Betänkande angående en inkomstskatt för år 1907 m. m.
1906-05-08 · 44 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 41 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1906:19, Betänkande angående en inkomstskatt för år 1907 m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
1
N:o 19.
Ank. till Kiksd. kansli den 8 maj 1906 kl. 3 e. m.
Betänkande angående en inkomstskatt för år 1907 m. m.
(2:a A.)
Under åberopande af bilagdt protokoll öfver finansärenden för
den 20 nästlidne april har Kung!. Maj:t i propositionen n:o 132 föreslagit
Riksdagen
dels att för år 1907 till upptagande i riksstaten för samma år
åtaga sig en särskild bevillning under namn af inkomstskatt af 12,000,000
kronor, att på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom samt
af inkomst vid de år 1908 infallande uppbördsstämmor uppbäras och i
behörig ordning redovisas,
dels ock att besluta, att nämnda inkomstskatt skall utgå i enlighet
med gällande förordning om inkomstskatt, dock att 8, 15, 21
och 25 §§ i förordningen jämte det vid förordningen fogade uppgiftsformulär
skola erhålla den förändrade lydelse, som af ett vid propositionen
fogadt förslag utvisas.
Till gemensam behandling med nämnda proposition har bevillningsutskottet
upptagit en inom Första Kammaren af friherre W. G.
von Schwerin väckt motion n:o 10, innefattande förslag att inkomstskatt
för fast egendom skall erläggas efter den verkliga inkomsten, äfvensom
en inom samma kammare af herr P. Sörensson väckt motion n:o 4, i
hvad denna motion afser införande i inkomstskatteförordningen af bestämmelse
om rätt till afdrag för erlagda utskylder.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle 8,'' 15, 21 och 25 §§ i inkomst- Kungi. Maj:,
skatteförordningen erhålla följande — i afseende å de föreslagna nya forslaebestämmelserna
med kursiv stil utmärkta — lydelse:
Bih. till Riksd. Prat. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 19 Höft. (N:o 19.)
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
))8 §.
1 mom. Från skattskyldigs inkomst må afdrag vidare ske för
skattskyldig åliggande ränta å gäld.
Svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven, äfvensom
utlänning äge dock åtnjuta afdrag endast för ränta å sådan gäld,
som ådragits för förvärfvandet af inkomst, för hvilken inkomstskatt
skall här i riket erläggas.
2 mom. Vid taxeringen för inkomstskatt må skattskyldig njuta
afdrag för sådan förlust å rörelse eller yrke, som ej är att hänföra
till kapitalförlust.
Utvisar vid beräkning enligt 7 § b) och c) af skattskyldigs inkomst
viss inkomstkälla förlust, må dylik förlust afdragas från den
skattskyldiges öfriga inkomst; dock må sådant afdrag ej åtnjutas af
svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven, ej heller af
utlänning.
3 mom. Skattskyldig, hvars inkomst enligt de liär ofvan i denna
förordning angifna grunder icke uppgår till 4,000 kronor, må vidare
njuta afdrag med 50 kronor för hvarje af den skattskyldige, på grund
af honom åliggande försörjningsplikt, underhållet barn, hvars ålder vid
början af det år, då taxeringen sker, understiger 15 år. För barn,
som själft åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig tillgodonjuta afdrag
allenast såvida barnets inkomst understiger nämnda afdragsbelopp och i
sådant fall icke för större belopp än det, hvarmed barnets inkomst understiger
50 kronor.
Afdrag, hvarom i detta moment är fråga, må icke åtnjutas af annan
än svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven, och oskiftadt
stärbhus efter sådan svensk medborgare.
15 §.
1 mom. Inkomstskatt erlägges icke af:
a) staten;
b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser;
c) landsting, hushållningssällskap, kommuner och andra menigheter
;
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:ö 19.
d) allmänna hypoteksbanken, allmänna hypoteksk assan för Sveriges
städer och hypoteksföreningar;
e) järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare;
samt
/) sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom
sådana inländska rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att
bereda vinst endast åt insättare.
2 mom. Från utgörande af skatt för inkomst af kapital och
arbete frikallas, i den mån här nedan sägs:
a) medlem af konungaätten:
för af staten anvisadt anslag samt för inkomst af kapital;
b) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande
personer jämte deras betjäning:
'' om de icke är o svenska medborgare:
för annan inkomst än den, som utgöres af från Sverige uppburen
allmän eller enskild pension eller erhålles genom här idkad
rörelse; dock att personer tillhörande olönade konsulat icke äro frikallade
från utgörande af inkomstskatt för utdelning, som i 3 § c)
omförmäles;
om de äro svenska medborgare:
för den inkomst, de åtnjuta af sin tjänst hos den främmande
makten;
c) utlänning, som här vistas för att idka studier:
för annan inkomst, än som i 3 § c) omförmäles; samt
d) lappallmogen:
för inkomst af renskötsel.
21 §.
Uppgift, som i 20 § omförmäles, skall, i enlighet med fastställdt
formulär, skriftligen afgifvas och utvisa:
dels den fasta egendom, för hvilken uppgiftspliktig är skyldig
erlägga fastiglietsbevillning, egendomens beskaffenhet af jordbruksfastighet
eller annan fastighet eller frälseränta, samt, därest egendomen
varit under nästföregående år åsatt taxeringsvärde, nämnda värde,
dels beloppet af hans inkomst nästföregående år af kapital och
arbete,
dels ock de afdrag för skuldränta och för förlust samt för underhåll
af barn, som han yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen, äfvensom,
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
då inländskt aktiebolag eller enskildt bankbolag yrkar afdrag, hvarom i
9 § förmäles, beloppet af inbetaldt aktie- eller lottkapital och den bestämda
utdelningen därå.
Uppgift enligt 20 § 2 inom., som infordrats af ordförande i bevillningsberedning
eller kronans '' ombud hos taxeringsnämnd, må skattskyldig
dock äga att muntligen hos bevillningsberedningen eller nämnden
meddela.
Vid uppgift för verk eller bolag, som i 20 § 1 mom a) sägs, skall
fogas dels bestyrkt utdrag af verkets eller bolagets senast afslutade
räkenskaper, utvisande beloppet af hela den under räkenskapsåret uppkomna
vinst, ränta a eget kapital inräknad, dels ock bestyrkt afskrift
eller tryckt exemplar af verkets eller bolagets revisionsberättelse för
senaste räkenskapsår.
Uppgift för utländsk försäkringsanstalt skall innehålla, förutom
hvad olvan föreskrifvits om fast egendom, antalet försäkringar och
premiebeloppet för nästföregående år inom riket äfvensom beloppet af
under samma tid utbetalade återförsäkringspremier.
25 §.
Till ledning vid taxeringen skola ytterligare följande uppgifter
meddelas:
a) af styrelse för lifförsäkrings- eller lifränteanstalt eller af syssloman
för utländsk sådan anstalt:
uppgift å namn och, där så ske kan, hemvist på enhvar person,
till hvilken under nästföregående år lifränta å minst 200 kronor utbetalts,
samt å lifräntans belopp;
b) af styrelse för enskildt bankbolag samt aktiebolag, som under
nästföregående år lämnat utdelning till delägarne:
l:o) i fråga om enskildt bankbolag och sådant aktiebolag, därifrån
utdelning å aktie, på grund af lag eller bolagsordning, icke får
uppbäras af annan än den, som i behörig ordning styrkt sin rätt till
aktien:
uppgift å namn på och hemvist för delägare, som uppburit eller
ägt uppbära utdelningen, samt å utdelningens belopp,
2:o) i fråga om öfriga aktiebolag:
enahanda uppgift, som under l:o) omförmäles, i den mån ägare
af aktie är för styrelsen känd;
c) af kommanditbolag:
uppgift, innehållande upplysningar enligt fastställdt formulär i de
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 5
uti 21 § omförmälda afseende!! äfvensom om den en hvar delägare i
bolaget tillkommande andel af bolagets inkomst; samt
d) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynder
skåp
*
uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst
af kapital för nästföregående år.
Här ofvan omförmälda uppgifter skola upprättas särskildt för
hvarje kommun på landet och hvarje territoriel församling i stad.»
Härjämte har Kungl. Maj:t med afseende å deklarationsformuläret
föreslagit eu af det ifrågasatta afdraget för barn betingad ändring i
själfva formuläret äfvensom att till komplettering häraf en kortfattad
anvisning till ledning för uppgiftspliktig upptages å formulärets yttersida.
Vid ifrågavarande ärendes föredragning inför Kungl. Maj:t har °ep^fsnts''
chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet anlört följande, yttrande.
»Vid föredragning den 13 sistlidne januari af de till statsregleringen
för år 1907 hörande ämnen hemställde jag, att i samma ais
riksstat skulle upptagas skattetiteln inkomstskatt med en beräknad
afkastning af 12,000,000 kronor. Denna beräkning gjordes under förutsättning,
att inkomstskatten för nämnda år utginge enligt väsentligen
samma grunder som den inkomstskatt, hvilken Riksdagen för innevarande
år åtagit sig. Visserligen påginge, såsom jag vid sagda tillfälle jämväl
erinrade, inom finansdepartementet arbete lör revision af gällande
bestämmelser rörande inkomstskatten i syfte hufvudsakligen att åstadkomma
en jämnare och rättvisare fördelning af skattebördan. Flera af
hithörande frågor hade emellertid visat sig vara af den invecklade och
svårlösta beskaffenhet, att något förslag till en mera fullständig reform
af inkomstskattelagstiftningen säkerligen icke kunde framläggas för
innevarande års Riksdag. Denna förmodan har äfven besannats, men,
såsom jag vid sagda tillfälle jämväl framhöll, synes dock hinder icke böra
möta, att förslag till förändrade bestämmelser i vissa mera fristående delar
af samma lagstiftning, i den mån så kan finnas möjligt och lämpligt,
göres till föremål för särskild framställning till Riksdagen. Vid fastställandet
af de grunder, hvilka böra tillämpas för en inkomstskatt för
år 1907, torde därför lämpligen kunna tagas under öfvervägande frågan
om en utvidgning af den för närvarande medgifna rätten till skattefria
afdrag för de mindre inkomsttagarna.
Beträffande bevillningsförordningen har jag redan haft. tillfälle
att inför Kungl. Maj:t anmäla denna fråga; och i Kungl. Maj:ts proposition
den 16 nästlidne mars om ändrad lydelse af vissa §§ i nämnda
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
förordning m. m. hafva förändrade bestämmelser rörande allmänna
bevillningen. i förevarande afseende framlagts till Riksdagens pröfning.
Jämte det i propositionen sålunda föreslagits vissa ändringar i den
fasta af dragsskalan, hvarigenom gränsen för skattefrihet skulle höjas
från 500 kronor till 600 kronor och gränsen för åtnjutande af skattelindring
från 1,800 kronor till 2,100 kronor, skulle tillika, enligt det
vid propositionen fogade förslag till ändringar i bevillningsförordningen,
från enskild skattskyldigs uppskattade inkomst af kapital och arbete
kunna få afdragas, dels, där den sammanräknade årsinkomsten icke öfverstege
2,000 kronor, för den skattskyldige själf ett visst för orten i dess
helhet gällande belopp af högst 150 kronor, dels ock, där den sammanräknade
årsinkomsten icke ölverstege 3,000 kronor, för hvarje af den
skattskyldige på grund af honom åliggande försörjningsplikt underhållet
barn, hvars ålder vid början af det år taxeringen skedde, understege
15 år, ett visst likaledes för orten i dess helhet gällande belopp
af högst 50 kronor. Af dessa afdrag, hvilka taxeringsmvndighet i
orten ägde att bestämma, skulle afdraget för barn icke medgifvas i fall,
då barnet själf t åtnjöte inkomst till samma belopp, hvartill afdraget
bestämts eller däröfver. Uppginge barnets inkomst icke till detta
belopp, skulle den skattskyldige icke få afräkna större belopp än skillnaden
mellan barnets inkomst och det på orten bestämda afdragsbelopp
för barn.
I mitt vid tillstyrkandet af nämnda proposition till statsrådsprotokollet
afgifna yttrande, hvartill jag tillåter mig hänvisa, anförde jag i
afseende å nyssberörda afdrag bland annat, att lefnadskostnaderna å
orten och familjens storlek kunde anses såsom de normala omständigheter,
hvilka bestämde skatteförmågan vid eu viss inkomst. Till dessa
omständigheter borde lagstiftningen därför lämpligen taga hänsyn genom
afdrag af en mera regelbunden art. Sålunda borde bestämmas dels afdrag
för den skattskyldige personligen och dels afdrag med hänsyn
till storleken af den familj, han hade att försörja, hvilket sistnämnda
afdrag för vinnande af nödig enkelhet borde utgå efter antalet barn.
