Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående väckt motion om afskrifning af återstående köpeskillingen för hemman och lägenheter, som få till skatte lösas.

1905-04-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:91, Utlåtande, angående väckt motion om afskrifning af återstående köpeskillingen för hemman och lägenheter, som få till skatte lösas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 91.

1

N:o 91.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1905, kl. 3,so e. m.

Utlåtande, angående väckt motion om afskrifning af återstående

köpeskillingen för hemman och lägenheter, som få till

skatte lösas.

(I. A.)

I eu inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottets förberedande

behandling öfverlämnad motion (n:o 4) har herr Nils Andersson i Pettersborg

föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att den återstående skatteköpeskillingen

afskrifves för alla de hemman och lägenheter, som få till

»skatte» lösas.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»De hemman och lägenheter, till hvilka staten har äganderätt och

b vilka emot viss afgift få till »skatte» lösas, enligt Kungl. Maj:ts nådiga

förordningar af den 19 september 1723 och den 21 februari 1789 och

Kungl. Maj:ts nådiga bref af den 26 mars 1702, den 1 september 1741,

den 22 september 1756 och den 9 juli 1831 samt Kungl. Maj:ts nådiga

kungörelser af den 24 januari 1790 och den 15 december 1848, utgöras

numera till största delen af mindre lägenheter af ringa värde. Plera

gånger hafva förslag väckts därom, att mera enhetlighet i vår jord

beteckning, d. v. s. öfverförande från »krono» till »skatte», måtte åstadkommas,

men ej vunnit Riksdagens bifall.

Ku synes mig tiden vara inne för vidtagande af en sådan åtgärd

till afsevärd förenkling i jordeböckernas förande, då nya sådana böcker

Bill. till Riksd. Prat. 1905. i Samt. 1 Afd. 50 Raft. (N:o 91.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande, N;o 91,

skola uppläggas. Då den återstående beräknade skatteköpeskillingen

ej uppgår till mera än ungefär 30- ä 40,000 kronor, så bör från ekonomisk

synpunkt sedt ej något binder möta för omförande af ifrågavarande

hemman och lägenheter från »krono» till »skatte», i synnerhet som den

behjärtansvärda egnahems-frågan därigenom skulle i betydlig mån befordras

till lösning. Dessa smålägenheter, hvarom är fråga, kunna nämligen

icke såsom »krono» intecknas, men öfverförda till »skatte» kunna

de belånas genom intecknade skuldebref, och sålunda mindre bemedlade

personer öfvertaga dylika lägenheter och skaffa sig ett eget hem.

Därtill kommer ännu ett skäl för skatteköpeskillingens afskrifvande,

nämligen det, att denna afgift är att betrakta som ett slags grundskatt,

och då alla andra grundskatter äro afskrifna, så bör enligt min mening

äfven denna försvinna. I verkligheten blir en sådan afskrifning ingen

förlust för staten, ty i förhållande till lägenheternas obetydliga värde

äro besväret och kostnaderna så betydliga, att det är föga troligt, att

innehafvarne köpa »skatte» på dem. Ja de, som nu stå i jordeböckerna,

äro i de flesta fall redan döde, ty det är vanligen så, att vid åboombyte

den nye ägaren blott hos häradsskrifvaren anmäler sig som innehafvare

för att blifva införd i mantals- och skattskrifningslängderna. Dessutom

skulle staten återvinna genom stämpelskatten, hvad den förlorar genom

att nu afskrifva den återstående beräknade obetydliga skatteköpeskillingen.»

Frågan om kronohemmans samt åtskilliga andra kronolägenheters

upplåtande under skattemannarätt utan särskild köpeskillings erläggande

förelädes 1870 års Riksdag till pröfning genom en då i ämnet aflåten

kung!, proposition. Denna proposition blef emellertid afslagen af Riksdagen,

som i skrifvelse den 10 maj samma år anförde, bland annat, att

enligt de för behandling af« frågan om beskattningsväsendets samt uppbörds-

och redogörelseverkets förenkling utsedde kommitterades beräkning

uppgick antalet af de under stadgad åbo- och besittningsrätt upplåtna

kronohemman år 1844 till 2,176 hela mantal, lägenheterna oberäknade,

och att detta antal hade under de påföljande 22 åren, eller till och med

år 1866, enligt kammarkollegii utredning nedgått till 442 mantal, hvilken

senare siffra kollegiet på anförda skäl funnit vara något för hög. Då

skatteköpen under gällande lagstiftning visat sig ganska skyndsamt fortgå,

hade det synts Riksdagen icke vara af verkligt behof påkalladt att däri

vidtaga någon förändring, helst skatteköpen kunde i väsentlig mån påskyndas

genom att vederbörande på lämpligt sätt bringades kunskap om

sådana förteckningar öfver kronohemman och lägenheter, som omförmälas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 91.

3

i kungl. kungörelsen den 15 december 1848 angående ordningen och

sättet för vinnande af skattemannarätt till hemman och lägenheter af

krononatur.

I hvad mån dessa skatteköp sedermera fortgått är utskottet icke i

tillfälle att meddela, enär, enligt hvad upplyst blifvit, en utredning i

sådant afseende icke skulle kunna åstadkommas utan vidlyftiga undersökningar

och i öfrigt försvåras däraf, att en mängd i jordeböckerna

upptagna kronolägenheter i själfva verket äro obefintliga.

Då emellertid ifrågavarande skattemannarätt i regeln kan förvärfvas

utan föregången värdering eller annan omgång än erläggande af den efter

grundräntans krono värde bestämda köpeskillingen, h vilket krono värde alltjämt

bibehållits vid sitt ursprungliga belopp och således måste anses under

nuvarande förhållanden synnerligen ringa, samt alltså den af motionären

till afskrifning ifrågasatta köpeskillingen utan någon svårighet bör kunna

af kronoåborna erläggas och någon rättslig grund för dess efterskänkande

icke kan åberopas, får utskottet hemställa,

att herr N. Anderssons ifrågavarande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 11 april 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservation

af herrar tf. Andersson och N. Nilsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.