Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition angående flyttning af lifrustkammarens samlingar m. m.

1905-04-11 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:86, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition angående flyttning af lifrustkammarens samlingar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

1

N:o 86.

Ank. till Biksd. kansli den 11 april 1905, kl. 3,30 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition angående

flyttning af lifrustkammarens samlingar m. m.

(2:a U. A.)

Uti en till Riksdagen den 17 mars 1905 aflåten proposition (n:o 95)

liar Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att

ej mindre för sin del medgifva, att aftal angående flyttning af lifrustkammarens

samlingar m. m. i enlighet med det i nämnda statsrådsprotokoll

intagna förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten och nordiska

ö r*>

museet finge träffas, än äfven på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag

af 4,500 kronor till bestridande af kostnader för flyttning af lifrustkammarens

samlingar.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen

yttrat följande:

»I underdånig skrifvelse den 18 juni 1904 har riksmarskalksämbetet

väckt fråga om bortflyttande af lifrustkammarens samlingar från Stockholms

slott. Riksmarskalksämbetet har därvid erinrat, hurusom Kungl. Maj:t

genom nådigt beslut den 9 november 1883 förordna!, att de lokaler i

slottets nordöstra flygel, hvarest kungl. biblioteket och skulptursamlingen

fordom varit inrymda, skulle upplåtas åt lifrustkammaren och därmed för
Bih.

till Rilcsd. Prof. 1905. 4 Sami 1 Af cl. 47 Häft. (N:is Sfi och 87). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

enade samlingar. I skrifvelsen anföres vidare. Ifrågavarande lokaler utgjordes

af, i öfre våningen: en större sal (f. d. bibliotekssalen) med ett

utmed dess norra sida beläget galleri, äfvensom entrérum och två arbetsrum

och i nedre våningen: en sal (f. d. skulptursalen) och ett sidogalleri

jämte två mindre rum samt omfattade i det närmaste hela nordöstra

slottsflygeln. Det vore således en ej så obetydlig del af det kung], residensslottet,

som därigenom blifvit undandragen Hans Maj:t Konungens personliga

disposition. Då de bostadsvåningar och andra lokaler, som funnes

inom det lcungl. slottet, redan vore för särskilda ändamål disponerade,

torde säkerligen och måhända inom en ej så aflägsen framtid behof af

ökadt utrymme därstädes komma att yppa sig. Eders Kungl. Höghets

söner hade redan inträdt i den ålder, att en mera själfständig ställning

med egen hofhållning lämpligen torde höra beredas dem; och om någon

af de unga furstarne inom den närmaste framtiden skulle förmäla sig och

bilda egen familj, framträdde oafvisligen behofvet att åt dem anordna

större och ändamålsenligare bostäder i kungl. slottet, utan att därmed

gjordes inskränkning å de våningar, som miste vara afsedda för mottagande

af det kungl. husets gäster. Riksmarskalksämbetet ansåge sig med hänsyn

till dessa förhållanden böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å nödvändigheten,

att de åt lifrustkammaren upplåtna lokaler, som intoge ett

rätt betydligt utrymme inom kungl. slottet, måtte frigöras från sitt nuvarande

ändamål och återställas till Hans Maj:t Konungens personliga

disposition.

Riksmarskalksämbetet, som hade anledning tro, att en synnerligen förmånlig

lokal för lifrustkammarens samlingar skulle kunna erhållas i midtelbyggnaden

af nordiska museets nya palats å kungl. Djurgården, hemställde

därför, att Kungl. Maj:t täcktes taga under ompröfning, huruvida ej lifrustkammarens

samlingar skulle kunna förflyttas från sina nuvarande lokaler

i kungl. slottet till annan lämplig plats, på det att ifrågavarande lokaler

kunde i en närmare framtid blifva fria att af Hans Maj:t Konungen efter

nådigt godtfinnande användas.

På grund af nådig remiss afgaf nationalmusei nämnd den 30 september

1904 underdånigt utlåtande i ärendet och öfverlämnade därvid

dels ett af föreståndaren för lifrustkammaren till nämnden afgifvet yttrande

i ämnet, dels ock en af intendenten för nordiska museet till nämnden på

begäran inlämnad promemoria angående sättet och villkoren för eventuellt

deponerande af lifrustkammarens samlingar i nordiska museet.

Under framhållande att lifrustkammaren behöfde bättre lokaler än de

nuvarande, hvilka vore för trånga och icke fullt betryggande för de till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

3

samlingarna hörande föremålens oskadade bevarande åt framtiden, har

föreståndaren i sitt berörda yttrande därom anfört följande:

»I de nuvarande lokalerna finnes sålunda icke tillräckligt utrymme

för att utställa allt det, som kunde vara af intresse att visa allmänheten.

Magasinerade äro nästan hela samlingen af sadlar, schabrak, seldon och

hästmunderingar, samlingen af spetsar, hattar, stora delar af kostymsamlingen,

samlingen af musikinstrument in. in., och detta fastän äfven i

belysningshänseende alldeles odugliga delar af utställningssalarna blifvit

utnyttjade. Magasineringslokalerna äro ock på ett för föremålens konservering

menligt sätt öfverfyllda. Därtill äro på grund af det ständigt ökade

antalet besökande i lifrustkammaren såväl som i andra samlingar, som

framkallats af det jämsides med kulturhistoriska forskningens hastiga utveckling

allt mer stegrade intresset för studier af minnen från äldre tider,

äfven själfva utställningslokalerna under fridagar så till trängsel fyllda,

att bevakningen försvåras och de besökande hindras att närmare bese de

utställda föremålen, och äfven andra mindre besökta dagar visa sig ingångar,

trappor och förbindelseleder mellan olika afdelningar numera alldeles

otillräckliga. Dessutom saknas i lokalen alla bekvämligheter, ordentligt

rengöringsrum, fotografiskt mörkrum, arbetsrum för forskare och hvarje

slag af undansättningsrum.

Betänkligast är emellertid nedervåningens belägenhet i slottets källarvåning,

delvis under kringliggande mark. Utom att detta medelbart orsakar

eu äfven under den ljusare årstiden otillfredsställande belysning i denna

del af samlingen, angripes hela våningen af fukt, som under 1902 orsakade

golfvets bristning och årligen ger sig till känna därmed, att föremål afl

kläde och läder angripas af mögel. Ett under förflutna vintern gjordt

försök med starkare eldning i värmeledningen visade sig resultatlöst. —

Dock torde denna olägenhet kunnat i någon män minskas, om lifrustkammaren

kunnat hafva en ständigt brinnande kokseldad värmeledning.

Men då utrymme icke finnes vare sig för vaktmästare- eller eldarebostad

i lokalen, har tillstånd icke kunnat erhållas för sådan uppvärmning, utan

uppeldas samlingen nu hvarje morgon under den kallare årstiden. Den

växling i temperatur, som härmed uppkommer, har äfven i andra fall

visat sig för föremålens konservering mindre fördelaktig.

Då därtill ingen myndighet varit ålagd att besiktiga och underhålla

de nuvarande lokalerna, stå dessa nu vid eu tidpunkt, då en mycket

genomgripande reparation är oundgänglig.»

Föreståndaren har vidare anfört, bland annat, att, enligt hvad han

erfarit, nordiska museets nämnd vore villig att på vissa villkor upplåta

en del af museets nya byggnad å kungl. Djurgården till uppställande af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

lifrustkammarens samlingar. Den lokal, som där skulle få af lifrustkammaren

användas, vore dels den genom hela byggnadens längd gående

centralhallen med undantag af partiet mellan ingången och absiden, dels

den öfver ingången belägna, utåt hallen öppna afdelning, som ursprungligen

afsetts till museets vapensal. Det vore en lokal, hvilken, om den än

saknade den historiska färg, som hvilade öfver lifrustkammarens nuvarande

lokaler, dock i monumentalitet saknade sin like. Starkare framhäfd

än där, i hufvudrummet af en byggnad, som inneslöte den allsidigaste

samling till belysande af svensk kultur och historia under nyare

tiden, torde lifrustkammarens historiska samling knappast kunna blifva;

den upphöjda afdelningen midt emot absiden torde särskildt väl lämpa

sig för en utställning af hvad som i synnerhet representerade konungavärdigheten,

statsceremonier m. m.

I afseende å utrymmesförhållandena kunde man räkna en ökning af

minst 570,38 kvadratmeter golfyta, i det att de nämnda lokalerna mätte

1,492,15 kvadratmeter mot lifrustkammarens nuvarande, för utställning

disponerade 931,77 kvadratmeter. Väggutrymmet erbjöde 190,25 meter

cimés mot nuvarande 262,80 meter cimés eller alltså en minskning af

72,55 meter cimés, hvilken minskning dock torde kunna på fullt tillfredsställande

sätt ersättas af möjligheter till anbringande af en särskild monteranordning.

Dager erhölles i hallen genom glastak och i vapensalen från

ett större, mot nordost vettande fönster, så att med god belysning ej förenades

någon fara för blekning af ömtåligare föremål.

I denna lokal skulle lifrustkammaren blifva kostnadsfritt delaktig af

den för hela museet gemensamma varmluftsledningen, hvilken möjliggjorde

hållandet af en dag och natt året om konstant värme.

De ifrågavarande lokalerna utgjorde emellertid museets spridningscentra

och förbindelseleder mellan dess olika afdelningar, hvarför museet

ej kunde frånhända sig bestämmanderätten öfver desamma. Den form, i

hvilken lifrustkammaren kunde komma i åtnjutande af dessa lokaler, kunde

därför icke blifva en lokalupplåtelse. En omorganisation af lifrustkammarens

förvaltning torde blifva nödvändig. Då det för lifrustkammaren måste

vara af största nytta att blifva delaktig af en så stor, vetenskapligt arbetande

institutions alla hjälpmedel, såsom tillfällig förstärkning af arbetskraft,

tillgång till dess enastående inrättningar för föremålens konserverande

m. m., syntes ett deponerande af lifrustkammarens samlingar i nordiska

museet vara den form, som för lifrustkammaren såsom vetenskapligt

arbetande institution vore den fördelaktigaste. Det blefve då nordiska

museets nämnd, som öfvertoge ansvaret inför Ivungl, Maj:t för samlingarna

och deras noggranna vård och till Kungl. Maj:t afgåfve den årliga redo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

5

görelsen för deras tillväxt, bearbetning och förvaltning. Nordiska museets

nämnd syntes äfven böra öfvertaga den myndighet, som hittills utöfvats

af nationalmusei nämnd i handläggning af ärenden rörande lifrustkammaren.

