Skrifvelse till Kungl. Maj:t om utfärdande af nytt apotekarereglemente.
1906-03-09 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1906:1, Skrifvelse till Kungl. Maj:t om utfärdande af nytt apotekarereglemente.
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.
1
N:o 1.
Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1906, kl. 3 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n.-o 1
i anledning af väckt motion angående skrifvelse till
Kungl. Maj:t om utfärdande af nytt apotekarereglemente.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion n:o 2, tiar herr
R. A. Wawrinsky i Saltsjöbaden föreslagit, »att Riksdagen ville i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes snarast
möjligt låta utarbeta och till efterrättelse kungöra ett nytt apotekarereglemente.
»
Sedan Andra Kammarens andra tillfälliga utskott, till hvilket
motionen blifvit liänskjuten, i anledning af densamma afgifvit utlåtande
samt Andra Kammaren, med godkännande af utskottets
hemställan, för sin del beslutit, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t snarast möjligt täcktes låta
utarbeta och till efterrättelse kungöra ett nytt apotekarereglemente,
har detta beslut delgifvits Första Kammaren, hvilken hänvisat
ärendet till behandling af sitt andra tillfälliga utskott.
Såsom stöd för sin framställning har motionären anfört Motionen.
följande:
»Nu gällande apotekarereglemente är af Kungl. Maj:t utfärdadt
den 11 augusti 1819. Sedermera hafva visserligen ändringar vid
Bih.
till Riksd. Prof. 1900. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft. (N:o 1). 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande No 1.
tagits i en del af detta reglementes bestämmelser dels den 19
december 1879, dels den 17 mars 1894, dels slutligen den 22 mars
1895, men i det stora hela kvarstå dock de gamla föreskrifterna
från förra århundradets början ännu oförändrade. Klart är emellertid,
att genom den omstörtning i åsikter och förhållanden, som
sedan den tiden inträdt på snart sagdt alla områden och hvilka
icke heller lämna apoteksyrket oberördt, de föreskrifter, som år
1819 kunde synas praktiska och tillfyllestgörande för att reglera
apotekarnes ställning till stat och allmänhet, icke numera kunna i
allo tillämpas. Följden har också blifvit, att åtskilliga bestämmelser
i det uråldriga reglementet med vederbörandes tysta minne öfverkorsats
utan att emellertid några nya förordnanden i deras ställe
tillkommit. Härigenom har ett visst osäkerhetstillstånd tillskapats,
som särskildt på senare tid, då en kraftig rörelse från de yngre
yrkesutöfvarnes sida att mer än fordomdags tillvarataga sina speciella
intressen börjat göra sig gällande, föranledt eu och annan konflikt
och uppenbarligen hotar att betänkligt rubba det goda förhållande,
som onekligen varit hittills rådande mellan principaler och biträden
inom apoteksyrket.
Behofvet af ett nytt apotekarereglemente har af ofvannämnda
skäl varit för länge sedan uppenbart för alla, som på något sätt
haft tillfälle att behöfva tillämpa de nu gällande bestämmelserna
rörande apoteksyrkets utöfvande. På apotekarekårens egen begäran
tillsatte sålunda Kung! Maj:t redan 1831 eu kommitté för utarbetande
af »förslag till farmaciväsendets ordnande», hvilken kommitté
år 1835 afgaf förslag till nytt reglemente för apotekare i riket. Öfver
detta förslag inhämtades sedan vederbörandes yttranden, som afgåfvos
dels af sundhetskollegium den 2 juli 1836, den 15 mars 1841 och
den 25 april 1842, dels af justitiekanslersämbetet den 27 december
1843, dels slutligen af högsta domstolen den 14 juni 1844. En i
sammanhang med kommitterades förslag väckt fråga om afskaffa,]!det
af den då allmänt brukliga handeln med apoteksprivilegier, hvaröfver
jämväl ofvanbemälde ämbetsmyndigheter äfvensom apotekarekåren
sattes i tillfälle att afgifva yttranden, tog emellertid, såsom preliminärfråga,
uppmärksamheten i anspråk till den grad, att själfva
reglementsförslaget under tiden lades undan i afvaktan på att nyssnämnda
fråga skulle vinna slutligt afgörande. Då emellertid intet
af de många förslag, som under närmaste tiden härefter framställdes
till apoteksprivilegiihandelns afskaffande, befanns vara af
Första: Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 3
den beskaffenhet, att det kunde vinna något allmänt erkännande,
och denna frågas afgörande alltså måste öfverlämnas åt framtiden,
blef omsider det hyllande förslaget till nytt apotekarereglemente
ånyo upptaget till behandling och den 25 januari 1861 af Kungi.
Maj:t öfversändt till sundhetskollegium. Därvid erhöll detta ämbetsverk
befallning att, med begagnande af ofvannämnda år 1835
afgifna kommittéförslag äfvensom af vederbörandes däröfver inkomna
utlåtanden samt med ledning af den erfarenhet, hvilken sedan dess
kunnat vinnas, utarbeta och till Kung! Maj: t ingifva ett nytt fullständigt
förslag till apotekarereglemente, hvilket jämväl borde upptaga
alla erforderliga föreskrifter, ej mindre rörande det, som tills
vidare skulle iakttagas vid de äldre apoteksprivilegiernas öfverlåtande
på innehafvaren till eu annan än ock beträffande framtida upprätthållandet
af de under senare tid meddelade personliga apoteksprivilegier.