Rtt allmänt bevillningsfritt afdrag på sistnämnda grund stötte emellertid
på den svårigheten, att motsvarande lättnad i beskattningen icke tillika
kunde komma till godo den stora grupp af skattskyldige, som utgjordes
af fastighetsägarne. Hänsyn härtill förde mig till den öfvertygelsen,
att man beträffande bevillningsförordningen måste undvika ett för hela
riket lika afdrag för barn och i stället söka lösningen af den föreliggande
uppgiften på det sätt, att det öfverlämnades åt de lokala taxeringsmyndigheterna
att afgöra, om ett afdrag för barn vore behöfligt på
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 7
orten och huruvida det kunde genomföras utan allt för stora rubbningar.
Uppenbarligen vore ett afdrag för barn framför allt behöfligt på orter
med särdeles höga lefnadskostnader och i regeln mindre behöfligt på
den egentliga landsbygden. Man borde därför öfverlämna åt taxeringsmyndigheterna
att, där lefnadskostnaderna å orten befunnes vara särdeles
höga, fastställa ett visst för orten i dess helhet gällande afdrag.
Med eu sådan bestämmelse kunde man förutsätta, att ett bevillningsfritt
afdrag för barn skulle komma att införas öfverallt, där det vore af förhållandena
särskildt påkalladt, medan kommuner, där ett dylikt afdrag
skulle medföra betydande olägenheter, säkerligen skulle afstå från detsamma.
De skäl, som föranledt de sålunda föreslagna lindringarna i bevillningen,
torde emellertid endast delvis äga sin tillämpning i fråga
om inkomstskatten. Till en början må framhållas, att, äfven efter vidtagande
af de föreslagna ändringarna med afseende å den fasta afdragsskalan
i bevillningsförordningen, denna förordning skulle bereda
de mindre inkomsttagarne betydligt mindre skattelindringar än som
nu åtnjutas enligt inkomstskatteförordningen. Utom det att skyldighet
att utgöra inkomstskatt, om man frånser inkomst af fast egendom,
icke inträder, förrän inkomst uppgår till minst 1,000 kronor, är att
märka, såväl att skattelindring enligt inkomstskatteförordningen får åtnjutas
af inkomst ända upp intill 4,000 kronor, och att äfven i fråga
om inkomster, som icke öfverstiga gränsen för skattelindring’ enligt de
föreslagna ändringarna i bevillningsförordningen, lindringen i inkomstskatt
är vida större än lindringen i bevillning. Därjämte synes mig
degressionsskalan för inkomstskatten, hvilken ju fastställts så nära i tiden
som år 1902 och alltså icke tillämpats mera än tre år, i och för sig taga
den hänsyn till skatteförmågan i allmänhet hos de mindre inkomsttagarne,
att något särskildt afdrag för den skattskyldige personligen,
på sätt i fråga om allmänna bevillningen föreslagits, icke för närvarande
torde höra ifrågakomma.
Beträffande afdrag för underhåll af barn ställer sig frågan helt
annorlunda. Såsom jag redan vid tillstyrkandet af nämnda proposition
framhöll, måste samma skäl, som anförts i fråga om rätt för skattskyldig
att vid bevillningstaxering åtnjuta afdrag för barn, hafva sin
fulla tillämpning jämväl å inkomstskattelagstiftningens område.
Vid fastställandet af reglerna för dylikt afdrag å sistnämnda område
har man emellertid betydligt friare händer än i fråga om allmänna
bevillningen.
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
Hvarje ändring- i skyldigheten att utgöra bevillning berör ju
betydligt mera de kommunala skattein tressena än statens. Vid den
föreslagna reformeringen af bestämmelserna om frihet från och lindring
i bevillningen har man därför måst framgå med större försiktighet än
nödigt varit, om den kommunala skattskyldigheten icke varit afhängig
af skattskyldigheten till staten. Hänsynen härtill samt till den omständigheten,
att afdraget icke kunde komma fastighetsägarne till godo
har sålunda bjudit att, på sätt redan nämnts, ej blott till kommuner, där
lefnadskostnaderna äro synnerligen höga, begränsa medgifvandet af
afdrag för underhåll af barn utan äfven i hvarje fall göra sådant medgifvande
beroende af taxeringsmyndighets i orten beslut.
Det är emellertid uppenbart, att, i fråga om de mindre inkomsttagarne,
skatteförmågan, oafsedt om lefnadskostnaderna å orten äro
synnerligen höga eller icke, i afsevärd mån är beroende på storleken
af den familj, den skattskyldige har att underhålla. Det kan således
icke vara annat än med rättvisa och billighet öfverensstämmande att,
då ej tvingande omständigheter stå hindrande i vägen, vid beskattningen
taga full hänsyn till sagda förhållande. Hvad rättvisa och billighet i förevarande
afseende fordra, kan ock utan svårighet tillgodoses. Inkomstskatten
är nämligen så anordnad, att lindringar i densamma å ena sidan icke
kunna öfva något inflytande på den kommunala skattskyldigheten och å
andra sidan komma alla inkomsttagare, således äfven fastighetsägarne, till
g-odo. På grund häraf, och då, äfven om afdraget bestämdes till högre
belopp än där detsamma, enligt min mening, bör stanna, inkomstskattesumman
i allt fall, på sätt jag strax skall visa, icke torde sjunka
under det för år 1907 i senast afgifna statsverksproposition beräknade
belopp, tvekar jag icke att föreslå, att nedom en viss gräns lindring i
inkomstskatten, oberoende af lefnadskostnaderna å orten, beredes samtliga
inkomsttagare, som hafva barn att underhålla och uppfostra.
Afdrag för barn skulle enligt de föreslagna bestämmelserna i
bevillningsförordningen kunna uppgå till högst 50 kronor. Motsvarande
afdrag i fråga om inkomstskatten synes mig böra bestämmas till jämt
nämnda belopp.
Jag vill emellertid framhålla, att det afdrag af 50 kronor, som
sålunda skulle komma att gälla äfven på orter med normala lefnadskostnader,
ingalunda motsvarar de nödvändiga utgifterna för ett barn.
Af den vid propositionen angående ändringar i bevillningsförordningen
fogade statistiska utredningen angående lefnadskostnaderna på olika
orter i Sverige finner man, att kostnaderna för allenast föda på de billigaste
däri upptagna orterna måste beräknas till åtminstone 75 kronor för
9
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
hvarje barn. Om nu också motsvarande kostnader på den egentliga
landsbygden stundom skulle vara lägre, är det dock sannolikt, att
det föreslagna afdraget på alla orter understiger genomsnittet af
samtliga nödvändiga utgifter för underhåll och uppfostran af ett barn
under 15 år, åtminstone om man endast tager hänsyn till sådana
familjer, som träffas af inkomstskatten. Nödig försiktighet har emellertid
bjudit att åtminstone för närvarande stanna vid omförmälda belopp,
50 kronor.
Afdrag, hvarom nu är fråga, torde, i likhet med hvad som gäller
om skattefria afdrag enligt den nu gällande degressionsskalan för inkomstskatten,
icke böra tillkomma annan än svensk medborgare, som är i
riket mantalsskrifven, och oskiftadt stärbhus efter sådan svensk medborgare,
och i hvarje fall allenast för så vidt inkomsten är så ringa,
att densamma enligt nu gällande regler icke anses tillräckligt stark
att kunna bära full skatt. Endast inkomster under 4,000 kronor skulle
alltså komma i åtnjutande af omförmälda afdrag.
Om jag frånser den nu föreslagna utvidgningen af de skattefria
afdragen äfvensom, vidkommande de bestämmelser, som återfinnas i 15 § af
gällande förordning om inkomstskatt, en mindre ändring} hvilken betingas
af unionens upplösning, synes mig inkomstskatten för år 1907
böra utgå i enlighet med nämnda förordning.
Bestämmelserna om afdrag för underhåll af barn torde lämpligen
kunna inordnas såsom ett tredje moment i 8 § af förordningen.
Utom öfriga för inkomstskatten speciella afdrag skulle sålunda uppgiftspliktig
skattskyldig äga att själ! i deklaration yrka afdrag för underhåll
af barn, hvilkas antal därvid bör uppgifvas. Jämte ett stadgande
härom, som bör införas i 21 § af förordningen, måste tillika i sammanhang
därmed vidtagas en ändring i själfva uppgiftsformuläret, en ändring,
som jag ansett böra kompletteras med en kortfattad anvisning å formulärets
yttersida till ledning för uppgiftspliktig. Af samma anledning, som
den, på grund hvaraf i propositionen angående ändringar i bevillningsförordningen
föreslagits viss ändrad lydelse af 14 § i samma författning,
bör vidare 25 § af inkomstskatteförordningen ändras därhän, att förmyndarekammare
och gode män för tillsyn öfver förmynderskap ålägges att
lämna uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst
af kapital för nästföregående år, oberoende af inkomstens storlek.
Såsom jag förut nämnt, torde den föreslagna utvidgningen af de
skattefria afdragen icke föranleda rubbning i den för år 1907 redan
beräknade inkomstskattesumman. Inkomstskatten, som för år 1907
Bih. till Rik sd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 19 Häft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
beräknats gifva 12,000,000 kronor, bar nämligen enligt statskontorets
numera utkomna generalsammandrag öfver 1905 års bevillning och
inkomstskatt för samma år lämnat icke mindre än i rundt tal 12,682,000
kronor eller öfver 600,000 kronor mera än under år 1904. Äfven om
ökningen i inkomstskatten icke under åren 1906 och 1907 kommer att
fortgå i samma grad som under hittills gångna år, torde i allt fall
öfverskottet af den för år 1907 beräknade inkomstskattesumman mera
än betäcka summan af de lindringar, skattskyldige genom det ifrågasatta
afdraget för underhåll af barn skulle erhålla.»
Friherre von
Schwerins
motion.
I sin förut omförmälda motion har friherre von Schwerin hemställt
»att Riksdagen ville besluta, att nedannämnda paragrafer i förordningen
om inkomstskatt måtte erhålla följande förändrade lydelse:0)
2 §■
Till inkomst af fast egendom räknas den inkomst, som enligt gällande
bevillningsförordning är genom fastighetsbevillning beskattad, såsom
uppburen arrende- och hyresafgift samt förmån af egen bostad för
enskild skattskyldig och hans familj, såvida dylik förmån icke är att hänföra
till inkomst af tjänst eller pension;
all den afkastning, som härflyter af jordbruksnäring, därunder jämväl
inbegripet hvad som förvärfvas genom upplåtelse af avverkningsrätt till
skog eller genom skog saf verkning å mark, som af af verkaren äges eller annorledes
än på grund af upplåten rätt till afverkning innehafves;
inkomst af mejerihandtering, potatismjölfabriker och andra binäringar
till jordbruket, i den mån de afse tillgodogörande af eget jordbruks produkter;
afgäld
eller ersättning i penningar eller i natura, som ingår till
fastighet;
frälseränta.
4 §.
Till inkomst af arbete räknas
a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:
l:o) inkomst af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill
hörande verk, inrättningar och näringar; kvarnar och sågverk, fabriker, *)
*) De af motionären ifrågasatta förändringarna äro kursiverade.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 11
mekaniska verkstäder, brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning
eller förädling anlagda inrättningar; skog saf verkning på grund
af upplåten afverkningsrätt, mejerihandtering, potatismjölfabriker och
andra binäringar till jordbruket, i den mån inkomsten icke enligt 2 §
skall till inkomst af fast egendom hänföras; penningrörelse, handelsrörelse,
skeppsrederi, sjöfart, handtverk eller annan näring;
2:o) inkomst af till allmän trafik upplåten järnväg, kanal eller
annan farled samt flottled; och
3:o) hvad som förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst
eller handaslöjd;
b) inkomst och förmån af tjänst eller särskildt uppdrag, såsom:
aflöning, arfvode, traktamente, sportler, bostad, därest denna icke är
såsom löntagarens inkomst af fast egendom beräknad, och annan med
allmän eller enskild tjänst förenad förmån;
c) pension, årligt understöd (gratifikation), lifränta eller undantagsförmån;
d)
afl annan i denna § samt 2 och 3 §§ ej omförmäld inkomst,
som enligt gällande bevillningsförordning är att hänföra till inkomst
af arbete.
