Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordning en m. m. samt en i sammanhang därmed väckt motion.

1906-05-04 · 85 sidor, varav 79 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 79 av 85 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1906:17, Betänkande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordning en m. m. samt en i sammanhang därmed väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

1

N:o 17.

Ank. till Kiksd. kansli den 7 maj 1906, kl. 2 e. m.

Betänkande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om ändrad

lydelse af vissa §§ i bevillningsförordning en m. m. samt

en i sammanhang därmed väckt motion.

(2:a A.)

I propositionen n:o 91 har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

besluta, att 11, 14, 33 och 82 §§ i förordningen den 3 december 1897

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst äfvensom 17 och

18 §§ i den vid förordningen fogade instruktion för taxeringsmyndigheterna

måtte erhålla följande — i afseende å de föreslagna nya bestämmelserna

med kursiv stil utmärkta — lydelse:

Bevillningsförordningen.

11 §•

Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadganden.

1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke

rum, med mindre den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst (se 18 §

af instruktionen för taxeringsmyndigheterna) däri inbegripen äfven hustruns,

öfverstiger 600 kronor.

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 5 Samt. 1 Afl. 17 Höft. (N:o 17.)

Kungl. Maj:ts

förslag.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Öfver stig er den sammanräknade årsinkomsten

<>''00 kronor men ej 900 kronor, äro 600 kronor,

900

;;

„ 1,200

))

))

500

))

1,200

1,500

;?

„ 1,500

;;

;;

400

V

;;

„ 1,800

;;

;;

300

))

1,800

))

;?

„ 2,000

;;

;;

200

V

2,000

;;

;;

„ 2,100

;;

;;

100

V

af inkomsten af

kapital och

arbete fria

från bevillning.

Till grund för bedömandet, om och i hvilken mån bevillningsfrihet

enligt första eller andra punkten af detta mom. skall äga rum, lägges i

fall, där särskildt afdrag enligt 2 mom. i denna § är medgifvet, den sammanräknade

årsinkomst, som återstår efter afräknande af nyssnämnda särskilda

afdrag.

2 mom. a) A ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen höga i

jämförelse med hvad de äro inom riket i allmänhet, må från den uppskattade

inkomsten af kapital och arbete särskildt afdrag äga rum dels

för skattskyldigs egen person med högst 150 kronor, dels ock för hvarje

af den skattskyldige på grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet

barn, hvars ålder vid början af det år, då taxeringen sker, understiger

15 år, ined högst 50 kronor. För barn, som själft åtnjuter inkomst,

äger dock skattskyldig tillgodonjuta afdrag allenast såvida barnets inkomst

understiger det inom orten för barn bestämda afdrag och i sådant fall icke

för större belopp än det, hvarmed barnets inkomst understiger det fastställda

af dragsbeloppet.

Afdrag, hvarom här är fråga, skall gälla för orten i dess helhet.

Ej må afdrag medgifvas för skattskyldigs egen person, om hans sammanräknade

årsinkomst öfverstiger 2,000 kronor, e] heller för barn, om den

skattskyldiges sammanräknade årsinkomst öfverstiger 3,000 kronor.

b) Oafsedt afdrag, hvarom under a) förmäles, må undantagsvis i

enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga är på grund af särskilda

föi-hållanden (t. ex. sjukdom inom familjen, underhåll af närstående, ekonomiska

förluster, stark skuldsättning) väsentligen nedsatt, afdrag från den

uppskattade inkomsten af kapital och arbete medgifvas med högst 200

kronor; dock må den omständigheten, att skattskyldig har barn att försörja,

ej gälla såsom grund för sådant afdrag, där afdrag för barn enligt a)

ägt rum.

Afdrag i fall, hvarom här är fråga, må ej medgifvas, där den skattskyldiges

sammanräknade årsinkomst öfverstiger 2,500 kronor.

3 mom. Därest skattskyldig, hvars uppskattade inkomst af kapital

och arbete uppgår till 800 kronor eller därutöfver, skulle vid tillämpning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

af bestämmelserna i 1 och 2 mom. vara från bevillning helt och hållet

fri, skall ändock bevillning för inkomst påföras honom för ett belopp af

10 kronor.

Befrielse från eller lindring i bevillning på grund af 1 eller 2 mom.

må ej åtnjutas af annan än enskild skattskyldig och oskiftadt stärbhus: ej

heller må i något fall sådan befrielse eller lindring åtnjutas för inkomst,

som beskattas inom annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven.

4 mom. Från utgörande af inkomstbevillning frikallas:

a) staten;

b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,

stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar

jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än

den i 8 § 2 mom. b) nämnda;

landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för

sådan inkomst, som icke härflyter af rörelse eller yrke;

allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges

städer och hypoteksföreningar;

järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt

nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare;

samt

sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom sådana

rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda vinst endast

åt insättare;

c) medlem af konungaätten: för af staten anvisad t anslag samt

för inkomst af kapital;

d) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat

tillhörande personer jämte deras betjäning:

om de icke äro svenska medborgare: för all annan inkomst än den,

som utgöres af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller

erhålles genom här idkad rörelse;

om de äro svenska medborgare: för den inkomst, de åtnjuta af sin

tjänst hos den främmande makten;

e) utlänning, som här vistas för att idka studier; samt

f) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.

14 §.

Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:

l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:

a) af stadsdomstol samt domare på landet:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling

för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift

sist meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna

uppgift., hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeafhandlingens

datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till

barn, om och i så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits

godtgörelse för inventarier eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts

om s. k. undantagsförmåner samt om köpet skett å exekutiv eller

konkursauktion;

b) af direktion för hypoteksinrättning:

uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning

till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid

därå, efter det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande

anställd och godkänd värdering;

2:o) hvarje år:

a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter

eller vederbörande brandstodskommitté:

uppgift rörande försäkringsvärdet å de i 5 § b) omförmälda hus

och byggnader; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskildt

för hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, Indika blifvit

mot brandskada försäkrade under den tid af samma år och det näst

föregående, för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;

b) af statsdepartement jämte hvarje ämbetsmyndighet eller ämbetsverk,

vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för

allmän inrättning eller stiftelse, där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt

eller annan äger utbekomma aflöning eller pension:

uppgift angående hvar och en person för det löpande året tillkommande

fast lön eller pension, äfvensom under nästföregående år

uppburna särskilda belopp af tjänstgöringspenningar, dagaflöning, traktamente,

arfvode, uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar, portions-,

inkvarterings- eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation

och andra löneförmåner, hvarjämte, då med tjänstebefattning följer fri

kost, boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst af sportler, expeditionslösen,

bötes- eller beslagsandelar eller andra obestämda eller

extra inkomster, sådant bör i uppgiften särskildt antecknas;

c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap

:

uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst

af kapital för nästföregående år;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 5

d) af agent för utländskt försäkringsbolag:

uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för

nästföregående år inom agenturens område, äfvensom beloppet af utbetalda

återförsäkringspremier;

e) af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts

oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under

offentlig kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af en hvar

annan, som under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse

eller yrke till belopp af minst 5,000 kronor:

enahanda uppgift, hvarom i b) stadgas angående lön- och arfvodestagares

samt öfriga arbetares löneförmåner.

I uppgift, hvarom i 2:o) b) och e) stadgas, må icke något slag

af de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas, äfven om

enligt denna förordning afdrag för någon del däraf må vara vid taxeringen

medgifvet; dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande

200 kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som

åtnjutit dylik pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.

33 §.

Till bevillningsberedningens ordförande skall å landet häradsskrifvaren

och i stad vederbörande tjänsteman senast den 20 april,

vid bot af tre kronor för hvarje Överskjutande dag, hafva aflämnat

på mantalslängden grundade, enligt fastställda formulär uppställda

längder, upptagande samtliga inom beredningens distrikt belägna fastigheter,

å Indika jämlikt 5 § särskilda taxeringsvärden skola sättas, äfvensom

fastigheternas ägare eller i fall, som i 2 § sägs, deras innehafvare.

Dessutom böra vid samma tillfälle till beredningens ordförande aflämnas

tillräckligt antal tryckta blanketter till taxeringslängden öfver inkomstbevillningen,

uti hvilken enligt fastställdt formulär uppgjorda längd

beredningen införer alla de personer, som beredningen anser skyldige

att dylik bevillning inom distriktet erlägga. I stad böra beredningarna

till dessa längders upprättande och kompletterande åtnjuta

nödigt biträde af vederbörande uppbörds- eller annan därtill utsedd

tjänsteman.

Senast den 20 mars skola till beredningens ordförande aflämnas,

på landet af kommunalstämmas ordförande och i stad, utom Stockholm,

genom magistratens försorg, så väl de i 53 § 3 mom. omförmälda afskrifter

af nästföregående års taxeringslängder som äfven de i 51 och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

63 §§ o in förmäl da, utdrag af protokollen lios det årets vederbörande

taxeringsnämnd och pröfningsnämnd.

I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade

särskilda instruktion och under tillämpning af de i denna förordning

stadgade grunder åligger det beredningen att föreslå och uti

förberörda längder införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp,

för hvilket bevillning skall inom beredningsdistriktet påföras hvarje

skattskyldig, med iakttagande därvid att uppskattad inkomst af rörelse,

yrke eller eljest upptages på sätt bilagda formulär n:o 5 utvisar; och

bör beredningen därvid följa den inom samma ort senast upprättade

mantalslängd, hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma blifvit

i föreskrifven tid och ordning granskad, jämte alla därtill hörande

uppgifter och handlingar senast den 20 april tillställas ordföranden i

ortens bevillningsberedning.

Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta

samhälle förekommande fastighetsvärden och inkomstbelopp i längderna

särskildt angifvas och sammanföras. Om af fastighet endast en del

faller inom municipalsamhällets område, skall i anteckningskolumnen

anmärkas, huru stor del af fastighetens hela värde belöper å sagda

del af fastigheten.

82 §.

Utom den afkortning af påförd bevillning för inkomst af kapital

eller arbete, hvilken föranledes af bristande tillgång till dess gäldande,

får afkortning äga rum endast af bevillning för lön, pension eller dylik

inkomst, som genom dödsfall, afsked eller annan orsak under årets

lopp upphört, i hvilket fall sådan bevillning blott erlägges för den tid,

hvarunder löneinkomsten eller andra med tjänstebefattning förenade

fördelar af den skattskyldige eller hans rättsinneliafvare åtnjutits.

Sker afkortning och nedgår den inkomst, som varder föremål för bevillning,

härigenom till sådant belopp, att frihet från eller lindring i

bevillningen enligt 11 § bort åtnjutas, må dylik frihet eller lindring

vid afkortningen medgifvas.

Den för fast egendom utgående bevillning får icke afkortas.

Angående sättet för afkortning stadgas i uppbördsreglementet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

7

Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

17 §.

Bevillning sberedning åligger att undersöka, huruvida skäl föreligger

att tillämpa de bestämmelser om afdrag på grund af synnerligen höga

lefnadskostnader å orten, som innehållas i bevillningsförordningens 11 § 2

mom. a). För afdrag, som anses böra beviljas, skall beredningen föreslå

bestämdt belopp. Sådant förslag äfvensom de grunder, som föranledt antagande

af synnerligen höga lefnadskostnader, antecknas å titelbladet, till

taxering släng den öfver inkomstbevillningen. De föreslagna afdragen skola

sedermera i beredningens förslag med iakttagande af de i omförmäla författningsrum

meddelade föreskrifter, tillämpas för orten i dess helhet d. v. s.

för hela bevillningsberedningsdistriktet.

I fall, då afdrag för barn medgifvits, skall i den därför afsedda

kolumnen i taxering släng den antecknas barnens antal. Vidare bär i fråga

om afdrag enligt bevillning sför ordning ens 11 § 2 mom. b) anteckning göras

angående de omständigheter, som i hvarje särskildt fall föranledt antagande

af väsentligen nedsatt skatteförmåga.

Gör taxerings- eller pröfningsnämnd ändring i hvad sålunda föreslagits,

skall noggrann redogörelse för skälen därtill lämnas i protokollet.

18 §.

Vid tillämpning af 11 § 1 och 2 mom. bevillning sför ordning en bör

taxeringsmyndighet först beräkna den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst,

hvarmed förstås hans i mantalsskrifning sorten uppskattade inkomst

af kapital och arbete, ökad såväl med hans å andra orter iippskattade

inkomst af samma slag, som ock med hans inkomst af fast egendom samt

af aktier i inländska aktiebolag och lotter i enskilda bankbolag. Därvid

iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och inkomst

af annan fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet.

Befinnes skattskyldigs sammanräknade årsinkomst icke öfverstiga 600

kronor, är han fri från bevillning för inkomst af kapital och arbete i

mantalsskrifning sorten.

I de fall, där den sammanräknade årsinkomsten öfver stiger 600 kronor

men likväl ej är högre än att lindring eller afdrag, hvarom i 11 § 1 och

2 mom. förmäles, kan ifrågakomma, uträknas den beskattningsbara inkomsten

i följande ordning:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

För skattskyldig, hvilken icke erhållit afdrag enligt 2 mom., bestämmes

den beskattningsbara inkomsten direkt efter stadgandena i 1 mom. d. v. s.

med ledning af den fasta af drag sskalan. Hafva åter, på sätt i nästföregående

§ af denna instruktion angifves. medgifvits vissa för hela orten

gällande afdrag på grund af synnerligen höga lefnadskostnader eller, i särskilt

fall, afdrag enligt 2 mom. b), af räknas dessa afdrag från den

sammanräknade årsinkomsten, hvarefter återstoden af denna inkomst lägges

till grund för tillämpningen af 1 mom.

Exempel 1. Den skattskyldige A. har en inkomst af arbete af

900 kronor. Därjämte äger A. en jordbruksfastighet, taxerad till 1,000

kronor, hvaraf inkomsten alltså skall beräknas till 60 kronor. Afdrag

enligt 2 mom. äger icke rum. Enligt andra punkten i 1 mom. äger A.,

hvars sammanräknade årsinkomst utgör 960 kronor, åtnjuta bevillningsfrihet

för 500 kronor. Sedan dessa afdragits från inkomsten af arbete,

återstår en beskattningsbar inkomst af 400 kronor.

Exempel 2. På grund af synnerligen höga lefnadskostnader å orten

har af dr aget för den skattskyldiges egen person satts till 100 kronor,

afdraget för barn till 50 kronor. Den skattskyldige B., som har 6 barn

under 15 år utan egen inkomst, har en till 1,400 kronor uppskattad inkomst

af kapital och arbete samt äger stadsfastighet, taxerad till 7,000

kronor. Inkomsten af stadsfastigheten skall då beräknas till 350 kronor,

hvarför den sammanräknade årsinkomsten uppgår till 1,750 kronor. B.

kommer alltså i åtnjutande såväl af ett afdrag af 100 kronor för sig själf

som ock af ett afdrag af 300 kronor för sina 6 barn. Vidare antages,

att, då B. dessutom har en sjuklig hustru, han anses böra erhålla ett ytterligare

afdrag enligt 2 mom. b) af 100 kronor. Afdragen enligt 2 mom..

uppgå således tillhopa till 500 kronor. För att bedöma, i hvilken män

bevillningsfrihet enligt 1 mom. skall äga rum, afräknas detta afdragsbelopp

af 500 kronor från den sammanräknade årsinkomsten 1,750 kronor.

A det därvid erhållna beloppet, 1,250 kronor, tillämpas bestämmelsen i 1

mom. andra punkten, enligt hvilken afdraget följaktligen skall medgifvas

med 400 kronor. Afdragen enligt 1 och 2 mom. uppgå således tillsammans

till 900 kronor, i följd hvaraf å den till 1,400 kronor uppskattade

inkomsten af kapital och arbete återstår ett beskattningsbart belopp af 500

kronor.

Exempel 3. I samma ort har en skattskyldig C. med fyra barn

under 15 år, hvilka icke hafva egen inkomst, en till 1,200 kronor uppskattad

inkomst af arbete. Han har dessutom en å annan ort uppskattad

inkomst af näring till ett belopp af 1,300 kronor samt en inkomst af

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

aktier af 200 kronor. Deri sammanräknade årsinkomsten är i detta fall

2,700 kronor. C. erhåller alltså ett afdrag för barn med 200 kronor,

hvaremot annat afdrag enligt 2 mom. ej kan beviljas honom. Den sammanräknade

årsinkomsten utgör efter nyssnämnda afdrag 2,500 kronor, i

följd hvaraf C. icke äger åtnjuta någon bevillning sfrihet enligt 1 mom.

Han kommer således i mantalsskrifning sorten att upptagas till en beskattningsbar

inkomst af 1,200—200 = 1,000 kronor. Dessutom skall han å

den ort, där näringen drifves, utan något afdrag, taxeras för en inkomst

af 1,300 kronor.

Kung!. Maj:ts proposition innefattar dessutom förslag till ändrad

lydelse af de till bevillningsförordningen hörande formulär n:o 5, till

taxeringslängd öfver inkomstbevillningen och inkomstskatten, samt n:o 6,

till längd öfver af pröfningsnämnd beslutade ändringar i taxeringen till

inkomstbevillning och inkomstskatt. Beträffande dessa förslag tillåter

sig utskottet hänvisa till den kungl. propositionen.

Vid tillstyrkande inför Kungl. Maj:t den 16 sistlidna mars af berörda

proposition anförde chefen för finansdepartementet följande.

»Genom nådigt beslut den 27 maj 1904 bemyndigade Kungl.

Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla särskilde sakkunnige

för att enligt de närmare föreskrifter, departementschefen ägde meddela,

inom nämnda departement biträda med utarbetande af förslag

till de förändrade bestämmelser i gällande bevillningsförordning och

förordning om inkomstskatt, som kunde af förhållandena påkallas. De

personer, hvilka på grund af detta nådiga bemyndigande af chefen för

finansdepartementet tillkallades, inkommo den 6 december 1904 dels

med förslag till förordning om skatt af inkomst och förmögenhet samt

om inkomstskatt å aktiebolag och andra juridiska personer, dels ock

med förslag till ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen

med flera författningar.

På grund af nådig remiss afgaf kammarrätten den 31 december

1904 underdånigt utledande öfver samtliga omförmälta förslag, hvarefter

själfva hufvudförslaget med anledning af kammarrättens framställda

erinringar beträffande såväl vissa af dess hufvudgrunder som

åtskilliga detaljer däri underkastats förnyad ompröfning och utredning.

Under fortgången af detta arbete har fråga uppstått, huruvida

icke eu tillfredsställande ordning af landets direkta skatteväsen öfverhufvud

förutsätter nya bestämmelser i fråga om beskattningsår jämte en

omorganisation af de nuvarande taxeringsmyndigheterna. Med anledning

Bih. till Rilcsd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 2

Departements
chefens
yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

häraf hafva i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria angifvits

vissa uppslag för åvägabringande af dylika bestämmelser.

Öfver innehållet i denna promemoria har jag genom remiss den

27 september 1905 anmodat Kung!. Maj:ts samtliga befallningshafvande

att infordra vederbörande magistraters och uppbördsförvaltningars

å landet yttranden särskilt hvad angår de åtgärder, som för

de sålunda ifrågasatta förändringarnas genomförande i stad och på

landet må anses nödiga, under hemställan tillika att samma yttranden

blefve jämte utlåtande från förstnämnda myndigheter ingifna till finansdepartementet

senast den 1 april 1906. Genom denna åtgärd har för

den vidare beredningen af dessa frågor med alla därtill hörande detaljer

af skatteteknisk och kameralt administrativ natur ställts i utsikt att äga

tillgång till ett material, så fullständigt och tillförlitligt, som det synts

möjligt att kunna erhålla. Först när detta material inkommit och bearbetats,

blir det möjligt att företaga en mera omfattande revision af

skattelagstiftningen.

Om jag sålunda icke kan finna tillrådligt, att för närvarande i

större omfattning upptaga sådana frågor, som beröra mera centrala

delar af denna lagstiftning, har jag dock ansett ett hithörande spörsmål

böra redan nu göras till föremål för behandling.

Jag syftar härvid på en utvidgning af den för närvarande

medgifna rätten till skattefria afdrag för små inkomster af kapital

och arbete. Gällande bestämmelser i detta hänseende hafva kvarstått

oförändrade alltsedan år 1883. Sedan dess hafva dock lefnadskostnaderna,

särskildt på vissa orter, ej oväsentligt ökats, så att

en inkomst, som vid nyssnämnda tidpunkt kunde anses räcka till

ett nödtorftigt uppehälle, numera i många fall icke på långt när

motsvarar existensminimum. En lindring i beskattningen för de små

inkomsterna synes mig redan af denna grund vara af ett verkligt

behof påkallad. Sedan gällande bestämmelser om skattefria afdrag fastställdes,

har också den indirekta beskattningen erhållit en högst

väsentlig utbildning, såväl i rent finansiellt syfte som ock särskildt

genom införandet af skyddstullar. Denna indirekta beskattning träffar

utan tvifvel relativt hårdast de små inkomsttagarne. Det är därför

rimligt, att den direkta beskattningen för dessa inkomsttagare göres

så lindrig, som förhållandena medgifva.

I äldre tider spelade äfven de mindre inkomsternas direkta skattebidrag

en viktig roll för statsfinanserna. Om också dessa skattebidrag

numera ingalunda äro utan betydelse, har dock i detta hänseende eu förskjutning

ägt ruin, så att statsverket nu lättare än fordom förmår

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

bära deri minskning i inkomst, som kan uppkomma genom en lindring i

denna beskattning af de små inkomsterna. Vid beräkning af denna inkomstminskning

måste man också taga vederbörlig hänsyn till det faktum,

att brist på tillgångar för närvarande i en mängd fall hindrar indrifningen

af debiterade utskylder och att på denna grund afkortning

måste äga rum. Statsverket skulle uppenbarligen icke blifva lidande på,

om i sådana fall skattefrihet resp. lindring i beskattningen i stället

hade beredts genom mera liberalt tillmätta skattefria afdrag. Tvärtom

borde härigenom vissa besparingar i debiterings- och uppbördskostnaderna

uppstå. Äfven ur en allmännare synpunkt är en utsträckning

af de skattefria afdragen vida att föredraga framför en nödtvungen

afkortning. I ett ordnadt samhälle bör det nämligen ovillkorligen vara

regel, att debiterade utskylder erläggas. För detta ändamål kräfves

stränghet vid indrifningen, men också att skatter icke påläggas i större

utsträckning, än att de verkligen kunna betalas utan alldeles oproportionerliga

uppoffringar för de skattskyldige.

