Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 5

1906-04-02 · 17 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1906:5, Konstitutionsutskottets Memorial N:o 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 5.

1

JST:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 2 April 1906 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets memorial, angående fullbordad granskning

af de i statsrådet förda protokoll.

Till konstitutionsutskottet hafva, på därom hos vederbörande gjord framställning,

blifvit öfverlämnade de under tiden från och med den 15 januari

1905 till och med den 14 januari 1906 i statsrådet förda protokoll,

nämligen öfver

justitiedepartementsärenden från och med den 20 januari 1905 till och

med den 18 januari 1906;

justitieärenden från och med den 8 februari till och med den 30

december 1905;

utrikesdepartementsärenden från och med den 20 januari 1905 till och

med den 13 januari 1906;

landtförsvarsärenden från och med den 20 januari 1905 till och med

den 13 januari 1906;

sjöförsvarsärenden från och med den 20 januari 1905 till och med

den 18 januari 1906;

civilärenden från och med den 20 januari 1905 till och med den 13

januari 1906;

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sami. 5 Höft. (N:o 5).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Memorial Ko 5.

finansärenden från och med den 20 januari 1905 till och med den

18 januari 1906;

ecklesiastikärenden från och med den 20 januari 1905 till och med

den 18 januari 1906; samt

jordbruksärenden från och med den 20 januari 1905 till och med

den 13 januari 1906.

På därom framställd begäran hafva därjämte till utskottet öfverlämnats

styrkta, utdrag af de inför Kungl. Maj:t under tiden från och med

den 7 juni till och med den 2 oktober 1905 förda protokoll öfver kommandomål

för armén och flottan, i hvad samma protokoll angå ärenden i

sammanhang med det politiska läge, hvari Sverige då befann sig, äfvensom

styrkta afskrifter af till nämnda protokoll hörande handlingar med

vissa angifna undantag.

Vid den granskning af ofvan omförmälda protokoll, som, i öfverensstämmelse

med grundlagens föreskrift, blifvit af utskottet företagen och

nu fullbordad,

har anledning icke förekommit att mot någon

ledamot af statsrådet tillämpa § 106 regeringsformen;

hvaremot utskottet

funnit följande ärenden vara af beskaffenhet att

böra, jämlikt § 107 regeringsformen, hos Riksdagen

anmälas, nämligen:

1 :o.

(Protokoll öfver sjöförsvarsärenden för den 17 mars 1905, n:o 9).

Uti § 1 mom. 1 i Kungl. förordningen angående lotsverket den 15

februari 1881, sadant detta inoment lyder enligt Kungl. kungörelsen den

27 november 1896, stadgas följande:

»När fartyg ankommer från eller afgår till utländsk ort, skall kronolots

anlitas för fartygets vägledning i alla de lotsleder, som passeras, i

förra fallet från öppen sjö till första lossnings- eller lastningsort äfvensom

till plats, som anlöpes för uppläggning eller, om fartyget innehar

last, för inhämtande af order, och i senare fallet från sista lastningsorten

eller, om fartyget är barlastadt, från sista afgångsorten till öppen sjö.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 5. 3

Såsom öppen sjö anses Skagerack, Kattegat, Öresund Östersjön med

Kalmar sund söder om Grimskär och norr om Skäggenäs, Ålands haf samt

Bottniska viken.»

Med anledning däraf att befälhafvaren å ett från Hvaleröarne i Norge

kommande fartyg framställt förfrågan, huruvida han, som på väg till Hedestrand,

beläget innanför norra delen af Sotefjorden, från svensk—norska

gränsen å Säckefjorden passerat genom Kosterfjorden till Väderöarna, där

lots tagits till Dyngö, varit skyldig att anlita lots öfver Kosterfjorden,

gjorde lotskaptenen i Göteborg uti skrifvelse till Kungl. lotsstyrelsen den

14 mars 1901 framställning därom, »att styrelsen måtte taga i öfvervägande,

huruvida icke § 1 mom. 1 af Kungl. förordningen angående lotsverket

den 15 februari 1881 borde ålägga fartyg, som öfver skärgards(rränserna

mellan Sverige å ena sidan samt Norge eller Finland a andra

sidan inlöpte i svensk lotsled, att anlita kronolots i likhet med hvad som

vore stadgadt för fartyg, som på resa från utrikes ort till svensk lossnings-

eller lastningsort inlöpte i svensk lotsled ''från öppen sjö, samt

huruvida icke lotspliktighet borde införas för fartyg, som genom svensk

lotsled passerade till Norge eller Finland öfver skärgårdsgränsen.»

Med föranledande häraf ingick lotsstyrelsen den 2 april 1901 med

underdånig framställning i ämnet till Kungl. Maj:t. Styrelsen erinrade

därvid, att den väckta frågan i viss män haft sin motsvarighet i

Norge. Enligt den norska lagen om lotsväsendet den 26 maj 1899

inträdde i Norge för ett från utländsk ort kommande fartyg skyldigheten

att betala lotspenningar, när fartyget passerade den gräns, som

därstädes med hänsyn till lotsväsendet genom nådig resolution den 24

februari 1900 blifvit bestämd mellan utom- och inomskärsfarvatten, och

genom särskilda den 29 oktober 1900 utfärdade »Tilläggsbestämmelser,

angående lotsplikt för fartyg, som komma från eller gå till Sverige»,

hade stadgats: »För fartyg, som går i fart mellan en plats i Sverige och

en plats i Norge, och som från inomskärs liggande svenskt farvatten kommer

öfver i norskt farvatten utan att hafva passerat den genom kungl. resolutionen

den 24 februari 1900 fastställda utomskärsgränsen, skall riksgränsen träda i

stället för utomskärsgränsen, så att lotsplikten kommer att inträda vid riksgränsen,

och denna blifver utgångspunkten för beräkning af milpennmgarna.»

