Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Vänersborgs hospital och asyl för Alfsborgs läns räkning af en upptagningsanstalt för sinnessjuka.

1905-04-28 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:96, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Vänersborgs hospital och asyl för Alfsborgs läns räkning af en upptagningsanstalt för sinnessjuka.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

1

N:q 96.

Ank. till Eiksd. kansli den 28 april 1905, kl. 3,30 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande

vid Vänersborgs hospital och asyl för Alfsborgs läns

räkning af en upptagningsanstalt för sinnessjuka.

(2:a U. A.)

Uti en till Riksdagen den 7 april 1905 aflåten proposition (n:o 110)

har Kungl. Maj it — med förmälan att, på sätt propositionen bifogadt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag utvisade, Älfsborgs

läns landstings förvaltningsutskott anhållit om Kungl. Maj:ts tillstånd

att vid Vänersborgs hospital och asyl i öfverensstämmelse med upprättade

ritningar uppföra en upptagningsanstalt för vård af sinnessjuka,

samt att medicinalstyrelsen uppgjort förslag till de närmare villkor och

bestämmelser, som för det ifrågasatta medgifvandet syntes böra uppställas

— föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva, att uti förevarande

ämne aftal af innehåll statsrådsprotokollet utvisade finge mellan staten,

å ena., samt Alfsborgs läns landsting, å andra sidan, träffas.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen

yttrat följande:

»Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Alfsborgs län gjorde till länets

år 1902 församlade landsting framställning om inrättande af en upptagningsanstalt

för sinnessjuka från länet. Efter det en med anledning

däraf tillsatt kommitté haft frågan under behandling, framlades ärendet

Bill. till Riksd. Frat. 1005. 4 Sami. 1 Afd. 54 Häft. (N:is 96, 97). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

vid 1904 års landsting, och har därefter uti en till Kungi. Maj:t ställd,

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Alfsborgs län med underdånig

skrifvelse den 5 december 1904 öfverlämnad skrift Alfsborgs läns landstings

förvaltningsutskott, jämlikt af landstinget lämnadt uppdrag, i underdånighet

anhållit att, för vård af sinnessjuka inom länet i de fall, som

omförmäldes i 46 § af nådiga stadgan angående sinnessjuka den 14 juni

1901, finge för landstingets räkning och på dess bekostnad å Vänersborgs

hospitals och asyls område vid Restad uppföras två paviljonger efter s. k.

öppen-dörr-system af samma storlek och beskaffenhet som en till asylen

hörande dylik byggnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda

ritningar, samt att för upptagningsanstalten måtte få gälla enahanda bestämmelser

som för andra län tillhöriga dylika anstalter.

Genom nådig remiss anbefalld att öfver denna framställning afgifva

underdånigt utlåtande, infordrade medicinalstyrelsen direktionens för Vänersborgs

hospital och asyl yttrande i ärendet.

Direktionen tillstyrkte bifall till ansökningen, dock med hemställan,

huruvida icke vore billigt, att öfverläkaren vid anstalten af landstinget

eller annorledes erhölle något särskildt arfvode för det ökade ansvar och

arbete, som blefve en följd af bifall till framställningen. Jämte sitt yttrande

öfverlämnade direktionen en af öfverläkaren vid Vänersborgs hospital och

asyl, medicine licentiaten Daniel Sellberg i ämnet afgifven skrift af följande

innehåll.

Bland fackmän på det psykiatriska området syntes blott en mening

råda om olämpligheten ur såväl administrativ som sjukvårdssynpunkt af

uppförande af sinnessjukanstalter med eu beläggningssiffra af 1,000 patienter.

De stora olägenheterna, för att icke säga vådorna, häraf vore för medicinalstyrelsen

så väl kända, att Sellberg icke ansåge sig böra närmare orda

därom. Medicinalstyrelsen hade själ!'' uti sin underdåniga berättelse angående

undersökningen af sinnessjuka och sinnesslöa af den 8 december

1902 uttalat sina betänkligheter beträffande uppförande af dylika stora

sjukhuskomplex och i sina förslag till anläggning af nya anstalter icke

funnit sig böra förorda ett högre beläggningstal än 800. På grund häraf

och stödjande sig äfven på den erfarenhet, Sellberg själf förvärfvat sig i

saken, kunde han icke anse det välbetänkt att belasta Vänersborgs redan

förut alltför stora anstalt med ytterligare 58 platser, och han vore fullt

och fast öfvertygad om, att eu sådan åtgärd komme att inverka menligt

på såväl sjukvården som den ekonomiska administrationen af anstalten.