Också har en utsträckning af de skattefria afdragen gång på

gång påyrkats såväl inom Riksdagen som af kommittéer och myndigheter,

livilka haft att yttra sig i frågan. Att reformen så länge uppskjutits

torde i någon mån bero därpå, att man afvaktat frågans lösning

i sammanhang med en allmän omgestaltning af vår skattelagstiftning.

Vid de förarbeten i sistnämnda syfte, som pågått inom finansdepartementet,

har det emellertid, såsom redan antydts, visat sig, att frågan

om de skattefria afdragen icke står i närmare samband med öfriga

reformer, som förberedas, än att den kan utan någon svårighet behandlas

fristående. Då därtill, enligt hvad jag tror mig hafva visat,

frågan om en tidsenlig utbildning af de skattefria afdragen måste

betraktas såsom synnerligen angelägen, har jag ansett det i hög grad

önskvärdt, att denna fråga erhölle sin lösning redan vid innevarande

riksdag.

Gällande bevillningsförordning medgifver lindring i beskattningen

dels generellt för mindre inkomster genom en fast afdragsskala, dels

efter taxeringsmyndigheternas beslut å orter med hög bostadskostnad, genom

särskildt afdrag och i enskilda fall genom ytterligare afdrag vid ''särdeles

ömmande omständigheter’. De båda senare möjligheterna till skattelindring

äro dock starkt begränsade därigenom, att det högsta afdrag,

som på dessa grunder tillsammantagna kan beviljas, satts till 200

kronor.

Den väsentliga bristen i dessa bestämmelser är enligt min mening,

att de alltför uteslutande fästa sig vid den taxerade inkomstens penning
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

belopp, under det otillräcklig'' hänsyn tages till de förhållanden, som i

öfrigt inverka på skatteförmågan. Denna beror ju, utom af inkomstens

storlek i penningar räknad, väsentligen också af andra faktorer, nämligen

dels de af den allmänna prisnivån bestämda lefnadskostnaderna å hvar

särskild ort, dels den skattskyldiges på familjens storlek beroende oundgängliga

lefnadsbehof, dels slutligen andra individuella omständigheter.

Den nu gällande fasta afdragsskalan har i sitt nuvarande skick

bibehållits allt sedan år 1883. Enligt denna skala blifver inkomst

till belopp af minst 500 kronor alltid föremål för beskattning och

lindring i bevillningen kan icke tillgodoräknas andra inkomster än

dem, som äro under 1,800 kronor. Om också dessa gränser för skattefrihet

och skattelindring år 1883 voro tillfredsställande, hafva dock de

allmänna lefnadsförkållandena i riket sedan den tiden undergått eu

sådan förändring, att en uppflyttning af samma gränser nu måste anses

af rättvisa och billighet påkallade. Jag har därför ansett mig böra

föreslå, att gränsen för skattefrihet bestämmes till 600 kronor och

gränsen för åtnjutande af skattelindring till 2,100 kronor.

Utom det att nu angifna skattelindringar, till hvilka jag strax

skall återkomma, böra beredas de små inkomsterna öfver lag enbart på

grund af deras ringhet, är emellertid därjämte i öfrigt en vidare utbildning

af de skattefria afdragen i hög grad af behofvet påkallad;

och torde följande synpunkter därvid böra vinna beaktande. Lefnadskostnaderna

på orten och familjens storlek kunna anses såsom de

normala omständigheter, som bestämma skatteförmågan vid en viss

inkomst. Till dessa omständigheter bör lagstiftningen därför lämpligen

taga hänsyn genom afdrag af en mera regelbunden art. Därutöfver influeras

den enskildes skatteförmåga ofta i ganska hög grad af rent

individuella förhållanden af så speciell natur, att det är svårt att med

hänsyn till dem på förhand bestämma vissa afdrag. Det bör därför

allt fortfarande öfverlänmas åt taxeringsmyndigheterna att inom vissa

föreskrifna gränser genom ytterligare afdrag taga hänsyn äfven till

sådana individuella förhållanden.

Sträfvandet att förskaffa små inkomsttagare en lindring i beskattningen

synes mig nu i främsta rummet böra rikta sig på införandet

af afdrag i mera regelbunden form på grund af höga lefnadskostnader å

orten, därvid särskild hänsyn bör tagas till storleken af den skattskyldiges

familj.

Gällande bevillningsförordning medgifver redan särskilda afdrag

’å ort, där kostnaden för bostad är synnerligen hög i jämförelse med

förhållandet inom riket i allmänhet''. Ett afdrag af denna art synes

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 13

mig böra bibehållas, dock med den förändring, att som grund för afdraget

bestämmas höga lefnadskostnader i allmänhet i stället för, såsom

nu, allenast hög kostnad för bostad. Denna förändring har ofta påyrkats,

särskild! af kammarrätten i dess utlåtande öfver 1894 års kommittéförslag;

den är för öfrigt så naturlig, att den icke synes behöfva någon

särskild motivering.

Jag föreslår därför, att å ort med synnerligen höga lefnadskostnader

vissa särskilda afdrag må kunna beviljas efter för orten i dess

helhet fastställda grunder, och att i sådant afseende bestämmes dels ett

afdrag för den skattskyldig^ personligen dels ock ett afdrag, som afpassas

efter storleken af den familj, han har att försörja. Jag tänker

mig härvid, att, där lefnadskostnaderna anses synnerligen höga. båda

dessa afdrag i regel samtidigt komma till tillämpning.

Afdraget för den skattskyldige personligen bär ansetts icke böra

ifrågakomma för inkomster, som öfverstiga 2,000 kronor.

En lindring med hänsyn till talrik familj lian enligt gällande

bestämmelser endast beredas i form af afdrag på grund af ''särdeles

ömmande omständigheter’. Detta är uppenbarligen otillräckligt. De

afdrag, som kunna beviljas af sistnämnda anledning, äro för starkt begränsade,

för att det skulle vara möjligt att inom denna ram taga

vederbörlig hänsyn till den minskning i skatteförmåga, som följer med

talrik familj. Familjefadern kan också rimligen begära, att de afdrag,

som beviljas honom på grund af lians skyldighet att försörja sin familj,

bestämmas efter mera objektiva och allmängiltiga grunder och icke

skänkas honom såsom en nådegåfva på grund af ömmande omständigheter.

Af denna mening synes också bevillningsutskottet vid 1905 års

riksdag hafva varit, då det framhöll såsom rättvist och lämpligt, att

storleken af det bevillningsfria afdraget ej blott, såsom nu, undantagsvis

utan i regel ställes i visst förhållande jämväl till talrikheten af den

familj, den skattskyldige har att underhålla.

Vill man fastställa bestämda regler för afdrag på nu ifrågavarande

grund, synes det emellertid för vinnande af nödig enkelhet lämpligt

att uteslutande fästa sig vid antalet barn. Har den skattskyldige andra

anhöriga att försörja, bör hänsyn härtill kunna tagas genom medgifvande

af ett afdrag för det enskilda fallet. Det gäller alltså att se till, huruvida

det låter sig göra att i vår bevillningsförordning införa principen

om ett bestämdt bevillningsfritt afdrag för hvarje barn.

Redan i sitt utlåtande öfver 1894 års kommittébetänkande hade

kammarrätten föreslagit ett sådant afdrag till ett belopp af 50 kronor

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

att gälla i fråga om skattskyldigs barn under 14 år, som skattskyldig

hade att underhålla och uppfostra.

Såsom dåvarande chefen för finansdepartementet anförde till statsrådsprotokollet

den 26 februari 1897, stöter emellertid en dylik bestämmelse

på den svårigheten, att motsvarande lättnad i beskattningen icke

tillika kan komma till godo den stora grupp af skattskyldige, som utgöres

af fastighetsägarne. Hänsyn härtill har också fört mig till denöfvertygelsen,

att man beträffande bevillningsförordningen måste undvika ett för hela

riket lika afdrag för barn och i stället söka lösningen af den föreliggande

uppgiften på det sätt, att det öfverlämnas åt de lokala taxeringsmyndigheterna

att afgöra, om ett afdrag för barn är behöflig! på

orten och huruvida det kan genomföras utan allt för stora rubbningar.

Nu är det uppenbart, att ett afdrag för barn framför allt är behöflig!

på orter med särdeles höga lefnadskostnader och att det i regeln

torde vara mindre behöfligt på den egentliga landsbygden. Jag har därför

tänkt mig, att man borde öfverlämna åt taxeringsmyndigheterna att, där

lefnadskostnaderna å orten befunnes vara särdeles höga, fastställa ett

visst för orten i dess helhet gällande afdrag för hvarje af den skattskyldige,

på grund af honom åliggande försörjningsplikt, underhållet

barn under 15 år. Med en sådan bestämmelse kan man förutsätta,

att ett bevillningsfritt afdrag för barn skulle komma att införas öfverallt,

där det vore af förhållandena särskild! påkalladt, medan kommuner,

där ett dylikt afdrag skulle medföra betydande olägenheter, säkerligen

skulle afstå från detsamma.

Vidare anhåller jag att få betona vikten häraf, att med hänsyn till

den kommunala beskattningen afdragsrätten icke utsträckes längre än

som är af trängande behof påkalladt. Rätten till afdrag för den

skattskyldige personligen å ort med höga lefnadskostnader bör, såsom

jag nyss nämnde, inskränkas till de fall, då inkomsten icke öfverstiger

2,000 kronor. Behofvet af afdrag för barn torde emellertid å orter

med synnerligen höga lefnadskostnader ännu vid afsevärdt högre inkomster

vara mycket kännbart. Jag har därför tänkt mig, att sådana afdrag

borde kunna göras, så länge inkomsten icke öfverstege 3,000 kronor.

Denna begränsning öfverensstämmer med den af kammarrätten i dess

redan åberopade utlåtande föreslagna. Afdrag bör naturligtvis icke medgifvas

för barn, som själft åtnjuter inkomst till samma belopp, hvartill

afdraget bestämts, eller häröfver. Uppgår barnets inkomst icke till

detta belopp, bör den skattskyldige gifvetvis icke få afräkna större

belopp än skillnaden mellan barnets inkomst och det för orten bestämda

afdragsbelopp för barn.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 15

Höga lefnadskostnader å orten böra enligt det nu sagda föranleda

lindring i bevillningen på det sätt att de lokala taxeringsmyndigheterna

bevilja vissa för orten i dess helhet gällande afdrag dels för den

skattskyldige själf och dels för hvart och ett af hans barn. Det återstår

endast att fixera vissa öfre gränser för storleken af dessa afdrag.

Dessa öfre gränser böra tydligen bestämmas af skillnaden mellan lefnadskostnaderna

å olika orter. Till ledning för en uppskattning af dessa

lefnadskostnader har aktuarien hos kommerskollegium, filosofie doktorn

Theophil Andersson på särskildt uppdrag utarbetat en ’P. M. angående

lefnadskostnaderna å olika orter i Sverige

Efter att hafva i korthet redogjort för innehållet i sagda, detta

protokoll bilagda promemoria fortsatte departementschefen:

I promemorian hafva, såsom jag angifvit, sammanställts uppgifter

angående lefnadskostnaderna på olika industriplatser, mestadels städer,

för eu af man, hustru och två barn bestående familj, som hyr eu

lägenhet om ett rum och kök. Af dessa uppgifter framgår, att skillnaden

i lefnadskostnaden mellan de dyraste och de billigare orterna i riket

är högst betydlig. För att taxeringsmyndigheterna under sådana förhållanden

icke må sakna utväg att för en jämn fördelning af skattebördan

mellan de mindre inkomsttagarna å skilda orter taga full

hänsyn till de i de olika delarne af riket växlande lefnadskostnaderna,

synes man icke lämpligen kunna sätta den öfre gränsen för de afdrag,

hvarom nu är fråga, lägre än 150 kronor för den skattskyldige själl

och 50 kronor för hvart barn.

I enlighet med hvad nu sagts föreslår jag, att det må medgifvas

taxeringsmyndigheterna å ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen

höga i jämförelse med hvad de äro inom riket i allmänhet, att från

enskild skattskyldigs uppskattade inkomst af kapital och arbete afdraga:

dels, där den sammanräknade årsinkomsten icke öfverstiger 2,000 kronor,

för den skattskyldige själf ett visst för orten i dess helhet gällande

belopp af högst 150 kronor, dels ock, där den sammanräknade årsinkomsten

icke öfverstiger 3,000 kronor, för hvarje af den skattskyldige

på grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet barn, hvars

ålder vid början af det år taxeringen sker, understiger 15 år, ett

visst likaledes för orten i dess helhet gällande belopp af högst 50 kronor,

med de inskränkningar, hvilka jag nyss angaf.

Utom dessa för orten i dess helhet gällande afdrag böra, såsom redan

är antydt, ytterligare afdrag i enskilda fall kunna beviljas. Möjlighet

till dylikt afdrag förefinnes redan enligt nu gällande bevillningsförord
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillning s-utskottets Betänkande N:o 17.

ning i de fall, då, såsom det lieter i förordningens 11 §, »särdeles

ömmande omständigheter» förekomma. Nyssberörda uttryck synes mig

emellertid icke vara rätt lyckligt valdt. Riktigare torde vara att uttrycka

saken så, att, därest på grund af särskilda förhållanden skattskyldigs

skatteförmåga är väsentligen nedsatt, sådant särskildt afdrag,

hvarom här är fråga, må medgifvas. I sammanhang härmed synas de

i förenämnda stadgande nu upptagna exempel — »talrik familj, långvarig

sjuklighet, olyckshändelse och dylikt» — lämpligen böra i vissa hänseenden

jämkas eller kompletteras. Att, ifall på grund af förut föreslagna

bestämmelser afdrag för barn redan medgifvits, ytterligare afdrag af

sådan anledning icke bör ifrågakomma, är gifvet.

Möjligheten till afdrag i fall, då skatteförmågan på grund af

särskilda förhållanden anses väsentligen nedsatt, bör enligt min mening

icke, såsom enligt nu gällande bevillningsförordning är fallet, stanna

vid en inkomstsiffra af 1,800 kronor. Däremot torde afdragets maximibelopp

lämpligen icke böra sättas högre än hvad nu är fallet. Jag

föreslår därför, att afdrag af nu ifrågavarande beskaffenhet bestämmes till

högst 200 kronor att ifrågakomma för dem, hvilkas sammanräknade årsinkomst

icke öfverstiger 2,500 kronor. Denna sistnämnda gräns har valts med

särskild hänsyn därtill, att den icke borde sammanfalla med någon af de

förut bestämda gränserna för afdragsberättigade inkomster. Hade t. ex.

gränsen i detta fall, i likhet med hvad som skett beträffande afdrag för

barn, satts vid 3,000 kronor, så hade just vid denna gräns kunnat uppkomma

eu tämligen stark diskontinuitet i skattetrycket. Så t. ex. hade en skattskyldig

med 3,000 kronors inkomst och 6 barn samt i öfrigt väsentligen

nedsatt skatteförmåga kunnat erhålla ett afdrag af 300 + 200 =

500 kronor, men däremot intet afdrag, ifall inkomsten varit några få

kronor högre.

Vid tillämpning af de nu föreslagna bestämmelserna om lindringar

i taxeringarna synes det mig naturligt, att hänsyn först tages till alla

speciella omständigheter. Bestämmandet af de särskilda afdragen kräfver

nämligen ett bedömande af vissa lokala eller individuella förhållanden

och står således i nära sammanhang med den egentliga taxeringen.

Först sedan dessa afdrag gjorts, bör den fasta skatteskalan komma

till tillämpning. Denna åtgärd är väsentligen att hänföra till skattebeloppens

uträkning, om den också allt fortfarande lärer böra utföras af

taxeringsmyndigheterna.

Med den nu föreslagna ordningen blifva också lindringarna mera

effektiva. Om nämligen en skattskyldig erhållit ett afdrag på grund

af synnerligen höga lefnadskostnader å orten eller på grund af särskildt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

nedsatt skatteförmåga, så kan lian därigenom jämväl komma att ställas

på ett lägre trappsteg af den degressiva skalan och, sålunda äfven i

den vägen blifva lindrigare beskattad. Och detta är riktigt, enär den

inkomst, som återstår, sedan de nämnda afdragen gjorts, är att i afseende

å skatteförmåga anse såsom likställd med annan inkomst, för hvilken

ingen anledning till sådana afdrag förefunnits. De allmänna afdrag,

som fastställas i den degressiva skatteskalan, böra följaktligen i lika

män komma dessa inkomster till godo.

Hvad nu beträffar själfva degressionen, torde den böra anordnas

så, att alltför tvära öfvergångar i afdragens storlek undvikas. Detta

framhölls såsom önskvärdt redan af bevillningsutskottet vid 1893 års

riksdag likasom ock i 1894 års kommittébetänkande. Den här föreslagna

degressionsskalan är så uppgjord, att det bevillningsfria afdraget

minskas med jämnt 100 kronor för hvart och ett af skalans trappsteg.

Detta har låtit sig göra, sedan afdragsskalan, på sätt förut antydts, utsträckts

utöfver 1,800 kronor, som är den nuvarande gränsen, till 2,100

kronor. I 1904 års kommittéförslag sträckte sig afdragsskalan ända till

2,500 kronor. Allmänna afdrag från inkomster utöfver 2,100 kronor

torde emellertid vara obehöfliga, sedan de särskilda afdragen erhållit

den jämförelsevis betydande utsträckning, som i det föreliggande förslaget

är fallet.

Gällande bevillningsförordning begränsar tillåtligheten af såväl

■skatteskalans allmänna afdrag som ock af de särskilda afdragen till

enskilda skattskyldige och till inkomst, som beskattas i mantalsskrifningskommunen.

Denna begränsning har bibehållits, dock i en

något förtydligad form.

Det skulle uppenbarligen vara olämpligt, om den nu föreslagna

utvidgningen af rätten till bevillningsfria afdrag föranledde någon inskränkning

i valrätten till Riksdagens andra kammare. För närvarande

kan den, som blifvit uppskattad till en inkomst af 800 kronor, icke

genom bevillningsfria afdrag bli helt befriad från skyldighet att erlägga

bevillning. Afdragen kunna således icke inverka på hans valrätt. För

att i sådant afseende ingen ändring skall ske, har föreslagits, att, om

skattskyldig, hvars inkomst af kapital och arbete uppgår till 800

kronor eller därutöfver, till följd af de föreslagna nya bestämmelserna

skulle befrias från utgörande af bevillning, sådan ändock skall påföras

honom för en inkomst af 10 kronor.

Slutligen tillåter jag mig i detta sammanhang påpeka, att samma

■•skal, som ofvan anförts i fråga om rätt för skattskyldig att vid

Bill. till Rilcsd. Prot. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft.

O

rJ

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande JS:o 17.

bevillningstaxering af inkomst åtnjuta afdrag för barn, kafva sin fulla

tillämpning jämväl å inkomstskattelagstiftningens område. Då jag

därför inom den allra närmaste tiden kommer att inför Kungl. Maj:t

anmäla frågan om en inkomstskatt för år 1907, skall jag tillåta mig

föreslå jämväl sådana bestämmelser beträffande inkomstskatten, att

skattskyldig äfven vid inkomstskattetaxeringen må komma i åtnjutande

af dylikt afdrag.

Om 11 § bevillningsförordningen, i enlighet med hvad jag nu

föreslagit, ändras, böra tillika de vid bevillningsförordningen fogade

formulären n:ris 5 och 6, nämligen till taxeringslängd öfver inkomstbevi

11 ningen och inkomstskatten samt till längd öfver af pröfningsnämnd

beslutade ändringar i taxeringen till inkomstbevillning och inkomstskatt

erhålla i viss mån ändrad uppställning, livarjämte 14, 33 och 82 §§

bevillningsförordningen torde böra erhålla en i vissa delar ändrad lydelse.

Enligt stadgandena i 14 § bevillningsförordningen äro förmyndarekammare

och gode män för tillsyn å förmynderskap pliktiga att till

ledning vid taxeringen lämna uppgift angående sammanlagda beloppet

af hvarje omyndigs inkomst af kapital för nästföregående år, för såvidt

den uppgått till minst 500 kronor. Såsom ofvan antydts är skattskyldigs

rätt till afdrag för barn afsedd att ställas i visst beroende af

huruvida barnet själft har inkomst, och det till huru lågt belopp som

helst. Under sådana förhållanden kan det naturligen vara af vikt för

taxeringsmyndigheterna, att uppgift, hvarom nu år fråga, lämnar så fullständig

ledning som möjligt för tillämpningen af berörda stadgande.

På grund häraf har jag ansett riktigast att föreslå eu obegränsad

uppgiftsskyldighet för förmyndarekammare och gode män för tillsyn

af förmynderskap i afseende å omyndiges inkomster af kapital; och

har förevarande § erhållit en häraf betingad ändrad lydelse.

En jämkning i affattningen af 33 § bör jämväl vidtagas, med

anledning af den förändrade uppställning af omförmälda taxeringslängder,

hvarom jag strax skall tala.

I 82 § bevillningsförordningen stadgas, att, om i vissa angifna.

fall afkortning af bevillning för lön, pension eller dylik inkomst ägt

rum och den inkomst, som varit föremål för bevillning, härigenom

nedgått till sådant belopp, att frihet från eller lindring i bevillningen

enligt 11 § 1 mom. bort åtnjutas, dylik frihet eller lindring vid afkortningen

finge medgifvas. Med den förändrade uppställning af 11 §

bevillningsförordningen, jag kommer att föreslå, skulle emellertid bestämmelserna

om lindring i bevillningen återfinnas i såväl första som

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

andra mom. af nämnda §. Med anledning häraf har ifrågavarande §

undergått erforderlig jämkning.