Sundhetskollegium afgaf det infordrade förslaget den 13 juli
1861, men mot detsamma restes så stora betänkligheter af apotekaresocieteten,
som ansåg sina medlemmars ekonomiska intressen
hotade genom åtskilliga bestämmelser i förslaget, att detsamma ånyo
lades å sido för att slutligen, efter att ännu eu gång hafva den 21
maj 1869 remitterats till sundhetskollegium för att tagas under
ytterligare ompröfning och granskning, helt och hållet sjunka i
glömska.
Anledningen till att det så grundligt omdebatterade aktstycket
fick ett dylikt öde torde väl hufvudsakligast hafva legat däri, att
frågan om de säljbara apoteksprivilegiernas ställning länge visade
sig olöslig, samt att man sedermera, efter det denna fråga, genom
Kung!. Maj:ts och Riksdagens beslut år 1873 angående afskaffande
af alla dessa privilegier medelst inlösen af desamma genom eu
amorteringsfond, omsider bragts ur världen, ansåg sig behöfva inhämta
en viss tids erfarenhet om de härigenom inträdande förändringarnas
inverkan på apoteksyrket, innan man gaf sig in på att
utarbeta ett nytt reglemente för detta yrkes vidkommande. Numera,
och sedan 30 år förflutit efter det att handeln med och den fordom
vanliga öfverlåtelsen af apoteksprivilegier enskilde emellan i det
närmaste upphört att praktiseras, torde emellertid dessa invändningar
icke längre kunna göra sig gällande såsom hinder för att ett tilllämpligt
och efter nutida förhållanden afpassadt apotekarereglemente
utfärdas. Och lika litet torde den omständigheten, att vissa svång
-
4
Andra Kam
marens
Tillfälliga
JJtskotts
utlåtande.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 1.
heter fortfarande finnas att öfvervinna, innan förevarande fråga
löses, kunna med fog anföras såsom skäl för ytterligare uppskof
med afgörandet af detta sedan 70 år på Kung! Maj:ts pröfning
beroende ärende, utan synes väl tiden nu omsider böra vara mogen
för en slutlig behandling af denna gamla fråga, synnerligast som
de angelägenheter, hvilka ett nytt apotekarereglemente skulle afse
att ordna, äfven äro till sin natur och beskaffenhet sådana, att de
å ena sidan djupt ingripa i allmänhetens anspråk på att en friare
täflan må få utveckla sig inom apotekareyrket såväl som inom
andra näringsgrenar, under det att de å andra sidan onekligen hafva
jämväl omedelbart inflytande på talrika personers uppehälle och
förvärf och således äfven af denna anledning kräfva ett afgörande
beslut.»
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande innehåller,
efter det utskottet hänvisat till motionen, följande utredning
och motivering:
»Hvar och en som genomgår det nu gällande apotekarereglementet
(se bil. A.), hvilket blifvit af Kungl. Maj:t utfärdadt för så
lång tid sedan som den 11 augusti 1819, torde nog redan af den
form, hvari dess bestämmelser äro affattade, få den uppfattning,
att detta reglemente är synnerligen antikveradt och i behof af en
grundlig omredigering. Och inlåter man sig yttermera på en granskning
af reglementets innehåll, skall man snart finna, att detsamma
icke längre står i öfverensstämmelse med apoteksväsendets nuvarande
ställning i vårt land eller motsvarar de kraf, man nu för tiden
anser sig böra ställa på apoteksyrkets utöfvare.
Reglementets första åtta paragrafer behandla dels de förhållanden,
under hvilka personer skulle äga rätt att blifva antagne
till apotekselever, dels elevernas och principalernas ömsesidiga skyldigheter
gent emot hvarandra, dels slutligen det sätt, hvarpå apotekarestudierna
skulle bedrifvas, samt de fordringar, som uppställdes
för rättighet att aflägga »farmacie-studiosi-» äfvensom »pro visors-eller
apotekare-examen» m. m. Dessa paragrafer hafva emellertid, såsom
redan länge föråldrade och otidseidiga, blifvit antingen ersatta med
nya föreskrifter eller helt enkelt upphäfda, utan att några andra
bestämmelser i deras ställe insatts i reglementet. Sålunda erhöllo
paragraferna 1 och 2 i 1819 års reglemente en helt och hållet ändrad
lydelse först genom en kungl. kungörelse den 19 december 1879
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande No 1. 5
och sedermera genom en ny knngl. kungörelse den 22 mars 1895,
hvarigenom det gamla skråmässiga förhållandet mellan principaler
och biträden upphäfdes och mera moderna principer i detta afseende
infördes. Rörande undervisningsväsendet bestämdes i ett kung!,
bref af den 23 november 1866, att den i paragraf 8 af 1819 års
reglemente omnämnda skyldigheten för vissa professorer vid Karolinska
mediko-kirurgiska institutet att examinera i provisor- och
apotekare-examen skulle öfverflyttas på lärarne vid farmacevtiska
institutet, hvar järn te sundhetskollegium erhöll uppdrag att meddela
de närmare föreskrifter rörande sagde examen, hvilka kunde befinnas
nödiga såväl med afseende på ofvannämnda öfverflyttning som till
följd af farmaciens framsteg under senare tider och dåra! beroende
stegrade examensfordringar. Och sedermera föreskrefs, i samband
med nyssnämnda ändringar af de två första paragraferna uti 1819
års reglemente den 19 december 1879, att äfven farmacie-studiosiexamen
skulle afläggas vid farmacevtiska institutet enligt de föreskrifter,
medicinalstyrelsen skulle äga att meddela och till vederbörandes
efterrättelse kungöra. Slutligen utfärdades den 22 november
1901 dels nya bestämmelser angående apotekselevers antagande och
lärotid in. m. (se bil. B.), dels en ny stadga för farmacevtiska institutet
med detaljerade föreskrifter rörande undervisningen vid
nämnda institut, hvarvid äfven åliggandet att utöfva tillsyn öfver
den farmacevtiska undervisningen och de farmacevtiska examina
öfverflyttades från medicinalstyrelsen till eu af Kungl. Maj:t för
ändamålet särskildt tillsatt styrelse för farmacevtiska institutet. I
sammanhang med denna reform upphäfdes äfven paragraferna 1—8
i 1819 års apotekarereglemente, utan att några nya paragrafer i
deras ställe infördes i reglementet. För närvarande äger alltså det
egendomliga förhållandet rum, att vi hafva ett apotekarereglemente,
hvari alla bestämmelser saknas rörande fordringarna för inträde på
apotekarebanan likasom ock rörande villkoren för kompetens att
utöfva det yrke, för hvilket reglementet är afsedt att utgöra ett
rättesnöre, hvartill äfven kan läggas den formella, om ock oväsentliga
oegentligheten, att reglementet börjar icke med en paragraf 1, utan
med paragraf 9.
