Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tilljälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10

1906-05-08 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1906:10, Första Kammarens Tilljälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tilljälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Eiksd. kansli den 9 maj 1906, kl. 1 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6

i anledning af ifrågasatt inskränkning af de ordinarie

häradshöfdingarnas tjänstledighet samt skärpta kompetensvillkor

för erhållande af domareförordnande.

Till utskottets behandling har, enligt från Första Kammaren ankommet

protokollsutdrag, hänvisats ett af Andra Kammarens femte tillfälliga utskott

afgifvet samt af kammaren bifallet utlåtande n:o 16 öfver en af herr E.

G. H. Åkerlund väckt motion n:o 62, hvari föreslås:

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida icke de unge jurister, hvilka

önska erhålla praktisk handläggning af domstolsärenden, först efter behörigen

undergången utbildning måtte berättigas mottaga domareförordnanden, dels

ock tillse, att de ordinarie häradshöfdingarne i långt större utsträckning än

för närvarande själfva personligen handlägga till deras ämbetsbefattningar

hörande ärenden, samt att Kungl. Maj:t ville för Riksdagen framlägga förslag

till de åtgärder, som kunna finnas erforderliga för dessa syftens

vinnande.»

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:

»Utan tvekan lär man kunna påstå, att det sätt, hvarpå rättsskipningen

handhafves, i mycket hög grad inverkar på befolkningens moraliska

halt samt aktning för lag och rätt.

Bill. till Biksd. Prot. 1906. 8 Sami. 2 Afcl. 1 Band. 10 Käft. (N:o 10). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (Ko 2) Utlåtande N:o 10.

Eftersom den stränga formalismen alltmera intagit hedersrummet

uti rättsskipningen, tyckas våra underrätter nu mången gång vara till mera

för att slita tvister än för att med ospard möda söka skaffa rättvisa åt

förorättade, och många lära de ej vara, Indika under någon längre tid

nödgats bevista domstolsförhandlingar vid våra häradsrätter, som ej funnit,

att sådana personer måst tillerkännas rätt, som förmått svänga sig och

vränga sanningen, blott formerna iakttagits, trots det menigheterna och

nämnderna, ja, nog äfven domarne icke kunnat värja sig för det bestämda

intrycket, att den fällda parten hade den moraliska rätten på sin

sida, ehuru han icke mäktade iakttaga formerna eller icke ville använda

andra än fullt ärliga vapen till sitt försvar och därför, lämnad utan bistånd

från domstolen samt måhända naiv nog att tro, det dennas högsta

mål vid alla tillfällen ännu vore att tillse, det rättfärdighet blomstrade i

landet, måste gå under för en klipsk och mindre rättrådig motståndare,

helst sådana synas äga en för dem dyrbar rätt att i ganska stor utsträckning

fara med osanning inför våra domstolar. Men huru skulle det väl

kunna vara annorlunda, då till och med domare stundom synas uppfatta

sina viktiga ämbeten såsom oaser i detta jordelifvets öken och såväl genast

efter tillträdet som sedermera i stor utsträckning öfverlämna rättsskipningen

åt andra. Nog ändra och stifta vi lagar, men att ställa så, att det förtroende,

enhvar god medborgare borde hafva för domstolarna, återkommer

hos vårt folk, det lär nog icke lyckas utan en rätt grundlig omstöpning

af vårt rättegångsväsen, men medan goda krafter arbeta härför, torde dock

en del synbarliga brister kunna afhjälpas, utan att stöta den juridiska

ortodoxien alltför mycket för hufvudet.

Visserligen kan jag för ingen del gilla det beklagliga förhållandet,

att de domstolar, Indika skola upptaga underrätternas domslut till ompröfning,

numera ytterst sällan — om någonsin — företaga själfständiga

undersökningar angående de rättstvister, Indika till dem hänskjutas, utan

i regel alltid grunda sina domar på till dem inkomna protokoll; men då

så är förhållandet och därtill kommer, att man lyckats förinta det fordom

så mäktiga folkelementets i våra häradsrätter inflytande, ligger väl också

därför en utomordentlig vikt uppå, att de personer, som få sig domareämbetet

i häradsrätterna anförtrodt, icke allenast besitta goda juridiska

insikter, utan äfven mogen erfarenhet af det praktiska lifvet, noggrann

kännedom om personer, seder och bruk inom de orter, där de äro satta

att verka, för så vidt de domar, som af dem fällas, skola blifva de bästa

möjliga, och att dessa rätter icke längre i så häpnadsväckande grad, som

åtminstone är fallet i de under Svea hofrätt lydande häradsrätterna, få

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tilljälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 10.

upplåtas till experimentalfält för en mängd, måhända väl juridiskt skolade

men i det praktiska lifvet ofta mycket oerfarna unge män.