Den förändrade uppställningen af omförmälda längder betingas

så godt som uteslutande af önskan att erhålla eu ur kontrollsynpunkt

och i statistiskt afseende lämplig specialisering af de olika slagen af afdrag,

hvartill skattskyldige vid tillämpning af de utaf mig därutinnan föreslagna

bestämmelser kunna blifva berättigade. Kolumnernas antal i

längderna hafva visserligen därigenom ökats; men denna åtgärd har

dock kunnat vidtagas, utan att längderna i någon nämnvärd mån förlorat

i lätthandterlighet. I anledning af de under år 1905 beslutade

nya grunder för skyldigheten att deltaga i väghållningsbesväret har jag

nämligen funnit, att skälig anledning att numera vidhålla den hittills

med hänsyn till vägskattens debitering iakttagna uppdelningen åt

inkomster utaf Rörelse, yrke eller eljest’ i två särskilda kolumner icke

förefinnes. Inkomster af nämnda slag hafva därför sammanförts i en

kolumn. I sammanhang härmed har den å taxeringslängden öfver

inkomstbevillningen och inkomstskatten (formulär n:r 5) nu befintliga

not angående skyldigheten att utgöra vägskatt, såsom öfverflödig

och ej fullt riktig, uteslutits.

Vidkommande därefter det finansiella resultatet af de föreslagna

reformerna må till en början framhållas, att, så länge en fortlöpande detaljerad

statistik öfver det direkta skatteväsendet saknas, det är omöjligt

att på förhand med någon noggrannhet beräkna, i hvad mån nu föreslagna

bestämmelser om nedsättning och lindring i allmänna bevillningen

komma att inverka på allmänna bevillningens belopp. I förevarande

fall blir detta så mycket svårare, som man icke har någon möjlighet

att beräkna, i huru hög grad taxeringsmyndigheterna komma att begagna

sig af den i deras händer lagda utvidgade afdragsrätten. Men

äfven om sådant läte sig göra och man kunde med någon tillförlitlighet

beräkna det belopp i allmän bevillning, staten genom de föreslagna

ändringarna till skattskyldiges förmån afstår, kan man därför långt

ifrån påstå, att statens förlust uppgår till ett belopp, motsvarande nedsättningen

i bevillningen. Det kan nämligen icke lämnas ur räkningen,

att genom de föreslagna nya bestämmelserna i afsevärdt många fall

icke annan reform ägt rum än att staten afstått från en rätt, som

staten ändock icke kunnat i realiteten genomföra. Afkortning af

påförd bevillning äger nämligen gifvetvis rum företrädesvis inom de

kategorier af inkomsttagare, hvilka med de föreslagna nya bestämmelserna

skulle vinna befrielse från eller lindring i bevillningen. Och,

s. 20 Kontrollera mot PDF

Motion II: 155

af herr C. J.

Öberg.

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

såsom iag redan antydt, torde reformen tillika i ett icke ringa

antal fall komma att betyda en minskning i statens utgifter för

indrifning af bevillning, till hvars gäldande tillgångar helt eller dela

vis saknas.

Ett allmänt öfverslag gifver emellertid vid handen, att den i

bevillningsförordningen föreslagna utsträckta rätten till afdrag kan

antagas komma att vålla statsverket en inkomstminskning af cirka

500,000 kronor.

Till belysande af den finansiella betydelsen häraf ber jag att få

meddela, att bevillningen af fast egendom samt af inkomst redan för

år 1905 öfverskridit en summa af 10 millioner kronor. Om således

de nu föreslagna bestämmelserna om afdrag redan då tillämpats, skull©

bevillningen ändock med säkerhet gifvit ungefär den summa af 9,5

millioner kronor, till hvilken den är upptagen i Kungl. Maj:ts till

innevarande års Riksdag afgifna förslag till riksstat för år 1907. Den nu

föreslagna reformen torde således icke vålla någon rubbning i det statsregleringsförslag,

som redan öfverlämnats till innevarande års Riksdag.»

Vid propositionen var fogad en af aktuarie en hos kommerskollegium

Theophil Andersson utarbetad »P. M. angående lefnadskostnaderna å olika

orter i Sverige». I fråga om denna redogörelse tillåter utskottet sig

hänvisa till den kungl. propositionen.

Till utskottets behandling har vidare förelegat en i anledning af

Kungl. Maj:ts proposition af herr C. J. Öberg inom Andra Kammaren

väckt motion n:o 155, i hvilken yrkats, »att Riksdagen ville besluta

om ett sådant tillägg till 4 § i förordningen angående bevillning af

fast egendom samt af inkomst med innehåll, att de af mig åsyftade

ägare af mindre lägenheter af ett värde intill 1,000 kronor må, därest

taxeringsmyndigheterna så finna lämpligt, kunna under viss tid befrias

från fastighetsbevillning».

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört följande.

»Uti en till Riksdagen aflämnad kungl. proposition n:o 91 har

Kungl. Maj:t föreslagit sådan ändring af bevillningsförordningen, att

bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke rum med mindre

den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, däri inbegripen äfven

hustruns, öfverstiger 600 kronor.

Öfverstiger den sammanräknade årsinkomsten

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

21

600 kronor, men ej 900 kronor, äro 600 kronor

900

» »

»

1,200

»

»

500

»

1,200

» »

»

1,500

»

»

400

»

1,500

» »

»

1,800

»

»

300

1,800

» »

»

2,000

»

»

200

»

2,000

» »

»

2,100

»

»

100

»

af inkomsten af

kapital

och

arbete

fria

från

bevillnin

g; liv arjämte

Kungl. Majrt föreslagit, att å ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen

höga i jämförelse med hvad de äro inom riket i allmänhet, må

från den uppskattade inkomsten af kapital och arbete särskildt afdrag

äga rum dels för skattskyldiges egen person med högst 150 kronor,

dels ock för hvarje af den skattskyldiges på grund af honom åliggande

försörjningsplikt underhållet barn, hvars ålder vid början af det år,

då taxeringen sker, understiger 15 år, med högst 50 kronor.

Då ifrågavarande af Kungl. Maj:t föreslagna befrielse och lindring

i inkomstbevillningen endast skulle få tillgodonjutas af dem, som erlägga

bevillning för inkomst af kapital eller arbete, så synes det med skäl

kunna ifrågasättas, huruvida icke en del andra skattskyldige, nämligen

mindre lägenhets- och egnahemsägare, hvilka erlägga fastighetsbevillning,

också borde ihågkommas med någon lättnad, helst som de enligt

min åsikt och den erfarenhet, jag har i saken, äro i lika stort behof

af skattelindring som de, för hvilka Kungl. Maj:t nu föreslår rätt afsevärda

lättnader i skattebördan.

Jag föranledes därför med anledning af ifrågavarande Kungl.

Maj:ts proposition ånyo till Riksdagens bepröfvande framlägga det förslag,

som jag vid 1904- och 1905 års riksdagar framställt, nämligen

att sådana mindre jordbrukare, lägenhets- och egnahemsägare jämte

de med dem likställda, som arbeta på att skapa sig ett eget hem,

skola kunna under en del s. k. frihetsår erhålla befrielse från skatternas''

utgörande till stat och kommun.

Min uppmärksamhet har nämligen varit fäst vid de många svårigheter,

det ansträngande arbete och de betydande utgifter, som eu del

mindre jordbrukare måst underkasta sig vid upptagande af en förut

icke odlad eller bebyggd mark, då de utom de dagliga tunga hushållsoch

familjebestyren sträfva för att åt sig och de sina kunna förvärfva

ett eget hem på den ofta svårbrutna och steniga mark, de stundom

blott med uppbjudande af all sin förmåga lyckats få åt sig upplåten

vare sig i obygden eller vid ett eller annat arbetarecentrum; och med

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

tanke härpå har jag frågat mig, på hvilket sätt man bäst från det

allmännas sida skulle kunna i någon, om också ringa, mån understödja

och uppmuntra en så lofvärd och ur flera synpunkter så betydelsefull

insats i statens kulturella utveckling.

Det myckna släp och de många umbäranden, en sådan fattig och

af allehanda familj epakter eljest hårdt anlitad kroppsarbetare har att

vidkännas i kampen för sin tillvaro och för sitt sträfvande att få

komma under det egna taket, ligger i så öppen dag, att någon vidlyftig

och utredande belysning häraf synes mig icke vara erforderlig.

Jag kan därför här inskränka mig till att angifva ett af de sätt,

på hvilka man från statens sida kunde och borde träda hjälpande

emellan.

Om de mindre jordbrukare, lägenhets- och egnahemsägare, som

jag här ofvan berört, under de fem första åren, blefve, därest de så

önskade, för den nyupptagna jorden befriade från utgörande af all för

densamma till stat och kommun genom eljest åsatt taxering utgående

skatt, skulle detta helt säkert för dem ej blott vara en välbehöflig

lättnad, utan därjämte vara ett verksamt medel till befrämjande af

egnahemssaken.

Nyttan af att arbetsklassen sättes i tillfälle att förvärfva sig egna

hem anser jag vara af så utomordentlig betydelse för stat, kommun

och enskilde, att hvarje medel, som därtill kan anses bidraga, ej bör

länmas oförsökt. Och mycket skulle i detta hänseende enligt min

åsikt vinnas, om de, som företaga sig det mödosamma arbetet att odla

och bebygga mindre jordlotter, hvilka af sin förra ägare för sin svårbrutna

beskaffenhet eller i följd af för stort ägo område icke lagts

under plogen, visste sig fria från all åsatt taxering under den första

tiden, då odlings- och byggnadsarbetet togo deras arbetskraft och

betalningsförmåga mest i anspråk, och innan de egentliga frukterna

af deras arbete ännu hunnit visa sig.

Att under en kortare tid medgifva befrielse från skatt till stat

och kommun för mindre bemedlad person under hans första sträfvan

att skapa ett eget hem, kan väl sägas vara öfverensstämmande med klok

beräkning. Ty det bör väl vara ett verkligt statsintresse, att jorden så

mycket som möjligt förvandlas till fruktbara tegar och bebyggda platser,

i stället för att, såsom nu ofta sker, ligga oanvänd och sålunda till

ringa nytta för vare sig den ene eller andre.

Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 4, som vid 1904 års

riksdag hade att afgifva utlåtande öfver min i ämnet väckta motion,

hvars motivering jag nu i hufvudsak återgifva, yttrade:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

23

''Syftemålet med motionen är, som i motiveringen till densamma

namnes, att för nyupptagen jord åt vissa mindre jordbrukare, lägenhetsoch

egnahemsägare bereda frihet under ett antal år från skatt till stat

och kommun.

Med nyupptagen jord synes dock motionären afse icke blott jord,

som gjorts lämplig till odling, utan äfven förut icke odlad eller bebyggd

mark, hvarå bostadslägenhet uppförts.

Syftet är sålunda tvåfaldigt: att vinna mark för odling och uppmuntra

egnahemssträfvandet.

Tanken att genom frihet under viss tid från skatt uppmuntra

till brytande af bygd är icke ny; sålunda medgafs i de afvittringsstadgar,

som under förra århundradet fastställdes för de nordliga länen,

nybyggnad å kronans öfverloppsmarker frihet från ränta, tionde och

rotering från och med 15 till och med 30 år; och skulle antalet frihetsår

lämpas efter det större eller mindre arbete, som till odlingen

fordrades.

I hvad mån denna skattefrihet — som dock icke afsåg befrielse

från bevillning af kommunalutskylder — inverkat till befordrande af

odling i Norrland, torde svårligen kunna utredas; det offer för stat och

kommun, som motionen åsyftar, är dock ringa i jämförelse med den

nytta ett ökadt tillgodogörande af landets odlingsmöjligheter skulle

innebära, att utskottet finner motionärens uppslag i förevarande hänseende

väl vara värdt beaktande.

Vid behandlingen inom bevillningsutskottet af samma min motion,

som jag vid fjolårets riksdag hade förnyat, afstyrktes den med endast

en rösts öfvervikt, hvarvid dock nio af Andra Kammarens tio ledamöter

reserverade sig till förmån för densamma med yrkande af ett sådant

tillägg till bevilIningsförordningens § 4, att det med motionen afsedda

syftemål skulle vinnas; och tillåter jag mig hänvisa till nämnda reservation.

De skäl, som nu i den kungl. propositionen anförts till förmån

för skattelindring åt eu del mindre bemedlade, som erlägga bevillning

till stat och kommun för inkomst af kapital eller arbete, synes mig

hafva sin fulla tillämpning jämväl på de mindre fastighetsägare, som

här ofvan omnämnts.

Mycket missnöje skulle säkerligen hos dessa mindre fastighetsägare

uppstå, därest en skattelindring skulle beredas vissa i ekonomiskt

hänseende bättre situerade, under det de själfva samtidigt blefve afglömda.

Alla skäl synas mig sålunda tala för, att, om bevillningsförordningens

stadgande skall underkastas förändring i syfte att bereda

s. 24 Kontrollera mot PDF

A/ bevillningsutskottet

föranstaltade

undersökningar

rörande

verkningarna

af

Kargt. Maj:ts

Jörslag.

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

lättnad åt en del samhällsmedlemmar, som tryckas af bördor och

umbäranden, denna förändring bör utsträckas så långt, att vederbörande

taxeringsmyndighet må erhålla rättighet att efter sig företeende omständigheter

bestämma vissa frihetsår för innehafvare af jordbrukseller

bostadslägenhet.»

I den mån de af Kung! Maj :t föreslagna bestämmelserna angående

skattefrihet och skattelindring vid bevillning för inkomst af kapital

och arbete vunne tillämpning, skulle gifvetvis äfven eu motsvarande del

af den kommunala skattebördan komma att aflyftas från vissa af de

enligt nu gällande bestämmelser till kommunerna skattskyldiga. En förskjutning

af den kommunala skattskyldigheten komme alltså att äga rum.

Denna viktiga sida af saken är emellertid i den kungl. propositionen

icke i vidare mån berörd, än att chefen för finansdepartementet

på ett ställe i sitt ofvan intagna yttrande till statsrådsprotokollet betonar

vikten däraf, att med hänsyn till den kommunala beskattningen

afdragsrätten icke utsträcktes längre än som vore af trängande behof

påkalladt. Något material för frågans bedömande innehåller emellertid

icke Kungl. Maj:ts proposition.

Vid sådant förhållande har det synts bevillningsutskottet erforderligt

att, innan utskottet fattade beslut i frågan, någon utredning förelåge

rörande storleken af den ökade skattebörda, som en dylik förskjutning

kunde antagas komma att medföra för innehafvarne af fastighet och

de inkomsttagare, hvilka icke kunde komma i åtnjutande af afdrag vid

taxeringen. För att fullt motsvara sitt ändamål borde en sådan utredning

afse hela landet, men med den begränsade tid, som stått utskottet

till buds, har eu så omfattande undersökning ej kunnat medhinnas.

Bevillningsutskottet har emellertid ansett upplysning i ämnet

kunna i viss mån vinnas därigenom att uträkning verkställdes — under

förutsatt tillämpning vid den år 1904 förrättade bevillningstaxering

af de i 11 § 1, 2 och 3 mom. af Kungl. Maj:ts förslag ifrågasatta

bestämmelser — dels för tre landskommuner inom hvarje af rikets

län rörande minskningen i kommunernas fyrktal samt den ökade

utdebiteringen per fyrk, dels ock för vissa städer rörande den ökade

utdebiteringen per bevillningskrona. Efter det ifrågavarande proposition

på remiss från Riksdagens kamrar ankommit till bevillningsutskottet

den 22 sistlidna mars, har därför utskottet i skrifvelser

af den 23 och den 29 mars anhållit att genom Kungl. Maj:ts

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

försorg ej mindre nu nämnda undersökning måtte verkställas, därvid

utskottet såsom för undersökningen lämpliga städer angifvit Eskilstuna,

Växjö och Söderhamn, än äfven beträffande hvar och en af de landskommuner,

som komme att göras till föremål för undersökning, måtte

meddelas, uttryckt i procent af hela antalet skattskyldiga inom kommunen,

dels huru stor del af de skattskyldiga vid den verkställda

uträkningen kommit i åtnjutande af afdrag enligt de af Kungl. Maj:t

föreslagna grunder, dels ock antalet af dem, hvilka, utan att samtidigt

vara skattskyldiga för inkomst af kapital och arbete, erlägga bevillning

för fastighet af sådan storlek, att den efter respektive 6 och 5

procent af taxeringsvärdet beräknade inkomsten icke skulle öfverstiga

den i Kungl. Maj:ts proposition angifna inkomstgränsen af 2,100 kronor.

Med afseende å sättet för undersökningens verkställande hade

bevillningsutskottet i öfrigt framställt såsom lämpligt, att, i likhet med

hvad som skett vid affattandet af det Kungl. Maj:ts proposition åtföljande

förslag till formulär n:o 5, vid uträkningen förutsattes, att

afdrag medgifvits för skattskyldigs egen person med 100 kronor och

för barn med 40 kronor. För vinnande af en i möjligaste mån allsidig

belysning af frågan hade utskottet jämväl uttalat sig för, att

beträffande landskommunerna utredningen komme att omfatta dels kommuner,

inom hvilka lägre inkomsttagare i större antal vore till finnandes

(exempelvis på grund af tillvaron af större industriella anläggningar),

dels rena landtmannakommuner, dels ock kommuner utan särskild prägel

i berörda hänseenden.

Bevillningsutskottet hade ytterligare anhållit om uppgift, i hvilken

omfattning nu gällande bestämmelser angående ökning af det bevillningsfria

afdraget på grund af hög bostadskostnad vunnit tillämpning inom

landet.

Den af bevillningsutskottet sålunda begärda utredningen, dagtecknad

den 24 nästlidna april, har sedermera till utskottet inkommit.

Under hänvisning i öfrigt till själfva utredningen, hvilken finnes såsom

bilaga fogad vid detta betänkande (Bil. A, sid. 35), vill utskottet

i korthet redogöra för det resultat densamma gifvit.

I fråga om den minskning i kommunernas fyrktal samt den däraf

föranledda ökade utdebitering per fyrk, hvilka skulle blifvit en följd,

därest vid 1904 års bevillningstaxering de af Kungl. Maj:t nu föreslagna

bestämmelserna i 11 § 1 mom., 2 mom. a) och 3 mom. bevillningsförordningen

ägt tillämpning, gifver den första tabellen vid handen,

att för de kommuner, undersökningen omfattar, förhållandena skulle

Bill. till Biksd. Prof. 1906. 5 Smil. 1 Afd. 17 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

gestalta sig sålunda. Minskningen i hela fyrktalet skulle uppgå i landskommuner

med lägre inkomsttagare till stort antal i medeltal till 18,5 %

(med maxima resp. 46,0, 28,0 och 27,9 % i Mollösunds kommun af

Göteborgs och Bohus län, Nödinge kommun af Älfsborgs län och Söderfors

kommun af Uppsala län), i rena eller öfvervägande landtmannakommuner

till i medeltal 6,6 % (med maximum 12,3 % i Rengsjö kommun

af Gäfleborgs län) samt i kommuner utan särskild prägel till i medeltal

12.-i % (med maximum 18,8 % i Torshälla landskommun af Södermanlands

län). Den ökning i utdebiteringen per fyrk, som skulle hafva

blifvit eu nödvändig följd af sålunda inträdd minskning i antalet fyrkar,

utgör för de tre kategorierna i medeltal resp. 24,4 % (maximum 85,o,

38,9 och 38,6 i Mollösund, Nödinge och Söderfors), 7,i % (maximum 14, i

i Rengsjö) och 14,4 % (maximum 23,i i Torshälla landskommun). Antalet

af de för inkomst taxerade skulle hafva minskats i första kategorien

af kommuner med 50,3 %, i den andra med 63,3 % och i den tredje

med 59,i %. I städerna Eskilstuna, Växjö och Söderhamn visar sig

minskningen i antalet bevillningskronor skola hafva utgjort resp. 9,0,

7,o och 14,9 %, ökningen i utdebiteringen per bevillningskrona resp.

9,9, 7,6 och 17,5 % samt minskningen i antalet taxerade för inkomst

resp. 17,i, 43,4 och 56,9 %.

Statistiska centralbyrån beledsagar i den utredningen åtföljande

skrifvelsen dessa siffror med följande förtydligande anmärkningar.

»Enligt den kung! propositionen står rätten till bevillningsfrihet

eller bevillningsafdrag i visst förhållande till beloppet af den skattskyldiges

sammanräknade årsinkomst, så att bevillningsfrihet icke äger

rum, när årsinkomsten öfverstiger 600 kronor, och att afdrag för skattskyldigs

egen person ej är medgifvet, när inkomsten öfverstiger 2,000

kronor, ej heller afdrag för barn, när den öfverstiger 3,000 kronor.

Med Men sammanräknade årsinkomsten’ skall förstås den skattskyldiges

i mantalsskrifningsorten uppskattade inkomst af kapital och arbete,

ökad såväl med hans å andra orter uppskattade inkomst af samma

slag som ock med hans inkomst af fast egendom (inkomst af jordbruksfastighet

beräknad till 6 % och inkomst af annan fastighet till 5 % af

taxeringsvärdet) samt af aktier i inländska aktiebolag och lotter i

enskilda bankbolag. Om dessa senare förhållanden bör i taxeringslängderna

finnas och finnes ofta äfven anteckningar, när afdrag enligt

gällande förordning ej äro medgifna inkomster, som uppskattats till

belopp, understigande 1,800 kronor. Men för inkomster, uppskattade

till belopp af 1.800—3,000 kronor finnas inga sådana anteckningar

alls, och hafva därför andra källor måst anlitas för vinnande af nödiga

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

upplysningar i nämnda hänseenden. Dessa källor hafva varit dels

fastighetslängderna dels ock taxeringen för inkomstskatt. Men då vid

den sistnämnda — som eljest innehåller äfven inkomst af aktier —

afdrag för skuldräntor får ske, är det gifvet, att ej alltid full kännedom

kunnat vinnas om Men sammanräknade årsinkomsten’, och det

är därför möjligt, att vid den för den begärda utredningen företagna

omtaxeringen af de skattskyldiges inkomster en och annan erhållit

afdrag, som därtill ej skulle hafva varit berättigad. Så synnerligen

många eller betydande kunna dock säkerligen dessa fall icke vara.

Det är vidare i den kungl. propositionen föreslaget, att för barn,

som själft åtnjuter inkomst, äger skattskyldig tillgodonjuta afdrag

allenast såvida barnets inkomst understiger det inom orten för barn

bestämda afdrag och i sådant fall icke för större belopp än det, hvarmed

barnets inkomst understiger det fastställda afdragsbeloppet. Till

dessa bestämmelser har emellertid, i saknad af alla upplysningar

beträffande sådana förhållanden, ingen hänsyn kunnat tagas, och måste

sålunda de vid utredningen gjorda afdragsbeloppen äfven ur denna

synpunkt anses vara i någon mån för höga.»