Närmaste vården och tillsynen öfver lifrustkammaren skulle dock

fortfarande utöfvas af en föreståndare, som af Kungl. Maj:t förordnades

på förslag af nordiska museets styresman eller dennes ställföreträdare.

Föreståndaren skulle till nämnden anmäla frågor om nya förvärf för samlingarna,

föra erforderliga inventarier öfver desamma, kontrasignera nämndens

årliga redogörelse samt såsom ordinarie amanuens vid nordiska museet

hafva närmaste vård och tillsyn öfver museets med lifrustkammaren

sammanfallande afdelningar.

Såsom på grund af begränsningen af lifrustkammarens samlingar folie

sig helt naturligt, syntes dessa samlingar i det stora hela böra sammanhållas

i de förenämnda lokalerna; dock borde föremål ur den ena samlingen

för att bättre kunna r göra sig gällande kunna uppställas i den

andra. Förblandning af sakerna i de olika samlingarna torde likväl lätt

kunna undvikas, därigenom ätt lifrustkammarens äldre inventarienummer

och särskilda märkning bibehölles och nyförvärf infördes på fortlöpande

nummer i denna äldre inventarieförteckning.

För att undvika konkurrens mellan de båda samlingarna vid inköp

torde böra föreskrifvas, att för nordiska museet endast inköptes på vapenafdelningen

föremål af utpräglad allmogekaraktär, medan däremot på afdelningen

för kostymer, vagnar, seldon m. m. för lifrustkammaren blott

inköptes föremål, som tillhört kungliga personer eller ägde utpräglad

historisk karaktär.

Som särskilda villkor vid öfverlåtelsen syntes böra bestämmas, att

lifrustkammarens äldre besparingar och katalogkassa fortfarande skulle

reserveras för dess räkning, och att lifrustkammarens ordinarie vaktmästare

skulle öfvertagas af nordiska museet. Kostnaderna för samlingens uppställning

i de nya lokalerna torde nordiska museet vara villigt att bestrida,

däremot torde flyttningskostnaderna böra bestridas af staten. Öfverflyttningen

syntes ej kunna ske före sommaren 1906. För att i någon mån

uppväga de kostnader, nordiska museet komme att ikläda sig för mottagandet

af lifrustkammarens samlingar, torde depositionstiden ej böra

sättas under 25 år med tre års uppsägningstid.

De fördelar, som skulle komma lifrustkammaren till godo vid en

öfverlåtelse i denna form, vore sålunda högst väsentliga. Viktigast torde

dock vara, att med öfverflyttningen samlingen från att nu stå mera isolerad

som en för allmänheten mera främmande specialitet, nämligen vapen, med

enstaka föremål af framstående historiskt värde, då jämte det material

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

nordiska museet själft ägde skulle kunna gifva en helhetsbild af det svenska

folkets kultur och historia, från den högste till den lägste. Härtill komme,

att, om detta tillfälle nu försummades, det aldrig torde blifva möjligt för

lifrustkammaren att till så ringa kostnad erhålla en lokal med liknande

företräden.

Intendentens vid nordiska museet förenämnda promemoria är af följande

lydelse:

»Sedan de föremål afsöndrats, som skola deponeras i riksmusei etnografiska

afdelning, deponeras det öfriga i nordiska museet, hvars styrelse

inför Kung! Maj:t öfvertager ansvaret för samlingarnas vård och bevarande

jämte förvaltningen af de till lifrustkammarens skötsel af Riksdagen på

extra ordinarie stat beviljade medlen och i (ifrigt intager samma ställning

till lifrustkammarens samlingar som förut nationalmusei nämnd. Då genom

samlingarnas deponerande i nordiska museet anslaget för lifrustkammarlokalernas

uppvärmning och jämväl en del af anslaget till samlingarnas

bevakande bortfaller, torde det af Riksdagen beviljade anslaget lämpligen

på annat sätt disponeras än tillförne, förslagsvis sålunda:

till aflöning åt föreståndaren ................................................... kronor 2,000: —

» inköp........................................................................................ » 2,000: -—

» samlingarnas konservering m. m............?....................... » 1,000: —

» bidrag till bevakning........................................................... » 1,400: —

hvarigenom 2,000 kronor blifva tillgängliga för samlingarnas ökande,

hvartill förut ej funnits några å stat anvisade medel.

Då hvarje konkurrens mellan lifrustkammarens och nordiska museets

samlingar bör undvikas, torde det vara lämpligt, att å ena sidan nordiska

museet förbinder sig att för sin vapensamling ej köpa annat än vapen af

utpräglad allmogekaraktär, och lifrustkammaren å den andra sidan att ej

köpa andra dräkter, sadlar och vagnar eller därmed besläktade föremål

än sådana, som hafva tillhört kungliga personer eller äga utpräglad historisk

karaktär. Depositionen bör äga en varaktighet af minst 25 år med

3 års uppsägningstid.

Statens garantier.

Den person, som har närmaste vården af samlingarna sig anförtrodd,

förordnas af Kungl. Maj:t efter nordiska museets styresmans eller hans

ställföreträdares hörande. Denne af Kungl. Maj:t förordnade föreståndare

blir i och med detta äfven ordinarie amanuens vid nordiska museet, sona

härför särskild^ aflönar honom, och han kontrasignerar nordiska museets

nämnds årliga redogörelse för lifrustkammarens förvaltning. Han äger

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

7

vidare såsom föreståndare för lifrustkammaren att till nämnden anmäla

frågor rörande nya förvärf för nämnda samlingar och bör införa dessa i lifrustkammarinventariet

och låta märka dem med nummer, hvilka äro en fortsättning

af den i det äldre inventariet förekommande nummerserien, hvarigenom

lifrustkammarens samtliga föremål aldrig på något vis kunna förväxlas

med nordiska museets. Lifrustkammarsamlingarna hållas tillsammans

i museets stora centralhall och i den s. k. vapensalen. Om det af

en eller annan anledning skulle vara önskligt uppställa någon mindre del

af lifrustkammarens samlingar på annan plats i museet, har museets nämnd

att detta till Kungl. Maj:t anmäla.

Lifrustkammarens fördelar.

Lifrustkammarens samlingar uppställas i en lokal, som kommer att

på ett synnerligen anslående sätt framhålla de historiska minnenas betydelse,

hvarigenom ett besök i samlingarna säkerligen kommer att framkalla

ett högstämdt intryck, på samma gång lokalen medgifver en fullt

kulturhistorisk och vetenskaplig uppställning. Därigenom att 2,000 kronor

af de af Riksdagen beviljade medlen anvisas till inköp, betryggas lifrustkammarsamlingarnas

utveckling på ett mer tillfredsställande sätt än tillförne.

Vidare komma föremålen i åtnjutande af en bättre vård än hvad

nu är möjlig med de medel, som för närvarande stå lifrustkammarens

föreståndare till buds för detta ändamål. Emedan en stor del af nordiska

museets samlingar länge legat magasinerade, har det befunnits nödigt vidtaga

omfattande åtgärder för deras konserverande, och har nordiska museet

på detta område bättre anordningar än något annat museum. När lifrustkammarens

samlingar stå under nordiska museets vård och ansvar, komma

de naturligen i åtnjutande af de fördelar, nordiska museets anordningar i

detta afseende erbjuda, hvarförutom det äfven i en hel del andra fall

torde vara fördelaktigt att komma i åtnjutande af de förmåner, som förvaltningen

af nordiska museets stora samlingar medföra.

Den året om såväl dag som natt jämna temperatur, som museets

lokaler, tack vare varmluftsvärmeledningar, erbjuda, måste äfvenledes anses

såsom en ej oviktig fördel.

Slutligen bör framhållas, att lifrustkamm arföremålen endast kunna

vinna därpå, att de komma i kontakt med den samling, som gjort till sin

uppgift att belysa svenska folkets utveckling dels etnografiskt och dels historiskt,

allt från nyare tidens början. För den, som studerar lifrustkammarens

samlingar, innehåller nordiska museet en mängd jämförelse- och anknytningspunkter,

och för den stora allmänheten blifva de historiska före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

måleri i lifrustkammarens samlingar lättare att till sitt fulla värde uppskatta,

när de äro ställda i samband med hela kulturutvecklingen, än när

de endast äga en specialsamling af vapen till bakgrund.

Nordiska museets fördelar.

Dessa hänga ytterst nära tillsammans med nyss anförda förhållande,

ty liksom nordiska museets samlingar underlätta den rätta uppfattningen

af lifrustkammaren, så komplettera dessa senare på ett lyckligt sätt nordiska

museets, så att dessa samlingar tillhopa gifva en fylligare och mera

helgjuten bild af det egna landets kulturutveckling, än något museum i

något annat land för närvarande torde göra. Det är för att kunna framställa

denna storslagna bild af svenska folkets historia, som nordiska museet

är villigt att göra de uppoffringar, som mottagandet, uppställandet

och vården af lifrustkammarens samlingar komma att medföra.»

Uti sitt förut omförmälda utlåtande har nationalmusei nämnd för

egen del anfört följande:

»Utgående från det af riksmarskalksämbetet framhållna oafvisliga behofvet

att, åt den kungliga familjen anordna större och ändamålsenligare

bostäder i det kungl. slottet, har nämnden ansett sig böra till besvarande

upptaga den nådiga remissen endast i hvad rör den plats, dit lifrustkammarens

samlingar lämpligen skulle kunna flyttas, under förutsättning

att riksmarskalksämbetets underdåniga framställning skulle vinna Eders

Kungl. Maj:ts nådiga bifall. Dessa samlingar böra, på grund af det stora

värde de äga i främsta rummet ur historisk och fosterländsk synpunkt,

förvaras och utställas på ett fullt värdigt sätt och helst i någon staten

tillhörig byggnad. Lämpligare lokal, än Stockholms slott i detta afseende

varit för dem, kunna de icke få. Vid sökandet efter annan lämplig plats

har nämnden i främsta rummet kommit att fästa sig vid Arffurstens palats

vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm, hvars historiska minnen gå tillbaka

ända till Lennart Torstenssons dagar, och som senare ända intill våra

dagar varit den kungliga familjens egendom. Utom att detta palats har

det yppersta läge, som kan erbjudas en offentlig samling, synes det vara

fullt tillräckligt för lifrustkammaren och därmed förenade samlingar samt

äfven genom sin inredning i mycket lämpa sig för desamma. Naturligtvis

måste det undergå en genomgripande reparation och eu omändring i vissa

''partier, särdeles hvad gårdsutrymmet beträffar, hvilket sistnämnda synnerligt

väl skulle lämpa sig för de stora kungl. praktvagnarna, som tillhöra

samlingarna, och denna reparation blefve nog kostsam. Men samlingarna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 80.