5 §•
1 mom. Inkomst enligt denna förordning taxeras för det löpande
året. Vid taxeringen iakttages, att skattskyldigs sammanräknade inkomst
utföres i fulla hundratal kronor, så att öfver skjutande belopp,
som icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller.
2 mom. a) Inkomst af fast egendom och kapital och annan inkomst
af arbete än lön eller pension upptages med det belopp, hvartill
inkomsten under nästföregående året uppgått; med iakttagande likväl,
dels att inkomsten första året den åtnjutes, äfvensom då den icke
åtnjutits för hela föregående året, skall upptagas med det belopp, hvartill
densamma, enligt de upplysningar taxeringsmännen kunna förskaffa
sig, skäligen må anses för det löpande året uppgå, dels ock att, då inkomsten
under det löpande året upphör, densamma upptages med det
belopp, som, med det nästföregående årets inkomst till beräkningsgrund,
motsvarar den tidrymd af det löpande året, för hvilken inkomsten
åtnjutes.
b) Med allmän eller enskild tjänstebefattning förenad lön så ock
pension upptages med det belopp, hvartill densamma för det löpande
året blifvit i stat eller annorledes bestämd; börande däremot med
12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
tjänstebefattning förenade tjänstgöringspenningar, dagaflöning, sportelersättning
och obestämda eller extra inkomster beräknas på sätt under
a) är föreskrifvet.
c) Yikariatsarfvode, arfvode för uppdrag af öfvergående beskaffenhet
och all dylik tillfällig inkomst, som härflutit af annan den skattskyldiges
verksamhet än hans redan till beskattning taxerade tjänst,
rörelse eller yrke och som tillfallit honom så sent under ett år, att
densamma icke kunnat af det årets taxerings- eller pröfningsnämnd
beräknas, taxeras det näst därpå följande året.
d) Bostads- och andra naturaförmåner, hvilka skola vid taxering af
inkomst af fast egendom tagas i beräkning, uppskattas efter i orten gällande
medelpris. Däremot skall lön och annan inkomst, som utgår i spannmål
eller persedlar och ej är att till inkomst af fast egendom hänföra, upptagas
med det kontanta belopp, den efter senast för orten gällande markegångspris
utgör.
6 §.
Vid taxering af inkomst må afdrag icke ske:
a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader
samt därtill hänförliga utgifter;
b) för ränta å den skattskyldiges eget i hans fasta egendom eller
jordbruksnäring, rörelse eller yrke nedlagda kapital;
c) för hvad som användes till fast egendoms förbättring, tillökning
af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.
7 §•
Däremot må afdrag ske:
Do) vid taxering af inkomst af fast egendom
a) för underhåll af fastighet samt maskiner, redskap och öfriga inventariet",
som i jordbruksnäring användas;
b) för arrendeafgift, värdet af utgående undantags förmåner, aflöningar
i penningar eller i natura samt i öfrig! omkostnader för egendomens
skötsel och inkomstens förvärfvande samt, om frälseränta utgår
från fastigheten, räntans belopp:
2:o) vid taxering af inkomst af arbete
a) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke, såsom
arrende eller hyresafgift,
underhåll af fastighet och inventaider,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 13
aflöning, föda och öfriga kostnader för de i och för rörelsen använda
biträden och arbetare,
samt andra därmed jämförliga utgifter;
b) för kostnader, som äro förenade med utöfning af vetenskap,
konst eller handaslöjd;
c) för hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna
tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:
resekostnadsersättning,
å stat uppförd häst- och båtlega,
officerares lönetillägg för tjänstehästar samt fourageringsersättning,
anslag till skrifmaterialier, kontorshyra och andra expenser,
dagaflöning eller traktamente för förrättning å annat ställe än
tjänstemans eller i förrättningen deltagande persons vanliga boningsort,
arfvode, dagaflöning eller traktamente för kommendering utom station,
fältaflöning under krigstid,
samt arfvode eller traktamente för riksdag eller revision å annan
ort, än där arfvodes- eller traktamentstagaren är bosatt;
d) för följande med ämbete och tjänst förenade utgifter, nämligen:
den afgift, tjänsteman, såsom sådan, åligger utgöra till pensions-,
änke- och pupill- eller annan understödskassa,
aflöning eller annan ersättning till vikarie eller tjänstebiträde,
prästernas i jordeboken upptagna utlagor, i den mån de icke
äro eftergifna,
ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden
för prästgårdarne i Skåne,
samt kostnader för sådana särskildt anbefallda tjänsteresor, för
hvilka ersättning icke är särskildt anvisad.
3 §.
1 mom. Från skattskyldigs inkomst må afdrag vidare ske för
skattskyldig åliggande ränta å gäld.
Svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven, äfvensom
utlänning äge dock åtnjuta afdrag endast för ränta å sådan gäld, som
ådragits för förvärfvandet af inkomst, för hvilken inkomstskatt skall
här i riket erläggas.
2 mom. Vid taxeringen för inkomstskatt må skattskyldig njuta
afdrag för sådan förlust å rörelse eller yrke, som ej är att hänföra
till kapitalförlust.
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
Utvisar vid beräkning enligt 7 § 2:o a) och b) af skattskyldigs
inkomst viss inkomstkälla förlust, må dylik förlust afdragas från den
skattskyldiges öfriga inkomst; dock må sådant afdrag ej åtnjutas af
svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven, ej heller af
utlänning.
12 §.
Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger med nedan angifna
undantag och inskränkningar
a) svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven:
för all inkomst, han åtnjuter vare sig här eller från utrikes ort;
b) svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven:
för all inkomst han härifrån åtnjuter;
c) utlänning, som är i riket bosatt eller här sig uppehåller såsom
resande, vare sig fortfarande under ett år eller under större delen af tre
på hvarandra följande år, eller som härifrån åtnjuter inkomst af fast
egendom eller uppbär lön eller pension eller här idkar näring:
för den inkomst af fast egendom, han härifrån åtnjuter, samt för
den inkomst af kapital och arbete, som af honom här förvärfvas eller
härifrån åtnjutes, eller ock, utifrån införd, här användes;
d) af utlänning, som icke afses i c) här ofvan, men som härifrån
åtnjuter inkomst, som i 3 § c) omförmäles:
för sistnämnda slags inkomst.
20 §.
1 mom. Skyldige att utan särskild anmaning på heder och samvete
årligen afgifva uppgifter till ledning vid taxeringen äro:
a) verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt
eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig
kontroll, samt
b) annan skattskyldig, som näst föregående år enligt gällande
bevillningsförordning eller denna förordning taxerats för minst 2,000
kronors inkomst eller samma år åtnjutit inkomst till enahanda belopp
af beskaffenhet, att den bör enligt sistnämnda förordning till inkomstskatt
taxeras; dock att uppgiftsplikt jämväl åligger skattskyldig, hvilkens
nästföregående år taxerade eller åtnjutna inkomst af nämnda beskaffenhet
icke uppgått till 2,000 kronor, såframt inkomsten utgjorts af eller
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 15
däri ingått minst 1,000 kronors sådan inkomst, som enligt denna förordning
är att hänföra till inkomst af kapital.
2 mom. Enhvar annan vare efter anmaning, som i denna förordning
sägs, skyldig lämna dylik uppgift.
21 §.
Uppgift, som i 20 § omförmäles, skall, i enlighet med fastställdt
formulär, skriftligen afgifvas och utvisa:
dels beloppet af skattskyldigs inkomst nästföregående år,
dels de afdrag för skuldränta och förlust, som han yrkar att få
tillgodonjuta vid taxeringen, äfvensom, då inländskt aktiebolag eller enskildt
bankbolag yrkar afdrag, hvarom i 9 § förmäles, beloppet af inbetaldt
aktie- eller lottkapital och den bestämda utdelningen därå,
dels ock i fall, då uppgiftsskyldig äger eller arrenderar fast egendom,
samma egendoms beskaffenhet af jordbruksfastighet eller annan fastighet
eller frälseränta, samt, därest egendomen varit under nästföregående
år åsatt taxeringsvärde, nämnda värde.
Uppgift enligt 20 § 2 inom., som infordrats af ordförande i
bevillningsberedning eller kronans ombud hos taxeringsnämnd, må
skattskyldig dock äga att muntligen hos bevillningsberedningen eller
nämnden meddela.
Vid uppgift för verk eller bolag, som i 20 § 1 mom. a) sägs,
skall fogas dels bestyrkt utdrag af verkets eller bolagets senaste afslutade
räkenskaper, utvisande beloppet af hela den under räkenskapsåret
uppkomna vinst, ränta å eget kapital inräknad, dels ock bestyrkt afskrift
eller tryckt exemplar af verkets eller bolagets revisionsberättelse
för senaste räkenskapsår.
Uppgift för utländsk försäkringsanstalt skall innehålla, förutom
hvad ofvan föreskrifvits om fast egendom, antalet försäkringar och
premiebeloppet för nästföregående år inom riket, äfvensom beloppet af
under samma tid utbetalade återförsäkringspremier.»
Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande.
»Vid 1903 års riksdag väckte jag i motionen n:o 5 inom Första
Kammaren förslag, gående ut därpå, att inkomstskatt för fast egendom
skulle erläggas efter den verkliga inkomsten och således icke såsom
nu efter den beräknade; men blef denna motion af bevillningsutskottet
afstyrkt och af Riksdagen afslagen.
Vid bevillningsutskottets utlåtande fanns fogad eu af utskottets
ordförande, juris doktorn H. Cavalli, afgifven, motiverad reservation,
16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
däri yrkades bifall i hufvudsak till min berörda motion samt fanns
intaget ett fullständigt förslag till ändrad lydelse af hithörande delar
af inkomstskatteförordningen.
Nämnda af herr Cavalli framställda förslag upptogs af mig i en
vid följande års riksdag väckt motion, n:o 12, samt blef af bevillningsutskottet
tillstyrkt med allenast några smärre ändringar.
Emellertid afslog Riksdagen såväl min sistberörda motion som
bevillningsutskottets i anledning af densamma framlagda förslag, och
var utan tvifvel skälet därtill, att man icke ville vidtaga någon partiell
förändring af inkomstskatteförordningen, utan afvakta den fullständiga
omarbetning af hela denna förordning, som väntades skola af Kung!.
Maj:t verkställas.
Då en mera fullständig reform af inkomstskattelagstiftningen,
enligt hvad statsrådet och chefen för finansdepartementet i sitt yttrande
till statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 13 innevarande
januari vid beräkningen af statsverkets tillgångar uttalat, säkerligen
icke kommer att framläggas för innevarande års Riksdag, men detta,
på sätt chefen för finansdepartementet i nyssnämnda yttrande jämväl
framhållit, icke synes böra hindra, att förslag till förändrade bestämmelser
i vissa mera fristående delar af samma lagstiftning, i den mån så kan
finnas möjligt och lämpligt, göras till föremål för särskild framställning
till Riksdagen, har jag ansett mig böra återupptaga ofvan omförmälda,
af bevillningsutskottet vid 1904 års riksdag i ämnet framlagda förslag.»
p. SörZssons Herr Sörensson har uti sin ifrågavarande motion föreslagit bemotion.
träffande inkomstskatteförordningen, att 6 och 8 §§ måtte erhålla följande
förändrade lydelse: *)
»6 §.
vid taxering af inkomst må afdrag icke -ske:
a) för den skattskyldiges och hans familjs lefnadskostnader samt därtill
hänförliga utgifter;
h) för arrende- eller hyresvärde å sådan, järnväg, kanal och annan
farled samt flottled tillhörande mark och byggnad, för hvilken till följd
af médgifven frihet från fastighetsbevillning inkomst icke blifvit efter
de i 2 § angifna grunder taxerad;
*) De af motionären ifrågasatta förändringarna äro kursiverade.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 17
c) för ränta å den skattskyldiges eget, i lians fasta egendom,
rörelse eller yrke nedlagda kapital;
d) för hvad som användes till fast egendoms förbättring, tillökning
af inventarier eller lcapitalafbetalning å skuld.
8 §•
} mom. Från skattskyldigs inkomst må afdrag vidare ske för den
skattskyldiges och hans familjs under det nästföregående aret till stat och
kommun erlagda utskylder.