Den i uti-edningen förekommande sammanställning af de kommuner,

i Indika på grund af hög bostads- (och lefnads-jkostnad vid

1904 års bevillningstaxering ökning ägt rum af de för närvarande

medgifna bevillningsfria afdragen, gifver följande slutresultat. Ifrågavarande

afdrag — i normala fall 450 kronor vid en sammanräknad

årsinkomst ej uppgående till 1,200 kronor samt 300 kronor vid sådan

inkomst ej uppgående till 1,800 kronor — utgjorde

resp.

500

och

300

kronor

i

14

kommuner

»

500

»

350

»

»

4

»

(däribland Norrköpings

500

400

»

»

1

»

»

550

»

300

»

»

5

»

(däribland 2 städer),

»

550

»

400

»

»

12

»

( » 5 » ),

»

600

»

400

»

»

2

»

(Hälsingborgs stad),

»

600

»

450

»

»

2

»

»

650

»

400

»

;>

1

»

(Göteborgs stad),

»

650

»

500

»

»

1

»

(Stockholms » ).

Höjning af det bevillningsfria afdraget hade vid 1904 års bevillningstaxering

sålunda medgifvits endast inom 42 kommuner i riket, däribland

11 städer. De öfriga orter, där höjda afdrag förekommo, utgjordes till

stor del af municipalsamhällen eller kommuner, inom hvilka sådana

samhällen är o belägna.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Då det är att antaga, att de af Kung! Maj:t föreslagna bestämmelser

om särskilda afdrag i första rummet skulle kommit till användning

inom kommuner, där redan nu böj dt afdrag finnes, är det af

särskildt intresse att se hvilken inverkan å den kommunala skattskyldigheten

de nya afdragsbestämmelserna enligt den gjorda uträkningen

visat sig hafva inom dylika kommuner.

I Norra Sandsjö socken, Jönköpings län, där de bevillningsfria

afdragen vid 1904 års taxering utgjorde respektive 550 och 400 kronor,

skulle vid förutsatt tillämpning vid nämnda taxering af de nya bestämmelserna

socknens hela fyrktal minskats från 24,715 till 20,477

eller med 17, i procent och utdebiteringen per fyrk stigit med 20,7

procent. Antalet kommunalt skattskyldige, taxerade för inkomst, skulle

i sammanhang härmed hafva sjunkit från 241 till 143.

I Norbergs socken af Västmanlands län, innefattande jämväl

Norbergs bys municipalsamhälle, utgjorde de bevillningsfria afdragen

respektive 500 och 400 kronor. Fyrktalet skulle där hafva minskats

från 134,469 till 116,206 eller med 13,6 procent, utdebiteringen per

fyrk stigit med 15,7 procent och antalet kommunalt skattskyldige,

taxerade för inkomst sjunkit från 1,157 till 593.

I Eskilstuna, där de bevillningsfria afdragen utgjorde respektive

550 och 400 kronor, skulle det ursprungliga antalet bevillningskronor

hafva sjunkit från 54,527 till 49,637 eller med 9 procent. Utdebiteringen

per bevillningskrona skulle hafva ökats med 9,9 procent och antalet

kommunalt skattskyldiga, taxerade för inkomst, från förutvarande 3,572

hafva nedgått till 2,961.

Genom skrifvelse af den 1 innevarande maj har bevillningsutskottet

vidare begärt upplysning, angående hvilken inverkan på den

kommunala skattskyldigheten tillämpning enbart af de i 11 § 1 mom.

af Kungl. Maj:ts förslag ifrågaställda generella afdragsbestämmelser

skulle föra med sig. För resultatet af denna undersökning är redogjordt

i de handlingar, hvilka betecknade med bil. B. (sid. 58) åtfölja

detta betänkande. Till lättare jämförelse med ofvan meddelade uppgifter

lämnas i efterföljande tabell ett sammandrag angifvande medeltals-

och maximisiffror för de olika grupperna af kommuner, beträffande

hvilka omtaxering med tillämpning af de föreslagna nya bestämmelserna

blifvit verkställd.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

29

Minskning af hela

Ökad utdebitering pr

fyrktalet i procent.

fyrk, i

procent.

Medeltal j Maximum

Medeltal

Maximum

Kommuner med lägre inkomst-

tagare i stort antal.................

9''8 32-4 ’)

11T>

48-0 0

Landtmannakomnmner ...........

3-9 s 7-6 s)

4-1

8-2 *)

Kommuner utan särskild prägel

6-7 13-7 3)

7-2

15-8 -0

]) Mollösund. — 2) Österhaninge. — 3) Brastad.

Anm. Norra Sandsjö och Norbergs kommuner samt Eskilstuna stad, hvilka

1904 haft höjda afdrag på grund af hög bostads- och lefnadskostnad,

äro ej medtagna i denna undersökning.

Vid den verkställda utredningen kafva gifvetvis de så kallade

individuella afdragen alldeles måst lämnas ur räkningen. Sådana afdrag

pläga, enligt inom utskottet lämnade upplysningar, för närvarande medgifvas

i stor utsträckning, men på grund däraf att beviljandet af dessa

afdrag icke följer några mera allmänna normer utan är beroende

af rent personliga förhållanden, undandrager sig frågan om dylika

afdrags framtida, större eller mindre tillämpning hvarje beräkning.

På det att inkomstbeskattningen icke måtte komma att drabba

den, som icke äger större tillgångar, än som oundgängligen fordras

för fyllande af de nödvändigaste lefnadsbehofven, beslöto Rikets ständer

vid 1859—60 års riksdag, att bevillning för inkomst af kapital eller

arbete icke skulle äga rum, när de sammanräknade årsinkomsterna

däraf icke uppginge till 400 riksdaler, äfvensom att, när samma årsinkomster

icke öfverstege 1,800 riksdaler, 300 riksdaler skulle vara

fria från bevillning.

Förändring i nämnda bestämmelser gjordes senast genom 1883

års bevillningsförordning, hvarvid det skattefria inkomstbeloppet höjdes

från 400 till 500 kronor samt att det dittillsvarande afdraget af 300

kronor höjdes till 450 kronor, dock endast sammanräknad årsinkomst

under 1,200 kronor. I öfrigt vidtogs den förändring, att inkomster

öfver 1,200 kronor men ej uppgående till 1,800 kronor (förut icke öfverstigande

1,800 kronor) bibehöllos vid det gamla afdraget å 300 kronor.

%

Utskottets yttrande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Slutligen infördes samtidigt det ännu gällande fakultativa afdraget

å högst 200 kronor, afsedt- att komma till tillämpning å orter

med synnerligen hög bostadskostnad äfvensom undantagsvis i de fall,

där särdeles ömmande omständigheter förekomma.

De nu anförda bestämmelserna från år 1883 kvarstå oförändrade.

Beträffande först den fasta afdragsskalan anför chefen för finansdepartementet

i sitt ofvan återgifna yttrande till statsrådsprotokollet,

att, om ock de däri gifna gränser för skattefrihet och skattelindring

år 1883 voro tillfredsställande, de allmänna lefnadsförhållandena i riket

sedan den tiden undergått en sådan förändring, att en uppflyttning

af samma gränser nu måste anses af rättvisa och billighet påkallad.

Sanningen af hvad departementschefen sålunda uttalat lärer icke kunna

jäfvas, och det torde numera ej heller vara föremål för olika meningar

att lefnadskostnaderna under ifrågavarande period fördyrats icke blott

i städerna utan äfven å landsbygden i sådan grad, att en utsträckt

allmän lindring i bevillningen för de minsta inkomsterna vore däraf

betingad.

Särskildt det skattefria existensminimum af 500 kronor synes

numera föga stämma öfverens med ofvan anförda, af 1859—60 års

riksdag i sammanhang med införandet af bevillningsfria afdrag i vår

skattelagstiftning gjorda principuttalande.

Utöfver den allmänna höjning af prisnivån inom landet i dess

helhet, hvilken för Kungl. Maj:t framstått såsom skäl för utvidgande

af de generella afdragen, har ett annat förhållande, nämligen skiljaktigheterna

med afseende å lefnadskostnadernas storlek mellan olika

orter inom landet, synts Kungl. Maj:t påkalla afdrag i mera regelbunden

form å de orter, där dessa kostnader utmärka sig såsom synnerligen

höga i jämförelse med hvad de äro inom riket i allmänhet.

Oafsedt hvilken betydelse kan tillmätas de däri anförda prisuppgifter

m. m., lärer af den Kungl. Maj:ts proposition åtföljande

promemoria angående lefnadskostnaderna å olika orter i Sverige dock

framgå, att betydande skiljaktigheter i fråga om såväl bostads- som

andra lefnadskostnader äro rådande inom landet. Då så är förhållandet,

synes det bevillningsutskottet innebära eu riktig princip att vid bedömandet

af förevarande beskattningsfråga de små inkomsternas olika

stora köpkraft å skilda orter kommer till större beaktande än i nu

gällande skattelagstiftning. Lämpligheten af att härvid, då fråga är

om mera generell nedsättning, hänsyn fages till lefnadskostnaderna i

allmänhet och ej såsom nu endast till hög bostadskostnad synes utskottet

tydlig.

é

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

31

I fråga om de af Kungl. Maj:t föreslagna särskilda afdragen vill

bevillningsutskottet nu, i likhet med livad utskottet jämväl förut gjort,

uttala sin anslutning till den i det föreliggande förslaget tillämpade

grundsats, att vid bestämmandet af skattskyldigs skatteförmåga afseende

fästes vid honom åliggande försörjningsplikt af minderåriga barn.

Oaktadt utskottet sålunda finner det kungl. förslaget i vissa

afseenden byggdt på principer, värda beaktande och erkännande, föreligga

dock omständigheter, som måste från utskottets sida föranleda

ett afstyrkande af förslaget.

Bevillningsutskottet har förut framhållit, hurusom en eventuell tilllämpning

af ifrågavarande afdragsbestämmelser komme att medföra förskjutning

af den kommunala skattskyldigheten inom vederbörande kommuner.

Jämväl har förut blifvit redogjordt för de undersökningar, som till

utrönande af sagda inverkan blifvit på utskottets föranstaltande vidtagna.

Emot det föreliggande undersökningsmaterialet torde kunna

göras vissa anmärkningar med hänsyn till ofullständighet och ej tillräcklig

omfattning. Härvid må dock beaktas, att äfven om å ena sidan ett

visst berättigande finnes till dylika erinringar — de skäl, som nödvändiggjort

undersökningarnas begränsning, äro af utskottet i det föregående

angifna — så gifver å andra sidan den föreliggande utredningen likväl

till resultat att inom kommuner, där de föreslagna bestämmelserna om

särskilda afdrag komme till användning jämte den af Kungl. Maj:t

ifrågaställda fasta afdragsskalan, betänkliga rubbningar, vore att befara.

Att de kommuner, där förhöjda afdrag på grund af hög bostadskostnad

redan äro medgifna, icke komme att härifrån utgöra undantag framgår

af de tillgängliga uppgifterna. Såsom redan här ofvan å sid. 28

omnämnts, skulle sålunda de nu föreslagna afdragsbestämmelserna

föranledt en ökad utdebitering per fyrk resp. bevillningskrona i Norra

Sandsjö socken af 20,7 procent, i Norbergs socken af 15,7 procent

och i Eskilstuna stad af 9,9 procent.

Den inverkan, den af Kungl. Magt föreslagna fasta afdragsskalan

skulle vid tillämpning komma att utöfva å skatteförhållandena inom

kommunerna, låter sig gifvetvis bedöma med i viss män större noggrannhet.

Resultatet af den undersökning som i detta hänseende

blifvit verkställd, är återgifvet å sid. 29 här ofvan. De där anförda

siffrorna utvisa tydligt, att redan dessa fasta afdrag komme att i betydlig

mån verka till omflyttning af skattebördan inom kommunerna.

Ytterligare anser sig utskottet böra erinra därom, att de till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

0

prästerskapets aflöning utgående afgifter äfvensom vissa andra allmänna

afgifter, såsom vägskatt, landstingsskatt m. fl., stå i visst förhållande

till fastighets- och inkomstbevillningen, hvarför vid en reform af nu

förevarande slag jämväl detta förhållande fordrar tillbörligt beaktande.

Räckvidden af den föreslagna reformen är genom den i ämnet nu

förefintliga utredning ingalunda till fullo eller med större säkerhet

fastslagen, men såsom förut framhållits hafva undersökningarna i allt

fall framvisat sådana resultat, att bevillningsutskottet finner afgörande

betänkligheter resa sig mot ett bifall till den kungl. propositionen.

Därjämte synas utskottet vissa af de grundsatser, hvilka funnit

uttryck i det förevarande förslaget, icke böra vinna godkännande.

I sådant hänseende vill utskottet fästa uppmärksamheten därå,

att förslaget, detta i likhet med nu gällande bestämmelser, icke inrymmer

möjlighet för ägare eller innehafvare af mindre fastigheter att

komma i åtnjutande af lindring i bevillningen.

Med anledning häraf har herr C. J. Öberg i sin förut omförmälda

motion yrkat, att Riksdagen ville besluta ett sådant tillägg till 4 §

i bevillningsförordningen, att vissa ägare af mindre lägenheter af ett

värde intill 1,000 kronor måtte, därest taxeringsmyndigheterna så

funne lämpligt, kunna under viss tid befrias från fastighetsbevinning.

Vid 1905 års riksdag hade motionären framställt enahanda yrkande,

men blef detsamma på bevillningsutskottets hemställan af Riksdagen

afslaget. Bevillningsutskottet anförde emot förslaget hufvudsakligen,

att genom ett bifall till detsamma den med nuvarande

bestämmelser åsyftade stabiliteten i fastighetstaxeringen icke längre

skulle ernås. Med vidhållande af sin i frågan förut intagna ståndpunkt

finner utskottet sig ej heller nu böra förorda bifall till förevarande

motion.

Hvad åter den principiella sidan af denna fråga angår, synes det

utskottet böra tagas i öfvervägande, huruvida icke vid reformering af

hithörande bestämmelser skattelindring i någon form bör söka beredas

jämväl ägare och innehafvare af mindre fastigheter, som äro i behof däraf.

Yidare vill utskottet erinra att, medan enligt Kungl. Maj:ts förslag

i fastighet placeradt kapital sålunda icke i vidare mån än för närvarande

skulle komma i åtnjutande af någon skattelindring, däremot

inkomst af kapital, placeradt på annat sätt, skulle enligt förslaget

vara likställd med inkomst af arbete i afseende å skattefrihet

och skattelindring. Riksdagen har förut framhållit den i förhållande

till inkomst af fastighet och kapital lägre skatteförmågan hos inkomst

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

af arbete. Och synes utskottet denna olikhet böra beaktas jämväl

med afseende å fastställandet af skattelindringar.

Vid det förhållande att Kungi. Maj:ts förevarande proposition icke

af utskottet förordats, har utskottet ej heller funnit anledning att göra

något uttalande rörande det i 11 § 3 mom. framställda förslaget.

Såsom slutligt omdöme anser utskottet sig böra uttala, att genom

det af Ivungl. Maj:t nu framlagda förslaget har ytterligare blifvit bestyrkt

den upprepade gånger vunna erfarenheten, att det i vår skattelagstiftning

rådande sambandet mellan bevillningen till staten och den

kommunala skattskyldigheten förorsakar stora svårigheter och i många

fall reser oöfverstigliga hinder för bevillningslagstiftningens reformerande

i önskvärd riktning.

, O

Enligt 11 § 2 mom. d) bevillningsförordningen äro från utgörande

af inkomstbevillning frikallade »vid de förenade rikenas beskickningar

hos utländska makter anställda, jämte alla öfriga under

utrikesdepartementet lydande ämbets- och tjänstemän samt vaktbetjänte,

för den del af deras aflöning eller pension, som motsvarar norska

statsverkets bidrag därtill». I Kungl. Maj.ds förslag till 11 § 4 mom.,

hvilket moment svarar mot det nuvarande 2 mom., hafva anförda

bestämmelser borttagits. Denna utaf upplösningen af unionen med Norge

betingade ändring bör i hvarje fall göras.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet

:

1:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition

n:o 91 om ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen

den 3 december 1897 angående bevillning af fast

egendom samt af inkomst in. m. icke måtte af Riksdagen

bifallas, dock att Riksdagen ville besluta, att i

anledning af ett i propositionen framställdt förslag

11 § 2 inom. i nämnda förordning skall erhålla föl''

jande förändrade lydelse:

2 mom. Från utgörande af inkomstbevillning

frikallas:

a) staten;

b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund,

allmänna undervisningsverk, stipendiifonder, pensionsanstalter,

sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte andra

Bill. till jiiksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 17 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 8 §

2 mom. b) nämnda;

landsting, hushållningssällskap, städer och andra

menigheter: för sådan inkomst, som icke härflyter af

rörelse eller yrke;

allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan

för Sveriges städer och hypoteksföreningar;

järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas

till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke

lämnar utdelning åt sina delägare; samt

sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli

1892, äfvensom sådana rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,

som afse att bereda vinst endast åt insättare;

c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt

anslag samt för inkomst af kapital;

d) främmande makters härvarande beskickningar

och konsulat tillhörande personer jämte deras betjäning:
om

de icke är o svenske medborgare: för all annan

inkomst än den, som utgöres af från Sverige uppburen

allmän eller enskild pension eller erhålles genom

här idkad rörelse;

om de äro svenske medborgare: för den inkomst,

de åtnjuta af sin tjänst hos den främmande makten;

e) utlänning, som här vistas för att idka studier;

samt

f) lappallmogen: för inkomst af renskötsel;

äfvensom

2:o) att herr Öbergs förevarande motion icke

måtte af Piiksdagen bifallas.

Beträffande en inom Första Kammaren af herr Sörensson väckt

motion, n:o 4, såvidt densamma rör införande i bevillningsförordningen

af bestämmelser därom, att vid taxering af inkomst af kapital och

arbete afdrag må ske för vissa utskylder, kommer utskottet att framdeles

afgifva särskildt yttrande; hvithet utskottet härmed får för Piiksdagen

3:o) anmäla.

Stockholm den 4 maj 190 fl.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

35

Bil. A.

Till Konungen.

Sedan ordföranden i Riksdagens bevillningsutskott i en den 23

sistlidne mars månad aflåten skrifvelse, med anledning af nådiga propositionen

n:o 91 till innevarande års riksdag angående ändrad lydelse af

vissa paragrafer i gällande bevillningsförordning, å utskottets vägnar

hos Eders Kungl. Maj:t anhållit om utredning rörande storleken af den

ökade skattebörda, som vid tillämpning af de i propositionen föreslagna

bestämmelser angående skattefrihet och skattelindring vid bevillning

för inkomst af kapital och arbete komme att läggas å innehafvarne af

fastighet och de inkomsttagare, hvilka icke komme i åtnjutande af afdrag

vid taxeringen, har Eders Kungl. Maj:t den 30 i samma månad

anbefallt statistiska centralbyrån att verkställa den sålunda begärda

utredningen. Och får centralbyrån, sedan detta uppdrag nu fullgjorts,

för utförandet däraf i underdånighet afgifva följande redogörelse.

Utredningen afser de vid förutsatt tillämpning af bestämmelserna

i 11 § 1 inom., 2 mom. a) och 3 mom. bevillningsförordningen, sådana

dessa lagrum skulle lyda enligt den berörda nådiga propositionen, inträdande

förhållanden och stöder sig på 1904 års bevillningstaxering.

Bevillningsutskottet, hvilket med hänsyn till den begränsade tid,

som för frågans bedömande stode till buds, icke ifrågasatt en hela

landet omfattande undersökning, har ansett upplysning i ämnet kunna

vinnas därigenom, att beräkningar i nödiga hänseenden utfördes dels

för tre landskommuner inom hvarje af rikets län dels ock för vissa

uppgift^ städer, hvarvid utskottet ansett önskvärdt, att beträffande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

landskommunerna utredningen komrne att omfatta dels kommuner, inom

livilka lägre inkomsttagare i större antal vore till finnandes (exempelvis

på grund af tillvaron af större industriella anläggningar), dels rena

landtmannakommimer och dels kommuner utan särskild prägel i berörda

afseenden. Härvid kunde lämpligen, i likhet med hvad som skett vid

affattandet af det den nådiga propositionen åtföljande formulär n:o 5,

förutsättas, att afdrag medgifvits för skattskyldigs egen person med

100 kronor och för barn med 40 kronor.

Så vidt omständigheterna det medgifvit, har centralbyrån vid den

anbefallda utredningens utförande ställt sig dessa bevillningsutskottets

uttalanden till efterrättelse. Dock har urvalet af landskommuner i icke

ringa mån begränsats genom det till grund ''för utredningen liggande

materialets beskalfenhet.

I den kungl. propositionen är föreslaget, att (å ort, där lefnadskostnaderna

äro synnerligen höga i jämförelse med hvad de äro inom

riket i allmänhet) från den uppskattade inkomsten af kapital och arbete

särskilt afdrag må äga rum dels för skattskyldigs egen person, dels

ock för hvarje af den skattskyldig^ på grund af honom åliggande försörjningsplikt

underhållet barn, hvars ålder vid början af det år, då

taxeringen sker, understiger 15 år, med vissa belopp (här antagna till

resp. 100 och 40 kronor). För finnande af det antal barn, de skattskyldige

i de undersökta kommunerna haft att underhålla, äfvensom

barnens ålder, har alltså i hvarje fall ett jämförande af vederbörande

taxeringslängd med motsvarande mantalslängd måst ske. Detta har

dock i allmänhet icke varit möjligt under annan förutsättning än att

samma ordning varit följd vid uppställningen af taxerings- som af

mantalslängden, något som visserligen i regeln men ej alltid varit

fallet; och kommuner i de fögderier, hvilkas längder icke företett tillräcklig

öfverensstämmelse härutinnan, hafva därför endast undantagsvis

medtagits.

