Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t om utfärdande af nytt apotekarereglemente.

1906-03-09 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1906:1, Skrifvelse till Kungl. Maj:t om utfärdande af nytt apotekarereglemente.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1906, kl. 3 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n.-o 1

i anledning af väckt motion angående skrifvelse till

Kungl. Maj:t om utfärdande af nytt apotekarereglemente.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion n:o 2, tiar herr

R. A. Wawrinsky i Saltsjöbaden föreslagit, »att Riksdagen ville i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes snarast

möjligt låta utarbeta och till efterrättelse kungöra ett nytt apotekarereglemente.

»

Sedan Andra Kammarens andra tillfälliga utskott, till hvilket

motionen blifvit liänskjuten, i anledning af densamma afgifvit utlåtande

samt Andra Kammaren, med godkännande af utskottets

hemställan, för sin del beslutit, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t snarast möjligt täcktes låta

utarbeta och till efterrättelse kungöra ett nytt apotekarereglemente,

har detta beslut delgifvits Första Kammaren, hvilken hänvisat

ärendet till behandling af sitt andra tillfälliga utskott.

Såsom stöd för sin framställning har motionären anfört Motionen.

följande:

»Nu gällande apotekarereglemente är af Kungl. Maj:t utfärdadt

den 11 augusti 1819. Sedermera hafva visserligen ändringar vid
Bih.

till Riksd. Prof. 1900. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft. (N:o 1). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande No 1.

tagits i en del af detta reglementes bestämmelser dels den 19

december 1879, dels den 17 mars 1894, dels slutligen den 22 mars

1895, men i det stora hela kvarstå dock de gamla föreskrifterna

från förra århundradets början ännu oförändrade. Klart är emellertid,

att genom den omstörtning i åsikter och förhållanden, som

sedan den tiden inträdt på snart sagdt alla områden och hvilka

icke heller lämna apoteksyrket oberördt, de föreskrifter, som år

1819 kunde synas praktiska och tillfyllestgörande för att reglera

apotekarnes ställning till stat och allmänhet, icke numera kunna i

allo tillämpas. Följden har också blifvit, att åtskilliga bestämmelser

i det uråldriga reglementet med vederbörandes tysta minne öfverkorsats

utan att emellertid några nya förordnanden i deras ställe

tillkommit. Härigenom har ett visst osäkerhetstillstånd tillskapats,

som särskildt på senare tid, då en kraftig rörelse från de yngre

yrkesutöfvarnes sida att mer än fordomdags tillvarataga sina speciella

intressen börjat göra sig gällande, föranledt eu och annan konflikt

och uppenbarligen hotar att betänkligt rubba det goda förhållande,

som onekligen varit hittills rådande mellan principaler och biträden

inom apoteksyrket.

Behofvet af ett nytt apotekarereglemente har af ofvannämnda

skäl varit för länge sedan uppenbart för alla, som på något sätt

haft tillfälle att behöfva tillämpa de nu gällande bestämmelserna

rörande apoteksyrkets utöfvande. På apotekarekårens egen begäran

tillsatte sålunda Kung! Maj:t redan 1831 eu kommitté för utarbetande

af »förslag till farmaciväsendets ordnande», hvilken kommitté

år 1835 afgaf förslag till nytt reglemente för apotekare i riket. Öfver

detta förslag inhämtades sedan vederbörandes yttranden, som afgåfvos

dels af sundhetskollegium den 2 juli 1836, den 15 mars 1841 och

den 25 april 1842, dels af justitiekanslersämbetet den 27 december

1843, dels slutligen af högsta domstolen den 14 juni 1844. En i

sammanhang med kommitterades förslag väckt fråga om afskaffa,]!det

af den då allmänt brukliga handeln med apoteksprivilegier, hvaröfver

jämväl ofvanbemälde ämbetsmyndigheter äfvensom apotekarekåren

sattes i tillfälle att afgifva yttranden, tog emellertid, såsom preliminärfråga,

uppmärksamheten i anspråk till den grad, att själfva

reglementsförslaget under tiden lades undan i afvaktan på att nyssnämnda

fråga skulle vinna slutligt afgörande. Då emellertid intet

af de många förslag, som under närmaste tiden härefter framställdes

till apoteksprivilegiihandelns afskaffande, befanns vara af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första: Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 3

den beskaffenhet, att det kunde vinna något allmänt erkännande,

och denna frågas afgörande alltså måste öfverlämnas åt framtiden,

blef omsider det hyllande förslaget till nytt apotekarereglemente

ånyo upptaget till behandling och den 25 januari 1861 af Kungi.

Maj:t öfversändt till sundhetskollegium. Därvid erhöll detta ämbetsverk

befallning att, med begagnande af ofvannämnda år 1835

afgifna kommittéförslag äfvensom af vederbörandes däröfver inkomna

utlåtanden samt med ledning af den erfarenhet, hvilken sedan dess

kunnat vinnas, utarbeta och till Kung! Maj: t ingifva ett nytt fullständigt

förslag till apotekarereglemente, hvilket jämväl borde upptaga

alla erforderliga föreskrifter, ej mindre rörande det, som tills

vidare skulle iakttagas vid de äldre apoteksprivilegiernas öfverlåtande

på innehafvaren till eu annan än ock beträffande framtida upprätthållandet

af de under senare tid meddelade personliga apoteksprivilegier.