Liksom, på sätt ofvan nämnts, i Norge föreskrift meddelats, att

lotsplikten för fartyg, kommande från Sverige, inträdde vid riksgränsen,

syntes det lotsstyrelsen, att bestämmelserna angående lotspliktighet i Sverige

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets Memorial N:o o.

^ör fartys- som utan att passera öppen sjö komine från eller ginge

till Norge dier Finland, fullständigas med föreskrift angående skyldighet

för dylikt fartyg att anlita kronolots från riksgränsen vid kommande

från Norge eller Finland och till riksgränsen vid gående till det ena eller

det andra af nämnda länder. På grund häraf hemställde styrelsen, att

™onJ'' 1 o7 ^ 1 1 kun§1- förordningen angående lotsverket den 15 februari

1881, sadant nämnda mom. lydde enligt kung], kungörelsen den 27 november

1896, matte erhålla följande lydelse:

»När fartyg ankommer från eller afgår till utländsk ort, skall kronolots

anlitas för fartygets vägledning i alla de lotsleder, som passeras, i

form fallet från öppen sjö eller riksgränsen till första lossnings- eller lastningsort

äfvensom till plats, som anlöpes för uppläggning, eller, om fartyget

innehar last, för inhämtande af order, och i senare fallet från sista

lastningsorten eller, om fartyget är barlastadt, frånfsista afgångsorten till

öppen sjö eller riksgränsen.

Såsom öppen sjö anses Skagerack, Kattegat, Öresund, Östersjön med

Valmar sund söder om Grimskär och norr om Skäggenäs, Ålands haf

samt Bottniska viken.»

Sedan kommerskollegium genom remiss den 23 april 1901 fått sig

anbeialldt att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande, anmodade kollegium

Konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län samt

Norrbottens län att rörande ifrågavarande förslag — befallningshafvanden

, Göteborgs och Bohus län, såvidt förslaget rörde fartyg, som ankomme

tran eller aflinge till Norge, samt befallningshafvanden i Norrbottens

län, savidt rorde från Finland ankommande eller dit afgående fartyg —

lämna handels- och sjöfartsnämnderna inom länen tillfälle att

atgitva yttranden än äfven med egna utlåtanden till kollegium inkomma.

Uti sitt till följd häraf till kommerskollegium afgifna utlåtande anförde

Konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, att, ehuru införandet

af Illpliktighet för fartyg, som utan att passera öppen sjö ankomme

från eller afginge till Norge, syntes kunna blifva i viss män betungande

för den svenska sjöfarten, det dock vid närmare undersökning

tramginge, att de kostnader, som därigenom skulle uppstå, korame att för

densamma ställa sig helt obetydliga. De fartyg, som skulle träffas af

denna kostnad blefve hufvudsakligen de, som anlöpte orter, belägna inom

Strömstads tullkammardistrikt. Förutom fyra ångfartyg, hvilka uppehölle

regulier förbindelse emellan Göteborg och Kristiania samt därunder an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 5.

löpte Strömstad under resan såväl till som från Norge, utgjordes de svenska

fartyg, som utefter kusterna färdades mellan Sverige och Norge i allmänhet

af mindre farkoster, hvilkas afgiftspliktiga dräktighet icke öfverstege

40 tons. Befriade från skyldighet att anlita kronolots vore sistnämnda mindre

fartyg äfvensom fartyg, som gjorde resa endast emellan svensk ort och utländsk,

innanför linjen Lindesnäs—Hanstholmen belägen plats, när det passerade

lotsled, för hvilken fartyget under det löpande kalenderåret redan erlagt

lotsafgifter tio gånger, om det vore ångfartyg, och fem gånger, om det

vore segelfartyg. Däraf följde, att, därest den föreslagna bestämmelsen

blefve vidkommande Norge gällande, nagra vidare olägenheter därigenom

icke skulle uppstå för den svenska sjöfarten. Å andra sidan borde beaktas,

att icke så få norska fartyg, hvilkas afgiftspliktiga dräktighet öfverstege

40 tons, ankomme från Norge till Sverige eller från svensk hamn

afginge till Norge utan att passera öppen sjö. I anledning däraf och då

en mot den föreslagna bestämmelsen svarande föreskrift redan funnes, införd

i Norge, ansåg Konungens befallningshafvande sig icke böra något

erinra däremot, att sådan ändring vidtoges i gällande bestämmelser, att

fartyg, som utan att passera öppen sjö ankomme från eller afginge till

Norge, blefve lotspliktiga.

Handels- och sjöfartsnämnderna i Göteborg och Uddevalla tillstyrkte

det af lotsstyrelsen framställda förslaget, hvaremot handels- och sjöfartsnämnden

i Marstrand, som befarade, att den ifragaställda lotspliktigheten skulle

komma att blifva betungande för sjöfarten, fann sig icke kunna förorda detRäinniB»
Konungens

befallningshafvande i Norrbottens län äfvensom handelsoch

sjöfartsnämnderna i Luleå och Pitea förklarade sig icke hafva något

att erinra mot lotsstyrelsens förslag.

