Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 7

1906-04-24 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1906:7, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 7.

i

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1906, kl. 8 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, i anledning

af Andra Kammarens beslut i fråga om skrifvelse

till Kungl. Maj:t angående en allmän polisförfattning

för rikets städer och därmed jämförliga orter.

Andra Kammarens femte tillfälliga utskott anför i utlåtandet

n:o 12:

»Utskottet har till behandling mottagit en inom Andra Kammaren

af herr Gustaf W. Roos väckt motion, n:o 119, af följande

lydelse:

»Vid 1904 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren motion

om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utarbetande af en

för hela riket gemensam författning rörande polispersonalens tillsättning

och afsked samt skyldigheter och befogenheter i tjänsten,

tryggande för dessa statstjänares värdighet och rätt i förhållande

till öfverordnade.

Motionen hänvisades för utredning till Andra Kammarens

fjärde tillfälliga utskott, som i utlåtande n:o 34 hemställde, att Andra

Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen skulle i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville på af utskottet

anförda grunder låta utarbeta eu allmän polisförfattning för rikets

städer och därmed jämförliga orter. Denna hemställan blef af Andra

Kammaren enhälligt bifallen. Första Kammarens första tillfälliga

utskott tillstyrkte i utlåtande n:o 20 kammaren att biträda Andra

Kammarens beslut, men Första Kammaren af slog denna hemställan.

Bill. till Riksd. Prot. 1906. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Käft. (N:o 7).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

Vid 1905 års lagtima riksdag förnyades motionen, hvilken liksom

föregående år bifölls af Andra, men af slogs af Första Kammaren.

Det skäl, som i förberörda motioner åberopades såsom stöd

för den i desamma gjorda hemställan, var behof vet af rättsligt skydd

för polismännen gentemot godtyckligt afstädande. Motionären, Adolf

Hedin, påpekade, hurusom icke blott de enskilda polismännens, utan

äfven samhällets intresse fordrade, att deras i legalt hänseende svaga

ställning blefve stärkt.

Det utskott, som i Andra Kammaren yttrade sig öfver

motionerna, fäste sig hufvudsakligen vid det oegentliga förhållande,

att många städer saknade alla bestämmelser om polismäns skyldigheter

samt om deras antagande, entledigande och bestraffning, äfvensom

därvid att olika myndigheter — Kungl. Maj:t, Kungi. Maj:ts

befallningshafvande, magistrater, stadsfullmäktige, poliskamrarna med

flera — hade fastställt de i vissa städer gällande reglementen och

instruktioner för polispersonalen.

Jag tillåter mig, under hänvisning till hvad i denna fråga

förut inom riksdagen förekommit, att hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

Kungl. Maj:t ville låta utarbeta en allmän polisförfattning för rikets

städer och därmed jämförliga orter.»

I den af motionären omförmälda, vid 1904 års riksdag väckta

motion, som afgafs af herr S. A. Hedin, föreslogs, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville

låta utarbeta en för hela riket gemensam författning rörande polispersonalens

tillsättning och afsked samt skyldighet och befogenhet

i tjänsten till tryggande för dessa statstjänares personliga värdighet

och rätt i förhållande till öfverordnade; och framhöll motionären i

sin motivering särskildt, att polismän kunde utan föregående utredning

afskedas, hvilket förhållande enligt hans uppfattning borde

ändras så, att polisman efter en viss tids väl vitsordad tjänstgöring

af vederbörande erhöll fullmakt eller konstitutorial.

Af den utredning, som i anledning af denna motion verkställdes

af Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskott, inhämtades,

att i 24 af de 77 städer, rörande hvilka upplysningar erhållits, saknades

alla stadgande!! om polismäns antagande och entledigande samt

om deras befogenhet.

I 2 städer hade borgmästaren utfärdat instruktion för polispersonalen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 3

Magistraten hade utfärdat dylik instruktion i 28 städer.

I en stad hade instruktion fastställts af stadsfullmäktige utan

att beslutet härom underställts högre myndighets pröfning.

Motsvarande bestämmelser hade i 9 städer fastställts af

Konungens befallningshafvande, som därvid godkänt antingen ett af

stadsfullmäktige fattadt, Konungens befallningshafvandes pröfning

underställdt beslut i ärendet eller ett af vederbörande magistrat eller

stadsstyrelse afgifvet förslag.