För att i någon mån kunna visa, huru det förhåller sig med de,

ordinarie landtdomarnes tjänstledighet i våra dagar, har jag ur Svea hofrätts

handlingar inhämtat, att år 1903 domarne uti de 57 under samma

hofrätt lydande domsagorna åtnjöto tjänstledighet under i medeltal nära

5 månader hvardera, eller tillsammans under 278 månader och 5 dagar,

att af de ordinarie 522 tingen inom dessa domsagor 225 förrättats af de

ordinarie samt 297 — utom en mängd extra sammanträden — af tillförordnade,

livilkas medelålder utgjorde 28 år och hvilka, efter att i

medeltal 14 månader hafva varit inskrifna somonotarier i hofrätten, ansågos

kompetenta för det viktiga domarekallet. År 1904 åtnjöto häradshöfdingarne

i samma domsagor ledighet under i medeltal något öfver 5

månader hvardera eller under tillsammans 292 månader 20 dagar. Af

de ordinarie tingen förrättades 229 af domhafvandena samt 297 — utom

62 extra sammanträden -— af tillförordnade. Jag finner väl, att domare,

hvilka nitiskt arbeta i sitt kall, måhända mera än de flesta öfriga statstjänare

äro i behof af hvila, och att sjukdom samt andra speciellt viktiga

orsaker böra berättiga till tjänstledighet, men håller före, att hvad däröfver

är, det är af ondo, samt att främst bland statens ämbetsmän

domarne i våra häradsrätter böra finnas skyldige att personligen handlägga

där förekommande ärenden, äfvensom att, då tjänstledighet ej rimligen

kan dem förvägras, inga andra i regel böra tillåtas vikariera för dem

än sådana, som under längre tid innehaft förordnande som notarie eller

sekreterare hos ordinarie domare, helst i den ort, där vikariatet skall äga

rum. Att de unge män, hvilka ämna egna sig åt domarekallet, behöfva

praktisk öfning under erfarne domares handledning, ligger ju i sakens

natur, och om de därför, i stället för att som nu helt kort efter aflagd

examen anses mogna att själfständigt förvalta domarekallet utan nämnvärd

ersättning, erhölle förordnanden såsom åtminstone i någon män aflönade

sekreterare och protokollsförare åt de ordinarie domhafvandena under

åtskilliga år, skulle såväl deras utbildning som äfven säkerhet och snabbhet

vid rättsskipningen i våra häradsrätter helt visst vinna mycket, och

de kostnader, staten därför möjligen finge vidkännas, vara väl använda.»

Efter att i betänkandet, till hvilket utskottet i det fallet tillåter sig

hänvisa, hafva intagit en längre redogörelse öfver en af justitieombudsmannen

till 1899 års Riksdag hänskjliten liknande fråga samt för dess

behandling inom riksdagen, fortsätter utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Hofrätternas

redogörelser

för förhållandena

under

år 1905.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.

Då utskottet ansett det vara af vikt att erhålla kännedom, huru

de faktiska förhållandena i ifrågavarande afseende gestaltat sig öfver

hela riket under den senast förflutna tiden, har utskottet från Kungl,

Maj:ts och rikets allmänna hofrätter infordrat uppgifter för år 1905, dels

angående den tid, hvarunder de ordinarie häradshöfdingarne af särskilda

anledningar hvar för sig åtnjutit ledighet från domareämbetet samt angående

de särskilda ämbetsförrättningar, från livilka de därjämte på ansökan

varit befriade, dels angående de juristers lefnadsålder, hvilka under

nämnda år enligt hofrätternas förordnande tjänstgjort såsom landtdomare,

äfvensom angående den tid, som förflutit från det desamma aflagt juridisk

examen, till dess de erhållit sitt första landtdomareförordnande under år

1905, dels slutligen angående de regler, hofrätterna för sig kunde hafva

fastställt i fråga om beviljande af tjänstledighet åt landtdomare samt i

fråga -om förordnande af deras vikarier, särskilt beträffande praktisk

tjänstgöring såsom villkor för domareförordnande.

