Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Majd angående entledigande af militära förtroendeämbetsmän, så snart de finnas ickevarafullt fältdugliga. Andra Kammaren liar till sitt fjärde tillfälliga utskott hänvisat eu af herr E.

1906-02-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1906:2, Skrifvelse till Kungl. Majd angående entledigande af militära förtroendeämbetsmän, så snart de finnas ickevarafullt fältdugliga. Andra Kammaren liar till sitt fjärde tillfälliga utskott hänvisat eu af herr E.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.

1

>T:o 2.

Ant. till Riksd. kansli den 23 febr. 1906, kl. 12 midd.

Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande n.-o l,

% anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Majd angående entledigande af militära förtroendeämbetsmän,

så snart de finnas ickevarafullt fältdugliga.

Andra Kammaren liar till sitt fjärde tillfälliga utskott hänvisat eu

af herr E. (). V. Wavrinsky i Stockholm väckt motion, n:o 77, hvari

hemställes, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t framhålla

önskvärdheten häraf, att, när militära förtroendeämbetsmän icke längre finnas

vara ur alla synpunkter fullt fältdugliga, dessa omedelbart, jämlikt § 35

regeringsformen, måtte entledigas».

Som motiv för sin hemställan har motionären anfört följande.

»Full fältduglighet hos hvarje aktiv officer är ett utan gensaga eftersträfvansvärdt

önskemål. Genom att aflägsna hvar och eu, hvars krafter

i andligt eller kroppsligt hänseende icke längre räcka till, vinnes, att

hären alltid är försedd med dels verkligt användbart aktivt befäl, dels ett

antal till förfogande i reserven stående officerare, Indika — ehuru de icke

längre lämpa sig för linjetjänst — dock kunna fylla platser vid depoter

och på etapplinjer.

Att inom samtliga ofticersgrader tillämpa tvångsafsked på grund af

bristande fältduglighet torde emellertid medföra icke obetydliga kostnader

samt är framför allt icke i öfverensstämmelse med gällande grundlag. Jag

skjuter sålunda denna tanke å sido för att ägna uppmärksamheten åt blott

Bill till Biksd. Prot. 1006. 8 Sami. 2 Afcl. 2 Band. 2 Käft. (N:o 2). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.

den högre militära ledningen. Framför allt måste denna vara fullt lifsfara

f tig. Regeringsformen liar ock genom stadgandet i § 35 gifvit Kung!.

Maj:t medel att hålla härens främsta befattningar beklädda med endast

fullt fältduglig personal. Enligt nyssnämnda, paragraf kunna nämligen de

militära förtroendeämbetsmännen — generaler, öfverstar o. s. v. — entledigas,

när rikets tjänst det fordrar.

Det är emellertid en från forna förhållanden nedärfd sed, att militära

förtroendeämbetsmän utan vidare få kvarstå i aktiv tjänst, äfven sedan de

icke längre äro i fält tjänstbara. Detta för varf land sa säregna förhållande

anser jag vara så betänkligt, att det påkallar Riksdagens synnerliga uppmärksamhet.

En orkeslös högre befälhafvare kan sägas utgöra en verklig

fara för fäderneslandet. Hans aflägsnande ur ålder tjänst synes maj

i lärföi ■ o i flter ''gift ig t.

Hvad vidkommer afskedandet af de icke fältdugliga förtroendeämbetsmännen,

som redan hunnit sin grads pensionsålder, torde denna åtgärd icke

föranleda några som helst ekonomiska betänkligheter. I detta hänseendet

gäller det sålunda blott häfdandet af en princip, som hvarje omsorgsfull

och kraftig regering icke synes kunna underlåta att orubbligt omfatta.

Hvad beträffar de icke fältdugliga militära förtroendeämbetsmän, som

ännu ej uppnått sin grads pensionsålder, så bekomma de enligt gällande

bestämmelser en viss, lägre pension än den med deras grad eljest förenlig:?.

Den genom deras entledigande förorsakade obetydliga ökningen i

antalet pensionärer torde, ekonomiskt sedt, vara af mycket ringa betydelse.

Och hvad deras nedsatta pensionsbelopp vidkommer, torde frågan därom

ordnas i samband med det utan tvifvel snara afgörandet af spörsmålet om

förtidspensionering vid tidigare afgång.

