Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af vackt motion om ändrad lydelse af 27 § i lagen angående solidariska hankbolag den 18 september 1903 och 24. § i lagen angående bankaktiebolag af samma dag.

1906-03-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1906:1, Utlåtande i anledning af vackt motion om ändrad lydelse af 27 § i lagen angående solidariska hankbolag den 18 september 1903 och 24. § i lagen angående bankaktiebolag af samma dag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 6 mars 1906, kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning af vackt motion om ändrad lydelse af 27 §

i lagen angående solidariska hankbolag den 18 september

1903 och 24. § i lagen angående bankaktiebolag af

samma dag.

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 25, har herr Jiabe

föreslagit viss ändrad lydelse af 27 § i lagen angående solidariska bankbolag

den 18 september 1903 och 24 § i lagen angående bankaktiebolag

af samma dag i syfte hufvudsakligen, att bankbolag uttryckligen

måtte medgifvas att i kommission drifva handel med aktier.

Innan utskottet närmare redogör för och yttrar sig öfver motionen,

får utskottet i fråga om den befattning, som bankbolag ägt och nu äger

taga med aktier och därmed likställda värdepapper, nämligen banklotter,

lämna en kortfattad öfversikt af de bestämmelser, som alltsedan

tillkomsten af våra egentliga enskilda bankinrättningar blifvit i sådant

afseende i bolagsordningar och allmänna författningar stadgade.

I anledning af en utaf Riksdagen gjord framställning och för att

uppmuntra till bildandet af bankbolag, oberoende af rikets ständers

penningeverk, utfärdade Kung]. Maj:t den 14 januari 1824 en kungörelse

angående inrättandet af enskilda banker eller diskonter, som i allra

största korthet, utan att meddela några närmare bestämmelser om bankrörelsens

omfattning eller villkoren för dess bedrifvande, angaf de

förmåner och de förpliktelser, som följde med inrättandet af dylika, af

Kung!. Maj:t oktrojerade bankanstalter.

Bill. till Riksd. Prot. 1906. 6 Sami. 2 Åfd. 1 Käft. (N:o 1.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

På grundvalen af denna kungörelse fastställdes sedermera bolagsordningar

för åtskilliga bankinrättningar, såsom den 14 oktober 1830

för Skånska privatbanken, nuvarande Skånes enskilda bank, den 17

november 1832 för Värmlands provinsialbank, nuvarande Värmlands

enskilda bank, den 14 november 1835 för Stora Kopparbergs läns och

bergslags enskilda bank, nuvarande Kopparbergs enskilda bauk. I reglementet

för Värmlands provinsialbank möta första gången bestämmelser

om inskränkning i rätten att utlåna medel mot säkerhet af egna banklotter.

Banken, hvars hufvudlottägare kunde med sig förena kommanditlottägare,

förbjudes sålunda att emottaga »aktier uti Värmlands provinsialbank»

såsom säkerhet för lån. Under tiden från år 1830 till dess Stora

Kopparbergs läns och bergslags enskilda bank erhöll oktroj, hade

emellertid de redan oktrojerade bankerna begynt utgifva egna banksedlar.

I det för nyssnämnda enskilda bank utfärdade reglemente lämnades

därför bestämmelser rörande sedelutgifningen samt tillika förbud för

bankens lottägare att såsom säkerhet för det icke inbetalda lottkapitalet

ställa aktier i samma eller andra enskilda banker.

I hvar och en af nu nämnda bolagsordningar lämnades visserligen

särskilda regler för utlåningen men dock icke några bestämda begränsningar

i fråga om bankens rörelse i öfrigt. En dylik begränsning

återfinnes första gången i den bolagsordning, som fastställdes den 24

februari 1837 för Östgöta bank. I sagda bolagsordning föreskrefs

sålunda, att banken, som, ehuru bildad i form af aktiebolag, tilläts utgifva

egna banksedlar, ej finge drifva handel med annat än guld och

silfver eller äga andra fastigheter än som för dess rörelses bedrifvande

erfordrades, men att banken likväl vore oförhindrad att inropa pantsatt

eller utmätt egendom, som på auktion för bankens räkning utbjödes,

under iakttagande att sådan egendom blefve åter försåld, så snart det

utan förlust för banken ske kunde.