Sundhetskollegium afgaf det infordrade förslaget den 13 juli

1861, men mot detsamma restes så stora betänkligheter af apotekaresocieteten,

som ansåg sina medlemmars ekonomiska intressen

hotade genom åtskilliga bestämmelser i förslaget, att detsamma ånyo

lades å sido för att slutligen, efter att ännu eu gång hafva den 21

maj 1869 remitterats till sundhetskollegium för att tagas under

ytterligare ompröfning och granskning, helt och hållet sjunka i

glömska.

Anledningen till att det så grundligt omdebatterade aktstycket

fick ett dylikt öde torde väl hufvudsakligast hafva legat däri, att

frågan om de säljbara apoteksprivilegiernas ställning länge visade

sig olöslig, samt att man sedermera, efter det denna fråga, genom

Kung!. Maj:ts och Riksdagens beslut år 1873 angående afskaffande

af alla dessa privilegier medelst inlösen af desamma genom eu

amorteringsfond, omsider bragts ur världen, ansåg sig behöfva inhämta

en viss tids erfarenhet om de härigenom inträdande förändringarnas

inverkan på apoteksyrket, innan man gaf sig in på att

utarbeta ett nytt reglemente för detta yrkes vidkommande. Numera,

och sedan 30 år förflutit efter det att handeln med och den fordom

vanliga öfverlåtelsen af apoteksprivilegier enskilde emellan i det

närmaste upphört att praktiseras, torde emellertid dessa invändningar

icke längre kunna göra sig gällande såsom hinder för att ett tilllämpligt

och efter nutida förhållanden afpassadt apotekarereglemente

utfärdas. Och lika litet torde den omständigheten, att vissa svång
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra Kam

marens

Tillfälliga

JJtskotts

utlåtande.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 1.

heter fortfarande finnas att öfvervinna, innan förevarande fråga

löses, kunna med fog anföras såsom skäl för ytterligare uppskof

med afgörandet af detta sedan 70 år på Kung! Maj:ts pröfning

beroende ärende, utan synes väl tiden nu omsider böra vara mogen

för en slutlig behandling af denna gamla fråga, synnerligast som

de angelägenheter, hvilka ett nytt apotekarereglemente skulle afse

att ordna, äfven äro till sin natur och beskaffenhet sådana, att de

å ena sidan djupt ingripa i allmänhetens anspråk på att en friare

täflan må få utveckla sig inom apotekareyrket såväl som inom

andra näringsgrenar, under det att de å andra sidan onekligen hafva

jämväl omedelbart inflytande på talrika personers uppehälle och

förvärf och således äfven af denna anledning kräfva ett afgörande

beslut.»

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande innehåller,

efter det utskottet hänvisat till motionen, följande utredning

och motivering:

»Hvar och en som genomgår det nu gällande apotekarereglementet

(se bil. A.), hvilket blifvit af Kungl. Maj:t utfärdadt för så

lång tid sedan som den 11 augusti 1819, torde nog redan af den

form, hvari dess bestämmelser äro affattade, få den uppfattning,

att detta reglemente är synnerligen antikveradt och i behof af en

grundlig omredigering. Och inlåter man sig yttermera på en granskning

af reglementets innehåll, skall man snart finna, att detsamma

icke längre står i öfverensstämmelse med apoteksväsendets nuvarande

ställning i vårt land eller motsvarar de kraf, man nu för tiden

anser sig böra ställa på apoteksyrkets utöfvare.