Af de uppgifter, utskottet sålunda erhållit, framgår till en början,

att under år 1905 medeltalet af den tid, hvarunder hvarje häradshöfding

åtnjutit ledighet från domareämbetet, utgjorde

För utförande

af offentligt

uppdrag

På grund af

hopade äm- betsgöromål

På grund af

sjukdom eller

för hälsans

vårdande

För tillgodo- seende af en- skilda ange- lägenheter

el. dyl. orsak

Inalles

i domsag. under Svea Hofrätt

omkr. 25

dagar1

omkr. 19

dagar2

omkr. 1 må- nad 22 dagar3

omkr. 1 må- nad 2 dagar4

omkr. 4 måna- der 8 dagar6

» »

* »

» Göta Hofrätt

» Hofrätten

omkr. 1 må- nad 8 dagar6

omkr. 8

dagar7

omkr. 1 må- nad 26 dagar8

omkr. 1 må- nad 23 dagar9

omkr. 5 måna- der 5 dagar10

öfver

Skåne och Blekinge

omkr. 6

dagar

omkr. 5

dagar

omkr. 1 må- nad 18 dagar

omkr. 2 må- nader 8 dagar

omkr. 4 måna- der 7 dagar

1 omkr. 24 dagar

2 » 18 »

3 » 2 man. 8 dagar

4 > 1 »

6 » 4 » 20 »

6 omkr. 1 mån. 4 dagar''

7 » 7 dagar

8 » 3 mån.

9 > 1 » 17 dagar

10 » 5 > 28 »

om 3 häradshöfdingar medräknas, som på grund af sjuklighet

haft tjänstledighet hela året.

om 5 häradshöfdingar medräknas, som på grund af sjuklighet

åtnjutit tjänstledighet antingen under hela året eller under del

däraf och sedan afgått, hvarefter domsagorna stått vakanta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.

Under samma år höllos af de lagtima tingen och tingssammanträdena:
-

Af ordinarie

häradshöf- ding

Af tillförord- nad domare

i domsagorna under Svea hofrätt*.............

» » » Göta hofrätt.............

185

210**

» » » hofrätten öfver Skåne och Blekinge

78

82.***

I domsagorna under Svea hofrätt höllos af de lagtima tingen och

tin gssammanträd en a:

af ordinarie af tillförordhäradshöfding

nåd domare

år 1903 241 238 f

» 1904 247 253. tf

De offentliga uppdrag, som föranledt tjänstledighet, hafva i allmänhet

varit ledamotskap af Riksdagen. Af sådan anledning hafva fem

häradshöfdingar i de under Svea hofrätt lydande domsagorna samt fem

häradshöfdingar i de under Göta hofrätt lydande domsagorna varit under

mer än hälften af året befriade från tjänstgöring. Af ifrågavarande häradshöfdingar

har därjämte en såsom statsrevisor varit tjänstledig under

omkring 2 månader samt en såsom statsråd åtnjutit ledighet omkring 3

månader. Slutligen har en häradshöfding under hofrätten öfver Skåne

och Blekinge under omkring 7 månader såsom statsråd åtnjutit ledighet

från sitt domareämbete.

Ledighet på grund af hopade ämbetsgöromål förekom under året

inom 42 af de 58 domsagorna under Svea hofrätt, inom 16 af de 45

domsagorna under Göta hofrätt samt inom 4 af de 17 domsagorna under

hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Tiden för sådan ledighet växlade

mellan 1 dag samt 5 månader 17 dagar.

* Uppgift ej inkommen.

** Uppgiften afser endast 40 domsagor. 5 domsagor, i hvilka vikarier tjänstgjort hela året,

aro ej medräknade.