Frånsedt dessa nu framhållna brister i det för närvarande
gällande apotekarereglementet, kan mot detsamma anmärkas, att i
fortsättningen af reglementet finnas alltför många icke tillämpliga
bestämmelser, hvilka hufvudsakligen hafva sin grund i förhållanden,
6 Förslå Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.
som för länge sedan upphört att existera. Det gamla apotekarereglementet
uppgjordes nämligen under eu tid, då apoteken voro
säljbara, då sålunda apoteksinnehafvarne och deras rättsinnehafvare
betraktade apoteksprivilegierna såsom sin egendom på helt annat
sätt, än hvad numera är fallet, och då de följaktligen äfven ansågo
sig äga rätt att handskas med denna sin egendom helt annorlunda,
än hvad numera kan tillåtas. Genom kungl. kungörelsen den 9
september 1873 angående afskaffande af de s. k. säljbara apoteksprivilegierna
hafva emellertid, praktiskt sedt, samtliga privilegier å apotek
biff vit från innehafvare inlösta; men denna ingripande reform,
som helt och hållet omskapat apotekens och apotekarnes ställning,
har icke åtföljts af sådana ändringar i gällande apotekarereglemente,
som borde varit det naturliga resultatet af densamma. Härtill
kommer, att i 1819 års reglemente en del föreskrifter påträffas,
hvilka icke längre kunna tillämpas, därför att en ny tids anda
omskapat så många fordom rådande uppfattningar och förhållanden.
Särskild! äro paragraferna 10, 12, 13 och 14 i ofvannämnda afseenden
att framhålla.
Paragraf 10 innehåller sålunda föreskrifter rörande tillvägagåendet
efter aflagd apotekare-examen, hvilka på grund af ändrade
förhållanden i flere afseenden icke numera efterlefvas. Den i paragrafen
föreskrifna »provisors- eller apotekare-eden» är exempelvis
af skalf ad genom ett kungl. bref till medicinalstyrelsen den 13 juli
1887; provisors- eller apotekarebref, som det skulle tillkomma
medicinalstyrelsen att tillhandahålla en apotekare efter aflagd examen,
har redan länge, på grund af en nyare föreskrift i medicinalstyrelsens
instruktion, varit ersatt med en anteckning å examensbetyget
om legitimation; och uttrycket: »farmacie studiosus, som---—
är laglig ägare af apotek», kvarstår numera så godt som utan någon
betydelse, sedan äganderätten till apotek, såsom regel, upphäfts genom
ofvannämnda kungl. kungörelse den 9 september 1873.
I paragraferna 12, 13 och 14 förekomma hvarjehanda otidsenliga
bestämmelser om apoteksinnehafvares skyldigheter i allmänhet
och särskild! beträffande skötseln af apoteket, angående samlande
och odlande af medicinalväxter, tillredande af kemiska preparat
o. s. v., hvilka bestämmelser samt och synnerligen äro af den beskaffenhet,
att de icke på något sätt motsvara nutida fordringar
i förevarande afseenden. Medicinalstyrelsen har också, jämlikt sin
instruktion, tid efter annan utfärdat särskilda kungörelser, hvilka
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 7
på tidsenligare sätt reglerat hithörande förhållanden, men som därför
också rätt väsentligt afvika från de ännu kvarstående bestämmelserna
i 1819 års apotekarereglemente. Icke förty äro dock alltjämt de
ursprungliga föreskrifterna oförändrad t bibehållna i det reglemente,
som utgör grundvalen för apoteksväsendet och kodex för yrkets
utöfvare.