Tillkomsten af de föreslagna länspaviljongerna skulle komma att i väsentlig

grad öka det redan förut mycket ansträngande arbete och det dryga ansvar,

som hvilade på öfverläkaren vid en anstalt med 1,000 platser. Man borde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

3

lägga märke till, att ökningen i arbetet ej blefve proportionell med tillökningen

i patientantalet utan ansenligt större, alldenstund länets sjuka

erfordrade särskild administration m. m. Det kunde invändas, att patientsiffran

vore ännu högre vid våra tvenne största anstalter i Lund och

Uppsala. Därvid vore dock att märka, att öfverläkarne vid dessa vid sin

sida hade asylläkare, som med dem delade ej allenast sjukvårdsarbetet

utan äfven den administrativa arbetsbördan och ansvaret, som vid Vänersborgs

anstalt vore lagda uteslutande på en enda person. Om paviljongerna

komme till stånd, skulle det utan tvifvel ej dröja länge, förrän ett

oafvisligt kraf på en asylläkare gjorde sig gällande.

A de statens anstalter, där länspaviljonger dittills blifvit uppförda,

både deras tillkomst varit till ovärderlig nytta för statens sjukvård, i det

de kunnat anordnas till öfvervakningsafdelningar, hvaraf dessa anstalter

dessförinnan varit i afsaknad. Denna synpunkt bortfölle helt och hållet

i föreliggande fall, alldenstund anstalten vid Vänersborg redan förfogade

öfver afdelningar för övervakning.

En annan omständighet, mot hvilken Sellberg icke kunde uraktlåta

att uttala sina allvarliga betänkligheter, vore det stora antalet platser af

öppen-dörr-systemet, som skulle uppstå, såvida landstingets ansökning bifölles.

Förut förfogade anstalten öfver 29 dylika platser för män och 25

för kvinnor. Tillkomme, såsom landstingets förslag innebure, ytterligare

29 platser för hvartdera könet, skulle den erhålla ej mindre än sammanlagdt

112 platser. Sellberg vore för sin del alldeles förvissad om, att ett

så stort antal sjuka, för hvilket öppen-dörr-systemet vore lämpligt, icke

kunde uppbringas, åtminstone icke under de 5 å 10 första åren af anstaltens

verksamhet. Äfven om den afdelning, som nu vore afsedd för

öppen-dörr-afdelning för 25 kvinnor, skulle användas som vanlig sjukafdelning,

blefve dock det återstående antalet platser, nämligen 87, för

stort. Alltför sannolikt vore det alltså, att åtminstone en, kanske båda

länspaviljongerna, inrättade efter öppen-dörr-systemet, måste appliceras till

vanliga sjukafdelningar, en omgestaltning, som skulle vålla icke allenast

många olägenheter, utan äfven ökade kostnader.

På grund af det anförda, ansåge Sellberg, att det icke skulle gagna,

utan tvärtom skada anstaltens blifvande verksamhet, om landstingets underdåniga

ansökan bifölles.

Skulle emellertid icke desto mindre denna vinna nådigt bifall, syntes

billigheten fordra, att åtminstone någon ersättning af landstinget tillerkändes

anstaltens öfverläkare för det betydligt ökade arbete och ansvar,

som därigenom komme honom till del. Man finge väl ock antaga, att

landstinget, då det hade för afsikt att befria sina egna tjänstemän från

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

en börda, som i stället pålades en statens tjänsteman, ej skulle vilja undandraga

sig detta.

För egen del anförde medicinalstyrelsen i underdånigt utlåtande den

10 mars 1905 följande.

