Utlåtande i anledning af vackt motion om ändrad lydelse af 27 § i lagen angående solidariska hankbolag den 18 september 1903 och 24. § i lagen angående bankaktiebolag af samma dag.
1906-03-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BLU 1906:1, Utlåtande i anledning af vackt motion om ändrad lydelse af 27 § i lagen angående solidariska hankbolag den 18 september 1903 och 24. § i lagen angående bankaktiebolag af samma dag.
Dokumentets text
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
1
N:o 1.
Ank. till Riksd. kansli den 6 mars 1906, kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning af vackt motion om ändrad lydelse af 27 §
i lagen angående solidariska hankbolag den 18 september
1903 och 24. § i lagen angående bankaktiebolag af
samma dag.
I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 25, har herr Jiabe
föreslagit viss ändrad lydelse af 27 § i lagen angående solidariska bankbolag
den 18 september 1903 och 24 § i lagen angående bankaktiebolag
af samma dag i syfte hufvudsakligen, att bankbolag uttryckligen
måtte medgifvas att i kommission drifva handel med aktier.
Innan utskottet närmare redogör för och yttrar sig öfver motionen,
får utskottet i fråga om den befattning, som bankbolag ägt och nu äger
taga med aktier och därmed likställda värdepapper, nämligen banklotter,
lämna en kortfattad öfversikt af de bestämmelser, som alltsedan
tillkomsten af våra egentliga enskilda bankinrättningar blifvit i sådant
afseende i bolagsordningar och allmänna författningar stadgade.
I anledning af en utaf Riksdagen gjord framställning och för att
uppmuntra till bildandet af bankbolag, oberoende af rikets ständers
penningeverk, utfärdade Kung]. Maj:t den 14 januari 1824 en kungörelse
angående inrättandet af enskilda banker eller diskonter, som i allra
största korthet, utan att meddela några närmare bestämmelser om bankrörelsens
omfattning eller villkoren för dess bedrifvande, angaf de
förmåner och de förpliktelser, som följde med inrättandet af dylika, af
Kung!. Maj:t oktrojerade bankanstalter.
Bill. till Riksd. Prot. 1906. 6 Sami. 2 Åfd. 1 Käft. (N:o 1.)
1
2 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
På grundvalen af denna kungörelse fastställdes sedermera bolagsordningar
för åtskilliga bankinrättningar, såsom den 14 oktober 1830
för Skånska privatbanken, nuvarande Skånes enskilda bank, den 17
november 1832 för Värmlands provinsialbank, nuvarande Värmlands
enskilda bank, den 14 november 1835 för Stora Kopparbergs läns och
bergslags enskilda bank, nuvarande Kopparbergs enskilda bauk. I reglementet
för Värmlands provinsialbank möta första gången bestämmelser
om inskränkning i rätten att utlåna medel mot säkerhet af egna banklotter.
Banken, hvars hufvudlottägare kunde med sig förena kommanditlottägare,
förbjudes sålunda att emottaga »aktier uti Värmlands provinsialbank»
såsom säkerhet för lån. Under tiden från år 1830 till dess Stora
Kopparbergs läns och bergslags enskilda bank erhöll oktroj, hade
emellertid de redan oktrojerade bankerna begynt utgifva egna banksedlar.
I det för nyssnämnda enskilda bank utfärdade reglemente lämnades
därför bestämmelser rörande sedelutgifningen samt tillika förbud för
bankens lottägare att såsom säkerhet för det icke inbetalda lottkapitalet
ställa aktier i samma eller andra enskilda banker.
I hvar och en af nu nämnda bolagsordningar lämnades visserligen
särskilda regler för utlåningen men dock icke några bestämda begränsningar
i fråga om bankens rörelse i öfrigt. En dylik begränsning
återfinnes första gången i den bolagsordning, som fastställdes den 24
februari 1837 för Östgöta bank. I sagda bolagsordning föreskrefs
sålunda, att banken, som, ehuru bildad i form af aktiebolag, tilläts utgifva
egna banksedlar, ej finge drifva handel med annat än guld och
silfver eller äga andra fastigheter än som för dess rörelses bedrifvande
erfordrades, men att banken likväl vore oförhindrad att inropa pantsatt
eller utmätt egendom, som på auktion för bankens räkning utbjödes,
under iakttagande att sådan egendom blefve åter försåld, så snart det
utan förlust för banken ske kunde.