Reglementets första åtta paragrafer behandla dels de förhållanden,

under hvilka personer skulle äga rätt att blifva antagne

till apotekselever, dels elevernas och principalernas ömsesidiga skyldigheter

gent emot hvarandra, dels slutligen det sätt, hvarpå apotekarestudierna

skulle bedrifvas, samt de fordringar, som uppställdes

för rättighet att aflägga »farmacie-studiosi-» äfvensom »pro visors-eller

apotekare-examen» m. m. Dessa paragrafer hafva emellertid, såsom

redan länge föråldrade och otidseidiga, blifvit antingen ersatta med

nya föreskrifter eller helt enkelt upphäfda, utan att några andra

bestämmelser i deras ställe insatts i reglementet. Sålunda erhöllo

paragraferna 1 och 2 i 1819 års reglemente en helt och hållet ändrad

lydelse först genom en kungl. kungörelse den 19 december 1879

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande No 1. 5

och sedermera genom en ny knngl. kungörelse den 22 mars 1895,

hvarigenom det gamla skråmässiga förhållandet mellan principaler

och biträden upphäfdes och mera moderna principer i detta afseende

infördes. Rörande undervisningsväsendet bestämdes i ett kung!,

bref af den 23 november 1866, att den i paragraf 8 af 1819 års

reglemente omnämnda skyldigheten för vissa professorer vid Karolinska

mediko-kirurgiska institutet att examinera i provisor- och

apotekare-examen skulle öfverflyttas på lärarne vid farmacevtiska

institutet, hvar järn te sundhetskollegium erhöll uppdrag att meddela

de närmare föreskrifter rörande sagde examen, hvilka kunde befinnas

nödiga såväl med afseende på ofvannämnda öfverflyttning som till

följd af farmaciens framsteg under senare tider och dåra! beroende

stegrade examensfordringar. Och sedermera föreskrefs, i samband

med nyssnämnda ändringar af de två första paragraferna uti 1819

års reglemente den 19 december 1879, att äfven farmacie-studiosiexamen

skulle afläggas vid farmacevtiska institutet enligt de föreskrifter,

medicinalstyrelsen skulle äga att meddela och till vederbörandes

efterrättelse kungöra. Slutligen utfärdades den 22 november

1901 dels nya bestämmelser angående apotekselevers antagande och

lärotid in. m. (se bil. B.), dels en ny stadga för farmacevtiska institutet

med detaljerade föreskrifter rörande undervisningen vid

nämnda institut, hvarvid äfven åliggandet att utöfva tillsyn öfver

den farmacevtiska undervisningen och de farmacevtiska examina

öfverflyttades från medicinalstyrelsen till eu af Kungl. Maj:t för

ändamålet särskildt tillsatt styrelse för farmacevtiska institutet. I

sammanhang med denna reform upphäfdes äfven paragraferna 1—8

i 1819 års apotekarereglemente, utan att några nya paragrafer i

deras ställe infördes i reglementet. För närvarande äger alltså det

egendomliga förhållandet rum, att vi hafva ett apotekarereglemente,

hvari alla bestämmelser saknas rörande fordringarna för inträde på

apotekarebanan likasom ock rörande villkoren för kompetens att

utöfva det yrke, för hvilket reglementet är afsedt att utgöra ett

rättesnöre, hvartill äfven kan läggas den formella, om ock oväsentliga

oegentligheten, att reglementet börjar icke med en paragraf 1, utan

med paragraf 9.

Frånsedt dessa nu framhållna brister i det för närvarande

gällande apotekarereglementet, kan mot detsamma anmärkas, att i

fortsättningen af reglementet finnas alltför många icke tillämpliga

bestämmelser, hvilka hufvudsakligen hafva sin grund i förhållanden,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Förslå Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

som för länge sedan upphört att existera. Det gamla apotekarereglementet

uppgjordes nämligen under eu tid, då apoteken voro

säljbara, då sålunda apoteksinnehafvarne och deras rättsinnehafvare

betraktade apoteksprivilegierna såsom sin egendom på helt annat

sätt, än hvad numera är fallet, och då de följaktligen äfven ansågo

sig äga rätt att handskas med denna sin egendom helt annorlunda,

än hvad numera kan tillåtas. Genom kungl. kungörelsen den 9

september 1873 angående afskaffande af de s. k. säljbara apoteksprivilegierna

hafva emellertid, praktiskt sedt, samtliga privilegier å apotek

biff vit från innehafvare inlösta; men denna ingripande reform,

som helt och hållet omskapat apotekens och apotekarnes ställning,

har icke åtföljts af sådana ändringar i gällande apotekarereglemente,

som borde varit det naturliga resultatet af densamma. Härtill

kommer, att i 1819 års reglemente en del föreskrifter påträffas,

hvilka icke längre kunna tillämpas, därför att en ny tids anda

omskapat så många fordom rådande uppfattningar och förhållanden.

Särskild! äro paragraferna 10, 12, 13 och 14 i ofvannämnda afseenden

att framhålla.

Paragraf 10 innehåller sålunda föreskrifter rörande tillvägagåendet

efter aflagd apotekare-examen, hvilka på grund af ändrade

förhållanden i flere afseenden icke numera efterlefvas. Den i paragrafen

föreskrifna »provisors- eller apotekare-eden» är exempelvis

af skalf ad genom ett kungl. bref till medicinalstyrelsen den 13 juli

1887; provisors- eller apotekarebref, som det skulle tillkomma

medicinalstyrelsen att tillhandahålla en apotekare efter aflagd examen,

har redan länge, på grund af en nyare föreskrift i medicinalstyrelsens

instruktion, varit ersatt med en anteckning å examensbetyget

om legitimation; och uttrycket: »farmacie studiosus, som---—

är laglig ägare af apotek», kvarstår numera så godt som utan någon

betydelse, sedan äganderätten till apotek, såsom regel, upphäfts genom

ofvannämnda kungl. kungörelse den 9 september 1873.

I paragraferna 12, 13 och 14 förekomma hvarjehanda otidsenliga

bestämmelser om apoteksinnehafvares skyldigheter i allmänhet

och särskild! beträffande skötseln af apoteket, angående samlande

och odlande af medicinalväxter, tillredande af kemiska preparat

o. s. v., hvilka bestämmelser samt och synnerligen äro af den beskaffenhet,

att de icke på något sätt motsvara nutida fordringar

i förevarande afseenden. Medicinalstyrelsen har också, jämlikt sin

instruktion, tid efter annan utfärdat särskilda kungörelser, hvilka

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 7

på tidsenligare sätt reglerat hithörande förhållanden, men som därför

också rätt väsentligt afvika från de ännu kvarstående bestämmelserna

i 1819 års apotekarereglemente. Icke förty äro dock alltjämt de

ursprungliga föreskrifterna oförändrad t bibehållna i det reglemente,

som utgör grundvalen för apoteksväsendet och kodex för yrkets

utöfvare.

