Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående inrättande af ett statsdepartement,hufvudsakligen omfattande sociala ärenden.
1906-04-05 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1906:6, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående inrättande af ett statsdepartement,hufvudsakligen omfattande sociala ärenden.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Biksd. kansli den 7 april 1906, kl. 11 f. m.
/
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående inrättande af ett
statsdepartement,hufvudsakligen omfattande sociala ärenden.
Uti en af herrar Ernst Beckman, L. Gust. Broomé, Curt Wallis, R. A.
Wawrinsky, Edvard Wavrinsteg, M. Sundström, S. H. Kvarnzelius, Jacob
Larsson och M. F. Nyström inom Andra Kammaren vackt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, n:o 76, i hvilken motions syfte instämt
herrar E. von Krusenstjerna, Emil Hammarlund, K. G. Karlsson, Oskar
Berg, Robert Johansson, Karl Starbäck, C. J. F. Ljunggren, Adolf Janson,
Hjalmar Branting, J. Byström, Karl B arbur g, Victor Moll, K. H. Gez.
von Schcele och Axel Ekman, hafva motionärerna hemställt, att Riksdagen
beslutar att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
låta utreda, huruvida icke ett särskildt statsdepartement, hufvudsakligen
omfattande sociala ärenden, bör inrättas, samt för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning.
Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört följande.
»’Den viktigaste fråga vår statskonst har att lösa är förbättrandet af
arbetsklassens villkor’, yttrar Louis De Geer i sina 1892 utgifna ''Minnen’.
Utan öfverdrift kan man påstå, att med hvarje år som gått, sedan
dessa statskloka ord nedskrefvos, den så kallade arbetarfrågan och därmed
besläktade sociala spörsmål äfven i vårt land trängt sig allt längre fram i
det allmänna politiska medvetandet med kraf, som icke kunna tillbakavisas.
Statsmakterna ha i allt större utsträckning gifvit sitt erkännande åt samhällets
ovillkorliga skyldighet att både på lagstiftningens väg och genom
Bill. till Riksd. Prot. 1006. 3 Sami. 6 Raft. (N:o 6.) 1
2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
administrativa åtgärder främja de sociala reformerna. Man hår alltmer
kommit till insikt därom, att arbetarfrågan endast till namnet är en klassfråga:
dess lyckliga lösning är i själfva verket ett oundgängligt villkor för
hela samhällets välfärd.
oAtt i trots af denna insikt ändock så litet kunnat på ifrågavarande
område uträttas, beror icke uteslutande på dessa spörsmåls ofta svårlösta
beskaffenhet. Flere andra orsaker ha medverkat härtill. Bland dem må
här blott framdragas en enda: bristen på enhetlig ledning och, såsom en
nödvändig följd häraf, på enhetlig plan för bedrifvande af det sociala lagstiftningsarbetet
och för vidtagande af därmed sammanhängande åtgärder.
Det vore emellertid icke i nu berörda afseende tillräckligt att sammanföra
dessa ärenden till enhetlig och sakkunnig behandling inom ett och
samma af de redan nu bestående regeringsdepartementen. Visserligen vore
redan detta en högst väsentlig förbättring. Men dessa frågors stora omfattning
och deras utomordentliga vikt för samhället i sin helhet synas
gorå det i hög grad pakalladt, att de inom regeringen företrädas af en
egen representant, hvilkens hufvudsakliga uppgift blefve handläggandet af
sociala frågor och som blefve chef för ett eget statsdepartement för hufvudsakligen
sociala ärenden.
Öfvertygelsen om det trängande behofvet af en sådan anordning
föranledde^ herr Adolf Hedin jämte tjuguen af kammarens ledamöter att
vid 1905 ars lagtima riksdag frambära en motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t med anhållan, ''''att Kungl. Maj:t behagade framlägga förslag till det
tillägg i regeringsformen, att af statsrådets ledamöter en skall vara chef
och föredragande för arbetarelagstiftningsdepartementet’.
