sålunda angifna syften.

Marinförvaltningen, hvars utlåtande i ärendet infordrats, har förklarat

sig intet hafva att erinra vid det framställda förslaget.

I detta sammanhang anhåller jag att få erinra därom, att, såsom

jag redan anfört med anledning af frågan om en omorganisation af

mariningenjörstaten, de för afgifvande af utlåtande i denna fråga tillkallade

sakkunnige föreslagit, att de blifvande ingenjörerna vid mariningenjörkåren

eller dess reserv skulle, bland annat, under ett läsår åtnjuta

undervisning i sjökrigsskolan. De sakkunniges åsikt i denna fråga

har jag redan förklarat mig till fullo dela.

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 J/d. 6 Haft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

130

Kostnaderna för mariningenjörkadetternas undervisning hafva af do

sakkunnige beräknats till desamma som för kustartillerikadetterna eller

till 3,700 kronor om året.

Då det för beräknande af berörda kostnader syntes vara nödigt att

upprätta en studieplan, enligt hvilken undervisningen af marin ingen jörkadetterna

borde meddelas, anmodade jag genom ämbetsskrifvelse den

11 november 1904 chefen för sjökrigsskolan att upprätta ett förslag till

dylik studieplan och i sammanhang därmed inkomma med uppgift å

kostnaderna för undervisningen enligt densamma för hvarje år äfvensom

för den del af år 1906, under hvilken ifrågavarande undervisning

enligt de sakkunniges förslag skulle meddelas.

Med ämbetsskrifvelse den 16 i sistnämnda månad har bemälde chef

inkommit med en dylik studieplan.

I fråga om kostnaderna har han därvid anfört, att med fasthållande

af de principer, från hvilka han utgått i sin nämnda skrifvelse den 11

november 1904, skulle särskild aflöning för mariningenjörkadetternas undervisning

endast erfordras för 10 timmar i veckan eller för undervisning

i vapenlära 4 timmar, i reglementen, krigs- och sjölagar 2 timmar

samt i praktisk tillämpning af skeppsbyggeri och ångmaskinlära 4

timmar. Ersättning för undervisningen i vapenlära och reglementen

borde utgå efter den redan angifna normen af 150 kronor för undervisningstimme

i veckan, hvaremot i fråga om den praktiska tillämpningen

af skeppsbyggeri och ångmaskinlära denna norm vore för hög

och borde ersättningen utgå med 100 kronor för veckotimme.

Med en mariningenjörlinjes upprättande borde äfven sjökrigsskolans

stat ökas med dels för extra undervisning 100 kronor dels för

expenser 300 kronor.

Ökningen för helt år skulle således utgöra, för arfvode efter 150

kronor för 6 undervisningstimmar i veckan för lärare i militära ämnen

900 kronor, för arfvode efter 100 kronor för ungefär 4 undervisningstimmar

i praktiska tillämpningsämnen 400 kronor samt för extra undervisning

och expenser likaledes 400 kronor eller tillhopa 1,700 kronor.

För år 1906 skulle, då arfvodena utbetalades månadsvis och af läsårets

7 månader endast 3 infölle under nämnda år, ökningen blifva endast

728 kronor.

Såsom af chefen för sjökrigsskolan blifvit framhållet, har pröfningen

af frågan om en på ordinarie stat uppförd löneförbättring åt sjökrigsskolans

lärare hitintills uppskjutits, till dess lärarna vid de allmänna

läroverken fått sina löner reglerade. Då emellertid detta nu skett, synes

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

131

anledning icke förefinnas att längre fördröja afgörandet af frågan om

förstnämnda lönereglering.

Yäl liade den af chefen för sjökrigsskolan omförmälda, af honom på

grund af nådiga cirkuläret den 25 oktober 1901 ingifna framställningen

om ändring i sjökrigsskolans lönestat blifvit öfverlämnad till kommittén för

afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks

och myndigheters löneförhållanden, men har Eders Kungl. Maj:t

den 10 nästlidna december med hänsyn därtill, att, sedan lärarnas vid de

allmänna läroverken löneförmåner numera blifvit reglerade, en dylik reglering

jämväl syntes snarast möjligt böra ske beträffande lärarnas vid sjökrigsskolan

löner, och då nämnda kommitté till följd af andra göromål icke

medhunnit och ej heller under den närmaste tiden kunde medhinna att

i nämnda fråga afgifva yttrande samt enär pröfningen af densamma

icke vore af beskaffenhet att ovillkorligen äga sammanhang med de frågor

angående ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden, som hufvudsakligen

blifvit till kommittén hänskjuta, befriat densamma från uppdraget

att afgifva yttrande öfver förevarande fråga.

Hvad först beträffar chefens för sjökrigsskolan framställning i

fråga om förbättrade löneförmåner för skolans lektorer, synas dessa,

på sätt han föreslagit, höra likställas med lektorerna vid de allmänna

läroverken. Väl må det vara sant, att läseåret icke omfatta lika lång

tid vid sjökrigsskolan som vid de allmänna läroverken, men dels torde

det, såsom ock chefen för skolan påpekat, vara svårt för en lektor vid

sjökrigsskolan att under den tid, han erhåller längre ledighet än andra

lektorer, förskaffa sig något inkomstbringande arbete och dels skulle

säkerligen följden af lägre löneförmåner vid förevarande skola i jämförelse

med andra blifva, att skolan erhölle icke fullt lika goda iärarkrafter

som de öfriga. Med hänsyn till de stora fordringar, som måste

ställas på en sjöofficer, bör denne emellertid erhålla den bästa möjliga

utbildning och således ingalunda sämre lärare än andra.

Chefens för sjökrigsskolan framställning i hvad den afser förbättrade

löneförmåner för skolans lektorer synes mig därför i allo böra

vinna bifall. I sammanhang härmed torde emellertid den redan nu såsom

villkor för uppbärande af visst lönetillägg meddelade bestämmelsen,

att lärarna vid skolan icke må utöfva lärarverksamhet vid någon privat

läroanstalt för inträde i sjökrigsskolan, böra gälla såsom förbud för skolans

lektorer.

Förslaget om pension för lektorerna torde få blifva föremål för

särskild framställning.

I fråga om regleringen af löneförmånerna för andra civila lärare

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 6,

vid skolan än lektorer innefattar chefens för skolan förslag en framställning

om förhöjning af den nu till dessa lärare i medeltal utgående

ersättningen af ungefär 1-10 kronor för veckotimme till 185 kronor.

En så stor förhöjning af nämnda löneförmåner synes mig emellertid

icke böra ifrågasättas. Medeltalet af ifrågavarande löner utgör

för närvarande ungefär 140 kronor för veckotimme, men härtill kommer,

att några af dessa lärare under de senaste åren åtnjutit dyrtidstillägg,

hvadan, om nu aflöningen sattes lägre än till 150 kronor för

veckotimme, en del af dem skulle erhålla afsevärdt mindre än de

under senaste åren uppburit. Högre än till 150 kronor för veckotimme

synes emellertid icke förevarande aflöning böra bestämmas. Det. är visserligen

att märka, att ifrågavarande lärare, som äfven meddela undervisning

i de högre klasserna i sjökrigsskolan, icke böra jämföras med

extra lärarna i de allmänna läroverken, hvilka hufvudsakligen torde

undervisa i dessa läroverks lägre klasser, men då dessa senare endast

aflönas med 100 kronor för veckotimme, synes den skillnad, som sålunda

skulle uppkomma i aflöning mellan dessa och ifrågavarande lärare i sjökrigsskolan

eller 50 kronor för veckotimme, vara tillräcklig för att motsvara

de högre fordringar, som måste ställas å de sistnämnda. I likhet

med chefen för sjökrigsskolan anser jag därjämte, att till vinnande af

en rättvisare fördelning af det nu till ifrågavarande lärare utgående beloppet

bestämmelse bör meddelas om, att aflöningen till dem alla skall

utgå efter 150 kronor för veckotimme. Genom eu dylik bestämmelse

kommer staten att vid jämförelse med de nu utgående aflöningarna och

med inberäkning af nu utgående dyrtidstillägg icke att ökas med mer

än 74 kronor.

Jämväl i fråga om de militära lärarna har chefen för sjökrigsskolan

föreslagit en förhöjning af de nu utgående arfvodena. Icke

heller detta förslag kan jag biträda. I medeltal utgår ersättningen till

dessa lärare för närvarande efter ungefär 120 kronor för veckotimme.

Detta belopp synes mig icke böra öfverskridas. Däremot delar jag

nämnda chefs åsikt att, till vinnande af en rättvisare fördelning af

aflöningsbeloppet, detsamma jämväl i fråga om dessa lärare bör utgå

efter detta medeltalsbelopp till dem samtliga. Vinner denna min hemställan

bifall, kommer icke heller i detta afseende det för ifrågavarande

aflöning nu utgående beloppet att öfverskridas med mer än det belopp,

som uppkommer till följd däraf att medeltalsbeloppet icke fullt uppgår

till 120 kronor, eller med 140 kronor.

Förslaget om att arfvodena för undervisning ombord skola bortfalla

och att det nu i sådant afseende utgående beloppet, 900 kronor,

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

133

skall fördelas mellan de två kadettofficerare, Indika eljest icke skulle

erhålla något arfvode, finner jag däremot böra bifallas.

Mot den föreslagna löneförhöjningen till dem, som i nu gällande

stat äro upptagna under rubriken »öfrig personal», har jag icke annat

att erinra, än att, då skolans vaktmästare redan nu åtnjuter en aflöning

af 800 kronor jämte fri bostad, anledning icke synes föreligga att vidtaga

höjning af detta belopp.

Förslaget att öka anslaget till extra undervisning med 1,000 kronor

finner jag mig böi’a biträda.

Slutligen finner jag, lika med chefen för sjökrigsskolan, medgifvande

böra utverkas att få använda terminsafgifter af elever vid skolan till

bekostande af parallellklasser, därest det skalle befinnas nödvändigt att

inrätta sådana. Med det stora elevantal, som under de närmaste åren

torde erfordras vid skolan för att kunna fylla officersbehofvet, lärer det

för undervisningens behöriga skötande blifva nödvändigt att understundom

dela någon eller några af skolans klasser i två. Det ökade

arbete för skolans lärare, som häraf varder eu följd, måste naturligen

medföra ökade arfvoden i enlighet med den af mig redan angifva

beräkningsgrunden. I öfverensstämmelse härmed böra emellertid skolans

lektorer icke äga rätt till dylik godtgörelse, enär de utan dylik rätt

böra vara underkastade den ökade tjänstgöringsskyldighet, som kan

varda stadgad. För öfrig» lärares aflönande erfordras däremot medel.

Då likväl anordnandet af parallellklasser synes behöfva blifva endast af

tillfällig natur, torde det vara lämpligt att, såsom föreslaget blifvit,

till berörda kostnaders betäckande anlita elevernas terminsafgifter. I

sammanhang härmed torde dock höra stadgas, att dessa icke må för

ordinarie elev höjas utöfver det nu utgående beloppet åt 75 kronor för

termin.

Med afseende å hvad chefen för sjökrigsskolan yttrat i fråga om

kostnaderna för de föreslagna mariningenjörkadetterna har jag icke

annat att erinra än att, då, enligt min åsikt, de militära lärarna icke

böra erhålla mer än 120 kronor för veckotimme, det af bemälde chef

upptagna beloppet af 900 kronor till dessa lärare bör nedsättas till

720 kronor, i följd hvaraf det för år 1906 i anledning af undervisningen

åt mariningenjörkadetterna erforderliga beloppet uppgår till allenast

650 kronor.» »

Under tionde hufvudtiteln har Kung!. Maj:t i nionde punkten föreslagit,

att Riksdagen, under förutsättning af bifall till det under femte

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

liufvndtiteln framlagda förslaget om förbättrade löneförmåner för lektorerna

vid sjökrigsskolan, måtte medgifva

a) att lektor vid sjökrigsskolan, som ingår på den nya lönestaten

eller som utnämnes, efter det kungörelse i ämnet utkommit, skall hafva

rättighet och skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstår

med pension från allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Kungl.

Maj:t dock obetaget att låta med afskedet. anstå, därest och så länge

den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna;

b) att pensionsbeloppet skall utgöra oafkortad lön;

c) att lektor skall vid inträde å den nya lönestaten vara skyldig

underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som

kunna varda stadgade; samt

d) att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, å lektors löneförmåner skall

för en hvar afgå och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen:

i första lönegraden .......................................... 100 kronor

i andra » ......................................... 115 »

i tredje » 130 »

i fjärde » 145 »

i femte » 160 »

Då detta förslag i vissa fall innebär vilkor för ifrågavarande lärares

uppförande å den nya lönestaten, har utskottet till behandling företagit

förslaget i sammanhang med nu föreliggande löneregleringsfråga.

I detta ämne har chefen för sjöförsvarsdepartementet till förut

åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:

»Vid fråga om reglerandet af utgifterna under riksstatens femte

hufvudtitel för år 1906 har jag redan förut denna dag hemställt, att

Eders Kungl. Maj;t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva förbättrade

löneförmåner för lärarna vid sjökrigsskolan. Jag har därvid lämnat

en redogörelse för en af chefen för sjökrigsskolan aflåten ämbetsskrifvelse

af den 11 november nästlidna år, såvidt densamma rörde nämnda löneförbättring,

samt tillika omförmält, att bemälde chef, då lektorerna vid

sjökrigsskolan i afseende på ekonomiska villkor borde i allo likställas

med lektorerna vid de allmänna läroverken och vid högre lärarinneseminariet,

ansett, att förstnämnda lektorer borde tillerkännas pension å

allmänna indragningsstaten att utgå efter samma grunder somför de senare.

Därvid har jag emellertid erinrat, att förslaget om pension föi sjökrigsskolans

lektorer syntes böra blifva föremål för särskild framställning.

I enlighet härmed anhåller jag nu att få redogöra för bemälde

chefs skrifvelse i hvad den afser nämnda pensionsfråga.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

135

Han har därvid erinrat, hurusom för närvarande lektorerna vid

sjökrigsskolan icke åtnjöte rätt till pension.

Redan år 1886 hade emellertid lektorerna vid sjökrigsskolan anhållit

att blifva likställda med lektorerna vid statens allmänna läroverk

med afseende å, bland annat, jämväl rätt till pension och i en med

anledning häraf gjord framställning till 1888 års riksdag hade hemstältts,

att sådan rätt måtte blifva dem tillerkänd. Denna framställning hade

dock icke blifvit af Riksdagen bifallen. Vid ärendets behandling hade

statsutskottet anfört, att förslaget icke syntes böra tagas i betraktande

annorledes än i sammanhang med eller efter pröfning af den ännu

olösta frågan om de allmänna läroverkens omorganisation.

Frågan om pensionsrätten hade emellertid år 1898 ånyo dragits

under Riksdagens pröfning. I nådig proposition till denna riksdag hade

nämligen, sedan fyra lektorer vid sjö krigsskolan till Eders Kungl. Maj:t

inlämnat en af chefen för skolan tillstyrkt skrifvelse om rätt för de

ordinarie lärarna till pension från allmänna indragningsstaten enligt

samma grunder som motsvarande tjänstemän vid de allmänna läroverken,

hemställts, att sådan rätt måtte varda dem beviljad.

Dessförinnan hade statskontoret i ärendet afgifvit underdånigt

utlåtande, hvari ämbetsverket förklarat sig icke kunna finna någon

giltig anledning, hvarför icke de vid sjökrigsskolan fast anställda lektorerna

skulle få komma i åtnjutande af en förmån, hvilken tillförsäkrats

såväl deras vederlikar vid do allmänna läroverken som öfverliufvudtaget

alla andra med dem jämförliga ordinarie lärare vid statens läroanstalter

såsom t. ex. navigationsskolorna, tekniska högskolan, Chalmers tekniska

läroanstalt, tekniska elementarskolorna, farmaceutiska institutet och

veterinärinstitutet m. fl., hvarför statskontoret, under erinran att frågan

om lektorernas vid sjökrigsskolan rätt till pension icke syntes behöfva

ställas i något direkt beroende af löneregleringsfrågan, tillstyrkt nådig

proposition af hufvudsakligen samma innehåll som den till 1888 års

riksdag afgifna

Riksdagen hade emellertid vidhållit sin år 1888 uttalade åsikt,

att lönereglering och pensionering för sjökrigsskolans lektorer borde

vara beroende af frågan om lönereglering för de allmänna läroverkens

lärare och hade ej bifallit Eders Kungi. Maj:ts framställning.

Sedan emellertid genom 1904 års riksdags beslut frågan om de

allmänna läroverkens omorganisation och regleringen af dess lärarpersonals

löneförmåner vunnit sin definitiva lösning, syntes tidpunkten

vara inne att äfven reglera sjökrigsskolans stat.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Chefen för sjökrigsskolan både därför nu velat ånyo bringa spörsmålet

om lönereglering för skolans lärare under ompröfning och i

sammanhang därmed frågan om pension för dess lektorer, därvid han,

hvad lektorerna anginge, låtit sig ledas af det gamla, från alla håll

mer eller mindre direkt såsom rättvist erkända Önskemålet, nämligen

deras likställighet med de allmänna läroverkens lektorer.

Efter att därefter hafva lämnat en redogörelse för de för lektorerna

vid skolan fastställda kompetensvillkor, deras undervisningsskyldighet

m. in., hvilken redogörelse blifvit af mig återgifven i min förut omförmälda

underdåniga framställning om förbättrade löner för lärarna vid

sjökrigsskolan, bär chefen för skolan hemställt, att framställning måtte

göras till nästkommande riksdag såväl i nyssnämnda lönefråga som i

fråga om pension för lektorerna; och har han i dessa hänseenden

j ämväl afgifvit förslag.

Detta förslag har, i hvad detsamma afser nu föreliggande pensionsfråga,

affattats i öfverensstämmelse med de för lärare vid de allmänna

läroverken numera gällande nya pensionsbestämmelser med undantag

dock däraf, att, enligt förslaget, ifrågavarande lektorer skulle vara skyldiga

att afgå vid 65 lefnadsår och 35 tjänstår utan att kunna erhålla tillstånd

att få i tjänsten kvarstå.

Marinförvaltningen, hvars utlåtande i ärendet infordrats, har förklarat

sig intet hafva att erinra vid det sålunda framställda förslaget.

Sedermera har statskontoret den 15 december 1904 afgifvit underdånigt

utlåtande i ärendet i hvad detsamma afser pensionering af lärarna

vid sjökrigsskolan.

Statskontoret har därvid anfört, att likasom de för lektorerna vid

sjökrigsskolan föreslagna aflöningsförmånerna, för såvidt de bestöde i

lön och tjänstgöringspenningar, vore detsamma, som blifvit genom nådiga

kungörelsen den 27 augusti 1904 fastställda för lektorerna vid rikets

allmänna läroverk, så anslöte sig de utaf chefen för sjökrigsskolan föreslagna

pensionsbestämmelserna i allo till hvad, som genom nyssberörda

nådiga kungörelse blifvit i sådant afseende stadgadt beträffande lektorerna

vid de allmänna läroverken, dock ätt den sistnämnda lektorer eventuellt

tillkommande förmånen att kunna få efter uppnådd pensionsålder i

tjänsten kvarstå uteslutits.

I fråga om beredande af pensionsrätt åt de vid sjökrigsskolan

anställda lektorerna hade, såsom jämväl i skolchefens framställning

erinrats, statskontoret tidigare, eller år 1897, haft tillfälle att yttra sig

och hade då tillstyrkt, att dessa lektorer måtte förklaras berättigade att

från allmänna indragningsstaten erhålla pension enligt samma grunder,

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

137

som då vore eller sedermera kunde blifva bestämda för deras vederlikar

vid de allmänna läroverken. Nu förevarande förslag till pensionsreglering

innebure, såsom redan påpekats, att göra sjökrigsskolans

lektorer i pensionshänseende likställda med lektorerna vid de allmänna

läroverken; och då detta fortfarande syntes statskontoret vara en riktig

lösning af frågan, hade statskontoret alltså funnit sig böra understödja

skolchefens förslag, i hvad detsamma utgjorde föremål för yttrande af

ämbetsverket.

Såsom jag redan framhållit i min underdåniga framställning under

femte hufvudtiteln i fråga om förbättrade löneförmåner för sjökrigsskolans

lärare, synas skolans lektorer i lönehänseende höra likställas

med lektorerna vid de allmänna läroverken. För att likställigheten

måtte blifva fullständig — och skolans intresse att erhålla lika göda

lärarkrafter som de allmänna läroverken synes mig kräfva detta — torde

emellertid lektorerna vid sjökrigsskolan jämväl i pensionshänseende böra

komma i åtnjutande af samma förmåner som de allmänna läroverkens

lektorer. Ett eftergifvande af detta likställighetskraf i. något hänseende,

och icke minst i fråga om pension, synes mig icke kunna äga rum

utan att sjökrigsskolan utsättes för fara för att icke kunna meddela

lika god undervisning som de allmänna läroverken.

1 öfverensstämmelse med denna min åsikt torde äfven lektor vid

sjökrigsskolan böra kunna medgifvas att efter uppnådda 65 lefnadsår

och 35 tjänstår få i sin tjänst kvarstå, därest och så länge han pröfvas

i tjänsten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna.

Då chefens för sjö krigsskolan förslag uti förevarande hänseende

i öfrigt är affattadt i full öfverensstämmelse med hvad som redan gäller

för lektorer vid de allmänna läroverken, har jag mot detsamma icke

eljest något att erinra.))

Ehuru läsårets längd vid sjökrigsskolan icke oväsentligt, nämligen

med nära 10 veckor, understiger längden af läsåret vid de allmänna

läroverken, har utskottet ansett sig böra i hufvudsak biträda Kungl.

Maj:ts nu förevarande framställningar om reglering af lärarnes vid sjökrigsskolan

aflöning®- och pensionsförmåner hvilka framställningar hvad

lektorerna angå, afse dessas likställighet med de allmänna läroverkens

lektorer.

Utskottet anser dock det för lektorerna vid sjökrigsskolan föreslagna

hyresbidraget af 700 kronor, att utgå'', af kadetternas terminsafgifter,

icke böra ifrågakomma då, enligt den af Riksdagen faststälda stat

för elementarlärarne, lektorer icke beviljats hyresbidrag af statsmedel.

Bill. till Tt-iksrl. Prof. 1905. i Sami. 1 Afä. 6 Ha/t. 18

Utskottets

yttrande.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Beträffande den såsom villkor för åtnjutande af aflöning å sjökrigsskolans

stat intagna bestämmelsen därom att, förutom tjänst å

rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning

må med tjänst å ifrågavarande stat förenas, med mindre den

anses icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid sjökrigsskolan,

har utskottet ansett det böra framhållas, att i detta sammanhang

uttrycket »annan tjänstebefattning)) bör anses i sig inbegripa

hvarje stadigvarande eller regelbundet återkommande, aflönadt uppdrag,

som af bolag lämnas.

Vid bifall till hvad utskottet under punkten l:o) af detta utlåtande

föreslagit ifråga om mariningenjörelevernas utbildning bör ur den föreslagna

staten för sjökrigsskolan utgå vissa däri upptagna kostnader

för undervisning å mariningenjörlinjen och i anledning däraf statens

slutsumma minskas med 650 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t i

öfrigt under ifrågavarande punkt af föreliggande hufvudtitel föreslagit

och jemväl anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts omförmälda förslag i

punkt 9 af tionde hufvudtiteln, får alltså hemställa, I.

I. att Riksdagen må medgifva, att för lärare och

öfrig personal vid sjökrigsskolan må bestämmas följande

löneförmåner att gälla från och med år 1906:

a) för lektor: fem lönegrader å 1) 2,600 kronor,

2) 2,950 kronor, 3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor,

5) 4,000 kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive

1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor;

b) att lektor skall vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,

som kan varda stadgad;

c) att med ordinarie lektorsbefattning icke må

förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns

stat, ej heller annan tjänstebefattning, med

mindre den vid pröfning i stadgad ordning befinnes

icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen

vid sjökrigsskolan, hvarjämte lektor icke må utöfva

lärareverksamhet vid någon privat läroanstalt för inträde

i sjökrigsskolan;

d) att tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå

för tiden från och med september till och med april

månad och utbetalas med en åttondel i månaden under

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

139

nämnda tid samt att tjänstgöringspenningar icke få

af tjänstens innehafvare uppbäras, under det han åtnjuter

full tjänstledighet, utan skola för denna tid

utgå till den, som förrättar tjänsten;

e) att lektor, som af sjukdom hindras att sin befattning

förrätta, äger uppbära hela lönen, men att den,

som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda

angelägenheter eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring

i behörig ordning afstänges eller eljest är lagligen

förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas

att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen, som för befattningens

uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

f) att uppflyttning från lägre till högre lönegrad

må för lektor äga rum efter förloppet af fem år, därest

han under mer än fyra femtedelar af den tjänstgöringstid,

som erfordras för att vinna nämnda uppflyttning,

med nit och skicklighet bestridt sin egen eller

på grund af förordnande annan statens tjänst eller

ock fullgjort annat offentligt uppdrag;

g) att, därest ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk

blir utnämnd till lektor vid sjökrigsskolan och

redan intjänat högre aflöning än lektors begynnelseaflöning,

honom skola omedelbart tillgodoföras så

många ålderstillägg som lektor, att hans aflöning i

sistnämnda befattning blir lika hög som den aflöning,

han senast åtnjöt som adjunkt; skolande, där adjunkt

vid befordran till lektor icke erhåller högre aflöning

än den, han som adjunkt uppburit, för uppflyttning

i närmast högre lektorslönegrad honom tillgodoräknas

den tid, hvarunder han innehaft adjunktsbefattningen,

efter det han i denna befattning senast uppflyttades

till högre lönegrad;

h) att vid uppflyttning i högre lönegrad den högre

aflöningen icke får tillträdas förr än vid början af

kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

tjänsteåldern blifvit uppnådd;

i) att lektor, som, då han intjänat stadgad tid för

erhållande af aflöningsförhöjning, redan uppnått den

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

.StatsutsMtiets Utlåtande N:o ,6.

lefnads- och tjäna te ålder, som berättigar honom till

pension, icke må samma förhöjning tillträda;

k) att lektor vid sjökrigsskolan, som ingår på den

nya lö nes täten eller som utnämnes efter det kungörelse

i ämnet utkommit, skall hafva rättighet och

skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstår

med pension från allmänna indragningsstaten från

tjänsten afgå, Kung!. Maj:t dock obetaget att låta

med afskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas i tjänsten kunna på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna;

l) att pensionsbeloppet skall utgöra oafkortad lön;

m) att lektor skall vid inträde å den nya lönestaten

vara skyldig /underkasta sig de förändrade bestämmelser

rörande pensionering, som kunna varda

stadgade;

n) att, intill dess ny allmän författning angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension trädt i

kraft, å lektors löneförmåner skall för en hvar afgå

och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen:

i första lönegraden.................................... 100 kronor

i andra » .................................... 1 15 »

i tredje » 130 »

i fjärde » 145 »

i femte » 160 »

o) att lektorer vid de allmänna läroverken, lärare

vid högre lärarinneseminariet och lärare vid folkskoleseininarierna

må, vid öfvergång till sjökrigsskolan,

för tillgodonjutande af aflöning i högre lönegrad räkna

sig till godo föregående tjänstgöring såsom ordinarie

lärare enligt enahanda grunder, som här ofvan blifvit

stadgade;

p) att de i kungl. cirkulären den 1 juni 1877

och 18 maj 1878 omförmälda docenter vid universiteten

må äga att efter utnämning till lektor vid sjökrigsskolan

för uppflyttning i högre lönegrad räkna

sig till godo den ,tid, dock ej utöfver tre år, de med

nit och skicklighet deltagit i undervisningen vid universitetet,

såvidt de vunnit behörighet till anställningvid

allmänt läroverk;

opaginerad Kontrollera mot PDF

.Statsutskottets ''Utlåtande N:o (i.

144

q) att det antal lönetursår, som ordinarie ocli

extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken,

folkskoleseminarierna och högre lärarinneseminariet

samt docenter vid universiteten och lärare vid enskilda

läroverk intjänat vid utgången af år 1904, äfvensom

de motsvarande år, som vikarierande lektor

vid sjökrigsskolan då tjänstgjort, må honom tillgodoräknas

såsom ‘lektor vid sjökrigsskolan;

r) att till lärare i icke militära ämnen, som ej är

lektor, skall utgå arfvode beräknadt för år efter 150

kronor för under visnings timme enligt faställd undervisningsplan

i veckan och till lärare i militära ämnen

dylikt arfvode efter 120 kronor för undervisningstimme

i veckan;

s) att för adjutant (kadettofficer) och biträdande

läraren i gymnastik och vapenföring (kadettofficer)

skall utgå ett årligt arfvode till hvardera af 450 kronor;

samt

t) att arfyodena till läkare, redogörare, portvakt

och dräng eller städerska höjas med i afrundade tal

15 procent af nu utgående arfvoden;

II. att Riksdagen må medgifva, att Kungl. Maj:t

af inflytande terminsafgifter, hvilka dock ej må öfverskrida

75 kronor för hvarje ordinarie elev, må, i den

mån tillfälliga parallelklasser blifva nödvändiga, bestrida

häraf orsakade extra kostnader;

III. att Riksdagen må godkänna det vid detta

utlåtande fogade förslag till stat för sjökrigsskolan

(bil. n:o 6); samt

IV. att Riksdagen må höja anslaget till sjökrigsskolan

från 33,540 kronor till 46,265 kronor, eller

med 12,725 kronor;

Vid bifall till hvad utskottet i denna punkt föreslagit kommer anslaget

till undervisningsverken att i sin helhet höjas från 71,890 kronor

till 84,615 kronor.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande JSf:o 6.

Ang. höjning

af anslaget

till aflöning

för kustartilleriets

personal.

[7]-

I<ustarti!!eriet

Aflöning för kustartilleriets personal.

8:o) Uti punkten 7 af denna hufvudtitel har Kungl. Maja föreslagit

Riksdagen

dels att godkänna stat för kustartilleriet af den lydelse, bilagan n:o

9 vid förberörda statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden den 14

januari innevarande år utvisade,

dels ock att i riksstaten för år 1906 höja anslaget till aflöning för

kustartilleriets personal från 1,007,686 kronor till 1,081,360 kronor 50

öre eller med 73,674 kronor 50 öre.

Departementschefen har i denna fråga anfört följande:

»Uppå framställning af Eders Kungl. Maj:t beslöt Riksdagen år

1901, att kustartilleriet skulle bestå åt följande militära personal:

1 chef för kustartilleriet (generalsperson),

2 öfverstar och regementschefer,

2 öfverstlöjtnanter,

6 majorer,

21 kaptener af l:a klassen,

17 kaptener af 2:a klassen,

34 löjtnanter,

17 underlöjtnanter,

50 styckjunkare (flaggjunkare, flaggmaskinister),

104 sergeanter (stabstrumpetare, maskinister, rustmästare),

166

manskap

i

l:a

lönegraden

402

»

i

2:a

206

i

3:e

»

540

i

4:e

»

Enligt det af den s. k. kustartillerikommittén uppgjorda förslag,

hvilket i hufvudsak legat till grund för Eders Kungl. Maj:ts berörda

framställning, skulle uppsättningen af kustartilleriet äga rum under

särskilda perioder, till dess detsamma år 1908 skulle erhållit den från

början afsedda numerären. I enlighet med denna plan skedde första

uppsättningen af kustartilleriet vid 1902 års början och den första

ökningen af personalen vid 1904 års ingång. Den för sistnämnda år

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

143

beslutade staten, hvilken i nu förevarande afseende gäller jämväl för år

1905, upptager följande militära personal:

1 chef för kustartilleriet,

2 öfverstar,

2 öfver stlöjtnanter,

4 majorer,

15 kaptener af l:a klassen,

13 kaptener af 2:a klassen,

28 löjtnanter,

15 underlöjtnanter,

48 underofficerare af l:a graden,

100 » » 2:a »

146 manskap i l:a lönegraden,

342 )> i 2:a »

226 y> i 3:e »

600 » i 4:e »

Enligt kustartillerikommitténs förslag och den vid 1901 års statsverksproposition

fogade tablå öfver stampersonalens vid kustartilleriet

uppsättning skulle med år 1906 den tredje uppsättningsperioden ingå.

Därvid skulle tillkomma 1 major, 3 kaptener af l:a klassen, 2 kaptener

af 2:a klassen, 3 löjtnanter, 1 underlöjtnant, 2 styckjunkare och 4

sergeanter vid artilleriafdelningen samt 20 man i l:a lönegraden och

60 i 2:a lönegraden vid minörafdelningen, under det att samtidigt vid

sistnämnda afdelning manskapet i 3:e lönegraden skulle minskas med

20 och i 4:e lönegraden med 60.

Uti skrifvelse till marinförvaltningen, hvilken skrifvelse af nämnda

ämbetsverk bilagts dess underdåniga skrifvelse den 27 september 1904

angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1906,

har chefen för kustartilleriet med erinran om de sålunda redan uppgjorda

förslagen för kustartilleriets uppsättning vidare anfört, att, sedan

kustartillerikommittén afgifvit sitt berörda betänkande, förhållanden

inträdt, hvilka gjorde, att han finge påyrka en ökning af kustartilleriets

personal utöfver det för år 1906 afsedda antal.

Sålunda hade materiel tillkommit, hvilken skulle af kustartilleriet

bemannas, och vidare hade erfarenheten visat, att personalen vid maskinistoch

handtverksafdelningarna ej vore tillräcklig för att fylla behofvet i

fredstid af dessa yrkesgrenar. I förra afseé.ndet omnämner chefen för

kustartilleriet, bland annat, tillkomsten af gnistsignalstationer, en del

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

växelstationer för nnderrättelseväsendet inom kustpositionerna utöfver

de af kustartillerikommittén beräknade växelstationerna, sex nya stationer

för elektrisk belysning och slutligen torpedbatteriet vid Vaxholms

och Oscar-Fredriksborgs fästning. Beträffande behofvet af ökad personal

vid maskinist- och handtverksafdelningarna har chefen för kustartilleriet

framhållit behöfligheten af att öka antalet vapensmeder, maskinister

och eldare.

Den ökning, som med anledning af dessa förhållanden föreslås af

chefen för kustartilleriet utöfver hvad af kustartillerikommittén, på sätt

redan är nämndt, afsetts för år 1906, utgöres af 4 underofficerare af

l:a graden, 8 underofficerare af 2:a graden samt af manskap 12 i

l:a lönegraden, 18 i 2:a, 13 i 3:e och 11 i 4:e. Härjämte har af

chefen för kustartilleriet anmärkts, att tillika erfordrades för en hvar

af omförmälda gnistsignalstationer eu subalternoffieer, samt för torpedbatteriet

en kapten och en subalternoffieer, hvarvid han emellertid

tillika anmärkt, att ökning af subalternofficerare ej borde ifrågakomma

förr än efter år 1908, emedan det enligt anställda beräkningar visat

sig vara omöjligt att till dess erhålla ens det antal officerare, som enligt

1901 års riksdagsbeslut tilldelats kustartilleriet.