Af ofvanstående redogörelse för det väsentliga innehållet i

1819 års apotekarereglemente torde uppenbart framgå, att icke mycket

finnes i detsamma, som nu för tiden kan för det med reglementet

af sedda ändamålet användas. Redan i detta förhållande ser utskottet

en tillräcklig anledning att förorda en snar omarbetning af reglementet;

men ett ännu starkare skäl för en sådan åtgärd finner utskottet

i den omständigheten, att föreskrifter för närvarande alldeles

saknas i vissa stycken, där nyare tidsförhållanden gjort en komplettering

af det gamla reglementet önsklig och behöflig. Sedan apoteken

så godt som alldeles upphört att gå i köp och Kung! Maj:t efter

ansökan utdelar apoteksprivilegierna, har behof gjort sig gällande

af särskilda bestämmelser rörande befordringarna på apotekarebanan.

För närvarande tillgår härvid på det sätt, att medicinalstyrelsen,

jämlikt sin instruktion, hos Kung! Maj:t anmäler »den, som finnes

mest förtjänt». För att inhämta personalkännedom infordrar medicinalstyrelsen

förslag af apotekaresocietetens direktion på tre bland de

sökande, hvilka direktionen finner mest passande och berättigade

till det ifrågavarande apoteksprivilegiet, något som dock icke äger

stöd i författningarna. Mot detta tillvägagående hafva anmärkningar

ofta framställts, då man ansett sig, måhända icke utan

skäl, kunna tillvita apotekaresocietetens direktion att icke följa

ledande principer vid uppgörandet af nämnda förslag. Helt visst

skulle det nog också vara till förmån för apotekareyrket och dess utöfvare,

därest bestämda befordringsgrunder blefve fastställda här

lika såväl som i fråga om andra tjänstebefattningar, som utdelas

efter ansökan, och det synes utskottet, som om dylika grunder

icke borde saknas i en författning, som afser att reglera apoteksväsendet.

Vidare har utskottet fäst sin uppmärksamhet vid, att nuvarande

föreskrifter, huru förfaras skall, då apotekare genom sjukdom

eller på annan grund blir urståndsatt att själf sköta sitt apotek,

icke visat sig vara tillfredsställande. I 1819 års apotekarereglemente

opaginerad Kontrollera mot PDF

$ Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

§ 11 förordna.*, att »när änka eller stärbhus vill på kortare eller

längre tid låta apotek öppet hållas, bör, så fort efter apotekares

dödsfall ske kan, anmälan göras i Yårt sundhetskollegium om en

skicklig provisor». »På enahanda sätt förhålles, då apotekare af

sjukdoms- eller ålderdomsbräcklighet sitt apotek icke förestå kan

och därtill provisor åstundan» Dessa föreskrifter torde nog haft

sitt berättigande på de tider, då apoteken voro säljbara och följaktligen

betraktades såsom apoteksinneliafvarnes välfångna egendom,

men sedan apoteksköpen af.skaffats, lärer val denna apotekarnes

undantagsställning att själfva äga rätt tillsätta sina vikarier icke

vara lämplig att upprätthålla. Erfarenheten har också visat, att de

från äldre tider kvarstående bestämmelserna i detta afseende ledt

till betydande missbruk, hvarföre de böra i det nya apotekarereglementet

ändras, så att berörda förhållanden blifva på ett mera tidsenligt

sätt ordnade.

På senare åren har eu stark och i många afseenden fullt berättigad

rörelse uppstått bland de obefordrade utöfvarne af apotekareyrket

i ändamål att för apoteksbiträdena vinna eu förbättrad ställning

icke blott i ekononomiskt afseende, utan äfven i fråga om arbetstid,

arbetssätt m. in. Och den önskan, som nu allt mera börjat göra

sig gällande bland de obefordrade, nämligen att tillfälle måtte på

ett eller annat sätt beredas deras organisationer att få göra sig hörda

vid behandlingen af frågor, som beröra yrket i dess helhet och ej

endast apoteksinneliafvarnes intressen, torde väl äfven stå i öfverensstämmelse

med tidsandan och ej böra afvisas, synnerligast som

en stor del af dessa biträden äro till mogen ålder komne och följaktligen

kunna anses fullt omdömesgilla i förekommande yrkesfrågor.

Äfven i förenämnda afseenden synes — lättförklarligt nog — en

lucka förefinnas i nu gällande apotekarereglemente, en lucka, som

dock utan svårighet borde kunna fyllas vid utarbetande af ett nyttreglemente.

Utskottet anser sig med hvad här ofvan anförts hafva ådagalagt,

att behof verkligen förefinnes, att det arbete på ett nytt apotekarereglemente,

som, enligt hvad motionären visat, påbörjats redan 1831,

nu ändtligen måtte föras till ett slut. Stora svårigheter äro visserligen

förenade med detta arbete, som uppenbarligen krafvel* en

mycket grundlig och allsidig utredning, men då krafvet på nya bestämmelser

rörande apoteksyrkets utöfvande synes utskottet oafvislig^

finner sig utskottet på de grunder, som ofvan anförts, böra hemställa,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande No 1. 9

att Andra Kammaren i anledning af förevarande motion ville

för sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kung! Maj:t

anhåller, att Kung! Maj:t snarast möjligt täcktes låta utarbeta och

till efterrättelse kungöra ett nytt apotekarereglemente.»

Vid Andra Kammarens utskotts betänkande finnas fogade

de däri omförm älta bilagor (Bil. A. och Bil. B.), hvilka komma

att åtfölja äfven Första Kammarens utskotts utlåtande.

Med åberopande af de utaf Andra Kammarens utskott anförda

omständigheter och skäl finner Första Kammarens utskott

sig böra hemställa,

att Första Kammaren behagade biträda Andra

Kammarens beslut.

