Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående inrättande af ett statsdepartement,hufvudsakligen omfattande sociala ärenden.

1906-04-05 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1906:6, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående inrättande af ett statsdepartement,hufvudsakligen omfattande sociala ärenden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Biksd. kansli den 7 april 1906, kl. 11 f. m.

/

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

skrifvelse till Kungl. Maj:t angående inrättande af ett

statsdepartement,hufvudsakligen omfattande sociala ärenden.

Uti en af herrar Ernst Beckman, L. Gust. Broomé, Curt Wallis, R. A.

Wawrinsky, Edvard Wavrinsteg, M. Sundström, S. H. Kvarnzelius, Jacob

Larsson och M. F. Nyström inom Andra Kammaren vackt, till konstitutionsutskottet

hänvisad motion, n:o 76, i hvilken motions syfte instämt

herrar E. von Krusenstjerna, Emil Hammarlund, K. G. Karlsson, Oskar

Berg, Robert Johansson, Karl Starbäck, C. J. F. Ljunggren, Adolf Janson,

Hjalmar Branting, J. Byström, Karl B arbur g, Victor Moll, K. H. Gez.

von Schcele och Axel Ekman, hafva motionärerna hemställt, att Riksdagen

beslutar att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

låta utreda, huruvida icke ett särskildt statsdepartement, hufvudsakligen

omfattande sociala ärenden, bör inrättas, samt för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning.

Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört följande.

»’Den viktigaste fråga vår statskonst har att lösa är förbättrandet af

arbetsklassens villkor’, yttrar Louis De Geer i sina 1892 utgifna ''Minnen’.

Utan öfverdrift kan man påstå, att med hvarje år som gått, sedan

dessa statskloka ord nedskrefvos, den så kallade arbetarfrågan och därmed

besläktade sociala spörsmål äfven i vårt land trängt sig allt längre fram i

det allmänna politiska medvetandet med kraf, som icke kunna tillbakavisas.

Statsmakterna ha i allt större utsträckning gifvit sitt erkännande åt samhällets

ovillkorliga skyldighet att både på lagstiftningens väg och genom

Bill. till Riksd. Prot. 1006. 3 Sami. 6 Raft. (N:o 6.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

administrativa åtgärder främja de sociala reformerna. Man hår alltmer

kommit till insikt därom, att arbetarfrågan endast till namnet är en klassfråga:

dess lyckliga lösning är i själfva verket ett oundgängligt villkor för

hela samhällets välfärd.

oAtt i trots af denna insikt ändock så litet kunnat på ifrågavarande

område uträttas, beror icke uteslutande på dessa spörsmåls ofta svårlösta

beskaffenhet. Flere andra orsaker ha medverkat härtill. Bland dem må

här blott framdragas en enda: bristen på enhetlig ledning och, såsom en

nödvändig följd häraf, på enhetlig plan för bedrifvande af det sociala lagstiftningsarbetet

och för vidtagande af därmed sammanhängande åtgärder.

Det vore emellertid icke i nu berörda afseende tillräckligt att sammanföra

dessa ärenden till enhetlig och sakkunnig behandling inom ett och

samma af de redan nu bestående regeringsdepartementen. Visserligen vore

redan detta en högst väsentlig förbättring. Men dessa frågors stora omfattning

och deras utomordentliga vikt för samhället i sin helhet synas

gorå det i hög grad pakalladt, att de inom regeringen företrädas af en

egen representant, hvilkens hufvudsakliga uppgift blefve handläggandet af

sociala frågor och som blefve chef för ett eget statsdepartement för hufvudsakligen

sociala ärenden.

Öfvertygelsen om det trängande behofvet af en sådan anordning

föranledde^ herr Adolf Hedin jämte tjuguen af kammarens ledamöter att

vid 1905 ars lagtima riksdag frambära en motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t med anhållan, ''''att Kungl. Maj:t behagade framlägga förslag till det

tillägg i regeringsformen, att af statsrådets ledamöter en skall vara chef

och föredragande för arbetarelagstiftningsdepartementet’.