9

förtjäna, såsom innehållande för hvarje svensk dyrbara minnen af våra

store konungar, fältherrar, statsmän m. fl., att svenska staten gör uppoffringar

för deras värdiga och ändamålsenliga hysande, och hvad än

palatset kommer att användas till, skola kostsamma reparationer nog alltid

blifva nödvändiga.

I en den 23 februari 1904 dagtecknad skrifvelse till Kungl. Maj:t

har Riksdagen uttalat, att det synes Riksdagen vara angeläget, att beslut

snart fattas om denna dyrbara fastighets användning för något statens

ändamål. Under sådana förhållanden och på grund af hvad här ofvan

anförts får nationalmusei nämnd i underdånighet hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte, efter verkställd utredning med afseende å de för ändamålet

nödiga kostnaderna, täckas föreslå Riksdagen, att Arffurstens palats må

upplåtas för lifrustkammaren och därmed förenade samlingar.

Skulle nu Arffurstens palats finnas böra tagas i anspråk för något

annat statsändamål och detta nämndens förslag på grund häraf således

icke vinna Kungl. Maj:ts bifall, har en annan lösning af lifrustkammarfrågan

antydts i riksmarskalksämbetets förevarande skrifvelse. Riksmarskalksämbetet

säger sig ha anledning tro, att en synnerligen förmånlig

lokal skulle kunna erhållas för lifrustkammarens räkning i midtbyggnaden

af nordiska museets nya palats å kungl. Djurgården. Detta förslag har

varmt förordats i ett af lifrustkammarens föreståndare den 5 september

1904 till nämnden afgifvet infordradt yttrande med anledning af riksmarskalksämbetets

skrifvelse. Af detsamma framgår, att nordiska museets

styrelse enligt föreståndarens uppgift torde vara villig att på vissa villkor

för ändamålet upplåta dels den genom hela byggnadens längd gående

centralhallen med undantag af partiet mellan ingången och absiden, dels

den öfver ingången belägna, utåt hallen öppna afdelning, som ursprungligen

afsetts till museets vapensal. Nämnden, som tagit denna lokal i

närmare betraktande, kan icke förneka, att densamma i ett och annat lämpar

sig för lifrustkammarens samlingar, om man bortser dels från den omständigheten

att den, såsom ej ursprungligen afsedd för utställning af

museiföremål och dylikt, till följd af sina ovanliga proportioner ej kommer

att verka så fördelaktigt, som önskligt vore, särdeles på de många smärre

föremålen, såsom vapen och klädespersedlar, som bilda samlingens hufvudbeståndsdel,

då däremot fanor och standar, mera dekorativt anordnade, tvifvelsutan

komma att te sig på ett särdeles festligt sätt. Också ha försöken

att i den stora hallen placera någon afdelning af nordiska museets egna

samlingar slagit synnerligsn illa ut enligt meddelande af nordiska museets

intendent. Härjämte bör framhållas, att lokalen måste ur eldfarlighetens

synpunkt betraktas såsom otillfredsställande, särdeles om artificiel! be
Bih.

till Rilcsd. Prat 1805. 4 Sand. 1 Afd. 41 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

lysning där kommer att anbringas, till följd af sin ovanliga storlek och

de ovanliga höjdförhållandena, hvarigenom luften i densamma ständigt

hålles i rörelse, hvithet lätt kan göra, att, om eld genom ovarsamhet eller

eljest fattar i en klut, densamma lätt kan sprida sig, särdeles bland de

brännbara ämnen, den kungl. klädkammaren innehåller. Dessa skäl mot

de dyrbara och enastående samlingarnas flyttning till ifrågavarande lokaler,

hvilka, nämnden upprepar det, ursprungligen ej varit afsedda till museilokal

och därför ej uppfylla nutida fordringar på en sådan, äro ur museiteknisk

synpunkt alltför tyngande, för att nämnden skulle kunna förbigå

dem med tystnad.

Emellertid, om nu dessa lokaler upplåtas åt statens ifrågavarande

samlingar, så är därmed lifrustkammarens bostadsfråga löst på ett för

staten åtminstone ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt. Denna

upplåtelse kan ske antingen sålunda, att staten får full dispositionsrätt

öfver lokalerna och i dessa får styra och ställa efter behag med sina dyrbara

samlingar, eller också så, att med upplåtelsen vissa villkor blifva

förenade med afseende på inseendet öfver och vården af samlingarna. På

en upplåtelse utan alla villkor lär nordiska museets styrelse ej vara villig

att gå in. Föreståndaren för lifrustkammaren har i sin förstnämnda skrifvelse

anmält, att nordiska museet ej kan frånhända sig bestämmanderätten

öfver dessa lokaler, och att således den form, i hvilken lifrustkammaren

kan komma i åtnjutande af desamma, därför icke kan blifva en lokalupplåtelse.

Nu är att märka, att nordiska museet ej är någon statsinstitution.

Dess styrelse utgöres af en nämnd af sju personer, af hvilka sex, ursprungligen

valda af museets grundläggare, komplettera sig själfvä, och den sjunde

utses af Kungl. Maj:t.

Att nu lägga hela ansvaret för en dyrbar statssamlings ändamålsenliga

vård och skötsel i händerna på en till sex sjundedelar själfvald

nämnd, i hvilken endast en sjundedel representerar svenska staten, och

detta utan alla garantier, kan nationalmusei nämnd för sin del ej tillstyrka.

Ty om också nordiska museets nämnd i sin nuvarande sammansättning

lämnar tillfredsställande garantier i detta hänseende — hvilket

nationalmusei nämnd är den första att vilja erkänna, förutsatt att denna

nämnd har tid att ägna sina krafter åt det ökade arbete, som ett förenande

af lifrustkammarens och nordiska museets samlingar med nödvändighet

skulle medföra — så är det ingalunda sagdt, att så kommer

att blifva förhållandet i framtiden, då dess sammansättning kan komma

att bestämmas af för nordiska museet såsom institution viktigare hänsyn

än hänsynen till statens där deponerade samlingar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande I\:o 86.

11

Den enklaste formen för denna garanti vore tvifvelsutan, om lifrustkammaren,

öfver hvars samlingar en af Kung!. Maj:t tillförordnad föreståndare

fortfarande skulle hafva den närmaste vården och tillsynen, erhölle

en af Kung! Maj:t för vissa år förordnad inspektor, som hade suspensivt

veto i alla frågor rörande lifrustkammaren. Där han och nordiska

museets styrelse vore af olika mening, skulle frågan dragas inför Kungl.

Maj:t; där han och styrelsen vore ense, vore frågan afgjord. Vissa frågor

skulle dock alltid afgöras af Kungl. Maj:t, såsom frågor om afsöndring

under en eller annan form af föremål ur samlingen, väsentligare förändringar

med afseende på lokalernas användning för samlingarna o. s. v.

Nordiska museets styrelse skulle inför Kungl. Maj:t öfvertaga ansvaret

för samlingarnas vård och bevakande jämte förvaltningen af lifrustkammarens

medel och desamma till kungl. kammarrätten i vederbörlig ordning

redovisa. Styrelsens, inspektorns och föreståndarens ömsesidiga befogenhet

skulle fastställas genom noggranna instruktioner, på hvilkas formulering

nämnden dock ej anser sig här böra ingå.

Hvad den ekonomiska sidan angår må erinras, att lifrustkammarens

af Kungl. Maj:t fastställda extra stat för innevarande år har följande utseende:
Föreståndaren,

arfvode ............................................................. kronor 2,000: —

Till bestridande af rustmästare-, eldare- och bevaknings
göromål.

.................................................................................. » 2,100: —

Renhållning .................................................................................... » 400: —

Brännmateriel ................................................................................. » 1,400: —

Samlingarnas vård och underhåll.......................................... » 300: —-

Summa kronor 6,200: —

Äfven efter en eventuell öfverflyttning till nordiska museets byggnad

torde detta anslag böra utgå, men fördelas på annat sätt, hvad angår

några af anslagsposterna. Så skulle anslaget till brännmateriel ej behöfva

tagas i anspråk och ej heller en del af anslaget till samlingarnas bevakning,

enligt hvad framgår af den promemoria, som nordiska museets intendent

på begäran af nationalmusei intendent under hand inlämnat, hvarigenom

en del af det nuvarande anslaget skulle kunna användas till samlingarnas

ökande, för hvilket afsevärda ändamål nu inga medel finnas på stat uppförda.

Däremot torde inflytande förevisnings- och katalogmedel böra tillfalla

nordiska muséet. Upplysningsvis må nämnas, att förevisningsmedlen

år 1903 inflöto med 1,532 kronor 75 öre och katalogmedlen med 1,610

kronor 25 öre. Förevisningstiderna skulle blifva desamma som för nordiska

museet. I öfverlåtelsen bör dock fastställas, att lifrustkammarens samlingar

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

skola afgiftsfritt hållas tillgängliga för allmänheten om söndagarna och

de helgdagar, museet hålles öppet, samt minst en söckendag i veckan.

Såsom förutsättningar för sarnl ngarnas öfverflyttning får nämnden,

i likhet med föreståndaren för lifrustkammaren, i öfrigt framhålla:

att lifrustkammarens äldre besparingar och katalogkassa fortfarande

komma att vara dess egendom;

att donationer och dylikt till lifrustkammaren tillfalla densamma oafkortade;
att

dess ordinarie vakflbetjäning öfvertages af nordiska museet;

att kostnaderna för samlingarnas uppställning i nordiska museet, såsom

montrer och öfrig utställningsmateriel, bestridas af nordiska museet;

att ritningarna och dylikt till denna utställningsmateriel fastställas af

Kung!. Maj:t; samt

att lifrustkammarens samlingar vid uppställningen hållas tillsammans

i de för dem upplåtna lokalerna (centralhallen och vapensalen).

Då hvarje konkurrens mellan lifrustkammaren och nordiska museet

bör undvikas, bör nordiska museet förbinda sig att ej inköpa sådana föremål,

som befinnas önskvärda för lifrustkammarens samlingar och ansluta

sig till dess serier, för såvidt lifrustkammaren äger möjlighet att dem

förvärfva.