Af ofvanstående redogörelse för det väsentliga innehållet i
1819 års apotekarereglemente torde uppenbart framgå, att icke mycket
finnes i detsamma, som nu för tiden kan för det med reglementet
af sedda ändamålet användas. Redan i detta förhållande ser utskottet
en tillräcklig anledning att förorda en snar omarbetning af reglementet;
men ett ännu starkare skäl för en sådan åtgärd finner utskottet
i den omständigheten, att föreskrifter för närvarande alldeles
saknas i vissa stycken, där nyare tidsförhållanden gjort en komplettering
af det gamla reglementet önsklig och behöflig. Sedan apoteken
så godt som alldeles upphört att gå i köp och Kung! Maj:t efter
ansökan utdelar apoteksprivilegierna, har behof gjort sig gällande
af särskilda bestämmelser rörande befordringarna på apotekarebanan.
För närvarande tillgår härvid på det sätt, att medicinalstyrelsen,
jämlikt sin instruktion, hos Kung! Maj:t anmäler »den, som finnes
mest förtjänt». För att inhämta personalkännedom infordrar medicinalstyrelsen
förslag af apotekaresocietetens direktion på tre bland de
sökande, hvilka direktionen finner mest passande och berättigade
till det ifrågavarande apoteksprivilegiet, något som dock icke äger
stöd i författningarna. Mot detta tillvägagående hafva anmärkningar
ofta framställts, då man ansett sig, måhända icke utan
skäl, kunna tillvita apotekaresocietetens direktion att icke följa
ledande principer vid uppgörandet af nämnda förslag. Helt visst
skulle det nog också vara till förmån för apotekareyrket och dess utöfvare,
därest bestämda befordringsgrunder blefve fastställda här
lika såväl som i fråga om andra tjänstebefattningar, som utdelas
efter ansökan, och det synes utskottet, som om dylika grunder
icke borde saknas i en författning, som afser att reglera apoteksväsendet.
Vidare har utskottet fäst sin uppmärksamhet vid, att nuvarande
föreskrifter, huru förfaras skall, då apotekare genom sjukdom
eller på annan grund blir urståndsatt att själf sköta sitt apotek,
icke visat sig vara tillfredsställande. I 1819 års apotekarereglemente
opaginerad Kontrollera mot PDF
$ Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.
§ 11 förordna.*, att »när änka eller stärbhus vill på kortare eller
längre tid låta apotek öppet hållas, bör, så fort efter apotekares
dödsfall ske kan, anmälan göras i Yårt sundhetskollegium om en
skicklig provisor». »På enahanda sätt förhålles, då apotekare af
sjukdoms- eller ålderdomsbräcklighet sitt apotek icke förestå kan
och därtill provisor åstundan» Dessa föreskrifter torde nog haft
sitt berättigande på de tider, då apoteken voro säljbara och följaktligen
betraktades såsom apoteksinneliafvarnes välfångna egendom,
men sedan apoteksköpen af.skaffats, lärer val denna apotekarnes
undantagsställning att själfva äga rätt tillsätta sina vikarier icke
vara lämplig att upprätthålla. Erfarenheten har också visat, att de
från äldre tider kvarstående bestämmelserna i detta afseende ledt
till betydande missbruk, hvarföre de böra i det nya apotekarereglementet
ändras, så att berörda förhållanden blifva på ett mera tidsenligt
sätt ordnade.
På senare åren har eu stark och i många afseenden fullt berättigad
rörelse uppstått bland de obefordrade utöfvarne af apotekareyrket
i ändamål att för apoteksbiträdena vinna eu förbättrad ställning
icke blott i ekononomiskt afseende, utan äfven i fråga om arbetstid,
arbetssätt m. in. Och den önskan, som nu allt mera börjat göra
sig gällande bland de obefordrade, nämligen att tillfälle måtte på
ett eller annat sätt beredas deras organisationer att få göra sig hörda
vid behandlingen af frågor, som beröra yrket i dess helhet och ej
endast apoteksinneliafvarnes intressen, torde väl äfven stå i öfverensstämmelse
med tidsandan och ej böra afvisas, synnerligast som
en stor del af dessa biträden äro till mogen ålder komne och följaktligen
kunna anses fullt omdömesgilla i förekommande yrkesfrågor.
Äfven i förenämnda afseenden synes — lättförklarligt nog — en
lucka förefinnas i nu gällande apotekarereglemente, en lucka, som
dock utan svårighet borde kunna fyllas vid utarbetande af ett nyttreglemente.
Utskottet anser sig med hvad här ofvan anförts hafva ådagalagt,
att behof verkligen förefinnes, att det arbete på ett nytt apotekarereglemente,
som, enligt hvad motionären visat, påbörjats redan 1831,
nu ändtligen måtte föras till ett slut. Stora svårigheter äro visserligen
förenade med detta arbete, som uppenbarligen krafvel* en
mycket grundlig och allsidig utredning, men då krafvet på nya bestämmelser
rörande apoteksyrkets utöfvande synes utskottet oafvislig^
finner sig utskottet på de grunder, som ofvan anförts, böra hemställa,
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande No 1. 9
att Andra Kammaren i anledning af förevarande motion ville
för sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kung! Maj:t
anhåller, att Kung! Maj:t snarast möjligt täcktes låta utarbeta och
till efterrättelse kungöra ett nytt apotekarereglemente.»
Vid Andra Kammarens utskotts betänkande finnas fogade
de däri omförm älta bilagor (Bil. A. och Bil. B.), hvilka komma
att åtfölja äfven Första Kammarens utskotts utlåtande.
Med åberopande af de utaf Andra Kammarens utskott anförda
omständigheter och skäl finner Första Kammarens utskott
sig böra hemställa,
att Första Kammaren behagade biträda Andra
Kammarens beslut.