Den 14 juni 1904 afgaf kommerskollegium till Kungl. Magt utlåtande

i ärendet och anförde därvid följande:

»Ehuru kollegium visserligen för sin del i såväl den allmänna samfärdselns

emellan de Förenade Rikena som ock den svenska,^ sjöfartens intresse

anser önskvärd!, att skärpta bestämmelser i afseende a skyldigheten

att anlita kronolots för fartyg, som ankomma från eller afgå till Norge,

må kunna undvikas, synes kollegium likväl redan i och för sig det anmärkta

förhållandet, att den frihet från sagda skyldighet, som med nu gällande

affattning af ofvan åberopade moment i lotsstadgan svenska och

norska samt äfven andra med svenska likställda fartyg vid fart mellan

rikena öfver riksgränsen här i riket åtnjuta, numera icke längre har sin

opaginerad Kontrollera mot PDF

” Konstitutionsutskottets Memorial N:o 5.

motsvarighet i Norge, i viss mån innebära en oegentlighet och kunna vara

ägnadt att i afseende å gränstrafiken ställa den norska sjöfarten å Sverige i

gynnsammare ställning än som kommer den svenska sjöfarten å Norge till del,

hvadan giltig anledning torde förefinnas att taga i öfvervägande, huruvida

icke åtgärd må kunna, utan att medföra olägenhet af annan art, vidtagas

i syfte att bringa förevarande bestämmelser i de båda länderna till likformighet.

^ Kollegium anser för sin del önskvärdt, om en sådan likformighet

kunde åvägabringas genom utverkande af eftergift i den norska lagens

bestämmelser rörande lotsplikt för fartyg, som ankomma från eller afgå

till Sverige. Därest emellertid hinder härför skulle möta, anser kollegium,

med hänsyn därtill att, enligt hvad jämväl de i ärendet inkomna yttranden

gifva vid handen, den svenska sjöfarten icke torde komma att i någon

afse värd mån åsamkas ökade kostnader eller andra väsentliga olägenheter

genom införandet af den af lotsstyrelsen föreslagna utsträckningen af lotspliktigheten

för fartyg, som utan att passera öppen sjö ankomma från

eller afgå till Norge eller Finland, sig äga anledning i underdånighet tillstyrka

att, för ernående af nyss angifna syfte, § 1 mom. 1 af nådiga förordningen

angående lotsverket måtte erhålla sådan förändrad lydelse, som

af lotsstyrelsen föreslagits.»

I afseende å innehållet af kommerskollegii utlåtande var en af dess

ledamöter af i viss mån skiljaktig mening och fann sig böra för sin del

afstyrka bifall till lotsstyrelsens förevarande förslag.

Med anledning af hvad kommerskollegium i ärendet anfört afläts den

29 oktober 1904 skrifvelse till norska regeringens försvarsdepartement

med. förfrågan, huruvida icke den ifrågasatta likformigheten i bestämmelser

i Sverige och Norge skulle kunna ernås därigenom, att i Norge medgåfves

lotsfrihet i förevarande fall. Till svar härå meddelade emellertid

nämnda departement uti skrifvelse den 2 mars 1905, att departementet,

lika .med overlodsen i det sandenfjeldske distrikt, hvilkens yttrande i ärendet

inhämtats, funne sig icke kunna tillstyrka någon förändring i de i

Norge gällande bestämmelser i förevarande afseende.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 17 mars 1905 hemställde

föredragande departementschefen, statsrådet Palander, att Kungl.

Maj.t matte finna hvad i ärendet förekommit icke vara af beskaffenhet

att föranleda ändring i gällande bestämmelser uti ifrågavarande afseende

samt förty lämna lotsstyrelsens förevarande framställning utan bifall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o >5. ‘

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter; och biföll

Kungl. Maj:t hvad statsrådet sålunda tillstyrkt.

Enligt hvad utskottet inhämtat har under en längre följd af år lotsning

i svenska farvatten bedrifvits af norska lotsar. Detta a västkusten

allmänt kända förhållande torde Icke hafva kunnat undgå vederbörande

departementschefs uppmärksamhet. På grund af vissa bestämmelser i den

norska lagen om lotsväsendet, hvilka föranleda en skarp konkurrens mellan

de enskilda lotsarne, hafva dessa funnit med sin fördel förenligt att med

sina båtar begifva sig långt bort från norska farvatten för, att i god tid

utanför den svenska kusten möta fartyg, som äro stadda på färd till norska

hamnar, och erbjuda dem sina tjänster. Dessa fartyg hafva därefter af

de norska lotsarne förts genom den bohuslänska skärgården upp till sina

respektive bestämmelseorter. Understundom har det jämväl inträffat, att

lotsarne stigit ombord på fartygen inom svenskt område. Då någon tillåtelse

från svensk sida icke gifvits de norska lotsarne att på detta sätt

föra fartyg genom svenska farvatten och genom lotsleder, där utprickning

och underhåll i öfrigt bekostas af svenska medel, har deras tillvägagångssätt

varit olagligt och utgjort ett intrång i^de svenska lotsarnes

tjänsteutöfning. För att undanröja detta missförhållande tillkom lotsstyrelsens

of vanberörda framställning om ändring uti gällande förordning

angående lotsverket. Under den tid af fyra år denna framställning hvilade

hos Kungl. Maj:t har, såsom vid derå tillfällen af vederbörande konstaterats,

den olaga lotsningen alltjämt bedrifvits.

