Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion angående förändrade bestämmelser rörande beskattningsort för inkomst af elektriska ledningar m. m., som beröra flera kommuner.

1906-02-08 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1906:1, Betänkande, i anledning af väckt motion angående förändrade bestämmelser rörande beskattningsort för inkomst af elektriska ledningar m. m., som beröra flera kommuner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

1

\

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 9 februari 1906, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckt motion angående förändrade

bestämmelser rörande beskattningsort för inkomst af elektriska

ledningar m. m., som beröra flera kommuner.

(2:a A.)

Med instämmande af tio af Andra Kammarens ledamöter har

herr I. E. G. Svensson i Skyllberg inom nämnda kammare i motionen

n:o 12 föreslagit, »att Riksdagen måtte besluta, antingen att i bevillningsförordningen

införas bestämmelser om huru och efter hvilka grunder

taxering bör äga rum i fråga om elektriska kraftledningar och med dem

sammanhängande beskattningsföremål, som beröra två eller flera kommuner,

eller ock aflåta skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om

utredning och förslag i de ämnen motionen afser.»

Till stöd för motionen bar af motionären anförts följande.

»Tid 1903 års riksdag väckte herr C. J. Hammarström i denna

kammare motion om införande i bevillningsförordningen af bestämmelser

och föreskrifter om huru och efter hvilka grunder taxering bör äga rum

i fråga om elektriska ledningar och med dem sammanhängande beskattningsföremål,

som beröra två eller flera kommuner.

Bih. till Biksd. Prot. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 1 Häft. (N:o 1.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o, 1.

-Bevillningsutskottet afstvrkte motionärens framställning, och. densamma

vann icke heller Riksdagens bifall.

Då jag nu tillåter mig att väcka eu motion i samma syfte som den

ofvan berörda, af herr Hammarström vid 1903 års riksdag väckta, sker

det i hufvudsak pa samma motivering, som han till stöd för nämnda

motion frambar och till hvilken jag ber att få hänvisa. Han påpekade i

motionen, hurusom stora svårigheter torde möta att med gällande lagstiftning

bestämma, hvar och huru eu elektrisk kraftledning från en kommun

till en annan rättvisligen bör beskattas.

Bevillningsutskottet anförde i sitt afstyrkande utlåtande, att de svårigheter,

som härvidlag kunna uppstå, icke vore större än vid beskattning

öfver hufvud taget af rörelse eller yrke, som någon drifver på olika

orter. Denna utskottets uppfattning håller enligt mitt förmenande icke

streck.

Jag vågar nämligen påstå, att i det fall, att ett vattenfalls kraft

ledes från den vid fallet uppbyggda kraftstationen öfver till en annan

kommun för att där användas antingen till drifvande af något enstaka

industriellt företag eller till utminutering för olika ändamål, det icke

låter sig göra att bestämma, huruvida rörelsen skall anses vara bedrifven

inom den ena eller den andra kommunen eller — därest båda kommunerna

skulle anses vara berättigade till skatt — huru stor del af

denna skall tillfalla endera kommunen. Båda kommunerna kunna med

full rätt göra anspråk på, att hela rörelsen skall beskattas just inom dess

beskattningsdistrikt; och ofta nog torde det vara rent af omöjligt att

lösa tvistefrågan.

Erfarenheten från de senare åren bestyrker också, att eu brist i nu

berörda hänseende finnes i lagstiftningen. Nästan hvarje år har pröfningsnämnden

inom det län, där jag har min valkrets, nämligen Örebro län

— hvarest som bekant en mångfald af elektriska kraftledningar finnes -—

haft att afgöra tvister om beskattningsorten för dylika ledningar, och saknaden

af klar och tydlig lag har vållat, att någon fäst och säker lagtillämpning

icke heller kunnat komma i fråga, utan att man i hvarje

fall af ifrågavarande art stått tvekande och oviss och att domsluten blifvit

i större eller mindre mån — jag skulle nästan vilja säga — godtyckliga.

Att råda bot härför, ju förr dess hellre, är naturligtvis en synnerligen

viktig Riksdagens uppgift.