2 mom. Från skattskyldigs inkomst må afdrag ske för skattskyldig
åliggande ränta å gäld.
Svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven, äfvensom
utlänning äge dock åtnjuta afdrag endast för ränta å sådan gäld,
som ådragits för förvärfvandet af inkomst, för hvilken inkomstskatt
skall här i riket erläggas.
3 mom. Vid taxeringen för inkomstskatt må skattskyldig njuta
afdrag för sådan förlust å rörelse eller yrke, som ej är att hänföra till
kapitalförlust.
Utvisar vid beräkning enligt 7 § b) och c) af skattskyldigs inkomst
viss inkomstkälla förlust, må dylik förlust afdragas från den skattskyldiges
öfriga inkomst; dock må sådant afdrag ej åtnjutas ai svensk medborgare,
som icke är i riket mantalsskrifven, ej heller af utlänning.»
Med hänsyn till hvad för fyllande af statens skattebehof kräfves,
tillstyrker bevillningsutskottet, att Riksdagen jämväl för. år 1907 åtager
sig en särskild direkt skatt under namn af inkomstskatt.
Beträffande sättet för nämnda inkomstskatts utgörande har utskottet
funnit sig böra tillstyrka, att de grunder härför, som innefattas i nu
gällande förordning i ämnet, fortfarande skola äga tillämpning endast
med en mindre förändring i förordningens 15 § 2 mom.
Den hufvudsakliga förändring Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag
innebär är, att skattskyldig, hvars inkomst icke uppgår till
4,000 kronor, må utöfver de afdrag, hvartill lian i öfrigt kan jämlikt
inkomstskatteförordningen vara berättigad, njuta afdrag med 50 kronor
för hvarje af honom, på grund af åliggande försörjningsplikt, underBih.
till Biksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd, 19 Höft. 3
Utskottets
yttrande.
18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o VA.
hållet barn, hvars ålder vid början af det år, då taxeringen sker,
understiger 15 år.
Senast i det betänkande, n:o 17, som bevillningsutskottet afgift
i anledning af Kungl. Maj:ts för innevarande Riksdag framlagda
proposition om ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen,
har utskottet haft anledning att uttala sig till förmån för principen,
att vid bestämmandet af skattskyldigs skatteförmåga afseende fästes
vid honom åliggande försörjningsplikt af minderåriga barn.
Förnämligast af hänsyn till det rådande sambandet mellan bevillningen
och den kommunala skattskyldigheten har utskottet emellertid
funnit sig föranlåtet att afstyrka det i nyssnämnda proposition framställda
förslaget om utsträckning af rätten till frihet från och lindring
i bevillningen. Visserligen förefinnes på inkomstskattelagstiftningens
område ej detta hinder för vidtagande af önskade reformer, men bevillningsutskottet
finner sig ändock icke kunna tillstyrka det i propositionen
föreslagna afdraget.
Till en början är det nämligen ur flera synpunkter eftersträfvansvärdt,
att de båda jämsides tillämpade skatteförordningarna icke innehålla
från hvarandra alltför afvikande bestämmelser. Tillämpningen af
de i så många hänseenden divergerande författningarna lärer redan nu
bereda taxeringsmyndigheterna åtskilliga svårigheter, hvilka gifvetvis
ökas i samma mån som beskattningsgrunderna i författningarna göras
hvarandra olika. På grund af berörda dualism samt det nuvarande
taxeringsförfarandet är det enligt utskottets uppfattning att befara, att
taxeringarnas behöriga fullgörande inom stadgad tid kunde komma att
äfventyras, därest genom dylika ändringar föranledd ytterligare svårighet
vid författningarnas tillämpning ökade taxeringsmyndigheternas
redan betydliga arbete.
Utöfver det nu anförda mera formella skälet har bevillningsutskottet
funnit äfven skäl af materiell innebörd förefinnas mot ett
bifall till det ifrågavarande förslaget.
Enligt 5 § 1 mom. inkomstskatteförordningen skall vid taxeringen
iakttagas, att skattskyldigs sammanräknade inkomst utföres i fulla
hundratal kronor, så att öfver skjutande belopp, som icke uppgår till
fullt hundratal, bortfaller. Då nu det af Kungl. Maj:t ifrågaställda
afdraget icke uppgår till mera än 50 kronor, följer, att i eu mängd
fall ett afdrag till nämnda belopp icke komme att bereda vederbörande
skattskyldig någon lättnad utöfver den, hvaraf han genom ofvan anförda
stadgande i 5 § redan kommer i åtnjutande. Ett exempel torde till
fullo klargöra detta förhållande. En skattskyldig med ett barn under
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
19
15 år, hvilkens sammanräknade inkomst utgör 2,175 kronor, skulle
enligt Kungi. Maj:ts förslag åtnjuta afdrag med 50 kronor, livilket
alltså minskade lians beskattningsbara inkomst till 2,125 kronor. Vid
taxeringen bortfalla de Överskjutande 25 kronorna, så att den taxerade
inkomsten blir 2,100 kronor. Med detta belopp skall emellertid hans
inkomst redan enligt gällande bestämmelser upptagas till beskattning,
hvadan barnafdraget icke varit honom till någon nytta.
Om samme skattskyldig^ hade 2 eller 3 barn, skulle den taxerade
inkomsten ändock i båda fallen blifva 2,000 kronor, livilket förefaller
inkonsekvent.
Särskildt bjärt framträder olämpligheten af det föreslagna afdragsbeloppet
i följande exempel. Två skattskyldige, hvardera med ett barn,
hafva en sammanräknad inkomst af resp. 1,175 och 1,225 kronor. Den
förstnämnde, som redan nu skall taxeras till 1,100 kronor, ernår äfven
med barnafdraget icke lägre taxering, hvaremot den sistnämnde, som nu
skall taxeras till 1,200 kronor, tack vare detta afdrag skulle blifva
uppskattad till samma belopp som den förstnämnde, hvilken dock har
lägre inkomst.
En skattskyldig utan barn och med 1,295 kronors sammanräknad
inkomst skulle taxeras till 1,200 kronor. En annan skattskyldig med
1 barn och 1,250 kronors inkomst skulle likaså upptagas till beskattningför
1,200 kronor.
De anförda exemplen torde vara tillräckliga för att ådagalägga,
att det. af Kungl. lVlaj:t föreslagna afdraget icke är i verklig mening
effektivt. Detta sammanhänger med det förhållande, att beloppet för
medgifvet afdrag bör sammanfalla med eller åtminstone icke understiga
det belopp, hvarmed inkomsten vid taxering afrundas nedåt. I utländsk
lagstiftning finnas exempel på att detta blifvit iakttaget.
Enligt 15 § 2 mom. b. i gällande inkomstskatteförordning äro
från utgörande af skatt för inkomst af kapital och arbete frikallade
»vid de förenade rikenas beskickningar hos utländska makter anställda,
jämte alla öfriga under utrikesdepartementet lydande ämbets- och
tjänstemän samt vaktbetjänte, för den del af deras aflöning eller pension,
som motsvarar norska statsverkets bidrag därtill». I Kungl. Maj:ts förslag
till ändrad lydelse af ifrågavarande moment har denna bestämmelse
blifvit borttagen. Denna fristående förändring bör i hvarje fall vidtagas.
Vid 1903 års Riksdag väckte friherre von Schwerin en motion Ang. taxering
i enahanda syfte som den förevarande. Bevillningsutskottet afstyrkte
motionen, därvid utskottet anförde, att därest, på sätt utskottet fastighet.
20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.9.
i annat sammanhang uttalat, en ändring i grunderna för skattskyldigheten
vid inkomstskatten borde föregås af en på erfarenheten fotad
kännedom om verkningarna af de i sådant afseende gällande bestämmelser,
torde af samma anledning någon utsträckning af deklarationsskyldigheten
i den af motionären föreslagna riktning icke för det dåvarande
böra, under första året det nya taxeringsförfarandet ägde rum
och innan taxeringen ens verkställts, vidtagas. Utskottet, som således
redan af denna anledning ansåge sig böra afstyrka bifall till motionen,
.funne i allt fall det af motionären anmärkta förhållandet, att den inkomst,
jordbruksfastighet i verkligheten lämnade, ofta understege den
i inkomstskatteförordningen fastställda inkomstprocenten, icke ensamt
för sig böra föranleda en allmän skyldighet för fastighetsägare att, på
samma sätt som öfriga inkomsttagare, deklarera de verkliga inkomsterna.
Ty äfven om en rättelse i anmärkta hänseendet icke fullt skulle kunna
vinnas genom en noggrannare fastighetstaxering, finge man dock icke
förbise, att, såsom upprepade gånger inom Riksdagen framhållits, svårigheterna
för jordbrukare att uppgifva inkomsten af jordbruket, därunder
inbegripet för eget behof använda jordbruksprodukter, för närvarande
vore alltför stora, för att dylik skyldighet skulle kunna med
tillfredsställande resultat dem åläggas.
Bevillningsutskottets afstyrkande hemställan blef af Riksdagen
godkänd.
År 1904, dä friherre von Schwerin åter väckte motion i ämnet,
blef denna af bevillningsutskottet tillstyrkt, och utskottet framlade i
sammanhang härmed det förslag till förändrade bestämmelser i inkomstskatteförordningen,
hvilket motionären i sin förevarande motion upptagit.
Härvid anförde utskottet, att för vinnande af en mera jämn
och rättvis beskattning af inkomst af fast egendom utskottet ansett
tiden numera vara inne att öfvergå från den hittills följda anordningen
att beräkna denna inkomst till vissa procent af fastighets taxeringsvärde
till en anordning, som bättre träffade den verkliga inkomsten
af nämnda slag och samtidigt komme att i beskattningsafseende likställa
fastighetsägaren med inkomsttagaren af rörligt kapital och af
arbete. En taxering af den verkliga inkomsten af fast egendom förutsatte
uaturligen en viss utsträckning af den redan stadgade deklarationsplikten,
för att deklarationsuppgift äfven under dylika förhållanden i
fråga om inkomst af fast egendom omedelbarligen skulle kunna tjäna
till ledning vid inkomstskattetaxeringen. Uppgiftsskyldig, som åtnjöte
inkomst af fast egendom, borde nämligen uppgifva denna inkomst till
dess verkliga belopp.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 21
Riksdagen afslog emellertid bevillningsutskottets hemställan.
Hvad själfva principen i friherre von Schwerins förslag angår,
intager bevillningsutskottet nu samma ståndpunkt som 1904 års bevillningsutskott.
Utskottet vill sålunda uttala sig för att genom
upphäfvande vid taxering till inkomstskatt af den nu rådande olikheten
med afseende å beräknandet utaf inkomst af fast egendom samt
utaf inkomst af kapital och arbete ytterligare ett steg tages mot den
rena inkomstskatten.
Att nu föreslå Riksdagen att vidtaga förändring härutinnan
finner utskottet dock icke lämpligt, enär en dylik förändring torde
komma att föregripa det pågående arbetet för revision af den direkta
skattelagstiftningen, hvilket arbete, enligt hvad utskottet inhämtat,
för närvarande är riktadt på åtgärder till omorganisation af taxeringsmyndigheterna
och andra frågor, som äga sammanhang med förevarande
ämne.
I ett år 1904 inom finansdepartementet utarbetadt förslag till
förordning om skatt af inkomst och förmögenhet in. in. finnes den af
utskottet förordade grundsatsen genomförd. Detta förslag afviker
från det af friherre von Schwerin nu framlagda bland annat därutinnan,
att deklarationsplikten för mindre jordbrukare är i väsentlig
mån lättare än för brukare af större fastigheter. Som just deklarationsförfarandets
anordnande på ett sätt, lämpadt efter de olika
kategoriernas af jordbrukare förmåga att fullgöra uppgiftsskyldiglieten,
är af väsentlig betydelse, anser utskottet sig böra förorda, att framläggandet
af ett med vederbörlig hänsyn härtill genom Kungl. Maj:ts
försorg utarbetadt förslag afvaktas, innan reformen vidtages.
I sin förberörda motion n:o 4 har herr Sörensson väckt förslag om
ändringar dels i förordningen om inkomstskatt, dels ock i gällande bevillningsförordning
i syfte att vid taxering till inkomstskatt samt vid taxeringtill
bevillning af inkomst af kapital och arbete afdrag skulle få göras för
skattskyldigs och hans familjs under det nästföregående året till stat och
kommun erlagda utskylder. Efter att hafva erinrat om de af bevillningsutskottet
vid 1905 års lagtima riksdag i ämnet väckta förslag,
förklarar motionären sig till stöd för sin nu gjorda hemställan åberopa
den utaf bevillningsutskottet nämnda år använda motivering.