Uppenbart är, att de norska lotsarnes tilltag inneburit icke blott ett

ingrepp i de svenska lotsarnes näringsfång, utan äfven utgjort en kränkning

af Sveriges öfverhöghetsrätt, öfver egna farvatten. Detta oaktadt

har, såsom af ofvan lämnade redogörelse framgår, föredragande departementschefen

vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t funnit lotsstyrelsens,

af vederbörande myndigheter förordade framställning icke vara af beskaffenhet

att böra föranleda ändring i gällande bestämmelser. Den omständigheten,

att föredragande departementschefen, med instämmande af

statsrådets öfriga ledamöter, tillstyrkt Kungl. Maj:t att fatta ett beslut,

hvarigenom Sveriges rätt och svenske mäns intressen åsidosatts, har synts

utskottet vara af den allvarliga natur att icke böra af utskottet lämnas

oanmärkt; och har utskottet förty funnit sig böra hos Riksdagen göra

anmälan om det rådslag, i enlighet hvarmed ifrågavarande beslut blifvit

fattadt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Memorial Ko 5.

2:o.

(Protokoll öfver ecklesiastikärenden för den 17 november 1905, n:o 72).

Genom kungörelse den 17 november 1905 har Kungl, Maj:t förordnat,

att §§ S och 33 i nådiga stadgan angående folkundervisningen

\ nket den 10 december 1897 skola erhålla viss ändrad lydelse. Ändringen

består däruti, att i nämnda §§ införts nya moment af födande

innehåll: J

§ 8.

7. Vid skolrådets sammanträden äger af de inom

skoldistriktet anställda lärarna, förutom den eller dem,

som tilläfventyrs må vara valda till ledamöter i skolrådet,

ytterligare eu lärare vara tillstädesj och har denne

därvid samma befogenhet, som enligt mom. 4 tillkommer

folkskoleinspektör, dock att sådan lärare ej

må deltaga i behandling af frågor, som omförmälas

i § 8 inom. 2 samt §§32 och 33. Finnas inom skoldistrikt

två eller flera vid folkskoleväsendet anställda

lärare, som ej äro valda till ledamöter i skolrådet, äge

dessa att för ofvannämnda ändamål bland sig för eu

tid af fyra kalenderår utse en representant jämte en

suppleant för honom. Val af sådan representant och

suppleant sker med slutna sedlar vid sammanträde med

lärarpersonalen inom skoldistriktet på kallelse af den

i tjänsten äldsta läraren och under ledning af den

ordförande, som personalen själf utser för tillfället.

Vid lika antal röster skilje lotten. Afgår representant

under den för honom bestämda tiden, anställes ersättningsval,

och bör den sålunda valde tjänstgöra under

den tid, som återstått för den afgångne. Protokoll om

valet tiilställes skolrådets ordförande, hvilken det åligger

att till skolrådets sammanträden kalla lärare, som, enligt

hvad ofvan är sagdt, har rätt att vara’tillstädes

vid dessa sammanträden. Vid utgången af den tid, för

hvilken representant blif v it vald, eller då af annan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 5.

9

anledning sådant val bör äga ram, skall skolrådets

ordförande lämna underrättelse härom åt den i tjänsten

äldsta läraren inom skoldistriktet,

§ 33.

2. Har vederbörligen examinerad, ogift lärare,

som till befattning, hvarom i § 23 förmäles, blifvit af

skolrådet antagen tills vidare med ömsesidig uppsägningsrätt,

och som ännu ej är till ålderdomsunderstöd berättigad,

tjänstgjort i sammanlagdt fem år å ifrågavarande

eller annan likartad tjänst, må sådan lärare

entledigas endast af sådana orsaker, som omförmälas i

§ 32, eller på grund däraf att tjänsten i fråga genom

en i behörig ordning godkänd omorganisation af skolväsendet

skall förändras till folkskolelärarstjänst eller

indragas, öfver skolrådets beslut om sådant entledigande

må besvär anföras af läraren på sätt, som omförmäles

i § 32.

Kungl. Maj:ts förevarande beslut har föranledts af tvenne till Kungl.

Maj:t ingifna petitioner, nämligen dels en af centralstyrelsen för Sveriges

allmänna folkskollärarförening gjord underdånig framställning om införande

i folkskolestadgan af bestämmelser, att vid hvarje småskola minst en lärare

eller lärarinna skulle vara anställd såsom ordinarie m. m., dels ock eu af

K. L. Larsén m. fl. gjord underdånig framställning om lagstadgad rätt för

folkskollärarkåren att representeras i skolrådet.

Af handlingarna i detta ärende har utskottet inhämtat följande.

Uti en den 11 april 1903 till Kungl. Maj:t ingifven skrift anhöll centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening, att Kungl. Maj:t måtte

i folkskolestadgan införa en bestämmelse af det innehåll, att vid hvarje

småskola minst en lärare (lärarinna) skulle vara anställd såsom ordinarie,

samt vidtaga de ändringar i gällande stadganden angående tillsättningen af

småskollärare, som i sammanhang därmed kunde anses nödiga.