Oanvändbara för undersökningen hafva naturligtvis äfven kommunerna

i de många fögderier varit, hvilkas mantalslängd^’ antingen

icke innehållt någon som helst uppgift om barn under 18 år eller ock

blott innehållit uppgift om barnens antal men ej om deras ålder. Af

sådan anledning har exempelvis för Östergötlands län icke någon landskommun

med lägre inkomsttagare i större antal kunnat till undersökning

upptagas.

Resultatet af undersökningen återfinnes i härtill fogade bilaga 1,

innehållande uppgift om antalet fyrkar och bevillningskronor för jordbruksfastighet,

för annan fastighet samt för inkomst af kapital och arbete —

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

sistnämnda dels sådant det i verkligheten vant enligt 1904 års taxeringdels

sådant det skulle hafva varit under förutsatt tillämpning af bestämmelserna

i den nådiga propositionen — samt om antalet kommunalt

skattskyldige, taxerade för inkomst, såväl i verkligheten som under nyssnämnda

förutsättning. I landskommuner med lägre inkomsttagare till

stort antal uppgår minskningen i hela fyrktalet i medeltal till 18,5 %

(med maxima resp. 46,0, 28,o och 27,9 % i Mollösunds kommun af

Göteborgs och Bohus län, Nödinge kommun af Älfsborgs län och Söderfors

kommun af Uppsala län), i rena eller öfvervägande landtmannakommuner

till i medeltal 6,6 % (med maximum 12,3 % i Rengsjö kommun

af Gäfleborgs län) samt i kommuner utan särskild prägel till i medeltal

12,4 ^ ,(med maximum 18,8 % i Torshälla landskommun af Södermanlands

län). Den ökning i utdebiteringen per fyrk, som skulle hafva blifvit en

nödvändig följd af sålunda inträdd minskning i antalet fyrkar, utgör för de

tre kategorierna i medeltal resp. 24,4, (maximum 85,o, 38,9 och 38,6 i

Mollösund, Nödinge och Söderfors), 7, i (maximum 14,1 i Rengsjö) och 14,4

(maximum 23,1 i Torshälla landskommun) %. Antalet af de för inkomst

taxerade skulle hafva minskats i första kategorien af kommuner med 50,3 %o,

i den andra med 63,3 % och i den tredje med 59,1 %. I städerna Eskilstuna,

Växjö och Söderhamn visar sig minskningen i antalet bevillningskronor

skola hafva utgjort resp. 9,0, 7,0 och 14,9 %>, ökningen i utdebiteringen

per bevillningskrona resp. 9,9, 7,6 och 17,5 % samt minskningen

i antalet taxerade för inkomst resp. 17,l, 43,4 och 56,9 %. Till

dessa siffror måste dock några anmärkningar fogas.

Enligt den kungl. propositionen står rätten till bevillningsfrihet

eller bevillningsafdrag i visst förhållande till beloppet af den skattskyldiges

sammanräknade årsinkomst, så att bevillningsfrihet icke äger

rum, när årsinkomsten öfverstiger 600 kronor, och att afdrag för skattskyldigs

egen person ej är medgifvet, när inkomsten öfverstiger 2,000

kronor, ej heller afdrag för barn, när den öfverstiger 3,000 kronor.

Med »den sammanräknade årsinkomsten» skall förstås den skattskyldiges

i mantalsskrifningsorten uppskattade inkomst af kapital och arbete, ökad

såväl med hans å andra orter uppskattade inkomst af samma slag som

ock med hans inkomst af fast egendom (inkomst af jordbruksfastighet

beräknad till 6 % och inkomst af annan fastighet till 5 % af taxeringsvärdet)

samt af aktier i inländska aktiebolag och lotter i enskilda bankbolag.

Om dessa senare förhållanden bör i taxeringslängderna finnas

och finnes ofta äfven anteckningar, när afdrag enligt gällande förordning

ej äro medgifna inkomster, som uppskattats till belopp, understigande

1,800 kronor. Men för inkomster, uppskattade till belopp af 1,800—3,000

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

kronor, finnas inga sådana anteckningar alls, och hafva därför andra

källor måst anlitas för vinnande af nödiga upplysningar i nämnda hänseenden.

Dessa källor hafva varit dels fastighetslängderna dels ock

taxeringen för inkomstskatt. Men då vid den sistnämnda — som eljest

innehåller äfven inkomst af aktier — afdrag för skuldräntor får ske, är

det gifvet, att ej alltid full kännedom kunnat vinnas om ))den sammanräknade

årsinkomsten», och det är därför möjligt, att vid den för den

begärda utredningen företagna omtaxeringen af de skattskyldiges inkomster

en och annan erhållit afdrag, som därtill ej skulle hafva varit

berättigad. Så synnerligen många eller betydande kunna dock säkerligen

dessa fall icke vara.

Det är vidare i den kungl. propositioren föreslaget, att för barn,

som själft åtnjuter inkomst, äger skattskyldig tillgodonjuta afdrag allenast

såvida barnets inkomst understiger det inom orten för barn bestämda

afdrag och i sådant fall icke för större belopp än det, hvarmed barnets

inkomst understiger det fastställda afdragsbeloppet. Till dessa bestämmelser

bär emellertid, i saknad af alla upplysningar beträffande sådana

förhållanden, ingen hänsyn kunnat tagas, och måste sålunda de vid

utredningen gjorda afdragsbeloppen äfven ur denna synpunkt anses vara

i någon mån för höga.

1 nådig skrifvelse den 7 denna månad har Eders Kungl. Maj:t med

hänvisning till en från bevillningsutskottet inkommen hemställan om

ytterligare utredning i vissa hithörande afseenden, anbefallt centralbyrån

att verkställa och till Eders Kungl. Maj:t inkomma jämväl med denna

utredning.

Den borde afse, beträffande hvar och en af de landskommuner,

som gjorts till föremål för undersökning i fråga om uppkommande

minskning i fyrktalet m. m., uppgifter, uttryckta i procent, af hela antalet

skattskyldiga inom kommunen, dels om huru stor del af de skattskyldiga

vid den verkställda uträkningen kommit i åtnjutande af afdrag enligt

de af Eders Kungl. Magt föreslagna grunder, dels ock om antalet af dem,

hvilka, utan att samtidigt vara skattskyldiga för inkomst af kapital och

arbete, erlagt bevillning för fastighet af sådan storlek, att den efter resp.

6 och 5 procent af taxeringsvärdet beräknade inkomsten icke öfverstigit

den i berörda proposition angifna inkomstgränsen af 2,100 kronor; hvarjemte

utskottet äfven funnit af vikt att erhålla kännedom om, i hvilken

omfattning nu gällande bestämmelser angående ökning af det bevillnings
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 39

fria afdraget på grund af hög bostadskostnad vunnit tillämpning inom

landet.:

Till åtlydnad häraf har centralbyrån verkställt utredning i de af

utskottet angifna afseenden, och redogöres för resultaten däraf i härtill

fogade bilagor 2 och 3, innefattande den förra uppgift om antalet

kommunalt skattskyldiga i vissa kommuner, antalet af dem som erhållit

befrielse eller afdrag enligt Kungl. Maj:ts proposition samt antalet af

dem, som, utan att vara taxerade för inkomst, erlagt fastighetsbevillning

till belopp af högst 21 kronor (motsvarande eu efter angifna grunder

beräknad inkomst af 2,100 kronor), och den senare uppgift å kommuner,

hvari vid 1904 års taxering ökning af de bevillningsfria afdragen ägt

rum på grund af hög bostads- (och, såsom af bevillningsberedningar

och taxeringsnämnder ofta tillägges, lefnads-)kostnader. Bilagan 2 hänför

sig till samma kommuner i Södermanlands, Blekinge, Hallands, Skaraborgs,

Värmlands, Örebro och Västmanlands län, som i bil. 1 äro upptagna.

Med afseende å öfriga i sistnämnda bilaga upptagna landskommuner

har den begränsade tiden icke medgifvit någon undersökning

beträffande de förhållanden, hvarom bilagan i öfrigt meddelar upplysning.

Stockholm den 24 april 1906.

Underdånigst:

LUDVIG WIDELL.

I. Flodström.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Bil. 1.

Uträkning rörande minskningen i vissa landskommuners fyrktal samt där af föranledd

taxering af de i Kungl. Maj ds proposition n:o 91 till 1906 års riksdag före

ning för städerna Eskilstuna, Söderhamn och Växjö med afseende

Anm. Afdrag enligt 2 möm. a) antaget för skattskyldigs egen person till 100

Fyrkberäkning utförd ej för hvarje enskild skattskyldig utan efter debite

Ä. Lands

Antal

Kommun

För jord- bruks- fastighet

För annan

fastighet

Stockholms län.

Ekerö, Svartsjö fögderi (hufvudsakligen större jordegendomar; ett

mindre villasamhälle; två tegelbruk, en större grus- och sandaffär)

Gustafsberg, Vaxholms fögderi (med Gustafsbergs porslinsfabrik;

omkring hälften af all jorden äges af fabriksbolaget).....

8,763

1,412

3,570

7,007

Österhaninge, Södertörns fögderi (hufvudsakligen mindre jordbrukare)

11,447

743

Uppsala län.

Söderfors, Örbyhus fögderi (med Söderfors bruk och en del under- lydande gårdar)..................

Västland, Örbyhus fögderi (mindre eller medelstora jordegendomar,

delvis undergårdar till Strömsberg och Leufsta; Karlsholms och

Vässlands järnbruk).................

1,546

3,355

9,795

1,439

Alunda, Olands fögderi (småjordbruk; Eamhälls grufvor) . . . .

13,226

1,633

Södermanlands län.

Frustuna, Nyköpings fögderi (företrädesvis små och medelstora jord- bruk; Gnesta municipalsamhälle)............

8,064

5,837

Torshälla landskommun, Rekarne fögderi (företrädesvis småjordbruk;

Nyby järnbruk, Hellby tegelbruk)............

6,239

8,104

Hammarby, Rekarne fögderi (till större delen mindre eller medel- stora jordegendomar)................

2,305

47

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

41

ökad utdebitering per fyrk, under förutsatt tillämpning vid 1904 års bevillningsslagna

bevillning sfrikets- och af dragsbestämmelser, äfvensom motsvarande uträkpå

antalet bevillning skronor och utdebitering per bevillningskrona.

kronor och för barn till 40 kronor,

ringssummorna för hvarje kommun.

kommuner.

fyrkar

Minskning

af hela

fyrktalet,

i procent

Ökad

utdebitering

pr fyrk,

i procent

Antal kommunalt skatt- skyldige, taxerade för

inkomst

j För öfriga beskattnings- föremål

Summa

ursprungligt

efter

omräkning

ursprunglig

efter

omräkning

ursprungligt

efter

omräkning

14,989

12,011

25,164

22,186

11-8

13*4

157

64

38,431

29,262

49,008

39,839

18-7

23-o

426

279

4,921

2,967

17,111

15,157

11-4

12-9

146

41

37,786

25,894

42,687

30,795

27-9

38-e

479

377

10,552

7,459

21,786

18,693

14-2

16-5

164

72

4,447

2,808

19,306

17,667

8''5

9’3

107

35

23,513

19,713

37,414

33,614

10-2

11-3

263

147

25,886

18,329

40,229

32,672

18-8

23-i

330

227

259

176

2,611

2,528

3-2

3’3

11

3

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Antal

K o m m u n

''-‘i*1 V.-''

För jord- bruks- fastighet

För annan

fastighet

Östergötlands län.

Kisa, Kinda och Ydre häraders fögderi (små och medelstora jord- egendomar; Kisa municipalsamhälle; några mindre industriella an- läggningar) ...................

12,788

!

|

4,189

Norra Yi, Kinda och Ydre häraders fögderi (jordbrukssocken) . .

5,500

169

Jönköpings län.

Nässjö, Tveta m. fl. häraders fögderi (med Nässjö municipalsamhälle)

6,812

■ i .... \ \

13,965

Däraf Nässjö municipalsamhälle............

—

11,042

Skärstad, Tveta m. fl. häraders fögderi (jordbrukssocken; Lyckås

säteri med kvarn, såg m. m.).............

12,425

357

Norra Sandsjö, Yästra härads fögderi (mindre och medelstora jord- bruk; Bodafors fabriker; Sandsjö stationssamhälle)1.....

10,321

-----------------------

3,632 |

Kronobergs län.

Hofmantorp, Konga härads fögderi (med hufvudsakligen smärre jord- bruk; Lessebo pappersbruk och ett par glasbruk) ......

6,180

4,495

Lenhofda, Uppvidinge härads fögderi (företrädesvis småegendomar;

Säfsjöströms bruk; en ångsåg och ett glasbruk)......

8,430

1,909

Virestad, Allbo härads fögderi (mestadels mindre hemman) . . .

14,231

307

Kalmar län.

Hjorted, Tjusts fögderi (med bl. a. en del större egendomar, till- hörande samma ägare; Blankaholms sågverk).......

16,104

1,866

Tveta, Aspelands och Handbörds häraders fögderi (små eller medel- stora gårdar)......... 1 ..T;, - .

3,710

95

Södra Möckleby, Ölands södra mots fögderi (med Degerhamns cement- bruk) .....................

2,435

3,115

Gottlands län.

Follingbo, Gottlands Norra fögderi (medelstora gårdar; en tegelfabrik)

4,273

259

Otera, Gottlands Norra fögderi (med Slite landthamn och järnvägs- station; kalkbruk och skeppsvarf)...........

2,061

2,396

Oja, Gottlands Södra fögderi (småjordbruk; stenhuggeri) . . . .

3,066

'' 731

1 Bevillningsfria afdrag delvis resp. 550 och 400 kr.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 17.

43

fyrkar

''Minskning

af hela

fyrktalet,

i procent

Ökad

utdebitering

pr fyrk,

i procent

Antal kommunalt skatt- skyldige, taxerade för

inkomst

För öfriga beskattnings- föremål

Summa

ursprungligt

efter

omräkning

ursprunglig

efter

omräkning

ursprungligt

efter

omräkning

18,035

15,422

35,012

32,399

7-5

8-i

193

96

| 1,014

811

6,683

6,480

3-o

3-1

15

7

77,699

59,709

98,476

80,486

18-3

22-4

827

510

64,475

53,424

75,517

64,466

—

—

542

355

2,515

1,663

15,297

14,445

5‘6

5’9

43

25

10,762

6,524

24,715

20,477

17-1

20-7

241

143

27,790

22,400

''

38,465

33,075

14-o

16-3

275

152

11,387

8,037

21,726

18,376

15-4

18-2

163

81

3,096

1,904

17,634

16,442

6-8

7-2

77

33

17,005

13,575

34,975

31,545

9''8

10-9

219

72

701

427

4,506

4,232

6-i

6-5

22

7

15,090

10,401

20,640

15,951

22-7

29-4

199

102

I

1,323

1,093

5,855

5,625

3-9

4-i

24

16

10,074

8,380

14,531

12,837

11*7

13-2

121

51

5,483

4,568

9,280

8,365

9-9

10-9

69

30

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Antal

Kommun

För jord- bruks- fastighet

För annan j

fastighet

Blekinge län.

Nättraby, Blekinge Östra fögderi (i allmänhet större eller medel- stora gårdar; garfveri, tegelbruk, stenhuggerier)......

9,795

2,948

Oljehult, Blekinge Västra fögderi (medelstora egendomar) . . . .

4,074

172

Jämshög, Blekinge Västra fögderi (med Olofströms järnbruk och

såg, några mindre stärkelsefabriker samt kvarnar och mejerier)

16,557

4,221

Kristianstads län.

Gråmanstorp, Norra Åsbo in. fl. häraders fögderi (stora, medelstora

och små jordbruk; Klippans (Åby) municipalsamhälle; bryggeri

och tegelbruk)..................

8,832

;

7,595

Norra Åsum, Villands m. fl. häraders fögderi (större och medel- stora jordbruk; Hvilans municipalsamhälle; mekanisk verkstad;

två mindre brännvinsbrännerier)............

11,292

3,746

Däraf Hvilans municipalsamhälle...........

2,873

Östra Ingelstad, Ingelstads och Järrestads häraders fögderi (hufvud- sakligen mindre gårdar)...............

6,756

84

Malmöhus län.

Fosie, Oxie och Skytts häraders fögderi (medelstora och smärre

jordbruk; fabriksarbetare från Malmö: ett cementgjuteri och en

gipsfabrik)....................

9,628

2,400

Fru Ahlstad, Oxie och Skytts häraders fögderi (medelstora och smärre

jordbruk) ....................

5,614

163

Södra Vram, Luggude härads fögderi (jordbruksfastighet ej betydlig;

talrika lägenheter och hus; kolgrufvedistrikt).......

4,386

7,573

Hallands län.

Refvinge, Halmstads fögderi (större, medelstora och små gårdar) .

Slättåkra, Halmstads fögderi (mestadels småhemman; Oskarströms

jutespinneri och väfveri).......''........

4,829

94

4,656

4,932

Snöstorp, Laholms fögderi (smärre jordbrukslägenheter; en mindre

trämassefabrik; förstadssamhälle till Halmstad).......

9,842

2,509

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 45

fyrkar

Minskning

af hela

fyrktalet

i procent

Ökad

utdebitering

pr fyrk

i procent

Antal kommunalt skatt- skyldige, taxerade för

inkomst

För öfriga beskattnings- föreraål

Summa

ursprungligt

efter

omräkning

ursprunglig

efter

omräkning

ursprunglig

efter

omräkning

18,358

15,585

31.101

28,328

8-9

9*8

214

66

900

540

5,146

4,786

7-o

7*5

25

9

37,694

33,266

58,472

54,044

7-6

8*2

255

no

43,700

37,197

60,127

53,624

10*8

12*i

364

210

1

15,134

8,061

30,172

23,099

23*4

30*6

389

161

9,336

4,799

12,209

7,672

—

—

229

no

141

50

6.981

6,890

1*3

1*3

13

1

13,595

9,729

25,623

21,757

I5*i

17*8

295

141

824

439

6,601

6,216

5.8

6*2

23

8

49,610

33,522

61,569

45,481

26*i

35*4

716

457

701

275

5,624

5,198

7*6

8*2

19

12

19,226

15,444

28,814

25,032

13*i

15*i

234

95

10,751

7,002

23,102

19,353

16*2

19*4

201

89

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Antal

K o m in u n

j För jord- 1 bruks- fastighet

1

För annan

fastighet

*

Göteborgs och Bohus län.

j Forshälla, Inlands fögderi (mest små hemmansdelar)......

11,087

498

Mollösund, Orusts och Tjörns fögderi (kapellförsamling, till största

delen fiskläge och municipalsamhälle)..........

638

1,079

Brastad, Sunnervikens fögderi (medelstora och små jordegendomar;

j stenhuggeri)...................

6,100

869

Alfsborgs län.

: Norra Björke, Vane fögderi (smärre jordbruk)........

3,009

51

Starrkärr, Yäne fögderi (i allmänhet mindre jordbrukare; två järn- vägsstationer; Alafors bomullsväfveri)..........

9,931

4,529

I Nödinge, Yäne fögderi (i allmänhet mindre jordbrukare; Surte glas- bruk med underlydande)...............

3,647

3,950

Skaraborgs län.

Björkäng, Norra Vadsbo fögderi (endast smärre jordegendomar;

åtskillig mindre industri inom Töreboda municipalsamhälle). . .

5,240

l

3,443

Undenäs, Södra Vadsbo fögderi (hufvudsakligen småegendomar; Fors- vik och Såfra bruk med kvarnar, sågar, mek. verkstad, trämasse- fabriker m. m.)..................

14,640

2,318

Kungs! en a, Yartofta fögderi (till största delen små jordbruk) . . .

3,227

31

Värmlands län.

Rämen, Östersysslets fögderi (omfattande bruksrörelse; landtbruk ej

betydligt)....................

8,931

4,445

Botilsäter, Södersysslets fögderi (uteslutande jordbruksbygd med

hufvudsakligen medelstora eller smärre egendomar).....

4,017

12

Nyed, Östersysslets fögderi (både större och mindre jordbruk; Mol- koms stationssamhälle; åtskillig industri).........

20,159

2,487

Örebro län.

Täby, Öster-Närkes fögderi (uteslutande smärre jordbruk) ....

4,657

77

Hällefors, Nora fögderi (brukssamhälle; två järnvägsstationer; ett

par mindre byar).................

15,297 !

4,276

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

47

f y r k a

r

Minskning

af hela

fyrktalet,

i procent

Ökad

utdebitering

pr fyrk,

i procent

Antal kommunalt skatt- skyldige, taxerade för

inkomst

För öfriga beskattnings- föremål

Summa

ursprungligt

efter

omräkning

ursprunglig

efter

omräkning

ursprungligt

efter

omräkning j

3,601

2,674

15,186

14,259

6-1

6-5

95

• .

22

6,206

2,565

7,923

4,282

46-o

85-o

222

42

6,575

4,161

13,544

11,130

17-8

21-7

248

35

778

401

3,838

3,461

9-8

10-9

21

12 !

7,536

5,428

21,996

19,888

9-6

10-6

113

52

27,046

17,348

.

34,643

24,945

28-o

38-9

354

258

17,324

13,648

26,007

22,331

14-1

16-5

201

•n .

133

16,843

12,850

33,801

29.808

11-8

13-4

233

■

113

352

117

3,610

3,375

6-5

7-o

17

4

26,237

17,561

39,613

30,937

21-9

28-o

364

218

458

273

4,487

4,302

4‘2

4-3

8

5

18,747

15,364

41,393

38,010

8-2

8-9

218

93

755

575

5,489

5,309

3-3

3-4

19

5

46,007

32,184

65,580

: 51,757

21-1

26-7

629

311

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Antal

Kom m u n

För jord- bruks- fastighet

För annan

fastighet

Ramsberg, Lindes fögderi (en mängd småbrukare; två större krono-

parker; bruk och grufvor..............

24,160

1,237

Västmanlands län.

Skerike, Bergslags fögderi (hufvudsakligen smärre jordbruk) . . •

2,821

44

Norberg, Bergslags fögderi (smärre jordbruk; Norbergs bys municipal - samhälle; grufdistrikt)1...............

17,555

9,221

Däraf Norbergs by...............

1,826

1,758

Väster-Löfsta, Salbergs-Väsby fögderi (i allmänhet mindre jordbruk;

Heby stationssamhälle; en del mindre industrianläggningar). . .

12,497

3,970

Däraf Heby municipalsamhälle...........