Den ifrågavarande upptagningsanstalten, hvilken vore afsedd för

sådana sinnessjuka, som omförmäldes i 46 § i Kungi. Maj:ts förnyade

nådiga stadga angående sinnessjuka den 14 juni 1901, vore för länet

högeligen af behofvet påkallad, enär det ofta hände, att plats å någon

af statens anstalter ej kunde omedelbart beredas en sjuk, som däraf

vore i behof. Älfsborgs läns landsting hade visserligen vid de landstinget

tillhörande lasaretten i Vänersborg och Borås afdelningar för tillfällig

vård åt sinnessjuka med tillsammans 14 platser, men dels vore

detta antal otillräckligt för behofvet, dels vore afdelningarna — enligt

hvad landstingets kommitterade upplyst och enligt hvad medicinalstyrelsen

för öfrigt hade sig bekant angående afdelningen vid Vänersborgs

lasarett genom berättelser öfver inspektioner, verkställda af öfverinspektören

för sinnessjukvården i riket — i hög grad bristfälliga och föga

lämpliga för sitt ändamål.

Underdåniga framställningar liknande den ifrågavarande hade förut

blifvit af Kungl. Maj:t och Riksdagen bifallna, och överenskommelser i

anledning däraf fastställda emellan staten å ena sidan och följande

landsting å den andra, nämligen: Malmöhus läns angående upptagningsanstalt

vid Lunds hospital enligt nådiga bref den 12 juni 1891 och den 19

maj 1893, Värmlands läns angående sådan anstalt vid Kristinehamns

hospital eldigt nådigt bref den 29 maj 1896, Västernorrlands läns angående

dylik anstalt vid Härnösands hospital enligt nådigt bref den 19 maj 1899,

Uppsala läns angående liknande anstalt vid Uppsala hospital enligt nådiga

bref den 6 juni 1902 och den 30 januari 1903 samt slutligen Kronobergs

och Blekinge läns angående dylik anstalt vid Växjö hospital den 3 juni

1904. Af dessa hade de tre förstnämnda anstalterna varit i bruk ett

antal år, hvarunder de visat sig funktionera väl och vara till stort gagn

äfven för statens respektive anstalter genom de nya former af sinnessjukvård,

som med tillhjälp af dem kunnat genomföras, hvarförutom upptagningsanstalterna

främjade sinnessjukvården i allmänhet, därigenom

att de sjuka från början blefve förda till det hospital, där de skulle erhålla

slutlig vård, och sluppe en för dem ofta mycket menligt inverkande

förflyttning; vidare komme de sjuka under vård af speciellt utbildad

läkare och skötarpersonal, hvarjemte en större för sinnessjukvården

inrättad anstalt erbjöde en mängd för de sjukas kurerande och vård

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

5

lämpliga anordningar, Indika ej kunde finnas å ett lasarett, där afdelningen

för sinnessjuka icke kunde blifva annat än ett bihang.

Vid godkännandet af ritningar till landstingens upptagningsanstalter

hade medicinalstyrelsen lagt synnerlig vikt vid, att enhvar af dem fått

den för vederbörande statsanstalt lämpligaste anordningen; sålunda hade

alla de dittills uppförda länsanstalterna inredts som öfvervakningsafdelningar

för att afbjälpa de äldre hospitalens brist på sådana afdelningar.

Vid Vänersborgs nybyggda hospital och asyl vore emellertid nuvarande

behofvet af öfvervakningsplatser fullt tillgodosedt, och medicinalstyrelsen

hade därför tänkt sig, att länsanstalten där borde uppföras i form af två

villor för öppen-dörr-systemet — eller det slags afdelningar, hvaraf Vänersborgs

hospital och asyl hade största behofvet — i hvilket afseende

följande erinringar af medicinalstyrelsen gjordes.