Stockholm den 9 mars 1906.
På utskottets vägnar:
GUSTAF BERG.
Bilagor.
Utskottets
utlåtande.
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 8 Sami.
2 Afd. 1 Band. 1 Häft.
2
10
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.
Bil. A.
K. M:ts nåd, Regi. af d. 11 Aug. 1819, för apotekare
och dem, som med apothekare-konstens lärande och utöfning
sig vilja befatta. »WI CARL JOHAN etc. göre veterligt, att som
Wi funnit det under d. 12 Febr. 1799 utfärdade apothekarereglemente,
efter förändrade omständigheter, i åtskilliga delar fordra
ändringar och förbättringar, Kåfve Wi, sedan Wårt sundhetskollegium
i ofvanberörde afseende med förslag uti underdånighet inkommit,
funnit för godt, att, med upphäfvande af berörde hittils gällande
apothekarereglemente, följande i nåder stadga och föreskrifva:
§ 1. Den yngling, som till lärling uti farmacien vill antagas,
bör ega omkring 15 års ålder, vara uti kristendomen grundeligen
undervist, hafva goda seder och röja håg till arbetsamhet,
kunna skrifva läslig stil och räkna, samt uti latinska språket vara
så mycket kunnig, att han väl känner grammatikan och kan någorlunda
öfversätta latin på svenska.
§ 2. Emellan apothekaren och lärlingens föräldrar, skyldemän
eller förmyndare, bör ett noga bestämdt kontrakt upprättas, men
icke afslutas förr, än lärlingen varit hos apothekaren sex månader
på försök; dock blifva desse sex månader intagne uti lärotiden,
hvilken utsättes minst till trenne och högst till sex år.
§ 3. Lärlingen är sin husbonde skyldig lydnad, trohet och
flit uti hvad honom till apothekare-konstens vederbörliga inhemtande
och utöfning anbefalles. Husbonden bör, jemte uppfyllande
af kontraktet, tillhålla lärlingen, att vid dertill utsatte stunder, öka
sin kunskap uti latin och söka tillfälle, att lära tyska och flera språk.
Under första hälften af läroåren bör lärlingen undervisas uti kännedomen
af simplicia, till hvilken ända han, ibland annat, efter hand
äfven samlar och bibehåller ett herbarium vivum; åliggande lärlingen,
att flitigt öfva sig uti de handlag, som till simplicium beredande
höra, och uti laboratorium vid hvarjehanda operationers
skötande förefalla. — Den sednare halfva lärotiden bör husbonden
sjelf underrätta lärlingen, samt gifva honom tillfälle, att af vederbörande
lärare efter hand inhemta kemiska grunderne till de operationer,
som uti laboratorium och apotheket förekomma; äfvensom
11
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.
lärlingen sista läroåret bör få ledighet, att bevista föreläsningarne
uti historia naturali och farmacien, om han vistas på de ställen,
der sådane hällas. — Skulle, under lärotiden, lärlingen sig vanartigt
eller försummeligen uppföra, eger husbonden, att, efter gifven förmaning,
och då förbättring icke derå följer, en sådan lärling ifrån
sitt apothek skilja, hvilket, jemte orsakerne, genast bör till Wårt
sundhetskollegium inberättas; lärlingen likväl obetaget, att, derest
honom dervid något för nära skett, sådant hos kollegium anmäla,
§ 4. När lärotiden är förliden, och lärlingen vunnit försvarlig
kunskap uti språken, känner simplicia, och är öfvad att tillreda
salvor och plåster, samt, jemte handlag vid de allmännare kemiska
operationerne, eger kännedom af kemiske grunderne dertill, må husbonden
honom till pharmaciöe-studiosi-examen uti Wårt sundhetskollegium
anmäla.
§ 5. Uti denna examen, hvarvid, om den i Stockholm förrättas,
någon sundhetskollegii ordinarie ledamot, eller dess tillydande
medlem af husbonden tillkallas, bör utrönas, om lärlingen eger nödig
kunskap uti de stycken, som i föregående 4 § nämnde äro, jemte
det han, genom någon farmaceutisk laborations förrättande, bevisar
sin skicklighet; öfver förloppet hvaraf, berättelse till Wårt sundhetskollegium
bör ingifvas, undertecknad af den examinerande apothekaren
och af de närvarande. Hvarefter kollegium pröfvar, om lärlingen
kan godkännas och för studiosus pharmaci® förklaras, i hvilken
händelse honom tillåtes, att sin tro- och huldhets- samt studiosi-ed
aflägga, hvarom honom vanligt bevis meddelas. — När uti landsorterne
pharmacie-studiosi-examen skall anställas, bör provinsialmedicus,
stads-fysicus, eller annan Wårt sundhetskollegii tillydande
medlem densamma öfvervara, och insändes derom ofördröjligen till
Wårt sundhetskollegium berättelse, af de närvarande underskrifven,
hvarefter lärlingen, om han af kollegium skicklig befinnes, får inför
magistraten studiosi pharmacise ed aflägga, hvilken ed, egenhändigt
af honom undertecknad, till Wårt sundhetskollegium genast insändes.
— Gitter lärlingen pharmacise-studiosi-examen vederbörligen undergå,
bör han derefter ännu ett år hos samma husbonde uti kondition
och emot arfvode förblifva, om han sig så uppfört, att husbonden
det åstundar; men finnes lärlingen icke ega nödig kunskap och
färdighet vid handlagen, bör lärotiden efter omständigheterne
förlängas.