Konstitutionsutskottet afstyrkte motionen, med erkännande dock af den
ifrågavarande lagstiftningens ''störa och genomgripande betydelse’.
Utskottets afstyrkande var dock icke enhälligt. Tre af dess ledamöter,
herrar Nydal, Bergström och Staaff, uttalade i en gemensam reservation,
att utskottet med anledning- af den afgifna motionen bort hemställa, att
Riksdagen ''beslutar att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville Min utreda, huruvida icke ett särskildt statsdepartement, hufvudsakligen
omfattande sociala ärenden, borde inrättas, samt för Riksdagen framlägga
det förslag, hvartill utredning kan gifva anledning’.
Vid föredragning i kamrarna bifölls utskottets utlåtande, i Första
Kammaren utan öfverläggning och votering, i den Andra efter öfverläggning
med 79 röster mot 63, som afgåfvos för den vid utlåtandet afgifna
reservationen.
Till stöd för sitt afstyrkande anförde konstitutionsutskottet i hufvud
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
sak tre skäl. Först två af mera principiell natur: ett dylikt departement
skulle, ’ därest det endast hade att taga befattning med egentliga arbetarelagstiftningsfrågor,
erhålla ett alltför snäft begränsadt område för sm ver
samhet’. Och vidare: lagstiftningen å ifrågavarande område sammanhänger
’i många fall så nära såväl med den allmänna lagstiftningen som ock
särskildt med näringslagstiftningen, att ett utbrytande, därur af ämnen,
som beröra arbetarelagstiftningen, svårligen skulle låta sig genomföra och
i allt fall ingalunda kan anses gagneligt’.
Det tredje af utskottet anförda skälet för afslag ville häfda obehöfhgheten
af den föreslagna åtgärden på den grund, att man ju med skal
kunde förvänta, att Kungl. Maj:t vid pröfning af frågan om inrättande åt
ett nytt departement för handel, industri och sjöfart skall lata sig angeläget
vara att tillse, att de inom dessa viktiga näringsgrenar sysselsatte
kroppsarbetarnes intressen blifva inom den högsta statsförvaltningen behörigen
tillvaratagna’.
Hvad är det då för ärenden, som skulle falla inom det föreslagna
departementet? Äro de verkligen sådana, att de icke böra och kunna, i
stort sedt, utbrytas och sammanföras inom.ett och samma departement.
Och, slutligen, äro de af så enkel beskaffenhet eller sa fataliga, att de
icke lämna sin man tillräckligt med arbete?
I främsta rummet märkas de olika socialpolitiska anordningar, hvarigenom
samhället söker att bereda arbetaren och hans familj åtminstone
någon trygghet mot de svåraste ekonomiska lidanden, som drabba honom,
i händelse hans enda kapital och inkomstkälla, hans arbetskraft, minskats
eller helt och hållet utsinat. Således, hela den omfattande arbetarforsaknngsfråqan,
hvilken ju redan står på dagordningen äfven i vart land: olycksfalls-
sjuk- och ålderdomsförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, pensioner
under vissa omständigheter åt afliden arbetares efterlefvande- vidare åtgärder
för främjande af det så kallade hjälpkasseväsendet och därmed besläktade
anordningar för själfhjälp, — ett område, där det storartade
initiativet från arbetarnes egen sida hehöfver såväl stöd af lagstiftningen
till vinnande af fastare former för sin verksamhet som ock ''ekonomisk
uppmuntran, något, som statsmakterna i vårt land redan i princip erkänt.
Med arbetarförsäkringsfrågorna sammanhänger fattigvårdslagstijtnmgen.
Den reform, som Riksdagen begärt i afseende på densamma, bör, såsom ofta
framhållits, förbindas med arbetet för försäkringsfrågans lösning., fattigvården
skall iu supplera hvad som af särskilda skäl icke kan vinnas .pa
den offentliga försäkringens eller på själ!hjälpens väg. Dess handläggning
lärer ock böra öfverflyttas från jordbruksdepartementet till det socialpolitiska
departementet.