Vid 1905 års lagtima riksdag förekom i ärendet följande.
I sitt betänkande n:o 28 angående en inkomstskatt för år 1900
hade bevillningsutskottet, jämte framläggande af det förslag till ändrad
Ang. afdrag
för utskylder.
22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
lydelse af 6 och 8 §§ inkomstskatteförordningen, som af motionären nu
åter upptagits, anfört:
»Enligt 6 § i förordningen angående inkomstskatt får vid taxering
af inkomst afdrag icke ske för den skattskyldiges och hans familjs
utskylder, Indika i detta afseende likställas med den skattskyldiges
lefnadskostnader samt därtill hänförliga utgifter. Med fullt skäl kan
emellertid ifrågasättas, huruvida icke utskylder, i stället för att hänföras
till en persons direkta lefnadskostnader, fastmer torde vara att jämställa
med honom åliggande skuldräntor; och då jämlikt 8 § samma
förordning afdrag må ske för skattskyldig åliggande ränta å gäld,
synes ock dylikt afdrag böra medgifvas jämväl i fråga om utskylder.
Det bör särskildt bemärkas, att då inkomstskatten är afsedd att drabba
den behållna inkomsten, det måste anses vara i viss mån oegentlig^
att från denna inkomst ej få afräknas sådana direkta tvångsutgifter
som utskylder. Denna oegentlighet faller särskildt i ögonen, om man
erinrar sig, att personer, som äro boende i kommuner med olika höga
kommunalskatter, men hvilka i öfrigt hafva samma ekonomiska ställning,
drabbas af lika hög inkomstskatt trots skillnaden i utgifter för
de kommunala skatterna. Än tydligare framträder ifrågavarande missförhållande
vid en progressiv beskattning, där genom en bestämmelse
sådan som den, hvilken uti ifrågavarande afseende för närvarande gäller
hos oss, det lätt kan inträffa, att skattskyldig kan komma att taxeras
efter en högre skattefot än fallet skulle blifva, därest utskylderna först
afdragits. Också är i sådana utländska skattelagar, som i hufvudsak
byggts på den rena inkomstskattens grund, afdrag för utskylder vanligen
medgifvet, om än i några länder med vissa inskränkningar.
Utskottet har således, med begagnande af den enligt 40 § riksdagsordningen
utskottet tillerkända befogenhet, funnit sig böra föreslå
sådan ändring i förevarande förordning, att vid taxering af inkomst
afdrag må ske för den skattskyldiges och hans familjs utskylder; och
torde därvid höra fastslås, att afdraget skall afse sådana utskylder till
stat och kommun, som blifvit under det nästföregående året erlagda.»
I sitt memorial n:o 29 hade bevillningsutskottet vidare, med hemställan
om införande af rätt till dylikt afdrag jämväl vid taxering till
bevillning af inkomst af kapital och arbete, framlagt förslag till häraf
betingad ändring af 10 § bevillningsförordningen och i sammanhang
därmed anfört följande.
»Med begagnande af den jämlikt 40 § riksdagsordningen bevillningsutskottet
tillerkända särskilda befogenhet har bevillningsutskottet
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 23
funnit sig föranlåtet att till Riksdagen inkomma med de framställningar,
hvarom här nedan vidare förmäles.
Enligt 10 § i gällande förordning angående bevillning af fast
egendom samt af inkomst får vid beräkning af inkomst utaf kapital
och arbete afdrag icke ske för den skattskyldiges och hans familjs utskylder
och lefnadskostnader samt därtill hänförliga utgifter.
På sätt af utskottets denna dag afgifna betänkande, n:o 28, angående
en inkomstskatt för år 1906 framgår, har utskottet, med begagnande
likaledes af ofvan omförmälda särskilda befogenhet, af anförda
orsaker funnit sig böra hemställa om sådan ändring af inkomstskatteförordningen,
att vid taxering af inkomst afdrag skulle medgifvas
för den skattskyldiges och hans familjs under det nästföregående året
till stat och kommun erlagda utspy]der.
I anslutning härtill bör naturligtvis ock skattskyldig erhålla rätt
till motsvarande afdrag vid taxering af inkomst enligt bevillningsförordningen.
Utskottet har därvid icke förbisett, att med sådana bestämmelser
i bevillningsförordningen rätten till afdrag icke skulle komma
fastighetsägare till godo, i det att fastighetsbevillningen och därpå
grundade utskylder skulle undantagas från den af utskottet angifna allmänna
rätten till afdrag. Det vill dock synas riktigt, att motsvarande
förmåner beredas jämväl fastighetsägare, men har utskottet ansett
frågan därom böra anstå i afvaktan på en blifvande omarbetning af
hela vår direkta skattelagstiftning. Utskottet har alltså funnit sig höra
stanna vid att föreslå, att i förevarande afseende afdrag för utskylder
må ske endast vid beräkning af inkomst utaf kapital och arbete; och
torde likasom vid dylikt afdrag enligt inkomstskatteförordningen med
utskylder böra afses utskylder till stat och kommun af den skattskyldige
och hans familj, erlagda under det nästföregående året.»
De af bevillningsutskottet sålunda framställda förslagen blefvo af
Första Kammaren godkända men vunno icke Andra Kammarens bifall.
Vid de i anledning häraf af kamrarna företagna gemensamma omröstningar
afslogos förslaget om ändring i inkomstskatteförordningen med
183 röster mot 175 och förslaget om ändring i bevillningsförordningen
med 236 röster mot 115.
Liksom enligt den gällande lagstiftningen i vårt land afdrag för
erlagda utskylder icke får ske, har ej heller i de tid efter annan framlagda
förslagen till reformering af vårt direkta skatteväsende dylikt afdrag
varit afsedt att äga rum. Härifrån utgör endast kommunalskattekommitténs
den 18 maj 1900 afgifna betänkande ett undantag, i det att
24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
såväl enligt § 15 i kommitténs förslag till förordning angående bevillning
af inkomst som enligt § 27 i förslaget till lag angående kommunal
taxering och skattskyldighet afdrag skulle vid taxering af inkomst
vara medgifvet för, bland annat, utskylder, i den mån sådana icke
förut såsom onera afdragits.
Till motivering af dessa förslag anför kommittén följande.
»Afdrag för utskylder är vanligen, om ock flerestädes med åtskilliga
inskränkningar, medgifvet i sådana utländska inkomstskattelagar,
Indika i hufvudsak byggts på den rena inkomstskattens grund. Kunde
man förutsätta möjligheten af en absolut rättvis och jämn inkomstbeskattning,
skulle det i själfva verket vara tämligen likgiltigt, om
afdrag för utskylder medgåfves eller icke, men då så icke är förhållandet,
utan ojämnhet i inkomstbeskattningen äfven med de mest
fulländade taxeringsmetoder icke lärer kunna undvikas, och tillika är
uppenbart att ett förvägrande af rätt till afdrag för utskylder måste
i sin mån öka denna ojämnhet, synes billigheten kräfva, att skattskyldig
slipper skatta för den del af sina lefnadskostnader, som utskylderna
representera. Under begreppet utskylder inbegriper förslaget alla
utskylder till stat och kommun samt därmed i afseende å debiteringssättet
likställda allmänna afgifter såsom t. ex. bidrag till prästerskapets
aflöning, vägskatt och dylika tvångsbidrag.»
I det af kammarrätten den 31 december 1904 afgifna utlåtande
öfver det här ofvan förut berörda, inom finansdepartementet nämnda
år utarbetade förslag till förordning om skatt af inkomst och förmögenhet
in. in. förekommer jämväl ett uttalande i frågan, därvid
kammarrätten förklarar sig finna det obilligt, att vid taxering af
inkomst afdrag ej får ske för erlagda utskylder. Från denna åsikt
hyste endast en ledamot afvikande mening i så måtto, att afdrag för
utskylder, om sådant medgåfves, syntes honom böra omfatta endast
kronoutskylder, men ej kommunalskatt.
Såvidt framgår af de uppgifter angående den utländska inkomstskattelagstiftningen,
hvilka varit för bevillningsutskottet tillgängliga,
gäller rörande rätten till afdrag för utskylder vid allmän inkomstskatt
inom nedanstående länder följande:
Preussen: Afdrag får ske
1) för direkta skatter till staten, lxvilka erläggas för fastigheter,
bergsbruk eller näring. Då grundskatten och näringsskatten numera
blott uttaxeras men ej uppbäres af staten, utan öfverlämnats till kommunerna,
så får afdrag för dessa icke längre ske. I eu nu till behand
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 25
ling föreliggande regeringsproposition föreslås emellertid, att afdrag
för dessa utskylder skulle medgifvas;
2) för indirekta skatter endast i den mån de kunna betraktas
såsom omkostnader för förvärfvande af inkomst.
Inkomstskatten till staten får sålunda ej afdragas; ej heller någon
direkt kommunalskatt.
Sachsen: Afdrag får endast ske för
1) den till staten utgående grundskatten och
2) indirekta skatter, som äro att räkna till affärsomkostnader.
Afdrag för andra skatter förbjudes uttryckligen.
Baden: Afdrag får ske för alla skatter, vare sig till staten eller
kommunen, som kunna anses hvila på inkomsten i fråga, med undantag
af inkomstskatten och de på denna hvilande kommunala, kyrkliga
m. fl. skatter. Af de direkta skatterna får afdrag sålunda ske bl. a.
för grundskatt, annan fastighetsskatt, näringsskatt och kapitalränteskatt,
vare sig de utgå till staten eller kommunen. För indirekta skatter
får afdrag ske i de fall, då dessa kunna anses vara omkostnader för
rörelse.
Wiirtemberg: Afdrag får ske
1) för direkta skatter till staten på fast egendom, näring eller
kapital. Ej för inkomstskatten och icke för direkta kommunalskatter.
Afdrag är dock tillåtet för årliga, offentligrättsliga onera, såsom till
skolor, allmänna vägar, kyrkor;
2) för indirekta skatter, som utgöra omkostnader för rörelse.
Österrike: Afdrag får ske
1) för alla direkta skatter, vare sig till staten eller kommunen
med undantag af den allmänna inkomstskatten (Personaleinkommensteuer);
2)
för indirekta skatter, som äro affärsomkostnader.
Danmark-. Afdrag får ske:
1) för alla direkta skatter, vare sig till staten eller kommunen,
inkl. inkomstskatten;
2) för indirekta kostnader, som äro att räkna såsom driftkostnader.
Basel-Stadi (Schweiz). Intet afdrag för direkta skatter får ske,
oaktadt skattelagen tillåter afdrag för kapitalförluster.
Vid behandlingen af förevarande motion har bevillningsutskottet
funnit det vara af betydelse att erhålla utredning angående den ungefärliga
minskning i statens inkomster af dels allmänna bevillningen,
Bill. till Jiiksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Af a. 19 Höft. 4
26
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
dels ock inkomstskatten, som blefve en följd, därest det af motionären
framställda förslaget skulle vinna Riksdagens bifall. Med anledning
häraf tiar utskottet i skrifvelse af den 26 sistlidna januari anhållit, att
genom Kung!. Maj:ts försorg uppgift i berörda hänseende måtte blifva
utskottet meddelad. Den begärda utredningen har härefter kommit
utskottet till banda genom skrifvelse från statskontoret af den 24
februari, hvilken skrifvelse finnes såsom bilaga (sid. 30) fogad vid detta
betänkande.
Med framhållande, att resultatet af den verkställda utredningen
endast kan betraktas såsom approximativt, meddelar statskontoret,
att, därest den ifrågasatta förändringen varit genomförd vid bestämmandet
af inkomstbevillningen för år 1905, den uträknade bevillningen,
som nämnda år utgjorde 7,042,100 kronor, skulle belöpt sig till
6,563,761 kronor och sålunda eu minskning hafva inträdt med 478,339
kronor.
Statskontoret förklarar, att beträffande inkomstskatten en tillförlitlig
beräkning möter ännu större svårigheter än i fråga om inkomstbevillningen.
