Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8
1906-05-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1906:8, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
1
N:o 8.
Ank. till Riksd. kansli den 11 maj 1906, kl. 7 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående
ändring af §§ 106 och 107 regeringsformen.
_ Uti en inom Första Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, n:o 40, har herr C. IT. von Mentzer anfört följande:
»En grundpelare i vår statsbyggnad utgöres för visso af stadgandena
om ministeransvarigheten. Men för att dessa stadganden
skola fullt motsvara sitt betydelsefulla ändamål är det af allra största
vikt, att de äro tillämpliga på hela det område, för hvilket de äro afsedda.
Till detta område höra, såvidt jag förstår, icke endast de mål,
som föredragas inför Konungen och intagas i de protokoll, hvilka
konstitutionsutskottet äger att infordra enligt § 105 i regeringsformen,
utan äfven andra ärenden, såsom t. ex. de, hvilka omförmälas i § 4 af
tryckfrihetsförordningen.
Af ordalagen i regeringsformens § 106 synes otvetydigt framgå,
att. konstitutionsutskottet icke är behörigt att vidtaga någon åtgärd
enligt denna § i andra mål än de här ofvan först omnämnda.
Beträffande åter § 107 regeringsformen torde skäl kunna anföras
både för och emot konstitutionsutskottets befogenhet att på grund af
Kih. till Riksd. JUrot. 1906. 3 Sami. 8 Häft. (N:o 8.)
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande JS:o 8.
Utskottets
yttrande.
bestämmelserna i denna § framställa anmärkning i fråga om ärenden,
där vederbörande minister haft beslutanderätt. Olika meningar råda
ock härom. Sålunda förklarar Naumann i sitt arbete om Sveriges statsförfattningsrätt,
att justitieministerns åtgärder vid tryckfrihetsåtal kunna
komma att hemfalla under regeringsformens § 107, under detatt.Rydin
i sin bok om svenska Riksdagen säger, att konstitutionsutskottet icke
har att taga hänsyn till annat än statsrådens åtgärder såsom rådgifvare
och föredragande. Redan den omständigheten, att. så olika meningar
som de nu angifna kunna förekomma i en så viktig sak som
den här ifrågavarande, talar för behofvet af ändring i denna lagparagrafs
ordalydelse.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då jämväl de till
statsrådens ämbetsförvaltning hörande ärenden, hvilka icke föredragas
inför Konungen och fördenskull icke heller inflyta i de till konstitutionsutskottet
i sinom tid öfverlämnade statsrådsprotokollen, kunna vara af
synnerligen stor betydelse, får jag, utan att åsyfta någon förändring i
de särskilda bestämmelserna angående ministeriella ärenden och kommandomål,
vördsamt hemställa, att §§ 106 och 107 regeringsformen
måtte erhålla sådan förändrad lydelse, att statsråden blifva konstitutionellt
ansvarige för samtliga sina ämbetsåtgärder.
Som jag icke tilltror mig att formulera ordalydelsen af den
ifrågasatta förändringen, anhåller jag lika vördsamt, att formuleringen
måtte, i fall motionen befirmes vara värd att bifallas, öfverlämnas åt
konstitutionsutskottet, som likaledes torde vidtaga de föränd ringar,
hvilka i sammanhang härmed kunna befinnas nödiga i andra, frågan
berörande lagrum.»
Den ansvarighet för statsrådets ledamöter, hvarom i §§ 105—107
regeringsformen förmärs, är grundad uteslutande på granskningen
af de uti statsrådet förda protokoll samt protokollen rörande ministeriella
ärenden och kommandomål, i den mån dessa blifvit af konstitutionsutskottet
infordrade. En ändring af ifrågavarande grundlagsbestämmelser
i den riktning motionären föreslagit skulle sålunda innebära,
att statsrådsledamöternas ansvarighet komme att grundas jämväl på
andra vittnesbörd om deras görande eller låtande- Motionärens förslag
åsyftar följaktligen eu djupt ingripande ändring uti de konstitutionella
ansvarsbestämmelserna. Enligt utskottets uppfattning bör emellertid en
dylik grundlagsändring icke företagas, med mindre särskildt tvingande
skäl föreligga och frågan varit föremål för en mera noggrann och omsorgsfull
utredning. Då dessa förutsättningar för ett bifall till motionen
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
3
icke förefinnas, har utskottet icke kunnat annat än afstyrka densamma;
och hemställer utskottet förty,
att herr von Mentzers förevarande motion icke må
föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 maj 1906.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Reservationer:
af herr von Mentzer, som anfört:
»Af utskottets förklarande, att statsrådens i §§ 105—107 regeringsformen
omförmälda ansvarighet är grundad uteslutande på granskningen
af statsrådsprotokollen samt protokollen rörande ministeriella ärenden
och kommandomål, torde obestridligen följa, att, i fall utskottets
åsikt är riktig, konstitutionsutskottet icke kan framkomma med någon
anmärkning rörande statsrådens görande och låtande i sådana ärenden,
som ej skola intagas i berörda protokoll. De stadganden, som till följd
af den begränsning, utskottet anser dem innehålla, sålunda i vissa fall
medföra ansvarsfrihet för statsråden, synas så mycket mer i sig innebära
ett allvarsamt kraf på förändring, som dessa fall kunna gälla synnerligen
viktiga statsangelägenheter.
Det kan, så vidt jag förstår, icke annat än bidraga till att stärka
statsrådens ställning och allmänhetens förtroende till statsorganisationen,
i fall klara och ty^dliga bestämmelser finnas därom, att konstitutionsutskottet
äger att granska statsrådens ämbetsförvaltning i dess helhet.
Men för att utskottet skall komma i tillfälle att göra detta, tyckes det
vara nödvändigt, att utskottet — där icke såsom i fråga om vissa
ministeriella ärenden och kommandomål annorlunda finnes stadgadt
utaf särskilda anledningar — skall kunna få för sig framlagdt hela det
4 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8-
material, som skall granskas, och att icke en del däraf får helt och
hållet undanhållas för utskottet.
Utskottets uppfattning, att dess granskning enligt nu gällande
lag i hvarje fall måste inskränkas till de ärenden, som omförmälas i
statsrådsprotokollen, kan jag icke dela. Men då jag finner den föreliggande
frågan vara af stor betydelse och därför kräfva en noggrann
och omsorgsfull utredning, hvilken ej skäligen torde kunna begäras af
någon enskild, men däremot lämpa sig för utskotta, har jag ansett, att
utskottet hade bort inlåta sig på en dylik utredning och därefter framlägga
det förslag, hvartill utredningen kunnat gifva anledning.»
af herrar Elowson, Östberg, Berg och Carl Nyström mot utskottets
motivering.
Herr af Ekenstam har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.
Vidare har herr von Schéele anhållit om anteckning å utlåtandet
därom, att han icke deltagit i ärendets slutliga behandling inom utskottet.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1906.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.