Öfverlåtelsen bör ske för vissa år, förslagsvis 25, med staten förbehållen

rätt att äfven dessförinnan återtaga sin samling, efter 2 års uppsägningstid.

Ungefär på så sätt har nationalmusei nämnd tänkt sig en eventuell

uppgörelse mellan staten och nordiska museet med afseende på lifrustkammarens

och därmed förenade samlingars inrymmande i nordiska museets

byggnad. Nationalmusei nämnd håller dock före, att det vore staten värdigare

och för de dyrbara samlingarna lämpligare, om staten själf uppläte

lokal åt dem, skulle detta också ske med ekonomiska uppoffringar. För

visso äro samlingarna värda äfven afsevärda sådana. Nämnden får därför

sluta med det den började, att den lyckligaste lösningen af lifrustkammarens

bostadsfråga vore, att Arffurstens palats upplätes för dess samlingar och

att lifrustkammaren därmed blefve herre i eget hus.»

Efter erhållen nådig befallning afgaf nordiska museset nämnd den

22 november 1904 underdånigt utlåtande i ärendet och anförde därvid:

»Med öppen blick för de stora fördelar, som synbarligen äro att vinna

genom sammanförandet sida vid sida af nordiska museets och lifrustkammarens

samlingar, hvilka i viktiga delar komplettera hvarandra till belysande

af det svenska folkets utveckling i etnografiskt och historiskt af
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

13

seende, finner museet sig lika pliktigt som villigt att för detta måls vinnande

söka i byggnaden å Lejonslätten bereda lifrustkammaren plats; och

på sätt riksmarskalksämbetet framhållit, torde sådant kunna ske med användande

hufvudsakligen dels af den stora centralhallen, med undantag

af partiet mellan ingången och absiden, och dels af den så kallade vapensalen,

jämte midtelpartiet i södra flygelns bottenvåning, om detta vid uppställningen

skulle finnas behöflig!.

Visserligen är hallen icke ursprungligen afsedd till egentlig utställningssal

utan snarare till en fosterländsk minneshäll, vid hvars prydande

dock alltid utställningsföremål af ett eller annat slag skolat komma till

användning; och lifrustkammarens dekorativa och delvis pompösa samlingar

af troféer och historiska minnen ägna sig alldeles särskild! härför, på

samma gång som lokalens ståtliga arkitektur är synnerligen passande såsom

omramning kring dessa dyrbara, till det fosterländska sinnet så mäktigt

talande samlingar. Med sitt öfverljus och sina stora ytor synes hallen

äfven i museitekniskt afseende fullt tillfredsställande, om ock må medgifvas,

att de enklare redskap och husgeråd, som utgöra hufvudbeståndsdelen af

nordiska museets samlingar, icke skulle så väl harmoniera med hallens

arkitektur.

Icke heller kan lokalen, på sätt sagda nämnd vill göra gällande, anses

ur eldfarlighetens synpunkt otillfredsställande. Enligt fattadt beslut skall

artificiell belysning icke anbringas i utställningssalarna och hallen, och då

byggnadens uppvärmning sker med cirkulerande varmluft samt särskilda

åtgärder vidtagits för lokalernas isolerande, och då därtill kommer, att allt

arbete vid fotogenlampa, stearinljus eller med dem likställda betningsmedel

inom utställningssalarna är förbjudet, synes eldfara från byggnadens

inre väl knappast kunna förekomma och i hvarje fall ej med större sannolikhet

här än i hvilken annan lokal som helst; museibyggnadens fria läge

torde däremot erbjuda ofantligt mycket större säkerhet mot eldfara utifrån

än vare sig de lokaler, som för närvarande hysa lifrustkammaren, eller

Arffurstens palats, som af nationalmusei nämnd föreslås.

Då nordiska museets nämnd icke kan anse de anmärkningar, som

gjorts mot de ifrågasatta lokalerna i dess nybyggnad, grundade, finner

nämnden sig kunna tillstyrka deras användning för lifrustkammarens samlingar,

och förklarar sig nämnden villig att mottaga desamma till utställning

därstädes och att inför Kung! Maj:t öfvertaga ansvaret för samlingarnas

vård och bevakande jämte förvaltningen af lifrustkammarens

medel med ty åtföljande skyldighet att för dem i vedei''börlig ordning till

kammarrätten redovisa, dock under den betingelse, att museet härigenom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

icke frånhänder sig'' bestämmanderätten öfver de för dessa samlingar upplåtna

lokaler.

Öfverlåtelsen synes därför, på sätt nationalmusei nämnd ock förordar,

böra ske i form af deposition, så att lifrustkammaren såsom en staten tillhörig,

men i nordiska museet ingående särskild del ställes under nämndens

förvaltning.

I likhet med hvad af nationalmusei nämnd föreslagits, finner ock

nordiska museet, att lifrustkammarens samlingar fortfarande skulle stå

under närmaste tillsyn af en af Kungl. Maj:t förordnad tjänsteman, hvilken

tillika skulle i och med denna sin befattning vara tjänsteman hos nordiska

museet. Vid sådant förhållande synes det böra tillhöra museets nämnd

att i underdånighet afgifva förslag vid tillsättande af ny innehafvare af

denna tjänst, äfvensom vid vikariatsförordnanden.

Då således den person, som i första hand har lifrustkammarens vård

sig anförtrodd, och tillika en af nämndens ledamöter skola vara af Kungl.

Maj:t förordnade, synes det, som om ytterligare garantier för en samvetsgrann

förvaltning icke skulle erfordras. Skulle det dock anses nödigt, att,

på sätt nationalmusei rämnd föreslagit, en särskild inspektor tillsättes att

öfver förvaltningen hafva tillsyn, måste dock nordiska museet motsätta sig,

attt denne inspektor utrustas med en myndighet, som skulle fråntaga museet

all handlingsfrihet vid utöfvandet af dess åtagande i fråga om lifrustkammarens

vård. Inspektorns befogenhet synes alltså, om han eljest är

behöflig, böra inskränkas till rätten att till museets nämnd framställa

anmärkningar och önskemål samt att till Kungl. Maj:ts nådiga åtgärd anmäla,

hvad han finner af nämnden försummadt, jämte ett suspensivt veto

angående föremålens förflyttning från de åt lifrustkammaren upplåtna

lokalerna till annan dylik inom museibyggnaden.

Med afseende på den af nationalmusei nämnd föreslagna staten för

lifrustkammaren efter dess eventuella öfverflyttande till nordiska museet

finner sig nämnden icke mot densamma böra göra någon erinran, oaktadt

det synts nämnden skäligt, att något bidrag från statens sida till lokalernas

kostsamma uppvärmning beräknats.

Angående öfriga, ekonomien berörande frågor, som af nationalmusei

nämnd vidröras, får nordiska museets nämnd i underdånighet anföra

följande:

För inpackningen och transporten af lifrustkammarens samlingar torde

icke nordiska museet böra vidkännas några omkostnader eller uågot ansvar.

Då det däremot synes lämpligt, att nordiska museet bekostar de för samlingarnas

uppställande erforderliga montrer och utställningsmateriel, torde

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

15

ock åt detsamma kunna anförtros att utan Kung! Maj:ts besvärande bestämma

de härför behöfliga ritningar och dylikt.

Öfverflyttandet af lifrustkammarens samlingar till nordiska museet

kan icke för detta senare komma att medföra någon pekuniär vinst, utan

tvärtom förorsaka dels för eu gång deri efter nordiska museets förhållanden

icke obetydliga summan för samlingarnas värdiga uppställande, dels

ökade årliga utgifter för bevakning, konservering m. m.

Nordiska museet torde icke kunna höja sina inträdesafgifter på grund

af lifrustkammarens samlingars förevisande i museets lokaler, och man kan

icke räkna på, att nordiska museets inkomster skola stiga med ett belopp

motsvarande inträdesavgifterna till lifrustkammare^ medan den stod uppställd

i kung!, slottet. Under sådana omständigheter torde det icke förtänkas

nordiska museets nämnd, om den icke anser sig för närvarande

kunna förbinda sig att under sön- och helgdagar hålla lifrustkammarens

samlingar afgiftsfritt tillgängliga, såsom nationalmusei nämnd föreslagit, då

däraf, på grund af lokalernas inbördes läge och anordning, med nödvändighet

måste följa, att äfven nordiska museets samlingar skulle blifva fritt

tillgängliga dessa dagar, då besöken äro ojämförligt talrikast. Icke som

om nämnden ej gärna skulle vilja hålla museet kostnadsfritt öppet —- det ligger tvärtorh i museets intresse att nå fram till en så stor allmänhet

i så vida kretsar som möjligt — utan nämndens tvekan härleder

sig från farhågan, att museets ekonomiska bärkraft skall visa sig otillräcklig.

Helst skulle nämnden sett, att den kunnat erbjuda ett ständigt

fritt tillträde.

Med anledning af de ekonomiska uppoffringar, som nordiska museet

skulle vidkännas genom öfvertagande af lifrustkammarens samlingar, anser

nämnden det vara berättigad^ att öfverlåtelsen sker på minst 25 år med

ömsesidig uppsägningstid af minst två år. Skulle Kung!. Maj:t ej vilja

medgifva deponering på minst denna tid, får nämnden i underdånighet

framhålla det önskvärda i, att i alla fall uppsägningsrätten göres ömsesidig.

Skulle depositionen efter uppsägning från statens sida upphöra förr än efter

55 år, måste nämnden i så fall framhålla nödvändigheten af, att museet

tillförsäkras ersättning motsvarande de utgifter museet haft i och för

lifrustkammarens samlingars värdiga installerande i byggnaden å Lejonslätten.

På grund af hvad sålunda anförts får nordiska museets nämnd för

sin del i underdånighet föreslå:

att lifrustkammarens samlingar deponeras i nordiska museets byggnad

å Lejonslätten;

att depositionen må omfatta en tid af 25 år med ömsesidig upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o. 86.

sägningsrätt två år innan depositionstiden utgår. Skulle staten dessförinnan

önska depositionen åter, må detta ske tre år efter skedd uppsägning. I

detta senare fall ersätter staten nordiska museets utgifter för samlingarnas

installering i museet;

att närmaste tillsynen öfver lifrustkammarens samlingar utöfvas af en

af Kungl. Maj:t på förslag af nordiska museets nämnd förordnad tjänsteman,

som samtidigt må vars tjänsteman vid nordiska museet;

att de för lifrustkammaren på extra ordinarie stat beviljade statsmedlen

måtte fortfarande utgå med minst samma belopp som hittills;

att inpackningen och transporten af lifrustkammarens samlingar ske

på statens bekostnad och under dess ansvar.