I sin nämnda underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har

marinförvaltningen förmält, att ämbetsverket i fråga om de angifna

skälen för den af chefen för kustartilleriet föreslagna personalökningen

intet hade att erinra mot hvad af honom anförts vare sig beträffande

ökningen af antalet vapensmeder, hvilken jämväl marinförvaltningen ansåge

erforderlig såväl i allmänhet för att den dyrbara materielen skulle

kunna omsorgsfullt vårdas som särskild! under öfningarna, eller beträffande

ökningen af maskinist- och eldareafdelningen, därvid ämbetsverket

emellertid icke kunnat ingå i närmare pröfning af personalbehofvet för

de sex nya stationerna för elektrisk belysning eller för torpedbatteriet.

Då nämligen dessa och öfriga af chefen för kustartilleriet omförmälda

försvarsanordningars omfång och beskaffenhet, hvarom det icke syntes

tillkomma marin förvaltningen att afgifva }4trande, utgjorde förutsättningen

för hvarderas behof af bemanning, syntes ej heller detta kunna

blifva föremål för bedömande af marinförvaltningen.

Det är tydligt, att den från början framlagda planen för kustartilleriets

uppsättning bör om möjligt följas och att afvikelser endast

böra ske, därest nya omständigheter, hvilka vid planens uppgörande icke

kunde beräknas, tillkommit eller erfarenheter gjorts, som synas nödvändiggöra

en afvikelse från planen. Bland de af chefen för kustartilleriet

omnämnda anledningarna för ökning af personalen utöfver

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

145

hvad ursprungligen afsetts synes särskild! anordnandet af torpedbatteriet

vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning samt behofvet af ökning

af antalet vapensmeder äfvensom af personal, tillhörande maskinistoch

eldareafdelningen, vara af beskaffenhet att på sålunda angifna grunder

påkalla en afvikelse från den uppgjorda planen.

Chefen för kustartilleriet har i sin nämnda skrifvelse anfört, att

han, då någon tvekan väl ej kunde förefinnas, att ifrågavarande torpedbatteri

skulle betjänas af kustartilleriet, ansett sig böra upptaga bemanning

för detta i sitt förslag, enär batteriet väl senast under år 1906

torde blifva färdigt.

Emedan något förslag till besättningslista för batteriet ännu ej

förelåge, upptoge han endast förslagsvis följande personal, nämligen I

kapten, 1 subaltern officer samt vid maskinist- och eldareafdelningen 4

underofficerare eller underofficerskorpraler, 4 korpraler och 4 2:a kl.

eldare och af torpedhandtverkare vid handtverksafdelningen 1 underofficer

eller underofficerskorpral och 1 korpral. På grund af ändamålet

med torpedbatteriet borde all dess personal vara befintlig redan i fredstid

och kunde alltså ingen post fyllas af beväring.

I fråga om vapensmeder har chefen för kustartilleriet anfört, att

han redan förut framhållit, att en ökning af antalet rustmästare oah

vapensmeder sannolikt inom kort skulle visa sig vara behöflig. Detta

antagande hade ock till fullo bekräftats af den sedan dess vunna erfarenheten,

hvilken gåfve vid handen, att en afsevärd ökning af ifrågavarande

personal vore oundgängligen nödvändig, på det att ej blott

den dyrbara materielen skulle kunna under fredstid omsorgsfullt handhafvas,

hvilket nu lämnade mycket öfrigt att önska, utan äfven för

öfningarna erforderlig vapensmedspersonal måtte finnas tillgänglig.

Af utbildad personal, d. v. s. underofficerare, underofficerskorpraler

och korpraler, erfordrades 18 rustmästare och vapensmeder. Den uti

ifrågavarande hänseende erforderliga ökningen uppginge till 3 underofficerare

och underofficerskorpraler, 3 korpraler och 2 3:e kl. kustartillerister.

Beträffande slutligen maskinist- och eldareafdelningen har chefen

för kustartilleriet anfört, bland annat, att den nuvarande tillgången af

maskinpersonal icke medgåfve hvarken att de genom gällande mobiliseringsinstruktion

anbefallda säkerhetspiketerna vid kustpositionerna,

hvilka ju ständigt, äfven i fredstid, skulle vara klara att rycka

ut, kunde, åtminstone hvad Vaxholm beträffade, på någorlunda tillfredsställande

sätt bemannas, eller att kustartilleriets mobilisering, som

vore i väsentlig mån beroende af att alla däruti ingående fartygsBih.

till Rihd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 6 Raft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

maskiner, ångslupar, lysapparater, tornvridnings- och öfriga maskinerier

snarast möjligt komme i verksamhet, kunde med afseende på snabbhet

motsvara de allt mer och mer stegrade och oafvisliga anspråken. Genom

förändrad sektionsindelning, uppgörandet af bevakningsplaner och under

de senaste årens krigsöfningar förvärfvad erfarenhet hade man äfven

kommit till tydlig insikt om, att för Karlskrona fästning ett något större

antal af kustartilleriet bemannade bevakningsbåtar än det af kustartillerikommittén

beräknade vore nödvändigt. Vidare hade Vaxholms

kustartilleriregemente icke tillräckligt stor maskinpersonal för att kunna

i fredstid på ändamålsenligt och ekonomiskt tillfredsställande sätt sköta

sin numera ganska vidlyftiga fartygs- och belysningsmateriel, och intetdera

af kustartilleriregementena hade tillräckligt stor dylik personal för

att regementsöfningarna, krigs- eller andra samöfuingar inom fästningarna

skulle kunna präglas af den lifaktiga karaktär och den vaksamheten

profvande omväxling, förutan hvilka sådana slags öfningar

till och med kunde förfela med dem afsedt syfte.

Enär med den för regementsöfningarna nu beräknade ökningen icke

kunde anstå utan fara för att kustartilleriet hämmades i sin utveckling

och enär samma ökning syntes kunna ungefärligen motsvara den för

säkerhetspiketerna och för ernåendet af tillräckligt snabb mobilisering

erforderliga ökningen, ansåge han sig böra påyrka, att densamma måtte

varda i sin helhet uppförd i staten för år 1906.

Den ökning af maskinist- och eldareafdelningen, som chefen för

kustartilleriet ur berörda synpunkter ansett erforderlig utöfver hvad

han funnit behöflig för torpedbatteriet, utgöres af 9 underofficerare eller

underofficerskorpraler, 2 korpraler och en 3:e klass eldare.

Enligt hvad chefen för kustartilleriet vidare anfört, borde fördelningen

mellan underofficerare och underofficerskorpraler samt mellan

de förras båda lönegrader ske med iakttagande af de i staten för kustartilleriet

i dess helhet genomförda principerna eller så, att antalet underofficerare

och underofficerskorpraler skulle vara lika samt antalet underofficerare

af l:a graden hälften af antalet underofficerare af 2:a graden.

Genomförandet af en utaf honom tillika föreslagen fördelning medförde

visserligen i strid med nuvarande bestämmelser, att rustmästare

kunde befordras till underofficer af l:a graden, men detta syntes vara

rent af nödvändigt och rättvist, då det vore lika viktigt att erhålla

fullt dugliga underofficerare inom vapensmedsyrket som att erhålla

sådana inom öfriga yrkesgrenar.

Sedan jag anmodat chefen för flottans stab att inkomma med yttrande

öfver den af chefen för kustartilleriet sålunda föreslagna ökningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

117

af personalen på grund af anordnandet af torpedbatteriet samt behofvet

af ökadt antal vapensmeder och personal, tillhörande maskinist- och

eldareafdelningen, har stabschefen i ämbetsskrifvelse den 15 november

1904 förmält, att han för att kustartilleriets försvarsmedel skulle kunna

hållas uti erforderlig grad af beredskap ansåge eu ökning af vissa delar

af kustartilleriets personal vara af behofvet synnerligen påkallad; han

ansåge därför någon annan inskränkning uti den af chefen för kustartilleriet

på grund af nämnda tre behof föreslagna personalökning icke

lämpligen kunna vidtagas än att den föreslagna ökningen af torpedhandtverkare,

nämligen 1 underofficer eller underofficerskorpral och 1

korpral, kunde inskränkas till 1 underofficer eller underofficerskorpral,

hvarigenom den föreslagna ökningen skulle minskas med en man i

2:a lönegraden.

Såsom jag redan framhållit, lärer någon tvekan icke råda därom,

att den ökning af kustartilleriets personal, som enligt den ursprungliga

planen skulle äga rum år 1906, då bör komma till stånd. Den ökning,

som i sådant afseende bör ske, har jag redan omnämnt.

Hvad beträffar antalet af den personal, som på grund af de utaf

mig redan omnämnda, förut icke förutsedda behofven, nämligen torpedbatteriet

vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning och behofven af

ytterligare ökning utaf antalet vapensmeder samt maskinister och eldare,

bör tillkomma utöfver hvad från början beräknats, torde detta antal

icke behöfva blifva så stort som af chefen för kustartilleriet föreslagits.

Sålunda har han för torpedbatteriet ansett erforderligt 14 man af

underofficers- och manskapsgraderna. Såsom af chefen för flottans stab

redan anmärkts, torde denna numerär kunna nedsättas till 13. Af chefen

för kustartilleriet föreslagen ökning af antalet rustmästare och vapensmeder

med 8 torde kunna nedbringas till 6, hvarjämte slutligen vid

det förhållande att af de behof, som framhållits för ökande af maskinist-

och eldareafdelningen, endast det för närvarande torde behöfva

tillgodoses, som nödvändiggöres af fordran på att säkerhetspiketerna vid

kustpositionerna alltid skola vara färdiga att rycka ut, den för nämnda

personal, oafsedt behofvet för torpedbatteriet, föreslagna ökningen med

12 man synes kunna inskränkas till 6 man. Ökningen torde därför

endast behöfva uppgå till 25 man i underofficers- och manskapsgraderna.

Dessa synas mig böra fördelas på dessa grader i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de i sådant afseende vid kustartilleriet redan

tillämpade principerna, därvid jag, lika med chefen för kustartilleriet,

anser rustmästare böra kunna befordras äfven till underofficer af l:a

graden. I enlighet härmed torde ökningen böra utgöras af 2 under
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 6''.

Utskottets

yttrande.

officerare af l:a graden och 2 af den 2:a, 7 underofficerskorpraler, 9

man i 2:a lönegraden, 4 i 3:e och 1 i 4:e. Att så få upptagits i de

två lägsta lönegraderna beror därpå, att behofvet kräfver utbildadt folk.

Chefen för kustartilleriet har vidare föreslagit, att anslaget till

rekryteringskostnader måtte ökas från i stat nu upptaget belopp af

22,500 kronor till 25,000 kronor. Den ringa m an skap s styrk a, hvartill

jag funnit ökningen kunna inskränkas, synes mig dock icke nödvändiggöra

en förändring af detta anslags belopp.

Anslaget till inkvarteringsbidrag är i nu gällande stat upptaget

till 35,400 kronor. Chefen för kustartilleriet har emellertid anfört,

att, då enligt skrifvelse från marinförvaltningen samtliga befälsbostäder

för Vaxholms kustartilleriregemente blefve färdiga innevarande år, iukvarteringsbidraget

för detta regemente endast behöfde beräknas för

den i Stockholm ordinarie tjänstgörande personalen. Härtill komme

emellertid äfven inkvarteringsbidrag till den föreslagna men från början

ej beräknade ökningen af underofficerare, för hvilka inkvartering sannolikt

ej kunde beredas i nu befintliga bostadslägenheter.

Med hänsyn till hvad af chefen för kustartilleriet sålunda anförts

och då den åt mig föreslagna ökningen af underofficerskåren utöfver

hvad som borde ske enligt den ursprungliga planen endast utgöres af

4 underofficerare, torde inkvarteringsbidraget för officerare och underofficerare

vid kustartilleriet för år 1906 böra upptagas till 22,560 kronor.»

_ Uti den under punkten l:o) här ofvan omförmälda motionen (n:o

24 i Andra Kammaren) bär herr Natt och Dag hemställt, bland annat,

att Riksdagen, för att höja fasta lönen till kustartilleriets underofficerskorpraler

med 15 kronor i månaden eller 180 kronor för år, måtte öka

ifrågavarande anslag med 30,940 kronor till 1,112,300 kronor 50 öre.

Kungl. Majts ifrågavarande framställning afser ökning under år!906 af

kustartilleriets personal dels, med tillämpning enligt uppgjord öfvergångsplan

af den utaf 1901 års Riksdag godkända organisationen af

kustartilleriet, med 10 officerare och 6 underofficerare, dels ock,

utöfver nämnda plan på grund af tillkomsten af ytterligare, förut icke

afsedda anordningar för kustförsvaret, med 4 underofficerare och 21 man.

Mot förstnämnda ökning af officers- och underofficerspersonalen har

utskottet icke annat att erinra än att, då, enligt hvad af statsrådsprotokollet

framgår, det anses möta svårigheter att till år 1908 erhålla

hela det antal officerare, som enligt 1901 års Riksdags beslut tilldelats

kustartilleriet, officerspersonalen icke synes böra under nästkommande år

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

149

ökas med mer än 5 officerare. Utskottet anser därför, att Kungl.

Maj:ts framställning i denna del på det sätt bifalles, att uti 1906

års stat för kustartilleriet uppföres följande nya beställningar, nämligen

1 kaptensbeställning af 2:a klassen, 3 löjtnants- och 1 underlöjnantsbeställning

samt 6 underofficersbeställningar.

Den ytterligare ökning af kustartilleriets underofficerskår med 4

beställningar, hvarom Kungl. Maj:t nu gjort framställning, samt den

föreslagna ökningen af manskapet har utskottet åter icke ansett sig

kunna tillstyrka, då nämnda kårer redan nu äro af den omfattning,

nämligen 148 underofficerare och 1,314 man, att den förefintliga styrkan

synes böra vara tillräcklig till bemanning af jämväl de af departementschefen

åberopade nytillkomna försvarsanordningarna.

Däremot har utskottet icke någon erinran med anledning af Kungl.

Maj:ts förslag att under nästkommande år, i enlighet med förenämnda

öfvergångsplan, uppflytta 80 man vid minörafdelningen i högre lönegrader.

I fråga om herr Natt och Dags berörda motion får utskottet, under

åberopande af hvad utskottet här ofvan under punkten l:o) anfört beträffande

sagda motion, afstyrka bifall till densamma äfven i hvad den

rör kustartilleriet.

Vid bifall till hvad utskottet under denna punkt föreslagit kommer

att uppstå en minskning uti de af Kungl. Maj:t föreslagna summorna

för lön och dagaflorang åt kustartilleriets personal med följande

belopp, nämligen

beträffande offiicerarna med ........................................... kr. 24,265: —

t> underofficerarna med ................................ » 6,272: 50

» manskapet » ................................. » 8,714: 50,

hvarförutom det för år 1906 förslagsvis till 22,560 kronor

beräknade behofvet af inkvarteringsbidrag för officerare,

underofficerare och civilmilitärer bör minskas med » 2,980: —

sålunda summa kostnadsminskning kr. 42,232: —

Med anledning af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen må,

a) öka kustartilleriets officerskår med eu kapten

af 2:a klassen, 3 löjtnanter och 1 underlöjtnant;

b) öka kustartilleriets underofficerspersonal med

6 beställningar till 154 beställningar, fördelade å olika

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. höjning

af anslaget

till beklädnad

åt kustartilleriets

manskap.

[8.]

grader på sätt det vid detta utlåtande fogade förslag

till stat för kustartilleriet (bil. n:o 7) utvisar;

c) afslå den af Kung!. Maj :t föreslagna ökningen

af kustartilleriets manskap;

d) afslå herr Natt och Dags ifrågavarande motion

i hvad densamma rör kustartilleriet; samt

e) vid bifall till hvad utskottet under mom.

a)—d) föreslagit samt med godkännande af förenämnda

vid detta utlåtande fogade förslag till stat

för kustartilleriet (bil. n:o 7), höja anslaget till aflöning

för kustartilleriets personal från 1,007,686 kronor

till 1,039,129 kronor, eller med 31,443 kronor.

Beklädnad åt kustartilleriets manskap.

9:o) Kungl. Maja har i punkten 8:o) af denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att i riksstaten för år 1906 böja reservationsanslaget till

beklädnad åt kustartilleriets manskap från 145,704 kronor till 148,035

kronor eller med 2,331 kronor.

Härom har departementschefen anfört följande:

»Af det vid statsverkspropositionen till 1901 års riksdag fogade utdrag

af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för den 11 januari

samma år framgår, att vid bestämmande af det erforderliga anslaget

till beklädnad åt kustartilleriets manskap jämte sängservis kostnaden

åt inkaserneradt manskap beräknats till 108 kronor för beklädnad

och 3 kronor för sängservis årligen åt en man. Anslaget upptogs då

i riksstaten till 132,384 kronor.

Vid den ökning af ifrågavarande manskaps antal, som beslöts vid

1903 års riksdag, höjdes jämväl nu förevarande anslag i enlighet med

de nämnda grunderna och till det belopp, som i bil. A vid statsrådsprotokollet

öfver sjöförsvarsärenden den 7 januari 1901 angafs såsom

medelsbehofvet år 1904, eller till 145,704 kronor. Till detta belopp

är anslaget upptaget jämväl i staten för innevarande år.

Då enligt den ursprungliga planen någon ökning af antalet utaf

kustartilleriets manskap icke skulle ske för år 1906, har i nämnda bilaga

ifrågavarande anslag för sistnämnda år upptagits till samma

belopp som för år 1905.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

151

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 angående utgifterna

under riksstatens femte hufvudtitel för år 1906 har marinförvaltningen

hemställt, att förevarande anslag måtte för år 1906 ökas

med det kostnadsbelopp, som efter den nämnda beräkningsgrunden

motsvarade den af cliefen för kustartilleriet föreslagna tillökningen af

kustartilleriets manskap.

Då den af mig föreslagna ökningen af manskapsgraden inskränker

sig till 21 man, uppgår den höjning af förevarande anslag, som enligt

den nämnda beräkningsgrunden häraf betingas, till ett belopp af 2,831

kronor.»

Därest Riksdagen, på sätt utskottet under punkten 8:o) härofvan

föreslagit, afslår den af Kungi. Maj:t föreslagna ökningen af manskapsgraden

vid kustartilleriet, bortfaller behofvet af den föreslagna höjningen

af ifrågavarande anslag, och får utskottet sålunda hemställa

att Riksdagen må i riksstaten för år 1906 uppförareservationsanslaget

till beklädnad åt kustartilleriets

manskap till oförändradt belopp, eller med 145,704

kronor.

Natur aunderhåll åt kustartilleriets manskap.

10:o) Uti punkten 9:o) under denna hufvudtitel har Kung!. Maj:t föreslagit

Riksdagen att i riksstaten för år 1906 höja förslagsanslaget till

naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap från 249,397 kronor till

253,383 kronor eller med 3,986 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande:

»Kostnaden för naturaunderhåll till kustartilleriets manskap antogs

i 1901 års beräkningar komma att uppgå till ett belopp af 52 öre per

man och dag. Samma beräkningsgrund tillämpades år 1903, då senast

eu ökning af kustartilleriets manskap beslöts och då ifrågavarande anslag

upptogs till ett belopp af 249,397 kronor.

Enligt bilagan A vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 7 januari 1901 skulle anslaget allt fortfarande upptagas till

samma belopp.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har marinförvaltningen

anfört, att, ehuru nämnda portionspris af 52 öre per man

Ang. höjning

af anslaget

till naturaunderhåll

åt

kustartilleriets

manskap.

[9.]

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

otvifvelaktigt vore för lågt, ämbetsverket likväl så mycket mindre ansett

sig böra nu ifrågasätta annan beräkningsgrund, som på Eders

Kungl. Maj:ts pröfning vore beroende af marin förvaltningen afgifvet

förslag till ny spisordning för friska under tjänstgöring i land. Marinförvaltningen

hemställde därför allenast om äskande hos Riksdagen af

den ökning i detta förslagsanslags belopp, som efter den angifna beräkningsgrunden

motsvarade ökningen af manskapsnumerären.

Såsom jag redan anfört, skulle enligt det af marinförvaltningen afgifva

förslaget till ny spisordning portionspriset komma att uppgå till

54 öre per man och dag, hvarför jag, då samma pris icke syntes böra

öfverskrida 52 öre, anmodat marinförvaltningen att inkomma med ett

med iakttagande häraf upprättadt nytt förslag till spisordning.

Enligt min åsikt bör därför portionspriset för kustartilleriets manskap

allt fortfarande beräknas efter ett pris af 52 öre per man och

dag och följaktligen icke företagas annan höjning af ifrågavarande anslag

än den, som betingas af den utaf mig föreslagna ökningen af

manskapets numerär. Den häraf föranledda höjningen uppgår till ett

belopp af 3,986 kronor.»

Under förutsättning att, på sätt utskottet under punkten 8:o) härofvan

hemställt, den af Kungl. Maj:t föreslagna ökningen af kustartilleriets

manskap icke vinner Riksdagens bifall, hemställer utskottet,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1906 uppföra

förslagsanslaget till naturaunderhåll åt kustartilleriets

manskap till oförändradt belopp eller med

249,397 kronor.

Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad

och ersättning därför.

11 ro) Beträffande de inom Andra Kammaren af herrar A. Magnusson

i Salstad, P. Zimdahl och S. Mordström i Höglunda väckta

motioner om förhöjd dagaflöning till de värnpliktige tillåter sig utskottet

hänvisa till punkten 5:o) här ofvan.

På skäl, som i nämnda punkt angifvits, hemställer utskottet

att Riksdagen, med utslag å herrar Magnussons,

Zimdahls och Nordströms ifrågavarande motioner, i

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:o 6.

153

hvad de beröra kustartilleriet, må uti riksstaten för

år 1906 uppföra anslaget till kustartilleribeväringens

vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför

till oförändrad! belopp.

Diverse anslag.

Rese- och traktamentspenningar.

12:o) Uti punkten 10 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att i riksstaten för år 1906 höja förslagsanslaget till

rese- och traktamentspenningar från 31,450 kronor till 34,100 kronor,

eller med 2,650 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning erinrat,

hurusom enligt den i bilagan A till statsrådsprotokollet den 7 januari 1901

framlagda och vid 1902—1904 årens riksdagar följda plan anslaget till

rese- och traktamentspenningar, som för år 1905 utgör 31,450 kronor,

skulle för år 1906 höjas med 2,650 kronor eller till 34,100 kronor, och

hade marinförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse den 27 september

1904 uti förevarande afseende anfört, att den nämnda planen fortfarande

syntes kunna tillsvidare följas.

Med anledning af hvad sålunda föreslagits får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till reseoch

traktamentspenningar från 31,450 kronor till

34,100 kronor eller med 2,650 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

13:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 11 af denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att i riksstaten för år 1906 höja förslagsanslaget till

skrifmaterialier och expenser, ved m. m. från 132,096 kronor till

141,517 kronor 50 öre eller med 9,421 kronor 50 öre.

Bill, till Mkéä: Prof. 1906. 4 Sami. 1 Äfct, & Haft. 20

Ang. höjning

af anslaget till

rese- och

traktamentspenningar.

[io.]

Ang. höjning

af anslaget till

skrifmaterialier

och expenser,

ved

m. m.

[ll.]

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslaget

till lots- och

fyrinrättningen

med lifräddningsanstalterna.

[12].

Uti denna fråga har departementschefen erinrat, hurusom jämväl

i afseende å höjning af detta anslag 1902—1904 årens riksdagar tilllämpat

den i nyssnämnda bilaga till statsrådsprotokollet framlagda plan.

Denna upptoge för år 1906 anslaget med ett belopp af 141,532 kronor.

Då anslaget för år 1905 utgjorde 132,096 kronor, skulle ökningen för

år 1906 uppgå till 9,436 kronor och syntes någon annan afvikelse från

den nämnda planen tillsvidare icke böra ske, än som erfordrades för

jämnande af hufvudtitelns slutsumma.

På grund af denna framställning får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. in. från 132,096

kronor till 141,517 kronor 50 öre eller med 9,421

kronor 50 öre; dock att detta anslags belopp må få

jämkas i den mån, som för jämnande af hufvudtitelns

slutsumma kan finnas erforderligt.

Handeln.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

14:o) Uti punkten 12 under femte liufvudtiteln har Kungl. Maja

föreslagit Riksdagen, att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna

erforderliga penningeanslag må upptagas till enahanda

belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller

1,600,000 kronor, och följaktligen, med inberäkning af däri ingående

friheter och ersättningar, 409 kronor, utföras med 1,600,409 kronor,

eller 100,000 kronor mera än i riksstaten för innevarande år; hvarvid

Kungl. Maj:t tillika förutsatt, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel

uppkommande öfverskott fortfarande skulle såsom hittills få användas

för de med anslaget afsedda ändamål.

Under erinran, att Kungl. Maj ds nu gjorda framställning öfverensstämmer

med de grunder, som i afseende å ifrågavarande anslag blifvit

af föregående riksdagar godkända, får utskottet hemställa,

att, under förutsättning att inkomsttiteln fyr- och

båkmedel blifver af Riksdagen beräknad till 1,600,000

kronor, Kungl. Maj ds förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

155

Öfriga ordinarie anslag.

15:o) Beträffande öfriga nti riksstaten för innevarande år under

femte hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag, Indika icke blifvit här

ofvan särskildt omförmälda, hemställer utskottet,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1906 till

oförändrade belopp uppföra samtliga de ordinarie anslag

under denna hufvudtitel, i afseende å hvilka utskottet

icke här ofvan framställt särskilda förslag.

Extra anslag''.

Flottan.

Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

16:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 13 af femte hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bevilja på

extra stat för år 1906 ett anslag af 6,460,900 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Riksdagen har till nybyggnad af en l:a kl. pansarbåt, hvarför kostnaden

i sin helhet med en andra ammunitionsutredning, på sätt framgår

af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1903, beräknats

till 7,085,800 kronor, anvisat dels år 1903 ett belopp af

2,000,000 kronor dels år 1904 ytterligare 2,542,900 kronor.

Följaktligen lärer, på sätt marinförvaltningen i sin underdåniga

skrifvelse den 27 september 1904 hemställt, böra på extra stat för år

1906 äskas för fullbordande af ifrågavarande nybyggnad återstoden af

den för samma nybyggnad beräknade kostnaden eller 2,542,900 kronor.

I sina underdåniga skrifvelser den 23 september 1902 och den 25

september 1903 har marinförvaltningen hemställt, att till påbörjande af

ytterligare en pansarkryssare af samma typ som Fylgia måtte af Riksdagen

äskas en del af det. för fartygets nybyggnad erforderliga beloppet.

Marinförvaltningen har därvid framhållit, att nybyggnad af fartyg af

Ang. öfriga

ordinarie anslag.

Ang. anslag

till nyanskaffning

af krigsfartygsmateriel.

[13].

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 6,

ifrågavarande typ borcle fortgå, på det att flottan måtte erhålla den

välbehöfliga förstärkning i stridskrafter, som af ifrågavarande slags

fartyg med skäl kunde förväntas. Af hänsyn till nödvändigheten att

inskränka anslagsäskandena, har jag emellertid funnit mig icke kunna

tillstyrka bifall till de af marinförvaltningen sålunda väckta förslag

om framställningar till Riksdagen om beviljande af anslag för ifrågavarande

ändamål, och hafva samma förslag icke föranledt nådig proposition

i ämnet till Riksdagen.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har marinförvaltningen

nu åter med hänsyn till vikten af att nyanskaffning af fartyg

af detta slag ej fördröjdes hemställt, att för påbörjande af en pansarkryssare

utaf Fylgias typ måtte vid innevarande års riksdag äskas

ett extra anslag af 2,236,800 kronor, utgörande eu tredjedel af den

för fartygets färdigbyggnad och förseende med, bland annat, två

ammunitionsutredningar beräknade kostnaden 6,710,400 kronor.

Väl inseende behofvet af flera pansarkryssare för vår flotta, anser

jag mig dock med hänsyn till andra, än viktigare anslagsbehof icke

heller nu kunna tillstyrka förslag om beviljande af anslag för ifrågavarande

ändamål.

Sedan 1901 års riksdag uppå Eders Kungl. Maj:ts förslag beviljat

anslag för anskaffning af en jagare, föreslog marinförvaltningen i sin

underdåniga skrifvelse den 25 september 1903, att i nådig proposition

till 1904 års riksdag måtte göras framställning om anskaffning af ytterligare

två jagare, hvar och en med två utredningar artilleriammunition

och full utredning af torpeder, till en beräknad kostnad af tillhopa

2,424,000 kronor att fördelas på två år.

Med hänsyn till andra anslagsbehof ansåg jag emellertid, på sätt

framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904,

anslag då icke böra äskas för byggande af mer än. ytterligare en jagare

samt medel för år 1905 endast behöfva anvisas för betäckande af halfva

kostnaden för densamma eller således 606,000 kronor. Uppå Eders

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed gjorda framställning blef i det af

1904 års riksdag för nyanskaffning af kr igsfartygsmåtcriel beviljade

extra anslaget jämväl nyssnämnda belopp 606,000 kronor inräknadt.

I öfverensstämmelse med marinförvaltningens framställning torde

nu till fullbordande af den påbörjade jagaren på extra stat för år 1906

böra äskas ett anslag af 606,000 kronor.

Marinförvaltningen har i sin, underdåniga skrifvelse den 27 september

1904 vidare anfört, att ämbetsverket fortfarande ansåge, att

den brist på rekognosceringsfartyg, som för närvarande vore rådande

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

157

inom flottan, ovillkorligen borde afhjälpas och. att det af 1901 års sjökrigsmaterielkommitté

föreslagna antalet jagare icke vore för högt beräknadt

utan syntes vara det minsta, som behofvet kräfde. Då därjämte ifrågavarande

fartygstyp, som äfven vore afsedd att jaga och förstöra torpedbåtar

och att uppträda såsom sjögående torpedbåt, efter hvad erfarenheten

visat, på ett synnerligen tillfredsställande sätt motsvarat de förväntningar,

man vid anskaffandet af den första jagaren ansett sig kunna

ställa på fartyg af detta slag, ansåge sig ämbetsverket, på det att det

nödvändiga antalet dylika fartyg måtte hinna anskaffas något så när

inom beräknad tid, böra föreslå, att till 1905 års riksdag framställning

måtte göras om anskaffande af ytterligare två jagare, hvardera med två

utredningar artilleriammunition och full utredning af torpeder, till eu

beräknad kostnad af 2,424,000 kronor att fördelas på två år, hvadan

således till påbörjande och utförande intill hälften utaf två fartyg af

nämnda typ borde, enligt marinförvaltningens förslag, äskas för år

1906 ett extra ordinarie anslag af 1,212,000 kronor.

Enligt det utlåtande, som afgifvits utaf den af marinförvaltningen

åberopade sjökrigsmaterielkommittén, borde vid 1906 års slut finnas

färdigbyggda fyra jagare.

På sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12

januari 1904 hade högste befälhafvaren för 1903 års kusteskader i den

af honom afgifna rapport anfört, att jagaren Mode, som då för första

gången deltagit i eskaderöfningarna, visat sig icke blott såsom ett för

våra förhållanden mycket lämpligt snabbgående mindre rekognosceringsfartyg

utan äfven som en synnerligen farlig motståndare för torpedbåtarna.

Af detta och äfven andra anförda skäl ansåge högste befälhafvaren,

att denna fartygstyp i allt väsentligt vore ägnad att väl fylla

en hittills varande lucka inom sjöförsvarets materiel och att erforderligt

antal fartyg af denna typ så snart ske kunde borde anskaffas.

Äfven högste befälhafvaren för 1904 års kusteskader har i fråga

om jagare anfört, att lian, oaktadt ett fullgiltig! omdöme om ifrågavarande

typs värde svårligen kunde afgifvas, förr än man sett jagarnas

uppträdande i större förband, icke tvekade att på grund af jagaren

Modes egenskaper af snabbhet, sjöduglighet och styrka tillmäta typen

den största betydelse som rekognosceringsf artyg, som torpedfartyg mot

fiendens större fartyg och som skydd för egen hufvudstyrka, hvarför

det förefölle synnerligen önskvärd!, att så snart som möjligt åtminstone

en division jagare anskaffades.

Af hvad sålunda blifvit anfördt torde framgå, att det enda: fartyg,

som vi ännu äga af ifrågavarande typ, under båda de år, hvari det dep

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

tagit i eskaderöfningar, visat sig vara af beskaffenhet att mana till ett

fortsatt anskaffande af dylika fartyg.

Härförutom anser jag mig böra påpeka, att under det nu pågående

kriget mellan Japan och Ryssland de japanska jagarna, livilka äro

byggda fullkomligt lika med de svenska, användts till en mängd olika

uppdrag, hvartill man förut icke tänkt sig dessa fartyg vara ägnade,

och att de, såvidt jag härom kunnat skaffa mig kännedom, jämväl

under synnerligen svåra väderleks- och temperaturförhållanden på ett

lysande sätt bestått profven.

Enligt träffadt aftal skall den senast beställda jagaren levereras i

augusti månad innevarande år. Vår flotta kommer därefter att äga

två jagare, som blifvit byggda vid två af de förnämsta utländska verkstäderna

i sådant afseende, och torde därigenom utmärkta modeller

erhållas, efter livilka de nu ifrågasatta kunna byggas inom landet.

I likhet med marinförvaltningen anser jag således, att framställning

bör göras till innevarande års riksdag att till påbörjande och fullbordande

intill hälften af två jagare, hvardera med två utredningar artilleriammunition

och full utredning af torpeder, anvisa på extra stat för

år 1906 ett anslag af 1,212,000 kronor.

Enligt af marinförvaltningen efter samråd med chefen för flottans

stab afgifvet utlåtande i fråga om den jagare, för hvars påbörjande

1904 års riksdag beviljade medel, skulle, på sätt närmare framgår af

mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904, de årliga

kostnaderna för ett fartyg af detta slag komma att uppgå till ett sammanlagdt

belopp af 100,152 kronor 85 öre. I de beräkningar, som

nu af marinförvaltningen efter samråd med stabschefen afgifvits, hafva

kostnaderna, med anledning däraf att portionspriset samt den erforderliga

höjningen af öfningsanslaget ansetts böra beräknas något högre än

förut, antagits komma att med 1,871 kronor 70 öre öfverskrida nämnda

belopp.

Det- betänkande, som afgafs af 1901 års sjökrigsmaterielkommitté,

innehåller i fråga om torpedbåtar, bland annat, att vår flotta vore i behof

af två torpedbåtstyper, nämligen såväl l:a kl. som 2:a kl. torpedbåtar.