Till stöd för sin framställning anförde centralstyrelsen hufvudsakligen

följande:

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sund. 5 Häft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial Ko 5.

Till följd af den i § 1 mom. B af gällande folkskolestadga lämnade

föreskriften, att vid ^hvarje folkskola minst en lärare skulle vara anställd

såsom ordinarie, hade flertalet af den vid vårt lands folkskolor

anställda lärarpersonalen kommit att erhålla en någorlunda tryggad rättslig

ställning. Hvad däremot anginge den vid småskolor och mindre folkskolor

anställda lärarpersonalen, vore dess rättsliga ställning afsevärdt sämre

än folkskollärarnes. De flesta af de vid nämnda skolor anställda lärarne

och lärarinnorna till- och afsattes ungefär på samma sätt som enskildas

tjänare. Visserligen föreskrefve folkskolestadgan i § 24, att det vore

skolråd »obetaget att, där kyrkostämman så besluta, i enlighet med bestämmelser

i vederbörligen stadfäst reglemente gifva lärare vid småskolan

en fastare anställning». Men i stort sedt hade denna föreskrift visat sig

alltför litet verksam lör att leda till det med densamma åsyftade målet.

För att vinna en mera allmän förbättring i småskollärarpersonalens rättsliga

ställning måste andra lagbestämmelser utfärdas. Sedan småskolan i

vårt land genom åtskilliga under de senaste 25 åren vidtagna åtgärder fått

en allt fastare organisation, syntes det vara ett naturligt steg i utvecklingen,

att de vid denna skola anställda lärare och lärarinnor erhölle i verklig

mening ordinarie anställning. Detta syntes endast kunna vinnas genom

en föreskrift, att vid hvarje småskola minst en lärare (lärarinna) skulle

vara anställd såsom ordinarie. Att utsträcka denna föreskrift att gälla

äfven vid folkskolan biträdande lärare samt lärare och lärarinnor vid

mindre folkskolor syntes däremot ej tillrådligt. Dessa lärartjänster vore

nämligen af mera tillfällig natur och kunde därför icke gärna blifva ordinarie.

Enligt centralstyrelsens åsikt borde den fordran uppställas, att

ingen ägde söka ordinarie småskollärarplats utan att vara vederbörligen

examinerad eller ock hafva erhållit dispens från examen. I öfrigt borde

ungefär liknande stadganden gälla som i fråga om tillsättande af ordinarie

folkskollärare.

Öfver centralstyrelsens ifrågavarande framställning afgåfvos underdåniga

utlåtanden dels af Konungens befallningshafvande i länen efter vederbörande

folkskoleinspektörers hörande, dels ock af samtliga domkapitlen.

Af de i ärendet inkomna utlåtandena framgår, att sex bland Konungens

befallningshafvande funnit den af centralstyrelsen gjorda framställningen

vara af beskaffenhet att böra i oförändradt skick bifallas. En liknande

uppfattning af saken uttalades af domkapitlet i Linköping, som emellertid

ansåg, att den ifrågasatta bestämmelsen borde utsträckas att gälla jämväl

den vid mindre folkskolor anställda lärarpersonalen. Åtskilliga andra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N-o 5.

11

Konungens befallningshafvande äfvensom tvenne domkapitel tillstyrkte i

hufvudsak bifall till ansökningen, dock under vissa villkor. Sålunda framhölls,

att endast sådana lärarinnor, som aflagt examen eller i vederbörlig

ordning därifrån erhållit dispens, borde kunna utnämnas till ordinarie befattning;

att dylik anställning skulle kunna vinnas först efter viss tids

oförvitlig tjänstgöring; samt att vid skeende omorganisation af skolväsendet

läraren eller lärarinnan skulle kunna af vederbörande skolråd entledigas

eller ock vara skyldig underkasta sig den förändring i tjänstgöring,

som af vederbörande kunde varda föreskrifven. Fyra Konungens befallningshafvande

funno sig höra afstyrka bifall till framställningen, men

höllo före, att det åsyftade målet skulle kunna vinnas genom att i folkskolestadgan

införa en bestämmelse därom, att lärare eller lärarinna,

tillsatt enligt § 24 samma stadga, skulle kunna af vederbörande skolråd

entledigas från sin plats endast af skäl, hvarom i § 32 i merberörda stadga

omförmäldes, såvidt ej platsen indroges eller lärarinnan blefve berättigad

till ålderdomsunderstöd eller trädde i äktenskap. Åtskilliga af Konungens

befallningshafvande och domkapitlen afstyrkte den gjorda framställningen,

men föreslogo, att bestämmelsen i § 24 mom. 3 af gällande folkskolestadga

ändrades därhän, att uppsägning från skolrådens sida af sådan

vederbörligen examinerad och ogift småskollärarinna, lärarinna vid mindre

folkskola och biträdande lärarinna i folkskola, som inom distriktet oförvitligen

tjänstgjort under minst fem år, skulle för att blifva gällande

underställas domkapitlet, som efter vederbörande folkskoleinspektörs hörande

ägde fatta beslut om uppsägningens verkställighet. Ett af domkapitlen

höll före, att ett bifall till ansökningen skulle å många ställen framkalla

indragandet af redan befintliga småskolor och förhindra inrättandet af

nya sådana. Rådligast vore därför att fortfarande låta vederbörande skolråd,

på sätt och under villkor i § 24 mom. 3 af gällande folkskolestadga

vore medgifvet, vidtaga de åtgärder, som bäst passade för de särskilda orternas

olika förhållanden. En liknande uppfattning hystes äfven af en

bland Konungens befallningshafvande. Slutligen blef den gjorda framställningen

afstyrkt af tre Konungens befallningshafvande och tre af domkapitlen,

utan att dessa myndigheter ansågo sig böra föreslå någon ^särskild

åtgärd för vinnandet af det med den underdåniga ansökningen åsyftade

målet.

