Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående brobyggnad öfver Lule älf vid Trångforsen.

1905-03-28 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:62, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående brobyggnad öfver Lule älf vid Trångforsen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

1

N:o 62.

Ant till Riksd. kansli de» 28 mars 1905, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående

brobyggnad öfver Lule älf vid Trångforsen.

(2:a U. A.)

I eu till Riksdagen den 3 februari 1905 afbiten proposition (n:o 45)

liar Kung!. Maj:t, under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,

att, till anläggning af en landsvägsbro öfver Lule älf vid Trångforsen i

enlighet med en af öfversten m. m. O. J. F. Wijnbladh därför upprättad

plan, anslag måtte utöfver det belopp, 22,980 kronor, hvarmed de vägkållningsskyldiga

i Öfver Luleå och Edefors socknars vägkållningsdistrikt

förpliktats till ändamålet bidraga, kunna från af Riksdagen till understödjande

af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt

upprensning af åar och farleder beviljade medel anvisas utan iakttagande

af de för denna fonds anlitande i allmänhet stadgade villkor.

Till åberopade statsrådsprotokollet bär föredragande departementschefen

anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 18 november 1903 har Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län gjort framställning om statsbidrag

för anläggning af eu bro öfver Lule älf vid Trångforsen, där landsvägen

från Boden till Älfsbyn framgår, men där trafiken nu måste ombesörjas

medelst färja.

Innan jag närmare redogör för denna framställning, tillåter jag mig

erinra, hurusom, med anledning af pågående arbeten i trakten af Boden

Uih, till Piksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 35 Höft. (N:o 62). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

för norra stambanans då förestående byggnad, cbefen för generalstaben

redan i underdånig skrifvelse den 12 september 1891, under framhållande

att en fast vägförbindelse öfver Lule älf i närheten af Boden vore ur

försvarssynpunkt högst angelägen, samt att eu sådan förbindelse lämpligast

borde komma till stånd i samband med järnvägens förande öfver

älfven, föreslog, att eu landsvägsbro måtte uppföras i samband med järnvägsbron

öfver Lule älf vid Boden eller att åtminstone den senares stöd

måtte erhålla sådana dimensioner, att de äfven kunde tjäna till stöd för

en landsvägsbro.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen, som häröfver

afgåfvo infordradt gemensamt underdånigt utlåtande, anförde därvid,

bland annat, att vid Trångforsen, som utan tvifvel vore det lämpligaste

öfvergångsstället för järnvägen öfver Lule älf, bestode älfbottnen öfverst

af stenbunden jord, men vore därunder af så lös beskaffenhet, att grunden

för samtliga murstöd måste medelst pålning förstärkas. Med hänsyn

därtill och då därjämte de två stenpelarna, som förutom landfästena

skulle uppbära den af två ändspann och ett midtelspann bestående

järnöfverbyggnaden, komme att påverkas af stark isgång och en

betydande timmerilottning, hade järnvägsstyrelsen ansett den för järnvägsbroar

vanliga längden af pelarna ej till fyllest, hvarför bestämts,

att desamma för vinnande af större motståndsförmåga skulle erhålla

större längd, hvilken tillökning af pelarna kunde användas för uppläggning

af eu landsvägsbro invid järnvägsbron. Då sålunda pelarna redan

vid järnvägsbrons utförande erhölle så stor längd, att stöd å dem kunde

erhållas för en landsvägsbro, hade däremot någon tillökning i landfästenas

bredd utöfver den för järnvägsbrons uppläggning behöfliga ej

ansetts erforderlig, utan måste dessa, därest generalstabschefens förslag

om landsvägsbrons förläggande vid sidan af järnvägsbron komme till

utförande, tillökas så mycket, att tillräckliga upplag kunde beredas för

landsvägsbron. De åtgärder, som för genomförande af detta förslag

blefve erforderliga, skulle sålunda, förutom järnöfverbyggnadens anskaffning

och uppsättning, bestå uti nämnda utvidgning af landfästena samt

anordnande af uppfarter till bron, och vore kostnaderna för landsvägsbrons

uppförande på sådant sätt beräknade till ett belopp af 77,000

kronor, däraf för landfästenas utvidgning 10,000 kronor. Styrelserna

hemställde slutligen, att generalstabschefens framställning rörande uppförande

af en landsvägsbro i samband med järnvägsbron öfver Lule älf

måtte vinna Eders Kungl. Maj:ts bifall, samt att Eders Kung!. Maj:t

täcktes för en landsvägsbros anbringande vid vidan om järnvägsbron

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

3

ställa till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande 77,000 kronor,