4 Konstitutionsutskottets Ut!(Horn/e N:o 6.
lill samma departement torde likaledes böra öfverflyttas bostads- och
egnahemsarenden.
Dit höra ock frågor, som röra yrkesinspektion, skydd mot yrkesfara och
yrkessjukdomar stadgande!! rörande kvinnors och barns användande i fabriksarbete
och grufdrift, föreskrifter om arbetstidens längd och dylikt.
Vidare skulle under det socialpolitiska departementets handläggning
komma arbetsförmedlingen, som äfven hos oss synes mogen för lagstiftning
till astadkommande af enhet och full effektivitet i de åtgärder, som kommunerna
vidtagit för denna viktiga gren af arbetarefrågan. Likaledes
organiserande af förliknings- och skiljenämnd sinstitutionen till förekommande
eller mildrande af industriella strider.
o, .. Ill0nhvissa gränser torde ock hit böra förläggas ärenden, som beröra
åtgärder från det offentligas sida till främjande af sparsamhet och kooperativa
företag åt ohka slag, äfvensom vissa slag af yrkesskolor och folkbild
Slutligen
bör uppenbarligen till detta departement öfverflyttas kommer
skollegiets afdelning för arbetsstatistik, hvars fruktbringande verksamhet
redan under nuvarande i flera afseenden mindre gynnsamma förhållanden
vunnit erkännande såväl af arbetsgivare som af arbetare, såsom ett
oumbärligt organ i den sociala utvecklingens tjänst, såsom det opartiska
oga, hvarmed. arbetsfältet kan öfverskådas, lagstiftning och sociala företeelser
äfven i främmande länder följas och pröfvas samt vägen utstakas
tor det socialpolitiska reformarbetet.
Redan en flyktig blick på denna säkerligen ofullständiga förteckning
öfver ärenden, som torde böra sammanföras under ett socialpolitiskt departement,
ar tillräcklig för att visa, att de äro nog mångfaldiga och omlättande
för att enligt all sannolikhet taga en departementschefs hela tid
och kraft i anspråk Skulle det emellertid mot förmodan befinnas, att
departementet erhållit ''ett alltför snäft begränsadt område för sin verksamhet,
är det ju ingen omöjlighet att, i likhet med hvad som nu
stundom förekommer inom vår administration, dit öfverflytta en eller annan
mera fristående ämnesgrupp och så bereda ytterligare lättnad åt de
nuvarande, under arbetsbördan dignande departementen.
• + , n;™re granskning af dessa socialpolitiska ärenden visar, att de
i stort sedt nära sammanhänga eller åtminstone äga så många beröringspunkter
med hvarandra, att redan häruti ligger en fingervisning, att de
torde hora utbrytas och sammanföras under gemensam ledning. Lat vara
att denna utbrytning icke kan göras så fullständig, att icke på vissa
punkter ett samarbete med andra departement måste äga rum. Men icke
ar detta i och för sig något olämpligt? När exempelvis det nya handels
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
5
departementet kommer till stånd, lärer det väl i mångfaldiga frågor komma
att samarbeta med utrikesdepartementet. Och har icke uppslaget till en
närmare samverkan mellan de båda försvarsdepartementen hälsats med allmän
tillfredsställelse?
För aatt visa, hur man i utlandet ganska allmänt kommit till en liknande
uppfattning, må här i största korthet redogöras för de socialpolitiska
ärendenas handläggning i främmande länder.
I allmänhet kan man säga, att flertalet europeiska länder numera äga
arbetsministerier. Äfven om arbetarangelägenheterna i de flesta fall äro
förbundna med andra ärenden, är dock ett af regeringsdepartementen så
organiseradt, att dessa frågor erhålla en enhetlig och sakkunnig ledning.