I sin underdåniga skrifvelse den 23 september 1902 yttrade marinförvaltningen,

att väl borde en eller flera torpedbåtar af ungefär

samma storlek som våra nuvarande l:a kl. torpedbåtar byggas hos någon

skeppsbyggerifirma i utlandet, på det att de erfarenheter, som

kunde vinnas angående sålunda anskaffade torpedbåtar, därefter kunde

komma det inhemska torpedbåtbyggandet till godo, men att, då emel
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

159

lertid erfarenheterna i detta afseende icke kunde göra sig omedelbart gällande,

helst sålunda anskaffade nya torpedbåtar icke kunde påräknas

leveransi är diga före inbiten af år 1905, och frågan om vidare byggande

af fartyg utaf denna för vårt försvar så viktiga typ icke borde till dess

uppskjutas, det inhemska byggandet af l:a kl. torpedbåtar borde tillsvidare

fortgå. I enlighet härmed föreslog marinförvaltningen, under

uttalande af önskvärdheten af att en l:a kl. torpedbåt kunde anskaffas

från utlandet, äskande af anslag för år 1904 till byggande af tre torpedbåtar

af l:a kl. och tre torpedbåtar af 2:a kl.

Då beloppet af de medel, som för år 1904 kunde afses för nyanskaffning

af krigsfartygsmateriel, icke syntes medgifva anskaffande af

torpedbåtar i sådan omfattning, som af marinförvaltningen föreslagits,

ansåg jag, på sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den

12 januari 1903, att denna anskaffning lämpligen kunde begränsas till

en l:a kl. torpedbåt, byggd utom landet för en beräknad kostnad af

455.000 kronor, samt två 2:a kl. torpedbåtar, byggda inom landet, för

hvilka kostnaden beräknades till sammanlagdt 400,000 kronor. Eders

Kungl. Majrts i enlighet härmed gjorda framställning till 1903 års riksdag

blef emellertid endast så till vida bifallen, att Riksdagen för anskaffning

från utlandet af en l:a kl. torpedbåt beviljade det härför beräknade

beloppet af 455,000 kronor.

I sin underdåniga skrifvelse den 25 september 1903 erinrade marinförvaltningen,

att enligt den af 1901 års sjökrigsmaterielkommitté

uppgjorda nybyggnadsplanen borde den 1 januari 1906 finnas af l:a

kl. torpedbåtar 24 stycken och af 2:a kl. torpedbåtar 19 stycken, men

att, därest nybyggnader ej innan dess kunde åvägabringas, antalet af

ifrågavarande slags fartyg endast skulle utgöra, af förstnämnda klass

19 stycken och af den sistnämnda 12 stycken, sedan en till bevakningsbåt

ändrad torpedbåt frånräknats. Marinförvaltningen ansåge därför,

att hos Riksdagen borde väckas förslag om anskaffning af åtminstone

två l:a kl. torpedbåtar och af sju 2:a kl. torpedbåtar. Härigenom

skulle ändock antalet torpedbåtar med tre stycken l:a kl. båtar understiga

det antal, som 1901 års kommitté beräknat böra finnas vid ingången

af år 1906. Beträffande kostnaden för ifrågavarande fartyg

med två utredningar artilleriammunition och full utredning af torpeder

kunde densamma, hvad 2:a kl. torpedbåtar beträffade, beräknas till

200.000 kronor stycket, under det att l:a kl. torpedbåtar med tillämpning

af de förbättringar, som torde kunna blifva att vinna af den i

utlandet beställda l:a kl. torpedbåten, icke kunde beräknas komma att

kosta mindre är 400,000 kronor stycket.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

160

Med hänsyn till andra anslagsbehof ansåg jag emellertid, att ifrågavarande

anskaffning borde inskränkas till två 2:a kl. torpedbåtar och

gjorde Eders Knngl. Mäj:t i enlighet härmed framställning till Riksdagen.

I anledning af detta förslag beviljade emellertid Riksdagen medel

till allenast eu torpedbåt af 2:a kl.

Enligt den af marinförvaltningen åberopade sjökrigsmaterielkommitténs

betänkande borde under år 1906 byggas tre torpedbåtar af

hvardera utaf ifrågavarande två klasser, hvadan vid 1906 års slut borde

finnas 27 stycken l:a kl. och 22 stycken 2:a kl. torpedbåtar.

Marinförvaltningen anför nu i sitt underdåniga betänkande den 27

september 1904, att, för att vid ifrågavarande tidpunkt kunna uppnå

det af omförmälda kommitté såsom nödvändigt ansedda antalet torpedbåtar,

erfordrades således nybyggnad af 8 stycken dylika båtar af l:a

kl. och 9 stycken af 2:a kl. Anskaffningskostnaden för dessa fartyg

med inberäknande af två utredningar artilleriammunition och full utredning

af torpeder hade marinförvaltningen beräknat, för hvarje l:a kl. torpedbåt

till 4-00,000 kronor och för hvarje 2:a kl. torpedbåt till 200,000

kronor.

Ämbetsverket, som fortfarande ansåge, att nyanskaffning af torpedbåtar

borde i möjligaste mån fortgå i den omfattning, som sjökrigsmaterielkommittén

i sin ^byggnadsplan föreslagit, och som därjämte hade

för ögonen de erfarenheter beträffande torpedvapnets betydelse, hvilka

vunnits från nu pågående krig i Ostasien, funne sig häraf manadt att i

sin mån verka för detta vapens utveckling i den utsträckning, som dess

vikt och betydelse kräfde.

På grund häraf har marinförvaltningen föreslagit, att Eders Kungl.

Maj:t behagade af 1905 års riksdag på extra stat för år 1906 äska

dels 1,000,000 kronor, eller hälften af totala anskaffningskostnaden, till

påbörjande af 5 stycken l:a kl. torpedbåtar dels ock 1,800,000 kronor,

eller totala anskaffningskostnaden för 9 stycken 2:a kl. torpedbåtar,

alla fartygen med två utredningar artilleriammunition och full utredning

af torpeder.

1 händelse af bifall härtill skulle medel finnas för åtminstone det

antal l:a kl. torpedbåtar, som enligt nämnda kommittés förslag bort

finnas färdigt vid 1906 års början, och för det antal 2:a kl. torpedbåtar,

som bort vara färdigt vid 1907 års början.

På sätt af marinförvaltningen anförts, synes byggande af ett större

antal torpedbåtar icke längre böra uppskjutas. Anledningarna till dtet

uppskof, som hitintills ägt ruin, hafva varit dels hänsyn till andra an
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

161

slagsbehof i fråga om nybyggnad af krigsfartygsmateriel dels den omständigheten,

att man vidkommande byggande af l:a kl. torpedbåtar

velat afvakta leveransen af den l:a kl. torpedbåt, som blifvit beställd

i utlandet, för att vid det fortsatta byggandet af dylika torpedbåtar

kunna tillgodogöra sig de förbättringar, som å denna komme att förefinnas.

Hvad det förstnämnda skälet beträffar, ifrågasättes icke för år

1906, såsom fallet varit för år 1905, medel för byggande af såväl pansarbåt

som pansarkryssare, då den sistnämnda med de för innevarande

år anvisade medel varder färdigbyggd, och synes därför från anslagssynpunkt

hinder numera icke i lika hög grad som förut böra möta för ett

skyndsammare ökande af antalet torpedbåtar, än under de senaste åren

ansetts kunna äga ruin. Det senare skälet för uppskof eller lämpligheten

af att afvakta leveransen af den i utlandet beställda l:a kl. torpedbåten

kommer icke heller att förefinnas vid 1906 års ingång, enär

nämnda torpedbåt skall under innevarande år levereras.

Betydelsen för vårt försvar af en stark torpedflotta är så uppenbar

och har så ofta blifvit framhållen, att ett ytterligare påpekande

däraf icke torde erfordras.

Då kostnaderna för en l:a kl. torpedbåt äfven med inberäkning

af två utredningar artilleriammunition och full utredning af torpeder

syntes mig kunna nedbringas under hvad marinförvaltningen i sådant

afseende beräknat, anmodade jag ämbetsverket att inkomma med upplysning,

till livilket belopp enligt marinförvaltningens åsikt samma

kostnad borde beräknas, därest fartyget byggdes inom landet och

särskildt om byggandet skedde vid något af flottans varf.

Till svar härå meddelade marinförvaltningen i ämbetsskrifvelse

den 28 oktober 1904, att kostnaden, för det fall att byggandet skulel

komma att äga rum vid flottans varf, kunde beräknas till 360,000

kronor och, om fartyget skulle byggas vid enskild inländsk verkstad,

till 375,000 kronor.

I fråga om det antal torpedbåtar, om hvilkas byggande framställning

bör göras till innevarande års riksdag, synes mig nedsättning

icke böra ske i hvad marinförvaltningen föreslagit i fråga om l:a kl.

torpedbåtar, i följd hvaraf således jämväl enligt min åsikt förslag bör

framläggas för Riksdagen att för år 1906 bevilja medel för gäldande

af hälften utaf totala anskaffningskostnaden för 5 stycken l:a kl.

torpedbåtar. Då emellertid samtliga dessa fartyg torde kunna byggas

inom landet för sammanlagdt, af marinförvaltningen beräknade 1.800,000

kronor, synas således för år 1906 för ifrågavarande ändamål erfordras

allenast 900,000 kronor.

Bill. till Rilcsd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afl. H Haft.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Utskottets

yttrande.

Marinförvaltningen har vidare föreslagit, att framställning måtte

göras till Riksdagen om byggande af 9 stycken 2:a kl. torpedbåtar.

Med hänsyn till andra anslagsbeliof nödgas jag emellertid hemställa

om att framställning måtte göras om beviljande af medel för år 1906

till byggande af allenast 6 sådana fartyg. På sätt marinförvaltningen

föreslagit bor hela kostnaden för ett dylikt fartyg beviljas för samma

år. Mot den af marinförvaltningen verkställda beräkning, enligt hvilken

hvarje fartyg skalle komma att kosta 200,000 kronor, har jag intet

att erinra.

Äfven dessa 6 stycken 2:a kl. torpedbåtar synas mig böra byggas

inom landet.

Enligt de beräkningar, marinförvaltningen efter samråd med chefen

för flottans stab anställt, nödvändiggör en ny l:a kl. torpedbåt en

ökning af flottans stampersonal med 2 officerare, 2 underofficerare och

17 man af sjömanskåren samt en förhöjning af aflöningsanslaget med

18,672 kronor 80 öre, af beklädnadsanslaget med 1,887 kronor, af anslaget

till naturaunderhåll med 4,370 kronor 30 öre, af anslaget till

flottans nybyggnad och underhåll med 4,500 kronor samt af öfningsanslaget

med 6,972 kronor eller således en ökad årlig kostnad af 36,402

kronor 10 öre. På sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 12 januari nästlidna år hade marinförvaltningen då beräknat

de årliga kostnaderna, som skulle blifva en följd af en njr 2:a kh

torpedbåt, till 25,681 kronor 60 öre. Ämbetsverket har nu, likasom

ifråga om jagarna, ansett, att behofvet å anslaget till naturaunderhåll

och å öfningsanslaget komme att blifva något högre än förut beräknats

och till följd däraf antagit den årliga kostnaden för en 2:a kl. torpedbåt

komma att uppgå till 26,168 kronor 20 öre..

Under titeln nyanskaffning af krigsfartygsmateriel bör sålunda,

enligt min åsikt, på extra stat för år 1906 äskas:

för fullbordande af arbetet å en l:a kl. pansarbåt............kr. 2,542,900

» » » » » » jagare................................. » 606,000

» påbörjande af två jagare...................................................... » 1,212,000

» » » fem l:a kl. torpedbåtar.............................. » 900,000

» anskaffande af sex 2:a kl. » .............................. » 1,200,000

eller tillhopa kronor 6,460,900»

Med hänsyn till ofri ga stora anslagsbeliof under denna liufvudtitel

har utskottet funnit kostnaden för nyanskaffning af krigsfartygsmateriel

böra för nästkommande år i icke oväsentlig mån begränsas. Dock har

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

163

utskottet icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning

i hvad densamma afser anvisande af medel till fullbordande

af arbetet å eu l:a klassens pansarbåt och en jagare, för bvilka

redan beslutade fartyg nu äskats tillhopa 3,148,900 kronor, utan finner

utskottet den åsyftade kostnadsminskningen böra åstadkommas genom

inskränkning af det antal öfriga krigsfartyg, för hvilkas nybyggnad

Kungl. Maj:t begärt medel. Det synes föreligga så mycket större skäl

till varsamhet vid anskaffandet af nya krigsfartyg som, enligt hvad

ofvanintagna anförande till statsrådsprotokollet utvisar, hvarje nytt

sådant fartyg, så snart det blifvit inrangeradt i flottan, medför betydande

årliga kostnader för bemanning, underhåll och öfningar. Berörda årliga

kostnader beräknas sålunda uppgå till 102,024 kronor 55 öre för

hvarje jagare, 36,402 kronor 10 öre för hvarje torpedbåt af l:a klass

samt 26,168 kronor 20 öre för hvarje torpedbåt af 2:a klass. Den

sammanlagda ökade kostnad från nämnda anslag, som skulle uppstå

genom anskaffande af hela det antal fartyg, som Kungl. Maj:t nu föreslagit

till nybyggnad, skulle sålunda uppgå till 543,068 kronor 80 öre

årligen. Utskottet får därför hemställa, att de till nybyggnad föreslagna

fartygen minskas med en jagare, tre l:a klass torpedbåtar och

två 2:a klass torpedbåtar. Vid bifall härtill skulle det till nyanskaffning

af krigsfartygsmatriel för år 1906 äskade anslaget 6,460,900 kronor kunna

nedbringas med (606,000 + 3 x 180,000 + 2 x 200,000) 1,546,000 kronor

till 4,914,900 kronor.

Utskottet anser sålunda, att för år 1906 bör anvisas till fortsättande

af arbetet å en l:a klassens pansarbåt och en jagare 3,148,900

kronor, till påbörjande af ytterligare en jagare 606,000 kronor och af

två l:a klass torpedbåtar 360,000 kronor samt till anskaffande af fyra

2:a klass torpedbåtar 800,000 kronor eller tillhopa 4,914,900 kronor,

och hemställer alltså,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.

Majrts ifrågavarande framställning, att Riksdagen på

extra stat för år 1906 till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel

beviljar ett anslag å 4,914,900 kronor.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslag

till af slutande

af arbetet på

mobiliseringskaj

å varf ve t

i Karlskrona.

[14.]

Ang. anslag

till anskaffning

af transportmedel

å

varf ven.

[15.]

Mobiliseringskaj å varfvet i Karlskrona.

17:o) I punkt 14 under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att för afslutande af arbetet på mobilisering skaj en å

flottans varf i Karlskrona bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag

af 199,000 kronor.

Departementschefen har ifråga om detta anslag anfört, att enligt

det uppgjorda förslaget till en mobiliseringskaj å varfvet i Karlskrona,

för hvilket förslag departementschefen närmare redogjort i sitt anförande

till statsrådsprotokollet den 11 januari 1902, skulle byggnadsarbetet för

densamma kunna utföras i fyra delar. Kostnaden för hela kajanläggningen

beräknades till 761,170 kronor. Medel till byggande af de tre

första delarna af kajen hade af Riksdagen beviljats för åren 1903, 1904

och 1905 med tillhopa 562,170 kronor. För arbetets fullbordande erfordrades

således ytterligare 199,000 kronor.

Med anledning häraf och i enlighet med marinförvaltningens förslag

i skrifvelse till Kung]. Maj:t den 27 september 1904 har departementschefen

hemställt, att förevarande an slagsbegär an måtte för Riksdagen

framställas.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för afslutande af arbetet på

mobiliseringskajen å flottans varf i Karlskrona bevilja

på extra stat för år 1906 ett anslag af 199,000 kronor.

Transportmedel å varfven.

18:o) Kungl. Maj:t har under punkten 15 af denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att för anskaffande af transportmedel för flottans varf

bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 49,500 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen härom anfört

följande:

»Högste befälhafvaren för 1898 års kusteskader föreslog, på sätt

framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1902,

bilagdt samma års statsverksproposition, att flottans stationer måtte

sättas i stånd att ombesörja eskaderns kolning, hvilket lättast borde

kunna försiggå genom att å stationerna förlägga till kolhålkar ändrade

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

165

äldre fartyg och vid behof bogsera dessa till eskaderns kolningsplatser.

Varfseheferna förklarade i anledning häraf, att varfven vore i saknad

af transportmedel för verkställande af kusteskaderns kolning samt att

flottans kolpråmar hvarken vore af den storlek och styrka eller i öfrig!

af den beskaffenhet, att de lämpade sig för användning på sätt högste

befälhafvare!! ifrågasatt.

1 underdånig skrifvelse den 24 september 1901 anförde marinförvaltningen,

att det vore af största vikt, att vid inträffande mobiliseringstillfälle

kolning af flottans fartyg kunde verkställas så fort som

möjligt och att sjödugliga kolpråmar för kolning af fartygen äfven

under fred vore behöfliga, samt hemställde med anledning häraf, att

hos 1902 års riksdag måtte äskas medel till byggande af 3 kolpråmar

af järn eller stål, lastande 250 tons hvardera, af hvilka 2 skulle tilldelas

Karlskrona och en Stockholms varf.

I samma skrifvelse förmälde marinförvaltningen vidare, att varfseheferna

jämväl framhållit behofvet af ökade ammunitionstransportmedel

för underlättande af en hastig mobilisering samt i sådant hänseende

hemställt om beredande af medel, varfsehefen i Karlskrona för byggande

af 3 artilleriammunitionspråmar och varfsehefen i Stockholm för anskaffande

af 2 dylika pråmar. Marinförvaltningen ansåg emellertid anskaffningen

af dessa pråmar kunna fördelas på två år och hemställde därför

om äskande af anslag för år 1903 för byggande åt 3 pråmar, däraf

2 för Karlskrona varf och 1 för Stockholms varf*.

I mitt nämnda yttrande till statsrådsprotokollet anförde jag härjämte,

att det vid mobiliseringstillfälle läge stor vikt på eu hastig proviantering

af stridsfartygen. Vid Karlskrona station rådde fullständig

brist på lämpliga transportbåtar för proviantens förande från lastbryggan

vid Kungshall till fartygen. De varfsbåtar, som, ehuru för

ändamålet olämpliga, under fredstid användes, torde vid mobiliseriugstillfälle

blifva erforderliga för varfvets eget behof. Marinförvaltningen

hade i sin nyssnämnda underdåniga skrifvelse uttalat den mening, att

med hänsyn till önskvärdheten af största möjliga snabbhet vid provianteringen

det vore lämpligare att för ändamålet anskaffa flera smärre

transportbåtar, rymmande 60 dagars proviant för en l:a klass pansarbåt,

än ett fåtal större dylika båtar. Marinförvaltningen hemställde, att

medel för byggande åt* två sådana båtar måtte beredas.

Anslags behofvet för . anskaffande af de utaf marinförvaltningen

sålunda föreslagna transportmedel för flottans varf skulle enligt ämbetsverkets

beräkning utgöra 177,000 kronor. Af hänsyn till andra anslagsbehof

ansåg jag, att ett så stort belopp för ifrågavarande ändamål icke

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

borde för år 1903 begäras, utan att anskaffningen under sistnämnda år

lämpligen borde begränsas till 1 kolpråm för Karlskrona station, 1

ammunitionspråm för hvardera af de två stationerna och 1 provianttransportbåt

för Karlskrona station, allt för en sammanlagd kostnad af

78,500 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts i öfverensstämmelse härmed gjorda framställning

till Riksdagen om beviljande af detta belopp för år 1903 för

anskaffande af transportmedel för flottans varf blef af Riksdagen bifallen.

Riksdagen anmärkte emellertid därvid, att i afseende å provianttransportbåtarna,

hvilka, enligt hvad Riksdagen inhämtat, vore täckta pråmar,

afsedda att bogseras, syntes böra tagas under öfvervägande, huruvida

icke dylika äfven skulle kunna erhållas genom förhyrning af enskilde

tillhörig materiel, så att byggandet för flottans räkning af dylika pråmar

skulle kunna inskränkas.

I anledning häraf anbefallde Eders Kungl. Maj:t marinförvaltningen

genom nådigt bref den 6 juni 1902 att vid afgifvande af förslag till

fortsatt anskaffning af transportmedel för flottans varf taga nämnda

fråga under öfvervägande.

Till åtlydnad häraf anmodade marinförvaltningen stationsbefälhafvaren

vid flottans station i Karlskrona att efter verkställd utredning

inkomma med yttrande rörande möjligheten att vid mobilisering af

flottan för Karlskrona stations behof genom förhyrning eller rekvisition

af enskilde tillhörig materiel erhålla behöflig! antal för provianttransport

innanför befästningarna lämpliga pråmar samt i hvad mån byggandet

för flottans räkning af dylika pråmar därigenom skulle kunna inskränkas.

Stationsbefälhafvaren infordrade yttrande från stationens förvaltningsdirektion,

som efter verkställd utredning förklarade sig anse, att

vid stationen icke vore att påräkna någon lämplig, enskilde tillhörig

materiel för transport af proviant vid mobilisering af flottan. Under

åberopande häraf anförde stationsbefälhafvaren vidare, att jämväl varfschefen

vid stationen förmält, att af i Karlskrona hamnområde befintliga

pråmar ingen syntes vara lämplig att användas såsom transportbåt för

proviant samt att bland öfriga pråmar, hvarå varfschefen erhållit uppgift

såsom varande inom området för hans rekvisitionsrätt, endast två

skulle kunna ifrågasättas till en dylik användning, men att, då båda

dessa pråmar vore beroende af väderleksförhållandena för att kunna

införas till Karlskrona, de näppeligen syntes kunna påräknas för ett

behof, som genast i början af mobilisering torde förestå. Stationsbefälhafvaren

fann med anledning häraf någon inskränkning i byggandet för

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

167

flottans räkning af de ifrågakomma transportpråmarna icke kunna

äga ruin.

I underdånig skrifvelse den 25 september 1903 återupptog marinförvaltningen

förevarande fråga. Ämbetsverket förmälde därvid, att

förslaget beträffande det antal ammunitionspråmar, som ansåges erforderligt

för mobilisering, nämligen två för Karlskrona och en för Stockholms

station, vore grundadt på den förutsättning, att ammunitionen till större

delen skulle förvaras ombord å stridsfartygen i beredskap. Skulle så

icke komma att blifva förhållandet, måste oundgängligen transportmaterielen

för ammunition betydligt ökas.

Förutom de transportmedel, som redan blifvit omnämnda, vore, förmälde

marinförvaltningen vidare, för Karlskrona station behofvet af

ytterligare en vattenbåt särdeles trängande. För tillgodoseende af fartygens

och fortens vattenbehof ägde nämligen Karlskrona varf endast

eu enda större vattenbåt, och vore denna nästan dagligen i användning

under en stor del af året. Ytterligare en sådan båt vore behöflig såväl

på grund af nya fartygs tillkomst och den ökade förläggningen af

rustade fartyg inom Karlskrona stations sjöområde som ock med hänsyn

därtill, att en ersättning för den redan befintliga vattenbåten måste

vara att tillgå, då denna behöfde undergå reparation, enär annars medel

ej funnes att förse fartyg och fort med vatten.

Marinförvaltningen hemställde därför, att medel måtte utverkas för

anskaffning ej blott af återstoden af de i skrifvelsen den 24 september

1901 såsom behöfliga angifna transportmedlen, d. v. s. två kolpråmar

af järn eller stål, hvardera rymmande 250 tons och kostande 38,000

kronor stycket, afsedda en för Karlskrona och eu för Stockholms station,

samt en ammunitionspråm till pris af 15,500 kronor och eu provianttransportbåt

till en kostnad af 7,000 kronor, bägge för Karlskrona

station, utan äfven af eu för sistnämnda station afsedd vattenbåt af

järn, rymmande cirka 80,000 liter, försedd med maskineri för vattnets

lossande och betingande eu beräknad kostnad af 25,000 kronor.

Med hänsyn till nödvändigheten af att först tillgodose andra anslagsbehof

ansåg jag emellertid frågan om anslag för de nu omförmälda

behofven böra anstå, och blef någon framställning uti ifrågavarande afseende

icke af Eders Kungl. Magt aflåten till 1904 års riksdag.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har marinförvaltningen

nu anfört, att uti afgifna förslag öfver anslagsbehofven för

år 1906 varfscheferna vid flottans stationer gjort förnyad anmälan om

behofvet af transportmedel å varfven, och hade de i sådant afseende

hemställt, varfschefen i Karlskrona om anskaffande af 3 ammunitions
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

168

pråmar, 1 ångslup eller motorbåt, 1 kolpråm af järn, 1 vattenbåt af

järn och 1 bogserbåt, samt varfschefen i Stockholm om anskaffande af

1 bogser- och isbrytarångfartyg, 3 ammunitionspråmar, 1 kolpråm af

järn eller stål och 1 vattenfartyg.

Att behofvet af ökad materiel för verkställande af vid varfven förekommande

transporter in. in. vore af mycket trängande beskaffenhet,

läte sig icke förneka och framginge med tydlighet af de framställningar

marinförvaltningen i detta ämne förut afgifvit, men ämbetsverket hade

likväl icke ansett nödvändigt, att anskaffningen af denna materiel nu

skedde i den omfattning'' varfscheferna föreslagit.

Så hade marinförvaltningen, med hänsyn till att bestämmelser om

ammunitionens förvarande å stridsfartygen under beredskapsföi läggning

nyligen blifvit utfärdade, ansett, att med fyllandet af det utaf varfscheferna

anmälda behofvet af ammunitionspråmar tillsvidare kunde anstå;

och hade i öfrigt ämbetsverket ansett sig för närvarande böra inskränka

sina önskemål i fråga om ökning af transportmedlen å varfven till det

antal och slag af båtar, för hvilkas anskaffande ämbetsverket i sin

underdåniga skrifvelse den 25 september 1903 föreslagit äskande af

medel, dock med tillägg af ett bogser- och isbrytarfartyg för Stockholms

station.

I fråga om de i nämnda skrifvelse angifna kostnaderna hade marinförvaltningen

på grund af de numera ökade material- och arbetspriserna

ansett en höjning i kostnadsberäkningen nödvändig, enär en kolpråm

af angifven beskaffenhet numera icke kunde anskaffas under 40,000

kronor och en ammunitionspråm icke under 17,500 kronor i stället för

de förut beräknade kostnadsbeloppen respektive 38,000 kronor och

15,500 kronor.

Beträffande det af varfschefen i Stockholm begärda bogser- och

isbrytarfartyget har marinförvaltningen, under åberopande af åtskilliga

utaf varfschefen anförda skäl, ansett behofvet af ett dylikt fartyg,

hvilket beräknades komma att kosta 90,000 kronor, vara för stationen

synnerligen trängande, och har ämbetsverket därjämte ansett, att

samma fartyg jämväl borde utrustas för att kunna tjänstgöra såsom

bevakningsbåt, därför kostnaderna skulle komma att belöpa sig till 26,000

kronor.

Marinförvaltningen har därför hemställt om äskande af medel hos

nästkommande Riksdag för anskaffning af 2 kolpråmar, en för hvardera

stationen, för tillhopa 80,000 kronor, 1 ammunitionspråm för 17,500

kronor, 1 provianttransportpråm för 7,000 kronor och 1 vattenbåt för

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 169

25,000 kronor, samtliga afsedda för Karlskrona station, äfvensom 1

bogser- och isbrytarfartyg för Stockholms station för 116,000 kronor

eller således för tillhopa 245,500 kronor.

Med hänsyn till nödvändigheten af att kunna företaga en hastig

mobilisering synas de af marinförvaltningen sålunda påpekade behofven

af både eu ammunitionspråm och eu provianttransportpråm för Karlskrona

station snarast möjligt böra fyllas, hvaremot med anskaffandet

af de för stationerna afsedda kolpråmarna torde kunna anstå till ett

följande år. Den för Karlskrona station föreslagna vattenbåten synes

jämväl på de af mariuförvaltningen anförda skäl böra under år 1906

anskaffas. Det af samma ämbetsverk framlagda förslaget om byggande

af ett bogser- och isbrytarfartyg, som därjämte skulle vid behof kunna

användas som bevakningsbåt, är visserligen mycket beaktansvärdt, men

torde förverkligandet af samma förslag kunna uppskjutas.

Anskaffningen af de föreslagna transportmedlen å varfven torde

därför under år 1906 kunna begränsas till:

en ammunitionspråm för Karlskrona station kr. 17,500:

en provianttransportpråm )> » » » 7,000:

en vattenbåt )> » » » 25,000:

Summa kronor 49,500: —))

Med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet sålunda anförts har

utskottet ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag och

får alltså hemställa,

att Riksdagen må för anskaffande af transportmedel

för flottans varf bevilja på extra stat för år

1906 ett anslag af 49,500 kronor.

Artilleri- och torpedmateriel för stridsfartygen m. m.

19:o) Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels att på extra stat

för år 1906 bevilja

till skjutförsök och inskjutning af kanoner 30,000 kronor;

till fyllande af brist i hy Isutr såning en å Vaxholms och Oscar-Fredriksborys

fästning 56,000 kronor;

Bill. till Jliksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afä. 0 Raft. 22

Ang. anslag

till artilleiioch

torpedmateriel

för

stridsfartygen

m. m.

[18—20.]

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

till anskaffning af torpeder 100,000 kronor; samt

till försök med torped- och gnistsignalmateriel 10,000 kronor;

dels ock att bevilja för komplettering af fartygs och fästningars ammunitionsförråd

med modern artilleriammunitionsutredning ett anslag af

827,750 kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisa ett belopp

af 275,917 kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller angående denna fråga följande uttalande

af departementschefen:

»Uti underdånig skrifvelse den 24 september 1901 framhöll marinförvaltningen,

att, förutom inskjutningar af nyanskaffade kanoner och

de omfattande skj utför sök, som föranleddes af pågående anskaffningar

af ny materiel, äfven pröfningsskjutningar årligen i ganska stor utsträckning

måste vidtagas för att vinna visshet om, att flottans stora och dyrbara

ammunitionsförråd befunne sig i fullgodt skick, hvartill komme, att,

i den mån pansar- och projektiltillverkningen gjorde framsteg, det vore

nödvändigt att tid efter annan utföra skjutförsök för att utröna projektilens

verkan mot pansaret; och anhöll marinförvaltningen på grund

häraf, att extra anslaget till skjutförsök och inskjutning af kanoner måtte

bestämmas till 30,000 kronor.

För berörda ändamål hafva därefter blifvit i enlighet med Eders Kungi.

Maj:ts propositioner beviljade, af 1902 års Riksdag 25,000 kronor samt

utaf hvardera af 1903 och 1904 årens Riksdagar 30,000 kronor.

Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27 september

1904 anfört, att, då jämväl för år 1906 erfordrades lika belopp

som för år 1905 för inskjutningar af beställda kanoner äfvensom för de

pröfningsskjutningar af mångahanda slag, hvilka årligen måste äga rum,

så borde för år 1906* äskas ett anslag af 30,000 kronor för skjutförsök

och inskjutning af kanoner.

I likhet med hvad marinförvaltningen yttrade i sin underdåniga

skrifvelse angående anslagsbehofven för år 1905, har marinförvaltningen

jämväl nu anfört, att under Stockholms eskaderns öfningar behof yppat

sig af eu lättare artilleripjäs, hvilken skulle kunna användas dels såsom

bestyckning å eskaderns ångslupar, då dessa gjorde bevakningstjänst,

och dels såsom bevakningspjäs i land, bland annat för att försvara

en tillfällig minspärrning. Marinförvaltningen har nu tillika erinrat,

att på kusteskaderns fartyg funnes en sådan pjäs, nämligen en 37 mm.

snabbskjutande kanon, och hade denna under öfningarna visat sig göra

god tjänst. Denna pjäs, ehuru ganska lätt, vore dock för tung för

Stockholmseskaderns ångslupar. Ämbetsverket har vidare, på sätt jämväl

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 6:

171

skedde i dess skrifvelse angående anslagsbehofven för år 1905, anfört,

att varfschefen vid flottans station i Stockholm i skrifvelse den 29 december

1902 föreslagit anskaffning till Stockholmseskaderns ångslupar

af en automatisk gevärskulspruta i bårlavettage, och har marinförvaltningen

med stöd häraf och i enlighet med hvad ämbetsverket hemställt

i fråga om anslagen för år 1905 förordat äskande hos Riksdagen af ett

extra ordinarie anslag af 44,000 kronor till anskaffande af 12 stycken

automatiska g ev är skulsprutor med lämpligt lavettage att användas såsom

bestyckning å Stockholmseskaderns ångslupar och såsom bevakningspjäser

i land.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 bär marinförvaltningen

vidare anfört, att de senare årens utveckling af pansar

och däraf följande sträfvan att erhålla projektiler, hvilka vore mäktiga

att genomtränga det nyare pansaret, ledt till antagandet af projektiler

af förbättrad konstruktion, och hade sådana ock anskaffats för de nyare

eller ändrade fartygen. Dessa förbättringar hade emellertid ej varit

kända och erkända, då artilleriammunitionsutredningen anskaffades

för l:a kl. pansarbåtarna Oden, Thor och Niord och ej heller vid

anskaffande af de vid samma tid för kustfästningarna konstruerade

projektilerna. Oden, Thor och Niord hade ej heller kunnat till sina

25 cm. kanoner förses med röksvagt krut för de båda utredningarna.

Angående fästningarnas kanoner hade ock chefen för kustartilleriet

i sin inspektionsrapport för år 1903 framhållit, bland annat, vikten af, att

de kanoner, som vore afsedda att användas mot pansarfartyg, försåges

med tidsenliga pansargranater eller halfpansargranater. Marinförvaltningen,

som väl insåge vikten af att såväl i fartygen som å fästningarna

utredningen upptoge projektiler, hvilka tilläte att kanonens hela

kraft gjorde sig gällande vid beskjutning af med modernt pansar skyddade

fartyg, ansåge sig därför böra hos Eders Kungl. Maj:t framhålla det

särdeles viktiga önskemålet, att de förefintliga pjäserna försåges med

tidsenlig ammunition, och hade därför utfört eu kostnadsberäkning öfver

de för ändamålet behöfliga penningmedlen. Ehuru det, utom livad

i denna beräkning funnes upptaget, äfven skulle vara önskvärd!, dels

att vissa kanoner å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, försåges

med full utredning röksvagt krut och att det röksvaga krut,

som nu vore för dem afsedt, kunde få kasseras på grund af de urbränningar,

det förorsakade, och dels att en del äldre kanoner försåges

med röksvagt krut, hade marinförvaltningen dock ej medräknat dessa

behof utan endast hållit sig till hvad som ansetts vara det allra nödvändigaste.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Sålunda skulle för anskaffande af fullt tidsenlig artilleriammunitionsutredning

(två utredningar) för Odens, Thors och Niords 25 cm. kanoner

åtgå ett belopp af c:a ............................................................... kronor 205,750

för nya 12 om. projektiler c:a............................................... » 217,000

eller i allt en summa af........................................................... kronor 422,750

Om härifrån droges värdet af den föråldrade ammunitionen.

..................................................................................... kronor 82,500,

hvilken i mån af förbrukning komme att ersättas af

öfningsanslaget, återstode sålunda såsom behöflig

en summa af................................................................... kronor 340,250.

För att kunna lämna kustfästningarnas kanoner en fullt tidsenlig

projektilutredning fordrades en summa af 620,000 kronor. Här vore intet

afdrag gjordt för möjlig konsumtion mot ersättning af öfningsanslaget,

enär, då denna konsumtion komme att bestämmas efter förslag af

chefen för kustartilleriet, konsumtionen ej torde komma till stånd utan

särskilda föreskrifter och då troligen till ett nedsatt pris.