Konstitutionsutskottet afstyrkte motionen, med erkännande dock af den

ifrågavarande lagstiftningens ''störa och genomgripande betydelse’.

Utskottets afstyrkande var dock icke enhälligt. Tre af dess ledamöter,

herrar Nydal, Bergström och Staaff, uttalade i en gemensam reservation,

att utskottet med anledning- af den afgifna motionen bort hemställa, att

Riksdagen ''beslutar att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

ville Min utreda, huruvida icke ett särskildt statsdepartement, hufvudsakligen

omfattande sociala ärenden, borde inrättas, samt för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill utredning kan gifva anledning’.

Vid föredragning i kamrarna bifölls utskottets utlåtande, i Första

Kammaren utan öfverläggning och votering, i den Andra efter öfverläggning

med 79 röster mot 63, som afgåfvos för den vid utlåtandet afgifna

reservationen.

Till stöd för sitt afstyrkande anförde konstitutionsutskottet i hufvud
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

sak tre skäl. Först två af mera principiell natur: ett dylikt departement

skulle, ’ därest det endast hade att taga befattning med egentliga arbetarelagstiftningsfrågor,

erhålla ett alltför snäft begränsadt område för sm ver

samhet’. Och vidare: lagstiftningen å ifrågavarande område sammanhänger

’i många fall så nära såväl med den allmänna lagstiftningen som ock

särskildt med näringslagstiftningen, att ett utbrytande, därur af ämnen,

som beröra arbetarelagstiftningen, svårligen skulle låta sig genomföra och

i allt fall ingalunda kan anses gagneligt’.

Det tredje af utskottet anförda skälet för afslag ville häfda obehöfhgheten

af den föreslagna åtgärden på den grund, att man ju med skal

kunde förvänta, att Kungl. Maj:t vid pröfning af frågan om inrättande åt

ett nytt departement för handel, industri och sjöfart skall lata sig angeläget

vara att tillse, att de inom dessa viktiga näringsgrenar sysselsatte

kroppsarbetarnes intressen blifva inom den högsta statsförvaltningen behörigen

tillvaratagna’.

Hvad är det då för ärenden, som skulle falla inom det föreslagna

departementet? Äro de verkligen sådana, att de icke böra och kunna, i

stort sedt, utbrytas och sammanföras inom.ett och samma departement.

Och, slutligen, äro de af så enkel beskaffenhet eller sa fataliga, att de

icke lämna sin man tillräckligt med arbete?

I främsta rummet märkas de olika socialpolitiska anordningar, hvarigenom

samhället söker att bereda arbetaren och hans familj åtminstone

någon trygghet mot de svåraste ekonomiska lidanden, som drabba honom,

i händelse hans enda kapital och inkomstkälla, hans arbetskraft, minskats

eller helt och hållet utsinat. Således, hela den omfattande arbetarforsaknngsfråqan,

hvilken ju redan står på dagordningen äfven i vart land: olycksfalls-

sjuk- och ålderdomsförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, pensioner

under vissa omständigheter åt afliden arbetares efterlefvande- vidare åtgärder

för främjande af det så kallade hjälpkasseväsendet och därmed besläktade

anordningar för själfhjälp, — ett område, där det storartade

initiativet från arbetarnes egen sida hehöfver såväl stöd af lagstiftningen

till vinnande af fastare former för sin verksamhet som ock ''ekonomisk

uppmuntran, något, som statsmakterna i vårt land redan i princip erkänt.

Med arbetarförsäkringsfrågorna sammanhänger fattigvårdslagstijtnmgen.

