Betänkande, i anledning af väckta motioner om dels tullfrihet för omalen majs dels ock förbud mot tillverkning af brännvin af majs och däraf framställda produkter m. m. l:o.
1906-03-05 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1906:6, Betänkande, i anledning af väckta motioner om dels tullfrihet för omalen majs dels ock förbud mot tillverkning af brännvin af majs och däraf framställda produkter m. m. l:o.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o G.
1
N:o 6.
Ank. till Biksd. kansli den 8 mars 1906, kl. 2 e. in.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om dels tullfrihet för
omalen majs dels ock förbud mot tillverkning af brännvin
af majs och däraf framställda produkter m. m.
l:o.
I två inom Andra Kammaren väckta motioner, nämligen dels motionen
n:o 22 af herrar E. A. Nilson i Örebro och L. Eriksson i Bäck, med
instämmande af två andra af kammarens ledamöter, och dels motionen
n:o 31 af herr P. N. Bosson har förslag framställts om upphäfvande af
nu gällande tullsats å omalen majs, 3 kronor 70 öre för 100 kilogram;
varande i sådant afseende yrkadt i den förra motionen, »att Riksdagen
ville besluta, att artikeln majs, omalen, skall vara tullfri, samt att i följd
däräf förändring måtte göras i öfverensstämmelse därmed i nu gällande
tulltaxa», och i den senare motionen »att Riksdagen ville för sin del besluta
upphäfvande! af tullen på omalen majs, räknadt från den dag Kungl.
Maj:t finner lämpligt bestämma».
Den i förstnämnda motion använda motivering är afföljande lydelse:
»För att främja jordbruksnäringens utveckling och tillvarataga dess
intressen, göras i närvarande tid rika insatser, och har därvid särskild
uppmärksamhet ägnats sådana grenar af landthushållningen, som stå i
ett intimt samband med jordbruket som hufvudnäring. Till dessa grenarkunna
i främsta rummet räknas kreatursskötsel och mejerihandtering.
Man kan med sanning säga, att förutsättningen för ett lönande jordbruk
i den ojämförligt största delen af landet är, att dessa näringsgrenars intressen
rätt tillgodoses och främjas. Då så är, kan det ej annat än verka
nedslående att erfara, att Sveriges export under år 1905 hvad artikeln
Bill. till Riksd. Prot. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 6 Haft. (N:o 6.) 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
fläsk angår icke öfverstigit 2,100.000 kilogram till ett värde af omkring
2 miljoner kronor, under det att den i dessa dagar offentliggjorda preliminära
statistiken öfver Danmarks export af jordbruksartiklar utvisar,
livad artikeln fläsk vidkommer, en exportsiffra, 80,000,000 kilogram, till
ett värde af omkring 80 miljoner krono]’. Dessa för vårt land så ogynnsamma
siffror visa klart, att bär finnes ett rikt fält att bearbeta för att
vinna ökadt nationellt välstånd. Den gjorda jämförelsen blir desto mera
ogynnsam, om man betänker, att Sveriges export af fläsk år 1895 utgjorde
omkring 9l/2 miljoner kilogram och Danmarks samma år omkring 60
miljoner kilogram; under det vårt grannland alltså ökat denna sin export
med 33 procent, har Sverige samtidigt nedgått till omkring en fjärdedel
af hvad den utgjorde sagda år.
En hufvudorsak till detta beklagliga sakförhållande har man tvifvelsutan
att söka i den omständigheten, att vi sakna tillgång på ett lämpligt
och på samma gång prisbilligt kraftfoder, som i särskild grad lämpar
sig för uppfödning och gödning af svin. Yi hafva visserligen i majs
ett i detta hänseende synnerligen värderikt fodermedel, men detta kan
ej med fördel ifrågakomma till användning, så länge den är åsatt en tull
af kronor 3,70 per 100 kilogram. Motion om borttagande af denna tullsats
har väckts flera gånger utan att vinna Riksdagens bifall. De skäl, som
anförts mot bifall till de upprepade framställningarna härom, hafva varit,
dels att därigenom skulle användningen af potatis vid brännvinstillverkning
utestängas till skada för landets potatisodling, dels att, enär majs läte
sig med fördel användas till ölbryggd i stället för kornmalt eller jämte
sådant, en skadlig inverkan på landets jordbruk kunde befaras, dels ock
att, då. i mjöl af råg eller hvete kunde inblandas afsevärd mängd af
majsmjöl, en allmännare användning af majs såsom människoföda kunde
blifva följden, något som kunde ofördelaktigt inverka på den inhemska
spannmålsproduktionen.
De tvenne förstnämnda skälen äro numera borteliminerade, enär redan
Kungl. Maj:t, med öppen blick för den stora nationalekonomiska betydelse,
som frågan om tullfri införsel af omalen majs onekligen äger, härom afgaf
nådig proposition till 1903 års lagtima Riksdag och därvid jämväl afgaf
förslag till sådana förändringar i förordningen angående villkoren för tillverkning
af brännvin, som voro erforderliga för att den tullfria majsen
ej skulle intränga, användning af potatis vid tillverkning af brännvin, dessa
förändringar också af Riksdagen gillats och godkänts och sedermera i laga
ordning till efterrättelse blifvit kungjorda, och i kungl. förordningen angående
tillverkning och beskattning af maltdrycker af den 17 juni 1903
är stadgadt, att i skattepliktigt bryggeri må för tillverkning af maltdrycker
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
o
endast användas torkadt, rostadt eller brändt malt, humle, jäst och vatten
samt, under de villkor Kung! Maj:t föreskrifver, sockerkulör. — Den jämlörelsevis
obetydliga kvantitet majs, som möjligen kunde komma till användning
vid skattefria bryggerier, kan ej få bestämmande inverka på lösningen
af en så stor fråga som tullfri införsel af majs onekligen är.
Med den stora införsel af såväl råg som hvete, som vårt land allt
fortfarande har behof af, skulle en möjligen förekommande inblandning
af majsmjöl i mjöl af råg eller hvete sakna all betydelse med hänsyn till
dess inverkan på vårt genom tullskydd premierade jordbruks ställning.