För 5 städer hade polisreglemente, innefattande bestämmelser

om poliskårens organisation, polismäns antagande och entledigande

in. m., fastställts af Konungens befallningshafvande och polisinstruktion

af magistraten.

För en stad voro bestämmelser i ifrågavarande hänseende

meddelade dels af Kung! Maj:t, dels af Konungens befallningshafvande

och dels af magistraten.

I eu stad hade poliskammaren utfärdat instruktion för polispersonalen.

För tre städer hade Kungl. Maj:t utfärdat vissa bestämmelser

om polismäns antagande och entledigande. Instruktioner för polispersonalen

i dessa städer voro utfärdade i en stad af polismästaren

och i de öfriga städerna af poliskammaren.

I en stad hade stadsfullmäktige antagit reglemente, innefattande

bestämmelser om poliskårens organisation, polismännens antagande

och entledigande, och magistraten fastställt instruktion.

I en annan stad voro bestämmelserna i förevarande hänseende

meddelade dels af Konungens befallningshafvande dels af brandstyrelsen.

I Stockholm slutligen voro bestämmelserna om polismäns tilloch

afsättande meddelade dels af Kungl. Maj:t och dels af öfverståthållareämbetet.

Instruktion för polispersonalen var utfärdad af

polismästaren och fastställd af öfverståthållareämbetet.

Tydligen framgick af berörda utredning, att alltför olika

åsikter gjort sig gällande beträffande den myndighet, som hade

att fastställa föreskrifter rörande polistjänstemäns tjänstgöring och

därmed sammanhängande ämnen, och då utskottet hållit före,

att genom de tillvägagåenden, som i nämnda afseende följts, fara

för viktiga rättsgrundsatsers kränkande eller åsidosättande icke

syntes vara utesluten, ansåg utskottet i likhet med motionären

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 7.

lämpligt, att eu allmän polisförfattning utfärdades samt att denna

borde bland annat innehålla:

föreskrift, att i hvarje stad och i hvarje område med sammanträngd

befolkning, där polismyndighet funnes anställd, instruktion

för polisen skulle finnas, så att ej, som då vore fallet, öfver

fjärdedelen af rikets städer saknade alla föreskrifter om polismäns

befogenheter och skyldigheter;

allmänna bestämmelser rörande polismäns antagande, entledigande

och bestraffning;

stadgande rörande polismans rätt till klagan öfver vissa

åtgärder och beslut af förman eller annan öfverordnad myndighet;

samt

de stadganden i öfrigt rörande polismäns skyldigheter och

befogenheter, som pröfvades vara lika för alla de orter, å hvilka

författningen skulle äga tillämpning; inen borde enligt utskottets

uppfattning i en dylik allmän författning icke intagas de i polisinstruktionerna

vanligen förekommande utdrag af allmänna lagens

stadganden beträffande häktning, hus- och kroppsrannsakning m. m.,

hvilka bestämmelser visserligen vore af särskild vikt för polismän,

men lämpligast torde inrymmas i en normalinstruktion, utarbetad

till ledning vid fastställande af de lokala polisstadgarne. Utskottet

hemställde därför:

att Andra Kammaren med anledning af den väckta motionen

ville för sin del besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville på de af utskottet anförda

grunder låta utarbeta en allmän polisförfattning för rikets städer

och därmed jämförliga orter. Denna utskottets hemställan blef ock

af kammaren bifallen.

Ärendet öfverlämnades därefter till Första Kammaren, hvars

första tillfälliga utskott däröfver afgaf utlåtande, däruti utskottet,

med tillkännagifvande dock, att detsamma ej i en del afseenden

gillade motionärens uppfattning, tillstyrkte Första Kammaren att

biträda medkammarens ofvanberörda beslut. Men då ärendet förekom

till afgörande i nyss nämnda kammare, anmärktes mot förslaget,

bland annat, att, då polismännen uteslutande vore kommunernas

tjänstemän, den ifrågasatta lagstiftningen från statens sida icke vore

lämplig eller erforderlig; att polisens verksamhet vore af så grannlaga

natur, att de, som handhafva densamma, borde stå under den

strängaste kontroll; att icke endast de lägre polistjänstemännen,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N.o 2) Utlåtande N;o 7.

utan äfven de öfverordnade hade sådan ställning, att de utan dom

och rannsakning kunde af skedas, därest de vid sin tjänsteutöfning

befunnes vara för sitt uppdrag i högre grad olämplige; samt att det

skulle visa sig synnerligen svårt att få bestämmelser, som lämpade

sig för alla städer och orter, små och stora. På dessa angifna skäl

blef utskottets förslag af kammaren afslaget, hvarigenom motionen

ock för det året var af slagen.