Med bortseende därifrån, att till följd af det ifrågasatta
afdraget skattskyldige komme att nedflyttas å progressionsskalan,
skulle vid tillämpning af samma afdrag den uträknade inkomstskatten
för år 1905 sjunkit från 12,682,694 kronor till 11,561,201 kronor, utgörande
den af afdraget förorsakade minskningen alltså 1,121,493
kronor. Då emellertid den förskjutning, som skulle komma att uppstå
därigenom, att skattskyldige, Indika enligt nu gällande bestämmelser
intaga en högre plats å progressionsskalan, komme att genom det
föreslagna afdraget nedflyttas å denna skala, sannolikt icke blefve ringa,
borde den angifna minskningen enligt statskontorets uppfattning betraktas
såsom ett minimum, hvilket med full visshet komme att i
verkligheten väsentligt öfverstigas.
Det berättigade i krafvet på medgifvande af afdrag för erlagda
utskylder vid taxering till inkomstskatt synes bevillningsutskottet vara
på fullt tillfyllestgörande sätt framhäfdt ej mindre i 1905 års bevillningsutskotts
ofvan anförda uttalande härom, än äfven i kommunalskattekommitténs
bär ofvan jämväl citerade motiv för tillstyrkandet
af dylikt afdrag.
Då den ifrågasatta förändringen enligt utskottets uppfattning
dels skulle bidraga till åstadkommande af större rättvisa i beskattningen,
dels ock innebär en skattetekniskt sedt rationell utveckling af inkomst
A»
« 1/ • - ». iV £j ■'' » ,v,n AV1".* ''t A i bl v (" tf 5. t-b 1- '' K Uil "i > •
27
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
skatten, vill utskottet förorda, att rätt till afdrag för utskylder måtte
blifva medgifven jämväl i inkomstskattelagstiftningen i vårt land.
Utan föregående utredning i vissa afseenden lärer emellertid en
dylik reform icke böra genomföras.
Såsom framgår af de upplysningar, bevillningsutskottet härom
erhållit från statskontoret, kan deri. årliga minskningen i statsinkomster
genom införandet af ifrågavarande afdragsrätt vid taxering till inkomstskatt
med säkerhet antagas komma att betydligt öfverstiga 1,000,000
kronor. Ett så stort belopp torde emellertid icke kunna vid statsregleringen
undvaras, vid hvithet förhållande införandet af dylika afdragsbestämmelser
lärer påfordra åtgärder till fyllande af den minskade
skatteintäkten. . . , _ . . . , ..
Det torde vidare äfven blifva nödvändigt att fastslå, hvilken omfattning
skall i detta sammanhang gifvas åt begreppet utskylder till
stat och kommun. ..
Ytterligare torde böra komma under öfvervägande, huruvida äfven
juridiska personer böra tillerkännas rätt till afdrag för utskylder eller
om denna rätt bör begränsas till att afse endast fysiska personer, en
anordning hvarå den utländska lagstiftningen har att uppvisa exempel.
För att de nu nämnda och öfriga på frågan inverkande förhållanden
må i behörig mån komma till beaktande, finner utskottet sig icke
böra framlägga förslag, till införande i inkomstskatteförordningen af bestämmelser
i ämnet. Däremot vill utskottet tillstyrka, att Riksdagen
till Kungl. Miij:t aflåter, eu skrifvelse med begäran om utarbetande och
framläggande .af . förslag. Jill. sådana , förändrade, bestämmelser i lagstiftningen
angående inkomstskatt, , att .skattskyldig må åtnjuta afdrag
för af honom erlagda utskylder till stat och kommun.
U .4 . . S.....i I i.w''.t ...ii..,
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet, som först framdeles!,
,sedan. Riksdagen fattat beslut i de ämnen, hvarom utskottet nu
afgifvit yttrande, kommer att utlåta sig angående det belopp, som bör
såsom inkomstskatt för år 1907 anslås, hemställa,
po)., att Riksdagen ville, besluta, att gällande
förordning om inkomstskatt skall; under år 1907 bibehållas
vid dess nuvarande lydelse, dock att, i anledning
af ett .i Kungl. Maj:ts förevarande.proposition
framställdt, förslag, 15 §.2 inom, i förordningen skall
erhålla följande förändrade lydelse:
28
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
2 mom. Från utgörande af skatt för inkomst af
kapital ocli arbete frikallas, i den man här nedan sägs:
a) medlem af konungaätten:
för af staten anvisadt anslag samt för inkomst
af kapital;
b) främmande makters härvarande beskickningar
och konsulat tillhörande personer jämte deras betjäning:
om
de icke är o svenska medborgare:
för annan inkomst än den, som utgöres af från
Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller
erhålles genom här idkad rörelse; dock att- personer
tillhörande olönade konsulat icke äro frikallade från
utgörande af inkomstskatt för utdelning, som i 3 § c)
omförmäles;
om de äro svenska, medborgare:
för den inkomst, de åtnjuta af sin tjänst hos
den främmande makten;
c) utlänning, som här vistas för att idka studier:
för annan inkomst, än som i 3 § c) omförmäles;
samt
d) lappallmogen:
för inkomst af renskötsel;
2:o) att friherre von Schwerins ifrågavarande
motion, icke måtte för närvarande till någon Riksdagens
åtgärd föranleda; samt
3: o) att Riksdagen i anledning af herr Sörenssons
förevarande motion, måtte besluta att i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t,
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till bestämmelser i syfte att vid taxering till inkomstskatt
skattskyldig må njuta afdrag för de af honom
under nästföregående år till stat och kommun erlagda
utskylder.
Enligt hvad utskottet ofvan angifvit, kommer utskottet att framdeles
afgifva utlåtande öfver hvad Kungl. Maj:t i den nu behandlade
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1''J. 29
propositionen föreslagit beträffande inkomstskattesummans storlek; hvilket
utskottet får för Riksdagen
4:o) anmäla.
Stockholm den 8 maj 1906.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAYALLI.
30
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
Bilaga.
Till Riksdagens bevillningsutskott.
Med förmälan att i en inom Riksdagens Första Kammare väckt
motion föreslagits dels sådan förändrad lydelse af 6 och 8 §§ i nådiga
förordningen om inkomstskatt, att .vid taxering af inkomst afdrag finge
ske för den skattskyldiges och hans familjs till stat och kommun under
det nästföregående året erlagda utskylder, dels ock sådan förändrad
lydelse af 10 § i nådiga förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst, att vid beräkning af inkomst af kapital och
arbete afdrag likaledes finge ske för den skattskyldiges och hans familjs
till stat och kommun under det nästföregående året erlagda utskylder,
har ordföranden i utskottet å utskottets vägnar i en den 26
nästlidne januari aflåten skrifvelse anhållit, att, enär för bedömande
af denna fråga utskottet, som fått berörda motion till sig hänvisad,
ansett det icke sakna betydelse att erhålla en ungefärlig utredning
om den verkan i statsfinansiellt hänseende, som ett bifall till denna
motion skulle föranleda, befallning måtte meddelas vederbörande att
afgifva och, så fort ske kunde, till bevillningsutskottet inkomma med
uppgift å den ungefärliga minskning i statens inkomster af dels allmänna
bevillningen, dels ock inkomstskatten, som blefve en följd,
därest ifrågavarande förslag skulle vinna Riksdagens bifall; och har
Kungl. Maj:t genom nådigt bref af den 30 i samma månad anbefallt
kungl. statskontoret att verkställa utredning i ofvanberörda hänseende
och till bevillningsutskottet, så snart ske kan, insända den begärda
uppgiften.
I anledning häraf får kungl. statskontoret först beträffande bevillningen
anföra följande.
Af den motion, som i förevarande framställning synes vara af
bevillningsutskottet afsedd — eller motionen n:o 4 i Första Kammaren
— har statskontoret inhämtat, att den föreslagna förändringen af bevillningsförordningens
10 § 4 mom. är af följande lydelse: »Vid beräkning
af inkomst utaf kapital och arbete må däremot afdrag ske för
den skattskyldiges och hans familjs under det nästföregående året till
stat och kommun erlagda utskylder för inkomst». Den statskontoret
föreliggande uppgiften är alltså till en början att, såvidt sig göra låter,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 3i
. .......... , r . 3 .* - l • . j». . .t.''..,,''.]., .V >
utreda, i hvad män statens inkomster under titel: »bevillning af fast
egendom samt af inkomst» skulle af en så beskaffad förändring påverkas.
Därest den ifrågavarande förändringen varit genomförd vid bestämmandet
af inkomstbevillningen för år 1905, hade den beskattningsbara
inkomsten, soni för nämnda år utgjorde 704,010,079 kronor, bort
minskas med de belopp, hvarmed mantalspenningar^, inkomstskatten
och bevillningen af inkomst äfvensom kommunalutskylderna för öfrigä
föremål än fast egendom erladés under det nästföregående året.
Vid 1904 års nppbördsstämmor inflöto mantalspenningar med
775,083 kronor, inkomstskatt med 10,584,202 kronor, och bevillning
af fast egendom samt af inkomst med 8,777,255 kronor.
Någon uppgift om det sammanlagda belopp, som vid 1904 års
uppbördsstämmor inflöt enbart af bevillning af inkomst, föreligger icke
Vare sig i rikshufvudboken eller annan officiell statistik. Däremot utvisar
1904 års rikshufvudbok, att det debiterade beloppet af bevillningen
af inkomst af kapital och arbete för år 1903 utgjorde 0,144,209
kronor 23 öre.
Hvad därefter angår beloppet af de influtna kommunalutskylderna,
saknas jämväl i sådant hänseende någon samlad statistik, som
utvisar, huru mycket som häraf belöpt å inkomst af kapital och arbete.
Genom en för hvarje kommun i riket verkställd uträkning på grundvalen
af de uppgifter om påfördt fyrktal samt utdebitering i landskommunerna
och påförd bevillning samt utdebitering per bevillningskrona
i stadskommunerna, hvilka återfinnas i statistiska centralbyråns
underdåniga berättelse för år 1903 om kommunernas fattigvård och
finanser, har statskontoret funnit, att sistnämnda år utdebiteringen å
öfriga föremål än fast egendom utgjort i rikets samtliga kommuner
tillsammans 30,330,452 kronor 57 öre.
Med upptagande alltså af:
mantalspenningarne till .......................................... kronor 775,083: —
inkomstskatten » .................................... » 10,584,202: —
bevillningen af inkomst till ....................... > 6.144,209: —
och kommunalskatten för inkomst till ...... » 30.330.452: —
skulle det ifrågaställda afdraget kunna beräknas
till .......................................................... kronor 47,833,946: —
Beskattningsbara inkomsten utgjorde:
år 1905 ...................................................... kronor 704,210,079: —-
Om därifrån dragas förestående .................. ,, 47,833,946: —
återstår kronor 656,376,133: —
32
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
Den uträknade bevillningen, som år 1905
utgjorde ............................................................ kronor 7,042,100: —
skulle till följd däraf hafva belöpt sig till ...... ,, 6,563,761: —
och en minskning hafva inträdt med................ kronor 478,339: —
Då i vissa fall de debiterade skattebeloppen måst användas i
stället för de verkligen influtna, kunna dessa beräkningar emellertid
icke göra anspråk på att angifva annat än den hufvudsakliga riktning,
i hvilken den ifrågaställda förändringen kommer att verka.
För den händelse afsedt är, att såsom kommunalutskylder i nu
förevarande hänseende jämväl skola betraktas sådana skattebidrag som
sjukvårdsafgift, landstingsskatt, vägskatt och bidrag till skjutsentreprenaderna,
anser sig statskontoret böra meddela, att nämnda skatter,
enligt 1904 års rikshufvudbok, debiterats med följande sammanlagda
belopp, nämligen:
sjukvårdsafgift............................................ kronor 1,024,356: 54
landstingsskatt ............................................ ,, 2,895,480: 3 8
vägskatt.................................................. ,, 3,366,291:74
bidrag till skjutsentreprenader................. ,, 234,968: 6 3
eller tillsammans kronor 7,521,097: 2 9.
I fråga om landstingsskatt, vägskatt och bidrag till skjutsentreprenaderna
bör uppmärksammas, att det belopp af dessa skatter, som
kan ifrågakomma till afdrag från bevillningen för inkomst af kapital
och arbete, endast är det, som beräknats utgå i förhållande till bevillning
för inkomst.
Då emellertid ett särskiljande i sådant hänseende skulle kräfva
mera tid och arbete än som med afseende på dessa skatters jämförelsevis
mindre betydande belopp kunde anses ändamålsenligt, hafva de
sammanlagda beloppen här upptagits.