Den reform, som Riksdagen begärt i afseende på densamma, bör, såsom ofta

framhållits, förbindas med arbetet för försäkringsfrågans lösning., fattigvården

skall iu supplera hvad som af särskilda skäl icke kan vinnas .pa

den offentliga försäkringens eller på själ!hjälpens väg. Dess handläggning

lärer ock böra öfverflyttas från jordbruksdepartementet till det socialpolitiska

departementet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets Ut!(Horn/e N:o 6.

lill samma departement torde likaledes böra öfverflyttas bostads- och

egnahemsarenden.

Dit höra ock frågor, som röra yrkesinspektion, skydd mot yrkesfara och

yrkessjukdomar stadgande!! rörande kvinnors och barns användande i fabriksarbete

och grufdrift, föreskrifter om arbetstidens längd och dylikt.

Vidare skulle under det socialpolitiska departementets handläggning

komma arbetsförmedlingen, som äfven hos oss synes mogen för lagstiftning

till astadkommande af enhet och full effektivitet i de åtgärder, som kommunerna

vidtagit för denna viktiga gren af arbetarefrågan. Likaledes

organiserande af förliknings- och skiljenämnd sinstitutionen till förekommande

eller mildrande af industriella strider.

o, .. Ill0nhvissa gränser torde ock hit böra förläggas ärenden, som beröra

åtgärder från det offentligas sida till främjande af sparsamhet och kooperativa

företag åt ohka slag, äfvensom vissa slag af yrkesskolor och folkbild
Slutligen

bör uppenbarligen till detta departement öfverflyttas kommer

skollegiets afdelning för arbetsstatistik, hvars fruktbringande verksamhet

redan under nuvarande i flera afseenden mindre gynnsamma förhållanden

vunnit erkännande såväl af arbetsgivare som af arbetare, såsom ett

oumbärligt organ i den sociala utvecklingens tjänst, såsom det opartiska

oga, hvarmed. arbetsfältet kan öfverskådas, lagstiftning och sociala företeelser

äfven i främmande länder följas och pröfvas samt vägen utstakas

tor det socialpolitiska reformarbetet.

Redan en flyktig blick på denna säkerligen ofullständiga förteckning

öfver ärenden, som torde böra sammanföras under ett socialpolitiskt departement,

ar tillräcklig för att visa, att de äro nog mångfaldiga och omlättande

för att enligt all sannolikhet taga en departementschefs hela tid

och kraft i anspråk Skulle det emellertid mot förmodan befinnas, att

departementet erhållit ''ett alltför snäft begränsadt område för sin verksamhet,

är det ju ingen omöjlighet att, i likhet med hvad som nu

stundom förekommer inom vår administration, dit öfverflytta en eller annan

mera fristående ämnesgrupp och så bereda ytterligare lättnad åt de

nuvarande, under arbetsbördan dignande departementen.

• + , n;™re granskning af dessa socialpolitiska ärenden visar, att de

i stort sedt nära sammanhänga eller åtminstone äga så många beröringspunkter

med hvarandra, att redan häruti ligger en fingervisning, att de

torde hora utbrytas och sammanföras under gemensam ledning. Lat vara

att denna utbrytning icke kan göras så fullständig, att icke på vissa

punkter ett samarbete med andra departement måste äga rum. Men icke

ar detta i och för sig något olämpligt? När exempelvis det nya handels
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

5

departementet kommer till stånd, lärer det väl i mångfaldiga frågor komma

att samarbeta med utrikesdepartementet. Och har icke uppslaget till en

närmare samverkan mellan de båda försvarsdepartementen hälsats med allmän

tillfredsställelse?

För aatt visa, hur man i utlandet ganska allmänt kommit till en liknande

uppfattning, må här i största korthet redogöras för de socialpolitiska

ärendenas handläggning i främmande länder.

I allmänhet kan man säga, att flertalet europeiska länder numera äga

arbetsministerier. Äfven om arbetarangelägenheterna i de flesta fall äro

förbundna med andra ärenden, är dock ett af regeringsdepartementen så

organiseradt, att dessa frågor erhålla en enhetlig och sakkunnig ledning.