För erforderlig komplettering af fartygs och kustfästningars ainmunitionsförråd

med modern artilleriammunitionsutredning föresloge därför

marinförvaltningen, att af Riksdagen måtte äskas ett extra ordinarie

anslag för år 1906 af 960,250 kronor.

Chefen för kustartilleriet har uti förutnämnda inspektionsrapport för år

1903 i fråga om Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning och där befintlig

ammunitionsutredning erinrat, att en icke obetydlig mängd ammunition

bortskjutits hvarje år under öfningarna, hvadan det vore nödvändigt,

att fästningens materialförråd försåges med så stora öfverskott af ammunition

af olika slag, att det förråd däraf, som enligt utredningsreglementet

borde finnas, äfven vore för handen efter afslutade öfningar

på hösten.

Enär det uppenbarligen vore af vikt, att icke blott de för kustpositionerna

utan äfven de för flottan föreskrifna ammunitionsutredningarna

städse vore kompletta, hemställde jag i underdånighet den 1 juli

1904, att Eders Kungl. Maj:t täcktes anbefalla marinförvaltningen att

vaka däröfver att, i den mån till samma utredningar hörande ammunition

blefve vid öfningar eller annorledes använd, densamma omedelbarligen

blefve af annan ammunition ersatt, så att brist i berörda ammunitionsutredningar

icke någonsin förefunnes. Denna min hemställan blef

af Eders Kungl. Magt bifallen.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

173

Marinförvaltningen bär nu i sin underdåniga skrifvelse den 27 september

nästlidna år anfört, att då nästan alla de ammunitionseffekter,

som årligen åtginge till öfningar eller annorledes, vore af den beskaffenhet,

att dels de ej kunde utan viss tidsutdräkt anskaffas dels priset för

deras anskaffning i mindre antal genom de prof in. in., de måste underkastas,

ställde sig relativt högt i jämförelse med de för dem i allmänhet

betingade priser, ämbetsverket funne ingen annan utväg för att

tillse, det artilleriammunitionsutredningarna ständigt vore till fullt antal

förefintliga, än att marinförvaltningen bereddes medel att utöfver de

fastställda utredningarna kunna hålla i förråd ungefär så stor ammunitionskvantitet,

som motsvarade den årliga konsumtionen.

För flottan och för den del af artilleriammunitionen, som till kustartilleriet

från materialförrådet i Karlskrona utlämnades, hade värdet

af konsumerad artilleriammunition under åren 1901, 1902 och 1903

uppgått till ungefär respektive 204,276 kronor, 399,851 kronor och

431,682 kronor.

Vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning hade under åren

1902 och 1903 mot ersättning utlämnats ammunition till ett värde af

respektive 32,885 kronor och 62,639 kronor, hvarvid vore att märka, att

under år 1902 erhållits mycken ammunition utan ersättning från fjärde

hufvudtiteln.

Dä emellertid eu del äldre ammunition under dessa år konsumerats,

men den dyrare ammunitionen allt fortfarande mer och mer komme att

vid öfningarna användas, och då den ersättning, som från öfningsanslagen

utginge för förbrukad ammunition, till följd däraf ej räckte

till att täcka kostnaderna för den ammunition af moderna slag, som

anskaffades, syntes det anslag, som erfordrades för att sätta ämbetsverket

i stånd att fullgöra föreskriften i nådiga brefvet den 1 juli 1904,

ej böra sättas lägre än till 600,000 kronor.

Vid öfverlämnandel från landt- till sjöförsvaret af Vaxholms och

Oscar-Fredriksborgs fästning hade för de kanoner å denna position,

som vore afsedda för hylsam munition, förefunnits endast ett hylsantal,

beräknadt. för halfva det antal patroner, som afsåges ingå i utredningen.

För att fylla denna brist i kylsutredningen vore ett belopp af 56,000

kronor erforderligt.

Marinförvaltningen föresloge därför, att hos Riksdagen måtte äskas

i och för stärkande af materialförrådens artilleriammunitionsuppbörd ett

anslag å extra stat för år 1906 af 656,000 kronor.

i sin underdåniga skrifvelse den 23 september 1902 hemställde

marinförvaltningen, att för anskaffande af torpeder måtte för år 1904

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 74

Statsutskottets Utlåtande S:o 6.

äskas ett anslag af 150,000 kronor. På sätt framgår af mitt yttrande

till statsrådsprotokollet den 12 januari 1903, ansåg jag emellertid, att

ifrågavarande anslag borde begränsas till 100,000 kronor, och blef Eders

Kung!. Maj:ts i enlighet härmed hos Riksdagen framställda förslag af

densamma bifallet.

Jämväl i sin underdåniga skrifvelse angående anslagsbehofven för

år 1905 blef med hänsyn till den inskränkning af ifrågavarande anslag,

som under de senaste åren vidtagits, och under framhållande af vikten

däraf, att, så länge anskaffningen af torpeder skedde från utlandet, det

för fartygen erforderliga antalet torpeder så vidt möjligt alltid hölles

komplett, af marinförvaltningen hemstäldt, att för år 1905 måtte för

ifrågavarande ändamål äskas ett anslag af 150,000 kronor. Äfven för

år 1905 fann jag emellertid anslaget kunna begränsas till 100,000

kronor, och blef detta belopp, uppå Eders Kungl. Maj:ts framställning,

af Riksdagen för ändamålet beviljadt.

Marinförvaltningen har nu förmält, att den årligen vidtagna inskränkningen

af ifrågavarande anslag i förening med den omständigheten,

att under öfningsskjutning i allmänhet några torpeder årligen

förlorades, förorsakat, att erforderligt antal torpeder ännu icke hunnit

anskatfas, och har ämbetsverket på grund häraf ansett, att för år 1906

borde äskas ett extra ordinarie anslag af 150,000 kronor till anskaffning

af torpeder.

_ Till försölcsskjutningar med torpeder hafva för åren 1903 och 1904

anvisats för hvartdera aret 8,000 kronor. I sin skrifvelse angående

anslagsbehofven för år 1905 förklarade sig marinförvaltningen anse, att

samma belopp borde för berörda ändamål äskas jämväl för sistnämnda

år samt att anslag till belopp åt 4,000 kronor äfven borde begäras för

försök och förbättringar med afseende å anskaffad materiel för gnistsignalering.

Pa sätt framgår af mitt anförande till statsrådsprotokollet

den 12 januari 1904, fann jag förstnämnda belopp, 8,000 kronor, fortfarande

vara erforderligt för försöken med torpedmaterielen, men ansåg

för försöken med gnistsignalmaterielen ett belopp af 2,000 kronor vara

tillräckligt, I öfverensstämmelse härmed föreslog Eders Kungl. Maj:t

Riksdagen att till försök med torped- och gnistsignalmateriel på extra

stat för år 1905 bevilja 10,000 kronor. Penna Eders Kungl. Maj:ts

framställning blef af Riksdagen bifallen.

Marinförvaltningen har nu förmält, att jämväl för år 1906 ett lika

belopp erfordrades för den mängd försök, som alltjämt måste företagas

såväl till utrönande af lämpliga medel för åt hjälpande af framträdande

brister hos ifrågavarande materiel som ock för profvande af nya

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

175

uppfinningar och förbättringar, och pa grund häraf ansett, att äfven för

år 1906 borde äskas ett anslag af 10,000 kronor för försök med torpedoch

gnistsignal materiel.

Slutligen har marinförvaltningen af anförda orsaker hemställt, att

för år 1906 måtte äskas ett extra anslag af 164,000 kronor för förändring

och utvidgning af Stockholms stations torpedförråd.

Hvad först beträffar det anslag å 30,000 kronor, som af marinförvaltningen

föreslagits för skjutförsök och inskjutning af kanoner, torde

detta anslag jämväl under år 1906 böra utgå med samma belopp som

under nästlidna och innevarande år, hvarför jag i detta afseende icke

har något att erinra mot marinförvaltningens framställning.

I fråga åter om det föreslagna anslaget å 44,000 kronor för anskaffande

af 12 stycken automatiska gevärskulsprutor finner jag med

hänsyn till andra anslagsbehof frågan om beviljande af detta anslag

allt fortfarande kunna till ett följande år anstå.

På sätt marinförvaltningen framhållit, torde för pansarbåtarna

Oden, Thor och Niord böra anskaffas fullt tidsenlig ammunitionsutredning

i likhet med hvad som skett för öfriga l:a kl. pansarbåtar. Kostnaderna

för dylik anskaffning, sedan värdet af den föråldrade ammunitionen

fråndragits, hafva af ämbetsverket beräknats till 340,250 kronor,

och torde framställning böra göras till Riksdagen om beviljande af

detta belopp. Då det emellertid icke torde vara nödvändigt, att hela

den ifrågavarande ammunitionsutredningen anskaffas under år 1906, utan

anskaffningen synes kunna ske under de närmaste tre åren, lärer af

hela det erforderliga beloppet allenast en tredjedel eller 113,417 kronor

behöfva anvisas för år 1906.

Lika viktigt som det är att stridsfartygen erhålla fullt modern

ammunitionsutredning, lika viktigt är det naturligen, att kustfästningarna

förses med dylik ammunition. Kostnaderna för tidsenlig projektilutredning

till kustfästningarna hafva af marinförvaltningen ansetts

komma att uppgå till 620,000 kronor, därvid dock ämbetsverket anmärkt,

att afdrag icke gjorts för värdet af den nu befintliga projektilutredningen.

Då emellertid jämväl i nu föreliggande fall, likasom i

fråga om ammunitionen till pansarbåtarna Oden, Thor och Niord, afdrag

synes böra göras för värdet af den redan befintliga ammunitionen, som,

då den vid öfningar användes, bör af vederbörande öfningsanslag ersättas,

anmodade jag i ämbetskrifvelse den 31 oktober 1904 marinförvaltningen

att inkomma med yttrande angående det värde, som i anledning

af en dylik användning syntes böra åsättas berörda ammunition.

I ämbetsskrifvelse den 11 därpåföljande november har marinförvalt
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ningen till svar härå meddelat, att ifrågavarande värde vore 132,500

kronor, hvarvid tillika nppgifvits de värden, som åsätta de olika slagen

af befintliga projektiler. Med afdrag för detta värde komma således,

enligt marinförvaltningens beräkning, kostnaderna för den ifrågavarande

projektilutredningen att uppgå till 487,500 kronor.

Framställning synes därför böra göras till Riksdagen om beviljande

af detta belopp, men torde jämväl i fråga om denna utredning med

hänsyn till andra anslagsbehof kostnaderna böra fördelas på tre år, i

följd hvaraf förslag torde böra framläggas om anvisande utaf endast en

tredjedel af beloppet eller 162,500 kronor för år 1906.

Det belopp, som således synes böra beviljas för komplettering af

fartygs och fästningars ammunitionsförråd med modern artilleriammunitionsu

tred ning, uppgår följaktligen till 827,750 kronor, och torde däraf

för år 1906 böra anvisas 275,917 kronor.

För stärkande af materialförrådens artilleriammunitionsuppbörd har

marinförvaltningen föreslagit begäran om anslag å 656,000 kronor, däraf

600,000 kronor för anskaffande af ammunition i och för iakttagande

af bestämmelsen om att ständigt hålla de föreskrift^ ammunitionsutredningarna

kompletta samt 56,000 kronor för fyllande af brist i hylsutredningen

å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning.

Hvad den första delen af denna framställning beträffar, synes mig

icke något särskild! anslag vara erforderligt för iakttagande af den

ifrågavarande föreskriften. Värdet af den vid öfningarna under ett år

förbrukade ammunitionen skall ersättas af samma års öfningsanslag.

Då nu dessa anslag redan vid början af året stå till marinförvaltningens

förfogande, lärer hinder icke möta för ämbetsverket att redan då med

omhänderhafvande medel betala den ammunition, hvilken i förväg blifva

beställd för att,* ersät t a den, som under årets öfningar kommer att

förbrukas, samt sedermera, efter det värdet af sistnämnda ammunition

blifvit känd, påföra vederbörande öfningsanslag hvad som sålunda bör

därifrån utgå. Förslaget i denna del synes mig därför icke böra föranleda

någon framställning till Riksdagen.

Den påpekade bristen i hylsutredningen vid Vaxholms och OscarFredriksborgs

fästning torde däremot böra under år 1906 fyllas, hvarför

det med anledning häraf erforderliga beloppet af 56,000 kronor synes

böra för nämnda år anvisas.

Framställningen om beviljande af 150,000 kronor för anskaffande

af torpeder synes jämväl för nu ifrågavarande år, i likhet med hvad

som skett för åren 1904 och 1905, kunna begränsas till 100,000

kronor.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

177

För försök med torped- och gnistsignalmateriel lärer, såsom skett

för innevarande år och i enlighet med marinförvaltningens nu gjorda

hemställan, höra jämväl för år 1906 anvisas 10,000 kronor.

Förslaget om medel för förändring och utvidgning af Stockholms

stations torpedförråd synes däremot med hänsyn till frågan om samma

stations förflyttning icke böra vinna bifall.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kung!. Maj:ts

förevarande framställning, hemställer

att Riksdagen må bevilja:

l:o) på extra stat för år 1906

a) till skjutförsök och inskjutning af kanoner

30.000 kronor;

b) till fyllande af brist i hy Isutredningen å Vaxholms

och Oscar-Fredriksborgs fästning 56,000 kronor;

c) till anskaffning af torpeder 100,000 kronor;

samt

d) till försök med torped- och gnistsignalmateriel

10.000 kronor; äfvensom

2:o) för komplettering af fartygs och fästningars

ammunitionsförråd med modern artilleriammunitionsutredning

ett anslag af 827,750 kronor och häraf på

extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af 275,917

kronor.

Materiel för tillfälliga sprängnings- och kontraminerings
arbeten.

20:o) Under punkt 21 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att till materiel för tillfälliga sprängnings- och kontramineringsarbeten

bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 45,000

kronor.

Departementschefen har i detta ämne anfört följande:

»På sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 11

januari 1902, bilagdt samma års statsverksproposition, hade då under

någon tid pågått försök med en del nykonstruerad minmateriel, som vore

afsedd att tilldelas flottans fartyg för att användas vid tillfälliga sprängningsarbeten

dels på land för förstörande af broar, järnvägar m. m.,

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sand. 1 Afcl. 6 Höft. 23

Ang. anslag

till materiel

för tillfälliga

sprängningsoch

kontramineringsarbeten.

[21.]

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslag

till anskaffning

af handminmateriel.

[22.]

dels i våra skärgårdar för undanrödjande af en fiendes tillfälliga spärrningar

med minor, stängselbommar, tättingar och dylikt. Försöken

hade gifvit tillfredsställande resultat. På grund af en utaf marinförvaltningen

då verkställd beräkning af det dåvarande behofvet af dylik

materiel föreslog Eders Kungi. Maj:t Riksdagen att till materiel för tillfälliga

sprängnings- och kontramineringsarbeten bevilja på extra stat

för år 1903 ett anslag af 40,000 kronor. Denna Eders Kungl Maj:ts

framställning'' blef af Riksdagen bifallen.

Sedan nu marinförvaltningen af chefen för flottans stab erhållit uppgift

å hvilka af flottans fartyg borde erhålla ifrågavarande sprängningsoch

kontramineringsmateriel, har ämbetsverket i sin underdåniga skrifvelse

den 27 september 1904 hemställt, att för ytterligare anskaffande

af dylik materiel att tilldelas flottans fartyg i enlighet med det förslag,

som uppgjorts af chefen för flottans stab, och att användas vid tillfälliga

sprängningsarbeten af samma art, som de, hvilka afsetts i fråga

om de utaf 1902 års riksdag beviljade medel, måtte af Riksdagen äskas

för år 1906 ett extra ordinarie anslag af 45,000 kronor.»

Då ett fortsatt anskaffande af materiel utaf ifrågavarande slag i

den män densamma blefve erforderlig icke syntes böra uppskjutas, har

departementschefen tillstyrkt aflåtande till Riksdagen af nu förevarande

framställning.

Utskottet får, under tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t i

denna punkt föreslagit, hemställa,

att Riksdagen må till materiel för tillfälliga sprängnings-

och kontramineringsarbeten bevilja på extra

stat för år 1906 ett anslag af 45,000 kronor.

Handminmateriel.

21:o) Kungl. Maj:t har under punkten 22 af denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att för anskaffning af handminmateriel bevilja på

extra stat för år 1906 ett anslag af 65,000 kronor.

Beträffande denna framställning bär departementschefen anfört

följande:

»I marin förvaltningens underdåniga skrifvelse den 29 september

1899 föreslogs, att för anskaffning af nya handminor måtte äskas ett

belopp af 100,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

no

Uppå Eders Kung!. Maj:s framställning blef detta belopp af 1900

års Riksdag be viljad t, och anvisades häraf hälften för år 1901 och andra

hälften för därpåfölj ande år.

För komplettering, förbättring och ökning af i förråd befintlig

handminmateidel ingick ett belopp af 20,000 kronor i den summa, som

Eders Kungl. Maj:t föreslog 1904 års Riksdag att för fästa minförsvaret

bevilja för år 1905, och blef detta förslag af Riksdagen bifallet.

Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27

september 1904 anfört, att för komplettering och ökning af i förråd

befintlig handminmaleriel, afsedd för yttre minspärrningar och handmin

fartyg, beräknades för år 1906 erforderligt ett belopp åt 65,000 kronor.

Då det emellertid för bedömande af erforderligheten utaf detta belopp

var nödigt att erhålla kännedom om den utredning, som legat till grund

för denna framställning, anmodade jag marinförvaltningen att inkomma

med berörda utredning.

I anledning häraf har marinförvaltningen i en hemlig skrifvelse,

som torde få tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott, öfverlämnat

den begärda utredningen.

Då minväsendet uppenbarligen utgör eu viktig länk i vårt försvar,

och de behof, som i sådant afseende föreligga, därför snarast

möjligt böra fyllas, synes ett uppskof med den nu ifrågasatta anskaffningen

icke böra ske.»

Med tillstyrkan af bifall till hvad i denna punkt föreslagits får

utskottet hemställa, .

att Riksdagen må för anskaffning af handminmateriel

bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag

af 65,000 kronor.

Ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona.

22:o) Under punkt 23 af denna hufvudtitel har Kungl. Maja föreslagit

Riksdagen att för på- och ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona

och dess ekonomilius i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af

hofintendenten m. m. A. Kumlien uppgjordt förslag bevilja, ett anslag

af 300,000 kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisa 150,000

kronor.

Statsrådsprotokollet innehåller härom följande yttrande af depaitementsehefen:
-

Ang. anslag

till ombyggnad

af flottans

sjukhus och

dess ekonomihus

i Karlskrona.

[23.]

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

Uti underdånig skrifvelse den 22 oktober 1901 anmälde marinförvaltningen,

att enligt skrifvelse från stationsbefälliafvaren vid flottans

station i Karlskrona förste läkaren vid stationen framhållit, att med

hänsyn till den tillökning i personal, som i följd af det nya härordningsförslaget

komme att på stationen förläggas, det nuvarande sjukhuset

blefve alldeles otillräckligt, så att det blefve nödvändigt att uppföra en

ny sjukpaviljong, hvarjämte en utvidgning och förändring af sjukhusets

badafdelning, kokhus, desinfektionsinrättning m. m. blefve erforderlig.

I anledning häraf anhöll marinförvaltningen att få uppdraga åt medicinalstyrelsens

arkitekt, hofintendenten in. m. A. Kumlien att afresa till

Karlskrona för att verkställa besiktning af flottans sjukhus och dess

byggnadstomt m. m. och sedermera uppgöra ritningar och förslag till

den nybyggnad, som kunde anses behöflig, äfvensom förslag till lämpliga

ändringar och ventilationsanordningar inom det nuvarande sjukhuset.

Denna marinförvaltningens anhållan blef af Eders Kungl. Maj:t den

1 november 1901 bifallen.

Till fullgörande af det uppdrag, hofintendenten Kumlien på grund

häraf af marinförvaltningen erhöll, ingaf han den 27 augusti 1903 till

ämbetsverket ritningar med kostnadsförslag till om- och påbyggnad

af det nuvarande sjukhuset i Karlskrona jämte tillbyggnad af en portvaktslägenhet

och ett ångpannehus. Enligt det sålunda uppgjorda

förslaget skulle sammanlagda kostnaden för ifrågavarande arbete

uppgå till 287,700 kronor. Hofintendenten Kumlien förmälde tillika,

att ett förslag till fristående sjukpaviljong jämväl blifvit uppgjordt, men

som samma förslag kräfde nästan samma summa som påbyggnaden,

utan att lämna motsvarande sängantal, hade detsamma öfvergifvits.

Uti afgifvet utlåtande öfver det af hofintendenten Kumlien sålunda

uppgjorda förslag till ombyggnad af det nuvarande sjukhuset har förste

läkaren vid flottans station i Karlskrona anfört, bland annat, att de

fördelar, som den projekterade om- och tillbyggnaden skulle komma

att tillföra det nuvarande sjukhuset, syntes i hufvudsak bestå dels uti

ett betydligt ökadt antal sängplatser utöfver det, som för närvarande

funnes att tillgå, dels uti flera tidsenliga och moderna anordningar i

hygieniskt afseende, Indika skulle komma ej blott den påbyggda delen

af sjukhuset till godo, utan jämväl införas i de äldre delarna af byggnaden,

hvars hygieniska värde därigenom skulle väsentligen höjas och

hvarigenom full enhetlighet, i det hela vunnes, och dels äfven uti eu

ändamålsenlig utvidgning och förbättring af ekonomilokalen med tillhörande

kok-, tvätt- och desinfektionsinrättningar m. in., hvilket allt

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

181

för ett rätt handhafvande af sjukvården inom sjukhuset vore i lxög- grad

af behofvet påkalladt.

Hvad sängantalet beträffade syntes efter den föreslagna omändringens

utförande utan olägenhet i hvarje af sjukhusets 12 sjuksalar

kunna placeras 19 sjuksängar och uti de enskilda sjukrummen och å epidemiafdelningen

sammanlagdt 26, hvadan således antalet sängar för

hela sjukhuset skulle uppgå till 254. Af dessa upptoges emellertid 14

af sjukvårdare, så att för patienterna återstode 240, hvilket antal dock

med all sannolikhet för lång tid torde för stationens sjukvård vara

tillräckligt. Maximala beläggningssiffran för sjukhuset, sådant det nu

vore, uppginge, med afdrag för 10 sjukvårdare, till 153. Ökningen af

platser uppginge således till 87. Det kunde tyckas, att kostnaden för

dessa nyvunna 87 platser blefve anmärkningsvärd! hög, men därvid

borde tagas i beaktande, att kanske största delen af kostnaderna borde

hänföras till de nya och kostsamma hygieniska anordningar, med Indika

sjukhuset i sin helhet försåges och som i lika mått komme hela anstalten

till godo.

Beträffande sanitärt viktiga och hygieniska anordningar, som enligt

förslaget skulle i sjukhuset införas, borde nämnas tidsenligt ordnadt

ventilations-, uppvärmnings-, aflopps- och bokningssystem, förbättrade

och utvidgade anordningar för bad, ordentliga tvätt- och klosettrum för

de olika sjukhusafdelningarna, septisk och aseptisk operationssal, rum

för radiografi, apotek, sjukvårdsundervisning in. in. och, rörande utvidgningen

och förbättringen af ekonomibj^ggnaden, modern anordning af

kok- och tvättinrättningen, matsalar för sköterskor och sjukvårdare,

tidsenlig desinfektionsinrättning, lämpliga bostäder för ekonomipersonalen

in. in., hvilket allt hittills saknats eller befunnits i föråldradt och

mindre tillfredsställande skick.

Förste läkaren tiar härjämte framställt vissa detaljanmärkningar

mot förslaget, för hvilka redogörelse ej torde vara erforderlig, hvarjämte

han anmärkt, att, i händelse förslaget komme till utförande,

en behöflig reparation af epidemisjukhuset å Laboratorieholmen måste

företagas för att detta sjukhus under byggnadstiden, då det nuvarande

sjukhuset åtminstone delvis måste utrymmas, skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt för en mera mångartad och omfattande sjukvård

användas.

Öfver förslaget har jämväl hörts chefen för ingenjördepartementet

i Karlskrona. 1 sitt afgifna utlåtande har denne anmärkt, bland annat,

att det ej vore honom bekant, huruvida grunden under sjukhusbyggnaden

medgåfve densammas påbyggande med en våning, synnerligast

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets Utlåtande N:o (>.

åt södra ändan, samt att det med säkerhet kunde förutses, att sjukhuset

komme att blifva obeboeligt för sjuka under den tid, ändrings- och

påbyggnadsarbetena påginge. För sjukhusets belysning erforderliga

elektriska lampor syntes kunna uppsättas med ledningar men utan någon

strömkälla för omkring 12,000 kronor.

Stationsbefälhafvaren har förklarat sig, utöfver hvad af stationens

myndigheter yttrats, icke hafva något att anföra.

Med anledning af hvad sålunda anförts i fråga om grunden till

det nuvarande sjukhuset, har liofintendenten Kumlien i afgifvet utlåtande

upplyst, att han från byggmästaren vid flottans station i Karlskrona på

begäran om en uppgift å den bottens beskaffenhet, som upptoges af nuvarande

sjukhusets källarvåning, bekommit en ritning till källaren med

angifna borrhål och desammas djup. Af denna uppgift, som vore

fullt belysande, droge lian den slutsatsen, att grunden under sjukhuset

vore stark nog att bära den föreslagna, relativt lätta påbyggnaden. Han

hade därför ej deri ringaste farhåga för grundens bärighetsförmåga i

föreliggande afseende under förutsättning, att byggnadsarbetet komme

att sakkunnigt utföras.

Slutligen har uppgjorts ett förslag till uppvärmning af epidemia fdelningen

för flottans sjukhus i Karlskrona, Detta förslag upptager

kostnaderna härför till 3,700 kronor.

Uti sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 bär marinförvaltningen

för egen de! anfört, att den suceesiva ökningen under

de sist förflutna åren af till sjukhusvård berättigadt befäl och manskap

på Karlskrona station gjorde det nödvändigt att anskaffa ett hundratal

nya platser för sjuka utöfver det antal af 153 sängar, som inrymdes

i det nuvarande sjukhuset. Skulle eu ny sjukhusflygel med plats för

hundra sjuka uppföras, syntes kostnaden härför komma att uppgå till

450,000 å 500,000 kronor, och härtill skulle ändock komma kostnaden

för införande i det gamla sjukhuset af tidsenlig ventilation och värmeledning

m. m. Kostnaden för det nuvarande sjukhusets om- och påbyggnad

samt de nu befintliga lokalernas försättande i tillit tidsenligt

skick hade däremot beräknats uppgå till allenast 303,400 kronor.

Antalet af de till sjukhusvård å flottans sjukhus berättigade både,

såsom redan antydts, under de senare åren städse ökats och hade utgjort

3,250 under år 1898 och 4,490 under år 1902. Så länge hade utrymmet

i sjukhuset i det hela räck! till, om än de för sjuka officerare och

underofficerare äfsedda platserna visat sig ej motsvara behofvet. Men

då den sjukvårdsberättigade personalen med början af år 1903 stigit

till 5,999 man, hade det tillgängliga antalet sängplatser vissa tider af

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o (i.

183

året strängt anlitats. Och då vid 1905 års början flottans vid stationen

förlagda personal torde komma att uppgå till 7,124 man, måste utrymmet

i det nuvarande sjukhuset betecknas såsom absolut otillräckligt.

Om ett sådant förhållande redan under fred vore i hög grad betänkligt,

skulle det efter inträffad mobilisering kunna visa sig ödesdigert.

En utvidgning af flottans sjukhus i Karlskrona vore därför redan nu

nödvändig, och syntes härvid ett tillskott af 100 sängplatser utöfver

det nu befintliga antalet böra beräknas erforderligt.

Det nu ifrågavarande förslaget till om- och påbyggnad af flottans

sjukhus och dess ekonomibyggnad, hvilket förslag jämväl omfattade

modernisering af de nuvarande sjukhuslokalerna, måste marinförvaltningen,

som i allt väsentligt gillade och godkände de af hofintendenten

Kumlien upprättade ritningar och kostnadsförslag, finna innebära en synnerligen

god lösning af den föreliggande frågan.

Hvad beträffade den af ingenjördepartementet i Karlskrona framställda

anmärkningen, att sjukhuset under ombyggnadstiden skulle blifva

obeboeligt, ville marinförvaltningen erinra om, dels att moderna hjälpmedel

numera möjliggjorde påbyggnad af ett hus utan att någon lägenhet

behöfde utrymmas samt att, i hvarje fall, därest först halfva sjukhuset

ombyggdes, den andra hälften under byggnadstiden torde kunna användas

för sitt ändamål, dels ock att det hufvudsakliga ombyggnadsarbetet

väl komme att företagas under sommartiden, då sjukhuset vore minst

belagdt, samt att, för fall af behof, såväl epidemisjukhuset å Laboratorieholmen

som logementsfartyget Vanadis på tillfredsställande sätt kunde

tjäna såsom provisoriska sjukhus.

Kostnaden för byggnadsarbetet hade, såsom redan meddelats, blifvit

beräknad till 303,400 kronor. Som emellertid genom nådiga bref den

24 mars och 5 augusti 1904 af Eders Kungl. Maj:t till reparation och

iordningställande af flera rum i sjukhuset redan anvisats 16,960 kronor,

borde sålunda härutöfver allenast 286,440 kronor vara för arbetet

erforderliga. Men vid betraktande däraf att kostnadsförslaget uppgjorts

minst två år före den tid, arbetet tidigast kunde börja, samt att sedan

dess arbetspriserna redan stigit och ytterligare höjning af desamma

syntes vara att vänta, ansåge marinförvaltningen kostnaden för ombyggnaden

utöfver de för reparationsarbeten redan anvisade medlen

böra upptagas till 300,000 kronor. Marinförvaltningen hemställde därför,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes för på- och ombyggnad af flottans

sjukhus i Karlskrona och dess ekonomihus, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det af hofintendenten Kumlien afgifna förslaget, af 1905

års riksdag äska för år 1906 ett extra ordinarie anslag af 300,000 kronor.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

Den utredning-, som lämnats angående den under de senaste åren

inträffade och allt fortfarande pågående ökningen af den till sjukvård

å flottans ifrågavarande sjukhus berättigade personal, hvilken ökning är

beroende på ökadt antal personal vid flottan äfvensom tillkomsten af kustartilleriet,

synes otvetydigt gifva vid handen, att det sjukhus, som förr

motsvarat behofvet uti ifrågavarande afseende, numera icke längre kan

lämna tillräckligt utrymme för de sjuka. Då följaktligen en ökning af

ifrågavarande utrymme torde få anses nödvändig, synes det vara lämpligt,

att, på sätt förordadt blifvit, i stället för att uppföra en ny sjukpaviljong

påbygga det redan befintliga sjukhuset och inreda detsamma

i enlighet med det uppgjorda förslaget. Detta synes nämligen vara

det fördelaktigaste, då därigenom för eu kostnad, som skulle komma att

understiga utgiften för uppförandet af en ny sjukpaviljong, det föreliggande

behofvet af ökadt utrymme för sjuka skulle blifva fylldt

samtidigt som det nuvarande sjukhuset skulle blifva inredt i full öfverensstämmelse

med nutidens fordringar.

Kostnaderna hafva beräknats till 308,400 kronor. På sätt af marinförvaltningen

anförts, har Eders Kungl. Maj:t af detta belopp redan

anvisat tillhopa 16,960 kronor. Dessa anvisningar, hvilka ägt rum

från hufvudtitelns allmänna besparingar, hafva beslutats för att afhjälpa

bristfälligheter, hvilkas botande icke synts tåla uppskof, såsom anskaffande

af röntgenapparat m. m. Att det oaktadt 300,000 kronor

synas böra afses för nu föreslagna arbeten, torde framgå af de utaf

marinförvaltningen i sådant afseende förebragta skäl.

Emellertid synas ifrågavarande arbeten vara af den beskaffenhet,,

att desamma utan olägenhet kunna utföras under två år, hvarför följaktligen

endast hälften af det erforderliga beloppet torde behöfva anvisas

för år 1906».

Utskottet, som ej funnit anledning till erinran emot Kungl. Maj:ts

förevarande framställning, hemställer,

att Riksdagen må för på- och ombyggnad af

flottans sjukhus i Karlskrona och dess ekonomihus i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af hofintendenten

Kumlien uppgjorda förslag bevilja ett änskönt

300,000 kronor och däraf på extra stat för år 1906- anvisa 150,000 kronor.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande X:o 6.

185

Marinläkarkurs.

23:o) Uti punkten 24 af denna hufvudtitel har Kung!. Maj:t föreslagit

Riksdagen att för anordnande af en marinläkarkurs bevilja på

extra stat för år 1906 ett anslag af 4,300 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande:

»Marinförvaltningen har uti sin underdåniga skrifvelse den 27 september

1904 anfört, bland annat, att marinläkarkåren nu hunnit rekryteras

så fullständigt, som det läte sig göra med hänsyn till de oundvikliga

vakanserna för de ännu på gamla läkarstaten kvarstående läkarna

och de kompetensvillkor, som gällde för erhållande af nådigt förordnande

som marinläkare af 2:a graden. Kåren bestode för närvarande af 2 förste

marinläkare, 5 marinläkare af l:a graden, 18 marinläkare af 2;a graden

och 12 marinläkarstipendiater. Under sådana förhållanden ville marinförvaltningen

framhålla behofvet af extra anslag till bestridande af de

utgifter, som vore förenade med en snarast möjligt, behöflig marinläkarkurs.

Denna af marinöfverläkaren ledda kurs skulle upptaga en tid af

40 dagar, genomgås här i Stockholm af högst 10 marinläkare, som

författningsenligt därtill kommenderats af Eders Kungl. Maj:t på förslag

af marinöfverläkaren, och bestå i daglig undervisning i krigskirurgi

och radiografi, naval hälso- och sjukdomslära samt bakteriologi,

meddelad af två yngre lärare vid Karolinska Institutet, hvilka på samma

gång vore marinläkare, och efter ett program, som uppgjordes af marinöfverläkaren

och stadfästes af Eders Kungl. Maj:t.

Utgifterna för denna kurs beräknades till följande belopp:

dagtraktamente under 40 dagar å 7 kronor åt 10

marinläkare........................................................................ kronor 2,800: —

arfvode åt 2 lärare (500 kronor åt hvardera) ............ » 1,000: —

undervisningsmateriel, såsom röntgenplåtar, böcker,

reagens m. m................................................. »_500: —

Summa kronor 4,300: —-

Marinöfverläkaren hade, enär genom denna kurs endast en del af

marinläkarkåren komme i åtnjutande af den specialutbildning, som tjänsten

kräfde hos hvarje marinläkare, förmält det vara sin afsikt att ett följande

år göra framställning om åtgärders vidtagande för anordnande af

förnyad marinläkarkurs, hvarefter måhända ett uppehåll i dessa kurser

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 24

Ang. anslag

för anordnande

af en

marinläkarkurs.