Hvad därefter angår inkomstskatten möter en tillförlitlig beräkning
ännu större svårigheter. De faktorer, som därvid inverka, äro nämligen
flere samt statistiken öfver de olika grupperna af skattskyldiga så
litet bearbetad, att en utredning i detta hänseende skulle förutsätta
en ingående undersökning beträffande hvarje särskild skattskyldig inom
hela riket. Då emelleidid en så beskaffad undersökning hvarken torde
33
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
vara, af utskottet afsedd eller kunna af statskontoret medhinnas inom
denna riksdags utgång, har ämbetsverket måst inskränka sig till följande
allmänna meddelande.
Den för bestämmandet af inkomstskatten taxerade inkomsten utgjorde
nästlidet år 822,637,985 kronor och det beräknade belopp, efter
hvilket skatt skall utgå, 1,268,269,400 kronor.
Om från berörda ........................................... kronor 822.637,985: —
dragits det belopp, hvarmed utskyld erna till stat
och kommun kunna beräknas hafva erlagts år
1904, eller mantalspenningar kr. 775,083: —
inkomstskatt............................. ,, 10,584,202:-—
bevillning af fast egendom samt
af inkomst .............. ........... ,, 8,777,255: —
kommunalutskylder ............... ,, 52,606,848: —
eller tillsammans kronor 72,743,388: —
skulle den år 1905 taxerade inkomsten hafva
belöpt sig till .................................................... kronor 749,894,597: —
Och därest någon rubbning i progressionsförhållandena icke inträ
dt därigenom, att till följd af det nu ifrågasatta afdraget skattskyldige
nedflyttats å progressionsskalan, skulle det beräknade belopp, efter
hvilket skatt utgår, hafva uppgått till (822,637,985 : 1,268,269,400 =
749,894,597 : x) kronor 1,156,120,174.
Den uträknade inkomstskatten, som för
år 1905 utgjorde............................................. kronor 12,682,694: —
skulle alltså hafva belöpt sig till .................... ,,___ 11,561,201: —
och eu minskning hafva inträdt med................. kronor 1,121,493:—.
Då emellertid den förskjutning, som, enligt hvad ofvan är antydt,
skulle komma att uppstå därigenom, att skattskyldige, som enligt nu
gällande bestämmelser intaga en högre plats å progressionsskalan,
komme att genom det föreslagna afdraget nedflyttas å denna skala,
sannolikt icke blefve ringa, bör den angifna minskningen betraktas såsom
ett minimum, som med full visshet komme att i verkligheten väsentligt
öfverstigas.
Stockholm den 24 februari 1906.
CHR. L.
HANS WACHTMEISTER.
TENOW.
Gustaf Ählm.
Bih. till Riksd. Prat. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 19 Häft.
5
34
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
Reservationer:
Vid punkten l:o):
af herrar J. Bromée, 0. A. Ericsson, K. G. Karlsson, Höjer, Ems,
F. 0. Berg och J. Larsson i Presstorp, hvilka yrkat, att utskottets
yttrande beträffande Kungl. Maj:ts proposition i ämnet bort ha följande
lydelse:
»Med hänsyn till hvad för fyllande-af statens skattebehof kräfves,
anser sig bevillningsutskottet böra tillstyrka, att Riksdagen jämväl för
år 1907 åtager sig en särskild direkt skatt under namn af inkomstskatt.
Beträffande sättet för nämnda inkomstskatts utgörande har utskottet
funnit sig böra tillstyrka, att de grunder härför, som innefattas i nu
gällande förordning i ämnet, fortfarande skola äga tillämpning endast
med de förändringar däri, som af Kungl. Maj:t blifvit i förevarande
proposition föreslagna.
Den hufvudsakliga förändring Kungl. Maj:ts förslag innebär är,
att skattskyldig, hvars inkomst icke uppgår till 4,000 kronor, må
utöfver de afdrag, hvartill han i öfrigt kan jämlikt inkomstskatteförordningen
vara berättigad, njuta afdrag med 50 kronor för hvarje
af den skattskyldige, på grund af honom åliggande försörjningsplikt,
underhållet barn, hvars ålder vid början af det år, då taxeringen sker,
understiger 15 år.
Senast i det betänkande, n:o 17, som bevillningsutskottet afgifvit
i anledning af Kungl. Maj:ts för innevarande Riksdag framlagda proposition
om ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen, har
utskottet haft anledning att uttala sig till förmån för principen, att
vid bestämmandet af skattskyldigs skatteförmåga afseende fästes vid
honom åliggande försörjningsplikt af minderåriga barn.
Förnämligast af hänsyn till det rådande sambandet mellan bevillningen
och den kommunala skattskyldigheten fann sig utskottet emellertid
föranlåtet att afstyrka det i nyssnämnda proposition framställda
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19. 35
förslaget om utsträckning af rätten till frihet från och lindring i bevillningen.
På inkomstskattelagstiftningens område förefinnes ej detta
hinder för vidtagande af önskade reformer. Då härtill kommer, att på
grund af inkomstskattens anordning den nu ifrågasatta lindringen
skulle komma alla inkomsttagare, äfven fastighetsägare, till godo samt
lefnadskostnaderna inom landet i allmänhet stigit till den höjd, att
en lättnad af ifrågavarande slag för de ekonomiskt svagare lärer vara
väl påkallad, synas de af chefen för finansdepartementet anförda skäl
för medgifvande af det i propositionen föreslagna afdraget böra godkännas.
Enligt 15 §2 mom. b. i gällande inkomstskatteförordning äro
från utgörande af skatt för inkomst af kapital och arbete frikallade
»vid de förenade rikenas beskickningar hos utländska makter anställda,
jämte alla öfriga under utrikesdepartementet lydande ämbets- och
tjänstemän samt vaktbetjänte, för den del af deras aflöning eller pension,
som motsvarar norska statsverkets bidrag därtill». I Kungl. Maj:ts
förslag till ändrad lydelse af ifrågavarande moment har denna bestämmelse
blifvit borttagen. Denna fristående förändring bör i hvarje fall
vidtagas.
Med anslutning härtill hafva reservanterna yrkat, att utskottets
hemställan i l:a punkten måtte lyda:
l:o) att Riksdagen ville besluta, att gällande
förordning om inkomstskatt skall under år 1907 bibehållas
vid dess nuvarande lydelse, dock att 8, 15,
21 och 25 §§ i förordningen jämte det vid förordningen
fogade uppgiftsformulär skola erhålla den
förändrade lydelse, härvid fogade bilagor litt A och
B utvisa»;
vid punkten 2:o):
af herrar Cavalli, friherre Trolle och friherre Beck-Friis, hvilka
anfört:
»Under hänvisning till att bevillningsutskottet uttalat sig i princip
till förmån för det af friherre von Schwerin väckta förslaget samt
då detta förslag afser att af hjälpa ett viktigt missförhållande vid
inkomstskattetaxeringen, hemställa vi,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och
36
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
för Riksdagen framlägga förslag till sådan förändring
af gällande bestämmelser, att vid taxering till inkomstskatt
inkomst af fastighet må upptagas till sitt verkliga
belopp»;
vid punkten 3:o):
af herrar K. G. Karlsson och Lindblad.
Herr Branting har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
detta ärendes behandling inom utskottet;
37
BeinllningsutskUeis Betänkande N:o 19.
Bil. Å.
(Bil. till herr J. Bromées m. fl. reservation.)
Bevillningsutskottets förslag
till
lydelse af 8, 15, 21 och 25 §§ i den för år 1907 af sedda förordning
om inkomstskatt.
8 §.
1 inom. Från skattskyldigs inkomst må afdrag vidare ske för
skattskyldig åliggande ränta å gäld.
Svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven, äfvensom
utlänning äge dock åtnjuta afdrag endast för ränta å sådan gäld,
som ådragits för förvärfvandet af inkomst, för hvilken inkomstskatt
skall här i riket erläggas.
2 inom. Vid taxeringen för inkomstskatt må skattskyldig njuta
afdrag för sådan förlust å rörelse eller yrke, som ej är att hänföra
till kapitalförlust.
Utvisar vid beräkning enligt 7 § b) och c) af skattskyldigs inkomst
viss inkomstkälla förlust, må dylik förlust afdragas från den
skattskyldiges öfriga inkomst; dock må sådant afdrag ej åtnjutas af
svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven, ej heller af
utlänning.
3 inom. Skattskyldig, hvars inkomst enligt de här ofvan i 1—7 §§
samt 1 och 2 mom. af denna paragraf angifna grunder icke uppgår till
4,000 kronor, må vidare njuta afdrag med 50 kronor för hvarje af den
skattskyldig^, på grund af honom åliggande försörjningsplikt, underhållet
barn, hvars ålder vid början af det år, då taxeringen sker,
understiger 15 år. För barn, som själft åtnjuter inkomst, äger dock
skattskyldig tillgodonjuta afdrag allenast såvida barnets inkomst understiger
nämnda afdragsbelopp och i sådant fall icke för större belopp
än det, hvarmed barnets inkomst understiger 50 kronor.
38 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
Afdrag, hvarom i detta moment är fråga, må icke åtnjutas af
annan än svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven, och
oskiftadt stärbhus efter sådan svensk medborgare.
15 §.
1 mom. Inkomstskatt erlägges icke af:
a) staten;
b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser;
c) landsting, hushållningssällskap, kommuner och andra menigheter;
d) allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges
städer och hypoteksföreningar;
e) järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare;
samt
f) sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom
sådana inländska rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att
bereda vinst endast åt insättare.
2 mom. Från utgörande af skatt för inkomst af kapital och
arbete frikallas, i den mån här nedan sägs:
a) medlem af konungaätten:
för af staten anvisadt anslag samt för inkomst af kapital;
b) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat
tillhörande personer jämte deras betjäning:
om de äro svenska medborgare:
för annan inkomst än den, som utgöres af från Sverige uppburen
allmän eller enskild pension eller erhålles genom här idkad
rörelse: dock att personer tillhörande olönade konsulat icke äro frikallade
från utgörande af inkomstskatt för utdelning, som i 3 § cj
omförmäles;
om de äro svenska medborgare:
för den inkomst, de åtnjuta af sin tjänst hos den främmande
makten;
c) utlänning, som här vistas för att idka studier:
för annan inkomst, än den som i 3 § c) omförmäles; samt
d) lappallmogen:
för inkomst af renskötsel.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
39
21 §.
Uppgift, som i 20 § omförmäles, skall, i enlighet med fastställdt
formulär, skriftligen afgifvas och utvisa:
dels den fasta egendom, för hvilken uppgiftspliktig är skyldig
erlägga fastighetsbevillning, egendomens beskaffenhet af jordbruksfastighet
eller annan fastighet eller frälseränta, samt därest egendomen
varit under nästföregående år åsatt taxeringsvärde, nämnda värde,
dels beloppet af hans inkomst nästföregående år af kapital och
arbete,
dels ock de afdrag för skuldränta och för förlust samt för underhåll
af barn, som han yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen, äfvensom,
då inländskt aktiebolag eller enskildt bankbolag yrkar afdrag, hvarom
i 9 § förmäles, beloppet af inbetaldt aktie- eller lottkapital och den
bestämda utdelningen därå.
Uppgift enligt 20 § 2 mom., som infordrats af ordförande i
bevillningsberedning eller kronans ombud hos taxeringsnämnd, må skattskyldig
dock äga att muntligen hos bevillningsberedningen eller nämnden
meddela.
Vid uppgift för verk eller bolag, som i 20 § 1 mom a) sägs, skall
fogas dels bestyrkt utdrag af verkets eller bolagets senast afslutade
räkenskaper, utvisande beloppet af hela den under räkenskapsåret uppkomna
vinst, ränta å eget kapital inräknad, dels ock bestyrkt afskrift
eller tryckt exemplar af verkets eller bolagets revisionsberättelse för
senaste räkenskapsår.
Uppgift för utländsk försäkringsanstalt skall innehålla, förutom
hvad ofvan föreskrifvits om fast egendom, antalet försäkringar och
premiebeloppet för nästföregåande år inom riket, äfvensom beloppet af
under samma tid utbetalade återförsäkringspremier.
25 §.