Dessa bestämmelser rörande bankrörelsen infördes sedermera i enhvar
bolagsordning för bank med sedelutgifningsrätt, vare sig bankens
delägare svarade för bankens förbindelser solidariskt eller allenast med
tillskjutet aktiekapital, samt infiöto slutligen i vårt lands första allmänna,
mera uttömmande författning rörande sedelutgifvande banker, nämligen
nådiga kungörelsen den 9 januari 1846 angående enskilda banker, livilka
utgifva egna kreditsedlar. Denna författning, enligt hvilken sedelutgifningsrätten
förbehölls allenast solidariska banker, stadgade tillika, bland
annat, att enskild banks lottbref icke finge antagas såsom grundfondshypotek
eller enskild banks lottbref i sådan bank belånas.
3
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
Vid sidan af omförmälda bankinrättningar, som ägde utgifva egna
banksedlar, nppstodo under 1850-talet, på grund af ett utaf 1850—1851
årens Riksdag fattadt beslut, åtskilliga solidariska bankbolag utan sedelutgifningsrätt,
de så kallade filialbankerna. I bolagsordningarna för dessa
banker utsträcktes bankrörelsen att omfatta handel med allmänna räntebärande
papper. Bestämmelserna för banks handelsrörelse erhöllo nämligen
i allmänhet i dessa bolagsordningar följande formulering:
»Filialbanken får ej drifva handel med annat än guld, silfver, växlar
och allmänna räntebärande papper, dock må den inropa och åter försälja,
så snart det, utan förlust för bolaget, ske kan, sådan egendom, som på
offentlig auktion utbjudes och hvarunder bankens rätt kan vara beroende.»
I regel förefanns icke för filialbank någon inskränkning i rätten
att utlämna lån mot säkerhet af aktier och banklotter.
Sedan en af Kungl. Maj:t tillsatt kommitté år 1853 afgifvit, bland
annat, förslag till lag för enskilda banker, därvid kommittén, under
hänvisning allenast till de bestämmelser för banks handelsrörelse, som
gifvits i bolagsordningarna för filialbankerna, föreslagit motsvarande
stadgande att gälla för samtliga enskilda bankinrättningar, samt Riksdagen
haft förslaget under sin pröfning, utfärdades den 10 november
1855 en nådig kungörelse om vissa ändringar och tillägg vid kungl,
kungörelsen den 9 januari 1846 angående enskilda banker, som utgifva
egna kreditsedlar. Härigenom förordnades att § 13 i sistnämnda kungörelse
skulle erhålla följande lydelse:
»Enskild bank äge ej drifva handel med annat än guld och
silfver, in- och utrikes växlar samt allmänna räntebärande papper, ej
heller äga annan fastighet än som för bankens inrymmande är behöflig,
men vare oförhindrad att inropa pantsatt eller utmätt egendom, som
på auktion utbjudes, därvid bankens rätt och säkerhet kan vara i fråga;
dock med iakttagande däraf, att sådan egendom åter varder försåld,
så snart det utan förlust för banken kan ske.»
I de författningar rörande enskilda banker med rätt att utgifva
egna banksedlar, som sedermera utfärdats dels den 20 maj 1864 och
dels den 12 juni 1874, upptagas nyssnämnda bestämmelser så godt
som ordagrant. Enligt samma författningar kunde aktier icke vidare
godtagas såsom grundfondshypotek eller egna eller andra enskilda bankers
lottbref mottagas såsom säkerhet för försträckning.
Vid sidan af det lagstiftningsarbete, som sålunda haft till föremål
de sedelutgifvande bankerna, hade jämväl förslag uppgjorts och af
Riksdagen antagits beträffande aktiebankerna. Dessa förslag vunno
emellertid icke Kungl. Maj:ts godkännande.