Vid 1905 års riksdag upptog herr A. Hedin ånyo sin motion.

— Den blef af Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskott tillstyrkt

på sätt och villkor som vid 1904 års riksdag, och godkände Andra

Kammaren äfven denna gång detta utskotts förslag.

Ärendet öfverlämnades därefter till Första Kammaren, som

för beredning hänsköt detsamma till tillfälligt utskott.

Berörda utskott afgaf utlåtande, däruti utskottet till eu början

erinrade, att städer och municipalsamliällen icke äro skyldiga att

underhålla och aflöna polis, att kommunerna, som själfva bekosta

polis, borde äga rätt att deltaga uti beslut om polisens organisation,

samt att svårighet skulle visa sig att få en gemensam form för

organisationen af polisen å olika orter. Redan af dessa skäl afstyrkte

utskottet bifall till motionen, ehuru utskottet erkände, att behörigen

fastställd instruktion borde finnas, där polismyndighet funnes anställd;

dock förklarade utskottet sig hufvudsakligen vara skiljaktigt från

motionären dels beträffande formen för polismans antagande, entledigande

och bestraffande, dels i fråga om polismans lydnadsplikt. Utskottet

ansåg nämligen, att, i händelse motionärens uppfattning i

antydda afseende blef gällande, öfverordnade ej skulle kunna fullgöra

sin plikt att tillse, det ordning och säkerhet vidmakthölls. Af rätt

till lydnadsplikt följde rätt till bestraffning, och rätt till af skedan de

följde af polisverksamhetens egen beskaffenhet, och kunde fall inträffa,

då denna rätt vore nödvändig. Polisman i stad borde ej

heller tillkomma en mer orubblig ställning än länsman och stadsfiskal,

hvilka bägge kunde utan dom oeh rannsakning afskedas.

Utskottets utlåtande gick slutligen ut på eu hemställan att i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes föreskrifva,

att för hvarje stad eller därmed jämförlig ort, där polis är anställd,

skall finnas ett af Konungens befallningshafvande fastställdt reglemente.

Då detta utlåtande föredrogs i Första Kammaren, blef det

emellertid af kammaren afslaget, hvarför motionen äfven för det

året var af slagen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:<> 2) Utlåtande N:o 7.

Den nu ifrågavarande, vid årets riksdag af herr Gustaf

W. Roos väckta motionen innefattar i hufvudsak ett upprepande

af de förslag, herr Hedin väckt vid de bägge föregående årens

riksdagar.

Utskottet har ansett önskvärd t att för utredning af motionen

erhålla kännedom dels om innehållet af polisinstruktioner i de städer,

hvilka icke till 1904 års Riksdag insändt upplysningar i ämnet,

dels ock om de förändringar, som under de två senast förflutna

åren möjligen vidtagits i de år 1904 till Riksdagen insända polisinstruktionerna,

och hafva därför uppgifter i berörda afseende genom

vederbörande myndigheter infordrats.

Uppgifter hafva sålunda nu inkommit från 16 städer, hvarifrån

sådana ej förut lämnats, och har utskottet af dessa uppgifter

inhämtat, att bestämmelser angående antagande och entledigande af

poliskonstaplar saknas uti 5 af dessa städer, att polisinstruktiouen

fastställts af vederbörande Konungens befallningshafvande i 5 och

af vederbörande magistrat i 6 städer. Från en stad, hvarom förut

lämnats det meddelandet, att föreskrift i antydda afseende ej fanns,

har upplysts, att instruktion för poliskonstaplarne i staden nu var

af magistraten antagen.

Då det äfven ansetts vara af intresse att veta, huruvida allmän

polisförfattning vore antagen uti andra länder, har utskottet i

detta afseende sökt skaffa upplysningar från Norge, Danmark och

Tyskland. De lämnade uppgifterna gifva emellertid vid handen, att

sådan författning icke finnes i någon af dessa stater.