För vår del äro vi lifligt öfvertygade därom, att sådan inblandning skall
endast i undantagsfall, om ens alls förekomma. Denna vår åsikt grundar
sig på kännedom om förhållandet i de länder, hvarest odling af majs förekommer
jämte odling af råg och hvete och hvarest i allmänhet också förekommer
så stor prisskillnad mellan majs å ena sidan och hvete å den
andra sidan, att man kunde befara en sådan inblandning. Inom mjölproduktionen
förekommer en alltför stor täflan mellan respektive fabrikanter
att framställa bästa möjliga vara, hvadan man tryggt kan påstå,
att denna befarade inblandning är mera inbillad än verklig.
Jämte den stora betydelse, som tullfri införsel af majs skulle hafva
för vår jordbruksnäring — hvarom en ärad ledamot af 1903 års bevillningsutskott,
hvars lifliga intresse för vårt jordbruk ingen bestrider,
säger, »att jordbruket i vårt land skulle kunna hämta stora fördelar af
en tullfri import af ett dylikt för vissa ändamål och vissa orter alldeles
oomtvistligen behöfligt födoämne, anser jag ligga i öppen dag» —
anse vi att den äfven är ägnad att utöfva stort inflytande på eu annan
ganska viktig fråga: tillvaratagandet och tillgodogörandet af hushållsaffallet
från våra stadssamhällen, ett spörsmål af stor räckvidd för såväl
städernas ekonomi som ock statens.
Erfarenheten från en kommunal svingård vid eu af mellersta Sveriges
städer synes gifva vid handen, att affall från hushållen, rätt behandladt
och i förening med annat lämpligt kraftfoder, är ett värderikt
utfodringsmedel vid uppfödning och gödning af svin.»
Herr P. N. Bosson anför till stöd för sitt ifrågavarande förslag följande:
»En
fråga, som vid åtskilliga tillfällen varit föremål för regeringens
och Riksdagens lifliga uppmärksamhet, är frågan om tull eller icke tall
på majs. Senast vid 1903 års riksdag inkom en väl motiverad kung!,
proposition i ärendet, och äfven enskilda motionärer hafva vid olika tillfällen
ägnat denna, synnerligen för vårt nu uppblomstrande mindre jord
-
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
bruk, så viktiga fråga sin omsorg, men har den hittills icke lyckats vinna
Riksdagens bifall.
På sista tiden har dock tillkommit en omständighet, som gör att
denna fråga ånyo måste upptagas till grundlig ompröfning, och denna
omständighet är utvecklingen af vårt mindre jordbruk och uppkomsten a,f
den s. k. »egnahemsrörelsen». I våra, mer än förr, oroliga tider har man
ansett nödigt lagstifta i syfte att öka de bofasta inbyggarnas antal för
att därigenom dels minska utvandringen och dels i någon mån råda bot
på det växande missnöjet och oron bland de mindre bemedlade klasserna,
samt äfven till ökande af vårt kära fosterlands inre välstånd och lugna utveckling.
Riksdagen har härvid, anser jag, slagit in på rätta vägen för vinnande
af detta mål, genom att anslå medel för bildandet af s. k. »egna hem».
Men denna gjorda början måste fullföljas. Jordbruk, förenadt med
boskapsskötsel, har länge varit och torde framgent förblifva vårt lands
hufvudnäring och följdriktigt: äro konjunkturerna för densamma så goda,
att den kan blomstra, blifva äfven därigenom andra våra näringar hjälpta
och tillgodosedda. Af synnerlig vikt är att lagstifta så, att alla råvaror
blifva så billiga och lätt åtkomliga som möjligt, och en sådan råvara, en
af de allra viktigaste, är majs. Det är ju fullkomligt ådagalagdt, att
spannmål, af hvilket slag som helst, är ett för dyrt foder och att ett synnerligen
förmånligt sådant, både i fråga om pris och effektivitet, är majsen.
Inom såväl vårt eget land som äfven genom export finnas ju stora möjligheter
till försäljning af förädlade jordbruksalster, såsom smör, ägg, fläsk,
kött m. fl., och lagstiftaren åligger tillse, att dessa möjligheter blifva så
gynnsamma som tänkas kan, och när nu äfven andelsslakterifrågan för
vårt land blifvit »brännande», kan icke längre beliofvet af tullfrihet för
omalen majs af statsmakterna förbises.
Ett synnerligen stort hinder för vinnandet af önskemålet tullfri majs
är majsbränningen. Man har för att råda, bot på de olägenheter, som i
denna del skulle uppkomma, föreslagit förhöjd skatt på af majs tillverkadt
brännvin, men torde svårigheten att riktigt afväga denna skatt som äfven
den ökade kontrollkostnaden gorå, att detta sätt för sakernas ordnande
icke är så lockande.
Hvad som, enligt min åsikt, härvidlag skulle vara det enklaste och
rättaste vore, att all brännvinsbränning af majs och däraf framställda
produkter blefve helt och hållet förbjuden. Ett sådant förbud skulle dels
mycket lätt och utan särskild kostnad kunna kontrolleras, dels skulle det
till brännvinsproducenternas bästa verka så, att öfverproduktion på brännvin
skulle i afsevärd mån minskas, och dels skulle äfven därigenom priset
på våra egna råvaror, exempelvis potatis, till vårt jordbruks fromma vä
-
5
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
sentligt och jämt hållas uppe. Ingen lär väl heller förneka, att fördyrandet
af rusdryckerna såväl som äfven tillverkningens begränsning till landets
egna råvaror skulle vara af utomordentlig vikt och blifva ett mycket
godt handtag för vår fosterländska nykterhetsrörelse.
Jag beböfver icke trötta med siffror, ty dessa äro tillräckligt kända
dels genom Kungl. Maj:ts 1903 till Riksdagen afgifna proposition i ärendet,
dels genom deras ständiga förekomst i pressen. Jag skall blott taga mig
friheten understryka det kända förhållandet, att vårt grannland Danmarks
stora försteg i ett rationellt jordbruk, ladugårdsskötsel och frambringandet
af dessa näringars förädlade produkter till stor del beror på den billiga
majsen som utfodringsmedel, och denna fördel längta och trängta våra
mindre jordbrukare efter att, fortast möjligt, komma i åtnjutande af.»