[24.]

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kunde göras under flera år, intill dess omsättningen bland marinläkarna

kräfde ny utbildningskurs.

På grund häraf bär marinförvaltningen hemställt, att hos nästkommande

riksdag måtte äskas för anordnande af en marinläkarkurs

ett extra ordinarie anslag för år 1906 af 4,300 kronor.

Lämpligheten af att föranstalta sådana marinläkarkurser som den

nu ifrågasatta, beaktades redan, då fråga förelåg om upprättande af

den nya marinläkarkåren. På sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 11 januari 1902, bilagdt samma års statsverksproposition,

hade vid sistnämnda frågas behandling chefen för flottans

stab hemställt, att för höjande af marinläkarkårens tjenstbarhet sådan

utvidgning af de hvartannat år anordnade militärläkarkurserna måtte

vidtagas, att samtliga läkare, som erhölle anställning såsom andre

marinläkare, blefve kommenderade till genomgående af samtidigt och

i sammanhang med militärläkarkurs anordnad marinläkarkurs. Medicinalstyrelsen

instämde i förslaget, att marinläkarna skulle kommenderas till

genomgående af militärläkarkurs, men anförde tillika, att den dåvarande

militärläkarkursen för arméns läkare icke syntes härtill lämpa sig, hvaremot

intet hinder syntes möta att för flottans läkare anordna en motsvarande

kurs hvartannat år, då sådan kurs icke hölles för arméns

läkare. Ifrågavarande, af chefen för flottans stab framställda förslag

blef jämväl af marinförvaltningen tillstyrkt.

För egen del yttrade jag, att jag fann hvad anfördt blifvit rörande ''

behofvet af en särskild marinläkarkurs beaktansvärdt, men ansåg frågan

om anordnande af en sådan kurs böra upptagas först sedan den nya

organisationen trädt i verket.

Då, på sätt af marinförvaltningen anförts, den nya marinläkarkåren

numera blifvit i det närmaste fulltalig, synes vidare uppskof med anordnande

af en marinläkarkurs icke böra äga rum. Samtliga de nämnda

myndigheterna funno anordnande af dylika kurser önskvärd!, och det

torde jämväl få anses uppenbart, att, då militärläkarkurser befunnits

erforderliga för arméns läkare, motsvarande kurser i lika, om icke med

hänsyn till marinläkarnas särskilda verksamhetsområde i än högre grad,

äro nödvändiga för dessas behöriga utbildning.»

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för anordnande af en marinläkarkurs

bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag

af 4,300 kronor.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

187

Utredning för lasaretts- och sjuktransportfartyg.

24:o) Under punkten 25 af denna hufvudtitel har Kungi. Maj:t föreslagit

Riksdagen att till anskaffande af utredning för lasaretts- och sjuktransportfartyg

bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 31,090 kronor.

I denna fråga har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

följande:

»Den genom nådiga brefvet den 14 juni 1901 tillsatta kommittén

för afgifvande af förslag rörande sjökrigsmaterielen anförde, bland

annat, att liksom i de stora marinerna numera föreslagits och delvis

införts två slags fartyg för sjukvårdens behof under krig, nämligen

lasarettfartyg och sjuktransportfartyg, så erfordrades jämväl för svenska

flottan nämnda två slag af sjukfartyg. Lasarettfartygen borde åtfölja

eskadrarna för att efter strid upptaga sårade, hvarför ombord å dessa

fartyg borde finnas fullständig utrustning i och för operationers utförande

äfvensom för sårades vård. För sjuktransportfartygen erfordrades

däremot ej annan särskild utredning än lämpliga kojer. Kommittén

ansåg vidare, att ett lasarettfartyg med plats för omkring 100

patienter borde tilldelas hvardera af Stockholmseskadern och kustflottan

och att sex stycken sjuktransportfartyg med plats för vid pass

50 patienter å hvarje borde förefinnas. Visserligen vore det synnerligen

öriskvärdt att redan i fredstid kunna förfoga öfver en del af

sjukfartygen, men då detta af ekonomiska skäl ej ansåges böra ifrågasättas,

syntes man, på samma sätt som i andra länder kunna för ifrågavarande

behof afse fartyg, som förhyrdes från handelsflottan och vid

mobilisering utrustades för ändamålet. Då kommittén ansåge sig kunna

tillstyrka ett dylikt förfarande, skedde det emellertid under den förutsättning,

att all den utredning i form af sängar med sängservis, kojer,

operationsbord och instrument m. m., som erfordrades, redan i fredstid

anskaffades och att erforderliga kontrakt upprättades samt öfriga anordningar

vidtoges för att lämpliga fartyg vid krigsutbrott kunde på kort

tid förändras och utrustas till lasarettfartyg och sjuktransportfartyg.

Enligt tillika upprättad specifikation på de utgifter, som komme att

föranledas af anskaffning under fredstid af utredningseffekter för nämnda

fartyg, skulle kostnaden härför uppgå till sammanlagdt 31,090 kronor.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 anför marinförvaltningen,

att ämbetsverket, som icke funnit något att erinra mot

kommitténs ifrågavarande förslag och kostnadsberäkning, ansåge ifråga
-

Ang. anslag

till anskaffande

af utredning

för

lasaretts- och

sjuktransportfartyg.

[25.]

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslag

till förstärkning

af arbetskrafterna

i marinförvaltningen.

[26.]

varande behof vara af beskaffenhet att böra oundgängligen och snarast

möjligt tillgodoses, hvarför ämbetsverket föresloge, att nådig proposition

måtte aflåtas till nästkommande riksdag om beviljande af ett extra

ordinarie anslag å 31,090 kronor till anskaffande af utredning för

lasarett- och sjuktransportfartyg.

Jämväl vid två andra tillfällen under år 1904 framställde marinförvaltningen

hos Eders Kungl. Maj:t begäran om att få anskaffa ifrågavarande

utredningspersedlar, därvid ämbetsverket föreslog, att det erforderliga

beloppet måtte få tagas af omhänderhafvande medel eller af

allmänna besparingar under femte hufvudtiteln. Då förhållandena icke

visade sig vara sådana, att de syntes nödvändiggöra en ofördröjlig

anskaffning af nämnda persedlar, ansåg jag mig icke böra tillstyrka

bifall till berörda framställningar, och föranledde desamma icke någon

Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.»

På sätt af marinförvaltningen anförts, syntes emellertid ett vidare

uppskjutande af ifrågavarande anskaffning icke böra ega rum, och bär

departementschefen därför hemställt, att nu förevarande anslagsbegäran

måtte göras hos Riksdagen.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må till anskaffande af utredning

för lasaretts- och sjuktransportfartyg bevilja på extra

stat för år 1906 ett anslag af 31,090 kronor.

Tillfällig förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen.

25:o) Kungl. Maj:t har uti punkt 26 under denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att till förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen

bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 7,500 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen anfört

följande:

»1 mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904, bilagdt

samma års statsverksproposition, lämnade jag en närmare redogörelse

för de beslut, som alltifrån förvaltningens af sjöärendena ombildning

till en marinförvaltning blifvit meddelade angående den civila

tjänstepersonalen jämte vaktbetjäningen i sistnämnda ämbetsverk. Jag

s. 189 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

189

redogjorde jämväl för ett af marinförvaltningen den 18 september 1903

ingifvet förslag- om aflåtande af proposition till Riksdagen angående ökning

af nämnda personal och betjäning. I anledning häraf yttrade jag, bland

annat, att det syntes mig böra tagas under allvarligt öfvervägande,

huruvida icke en omorganisation af ifrågavarande ämbetsverk borde

göras, men att jag dock med hänsyn därtill, att den af Eders Kung!.

Maj:t tillsatta kommitté för afgifvande af utlåtande och förslag rörande

reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden

säkerligen skulle komma att underkasta marinförvaltningens nu gällande

organisation en ingående granskning, ansåg det icke böra ifrågasättas

att, innan berörda granskning ägt rum, å ämbetsverkets ordinarie stat

uppföra nya tjänster. För att därför tillsvidare underlätta arbetet i

marinförvaltningen borde, ansåg jag, för tillfällig förstärkning af arbetskrafterna

i marinförvaltningen, för hvilket ändamål under åren 1903

och 1904 af Riksdagen beviljats för hvardera året 4,500 kronor, för

år 1905 anvisas 8,700 kronor. Eders Kungl. Maj:ts i enlighet härmed

gjorda framställning blef af Riksdagen på det sätt bifallen, att för

nämnda ändamål på extra stat för år 1905 beviljades ett belopp af

7,500 kronor.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har marinförvaltningen

nu ingifvit ett nytt förslag angående förändring af

ämbetsverkets organisation i viss del. Detta förslag innehåller, bland

annat, att marinöfverintendenten skulle blifva chef för marinförvaltningens

intendentafdelning, till hvilken skulle sammanföras dels de enligt den nu

gällande instruktionen för ämbetsverket denna afdelning tillhörande

ekonomiska ärendena dels de ekonomiska ärenden, hvilka enligt nu

gällande arbetsfördelning skola beredas och föredragas af amiralitetsrådet,

samt att såsom konsekvens häraf den marinförvaltningens nuvarande

civilafdelning tillhörande personalen skulle med föreslagen förstärkning

ingå i marinintendenturkåren och tjänstgöra å marinförvaltningens

intendentafdelning.

Att låta dessa frågor vidare undanskjutas genom att hänvisa dem

till den nämnda kommittén vore, enligt marinförvaltningens förmenande,

synnerligen ofördelaktigt för den viktiga tjänst inom flottan och dess

öfverstyrelse, som anginge intendenturen, och tillika obehöflig^ då

samma frågor redan blifvit utredda och pröfvade både af den kommitté,

som afgifvit förslag angående marinintendenturkårens organisation,

och inom flottans öfverstyrelse, hvilka båda för frågornas bedömande

måste anses hafva ägt alldeles särskild kompetens.

Hvad åter anginge af marinförvaltningen i dess skrifvelse den 18

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

september 1903 gjord framställning om förstärkning jämväl af personalen

å ämbetsverkets kansli, både marinförvaltningen, då frågan härom

ansetts böra tillhöra förstnämnda kommitté, icke ansett i afseende

därå nu böra göras annan framställning än om extra ordinarie anslag;

för tillfällig förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen.

Skulle däremot marin förvaltningens förstnämnda förslag icke bifallas,

erfordrades för förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen

ett belopp af 8,700 kronor eller samma summa som för år

1905 af Eders Kungl. Maj:t äskats.

Marinförvaltningen har därför hemställt, att hos nästa riksdag

måtte för år 1906 äskas, därest den föreslagna öfverflyttningen af

tjänsterna å marinförvaltningens civil afdelning till marinintendenturkåren

icke komme till stånd, ett extra ordinarie anslag för tillfällig förstärkning

af arbetskrafterna i marinförvaltningen å 8,700 kronor.

För detaljerna i det af marinförvaltningen sålunda framlagda förslaget

till omorganisation af en del utaf ämbetsverket anser jag mig

emellertid icke nu böna närmare redogöra. Lika litet som jag nämligen

fann mig nästlidna år kunna tillstyrka framläggande för Riksdagen

af det förslag till omorganisation af ämbetsverket, som af detsamma

då föreslagits, med anledning däraf att förstnämnda kommitté dessförinnan

syntes böra företaga granskning af marinförvaltningens organisation

och afgifva sitt utlåtande däröfver, lika litet anser jag mig af

samma skäl för närvarande kunna tillråda framställning till Riksdagen

i det af ämbetsverket nu förordade syfte. Det lärer icke kunna ifrågasättas,

att Riksdagen skall medgifva en förändrad organisation af ett

centralt ämbetsverk sådant som marinförvaltningen, förr än den nämnda

kommittén afgifvit sitt yttrande i frågan.

Under sådana förhållanden återstår icke annat än att anlita samma

provisoriska hjälpmedel för underlättandet af arbetet i marinförvaltningen,

som beslutades vid nästlidna riksdag för innevarande år, eller

således anställande af extra ordinarie tjänstemän m. m. Riksdagen

lärer väl emellertid icke vara villig att för sådant ändamål för år 1906

anvisa högre belopp än för innevarande år, och torde därför den summa,

som bör för ifrågavarande ändamål af Riksdagen äskas, böra inskränkas

till 7,500 kronor.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för år 1905

ägt rum, till förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen

bevilja på extra stat för år 1906 ett

anslag af 7,500 kronor.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

191

Kustartilleriet.

Kustb efästningarna.

26:o) Uti punkten 27 under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att till fortsättande af arbetena å rikets kustbefästningar

bevilja ett anslag af 2,887,500 kronor och häraf på extra stat

för år 1906 anvisa ett belopp af 1,687,550 kronor.

Departementschefen har i denna fråga anfört följande:

»Den af 1897—1898 års befästningskommitté utarbetade plan för

fortsättande af arbetena å rikets fasta försvar har allt hitintills af

Riksdagen lagts till grund för beviljande af anslag för detta ändamål.

Enligt af kommittén upprättadt förslag till af densamma förordade arbetens

utförande och kostnadernas fördelning skulle arbetena ske under

tre perioder, den första omfattande fyra år samt hvar och en af de

två senare tre år. Den första af perioderna har utgjorts af åren 1899

—1902 och den andra af åren 1903—1905. Enligt planen kommer

således den tredje perioden att börja med ingången af år 1906. De

utaf befästningskommittén föreslagna arbetena hafva afsett, bland andra,

följande, under femte hufvudtiteln numera lydande befästningar, nämligen

Vaxholms och Oscar-F.redriksborgs, Karlskrona och Ålfsborgs fästningar

samt kustpositionen Fårösund.

Den för befästningsarbetena vid Fårösund beräknade kostnadssumman

beviljades redan under första perioden, och visade sig samma

summa vara tillräcklig för utförande af de föreslagna arbetena, hvilka,

enligt hvad chefen för fortifikationen anmält, äro fullständigt afskräde.

Hvad beträffar Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning blef i

enlighet med den uppgjorda planen den för denna fästning beräknade

kostnadssumman beviljad under första byggnadsperioden. Emellertid

har, på sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 11

januari 1902, chefen för fortifikationen redan i underdånigt memorial

af den 30 september 1901 anmält, att till den beräknade kostnadssumman

måste läggas utgifter, som icke kunde till sin storlek beräknas,

för förvärfvande af för försvarsanordningar erforderlig mark, hvarförutom

det visat sig, att vissa arbeten blifvit dyrare än man beräknat.

I underdånigt memorial den 11 september 1902 anmälde chefen

för fortifikationen ånyo, att, som befästningsarbetena vid Vaxholms och

Oscar-Fredriksborgs fästning ännu icke blifvit afslutade, kunde ännu

Ang. anslag

till kustbefästningarna.

[27.]

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

icke med visshet beräknas, huru stort anslag ytterligare i sådant afseende

erfordrades, med undantag dock för det belopp, som kräfdes

för ersättande af den brist, som uppstått vid fyllandet af försänkningarna

i Bullerholmssundet. Detta belopp uppgick till 60,000 kronor

och blef på Eders Kung!. Makts förslag af Riksdagen beviliadt på extra

stat för år 1904.

Vid fråga om anslag för år 1905 anförde chefen för fortifikationen,

på sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den

12 januari 1904, att dåmera kunde de brister, som uppstått uti de för

ifrågavarande befästningsarbeten anvisade anslag, exakt angifvas, enär

samma arbeten då inom kort komme att afslutas. Däremot vore de

utgifter, som erfordrades för nödiga markförvärf, ännu icke kända. Den

uppkomna bristen, som uppstått till följd af såväl de sedan år 1897 så

betydligt ökade arbets- och materialprisen som de synnerligen ogynnsamma

arbetsförhållanden, hvilka rådde inom det nära Stockholm liggande

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning sområde, uppginge till 455,000

kronor; och hemställde chefen för fortifikationen, att af 1904 års riksdag

måtte äskas ett anslag på extra stat för år 1905 å berörda belopp

för täckande af den sålunda uppkomna bristen.

Marinförvaltningen förklarade sig mot denna hemställan icke hafva

annat att erinra, än att till det nämnda beloppet, 455,000 kronor, äfven

måste läggas en summa af 205,000 kronor, afsedd att täcka den brist i

anslaget för nämnda befästningsarbeten, som under bestyckningsarbetenas

utförande af enahanda orsaker, som de af chefen för fortifikationen

angifna, uppstått. Marinförvaltningen hemställde därför, att på extra

ordinarie stat för år 1905 måtte äskas ett anslag af 660,000 kronor

för täckande af ifrågavarande brist.

Då hvad sålunda af myndigheterna anförts icke innefattade någon

närmare utredning, huru bristen uppstått, anmodade jag marinförvaltningen

att efter inhämtande af chefens, för fortifikationen yttrande inkomma

med specificerad utredning i nämnda hänseende.

Med anledning häraf öfverlämnade chefen för fortifikationen till

marinförvaltningen en af vederbörande fortifikationsbefälhafvare uppgjord

specificerad utredning rörande den anmälda bristen å anslaget till ifrågavarande

befästningsarbeten, utvisande bristens fördelning å de olika

arbetena och angifvande orsakerna till öfverskridandet af'' de bestämda

anslagen. Berörda utredning upptager såsom allmänna orsaker till öfverskridandet

dels från början i allmänhet för låga kostnadsberäkningar,

beroende på att noggranna förundersökningar såsom för dyra ej kunnat

verkställas förr än anslag beviljats, dels från slutet af 1800-talet inträ
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

193

dande stegring i arbetsprisen, uppgående till omkring 25 procent, dels

betydlig stegring i de flesta materialpris, sedan kostnadsberäkningarna

uppgjorts, dels i allmänhet dåliga arbetare i följd af de svåra bostadsförhållandena

vid arbetsplatserna, dels socialistiska och andra agitatoriska

påverkningar från det närbelägna Stockholm, hvarigenom allt ackordsarbete

försvårats och fördyrats, dels svårighet att hindra arbetare eller

hela arbetslag, ofta de bättre, att gå sin väg, så snart bättre arbetsförhållanden

erbjudits på annat håll, dels fördyrade transportkostnader

genom i orten rådande brist på dragare och genom dåliga vägar och

slutligen den särskild! under den torra sommaren 1901 uppkomna svårigheten

att få vatten till betonarbetena, i följd hvaraf dyrbara pumpinrättningar

måst anordnas. Chefen för fortifikationen förklarade sig

mot denna utredning intet hafva att erinra.

För egen del anförde marinförvaltningen, att, hvad först beträffade

bristerna i befästningsarbetena, ämbetsverket intet annat hade att erinra

i afseende å den af chefen för fortifikationen förebragta utredningen än

att en mycket stor del af denna brist förefunnits redan före kustbefästningarnas

öfverlämnande från land!- till sjöförsvaret. Under loppet af

år 1902 hade nämligen arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet

icke allenast icke kunnat öfverlämna några medel för bestridande af

kostnaderna för från föregående år återstående, ännu icke verkställda

befästningsarbeten, utan i stället måst anmäla en brist af 178,742

kronor 8 öre, med hvilket belopp anslaget till befästningsarbetena den

31 december 1901 öfverskridits. I själfva verket hade dock bristen vid

denna tidpunkt varit vida större, ty flera anvisningar för ännu icke påbörjade

eller afslutade arbeten hade måst tagas i anspråk för att möjliggöra

fortsättandet och fullbordandet af andra angelägnare. Det för år

1902 anvisade anslaget till befästningsarbeten å Vaxholms och OscarFredriksborgs

fästning, hvilket anslag direkt disponerats af marinförvaltningen,

hade för öfrigt icke heller varit tillräckligt för bestridande af

kostnaderna för de arbeten, som voro afsedda att med detsamma utföras.

Vid tidpunkten för aflåtande af skrifvelsen den 25 september 1903 hade

ännu återstått att utföra anbefallda arbeten för en kostnad, som af

chefen för fortifikationen beräknats till 222,610 kronor. Samtliga dessa

arbeten beräknades vara fullbordade inom 1903 års slut eller åtminstone

under loppet af vintern 1903—1904 med undantag af infanterivärn å

Värmdön. Den för dessa senare beräknade kostnaden, 30,000 kronor,

vore emellertid just den summa, som ursprungligen afsetts för detta

ändamål och hvilken sålunda icke hade öfverskridits och ej heller

behöfde öfverskridas, ty den del af infanterivärnen, som ej för ifråga
Bih.

till Riksd. Prat. 1D05. 4 Samt. 1 Afd. 6 Raft. 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

varande belopp kunde utföras, vore, enligt hvad ämbetsverket inhämtat,

afsedd att så småningom och utan särskild kostnad anordnas af Svea

ingenj örkårs fästningsingenj örkompani.

Hvad åter beträffade bristen i artillerikostnad, 205,000 kronor, så

hade, då Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning från och med den

1 januari 1902 ställts under sjöförsvaret, arméförvaltningens artilleridepartement

till marinförvaltningen afgifvit två tablåer öfver befintlig

tillgång och brist af fästningsmateriel vid ifrågavarande fästning in. in.

Dessa tablåer hade upptagit, bland annat, förteckning å den materiel,

som då ännu återstode att anskaffa af anslag, som vid samma tillfälle

till marinförvaltningen öfverlämnades. Af dessa medel afsåges för Vaxholms

och Oscar-Fredriksborgs fästning 280,984 kronor. För Vaxholmspositionen

återstode enligt öfverlämningstablån att anskaffa materiel

och ammunition till en beräknad kostnad af sammanlagdt 310,984

kronor. Till bestridande af dessa kostnader hade funnits, förutom

ofvannämnda öfverlämnade belopp 280,984 kronor, 1902 års anslag för

Vaxholmspositionen, 30,000 kronor, eller sålunda det beräknade erforderliga

beloppet 310,984 kronor.

För dessa medel hade redan större delen af hvad som enligt öfverlämningstablån

skulle återstått att färdigställa anskaffats och bragts

till fullbordan. Om öfverlämningstablån rörande Vaxholmspositionen

sålunda varit rätt beräknad och i densamma upptagits alla de artilleristiska

arbeten m. in., som verkligen varit nödvändiga att bringa till

utförande, hade ingen brist behöft anmälas, men så hade ingalunda

varit förhållandet, enär vissa oundgängliga arbeten antingen ej upptagits

eller i hvarje händelse beräknats för knappt, hvarjämte anslaget

till arbeten rörande eldens ledning från början varit alldeles otillräckligt;

och då fästningens artilleristiska anordningar måste färdigställas

jämsides med de fortifikatoriska, uppstode den brist, uppgående till

205,000 kronor, som närmare vore angifven i eu bilagd specificerad

utredning.

Denna specificerade utredning'' upptog åtskilliga arbeten, bland

hvilka nämndes betonbäddningar, för hvilka inga medel beräknats eller

af tillgängliga medel kunnat afses, men utan hvilka kanonerna skulle

vara oanvändbara, vidare anordningar inom fort och batterier i ändamål

att därsammastädes redan i fredstid kunna förvara den för desamma

afsedda ammunitionsmängden, hvilket måste anses oeftergiflig^

vid kustfästningar, men för hvilka anordningar medel ej heller syntes

hafva beräknats eller i hvarje fall beräknats för knappt, samt slutligen

anordningar för eldens ledning, hvilka vore nödvändiga, om fästningen

s. 195 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6,

195

skulle kunna motsvara de anspråk, som man därå måste ställa i detta

afseende. Om en del af dessa arbeten anmärktes i den specificerade

utredningen, att de redan vore verkställda eller att de beräknades vara

afslutade under 1903 års höst, under det att om åtskilliga andra af

ifrågavarande arbeten förmäldes, att en del af dem vore under utförande.

Af dessa, utaf myndigheterna afgifna yttranden fann jag,, enligt

hvad mitt nämnda anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari

1904 utvisar, det framgå, att såväl de fortifikatoriska som de artilleristiska

arbetena, hvarå de omförmälda bristerna skulle uppstått, då

ännu icke blifvit afslutade. Under sådana förhållanden syntes mig de

belopp, hvartill bristerna uppgifvits, icke kunna anses angifva de summor,

hvartill bristerna å ifrågavarande arbeten slutligen komme att uppgå,

och ansåg jag det under dylika omständigheter vara lämpligast att

uppskjuta framställningen till Riksdagen om beviljande af medel för

bristens täckande, till dess förevarande arbeten blifvit fullt afslutade,

och det belopp, som borde ersättas, sålunda kunde noggrant angifvas.

I enlighet härmed blef någon framställning uti berörda syfte icke

af Eders Kung!. Magt aflåten till 1904 års riksdag.

Uti underdånigt memorial af den 15 september 1904 bär nu chefen

för fortifikationen anmält, att de planlagda befästningsarbetena å Vax-»

holme och Oscar-Fredriksborgs fästning numera aro fullständigt afslutade,

hvarvid å byggnadsanslaget uppstått den brist å 455,000 kronor,

som han redan förut anmält, och ansåg han detta belopp böra ingå i

befästningsanslaget för tredje perioden.

Marinförvaltningen har emot hvad sålunda anförts icke haft något

att erinra och för egen del yttrat, att till berörda belopp borde läggas

redan nämnda summa af 205,000 kronor, hvilket belopp borde anvisas

för år 1906 till täckande af den brist uti ifrågavarande anslag, som

under bestyckningsarbetenas utförande vid Vaxholms och Oscar-hredriksborgs

fästning uppstått.

Då väl chefens för fortifikationen ifrågavarande skrifvelse innehöll,

att befästningsarbetena å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning

voro fullständigt afslutade, men däremot af marinförvaltningens skrifvelse

icke framgick, huruvida jämväl de artilleristiska arbetena voro

afslutade, så att nämnda belopp af 205,000 kronor kunde anses exakt

angifva den summa, som för täckande af den å sistberörda arbeten

uppkomna brist erfordrades, anmodade jag marinförvaltningen att inkomma

med upplysning i nämnda afseende.

Till svar härå har från marin förvaltningen inkommit en hemlig

ämbetsskrifvelse af den 11 november 1904. I denna skrifvelse upp
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

gifves, bland annat, att den väsentligaste delen af ifrågavarande materiel

antingen redan vore anskaffad eller beställd att levereras inom

den närmaste tiden. Å två särskilda arbeten skulle uppstå en behållning

af tillhopa 4,310 kronor 33 öre, under det att å ett annat en

brist skulle yppa sig å 3,600 kronor, hvadan ett öfverskott på samtliga

arbeten in. m. skulle komma att uppstå å 710 kronor 33 öre,

hvilka medel dock vore behöfliga till täckande af oförutsedda utgifter.

Den af marinförvaltningen anmälda bristen å 205,000 kronor kunde

således anses exakt angifva de kostnader, hvartill ifrågavarande artill eristiska

arbeten komme att belöpa sig. Slutligen har marinförvaltningen

framhållit nödvändigheten af att, ehuru en del till ifrågavarande arbeten

hörande apparater ännu icke vore levererade och uppsatta, framställning

det oaktadt gjordes vid instundande riksdag om bristens täckande,

emedan för de förskott, som uti ifrågavarande afseende utbetalts, till större

delen användts medel, som snarast måste tagas i anspråk för sitt egentliga

ändamål.

För befästningsarbetena å Karlskrona fästning har befästnings - kommittén beräknat en sammanlagd kostnad af 2,177,900 kronor. Af

statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 13 januari 1899,

*bifogadt samma års statsverksproposition, framgår emellertid, att åtskilliga

arméns myndigheter, som blifvit i ärendet hörda, ansett, att

äfven med de af kommittén föreslagna inskränkningarna i anordningarna

för stärkande af de till ifrågavarande fästning hörande öarnas

försvar dessa anordningar dock måste betinga en kostnad af 100,000

kronor mera än den kommittén beräknat, hvartill enligt myndigheternas

åsikt borde läggas 4,000 kronor för vissa befästningsanordningar å

Västra Hästholmen. Chefen för landtförsvarsdepartementet förklarade

med anledning häraf, att hall ansåge kommitténs kostnadssumrna böra

ökas med, bland annat, 104,000 kronor befästningskostnad.

Enligt befästningskommitténs förslag skulle redan under första

byggnadsperioden beviljas samtliga anslag för erforderliga bestyckningsoch

befästningsanordningar vid Karlskrona med undantag för anordningarna

a Västra Hästholmen. I sin redan nämnda skrifvelse den

15 september 1904 har chefen för fortifikationen anfört, att för befästningsanordningarna

vid Karlskrona beviljats för första perioden 1,561,000

kronor.

Detta belopp motsvaras af de befästningskostnader, nämnda kommitté

beräknat för Karlskrona med undantag af Västra Hästholmen,

jämte det belopp af 100,000 kronor, chefen för landtförsvarsdeparte
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

197

mentet, på sätt nämndt är, förklarat sig anse därutöfver vara erforderligt

för fästningen med nämnda undantag.

I sitt underdåniga memorial den 30 september 1901 anförde chefen

för fortifikationen, på sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 11 januari 1902, att för år 1902 vore beviljad sista återstoden

af den för befästningarna å Kungsholmen och öarna beräknade

kostnaden och att vid 3 903 års början endast skulle återstå ombyggandet

af fästet å Västra Hästholmen. Chefen för fortifikationen anförde

vidare i sistnämnda skrift, att å de då redan fullbordade arbetena på

befästningarna å Kungsholmen och öarna någon brist icke uppstått,

men att det vore omöjligt att förutsäga, huruvida de återstående

arbetena därstädes skulle kunna verkställas för de därför beräknade

kostnaderna. Hvad befästningarna å Västra Hästholmen beträffade,

hade befästningskommittén beräknat kostnaderna för dem till 716,900

kronor, hvartill borde läggas redan nämnda, af myndigheterna uti

ifrågavarande afseende påyrkade belopp af 4,000 kronor. Hela kostnaden

uppginge således till 720,900 kronor. Under de år, som förflutit

efter beräkningarnas uppgörande, hade emellertid en betydlig

stegring i järn- och stålpriser ägt rum, hvarför med säkerhet kunde

antagas, att denna omständighet korame att förorsaka eu afsevärd brist.

Antagligt vore väl ock, att de stegrade arbetsprisen äfven skulle förorsaka

ökad kostnad för byggnadsarbetets utförande.

På grund häraf måste utan tvifvel det beräknade anslaget till ombyggnad

af fästet å Västra Hästholmen höjas; men då möjligen ytterligare

behof af medel för förut angifna arbeten kunde uppstå, syntes

underdånig anmälan om det belopp, som ytterligare kunde erfordras

för Karlskrona kustbefästningars afslutande enligt föreliggande plan,

först framdeles böra göras.

Af anförda skäl föreslog chefen för fortifikationen vidare, att det

af befästningskommittén för fästet å Västra Hästholmen upptagna

belopp 1,100,000 kronor skulle lika fördelas på de två senare byggnadsperioderna,

så att på hvardera af dessa körnare ett belopp af

550,000 kronor. Därvid borde emellertid för byggnadsperioden 1903

—1905 frånräknas redan under första byggnadsperioden för artillerikostnad

anvisade 86,600 kronor, i följd hvaraf under den andra perioden

borde anvisas allenast 463,400 kronor, hvilket belopp uteslutande

skulle afses för befästningsändamål.

Detta belopp har äfven uppå Eders Kungl. Maj:ts framställning

blifvit af Riksdagen för andra byggnadsperioden anvisadt.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Chefen för fortifikationen har nu i sin omförmälda skrifvelse den

15 september 1904 anfört, att, om man utginge från den af befästningskommittén

för befästningsarbetena vid Karlskrona fästning afsedda

summan af 2,177,900 kronor och därifrån afräknade utaf Riksdagen

för ändamålet redan beviljade för första byggnadsperioden 1,561,000

kronor och för andra perioden 463,400 kronor, skulle för sista byggnadsperioden

återstå allenast 153,500 kronor. Emellertid hade redan

arméns myndigheter i sitt betänkande öfver befästningskommitténs förslag

påvisat, att en del däri förekommande beräkningar vore för låga;

och vidare hade såväl de sedan dess med 20—50 procent stegrade

arbets- och materialkostnaderna som ock tillgodoseendet af det behof

af ökadt utrymme, som blifvit en oafvislig följd af senast fastställda

besättningslistors styrkor, vållat en ej obetydlig ökning uti den redan

från början knappt beräknade kostnaden. Denna ökning, hvars oundviklighet

för befästningsplanens genomförande senast i den underdåniga

skrifvelsen den 30 september 1901 blifvit af chefen för fortifikationen

framhållen, hade dock först nu kunnat bestämmas till sin slutsiffra, och

uppginge denna till 594,600 kronor eller cirka 27 procent af den ursprungligen

beräknade kostnaden. För att befästningsarbetena å Karlskrona

skulle under sista byggnadsperioden kunna afslutas enligt plan fordrades

sålunda, att för denna period ansloges en summa af 748,100 kronor.

Marinförvaltningen bär förklarat sig icke hafva något att erinra

mot chefens för fortifikationen förslag, men anfört, att till nyssnämnda

summa borde läggas dels 195,800 kronor till bestridande af bestyokningskostnaderna

å fortet Västra Hästholmen dels 100,700 kronor för

eldens ledning å samma fort.

Dessutom har marinförvaltningen anmält, att anskaffningen af

vissa kanoner med ammunition till fortet Västra Hästholmen kostat

38,600 kronor mera än därtill förut beräknade och beviljade medel

samt att å kostnaderna för eldens ledning å nämnda fort en brist af

99,300 kronor komme att uppstå.

Med anledning af de höga belopp, som myndigheterna sålunda

ansett erforderliga för afsilande af ifrågavarande befästningsarbeten

samt för anordningarna för eldens ledning å Västra Hästholmen, utöfver

hvad från början beräknats, anmodade jag marinförvaltningen i ämbetsskrifvelse

den 20 oktober nästlidna år att efter chefens för fortifikationen

hörande inkomma med upplysning, huruvida vid Karlskrona fästninginga

andra befästningsarbeten blifvit utförda eller vore beräknade att

blifva utförda än sådana, som varit af befästningskommittén afsedda,

samt om anledningarna till att kostnaderna för anordningarna för eldens

s. 199 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

199

ledning vid nämnda fort beräknades i så hög grad komma att öfverskrida,

hvad kommittén i samma afseende ansett erforderligt.

Med hemlig ämbetsskrifvelse den 1 sistlidna november har marinförvaltningen

med anledning häraf öfverlämnat och åberopat en skrifvelse

från chefen för fortifikationen af den 26 därförutgångna oktober, däri

denne förmält, att samtliga de befästningsarbeten vid Karlskrona, som

vore dels redan fullbordade dels under utförande, inginge i den af

befästningskommittén utarbetade planen för Karlskronas fasta försvar

samt att inga andra verk än dessa vore afsedda att för den ifrågavarande

summan 748,100 kronor utföras.