§ 6. PharmaciaB studiosus eger frihet, efter förloppet af det
12
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.
år, han efter fullgjord examen bör hos husbonde qvarblifva, att
annorstädes antaga kondition, hvilken, efter upprättadt skriftligt
kontrakt, tillträdes och upphörer hvilken tid af året som helst; dock
att minst trenne månader förut, husbonden derom af studiosus tillsäges.
Behöfver husbonden icke vidare hans tjenst, bör studiosus
derom trenne månader före afflyttningen förständigas. — Studiosus
pharmaciae bör ytterligare upparbeta sig uti latin, tyska och andra
språk. Om hans kondition är i hufvudstaden, bör han hos historia!
naturalis samt chemi» och pharmaciae professorerne och andra lärare
söka förkofran uti dessa vetenskaper; men vistas han på annan ort
i riket, bör han hos kunnige män nyttja den undervisning, som
möjligen kan vara att tillgå. — En pharmaciae studiosus bör med
trohet och flit sin husbonde biträda i afla de göromål, som till
apothekare-konstens utöfning höra: uti laboratorium, genom noga
och varsamt uppförande vid de der förekommande beredningar; och
uti apotheket, medelst läkemedlens uppmärksamma och pålitliga
utdelande, enligt läkares föreskrifter, samt för öfrigt uti allt sitt
uppförande visa husbonden afl tillbörlig hörsamhet och undergifvenhet.
Brister pharmaciae studiosus uti desse delar sig så förhålla, att
han, genom vårdslöshet eller elaka seder, gör sig förlustig sin husbondes
förtroende, eger apothekaren att, för egen och allmänhetens
säkerhet, genast honom ifrån sig skilja; dock "bör händelsen straxt
till Wärt sundhetskollegium inberättas, äfvensom studiosus må vara
öppet, att, derest han utan gällande skäl, blifvit af husbonden för
strängt ansedd, sådant då med tillbörlig anständighet hos kollegium
till vederbörlig rättelse ådagalägga.
§ 7. Utrikes ifrån inkommande pharmaciae studiosus, som,
försedd med trovärdige betyg om insigt, åstundar hos apothekare
kondition, bör under en månads tjenst ytterligare sin skicklighet
bevisa, hvarom husbonden genast till Wårt sundhetskollegium berättelse
afgifver, och kommer derefter samma studiosus att tro- och
huldhets eden aflägga, här i hufvudstaden inför Wårt sundhetskollegium,
och i landsorterne hos magistraten, i hvilken senare händelse
eden, egenhändigt underskrifven, bör till bemälte Wårt kollegium
af husbonden insändas.
§ 8. Då pharmaciae studiosus tror sig hafva inhemtat grundlig
kännedom af apothekare-konstens theoretiska så väl som praktiska
del, eger han, att hos Wårt sundhetskollegium begära, att
provisor- eller apothekare-examen undergå. — Denna examen låter
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 13
Wårt sundhetskollegium anställa af historia naturalis och kemie
professorerne vid mediko-kirurgiske institutet samt af tvenne af de
här i staden boende apothekare, en af de yngre och en af de äldre,
och må ingen apothekare en sådan kollegii kallelse försumma, utan
att i god tid hafva anfört lagliga hinder. —- Examinandus förhöres
af den yngre apothekaren: i kännedomen af pharmaca simplicia,
deras uppsamlings- och förvaringssätt jemte de prof, som på åtskilliga,
förfalskning underkastade, droguer böra anställas, för att förvissa
sig om deras riktiga beskaffenhet; af den äldre apothekaren:
i medicamenta prseparata och composita efter de antagne farmakopéer,
deras tillredningssätt, handlagen dervid, och de tecken, som
utvisa, att prseparatet utfallit af en vederbörlig beskaffenhet. —
Examinandus förhöres vidare af historia: naturalis professorn i örtkännedomens
så väl theoretiska som praktiska del, kulturen af medicinal-växter,
samt de delar af zoologien, som af en väl underbygd
farmaceutikus böra kännas. — Kemie professorn förhörer i den
theoretiska farmacien, äfvensom i användandet af den kemiska theorien
på de farmaceutiska operationerne. Tillika låter han examinandus
visa sin kännedom af latinska språket, genom explikation
af någon utländsk farmakopé. — Vid denna examen föres ett skriftligt
protokoll, till hvars förande kollegium låter tillkalla kemie
adjunkten, eller i händelse han vore hindrad, historia) naturalis
adjunkten. —- Skulle endera af professorerne hafva tjänstledighet,
eller annars hafva lagliga hinder från att vid examen vara närvarande,
tillkallas hans adjunkt, som då i hans ställe examinerar. —
Sedan examen är slutad, yttra examinatorerne hvar för sig till hvad
grad de funnit examinandus godkännelig, hvilket i protokollet intages.
Skulle den omständighet inträffa, att endera af examinatorerne
finner den examinerade icke kunna godkännas i de stycken,
hvari han nu examinerat, så måste examinandus i dessa stycken
söka en bättre förkofran, och då han den vunnit, i de öfrige examinatorernes
närvaro i dem undergå nytt förhör, innan han af kollegium
kan erkännas hafva den anställda examen undergått. Sådan
examen sker för öppna dörrar i sundhetskollegii rum, och hör kollegium
genom eu eller tvenne af dess ledamöter densamma öfvervara.