Stockholm den 9 mars 1906.

På utskottets vägnar:

GUSTAF BERG.

Bilagor.

Utskottets

utlåtande.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 8 Sami.

2 Afd. 1 Band. 1 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Bil. A.

K. M:ts nåd, Regi. af d. 11 Aug. 1819, för apotekare

och dem, som med apothekare-konstens lärande och utöfning

sig vilja befatta. »WI CARL JOHAN etc. göre veterligt, att som

Wi funnit det under d. 12 Febr. 1799 utfärdade apothekarereglemente,

efter förändrade omständigheter, i åtskilliga delar fordra

ändringar och förbättringar, Kåfve Wi, sedan Wårt sundhetskollegium

i ofvanberörde afseende med förslag uti underdånighet inkommit,

funnit för godt, att, med upphäfvande af berörde hittils gällande

apothekarereglemente, följande i nåder stadga och föreskrifva:

§ 1. Den yngling, som till lärling uti farmacien vill antagas,

bör ega omkring 15 års ålder, vara uti kristendomen grundeligen

undervist, hafva goda seder och röja håg till arbetsamhet,

kunna skrifva läslig stil och räkna, samt uti latinska språket vara

så mycket kunnig, att han väl känner grammatikan och kan någorlunda

öfversätta latin på svenska.

§ 2. Emellan apothekaren och lärlingens föräldrar, skyldemän

eller förmyndare, bör ett noga bestämdt kontrakt upprättas, men

icke afslutas förr, än lärlingen varit hos apothekaren sex månader

på försök; dock blifva desse sex månader intagne uti lärotiden,

hvilken utsättes minst till trenne och högst till sex år.

§ 3. Lärlingen är sin husbonde skyldig lydnad, trohet och

flit uti hvad honom till apothekare-konstens vederbörliga inhemtande

och utöfning anbefalles. Husbonden bör, jemte uppfyllande

af kontraktet, tillhålla lärlingen, att vid dertill utsatte stunder, öka

sin kunskap uti latin och söka tillfälle, att lära tyska och flera språk.

Under första hälften af läroåren bör lärlingen undervisas uti kännedomen

af simplicia, till hvilken ända han, ibland annat, efter hand

äfven samlar och bibehåller ett herbarium vivum; åliggande lärlingen,

att flitigt öfva sig uti de handlag, som till simplicium beredande

höra, och uti laboratorium vid hvarjehanda operationers

skötande förefalla. — Den sednare halfva lärotiden bör husbonden

sjelf underrätta lärlingen, samt gifva honom tillfälle, att af vederbörande

lärare efter hand inhemta kemiska grunderne till de operationer,

som uti laboratorium och apotheket förekomma; äfvensom

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

lärlingen sista läroåret bör få ledighet, att bevista föreläsningarne

uti historia naturali och farmacien, om han vistas på de ställen,

der sådane hällas. — Skulle, under lärotiden, lärlingen sig vanartigt

eller försummeligen uppföra, eger husbonden, att, efter gifven förmaning,

och då förbättring icke derå följer, en sådan lärling ifrån

sitt apothek skilja, hvilket, jemte orsakerne, genast bör till Wårt

sundhetskollegium inberättas; lärlingen likväl obetaget, att, derest

honom dervid något för nära skett, sådant hos kollegium anmäla,

§ 4. När lärotiden är förliden, och lärlingen vunnit försvarlig

kunskap uti språken, känner simplicia, och är öfvad att tillreda

salvor och plåster, samt, jemte handlag vid de allmännare kemiska

operationerne, eger kännedom af kemiske grunderne dertill, må husbonden

honom till pharmaciöe-studiosi-examen uti Wårt sundhetskollegium

anmäla.

§ 5. Uti denna examen, hvarvid, om den i Stockholm förrättas,

någon sundhetskollegii ordinarie ledamot, eller dess tillydande

medlem af husbonden tillkallas, bör utrönas, om lärlingen eger nödig

kunskap uti de stycken, som i föregående 4 § nämnde äro, jemte

det han, genom någon farmaceutisk laborations förrättande, bevisar

sin skicklighet; öfver förloppet hvaraf, berättelse till Wårt sundhetskollegium

bör ingifvas, undertecknad af den examinerande apothekaren

och af de närvarande. Hvarefter kollegium pröfvar, om lärlingen

kan godkännas och för studiosus pharmaci® förklaras, i hvilken

händelse honom tillåtes, att sin tro- och huldhets- samt studiosi-ed

aflägga, hvarom honom vanligt bevis meddelas. — När uti landsorterne

pharmacie-studiosi-examen skall anställas, bör provinsialmedicus,

stads-fysicus, eller annan Wårt sundhetskollegii tillydande

medlem densamma öfvervara, och insändes derom ofördröjligen till

Wårt sundhetskollegium berättelse, af de närvarande underskrifven,

hvarefter lärlingen, om han af kollegium skicklig befinnes, får inför

magistraten studiosi pharmacise ed aflägga, hvilken ed, egenhändigt

af honom undertecknad, till Wårt sundhetskollegium genast insändes.

— Gitter lärlingen pharmacise-studiosi-examen vederbörligen undergå,

bör han derefter ännu ett år hos samma husbonde uti kondition

och emot arfvode förblifva, om han sig så uppfört, att husbonden

det åstundar; men finnes lärlingen icke ega nödig kunskap och

färdighet vid handlagen, bör lärotiden efter omständigheterne

förlängas.