Vid uppgörande af förslag till Vänersborgs hospital och asyl hade

särskilda för detta ändamål utsedda kommitterade framhållit lämpligheten

af att förlägga vissa sjukafdelningar i mindre byggnader, nämligen afdelningarna

för lugna och arbetsföra sjuka, som sålunda kunde få en

både för anstalten och dem själfva nyttig sysselsättning med jordbruksarbete

och befrias från åsynen af de svårare sjuka, men tillika vara så

nära hufvudsjukhuset, att de, om ett återfall eller svårare anfall inträffade,

kunde under den tiden återflyttas dit. Kommitterade hade vidare i

detta ärende anfört följande. Så länge vårt lands sinnessjukanstalter icke

lämnat utrymme för andra än de i det hela svårare formerna af sinnessjukdom,

både behofvet af byggnadsanordningar, liknande de nu föreslagna

villorna, gjort sig mindre gällande. Förhållandena syntes emellertid ändra

sig i samma mån, som antalet platser å anstalterna ökades, och tidpunkten

syntes vara kommen att äfven i vårt land utsträcka den äfven här tillämpade

tvångsfria behandlingen (det så kallade no-restraint-systernet) för en del

af de sinnessjuka därhän, att sådana sjukas hela lif och verksamhet å anstalterna

ordnades i större öfverensstämmelse med deras föregående lefnadssätt,

än som kunde ske å för övervakning särskildt beräknade sammanträngda

anstalter. Ett steg i denna riktning vore att fördela de lugnare,

arbetsföra sjuka i mindre, från de stora sjukhuskomplexen något afskilda

boningshus eller villor, dock beroende af den för hela anstalten gemensamma

hushållningen och af en väl afvägd tillsyn från sjukvårdens sida. Fördelen

däraf för icke blott de kroniskt utan ock för de akut sinnessjuka, hvilka

denna behandling kunde komma till godo, vore uppenbar och af utlandets sjukvårdserfarenhet

i stort omfång bekräftad. Olägenheten af att samla ett större

antal sinnessjuka inom slutna anstalter kunde också därigenom lättare undvikas.

Kommitterade hade ansett, att det antal sinnessjuka, som kunde befinnas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande IN. o 96.

lämpligt för sådan vård, kunde beräknas till 10 procent af hela sjukantalet. Den

ursprungliga planen till Vänersborgs hospital och asyl innefattade i enlighet

därmed 3 villor för nämnda ändamål med plats för 29 sjuka i

hvarje, hvarjämte en mindre öppen-dörr-afdelning skulle inrymmas i en

af de större sjukhusbyggnaderna. Då emellertid nämnda plan i sin helhet

vid gjorda kostnadsberäkningar visat sig medföra en alltför stor kostnad,

hade däri måst göras vissa inskränkningar, bland annat hade antalet villor

minskats från 3 till 1, ehuru — såsom kommitterade anfört — det

ursprungliga förslaget herde anses som det bästa från sjukvårdens synpunkt.

När sedermera Älfsborgs läns landstings delegerade inledt underhandlingar

med medicinalstyrelsen angående utsikterna för länet att få

vid Vänersborgs hospital och asyl uppföra en upptagningsanstalt, hade

den utvidgning åt den redan förut stora anstalten, som vore förenad med

tillmötesgående af länets önskan, liksom i föregående dylika fall, synts

icke böra medgifvas, med mindre någon särskild fördel för staten därigenom

kunde vinnas. Vid hospitalen i Lund, Kristinehamn med flera hade

genom länens byggnader erhållits moderna så kallade öfvervakningsafdelningar.

Sådana vore, såsom förut nämnts, obehöfiiga vid Vänersborgsanstalten,

där behofvet i detta hänseende tillgodosetts redan inom statens

egna byggnader. Däremot ansåge medicinalstyrelsen det för hospitalet

fördelaktigt, om den ursprungliga, förut antydda planen med t,ren ne så

kallade öppen-dörr-afdelningar kunde realiseras. Af denna anledning hade

framställts förslaget, att landstinget skulle uppföra de två dittills ur

planen utlämnade villorna eller paviljongerna, dock utan rätt att få

disponera mer än 30 platser, hvilket förslag landstinget nu för sin del

godkänt. Lika litet vid Vänersborg som vid öfriga hospital, där vederbörande

län tillåtits uppföra byggnader, skulle emellertid länets paviljonger

tjäna till mottagande af just länets till lasarettsvård berättigade sinnessjuka,

utan de nya afdelningarna borde införlifvas med anstalten och på tjänligaste

sätt för sjukvården disponeras, dock med förbehåll att 30 platser, 15 för

män och 15 för kvinnor, alltid och utan invändning skulle finnas disponibla

vid anstalten för sådana sinnessjuka från Älfsborgs län, som omförmäldes

i 46 § af nådiga stadgan angående sinnessjuka den 14 juni 1901, och att

fullgod vård skulle dem beredas.