Vid ofvanförstnämnda motion finnes fogad en så lydande bilaga:
Sveriges import och export
af
Fläsk,
:
,
År
Export
Import
Öfverskott
Danmarks export
Export
Import
i
Kilo
Kilo
Kilo
Kilo
Kilo
1889
7,347,000
5,060,000
2,287,000
—
c:a 31,400,000
1890
5,961,238
8,219,833
--.
2,258,595
27,200,000
1891
5,032,841
6,338,136
—
1,305,295
32,200,000
1892
6,663,754
7,320,709
—
656,955
35,000,000
1893
6,577,759
3,660,809
2,916,950
—
40,400,000
1894
8,083,197
6,014,222
2,048,975
—
41,600,000
1895
9,687,789
6,113,770
3,574,019
—
60,000,000
1896
7,063,822
12,282,979
—
5,219,157
71,000,000
1897
4,250,359
4,347,158
—
96,799
60,000,000
1898
3,137,880
10,233,428
—
7,095,548
58,000,000
1899
2,502,000
11,927,000
—
9,425,000
71,000,000
1900
1,221,346
10,669,249
—
9,447,903
62,000,000
1901
1,068,542
10,137,005
—
9,068,463
60,000,000 |
1902
2,240,606
5,685,358
—
3,444,752
70,000,000
1903
2,722,069
5,133,897
—
2,411,828
80,000,000
1904
2,860,000
5,311,000
—
2,451,000
92,000,000
■ 1905
c:a 2,100,000
—
—
—
80,000,000 i
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
Ifrågavarande motioner hafva hänvisats till bevillningsutskottet, den
senare efter det Andra Kammaren bifallit motionärens hemställan att få
återtaga i motionen jämväl gjordt förslag om förbud mot brännvinstillverkning
af majs och däraf framställda produkter; och går utskottet nu
att öfver motionerna afgifva yttrande.
Vid 1880 års riksdag åsattes majs, som tillförene varit tullfri, en
tull af en krona 50 öre för 100 kilogram. Den tullkommitté, som år
1882 afgaf förslag till ny tulltaxa, hemställde emellertid om tullfrihet
för majs, malen och omalen. I enlighet härmed aflat Kungl. Maj:t proposition
till 1882 års Riksdag, som med bifall till propositionen stadgade
tullfrihet för majs, såväl malen som omalen. Vid 1885 års riksdag väcktes
motioner om åsättande af tull å majs. Bevillningsutskottet hemställde
vid behandlingen af dessa motioner, att omalen majs måtte beläggas
med en tull af eu krona för 100 kilogram och att malen majs fortfarande
måtte förblifva tullfri. Riksdagens båda kamrar beslöto emellertid,
att gällande tullfrihet för majs, såväl malen som omalen, skulle bibehållas.
Vid majriksdagen år 1887 förekom —■ jämte ett af Kungl. Maj:t framlagdt
förslag om förbud mot användande af majs m. fl. ämnen för tillverkning
af brännvin, hvilket förslag emellertid ej vann Riksdagens bifall.
— å nyo frågan om tull å majs, hvarvid bevillningsutskottet afstyrkte
förslagen därom. Första Kammaren biföll utskottets hemställan, men
Andra Kammaren beslöt en tullsats af två kronor för 100 kilogram,
hvilket beslut segrade i gemensam omröstning. Sedermera har majs alltjämt
varit belagd med tull, ehuru till växlande belopp. De nu gällande
tullsatserna å majs åsattes af 1895 års Riksdag. Därefter hafva motioner
väckts om tullfrihet, dels år 1897 för såväl malen som omalen majs, dels
ock åren 1898, 1899, 1900 och 1901 för omalen majs. Dessa motioner
hafva af bevillningsutskottet afstyrkts med undantag af år 1899,
då utskottet hemställde, att tullsatsen för omalen majs måtte nedsättas
till två kronor för 100 kilogram. Riksdagen har emellertid hvarje gång
beslutit bibehålla gällande tullsatser, men år 1901 antog dock Andra
Kammaren för sin del eu vid bevillningsutskottets betänkande fogad reservation,
i hvilken framställts förslag, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Konungen anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes utreda, om icke de hinder
som förefunnes mot ett borttagande af tullen å majs, skulle kunna undanröjas,
särskild! hvad brännvinstillverkningen beträffade, genom ändrad
lagstiftning, och i sådant fall till Riksdagen inkomma med de förslag,
som af utredningen kunde föranledas. Vid 1902 års riksdag väcktes af
enskild motionär förslag om aflåtande af en skrifvelse till Kungl. Maj:t
af enahanda innebörd som Andra Kammarens ofvan omförmälda beslut.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6. 7
Bevillningsutskottet hemställde emellertid i sitt öfver denna motion afgifna
betänkande, att densamma icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,
och blef denna hemställan af Första Kammaren bifallen. Andra
Kammaren däremot biföll, med afslag å utskottets hemställan, den i ämnet
väckta motionen. Sedermera föreslog Kungl. Maj:t i en till 1903 års
Riksdag aflåten proposition, att artikeln omalen majs skulle förklaras
tullfri. Efter det bevillningsutskottet i häröfver afgifvet betänkande
(n:o 25) hemställt om afslag å nämnda proposition, biföll Första Kammaren
denna hemställan, hvaremot Andra Kammaren godkände Kungl.
Maj:ts förslag. Vid den med anledning häraf företagna gemensamma omröstningen
afslogs den kungl. propositionen med 192 röster mot 181.
Såsom redan blifvit nämndt, förekom frågan om upphäfvande af
gällande majstull senast vid 1903 års riksdag. Uti sitt då i ämnet afgifna
betänkande hade bevillningsutskottet — efter att hafva redogjort ej mindre
för innehållet i den kungl. propositionen än äfven för ofvanberörda föregående
förslag i ämnet — meddelat uppgifter rörande den omfattning,
hvari införsel af majs under senare tider förekommit äfvensom om priset å
denna vara samt om de under olika tider gällande tullsatser för artikeln majs.