§ 6. PharmaciaB studiosus eger frihet, efter förloppet af det

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

år, han efter fullgjord examen bör hos husbonde qvarblifva, att

annorstädes antaga kondition, hvilken, efter upprättadt skriftligt

kontrakt, tillträdes och upphörer hvilken tid af året som helst; dock

att minst trenne månader förut, husbonden derom af studiosus tillsäges.

Behöfver husbonden icke vidare hans tjenst, bör studiosus

derom trenne månader före afflyttningen förständigas. — Studiosus

pharmaciae bör ytterligare upparbeta sig uti latin, tyska och andra

språk. Om hans kondition är i hufvudstaden, bör han hos historia!

naturalis samt chemi» och pharmaciae professorerne och andra lärare

söka förkofran uti dessa vetenskaper; men vistas han på annan ort

i riket, bör han hos kunnige män nyttja den undervisning, som

möjligen kan vara att tillgå. — En pharmaciae studiosus bör med

trohet och flit sin husbonde biträda i afla de göromål, som till

apothekare-konstens utöfning höra: uti laboratorium, genom noga

och varsamt uppförande vid de der förekommande beredningar; och

uti apotheket, medelst läkemedlens uppmärksamma och pålitliga

utdelande, enligt läkares föreskrifter, samt för öfrigt uti allt sitt

uppförande visa husbonden afl tillbörlig hörsamhet och undergifvenhet.

Brister pharmaciae studiosus uti desse delar sig så förhålla, att

han, genom vårdslöshet eller elaka seder, gör sig förlustig sin husbondes

förtroende, eger apothekaren att, för egen och allmänhetens

säkerhet, genast honom ifrån sig skilja; dock "bör händelsen straxt

till Wärt sundhetskollegium inberättas, äfvensom studiosus må vara

öppet, att, derest han utan gällande skäl, blifvit af husbonden för

strängt ansedd, sådant då med tillbörlig anständighet hos kollegium

till vederbörlig rättelse ådagalägga.

§ 7. Utrikes ifrån inkommande pharmaciae studiosus, som,

försedd med trovärdige betyg om insigt, åstundar hos apothekare

kondition, bör under en månads tjenst ytterligare sin skicklighet

bevisa, hvarom husbonden genast till Wårt sundhetskollegium berättelse

afgifver, och kommer derefter samma studiosus att tro- och

huldhets eden aflägga, här i hufvudstaden inför Wårt sundhetskollegium,

och i landsorterne hos magistraten, i hvilken senare händelse

eden, egenhändigt underskrifven, bör till bemälte Wårt kollegium

af husbonden insändas.

§ 8. Då pharmaciae studiosus tror sig hafva inhemtat grundlig

kännedom af apothekare-konstens theoretiska så väl som praktiska

del, eger han, att hos Wårt sundhetskollegium begära, att

provisor- eller apothekare-examen undergå. — Denna examen låter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 13

Wårt sundhetskollegium anställa af historia naturalis och kemie

professorerne vid mediko-kirurgiske institutet samt af tvenne af de

här i staden boende apothekare, en af de yngre och en af de äldre,

och må ingen apothekare en sådan kollegii kallelse försumma, utan

att i god tid hafva anfört lagliga hinder. —- Examinandus förhöres

af den yngre apothekaren: i kännedomen af pharmaca simplicia,

deras uppsamlings- och förvaringssätt jemte de prof, som på åtskilliga,

förfalskning underkastade, droguer böra anställas, för att förvissa

sig om deras riktiga beskaffenhet; af den äldre apothekaren:

i medicamenta prseparata och composita efter de antagne farmakopéer,

deras tillredningssätt, handlagen dervid, och de tecken, som

utvisa, att prseparatet utfallit af en vederbörlig beskaffenhet. —

Examinandus förhöres vidare af historia: naturalis professorn i örtkännedomens

så väl theoretiska som praktiska del, kulturen af medicinal-växter,

samt de delar af zoologien, som af en väl underbygd

farmaceutikus böra kännas. — Kemie professorn förhörer i den

theoretiska farmacien, äfvensom i användandet af den kemiska theorien

på de farmaceutiska operationerne. Tillika låter han examinandus

visa sin kännedom af latinska språket, genom explikation

af någon utländsk farmakopé. — Vid denna examen föres ett skriftligt

protokoll, till hvars förande kollegium låter tillkalla kemie

adjunkten, eller i händelse han vore hindrad, historia) naturalis

adjunkten. —- Skulle endera af professorerne hafva tjänstledighet,

eller annars hafva lagliga hinder från att vid examen vara närvarande,

tillkallas hans adjunkt, som då i hans ställe examinerar. —

Sedan examen är slutad, yttra examinatorerne hvar för sig till hvad

grad de funnit examinandus godkännelig, hvilket i protokollet intages.

Skulle den omständighet inträffa, att endera af examinatorerne

finner den examinerade icke kunna godkännas i de stycken,

hvari han nu examinerat, så måste examinandus i dessa stycken

söka en bättre förkofran, och då han den vunnit, i de öfrige examinatorernes

närvaro i dem undergå nytt förhör, innan han af kollegium

kan erkännas hafva den anställda examen undergått. Sådan

examen sker för öppna dörrar i sundhetskollegii rum, och hör kollegium

genom eu eller tvenne af dess ledamöter densamma öfvervara.