— Efter skedd examen, inlemnas protokollet till sundhetskollegium,
som enligt dess innehåll godkänner den examinerade och
meddelar honom derå vanligt diplom, sedan han behörig ed aflagt.
— Sundhetskollegium kan ingen, som apothekare-ansvar åligger,
14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.
ifrån denna examen dispensera, och till sådan examens förrättande
icke eller kalla andra, än här anförde personer.
§ 9. Ehuru det må stå hvar och en pharmaciaa studiosus
fritt att, när hans omständigheter det tillåta och han inhemtat dertill
nödiga kunskaper, anmäla sig till ifrågavarande examens undergående,
så må det dock icke vara någon tillåtet, att, äfven om han
sina specimina redan aflagt, antingen såsom provisor förestå en
annans, eller såsom apotekare få sköta eget apothek, innan han
till myndiga år kommit och innan han minst fyra år konditionerat
såsom pharmacise studiosus, helst en rätt beskaffad apothekare icke
behöfver endast grundliga studier i sitt yrke, utan äfven stadga i
sitt uppförande, samt vana vid affärer och ordning i det ekonomiska
af apotheks-rörelsen.
§ 10. Pharmacia studiosus, som biff vit antingen tills vidare
förordnad, eller genom kontrakt kallad till provisor, eller ock är
laglig egare af apothek, aflägger inför Wårt sundhetskollegium, efter
föregången examen, provisors- eller apothekare-eden, enligt det af
Oss i nåder gillade formulär, och erhåller provisors- eller apothekarebref,
hvarefter provisor sig till sin tjenst förfogar, men apothekare,
till privilegii erhållande, hos Oss af Wårt sundhetskollegium i underdånighet
anmäles.
§ 11. När enka eller sterbhus vill på kortare eller längre tid
låta apothek öppet hållas, bör så fort, efter apothekares dödsfall,
ske kan, anmälan göras i Wårt sundhetskollegium om en skicklig
provisor. -— Skulle ifrån sterbhuset ej någon föreslås, låter kollegium
genom allmänna tidningar kungöra ledigheten, på det antingen förut
examinerade provisorer, eller ock andre försvarlige pharmaciae
studiosi måga sig dertill anmäla; och skall af det kontrakt, som
emellan den godkände provisorn och sterbhuset bör upprättas, bevitnad
afskrift till Wårt sundhetskollegium inlemnas. -— På enahanda
sätt förhålles, då apothekare af sjukdoms- eller ålderdomsbräcklighet
sitt apothek icke förestå kan, och dertill provisor åstundar.
— I lika måtto, och när apothek för gäld i mät går och för borgenärers
räkning försäljes, eller af boets kuratorer skall förvaltas, bör
dertill en examinerad provisor förskaffas, derest borgenärerne icke
hafva förtroende till förre egaren, eller till annan examinerad apothekare,
som sig tillsyn och ansvar derföre vill åtaga; börande, i
alla de fall, behörigt kontrakt upprättas och i bevitnad afskrift till
Wårt sundhetskollegium insändas. I de fall, då omständigheterne
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande N:o 1. 15
föranlåta, att till ett apotheks förestående antaga en pharmaciae
studiosus, som ännu ej undergått provisors-examen, så bör sundhetskollegium
noga tillse, att han densamma, så fort möjligen ske
kan, aflägger.
§ 12. Apotekare åligger, att sitt apothek alltid uti godt och
försvarligt stånd hålla, och efter ortens behof vara försedd med
tillräckligt förråd medicinalier af god beskaffenhet, enligt de af Wårt
sundhetskollegium utgifne farmakopéer. — De visitationer, som, till
utrönande deraf, Wårt sundhetskollegium årligen eller oftare, då
omständigheterne det fordra, låter anställa, får apotekare sig icke
undandraga. Han bör ock, genom flitig närvaro och tillsyn, väcka
den uppmärksamhet hos underhafvande, att icke något må efterlåtas,
som till medikamenternes beredande och utdelande hörer, eller
misstag begås, som till de sjukes skada lända kan. Simplicia böra
ständigt hållas renlige, damfrie, och så förvaras, som till deras bibehållande
uti godt stånd nödigt är. Venena böra serskildt förvaras,
under apothekarens enskilda vård, så att, genom ovarsamhet
menniskolif icke må spillas, och i allmänhet böra alla till medikamenters
förvarande nyttjade käril helst vara af glas, porslin, sten
eller tjenlige metaller. Och som hvarjehanda skador och olägenheter
uppkomma genom ovarsamt och otidigt bruk af arsenikaloch
merkurial-medel, så får ingen apotekare dem utlemna, utan
på behörig läkares reqvisition, gifven vid den tid medlet ifrån apotheket
begäres; börande apotekare i öfrigt ställa sig till noggrann
efterrättelse hvad författningarne serskildt stadga, rörande utlemnande
af mera häftigt verkande läkemedel.
§ 13. Apotekare bör en gång om året till Wårt sundhetskollegium
inberätta, huru många pharmaciae studiosi och lärlingar
han i sin officin har och behöfver, om de förre eden aflagt, och
om de sednare flitigt sig om kunskapers vinnande bemöda. — Han
anmäler derjemte, om något till vetenskapens förmån och tillväxt
är af honom utrönt och af erfarenheten bestyrkt, hvilka medicinalväxter
finnas vildt växande nära den ort, der han vistas, och om
han till andra orters förnödenhet kan någon myckenhet deraf samla,
om han har tillfälle till plantagers anläggande af några för apothek
nödige växter, samt om han kan sådane plantager efter hand utvidga,
sä att deraf till flere apotheks behof något må kunna aflemnas.