Vidare hafva K. L. Larsén m. fl., jämlikt dem af Göteborgs stifts

andra folkskolläraremöte lämnadt uppdrag, uti en den 25 november 1904

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Konstitutionsutskottets Memorial N:o 5.

till Kungl. Maj:t inlämnad petition anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t vidtaga

erforderliga åtgärder för sådan ändring i nu gällande bestämmelser

om skolråd,

att i kommuner, där endast en folkskollärare vore anställd, denne

måtte vara själfskrifven medlem af skolrådet, samt

att i kommuner, hvarest flera lärare och lärarinnor vore vid folkskolan

anställda, dessa matte blifva berättigade att inom sig utse en lärare

och en lärarinna, hviika skulle erhålla säte och stämma i skolrådet.

Såsom skäl för den ifrågaställa ändringens genomförande åberopades

hufvudsakligen följande:

Den nutida utvecklingen kräfde med nödvändighet en afsevärd höjning

af folkundervisningen. Ett tidsenligt främjande af folkbildningen

kunde emellertid ej försiggå, med mindre än att den erfarenhet och den

fackbildning, folkskollärarkåren innehade, finge utöfva sitt inflytande vid

folkskolans ledning å de särskilda orterna. Den i folkskolestadgan gifna

föreskriften om arliga sammanträden mellan skolråd och lärarkår hade i

icke så få kommuner ej tillämpats, eller ock hade ganska ofta lärarkårens

rätt att med skolrådet öfverlägga om ärenden rörande skolväsendet

inom distriktet kringskurits och inskränkts genom af skolrådet

utfärdade godtyckliga bestämmelser, ägnade att göra ifrågavarande sammanträden

i det närmaste till en proformasak. Äfven om dylika sammanträden

pa allra bästa sätt anordnades, skulle de dock icke i nämnvärd grad

kunna ersätta lärarerepresentanter i skolrådet; ty om en facklig upplysning

skulle för skolrådet kunna vara till nytta, så måste den omedelbart

föregå det beslut, på hvilket den hade afseende.

Genom särskilda nådiga remisser anbefallde Kungl. Maj:t samtliga

domkapitel i riket att, hvart för sig, efter vederbörande folkskoleinspektörers

hörande afgifva underdånigt utlåtande i ärendet.

Af de afgifna utlatandena framgår, att den gjorda framställningen icke

blifvit af något domkapitel i oförändradt skick förordad. Fyra domkapitel

tillstyrkte dock i hufvudsak, att folkskollärarkåren, på sätt i ansökningen

ifrågasatts, skulle blifva representerad i skolrådet, med rätt för representanten

att deltaga i skolrådets såväl öfverläggningar som beslut. Ett domkapitel

ansåg, att en medlem af lärarkåren borde i alla pedagogiska och

organisatoriska frågor äga säte och stämma i skolrådet, ett annat att endast

i pedagogiska frågor rörande viss skola dylik adjunktion borde äga rum.

Fyra domkapitel; förordade, att bestämmelser måtte meddelas därom, att

inom hvarje skoldistrikt en medlem af lärarkåren skulle vara berättigad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N-o 5.

18

att vid skolrådets samman tråden närvara och i dess öfverläggningar men

ej beslut deltaga, eventuellt med rätt för honom att få sin afvikande

mening i protokollet antecknad. Beträffande sättet för utseende af lärarkårens

representant i skolrådet i de distrikt, där flere lärarkrafter funnes

anställda, hafva flera stiftsstyrelser förordat, att denne skulle å kyrkostämma

utses eller af skolrådet tillkallas, andra åter att valet borde af lärarpersonalen

förrättas, hvarjämte ett domkapitel föreslagit, att valet borde ske på

sätt i det för distriktet fastställda reglementet närmare bestämdes. I de

afgifna utlåtandena hafva vissa domkapitel framhållit, att eventuella bestämmelser

i ämnet borde införas i kommunallagstiftningen, medan andra

ansett tillfyllest, att de intoges i folkskolestadgan. Slutligen hafva tre

domkapitel hemställt, att den gjorda ansökningen icke måtte af Kungl.

Maj:t bifallas.

Förenämnda båda framställningar föredrogos i ett sammanhang inför

Kungl. Maj:t den 17 november 1905 af chefen för ecklesiastikdepartementet,

statsrådet Berg. Statsrådets ledamöter tillstyrkte därvid, att Kungl. Maj:t

måtte utfärda nådig kungörelse om sådan ändrad lydelse af §§ 8 och 38

i nådiga stadgan angående folkundervisningen i riket den 10 december

1897, som ofvan omförmältS; och blef denna , statsrådets hemställan af

Kungl. Maj:t bifallen.