hvarjemte styrelserna påpekade önskvärdheten häraf, att af detta belopp

10,000 kronor i så god tid anvisades, att genom järnvägsstyrelsens försorg

erforderliga landfästen för landsvägsbron kunde uppföras i sammanhang

med då pågående brobyggnad för järnvägens framdragande öfver

Lule älf.

Jämlikt nådigt bref den 4 oktober 1895 fann emellertid Eders

Kungl. Maj.t generalstabschefens framställning icke föranleda vidare

åtgärd.

I sin förberörda underdåniga skrifvelse bär Eders Ivungl. Maj:ts befallningshafvande

anfört följande.

På framställning af kommunalnämnden i Öfver Luleå både under år

1866 af dåvarande löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren J. F.

(kornell verkställts undersökning samt uppgjorts förslag till anläggning af

bro öfver Lule älf vid Trångforsen.

Frågan hade emellertid hvilat till år 1891, då densamma väckts till

lif genom anläggning af allmänna vägen Älfsbyn—Boden äfvensom genom

norra stambanans framdragande till sistnämnda plats. Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande hade förordnat dåvarande chefen för norra

väg- och vattenbyggnadsdistriktet majoren G. Lindeqvist att upprätta

nytt förslag till bro af järn eller stål omedelbart nedanför eller, alternativt,

i samband med järnvägsbron öfver Fide älf vid Trångforsen och indelad

i samma spann som denna.

Sedan majoren Lindeqvist efter tillgjordt uppdrag till Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ingifvit förslag med två alternativ, hvaraf

det ena — bro af stål med underbyggnad i samband med järnvägsbrons

murverk — beräknats draga en kostnad af 103,270 kronor, hade

de väghållningsskyldiga i Öfver Lideå och Edefors socknars väghåll
ningsdistrikt

i ärendet hörts inför häradsrätten den 17 april 1893,

därvid de genom ombud uttalat sig emot brobyggnaden i fråga, hvaremot

enskilda vid häradsrätten närvarande väghållningsskyldiga framhållit

företagets stora gagn samt påyrkat dess utförande, hvarefter häradsrätten

den 15 juli 1893 i afgifvet utlåtande i ärendet på anförda skäl

förordat den ifrågasatta brobyggnaden, såsom varande ej mindre nyttig än

behöflig.

Efter det emellertid berörda järnvägsbro, hvilken kommit till utförande

först sedan majoren Lindeqvists broförslag upprättats, blifvit

byggd på sådant sätt, att dess pelare helt och hållet och dess landfästen

delvis lämnade utrymme för en landsvägsbros öfverbyggnad, samt Linde
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

qvist, som förordnats att med hänsyn till denna omständighet omarbeta

sitt broförslag, inkommit med år 1895 npprättadt nytt förslag med broöfverbyggnadens

bredd upptagen till 3,6 meter, slutande å en kostnadssumma

af allenast 68,940 kronor, hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

genom utslag den 8 december 1898 ålagt de väghållningsskyldiga

i Öfver Luleå och Edefors socknars väghållningsdistrikt att mot åtnjutande

af sedvanligt statsanslag, med användande i den mån sådant läte

sig göra af det för järnvägsbron öfver Trångforsen utförda murverk, bygga

och för framtiden, till dess annorledes kunde förordnas, underhålla landsvägsbro

af stål öfver Lule älf i enlighet med det år 1895 af Lindeqvist

upprättade förslaget.