§ 14. Till apothekare-konstens förmon och apothekarens fördel
är ock nödigt, att, utom insamlande af i riket vildt växande medi
-
16
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.
einalier samt plantagers uppdrifvande, äfven prseparata chemica måga
här i riket uti så stor qvantitet tillredas, att sådane prmparata icke
behöfva från fremmande land införskrifvas. Den eller de, som
hafva beqvämlighet härtill, göra sig derigenom både af fäderneslandet
och vetenskapen förtjente, och eger Wårt sundhetskollegium,
att sådant deras berömvärda bemödande till Wårt nådiga afseende
i underdånighet anmäla. — Räkningar öfver medikamenter, reqvirerade
och utlemnade på publik bekostnad, böra qvartaliter, innan
betalning för dem sökes, till granskning hos Wårt sundhetskollegium
insändas. Öfver de medikamenter, som utlevereras för fattige veneriske
sjuke, äfvensom till kurhusen, böra särskilde räkningar författas;
och å hvarje medikaments-räkning, som af medicinal-fonden skall
betalas, bör apothekaren, då han ej är boende i Stockholm, påteckna
fullmakt för den person, som å hans vägnar skall ega, att räkningen
uttaga och qvittera. Räkningarne, som till granskning insändas,
böra författas enligt nedanstående formulär, så att ej allenast hvarje
medikament, utan ock hvarje ingrediens uti läkares för tillfället
gjorda eller okända kompositioner, tydligen utsättes till vigt, namn
och taxering, äfvensom särskildt för glas, kork och pro labore. Detta
formulär är följande:
”Räkning öfver medikamenter under .... qvartalet år 18 . . utlemnade
till . . . .” ”enligt .... reqvisition.”
to
Öo
K
1
6
£
Rdr“
“öre“
Januari
2
—
—
Emplastrum picis.......
90
Pulv. aconiti.........
90
Pulv. rad. rhei........
90
Tartarus depuratus.......
0,73
Tartras stibico-kalicus......
14
Solutio fuliginis alkalina.....
Glas, kork, etc.
... den .... 18 . . K N.
Så författade räkningar, sedan vederbörande läkare derå tecknat
sitt betyg, och dervid bifogat behörige rapporter, kunna till sundhets
-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 17
kollegium insändas, utan att åtföljas af recepterne, Indika likväl
böra finnas i förvar hos apothekaren, intilldess räkningen är vorden
granskad och till betalning godkänd. — För öfrigt ställe sig apotekare,
i hvad apothekarekonsten angår, till ofelbar efterlefnad de
särskilde föreskrifter, som dem af Wårt sundhetskollegium kunna
föreläggas. — Alla klagomål emot apotekare och deras betjening,
i och för apothekare-konstens utöfning och apotheks-handteringen,
böra anmälas hos Wårt sundhetskollegium, hvilket dervid lemnar
den åtgärd, som dess erhållna instruktion föreskrifver. — Det alle,
som vederbör, hafve sig hörsammeligen att efterrätta;» etc.
Bil. B.
Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse d. 22 nov. 1901 ang. apoteksele
vers antagande och lärotid in. in. Vi Oscar etc. göre veterligt:
att Vi, som denna dag utfärdat nåd. stadga för Farmaceutiska institutet,
i sammanhang därmed funnit godt att, med upphäfvande af
§§ 1—8 i reglementet d. 11 aug. 1819 för apotekare och dem, som
med apotekarekonstens lärande och utöfning vilja sig befatta, i
nåder förordna som följer:
§ 1. För att blifva till elev å apotek antagen fordras, jämte
vitsord om godt uppförande, betyg om att hafva undergått godkänd
mogenhetspröfning.
§ 2. När någon antagits till elev å apotek, skall skriftlig
anmälan därom inom tre månader af apotekets föreståndare göras
hos Kungl. Medicinalstyrelsen, hvarvid bestyrkt afskrift af de i § 1
omnämnda vitsord och betyg bifogas jämte uppgift å antagningsdagen.
Efter handlingarnas godkännande låter Medicinalstyrelsen
anteckna eleven i särskild matrikel. Varda handlingarna icke godkända
af Medicinalstyrelsen, bör underrättelse om beslutet jämte
skälen därtill genom styrelsens försorg skyndsamt meddelas såväl
eleven som apoteksföreståndaren. Lämnar elev sin anställning å
apotek eller antages han till elev å annat apotek, skall sådant ock
anmälas hos Medicinalstyrelsen, hvarvid i tillämpliga delar förfares
på sätt förut är sagdt.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1906. 8 Sami. 3 Afd. 1 Band. 1 Käft. 3
18
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande No 1.
§ 3. Elevs lärotid bör utgöra minst två år. Under denna
tid bör eleven genom apoteksföreståndarens försorg undervisas i
farmaceutiska arbeten, särskildt recepturgöromål och beredning af
s. k. galeniska läkemedel, såsom extrakter, plåster m. m.
§ 4. Å filialapotek eller vid medikamentsförråd må elev
icke antagas.
Stockholm, Oskär Eklunds boktryckeri 1906.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.