189

2,918

Kopparbergs län.

Störa Skedevi, Hedemora fögderi (jordbruksbygd) 2......

16,326

1,122

Hedemora landskommun, Hedemora fögderi (hufvudsakligen jord- bruksbygd; Vikmanshyttan och Turbo bruk med järn- och stål- tillverkning samt trämassefabrikation)2.........

27,929

3,011

Avesta, Hedemora fögderi (mindre betydande jordbruk; Avesta stations- och municipalsamhälle; järnverk, sågverk, elektrisk kraftstation)2

1,588

17,697

Däraf Avesta municipalsamhälle...........

123

12,060

Gäfleborgs län.

Rengsjö, Södra Hälsinglands fögderi (hufvudsakligen mindre jordbruk)

3,914

255

Norrala, Södra Hälsinglands fögderi (mindre jordbruk; sågverk; skogs- arbetare, fiskare)..................

7,049

1,431

Bergsjö, Norra Hälsinglands fögderi (småbrukare; sågar, kvarnar,

kakelfabrik m. m.).................

14,450

2,859

Västernorrlands län.

Sättna, Medelpads Västra fögderi (småbrukare; en del hemman ägas af

de stora sågverksbolagen)..............

7,080

188

Torp, Medelpads Västra fögderi (småbrukare och arrendatorer; såg- verksbolagen äga en mängd hemman; Torpshammars bruk) . .

27,383

2,822

1 Bevillningsfria afdrag resp. 500 och 400 kronor.

a För likformighetens skull Ur här antalet bevillningskronor reduceradt till fyrk, ehuru fyrktalssättning

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 49

fyrkar

För öfriga beskattnings- föremål:

S u m m a

Minskning j

af hela

fyrktalet,

i procent

Ökad

utdebitering

pr fyrk,

i procent

Antal kommunalt skatt- skyldige taxerade för

inkomst

ursprungligt

efter

omräkning

ursprunglig i

1

efter

omräkning

ursprungligt

efter

omräkning

18,685

13,110

44,082

38,507

12-6

14-5

1

266

129

373

173

3,238

3,038

6-2

6-6

15

3

107,693

89,430

134,469

116,206

13-6

15-7

1,157

593

17,228

16,055

20,812

19,639

—

—

104

70

20,406

16,027

36,873

32,494

11.9

13-5

367

91

15,376

13,229

18,483

16,336

170

53

3,655

2,229

21,103

19,677

6‘8

7-2

96

36

26,410

19,921

57,350

50,861

11-3

12-8

381

145

57,242

39,216

76,527

58,501

23-6

30-8

793

449

38,153

26,450

50,336

38,633

506

319

1,666

947

5,835

5,116

12-3

14-i

75

16

9,687

4,801

18,167

13,281

26-9

36-8

461

41

10,991

13,572

34,300

30,881

10-o

ll-i

264

93

1,590

983

8,858

8,251

6-9

7-4

60

12

23,211

18,058

53,416

48,263

9-6

10-7

402

127

i dessa kommuner icke förekommer.

Bih. till Riksd. Brok 1906. 5 Sand. 1 Afd. 17 Häft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Antal

Kommun

För jord- bruks- fastighet

För annan

fastighet

Själevad, Norra Ångermanlands Öfre fögderi (smärre jordbrukare

och lägenhetsinneliafvare; sågverk och sågverksegendomar; åtskillig

mindre industri)..................

17,294

7,373

Jämtlands län.

Sunne, Jämtlands Västra fögderi (smärre jordbruk)......

5,953

51

Sveg, Jämtlands Södra fögderi (mindre jordbrukare och lägenhets- innehafvare; bolag ägare till större delen af socknen; befolkningen

till stor del skogs- och sågverksarbetare; Svegs kyrkoby . . .

12,481

432

Lillhärdal, Jämtlands Södra fögderi (mindre jordbrukare och lägen- hetsinnehafvare; större delen af socknen äges af bolag; befolk- ningen till stor del skogsarbetare)...........

9,468

''[v < '' f ’ {

89

Västerbottens län.

; Degerfors, Umeå fögderi (småbrukare och lägenhetsinneliafvare;

j kronoparker m. m. [5,843 fyrkar]; sågverk)........

28,101

1,307

Löfånger, Skellefteå fögderi (mindre jordbrukare; lotsar och fyr- personal) ...... ........

15,713

743

Byske, Skellefteå fögderi (mindre jordbrukare och lägenhetsinneliafvare;

sågverksbolag, ägare till stora delar af socknen)......

17,970

6,736

Norrbottens län.

Edefors, Luleå fögderi (småbrukare och lägenhetsinnehafvare; större

delen af jorden äges af aktiebolaget Bodträskfors; kronoegendom

5,822 fyrkar)...... ..........

15,445

780

Råneå, Kalix fögderi (mindre jordbrukare och lägenhetsinnehafvare;

kronoparker och skärgårdsiiolmar [8,051 fyrkar] en större by;

sågverk) . . .

29,362

1,593

Karl Gustaf, Torneå fögderi (i allmänhet mindre jordbruk) . . .

5,912

173

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

51

yrkar

Minskning

af hela

fyrktalet,

i procent

Ökad

utdebitering

pr fyrk,

i procent

Antal kommunalt skatt- skyldige taxerade för

inkomst

- - - - . ■ ......... 1

För öfriga beskattnings- l

föremål:

Summa

|

ursprungligt

efter

omräkning j

ursprunglig

efter

omräkning

!

ursprungligt

efter

omräkning

1

67,948

59,082

92,615

83,749

9-6

10-6

j

673

210

1,146

471

7,150

6,475

9-4

10*4

51

n

* v

14,627

12,402

27,540

25,315

8''i

8*8

114

68 j

1

5,111

1

3,395

14,668

12,952

11-7

13*2

166

25 i

1

|

1

20,948

16,251

50,356

45,659

9*3

10*3

288

134

6,887

5,420

23,343

21,876

6*3

6*7

86

50 !

45,640

36,551

70,346

61,257

12-9

14*8

649

147 ]

12,719

7,097

28,944

23,322

19-4

24*i

394

99

34,065

30,210

65,020

61,165

5*9

6*3

275

117

3,589

2,604

9,674

8,689

10-2

11*3

64

42

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

B.

Antal bevil 1-

- . ;

Stad

För jord- bruks- fastighet

För annan

fastighet

Eskilstuna ....................

2-l 0

9,375-2 5

Yäxjö......i............- . .

252-3o

4,315-i 5

Söderhamn . {...................

255-oo

4,492-30

Bevillningsfria afdrag respektive 550 och 400 kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

53

Städer.

ningskronor

Minskning

af hela

antalet be- villnings- kronor,

i procent

Ökad

utdebitering

prbevillnings-

krona,

i procent

Antal kommunalt skatt- skyldige, taxerade för

inkomst

För inkomst af kapital

och arbete

S u in m a

ursprungligt

efter

omräkning

ursprunglig

efter

omräkning

ursprungligt

efter

omräkning

45,149-5 8

40,259-33

54,526-93

49,636-6 8

9-0

9-9

3,572

2,961

24,774-oe

22,709-73

29,341-51

27,277-18

7-o

7-6

1,313

743

35,985-4 5

29,916-7 5

40,732-7 5

34,664"0 5

14"9

17-5

3,192

1,375

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Bil. 2.

Antalet kommunalt skattskyldige i nedanstående kommuner jämte vissa uppgifter

om dem, som enligt gjorda framställningar till Riksdagen skidle

komma i åtnjidande af bevillning sfrihet eller bevillningsfria afdrag.

K o in in u n

Kommunalt

skatt-

skyldige,

hela antalet

Sådana som

erhållit befrielse

eller afdrag

enligt

Kungl. Maj:ts prop.:

Sådana som, utan

att vara taxerade för

inkomst erlägga

fastighetsbevillning

af högst 21 kr.:

hela

antalet

proc. af de

skatt- skyldige

hela

antalet

proc. af de

skatt- skyldige

Södermanlands län:

^rustlina.......

444

221

49’8

162

36-5

Torshälla landskommun .

461

317

68-s

123

26-7

Hammarby.......

42

9

21-4

27

64-3

Blekinge län:

Nättraby........

354

189

53''4

130

36-7

Öljehult.......

276

23

8’3

250

90-6

Jämshög ........

728

228

31-3

458

62-9

Hallands län:

K ef vinge.......

99

19

19-2

66

66-7

Slättåkra........

521

212

40-7

214

41-1

; Snöstorp........

439

183

41"7

228

51’ 9

Skaraborgs län:

Björkäng........

557

173

31-i

355

63-7

Undenäs ........

573

198

34-6

329

57-4

Kungslena .......

107

17

15-9

88

82-2

Värmlands län:

*

Rämen.........

407

353

86-7

40

9’8

Botilsäter........

121

8

6’6

in

91-7

Nyed.........

788

190

21-1

564

71-6

Örebro län:

Täby.........

150

16

10-7

130

86-7

Hällefors........

687

609

88-6

54

7’9

Ramsberg........

508

232

45-7

241

47-4

Västmanlands län:

Skerike........

47

14

29-8

22

46’8

Norberg........

1,525

1,077

70-6

306

20’i

| Väster-Löfsta......

640

342

53-4

266

41’6

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Bil. 3.

Uppgift å kommuner hvari vid 1904 års bevillning staxering ökning af

de bevillningsfria afdragen — resp. 450 och 300 kronor ägt rum på

grund af hög bostads- (och lefnads-) kostnad.

1) Afdrag resp. 500 och 300 kronor.

Västra Frölunda i Göteborgs och Bohus lä

in.

Fässberg

Österplana i Skaraborgs län.

Västanfors i Västmanlands län.

Indal i Västernorrlands län.

Indals-Liden i „

Holm

Skön ^ „

med Skönsbergs, Gångvikens och Skönsmons

municipalsamhällen.

Alnö i Västernorrlands län.

Timrå

Ljustorp „

nässjö „

Tynderö „ „

Njurunda „ „

2) Afdrag resp. 500 och 350 kronor.

i Gällande för arbetare, hvilkas inkomster ej upp

. gått till 900 kronor, såvida ej fastighet ägts

[ till värde af minst 1,500 kronor.

/Gällande för arbetare vid Hellekis aktiebolags

1 cementfabrik.

Gäller ej för inkomst af kapital, ej heller för

högre än 600 kronors taxering.

Gäller ej för inkomst af kapital.

Nynäs villastad inom Ösmo kommun af

Stockholms län.

Backa i Göteborgs och Bohus län.

Vittinge i Västmanlands län.

Norrköpings stad.

/För arbetare vid Morgongåfva samt stations\

och banbetjäning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

!

3) Afdrag resp. 500 och 400 kronor.

Norberg i Västmanlands län,

med Norbergs bys municipalsamhälle.

| 4) Afdrag resp. 550 och 300 kronor.

Djursholms köping i Stockholms län.

Västra Skreflinge (municipalsamhället) i

Malmöhus län.

Lundby i Göteborgs och Bohus län.

Linköpings stad,

Karlstads stad.

[Ytterligare afdrag för 3 minderåriga barn 50

| kronor samt för 4 eller flere minderåriga barn

I högsta afdraget.

/För »stor familj» resp. 600 och 400 kr. samt

\ för »mycket stor familj» resp. 650 och 500 kr.

5) Afdrag resp. 550 och 400 kronor.

Kloster i Södermanlands län.

Fors i „

med Nyfors municipalsamhälle.

Norra Sandsjö i Jönköpings län.

Hyllie i Malmöhus län.

Örgryte i Göteborgs och Bohus län.

/För en stor del af de skattskyldiga.

[Dessutom afdrag af 50 kr. (till järnvägsbiljetter)

| för de ej synnerligen välsituerade personer,

j som hafva sitt arbete i Malmö eller andra

f fjärmare platser.

[För ogift skattskyldig; för gift skattskyldig

) resp. 600 och 450 kr. samt för föräldrar med

| flera än ett minderårigt barn resp. 650 och

1 500 kronor.

Stenby i Alfsborgs län.

Gellivare taxeringsdistrikt i Gellivare kom- mun af Norrbottens län.

^Afdraget ökadt med »intill 100 kronor».

/För 184 vid järnvägen anställda personer och

( arbetare.

j

Södertälje stad.

Uppsala stad.

Eskilstuna stad.

Malmö stad.

I Sundsvalls stad.

lUtom dessa afdrag jämte de vanliga å 450 och

1 300 kr. förekomma dylika å 600 och 650 kr.

1 med eller utan motivering.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

57

6) Afdrag resp. 600 och 400 kronor.

Solna i Stockholms län,

med Nya Hagalunds municipalsamhälle.

Hälsingborgs stad.

/Det senare af draget varierande mellan 400 och

\ 300 kronor.

7) Afdrag resp. 600 och 450 kronor.

Brännkyrka i Stockholms län,

med Liljeholmens municipalsamhälle.

Nacka i Stockholms län.

I Bevillning af inkomst äger ej rum, när sam- ! manräknade årsinkomsten understiger 700

1 kronor. Detta gäller dock ej Liljeholmen.

8) Afdrag resp. 650 och 400 kronor.

Göteborgs stad.

9) Afdrag resp. 650 och 500 kronor.

Stockholms stad.

1 Bevillning af inkomst äger ej rum, när skatt- . skyldigs sammanräknade inkomster under- 1 stiga 700 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afä. 17 Käft.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Bil. B.

Till Konungen.

Genom nådigt beslut den 30 sistlidne april har Eders Kungl.

Maj:t anbefallt statistiska centralbyrån att komplettera den utredning,

centralbyrån på nådigt uppdrag redan utfört och som med underdånig

skrifvelse den 24 samma månad öfverlämnats, rörande storleken af den

ökade skattebörda, som vid tillämpning af de i Kungl. Maj:ts proposition

n:r 91 till innevarande års Riksdag föreslagna bestämmelser angående

skattefrihet och skattelindring vid bevillning för inkomst af kapital

och arbete komme att läggas å innehafvarne af fastighet och de inkomsttagare

hvilka icke komme i åtnjutande af afdrag vid taxeringen,

med uppgifter om den ökning’af utdebiteringen pr fyrk och bevillningskrona,

som skulle blifva en följd af tillämpning enbart af bestämmelserna

i 1 mom. af den härom handlande 11 § bevillningsförordningen,

sådant detta lagrum skulle lyda enligt den berörda nådiga propositionen.

Denna komplettering är nu verkställd, och meddelas resultatet däraf

i härvid fogade tabellbilaga.

Tabellen omfattar samma landskommuner och städer som den

föregående utredningen, med undantag af att Norra Sandsjö och Norbergs

kommuner samt Eskilstuna stad, där förhöjda bevillningsafdrag

på grund af hög bostads- (och lefnads-) kostnad redan vid 1904 års

bevillningstaxering förekommit, uteslutits.

I medeltal ställa sig resultaten sålunda:

Minskning af Ökad utdebitehela

fyrk tal et, ring pr fyrk,

i procent. i procent.

I kommuner med lägre inkomsttagare i stort antal 9*8 11*5

Landtmannakommuner ................. 3-o 4. i

Kommuner utan särskild prägel .......................... 6*7 7*2

De resp. maxima förekomma i Mollösund (32*4 och 48*0 procent),

Österhaninge (7*C och 8-2 procent) och Dra,stad (13'' / och 15*8 procent).

Stockholm den 3 maj 1906.

Underdånigst

LUDVIG WIDELL.

I. Flod ström.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

59

Uträkning rörande minskningen i vissa landskommuners fyrklal sand där af

föranledd ökad utdebitering ger fyrk, under förutsatt tillämpning vid 1904

års bevillning staxering af de i Kungl. Mapts proposition n:r 91 till 1906

års riksdag föreslagna fasta (för hela riket gällande bevillningsfrihetsoch

afdrag sbestämmelser, äfvensom motsvarande uträkning för

städerna Växjö och Söderhamn med afseende på antalet

bevillning skronor och utdebitering per bevillningskrona.

Amu. Fyrkberäkning utförd ej för hvarje enskild skattskyldig utan efter

debiteringssummorna för hvarje kommun.

Å, Landskommuner.

• • t . •. ■- ,

K o m m u n

Antal fyrkar

ursprung- efter om- ligt I räkning

Minskning

af hela

fyrktalet,

i procent

Ökad ut- debitering

pr fyrk,

i procent

Stockholms län.

1

j

• ,,;r ,„''7

Ekerö.............•

25,164

23,625

6-i

6-5

Gustafsberg. ..........•

49,008

44,730

8-7

9-6

Österhaninge..........•

17,111

15,814

7-6

8’2

Uppsala län.

Söderfors.............

42,687

38,325

10-2

11-4

Västland.............

21,786

20,330

6*7

7-2

Alunda .............

19,306

18,414

4*6

4‘8

Södermanlands län.

! Frustuna. . . . ;........

37,414

35,570

4‘9

5-2 j

| Torshälla landskommun. . ......

40,229

37,330

7-2

7-8

Hammarby............

2,611

2,538

2-8

2‘9 i

Östergötlands län.

Kisa..............

! 35,012

33,241

5-1

5’3

Norra Vi............

6,683

6,581

1-5

1-5

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Kommun

Antal fyrkar

Minskning

af hela

fyrktalet,

i procent

Okad ut- debitering

pr fyrk,

i procent

ursprung-

ligt

efter om- räkning

Jönköpings län.

Nässjö.............

98,476

90,193

8-4

9*2

Däraf N. mimicipa Isainhäl le.....

75,517

70,543

—

—

Skärstad.............

15,297

15,002

1*9

2*o

Kronobergs län.

Hofmantorp............

38,465

35,825

6-9

7*4

Lenhofda.............

21,726

19,993

8-o

8*7

Virestad.............

17,634

17,158

2-7

2*8

Kalmar län.

Hjorted.............

34,975

32,875

6''o

6*4

Tveta..............

4,506

4,320

4-i

4*3

Södra Möekleby..........

20,640

18,605

9-9

10*9

Gottlands län.

Follingbo.............

5,855

5,735

2-o

2-1

Othem.............

14,531

13,544

6-8

7*3

Öja...............

9,280

8,750

5-7

6*1

Blekinge län.

Nättraby.............

31,101

29,424

5-4

5*7

Öljehult.............

5,146

4,974

3-3

3*5

Jämshög. ........

58,472

56,255

O''8 •

3*9

Kristianstads län.

Gråmanstorp...........

60,127

56,499

6*0

6-4

Norra Åsum.........: .

30,172

27,235

9-7

10*8

Däraf Hvilans municipalsamhälle . . .

12,209

10,207

—

—

Östra Ingelstad..........

6,981

6,895

1*2

1*2

Malmöhus län.

Fosie..............

25,623

24,138

6,438

5*8

6*2

Fru Alstad............

6,601

2*5

2*5

Södra Vram...........

61,569

56,021

9*o

9*9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

6!

K o m m u n

... '' ............ .

Antal fyrkar

Minskning

af hela

fyrktalet,

i procent

Ökad ut- debitering

pr fyrk,

i procent

ursprung-

ligt

efter om- räkning

|

1

Hallands län.

Kefvinge............

5,624

5,419

3-6

3-8

Slättåkra............

28,814

26.656

7-5

8-i

Snöstorp............

23,102

21,356

7-6

8‘2

■

Göteborgs och Bohus län.

Forshälla............

15,186

14,597

3-9

4‘o

Mollösund............

7,923

5,353

32-4

48-o

Brastad.............

13,544

11,695

13-7

15-8

Alfsborgs län.

Norra Björke...........

3,838

3,628

5-5

5-8

Starrkärr............

21,996

20,994

4‘6

4’8

Nödinge.............

34,643

30,907

10-8

12-i

Skaraborgs län.

Björkäng ............

26,007

24,289

6*6

7-i

Undenäs.............

33,801

31,653

6’4

6-8

Kungslena............

3,610

3,434

4‘9

5-i

Värmlands län.

Ram en.............

39,613

36,052

9-0

9-9

Botilsäter............

4,487

4,440

ko

l-i

Nyed .............

41,393

39,431

4-7

5-o

Örebro län.

Täby..............

5,489

5,314

3-2

3-s

Hällefors............

65,580

59,062

9-9

11-0

Ramsberg............

44,082

40,375

8-4

9’2

Västmanlands län.

Skerike....... .....

3,238

3,093

4.5

4’7

Väster-Löfsta...........

36,873

34,049

7-7

8’3

Däraf Heby municipalsamhälle . . . .

18,483

17,133

—

—

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

K o in m u n

Antal fyrkar

ursprung- , efter om- iigt '' räkning

Minskning

af hela

fyrktalet,

i procent

Ökad ut- debitering

pr fyrk,

i procent

Kopparbergs län.

Stora Skedvi . ..........

21,108

20,242

4-1

4-3

Hedemora landskommun.......

57,350

53,704

()* 4

6*8

Avesta.............

76,527

68,315

10'' 7

12-o

Däraf A. municipalsamhälle.....

50,336

45,177

—

Gäfleborgs län.

Rengsjö.............

5,835

5,399

7-5

8''i

No vråla.............

18,167

14,147

22''i

28-4

Bergsjö.............

34,300

32,363

5*6

6''o

Västernorrlands län.

Sättna.............

8,858

8,403

5.i

5''4

Torp..............

53,416

50,103

6''2

6''6

Själevad.............

92.615

87,989

5''o

5-3

Jämtlands län.

Sunne ..............

7,150

6,729

5-9

6''3

Sveg..............

27,540

25,951

5-8

6''i

Lillhärdal............

14,668

13,328

9''i

10''i

Västerbottens län.

Degerfors............

50,356

48,161

4''4

4:''6

Löfånger.............

23,343

22,573

3-3

3-4

Byske.............

70,346

64,521

8.3

9-0

i''A;

Norrbottens län.

Edefors............

28,944

25,274

12-7

14-5

Råneå . ............

65,020

62.544

3-3

3-5

Karl Gustaf..........

9,674

9,095

6-0

6-4

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

63

B. Städer.

Antal bevillnings- kronor

Minskning

af hela

(

Ökad ut- debitering i

pr bevill- nings- krona,

i procent

Stad

ursprung-

ligt

efter om- räkning

villnings- kronor,

i procent

Växjö . .

29,341-si

28,409-33

3-2

3-3

Söderhamn .