Utskottet kan på grund af hvad sålunda i ärendet förekommit

för sin del ej finna annat, än att det skulle vara i hög grad

önskvärdt, att någon reda kunde bringas i nu gällande förhållanden,

och bör det enligt utskottets uppfattning vara statens uppgift att

söka åstadkomma denna reda genom eu allmän författning i ämnet.

Ty ehuru polismännen visserligen anställas och aflönas af

kommunerna samt fördenskull i viss mening kunna sägas vara

kommunernas tjänstemän — såsom inom Första Kammaren erinrats

vid frågans behandling därstädes år 1904 — så lärer det väl dock

ej kunna förnekas, att upprätthållande af ordning och säkerhet är

eu statsfunktion, som staten visserligen öfverlämnat åt kommunerna

att genom polisväsendet ombesörja, men öfver hvars handhafvande

statsmakten därigenom ej kan anses hafva afsagd sig all kontroll.

Den enklaste formen för utöfvande af eu sådan kontroll skulle just

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

vara utfärdande af en sådan allmän polisförfattning, hvarom här

är fråga.

Visserligen är det sant — såsom äfven inom Första Kammaren

mot detta förslag erinrats — att polismännens verksamhet

är af synnerligen grannlaga natur samt att därför såväl högre som

lägre polistjänstemän böra ej blott vara underkastade den strängaste

kontroll, utan äfven, därest de befinnas för sin befattning i högre

grad olämplige, kunna från densamma skiljas utan att de af domstol

blifvit dömde för brott, hvarå afsättning bör följa. Men dessa

omständigheter torde ej utgöra något verkligen hållbart skäl emot

fastställandet af vissa allmänna principer för polismäns skyldigheter

och befogenheter i tjänsten äfvensom för deras entledigande. Det

vill snarare synas utskottet, som om just polismännens grannlaga

ställning och den däraf följande olämpligheten att tillerkänna dem

samma oafsättlighet som t. ex. domare skulle motivera behofvet af

en sådan allmän författning, som motionen afser.

Vid uppgörandet af en sådan allmän polisförfattning bör

man emellertid enligt utskottets mening hafva för ögonen att tillgodose

icke allenast de önskemål, som uti första motionen i ämnet

närmast synas hafva åsyftats, nämligen att bringa trygghet och

oberoende för polismännen, utan äfven och i lika hög grad det

allmännas berättigade intresse, så att genom författningen icke skapas

förhållanden, som skulle kunna menligt inverka på allmän säkerhet

och ordning.

Författningen, som enligt utskottets mening endast bör innehålla

allmänna bestämmelser, på grund af hvilka instruktioner,

lämpliga för den ena eller andra orten, kunna uppgöras, torde

emellertid böra lämna tydlig föreskrift därom, att i hvarje ort, där

polismyndighet är anställd, instruktion för polisen bör finnas.

Vidare böra däri upptagas bestämmelser rörande polismäns

antagande, entledigande och bestraffning samt om deras rätt till

klagan öfver vissa åtgärder eller beslut af förman eller annan öfver - ordnad myndighet äfvensom de stadganden i öfrigt rörande polismans

skyldigheter och befogenheter, som böra vara lika för alla de

orter, i hvilka författningen skall äga tillämpning.

Utskottet har redan såsom sin åsikt uttalat, att i författningen

icke bör uteslutas möjlighet för vederbörande myndighet

eller förman att efter sig företeende omständigheter utan domstols

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

beslut afskeda polisman, som visar sig olämplig för sin tjänst. Men

utskottet anser tillika, att till betryggande af polismans rätt i författningen

böra angifvas de omständigheter, hvarunder detta kan

ske, och bör därjämte fordras en föregående undersökning, hvarutaf

kan bedömas, huruvida fullt giltiga skäl förelegat för sådan åtgärd.

Den afskedade bör ock i sådant fall hafva utväg att föra klagan

öfver förmans eller myndighets beslut.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Andra Kammaren med anledning af herr Roos’ ifrågavarande

motion ville för sin del besluta, att Riksdagen måtte

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville på

de grunder, utskottet ofvan angifvit, låta utarbeta eu allmän polisförfattning

för rikets städer och därmed jämförliga orter.»