— Efter skedd examen, inlemnas protokollet till sundhetskollegium,

som enligt dess innehåll godkänner den examinerade och

meddelar honom derå vanligt diplom, sedan han behörig ed aflagt.

— Sundhetskollegium kan ingen, som apothekare-ansvar åligger,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

ifrån denna examen dispensera, och till sådan examens förrättande

icke eller kalla andra, än här anförde personer.

§ 9. Ehuru det må stå hvar och en pharmaciaa studiosus

fritt att, när hans omständigheter det tillåta och han inhemtat dertill

nödiga kunskaper, anmäla sig till ifrågavarande examens undergående,

så må det dock icke vara någon tillåtet, att, äfven om han

sina specimina redan aflagt, antingen såsom provisor förestå en

annans, eller såsom apotekare få sköta eget apothek, innan han

till myndiga år kommit och innan han minst fyra år konditionerat

såsom pharmacise studiosus, helst en rätt beskaffad apothekare icke

behöfver endast grundliga studier i sitt yrke, utan äfven stadga i

sitt uppförande, samt vana vid affärer och ordning i det ekonomiska

af apotheks-rörelsen.

§ 10. Pharmacia studiosus, som biff vit antingen tills vidare

förordnad, eller genom kontrakt kallad till provisor, eller ock är

laglig egare af apothek, aflägger inför Wårt sundhetskollegium, efter

föregången examen, provisors- eller apothekare-eden, enligt det af

Oss i nåder gillade formulär, och erhåller provisors- eller apothekarebref,

hvarefter provisor sig till sin tjenst förfogar, men apothekare,

till privilegii erhållande, hos Oss af Wårt sundhetskollegium i underdånighet

anmäles.

§ 11. När enka eller sterbhus vill på kortare eller längre tid

låta apothek öppet hållas, bör så fort, efter apothekares dödsfall,

ske kan, anmälan göras i Wårt sundhetskollegium om en skicklig

provisor. -— Skulle ifrån sterbhuset ej någon föreslås, låter kollegium

genom allmänna tidningar kungöra ledigheten, på det antingen förut

examinerade provisorer, eller ock andre försvarlige pharmaciae

studiosi måga sig dertill anmäla; och skall af det kontrakt, som

emellan den godkände provisorn och sterbhuset bör upprättas, bevitnad

afskrift till Wårt sundhetskollegium inlemnas. -— På enahanda

sätt förhålles, då apothekare af sjukdoms- eller ålderdomsbräcklighet

sitt apothek icke förestå kan, och dertill provisor åstundar.

— I lika måtto, och när apothek för gäld i mät går och för borgenärers

räkning försäljes, eller af boets kuratorer skall förvaltas, bör

dertill en examinerad provisor förskaffas, derest borgenärerne icke

hafva förtroende till förre egaren, eller till annan examinerad apothekare,

som sig tillsyn och ansvar derföre vill åtaga; börande, i

alla de fall, behörigt kontrakt upprättas och i bevitnad afskrift till

Wårt sundhetskollegium insändas. I de fall, då omständigheterne

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande N:o 1. 15

föranlåta, att till ett apotheks förestående antaga en pharmaciae

studiosus, som ännu ej undergått provisors-examen, så bör sundhetskollegium

noga tillse, att han densamma, så fort möjligen ske

kan, aflägger.

§ 12. Apotekare åligger, att sitt apothek alltid uti godt och

försvarligt stånd hålla, och efter ortens behof vara försedd med

tillräckligt förråd medicinalier af god beskaffenhet, enligt de af Wårt

sundhetskollegium utgifne farmakopéer. — De visitationer, som, till

utrönande deraf, Wårt sundhetskollegium årligen eller oftare, då

omständigheterne det fordra, låter anställa, får apotekare sig icke

undandraga. Han bör ock, genom flitig närvaro och tillsyn, väcka

den uppmärksamhet hos underhafvande, att icke något må efterlåtas,

som till medikamenternes beredande och utdelande hörer, eller

misstag begås, som till de sjukes skada lända kan. Simplicia böra

ständigt hållas renlige, damfrie, och så förvaras, som till deras bibehållande

uti godt stånd nödigt är. Venena böra serskildt förvaras,

under apothekarens enskilda vård, så att, genom ovarsamhet

menniskolif icke må spillas, och i allmänhet böra alla till medikamenters

förvarande nyttjade käril helst vara af glas, porslin, sten

eller tjenlige metaller. Och som hvarjehanda skador och olägenheter

uppkomma genom ovarsamt och otidigt bruk af arsenikaloch

merkurial-medel, så får ingen apotekare dem utlemna, utan

på behörig läkares reqvisition, gifven vid den tid medlet ifrån apotheket

begäres; börande apotekare i öfrigt ställa sig till noggrann

efterrättelse hvad författningarne serskildt stadga, rörande utlemnande

af mera häftigt verkande läkemedel.

§ 13. Apotekare bör en gång om året till Wårt sundhetskollegium

inberätta, huru många pharmaciae studiosi och lärlingar

han i sin officin har och behöfver, om de förre eden aflagt, och

om de sednare flitigt sig om kunskapers vinnande bemöda. — Han

anmäler derjemte, om något till vetenskapens förmån och tillväxt

är af honom utrönt och af erfarenheten bestyrkt, hvilka medicinalväxter

finnas vildt växande nära den ort, der han vistas, och om

han till andra orters förnödenhet kan någon myckenhet deraf samla,

om han har tillfälle till plantagers anläggande af några för apothek

nödige växter, samt om han kan sådane plantager efter hand utvidga,

sä att deraf till flere apotheks behof något må kunna aflemnas.