Ännu är det emellertid endast i Belgien, som benämningen ''arbetsministerium’

är uttryckligen använd (''ministere de l’industrie et du travail

sedan 1895). Bland dess särskilda afdelningar märkas ’direction de l’industrie’

och ''office du travail’. I Frankrike är uppgiften anförtrodd åt

handels- och industridepartementet (hninistére du commerce, de 1’industrie,

des pöstes et des télégraphes’), bland hvars fyra hulvudafdelningar märkas

(sedan 1900) ''dilation du travail’ — förut ’office du travail’. Äfven

Storbritamiiens ’board of träde’ är numera, sedan 1893, ett modernt

arbetsministerium med sina tre hufvudafdelningar, ’commercial department’,

’labor department’ och ''statistical department’. I Nederländerna

har ministeriet för jordbruk, industri och handel en särskild byra för

arbetarangelägenheter, i Österrike finns en sådan byra inom handelsministeriet,

i Italien inom ministeriet för åkerbruk, industri och handel, i

Spanien inom inrikesministeriet. För tyska riket står frågan om inrättandet

af ett särskild! ''Reichsarbeitsamt’ på dagordningen och torde redan

i år bli genomförd. Hittills har arbetarfrågornas handläggning varit anförtrodd

åt en särskild afdelning inom ''Reichsamt des Innern’. I Preussen

skötas dessa ärenden af ministeriet för handel och näringar, i Ungern af

handelsministeriet, i Schweiz af ministeriet för handel, industri och jordbruk.

I Danmark höra de under Indenrigsministeriet. Under detta departement

lyda bland annat ’Direktoratet för arbeids- og fabrikstilsynet

— bland hvars tjänstemän äfven finnas personer med socialekonomisk

utbildning — samt Ärbeidsraadet’ och Ärbeiderforsikringsraadet’.. I

Norge har handelsministeriet en särskild afdelning för industri och ''social^

sager’. Denna afdelning har två byråer: ''socialkontoret’ och ''industrikontoret’.

Slutligen må erinras om att i Finland senatens ekonomidepartement

bland sina afdelningar räknar ''handels- och industriexpeditionen’,

som äfven handlägger arbetarfrågor. Under denna afdelning hör äfven

''industristyrelsen’.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Äfven utom Europa finnas liknande anordningar. För Nordamerikas

Förenta stater upprättades redan 1884 en särskild byrå för sociala ärenden

(bureau of, labor) inom inrikesdepartementet. Fyra år senare utbröts

denna byra och gjordes till ett själfständigt ''department of labor’.

Först 1903 erhöll dock unionen ett verkligt arbetsministerium genom det

da tillskapade department of commerce and labor’ med dess ''bureau of

labor, såsom det förra arbetsdepartementet nu åter benämnes. Inom

flertalet af unionens stater (33 ar 1903) finnas särskilda ämbetsverk för

arbetarangelägenheter.

I Äya Zeeland finns sedan 1903 ett särskildt arbetsministerium. Redan

tolf, år tidigare hade man där inrättat ett särskildt ämbetsverk för

arbetarfragor. Äfven andra engelska kolonier ha inrättat arbetsministeri er,

såsom Kanada, där man sedan 1900 har ett arbetsdepartement, som står

under närmaste ledning af en understatssekreterare, ''deputy minister of

labor’. I spetsen för det hela står en ''minister of labor’.

Hur olika i detalj organisationen af hit hörande ärendens handläggning

än ma vara i de ofvan angifna länderna, är dock öfverallt ett försök

gjordt att utbryta och under enhetlig ledning sammanföra hvad man

plägar beteckna med benämningen ''sociala frågor’ eller arbetarfrågor.

Likaledes finner man öfverallt, äfven i de länder, där dessa frågor icke

gjorts till vederbörande departements enda eller hufvudsakliga uppgift,

sadana anordningar, att socialpolitisk sakkunskap finnes företrädd inom

departementet, liksom ock inom de sociala förvaltningsorgan, som äga att

taga befattning med dessa ärenden.