A andra sidan skulle nordiska museet förbinda sig:

att i museibyggnaden å Lejonslätten för lifrustkammarens samlingar

upplåta ej mindre centralhallen med undantag af utrymmet mellan entrén

och absiden, än äfven vapensalen samt eventuellt någon del af midtelpartiet

i södra flygelns bottenvåning;

att öfvertaga ansvaret för lifrustkammarens vård och bevakande jämte

förvaltningen af dess medel med skyldighet att redovisa för dem till

kammarrätten;

att bestrida kostnaderna för samlingarnas uppställande i nordiska

museet;

att hålla lifrustkammarens samlingar fritt tillgängliga en dag i

veckan;

att öfvertaga lifrustkammarens nuvarande ordinarie v aktbetjäning, dock

utan förbindelse att dem framdeles pensionera.

Slutligen får nordiska museets nämnd underdånigst framhålla önskvärdheten

af dels:

att, innan öfverenskommelse om lifrustkammarens deponering i nordiska

museet kommer till stånd, noggranna instruktioner angående museinämndens

och föreståndarens för lifrustkammaren befogenhet, dessa i anslutning

till hvad lifrustkammarens föreståndare i sin skrifvelse till nationalmusei

nämnd af den 5 sistlidne september yttrat, samt eventuellt inspektörs

befogenhet fastställas, dels:

att, likaledes med anslutning till lifrustkammarintendentens nämnda

yttrande, föreskrifter stipuleras, som förebygga all ömsesidig konkurrens

mellan lifrustkammaren och nordiska museet vid samlingarnas komplettering

och förökande.»

Vid utlåtandet voro fogade reservationer af två utaf nämndens ledamöter,

riksantikvarien H. Hildebrand och ingeniören C. G. Norström. Den

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

17

förre motsatte sig nämndens beslut, enär lian icke kunde finna det vara

svenska staten värdigt att i en annan institution, i all synnerhet i en, som

icke vore en statsinstitution, söka inackordering för en gammal, dyrbar,

vida känd och vida prisad statssamling. Ingeniören Norströms reservation

är af följande lydelse:

»Frågan om lifrustkammarens öfverflyttande till nordiska museet har

en djupt ingripande betydelse för användningen af museibyggnaden å

Lejonslätten samt för museets ställning och förhållanden till staten.

Nordiska museets stora hall har icke skapats till utställningsrum för

samlingar och kommer efter min öfvertygelse så mycket mindre att lämpa

sig därtill, som den, till följd af nämndens förut fattade beslut om galleriernas

afstångande mot hallen, åtminstone vintertiden icke erhåller tillräcklig

dager för sådant ändamål. Den har i stället från början afsetts

att blifva en fosterländsk festhall, hvars golf skulle kunna'' rymma stora

skaror af vårt folk, som här, omgifna af bilder och föremål belysande

nordens kultur, borde äfven på annat sätt än genom samlingarnas omedelbara

studerande läras att känna och älska sitt land. Skulle lifrustkammarens

samlingar till största delen här uppställas och fylla hallens golf,

blefve denna del af doktor Artur Hazelius’ syfte med skapandet af nordiska

museet fullständigt förhindrad. Museet har för öfrigt redan nu icke

tillräckligt utrymme för de egna samlingarna, och det synes mig sannolikt,

att lifrustkammarens stora mängd utländska föremål, särskild! vapen, som

ej hafva någon direkt historisk betydelse för Sverige, böra lämpligare få

sin plats i en specialsamling såsom artillerimuseum, än i det museum, som

särskildt skall bevara minnena af det svenska folkets och dess grannfolks

kultur.

Dessutom måste jag äfven anse, att de förutsättningar, under hvilka

majoriteten af museets nämnd vill mottaga lifrustkammarens samlingar,

äro för nordiska museet ofördelaktiga, då jag icke kan finna, att de stora

uppoffringar af penningmedel och utrymme, som härmed äro förenade,

skola tillnärmelsevis uppvägas af motsvarande fördelar.

Hvad beträffar förhållandet till staten, torde genom mottagandet af

lifrustkammarens samlingar det vara omöjligt att kunna undvika ett för

nordiska museet såsom fristående institution kanske ödesdigert och för dess

fria utveckling hindrande beroende. För lifrustkammaren själf vore det,

såsom ock nationalmusei nämnd yttrar, helt visst mera värdigt, att de

dyrbara samlingarna med sina rent historiska minnen af kungliga personer

finge utställas i någon staten tillhörig byggnad.

På dessa skäl kan jag, huru värdefullt det för nordiska museet än

måste vara, om vissa delar af lifrustkammaren finge hos museet deponeras,

Bill. till Rilcsd. Prot. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 47 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

icke biträda beslutet om mottagandet af lifrustkammarens samlingar i sin

helhet.»

Enligt nådigt beslut den 9 december 1904 lämnade Kungi. Maj:t

nationalmusei nämnd tillfälle att afgifva underdånigt yttrande i anledning

af hvad nordiska museets nämnd i sin förberörda skrifvelse anfört, samt

anbefallde nämnden att, därest för lifrustkammarens ifrågasatta förflyttning

särskildt anslag erfordrades, förebringa utredning i sådant afseende. Sedermera

öfverlämnades till nationalmusei nämnd eu af riksmarskalksämbetet

till chefen för ecklesiastikdepartementet den 19 december 1904 aflåten

skrifvelse med tillkännagifvande, att ståthållareämbetet å Stockholms slott

i skrifvelse till riksmarskalksämbetet bland annat hemställt, att åtgärder

måtte vidtagas, för att de i nordöstra slottsflygeln förvarade samlingarna

blefve i så god tid därifrån förflyttade, att lokalerna senast den 1 juli

1905 kunde vara utrymda och disponibla till företagande af erforderliga

förändrings- och inredningsarbeten.

I anledning häraf afgaf nationalmusei nämnd den 20 januari 1905

förnyadt underdånigt utlåtande i ämnet och anförde därvid, bland annat,

att nämnden redan i sitt förra utlåtande uttalat tvifvelsmål, huruvida de

ifrågasatta lokalerna i nordiska museets nybyggnad vore lämpliga för

lifrustkammarens samlingar. Det berättigade i dessa tvifvelsmål framginge

af ingeniören Korströms förenämnda reservation, däri han framhållit,

att nordiska museets stora hall icke skapats till utställningsrum för samlingar

och så mycket mindre komme att lämpa sig därtill, som den åtminstone

vintertiden icke erhölle tillräcklig dager för sådant ändamål.

Nordiska museets nämnd hade likaledes upplyst, att hallen icke ursprungligen

varit afsedd till egentlig utställningssal, men hållit före, att den med

sitt öfverljus och sina stora ytor äfven i museitekniskt afseende vore fullt

tillfredsställande och att särskildt lifrustkammarens dekorativa och delvis

pompösa samlingar af troféer och historiska minnen alldeles särskildt ägnade

sig därför. Detta hade nationalmusei nämnd i sitt förra utlåtande i ärendet

påpekat i hvad rörde några mindre delar af samlingarna, men ej dess

hufvudbeståndsdel — vapnen och klädespersedlarna.

I afseende å lokalernas elclfarlighet blefve denna naturligtvis minskad

till följd af det beslut, som fattats, att artificiell belysning icke skulle

anbringas i utställningssalarna och hallen, men denna fara blefve dock

ingalunda häfd. Faran läge mycket däruti, att hela samlingen skulle inrymmas

i ett enda stort öppet rum, hvarest luften särskildt till följd af

de ovanliga höjdförhållandena ständigt hölles i rörelse och där det skydd

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

19

saknades, som läge i samlingens fördelning genom eldfasta väggar i flera

smärre rum.

Hvad formerna för en eventuell deposition anginge, hade nordiska

museets nämnd i allmänhet biträdt nationalmusei'' nämnds förslag. I några

punkter hade nordiska museet dock gjort några tilläggsbestämmelser och

ändringar. Så önskade nordiska museets nämnd att få afgifva underdånigt

förslag vid tillsättande af ny innehafvare af föreståndaretjänsten

vid lifrustkammaren äfvensom vid vikariatsförordnande. Nationalmusei

nämnd funne icke något hinder böra möta härför.

Nordiska museets nämnd hade ifrågasatt den af nationalmusei nämnd

föreslagna inspektorns behöflighet och motsatt sig, att han skulle utrustas

med en myndighet, som skulle fråntaga museet all handlingsfrihet vid

utöfvandet af dess åtagande i fråga om lifrustkammarens vård, hvarför

hans befogenhet borde på visst, af nordiska museets nämnd föreslaget sätt

inskränkas. Nationalmusei nämnd kunde icke biträda denna mening. I

inspektorns person och befogenhet skulle staten hafva en garanti för, att

de dyrbara statssamlingarna väl vårdades och uppfyllde sitt ändamål.

Nordiska museet vore ingen statsinstitution. Dess nämnd kompletterade

till sex sjundedelar sig själf, blott den sjunde utsåges af Kungl. Maj:t.

Att lägga hela ansvaret för en ytterligt dyrbar statssamlings ändamålsenliga

vård och skötsel i händerna på en nämnd, i hvilken endast en

sjundedel representerade svenska staten, hade nationalmusei nämnd förklarat

sig ej kunna tillstyrka. Nämnden vidhölle hvad den förut yttrat

i denna del.

Beträffande lokalernas öppenhållande hade nationalmusei nämnd föreslagit,

att vid den eventuella uppgörelsen skulle fastställas, att lifrustkammarens

samlingar skulle afgiftsfritt hållas tillgängliga för allmänheten

om söndagarna och de helgdagar, nordiska museet hölles öppet. Nordiska

museets nämnd hade förklarat sig icke för närvarande kunna åtaga sig en

sådan förbindelse. Då det helt säkert skulle väcka berättigad harm hos

den stora allmänheten, som om sön- och helgdagarna hittills städse fått

besöka lifrustkammarens samlingar afgiftsfritt, att af hänsyn till nordiska

museets ekonomi nödgas betala inträdesafgift till de dyrbara fosterländska

minnena, och då statens alla öfriga samlingar hölles öppna utan afgift

sön- och helgdagar, vågade nationalmusei nämnd uppställa denna fordran

på fritt tillträde nämnda sön- och helgdagar såsom ett oeftergifligt villkor

för samlingarnas öfverflyttande.