Dessa bestämmelser rörande bankrörelsen infördes sedermera i enhvar

bolagsordning för bank med sedelutgifningsrätt, vare sig bankens

delägare svarade för bankens förbindelser solidariskt eller allenast med

tillskjutet aktiekapital, samt infiöto slutligen i vårt lands första allmänna,

mera uttömmande författning rörande sedelutgifvande banker, nämligen

nådiga kungörelsen den 9 januari 1846 angående enskilda banker, livilka

utgifva egna kreditsedlar. Denna författning, enligt hvilken sedelutgifningsrätten

förbehölls allenast solidariska banker, stadgade tillika, bland

annat, att enskild banks lottbref icke finge antagas såsom grundfondshypotek

eller enskild banks lottbref i sådan bank belånas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

Vid sidan af omförmälda bankinrättningar, som ägde utgifva egna

banksedlar, nppstodo under 1850-talet, på grund af ett utaf 1850—1851

årens Riksdag fattadt beslut, åtskilliga solidariska bankbolag utan sedelutgifningsrätt,

de så kallade filialbankerna. I bolagsordningarna för dessa

banker utsträcktes bankrörelsen att omfatta handel med allmänna räntebärande

papper. Bestämmelserna för banks handelsrörelse erhöllo nämligen

i allmänhet i dessa bolagsordningar följande formulering:

»Filialbanken får ej drifva handel med annat än guld, silfver, växlar

och allmänna räntebärande papper, dock må den inropa och åter försälja,

så snart det, utan förlust för bolaget, ske kan, sådan egendom, som på

offentlig auktion utbjudes och hvarunder bankens rätt kan vara beroende.»

I regel förefanns icke för filialbank någon inskränkning i rätten

att utlämna lån mot säkerhet af aktier och banklotter.

Sedan en af Kungl. Maj:t tillsatt kommitté år 1853 afgifvit, bland

annat, förslag till lag för enskilda banker, därvid kommittén, under

hänvisning allenast till de bestämmelser för banks handelsrörelse, som

gifvits i bolagsordningarna för filialbankerna, föreslagit motsvarande

stadgande att gälla för samtliga enskilda bankinrättningar, samt Riksdagen

haft förslaget under sin pröfning, utfärdades den 10 november

1855 en nådig kungörelse om vissa ändringar och tillägg vid kungl,

kungörelsen den 9 januari 1846 angående enskilda banker, som utgifva

egna kreditsedlar. Härigenom förordnades att § 13 i sistnämnda kungörelse

skulle erhålla följande lydelse:

»Enskild bank äge ej drifva handel med annat än guld och

silfver, in- och utrikes växlar samt allmänna räntebärande papper, ej

heller äga annan fastighet än som för bankens inrymmande är behöflig,

men vare oförhindrad att inropa pantsatt eller utmätt egendom, som

på auktion utbjudes, därvid bankens rätt och säkerhet kan vara i fråga;

dock med iakttagande däraf, att sådan egendom åter varder försåld,

så snart det utan förlust för banken kan ske.»

I de författningar rörande enskilda banker med rätt att utgifva

egna banksedlar, som sedermera utfärdats dels den 20 maj 1864 och

dels den 12 juni 1874, upptagas nyssnämnda bestämmelser så godt

som ordagrant. Enligt samma författningar kunde aktier icke vidare

godtagas såsom grundfondshypotek eller egna eller andra enskilda bankers

lottbref mottagas såsom säkerhet för försträckning.