Ehuru hvar och en af de villor, som länet sålunda åtagit sig att

uppföra, vore beräknad att kunna mottaga intill 29 sjuka, skulle någon

orätt icke därigenom ske länet. Ty för 30 nyligen insjuknade patienter

kräfdes lika dyrbara byggnader som de tvenne ifrågavarande villorna och

nästan lika stort utrymme som de erbjudna, hvilket allt tydligen framhållits

för landstingets delegerade vid de i ämnet förda underhandlingarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

Hvad anginge de ifrågasatta särskilda villkoren för bifall till landstingets

byggnadsförslag, hade landstinget anhållit, att enahanda bestämmelser

som för andra län tillhöriga dylika anstalter matte få gälla. I

första rummet komme då dagafgiften för de sjuka. Hvad denna afgift

beträffade, så hade medicinalstyrelsen genom Kung! Maj:ts nådiga bref

den 6 juni 1902 blifvit anbefalld att vid uppgörande af förslag till

överenskommelser af förenämnda art taga under öfvervägande, huruvida

icke nedsättning i den förut bestämda dagafgiften 2 kronor 50 öre skulle

kunna göras, utan att staten därigenom åsamkades någon förlust. I enlighet

med medicinalstyrelsens underdåniga förslag hade Kungl. Maj:t sedermera

bestämt dagafgiften för hvarje sjuk vid länsanstalterna vid Uppsala, Växjö

och Kristinehamns hospital till 2 kronor, och, då det vore lämpligt, att

samma afgift vore gällande för samtliga ifrågavarande upptagningsanstalter,

och den syntes vara tillräcklig att skydda staten för förlust, ansage

medicinalstyrelsen denna dagafgift böra gälla äfven för nu ifrågavarande

anstalt.

Rörande öfriga villkor hade medicinalstyrelsen intet att erinra mot

tillämpandet af samma bestämmelser, som förut i liknande fall vunnit

Kungl. Maj ds godkännande, allenast med de modifikationer, som betingades

af hvad medicinalstyrelsen förut anfört samt af lokala och dylika för
hållanden

och som framginge af den formulering af villkoren för öfverenskommelsen,

som af medicinalstyrelsen föreslagits.

Slutligen bemötte medicinalstyrelsen några af de utaf anstaltens öfverläkare

uttalade betänkligheterna mot bifall till landstingets framställning.

Medicinalstyrelsen erinrade därvid först därom, att öfverläkartjänsten

vid hospitalet ännu icke varit tillsatt, då förut berörda underhandling

med landstingets delegerade ägt rum, hvarför icke heller öfverläkarens

mening på förhand kunnat inhämtas.

Hvad därefter beträffade beläggningssiffran, så vore Vänersborgs

hospital och asyl beräknad att lämna vård för 150 akuta och 850

kroniska fall af sinnessjukdom; genom bifall till landstingets begäran

skulle tillkomma 30 nya platser, icke 58 såsom öfverläkaren genom

missuppfattning uppgifva. Visserligen kunde 58 sjuka inrymmas i de

båda villorna, men å andra sidan komme mottagandet inom de slutna

afdelningarna af ytterligare 30 akut sjuka att taga vida större utrymme

i anspråk än som beräknats för 30 asylpatienter. Antalet sjukplatser

vore emellertid redan förut så pass stort, att medicinalstyrelsen kunnat

draga i betänkande att tillstyrka bifall till landstingets underdåniga framställning,

om icke därigenom så stora fördelar skulle vinnas för staten,

att olägenheterna däraf kunde anses kompenserade. Förut vore anfördt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlutande N:o 96.

de särskildt sakkunnigas yttrande angående förslaget med tre villor för

öppen-dörr-systemet, och att endast nödvändigheten att åvägabringa besparingar

i anläggningskostnaden förmått

förslag, hvilket af dem själfva betraktats som det lämpligaste.