4 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
De af Kung! Maj:t fastställda bolagsordningarna för dylika bolag
grundade sig alltså på lagen om aktiebolag den 6 oktober 1848. Och
bolagen erköllo i ett flertal fall en mer eller mindre uttryckligt bestämd
rätt att drifva handel äfven med andra värdepapper än allmänna räntebärande.
Enligt bolagsordningen för skandinaviska kreditaktiebolaget
i Göteborg af den 6 november 1863 ägde sålunda samma bolag att
köpa och sälja aktier och obligationer. Aktiebolaget Stockholms handelsbank,
aktiebolaget Blekinge bank, aktiebolaget Sundsvalls handelsbank
inrymdes i sina bolagsordningar af respektive den 12 maj 1871, den 27
september 1872 och den 12 juni 1874 rätt att drifva all »sådan rörelse,
som till eu ordnad bankanstalt hörer».
Behofvet af en begränsning af bankrörelse jämväl i fråga om
bankaktiebolagen gjorde sig emellertid snart gällande.
I de bolagsordningar, som fastställts i slutet af 1870-talet och
början af 1880-talet, inskränktes sålunda bankrörelsen att omfatta handel
med guld, silfver, växlar och allmänna räntebärande papper, utan att
dock detta ansetts utgöra hinder för bard?:, såsom åtminstone i bolagsordningen
för aktiebolaget arbetareringens bank af den 5 oktober
1883 uttryckligen angifves, att åtaga sig kommissionsuppdrag.
Behofvet af en allmänt gällande begränsning af bankrörelsen
uttalades vid samma tid af 1881 års bankkommitté.
Denna kommitté, som hade till uppdrag att verkställa revision
af gällande lagstiftning rörande de enskilda sedelutgifvande bankerna,
afgaf den 14 december 1883 betänkande och förslag till lag angående
bankbolag, hvilken lag var afsedd att gälla såväl bankbolag med som
bankbolag utan sedelutgifningsrätt. I motiven till detta förslag, som
legat till grund för lagen af den 19 november 1886 och däri upptagits
bestämmelser därom, att bankbolag ej finge drifva handel med annat
än guld och silfver, in- och utrikes växlar samt räntebärande papper,
anför kommittén, bland annat, följande:
»Den begränsning med afseende å föremålen för bankbolags verksamhet,
hvilken blifvit stadgad i 1874 års kungl. kungörelse, har synts
å ena sidan gifva tillräcklig säkerhet därför, att bolag, Indika bildats i
ändamål att drifva bankrörelse och under olika former därvid upplåna
penningar af allmänheten, icke skola jämte sin egentliga bankrörelse
drifva andra rörelsegrenar, hvilka, såsom medförande vida större risk
än den förstnämnda, böra vara för bankbolag främmande, och å den
andra lämna tillräcklig frihet åt bankbolag att inom området för verklig
bankrörelse ordna sin verksamhet på det sätt detsamma själf för godt
finner.
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 5
Kommittén har därför ansett ifrågavarande stadganden böra utan hufvudsaklig
förändring upptagas i förslaget. Någon betänklighet att göra
dessa stadganden gällande jämväl i fråga om bolag utan rätt att utgifva
egna sedlar har desto mindre förekommit, som redan i 1863 års
förslag till lag för dylika banker enahanda bestämmelser intagits.»
När slutligen efter långvariga förarbeten lagen angående bankaktiebolag
den 19 november 1886 trädde i kraft, gällde med afseende
å dylika bolag i hufvudsak samma begränsning för rörelsen som i fråga
om de sedelutgifvande bankerna. Utan synlig motivering hade dock
banks rätt att drifva handel med räntebärande värdepapper icke för
bankaktiebolagen inskränkts till allmänna dylika papper. Förbud för
bank att såsom säkerhet för försträckning mottaga aktier fastställdes
att gälla bankens egna aktiebref.