40,732-7 5

37,882-to

7-o

7-5

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Reservationer:

vid punkten l:o):

af herr K. G. Karlsson, hvilken med instämmande af herrar friherre

Bonde, Höjer, Boos och Branting anfört:

»Under väntan på den genomgripande reform af vårt lands skattelagstiftning,

hvilken allt tydligare framträder som en trängande nödvändighet,

var det med stor tillfredsställelse vida lager af befolkningen

mottogo Kungl. Maj:ts framställning till Riksdagen rörande utvidgning

af den för närvarande medgifna rätten till skattefria afdrag för små

inkomster af kapital och arbete.

Med fullt fog framhålles i den kungl. propositionen den betydande

stegring i lefnadskostnaderna, som ägt rum sedan nu gällande afdragsbestämmelser

år 1883 fastställdes, ’så att en inkomst, som vid nyssnämnda

tidpunkt kunde anses räcka till ett nödtorftigt uppehälle, numera

icke på långt när motsvarar existensminimum’. Härtill kommer

* ytterligare den viktiga omständigheten — äfven den framhållen i den

kungl. propositionen — att efter sagda år den indirekta beskattningsprincipen

vunnit en allt kraftigare tillämpning i vårt land, särskildt

genom den betydande höjningen af skyddstullarne. Dessa indirekta

skatter, framför allt tullarne å för alla nödvändiga lifsmedel, drabba

synnerligen hårdt de små inkomsttagarne och göra en höjning af de

skattefria afdragen särdeles berättigad.

Vid frågans behandling inom utskottet framträdde genast nödvändigheten

af en utredning rörande det framlagda förslagets eventuella

verkningar med hänsyn till den kommunala skattebördans fördelning.

På den korta tid, som stått utskottet till buds, har det gifvetvis icke

varit möjligt att åstadkomma eu fullständig utredning, men de gjorda

undersökningarna, för Indika redogöres i utskottsbetänkande!, ådagalägga

tydligt, att ett bifall till hvad Kungl. Maj:t föreslagit rörande

höjningen af de generella afdragen — § 11, inom. 1—* skulle, på grund

af sambandet mellan bevillningen och den kommunala beskattningen,

särskildt på landsbygden förorsaka eu sådan öfverflyttning af den kommunala

skattebördan från dem, som skulle komma i åtnjutande af

lindringarne, till öfriga skattdragare — och bland dessa särskildt fastighetsägarne

— att man inför densamma måste ställa sig betänksam.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17, 65

Medgifvas måste nämligen, att bland fastiglietsägarne, för Indika på

grund af fastighetsskattens natur intet afdrag blifvit ifrågasatt, finnes

ett betydande antal, som lefver under mycket tryckta omständigheter

och som därför skulle känna en ökning af skattebördorna som eu stor

orättvisa, särskildt då samtidigt en lindring skulle komma andra små

inkomsttagare till godo.

Detta förhållande, som tydligt exemplifieras i de utskottets betänkande

åtföljande bilagorna, har tvungit mig att afstå från yrkandet

på bifall till det kungliga förslaget i förevarande del. Däremot vill

jag här på det kraftigaste uttala mig för en snart skeende modernisering

af vårt skatteväsen, på det att icke längre själfva den form,

hvarunder skatterna uttagas, skall ställa oöfvervinnerliga hinder för

beviljande af lindringar, där sådana finnas vara af nöden.

Men om jag alltså på grund af den olyckliga sammankopplingen

af bevillningen med den kommunala beskattningen nödgats frångå hvad

Kungl. Maj:t i § 11, mom 1 föreslagit rörande de för hela landet

gällande generella af dragen, finner jag däremot starka skäl tala för ett

bifall i hufvudsak till hvad samma förslag i mom. 2 innehåller beträffande

de afdrag, som skulle vara beroende på taxeringsmyndigheternas

beslut i de olika orterna.

Redan nu gällande bestämmelser medgifva ju lindring i beskattningen

efter taxeringsmyndigheternas beslut, dels mera generellt å orter

med hög bostadskostnad och dels i enskilda fall genom ytterligare afdrag

vid Särdeles ömmande omständigheter’. Emellertid äro båda

dessa möjligheter till skattelindring så starkt begränsade, att det högsta

afdrag, som på dessa grunder tillsammantagna kan beviljas, blifvit satt

till 200 kronor.

På goda skäl har Kungl. Maj:t nu föreslagit den ändring i dessa

bestämmelser, att, i stället för att nu bostadspriserna. hädanefter lefnadskostnaderna

i allmänhet skulle utgöra grunden för bestämmandet af

det bevillningsfria orfeafdragct. Äfven föreslår Kungl. Maj:t en betydande

höjning af dessa på taxeringsmyndigheterna beroende dyrortsafdrag,

som för den skattskyldig^ personligen skulle kunna uppgå till

150 kronor, då hans inkomster icke öfverstiga 2,000 kronor, samt

ytterligare ökas med högst 50 kronor för hvarje den skattskyldige på

grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet barn, hvars

ålder vid början af det år taxeringen sker understiger 15 år. Behofvet

af skattelindring på grund af talrik familj har Kungl. Maj:t ansett pa

ort med synnerligen höga lefnadskostnader göra sig gällande för perBih.

till Biksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 17 Raft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 •Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

soner med eu inkomst intill 3,000 kronor. Jag anser detta befogad t,

när inkomsten väsentligen härleder sig af arbete. Om däremot af den

sammanräknade årsinkomsten öfver 2,000 kronor äro inkomst af kapital,

finner jag sådant afdrag icke af förhållandena påkalladt, och har jag

i öfverensstämmelse härmed infört en ändring i Kungl. Maj:ts förslag.

Jämte ofvanstående för orten i dess helhet gällande afdrag skulle,

i likhet med livad nu är fallet, ytterligare afdrag i enskilda fall kunna

af taxeringsmyndigheterna beviljas. Mot hvad Kungl. Maj:t härutinnan

föreslagit har jag icke något att erinra.

Bestämmelserna i § 11, mom. 2, torde icke med fog kunna mötas

med den invändning, som träffar förslagen i mom. 1, eller att en lindring

för några skulle åstadkomma en i mer eller mindre grad orättvist

ökad skattetunga för andra, hvilka icke äga åtminstone afsevärdt

större bärkraft än de, som skulle komma i åtnjutande af skattelindring.

Själfklart torde nämligen vara, att å orter, där dylika betänkliga rubbningar

kunde befaras uppstå, skulle ifrågavarande afdragsbestämmelser

icke komma till användning. Äfven bör vid frågans bedömande beaktas,

att vid ett bifall till hvad Kungl. Maj:t föreslagit de högsta af dragsbeloppen

skulle komma att tillämpas endast å några enstaka orter,

där lefnadskostnaderna äro exceptionellt höga. På öfriga orter, där

dessa afdrag komme att tillämpas, skulle man helt visst sätta dem till

vida lägre belopp. Antalet orter, där hittills dyrtidsafdrag tillämpats

har i hela landet utgjort sammanlagdt endast 42 kommuner, däribland

11 städer.

Beträffande de fördelar, som ett bifall till föreliggande förslag

skulle medföra, må främst framhållas, att våra taxeringsmyndigheter

härigenom skulle sättas i stånd att under vissa förhållanden tillämpa

mera moderna och rättvisa skatteprinciper än vår nu gällande bevillningsförordning

eljest medgifver. Från alla håll erkännes att större

skattelindringar borde komma till stånd för de smärre inkomsttagarne,

och äfven bevillningsutskottet ger sitt erkännande åt vissa af de principer,

hvarpå det kungl. förslaget är byggdt. Särskildt medgifver utskottet

(sid. 30) att »det skattefria existensminimum af 500 kronor

synes numera föga stämma öfverens med af 1859—60 års riksdag i

sammanhang med införandet af bevillningsfria afdrag i vår skattelagstiftning

gjorda principuttalande.» Och på sid. 31 upprepar utskottet

sin vid ett föregående tillfälle uttalade »anslutning till den i det föreliggande

förslaget tillämpade grundsats, att vid bestämmandet af skattskyldigs

skatteförmåga afseende fästes vid honom åliggande försörjningsplikt

af minderåriga barn.»

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 67

Om man sålunda är öfvertygad om, att nu gällande skatteförordningar

äro i liög grad bristfälliga, synes det mig, att man icke bör

slå sig till ro med att peka på bebofvet af en fullständig revision af

hithörande författningar utan genast vidtaga sådana förbättringar, som

utan att åt något håll skada, låta infoga sig inom ramen af nu gällande

förordningar. Eu fullständig revision kräfver ett mycket omfattande

arbete och ingen vet, när Riksdagen kan komma till enighet rörande

denna ingalunda lättlösta fråga.

Inom utskottet har visserligen varit på tal att höja det generella

existensminimum samt afdraget för inkomst under 1,200 kronor med

50 kronor. Då man emellertid äfven mot detta förslag kan göra den

anmärkningen, att man i saknad af utredning icke vet hur det kommer

att verka, särskildt i landsbygdskommunerna, har jag icke ansett

tillräckligt starka skäl föreligga för att ansluta mig till detta yrkande,

som snarare synes ägnadt att undanskjuta än befordra en någorlunda

effektiv reform. Däremot skulle ett bifall till Kung!. Maj:ts förslag,

§11, mom. 2, sätta taxeringsmyndigheterna i stånd att medgifva lindringar

just där sådana äro af behofvet mest påkallade. Samtidigt

skulle man också i vår skattelagstiftning hafva infört den ytterst

viktiga principen, att barnantalet i familjen bör utgöra en faktor vid

beräkningen af skatteförmågan.

Då jag delar den i den kungl. propositionen uttalade åsikten, att

’det uppenbarligen skulle vara olämpligt, om den nu föreslagna rätten

till bevillningsfria afdrag föranledde någon inskränkning i valrätten till

Riksdagens Andra Kammare’ måste jag äfven principiellt biträda hvad

Kungl. Maj:t till förhindrande af en sådan följd föreslagit i mom. 3.

Men då invändningar hörts med anledning af att det belopp, som enligt

det kungliga förslaget skulle påföras person, för att han måtte

bibehållas vid sin rösträtt, satts så lågt som vid 10 kronor, får jag,

om än skäl kunna för den föreslagna siffran anföras, i förhoppning

att därmed underlätta genomförandet af de viktiga skattelindringsprinciper,

jag förut förordat, i detta moment föreslå den ändring att

beloppet 10 kronor höjes till 50 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts får jag härmed hemställa,

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj ds

ifrågavarande proposition n:o 91, måtte besluta, att

11, 14, 33 och 82 §§ i förordningen den 3 december

1897 angående bevillning af fast egendom samt af

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

inkomst, 17 och 18 §§ i den vid förordningen fogade

instruktion för taxeringsmyndigheterna äfvensom de

till förordningen hörande formulär n:ris 5 och 6

måtte erhålla den förändrade lydelse, bilagan litt. C.

vid denna reservation utvisar»;

af herr Wester, hvilken med instämmande af herr friherre Klingspor

anfört:

»Den gräns, som år 1883 bestämdes för skattefrihet och skattelindring,

kan med det sjunkande penningvärdet och de stigande lefnadskostnaderna

numera icke anses tillfredsställande. Detta erkännes såväl

i Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition som i det af bevillningsutskottet

i anledning af propositionen afgifna betänkande.

Äfven om den utredning af hithörande förhållanden, hvarom

utskottet föranstaltat, visar, att en så omfattande utvidgning af afdragsrätten

som den af Kungl. Maj:t föreslagna skulle komma att allt för

tungt betunga de skattskyldige inom kommunerna, hvilka icke finge

åtnjuta afdrag, så torde dock utan fara för dylika menliga återverkningar

en mindre höjning af det skattefria existensminimum och det

bevillningsfria afdraget redan nu kunna ske.

För vidtagandet af en så genomgripande förändring, som Kungl.

Maj:ts förslag i själfva verket innebär, skulle erfordras fullständigt

åtskiljande af den kommunala beskattningen från bevillningen till staten

eller åtminstone en omfattande revision af bevillningsförordningen.

Skulle d.essa åtgärders vidtagande afvaktas, blefve hvarje reform på

ifrågavarande område undanskjuten för säkerligen lång tid. Eu mindre

men snar skattelindring finner jag därför vara att föredraga.

Jag föreslår därför, att det nu gällande skattefria existensminimum

höjes från 500 till 550 kronor samt det bevillningsfria afdraget för

inkomster ej uppgående till 1,200 kronor från nu medgifna 450 kronor

till 500 kronor.

En sådan ökning komme i allt fall att för landtbefolkningen

innebära en högst väsentlig lättnad i skattebördan, om den ock för

den större delen af städernas befolkning blefve utan större betydelse.

Dessutom vunnes härigenom den fördel, att man finge erfarenhet för

bedömande af verkningarna utaf en mera omfattande reform på området.

I den uti bilagan B. vid bevillningsutskottets betänkande förefintliga

utredning finnes en beräkning öfver den ökade utdebitering per

fyrk resp. bevillningskrona, som skulle inträda vid tillämpning af

den af Kungl. Maj:t föreslagna fasta afdragsskalan. De af mig före
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

slagna höjningarna skulle gifvetvis medföra väsentligt mindre rubbning

i skatteförhållandena inom kommunerna. På goda grunder synes denna

rubbning kunna uppskattas till endast en tredjedel af hvad nämnda

utredning angifver, och således verkningarna af förändringen gestalta

sig på följande sätt.

Minsknin

5 af hela

Ökad utdebitering pr

fyrktalet,

i procent.

fyrk, i procent.

Medeltal

Maximum

Medeltal j Maximum

Kommuner med lägre inkomst-

j

tagare i stort antal..................

O o

0,0

10,8

3,8 16,0

Landtmannakommuner ..............

1,3

2,5

M , 2>8

Kommuner utan särskild prägel

3,2

4,6

3,4 ! 5,3

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag,

att Riksdagen ville besluta, att 11 § 1 mom. i

gällande bnvillningsförordning måtte erhålla följande

förändrade lydelse:

11 §•

Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadgande!!.

1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke

rum: när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, däri inbegripna

äfven hustruns, understiga 550 kronor.

Uppgå dessa inkomster icke till 1,200 kronor, äro 500 kronor,

uppgå de till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor

af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.

Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger rum eller

som får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må å

ort, där kostnaden för bostad är synnerligen hög i jämförelse med

förhållandet inom riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall,

där särdeles ömmande omständigheter (talrik familj, långvarig sjuklighet,

olyckshändelse och dylikt) förekomma, ökas; dock så att denna ökning,

vare sig den äger rum på grund af hög bostadskostnad eller .ömmande

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bevillningsutskottets Betäkande N:o 17.

omständigheter eller båda dessa skal. icke må för någon skattskyldig

öfverstiga 200 kronor.

För inkomst, som beskattas inom annan kommun än den, där den

skattskyldige är mantalsskrifven, samt [för bolags inkomst får hvarken

befrielse från eller lindring i bevillningen enligt detta moment åtnjutas.»

af herrar Almqvist och Lindblad, hvilka anfört:

»Höjande af det skattefria existensminimum och beredande af

skattelindring för familjeförsörjare med minderåriga barn äro kraf,

hvilkas berättigande ej kan förnekas, och då denna frågas lösning ej

synes oss böra undanskjutas, tills en slutgiltig omdaning af vårt direkta

skatteväsende föreligger, hemställa vi,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning

för Riksdagen framlägga förslag till sådan

förändring i gällande bevillningsförordning, att för

såväl smärre inkomsttagare som ägare af mindre

fastigheter det nuvarande skattefria existensminimum

i möjlig mån höjes samt att därutöfver särskildt afdrag

må beredas sådan skattskyldig för underhåll af

minderåriga barn.»

af herr G. Jansson; äfvensom

af herrar Cavalli och Hammarström mot vissa delar af motiveringen;

samt

af herr O. A. Ericsson mot den del af motiveringen, som hänför

sig till utskottets hemställan i punkten 2:o).

Herr J. Bromée har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i behandlingen af detta betänkande.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

71

Bil. C.

(Bilaga till herr Karlssons reservation).

Bevillningsförordnmgen.

11 §•

Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadgande!").

1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke

rum: när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst (se 18 § instruktionen

för taxeringsmyndigheterna), däri inbegripen äfven hustruns,

understiger 500 kronor.

Uppgår denna inkomst icke till 1,200 kronor, äro 450 kronor,

uppgår den till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor

af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.

Titt grund för bedömandet, om och i hvilken mån bevillningsfrihet

enligt första eller andra punkten af detta mom. skall äga rum, lägges i

fall, där särskildt afdrag enligt 2 mom. i denna § är medgifvet, den sammanräknade

årsinkomst, som återstår efter afräknande af nyssnämnda

särskilda afdrag.

2 mom. a) Å ord, där lefnadskostnaderna äro synnerligen höga i

jämförelse med hvad de äro inom riket i allmänhet, må från den uppskattade

inkomsten af kapital och arbete särskildt afdrag äga rum dels

för skattskyldigs egen person med högst 150 kronor, dels ock för hvarje

af den skattskyldige på grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet

barn, hvars ålder vid början af det år, då taxeringen sker, understiger

15 år, med högst 50 kronor. För barn, som själft åtnjuter inkomst,

äger dock skattskyldig tillgodonjuta afdrag allenast såvida barnets sammanräknade

årsinkomst understiger det inom orten för barn bestämda afdrag

och i sådant fall icke för större belopp än det, hvarmed barnets inkomst

understiger det fastställda af dragsbeloppet.

Afdrag, hvarom här är fråga, skall gälla för orten i dess helhet.

Ej må afdrag medgifvas för skattskyldigs egen person, om hans sammanräknade

årsinkomst öfver stig er 2,000 kronor, ej heller för barn, om den

skattskyldiges sammanräknade årsinkomst öfverstiger 3,000 kronor, eller om

däri ingår inkomst af kapital till ett belopp öfverstigande 2,000 kronor.

b) Oafsedt afdrag, hvarom under a) förmäles, må undantagsvis i

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

enskilda fall, då skattskyldigs skatte för inäga är på grund af särskilda

förhållanden (t. ex. sjukdom inom familjen, underhåll af närstående, ekonomiska

förluster, stark skuldsättning) väsentligen nedsatt, afdrag från den

uppskattade inkomsten af kapital och arbete medgifvas med högst 200

kronor; dock må den omständigheten, att skattskyldig har barn att försörja

ej gälla såsom grund för sådant afdrag, där afdrag för barn enligt a)

ägt rum.

Afdrag i fall, hvarom här är fråga, må ej medgifvas, där den skattskyldiges

sammanräknade årsinkomst öfver stiger 2,500 kronor.

3 mom. Därest skattskyldig, hvars uppskattade inkomst af kapital

och arbete uppgår till 800 kronor eller där utöfver, skulle vid tillämpning

af bestämmelserna i 1 och 2 mom. vara från bevillning helt och hållet

fri, skall ändock bevillning för inkomst påföras honom för ett belopp af

50 kronor.

Befrielse från eller lindring i bevillning på grund af 1 eller 2 mom.

må ej åtnjutas af annan än enskild skattskyldig och oskiftadt stärbhus; ej

heller må i något fäll sådan befrielse eller lindring åtnjutas för inkomst,

som beskattas inom annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven.

4 mom. Från utgörande af inkomstbevinning frikallas:

a) staten;

b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,

stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar

jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än

den i 8 § 2 mom. b) nämnda;

landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för

sådan inkomst, som icke härflyter af rörelse eller yrke;

allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges

städer och hypoteksföreningar;

järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt

nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare;

samt

sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom

sådana rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda vinst

endast åt insättare;

c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt

för inkomst af kapital;

d) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat

tillhörande personer jämte deras betjäning:

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 73

om de icke äro svenska medborgare: för all annan inkomst än den,

som utgöres af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension

eller erbålles genom här idkad rörelse;

om de äro svenska medborgare: för den inkomst, de åtnjuta af sin

tjänst hos den främmande makten;

e) utlänning, som här vistas för att idka studier; samt

f) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.

14 §.

Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:

l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:

a) af stadsdomstol samt domare på landet:

uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling

för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift

sist meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna

uppgift, hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeafhandlingens

datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till

barn, om och i så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits

godtgörelse för inventarier eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts

om s. k. undantagsförmåner samt om köpet skett å exekutiv eller

konkursauktion;

b) af direktion för hypoteksinrättning:

uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning

till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid

därå, efter det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande

anställd och godkänd värdering;

2:o) hvarje år:

a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter

eller vederbörande brandstodskommitté:

uppgift -rörande försäkringsvärdet å de i 5 § b) omförmälda hus

och byggnader; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskildt

för hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, hvilka

blifvit mot brandskada försäkrade under den tid af samma år och det

näst föregående, för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;

b) af statsdepartement jämte hvarje ämbetsmyndighet eller ämbetsverk,

vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för

allmän inrättning eller stiftelse, där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt

eller annan äger utbekomma aflöning eller pension:

uppgift angående hvar och en person för det löpande året tillit.

till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd 17 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

kommande fast lön eller pension, äfvensom under nästföregående år

uppburna särskilda belopp af tjänstgöringspenningar, dagaflöning, traktamente,

arfvode, uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar, portions-,

inkvarterings- eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation

och andra löneförmåner, hvarjämte, då med tjänstebefattning följer fri

kost, boställe, bostad eller löningsjord, eller inkomst af sportler, expeditionslösen,

bötes- eller beslagsandelar eller andra obestämda eller

extra inkomster, sådant bör i uppgiften'' särskildt antecknas;

c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap

:

uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst af

kapital för nästföregående år;

d) af agent för utländskt försäkringsbolag:

uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för

nästföregående år inom agenturens område, äfvensom beloppet af utbetalda

återförsäkringspremier;

e) af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts

oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under

offentlig kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af en hvar

annan, som under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse

eller yrke till belopp af minst 5,000 kronor:

enahanda uppgift, hvarom ib) stadgas angående lön- och arfvodestagares

samt öfriga arbetares löneförmåner.

I uppgift, hvarom i 2:o) b) och e) stadgas, må icke något slag

af de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas, äfven om

enligt denna förordning afdrag för någon del däraf må vara vid taxeringen

medgifvet; dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande

200 kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som

åtnjutit dylik pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.

33 §.