De stora anstalterna vid Lund och Uppsala hade, då länets byggnad

på det senare stället inom kort blefve färdig, hvar sin upptagningsanstalt,

och trots det att hvardera af dessa anstalter i sin helhet vore större än

och särskildt hade plats för mer än dubbelt så många akut sjuka som

Vänerborgs hospital och asyl och att sådana sjukas vård kräfde långt

mera omtanke och arbete än vården af de kroniskt sjuka, hade vid planläggning

af dessa länsanstalter ingen funnits, som på grund af den relativt

ringa tillökningen af sjukplatsernas antal hyst betänkligheter mot att

gå landstingens i sinnessjukvårdens intresse gjorda framställningar till

mötes, då de underkastat sig att inreda sina byggnader på det för hospitalen

i det hela tjänligaste sättet. Det måste också medgifvas, att några

olägenheter eller vådor icke försports vid Lunds hospital på grund af

den där förlagda länsansfalten, hvilken nu ett 10-tal är varit begagnad.

Medicinalstyrelsen ansåge också, att öfverläkarens fruktan för ökadt arbete

med länets sjuka vore öfverdrifven, icke endast därför att dessa blefve

allenast .BO i stället för af öfverläkaren antagna 58, utan äfven på grund

däraf, att öfverläkaren icke finge någon skyldighet att på förhand granska

länspatienternas intagningshandlingar eller pröfva deras behof af anstaltsvård,

hvilka skyldigheter skulle tillkomma lasarettsläkaren i Vänersborg;

ej heller erfordrades särskild föredragning af deras ansökningshandlingar

inför direktionen; och vid sjukvården lomme den nya bördan gifvetvis

att delas mellan öfverläkaren och de underordnade läkarne.

Öfverläkaren Sellbergs antagande, att länsanstaltens tillkomst skulle

inom kort framkalla ett oafvisligt kraf på anställande af en asylläkare,

kunde medicinalstyrelsen icke heller biträda. Vid Vänersborgs hospital

och asyl skulle enligt den fastställda afiöningsstaten anställas en öfverläkare,

två biträdande läkare samt två underläkare, hvilket antal med

särskild hänsyn till det ringa antalet platser för akuta fall borde anses

vara fullt tillräckligt äfven med den tillökning af platserna, som skulle

äga rum genom länsanstaltens tillkomst. Vid jämförelse med till exempel

Vadstena hospital och asyl, hvilken anstalt hade 3 läkare och 800 platser

för akuta och kroniska fall, däraf 26 för lista klass, måste anstalten vid

Vänersborg till och med anses blifva väl försedd med läkare. Därtill

lomme, att administrationen af en anstalt med från början planlagdt

antal sjukplatser vore mindre kräfvande än skötseln af anstalter, hvilka,

tid efter annan, erhållit så betydliga utvidgningar, som fallet varit vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

9

anstalterna både i Vadstena, Lund och Uppsala. Det vore nämligen

svårt, ofta omöjligt, att vid betydande utvidgningar ernå sådan ändamålsenlighet

i de särskilda byggnadernas inbördes läge som vid en fullständig

nyanläggning.

Medicinalstyrelsen delade ej heller öfverläkaren Sellbergs uttalade

betänkligheter mot det procenttal sjuka, som skulle vårdas efter öppendörr-system,

om länsanstalten komme till stånd. Äfven om den af Sellberg

omnämnda öppen-dörr-afdelningen för 25 kvinnor i ett af de större

husen medtoges i beräkningen — hvithet dock ingalunda vore behöflig!,

då denna afdelning utan kostnad kunde göras sluten — skulle antalet

nämnda sjukplatser ungefär motsvara det procenttal, som kommitterade

ansett som det lämpligaste, eller 10 procent af hela beläggningssiffran.

Medicinalstyrelsen vore emellertid efter senare års erfarenheter förvissad

om, att detta tal kunde sättas ej obetydligt högre. Sedan den i enlighet

med Kungl. Maj:ts nådiga bref den 3 juni 1903 anordnade kolonivården

af sinnessjuka i Korsberga blifvit igångsatt, hade den under loppet af

några månader kunnat mottaga 53 sjuka från Växjö hospital, motsvarande

ungefär 23 procent af hospitalets hela beläggningssiffra, och därvid vore

äfven att märka, att kolonivården vore en betydligt friare behandlingsform

än det så kallade öppen-dörr-systemet. Dessutom funnes det intet

hinder för att när som helst förändra de af landstinget begärda villorna

till slutna afdelningar, en förändring, sou), såvidt medicinalstyrelsen kunde

finna, ej behöfde förorsaka några nämnvärda kostnader.