Hvad ekonomien i öfrigt beträffade, hade nordiska museets nämnd för

klarat sig icke hafva någon annan erinran att göra med afseende på den

af nationalmusei nämnd föreslagna staten för lifrustkammaren, än att något

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

bidrag borde af staten lämnas till lokalernas kostsamma uppvärmning,

hvilket ju kunde anses skäligt. Likaså torde nordiska museets nämnd

enligt dess uttalade önskan kunna anförtros att utan Kungl. Maj:ts besvärande

bestämma om behöfliga ritningar o. d. till de montrer och annan

utställningsmateriel, som nordiska museet skulle bekosta för uppställande

af lifrustkammarens samlingar. Då staten således ej skulle få någon bestämmanderätt

med afseende på denna utställningsmateriels anskaffande,

kunde tal ej blifva om någon statens skyldighet att ersätta den, i händelse

af det träffade aftalets uppsägning och samlingarnas bortflyttning.

Med afseende på uppsägningsrätten hade nationalmusei nämnd föreslagit,

att öfverlåtelsen borde ske på vissa år, förslagsvis 25, med staten

förbehållen rätt att äfven dessförinnan återtaga sin samling efter två års

uppsägningstid. Nordiska museets nämnd hade framhållit det önskvärda

i, att uppsägningsrätten gjordes ömsesidig. I princip hade nationalmusei

nämnd intet att invända däremot, men vide i underdånighet hemställa,

att, då svårigheter eljest skulle kunna uppstå för staten, uppsägningstiden

från nordiska museets sida bestämdes till 4 å 5 år.

1 öfrigt hade nationalmusei nämnd inga anmärkningar att göra mot

de villkor eller önskemål, nordiska museets nämnd uppställt för lifrustkammarens

eventuella öfverflyttning till och deponerande i nordiska museets

byggnad.

Med anledning af riksmarskalksämbetets förut omförmälda skrifvelse

af den 19 december 1904 hade nämnden i skrifvelse till nordiska museets

nämnd framställt förfrågan, huruvida i nordiska museets byggnad eventuellt

skulle kunna från den 1 maj 1905 upplåtas lokal till förvarande af

lifrustkammarens samlingar. Till svar härå hade meddelats, att nordiska

museets nämnd ansåge det möjligt att i sagda byggnad redan från den

ifrågasatta tiden bereda plats för dessa samlingars magasinering, men att,

då detta endast kunde ske i de utrymmen, som skulle användas till utställningslokaler,

nordiska museet ej kunde mottaga samlingarna till förvar

annat än under förutsättning, att de, samtidigt med museets öfriga samlingar,

komme att uppställas i museets lokaler. Skulle öfverenskommelse

om lifrustkammarsamlingarnas framtida deponerande i nordiska museet

vara på ömkligt sätt afslutad före den 1 maj 1905, vore nämnden villig

att mottaga samlingarna att i nordiska museet förvaras på samma sätt

som museets egna samlingar, dock med villkor att de delar af lifrustkammarsamlingarna,

som nordiska museet ej inventerat till sig, väl nedpackades

i slutna lärår, som plomberades.

Beträffande kostnaderna för flyttningen yttrade nationalmusei nämnd,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

21

att dessa ställde sig ungefär lika för flyttning till Arffurstens palats som

för flyttning till nordiska museet på sätt framginge af ett utaf firman

Freys express afgifvet anbud, enligt hvilket nämnda firma åt oge sig att

verkställa flyttningen till nordiska museet för 4,200 kronor och till Artfurstens

palats för 4,000 kronor, med tillägg i senare fallet, därest samlingarna

skulle uppställas en eller två trappor upp, af 200 kronor för hvarje trappa,

dock att i båda alternativen kostnaden skulle nedbringas med 400 kronor,

därest biträde vid flyttningen kunde påräknas af 15 man af flottans manskap

om dagen, i likhet med hvad som skett år 1884 vid samlingarnas

öfverflyttande till kungl. slottet. Då nordiska museet ej ansåge sig böra

bekosta denna flyttning, och då lifrustkammaren ej för ändamålet ägde

några medel, erfordrades för densamma ett särskilt anslag, hvilket med

hänsyn jämväl till med flyttningen förenade oförutsedda utgifter torde

höra sättas till 4,500 kronor, att i mån af behof och mot redovisning användas.

Möjligen skulle dessa flyttningskostnader kunna något nedbringas

genom eventuell uppgörelse med annat bolag, något som tiden hittills icke

medgifvit. Emellertid komme icke kostnaderna att öfverskrida förenämnda

belopp.

Efter erhållen nådig befallning att ånyo i ärendet yttra sig har nordiska

museets nämnd den 21 februari 1905 afgifvit förnyadt underdånigt

utlåtande och därvid anfört, bland annat, följande:

»Huruvida det är staten värdigt eller ovärdigt att förskaffa lifrustkammarsamlingarna

plats i en synnerligen god lokal, tillhörig eu offentlig

institution, som arbetar under offentlig kontroll, därom vill nordiska

museets nämnd ej yttra sig, dä den ju är part i saken.

Hvad centralhallens lämplighet som museilokal beträffar, så vidhåller

nämnden sin redan tidigare angifna ståndpunkt. Då nämnden i sin förra

underdåniga skrifvelse yttrat, att hallen icke ursprungligen varit afsedd

till egentlig utställningssal, är detta uttryck så att fatta, att den från början

tänkts utgöra något mer än ett vanligt utställningsrum, men ingalunda så,

att egenskapen af utställningsrum skulle vara den främmande, ty i det af

museets grundläggare, doktor Hazelius, år 1891 utgifna programmet för

nordiska museets nybyggnad heter det om nämnda rum: »Ä gallerierna

samt delvis måhända äfven å hallens golf uppställas interiörerna från de

olika bondstugorna samt öfriga föremål». Häraf torde framgå, att det

yttrande, som en reservant inom nordiska museets nämnd uttalat och som

af nationalmusei nämnd åberopats, nämligen »att nordiska museets stora

hall icka skapats till utställningsrum för samlingar», måste anses vara alltför

ensidigt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

Nationalmusei nämnd upptager vidare samma reservants yttrande, att

hallen åtminstone vintertiden ej skulle erhålla tillräcklig dager. Museimän,

som under tvenne år arbetat i hallen, äro däremot af den åsikt, att hallen

under större delen af- året erbjuder ett tillfyllestgörande och behagligt ljus,

och att denna under den mörkaste tiden liksom alla museilokaler här

i landet har en otillräcklig belysning, hvilket dock ej torde vara byggnadens

fel. Dessa personers omdöme i denna sak torde väl få anses väga

minst lika tungt som byggnadskontrollantens.

Nationalmusei nämnd vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning om

inspektörs befogenhet. Nordiska museets nämnd vill utöfver hvad den förut

sagt rörande denna fråga i underdånighet ytterligare anföra, att, då vården

af lifrustkammarsamlingarna anförtros åt nordiska museet, hvilar ytterst

ansvaret för samlingarnas tillfredsställande skötsel på nämnden; men sättes

vid sidan af nämnden en myndighet af den art, att hvarje nämndens

beslut i dessa frågor förut måste underställas hans och eventuellt

Kung!. Maj:ts godkännande, innan de kunna verkställas, hvilket blir en

gifven följd af inspektörs suspensiva veto, så öfverflyttas onekligen hela

ansvaret för lifrustkammarens vård ''från nämnden till inspektor, hvarförutom

lifrustkammarärendena, i följd af att de regelbundet måste gå igenom

minst tvenne instanser, komma att blifva betydligt fördröjda, säkerligen

till ej ringa men för samlingarna. Erhåller inspektor rätt att till

Kung!. Maj:ts nådiga åtgärd anmäla hvad han finner vara af nämnden

försummadt — såsom nordiska museets nämnd föreslagit — torde väl

staten därigenom äga full garanti mot samlingarnas vanskötsel. Ty denna

anmälningsrätt innebär enligt nämndens förmenande, att, därest nämnden

finnes hafva vidtagit någon åtgärd, som med fog kan anses innebära ett

åsidosättande af samlingarnas behöriga vårdande, Kungi. Maj:t må lämna

de föreskrifter, som i berörda hänseende kunna finnas nödiga, dock att

nordiska museet därigenom icke tillskyndas några särskilda kostnader utöfver

hvad som kan anses skäligt på grund af museets allmänna åtagande

vid samlingarnas deponerande.

Då nordiska museets nämnd fortfarande på grund af ekonomiska skäl

anser det vara omöjligt att hålla nordiska museet afgiftsfritt öppet om

söndagarna, men nämnden å andra sidan vill visa tillmötesgående, så har

nämnden än en gång låtit göra en ingående undersökning om möjligheten

att hålla lifrustkammarsamlingarna tillgängliga utan inträdesafgift under

de söndagar och helgdagar, då museet i öfrigt hålles öppet, och har därvid

befunnits, att, om det också ej kan ske utan stora svårigheter, skulle det,

genom ökning af vaktpersonalen under dessa dagar af åtta personer utöfver

det för samlingarnas öfvervakande i vanliga fall erforderliga antalet,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets inlåtande ÅT:o 86.

23

låta sig gorå att hålla lifrustkammarsamlingarna så afskilja, att tillträde

afgiftsfritt kunde lämnas till dem, under det afgift upptages för beseendet

af museets egna samlingar.

Då dessa åtta vakter för sön- och helgdagar uteslutande anställas

för möjliggörandet af fritt tillträde till lifrustkammarsamlingarna, så är

väl ej mer än billigt, att museet erhåller mot deras aflöning svarande

ersättning.

Då nordiska museets nämnd anser, att bestämmandet af hela uppställningen

af lifrustkammarsamlingarna bör anförtros åt denna nämnd,

håller nationalmusei nämnd före, att hvarje ersättning för uppställningskostnaderna,

i händelse samlingarna skulle från statens sida uppsägas före

de 25 åren, bör helt och hållet afvisas.

Mot detta förslag måste nordiska museets nämnd inlägga sin gensaga.

Det är omöjligt för nordiska museet att bestrida omkostnaderna för uppställandet

af lifrustkammarsamlingarna utan att för sig betrygga det utlagda

beloppets ersättande, i händelse lifrustkammardepositionen i nordiska

museet från statens sida skulle uppsägas före de bestämda 25 åren. Då

på nordiska museets nämnd öfverflyttas ansvaret för lifrustkammarsamlingarnas

vård, och skötseln af samlingarna i hög grad är beroende af det

sätt, på hvithet de utställas, om montrer och sådant äro af den art, att de

skydda m. m., följer som en konsekvens häraf, att den, som bär ansvaret

för vården, också skall äga att bestämma utställningsmaterialet.