Enligt utskottet tillkandakommet protokollsutdrag har Andra

Kammaren bifallit denna hemställan.

Krafvet på eu polisförfattning för hela rikets städer framträder

nu icke för första gången. Såsom af of vanintagna betänkande

framgår, hafva motioner i ämnet väckts jämväl vid de båda senaste

lagtima riksdagarne. Andra Kammaren har vid båda dessa tillfällen

beslutit skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utarbetande af

eu allmän polisförfattning för rikets städer och därmed jämförliga

orter. Första Kammaren har däremot vid båda dessa riksdagar

afslagit motionerna.

Vid bedömandet af frågan om en dylik författning är det,

framför andra, två synpunkter, hvilka böra beaktas. Dels måste

fasthållas, att det ytterst är statens plikt och en af dess förnämsta

angelägenheter att upprätthålla ordning och bereda skydd för medborgares

lif och egendom. Dels är polisväsendet af samma anledning

också i hög grad en kommunal angelägenhet, hvartill kommer,

att, då kommunerna uteslutande bestrida kostnaderna för detsamma,

kommunerna helt naturligt kunna göra anspråk på ett afgörande

inflytande i fråga om polisens organisation.

De organ, som vid ordningens upprätthållande omedelbart

komma i beröring med befolkniugen, äro i vårt land för landsbygden

fjärdingsmän, för städerna poliskonstaplar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7. 9

Angående fjärdingsmannabestyret har den 29 september 1899

utfärdats eu lag, däri bestämmelser meddelats rörande utseende af

fjärdingsmän, deras aflöning och entledigande m. in. Eu samma

dag utfärdad instruktion för fjärdingsmän innehåller närmare bestämmelser

angående fjärdingsmäns åligganden.

Behof af bestämmelser rörande polisbetjänte å landet har

sålunda blifvit tillgodosedt. Att ett behof af allmänna bestämmelser

jämväl för polisbetjänte i stad förefinnes, anser utskottet

framgå af den i ärendet befintliga utredning. Olika städer kräfva

visserligen på grund af lokala förhållanden olika stadgar, men vissa,

för alla gemensamma bestämmelser synas kunna utfärdas till gagn

såväl för det allmänna som för polispersonalen.

Såsom i Andra Kammarens utskottsbetänkande omförmäles,

finnas af de 93 städer, hvarifrån uppgifter angående polisförhållandena

till Andra Kammarens tillfälliga utskott år 1904 och detta år

lämnats, uti 29 icke alls några bestämmelser rörande antagande

eller entledigande af polisbetjänte eller om deras åligganden. I de

öfriga af nämnda städer hafva instruktioner för polismän utfärdats

af olika myndigheter.

På grund af det anförda delar utskottet Andra Kammarens

uppfattning rörande behofvet af en allmän polisförfattning för rikets

städer och därmed jämförliga orter.

Utskottet anser sig därvid böra betona, att det icke är utskottets

mening, att denna allmänna polisförfattning skall upptaga

ett detalj eradt reglemente för polisen eller att från kommunen till

staten öfverflytta ifrågavarande angelägenhet, utan att så till sågandes

inom en viss ram upptaga sådana stadganden, som för ett behörigt

upprätthållande af denna för staten så viktiga angelägenhet böra

anses vara gemensamma för rikets alla städer och därmed jämförliga

orter.

Sålunda bör en sådan författning begränsas till att hufvudsakligen

upptaga sådana bestämmelser, som i Andra Kammarens

tillfälliga utskotts utlåtande angifvits.

Såsom förut under ärendets behandling i Riksdagen erinrats, är

polismännens verksamhet af mycket grannlaga natur, och de böra

därför vara underkastade sträng kontroll och, ifall så påfordras,

såsom olämpliga kunna genast afstängas från sin tjänst. Utskottet

anser därför, att förmans beslut att sätta polisman ur tjänstgöring

genast skall gå i verkställighet, oafsedt om klagan häröfver anföres.

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

Sålunda får utskottet hemställa,

att Första Kammaren ville biträda Andra

Kammarens beslut.

Stockholm den 24 april 1906.

På utskottets vägnar:

OLOF JONSSON.

Stockholm, Oskar Eklunds boktr. 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.