Sedan därefter dåvarande majoren E. Wijnbladh den 21 september

1899 af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnats att, hvad kostnadsberäkningarna

anginge, verkställa revision af sist omförmälda brobyggnadsförslag

och af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 7 maj 1900

fått i uppdrag att utarbeta fullständig arbetsplan för eu 4,5 meter bred

landsvägsbro öfver Lule älf vid Trångforsen med begagnande, såvidt sådant

i tekniskt hänseende läte sig göra, af de för järnvägsbron upppförda murverk,

samt Wijnbladh till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkommit

med förslag till en dylik brobyggnad äfvensom till tillfartsvägar i

anslutning till landsvägen mellan Älfsbyn och Boden, hvilka bro- och vägförslag

beräknats komma att draga eu kostnad, bron af 117,000 kronor

och tillfartsvägarna af 9,713 kronor med tillägg af omkring 15 % eller

19,087 kronor för arbetsredskap, tillsyn under arbetet och oförutsedda

utgifter med mera, eller tillhopa 145,800 kronor, både de väghållningsskyldiga

hörts öfver förslaget inför häradsrätten den 3 december 1901,

hvarvid de, enär en bro af de dimensioner, som det af Lindeqvist uppgjorda

förslag upptoge, vore tillfyllestgörande samt en brobyggnad enligt

Wijnbladbs berörda förslag Lomme att medföra dryga kostnader utöfver

det belopp, hvarå det äldre kostnadsförslaget slutade, bestridt ifrågasatt

åläggande för väghållningsdistriktet att deltaga i gäldandet af den

högre kostnad en brobyggnad enligt Wijnbladbs förslag medförde, hvarefter

häradsrätten såsom sitt utlåtande i ärendet åberopat de väghållningsskyldigas

yttrande.

Hvad de vägbållningsskyldiga sålunda med tillslutning af häradsrätten

anfört både Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande funnit befogadt,

men då frågan om eu högst nödvändig fast öfvergång af Lule älf

vid ifrågavarande punkt icke borde få förfalla allenast på den grund, att

militära hänsyn kräfde eu kostsammare bro af större dimensioner, än som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

5

vore af nöden för att tillgodose den fredliga samfärdselns behof, samt

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreställt sig, att frågan kunde

finna sin lösning på sådant sätt, att bron byggdes af staten i enlighet

med det Wijnbladhska förslaget, under det att de väghållningsskyldiga

åtoge sig att därtill bidraga med en tredjedel af den i Lindeqvists förslag

beräknade kostnaden, eller med 22,980 kronor, samt bekosta brons

framtida underhåll, hade de väghållningsskyldiga ånyo hörts inför häradsrätten

den 15 april 1903, hvarvid de väghållningsskyldiga förklarade sig

villiga till detta åtagande.

Genom utslag den 15 oktober 1903 hade Eders Ivungl. Maj:ts befallningshafvande

därefter, enär en landsvägsbro af den bredd och beskaffenhet

i öfrig!, som angåfves i det af Lindeqvist upprättade förslag,

måste anses tillräcklig att tillgodose den fredliga samfärdselns kraf, samt

vederbörande väghållningsskyldiga vid detta förhållande icke billigtvis

kunde mot sitt bestridande tillförbindas att för utförandet af ifrågavarande

brobyggnad enligt det af Wijnbladk, med särskild hänsyn tagen till brons

stora militära betydelse, upprättade förslag vidkännas större kostnad, än

som skulle hafva åsamkats dem genom brons utförande enligt Lindeqvists

förslag eller, med beräkning att sedvanligt statsbidrag till två tredjedelar

af den beräknade kostnaden till företaget skulle beviljas, 22,980 kronor,

förpliktat de väghållningsskyldiga i Öfver Luleå och Edefors socknars

vägkållningsdistrikt dels att med ett belopp af 22,980 kronor bidraga till

kostnaderna för utförande af en brobyggnad öfver Lule älf vid Trångforsen

i enlighet med det af Wijnbladh uppgjorda, här omförmälda förslag,

dels att mot åtnjutande af sedvanligt statsanslag enligt berörda förslag

bygga tillfartsvägar till bron och dels att för framtiden underhålla

såväl brobyggnaden som de därtill ledande tillfartsvägarna.