*** En domsaga, där häradshöfdingen åtnjutit tjänstledighet större delen af året, ej medräknad.

t Uppgiften afser 52 domsagor. 5 domsagor, hvilka förvaltats af vikarier hela året, äro ej

medräknade.

tf Uppgiften afser 55 domsagor. 3 domsagor, som förvaltats af vikarier hela året, äro ej

medräknade.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (Ko 2) Utlåtande Ko 10.

På grund af sjukdom eller för hälsans vårdande har ledighet under

större eller mindre del af året åtnjutits: af 88 häradshöfdingar under

Svea hofrätt, af 32 häradshöfdingar under Göta hofrätt samt af 9

häradshöfdingar under hofrätten öfver Skåne och Blekinge.

För tillgodoseende af enskilda angelägenheter eller af dylik anledning

har ledighet åtnjutits af 39 häradshöfdingar under Svea hofrätt,

af 33 häradshöfdingar under Göta hofrätt samt af alla häradshöfdingar

under hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Härvid är att märka, att do

som icke af denna anledning åtnjutit tjänstledighet i allmänhet i stället

varit för utförande af offentligt uppdrag eller för hälsans vårdande en

längre tid befriade från domareämbetets utöfvande. Dock förekommer äfven

ett fall, då en häradshöfding under hela året ej inalles åtnjutit annan tjänstledighet

än befrielse på grund af hopade ämbetsgöromål från 4 urtima

ting för rannsakningar. I allmänhet synas de häradshöfdingar, som åtnjutit

ledighet för tillgodoseende af enskilda angelägenheter, varit af sådan

anledning fria under en tid af 1 å 2 månader. Dock förekom i 1 domsaga

under Svea hofrätt, i 4 domsagor under Göta hofrätt samt i 3

domsagor under hofrätten öfver Skåne och Blekinge, att vederbörande

häradshöfdingar af ifrågavarande anledning åtnjöto tjänstledighet under

en tid af 3—4 månader. I 2 domsagor under Göta hofrätt föi''ekom

t. o. m., att häradshöfdingarna åtnjöto öfver 4 månaders ledighet af dylik

anledning.

Hvad därefter beträffar de under 1905 tillförordnade landtdomarnes

lefnads- och jurist-ålder, d. v. s. tid, som förflutit från det vederbörande

aflagt juridisk examen, så utgjorde densamma i medeltal

Lefnadsålder

J uristålder

i domsagorna under Svea hofrätt.............

30,76

5,1

» » » Göta hofrätt.............

31,28

6,27

» » » hofrätten öfver Skåne och Blekinge

28,4

3,4

Hofmtternas j fråga om beviljande af tjänstledighet åt landtdomare har af Göta

ont'' bevisande hofrätt såsom regel bestämts, att för vårdande af enskilda angelägenheter

eif tjänst- oep för anledning, som kan anses därmed likställd, ledighet beviljats

6(1916: hvarje häradshöfding från utöfvande af hans ämbete under högst fyra

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande Ko 10.

månader och från förrättandet af högst fyra lagtima ting eller allmänna

tingssammanträden. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har i samma

afseende bestämt, att häradshöfding under ett kalenderår i allmänhet

icke må beviljas ledighet för enskilda angelägenheter under längre tid

än sammanlagdt omkring tre månader och ej från flera än fyra ordinarie

tingssammanträden. Svea Hofrätt har åter meddelat, att till följd af den

betydande olikhet, som råder mellan domsagornas storlek och omfånget

af där förekommande ämbetsgöromål, bestämda regler i ifrågavarande

afseende för hofrättens vidkommande ej kunnat uppställas.

Beträffande fordringarna på praktisk utbildning såsom villkor för Hofrättemas

erhållande af förordnande att förvalta häradshöfdingeämbete har utskottet p0\rTmeädelaninhämtat,

att Svea Hofrätt från och med den 1 juli 1904. tillämpat följande^ af ^avgrunder,

nämligen: att dylikt förordnande i allmänhet icke meddelas annan förordnande.