1 sin sistnämnda skrifvelse har marinförvaltningen tillika anfört, bland

annat, att Ökningen i kostnaden för anordningarna för eldens ledning å

Västra Hästholmen vore beroende af, dels att man vid uppgörande af det

första kostnadsförslaget, för dessa anordningar icke haft att tillgå någon

definitiv plan till fortets ombyggnad dels ock att fordringarna å pansarskydd

och utrymme för observationsplatser och strålkastare i väsentlig

mån stegrats under de senare åren. Därjämte hade behofvet af moderna

orderöfverföringsapparater äfvensom af ett mera genomfördt system

för elektrisk belysning inom fortet gjort, att kostnaden härför väsentligen

stegrats. Slutligen har marinförvaltningen lämnat eu specificerad

uppgift angående användningen af det för ifrågavarande ändamål afsedda

belopp af 200,000 kronor, hvilken uppgift jämte skrifvelsen i öfrigt

torde få tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott.

Hvad slutligen beträffar Ålfsborgs fästning, så har befästningskommittén

beräknat kostnaderna för bestycknings- och befästningsanordningarna

därstädes till, för de förra 1,010,000 kronor och för de

senare 840,000 kronor, hvartill skulle komma för försvarets ledning

50.000 kronor, eller således tillhopa 1,900,000 kronor. Då härifrån afräknas

af kommittén beräknadt bidrag från en-per-mille fonden af

240.000 kronor, skulle kostnaderna i öfrigt enligt kommitténs beräkningar

komma att uppgå till 1,660,000 kronor.

Af marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 4 oktober 1901,

för hvilken jag närmare redogjort i mitt anförande till statsrådsprotokollet

den 11 januari 1902, bilagdt samma års statsverksproposition,

framgår, att, sedan bidraget från en-per-mille fonden blifvit bestämdt

till 270,000 kronor, den för arbetena vid Alfsborg beräknelig^ summan

uppgått till 1,930,000 kronor. Arméns myndigheter hade af anfördt

skäl ansett, att 125,000 kronor skulle kunna öfverföras från artillerikostnaden

till befästningskostnaden och de disponibla medlen fördelas

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

sålunda, att 995,000 kronor användes till befästningskostnad, 50,000

kronor till försvarets ledning’ och 885,000 kronor till artillerikostnad.

För befästningsarbeten vid Ålfsborg hade då redan anvisats 305,000

kronor, hvadan, då dessa arbeten enligt kommitténs förslag skulle

vara fullbordade under de två första perioderna, till desamma för

2:a perioden återstode att anvisa 690,000 kronor. Chefen för fortifikationen

hade emellertid af anförda skäl ansett denna summa ej vara

tillräcklig, utan att en brist å 168,000 kronor skulle komma att uppstå,

hvadan anslaget för befästningsarbeten under den 2:a perioden borde

ökas till 858,000 kronor.

Af artillerikostnaden hade Riksdagen under första perioden anvisat

100.000 kronor, och skulle enligt kommitténs förslag under 2:a perioden

anvisas ytterligare 500,000 kronor. Härifrån borde dock afräknas redan

nämnda 125,000 kronor, i följd hvaraf för artillerikostnad under 2:a

perioden borde anvisas 375,000 kronor.

Nämnda belopp, 858,000 kronor för befästningskostnader och

375.000 kronor för besl}7ckningskostnåder, hafva, på Eders Kungl. Maj:ts

förslag, blifvit af Riksdagen beviljade för 2:a byggnadsperioden.

Vid fråga om anslag för år 1905 anmälde härjämte marinförvaltningen,

på sätt närmare framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 12 januari 1904, att för Västerbergets bestyckning med

pjäser af nyaste konstruktion och anskaffning af nödigt förråd af bästa

ammunition för desamma kostnaden skulle komma att uppgå till 355,000

kronor utöfver hvad från början beräknats. Marinförvaltningen föreslog

med anledning häraf, att åt* 1904 års riksdag måtte för år 1905 äskas

ett belopp af 135,000 kronor, hvilket belopp jämte för andra perioden

redan beviljade 375,000 kronor skulle möjliggöra anskaffning till 1905

års utgång af 2 stycken 15 cm. kanoner samt erläggande af två förskott

å leveranssumman för 2 stycken 24 cm. kanoner.

På Eders Kungl. Maj:ts förslag blef nämnda belopp 135,000 kronor

af 1904 års riksdag beviljadt för år 1905.

Chefen för fortifikationen har nu i sin redan omförmälda skrifvelse

den 15 september 1904 med erinran om, att Riksdagen för befästningskostnader

vid Ålfsborg beviljat för l:a perioden 305,000 kronor och för

2:a perioden 858,000 kronor eller således 168,000 kronor mer än den

beräknade kostnadssumman för befästningskostnader vid Ålfsborg,

995.000 kronor, anfört, att af samma skäl, som redan angifvits för

ökningen af kostnaderna för arbetena vid Karlskrona fästning, blefve

äfven arbetena vid Ålfsborgs fästning betydligt dyrare, än befästningskommittén

beräknat. Sålunda hade det vid nu verkställda noggranna

s. 201 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

201

beräkningar visat sig-, att, därest de påbörjade arbetena skulle kunna

fullbordas enligt plan, ökningen i befästningskostnaden utöfver den

beräknade summan, 995,000 kronor, uppginge till 267,000 kronor eller

omkring 27 procent af densamma. För sista byggnadsperioden behöfde

sålunda till befästningsarbetena vid Ålfsborgs fästning anslås 99,000

kronor.

Marinförvaltningen har i öfverensstämmelse med befästningskommitténs

förslag hemställt, att för 3:e perioden måtte anvisas dels

410.000 kronor till bestridande af bestyckningskostnaderna vid Ålfsborgs

fästning, dels återstående hälften af kostnaderna för eldens ledning vid

samma fästning 25,000 kronor.

Till de för 3:e perioden erforderliga beloppen borde vidare, enligt

marinförvaltningens skrifvelse, läggas 220,000 kronor, utgörande

hvad som ännu återstode af det vid senaste riksdag såsom behöflig!

anmälda tillägg af 355,000 kronor till förut beräknade kostnaden för

kanoner och ammunition för Västerberget, af hvithet, tillägg Riksdagen

för år 1905 beviljat 135,000 kronor.

Dessutom har marinförvaltningen anmält, att, sedan fullständiga

kostnadsberäkningar blifvit uppgjorda angående eldens ledning vid

Ålfsborgs fästning, detta på grund af reduktion i bestyckning^! af

befästningskommittén väsentligt förminskade anslag, stort 50,000 kronor,

visat sig blifva alldeles otillräckligt, i det att kostnaderna i stället

komme att belöpa sig till 235,000 kronor, hvarför en brist af 185,000

kronor komme att uppstå.

I anledning af det öfverskridande af sistberörda anslag, som marinförvaltningen

beräknade sålunda måste ske, anmodade jag marinförvaltningen

i min redan nämnda ämbetsskrifvelse den 20 oktober 1904

att jämväl inkomma med upplysning om anledningarna till att kostnaderna

för eldens ledning äfven vid Ålfsborgs fästning beräknades komma

att i så hög grad öfverskrida, hvad befästningskommittén i sådant afseende

ansett erforderligt.

I sin äfvenledes redan omförmälda hemliga ämbetsskrifvelse den

1 november sistlidna år meddelade marinförvaltningen såsom svar härå,

bland annat, att i de beräkningar, som från början uppgjorts af generalfälttygmästare!]

och chefen för artilleriet samt af chefen för fortifikationen,

kostnaden för eldens ledning vid Ålfsborgs fästning beräknats

komma att uppgå till 185,000 kronor. Denna kostnad hade af befästningskommittén

utan angifvande af orsakerna nedsatts till allenast

50.000 kronor.

Bill. till Rihsd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 0 Höft.

26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående .denna reducering både arméns myndigheter i sitt underdåniga

utlåtande den 31 Oktober 1898 öfver befästningskommitténs

betänkande yttrat, bland annat, dels att den störa nedsättningen ej stodé

i något rimligt förhållande till de ändringar i befästningsplanen, som

vidtagits, då det måste besinnas, att telefon- och telegrafledningar blefve

i det stora hela desamma, endast med eu viss afräkning, äfvensom att

belysningen måste ordnas på ett fullt lika effektivt sätt, som vid det

oförändrade förslaget, dels ock att, för så vidt medel icke kunde på

annat sätt beredas, ingen annan utväg därför syntes återstå, än att i

afseende på anordningar för eldens ledning inskränka sig till det allra

viktigaste och låta framtiden sörja fö]'' rester».

Marinförvaltningen bär vidare förmält, i sin sistnämnda skrifvelse,

att chefen för fortifikationen, på ämbetsverkets anhållan, verkställt

en utredning rörande erforderliga anordningar för försvarets ledning

inom Ålfsborgs fästning. Denna utredning utvisade,. att kostnaderna

komrne att belöpa sig till 235,000 kronor. I skrifvelsen har

marinförvaltningen slutligen lämnat eu redogörelse för, huru detta belopp

vore afsedt att fördelas på vissa uppgifna arbeten.

Slutligen bär chefen för fortifikationen, som dels uti underdånigt

memorial den It september 1902 framhållit, att det syntes vara på

tiden, att de fortifikations för råd upprättades, som vid mobilisering oundgängligen

erfordrades för att de särskilda kustbefästningarnas fortifikatoriska

armering skulle kunna utan tidsutdräkt utföras, dels uti underdånig

skrifvelse den 14 september 1903 anhållit att återigen få fästa

uppmärksamheten på berörda behof, och detta så mycket mera, som

arbetena å nämnda befästningar än ytterligare närmat sig sin utslutning,

hvarför upprättandet af fortifikationsförråden ej längre syntes kunna

uppskjutas, nu ännu en gång i underdånighet erinrat om behofvet af

fortifikationsförråd inom de belastade kustorterna. Den för desamma

beräknade kostnaden, 106,000 kronor, syntes honom därför böra ingå

uti befästningsanslaget för 3:e perioden.

Jämväl marinförvaltningen har funnit behofvet af de fyra fortifikationsförråden

vara till fyllest ådagalagdt samt tillika anmärkt, att

samma behof blefve allt mera trängande ju närmare sin fullbordan

kustbefästningarna komme.

I fråga om fördelningen af de anslagsbehof, som chefen för fortifikationen

sålunda ansett föreligga för den sista byggnadsperioden, bar

han anfört, att det syntes honom vara lämpligt, att bristen i befästningsanslaget

till Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning snarast

måtte blifva i sin helhet täckt och sålunda anslag till samma brists

s. 203 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o G.

203

täckande böra anvisas redan under 3:e periodens första år eller 1906.

De behöflig» anslagen för återstående befästningsarbeten samt för fortifikations

förråden syntes honom däremot böra lika fördelas å: periodens

två första år, enär befästningarna borde inom dessa två år vara fortifikatoriskt

afskräde, på det att bestyckningsarbetena måtte utan hinder

kunna afslutas under periodens sista år. : <

Chefen för fortifikationen har med anledning häraf hemställt, att

för fullbordande af de planlagda befästningsarbetena å rikets kustbefästningar

måtte af instundande riksdag äskas för byggnadsperioden

1906—1908:

till täckande af brist i befästningsanslaget för

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning........ kr. 455,000: —

» fullbordandet af planlagda befästningsarbeten vid

Karlskrona fästning...........................................'' » 748,100: —

och vid Ålfsborgs fästning ...................................... » 99,000: —

samt till fortifikationsförråd å kustbefästningarna.... » 106,000: —

Summa kr. 1,408,100: —

och häraf för år 1906

till Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning............ kr. 455,000: —

» Karlskrona fästning ...................................... » 374,050: —

» Ålfsborgs )) ■» 49,500: —

» fortifikationsförråd ... ...... » 53,000: —

Summa kr. 931,550:. —

Marinförvaltningen har, på sätt redan blifvit omförmäldt, föreslagit,

att härutöfver skulle för den 3:e byggnadsperioden hos Riksdagen

äskas:

till bestyckningskostnader vid Ålfsborgs fästning......... kr. 410,000: —

» återstående hälften af anslaget till eldens ledning vid

samma fästning .............................:..........................25,000: —

» bestyckningskostnader å Västra Hästholmen........... » 195,800: —

» eldens ledning å. samma fort ..................................... » 100,700: -—

» bestridande af kostnader för kanoner å Västerberget

utöfver redan beviljadt belopp .................... » 220,000: —

samt vidare till täckande af följande brister:

vid best.yckningsarbeten å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

fästning .............................. » 205,000: —•

Transport kr. 1,156,500: — -

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Transport kr. 1,156,500: —

vid anordningarna för eldens ledning å Ålfsborgs

fästning ................................................................. » 185,000: —

» anskaffning af kanoner med ammunition till fortet

å Västra Hästholmen..................................................... » 38,600: —

b anordningarna för eldens ledning å sistnämnda

fort ............................................... » 99,300: —

Summa kr. 1,479,400: —

Af dessa utgifter har marinförvaltningen ansett, att

utgå under år 1906 till nedan nämnda belopp, nämligen:

af bestyckningskostnaden vid Ålfsborgs fästning......... kr.

den återstående hälften af anslaget till eldens ledning:

. _ , o

vid samma fästning..................................................... »

af bestyckningskostnaden för Västra Hästholmen......... »

kostnaden för eldens ledning å samma fort............... b

af kostnaderna för kanonerna å Västerberget utöfver

redan beviljadt belopp .............................................. b

bristen vid bestyckningsarbetena å Vaxholms och

Oscar-Fredriksborgs fästning.................................... »

af bristen i kostnaderna för eldens ledning; å Älfs
borgs

fästning- ............................................................... »

bristen i kostnaderna för anskaffning af kauoner med

ammunition till fortet å Västra Hästholmen ...... b

åt bristen vid anordningarna för eldens ledning å

sistnämnda fort................................................................. b

följande borde

200,000: —

25,000

155,400

100,700

110,000: —

205,000: —

100,000: —

38,600: —

50,000: —

eller tillhopa kr. 984,700:

Med sammanräknande af hvad sålunda ansetts böra uti ifrågavarande

afseende äskas dels för den 3:e byggnadsperioden dels för

år 1906 har marinförvaltningen hemställt, att hos Riksdagen måtte

äskas till fortsättande af arbetena å rikets kustbefästningar ett extra

ordinarie anslag af 2,887,500 kronor samt att däraf måtte anvisas för

år 1906 ett belopp af 1,916,250 kronor.

Af hvad sålunda utaf chefen för fortifikationen och marinförvaltningen

anförts framgår, att kostnaderna för ifrågavarande befästningsoch

bestyckningsarbeten redan uppgått eller komma att uppgå till

belopp, som afsevärdt öfverstiga hvad i sådant afseende af befästningskommittén

beräknats. Delvis torde detta hafva berott på, att vid de

s. 205 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

205

af nämnda kommitté uppgjorda beräkningarna kostnaderna beräknats

för lågt, och delvis har öfverskridandet af de beräknade beloppen naturligen

varit eu följd af den stegring i priserna å materiali er och

arbete, som under de senaste åren ägt rum. Härtill hafva kommit särskilda

orsaker, som af myndigheterna blifvit omförmälda.

1 fråga om kostnaderna för eldens ledning hafva tydligen icke fullständiga

planer i sådant afseende blifvit af befästningskommittén utarbetade,

hvarför det torde vara svårt att säga, i hvad mån myndigheternas

nu uppgjorda förslag innefatta ett öfverskridande af hvad utaf

kommittén afsetts. Med hänsyn till de stora prisskillnaderna mellan

kommitténs och myndigheternas beräkningar synes emellertid vara tydligt,

att kommittén icke beräknat, att ifrågavarande arbeten skulle utföras

i den omfattning, som nu af myndigheterna ifrågasatts. A andra

sidan torde det dock vara lämpligt, att, när dessa arbeten nu utföras,

de verkställas så, att de fullt motsvara nutida fordringar å anordningar

af förevarande art.

Hvad först beträffar Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästningtorde

enligt de af myndigheterna nu lämnade upplysningar de siffror,

till Indika bristerna å kostnaderna för befästnings- och bestyckningsarbetena

därstädes uppgifvits, få anses exakt angifva samma bristers

belopp. Den sammanlagda summan, 660,000 kronor, torde därför böra

täckas, och synes framställning om anvisande af beloppet å extra stat

för år 1906 böra göras hos Riksdagen.

I fråga om Karlskrona fästning kommer enligt chefens för fortifikationen

uppgift å kostnaderna för befästningsarbetena, för Indika

skulle erfordras ytterligare 748,100 kronor, det från början beräknade

beloppet att öfverskridas med icke mindre än 594,600 kronor. Afräknar

man härifrån dels det belopp af 100,000 kronor, som chefen för

landtförsvarsdepartementet redan från början förklarade sig anse böra

tilläggas till kostnaderna för de till fästningen hörande öarnas försvar,

och dels de 4,000 kronor, hvarmed lian likaledes ansåg, att utgifterna

för befästningsanordningarna å Västra Hästholmen borde ökas, uppstår

i allt fall ett öfverskridande af det för befästningsarbetet beräknade

beloppet med 490,600 kronor.

I fråga om bestyckningskostnader för Karlskrona fästning har marinförvaltningen

föreslagit äskande af 195,800 kronor för fortet å Västra

Hästholmen. Detta belopp har blifvit af befästningskommittén beräknadt,

i det att kommittén upptagit artillerikostnaderna för Västra Hästholmen till

282,400 kronor. Från räknas härifrån redan under första perioden, på sätt

nämndt är, beviljad artillerikostnad, 86,600 kronor, erhålles det ifråga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JS'':o ti.

200

varande beloppet, 195,800 kronor. Äfven beloppet 100,700 kronor för

anordningar för eldens ledning var jämväl af befästningskommittén

beräknad! Härtill kommer af marin förvaltningen såsom erforderliga

ytterligare anmälda 88,600 kronor för kanoner och ammunition u

Västra Hästholmen samt 99,300 kronor för anordningar för eldens

eldning.

För befästnings- och bestyckningsarbetena vid Karlskrona erfordras

följaktligen, enligt myndigheternas beräkningar, ytterligare 1,182,500

kronor. Då af hvad redan är uärnndt framgår, att jämlikt befästningskommitténs

beräkningar numera skulle återstå att bevilja för befästningsarbeten

vid Karlskrona fästning allenast 153,500 kronor och i

bestyckningskostnader samt för eldens ledning endast 296,500 kronor,

komma således kostnaderna för nämnda fästning vid jämförelse med

kommitténs beräkningar att öfverskridas med 732,500 kronor. Frånräkna^

redan mumla belopp af 104,000, återstår likväl eu summa af 628,500

kronor. V

Huru afsevärdt detta belopp än är och huru beklagligt det än

måste anses vara, att de uppgjorda beräkningarna visat sig vara i så

hög grad felaktiga, torde det emellertid vara nödvändigt att bringa de

planlagda arbetena till slut under den med år 1906 ingående sista

bygge adsperioden. För afstötande af dessa arbeten å Karlskrona fästning

synes mig därför böra af Riksdagen äskas det föreslagna beloppet

1,182,500 kronor.

I fråga om Ålfsborgs fästning har chefen för fortifikationen anmält en

brist af 99,000 kronor utöfver den, till hvars täckande medel redan beviljats,

samt marin förvaltningen därutöfver föreslagit fiskande af tillhopa 840,000

kronor. Af sistnämnda belopp föreslås 435,000 kronor i enlighet med

befästningskommitténs betänkande, 220,000 kronor såsom en följd af

det beslut om beviljande af 130,000 kronor för kanoner med ammunition

å Västerberget, som fattades af 1904 års riksdag, samt 185,000

kronor såsom erforderliga för anordningar för eldens ledning utöfver

af befästningskommittén i sådant afseende beräknade 50,000 kronor.

Det sammanlagda beloppet, som, enligt myndigheternas yttranden,

skulle erfordras ytterligare för Ålfsborgs fästning, uppgår således till

939,000 kronor. Enligt befästningskommitténs förslag skulle det numera

erforderliga beloppet utgöra allenast 435,000 kronor, hvadan detta

belopp öfverskrides med 504,000 kronor; af detta belopp torde dock

Riksdagen få anses redan hafva medgifvit beliofvet af 220,000 kronor.

Hvad slutligen beträffar det af myndigheterna vid upprepade tillfällen

påyrkade anslaget för upprättande af fortifikationsförråd, synas

s. 207 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande \'':o 6.

207

dylika förråd hora upprättas i den mån fästningsarbetena nalkas sin

fullbordan. Dessa förråd ära nämligen ägnade att i hög grad höja

befästningars försvarsförmåga och höra därför icke vid desaffima saknas,

I enlighet med hvad jag sålunda anfört finner jag därför medel

böra beviljas för samtliga de af myndigheterna omförmälda ändamål

och med de af dem föreslagna belopp eller således

till täckande af brist i béfästningsanslaget till Vaxholms

och Oscar-Fredriksborgs fästning.................. kronor 455,000: —

)> fullbordande af planlagda befästningsarbeten

vid Karlskrona fästning ................................... ''» 748,100: —-

och vid Ålfsborgs fästning .............. » 99,000: ---

» fortifikationsförråd å kustbefästningarna ......... » 106,000: —

■ » bestyckningsarbeten vid Ålfsborgs fästning... » 410,000: —

» återstående hälften af anslaget till eldens ledning

vid samma fästning ........... » 25,000: —

» bestyckningskostnader å Västra Hästholmen >> 195,800: —

» eldens ledning å samma fort ................. )> 100,700: —

» kanoner å Västerberget utöfver redan beviljadt

belopp ................................................................ » 220,000: —

samt ytterligare

för bestyckningsarbeten å Vaxholms och Oscar
Fredriksborgs

fästning..................... » 205,000: —

» anordningar för eldens ledning å Ålfsborgs

fästning .................................................................. » .185,000: —

» anskaffning af kanoner med ammunition till

fortet å Västra Hästholmen...................... » 38,600: —

» anordningar för eldens ledning å sistnämnda

fort.......................................................................... »'' 99,300:—

Summa kronor 2,887,500: —

Af detta belopp har marinförvaltningen ansett, att icke mindre än

1,916,250 kronor borde utgå under år 1906. I detta afseende synas

mig emellertid vissa nedsättningar kunna ske. Det belopp, som är

erforderligt för täckande af bristen i béfästningsanslaget till Vaxholms

och Oscar-Fredriksborgs fästning, torde emellertid böra utgå under år

1906. Likaledes delar jag chefens för fortifikationen åsikt, att hvad

som under ifrågavarande treårsperiod erfordras för de rent fortifikatoriska

arbetenas utförande bör utbetalas under periodens två första

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

nr, enär dessa arbeten måste vara afslutade, innan den sista delen af

bestyckningsarbetena kan bringas till slut,. Chefens för fortifikationen

förslag i fråga om hvad som bör anvisas för år 1906 för de fortifikatoriska

arbetena torde därför böra ligga till grund för framställningen

i sådant afseende till Riksdagen med undantag dock för det belopp

af 53,000 kronor, som han ansett böra anvisas för anskaffande af hälften

af de för kustbefästningarna erforderliga fortifikationsförråden. Med

anvisande af detta belopp synes nämligen kunna anstå till följande år.

Hvad åter beträffar anslagen till bestyckningsarbetena torde visserligen

de flesta af de belopp marinförvaltningen föreslagit att anvisas

för år 1906 böra under nämnda år utbetalas, men i vissa fall synes dock

med utbetalandet kunna anstå.

Med hänsyn till redan träffade aftal angående leveranser af de för

Alfsborgs fästning afsedda kanonerna torde de för bestyckningskostnader

vid nämnda fästning till anvisning för år 1906 föreslagna beloppen af

200.000 kronor och 110,000 kronor böra under nämnda år utbetalas

och något uppskof med deras anvisande därför icke nu böra ske. I fråga

om kostnaderna för arbetena för eldens ledning å samma fästning synas,

för att dessa arbeten ej måtte vålla hinder för de fortifikatoriska arbetena

därstädes, böra för år 1906 anvisas dels af marinförvaltningen föreslagna

25.000 kronor dels ock ytterligare 25,000 kronor af det, utaf ämbetsverket

till anvisning för ifrågavarande år föreslagna beloppet, 100,000

kronor. Anvisandet af återstående 75,000 kronor synes däremot kunna

till ett af de två närmast följande åren uppskjutas.

Hvad beträffar anslagen för bestyckningsarbetena å Västra Hästholmen,

af Indika anslag marinförvaltningen till anvisande för år 1906

föreslagit dels 155,400 kronor, dels 38,600 kronor, torde, då dessa belopp

äro afsedda för anskaffning af ammunition till redan beställda kanoner

samt af kanoner, hvillcas pansartorn likaledes äro beställda, något uppskof

med den föreslagna anvisningen icke böra ske. Vidkommande

åter kostnaderna för arbetena för eldens ledning å sistnämnda fort, i

hvilket afseende marinförvaltningen föreslagit, att för år 1906 skulle

anvisas dels 100,700 kronor och dels 50,000 kronor, torde däremot endast

50.000 kronor behöfva under ifrågavarande år utbetalas.

Den brist, som uppstått vid bestyckningsarbetena å Vaxholms och

Oscar-Fredriksborgs fästning, uppgående till 205,000 kronor, torde,

på sätt marinförvaltningen föreslagit, böra under år 1906 täckas.

_ Enligt min åsikt böra således af förevarande belopp för år 1906

anvisas

s. 209 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

209

till täckande af brist i de fortifikatoriska arbetena vid

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning...........kr. 455,000: —

T> de fortifikatoriska arbetena vid Karlskrona fästning » 374,050: —

» » » » » Ålfsborgs » » 49,500: —

för bestyckningsarbetena vid Ålfsborgs fästning ............... » 200,000: —

den återstående hälften af anslaget till eldens ledning vid

samma fästning........................................................................ » 25,000: —

för bestyckningsarbeten å Västra Hästholmen .................... » 155,400: —

» anordningar för eldens ledning å samma fort.............. » 50,000: —

» kanoner å Västerberget ........................................................ » 110,000: —

» täckande af bristen å bestyckningsarbetena å Vaxholms

och Oscar-Fredriksborgs fästning ................. )> 205,000: —

af de ytterligare kostnaderna för eldens ledning å Ålfsborgs

fästning ................................ » 25,000: —

den ytterligare kostnaden för anskaffning af kanoner med

ammunition till fortet å Västra Hästholmen............ )) 38,600: —

Summa kronor 1,687,550: —

Beträffande ifrågavarande kustbefästningar har utskottet sökt skaffa

en utredning af de för desamma beviljade anslagen och de uppkomna

bristerna, och har därvid inhämtats följande.

Vaxholms och OsJcar-FredriJcsborgs fästning.

Kostnader enligt befästningskommitténs förslag............ kr. 2,867,300: —

hvilken summa beviljades under l:a perioden (1899

—1902)

Brist vid fyllande af försänkningen i Bullerholmssundet,

beviljad 1904..............................

Nu anmäld brist att ersätta:

för befästningsarbeten ....................

» bestyckningsanordningar.........

Och torde det vara nödvändigt

af nämnda brist å 660,000 kronor.

Bill. till Biksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1

................................ :» 60,000: —

kr. 2,927,300: —

. kr. 455,000: —

» 205,000: — » 660,000: —

Summa kronor 3,587,300: —

att nu anvisa medel till betäckande

Afd. 6 Käft.

Utskottets

yttrande.

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Karlskrona fästning med Västra Hästholmen.

Kostnader enligt befästningskommitténs förslag:

Befästningskostnad........................................................... kronor 2,177,900: —

Bestycka ngskost nåd........................................................ » 2,264,300: —

Eldens ledning................................................................ » 457,800: —

Summa kronor 4,900,000: —

Häraf är anvisadt:

Befästningskostnad: Bestyekningskostnad: Eldens lodning:

under l:a perioden...... kronor 1,561,000: — 2,261,700: — 405,500: —

» 2:a » ...... » 463,400: — -- --

S:a kronor 2,024,400: — 2,261,700: — 405,500: —

återstårför3:eperioden: kronor 153,500: — 2,600: — 52,300: —

Nu anmäles den verkliga kostnaden för denna fästning komma att

uppgå till:

Befästningskostnad: Bestyekningskostnad: Eldens ledning:

kronor 2,772,500: — 2,496,100: — 605,500: —

För fästningens fullbordande

erfordras sålunda

ytterligare:

en kostnad af............ >> 748,100: — {^38 600- — ^00,000: —

Om härifrån dragés hvad

som återstår ännu

oanvisadt för 3:e perioden:.

.......................... » 153,500: — 2,600: — 52,300: —

erhålles summan af den

uppkommande bristen,

nämligen ......... kronor 594,600: — 231,800: — 147,700: —

eller sammanlagdt 974,100 kronor, hvilket belopp jämte de belopp,

som återstå oanvisade för 3:e perioden, eller tillhopa 208,400 kronor,

utgör den återstående kostnadssumman, 1,182,500 kronor, för ifrågavarande

fästning. Den sålunda anmälda bristen, hvilken hufvudsakligen

s. 211 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

211

föranledes af arbetena å fortet Västra Hästholmen, synes utskottet

betydande, men har utskottet, med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet

härom anförts, ansett sig böra tillstyrka anvisande af de medel, som

af Kung!. Maj:t nu äskas för ifrågavarande fästnings fullbordan.

Ålfsborgs fästning (med Västerberget).

Kost n

a d e r

enligt befästnings- kommitténs

förslag.

enligt Kungl.

Maj:ts fram- ställning vid 1899

års riksdag.

Befästningskostnad

Bestyckningskostnad ............

Eldens ledning.........................

kr. 840,000: —

........... » 1,010,000: —

........... » 50,000: —

995,000: —

885,000: —

50,000: —

S:ma kr. 1,900,000: —

1,930,000: —

Häraf är anvisadt:

Befästningskostnad. Bestyekningskostnad. Eldens ledning.

under l:a perioden.................

» 2:a )) ..................

kr.

»

305,000: — 100,000: -

858,000: — 375,000: -

- 25,000: —

S:ma

kr.

1,163,000:— 475,000:-

- 25,000: —

återstår för 3:e perioden......

))

--: — 410,000:-

- 25,000: —

Nu anmäles den verkliga kostnaden för denna fästning komma

att uppgå till:

Befästningskostnad. Bestyckningskostnad. Eldens ledning.

kr. 1,262,000:— 1,240,000:— 235,000: —

För fästningens fullbordande

erfordras sålunda

utöfver af Kungl. Maj:t

år 1899 anmälda kostnader

ytterligare............ » 267,000:— 355,000:— 185,000: —

Till fyllande af denna brist

har Riksdagen redan beviljat

................................. )> 168,000: — 135,000: —--: —

hvadan återstå..................... kr. 99,000:— 220,000:— 185,000: —

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

eller sammanlagdt 504,000 kronor, hvilket belopp jämte de belopp,

som återstå oanvisade för 3:e perioden, eller tillhopa 435,000 kronor,

utgör den för ifrågavarande fästning återstående kostnadssumman,

939,000 kronor, hvaraf Kungl. Maj:t för år 1906 begär 409,500 kronor.

Då omförmälda ökade kostnad redan är till större delen för Riksdagen

anmäld, anser utskottet Kungl. Maj:ts förevarande framställningböra

bifallas äfven i hvad densamma rör Älfsborgs fästning.

Slutligen anser sig utskottet böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts

framställning- om beviljande af 106,000 kronor till upprättande af fortifikationsförråd.

Med anledning af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till fortsättande af arbetena å

rikets kustbefästningar bevilja ett anslag af 2,887,500

kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisa

ett belopp af 1,687,550 kronor.

Nybyggnader för kustartilleriets förläggning m. m.

Ang.a.nskgtiu _27:o) Kungl. Maj:t har uti punkt 28 under denna huf vu dtitel före
för

kuatartfiie- sk}git Riksdagen att till nybyggnader för kustartilleriets förläggning in. in.

Hets förlägg, bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 161,438 kronor.

T Departemenschefen har i fråga om detta anslag anfört, att enligt

L -J den plan för uppförande af nybyggnader för kustartilleriets förläggning

m. in., som framlades i statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 11 januari 1901, bifogadt samma års statsverksproposition,

skulle för den 3:e byggnadsperioden, omfattande åren 1906 och 1907!

erfordras o ett belopp af 322,875 kronor, hvilket borde fördelas lika på

de båda åren, så att för år 1906 skulle för ändamålet erfordras 161,438

kronor.

Den uppgjorda planen för beviljande af medel för ifrågavarande

^byggnader hade städse blifvit följd med undantag af att under två år

beloppet blifvit af särskild anledning höjdt utöfver hvad som från början

beräknats.

I enlighet med den uppgjorda planen och i öfverensstämmelse

med marinförvaltningens förslag hemställde departementschefen om aflåtande

till Riksdagen af nu förevarande framställning.

Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under derin a punkt

föreslagit, hemställer utskottet,

s. 213 Kontrollera mot PDF

•8tM$mtsköttet§ Utlåtande K:o 6.

213

att Riksdagen må till nybyggnader för kustartilleriets

förläggning m. m. bevilja på extra stat för år

1906 ett anslag af 161,438 kronor.

Minförsvarets ordnande samt minpersonalens inkvartering

vid mobilisering.

28:o) Under punkt 29 af denna hufvudtitel bär Kungl. Maja före- Ang. anslag till

slagit Riksdagen att för fortsättande af arbetena för minförsvarets ord- 0]Xamtesamt

nande och minpersonalens inkvartering vid mobilisering bevilja på extra minpersona
o

, i n r\ iin i '' lens inkvarte
stat

för år 1906 ett anslag åt 260,919 kronor. ring vid mo
Departementschefen

tiar beträffande denna fråga anfört, att i stats- bmsering.

rådsprotokollet för den 11 januari 1901, bilagdt samma års statsverksproposition,

funnes intagen en plan för beviljande af medel för minlorsvarets

ordnande samt minpersonalens inkvartering vid mobilisering.

Enligt denna plan skulle utgifterna under 3:e perioden, omfattande

åren 1906 och 1907, uppgå till 521,837 kronor, och skulle för hvardera

året beviljas ett belopp af 260,919 kronor.

Beviljandet af anslag för ifrågavarande ändamål hade hittills skett

enligt den framlagda planen.

Då någon anledning att frångå densamma icke förelåge, hemställde

departementschefen i enlighet med marinförvaltningens framställning,

att till Riksdagen måtte a-flåtas förslag i nu förevarande afseende.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för fortsättande af arbetena för

minförsvarets ordnande och minpersonalens inkvartering

vid mobilisering bevilja på extra stat för år

1906 ett anslag af 260,919 kronor.

Fasta minförsvaret.

29:o) Kungl. Maj: t har uti punkten 30 af denna hufvudtitel före- Ang.ansiagtui

slagit Riksdagen att för fasta minförsvaret bevilja på extra stat för år fo>sv™et.

1906 ett anslag af 92,650 kronor. [30.]