Nordiska museets ekonomiska ställning tillåter ej en luxuös uppställning,

men å andra sidan ligger det i nordiska museets eget intresse, att

lifrustkammarsamlingarna erhålla en deras eget värde och hallens monumentalitet

motsvarande montering. Någon. fara för att onödiga kostnader

göras torde därför icke föreligga. Men till statens säkerhet och för vinnande

af en officiell siffra till grund för eventuell ersättning kan ju lämpligen

nordiska museets förslag till lifrustkammarens uppställning underkastas

kontrollräkning af öfverintendentsämbetet.»

Vid utlåtandet var fogad en af ingeniören Norström afgifven reservation,

hvari han vidhållit sin uppfattning, att den stora hallen i nordiska

museets nybyggnad icke varit afsedcl till utställningslokal, samt påpekat

svårigheterna för nordiska museet att, samtidigt med att lifrustkammarsamlingarna

hölles afgiftsfritt tillgängliga för allmänheten, upptaga afgift

för tillträde till nordiska museets angränsande samlingar.

Sedan i anledning af en klausul i det af Freys express afgifna anbudet

hos sjöförsvarsdepartementet begärts upplysning, huruvida för den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

nu tilltänkta flyttningen, som ifrågasatts skola ske under försommaren

1905, biträde kunde påräknas af manskap från kungl. flottan, har chefen

för nämnda departement i skrifvelse den 9 mars 1905 meddelat, att tillgången

å manskap vid den antydda tidpunkten, då flottans öfningar till

sjöss påginge, icke medgåfve, att sådant biträde för ifrågavarande ändamål

lämnades.

I sammanhang med frågan om lifrustkammarens flyttning torde jag

få erinra om en utaf generalfälttygmästaren gjord framställning om utredning

angående föremål, som lämpligen kunde från lifrustkammaren

öfverflyttas till artillerimuseet för att införlifvas med därvarande samlingar,

öfver hvilken framställning nationalmusei nämnd afgifvit underdånigt yttrande

den 30 september 1904. I detta sitt yttrande har nationalmusei

nämnd hemställt, att den af generalfälttygmästaren begärda utredningen

icke måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda, förr än den af riksmarskalksämbetets

underdåniga skrifvelse af den 18 juni 1904 framkallade

frågan om lifrustkammarens förflyttning från sina nuvarande lokaler i

kungl. slottet bli hvit slutgiltigt ordnad.

I skrifvelse af den 22 november 1904 bär nordiska museets nämnd

i anledning häraf hemställt, att, i händelse den föreslagna utredningen

funnes böra äga rum, densamma måtte företagas, innan något vidare åtgjordes

i frågan om lifrustkammarens flyttning till nordiska museet.

Nationalmusei nämnd, som ■ anbefallts att ånyo afgifva yttrande i

detta ärende, har till åtlydnad häraf i skrifvelse den 20 januari 1905 meddelat,

att under sådana förhållanden och da föreståndaren för lifrustkammaren,

hvilken det närmast torde åligga att verkställa en dylik utredning,

därest den befunnes böra äga rum, på grund af sjukdom fått

tjänstledighet och sedan början af år 1905 vistades vid utländsk kurort,

nationalmusei nämnd ansåge sig icke böra till behandling upptaga ifrågavarande

nådiga remiss, förr än bemälde föreståndares yttrande förelåge.

Den nu afhandlade frågan om flyttning af lifrustkammarens samlingar

har, såsom jag omnämnt vid redogörelsen för hvad i detta ärende förekommit,

sin närmaste anledning i uttalade önskningar, att de åt dessa

samlingar för närvarande upplåtna lokaler i Stockholms slott måtte inom

kort återställas till Hans Maj:t Konungens personliga disposition. Enligt

hvad jag numera inhämtat, är dock flyttningsfrågan ej så trängande, som

under ärendets handläggning antagits, utan lärer man kunna påräkna, att

samlingarna under den närmaste tiden få kvarblifva på sin nuvarande plats;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

25

så att en brådstörtad flyttning och en för samlingarna menlig magasinering

ej behöfva förekomma. På sätt framgår af den utredning, lifrustkammarens

föreståndare i ärendet förebragt, förefinnas emellertid andra omständigheter,

som med nödvändighet påkalla, att en annan lokal med det snaraste

beredes för lifrustkammarens samlingar. Såsom föreståndaren med

styrka framhållit, kunna nämligen samlingarna icke erhålla en fullt tillfredsställande

vård i nordöstra slott sflygeln. Denna lämnar sålunda ej tillräckligt

utrymme åt samlingarna, till följd hvaraf ock en stor del af dem,

bland annat dyrbara sadlar, schabrak, spetsar och kostymer, sedan länge

icke kunnat utställas; och äfven i andra af föreståndaren angifna afseenden

hafva de nuvarande lokalerna visat sig olämpliga för ifrågavarande samlingar.

Det måste därför betraktas som eu lycklig händelse, att nu erbjuder

sig tillfälle att åtminstone tills vidare för dessa samlingar erhålla en betryggande

fristad under nordiska museets hägn i dess nybyggnad på kung! Djurgården.

Jag vill dock icke förneka, att, därest utsikt funnes att inom

en snar framtid dessa statens samlingar, hvilka inom sig rymma så många

för fäderneslandets historia minnesrika föremål, kunde erhålla plats i en

staten tillhörig byggnad, där möjligen äfven statens historiska museum

kunde inrymmas, en sådan anordning skulle synas mig mer tilltalande.

Planer hafva visserligen varit å bana att låta ombygga och inreda

det staten tillhöriga s. k. Arffurstens palats till en museibyggnad för statens

historiska museum och lifrustkammaren. Kostnaderna härför hafva beräknats

till omkring 700,000 kronor. Med hänsyn till denna betydande

kostnad och då Arffurstens palats på grund af sitt centrala läge torde med

större fördel böra användas för andra statens ännu mer trängande byggnadsbehof,

lärer föga utsikt finnas att inom Arffurstens palats erhålla lokaler

för lifrustkammarens samlingar. Då det icke heller synes mig lämpligt

att, i afvaktan på att i någon annan af statens nuvarande byggnader eller

genom af staten för ändamålet verkställd nybyggnad möjligen skulle kunna

komma att anordnas plats för dessa statssamlingar, låta inpacka och

magasinera dem kanske för en lång oviss framtid, har jag ansett, att man

bör lyssna till det från nordiska museets sida gjorda erbjudandet.

I nordiska museets i hög grad monumentala byggnad på kungl. Djurgården,

hvilken byggnad genom sitt fria läge och frånvaron af artificiell

belysning i utställningslokalerna synes vara väl skyddad mot eldfara, skulle

lifrustkammarens dyrbara samlingar kunna erhålla särskilda, för samlingarnas

uppställning synnerligen lämpliga lokaler utan någon nybyggnadskostnad

för staten eller annan större utgift än det nu för tillsyn, underhåll och

vård af lifrustkammarens samlingar utgående extra anslage å 6,200 kronor

om året. Lifrustkammaren skulle där i de för densamma upplåtna

Bill. till liiksd. Prof. 1905. 4 Sars. 1 Afcl. 47 Håft. ■ --- 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 86. ''

lokaler fortfarande hållas för sig såsom en särskild samling utan sammanblandning

med nordiska museets egna samlingar. Förenade i samma byggnad

skulle emellertid lifrustkammarens och nordiska museets samlingar på

ett lyckligt sätt komplettera hvarandra till en fulltonig kulturbild af en

stor del utaf svenska folket förgångna lif.

Någon öfverlåtelse af lifrustkammarens samlingar till nordiska museet

är icke ifrågasatt, utan skulle uppgörelsen endast afse en deposition af

dessa samlingar inom ifrågavarande lokaler i nordiska museets nybyggnad

på vissa för samlingarnas vård och tillökning betryggande villkor, hvadan

alltså, därest under depositionstiden tillfälle skulle yppas att bereda annan,

ännu lämpligare plats för lifrustkammarens samlingar, hinder icke möter

att däraf begagna sig, endast uppsägning af aftalet sker inom viss öfverenskommen

tid. Vården af samlingarna skulle fortfarande utöfvas af en särskild,

af Kungl. Magt förordnad föreståndare, hvilken emellertid skulle

kunna tillika vara tjänsteman vid nordiska museet och således underlydande

nordiska museets nämnd. Med denna nämnds sammmansättning

och museets karaktär af att vara snarare en allmän än en privat institution

torde det icke innebära någon fara att till nämnden för depositionstiden

öfverflytta den handläggning af ärenden rörande lifrustkammaren, som nu

åligger nationalmusei nämnd, i synnerhet om, såsom synes mig lämpligt,

en särskild inspektor förordnas af Kungl. Maj:t att öfvervaka förvaltningen

af lifrustkammarens angelägenheter.

Då det är af vikt, att, därest en sådan uppgörelse, som nu ifrågasatts,

skulle komma till stånd, däraf härflytande rättigheter och förpliktelser

såvidt möjligt klargöras, har jag, med beaktande af hvad angående ett

sådant aftals innehåll blifvit i ärendet föreslaget och erinradt, låtit under

hand uppgöra skriftligt förslag till en blifvande öfverenskommelse i ämnet,

hvilket förslag efter åtskilliga jämkningar blifvit af nordiska museets nämnd

genom påteckning godkändt. Detta förslag, som synes mig innehålla för

staten tillräckligt betryggande bestämmelser, är af följande lydelse:

»Förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten och nordiska

museet angående deposition af lifrustkammarens samlingar i nordiska

museets nya byggnad å Lejonslätten på kungl. Djurgården.

1.