Ännu är det emellertid endast i Belgien, som benämningen ''arbetsministerium’
är uttryckligen använd (''ministere de l’industrie et du travail
sedan 1895). Bland dess särskilda afdelningar märkas ’direction de l’industrie’
och ''office du travail’. I Frankrike är uppgiften anförtrodd åt
handels- och industridepartementet (hninistére du commerce, de 1’industrie,
des pöstes et des télégraphes’), bland hvars fyra hulvudafdelningar märkas
(sedan 1900) ''dilation du travail’ — förut ’office du travail’. Äfven
Storbritamiiens ’board of träde’ är numera, sedan 1893, ett modernt
arbetsministerium med sina tre hufvudafdelningar, ’commercial department’,
’labor department’ och ''statistical department’. I Nederländerna
har ministeriet för jordbruk, industri och handel en särskild byra för
arbetarangelägenheter, i Österrike finns en sådan byra inom handelsministeriet,
i Italien inom ministeriet för åkerbruk, industri och handel, i
Spanien inom inrikesministeriet. För tyska riket står frågan om inrättandet
af ett särskild! ''Reichsarbeitsamt’ på dagordningen och torde redan
i år bli genomförd. Hittills har arbetarfrågornas handläggning varit anförtrodd
åt en särskild afdelning inom ''Reichsamt des Innern’. I Preussen
skötas dessa ärenden af ministeriet för handel och näringar, i Ungern af
handelsministeriet, i Schweiz af ministeriet för handel, industri och jordbruk.
I Danmark höra de under Indenrigsministeriet. Under detta departement
lyda bland annat ’Direktoratet för arbeids- og fabrikstilsynet
— bland hvars tjänstemän äfven finnas personer med socialekonomisk
utbildning — samt Ärbeidsraadet’ och Ärbeiderforsikringsraadet’.. I
Norge har handelsministeriet en särskild afdelning för industri och ''social^
sager’. Denna afdelning har två byråer: ''socialkontoret’ och ''industrikontoret’.
Slutligen må erinras om att i Finland senatens ekonomidepartement
bland sina afdelningar räknar ''handels- och industriexpeditionen’,
som äfven handlägger arbetarfrågor. Under denna afdelning hör äfven
''industristyrelsen’.
6 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
Äfven utom Europa finnas liknande anordningar. För Nordamerikas
Förenta stater upprättades redan 1884 en särskild byrå för sociala ärenden
(bureau of, labor) inom inrikesdepartementet. Fyra år senare utbröts
denna byra och gjordes till ett själfständigt ''department of labor’.
Först 1903 erhöll dock unionen ett verkligt arbetsministerium genom det
da tillskapade department of commerce and labor’ med dess ''bureau of
labor, såsom det förra arbetsdepartementet nu åter benämnes. Inom
flertalet af unionens stater (33 ar 1903) finnas särskilda ämbetsverk för
arbetarangelägenheter.
I Äya Zeeland finns sedan 1903 ett särskildt arbetsministerium. Redan
tolf, år tidigare hade man där inrättat ett särskildt ämbetsverk för
arbetarfragor. Äfven andra engelska kolonier ha inrättat arbetsministeri er,
såsom Kanada, där man sedan 1900 har ett arbetsdepartement, som står
under närmaste ledning af en understatssekreterare, ''deputy minister of
labor’. I spetsen för det hela står en ''minister of labor’.
Hur olika i detalj organisationen af hit hörande ärendens handläggning
än ma vara i de ofvan angifna länderna, är dock öfverallt ett försök
gjordt att utbryta och under enhetlig ledning sammanföra hvad man
plägar beteckna med benämningen ''sociala frågor’ eller arbetarfrågor.
Likaledes finner man öfverallt, äfven i de länder, där dessa frågor icke
gjorts till vederbörande departements enda eller hufvudsakliga uppgift,
sadana anordningar, att socialpolitisk sakkunskap finnes företrädd inom
departementet, liksom ock inom de sociala förvaltningsorgan, som äga att
taga befattning med dessa ärenden.