På grund däraf och under antagande, att de militära myndigheter,

hvilkas yttrande Eders Ivungl. Maj:t kunde i saken infordra, vitsordade

nödvändigheten, sedt ur försvarssynpunkt, af att ifrågavarande bro byggdes

i enlighet med Wijnbladhs förslag, hemställde Eders Kung!. Maj:ts

befallningshafvande, det Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva, att till anläggning af bro öfver Lule älf vid Trångforsen i enlighet

med sistberörda förslag anslag finge från af Riksdagen till väg- och

brobyggnader beviljade medel anslås utan iakttagande af det för anlitande

af Riksdagens anslag till dylika kommunikationer i allmänhet stadgade

villkor, att statsbidraget icke finge utgå med högre belopp än två tredjedelar

af den för brobyggnaden beräknade kostnaden.

Till följd af nådig remiss har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande af den 27 april 1904 och därvid

meddelat, bland annat, att de skäl, som föranledt utarbetandet af förslaget

till en 4,5 meter bred landsvägsbro varit följande.

Den för vägen mellan Älfsbyn och Boden, å hvilken väg ifrågavarande

bro vore belägen, fastställda bredden vore 4,2 meter. En brobredd

af 3,G meter, som endast borde tillåtas å obetydliga bygdevägar i

mera aflägset belägna delar af länet, borde ej få tillämpas på en landsvägsbro

af så stor militärisk betydelse och belägen i så folkrik trakt som

den ifrågavarande. Med användande af den nuvarande järnvägsbrons murverk

vore det möjligt att, hvad anginge bropelarna oförändrade och landfästena

med någon tillbyggnad, anordna en landsvägsbro med 4,5 meter

bred körbana, om vid öfverbyggnadens utförande tillämpades det s. k.

cantile''ver system et, d. v. s. om midtspannets öfverbyggnad förlängdes med

öfver pelarne utskjutande ändar, som lämnade upplag för de till längden

därigenom förminskade sidospannen, hvilken anordning erfordrade å hvarje

pelare endast ett upplag för hvarje broregel, hvilket, då det anordnades

midt öfver pelarens längdaxel, kunde med sitt lager placeras något längre

ut på den halfcirkelformiga pelarändan, hvarigenom största möjliga brobredd

å befintliga pelare medgåfves. Särskild hänsyn borde tagas såväl

till brons stora militära betydelse, såsom ingående i den till Boden söderifrån

ledandes. k. militärvägen, som till dess belägenhet invid det under hastig

utveckling varande samhället Boden, äfvensom till brons jämförelsevis stora

längd, 170 meter, helst vägens utläggning till 5 meters bredd i öfverensstämmelse

med den vägbredd, som tillämpades på den längre söderut inom

länet belägna delen af militärvägen, i en framtid syntes blifva nödvändig.

Af kostnaden för utförandet af berörda bro- och vägbyggnadsförslag,

145,800 kronor, komme på själfva brobyggnaden 134,550 kronor

och på tillfartsvägarna 11,250 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som på de i ärendet anförda grunder

ansåge, att det ifrågavarande förslaget borde komma till utförande,

äfven om därför erforderliga medel finge anskafitas i enlighet med Eders

Kung!. Maj:ts befallningshafvandes framställning, hemställde därför, att

Eders Kung!. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen, att af

medel, som under närmaste framtiden kunde varda ställda till Eders

Kungl. Maj:ts disposition för understödjande af brobyggnader och företrädesvis

mindre hamnbyggnader samt upprensning af åar och fartygsleder,

finge, utan fordran på annat tillskott från intressenternas sida än

22,980 kronor, för ifrågavarande broanläggning öfver Lule älf vid Trångforsen

i närheten af Boden, i enlighet med den af öfversten Wijnbladh

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

i

upprättade arbetsplan, användas ett belopp af 111,570 kronor, fördeladt

på två år.