Uppgifterna om priset, i hvilket tullafgiften icke ingick, voro i likhet
med uppgifterna om införseln hämtade från vår officiella handelsstatistik;
och hade samtliga ifrågavarande uppgifter sammanfattats i en tabell,
hvilken, i vederbörliga afseenden fullständigad hvad angår de senast förflutna
aren, ansetts böra här nedan meddelas.
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
Å r
■..........
M a
3 s
Införsel
Pris för
100 kg.
Tullsats för
100 kg.
Kvantitet
Värde
1
Ton
Kronor
Kronor
Kronor
1875 .......................................
160
17,462
10:
91
fri
1876 .............................
4,274
466,602
10:
90
fri
1877 ......................................
3,672
601,302
10:
60
fri
1878 ..........................................
7,038
852,933
12:
Öl
fri
1879 .......................................
4,896
486,320
9:
93
fri
i 18*0.......................................
42,706
4,465,200
10:
45
fri
i 1881 ......................................
1,871
233,845
12:
49
1: 50
1882 .........................................
1,515
186,663
12:
32
| V,-”/. 1: 50, ) 1
\ därefter fri j ..
1883 .........................................
5,809
755,207
13:
—
fri
1884 ........................................
11,472
1,491,301
13:
—
fri
1885 .........................................
28,020
2,942,118
10:
50
fri
! 1886 ....................................
11,215
1,065,439
9:
50
fri
1887 ....................................
4,565
456,452
10:
—
1 V,—"/» «. 1
\ därefter 2: — j
1888 .....................................
172
19,826
11:
50
1 72: —, |
| därefter 2: 50 j
1889 .........................................
9,336
863,587
9:
25
2: 50
i 1890 .....................................
16,428
1,724,922
10:
50
2: 20
1891 .................
7,847
1,020,151
13:
—
2: 50
1892 .........................................
18,359
1,927,660
10:
50
| */,-*% 2: 50, |
| därefter 1: 25
:1893 ....................................
9,684
934,530
9:
65
1: 25
! 1894 ........................................
10,728
938,728
8:
75
1: 25
| V,—7i 1: 25,1
1895 ........................................
4,945
395,570
8:
—
7,-7. 3: 15,
| därefter 3: 70 )
! 1896 .......................................
5,240
366,821
7:
—
3: 70
! 1897 ..............................
7,921
594,044
7:
50
3: 70
1898 ........................................
27,142
2,239,209
8:
25
3: 70
! 1899 .....................................
38,601
3,184,623
8:
25
3: 70
1900 .....................................
15,974
1,517,570
9:
50
3: 70
1901 .......................................
14,879
1,487,866
10:
3: 70
1902 .........................................
4,876
511,974
10:
50
3: 70
1903 .......................................
4,810
476,179
9:
90
3: 70
1904 .......................................
5,969
555,109
9:
30
3: 70
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
9
Vid de föregående tillfällen, då frågan om borttagande af tullen å
omalen majs förevarit, har mot en sådan åtgärd anförts, att densamma
skulle i flera hänseenden verka synnerligen menligt för jordbruksnäringen
i vårt land. I sådant afseende har framhållits, dels att majs, som särdeles
väl lämpade sig för brännvinstillverkning, skulle, sedan priset därå genom
tullens borttagande blifvit i väsentlig män sänkt, komma att nästan helt
och hållet utestänga användningen af potatis för tillverkning af brännvin,
dels att, då i mjöl af råg eller hvete kunde — utan att sådant läte sig
upptäckas annorledes än genom särskild undersökning — inblandas en afsevärd
mängd majsmjöl, en allmännare användning af majs såsom människoföda
kunde blifva följden af tullens borttagande, något, som skulle verka ofördelaktigt
på den inhemska produktionen af spannmål, dels ock att, enär majs
läte sig med fördel användas till ölbrygd i stället för kornmalt eller jämte
sådant, äfven härigenom en skadlig inverkan på det svenska jordbruket
kunde förväntas, därest tullen å majs borttoges.
Hvad först angår den i följd af minskade afsättningstillfällen menliga
inverkan, som potatisodlingen inom vårt land skulle få vidkännas genom
användandet af majs i stället för potatis vid brännvinsbränning, hafva visserligen
herr Nilson och dennes medmotionärer sökt förringa betydelsen häraf
genom att hänvisa till de år 1903 i förordningen angående villkoren för
tillverkning af brännvin beslutade ändringar, afsedda att förhindra en dylik
inverkan. Med afseende härå vill utskottet dock erinra, hurusom föreskriften
angående särskild afgift för brännvin, som tillverkas vid bränneri under
tid, då majs där användes, träder i kraft först från och med dag,
som, efter det Riksdagen fattat beslut om upphäfvande af majstullen, af
Kungl. Maj:t kungöres och att sålunda någon erfarenhet af berörda stadgande
hittills icke kunnat vinnas. Motionären herr Bosson synes emellertid
icke hysa någon tilltro till detta stadgandes effektivitet, då han — med
framhållande af ej mindre svårigheten att riktigt afväga ifrågavarande särskilda
afgift än äfven den därmed förenade ökning i kontrollkostnaden —
i stället förordat införande i lagstiftningen af förbud mot brännvinsbränning
af majs och däraf framställda produkter. Men äfven förutsatt att
den redan stadgade särskilda afgiften för användning af majs inom bränneri
kunde antagas i någon mån minska ofvanberörda menliga följder för den
inhemska potatisodlingen, får dock icke förbises, att den högre skatten
drabbar endast brännvin, tillverkadt af majs, men icke brännvin, tillverkadt
af majsstärkelse och andra af majs framställda produkter.
Beträffande vidare den sistnämnda af de här ofvan anförda olägenheterna,
eller den skadliga inverkan på vårt lands jordbruk, som vore att
befara i följd däraf att majs med fördel kunde användas i stället för
Bih. till Rilcsd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 6 Haft.
O
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
kornmal! eller jämte sådant till ölbrygd, hafva visserligen i förordningen
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker införts bestämmelser,
enligt hvilka hvarken i skattepliktiga eller skattefria bryggerier majs må
vid tillverkning användas. Det vill dock synas, som om hvad särskild!
angår de skattefria bryggerierna, beträffande hvilka ständig kontroll icke
finnes föreskrifven, svårigheter skulle förefinnas att göra det ifrågavarande
förbudet fullt effektivt; och åtminstone torde icke i dessa slag af bryggerier
användningen af mältad majs få anses vara utesluten.