De uppgifter, som i det föregående meddelats, torde vederlägga den
uppfattningen, att ett socialpolitiskt departement skulle erhålla ett alltför
begränsadt verksamhetsområde. Därjämte ådagalägga redan de kortfattade
antydningarna från främmande länder, att man annorstädes ingalunda ansett
det omöjligt eller i och för sig olämpligt att utbryta och till gemensam
handläggning sammanföra de ärenden, som äro att räkna till arbetarlagstiftning
och därmed sammanhängande sociala frågor. Slutligen torde
den här gjorda framställningen i sin helhet ge vid handen, att i alla händelser
de så kallade sociala ärendenas sammanförande under en enhetlig,
sakkunnig ledning äfven för vårt land måste vara ett betydelsefullt önskemål.
Såsom redan blifvit erinradt, tala många skäl för att detta bäst skulle
vinnas genom inrättande af nytt statsdepartement, hufvudsakligen omfattande
sociala ärenden. Men redan deras läggande under en särskild afdelning
med sakkunnig chef inom ett och samma departement vore ju
onekligen ett stort steg i rätt riktning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. •
Emellertid synes det nödigt, att beslut i denna ganska omfattande
fråga föregås af en fullständigare utredning än den, som här kunnat lämnas.
Och alldeles obestridligt förefaller det, att en verklig försummelse
beginges, om icke en sådan utredning företoges just i samband med den
förestående pröfningen af frågan om inrättande af ett nytt departement
för handel, industri och sjöfart.»
Ingen torde vilja bestrida, att de sociala frågorna och bland dem den
s. k. arbetarfrågan äro af den stora vikt och betydelse för samhället och
dess utveckling, att de från statsmakternas sida böra vara föremal för den
största uppmärksamhet och omsorg. I likhet med motionärerna anser
jämväl utskottet, att åtgärder böra vidtagas, för att dessa mången gång
synnerligen svårlösta och på de mest skilda samhällsområden ingripande
frågor må blifva behandlade med nödig sakkunskap och sa enhetligt som
förhållandena kunna medgifva. Dessa ärendens växande omfattning synes
jämväl kräfva, att åt dem beredes ökadt utrymme inom den högre och
den högsta förvaltningen.
Äfven om utskottet sålunda funnit, att ett sammanförande af de s. k.
sociala ärendena under en sakkunnig och enhetlig ledning af därför särskildt
utbildade organ är önskvärd, har utskottet dock icke kunnat dela
motionärernas uppfattning, att ett särskildt statsdepartement bör för ändamålet
inrättas — det af de i motionen framställda alternativen, som faller
under konstitutionsutskottets bepröfvande. Utskottet haller nämligen före,
att en ökning af departementens antal bör vidtagas med den största varsamhet
och endast i de fall, då ett verkligt behof däraf föreligger, enär
svårigheter för ett enigt samarbete inom regeringen lätteligen skulle kunna
uppstå, om antalet ledamöter i statsrådet blifver alltför stort. Da man
vidare icke rimligen kan af en departementschef fordra, att han skall
vara sakkunnig i hvarje särskild grupp af ärenden, som höra under det
departement han företräder, torde det af motionärerna uttalade önskemålet
om en på samma gång enhetlig och sakkunnig behandling af ifrågavarande
ärenden näppeligen kunna på den angifna vägen till fullo vinnas. Därjämte
kan det ingalunda tagas för gifvet, att det vore till fördel, om alla
ärenden, som kunna anses tillhöra de sociala fragorna, blefve sammanförda
under samma departement. Sålunda kunna lagstiftningsfrågor, som beröra
arbetsförhållanden, icke rätt bedömas utan noggrann pröfning af deras
förhållande till lagstiftningen i öfrigt, och likaså äro arbetarfrågor, som
tillhöra det ekonomiska området, så nära förbundna med frågor, som angå
industrien och näringslifvet, att de ej utan olägenhet kunna förläggas un
-
Utskottets
yttrande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
° Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
der ett annat departement än det, som har att behandla frågor om handel
och näringar. Man finner också, att sociala ärenden i utlandet ganska
allmänt förlagts till särskilda byråer under ministerierna. Ifrågavarande
ärenden äro i många fall af den beskaffenhet, att de svårligen kunna utbrytas
och handläggas skilda från andra ärenden, med hvilka de hafva
ett naturligt samband, men som äro sådana, att de måste inom skilda
departement behandlas.