I fråga om den norm, som då skulle genom lag bestämmas för dylika

beskattningsfrågors afgörande, kunna råda olika meningar. Det enklaste

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 1.

vore otvifvelaktigt att stadga, att inkomsten af elektrisk kraftledning skall

beskattas till hälften å den ort, där kraftkällan är belägen, och till andra

hälften å den ort, där kraften användes, respektive utminuteras. Men

någon skillnad torde måhända böra göras för det fall, att kraften öfverföres

för att hufvudsakligen drifva en enda industriell anläggning, och det

fall att den efter öfverföringen kommer att utminuteras för olika ändamål,

så att säga göres till föremål för handel. I förra fallet synes kraftkällan

böra anses såsom det hufvudsakliga i beskattningshänseende, i senare

fallet åter kraftfördelningsstationen. Proportionen ys : 2/3 kan möjligen

ifrågasättas såsom den öfver hufvud taget riktiga för fördelningen af

skatten.

Jag tilltror mig emellertid ej att väcka något bestämdt förslag härutinnan,

utan öfverlämnar åt bevillningsutskottet att efter eget bepröfvande

afgöra, huruvida någon positiv förändring af gällande bevillningsförordning

i den riktning jag antydt kan omedelbart företagas, eller huruvida man

för närvarande bör inskränka sig till en skrifvelse till Kungl. Maj :t med

begäran om utredning och förslag i ämnet.

I detta sammanhang anhåller jag att få fästa Riksdagens och dess

bevillningsutskotts uppmärksamhet på en annan fråga, som ofta nog uppställer

sig vid beskattning af elektriska kraftledningar, enär den krafvelett

svar i alla de fall, då utnyttjande sker af ett vattenfall, beläget mellan

två olika kommuner. Inom hvilken af dessa båda kommuner skall rörelsen

— vi bortse nu från den eventualiteten att kraften bortledes -— beskattas?

Af bevillningsförordningens bestämmelser följer svaret: inom den

kommun, på hvars strand kraftstationen med turbiner och maskiner är

uppförd. Men nog måste man erkänna, att detta innebär eu orättvisa

emot den andra kommunen, som dock äger hälften af vattenfallet och

inom hvars område tillika en icke oväsentlig del af anläggningen, nämligen

halfva dammbyggnaden, kan befinnas. Det torde vara skal att vid

en blifvande förändring af lagstiftningen i det hänseende, hvarom jag

ofvan talat, också tages i öfvervägande, huruvida icke något kunde och

borde göras för en utjämning af den orättvisa, som enligt min åsikt

ligger däri, att vinsten af att ett två kommuner tillhörigt vattenfall utnyttjas

uteslutande skall tillkomma den kommun, inom hvars område

kraftstationen är uppförd.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Såsom af motionären erinrats, väcktes vid 1903 års riksdag af herr

C. J. Hammarström en motion om införande af bestämmelser i bevillningsförordningen

af enahanda innehåll, som i den nu föreliggande motionen

afses. Efter uttalande, att enligt utskottets förmenande svårigheterna för

taxeringsmyndigheterna vid taxering af ifrågavarande beskattningsföremål

icke syntes vara större än vid beskattning öfver hufvud taget af inkomst

af rörelse eller yrke, som någon drifver på olika orter, anförde bevillningsutskottet

i sitt öfver herr Hammarströms motion afgifna utlåtande

följande.

»A andra sidan torde den möjligheten icke vara utesluten, att framdeles,

då elektriska anläggningar af ifrågavarande beskaffenhet kommit

till en allmännare användning, det kan befinnas nödigt, att beskattningen

af den inkomst, dessa anläggningar kunna gifva, blifver föremål för

uttryckliga bestämmelser i bevillningsförordningen. Men att redan nu,

innan större erfarenhet beträffande beskattningsfrågor af antydt slag

vunnits, i förenämnda förordning införa särskilda stadganden i berörda

hänseende, kan utskottet för sin del icke finna lämpligt, helst jämväl

andra föreskrifter i förordningen vid tillämpningen kunna göras till föremål

för olika tolkning och med anledning däraf behöfva förtydligas,

hvilket emellertid torde höra ske först i sammanhang med eu mera omfattande

omarbetning af lagstiftningen på detta område.