Äfven om emellertid genom omförmälda bestämmelser de nyss anförda
betänkligheterna må anses hafva i någon mån häfts, kvarstår dock den
största och enligt utskottets mening ojämförligt mest betydande olägenheten,
nämligen faran för vår jordbruksnäring därigenom att majsen efter
tullens borttagande dels komme att användas såsom människoföda, dels
ock såsom ersättning för inhemska foderämnen.
I dessa afseenden vill utskottet åberopa hvad 1903 års bevillningsutskott
därom yttrat.
Enligt utskottets mening rådde icke något tvifvel om majsens användbarhet
såsom människoföda. Genom anställda försök hade nämligen visats,
att inblandningen af afsevärda mängder majsmjöl kunde ske i mjöl
af råg och hvete, särskild! af det hvita, slaget majs, utan att detta kunde
upptäckas annat än genom särskild undersökning, äfvensom att af rågeller
hvetemjöl, uppblandad! med majsmjöl, kunde beredas ett välsmakande
bröd. Utskottet hade vid behandlingen af denna fråga varit satt
i tillfälle att taga i betraktande dels olika slag af mjöl af hvete och råg,
uppblandadt med majsmjöl, dels bröd, bakadt af sålunda uppblandadt
mjöl; och lämnas i utskottets betänkande (sid. 19—20) en redogörelse för
hvad därvid förekommit, till hvilken redogörelse här må hänvisas.
Åf hvad utskottet sålunda haft tillfälle att iakttaga hade utskottet
funnit sig öfvertygadt därom, att, om tullen å majs borttoges, detta skulle
verka därhän, att en icke obetydlig del af de nu till brödföda använda
inhemska sädesslagen skulle blifva ersatt med den billigare majsen. Det
ville synas utskottet klart, att ett sådant förhållande skulle medföra en
sänkning i priset på svensk brödsäd och att sålunda det skydd, som spannmålsproduktionen
i vårt land åtnjöte, skulle förringas.
I detta sammanhang har utskottet velat erinra, att i alla de europeiska
länder, där tull å spannmål förekommer, äfven majs är belagd med
tull, stundom lika hög som den för råg bestämda. Så utgör tullsatsen å
100 kilogram majs: i Tyskland, enligt gällande, i slutet af år 1902 antagna
tariff, 5 riksmark; i Frankrike 3 francs; i Italien 7,50 lire; i Öster.
rike-Ungarn 0,50 floriner och i Spanien 4,40 pesetas. Ofvanstående upp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
il
gifter äro hämtade från > Specialausgabe des II Teils des Export-HandAdressbuch
v. Deutschland (Internationales Welthandelsadressbuch) 1904/05
— 10 Ausgabe, Berlin 1904.»
Hvad härefter beträffar majsens betydelse såsom foderämne, särskildt
för fläsk- och äggproduktion, liar vid detta likasom vid föregående tillfällen
framhållits, hurusom den storartade utveckling, Danmarks jordbruk
vunnit, hufvudsakligen vore att tillskrifva den omständigheten, att
tullfri, billig majs kunnat användas såsom utfodringsämne samt att ett
billigare pris på majs skulle äfven i vårt land väsentligt bidraga till jordbruksnäringens
höjande.
Härvid lärer till en början, såsom ock 1903 års bevillningsutskott
yttrade, med fullt skäl kunna ifrågasättas, huruvida en jämförelse med
Danmark i detta afseende är riktig. Det torde nämligen icke kunna bestridas,
att förhållandena därstädes med afseende å naturliga betingelser
för jordbruket äro väsentligt olika dem, som råda hos oss åtminstone i de
ojämförligt största delarna af vårt land. Bättre klimatiska förhållanden
och bördigare jordmån hafva i förening med andra samverkande omständigheter,
såsom en intensiv foder- och rotfruktsodling samt höjandet af
det mindre jordbrukets afkastningsförmåga, förhjälpt det danska jordbruket
till den höga ståndpunkt, som detsamma för närvarande intager, äfvensom
åstadkommit en lönande export af dess produkter.
1 detta sammanhang har utskottet velat meddela, att enligt uppgifter,
dem utskottet erhållit genom svenska generalkonsulatets i Köpenhamn bemedling,
af oförmalen majs under nedannämnda år till Danmark införts
och till fodermedel förbrukats följande kvantiteter:
år. kg.
1900 ................................................................. 371,210,000
1901 ................................................................... 263,500,000
1902 ................................................................... 275,400,000
1903 ......................................... 187,500,000
1904 ............................................................... 199,650,000
Det visar sig sålunda, hvad förbrukningen af majs till fodermedel beträffar,
att densamma under den femårsperiod, ofvannämnda uppgifter
omfatta, minskats med omkring 46 procent. Anmärkningsvärdt är emellertid,
att, enligt hvad den i motionen n:o 22 åberopade, här ofvan intagna
tabell rörande import och export af fläsk utvisar, under samma tid
utförseln af fläsk från Danmark stigit från 62,000,000 kilogram till
92,000,000 kilogram eller med omkring 48 procent.
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
Detta tyder åtminstone icke på att omfattningen af fläskproduktionen
i Danmark är så beroende af tillgången på majs, som man velat göra gällande.
Det må visserligen vara sant, att majs är ett godt och värdefullt
foderämne framför allt i och för produktion af fläsk. Lika säkert är
emellertid, att majsen icke med fördel kan komma till användning utan
tillsats af andra foderämnen, hvilka innehålla erforderliga mängder af
kväfve. Att vid sådant förhållande vidtaga en åtgärd, hvarigenom våra
inhemska foderämnen till verkligt men för vårt jordbruk skulle komma
att ersättas af den utifrån införda majsen, synes vara långt ifrån välbetänkt.
Rörande in- och
utförseln af fläsk, alla
slag, har utskottet
meddela följande från
den officiella statistiken
hämtade siffror:
Införsel
Utförsel
År
ton
ton
1900 ...........