När sedermera 1901 års kommitté uppgjorde förslag till lagar för
solidariska banker och aktiebanker, upptogos i förslagen enahanda bestämmelser
rörande begränsningen af bankrörelsen, som redan gälde
för de sedelutgifvande bankerna och bankaktiebolagen. Det skulle allt
fortfarande vara bank förbjudet att drifva handel med aktier. Handel
med dylika papper vore sålunda, på sätt kommittén anförde, förbehållen
enskilda personer eller inrättningar, bvilka icke, likasom bankerna, stode
under det allmännas kontroll. Kommittén hade icke kunnat undgå att
finna såsom en brist i lagstiftningen frånvaron af alla bestämmelser till
reglerande af dylik handel. Att en med tillräckligt kapital utrustad,
på lämpligt sätt organiserad och under offentlig kontroll ställd aktieemissionsanstalt
skulle, med den fackkunskap rörande industriella företags
ekonomiska bärighet och andra hithörande förhållanden, öfver
hvilken en sådan inrättning måste antagas komma att förfoga, varda
till nytta för industrien, syntes kommittén obestridligt. Men att utan
vidare upphäfva nu gällande förbud för bankerna att drifva handel med
aktier ansåge kommittén ingalunda tillrådligt. Hvad i denna fråga borde
göras syntes kommittén vara, att lagstadganden meddelades rörande
en ny banktyp, hvilken skulle äga att, under aktiebolagsformen, jämte
drifvande af bankrörelse, idka handel med aktier.
I enlighet härmed framlade kommittén, jämte nyssnämnda lagförslag,
förslag till lag om industriförlagsbanker.
I den proposition i ämnet, som af Kungl. Maj:t afläts till 1903 års
Riksdag, hade icke någon ändring gjorts i kommitténs förslag i nu
förevarande delar.
Riksdagen, som af anförda skäl icke fann sig kunna godkänna
Kungl. Maj:ts förslag till lag angående industriförlagsbanker, lämnade
6 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
däremot öfriga förslag till banklagar i nu förevarande afseende utan
annan ändring än att banks rätt att drifva handel med de ädla metallerna
inskränktes till guld.
I enlighet med de af Riksdagen antagna förslagen erhöllo i de
den 18 september 1903 utfärdade, nu gällande banklagar de §§, Indika
innehöllo allmänna bestämmelser rörande bankrörelsen, följande lydelse:
27 § i lagen angående solidariska bankbolag:
»Bankbolag må ej drifva handel med annat än guld, in- och utrikes
växlar samt räntebärande papper.
För bankbolags fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös egendom,
som försäljes å auktion, må bolaget dock äga att, till skyddande
af sin fordran, inropa, med skyldighet att egendomen åter afyttra, så
snart det kan ske utan förlust.
Bankbolag äger förvärfva för bankens inrymmande afsedd fastighet.
Ej må bankbolag såsom pant mottaga egna lottbref eller andra
bankbolags hufvudlottbref.»
24 § i lagen angående bankaktiebolag:
»Bankaktiebolag må ej drifva handel med annat än guld, in- och
utrikes växlar samt räntebärande papper.
För bankaktiebolags fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös
egendom, som försäljes å auktion, må bolaget dock äga att, till
skyddande af sin fordran, inropa, med skyldighet att egendomen åter
afyttra, så snart det kan ske utan förlust.
Bankaktiebolag äger förvärfva för bankens inrymmande afsedd
fastighet.
Ej må bankaktiebolag såsom pant mottaga egna aktiebref.»