De uppgifter, som i det föregående meddelats, torde vederlägga den

uppfattningen, att ett socialpolitiskt departement skulle erhålla ett alltför

begränsadt verksamhetsområde. Därjämte ådagalägga redan de kortfattade

antydningarna från främmande länder, att man annorstädes ingalunda ansett

det omöjligt eller i och för sig olämpligt att utbryta och till gemensam

handläggning sammanföra de ärenden, som äro att räkna till arbetarlagstiftning

och därmed sammanhängande sociala frågor. Slutligen torde

den här gjorda framställningen i sin helhet ge vid handen, att i alla händelser

de så kallade sociala ärendenas sammanförande under en enhetlig,

sakkunnig ledning äfven för vårt land måste vara ett betydelsefullt önskemål.

Såsom redan blifvit erinradt, tala många skäl för att detta bäst skulle

vinnas genom inrättande af nytt statsdepartement, hufvudsakligen omfattande

sociala ärenden. Men redan deras läggande under en särskild afdelning

med sakkunnig chef inom ett och samma departement vore ju

onekligen ett stort steg i rätt riktning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. •

Emellertid synes det nödigt, att beslut i denna ganska omfattande

fråga föregås af en fullständigare utredning än den, som här kunnat lämnas.

Och alldeles obestridligt förefaller det, att en verklig försummelse

beginges, om icke en sådan utredning företoges just i samband med den

förestående pröfningen af frågan om inrättande af ett nytt departement

för handel, industri och sjöfart.»

Ingen torde vilja bestrida, att de sociala frågorna och bland dem den

s. k. arbetarfrågan äro af den stora vikt och betydelse för samhället och

dess utveckling, att de från statsmakternas sida böra vara föremal för den

största uppmärksamhet och omsorg. I likhet med motionärerna anser

jämväl utskottet, att åtgärder böra vidtagas, för att dessa mången gång

synnerligen svårlösta och på de mest skilda samhällsområden ingripande

frågor må blifva behandlade med nödig sakkunskap och sa enhetligt som

förhållandena kunna medgifva. Dessa ärendens växande omfattning synes

jämväl kräfva, att åt dem beredes ökadt utrymme inom den högre och

den högsta förvaltningen.

Äfven om utskottet sålunda funnit, att ett sammanförande af de s. k.

sociala ärendena under en sakkunnig och enhetlig ledning af därför särskildt

utbildade organ är önskvärd, har utskottet dock icke kunnat dela

motionärernas uppfattning, att ett särskildt statsdepartement bör för ändamålet

inrättas — det af de i motionen framställda alternativen, som faller

under konstitutionsutskottets bepröfvande. Utskottet haller nämligen före,

att en ökning af departementens antal bör vidtagas med den största varsamhet

och endast i de fall, då ett verkligt behof däraf föreligger, enär

svårigheter för ett enigt samarbete inom regeringen lätteligen skulle kunna

uppstå, om antalet ledamöter i statsrådet blifver alltför stort. Da man

vidare icke rimligen kan af en departementschef fordra, att han skall

vara sakkunnig i hvarje särskild grupp af ärenden, som höra under det

departement han företräder, torde det af motionärerna uttalade önskemålet

om en på samma gång enhetlig och sakkunnig behandling af ifrågavarande

ärenden näppeligen kunna på den angifna vägen till fullo vinnas. Därjämte

kan det ingalunda tagas för gifvet, att det vore till fördel, om alla

ärenden, som kunna anses tillhöra de sociala fragorna, blefve sammanförda

under samma departement. Sålunda kunna lagstiftningsfrågor, som beröra

arbetsförhållanden, icke rätt bedömas utan noggrann pröfning af deras

förhållande till lagstiftningen i öfrigt, och likaså äro arbetarfrågor, som

tillhöra det ekonomiska området, så nära förbundna med frågor, som angå

industrien och näringslifvet, att de ej utan olägenhet kunna förläggas un
-

Utskottets

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

der ett annat departement än det, som har att behandla frågor om handel

och näringar. Man finner också, att sociala ärenden i utlandet ganska

allmänt förlagts till särskilda byråer under ministerierna. Ifrågavarande

ärenden äro i många fall af den beskaffenhet, att de svårligen kunna utbrytas

och handläggas skilda från andra ärenden, med hvilka de hafva

ett naturligt samband, men som äro sådana, att de måste inom skilda

departement behandlas.