............... 10,675 ............
.................... 1,221
1901 .............
................ 10,144 .........
................. 1,069
1902 ..............
.............. 5,692 ..........
.................... 2,241
1903 ..............
................. 5,140 ............
.................... 2,724
1904 ............
................... 5,065 ............
.................. 2,613
Af de anförda statistiska siffrorna synes framgå, att den inhemska
svinafveln äfven under nuvarande omständigheter är stadd i framåtgående.
Såsom 1903 års bevillningsutskott erinrade, bedrifves denna näring,
i stort sedt, hufvudsakligen såsom en binäring hos de breda lagren af vårt
lands jordbrukande befolkning, som mångenstädes hämtar en väsentlig inkomst
däraf. »Men», yttrade utskottet vidare, »det torde kunna med
säkerhet antagas, att tullfrihet för majs skulle medföra anläggandet i
hamnstäder af svinuppfödningsanstalter i stor skala, med hvilka landtmännens
produktion af fläsk ej skulle med framgång kunna täfla; och
sålunda skulle äfven på detta område den ifrågasatta tullfriheten å majs
träffa vårt lands jordbruk som ett hårdt slag».
Utskottet har icke velat underlåta att framhålla äfven sistnämnda
synpunkt och de betänkligheter, som från denna kunna härledas mot motionärernas
förslag.
Det torde icke heller böra lämnas obeaktadt, hurusom, trots tullen å
majs, tullfritt majsfoder i form af majskakor, majskli och framför allt glutenfocler,
allt ämnen, hvilka införas tullfritt, numera användes i stället för
majs vid utfodring af såväl nötkreatur och höns som svin.
En annan af jordbrukets binäringar, nämligen stärkelsefabrikationen,
skulle ock komma att tillskyndas olägenheter genom majstullens bortta
-
13
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
gande, då det vore att befara, att majsen, som utgör ett synnerligen
stärkelserikt ämne, skulle komma att i väsentlig grad undantränga det för
närvarande använda råämnet potatis. Att detta skulle särskild! hårdt
drabba det mindre jordbruket, lärer icke kunna bestridas.
Slutligen vill utskottet erinra om den minskning i tullinkomsterna,
som genom ett bifall till den ifrågasatta tullfriheten skulle inträda för
statsverket. Denna minskning beräknades i 1903 års statsverksproposition
till 550,000 kronor. Enligt hvad den officiella statististiken utvisar, har
tullafgiften för omalen majs under de senaste sex åren (till och med år
1904, det sista, för hvilket officiella siffror föreligga) utgjort i medeltal
omkring 525,000 kronor. Att under nuvarande förhållanden, då statens
utgifter alltjämt ökas, vidtaga en åtgärd, som skulle för staten medföra
en så pass betydande minskning i inkomsterna, anser utskottet för sin del
icke tillrådligt.
Bevillningsutskottet, som alltså delar den af 1903 års bevillningsutskott
uttalade mening om lämpligheten af majstullens bibehållande,
hemställer fördenskull,
att Riksdagen ville, med afslag å förevarande motioner
om upphäfvande af tullen å majs, besluta, att
gällande tullsats för artikeln majs, omalen, skall bibehållas
oförändrad.
i:o.
Bevillningsutskottet har vidare ansett sig böra till behandling i ett
sammanhang med här ofvan omförmälda motioner om tullfrihet för omalen
majs företaga nedannämnda inom Andra Kammaren väckta, till bevillningsutskottet
likaledes hänvisade motioner, nämligen n:o 91 af herr
Bosson och n:o 125 åt herr AT. Jönsson i Gammalstorp.
Herr Bosson, hvilken hänvisar till motiveringen i sin ofvanberörda
motion om tullfrihet för omalen majs, hemställer i motionen n:o 91, »att
i händelse Riksdagen för sin del beslutar upphäfva tullen på omalen majs,
räknadt. från den dag Kungl. Maj:t finner för godt bestämma, Riksdagen
äfven ville besluta, att brännvinsbränning, stärkelsetillverkning och pressjästberedning
af majs och häraf framställda produkter äfven måtte i sammanhang
därmed blifva förbjudna».
Herr Jönsson föreslår, att, då nyssnämnda »förslag om förbud för
brännvinsbränning af majs och däraf framställda produkter måhända ej
14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
vinner Riksdagens bifall samt ett borttagande af majstallen utan förbud
för brännvinsbränning eller beslut om en särskild afgift för brännvinsbränning
af majs skulle högst betydligt skada vårt jordbruk och synnerligast
det svaga jordbruket inom landet, där potatis odlas för stärkelseoch
brännvinsfabrikation, Riksdagen, under förutsättning att tullen å majs
borttages, ville besluta åsätta brännvin tillverkadt af majs och däraf framställda
produkter en särskild afgift af 10 öre pr liter 50 procent att utgå
på samma sätt, som den särskilda afgiften å brännvin af utländsk potatis
från den tid beslutet om borttagandet af tullen å majs träder i kraft».
Då det torde vara uppenbart, att de ifrågavarande båda förslagen
framlagts allenast under förutsättning af bifall till förslagen om majstullens
upphäfvande, synes det ligga i sakens natur, att vid den utgång,
denna sistnämnda fråga inom utskottet erhållit, utskottet jämväl funnit sig
höra afstyrka bifall till de nu föreliggande motionerna. Utskottet har
emellertid beträffande herr Bossons förslag, i hvad det afser förbud för
brännvinsbränning af majs och däraf framställda produkter, icke velat
underlåta att framhålla den olägenhet, som kan vara förenad med ett
dylikt förbud. Det låter nämligen tänka sig, att genom mindre gynnsamma
skördar såväl i Sverige som i Tyskland tillgången på potatis kunde blifva
knapp och något öfverskott för brännvinstillverkning icke förefinnas. Vid
sådana tillfällen skulle, därest för brännvinsbränning majs icke finge användas,
sistnämnda råämne med all sannolikhet komma att ersättas af
råg; och antagligt är, att härigenom priset å detta sädesslag skulle komma
att på ett för konsumtionen kännbart sätt ökas.