Till ledning vid taxeringen skola ytterligare följande uppgifter
meddelas:
a) af styrelse för lifförsäkrings- eller lifränteanstalt eller af syssloman
för utländsk sådan anstalt:
uppgift å namn och, där så ske kan, hemvist på enhvar person,
till hvilken under nästföregående år lifränta å minst 200 kronor utbetalts,
samt å lifräntane belopp;
40
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
b) af styrelse för enskildt bankbolag samt aktiebolag, som under
nästföregående år lämnat utdelning till delägarne:
l:o) i fråga om enskildt bankbolag ocli sådant aktiebolag, därifrån
utdelning å aktie, på grund af lag eller bolagsordning, icke får
uppbäras af annan än den, som i behörig ordning styrkt sin rätt till
aktien:
uppgift å namn på och hemvist för delägare, som uppburit eller
ägt uppbära utdelningen, samt å utdelningens belopp,
2:o) i fråga om öfriga aktiebolag:
enahanda uppgift, som under l:o) omförmäles, i den mån ägare
af aktie är för styrelsen känd;
c) af kommanditbolag:
uppgift, innehållande upplysningar enligt fastställdt formulär i
de uti 21 § omförmälda afseenden äfvensom om den en hvar delägare
i bolaget tillkommande andel af bolagets inkomst; samt
d) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap
:
uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs
inkomst af kapital för nästföregående år.
Här ofvan omförmälda uppgifter skola upprättas särskildt för
hvarje kommun på landet och hvarje territoriel församling i stad.
opaginerad Kontrollera mot PDF
42
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
Mantalsskrifningsort:
(för bolag: styrelsens säte)
... stad socken
... härad.
- län.
Uppgift
til! ledning vid undertecknads taxering år 19
A. Inkomst af fast egendom.
Såsom inkomst af fast egendom anses den inkomst, som är genom fastighetsbevillning beskattad.
Denna inkomst beräknas efter det fastigheten för nästföregående år åsätta taxeringsvärde
och anses utgöra a) af jordbruksfastighet sex kronor för hvarje fulla etthundra kronor af
taxeringsvärdet samt bj af annan fastighet och frälseränta fem kronor för hvarje fulla etthundra
kronor af taxeringsvärdet.
Delägare i vanligt handelsbolag skall lämna uppgift beträffande den på honom belöpande
andel af bolaget tillhörig fastighet.
Undertecknad äger följande fastighet..............
Likställd med ägare är sådan innehafvare af fast egendom, som därför enligt bevillningsförordningen
erlägger bevillning.
l:o) jordbruksfastighet:
2:o) annan fastighet och frälseränta:
......................................... i ..................
......................................... i ................
socken; tax.-värde
kr.
Summa
kr.; 6 % därå
socken, ± .. j
stad j tax.-värde
kr.
frälseränta af
Summa ...... ..... kr.; 5 % därå
Summa inkomst af fast egendom
B. Inkomst af arbete.
l:o) Inkomst af tjänst eller pension.
Härunder uppgifvas aflöning, arfvode, traktamente, sportler, bostad, därest densamma icke
är såsom löntagarens inkomst af fast egendom beräknad, samt annan med allmän eller enskild
tjänst förenad förmån; inkomst och förmån af särskildt uppdrag; pension, årligt understöd, lifränta
och undantagsförmån. Afdrag må ske endast för dels hvad som anvisats till bestridande |
af de med erhållen tjänst förenade särskilda kostnader (se 7 § d) inkomstskatteförordningen), dels
de med ämbete och tjänst förenade utgifter, som omförmälas i 7 § ej samma förordning.
Undertecknad har under nästföregående år åtnjutit inkomst af följande tjänst.....................
och uppdrag:
uppburit pension från__________________________________________________________________________________________________________________________
Undertecknads inkomst af tjänst eller pension nästföregående år har icke öfverstigit
2:o) Inkomst af rörelse eller yrke.
i
Vid inkomstens uppgifvande må afdrag icke äga rum för utskylder eller lefnadskostnader,
för ränta å den skattskyldiges eget kapital eller för hvad som användes till fast egendoms förbättring,
tillökning af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld. Däremot må afdrag ske
Transport
Summa
Amu. Skattskyldig, som är delägare i kommanditbolag, bör i en summa utan sammanblandning med skattskyldigs inkomst i öfrigt angifva den
honom tillkommande andel af bolagets inkomst nästföregående år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
41
Bil. B.
(Bil. till herr J. Bromées m. fl. reservation.)
Skyldige att utan särskild anmaning afgifva uppgifter angående sin inkomst äro:
a) verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll, samt
b) annan skattskyldig, som nästföregående år taxerats för eller åtnjutit minst
2,000 kronors inkomst eller minst 1,000 kronors inkomst af fast egendom eller kapital,
därunder inbegripen utdelning å aktier och banklotter.
I skattskyldigs uppgift om inkomst skall innefattas äfven hustruns inkomst.
Bostads- och andra förmåner böra till sitt värde i penningar uppgifvas.
Uppgift skall afgifvas före den 1 april. Möter hinder att inom bestämd tid aflämna
uppgift, må anstånd åtnjutas intill maj månads utgång, om skriftlig anmälan därom
göres hos ordföranden i bevillningsbereaningen.
Uppgift aflämnas eller insändes i betaldt bref med allmänna posten antingen till
ordföranden i bevillningsberedningen eller ock i Stockholm till Öfverståthållareämbetet
och i öfriga orter till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, magistraten i den
stad eller kronofogden i det fögderi, där taxeringen anses skola äga rum eller den skattskyldige
är bosatt (mantalsskrifningsorten).
Verk eller bolag, hvarom ofvan sägs, skall vid uppgift om sin inkomst foga föreskrifna
räkenskapshandlingar.
Den, som underlåter att inom stadgad tid aflämna uppgift, förlorar rätten att
fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften skolat afse.
År uppgiften ofullständig, äger enahanda påföljd rum i fråga om beloppet af
utelämnad inkomst.
Uppgiftspliktig, som i aflämnad uppgift mot bättre vetande lämnar oriktigt meddelande
och därigenom föranleder, att inkomst icke eller endast till någon del taxeras,
bötar från och med fyra till och med tio gånger det inkomstskattebelopp, som genom
det svikliga förfarandet undandragits, dock minst tjugufem kronor.
Enhvar, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom åliggande uppgiftsskyldighet
eller sättet för dess fullgörande, äger att för sådant ändamål hänvända
sig till vederbörande bevillningsberedningsordförande.
Lön och annan inkomst, som utgår i spannmål eller persedlar, upptages med det
kontanta belopp, den efter senast för orten fastställdt markegångspris utgör.
Svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven, och oskiftadt stärbhus efter
sådan svensk medborgare äro med nedan angifna inskränkningar berättigade åtnjuta
afdrag med 50 kronor för hvarje af den skattskyldige på grund af honom åliggande
försörjningsplikt underhållet barn, hvars ålder vid början af det år, då taxeringen sker,
understiger 15 år. Sådan skattskyldig äger dock åtnjuta dylikt afdrag allenast i det
fall, att den skattskyldiges inkomst enligt de i 1—7 §§ samt 8 § 1 och 2 mom. inkomstskatteförordningen
angifna grunder icke uppgår till 4,000 kronor. Vid ifyllandet af
detta formulär må alltså afdrag för underhåll af barn yrkas, endast ifall summan af den
skattskyldiges inkomst efter de afdrag för ränta å gäld och för förlust, som af honom
under de särskilda afdragsrubrikerna a) och b) kunna påyrkas, understiger 4,000 kronor.
Har barnet själft inkomst och uppgår inkomsten till 50 kronor eller därutöfver, är afdrag
för underhåll af barnet icke i något fall medgifvet. Understiger åter barnets inkomst
50 kronor, åtnjutes afdrag för skillnaden mellan 50 kronor och barnets inkomstbelopp.
Bill. till Riksd. Prof. 1906.
5 Sami. 1 Afd. 19 Höft
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19,
43
Transport
för det hyresvärdet motsvarande belopp af 5 % af taxeringsvärdet å egen fastighet, som användes
till utöfvande af rörelsen eller yrket, samt för omkostnader för bedrifvande däraf (se 7 § a,
V) och c) inkomstskatteförordningen), så ock för ränta å lånt rörelsekapital äfvensom för förlust,
som icke är att hänföra till kapitalförlust. Drifver skattskyldig flera rörelser, som äro att
betrakta såsom i förhållande till hvarandra själfständiga, må dock vid beräkningen af den
under denna punkt upptagna inkomst ränta å lånt rörelsekapital och förlust icke ske från
inkomst af annan rörelse än den, hvari rörelsekapitalet användes eller förlusten inträffat. Angående
afdrag i öfrigt se här nedan.
Undertecknad har under nästföregående år idkat följande särskilda slag af rörelse
eller yrkesverksamhet:
(Härunder angifves äfven rörelse, som idkas i vanligt handelsbolag, enkelt bolag eller rederi.)
Undertecknads inkomst af rörelse eller yrke nästföregående år har icke öfverstigit!
3:o) Annan inkomst af arbete.
Härunder uppgifvas skattepliktiga intäkter, som ej böra under annan rubrik upptagas,
såsom inkomst af arrende af kronoegendom, vinst å spekulationsaffärer, som ej drifvas såsom
yrke, inkomst af fastighet i utlandet, utdelning å aktier i utländska aktiebolag m. m.
Undertecknads inkomst af ifrågavarande slag nästföregående år har icke öfverstigit
Summa inkomst af arbete
C. Inkomst af kapital.
Härunder uppgifvas:
l:o) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller hos penningförvaltande
verk eller enskilde insatta penningar samt krono- och kyrkotionde
eller ersättning därför, som åtnjutes af patronus ecclesise.
Från uppburen dylik inkomst må afdrag ske endast för ränta å upplånadt kapital, i den
mån afdrag därför ej under B 2:o skett såsom för ränta å lånt rörelsekapital. För förvaltningskostnad
får sålunda afdrag ej äga rum.
Undertecknads inkomst af ifrågavarande slag nästföregående år har icke öfverstigit
2:o) utdelning å aktier i inländska aktiebolag samt lotter i inländska hankbolag.
Undertecknads inkomst af ifrågavarande slag nästföregående år har icke öfverstigit
Summa inkomst af kapital
Summa inkomster
Från det uppgifna inkomstbeloppet yrkas afdrag:
a) för ränta å gäld under nästföregående år, därför afdrag förut ej ägt rum .......
b) för den förlust å rörelse eller yrke under nästföregående år, som icke under B 2:o)
utdragit s ____________________________________________________________________________________________________________________________________
(Obs. Sådan förlust får ej afdragas, därest icke den skattskyldige meddelar upplysning,
å hvilken rörelse förlusten uppstått.)
c) för underhåll af__________ barn, som vid början af detta år icke fyllt 15 år...................
(Se de härutinnan lämnade anvisningarna å detta formulärs första sida.)
d) (ejiskiM^baiikbolag) för utdelningen, i den mån densamma icke öfverstigit ses procent
å bolagets inbetalta aktie- eller lottkapital; och som utdelningen utgjort ....................
kronor eller _________ procent å inbetalta kapitalet, utgörande ............................... kronor,
uppgår berör a afdrag till______________________________________________________________________________________________________________
(Hvad såsom inbetaldt kapital skall anses stadgas i 9 § inkomstskatteförordningen.)
Summa afdrag
Summa återstående inkomst!
u in m a
Hela beloppet af den undertecknad åliggande ränta å gäld, därför afdrag här ofvan gjorts uppgår till kr...... ...._________________________
Ått inkomsten nästföregående år icke öfverstigit hvad här ofvan uppgifvits, betygas på heder och samvete.
den
19.
Namn: _________________
Titel eller yrke:
Adress: ................
44
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 19.
Här nedan må skattskyldig afgifva de upplysningar i öfrig!, som han vill till ledning för sin taxering meddela.
För undvikande af förfrågningar från taxeringsmyndigheterna ligger det i skattskyldigs eget intresse att här
lämna så fullständiga upplysningar som möjligt.
Undertecknads omförmälda ........... ................... rörelse har bedrifvits på nedannämnda olika beskattningsorter,
och anser undertecknad, att den beskattningsbara inkomsten däraf, utgörande _____________________ kronor, bör emellan de särskilda
orterna fördelas sålunda:
i ................................ ........................................................................ kr. .........................................
i ....................................................................................................................................................... »
Summa kr.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1906:169 Skrifvelse till Konungen angående en inkomstskatt för år 1907. s. 9 i texten