. fördelar, motionärerna genom sitt förslag velat uppnå, synas utskottet

1 yäsentlig män kunna vinnas på annat sätt än genom inrättande af ett särskilt

departement för ifrågavarande ärenden. Utskottet vill härvid erinra,

att nästlidet års Riksdag uti skrifvelse till Kung! Maj:t anhållit om utarbetande

af förslag till inrättande af ett nytt statsdepartement, omfattande

handel, industri och sjöfart. Vid den utredning, hvartill denna Riksdagens

skrifvelse torde gifva anledning, kommer helt naturligt jämväl

att tagas under ompröfning, hvilka förändringar i fråga om ärendenas fördelning

departementen emellan måste vidtagas i samband med ett dylikt

nytt departements inrättande. Tillfälle gifves därvid ock att pröfva, i hvad

man och i hvilken omfattning det kan anses lämpligt att gifva de sociala

ärendena äfvensom andra grupper af ärenden, exempelvis dem, som angå

samfärdseln och allmänna arbeten, en mera enhetlig behandling, än hvad

för närvarande är fallet. Hvad den s. k. arbetarfrågan beträffar, torde

detta särskildt vara att förvänta på grund af det nära samband, som är

radande mellan de frågor, som röra industrien, och dem, som angå de inom

industrien sysselsatta arbetarne. I sammanhang härmed vill utskottet jämväl

framhålla, att, därest den af 1903 års Riksdag ifrågasatta högsta administrativa

domstolen blifver inrättad, den däraf föranledda minskningen

af arbetsbördan för åtskilliga departement otvifvelaktigt kommer att medföra

en omgruppering af ärendena mellan statsdepartementen; och är utskottet

förvissadt om, att de af motionärerna framhållna synpunkter därvid

komma att vinna behörigt beaktande.

Då utskottet af ofvan angifna skäl icke kunnat biträda det af motionärerna

framställda förslaget, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 april 1906.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

Reservationer:

af herrar Beckman, Kvarnzelim och Centerwall, som anfört:

Utskottet har i sin motivering uttalat sig till förmån för en utredning

rörande de sociala ärendenas handläggning och deras sammanförande

under en sakkunnig och enhetlig ledning.

Denna utredning, som synes med nödvändighet böra verkställas i

samband med utarbetande af förslag till inrättande af ett nytt statsdepartement

för handel, industri och sjöfart, äfvensom af en högsta administrativ

domstol, anse vi böra omfatta äfven fragan om lämpligheten

af ett särskildt departement för sociala ärenden. Något giltigt skäl att

från den ifrågasatta utredningen rörande dessa ärendens lämpliga handläggning

utesluta detta spörsmål synes oss icke föreligga.

Vid sådant förhållande anse vi, att konstitutionsutskottet med anledning

af förevarande motion bort hemställa,

det Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t, i samband med

utredningen rörande inrättande af ett nytt departement

för handel, industri och sjöfart samt öfriga föreslagna

ändringar i fråga om regeringsärendenas handläggning,

äfven ville låta utreda, huruvida ett särskildt statsdepartement,

hufvudsakligen omfattande sociala ärenden, bör inrättas,

eller, därest så icke anses nu böra ske, huru de

sociala regeringsärendena lämpligast böra inom annat

departement till föredragning i regeringen beredas och

där handläggas.

af herr Darin, hvilken instämt med herrar Beckman, Kvarnzelius och

Centerwall.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1906. 3 sand. 6 Haft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.