Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8

1906-05-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1906:8, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 11 maj 1906, kl. 7 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående

ändring af §§ 106 och 107 regeringsformen.

_ Uti en inom Första Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet

hänvisad motion, n:o 40, har herr C. IT. von Mentzer anfört följande:

»En grundpelare i vår statsbyggnad utgöres för visso af stadgandena

om ministeransvarigheten. Men för att dessa stadganden

skola fullt motsvara sitt betydelsefulla ändamål är det af allra största

vikt, att de äro tillämpliga på hela det område, för hvilket de äro afsedda.

Till detta område höra, såvidt jag förstår, icke endast de mål,

som föredragas inför Konungen och intagas i de protokoll, hvilka

konstitutionsutskottet äger att infordra enligt § 105 i regeringsformen,

utan äfven andra ärenden, såsom t. ex. de, hvilka omförmälas i § 4 af

tryckfrihetsförordningen.

Af ordalagen i regeringsformens § 106 synes otvetydigt framgå,

att. konstitutionsutskottet icke är behörigt att vidtaga någon åtgärd

enligt denna § i andra mål än de här ofvan först omnämnda.

Beträffande åter § 107 regeringsformen torde skäl kunna anföras

både för och emot konstitutionsutskottets befogenhet att på grund af

Kih. till Riksd. JUrot. 1906. 3 Sami. 8 Häft. (N:o 8.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande JS:o 8.

Utskottets

yttrande.

bestämmelserna i denna § framställa anmärkning i fråga om ärenden,

där vederbörande minister haft beslutanderätt. Olika meningar råda

ock härom. Sålunda förklarar Naumann i sitt arbete om Sveriges statsförfattningsrätt,

att justitieministerns åtgärder vid tryckfrihetsåtal kunna

komma att hemfalla under regeringsformens § 107, under detatt.Rydin

i sin bok om svenska Riksdagen säger, att konstitutionsutskottet icke

har att taga hänsyn till annat än statsrådens åtgärder såsom rådgifvare

och föredragande. Redan den omständigheten, att. så olika meningar

som de nu angifna kunna förekomma i en så viktig sak som

den här ifrågavarande, talar för behofvet af ändring i denna lagparagrafs

ordalydelse.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då jämväl de till

statsrådens ämbetsförvaltning hörande ärenden, hvilka icke föredragas

inför Konungen och fördenskull icke heller inflyta i de till konstitutionsutskottet

i sinom tid öfverlämnade statsrådsprotokollen, kunna vara af

synnerligen stor betydelse, får jag, utan att åsyfta någon förändring i

de särskilda bestämmelserna angående ministeriella ärenden och kommandomål,

vördsamt hemställa, att §§ 106 och 107 regeringsformen

måtte erhålla sådan förändrad lydelse, att statsråden blifva konstitutionellt

ansvarige för samtliga sina ämbetsåtgärder.

Som jag icke tilltror mig att formulera ordalydelsen af den

ifrågasatta förändringen, anhåller jag lika vördsamt, att formuleringen

måtte, i fall motionen befirmes vara värd att bifallas, öfverlämnas åt

konstitutionsutskottet, som likaledes torde vidtaga de föränd ringar,

hvilka i sammanhang härmed kunna befinnas nödiga i andra, frågan

berörande lagrum.»

Den ansvarighet för statsrådets ledamöter, hvarom i §§ 105—107

regeringsformen förmärs, är grundad uteslutande på granskningen

af de uti statsrådet förda protokoll samt protokollen rörande ministeriella

ärenden och kommandomål, i den mån dessa blifvit af konstitutionsutskottet

infordrade. En ändring af ifrågavarande grundlagsbestämmelser

i den riktning motionären föreslagit skulle sålunda innebära,

att statsrådsledamöternas ansvarighet komme att grundas jämväl på

andra vittnesbörd om deras görande eller låtande- Motionärens förslag

åsyftar följaktligen eu djupt ingripande ändring uti de konstitutionella

ansvarsbestämmelserna. Enligt utskottets uppfattning bör emellertid en

dylik grundlagsändring icke företagas, med mindre särskildt tvingande

skäl föreligga och frågan varit föremål för en mera noggrann och omsorgsfull

utredning. Då dessa förutsättningar för ett bifall till motionen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

icke förefinnas, har utskottet icke kunnat annat än afstyrka densamma;

och hemställer utskottet förty,

att herr von Mentzers förevarande motion icke må

föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1906.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Reservationer:

af herr von Mentzer, som anfört:

»Af utskottets förklarande, att statsrådens i §§ 105—107 regeringsformen

omförmälda ansvarighet är grundad uteslutande på granskningen

af statsrådsprotokollen samt protokollen rörande ministeriella ärenden

och kommandomål, torde obestridligen följa, att, i fall utskottets

åsikt är riktig, konstitutionsutskottet icke kan framkomma med någon

anmärkning rörande statsrådens görande och låtande i sådana ärenden,

som ej skola intagas i berörda protokoll. De stadganden, som till följd

af den begränsning, utskottet anser dem innehålla, sålunda i vissa fall

medföra ansvarsfrihet för statsråden, synas så mycket mer i sig innebära

ett allvarsamt kraf på förändring, som dessa fall kunna gälla synnerligen

viktiga statsangelägenheter.

Det kan, så vidt jag förstår, icke annat än bidraga till att stärka

statsrådens ställning och allmänhetens förtroende till statsorganisationen,

i fall klara och ty^dliga bestämmelser finnas därom, att konstitutionsutskottet

äger att granska statsrådens ämbetsförvaltning i dess helhet.

Men för att utskottet skall komma i tillfälle att göra detta, tyckes det

vara nödvändigt, att utskottet — där icke såsom i fråga om vissa

ministeriella ärenden och kommandomål annorlunda finnes stadgadt

utaf särskilda anledningar — skall kunna få för sig framlagdt hela det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8-

material, som skall granskas, och att icke en del däraf får helt och

hållet undanhållas för utskottet.

Utskottets uppfattning, att dess granskning enligt nu gällande

lag i hvarje fall måste inskränkas till de ärenden, som omförmälas i

statsrådsprotokollen, kan jag icke dela. Men då jag finner den föreliggande

frågan vara af stor betydelse och därför kräfva en noggrann

och omsorgsfull utredning, hvilken ej skäligen torde kunna begäras af

någon enskild, men däremot lämpa sig för utskotta, har jag ansett, att

utskottet hade bort inlåta sig på en dylik utredning och därefter framlägga

det förslag, hvartill utredningen kunnat gifva anledning.»

af herrar Elowson, Östberg, Berg och Carl Nyström mot utskottets

motivering.

Herr af Ekenstam har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i detta ärendes behandling inom utskottet.

Vidare har herr von Schéele anhållit om anteckning å utlåtandet

därom, att han icke deltagit i ärendets slutliga behandling inom utskottet.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.