Uti detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Marinförvaltningen anförde i sin underdåniga skrifvelse den 25

september 1903, bland annat, att för att möjliggöra kännedom om till
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ståndet åt de för krigsbruk afsedda elektriska min- och telefonkablar*

hvilka förvarades i förråd, kablarna måste underkastas regelbundet återkommande

undersökningar i afseende å deras elektriska egenskaper;

dylik undersökning erfordrades äfven vid ut- och inleverering samt nyanskaffning

af kablar. De för dessa undersökningar afsedda instrument

m. m., som funnes vid flottans varf i Stockholm, vore föråldrade och

otillförlitliga. Anskaffningskostnaderna för nya mätinstrument jämte

vidtagande af nödiga anordningar för undersökning af elektriska kablar

beräknades till 6,000 kronor. Vidare syntes det för minspärrningarnas

snabba mobilisering vara ett oafvisligt villkor, att en utredning

tändkolfvar ständigt hölles förvarade fullt klargjorda till omedelbart

krigsbruk. Detta förvaringssätt fordrade emellertid, att tändkolfvarna

förvarades i särskilda källare, belägna så långt från hvarandra inbördes,

att eventuell explosion af tändkolfvarna i en sådan källare ej kunde

skadligt inverka på någon af de öfriga, hvarigenom endast ett mindre

antal kolfvar behöfde ersättas från respektive minmagasin, där ett lämpligt

antal oapterade reservtändkolfvar borde hållas i förråd. För anskaffning

utaf reservtändkolfvar till i förråd befintliga minor af olika

slag samt för uppförande af mindre tändkolfkällare vid de olika minförråden

beräknades därför tillhopa 65,000 kronor. Slutligen motsvarade

den å fortet Kungsholmen befintliga lysapparaten n:r 2 ingalunda

de fordringar, man numera ställde på dylik belysningsmateriel. Flera

gånger reparerad, torde den möjligen endast under de närmaste åren

kunna fortfarande användas för afsedt ändamål. Fn ny lysapparat borde

därför så fort ske kunde anskaffas för att genast vid behof kunna ersätta

den gamla apparaten. Anskaffningskostnaden för en ny lysapparat

med tillbehör och uppställningsanordningar beräknades till 24,000 kronor.

På sätt framgår af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12

januari 1904, fann jag, med hänsyn till andra nödvändiga anslag nu

nämnda anslagsäskanden icke böra framläggas för 1904 års riksdag, och

föranledde i enlighet härmed marinförvaltningens berörda framställningar

icke någon hemställan hos Riksdagen.

Marinförvaltningen har nu ånyo anmält nämnda behof under erinran

om, att de fortfarande vore förefintliga.

Dessutom har marinförvaltningen förmält, att för minförsvaret vid

Karlskrona behöfde de äldre minantändnings- och telefonapparaterna

ersättas efter hand med nya tillförlitligare apparater, för hvilkas anskaffning

år 1906 erfordrades 2,700 kronor. För komplettering af

elektriska kabelförrådet vid Karlskrona station beräknades vidare under

år 1906 erfordras 11,000 meter ruin- och telefonkablar, för hvilken materiel

anskaffningskostnaden utgjorde 12,450 kronor. Slutligen beräk
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

215

nades för ytterligare ändring af äldre minor, att användas såsom reserv-

och öfningsmateriel, för år 1906 medelsbehofvet till 30,000 kronor.

Marinförvaltningen hemställde därför, att för tillgodoseende af

samtliga nu anmälda behof måtte af Riksdagen för år 1906 äskas ett

extra ordinarie anslag för fasta minförsvaret åt 140,150 kronor.

På sätt jag redan förut i annat sammanhang anmärkt, utgör minväsendet

ett så viktigt led i vårt försvar, att de åtgärder, som erfordras

för att hålla detsamma i fullgodt skick, synas böra vidtagas. De

af marinförvaltningen omförmälda utgifterna för att kunna på ett tillfredställande

sätt företaga undersökningar vid iiottans varf i Stockholm

af elektriska kablar, hvilka utgifter beräknats till 6,000 kronor, torde

därför icke längre böra uppskjutas. Detsamma synes vara förhållandet

med kostnaderna för en ny lysapparat å fortet Kungsholmen 24,000

kronor, för nya minantändnings- och telefonapparater vid Karlskrona

2,700 kronor och för komplettering af elektriska kabelförrådet vid

samma station 12,450 kronor. Däremot torde utgifterna för dels

anskaffning af reservtändkolfvar och uppförande af mindre tändkolfkällare

65,000 kronor dels ändring af äldre minor för att användas

såsom reserv- och öfningsmateriel 30,000 kronor vara af beskaffenhet

att utan allt för stor olägenhet kunna fördelas på två år. För dessa

tvenne ändamål skulle därför erfordras för år 1906, för det förstnämnda

32,500 kronor och för det senare 15,000 kronor.»

Med anledning af hvad i statsrådsprotokollet sålunda meddelats, får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Majrts

ifrågavarande framställning, på extra stat för år 1906

bevilja för fasta minförsvaret ett anslag af 92,650

kronor.

Vaktstugor för bevakning af batterier vid Karlskrona

fästning.

30:o) Uti punkt 31 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att för uppförande af tvä valctstugor vid Karlskrona

fästning bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 6,000 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande:

»I egenskap af kommendant å Karlskrona fästning har befälhafvande

amiralen därstädes uti skrifvelse den 4 augusti 1904 till marin
-

Ang. anslag till

uppförande af

vaktstugor

för bevakning

af batterier

vid Karlskrona

fästning.

[31.]

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

förvaltningen anfört, att han verkställt en utredning angående vissa

uppgifna batteriers och infanteriverks tillsyn, skötsel och bevakning

under fredstid och då öfningar därstädes ej påginge. Vissa af dessa

försvarsverk vore belägna så långt ifrån såväl staden som forten, att

det skulle möta stora svårigheter och förorsaka betydande kostnader

att bevaka dem genom i staden eller å forten förlagd personal. Ett sätt

att utöfva bevakningen vore att uppdraga åt en i verkets omedelbara

närhet boende, trovärdig person att utöfva tillsyn öfver detsamma. Det

hade emellertid visat sig, att öborna hade oskäligt höga anspråk på

ersättning härför, hvarjemte det vore svårt att i dessa trakter erhålla

fullt lämpliga personer.

Han ansåge sig därför böra förorda att i stället uti omedelbar närhet

af hvart och ett af fyra namngifna försvarsverk uppfördes en vaktstuga

med uthusbyggnader, afsedd för vaktaren, t. ex. eu pensionerad underofficer,

hvilken mot kontraherad lön i likhet med vissa andra tillsyningsmän

skulle bestrida erforderlig tillsyn och bevakning af verket in. m.

Kostnaden för uppförande af en vaktstuga beräknades till 3,000

kronor och den årliga lönen för en tillsyningsman till 250 kronor.

Befälhafvande amiralen ansåg, att fyra dylika vaktstngor borde uppföras.

I underdånig skrifvelse den 16 augusti 1904 anförde marinförvaltningen,

att ämbetsverket funnit det af befälhafvande amiralen förordade

sättet för ifrågavarande bevakning lämpligast, men icke ansett sig böra

biträda detsamma i större utsträckning än att vaktare skulle anställas

vid två af de utaf befälhafvande amiralen ifrågasatta försvarsverken,

där såväl dyrbar materiel som ammunition vore afsedd att förvaras,

under det att de två andra platserna kunde anses tillräckligt bevakade

genom anbragta stängsel äfvensom genom tid efter annan företagna

visitationer. I betraktande af att arbetena för ifrågavarande bevakningsändamål

syntes böra omedelbart sättas i verket anhöll marinforvaltningen

att af omhänderhafvande medel få använda 6,000 kronor för

uppförande af en vaktstuga vid hvardera af de två ifrågavarande försvarsverken

och förklarade sig komma att i underdånig skrifvelse angående

utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1906 göra

framställning om tillgodoseende af ifrågavarande medelsbehof.

Ehuru jag i likhet med marinförvaltningen fann behof af uppförande

utaf ifrågavarande två vaktstugor för särskilda tillsyningsmän

föreligga, ansåg jag dock, att den nödiga bevakningen af ifrågavarande

försvarsverk under en kortare tid skulle utan anställande af sådana vaktare

kunna utan allt för stor olägenhet äga rum samt afstyrkte därför fram
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

■Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

217

ställningen i dess då föreliggande skick, och fann i öfverensstämmelse

härmed Eders Kungl. Maj:t densamma icke till någon åtgärd föranleda.

Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27

september 1904 förmält, att ämbetsverket i likhet med befälhafvande

amiralen hyste betänkligheter emot att låta förevarande försvarsverk

med däri befintliga kanoner och ammunition vara utan ständig tillsyn,

och hemställde marinförvaltningen därför om äskande å extra stat för

år 1906 af 6,000 kronor till två vaktstugor vid Karlskrona fästning.

Hvad anginge af bifall härtill föranledd kostnad för vaktstugornas

underhåll och aflöningen till vaktare borde, förmäler marinförvaltningen

vidare, samma kostnad bestridas af reservationsanslaget till underhåll

af kustartilleriets byggnader och materiel.

Såsom jag redan omnämnt, finner jag de två föreslagna vaktstugorna

böra uppföras. Ifrågavarande försvarsverk med materiel torde icke

kunna för framtiden anses tillräckligt skyddade allenast genom uppförande

af stängsel samt den tillsyn, som kan utöfvas därigenom att

man en eller annan gång ditsänder personal från andra fort för att

efterse, att allt är orubbadt.»

Utskottet, som funnit det af Kungl. Maj:t föreslagna sätt för utöfvande

af tillsyn öfver ifrågavarande försvarsverk med däri befintliga

kanoner och ammunition vara det minst kostsamma, hemställer,

att Riksdagen må för uppförande af två vaktstugor

vid Karlskrona fästning bevilja på extra stat för

år 1906 ett anslag af 6,000 kronor.

Beväpning1 för kustartilleriet.

31:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 32 af denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att för kustartilleriets beväpning bevilja ett anslag af

294,300 kronor och häraf på extra stat för år 1906 anvisa ett belopp

af 100,000 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning anfört

följande:

»Redan i skrifvelse den 30 augusti 1902 till marinförvaltningen framhöll

chefen för kustartilleriet nödvändigheten af att erforderliga åtgärder

vidtoges för att förse den del af kustartilleriets stammanskap, som däraf

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami 1 Afd. tf Haft. 28

Ang, anslag

för kustartilleriets

beväpning.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kunde anses vara i behof, med ny beväpning jämte tillbehör samt för

att anskaffa tillräcklig beväpning för samtliga årsklasser af beväringen,

som vid en mobilisering skulle inkallas till tjänstgöring.

Marinförvaltningen anförde med anledning häraf i sin underdåniga

skrifvelse den 23 september 1902 angående utgifterna under riksstatens

femte hufvudtitel för år 1904, att genomförandet af större enhetlighet

i kustartilleriets beväpning, hvilken utgjordes, hvad eldhandvapen beträffade,

dels af 8 mm. gevär af 1867—1889 års modell, dels af 6,5 mm.

karbin af 1894 års modell och dels af 6,5 mm. gevär af 1896 års

modell, syntes erforderligt, helst som de å kustbefästningarna befintliga

handvapnen vore otillräckliga för blifvande besättningsstyrkor, men att,

då fullständig utredning af beväpningsfrågan och därmed sammanhängande

frågor ännu icke hunnit åstadkommas, ämbetsverket måste

anhålla att till ett följande år få uppskjuta underdånig framställning i

detta ämne.

I sin underdåniga skrifvelse den 25 september 1903 anförde marinförvaltgingen

i detta ämne, att enär då träffats öfverenskommelse med

arméförvaltningen angående utbyte af de vid Vaxholms och OscarFredriksborgs

fästning befintliga 6,5 mm. gevären af 1896 års modell

mot 6,5 mm. karbiner af 1894 års modell, fullständig utredning angående

behofvet af eldhandvapen för kustartilleriet vunnits.

Behofvet af revolvrar uppginge till 500 stycken, hvaraf 179 funnes

disponibla. En brist förefunnes således af 321 stycken, hvartill komme

nödiga reservdelar och verktyg. Anskaffningskostnaden för revolvrar

m. m. beräknades uppgå till 11,800 kronor. Behofvet af karbiner uppginge

till 7,485 stycken, hvaraf 695 funnes disponibla och 1,941 beräknades

kunna erhållas i utbyte mot de å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

fästning befintliga 6,5 mm. gevären af 1896 års modell. En brist förefunnes

således af 4,849 karbiner, hvartill komme 102 kammarskjutningskarbiner

med tillbehör samt reservdelar och verktyg. Anskaffningskostnaden

för karbiner m. in. beräknades uppgå till 241,300 kronor.

Härtill borde, då öfriga rem tygspersedlar och handvapen anskaffades af

marinförvaltningen utan särskild! anslag, läggas medelsbehofvet allenast

för anskaffning af 7,485 stycken ammunitionsgördlar för 41,200 kronor.

Summan af samtliga dessa utgifter uppginge till 294,300 kronor.

Marinförvaltningen hemställde därför, att för kustartilleriets beväpning

måtte af 1904 års Riksdag äskas ett extra ordinarie anslag af sistnämnda

belopp.

Med hänsyn till nödvändigheten af att i första hand fylla andra

anslagsbehof ansåg jag mig emellertid icke kunna hos Eders Kungl.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N'': o 6.

219

Maj:t göra hemställan om en dylik framställning till 1904 års Riksdag

och föranledde i enlighet härmed marinförvaltningens berörda förslag

icke någon åtgärd från Eders Kungl. Maj:ts sida.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 september 1904 har nu marinförvaltningen,

under erinran om ifrågavarande behof och då detsamma

kvarstode sedan två år tillbaka och ej längre torde kunna undanskjutas,

hemställt om äskande hos nästa Riksdag af ett extra ordinarie anslag

af 294,300 kronor för kustartilleriets beväpning.

I en hemlig skrifvelse af den 23 september 1904, hvilken skrifvelse

torde få tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott, har

marinförvaltningen närmare utvecklat skälen för sin ifrågavarande hemställan,

därvid ämbetsverket förklarat sig anse det snara afhjälpandet

af ifrågavarande brist vara af allvarsammaste betydelse..

Anskaffandet af en enhetlig beväpning för kustartilleriet har, på

sätt framgår af hvad redan anförts, länge varit ett önskningsmål hos

vederbörande myndigheter och är tydligen af stor betydelse i händelse

af mobilisering. Att längre uppskjuta begynnandet af ifrågavarande

anskaffning sjmes icke vara tillrådligt, men af hänsyn till andra

anslagsbehof torde dock kostnaderna för ifrågavarande ändamål kunna

fördelas på tre år. Genom ett anslag å 100,000 kronor synes nämligen

den anskaffning, som är åt särskildt brådskande beskaffenhet,

kunna ske.»

Utskottet har icke ansett sig böra göra någon erinran mot ifrågavarande

framställning och hemställer,

att Riksdagen må för kustartilleriets beväpning

bevilja ett anslag af 294,300 kronor och däraf på

extra stat för år 1906 anvisa ett belopp af 100,000

kröner.

Ersättning af förslitna 57 mm. snabbskjutande kanoner

för fortet Kungsholmen.

32:o) Under punkten 33 af denna hufvudtitel har Kungl. Maja

föreslagit att till ersättande af de nuvarande, i pansartorn uppställda,

snabbskjutande kanonerna å fortet Kungsholmen med nya bevilja på extra

stat för år 1906 ett anslag af 24,000 kronor.

Departementschefen har angående denna framställning till statsrådsprotokollet

yttrat följande:

Ang. anslag

till ersättning

af förslitna

57 mm. snabbskjutande

kanoner för

fortet Kungsholmen.

[33.]

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Ang. anslag

till beklädnad

och sängservis

till värnpliktiga

vid

kustartilleriet.

[34.]

»Sedan regementsbefälhafvaren för Karlskrona kustartilleriregemente

beträffande till Karlskrona fästning börande 57 mm. kanoner anmält,

att de sköte dåligt och antagligen vore utskjutna samt att de, då

endast tre snabbeldspjäser funnes på fortet Kungsholmen, ingalunda

motsvarade i skjutförmåga och fältmässighet, hvad man borde hafva rätt

att fordra af pjäser, hvilka dock hade en så viktig stridsuppgift, som

de ifrågavarande, erinrade chefen för kustartilleriet i underdånig skrifvelse

den 28 januari 1903, att under flera år svåra anmärkningar mot

dessa kanoners stridsmässighet blifvit gjorda, hvarför han framhölle den

trängande nödvändigheten af att dessa kanoner, så fort sig göra läte,

blefve utbytta mot mera stridsmässiga sådana.

I underdånig skrifvelse den 23 januari 1904 erinrade chefen för

kustartilleriet ånyo om, att ifrågavarande odugliga kanoner borde utbytas

mot mera stridsmässiga af samma kaliber.

Marinförvaltningen har nu i sin underdåniga skrifvelse den 27

september 1904 framhållit, att behofvet af att utbyta dessa kanoner,

som vore förslitna, allt mera framträdt, hvarför ämbetsverket föresloge,

att af Riksdagen måtte å extra stat för år 1906 äskas ett anslag af

24.000 kronor till ersättande af ifrågavarande kanoner.

Ifrågavarande, i pansartorn uppställda kanoner levererades år 1893

och voro till slutet af år 1897 de enda snabbskjutande pjäser, som

Karlskrona artillerikår hade att vid sina öfningar tillgå. Äfven allt

sedermera hafva kanonerna ständigt måst användas vid öfningarna.

Detta är anledningen till, att de nu äro förslitna.»

De skäl, som blifvit anförda för kanonernas ersättande af andra, syntes

departementschefen mana till att vidtaga berörda åtgärd fortast möjligt.

Då utskottet icke haft något att erinra mot förevarande förslag,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må till ersättande af de nuvarande

i pansartorn uppställda, snabbskjutande kanonerna å

fortet Kungsholmen med nya bevilja på extra stat

för år 1906 ett anslag af 24,000 kronor.

Beklädnad och sängservis till värnpliktiga vid kustartilleriet.

33:o) Kungl. Maj:t bär uti punkten 34 af denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att af det utaf 1904 års Riksdag beviljade anslag för

anskaffning af beklädnad och sängservis för kustartilleriets värnpliktiga å

1.508.000 kronor anvisa på extra stat för år 1906 ett belopp af 215,430

kronor.

s. 221 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

221

Departementschefen har härom anfört, att, såsom framginge af

departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari

1904, bilagdt samma års statsverksproposition, marinförvaltningen hade

då föreslagit, att hos Riksdagen måtte göras framställning om att för

anskaffning af beklädnad och sängservis för kustartilleriets värnpliktiga

bevilja ett anslag af 1,508,000 kronor, samt tillika förklarat _ sig anse,

att ifrågavarande anskaffning kunde fördelas på sju år. I enlighet härmed

föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att för ifrågavarande ändamål

bevilja ett anslag af 1,508,000 kronor och däraf på extra stat för år

1905 anvisa ett belopp af 215,430 kronor. Denna Kungl. Maj:ts framställning

blef af Riksdagnn bifallen.

I öfverensstämmelse med marinförvaltningens förslag hemställde

departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra ofvanberörda

framställning.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må af det utaf 1904 års Riksdag

beviljade anslag för anskaffning af beklädnad och

sängservis för kustartilleriets värnpliktiga å 1,508,000

kronor anvisa på extra stat för år 1906 ett belopp af

215,430 kronor.

Torpedbatteri vid inloppet till Karlskrona.

34:o) Kungl. Maj:t har uti punkt 35 af denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att för anordnande af ett torpedbatteri vid stora inloppet

till Karlskrona m. rn. bevilja ett anslag af 718,300 kronor och däraf

anvisa på extra stat för år 1906 ett belopp af 359,150 kronor.

Departementschefen har i detta afseende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Uppå min hemställan föreslog Eders Kungl. Maja 1903 års riksdag

att för anläggande af ett fast undervattenstorpedbatteri vid OscarFredriksborg

bevilja ett anslag af 348,000 kronor. Såsom framgår af

mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1903, bilagdt

samma års statsverksproposition, väcktes frågan om byggande af detta batteri

i sammanhang med framställd begäran om utvidgning och fördjupning

af segelrännan vid Oscar-Fredriksborg. Vid behandling af sistnämnda

ärende framhöllo marinförvaltningen, lotsstyrelsen och chefen för fortifikationen

det betydande tillskott i trygghet mot fientliga fartygs genom
-

Ang. anslag

till anordnande

af

torpedbatteri

vid inloppet

till Karlskrona.

[35.]

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

trängningsförsök, som skulle vinnas genom anläggning af ett fast undervattenstorpedbatteri.

Redan år 1879 både förslag uppgjorts till anläggande

vid nämnda plats af ett sådant batteri. Då fråga numera, yttrade myndigheterna

vidare, blifvit väckt att gifva nämnda segelränna så stort djup

och sådan bredd, att äfven de största krigsfartyg kunde begagna densamma,

och då konstruktionen af fasta torpedbatterier under senare tid gått betydligt

framåt, ansåge de sig böra påpeka, hurusom ett sådant batteri

vid nämnda plats skulle bilda en ytterst värdefull länk i den kedja af

försvarsanordningar, som från sjösidan spärrade tillträdet till Stockholm.

Cheferna för generalstaben och flottans stab, hvilka jämväl hördes i

nämnda fråga, voro båda af den åsikten, att anläggningen af ett fast

undervattenstorpedbatteri vore en nödvändig ersättning för den genom

segelrännans utvidgning minskade tryggheten emot ett öfverraskande

företag af öfverlägsna fientliga krigsfartyg.

Riksdagen fann emellertid en ytterligare fördjupning af nämnda

segelränna icke för det dåvarande tillrådlig och biföll med anledning

däraf icke den gjorda framställningen.

Vid nästlidna års riksdag upptogs frågan emellertid ånyo af enskilda

motionärer, hvilka föreslogo, att Riksdagen för anläggande af

fast undervattenstorpedbatteri icke endast vid Oscar-Fredriksborg utan

jämväl vid stora inloppet till Karlskrona måtte för år 1905 bevilja i

rundt tal ett belopp af 900,000 kronor, därvid de beräknade kostnaderna

för det förra batteriet till 348,000 kronor och för det senare, med

anledning däraf att terrängförhållandena vid Karlskrona ej vore lika

lämpliga för en dylik anläggning som vid Oscar-Fredriksborg, till

548,000 kronor.

I motionen påpekades, bland annat, att, under det att minlinjer

toge rätt lång tid — vid bredare lopp flera dagar — att i större antal

utlägga, ett fast undervattenstorpedbatteri vore lätt att hålla i ständig

beredskap samt därtill oåtkomligt för fienden, så länge den fästning,

hvarest det vore anordnadt, ännu befunne sig i våra händer. Där

spärrningsanordningar, hvartill torpedbatterier räknades, antingen helt

och hållet saknades eller vore bristfälliga eller där man ej medhunnit

deras fullständiga klargörande — någonting, som lätt kunde hända med

mineringar, därest anfallet komme öfverraskande, men icke gärna med

torpedbatterier — hade det flera gånger händt, att fientliga fartyg

ångat förbi fästningarna trots deras artillerield. Hvad som af motionärerna

sagts beträffande forceringsmöjligheter förbi Oscar-Fredriksborg,

det gällde i än högre grad Karlskrona inlopp, ty där kunde de största

slagskepp röra sig relativt fritt, Då ensamt artillerield ej kunde hejda

s. 223 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

223

eu förbipasserande pansarilotta, livilket däremot ett torpedbatteri lätt

kunde göra, ansågo motionärerna inloppen till såväl hufvudstaden som

Karlskrona ej tillräckligt tryggande mot öfverraskande anfall utan

dylika torpedbatterier.

I anledning af denna framställning om beviljande af medel för ett

fast torpedbatteri vid stora inloppet till Karlskrona yttrade statsutskottet,

att, då någon plan för inrättande af ett dylikt batteri därstädes,

utskottet veterligen, icke blifvit utarbetad eller kostnadsberäkning därför

uppgjord, utskottet ansåge sig böra afstyrka förslaget, helst som

det icke syntes tillrådligt, att Riksdagen i frågor af den vikt och omfattning

som förevarande fattade beslut på framställning af enskilda

motionärer.

Framställningen i denna del blef jämväl af Riksdagen afslagen,

hvaremot Riksdagen beviljade det föreslagna beloppet, 348,000 kronor,

för anläggande af ett fast undervattenstorpedbatteri vid Oxdjupet vid

Oscar-Fredriksborg.

Uti ämbetsskrifvelse den 21 juni nästlidna år anmodade jag emellertid

marinförvaltningen att i samråd med cheferna för flottans stab

och fortifikationen verkställa utredning, huruvida anläggning borde ske

af torpedbatteri vid inloppet till Karlskrona, samt, därest därvid skulle

befinnas, att sådan anläggning borde ske, inkomma med af kostnadsberäkning

åtföljdt förslag till dylikt batteri.

Med anledning häraf har marinförvaltningen i hemlig skrifvelse

den 25 nästlidna november afgifvit underdånigt yttrande i frågan.

Ämbetsverket anför därvid, bland annat, att samma skäl, som varit

afgörande för anläggande af ett torpedbatteri vid Oxdjupet, äfven

syntes tala för nödvändigheten af ett torpedbatteri vid stora inloppet

till Karlskrona.

Faran för af sjöstyrkor utförda öfverraskande anfall hade tydligen

blifvit påvisad under nu pågående krig, och torde därunder tillfogade

skador haft ett högst väsentligt inflytande på krigshändelsernas

utveckling.

Torpedbatteriet erbjöde inom härför lämpade sjöpositioner i högsta

möjliga mån det skydd, man genom ständigt till användning klar och

effektiv krigsmateriel kunde åstadkomma mot öfverrumplingsföretag

från sjösidan.

Efter att hafva anställt en jämförelse mellan segelrännornas djup

och bredd vid Oscar-Fredriksborg och vid Kungsholmen, utvisande, att

i båda afseendena den senare segelrännan vore betydligt mycket större

än den förra, har marinförvaltningen vidare anfört, att de största och

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kraftigaste krigsfartyg kunde passera in på Karlskrona redd genom

rännan, hvaremot till Stockholm endast kunde intränga fartyg med

högst 7,5 meters djupgående. Då dessutom Karlskrona vore beläget

invid hafvet och icke såsom Stockholm och befästningarna vid Vaxholm

och Oscar-Fredriksborg omgifvet af en bred skärgård, syntes

faran för ett framgångsrikt öfverrumplingsföretag mot Karlskrona vara

betydligt större än mot Stockholm.

På grund häraf syntes behofvet af ett fast undervattenstorpedbatteri

vid stora inloppet till Karlskrona oafvisligen framträda, och ansåge

marinförvaltningen, att en sådan anläggning borde komma till

utförande.

Ämbetsverket har härefter öfvergått till frågan om lämpligaste

platsen för anläggande af ifrågavarande batteri samt om detsammas

beskaffenhet, men torde en redogörelse för hvad i detta afseende anförts

icke lämpligen böra här lämnas.

Kostnaderna för torpedbatteriet hafva af ämbetsverket beräknats

till 687,000 kronor.

Härjämte har marinförvaltningen ansett nödigt, att för batteriet

anskaffades en strålkastare, hvarigenom detsammas verksamhetsförmåga

i väsentlig grad skulle höjas. För strålkastarens anskaffande erfordrades

ytterligare 20,000 kronor, hvarjämte för densammas uppställande

erfordrades ett belopp af 3,300 kronor till bestridande af kostnaden

för vissa fortifikatoriska arbeten. Följaktligen kunde kostnaderna

för strålkastaren och dess anbringande beräknas uppgå till 23,300

kronor.

Slutligen har marinförvaltningen lämnat en uppgift på den personal,

som skulle erfordras för bemanning af torpedbatteriet och strålkastaren.

Behofvet i detta afseende kunde icke fyllas genom nu befintlig personaltillgång.

För batteriet beräknades erforderlig personal till samma

antal som af chefen för flottans stab ansetts erforderligt för torpedbatteriet

vid Oscar—Fredriksborg eller 2 officerare samt 13 underofficerare

och manskap. Härtill koinme för strålkastaren 6 man. De årliga

kostnaderna för denna personal, däri inberäknadt utgifterna för

dess öfning, har af marinförvaltningen beräknats till 29,163 kronor

80 öre.

För anordnande af inkvartering för ifrågavarande personal tillhörande

befäl och underbefäl behöfde härjämte nya lokaler anskaffas.

För de i sådant afseende lämpligaste anordningarna erfordrades ett

anslag af 8,000 kronor.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 225

Hela kostnaden för anordnande af ifrågavarande torpedbatteri

■skulle således komma att uppgå till inalles 718,300 kronor att utgå af

extra ordinarie anslag.

De stora fördelarna af att hafva ett fast torpedbatteri vid stora

inloppet in till Karlskrona hafva redan blifvit påpekade. Särskild! vid

öfverrumplingsförsök — och att sådana, redan innan krig blifvit förklarad!,

kunna förekomma, därom har äfven den senaste tidens erfarenhet burit

vittnesbörd — är det tydligen af ovärderlig nytta att vid ifrågavarande

inlopp hafva ett dylikt batteri, som ständigt kan vara färdigt att användas

till afvärjande af ett obehörigt inträngande till staden med dess

varf och där befintlig fartygsmateriel.

De af marinförvaltningen nu uppgjorda kostnadsberäkningarna utvisa

ett vida högre belopp än af motionärerna vid nästlidna års riksdag

beräknades. Anledningen härtill är hufvudsakligen, att ämbetsverket

efter samråd med cheferna för flottans stab och fortifikationen funnit

vissa anordningar böra vidtagas, som i hög grad öka batteriets försvarsförmåga

och som särskild! äro af vikt, då det gäller att försvara en så

bred inseglingsränna som den ifrågavarande.

I likhet med nämnda myndigheter anser äfven jag, att batteriet

bör byggas så, att det fullt kan motsvara de fordringar i försvarshänseende,

som böra ställas på detsamma.

Då emellertid ifrågavarande arbeten icke torde kunna utföras under

ett år, synes endast hälften af det erforderliga beloppet behöfva anvisas

för år 1906.

Då utskottet på de i statsrådsprotokollet anförda skäl och af hvad

i öfrigt i ärendet inhämtat funnit sig öfvertygadt om behofvet af ett

fast undervattenstorpedbatteri vid stora inloppet till Karlskrona för försvaret

af inseglingsrännan därstädes med dess stora djup och bredd

mot ett hastigt anfall af fientligt krigsfartyg, har utskottet, som icke

haft något att erinra i afseende å den för anläggningen beräknade kostnaden,

ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må för anordnande af ett torpedbatteri

vid stora inloppet till Karlskrona m. m. bevilja

ett anslag af 718,300 kronor och häraf anvisa på extra

stat för år 1906 ett belopp af 359,150 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 29

Utskottets

yttrande.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Aug. anslag

till påskyndande

af sjömätningarna

vid rikets

kuster.

[36.]

Ang. dyrtidstillägg

åt

vissa statens

tjänstemän

och betjänte.

[37.]

Handeln.

Påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster.

35:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för påskyndande

of sjömätningarna vid rikets kuster bevilja på extra stat för år 1906 ett

anslag af 41,000 kronor.

I fråga om denna framställning har departementschefen hänvisat

till hvad han i sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 11 januari 1902, bifogadt samma års statsverksproposition,

anfört rörande behofvet af extra anslag under de närmaste åren till

påskyndande af sjömätningarna vid rikets kuster.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för påskyndande af sjömätningarna

vid rikets kuster bevilja på extra stat för

år 1906 ett anslag af 41,000 kronor.

Dyrtidstillägg.

Dyrtidstillägg åt vissa statens tjänstemän och betjänte.

36:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till beredande i

enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden denna dag

angifna grunder, af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjänstemän

och betjänte i sjöförsvarsdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts

kansli samt till sjöförsvarsdepartementet hörande ämbetsverk, kårer

och stater, på extra stat för år 1906 anvisa såsom förslagsanslag ett

belopp af 36,000 kronor.

Öfver ifrågavarande framställning afgifver utskottet denna dag

särskildt utlåtande, hvilket utskottet skolat härmed för Riksdagen

anmäla.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

227

Dyrtidstillägg åt tjänstemän och vaktmästare vid

flottans pensionskassa.

37:o) Kungl. Ma:jt har föreslagit Riksdagen att medgifva, att dyrtidstillägg,

i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden

denna dag beträffande dyrtidstillägg för vissa statens tjänstemän och

betjänte angifna grunder, må för år 1905 utgå till tjänstemän och

vaktmästare vid flottans pensionskassa.

Jämväl öfver denna framställning afgifver utskottet denna dag

särskilt utlåtande, hvilket utskottet härmed får

anmäla.

38:o) Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad

motion (n:o 23) har herr S. A. K. Natt och Dag föreslagit, att Riksdagen

ville ingå till Kungl. Maj:t med hemställan om utarbetande och

framläggande inför Riksdagen af sådana lagbestämmelser och förslag,

hvarigenom dels ett visst penningbelopp kunde, genom Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes försorg, utbetalas till hvarje i tjänst inkallad,

medellös värnpliktigs hemmavarande anhöriga och dels detta penningtillskotts

storlek kunde bestämmas.

Denna motion har redan, i hvad densamma angår hären, af Riksdagens

båda kamrar afslagits, och får utskottet sålunda hemställa,

att Herr Natt och Dags ifrågavarande motion, i

hvad den berör flottan och kustartilleriet, icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 april 1905.

På statsutskottets vägnar:

Ang. dyrtidstillägg

åt

tjänstemän

och vaktmästare

vid

flottans pensionskassa.

[38.]

Ang. en inom

Andra Kammaren

väckt

motion.

HUGO TAMM.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Reservationer:

Vid punkt 1 (ang. höjning af anslaget till aflöning för flottans kårer

och stater):

af herrar C. Persson och N. Nilsson, hvilka ansett, att mom. II

litt. c) bort hafva följande lydelse:

»att marinöfverdirektör samt enhvar annan, som tillhör mariningenjörkåren,

skall, då han uppnått 65 lefnads- och 30 tjänstår, vara

förpliktad att med pensionsrätt enligt därom gällande bestämmelser

afgå från tjänsten, Kungl. Maj:t dock obetaget att med hans begifvande

låta honom i tjänsten kvarstå så länge han finnes på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna.»

Af herrar C. Persson, S. O. Nyländer och A. Petersson, hvilka ansett,

att Kungl. Maj:ts förslag, att Riksdagen måtte medgifva, att de besparingar,

som kunna uppkomma å det i staten för mariningenjörkåren

anvisade belopp, måtte i mån af behof få användas till bestridande af

utgifter för genomförande af mariningenjörkårens organisation, icke bort

af utskottet tillstyrkas.

Af grefve Ph. O. L. Klingspor mot den af utskottet använda motivering

i hvad den innefattar uttalande om, att utbildningstiden för de

blifvande mariningenjörerna skulle förkortas genom uteslutande af det

föreslagna läseåret i sjökrigsskolan.

Vid punkt 16 (ang. anslag till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel):
af

herrar II. P. P. Tamm, I. Wijk, E. Fränekel, F. E. Pettersson,

K. E. Bohnstedt, friherre J. T. Gripenstedt, grefve C. O. Taube, friherre

N. A. H. Palmstierna, grefve K. A. Posse, C. J. G. Swartz och C. IT.

Falkenberg, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva

följande lydelse:

»Utskottet har icke något att erinra mot Kungl. Maj:ts framställning

i hvad densamma afser dels anvisande af medel till fullbordande

af arbetet å en l:a klassens pansarbåt och en jagare, för hvilka ändamål

nu äskats tillhopa 3,148,900 kronor, dels påbörjande under nästkommande

år af ytterligare två jagare, hvarför begärts 1,212,000 kronor,

dels ock anskaffande under samma år af sex 2:a klass torpedbåtar för

en kostnad af tillhopa 1,200,000 kronor.