. fördelar, motionärerna genom sitt förslag velat uppnå, synas utskottet
1 yäsentlig män kunna vinnas på annat sätt än genom inrättande af ett särskilt
departement för ifrågavarande ärenden. Utskottet vill härvid erinra,
att nästlidet års Riksdag uti skrifvelse till Kung! Maj:t anhållit om utarbetande
af förslag till inrättande af ett nytt statsdepartement, omfattande
handel, industri och sjöfart. Vid den utredning, hvartill denna Riksdagens
skrifvelse torde gifva anledning, kommer helt naturligt jämväl
att tagas under ompröfning, hvilka förändringar i fråga om ärendenas fördelning
departementen emellan måste vidtagas i samband med ett dylikt
nytt departements inrättande. Tillfälle gifves därvid ock att pröfva, i hvad
man och i hvilken omfattning det kan anses lämpligt att gifva de sociala
ärendena äfvensom andra grupper af ärenden, exempelvis dem, som angå
samfärdseln och allmänna arbeten, en mera enhetlig behandling, än hvad
för närvarande är fallet. Hvad den s. k. arbetarfrågan beträffar, torde
detta särskildt vara att förvänta på grund af det nära samband, som är
radande mellan de frågor, som röra industrien, och dem, som angå de inom
industrien sysselsatta arbetarne. I sammanhang härmed vill utskottet jämväl
framhålla, att, därest den af 1903 års Riksdag ifrågasatta högsta administrativa
domstolen blifver inrättad, den däraf föranledda minskningen
af arbetsbördan för åtskilliga departement otvifvelaktigt kommer att medföra
en omgruppering af ärendena mellan statsdepartementen; och är utskottet
förvissadt om, att de af motionärerna framhållna synpunkter därvid
komma att vinna behörigt beaktande.
Då utskottet af ofvan angifna skäl icke kunnat biträda det af motionärerna
framställda förslaget, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 april 1906.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
9
Reservationer:
af herrar Beckman, Kvarnzelim och Centerwall, som anfört:
Utskottet har i sin motivering uttalat sig till förmån för en utredning
rörande de sociala ärendenas handläggning och deras sammanförande
under en sakkunnig och enhetlig ledning.
Denna utredning, som synes med nödvändighet böra verkställas i
samband med utarbetande af förslag till inrättande af ett nytt statsdepartement
för handel, industri och sjöfart, äfvensom af en högsta administrativ
domstol, anse vi böra omfatta äfven fragan om lämpligheten
af ett särskildt departement för sociala ärenden. Något giltigt skäl att
från den ifrågasatta utredningen rörande dessa ärendens lämpliga handläggning
utesluta detta spörsmål synes oss icke föreligga.
Vid sådant förhållande anse vi, att konstitutionsutskottet med anledning
af förevarande motion bort hemställa,
det Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t, i samband med
utredningen rörande inrättande af ett nytt departement
för handel, industri och sjöfart samt öfriga föreslagna
ändringar i fråga om regeringsärendenas handläggning,
äfven ville låta utreda, huruvida ett särskildt statsdepartement,
hufvudsakligen omfattande sociala ärenden, bör inrättas,
eller, därest så icke anses nu böra ske, huru de
sociala regeringsärendena lämpligast böra inom annat
departement till föredragning i regeringen beredas och
där handläggas.
af herr Darin, hvilken instämt med herrar Beckman, Kvarnzelius och
Centerwall.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1906. 3 sand. 6 Haft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.