Sök i Ratio Lex

Betänkande angående ändrad lydelse af § 4 i förordningen angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892.

1906-05-23 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1906:29, Betänkande angående ändrad lydelse af § 4 i förordningen angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29

X:o 29.

Ank. till Riksd. kansli den 23 maj 1906,

Betänkande angående ändrad lydelse af § 4 i förordningen

angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner

och rättigheter den 2 december 1892.

I punkten 3:o) af sitt betänkande n:o 25 angående en mellan Sverige

och Tyska riket afslutad handels- och sjöfartstraktat hade bevillningsutskottet

anmält, bland annat, att beträffande Kungl. Maj:ts till utskottet

hänvisade propositioner iris 151 och 162 med förslag till ändrad lydelse

af § 4 i ofvannämnda förordning utskottet lomme framdeles, sedan sig

visat, om den framlagda traktaten blefve af Riksdagen godkänd, att afgifva

särskildt yttrande.

Hvad först beträffar den kung!, propositionen n:o 151, som afser

att upphäfva det i berörda § förekommande stadgande, på grund hvaraf

norska handelsresande hittills uti ifrågavarande hänseende intagit en undantagsställning

i jämförelse med andra utländska handelsresande, har Kungl.

Maj:t i propositionen n:o 162, jämte det Kungl. Maj:t föreslagit viss förändrad,

här nedan intagen lydelse af ifrågakomna §, förklarat, att, därest

detta förslag bifölles, Kungl. Maj:t frånträdde det i förenämnda proposition

n:o 151 framställda förslag till förändrad lydelse af of vanberörda §.

Enligt det i propositionen n:o 162 innefattade förslag skulle ifrågavarande

§ erhålla följande förändrade lydelse:

»Utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke för

det år, hvarför uppbörd af bevillning till svenska staten senast ägt rum,

erlagt bevillning för inkomst af kapital eller arbete, skall, då han reser

omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 A/d. 27 Höft. (JSf:o 29). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

till inledande af handel, med eller utan varuprof, bjuder ut eller slutar

handel om utländska varor att framdeles från utlandet levereras, vid ankomsten

till riket till närmaste kronouppbördsman i stad afkunna skriftlig

uppgift, huru länge han ämnar här kvarstanna, samt därvid för rättigheten

att idka dylik handel förskottsvis erlägga en afgift af etthundra

kronor för den första tidrymden af trettio på hvarandra följande dagar,

räknade från och med den dag afgiften erlägges, ehvad han vill under

hela denna tidrymd eller blott en del däraf begagna sig af rättigheten,

och, om verksamheten utan afbrott fortsättes utöfver de första trettio

dagarna, af femtio kronor för hvarje i omedelbar anslutning därtill kommande

tidrymd af femton dagar, hvilka utgifter skola, antingen för längre

tid på en gång eller för minst den tidrymd, för hvilken vid inbetalandet

afgift, enligt hvad nyss är sagd t, lägst må erläggas, inbetalas till kronans

uppbördsman i stad inom det län, där han vid betalningstiden sig

uppehåller; skolande kvittenset å den erlagda afgiften, hvilket uttryckligen

bör angifva sista dagen i den tidrymd, för hvilken afgift blifvit erlagd,

vara meddeladt å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga rekvisitioner,

böra af statskontoret Kung! Maj:ts befallningshafvande tillsändas, för att

kronans uppbördsman i städerna tillhandahållas, och hvilka blanketter, som

skola lyda dels å ett hundra och dels å femtio kronor, böra innehålla erinran

om behörigt iakttagande af hvad gällande författningar i afseende å

dylik handel stadga.

Den utländing eller med utländing, enligt hvad här ofvan är sagdt,

likställde svenska undersåte, som utbjuder eller slutar handel om utländska

varor, skall å den ort, hvarest han först utöfvar sin verksamhet i

landet, innan handel därstädes inledes, i stad inför borgmästare, stadsfiskal

eller poliskommissarie eller ock å polisvaktkontor samt å landet inför vederbörande

kronofogde eller länsman eller ordföranden i socknens kommunalnämnd,

styrka, att han behörigen erlagt den stadgade afgiften, och skall

bevis om sådan anmälan på begäran meddelas; åliggande det handlanden

eller handelsexpediten att på anfordran uppvisa kvittens å erlagd afgift.

Beträdes någon, som antingen ej erlagt afgiften eller ock underlåtit att hos

vederbörande myndighet, på sätt ofvan blifvit föreskrifvet, förete bevis om

afgiftens erläggande, med att idka dylik handel, böte från och med etthundra

till och med femhundra kronor, och vare han därjämte i förstnämnda fall

skyldig utgifva afgift för den tid, hvarunder den olofligt handeln utöfvats.