Uti infordradt, den 17 september 1904 afgifvet underdånigt utlåtande

bar chefen för generalstaben erinrat om sin förberörda framställning och

därefter vidare framhållit, att under den tid, som sedan dess förflutit,

hade genom beslutet om anläggande af Bodens fästning behofvet af eu

landsvägsbro öfver Lule älf ytterligare ökats ända därhän, att ifrågavarande

bro kunde betraktas som eu oumbärlig del af de vid Boden planlagda

försvarsanordningarna. Då sålunda anläggandet af en landsvägsbro öfver

Lule älf vid Boden allt fortfarande måste betraktas som eu högst angelägen

åtgärd, och då eu brobana af den bredd, som beräknats i det år 1895

utarbetade förslaget, nämligen 3,G meter, icke kunde anses tillfredsställande

för eu bro af så stor betydelse som den ifrågavarande, medan däremot

tekniska hinder enligt gjord utredning ej mötte att med begagnande af

järnvägsbrons pelare gifva brobanan eu bredd af 4,5 meter, tillstyrkte

chefen för generalstaben, med anslutning i öfrigt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

yttrande i ärendet, nådigt bifall till den af Eders Kung!.

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län gjorda framställning.

Till följd af nådig remiss har järnvägsstyrelsen uti detta ärende afgifvit

underdånigt utlåtande af den 15 november 1904 och därvid erinrat

om den af mig först relaterade behandlingen af frågan om anläggande af

eu landsvägsbro öfver Lule älf vid Trångforsen samt vidare meddelat, att

med anledning däraf landfästena icke murats bredare än som för järnvägsbron

erfordrats, hvaremot åt pelarna gifvits sådan längd, att den nu

föreslagna landsvägsbron kunde å dem uppläggas.

Hvad beträffade den nu föreliggande framställningen, ansåge järnvägsstyrelsen,

att densamma borde bifallas och landsvägsbron anordnas i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med nämnda byggnadsförslag. Därest samma

förslag sålunda komme till utförande, syntes emellertid, bland andra, följande

förhållande böra vinna beaktande.

Såsom förslaget utvisade, komme formen å landsvägsbrons hufvudreglar

att rätt väsentligt afvika från hufvudreglarna för järnvägsbron,

hvilket förhållande framginge äfven af en järnvägsstyrelsens skrifvelse bilagd

skiss, därå de svarta linjerna utmärkte formen å järnvägsbrons reglar

och de röda formen år reglarna för landsvägsbron. Då denna skiljaktighet

i hufvudreglarnas form enligt järnvägsstyrelsens åsikt skulle komma

att gifva såväl landsvägsbron som brobyggnaden i sin helhet ett mindre

fördelaktigt utseende, syntes det önskligt, att järnvägsbrons form, såvidt

nu vore i fråga, vunne användning äfven för landsvägsbron. Hinder där
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

för syntes icke böra möta, då någon svårighet ej förefunnes för att å

hvarje pelare anbringa ett lager af sådan konstruktion, att de båda intill

hvarandra stötande spannen kunde uppläggas å detsamma. En sådan

anordning, hvilken enligt utförda beräkningar, grundade på samma förutsättningar

rörande belastningarna å bron samt tillåtna ansträngningarna i

bromaterialet som i det upprättade förslaget, icke komme att föranleda

någon ökning i kostnaden för landsvägsbrons öfverbyggnad, skulle medföra

den ytterligare fördel, att midtejsparmet, hvarunder vattnet merendels

framginge i stark ström och betydlig timmerflottning vissa tider af året

ägde rum, kunde uppsättas utan några vidlyftiga ställningar i likhet med

hvad som skett vid järnvägsbrons uppförande, och att den därför beräknade

kostnaden af omkring 5,300 kronor skulle kunna inbesparas på några

hundra kronor när.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrkte järnvägsstyrelsen

i underdånighet bifall till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i

Norrbottens län underdåniga framställning om statsbidrag till anläggande

af landsvägsbro öfver Lule älf vid Trångforsen samt hemställde, att Eders

Knngl. Maj:t, därest brobyggnaden komme till utförande, ville, jämte

andra föreskrifter, för hvilka jag nu ej behöfver redogöra, bestämma, att

hufvudreglarna till öfverbyggnaden för landsvägsbron skulle erhålla likartade

yttre begränsningslinjer och enahanda fackindelning som järnvägsbrons

hufvudreglar.