än den, som hos häradshöfding eller tillförordnad häradshöfding tjänstgjort

såsom biträde under minst ett och ett hälft år; men att af nämnda tid

någon del, dock högst eu tredjedel, må kunna eftergifvas, där den, för

hvilken förordnande ifrågasättes, bör på grund af lämnad utredning antagas

hafva under afsevärd tid erhållit praktisk utbildning för domarekallet jämväl

genom trägen tjänstgöring vid större stadsdomstol eller på annat tillfredsställande

sätt,

Göta Hofrätt har i samma afseende meddelat, att, sedan hofrätten

under eu följd af år såsom regelmässigt villkor för erhållande af första

förordnandet såsom vikarie för häradshöfding haft uppställd fordran på

tjänstgöring, efter aflagd examen, under sammanlagdt två år i hofrätten

eller i domsaga under hofrätten, hofrätten under de senaste åren inskränkt

berörda tid till ett och ett hälft år, under förutsättning likväl att, då någon

första gången föresloges till vikarie, vederbörande domhafvande i särskildt

intyg afgåfve bestämd förklaring, att den person, som sålunda föreslagits,

besutte de insikter och vunnit den erfarenhet i hvad till utöfningen af

domareämbetet hörde, att förordnande af ofvannämnda beskaffenhet kunde

anförtros honom.

Slutligen har hofrätten öfver Skåne och Blekinge meddelat, att

hofrätten i nu ifrågavarande afseende uppställt den regel, att vederbörande

för erhållande af förordnande som vikarie skola hafva under minst ett och

ett hälft år haft anställning såsom biträden hos landtdomare och under sex

veckor tjänstgjort vid hofrättens protokoll.

I likhet med motionären och 1899 års justitieombudsman finner Utskottets

utskottet det vara en samhällsangelägenhet af synnerlig vikt, att härads- ytbandehöfdingarna

i största möjliga utsträckning själfva utöfva sina ansvarsfulla

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 10.

ämbeten samt att de jurister, som under häradshöfdingarnas tjänsteledighet

förordnas till deras vikarier, äga icke blott goda teoretiska kunskaper, utan

äfven nödig 1 Oerfarenhet och praktisk utbildning för domarekallet. Utskottet

delar äfven den af motionären och bemälde justitieombudsman

uttalade mening, att de faktiska förhållandena i berörda afseenden lämna

åtskilligt öfrigt att önska. Utan tvifvel måste det betraktas såsom ett

allvarsamt missförhållande, att, såsom af förestående redogörelse synes framgå,

hvarje häradshöfding i medeltal åtnjuter tjänstledighet under mer än en

tredjedel af året samt att öfver hälften af de lagtima tingen förrättas af

vikarier. Uppenbarligen måste rättsskipningens kontinuitet och säkerhet

samt därmed också befolkningens aktning för lag och rätt lida af ett

dylikt tillstånd.

Visserligen får det ej förbises, att anledningarna till häradshöfdingarnes

ledighetsansökningar ofta äro af den art, att ledighetens beviljande måste

anses påkalladt af ett verkligt behof. Motionären har i sådant afseende

erinrat om nödvändigheten af tjänstledighet i händelse af sjukdom, om

häradshöfdingarnes behof af någon tids hvila från sitt ansträngande kall

samt om angelägenheten, att de unga män, som ämna ägna sig åt domarekallet,

erhålla praktisk öfning under erfarna domares ledning. 1899 års

justitieombudsman har härutöfver omförmält den omständigheten att göromålen

i eu domsaga kunna vara så vidlyftiga, att häradshöfdingarne ej

kunna medhinna arbetet med mindre än att de få öfverlämna ämbetet till

en vikarie och under ledighetstiden själfva, ostörda af de löpande göromålen,

syssla med ett eller annat till domareämbetet hörande arbete. Slutligen

må härutinnan nämnas det ej ovanliga förhållandet, att häradshöfdingarne

af annat offentligt uppdrag nödgas att under längre eller kortare tid afhålla

sig från utöfningen af sitt ordinarie ämbete.

Af de nu nämnda anledningarna äro sjukdom och offentligt uppdrag

tydligen af den beskaffenhet, att de kunna lämnas ur räkningen.

Så är däremot ej fallet med de öfriga. Hvad sålunda till en början

häradshöfdingarnes behof af hvila beträffar, så synes det utskottet, som

om detta behof för närvarande mer än skäligt tillgodoses genom den ledighet,

som enligt ofvanstående redogörelse beviljas häradshöfdingarne »för

enskilda angelägenheters vårdande» äfvensom delvis »för hälsans vårdande».