Med anledning af att Sellberg framhållit, att billigheten fordrade,

att åtminstone någon ersättning af landstinget tillerkändes anstaltens

öfverläkare för det betydligt ökade arbete och ansvar, som genom länsanstalten

komme på hans lott, anförde medicinalstyrelsen, med framhållande

af att någon sådan ersättning icke förut vid liknande fall blifvit

af någon öfverläkare ifrågasatt, att det ökade arbete, som länets sjuka

komme att förorsaka, icke skulle drabba ensamt anstaltens öfverläkare

utan äfven öfrig läkarepersonal, syssloman och hans biträden samt uppsyningspersonalen.

Enligt gällande öfverenskommelser mellan kronan

och åtskilliga andra landsting tillerkändes dessa mot den af Kungl.

Maj:t fastställda dagafgiften fri vård för de sjuka; och utöfver denna

dagafgift torde intet landsting vara villigt utbetala ersättning till hospitalens

tjänstepersonal. Enligt medicinalstyrelsens uppfattning vore äfven

öfverläkaren skyldig att mot den ersättning, honom enligt gällande lönest.

at tillkomme, handhafva vården af det antal sjuka, Kungl. Maj:t bestämde

för anstalten; och skulle läkarkrafterna af någon anledning fram
jSill.

till Riksd. Prot. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 54 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

deles kräfva förstärkning, så torde det blifva statens och ej landstingets

sak att därom draga försorg.

Då medicinalstyrelsen sålunda i olikhet med öfverläkaren Sellberg

ansåge, att den föreslagna länsanstalten skulle medföra ej oväsentliga fördelar

för Vänersborgs hospital och asyl och samtidigt i hög grad gagna

sinnessjukvården i länet, tillstyrkte medicinalstyrelsen bifall till den af

Alfsborgs läns landsting gjorda underdåniga framställningen på följande

villkor:

att för mottagande af sinnessjuka från Alfsborgs län i sådana fall,

som omförmäldes i 46 § af stadgan angående sinnessjuka den 14 juni

1901, länets landsting berättigades att å staten tillhörigt område vid

Vänersborgs hospital och asyl '' och på plats, som af medicinalstyrelsen,

bestämdes, samt i enlighet med af medicinalstyrelsen godkända ritningar

uppföra två byggnader efter så ballad! öppen-dörr-system af samma storlek

och beskaffenhet som en vid anstalten redan uppförd dylik byggnad;

att landstinget vidkändes kostnaden ej mindre för byggnadernas uppförande

med dithörande stadig grundläggning, värmeapparater och vattenledningsrör,

än äfven för all annan fast inredning med mera, som erfordrades

för byggnadernas begagnande, samt att landstinget för framtiden

bestrede underhållskostnaden därför;

att staten anskaffade och underhölle all den lösa utredningen samt

ombesörjde och bekostade allt hvad för de sjukas vård i öfrigt erfordrades;
att

landstingets byggnader införlifvades med hospitalets öfriga för

sjukvården afsedda afdelningar, samt att hospitalets styrelse berättigades

att fritt förfoga öfver dem och använda dem för vård af sinnessjuka

utan afseende på om dessa tillhörde Alfsborgs eller något annat län;

dock med villkor, att för sinnessjuka i de fall, som omförmäldes i 46 §

af stadgan angående sinnessjuka den 14 juni 1901, trettio platser, 15 för

män och 15 för kvinnor, alltid och utan invändning funnes disponibla

till upptagning endast för sjuka från Alfsborgs län och att en fullgod

vård bereddes dessa;

att granskning af ansökningshandlingar om tillfällig hospitalsvård åt

däraf i behof varande sinnessjuka från Alfsborgs län skedde i den ordning,

att ifrågavarande patienter af läsår ettsläkaren i Vänersborg remitterades

till länsafdelningen på Vänersborgs hospital för att där vårdas, till

dess för deras hospitalsvård föreskrift^ intyg och ansvarsförbindelser

genom lasarettsdirektionens i Vänersborg försorg anskaffats; hvarefter

dessa sjuka, såvidt de pröfvades vara till vård å anstalt för sinnessjuka

berättigade, borde vinna inträde i alldeles samma ordning som andra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