Vid sidan af det lagstiftningsarbete, som sålunda haft till föremål

de sedelutgifvande bankerna, hade jämväl förslag uppgjorts och af

Riksdagen antagits beträffande aktiebankerna. Dessa förslag vunno

emellertid icke Kungl. Maj:ts godkännande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

De af Kung! Maj:t fastställda bolagsordningarna för dylika bolag

grundade sig alltså på lagen om aktiebolag den 6 oktober 1848. Och

bolagen erköllo i ett flertal fall en mer eller mindre uttryckligt bestämd

rätt att drifva handel äfven med andra värdepapper än allmänna räntebärande.

Enligt bolagsordningen för skandinaviska kreditaktiebolaget

i Göteborg af den 6 november 1863 ägde sålunda samma bolag att

köpa och sälja aktier och obligationer. Aktiebolaget Stockholms handelsbank,

aktiebolaget Blekinge bank, aktiebolaget Sundsvalls handelsbank

inrymdes i sina bolagsordningar af respektive den 12 maj 1871, den 27

september 1872 och den 12 juni 1874 rätt att drifva all »sådan rörelse,

som till eu ordnad bankanstalt hörer».

Behofvet af en begränsning af bankrörelse jämväl i fråga om

bankaktiebolagen gjorde sig emellertid snart gällande.

I de bolagsordningar, som fastställts i slutet af 1870-talet och

början af 1880-talet, inskränktes sålunda bankrörelsen att omfatta handel

med guld, silfver, växlar och allmänna räntebärande papper, utan att

dock detta ansetts utgöra hinder för bard?:, såsom åtminstone i bolagsordningen

för aktiebolaget arbetareringens bank af den 5 oktober

1883 uttryckligen angifves, att åtaga sig kommissionsuppdrag.

Behofvet af en allmänt gällande begränsning af bankrörelsen

uttalades vid samma tid af 1881 års bankkommitté.

Denna kommitté, som hade till uppdrag att verkställa revision

af gällande lagstiftning rörande de enskilda sedelutgifvande bankerna,

afgaf den 14 december 1883 betänkande och förslag till lag angående

bankbolag, hvilken lag var afsedd att gälla såväl bankbolag med som

bankbolag utan sedelutgifningsrätt. I motiven till detta förslag, som

legat till grund för lagen af den 19 november 1886 och däri upptagits

bestämmelser därom, att bankbolag ej finge drifva handel med annat

än guld och silfver, in- och utrikes växlar samt räntebärande papper,

anför kommittén, bland annat, följande:

»Den begränsning med afseende å föremålen för bankbolags verksamhet,

hvilken blifvit stadgad i 1874 års kungl. kungörelse, har synts

å ena sidan gifva tillräcklig säkerhet därför, att bolag, Indika bildats i

ändamål att drifva bankrörelse och under olika former därvid upplåna

penningar af allmänheten, icke skola jämte sin egentliga bankrörelse

drifva andra rörelsegrenar, hvilka, såsom medförande vida större risk

än den förstnämnda, böra vara för bankbolag främmande, och å den

andra lämna tillräcklig frihet åt bankbolag att inom området för verklig

bankrörelse ordna sin verksamhet på det sätt detsamma själf för godt

finner.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 5

Kommittén har därför ansett ifrågavarande stadganden böra utan hufvudsaklig

förändring upptagas i förslaget. Någon betänklighet att göra

dessa stadganden gällande jämväl i fråga om bolag utan rätt att utgifva

egna sedlar har desto mindre förekommit, som redan i 1863 års

förslag till lag för dylika banker enahanda bestämmelser intagits.»

När slutligen efter långvariga förarbeten lagen angående bankaktiebolag

den 19 november 1886 trädde i kraft, gällde med afseende

å dylika bolag i hufvudsak samma begränsning för rörelsen som i fråga

om de sedelutgifvande bankerna. Utan synlig motivering hade dock

banks rätt att drifva handel med räntebärande värdepapper icke för

bankaktiebolagen inskränkts till allmänna dylika papper. Förbud för

bank att såsom säkerhet för försträckning mottaga aktier fastställdes

att gälla bankens egna aktiebref.