Hvad först angår den uti § 8 folkskolestadgan införda nya bestämmelsen,

har därigenom medgifvits rätt för en af de inom hvarje skoldistrikt anställda

lärarne, förutom den eller dem, som tilläfventyrs må vara valda till

ledamöter i skolrådet, att vid dettas sammanträden vara tillstädes med befogenhet

för honom att i öfverläggningarna, men ej i besluten deltaga, äfvensom

att, där han så önskar, få sin uttalade mening antecknad i skolrådets protokoll.

I behandlingen af frågor rörande tjänstgöringsbetygs utfärdande

samt lärares skiljande från tjänsten äger dock sådan lärare icke deltaga,

men väl uti handläggningen af alla andra inom skolrådet förekommande

ärenden, vare sig dessa äro af pedagogisk, organisatorisk eller ekonomisk

natur. Att ett dylikt stadgande, som på det närmaste berör fragan om

skolrådets sammansättning och verksamhet, blifvit af Kungl. Maj:t på administrativ

väg utfärdadt, har icke kunnat undgå att ådraga sig utskottets

uppmärksamhet. Skolrådet såsom institution är nämligen organiseradt genom

förordningen om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd den 21

mars 1862. Uti denna förordning, om hvilken Konung och Riksdag ge
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Konstitutionsutskottets Memorial N:o 5.

mensamt skola besluta, äro särskilda bestämmelser gifna angående de kvalifikationer,

som erfordras för att kunna till skolrådsledamot utses, så ock angående

skolrådets sammansättning. Då det af Kungl. Maj:t utfärdade

stadgandet —. hvUket kan föranleda, att äfven en lärare, som icke blifvit af

kyrkostämma till sin befattning antagen, och som är i saknad af de personliga

kvalifikationer, hvilka erfordras af skolrådets ledamöter, blifver berättigad att

deltaga i skolrådets förhandlingar — på det närmaste berör förhållanden,

om hvilka i kyrkostämmoförordningen stadgas, har utskottet funnit ifrågavarande

stadgande vara af den natur, att Riksdagen bort sättas i tillfälle

att därom uttala sig.. T sammanhang härmed har utskottet jämväl

velat framhålla, att de uti första punkten af förevarande moment inskjutna

orden: »förutom den eller dem, som tilläfventyrs må vara valda

till ledamöter i skolrådet», otvifvelaktigt i flera fall komma att gifva anledning

till den uppfattning, att Kungl. Maj.t velat utan Riksdagens medverkan

afgifva förklaring öfver kyrkostämmoförordningens föreskrifter angående

valbarhet till skolråd.

Genom det i § 33 införda nya momentet har af skolrådet med ömsesidig

uppsägningsrätt tillsvidare antagen biträdande lärare vid folkskola samt

lärare i mindre folkskola och småskola tillerkänts en fastare ställning än

han förut haft. För den händelse sådan lärare är ogift, vederbörligen

examinerad och till ålderdomsunderstöd ännu icke berättigad samt tjänstgjort

i sammanlagdt fem år å ifrågavarande eller annan likartad tjänst,

kan nämligen skolrådet, förutom i det fall att tjänsten genom en i behörig

ordning godkänd omorganisation af skolväsendet skall förändras till

folkskollärartjänst eller indragas, icke entlediga honom af andra orsaker än

dem, som omförmälas i folkskolestadgans § 32, d. v. s. om han befunnits

oskicklig till eller försumlig i förrättandet af sin tjänst eller ådagalagt

sadant uppförande, att han ej bör såsom lärare längre bibehållas.

Hvad ifrågavarande stadgande beträffar vill utskottet till en början

framhålla, att detsamma hvarken öfverensstämmer med den af centralstyrelsen

för folkskollärarföreningen gjorda framställningen eller med de förslag,

som afgifvits af de i ärendet hörda myndigheterna. Ehuru centralstyrelsen

förklarat sig anse, att det ej vore tillrådligt att utsträcka den

ifragaställda förmånen till biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid

mindre folkskolor, har Kungl. Maj:t dock funnit sig böra tillerkänna dessa

lärare samma förmån som lärare vid småskolor/

Vid granskningen af ifrågavarande moment framträder genast, att detsamma

icke blifvit affattadt, med den försiktighet och noggrannhet, som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 5. * \ - , 15

1 ’V%i

kräfves vid utarbetandet af ett allmänt stadgande, för att detsamma icke \

skall gifva flerfaldig anledning till missförstånd, och hvartill vederbörande

bort känna sig särskildt manad af den mångfald skiftande förslag och

yrkanden, de i ärendet hörda myndigheterna framställt. De lärare, som

bestämmelsen afser, skola enligt § 24 folkskolestadgan antagas af skolråden

antingen för viss tid, icke öfverstigande ett läsår, eller ock tills vidare med

en ömsesidig uppsägningsrätt af minst fyra månader. Lärarens anställning

är således grundad på ett mellan honom och vederbörande skolråd ingånget

aftal, hvilket, afslutadt i enlighet med gifna föreskrifter, icke kan

utan båda kontrahenternas samtycke ändras eller upphäfvas.