Såsom ofvan angifvits, yrkar motionären viss ändring i nyssnämnda
§§. Motionären anför därutinnan:
»Då emellertid uttrycket »drifva handel» såväl i och för sig själft
som vid dess användning i svensk lag betyder idka handel vare sig
för egen räkning eller i kommission, hafva tvifvelsmål yppats, huruvida
bankerna äga rätt att i kommission köpa och sälja aktier. För bankerna
måste det gifvetvis vara högst angeläget att veta sig stå på fullt
laglig grund i sin verksamhet. Till följd häraf och enär köp och försäljning
i kommission af alla slags värdepapper samt af de ädla metallerna
är en af de naturligaste grenarna af en banks rörelse, och det
för en banks räkningsinnehafvare är synnerligen fördelaktigt att kunna
vid köp eller försäljning af värdepapper blifva betjänade af banken,
tillåter jag mig, för undanröjande af hvarje tvekan, hvilken ståndpunkt
lagen intager till denna fråga, att hemställa,
7
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
att Riksdagen för sin del ville besluta:
dels att första punkten af 27 § i lagen angående solidariska bankbolag
den 18 september 1903 skall erhålla följande förändrade lydelse:
»Bankbolag må ej drifva handel för egen räkning med annat än
guld, in- och utrikes växlar samt räntebärande papper och i kommission
med annat än guld och silfver, in- och utländska växlar samt värdepapper))
;
dels ock att första punkten af 24 § i lagen angående bankaktiebolag
af samma dag skall erhålla följande förändrade lydelse:
»Bankaktiebolag må ej drifva handel för egen räkning med annat
än guld, in- och utrikes växlar samt räntebärande papper och i kommission
med annat än guld och silfver, in- och utrikes växlar samt
värdepapper.»
Såsom af den utaf utskottet ofvan lämnade öfversikt af de bestämmelser,
som i vårt land varit eller äro för bankrörelse i allmänhet
gällande, framgår, har det varit de solidariska bankerna, om man frånser
de tidigast oktrojerade bankbolagen under deras första oktrojer,
förbjudet att drifva handel med aktier och banklotter. Denna begränsning
af bankrörelsen, som redan stadgats i den första mera uttömmande
författning angående de sedelutgifvande bankerna och jämväl återfinnes
i bolagsordningarna för de icke sedelutgifvande filialbankerna, utsträcktes
äfven att gälla aktiebankerna utan undantag, i och med det den första
särskilda bankaktiebolagslagen utfärdades. Äfven om ifrågavarande begränsning
af bankrörelsen sålunda till en början närmast funnits erforderlig
till bevarande af de sedelutgifvande eller i allt fall de solidariska
bankernas soliditet, har på senare tiden den åsikten gjort sig gällande
och vid frågans bedömande varit afgörande, att bankerna i allmänhet
böra hållas utom all spekulation i aktier och banklotter.
Ett frånträdande af denna grundsats vidkommande de banker,
som stå under offentlig kontroll, kan icke anses tillrådligt och är ej heller
af motionären afsedt.
Redan tidigt plägade emellertid bankerna biträda sina räkningshafvare
och de kunder, som öfverlämnade värdehandlingar i Öppet
förvar, med placering af penningar samt försäljning och köp af värdepapper,
inbegripet jämväl aktier och banklotter. Med utvecklingen af
handeln och industrien samt ökningen af kapitaltillgången inom landet,
har naturligen tillgång och efterfrågan på inhemska fondpapper
stigit, i följd hvaraf den gren af bankernas rörelse, hvarom ofvan
8 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
nämnts, högst afsevärdt vunnit i betydelse för allmänhet och banker,
särskildt i Stockholm, där landets egentliga fondrörelse kan anses vara
att finna. Detta förhållande har, enligt hvad utskottet erfarit, fått sin
särskilda betydelse efter den år 1901 vidtagna omorganisationen af
Stockholms fondbörs. Genom nådiga kungörelsen den 8 februari 1901
angående fondmäklare i Stockholm hade man trott sig kunna förverkliga
det önskemålet att med den omorganisation af fondbörsen, som därigenom
ägde rum, erhålla tillförlitligare kursnoteringar. Den nya anordningen
synes emellertid icke hafva fullt motsvarat förväntningarna.