När sedermera 1901 års kommitté uppgjorde förslag till lagar för

solidariska banker och aktiebanker, upptogos i förslagen enahanda bestämmelser

rörande begränsningen af bankrörelsen, som redan gälde

för de sedelutgifvande bankerna och bankaktiebolagen. Det skulle allt

fortfarande vara bank förbjudet att drifva handel med aktier. Handel

med dylika papper vore sålunda, på sätt kommittén anförde, förbehållen

enskilda personer eller inrättningar, bvilka icke, likasom bankerna, stode

under det allmännas kontroll. Kommittén hade icke kunnat undgå att

finna såsom en brist i lagstiftningen frånvaron af alla bestämmelser till

reglerande af dylik handel. Att en med tillräckligt kapital utrustad,

på lämpligt sätt organiserad och under offentlig kontroll ställd aktieemissionsanstalt

skulle, med den fackkunskap rörande industriella företags

ekonomiska bärighet och andra hithörande förhållanden, öfver

hvilken en sådan inrättning måste antagas komma att förfoga, varda

till nytta för industrien, syntes kommittén obestridligt. Men att utan

vidare upphäfva nu gällande förbud för bankerna att drifva handel med

aktier ansåge kommittén ingalunda tillrådligt. Hvad i denna fråga borde

göras syntes kommittén vara, att lagstadganden meddelades rörande

en ny banktyp, hvilken skulle äga att, under aktiebolagsformen, jämte

drifvande af bankrörelse, idka handel med aktier.

I enlighet härmed framlade kommittén, jämte nyssnämnda lagförslag,

förslag till lag om industriförlagsbanker.

I den proposition i ämnet, som af Kungl. Maj:t afläts till 1903 års

Riksdag, hade icke någon ändring gjorts i kommitténs förslag i nu

förevarande delar.

Riksdagen, som af anförda skäl icke fann sig kunna godkänna

Kungl. Maj:ts förslag till lag angående industriförlagsbanker, lämnade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

däremot öfriga förslag till banklagar i nu förevarande afseende utan

annan ändring än att banks rätt att drifva handel med de ädla metallerna

inskränktes till guld.

I enlighet med de af Riksdagen antagna förslagen erhöllo i de

den 18 september 1903 utfärdade, nu gällande banklagar de §§, Indika

innehöllo allmänna bestämmelser rörande bankrörelsen, följande lydelse:

27 § i lagen angående solidariska bankbolag:

»Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld, in- och utrikes

växlar samt räntebärande papper.

För bankbolags fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös egendom,

som försäljes å auktion, må bolaget dock äga att, till skyddande

af sin fordran, inropa, med skyldighet att egendomen åter afyttra, så

snart det kan ske utan förlust.

Bankbolag äger förvärfva för bankens inrymmande afsedd fastighet.

Ej må bankbolag såsom pant mottaga egna lottbref eller andra

bankbolags hufvudlottbref.»

24 § i lagen angående bankaktiebolag:

»Bankaktiebolag må ej drifva handel med annat än guld, in- och

utrikes växlar samt räntebärande papper.

För bankaktiebolags fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös

egendom, som försäljes å auktion, må bolaget dock äga att, till

skyddande af sin fordran, inropa, med skyldighet att egendomen åter

afyttra, så snart det kan ske utan förlust.

Bankaktiebolag äger förvärfva för bankens inrymmande afsedd

fastighet.

Ej må bankaktiebolag såsom pant mottaga egna aktiebref.»

Såsom ofvan angifvits, yrkar motionären viss ändring i nyssnämnda

§§. Motionären anför därutinnan:

»Då emellertid uttrycket »drifva handel» såväl i och för sig själft

som vid dess användning i svensk lag betyder idka handel vare sig

för egen räkning eller i kommission, hafva tvifvelsmål yppats, huruvida

bankerna äga rätt att i kommission köpa och sälja aktier. För bankerna

måste det gifvetvis vara högst angeläget att veta sig stå på fullt

laglig grund i sin verksamhet. Till följd häraf och enär köp och försäljning

i kommission af alla slags värdepapper samt af de ädla metallerna

är en af de naturligaste grenarna af en banks rörelse, och det

för en banks räkningsinnehafvare är synnerligen fördelaktigt att kunna

vid köp eller försäljning af värdepapper blifva betjänade af banken,

tillåter jag mig, för undanröjande af hvarje tvekan, hvilken ståndpunkt

lagen intager till denna fråga, att hemställa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

att Riksdagen för sin del ville besluta:

dels att första punkten af 27 § i lagen angående solidariska bankbolag

den 18 september 1903 skall erhålla följande förändrade lydelse:

»Bankbolag må ej drifva handel för egen räkning med annat än

guld, in- och utrikes växlar samt räntebärande papper och i kommission

med annat än guld och silfver, in- och utländska växlar samt värdepapper))

;

dels ock att första punkten af 24 § i lagen angående bankaktiebolag

af samma dag skall erhålla följande förändrade lydelse:

»Bankaktiebolag må ej drifva handel för egen räkning med annat

än guld, in- och utrikes växlar samt räntebärande papper och i kommission

med annat än guld och silfver, in- och utrikes växlar samt

värdepapper.»

Såsom af den utaf utskottet ofvan lämnade öfversikt af de bestämmelser,

som i vårt land varit eller äro för bankrörelse i allmänhet

gällande, framgår, har det varit de solidariska bankerna, om man frånser

de tidigast oktrojerade bankbolagen under deras första oktrojer,

förbjudet att drifva handel med aktier och banklotter. Denna begränsning

af bankrörelsen, som redan stadgats i den första mera uttömmande

författning angående de sedelutgifvande bankerna och jämväl återfinnes

i bolagsordningarna för de icke sedelutgifvande filialbankerna, utsträcktes

äfven att gälla aktiebankerna utan undantag, i och med det den första

särskilda bankaktiebolagslagen utfärdades. Äfven om ifrågavarande begränsning

af bankrörelsen sålunda till en början närmast funnits erforderlig

till bevarande af de sedelutgifvande eller i allt fall de solidariska

bankernas soliditet, har på senare tiden den åsikten gjort sig gällande

och vid frågans bedömande varit afgörande, att bankerna i allmänhet

böra hållas utom all spekulation i aktier och banklotter.

Ett frånträdande af denna grundsats vidkommande de banker,

som stå under offentlig kontroll, kan icke anses tillrådligt och är ej heller

af motionären afsedt.

Redan tidigt plägade emellertid bankerna biträda sina räkningshafvare

och de kunder, som öfverlämnade värdehandlingar i Öppet

förvar, med placering af penningar samt försäljning och köp af värdepapper,

inbegripet jämväl aktier och banklotter. Med utvecklingen af

handeln och industrien samt ökningen af kapitaltillgången inom landet,

har naturligen tillgång och efterfrågan på inhemska fondpapper

stigit, i följd hvaraf den gren af bankernas rörelse, hvarom ofvan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

nämnts, högst afsevärdt vunnit i betydelse för allmänhet och banker,

särskildt i Stockholm, där landets egentliga fondrörelse kan anses vara

att finna. Detta förhållande har, enligt hvad utskottet erfarit, fått sin

särskilda betydelse efter den år 1901 vidtagna omorganisationen af

Stockholms fondbörs. Genom nådiga kungörelsen den 8 februari 1901

angående fondmäklare i Stockholm hade man trott sig kunna förverkliga

det önskemålet att med den omorganisation af fondbörsen, som därigenom

ägde rum, erhålla tillförlitligare kursnoteringar. Den nya anordningen

synes emellertid icke hafva fullt motsvarat förväntningarna.