Då sålunda de militära, icke fältdugliga förtroendeämbetsmännens afskiljande

från den aktiva tjänsten i viss mån innebär häfdandet åt en ny,

ehuru i regeringsformen inneliggande, grundsats och äfven, om ock i ringa

mån, berör ekonomiska spörsmål, har jag hållit före, att ett uttalande från

Riksdagens sida vore synnerligen önskvärd!, icke minst såsom ett stöd för

regeringens åtgärder i förenämnd riktning.»

Regeringsformens § 35 innehåller, att vissa uppräknade ämbetsmän

»hafva förtroendesysslor, hvarifrån Konungen må dem entlediga, när han

pröfvar rikets tjänst det fordra. Konungen kungöre dock sådana beslut i

statsrådet, hvars ledamöter vare skyldiga att däremot göra underdåniga föreställningar,

om de finna sig därtill skäl äga».

Grundlagstiftarne hafva här uppenbarligen haft närmast för ögonen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utsliotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2. • 3

att stadga eu rättighet för Konungen. Det är denna rättighet, som motionären

önskar uppfattad som eu skyldighet i angifvet fall, hvad de militära

förtroendeämbetsmännen angår.

Utskottet delar i princip motionärens uppfattning, att notoriskt orkeslöse

och otjänstbare befälhafvare icke höra kvarstå i aktiv tjänst, till hinder

för arméns kraft och förtjänte mäns befordran. Äfven de ekonomiska

konsekvenserna finner utskottet, i likhet med motionären, icke vara af

den betydelse, att de böra förhindra uppkomsten af eu ditåt syftande,

fast praxis.

Det vill emellertid synas, som borde pröfningen af hvad rikets tjänst

i detta stycke fordrar leda till det af motionären angifna målet utan någon

särskild Riksdagens åtgärd. En garanti härutinnan äger Riksdagen i sin

ratt enligt g 107 regeringsformen att utkräfva ansvar af föredragande, som

-icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeämbete utöfvat»,

såsom denna Riksdagens rätt numera plägar begagnas. Vid sådant förhållande

torde ett uttalande, på sätt motionären föreslagit, närmast kunna

anses såsom öfverflödigt.

Det skulle till äfventyrs också under vissa omständigheter kunna verka

skadligt, såsom ägnadt att indraga politiska synpunkter på ett område, där

de militära böra vara ensamt rådande. Åtgörande! af frågan, när fältdugligheten

i det enskilda fallet brister, torde mången gång erbjuda svårigheter,

som icke böra ökas genom hänsyn till Riksdagens förmodade mening.

Fall kunna äfven tänkas, då ett omedelbart tvångsafsked med ty åtföljande

lägre pension måste synas alltför obilligt mot den afskedade.

Härtill komma slutligen också betänkligheter af rent formell art.

V id behandlingen af detta ärende har utskottet icke kunnat undgå att fästa

uppmärksamheten vid § 90 regeringsformen, som säger: »Under Riksdagens,

dess kamrars eller utskotts öfverläggningar och pröfning må icke uti något

annat fall eller på något annat sätt, än grundlagarna bokstafligen föreskrifva,

komma frågor om ämbets- och tjänstemäns till- och afsättande, regeringsoch

domaremakternas beslut, resolutioner och utslag, enskilda medborgares

och korporationers förhållanden, eller verkställigheten af någon lag, författning

eller inrättning». Visserligen torde denna § närmast afse konkreta

fall, och har utskottet därför icke ansett sig förhindradt att upptaga frågan.

Men å andra sidan måste denna klart uttryckta och i våra grundlagar flerestädes

(R. F. § 107, mom. 2; R. O. §§ 39, mom. 2, och 57) upprepade

grundsats mana till försiktighet, så snart fråga uppstår om Riksdagens ingripande

i ärenden af den ömtåliga art som det bär föreliggande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 2.

På dessa grunder iar utskottet, med helljärtande af sakens vikt och

instämmande i motionens syfte, hemställa,

att den ifrågavarande motionen icke må till någon

Andra Kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 februari 1906.

På utskottets vägnar:

ED VARD WAVRINSKY.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIBOLAGET EKMAN & CO, 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.