§ 14. Till apothekare-konstens förmon och apothekarens fördel

är ock nödigt, att, utom insamlande af i riket vildt växande medi
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

einalier samt plantagers uppdrifvande, äfven prseparata chemica måga

här i riket uti så stor qvantitet tillredas, att sådane prmparata icke

behöfva från fremmande land införskrifvas. Den eller de, som

hafva beqvämlighet härtill, göra sig derigenom både af fäderneslandet

och vetenskapen förtjente, och eger Wårt sundhetskollegium,

att sådant deras berömvärda bemödande till Wårt nådiga afseende

i underdånighet anmäla. — Räkningar öfver medikamenter, reqvirerade

och utlemnade på publik bekostnad, böra qvartaliter, innan

betalning för dem sökes, till granskning hos Wårt sundhetskollegium

insändas. Öfver de medikamenter, som utlevereras för fattige veneriske

sjuke, äfvensom till kurhusen, böra särskilde räkningar författas;

och å hvarje medikaments-räkning, som af medicinal-fonden skall

betalas, bör apothekaren, då han ej är boende i Stockholm, påteckna

fullmakt för den person, som å hans vägnar skall ega, att räkningen

uttaga och qvittera. Räkningarne, som till granskning insändas,

böra författas enligt nedanstående formulär, så att ej allenast hvarje

medikament, utan ock hvarje ingrediens uti läkares för tillfället

gjorda eller okända kompositioner, tydligen utsättes till vigt, namn

och taxering, äfvensom särskildt för glas, kork och pro labore. Detta

formulär är följande:

”Räkning öfver medikamenter under .... qvartalet år 18 . . utlemnade

till . . . .” ”enligt .... reqvisition.”

to

Öo

K

1

6

£

Rdr“

“öre“

Januari

2

—

—

Emplastrum picis.......

90

Pulv. aconiti.........

90

Pulv. rad. rhei........

90

Tartarus depuratus.......

0,73

Tartras stibico-kalicus......

14

Solutio fuliginis alkalina.....

Glas, kork, etc.

... den .... 18 . . K N.

Så författade räkningar, sedan vederbörande läkare derå tecknat

sitt betyg, och dervid bifogat behörige rapporter, kunna till sundhets
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 17

kollegium insändas, utan att åtföljas af recepterne, Indika likväl

böra finnas i förvar hos apothekaren, intilldess räkningen är vorden

granskad och till betalning godkänd. — För öfrigt ställe sig apotekare,

i hvad apothekarekonsten angår, till ofelbar efterlefnad de

särskilde föreskrifter, som dem af Wårt sundhetskollegium kunna

föreläggas. — Alla klagomål emot apotekare och deras betjening,

i och för apothekare-konstens utöfning och apotheks-handteringen,

böra anmälas hos Wårt sundhetskollegium, hvilket dervid lemnar

den åtgärd, som dess erhållna instruktion föreskrifver. — Det alle,

som vederbör, hafve sig hörsammeligen att efterrätta;» etc.

Bil. B.

Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse d. 22 nov. 1901 ang. apoteksele

vers antagande och lärotid in. in. Vi Oscar etc. göre veterligt:

att Vi, som denna dag utfärdat nåd. stadga för Farmaceutiska institutet,

i sammanhang därmed funnit godt att, med upphäfvande af

§§ 1—8 i reglementet d. 11 aug. 1819 för apotekare och dem, som

med apotekarekonstens lärande och utöfning vilja sig befatta, i

nåder förordna som följer:

§ 1. För att blifva till elev å apotek antagen fordras, jämte

vitsord om godt uppförande, betyg om att hafva undergått godkänd

mogenhetspröfning.

§ 2. När någon antagits till elev å apotek, skall skriftlig

anmälan därom inom tre månader af apotekets föreståndare göras

hos Kungl. Medicinalstyrelsen, hvarvid bestyrkt afskrift af de i § 1

omnämnda vitsord och betyg bifogas jämte uppgift å antagningsdagen.

Efter handlingarnas godkännande låter Medicinalstyrelsen

anteckna eleven i särskild matrikel. Varda handlingarna icke godkända

af Medicinalstyrelsen, bör underrättelse om beslutet jämte

skälen därtill genom styrelsens försorg skyndsamt meddelas såväl

eleven som apoteksföreståndaren. Lämnar elev sin anställning å

apotek eller antages han till elev å annat apotek, skall sådant ock

anmälas hos Medicinalstyrelsen, hvarvid i tillämpliga delar förfares

på sätt förut är sagdt.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1906. 8 Sami. 3 Afd. 1 Band. 1 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande No 1.

§ 3. Elevs lärotid bör utgöra minst två år. Under denna

tid bör eleven genom apoteksföreståndarens försorg undervisas i

farmaceutiska arbeten, särskildt recepturgöromål och beredning af

s. k. galeniska läkemedel, såsom extrakter, plåster m. m.

§ 4. Å filialapotek eller vid medikamentsförråd må elev

icke antagas.

Stockholm, Oskär Eklunds boktryckeri 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.