Den af Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelsen innebär emellertid icke blott

ett ingrepp uti den församlingarna tillerkända rätten att på det för skolväsendet

lämpligaste sätt och på de för församlingarna förmånligaste villkor anställa

lärare, utan äfven ett underkännande af församlingarnas och deras lagstadgade

organs förmåga att själfva bedöma, när anledning föreligger att gifva lärare vid

småskolan den fastare anställning, hvarom i § 2 4 mom. 3 förmäles. Uppenbart

är, att ett stadgande därom, att biträdande lärare vid folkskola samt

lärare vid mindre folkskola och småskola icke skall kunna utom i vissa fall

från sin befattning entledigas, innebär något helt annat med afseende å församlingarnas

och skolrådens ställning till ifrågavarande lärarpersonal än de

bestämmelser i enahanda syfte, som, enligt hvad de i ärendet infordrade

utlåtandena gifvit vid handen, finnas intagna uti de för vissa skoldistrikt

fastställda reglementen. I sammanhang härmed vill utskottet jämväl framhålla,

att den formulering stadgandet erhållit synes göra detsamma tilllämpligt

icke blott på de aftal, som efter dess ikraftträdande afslutas, utan

äfven på dem, som dessförinnan blifvit ingångna.

Anmärkningsvärdt synes vidare vara, att den tjänstgöring, som erfordras

för att komma i åtnjutande af den i stadgandet af sedda fastare ställning

— för hvilken tjänstgöring icke ens uppställts fordran på oförvitlighet

— icke behöfver hafva ägt rum inom samma skoldistrikt, ehuru

detta dock blifvit af flera myndigheter föreslaget, Eu lärare, som tjänstgjort

sammanlagdt fem år inom flera olika skoldistrikt och måhända ganska

kort tid å hvarje ställe, kommer sålunda i åtnjutande af enahanda

förmån, som den, hvilken under hela tiden tjänstgjort på en och samma

befattning och därvid tillvunnit sig vederbörande församlingars förtroende.

Utskottet vill vidare framhålla, att man af stadgandets formulering icke

kan sluta till, huruvida den fastare anställningen skall vinnas först efter

fem års sammanlagd tjänstgöring antingen såsom biträdande lärare vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

16,

Konstitutionsutskottets Memorial N:o S.

smasFola eller mindre foikskola eller ock huruvida ifrågavarande förmån

skall för honom inträda, om han exempelvis under viss del af de fem

åren tjänstgjort i småskola och återstoden i folkskola. Likaledes lämnas

man i fullständig ovisshet om, huruvida tjänstgöringen skall hafva ägt

rum i sammanlagd följd eller kan hafva fullgjorts med längre eller kortare

afbrott. Fn annan oklarhet i stadgandet finner utskottet ligga däruti, att

bestämmelse saknas, huruvida läraren äger att tillgodoräkna sig den tid

han tjänstgjort före examens afläggande. Tvekan torde också kunna komma

att uppstå, huruvida vid dylik lärares entledigande af orsaker, som omförmälas

i § 32 folkskolestadgan, jämväl det i samma § föreskrifna tillvägagångssätt

maste iakttagas. Den fastare ställning man velat bereda läraren

liksom ock den honom medgifna besvärsrätten synas gifva stöd för antagandet,

att så är förhållandet, ehuru bestämmelsens ordalag gifva antydan

i motsatt riktning. Att ett stadgande, som blifvit så obestämdt och

oklart affattadt, och som skall tillämpas af så många olika myndigheter

och afser sa ömtåliga förhållanden, skall gifva anledning till mycket olika

tolkningar och föranleda tvistigheter mellan församlingarna och lärarpersonalen,

finner utskottet vara alldeles uppenbart.

Slutligen vill utskottet framhålla, att hvarje anledning saknats, att,

på sätt som skett, utesluta de gifta lärarne från förmånen att vinna den

fastare anställning, som man funnit skäl medgifva de ogifta lärarne och

lärarinnorna.

Då enligt utskottets åsikt föredragande departementschefen vid behandlingen

af ifrågavarande ärende icke ådagalagt den försiktighet och

noggranna omsorg man haft anledning att fordra, när det gällt att gifva

bestämmelser pa ett område, som så nära berör kommunernas verksamhet

för dem lagligen ålagda uppgifter, har utskottet funnit sig böra hos

Riksdagen mot föredragande departementschefen göra anmälan enligt^ 107

regerinsgformen.

Stockholm den 2 april 1906.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

s. 17 Kontrollera mot PDF

KonstU-utionsutskoäets Memorial N:o 5.

17

Reservationer:

A) vid punktm l:o af utskottets memorial:

af herrar af Callerholm, Ericsson i Va 11 st a, Bann, Jansson, Kvarntellus,

Beckman -och Jönsson, som ansett den i punkten l:o här ofvan

omförmälda regeringsåtgärd, med afseende å förhållandena vid den tidpunkt,

då densamma vidtagits, icke bort föranleda utskottet att därom

hos Riksdagen göra anmälan jämlikt § 107 regeringsformen; samt

af herr Centerwall mot viss del af utskottets motivering''.

B) vid punkten 2:o af utskottets memorial:

af herrar af Callerholm, Ericsson i Vallsta, Kvarnzelius, Beckman,

Jönsson och Sundström, hvilka ansett det. i punkten 2:o omförmälda regeringsärende

icke vara af beskaffenhet, att det bort föranleda utskottet att

därom hos Riksdagen göra anmälan jämlikt § 107 regeringsformen; samt

af herr Bann mot vissa delar af utskottets motivering.

Det skulle här antecknas, att herr Centerwall icke deltagit i behandlingen

af det ärende, som omförmäleg under punkten 2:o af memorialet.

Bih. till Riksd. Fiol. 1906. 3 Sami. 5 Haft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.