Till bevillningsberedningens ordförande skall å landet häradsskrifvaren

och i stad vederbörande tjänsteman senast den 20 april,

vid bot af tre kronor för hvarje Överskjutande dag, hafva aflämnat

på mantalslängden grundade, enligt fastställda formulär uppställda

längder, upptagande samtliga inom beredningens distrikt belägna fastigheter,

å hvilka jämlikt 5 § särskilda taxeringsvärden skola sättas, äfvensom

fastigheternas ägare eller i fall, som i 2 § sägs, deras innehafvare.

Dessutom böra vid samma tillfälle till beredningens ordförande aflämnas

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17. 75

tillräckligt antal tryckta blanketter till taxeringslängden öfver inkomstbevillningen,

uti hvilken enligt fastställdt formulär uppgjorda längdberedningen

införer alla de personer, som beredningen anser skyldige

att dylik bevillning inom distriktet erlägga. T stad böra beredningarna

till dessa längders upprättande och kompletterande åtnjuta

nödigt biträde af vederbörande uppbörds- eller annan därtill utsedd

tjänsteman.

Senast den 20 mars skola till beredningens ordförande afl ämnas

på landet af kommunalstämmas ordförande och i stad, utom Stockholm,

genom magistratens försorg, så väl de i 58 § 3 mom. omförmälda afskrifter

af nästföregående års taxeringslängder som äfven de i 51 och

63 §§ omförmälda utdrag af protokollen hos det årets vederbörande

taxeringsnämnd och pröfningsnämnd.

I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade

särskilda instruktion och under tillämpning'' af de i denna förordning

stadgade grunder åligger det beredningen att föreslå och uti

förberörda längder införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp,

för hvilket bevillning skall inom beredningsdistriktet påföras hvarje

skattskyldig, med iakttagande därvid att uppskattad inkomst af rörelse,

yrke eller eljest upptages på sätt bilagda formulär n:o 5 utvisar; och

bör beredningen därvid följa den inom samma ort senast upprättade

mantalslängd, hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma blifvjt

i föreskrifven tid och ordning granskad, jämte alla därtill hörande

uppgifter och handlingar senast den 20 april tillställas ordföranden i

ortens bevillningsberedning.

Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta

samhälle förekommande fastighetsvärden och inkomstbelopp i längderna

särskildt angifvas och sammanföras. Om af fastighet endast en del

faller inom municipalsamhällets område, skall i anteckningskolumnen

anmärkas, huru stor del af fastighetens hela värde belöper å sagda

del af fastigheten.

82 §. ,

Utom den alkortning af påförd bevillning för inkomst af kapital

eller arbete, hvilken föranledes af bristande tillgång till dess gäldande,

får afkortning äga rum endast af bevillning för lön, pension eller dylik

inkomst, som genom dödsfall, afsked eller annan orsak under årets

lopp upphört, i hvilket fall sådan bevillning blott erlägges för den tid,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bevillningsutskottets Betänkande N:q 17.

hvarunder löneinkomsten eller andra med tjänstebefattning förenade

fördelar af den skattskyldige eller hans rättsinnehafvare åtnjutits.

Sker afkortning och nedgår den inkomst, som varder föremål för bevillning,

härigenom till sådant belopp, att frihet från eller lindring i

bevillningen enligt 11 § bort åtnjutas, må dylik frihet eller lindring

vid afkortningen medgifvas.

Den för fast egendom utgående bevillning får icke afkortas.

Angående sättet för afkortning stadgas i uppbördsreglementet.

Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

17 §.

B ev i llningsberednin g åligger att undersöka, huruvida skäl föreligger att

tillämpa de bestämmelser om afdrag på grund af synnerligen höga lefnadskostnader

å orten, som innehållas i bevillningsförordningens 11 § 2 mom. a).

För afdrag, som anses böra beviljas, skall beredningen föreslå bestämdt belopp.

Sådant förslag äfvensom de grunder, som föranledt antagande af synnerligen

höga lefnadskostnader, antecknas å titelbladet till taxering släng den öfver inkomstbevillningen.

De föreslagna afdragen skola sedermera i beredningens förslag

med iakttagande af de i omförmäla författningsrum meddelade föreskrifter,

tillämpas för orten i dess helhet d. v. s. för hela bevillningsberedningsdistriktet.

I fall, då afdrag för barn medgifvits, skall i den därför af sedda kolumnen

i taxering släng den antecknas barnens antal. Vidare bör i fråga om afdrag

enligt bevillning sförordningens 11 § 2 mom. b) anteckning göras angående

de omständigheter, som i hvarje särskildt fall föranledt antagande af väsentligen

nedsatt skatteförmåga.

Gör taxerings- eller pröfningsnämnd ändring i hvad sålunda föreslagits,

skall noggrann redogörelse för skälen därtill lämnas i protokollet.

18 §.

Vid tillämpning af 11 § 1 och 2 mom. bevillningsförordningen bär

taxeringsmyndighet först beräkna den skattskyldiges sammanräknade årsinkomst,

hvarmed förstås hans i mantalsskrifning sorten uppskattade inkomst

af kapital och arbete, ökad såväl med hans å andra orter uppskattade inkomst

af samma slag, som ock med hans inkomst af fast egendom samt af aktier i

inländska aktiebolag och lotter i enskilda bankbolag. Därvid iakttages, att in
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

komst af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och inkomst af annan fastighet

till 5 procent af taxeringsvärdet.

Be finnes skattskyldigs sammanräknade årsinkomst understiga 500 kronor,

är han fri från bevillning för inkomst af kapital och. arbete i mantalsskrifningsorten.

1 de fall, där den sammanräknade årsinkomsten uppår till 500 kronor

men likväl ej är högre än att lindring eller afdrag, hvarom i 11 § 1 och 2

mom, förmärs, kan ifrågakomma, uträknas den beskattningsbara inkomsten i

följande ordning:

För skattskyldig, hvilken icke erhållit afdrag enligt 2 mom., bestämmes

den beskattningsbara inkomsten direkt efter stadgandena i 1 mom.

d. v. s. med ledning af den fasta af dragsskalan. Hav åter, på sätt i

nästföregående § af denna instruktion angifves, medgifvits vissa för hela

orten gällande afdrag på grund af synnerligen höga lefnadskostnader eller,

i särskildt fall, afdrag enligt 2 mom. b), af räknas dessa af drag från den

sammanräknade årsinkomsten, hvarefter återstoden af denna inkomst lågges

till grund för tillämpningen af 1 mom.

Exempel 1. Den skattskyldige A. tiar eu inkomst af arbete af 900

kronor. Därjämte äger A. en jordbruksfastighet, taxerad till 1,000 kronor,

hvaraf inkomsten alltså skall beräknas till 60 kronor. Afdrag enligt 2

inom. äger icke rum. Enligt andra punkten i 1 inom. äger A., hvars

sammanräknade årsinkomst utgör 960 kronor, åtnjuta bevillningsfrihet för

450 kronor. Sedan dessa af dragits från inkomst eu af arbete, återstår en

beskattningsbar inkomst af 450 kronor.

Exempel 2. På grund af synnerligen höga lefnadskostnader å orten

har afdrag et för den skattskyldiges egen person satts till 100 kronor,

af draget för barn till 50 kronor. Den skattskyldige B., som har 6 barn

under 15 år ulan egen inkomst, har en till 1,400 kronor uppskattad inkomst

af kapital och arbete samt äger stadsfastighet, taxerad till 7,000

kronor. Inkomsten af stadsfastigheten skall då beräknas till 350 kronor,

hvarför den sammanräknade årsinkomsten uppgår till 1.750 kronor. B.

kommer alltså i åtnjutande såväl af ett afdrag af 100 kronor för sig själf

som ock af ett afdrag af 300 kronor för sina 6 hägn. Vidare ramtages,

att, då B. dessutom har en sjuklig hustru, lian anses böra erhålla ett ytterligare

afdrag enligt 2 mom. b) af 100 kronor. Afdrag en enligt 2 mom.

uppgå således tillhopa till 500 kronor. För att bedöma, i hvilken mån

bevillning sfrihet enligt 1 mom. skull äga. rum, afröka as detta af dragsbelopp

af 500 kronor från den sammanräknade årsinkomsten 1,750 kronor.

A det därvid erhållna beloppet, 1,250 kronor, tillämpas bestämmelsen i 1

mom. andra punkten, enligt hvilken af dr aget följaktligen skall medgifvas

Bih. UU Riksd. Prut. 1906. 5 Hand. 1 Afl. 17 Höft. 11

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

med 300 kronor. Afdragen enligt 1 och 2 mom. uppgå således tillsammans

till 800 kronor, i följd hvaraf å den till 1,400 kronor uppskattade

inkomsten af kapital och arbete återstår ett beskattningsbart belopp af 600

kronor.

Exempel 3. I samma ort har en skattskyldig C. med fyra barn

under 15 år, hvilka icke hafva egen inkomst, en till 1,200 kronor uppskattad

inkomst af arbete. Han har dessutom en å annan ort uppskattad

inkomst af når ing till ett belopp af 1,300 kronor samt en inkomst af

aktier af 200 kronor. Den sammanräknade årsinkomsten är i detta fall

2,700 kronor. C. erhåller alltså ett afdrag för barn med 200 kronor,

hvaremot annat afdrag enligt 2 mom. ej kan beviljas honom. Den sammanräknade

årsinkomsten utgör efter nyssnämnda afdrag 2,500 kronor, i

följd hvaraf C. icke äger åtnjuta någon bevillningsfrihet enligt 1 mom.

Han kommer således i mantalsskrifning sorten att upptagas till en beskattningsbar

inkomst af 1,200—200—1,000 kronor. Dessutom skall han å

den ort, där näringen drifves, utan något afdrag, taxeras för en inkomst

af 1,300 kronor.

Exempel 4. I samma ort har en skattskyldig D. med 5 barn under

15 år utan egen inkomst en till 2,100 kronor uppskattad inkomst af

kapital. Då särskildt afdrag enligt 2 mom. b icke anses böra ifrågakomma,

erhåller D. intet afdrag utan upptages till en beskattningsbar inkomst

af 2,100 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Formulär mr 5

Taxeringslängd

öfver

inkomstbevillningen

och

inkomstskatten

inom

och

för år 19.....

län

(Att ifyllas för bevillning ther cduingsdistrikf, där afdrag enligt 11 § 2 mom. a)

i bevillningsjörordningen medgifves.)

På grund af inom bevillningsberedningsdistriktet rådande [synnerligen höga bostadskostnader,

lifsmedelspris ...........................................................................................................

föreslår bevillningsberedningen jämlikt 11 § 2 mom. a) i bevillningsförordningen, att afdrag måtte

medgifvas för skattskyldigs egen person med [00] kronor*; och för hvarje af den skattskyldige

på grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet barn, hvars ålder vid början af det år,

då taxeringen sker, understiger 15 år, med [00] kronor. *)

Förrättningsstället N. N. den .................. maj 19..

Bevillningsberedningen

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

*) I efterföljande längd är förutsatt, att afdrag medgifvits för skattskyldigs egen person

med 100 kronor och för barn med 40 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft.

12

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Den skattskyldiges

£ i

a

B

CD i

H j

S3«:

Taxering enligt bevill
-

I

c

Af b e v i 11 n i n g s b e r e d n i n g e n

uppskattad inkomst

£.►0 i

23 ,''-Ö |

Cfq CT3 ! _

p g? namn och. titel eller yrke.1

bostad.

IS 5

2 S

ö -

zz..

8»

3

CO *<j

f i-i

ft

-co

medgifvet afdrag

enligt 11 § i bevillningsförordningen
-

enligt i Ä

_ ° ! CD

2 mom. | P

o »

2 m

“ CD

o" c

B ^

F*- it

g.

<w

ce

c
9>
-

Af

uppskattad

10.

11.

12.

13.

14.

Brukspatronen J. E. Bergström

....................

Rättaren Måns Trulsson

Mjölnaren A. Fogelberg

Hemmansägaren Nils

Larsson.................

f. Grosshandlaren E.

Berg.....................

Länsmannen A. Blomberg

.....................

L. N. Cronvall ............

Rubelöf...........

Råbelöfs kvarn:.

Röksta ...........

Ahlby.............

1,000

750

700

Skomakaren L. Jönsson

Lasarettsläkaren O.

Sandberg...............j Rimbo

Sömmerskan Klara Jans
-

Sanda„.............

För Åby sten
kärlsfabrik.

.....

Hofstena .........

Arrendatorn A. Karlsson; Vellnora kungsgård

...............

Densamme ................I » ............

Kamreraren S. Wand
berg

.....................I Hammarby ......

Skepparen L. Johansson'' Simpnäs .........

Kommissionären N. Ed- ..

lind .....................| Österby ...

Änkefru E. Jakobson : Ekeby ...

Hemmansägaren Sven |

Persson..................... Nygård ...

f. Inspektören O. Lindström

..................! Olsbacka

7,500 i —

— | 1,300

1,000

100

1,400

|

2001 000

500

10,000

300

1,700

400

1,000

800

3,334

706

1,000

300

300

2,200

500 —

11,000

750 1 140 450

1.000 2 180 450

1,700

7,500

1.700 2 80

1,000

800 7 380

4,334

706 — 100

1.000 yj

400 / 100

1,400 6 500

1,100 4 160

2.700

500 2 180 3001 480

370

450

300

590

630

80

750

550

400

500

160

Summa| —|

Förrättningsstäliet N. N. den ......... maj

Bevillningsberedningen

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

9,800 [ 5,750 | 22,040 |37,590| —jl,820j2,320| 4,140 33,450 | 9,300 15,750

19 ...

11,000

160

370

1.700

7,500

1,620

1,000

50

4,334

156

714

286

900

940

2.700

1,000

7,500

100

200

500

20 —

750

700

1,300

1,000

1,400

600

Anmärkningar.

l:o). Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas

tillförlitlig uppgift å det beskattningsbara inkomstbeloppet.

2:o). Då skattskyldig har inkomst af flera yrken, näringar eller tjänster, bör, där specifikation däraf ej kan på

3:o.) Inkomst af arrende utaf sådan staten tillhörig jordbruksfastighet, för hvilken bevillning icke erlägges,

för annan inkomst, med afseende å vägskatts och kommunalutskylders debitering, såväl inkomst- som bevillningsbeloppen

4:o). Då uppgift affordrats skattskyldig, bör beviset därom taxeringslängden bifogas.

5:o). Såsom inkomst af pension upptagas äfven: årligt understöd, gratifikation, lifränta och undantagsförmån.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

81

ningsf öiordningen.

taxeringsnämnden

inkomst

et- hi

PT

medgifvet afdrag

enligt 11 § i

bevillningsförordningen
-

enligt

I 2 mom.

£§*

a era

*P cd

P Ofcf

&

O “

B p

p

&3

pr

p

SO

P
-

P

aq

p: m»

g 3. O:

*<g g9

Pl M* CO

ap.;:

5 ® 3

^ er1 Pjj

cd ® 0-1

o pr p

p g. .

P £

§ B. g,

• B ö

aq 5-

ce p

'' o
o
-

Taxering enligt inkomstskatteförordningen.

Af bevillningsberedningen
-

Af taxeringsnämnden

föreslagen

inkomst

hi P

S* w

pr er.

P crq

p pP-

o

tr

o

Er

SB

: g*

* P

- ■ P
ct
1

er

aq •

g° c

- p

{.p

taxerad inkomst
-

H &

p: ce

pr er.

P Oq

g tr

P- CD

C4

(h C
P

CD

et O

_i P

£-?

Oq

p» CD

hi h+s

7T

P

P

pr

o

5

tf p Hh !

I < « E. I

i t g B !

gf H uq

P m* ce

! P i

I ®!: j

lsrl

i S-o

crq 3

rs -

Bevill
ningsbe
redningens
anteck
ningar.

»S

10,000

11,000

11,000

no-

12,500

6,890

17,100

27,200

6,890

17,100

27,200

272 29.5001

—

750

1

140''

450

590

160

1-60

—

—

—

—

—

—

—

— 1 — 1

300

1,000

2

180

450

630

370

370

—

—

1,000

200

—

1,000

200

2 _ s

1,700

1,700

—

—

—

1,700

17 —

—

2,370

3,900

3,500

2,370

4,000

4,000

40 —

—

7,500

—

—

—

7,500

75 —

9,000

—

28,500

60,000

—

28,500

60,000

600 68,300;

400

1,700

2

80

—

80

1,620

16 20

—

400

2,100

1,500

400

2,100

1,500

15 — 1

/ Mantalsskrif- IveniN. N. kom-|

1,000

800

1,000

800

7

380

370

750

1,000

50

10 —

— 50

—

—

—

_

—

—

— —

/mun och såle- ] des ej berätti- gad till afdrag.

3,334

4,334

—

—

—

—

4,334

43 34

—

—

3,300

2,900

—

3,300

2,900

29 _

1,000

300

1,000

400

1,400

r

6

100

500

300

400

500

714

286

900

714

286

9 —

—

1,400

600

—

1,400

600

6 —

/ Inkomst af

\kronoarrende.

/ Äger jordbr.

j fastighet: tax. v.

'' 10,0001cr.; sjuklig

1

) hustru: afdrag

300

1,100

4

160

—

160

940

940

—

—

2,100

1,500

—

2,100

1,500

15'' —

s

(härför 160 kr.

2,100

2,600

2

80

80

2,520

25 20

400

3.100

2,700

400

’ 3,000

i 1,400

2,600

!

26! —

!

1

1,400

600

—

600

6 500

( Underhåller

800

800

3

320

—

320

480

480 680

1,140

1,100

1,100

1,140

1,900

1,100

11 2,100

1 åldriga föräld-

1

(för 100 kr..

900

1,600

900

900

| 1,100

900

9 —

22,034

37,084 —

1,940

1,5703,510

33,574

33574 —

12,100

66,600 102,700 12,100 66,900 103,100 l,03l| —

Förrättningsstället N. N. den ......... 19

N. N.

Häradsskrifvare.

N. N.

Kronoombud.

På t a x e r i n g s n ä m n d e n s v ä g n a r

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

de ändringar, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje skattskyldig innehåller

annat sätt åstadkommas, underrättelse därom i anteckningskolumnen införas.

angifves särskild! i anteckningskolumnen; börande ifall, där skattskyldig taxerats icke blott för dylik arrendeinkomst utan äfven

särskild! upptagas på sätt detta formulär utvisar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

:?it? i it 5^

-i - .-i -.‘5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Formulär n:r 6.

Af

läns

pröfning snämnd

beslutade ändringar i taxeringen

till

inkomstbevillning och inkomstskatt

för år 19

Bih. till Rilcsd. Prof. 1906. 5 Samt. 1 Afd. 17 Höft.

13

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

Nummer å uppgift eller annan bilaga.

Ren skattsk

y 1 di g e s

Nummer å hus, hemman eller lägenhet.

T a x e r i n

g enligt

bevillnin

gs -

upp-

namn och titel eller yrke.

bostad.

Af taxeringsnämnden

|

c! 1-

uppskattad inkomst

medgifvet afdrag

enligt 11 §

antagen beskattningsbar

inkomst.

af kapital.

af tjänst eller pension.

af rörelse, yrke eller eljest.

Summa.

enligt

2 mom.

enligt 1 mom..

Summa.

träknad bevillning.

af kapital.

af tjänst eller pension, i

Antal barn.

Af dragets belopp.

N. N. socken.

!

Brukspatronen J. E.Berg-

i

1,000

10,000

11,000

11,000110—!

1,500

_

f. Grosshandlaren E.

''

1

Berg ....................

Ahlby ............

2

7,500

—

7,500

—

7,500

75h

9,000

j

Änkefru E. Jakobson ...

rikehy ............

Hemmansägaren Sven

!

Persson ..................

Nygård ............

—

—

800

800

B

320

—

320

480

4| 8 0!

—

.

Summa

_

8,500

-

10,800

19,300

—

320

—

320

18.980

] 189| 8 o |

i

10,500

— ''

I |

Den af pröfningsnämnden beslutade för-

'' : t

i

1

höjning utgör alltså ..

—

2,000

—

1,000

—

—

—

—

minskning utgör alltså

—

—

—

—

200

—

200

—

i

—

och höjning utöfver min

skningen...........

—

—

—

—

3,000

! —

—

—

—

3,200

I 32 —

—

—

Säger

j

10,500

—

| 11,800

| 22,300

i _

| 120

—

! 120

22,180

!22l!so

—

- 1

N. N den

N. N

Riktigheten af ofvan
-

Anmärkning.

Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanlagda beloppet

sätt formuläret n:r 7 närmare utvisar.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

85

förordningen.

pröfningsnämnden

skattad inkomst

*■ K

medgifvefc afdrag

enligt 11 §.

enligt

2 mom.

!>

B

c*-

P,

P

H

B

>

£

d

d

B er

K CD

O 05

§ r

B

CFC

Af taxeringsnämnden

taxerad in- j

inkomst j

K

B

P

B
-

E.

H

Cfc.

Taxering enligt inkomstskatteförordningen.

eg

er

<. K*

ä P

“ p

CD Qj

JO r—''

g* g

£ o

^d

0 d

tf?

CD

EK

rr

P

P

P
P*
?r
-

p

Af pröfningsnämnden
-

I

taxerad inkomst
-

cro

er

—

P

p

^ &

£ s.

fr er

P CD

& O

g.d

cfq -

£° CD

rf

P

P

?r

£

:r

Anteckningar.

11,000

12,500, —

12,500

125

6,890

17,100

27,200

272

6,890

18,000

29,500

295

20

Annot. i taxerin

j

i

i

gsl.sid.1

—

9,000 —

—

—

9,000

90

—

—

26,500

60,0001

600

31,100

68,300

683

23

D:o i

d:o

sid.1

i

1,400

600!

f>

—

1,300

500

5

27

D:o i

d:o

sid.;

800

800 3

120

120

680

o

80

1,140

1,900

1,100''j

11

1,140

2,700

2,100

21

29

D:o i

d:o

sid.''

11,800

22,300'' -

1

1

120

-

120

22,180

221

80

8,030

48,900

88,900’

889

8,030

53,100

100,400

1,004

i

| —

— —

—

—

—

-

4,200

11,500

115

—

—

—

—

1

!

S

53,100100,400

1,004

_

—

—

—

_

stående längd vitsordas af

N. N.

Kronoombnd

af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jämte därå uträknad bevillning och inkomstskatt på

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.