Med anledning af hvad järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande anfört har

jag inhämtat ytterligare upplysningar från numera öfverdirektören och

chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen öfversten Wijnbladh, som i

afgifven promemoria beträffande järnvägsstyrelsens omförmälda hemställan

anfört följande.

Landsvägsbron i fråga hade icke kunnat föreslås, på sätt järnvägsstyrelsen

nu hemställt, i fullständig öfverensstämmelse med järnvägsbrons

yttre begränsningslinjer och fackindelning och med ett gemensamt lager

för de båda intill hvarandra stötande spunnen, enär en sådan anordning

vore i konstruktivt afseende olämplig på grund af genom upplagspunkternas

förflyttning tillkommande böjande kraftpåkänningar, som förutsatte så

väsentlig förstärkning af landsvägsbrons undre ramstycke samt ökad materialåtgång

och ökad kostnad utöfver hvad som beräknats och erfordrades för

öfverbyggnadens utförande enligt Wijnbladhs förslag, att järnvägsstyrelsens

hemställan i detta afseende icke kunde tillstyrkas. Beträffande kostnaden

för järnet till bron enligt förslaget och enligt järnvägsstyrelsens hemställan

kunde i öfrigt framhållas, att det i Wijnbladhs förslag förekommande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 62. 9

systemet minskade järnvikten hos bron och däraf föranledd kostnad med

minst 8 %.

Hvad anginge utseendet af den broform, som tillämpats i förslaget,

kunde båda broarna i sin helhet samtidigt ses endast från punkter vid

sidan om forsen, och perspektivbilden måste blifva fördelaktigare än hvad

som utvisades af den järnvägsstyrelsens utlåtande bifogade ritningen. Ätt

de i själfva verket små olikheterna i broformerna, som betingats af de

olika system eu, skarpast skulle framträda å eu ritning, å hvilken man så

att säga lade den ena konstruktionen på den andra, läge i öppen dag.

I verkligheten kunde dessa olikheter, sedda från stränderna, knappast

uppfattas för ögat, allra minst på något afstånd från bron. Beträffande

den i utsikt ställda möjligheten att genom ändradt brosystem på några

hundra kronor när kunna inbespara till omkring 5,300 kronor beräknad

ställningskostnad för midtelspannets uppsättning, hade dåvarande arbetschefen

för järnvägsbrons uppförande, numera majoren i väg- och vattenbyggnadskåren

Tk. Ilelleberg lämnat upplysning, bland annat, därom, att

midtclspannet uppförts med ställningar närmast pelarna å sammanlagdt

21 meters längd, men att, då brojärnet uppsatts under den årstid, då

flottningen pågått, ställningar ej kunnat användas under den öfriga delen

af midtelspannet. Oaktadt starka länsbommar anordnats till skydd för de

närmast pelarna uppförda ställningarna under midtelspannet och oaktadt

vant flottningsmanskap anställts för att hindra uppkomsten af s. k. timmerbråtar,

hade det mött stora svårigheter att afhålla flottvirket från dessa

ställningar. Omkostnaderna för afhållande af flottvirke under midtelspannet

hade uppgått till 4,020 kronor, oberäkna dt ställningskostnaden, som,

enligt intyg från majoren Helleberg, för bron i sin helhet uppgått till

11,155 kronor 59 öre.

Den ifrågasatta landsvägsbron borde — i likhet med andra inom de

norra distrikten uppförda öfverbyggnader för landsvägsbroar — uppsättas

under vintern, då vattenståndet vore lägst och ingen flottning ägde rum.

Kostnaden därför hade upptagits till så lågt belopp, 7,110 kronor, för

bron i sin helhet, tilläggsprocenten oberäknad, att någon nedprutning

icke kunde tillstyrkas.