Lifrustkammarens samlingar magasineras i nordiska museets nya

byggnad å Lejonslätten från den tid, då samlingarna hinna dit öfverflytta®,

och intill dess nordiska museet hunnit inventera till sig dessa,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

27

hvilket senast bör hafva skett till den 1 juli 1906. Nordiska museet

öfvertager vården af samlingarna, allt efter som dessa inventeras öfver till

museet. De föremål, som museet ej inventerat till sig, förvaras i slutna

lärår eller montrer, och förbinder sig museet att åt dem bereda en aret

om jämn temperatur och låta dem komma i åtnjutande af de allmänna

skyddsåtgärder mot eldfara och inbrott, som vidtagits för museets egna

samlingar, men ansvarar museet i öfrigt icke för dessa föremål. Såväl de

nedpackade som de till museet öfverlämnade föremålen stå under närmaste

vård af lifrustkammarens föreståndare. Först sedan inventeringen i sin

helhet afslutats, öfverlämnas förvaltningen af lifrustkammarens medel till

nordiska museet, och härifrån räknas depositionstiden, alltså senast från

och med den 1 juli 1906 och till den 1 juli 1931. Inpackning och

flyttning af lifrustkammarens samlingar ombesörjas och bekostas af staten,

hvaremot nordiska museet anordnar och bekostar samlingarnas uppställning

i museet och därför erforderliga montrer samt öfrig utställningsmateriel.

Önskar staten eller nordiska museet, att depositionen skall upphöra

före den 1 juli 1931, må det tidigast ske tre år efter uppsägning

från statens sida och fem år efter uppsägning från nordiska museets sida.

Om depositionen i följd af uppsägning från statens sida upphör före den

1 juli 1931, skall staten ersätta hvad nordiska museet visar sig hafva

i enlighet med gängse pris utgifvit för samlingarnas installering i museet.

Har uppsägning ej skett från nordiska museets sida minst fem år eller

från statens sida minst tre år före utgången af den ursprungligen bestämda

depositionstiden, anses denna förlängd med tio år och sedermera under

motsvarande förutsättningar med ytterligare en tioårsperiod i sänder; dock

att depositionstiden äfven då kan förkortas genom uppsägning på sätt

förut nämnts.

2.

Lifrustkammarens samlingar skola, så snart sig göra låter, ordnas i de

för dem särskild! upplåtna lokaler i nordiska museet, där de under depositionstiden

skola utan sammanblandning med nordiska museets egna

föremål vara uppställda och hållas för allmänheten afgiftsfritt tillgängliga

under vissa timmar en söckendag i hvarje vecka samt dessutom de sönoch

helgdagar, då museet i öfrigt hålles öppet. De ifrågavarande lokalerna

äro den genom museibyggnadens hela längd gående centrallhallen

med undantag af utrymmet mellan hufvudingången och absiden, vidare

deri öfver hufvudingången belägna, utåt hallen öppna afdelning, som ur
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

sprungligen afsetts till museets vapensal, och, om så erfordras, någon del

af midtpartiet i södra flygelns bottenvåning.

3.

För depositionstiden ställer staten till förfogande af nordiska museets

nämnd ett anslag af 6,200 kronor, för år räknadt, hvilket anslag skall användas

till vård, bevakning, underhåll och förökande af lifrustkammarens

samlingar. Af detta anslag skola för år räknadt afses:

till arfvode åt lifrustkammarens föreståndare..................... kronor 2,000: —

» » » » inspektor........................... » 600: —

» samlingarnas ökande .......................................................... » 1,400: —

Den nettovinst, som under depositionstiden uppkommer genom försäljning

af kataloger öfver samlingarna, skall jämväl, i mån af behof, användas

för lifrustkammaren, men tillfaller i öfrigt nordiska museet, hvilket

äfven äger förfoga öfver de medel, som under depositionstiden inflyta för

samlingarnas förevisning.

4.

Under depositionstiden stå lifrustkammarens samlingar under förvaltning

af nordiska museets nämnd, som, utan anspråk på vidare bidrag från

statens sida än bär ofvan sägs, ansvarar för samlingarnas behöriga vård

och underhåll samt inför kammarrätten redovisar för förvaltningen af lifrustkammarens

medel, i den mån de ej på grund af särskilda bestämmelser

handhafvas af annan institution eller myndighet. Frågor om afsöndring

eller lån af föremål från lifrustkammaren äfvensom angående väsentligare

ändringar i afseende å de för lufrustkammarens samlingar bestämda lokalers

användning skola underställas Kungl. Maj:ts pröfning och afgörande.

5.

Vid inköp af föremål till lifrustkammaren och nordiska museet bör

konkurrens mellan samlingarna undvikas. Såsom regel gäller, att för lifrustkammaren

inköpas hufvudsakligen vapen och andra föremål sådana,

som tillhört kungliga personer eller äga utpräglad historisk karaktär, samt

att nordiska museet endast inköper sådana vapen, som begagnats af allmogen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

29

6.

Närmaste vården och tillsynen öfver lifrustkammaren utöfvas af dess

föreståndare, som utses af Kungl. Maj:t efter förslag af nordiska museets

nämnd. Denne föreståndare må tillika vara anställd såsom tjänsteman

vid nordiska museet.

7.

Kungl. Maj:t äger förordna en inspektor att öfvervaka förvaltningen

af lifrustkammarens angelägenheter. Denne inspektor har att hos nordiska

museets nämnd göra de framställningar, han kan finna af omständigheterna

påkallade, samt, ifall han anser nämnden hafva vid berörda förvaltning

gjort sig skyldig till fel eller försumlighet, därom göra anmälan hos Kungl.

Maj:t, som äger meddela de föreskrifter, hvilka kunna finnas erforderliga;

dock att nordiska museet ej därigenom må tillskyndas några särskilda kostnader

utöfver hvad som kan anses skäligt på grund af hvad museet i allmänhet

åtagit sig beträffande lifrustkammaren. Skulle inspektor finna ett

af museinämnden fattadt beslut kunna medföra svårare äfventyr för lifrustkammaren,

äger han förbjuda beslutets verkställighet, hvarmed då skall

anstå, i afvaktan på hvad Kungl. Maj:t kan finna skäligt i frågan bestämma.

8.

Nordiska | museet öfvertager i sin tjänst nuvarande ordinarie vaktbetjäning

vid lifrustkammaren, nämligen en vaktmästare och en eldare, hvilka

fortfarande, så länge de kvarstå i sina befattningar, skola aflönas med

minst 800 kronor om året hvardera. För den vaktbetjäning, som erhåller

aflöning från det af Riksdagen beviljade anslaget till lifrustkammaren,

åtager sig nordiska museet ej att bereda pensioner.

9.

Kungl. Maj:t äger att efter hörande af nordiska museets nämnd meddela

närmare instruktioner för lifrustkammarens inspektor och föreståndare.

10.

Denna öfverenskommelse utgör ej hinder för Kungl. Maj:t att i anledning

af därom nu väckt fråga förordna om öfverförande till artillerimuseum

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

af en del af lifrustkammarens samlingar; dock bör nordiska museets nämnd

blifva satt i tillfälle att öfver detaljeradt förslag i detta ärende yttra sig,

och är nordiska museet fritaget från fullgörandet af denna öfverenskommelse,

därest Kungl. Maj:t mot museinämndens uttalade mening medgifver

öfverflyttning af föremål till artillerimuseet i en sådan utsträckning, att

lifrustkammarsamlingarnas nuvarande karaktär enligt nämndens före frågans

afgörande tillkännagifna uppfattning skulle därigenom förryckas. På

det att nordiska museets öppnande för allmänheten ej må blifva försenadt

genom denna fråga, är det nödvändigt, att densamma varder afgjord i så

god tid, att den för lifrustkammarens uppställande nödiga utställningsmaterielen

kan beställas redan under hösten 1905.»

I afseende å den i punkten 1 omförmälda magasineringen af lifrustkammarens

samlingar i nordiska museets byggnad, innan museet hinner

inventera dem till sig, har intendenten för museet på förfrågan meddelat,

att till magasineringsplatser för dessa samlingar vore afsedda följande

lokaler inom nordiska museets norra flygel: i bottenvåningen midtpartiet

för vagnar och västra galleriet för sådana föremål, som kunde misstänkas

innehålla mai; i hallvåningen stora hallen och härintill gränsande östra

galleriet för hufvudmassan af samlingarna samt i kanslibyggnaden två trappor

upp i brandfritt hvalf, försedt med järndörr och afsedt till förvaringsplats

för arkivalier, de dyrbaraste föremålen.

Beträffande den i punkt 3 berörda vinst å försäljning af kataloger

öfver lifrustkammarens samlingar och inkomst genom samlingarnas förevisning

har jag velat erinra, att, enligt hvad jag inhämtat, motsvarande

medel under de sista fem åren uppgått till följande belopp:

Förevisning smedel. Katalogmedel.

1900 .......................... kronor 812: — ..................................kronor 1,063: 12

1901 ........................... » 930: 50 .................................... » 1,156: 95

!902 .......................... » 934: 50 .................................... » 1,302: 08

1903 ........................... » 1,532: 75 ................................... » 1,610: 25

1904 .......................... » 1,537: — ................................... * 1,127: 25

Det skulle utan tvifvel hafva varit lyckligast, om redan nu hunnit

afgöras, huruvida nagra föremål och i så fall hvilka skola öfverflyttas från

lifrustkammaren till artillerimuseum. Men om än detta af omförmäld

orsak ännu icke kunnat ske, hyser jag den tillförsikt, att svårigheter icke

skola ^ möta att få denna fråga på ett tillfredsställande sätt ordnad inom

den i punkten 10 angifna tid. Likaledes torde den i förut omnämnda

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 86.

31

promemoria af nordiska museets intendent berörda fråga om afsöndring

från lifrustkammaren till naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning

af åtskilliga föremål från utomeuropeiska länder och folk lätt kunna vinna

sin lösning.

Vidkommande kostnaden för flyttning af lifrustkammarens samlingar

till nordiska museet, hvilken kostnad skulle bestridas af staten, torde, med

hänsyn därtill att något biträde vid flyttningens verkställande icke är att

påräkna från flottans manskap, denna kostnad böra beräknas till högst

4,500 kronor.»

Med anledning af hvad sålunda anförts och då för träffande af den

ifrågasatta öfverenskommelsen mellan svenska staten och nordiska museeR

särskildt i hvad angår utfästelsen om statsbidrag under depositionstiden,

torde böra inhämtas Riksdagens samtycke, hemställde departementschefen

att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

Utskottet, som, då vederbörande myndigheter numera enats angående

lifrustkammarens förflyttning till nordiska museet, icke anser sig böra häremot

framställa någon erinran, hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, må

a) för sin del medgifva, att aftal angående flyttning

af lifrustkammarens samlingar in. m. i enlighet med det

i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 17

mars 1905 intagna förslag till öfverenskommelse mellan

svenska staten och nordiska museet må träffas; samt

b) på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af

4,500 kronor till bestridande af kostnader för flyttning

af lifrustkammarens samlingar.

Stockholm den 11 april 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.