Ty att den ledighet, som i hofrätternas redogörelser hänförts under sistnämnda

rubrik, icke uteslutande afser ledighet till följd af sjukdom och

på grund af läkarebetyg torde få anses visst. Särskildt anmärkningsvärdt

finner utskottet det vara, att Göta hofrätt och hofrätten öfver Skåne och

Blekinge rent af kunnat uppställa såsom regel, att ledighet för vårdande af

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 10.

enskilda angelägenheter årligen kan beviljas hvarje häradshöfding från ända

till fyra ordinarie tingssammanträden samt att en ordinarie domare utan

egentligt laga förfall kan få afhålla sig från ämbetsutöfning i öfrigt, om

han lyder under hofrätten öfver Skåne och Blekinge, under en fjärdedel

samt, om han lyder under Göta hofrätt, under en tredjedel af året. Att en

inskränkning af den sålunda medgifna ledigheten utan obillighet kan genomföras,

synes utskottet uppenbart. Utan att dock härutinnan gå så långt

som 1899 års justitieombudsman, hvilken ansåg, att ledighet utan verkligt

laga förfall ej borde beviljas från mera än ett eller möjligen två allmänna

sammanträden om året eller motsvarande antal lagtima, ting, håller utskottet

före, att häradshöfding för hälsans vårdande utan styrlä sjukdom

eller eljest för enskilda angelägenheter borde kunna erhålla ledighet

från högst en tredjedel af de i domsagan förekommande lagtima ting

eller tingssammanträden samt från häradshöfdingeämbetet i öfrigt under

två eller högst tre månader. Genom en bestämmelse i dylik riktning,

mot hvars billighet ej befogade erinringar torde kunna göras, skulle helt

visst eu förbättring af de nuvarande missförhållandena på detta område

vinnas.

Hvad vidare angår ledighet till följd af göromålens hopande och

vidlyftighet, anser utskottet i likhet med 1899 års justitieombudsman, att

då eu dylik ledighetsanledning visar sig vara af mera stadigvarande beskaffenhet,

sådant tyder på att domsagan är för stor och därför bör delas;

och utskottet föreställer sig, att, där tillfredsställande utredning föreligger,

Riksdagen framdeles såsom hittills icke skall befinnas obenägen att tillmötesgå

Kungl. Maj:ts framställningar i sådant afseende. Möjligen skulle

man mot ifrågavarande olägenhet äfven kunna begagna sig af de likaledes

af 1899 års justitieombudsman föreslagna utvägarne att förordna ständiga

brottmålsdomare i sådana trakter, där rannsakningar med häktade personer

visat sig taga häradshöfdingarnes tid alltför mycket i anspråk, samt att

ålägga häradshöfdingarne att vid tillfälligt hopande af göromålen själfva

hålla tingen och till vikarien öfverlämna de öfriga ämbetsgöromål, som

ej kunna af honom själf medhinnas. Lämpligheten af dessa åtgärder

torde dock kräfva särskild utredning.

Äfven om häradshöfdingarnes tjänstledighet genom åtgärder i nu

antydd riktning skulle kunna i någon mån inskränkas, så utgör dock de

unga juristernas behof af praktisk utbildning i domarekallet i viss mån

ett hinder för en dylik inskränkning. För att öfvervinna detta hinder

ifrågasattes af 1899 års justitieombudsman bland annat, att den blifvande

domarens praktiska utbildning till väsentlig del skulle försiggå vid hofRih

till Riksd. Prot. 1906. 8 Sami. 2 Afd. 1 Rand. 10 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (No 2) Utlåtande No 10.

rätterna och rådstufvurätterna. Denna mening kan utskottet icke biträda.

Hvad nämligen hofrätterna beträffar, så är det uteslutande arbete af

formell art, som där kan öfverlämnas åt den unge juristen. Denne får

under sin bofrättsuppfostran icke det tillfälle att träda i beröring med

parterna personligen, med själfva det lefvande lifvet, som utbildningen

vid en häradsrätt erbjuder. Hvad åter beträffar förslaget att låta den

blifvande domaren tjänstgöra sina första läroår vid en rådstufvurätt, delar

utskottet de betänkligheter, som däremot uttalats af 1899 års lagutskott.