11

sinnessjuka och utan något som helst företräde för dem såsom tillhörande

Alfsborgs län;

att för hvarje patient erlades afgift till staten, hvilken afgift för de

första fem åren efter det anstalten tagits i bruk utginge med 2 kronor

för dag och därefter för fem är i sänder bestämdes af Kung! Maj:t på

medicinalstyrelsens förslag och efter landstingets hörande;

att afgiften betalades kvartalsvis af lasarettsdirektionen i Vänersborg;

att emellertid ett minimibelopp af tre tusen kronor för hvarje år

skulle i patientafgifter till staten utgöras;

att, så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk därifrån utskrefves

eller blefve å hospital eller asyl intagen, landstingets betalningsskyldighet

för samma patient upphörde, hvarför underrättelse därom genom hospitalets

syssloman utan dröjsmål borde lämnas lasarettsdirektionen med

uppgift tillika om den tid, hvarunder patienten varit å anstalten vårdad;

samt

att staten och landstinget förbehölles ömsesidig rätt till uppsägning

af öfverenskommelsen, att upphöra 2 år efter uppsägningen, med skyldighet

för staten att ersätta landstinget kostnaden för byggnaderna, därest

uppsägning skedde af staten, med det belopp, som bestämdes af fem gode

män, af hvilka staten och landstinget utsåge två hvardera och de sålunda

välde den femte, dock att värdet icke finge öfverstiga verkliga kostnaden

för byggnadernas uppförande, samt, därest uppsägningen skedde af landstinget,

med två tredjedelar af det på förenämnda sätt bestämda värde.

Det nu uppgjorda förslaget till öfverenskommelse mellan staten, å

ena, samt Alfsborgs läns landsting, å andra sidan, är affattadt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de förslag till liknande uppgörelser mellan

staten samt Malmöhus läns landsting år 1891, Värmlands läns landstingår

1896, Västernorrlands läns landsting år 1899, Uppsala läns landsting

år 1902 samt Kronobergs läns och Blekinge läns landsting år 1904, hvilka

blifvit af såväl Riksdagen som Kungl. Maj:t godkända. Det i alla dessa

förslag förekommande uttryck, att landstingens betalningsskyldighet för

patient, som från lasarett till anstalten remitterats, upphör, då patienten

intages å hospital eller asyl, afser naturligtvis här det fall, att patienten,

efter i stadgad ordning vunnen behörighet till vård å hospital eller asyl,

därstädes erhåller sådan, men åsyftar däremot icke den händelse, att

någon till anstalten hörande patient, innan behörighet till vård såsom

hospitals- eller asylpatient i vederbörlig ordning ernåtts, i stället för att

vårdas i anstalten inlägges å hospitalet.

Hvad angår dagafgiften tillåter jag mig erinra, att densamma be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

stämts till två kronor för patient, förutom vid de af medicinalstyrelsen

angifna anstalter, jämväl vid Malmöhus läns landstings upptagningsanstalt

vid Lunds hospital på grund af nådigt beslut den 17 februari 1905. Då

den nu föreslagna dagafgiften sålunda öfverensstämmer med de dagafgifter,

som på senare åren lastställts för upptagningsanstalter, och det

synes mig lämpligt, att samma afgift gäller för samtliga dylika anstalter,

har jag icke något att härvid anmärka.»

Då väsentliga fördelar skulle genom det nu föreliggande förslagets

antagande och utförande vinnas närmast för vården af de i 46 § af förenämnda

stadga afsedda sinnessjuka, nämligen sådana, som vore i trängande

behof af vård å hospital, men för hvilka plats därstädes icke kunde

genast beredas, och då villkoren i förslaget syntes affattade med behörigt

afseende å såväl statens som länets intressen, hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.

På de skäl, som till stöd för Kungl. Maj:ts förslag blifvit anförda,

får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 april 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:150 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. May.ts •proposition angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Vänersborgs hospital och a1 i texten