Förbrytelser häremot upptagas af poliskammare, där sådan linnés, och eljest

af allmän domstol; och fördelas de ådömda böterna lika mellan åklagaren

och den kommun, hvarest förbrytelsen blifvit begången.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.

Redovisning för de, enligt hvad här ofvan är föreskrifvet, från statskontoret

Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillsända kvittensblanketter,

hvilka, intill dess de till uppbördsmännen utlämnas, skola förvaras för

länen i landtränteriet och för Stockholms stad i öfverståthållarämbetets

afdelning för uppbördsärenden, skall af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

till statskontoret afgifvas inom januari månads utgång det följande året;

skolande af uppbördsman för de af honom från Kungl. Maj:ts befallningshafvande

mottagna kvittensblanketter redovisning, bestyrkt å landet af

häradsskrifvaren, i Stockholms stad af kamreraren i öfverståthållareämbetets

afdelning för uppbördsärenden och i öfriga städer af magistratens ordförande

inom den 15 i samma januari månad afgifvas till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, som har att densamma insända till statskontoret, hvarifrån

redovisningen aflämnas till kammarrätten för att tjäna till ledning

vid räkenskapernas granskning.»

Af det vid propositionen n:o IG2 fogade statsrådsprotokoll öfver

finansärenden inhämtas, att chefen för finansdepartementet vid ärendets

föredragning inför Kungl. Maj:t anfört följande:

»Vid underdånig föredragning förut denna dag af frågan om afgjutande

af eu handels- och sjöfartstraktat mellan Sverige och Tyska riket

hade jag tillfälle framhålla önskvärdheten däraf, att i samband med en

dylik traktats afslutande vissa ändringar blefve vidtagna i gällande bestämmelser

angående bevillningsafgift för utländska handelsresande. Under

åberopande af hvad jag härom vid nyssberörda tillfälle yttrat, anhåller jag

nu få framlägga förslag till de ändringar i nådiga förordningen angående

be villo ingsafgif ter för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december

1892, hvilka i anledning häraf må anses erforderliga.

I detta sammanhang har jag att erinra, hurusom Kungl. Maj:t i

nådig proposition den 4 innevarande maj föreslagit Riksdagen att antaga

ett propositionen bilagdt förslag till ändrad lydelse af § 4 i nyssnämnda

förordning; afseende samma förslag att upphäfva det i berörda § förekommande

stadgande, på grund hvaraf norske handelsresande hittills uti

ifrågavarande hänseende intagit en undantagsställning i jämförelse med

andra utländska handelsresande.

Hvad angår ofvanberörda, i sammanhang med förenämnda traktat

ifrågasatta förändringar i afseende å bevillningsafgift för utländska handelsresande,

innefatta desamma, såsom jag tidigare haft tillfälle närmare utveckla,

smärre jämkningar dels beträffande beräkningen af bevillningsafgiften

för det fall, att handelsresanden utöfvar sin verksamhet utöfver

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande JSf:o 29.

eu tidrymd af trettio på hvarandra följande dagar, dels ock i afseende å

kontrollföreskrifterna rörande dylik afgifts erläggande. Dessa förändringar

synas mig icke vara af den betydelse, att deras tillämpning bör förbehållas

endast tyske handelsresande och — såsom följd häraf — sådant

lands undersåtar, med livilket Sverige ingått traktat om behandling såsom

mest gynnad nation, utan böra desamma, enligt min mening, blifva gällande

för alla utländska handelsresande, oafsedt hvilken nationalitet dessa

tillhöra.

Om denna åsikt godkännes, bör följaktligen § 4 i ifrågavarande förordning

gifvas eu annan lydelse än den, som densamma skulle erhålla

enligt förenämnda nådiga proposition den 4 innevarande maj.

Den nu ifrågasatta förändrade lydelsen af nämnda § torde böra erhålla

tillämpning samtidigt därmed, att traktaten träder i kraft.»

Som Riksdagen numera bifallit Kungl. Maj:ts proposition angående

eu mellan Sverige och Tyska riket afslutad handels- och sjöfartstraktat,

får utskottet hemställa,

l:o) att det af Kungl. Maj:t i förevarande proposition

n:o 1 62 framlagda förslag till förändrad lydelse

af § 4 i förordningen angående bevillningsafgifter för

särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892

må af Riksdagen bifallas; samt

2:o) att, vid bifall härtill, Kungl. Maj:ts ofvanberörda

proposition n:o 151 måtte, i enlighet med hvad

Kungl. Maj:t föreslagit, få anses förfallen.

Stockholm den 23 maj 1906.

På bevillningsutskottets vägnar:

IT. C AV ALLT.

SVENSKA TRYCKERIBOLAGET EKMAN & CO, STOCKHOLM, IDOG

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:192 Skrifvelse till Konungen, angående ändrad lydelse af § 4 i förordningen angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 189 s. 3 i texten