Däremot vore det enligt utskottets förmenande önskvärdt, om häradsrätterna

kunde befrias från att tjänstgöra som öfningsfält för det ej ringa antal unga

jurister, som nu under någon tid innehafva anställning såsom biträden hos

häradshöfding, men sedermera ej ägna sig åt domarekallet, utan i stället

blifva tjänstemän inom landstaten eller andra grenar af administrationen,

advokater, bankmän eller dylikt. Att åstadkomma en inskränkning af detta

missförhållande utan att på samma gång träda andra viktiga intressen för

nära är utan tvifvel en ganska svårlöst uppgift, Närmast till hands skulle

möjligen ligga att, såsom äfven motionärens afsikt synes vara, fordra längre

tids tjänstgöring hos domare såsom villkor för erhållande af domareförordnande

Därigenom skulle tillströmningen af unga jurister till häradsrätterna

aftaga, och därigenom skulle ju äfven vinnas ökad garanti för att

den unge domaren ägde erforderlig praktisk erfarenhet samt, om den förberedande

tjänstgöringen måste äga rum inom samma domsaga, önskvärd

personal- och lokalkännedom. Mot ett utsträckande af tiden för den förberedande

praktiska tjänstgöringen talar emellertid de unga juristernas

berättigade fordran att ej alltför länge nödgas ägna sig åt ett osjälfständigt

och ofta oaflönadt arbete. Någon förlängning af samma tjänstgöring torde

dock kunna genomföras, utan att detta intresse i svårare mån kränkes.

Utskottet föreställer sig för öfrigt, att den olägenhet, som en förlängd utbildningstid

skulle medföra för de blifvande domarena, skulle uppvägas af

den väsentligt minskade konkurrensen om biträdesplatserna från de unga

juristers sida, livilka ej hafva för afsikt att för framtiden ägna sig åt

domarebanan. I detta sammanhang må dessutom erinras därom, att Göta

hofrätt under en längre tid såsom villkor för landtdomareförordnande

fordrat minst två års tjänstgöring såsom biträde hos häradshöfding, men

för ett par år sedan nedsatt denna tjänstgöringstid till 1V* år. Denna

nedsättning synes utskottet icke hafva varit fullt välbetänkt. Sannolikt

har den vidtagits för att i ifrågavarande afseende åvägabringa likformighet

mellan hofrätterna. Men en sådan likformighet skulle enligt utskottets

mening lämpligare kunnat vinnas därigenom, att de öfriga hofrätterna fast
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N;o 10.

ställt samma villkor för erhållande af domareförordnande, som Göta''hofrätt

förut under en längre följd af år fordrat.

Uppenbart är emellertid, att båda de af motionären afhandlade frågorna,

om inskränkning af häradshöfdingarnes tjänstledighet samt om skärpning

af domarevikariernas kompetens, kräfva ytterligare utredning, som lämpligast

kan af Kungl. Maj:t åstadkommas.

Utskottet får således hemställa,

att Andra Kammaren ville i anledning af ifrågavarande motion för

sin del besluta, att [Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det

Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning taga i öfvervägande, dels

huruvida icke den tjänstledighet, som de ordinarie häradshöfdingarne utan

åberopande af laga förfall åtnjuta, må kunna inskränkas, särskild! då fråga

är om förrättande af lagtima ting eller tingssammanträde, dels och huruvida

icke fordran på praktisk utbildning i domarekallet såsom villkor för erhållande

af häradshöfdingeförordnande må kunna i någon mån skärpas.»

Utskottet finner de af Andra Kammarens tillfälliga utskott här ofvan

anförda skäl för det slut, hvartill utskottet och kammaren kommit, tillfyllestgörande,

och då därjämte i de synpunkter, som af sistnämnda utskott

gjorts gällande, dels tillbörlig hänsyn tagits till den hvila, som häradshöfdingar,

hvilka äro i saknad af ordnad semester, torde behöfva, och dels på

lämpligt sätt framhållits hvad i öfrigt kan tjäna till ledning vid frågans

utredning och lösning, får utskottet hemställa,

att Första Kammaren behagade biträda det af

Andra Kammaren fattade beslut.

Stockholm den 8 maj 1906.

På utskottets vägnar:

OLOF JONSSON.

Herr Hedborg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i utskottets

beslut i denna fråga.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.