Bredvid de officiella fondmäklarne — hvilka enligt sagda kungörelse

skola biträda vid köp och försäljning af obligationer, aktier och andra

dylika värdepapper samt jämlikt samma författning och Kungl. Maj:ts

förnyade nådiga mäklareordning den 9 juni 1893 äro förbjudna att

idka handel med växlar eller andra värdepapper, varor eller annat

eller att i sådan handelsrörelse deltaga, vare sig omedelbart eller med

begagnande af annan persons namn — drifva nämligen ej blott enskilda

personer utan äfven de flesta banker i hufvudstaden en med mäklarerörelse

likartad fondrörelse. På grund häraf och då de ojämförligt flesta

köp och försäljningar af värdepapper ske utom den officiella fondbörsen

och allmänheten särskildt för dylikt ändamål med förtroende vänder sig

till bankernas fondafdelningar, lärer hafva ifrågasatts att genom ändring

i fondbörsförfattuingarna söka bereda bankerna tillträde till fondbörsen

ocli på sådant sätt vinna ytterligare säkerhet för en såvidt möjligt tillförlitlig

kursnotering. Tvekan har emellertid uppstått, huruvida sådant

biträde, fondmäklare enligt hvad ofvan nämnts äger lämna allmänheten

vid köp och försäljning af värdepapper, kan, utan hinder af banklagarnas

ifrågavarande stadganden angående bankrörelsens omfattning, jämväl

af bankerna lämnas i fråga om aktier och banklotter.

Vid bedömandet af förevarande fråga må ännu en gång framhållas,

att lagstiftarne med förbudet för bank att drifva handel med

andra papper än räntebärande haft till syftemål att förekomma spekulationsaffärer

från bankernas sida i aktier och därmed likartade värdepapper;

samt att förbudet således närmast torde innebära hinder för

bank att för egen räkning taga befattning med köp och försäljning af

aktier och banklotter. Har banken i sin befattning med dylika värdepapper

inskränkt sig att vara mellanhand mellan köpare och säljare,

liar också åtgärden ansetts falla inom de lagliga gränserna för bankens

verksamhet. Såsom ofvan angifvits, hafva sålunda bankerna i långliga

tider biträdt sina kunder och allmänheten med köp och försäljning

af äfven icke räntebärande papper, såsom aktier och banklotter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 9

Denna gren af bankernas rörelse, hvilken under senare åren högst

betydligt tilltagit, har ej heller föranledt till någon anmärkning från

den kontrollerande statsmyndighetens sida. Detta har varit så mycket

förklarligare som, enligt hvad utskottet inhämtat, vid fastställande af

bolagsordningar, i ett flertal fall såsom en bland rörelsegrenarna upptagits

än kommissionsverksamliet och än rätt att förmedla köp och försäljningar

af värdepapper i allmänhet. Dylika bestämmelser återfinnas sålunda ej

blott, såsom i fråga om aktiebolaget Arbetareringens bank, i bolagsordning,

som fastställts före tillkomsten af den första bankaktiebolagslagen,

utan äfven i bolagsordningar för såväl solidariska bankbolag

som bankaktiebolag, hvilka förevarit till pröfning under senare tider

och i ett flertal fall efter ingången af år 1904, då nu gällande bankbolagslagar

trädde i kraft.

Det biträde, bankerna i förevarande afseende redan lämna allmänheten,

har alltså hittills icke ansetts stå i strid med banklagarnas

stadganden om förbud för bankerna att drifva handel med andra värdepapper

än räntebärande. Också torde man kunna taga för gifvet, att,

så länge bankerna i sin fondrörelse inskränka sig att i likhet med

fondmäklarne biträda allmänheten vid köp och försäljning af fondpapper,

något hinder för bedrifvande af denna fondrörelse, hvilken

utskottet för sin del finner vara för allmänheten gagnelig, icke lärer

från statens sida möta. Under sådana förhållanden håller utskottet före,

att någon ändring af banklagarna i det af motionären angifna syfte

icke för närvarande erfordras.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

l:o) att det i förevarande motion framställda

förslag till ändring af 27 § i lagen angående solidariska

bankbolag icke måtte af Riksdagen bifallas; samt

2:6) att förslaget till ändring af 24 § i lagen

angående bankaktiebolag icke heller måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 5 mars 1906.

På utskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Bih. till Biksd. Prot. 1906. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

Reservation

af herr Håle.

Herr Jansson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 190G.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.