Att anläggningen af en bro öfver Lule älf vid Trångforsen, där en

numera särdeles lifligt trafikerad landsväg möter å båda sidor om älfven,

är högst nödvändig, synes mig vara ställdt utom allt tvifvel. De väghållningsskyldiga

hafva äfven med blicken öppen för detta kraf åtagit

sig den del af den icke obetydliga kostnaden därför, som kan anses åligga

dem. Denna bros belägenhet i närheten af försvarsanordningarna vid

Bill. till Rifcsd. Prot. 1905 4 Sami. 1 Afd. Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Ulåtande N:o62.

Boden synes emellertid kräfva större dimensioner för brobanan och till

följd däraf kostsammare konstruktion af bron. Den sålunda af statsändamål

betingade ökningen af kostnaderna kan icke åläggas de väghållningsskyldiga,

utan torde staten böra för ändamålet lämna det bidrag,

utöfver de väghållningsskyldigas, som erfordras för att bron vid dess anläggande

erhåller den storlek, som de militära hänsynen påfordra. I detta

hänseende kan man nämligen, efter min uppfattning, icke gå längre än

Eders Kungl. Majrts befallningshafvande gjort i sitt förberörda utslag,

hvarigenom, förutom eu tredjedel af kostnaderna för en med hänsyn till

landsvägstrafiken fullt tillräcklig brobyggnad underhållet af en utöfver det

allmänna vägbehofvet för militära behof påökad brobyggnad ålagts de

väghållningsskyldiga. Jag anser mig därför böra förorda framställning till

Riksdagen i syfte att till hvad som erfordras, utöfver de väghållningsskyldigas

förberörda bidrag, för ifrågavarande brobyggnads utförande i

enlighet med öfversten Wijnbladhs förslag, anslag från bro- och hamnbyggnadsfonden

må kunna beviljas, ehuru sålunda det vanliga villkoret,

att statsbidraget ej må öfverstiga två tredjedelar af hela kostnaden, icke

skulle komma att blifva gällande. Arbetet med brobyggnaden skulle

under denna förutsättning utföras genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

försorg och således icke heller öfriga för bro- och hamnbyggnadsfondens

anlitande i allmänhet stadgade villkor här behöfva föreskrifvas.

I händelse af hvad jag sålunda ämnar föreslå vinner bifall, torde

jag framdeles få underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan om

fastställelse af plan för företaget samt om de närmare bestämmelser, som

kunna i afseende å arbetets utförande böra meddelas.»

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Af förestående utredning framgår, att de väghållningsskyldige i OfverLuleå

och Edefors socknars väghållnings distrikt genom Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes i Norrbottens län utslag den 15 oktober 1903 förpliktats

dels att bidraga till ifrågavarande brobyggnad med ett belopp af

22,980 kronor — motsvarande en tredjedel af den beräknade kostnaden

för brobyggnadens utförande på ett med hänsyn till den vanliga landsvägstrafiken

tillfredsställande sätt — dels att mot åtnjutande af sedvanligt

statsanslag bygga nödiga tillfartsvägar till bron enligt därtill uppgjordt

förslag och dels att för framtiden underhålla såväl brobyggnaden som de

därtill ledande tillfartsvägarna. Om än den förmån, som tillförsäkrats

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

11

de väghållningsskyldige därigenom att de berättigats att såsom stöd för

landsvägsbron använda de för den invid liggande järnvägsbron uppförda

bropelare, skulle kunna gifva anledning till den fordran, att de väghållningsskyldiges

kontanta bidrag till brobyggnaden blefve förhöj dt, har

likväl utskottet — särskild! med hänsyn därtill att de väghållningsskyldige

åtagit sig att för all framtid underhålla brobyggnaden, oaktadt denna

med afseende å dess belägenhet i närheten af försvarsverken vid Boden

är afsedd att utföras i större dimensioner än för de väghällningsskyldige

vant behöflig! — ansett sig icke böra ifrågasätta några ökade förpliktelser

för de väghällningsskyldige.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kung!. Maj:ts ifrågavarande proposition må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 mars 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:149 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående brobyggnad öfver Lule älf vid Trångforsen. s. 3 i texten