Bredvid de officiella fondmäklarne — hvilka enligt sagda kungörelse
skola biträda vid köp och försäljning af obligationer, aktier och andra
dylika värdepapper samt jämlikt samma författning och Kungl. Maj:ts
förnyade nådiga mäklareordning den 9 juni 1893 äro förbjudna att
idka handel med växlar eller andra värdepapper, varor eller annat
eller att i sådan handelsrörelse deltaga, vare sig omedelbart eller med
begagnande af annan persons namn — drifva nämligen ej blott enskilda
personer utan äfven de flesta banker i hufvudstaden en med mäklarerörelse
likartad fondrörelse. På grund häraf och då de ojämförligt flesta
köp och försäljningar af värdepapper ske utom den officiella fondbörsen
och allmänheten särskildt för dylikt ändamål med förtroende vänder sig
till bankernas fondafdelningar, lärer hafva ifrågasatts att genom ändring
i fondbörsförfattuingarna söka bereda bankerna tillträde till fondbörsen
ocli på sådant sätt vinna ytterligare säkerhet för en såvidt möjligt tillförlitlig
kursnotering. Tvekan har emellertid uppstått, huruvida sådant
biträde, fondmäklare enligt hvad ofvan nämnts äger lämna allmänheten
vid köp och försäljning af värdepapper, kan, utan hinder af banklagarnas
ifrågavarande stadganden angående bankrörelsens omfattning, jämväl
af bankerna lämnas i fråga om aktier och banklotter.
Vid bedömandet af förevarande fråga må ännu en gång framhållas,
att lagstiftarne med förbudet för bank att drifva handel med
andra papper än räntebärande haft till syftemål att förekomma spekulationsaffärer
från bankernas sida i aktier och därmed likartade värdepapper;
samt att förbudet således närmast torde innebära hinder för
bank att för egen räkning taga befattning med köp och försäljning af
aktier och banklotter. Har banken i sin befattning med dylika värdepapper
inskränkt sig att vara mellanhand mellan köpare och säljare,
liar också åtgärden ansetts falla inom de lagliga gränserna för bankens
verksamhet. Såsom ofvan angifvits, hafva sålunda bankerna i långliga
tider biträdt sina kunder och allmänheten med köp och försäljning
af äfven icke räntebärande papper, såsom aktier och banklotter.
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 9
Denna gren af bankernas rörelse, hvilken under senare åren högst
betydligt tilltagit, har ej heller föranledt till någon anmärkning från
den kontrollerande statsmyndighetens sida. Detta har varit så mycket
förklarligare som, enligt hvad utskottet inhämtat, vid fastställande af
bolagsordningar, i ett flertal fall såsom en bland rörelsegrenarna upptagits
än kommissionsverksamliet och än rätt att förmedla köp och försäljningar
af värdepapper i allmänhet. Dylika bestämmelser återfinnas sålunda ej
blott, såsom i fråga om aktiebolaget Arbetareringens bank, i bolagsordning,
som fastställts före tillkomsten af den första bankaktiebolagslagen,
utan äfven i bolagsordningar för såväl solidariska bankbolag
som bankaktiebolag, hvilka förevarit till pröfning under senare tider
och i ett flertal fall efter ingången af år 1904, då nu gällande bankbolagslagar
trädde i kraft.
Det biträde, bankerna i förevarande afseende redan lämna allmänheten,
har alltså hittills icke ansetts stå i strid med banklagarnas
stadganden om förbud för bankerna att drifva handel med andra värdepapper
än räntebärande. Också torde man kunna taga för gifvet, att,
så länge bankerna i sin fondrörelse inskränka sig att i likhet med
fondmäklarne biträda allmänheten vid köp och försäljning af fondpapper,
något hinder för bedrifvande af denna fondrörelse, hvilken
utskottet för sin del finner vara för allmänheten gagnelig, icke lärer
från statens sida möta. Under sådana förhållanden håller utskottet före,
att någon ändring af banklagarna i det af motionären angifna syfte
icke för närvarande erfordras.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
l:o) att det i förevarande motion framställda
förslag till ändring af 27 § i lagen angående solidariska
bankbolag icke måtte af Riksdagen bifallas; samt
2:6) att förslaget till ändring af 24 § i lagen
angående bankaktiebolag icke heller måtte af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 5 mars 1906.
På utskottets vägnar:
C. A. SJÖCRONA.
Bih. till Biksd. Prot. 1906. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft.
2
10
Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
Reservation
af herr Håle.
Herr Jansson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
ärendets behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 190G.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.