Beträffande herr Jönssons förslag, att brännvin, tillverkadt af majs
och däraf framställda produkter, måtte åsättas en särskild afgift af 10 öre
för liter, hvilket förslag innebär en höjning med 5 öre af den vid 1903
års riksdag beslutade tilläggsafgift för dylikt brännvin, vill utskottet däremot
anmärka, att med den hittills åstadkomna utredning den redan beslutade
afgiften torde få anses vara till fyllest. Under sådana förhållanden
synes det ingalunda vara tillrådligt att biträda motionärens förslag.
På grund af det anförda hemställer utskottet,
a) att förevarande motion, n:o 91, angående förbud
mot tillverkning af brännvin, stärkelse och pressjäst af
majs och däraf framställda'' produkter icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt
b) att motionen n:o 125, angående viss särskild af
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
15
gift för brännvin, tillverkadt af majs och däraf framställda
produkter, icke heller måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 mars 1906.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. 0 AV ALLT.
Reservationer:
af herrar J. Bromée, O. A. Ericsson, G. Jansson, Almqvist, K. G.
Karlsson, Höjer, Koos, Branting och F. O. Berg, hvilka ansett att utskottets
betänkande bort hafva följande lydelse:
l:o.
»I två inom — — — nedan meddelas (sid. 1—7).
I enlighet med motionärernas framställning och i öfverensstämmelse med
de åsikter, som 1903 uttalades af dåvarande jordbruksministern såväl till statsrådsprotokollet
som inom Riksdagen, anser utskottet, att borttagandet af tullen
å majs är en af de första åtgärder,'' som böra vidtagas till främjandet af jordbruksnäringens
utveckling och tillvaratagandet af dess intressen. En dylik
åtgärd synes länge varit påkallad redan af det svensk a jordbrukets omläggning
från öfvervägande sädesproduktion till en allt intensivare ladugårdsskötsel
och mejerihanodtering samt det i följd däraf ökade behofvet af alla slags
fodermedel. Åtskilligt af vår modernärings produktionsförhållanden är
också ägnadt att väcka eftertanke, i synnerhet den nedgång i exporten af
1 an d tin an n ap ro duk t e r, som efter en kort tid af uppblomstring kunde konstateras
från midten af 1890-talet och som under senare år, med undantag
för artikeln ägg, icke väsentligen förändrats. Denna nedgång har
man sökt förklara icke i en minskad produktion, ehuru en sådan i vissa
fall är uppvisbar, utan i en ökad konsumtion af lifsförnödenheter inom
landet; men äfven medgifvet att en dylik konsumtion förelunnits, borde
16
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
med mera framsynthet en så betydande tillbakagång i exporten icke behöft
äga rum. I hvarje fall måste vår modernäring för framtiden ställa
såsom sin uppgift, ej blott att kunna fylla den inhemska förbrukningens
kraf, utan äfven att producera större mängder af landtmannapr o dukter till
afsättning på den utländska marknaden. Därtill fordras likväl i främsta,
rummet, att man icke genom tullafgifter i oträngdt mål ökar produktionskostnaderna
för vår jordbruksindustri, utan i stället lämnar till fritt förfogande
ett af de yppersta råmaterial, som på världsmarknaden står vår
inhemska kreatursskötsel till buds. Yi kunna i detta fall, som många
gånger blifvit sagdt, lära af vårt södra grannland, äfven om man erkänner,
att »de naturliga betingelserna för jordbruket» i Sverige och i Danmark
äro hvarandra i många stycken olika. Det är ett faktum, att Danmark
har användningen af majs till foder i väsentlig grad att tacka för
den starka utvecklingen af sin fläsk- och äggproduktion, och framstående
danska auktoriteter hafva också erkänt detta sakförhållande. Man har
nyligen anmärkt, att importen till Danmark af till fodermedel använd
majs under femårsperioden 1900—1904 sjunkit från i rundt tal 371 till
199 null. kg., under det att samtidigt fläskexporten stigit från 62 null.
till 91 null. kg., och man synes däri sökt ett bevis därför, att majsens
anseende såsom utmärkt fodermedel skulle i Danmark vara på återgång.
En dylik slutledning torde emellertid vara förhastad, så mycket mer som,
enligt hvad från Danmark inkomna meddelanden gifva vid handen, den
ifrågavarande importminskningen torde bero på tillfälliga förhållanden och
eu importökning under sista tiden åter inträdt. För öfrigt är det svårt
att se, i hvilket logiskt samband minskningen af majsimporten i Danmark
står till upphäfvande! af den svenska majstullen. Meningen är ju endast
att lämna åt den svenska jordbrukaren fri tillgång till ett godt och i vanliga
fall billigt fodermedel samt sålunda genom att något minska hans
produktionskostnader göra honom konkurrenskraftigare på den utländska
marknaden. Finner han det med god ekonomi förenligt att använda majs,
så gör han det; finner han det icke, så låter han bli. I hvarje fall hyser
utskottet den förtröstan, att han icke använder majs »utan tillsats af andra
foderämnen» och att således den uttalade farhågan, att den tullfria majsen
torde komma att helt och hållet »ersätta våra inhemska foderämnen», skall
visa sig fullkomligt ogrundad.
Såsom skäl mot majstullens upphäfvande har förut framhållits fara])
att vid brännvinstillverkningen den tullfria majsen skulle efter hand undantränga
den svenska potatisen. Detta skäl har numera, såsom motionärerna
anfört, förlorat det mesta af sin giltighet, sedan 1903 års Riksdag
infört den bestämmelsen i brännvinstillverkningsförordningen, att samtidigt
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
17
med majstullens bortfallande brännvin, tillverkadt af majs, skall påläggas
en tilläggsafgift af 5 öre pr liter, fullt motsvarande den förutvarande tullen.
Likaledes torde skälet, att tullfri majs skulle komma att uttränga kornet
vid maltdryckstillverkning, hafva mistat sin kraft, sedan genom 1903 års
förordning om tillverkning af maltdrycker hvarje användning af majs vid
dylik tillverkning synes vara utesluten.