Motionären har uttalat den förmodan, att lagen, innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar, den 27 juni 1902, torde

komma att föranleda en betydlig ökning af antalet anläggningar af

förevarande art. Men äfven om motionärens uppfattning härutinnan

skulle visa sig riktig, så är dock att märka, att berörda lag först från

och med den 1 nästlidne januari trädt i gällande kraft, hvadan det i

allt fall torde dröja någon tid, innan lagens verkningar uti förenämnda

hänseende kunna komma till synes. Enligt utskottets mening är denna

omständighet ett ytterligare skäl att icke för närvarande vidtaga någon

åtgärd i den riktning motionären föreslagit, utan afbida hvad erfarenheten

beträffande förevarande anläggningars beskattning kan komma

att lära. »

Utskottets afstyrkande hemställan blef af Riksdagen bifallen.

Såsom framgår af det ofvan anförda, antydde 1903 års bevillningsutskott,

att med en allmännare användning af elektricitet i industriens

tjänst sådana särskilda bestämmelser, som af motionären nu

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

påyrkas, kunde blifva erforderliga. Sedan detta uttalande gjordes, hafva

tre år förflutit, under kvilka antalet ledningar för elektricitets användande

för belysnings- och kraftändamål betydligt ökats, hvarigenom den större

erfarenhet i hithörande afseenden, som 1903 års bevillningsutskott förutsatte

böra vinnas, innan man skrede till lagstiftning i ämnet, nu torde i

väsentlig mån förefinnas.

Enligt hvad utskottet inhämtat, är praxis med afseende å hithörande beskattningsfrågor

ganska skiftande och utan inre stadga. Sålunda har inträffat,

att hela inkomsten af en flera kommuner berörande anläggning för tillgodogörande

af elektrisk kraft beskattats inom den kommun, där kraftstationen

varit belägen. I andra fall åter har vid beskattningen en uppdelning af

inkomsten skett mellan den kommun, där kraften alstrats, samt den eller

de kommuner, där kraften kommit till användning, hvarvid dock saknaden

af fast fördelningsgrund tydligen gjort sig märkbar. Jämväl har

hos taxeringsmyndigheter påyrkats, att hela inkomsten skulle tagas till

beskattning inom sistnämnda kommuner.

Med hänsyn till berörda olikformighet vid taxeringen äfvensom

därtill, att taxeringar af ifrågavarande slag af rörelse i stor utsträckning

äro föremål för Överklagande, finner utskottet det vara af behofvet

påkalladt, att för vinnande af enhetlighet i fråga om de särskilda kommunernas

beskattningsrätt vissa normer fastställas till ledning för taxeringsmyndigheterna.

Ifrågavarande beskattningsdetalj synes utskottet ock

vara så fristående, att den bör kunna ordnas för sig. Den är emellertid

af så invecklad beskaffenhet, att för lösningen lärer erfordras jämväl

teknisk utredning i vissa afseenden, hvarför utskottet icke finner sig

böra framlägga något förslag till bestämmelser, utan förorda, att skrifvelse

i ämnet aflåtes till Kungl. Maj:t, hvilken skrifvelse enligt utskottets förmenande

bör afse alla slag af elektriska ledningar — alltså äfven

belysningsledningar — af Indika inom olika kommuner beskattningsbar

inkomst kan uppkomma.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Eiksdagen, i anledning af herr I. E. G. Svenssons

förevarande motion, ville i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och för Eiksdagen framlägga förslag till införande i

gällande bevillningsförordning af närmare bestämmelser

rörande beskattningsort för inkomst af elektriska

Bill. till Riksd. Prot. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

ledningar och därmed sammanhängande beskattningsföremål,

som beröra flera kommuner.

Stockholm den 8 februari 1906.

På bevillningsutskottets vägnar:

J. BROMÉE.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktieboi aget, 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.