Beträffande åter Kungl. Maj:ts förslag om nybyggande af ytterli
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

229

gare fem l:a Idass torpedbåtar, har utskottet, som med hänsyn till öfriga

stora anslagskraf under denna hufvudtitel ansett kostnaden för nyanskaffning

af krigsfartygsmateriel icke böra för nästkommande år

öfverstiga det belopp, som för nämnda ändamål beviljats att utgå

under innevarande år, eller 6,062,550 kronor, funnit en minskning böra

ske i antalet af sistnämnda till nybyggnad nu föreslagna fartyg. Utskottet

har inhämtat, att den l:a klass torpedbåt, till hvars byggande

i utlandet 1903 års Riksdag beviljade medel i afsikt att detta fartyg

skulle tjäna som modell vid byggande åt torpedbåtar inom landet, lärer

blifva levererad först så sent under innevarande år, att fullständiga prof

med densamma icke torde kunna utföras förrän i samband med nästkommande

års öfningar och att sålunda tillräcklig erfarenhet för bedömande

af fartygets konstruktion icke så snart torde kunna vinnas.

Med afseende ” härå har utskottet ansett lämpligt, att under år 1906

påbörjas arbeten å allenast två dylika torpedbåtar, för hvilka arbeten

torde i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag böra anvisas tillhopa 360,000

kronor, hvaremot med byggandet af ytterligare begärda tre torpedbatai

af denna klass bör tills vidare anstå.

Vid bifall härtill skulle den för nyanskaffning af krigsfartygsmateriel

nu äskade anslagssumman kunna nedbringas med 540,000 kronor till

5,920,900 kronor.

Utskottet anser sålunda, att för år 1906 bör anvisas till fortsättande

af arbetet å en l:a klass pansarbåt och en jagare 3,148,900 kronor,

till påbörjande af två jagare 1,212,000 kronor och af två l:a klass

torpedbåtar 360,000 kronor samt till anskaffande af sex 2:a klass torpedbåtar

1,200,000 kronor, eller tillhopa 5,920,900 kronor, och hemställer

alltså,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning, att Riksdagen på extra

stat för år 1906 till nyanskaffning af krigsfartygsmaterial

beviljar ett anslag af 5,920,900 kronor.»

af grefve Ph. O. L. Klingspov, hvilken ansett, att utskottet bort

hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

måtte till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel

bevilja på extra stat för år 1906 ett anslag af 6,460,900

kronor.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Vid punkt 11 (ang. anslag till afsilande af arbetet på mobiliseringskaj

å varfvet i Earlskrona):

af herr C. J. ödman, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts framställning icke måtte af

Riksdagen bifallas.

Vid punkt 30 (ang. anslag till uppförande af vaktstugor för bevakning

af batterier vid Karlskrona fästning):

af herrar C. Persson, S. O. Nyländer, A. Pettersson och C. J. Ödman,

hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts framställning icke måtte vinna

Riksdagens bifall.

Vid punkt 34 (ang. anslag till anordnande af torpedbatteri vid inloppet

till Karlskrona):

af herrar P. Persson, H. Andersson, N. Boström, C. Persson, S. O.

Nyländer, G. Odqvist, D. Persson, A. Petersson, P. Olsson, N. Nilsson,

C. J. Ödman och G. Lindgren, hvilka ansett, att utskottets förslagbort

hafva haft följande lydelse:

»Visserligen anslog nästlidet års Riksdag medel till anläggande af

ett fast undervattentorpedbatteri vid Oxdjupet, men, då, enligt utskottets

förmenande, ett liknande batteri vid inloppet till Karlskrona icke torde

kunna tillmätas samma betydelse som förstberörda batteri, finner utskottet,

med fästadt afseende härå, sig icke kunna förorda, att å ett

dylikt batteri vid Karlskrona nedläggas kostnäder uppgående till dubbla

summan af anslaget till batteriet vid Oxdjupet.

Utskottet har i öfrigt velat framhålla, att fullbordandet af torpedbatteriet

vid Oxdjupet lämpligen bör afvaktas, innan beslut fattas om

beviljande af anslag till ytterligare en anläggning af detta slag.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskotten hemställa,

att Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning

icke må af Riksdagen bifallas.»

Herr H. Andersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i slutbehandlingen af förestående hufvudtitels första punkt.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

231

Bil■ n:o 1.

Stat

för flottans officerskår.

Antal.

1

3

1

6

1

16

1

15

1

57

1

28

1

82

1

38

253

Flaggman...................................

D:o ....................................

Kommendör................................

I):o .................................

Kommendörkapten af l:a graden..

D-.o af d:o

JD:o af 2:a graden..

D:o af d:o

Kapten af l:a klass ....................

D:o af d:o ....................

D:o af 2:a klass ....................

D:o af d:o ....................

Löjtnant ....................................

D:o ....................................

Underlöjtnant.............................

D:o .............................

Fast lön.

Kr.

8,000

24.000

6,000

36.000

4.500

72.000

4,000

60.000

3.400

193,800

2.400

67,200

1.500

123,000

720

27,360

Kronor

Tillkommer:

Årligt tillägg till fasta lönen åt innehafvare af chefsbefattningen i marinförvaltningen,

chefsbefattningen i flottans stab eller stationsbefalhafvarebefattning,

därest han icke nppbär flaggmans lön, med iakttagande, att,

om två af nämnda befattningsinnehafvare icke uppbära dylik lön, tilllägget

skall tilldelas den, som är i sin befattning äldst.....................

Summa kronor

633,880

2,000

635,880

Anmärkningar:

l:o. Dagaflöning å 7 kronor till flaggman, 6 kronor till kommendör, B kronor till kommendörkapten

af l:a eller 2:a graden, 4 kronor till kapten af l:a eller 2:a klassen samt 3 kronor till löjtnant

och underlöjtnant eller half dagaflöning efter hvartdera af förestående belopp tillkommer i den ordning,

reglemente för flottan bestämmer.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

2:o. Till officer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente för

flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

flaggman ............. vid Karlskrona station 1,200 kronor; vid Stockholms station 1,500 kronor.

kommendör.......... » » » 900 » » t> » 1,200 »

kommendörkapten.. > > » 600 > > » > 1,000 »

kapten................. » » » 400 » > » > 500 >

löjtnant och I

underlöjtnant/...... » » 300 8 » 400 >

3:o. Då befälhafvande amirals- och stationsbefälhafvareämbetena i Karlskrona innehafvas af en

och samma person, åtnjuter inneliafvaren ett särskildt arfvode af 3,000 kronor om året.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

233

Bil. n:o 2.

Stat

för flottans underofficerskår.

An-

tal.

Fast lön.

Beklädnads-

ersättning.

Summa.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

1

Flaggunderofficer (styrman, konstapel eller skep-

pare) ......................................................

900

—

200

—

1,100

—

89

l):o ......................................................

80,100

—

17,800

—

97,900

—

1

D:o (maskinist)......................1................

1,140

—

200

—

1,340

—

59

D:o ......................................................

67,260

—

11,800

—

79,060

—

1

D:o (rustmästare, torpedmästare eller kvar-

tersman) .......................................

900

—

200

—

1,100

—

8

D:o ......................................................

7,200

—

1,600

—

8,800

—

1

Underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel

—

eller skeppare) ..........................................

900

200

—

1,100

—

179

D:o ........................................................

161,100

—

35,800

—

196,900

—

1

D:o (maskinist) ....................................

900

—

200

—

1,100

—

119

D:o ......................................................

107,100

—

23,800

—

130,900

—

1

D:o (rustmästare, torpedmästare eller kvar-

tersman) .......................................

900

—

200

—

1,100

—

15

D:o ...................................................

13,500

—

3,000

—

16,500

—•

475

Summa kronor

441,900

—

95,000

—

536,900

—

Anmärkningar:

Ilo. Dagaflöning å 2 kronor till flaggunderofficer (maskinist), 1 krona 65 öre till flaggunderofficer

(stjnunan, konstapel, skeppare, rustmästare, torpedmästare eller kvartersman) ocli underofficer af

2:a graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel, skeppare, rustmästare,

torpedmästare eller kvartersman) eller kalf dagaflöning efter hvartdera af förestående belopp

tillkommer i den ordning, reglemente för flottan bestämmer.

2:o. Till underofficer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente

för flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af:

flaggunderofficer............ vid Karlskrona station 240 kronor; vid Stockholms station 300 kronor.

underofficer af 2:a graden » » » 180 » » > » 240 »

Bill. till Rikfid. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 6 Stift.

30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 3.

Stat

för flottans sjömanskår.

Antal.

1

493

1

1,293

1

708

523

1

523

3.545

1. , ,/12 månaders månadslön å 30 kr........

.a n gra ^dagaflöning ^ so öre \ 305 dagar.......

D:o

d:o

9. j/12 månaders månadslön å 20 kr.,

.a gra ^dagaflöning å 50 öre i 365 dagar.

D:o

d:o

r, ,(12 månaders månadslön ä 12

3.e lönegradjdagaflöning 4Q ör0 . 365 d£

kr....

dagar...

D:o

d:o

f~ , ,/6 månaders månadslön å 12 kr.....

.e onegra ^dagaflöning å 40 öre i 184 dagar...

'' . ,.. ,/6 månaders månadslön ä 6,BO kr. .

.e onegia ^dagaflöning å 30 öre i 181 dagar ..

D:o

4:e löneg

d:o

,/12 månadex-s månadslön å 6,50 kr......

“ia (dagaflöning å 30 öre i 365 dagar .....

D:o

d:o

Afgår dagaflöning under tjänstgöring å varfvet, förslagsvis

Lega å 50 kr., förslagsvis för 650 man.............................

Bekryteringskostnader å 40 kr., däraf högst 30 kr. till värfvare^

förslagsvis för 650 man...................................

Arfvode för 121 kompanikorpraler å 5 kr. i månaden........

Uppmuntringspenningar, förslagsvis ................................

Inkvarteringsbidrag, förslagsvis.......................................

Summa kronor

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

652

—

321,436

—

422

50

546,292

50

290

-

205,320

—

238

90

124,944

70

187

50

98,062

50

1,297,846

60

1

30,000

—

1,267,846

60

—

—

32,500

—

—

—

26,000

—

—

—

7,260

—

—

—

53,750

—

—

—

170,775

—

- |-

1,558,131

60

A nmärkningar:

l:o. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt,

må de löner, som i följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till

s. 235 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

235

aflöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader, om rekryteringen

skalle behöfva omfatta flera än det förslagsvis upptagna antalet af 650 man.

2:o. Uppmnntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a

eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagaflönings

åtnjutande gällande grunder. ..

3:0. Af det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, aga högst 1,788

man under tjänstgöring i land och flen, som är gift eller är änkling med minderårigt barn, äfven under

annan tjänstgöring att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för underofficerskorpral vid

Karlskrona station af 10 kronor och vid Stockholms station af 15 kronor samt för gemenskap vid den

förra stationen af 5 kronor och vid den senare af 10 kronor.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 4.

Stat

å dagaflöning till officerare och underofficerare vid flottan.

Officerskåren.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

4 Flaggman .................. dagaflöning k 7 kr. i 365 dagar

10,220

_

7 Kommendörer............. » »6» » »

15,330

—

33 Kommendörkaptener.... » » 5 » > >

60,225

—

87 Kaptener.................... » > 4 > » ,

127,020

—

122 Löjtnanter och 1

underlöjtnanter J

133,590

—

346,385

_

2B3

Af går förslagsvis:

Dagaflöning under tjänstgöring på varfvet och i sjökarte-

verket.......................................

—

—

25,000

—

321,385

Underofficerskåren.

90 Flaggunderofficerare (styrmän, konstaplar eller skeppare)

dagaflöning å 1 kr. 65 öre i 365 dagar....................

54,202

50

60 Flaggunderofficerare (maskinister) dagaflöning å 2 kr. i

365 dagar ...............................................................

43,800

—

9 Flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller

kvartersmän) dagaflöning k 1 kr. 65 öre i 365 dagar

5,420

25

180 Underofficerare af 2:a gr. (styrmän, konstaplar eller

skeppare) dagaflöning ä 1 kr. i 365 dagar.................

65,700

—

120 Underofficerare af 2:a gr. (maskinister) dagaflöning å

1 kr. 65 öre i 365 dagar ..........................................

72,270

—

16 Underofficerare af 2:a gr. (rustmästare, torpedmästare

eller kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. i 365 dagar....

475

5,840

—

247,232

75

Transport

- !

—

247,232

75

321,385

—

s. 237 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

237

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.|

Transport

—

—

247,232

75

321,385

i

Af går dagaflöning under tjänstgöring på varf vet förslagsvis:

för 60 Flaggunderofficerare (maskinister) dagaflöning ä 2 kr.

27,000

_

» 9 Flaggunderofficerare (rustmästare, torpedmästare eller

kvartersmän) dagaflöning k 1 kr. 65 öre i 225 dagar

3.341

25

» 120 Underofficerare af 2:a gr. (maskinister) dagaflöning

44,550

» 16 Underofficerare af 2:a gr. (rustmästare, torpedmästare

eller kvartersmän) dagaflöning å 1 kr. i 225 dagar ...

3,600

—

1 » Underofficerare af öfriga stater....................................

9,000

—

87,491

25

159,741

50

r

Summa kronor

—

—

—

—

481,126

50

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 5.

Stat

för mariningenjörkåren.

Antal.

Kr.

Ö.

Kr.

j

ö.

i

Marinöfverdirektör:

«

fast arfvode..............................................................

8,000

—

dagaflöning å 6 kronor...........................................

2,190

—

10,190

i

Marindirektör af l:a graden:

lön.............................................................

6,000

—

dagaflöning å 5 kronor...............................................

1,825

—

7,825

i

Marindirektör af l:a graden.. ...........................................

—

—

7,825

—

i

Marindirektör af 2:a graden:

lön...........................................................................

5,000

—

dagaflöning å 5 kronor.............. ................................

1,825

—

6,825

2

Marindirektörer af 2:a graden..........................................

—

—

13,650

_

1

Mariningenjör af l:a graden, l:a löneklassen:

lön...........................................................................

4,500

—

dagaflöning å 4 kronor..............................

1,460

—

5,960

6

Mariningenjörer af l:a graden, l:a löneklassen....................

—

—

35,760

—

1

Mariningenjör af l:a graden, 2:a löneklassen:

lön............................................................................

3,500

—

dagaflöning k 4 kronor..............................................

1,460

—

4.960

2

Mariningenjörer af l:a graden, 2:a löneklassen....................

—

—

9,920

—

1

Mariningenjör af 2:a graden:

lön..........................................

3,000

—

dagaflöning å 3 kronor...............................................

1,095

—

4,095

3

Mariningenjörer af 2:a graden...............................

—

—

12,285 ,

__

20

Transport

—

—

119,295 j

—

s. 239 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

239

Antal.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.j

20

Transport

—

119,295

1

Extra ingenjör:.

arfvode........................ .............................................

2,000

—

dagaflöning å 3 kronor...............................................

1,095

—

3,095

—

3

Extra ingenjörer...............................................................

—

—

9,285

—

1

Stationsingenjör:

lön............................................................................

4,500

—

tjänstgöringspenningar.....,................... ....................

1,000

—

5,500

—

1

Stationsingenjör............................ ...................................

—

—

5,500

1

Min ingenjör:

lön.........................................................................

4,500

—

tjänstgöringspenningar................................................

500

5,000

—

5.000

_

1

Miningenjör......................................................................

1

Torpedingenjör:

lön........................................................................

4,500

--

tjänstgöringspenningar................................................

500

—

5,000

—

10.000

_

2

Torpedingenjörer............. ...............................................

1

Elektroingenjör:

lön............................................................................

4,500

—

i

tjänstgöringspenningar................................................

500

5,000

—

5,000

—

1

Elektroingenjör................................................................

33

i Inkvarteringsbidrag, förslagsvis........................................

10,200

H

1 ''

Summa kronor

—

| 187,875

i

Anmärkningar:

l:o. För stations-, min-, torped-, eller elektroingenjör, som åtnjuter boställe i kronans hus,

minskas fasta lönen med 400 kronor i Karlskrona och 500 kronor i Stockholm

2:o. Till öfrig personal vid mariningenjörkåren, som icke åtnjuter fri hostad i kronans hus, utgår

i den ordning reglemente för flottan bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter ar beraknadt belopp a

vid Karlskrona

station

600 kronor

400 »

300 »

vid Stockholms

station

1,200 kronor

1,000 »

500 »

för marinöfverdirektör............................................

» marin direktör..................................................

» mariningenjör af l:a graden ...............................

» mariningenjör af 2:a graden och .................... 300 » 400

» extra ingenjör \

3-0. För min-, torped- och elektroingenjör höjes lönen efter 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad

tjänstgöring, hvarje gång med 500 kronor, och för stationsingenjör efter 5, 10 och 15 ars sådan tjänstgöring,

hvarje gång med 500 kronor.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

i

Bil. n:o 6.

Stat

för Sjökrigsskolan.

i

Kr.

ö

Kr.

ö.

A. Aflöning’.

1

Iso) Lärare.

i

1

; 1 lektor:

lön.........................................

2,600

_

tjänstgöringspenningar......................................

1,400

—

4,000

i

4 lektorer...........................................

—

—

16.000

-i

i Arfvoden å 150 kronor för 29 undervisningstimmar i veckan för lärare

(icke lektor) i icke militära ämnen.........................

_

_

4.350

j Arfvoden å 120 kronor för 77 undervisningstimmar i veckan för lärare

i militära ämnen........

—

_

9,240

J

Arfvode till adjutant.................................

— , .

450

-

1 Arfvode till biträdande lärare i gymnastik och vapenföring.............

—

—

450

2:o) Öfrig personal.

i 1 läkare, arfvode pr år..........................

_

865

J

1 redogörare, » » >

— •

—

865

| 1 vaktmästare, » » » (jämte fri bostad)..........

—

__

800

1 portvakt, » » » ( $ » » )

—

575

1 dräng eller städerska, arfvode pv år

—

575

Transport 1

4

-1

38.170 |

s. 241 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

241

Transport

B. Diverse utgifter.

2 ekiperingsstipendier å 600 kronor............................. ..................

För undervisning i musik och dans samt annan extra undervisning

äfvensom till vikariatsarfvoden................................................

Till ved och lysningsämnen, modeller, böcker, nautiska instrument,

Kr.

ö.

Kr.

ö.1''

—

—

38,170

1,200

2,000

4,895

Summa kronor

—

—| 46,2ö5 |—

Anmärkningar:

1:0. Den tillökning i lön och tjänstgöringspenningar, som i enlighet med darom utfardade bestämmelser

tillkommer lektor, utgår af det å riksstatens 5:e hufvudtitel uppförda förslagsanslag till alderstillägg.

2-o Chefen för Kungl. Sjökrigsskolan äger disponera möjligen på grund af ändrad undervismngsplan

uppstående besparingar i arfvodesanslaget till lärarna till extra undervisning och vikanatsarfvoden.

Skulle genom ändringar i undervisningsplanen brist i arfvodesanslaget, beraknadt efter 150 kronor

per undervisningstimme i veckan för lärare i icke militära ämnen och 120 kronor för lärare, ,1 militära

ämnen, uppstå, äger chefen för skolan af anslaget till extra undervisning fylla sådan brist.

3:o. Lärararfvo(lena äro, hvad beträffar officer och vederlike vid flottan, anvisade utöfver dag
-

nflöningen.

Bih, till Bifall. Prat. 1905. i Sami. 1 Åfd. 6 Häft.

SI

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. n:o 7.

Stat

för kustartilleriet.

I Antal. I.

14

1

13

38

I. Lön och dagaflöning.

Officerare.

Chef för kustartilleriet;

lön..................................

dagaflöning å 7 kronor.......................

Öfverste:

lön.............................

dagaflöning ä 6 kronor.......................

Öfverste.............................

Öfverstlöjtnant:

lön........................................

dagaflöning ä B kronor........................

Öfverstlöjtnant......................................

Major:

lön............................................

dagaflöning å B kronor........................

Majorer ........................................

Kapten af l:a klassen:

lön.............................................

dagaflöning ä 4 kronor........................

Kaptener af l:a klassen..............................

Kapten af 2:a klassen:

lön........................................

dagaflöning å 4 kronor........................

Kaptener af 2:a klassen.................

K r o n o r.

Transport] —

8,000

—

2,555

—

10.555

—

G,000

;

2,190

-

8,190

—

| !

—

—

8,190

—

.

4,500

_

1,825

—

6,325

—

—

6,325

—

4,000

—

1,825

5,825

—

—

17,475

—

3,400

-|

!

1.460

_!

4,860

—

-J

68,040

1

2,400

J

1,460

3,860

—

-1

50,180

|

— 1-

-1

189,825

1

|

s. 243 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

243

[Antal, j

1_i

I

38

1 Löjtnant:

lön..............................

dagaflöning å 3 kronor.

30 Löjtnanter.........................

Underlöjtnant:

lön..............................

dagaflöning å 3 kronor.

Underlöjtnanter .................

1

15

85

1

5

Reservofficersaspiranter.

Reservofficers aspirant:

dagaflöning å 4,50 kronor..........

Reservofficersaspiranter...................

6 :

Underofficerare.

1 j Underofficer af l:a graden:

lön..........................................

dagaflöning a 2 kronor.............

50 ! Underofficerare af l:a graden..........

1 ! Underofficer af 2:a graden:

lön..........................................

dagaflöning å 1,50 kronor.........

Underofficerare af 2:a graden..........

102

154

1

165

1

401

5G8

Manskap.

l:a lönegrad (underofficerskorpral):

lön...............................................

dagaflöning å 70 öre.....................

l:a lönegrad (underofficerskorpraler).....

2:a lönegrad:

lön.............................................

dagaflöning å 50 öre.....................

2:a lönegrad ........ .............................

Kronor.

Transport

1,500

. 1,095

I

-

—

"

720

1,095

—

—

1,200

730

—

-

900

_

547

50

—

_

■

300

—

255

50

—

1-

201

~

18S

|50

—

—

‘t -

1

1

189,825

2,595

77,850

| 1,815

27,225

1,642 50

8,212150

299,310

9,855

1,930

96,500

1,447

147,645

50

555

91,657

386

154,986

247,522

50!

- 247,586!-! 556,687 50

opaginerad Kontrollera mot PDF

An

Öl

2C

53

1,31''

1

1

1

1

1

1

6

''ing

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Krono r.

Transport

3:e lönegrad:

lön............................

dagaflöning å 40 öre

3:e lönegrad ......................

4:e lönegrad:

lön..............................

dagaflöning å 30 öre....

4:e lönegrad................

Amn. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af

de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt, må de löner

som till följd däraf sakna innehafvare, till så stor del, som

erfordras, användas till aflöning åt manskap i lägre löne

grad samt till bestridande af lega och rekryteringskostnader,

om det under III bär nedan förslagsvis beräknade belopp

därtill visar sig otillräckligt.

Civilmilitär personal.

tegementsintendent *):

lön...............................................

tjänstgöringspenningar.....................

tegementsintendent *) ............................

''ästningsförvaltare *):

lön...............................................

tjänstgöringspenningar......................

Regementsläkare :

lön..........................................

dagaflöning å 5 kronor.....................

örste bataljonsläkare:

lön........................................

dagaflöning å 4 kronor.....................

örste bataljonsläkare ............................

t —

-

j 247,586

—

144

146

—

290

—

_

59,450

—

78

109

50

187''

50

_ 1

—

101,062 50

556,687

Transport

3.000

1.000

2,200

300

3.400

1,825

2.400

1.460

4,000

4,000

2.500

5,225

3,860

3,860

50

I i

408,5761-

23,445 —

988,708 50i

Stter 5 års tjänstgöring i samma grad ökas lönen med 500 kronor och efter 10 års tiänstamma

grad med ytterligare 500 kronor. J

s. 245 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

245

Antal.

Transport

II. Arfvoden.

Auditör.........................................

Regementspastor............................

Fästningspre dikant.........................

Ivronor.

III. Rekryteringskostnader.

Lega, som vid första anställning utgår med 50 kronor

och vid rekapitulation enligt af Kung!. Maj:t utfärdade

bestämmelser, dock icke, öfver 162/s kronor

för hvarje år af anställningstiden, samt öfriga rekryteringskostnader,

beräknade efter 40 kronor per

man, däraf högst 30 kronor till värfvaren, förslagsvis

IV. Inkvarteringsbidrag.

Inkvarteringsbidrag för officerare, underofficerare,

läkare, regementsintendenter och fästningsförval
tare,

förslagsvis .................................................

I Inkvarteringsbidrag för under officerskorpraler, förslagsvis

..............................................................

Anm. 1. Officer, underofficer, läkare, regementsintendent

och fästningsförvaltare, som icke åtnjuta fri bostad i

tronans hus, uppbära inkvarteringsbidrag

äknadt belopp af: -

å kust- fästning

kr.

med ett efter år

i Stockholm

eller Göteborg

kr.

generalsperson...................

1,500

öfverste ...........................

900

1,200

öfverstlöjtnant eller major...

600

1,000

kapten............................

400

500

subalternofficer .................

300

400

regementsläkare.......... ......

600

1,000

förste bataljonsläkare.........

400

500

regementsintendent ............

400

500

fästningsförvaltare..............

300

400

underofficer af l:a graden...

240

300

underofficer af 2ta graden...

180

240

Anm. S. Af de underofficerskorpraler, som erhållit

I vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, äga högst SO

[ att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp

å kustfästning af 10 kr. och i Stockholm eller Göteborg

af 15 kr.

Summa kronor

800

1,000

120

988.708

1,920

50

500 j— 22,500

19,580

6,420

26,000 —

— |—|l,039,128[501

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1905 års riksstat:

| Anvisning i

kontant.

S:

Indelning och därmed järn- I

förlig anvisning

på förslag.

Summa.

Friheter. ! Ersättningar.

Kronor.

17,000

29,200

49,600

Kronor. ii.

Kronor.

ö. ! Kronor.

17,000

29,200

49,600

R1’|

95,800!—

95,800 -

3,863,892

407,795

757,155

25,000

1,685,000''

i

1,200,OOol

14,900

780,000

71,890

psvars
Departcmcntct

och

-j Departementschefen.................................................

| Departementets afdelning af Kimgl. Maj:ts kansli

-[ Marinförvaltningen ......................

J

Flottan.

3,8o3,892j j Aflöning för flottans kårer och stater. Nuvarande

Ökas med

407,795;—I Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,

! Ökas med ..............................................................

157,15o ; Naturaunderhåll åt personal vid flottan, förslags
öhas

med ................................

|__69.000

S:grj 8,874,632jr:pt

| 8,970,432-

25,000

1,685,000

1,200,000

14,900

780,000

71,890

Ersättning för rustning och rotering, förslags
-

Minslccis med

- Flottans nybyggnad och underhåll, reservations|

Ökas med ......................................................

~j Flottans öfningar, reservationsanslag........................

iiepetitionsöfningar för reservofficerare vid flottan,

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

Undervisningsverken:

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag..................

Sjökrigsskolan. Nuvarande belopp ..................

Ökas med .........................................................

Skeppsgosseskolan .....................................

| | Marinintendentskolau, reservationsanslag............

69,000;— Sjukvård för flottans personal, reservationsanslag...

8,874,632)--

8,970,432!—

s. 247 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

247

Litt. A.

riksstatens Femte hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och därmed jämförlig

anvisning

pa förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

!

departementet.

i

Kronor. 1

o.!

Kronor, i

Ö.

Kronor, i

ö.

|

Kronor.

Ö. |

öfversiyrelsen.

samt kommandoexpeditionen................

17,000:

29,200

49,600!

—

-— i

__ ]

—

17,000

29,200

49,600

i

S:gr!

95,800

I

I

—

—

-—

—

95,800

1

belopp .................................................

3,863,892

209,526

*7"

4,073,418

i

4,073,418

reservationsanslag. Nuvarande belopp

407,795

22,200

—

429,995

_

____

—

429,995

-i

anslag. Nuvarande belopp...................

757,155

284,925

T

1,042,080

___

—

1,042,080

—

anslag. Nuvarande belopp ......■........

25,000

3,000

22,000

__

—

22,000

—

anslag. Nuvarande belopp..................

1,685,000

155,000

—

1,840,000

_

—

—

1.840.000

1.200.000

14,900

780,000

!

reservationsanslag.................................

ersättning därför, förslagsanslag.........

1,200,000

14,900

780,000

|

_1

...........................B3£4Ö: -

....................... 12,725:

.. 16,100

46,265

... 13,650

8,600

• —

: —

; —

84,615

—

l-

|

1

i

1

i

i—

I • sJ!

■ 84,615

I

j

—

..... "'' .b ~ ““

69,00C

—

| —

69,00C

—

S:gr

9,556,008

!-

1_

| ___

-

j 9,556,008]--

Tr:p

tj 9,651,808

>1“

—

I-

( ——

L

-| 9,651,808]—

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Statsutskottett Utlåtande N:o 6.

1905 års riksstat anslår:

!

i

j Indelning och därmed jäm- | förlig anvisning

] Anvisning i på förslag.

''

Summa.

kontant.

Friheter. | Ersättningar.

Krön or.

Ö. Kronor. ö.

r:ptj 8,970,432 —

! 1,007,686

145,704

249,397

231,562

160,000;- 290,000|—

14,000!—

Kronor, j ö. Kronor. j

- 8,970,432-

I

-| 1,007,686

Kust
-

S:gr 2,098,349

27,700,

13.000

2,000;

22,254

31,450

145,704

249,397,

231,562

160,000

290,000

J4600

2,098,349]

S:gr

132,096

12,500

27,700

13,000

2,000

22,254

31,450

132,096''-

12,500-

241,000]-

65,000

1,500,000

100,800

9,000

13,000

405

Aflöning för kustartilleriets personal. Nuvarande

Okas med.......................................................

— | Beklädnad åt kustartilleriets manskap, reservations
j

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap, för-,

—j Underhåll åt kustartilleriets byggnader och materiel,

—! Kustartilleriets öfningar, reservationsanslag...........’

—-j Kustartilleribeväringens vapenöfningar samt be
—

Sjukvård för kustartilleriets personal, reservations
-

Diverse

Älderstillägg, förslagsanslag ....................................

Ersättning åt officerare och ingenjörer under anResestipendium

åt läkare vid flottan och kust
Diverse

behof ..................................................

-j Rese- och traktaments£$ä''ninga*, - förslagsanslag.

J Okas med ........................................................

-j Skrifmaterialier och expensér, ved m. m., förslags\

Ökas med .................................;........................

-j Extra utgifter ............................................._

241,000]—

65,000]-

1,500,409]-

100,800

9,000

13,000

S:grj 1,687,800

405 —

mai 12,997,581;-

405!

1,688,209]—:

12,997,990|—|

Han
Sjökarteverket,

reservationsanslag ............

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal
kontant

....................................................................

Ökas med... ................................................

Undervisningsanstalter för sjöfart ........................

Nautisk-meteorologiska byrån .................................

Älderstillägg för personalen vid undervisningsanstalmet-eorologiska

byrån, förslagsanslag.................

s. 249 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

249

artilleriet.

belopp ...................

anslag ....................

slagsanslag ..........

reservationsanslag.

Tr:pt

1,007,686:

31,443:

klädnad och ersättning därför, förslagsanslag

anslag ..............................................................

anslag.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och därmed järn- i

förlig anvisning

på förslag.

Friheter. j Ersättningar. I

Summa.

Kronor.

9,651,808

1.039,129

145,704

249,397

231,562

160,000

290,000 - 14,000:—

Kronor. ; ö. Kronor.

S:grj 2,129,7921

ställning eller kommendering utrikes,

artilleriet, reservationsanslag................

Nuvarande belopp................................

anslag. Nuvarande belopp..................

(teln.

31,450

2,650

132,096

9,421

27,700

13,000

2,000

22,254

34,100

141,517

.......|_ 12,500

Sgr 253,071

50

Kronor.

9,651,808

1,039,129

145,704

249,397

231,562

160,000

290,000

14,000

—i 2,129,792

50

50

27,700

13,000

2,000

22,254

34,100

141,517 50

12,500

253,071;50

65,000

terna, reservationsanslag. Nuvarande anvisning i

............................................................. 1,500,000: —

............................................................... 100,000: —; 1,600,000

...........................................! 100,800

...................................................................................| 9,000

terna för siöfart och föreståndaren vid nautisk.

.................. ................................................................ 13,000

405

65,000

1,600,409

100,800

9,000

13,000

Sgr 1,787,800} —|

405i
-

4j— 1,788,209

Summa, 13,822,47l!50!

Bill. till lliksd. Prof 1905. 4 Sami, 1 Åfd. 6 Haft.

405-

13,822,880(50

32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Statsutskottets Utlåtande N:o 6

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Femte hufvudtitel.

Sjöförsvarsdepartementet:

Kronor.

| ö. ! Kronor.

Flottan.

Till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel ..................|

» afsittande af mobiliseringskajen å varfvet i Karlskrona.

............................... ........................................

» transportmedel för flottans varf ........................i

» skjutförsök och inskjutning af kanoner ...............

! » fyllande af brist i hylsutredningen å Vaxholms

och Oscar-.Fredriksborgs fästning ......... ...........

anskaffning af torpeder

försök med torped- och gnistsignalmateriel........j

komplettering af fartygs och fästningars ammuni-l

tionsförråd ..............................

materiel för tillfälliga sprängnings- och kontra-J

mineringsarbeten

handminmateriel.................................................

på- och ombyggnad af flottans sjukhus i Karlskrona

anordnande af en marjnläkarkurs ..........,............

utredning för lasaretts- och sjuktransportfartyg...

förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen

...............................................................

4,914,900

199.000

49,500

30.000

56.000

100.000

10.000

275,917

45.000

65.000

150,000

4,300

31,090

7,500

Transport]

— 5,938,207

5,938,207-

s. 251 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

251

Transport

Kustartilleriet.

m. m.

in

» nybyggnader för kustartilleriets förläggning

» niinförs varets ordnande ocli minpersonalens i

kvartering vid mobilisering.................

» fasta minförsvaret..................................

» uppförande af två vaktstugor vid Karlsk

ning ..............................;......................

» beväpning för kustartilleriet .............

» ersättande af snabbskjutande kanoner

Kungsholmen ..............................

» beklädnad och. sängservis för kustartilleriets värnpliktiga.

......................................................

» torpedbatteri vid inloppet till Karlskrona.

Handeln.

Kronor.

Ö.

—

1,687,550

161,438

—

260,919

92,650

— i

6,000

_

100,000

-

j

24,000

!

215,430

359,150

—

I

t’| ---

i i

Kronor.

5,038,207

2,1)07,137

41,000

Summa!

8,886,344-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.