Ett hufvudskäl mot majsens tullfrihet har allid varit, att efter tullens
borttagande majsmjöl skulle komma att tillsättas råg- och hvetemjöl i bröd
samt råg- och hvetepriserna därigenom nedtryckas. Att efter majstullens
bortfallande en sammanblandning särskilt af majs- och hvetemjöl någon
gång komme att försökas, är på grund af då inträdande stora prisskillnad
mellan hvete och majs mycket sannolikt. Men något annat än ett undantag
blefve ett dylikt förfarande icke. Dels är bröd bakadt af sammanblandadt
majs- och hvetemjöl icke rätt njutbart annat än i färskt tillstånd
och blir alltid en dålig vara i jämförelse med det rena hvetebrödet; dels
torde våra stora kvarnetablissement, som representera mer än hälften af
Sveriges hvetemjelproduktion, vara alltför måna om sitt anseende för att
vilja riskera, detsamma genom att använda majs vid sin fabrikation och
sålunda nedsätta sin varas kvalitet. För öfrigt är det ganska visst, att
äfven en större användning af majs till bröd icke skulle utöfva någon
väsentlig inverkan på de inhemska sädespriserna, utan endast medföra en
motsvarande minskning i vår kolossala, sädesimport.
Hvad angår den uttalade farhågan, att till följd af majstullens borttagande
användningen af inhemsk potatis vid stärkelsefabrikationen skulle
minskas, vill utskottet icke förneka möjligheten häraf, och utskottet har
därför här nedan under punkt 2:o föreslagit, en skrifvelse till Kungl. Maj:t
med begäran om utredning i ämnet. Men utskottet anser i hvarje fall,
på grund af de upplysningar, som vid 1903 års riksdag meddelades, majsens
användning i stärkelsefabrikationen vid vanliga prisförhållanden så
begränsad, att det, alls icke kan blifva något tal därom, att inom den
ifrågavarande industrien majsen »skulle komma att i väsentlig män undantränga
det för närvarande använda råämnet potatis».
Slutligen bör anmärkas, att tillgången till »tullfritt majsfoder i form
af majskakor, majskli och framför allt glutenfoder» icke bör utgöra ett
hinder för att borttaga tullen pa själfva majsen och således lämna våra
jordbrukare fri åtgång till ännu ett ypperligt fodermedel; och detta så
mycket mindre, som nyssnämnda preparat, i förhållande till sitt näringsvärde
äro dyrare än majsen och i likhet med alla importerade och preparerade
fodermedel lätt kunna förfalskas.
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 5 Samt. I Afd. 6 Haft.
3
18
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
På grund af hvad sålunda blifvit anförd t, hemställer utskottet
a) att Riksdagen, med anledning af förevarande motioner, ville besluta,
att artikeln majs, omalen, skall vara tullfri, samt att i följd
häraf de i nu gällande tulltaxa förekommande rubrikerna n:is
596 och 597 skola erhålla följande förändrade lydelse:
Spannmål:
omalen:
råg, hvete, korn samt
ärter och bönor...... 100 kilogram 3: 70
hafre, majs och vicker........................ fria»; samt
b) att, vid bifall till hvad utskottet under mom. a) hemställt, Riksdagen
tillika ville besluta, att sagda tullfrihet förklaras skola inträda
från och med dag innevarande år, som af Kungl. Maj:t
kungöres.
z: o.
Bevillningsutskottet--— träder i kraft (sid. 13—14).
Hvad först angår herr Bossons ifrågavarande motion, synes densamma
endast i hvad den rörer stärkelsefabrikationen påkalla Riksdagens uppmärksamhet.
Utskottet har här ofvan under punkt l:o medgifvit, att i
händelse af majstullens bortfallande för nämnda fabrikation vissa olägenheter
möjligtvis kunna uppstå; och utskottet anser därför skäl förefinnas
att hos Riksdagen hemställa om aflåtande af eu skrifvelse till Kungl. Maj;t
med begäran om utredning af hithörande förhållanden, hvarefter, om så
befinnes vara af nöden, åtgärder eventuellt kunna vidtagas till nämnda
olägenheters af hjälpande. Hvad åter beträffar herr Jönssons förslag, vill
utskottet erinra därom, att i händelse af maj stullens bortfallande redan
enligt gällande bestämmelser en särskild afgift af 5 öre per liter kommer
att åsättas brännvin, tillverkadt af majs, samt att skäl förefinnas, att denna
tilläggsafgift skall för det af motionären afsedda ändamålet vara till fyllest.
På grund af det anförda hemställer utskottet,
a) att Riksdagen, med anledning af herr Bossons ifrågavarande motion,
ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, hvilka åtgärder må finnas lämpliga
till förhindrande däraf, att såsom råämne vid stärkelsefabrikation
inhemsk potatis i afsevärd mån ersättes af majs eller däraf
19
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
framställda produkter, samt, så fort ske kan, till Riksdagen inkomma
med det förslag, hvartill nämnda utredning kan gifva
anledning; samt
b) att herr Jönssons motion icke måtte af Riksdagen bifallas».
Vidare har reservation anmälts af herr Lindblad, mot vissa delar af
motiveringen, därvid herr Lindblad anfört:
''Då nu behofvet af majs till kreatursfoder kan fyllas genom tullfri
import åt glutenfoder, majskakor och andra proteinrikare fodermedel, så
synes majsen endast kunna hos oss äga någon betydelse för svinuppfödning.
För detta ändamål synes det visserligen önskvärdt, att majs kunde
importeras tullfritt, men då detta ej utan risk låter sig göra, förr än en
eller möjligen tvänne frihamnar kommit till stånd vid Västerhafvet och
Sundet, så vill jag, dä utsikter till den frågans lösning snart nog torde
föreligga, härmed framhålla, att det sedermera- lätt låter sig göra att inom
frihamnen förmala majsen till svinföda och med en obetydlig inblandning
af kolpulver behandla majsen så, att dess inblandning i mjöl omöjliggöres.
»Status quo» i majstullen synes alltså äfven i det afseendet fördelaktig,
att därmed kan befordras lösningen af frågan om frihamn.»
Herrar Hammarström och friherre Bonde hafva begärt fä antecknad t.
att de icke deltagit i den slutliga behandlingen af detta betänkande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.