Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 11

1906-02-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1906:11, Lagutskottets Utlåtande N:o 11

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

5

N:o 11-

Ank till Riksd. kansli den 15 februari 1006, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Iiungl.

Maj:t angående förslag till bestämmelser om rätt att fullfölja

talan mot kyrkoråds och skolråds beslut.

Till behandling af lagutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren

af herrar J. Andersson i Öhrstorp och N. Nilsson i Skärhus väckt

motion, n:o 21, af följande lydelse:

»Under åberopande af den motivering, som uti motionen n:o 170 vid

sista lagtima riksdag anfördes, samt med hänvisning till den af herrar

Lindhagen och Segerdahl vid lagutskottets öfver nämnda motion gifna utlåtande

n:o 14 fogade reservationen, tillåta vi oss vördsamt hemställa, att

Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kung!.

Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till erforderliga

bestämmelser om rätt att fullfölja talan mot kyrkoråds och skolråds beslut».

Den i motionen åberopade motivering uti motionen n:o 170 vid nästlidne

lagtima riksdag är af följande lydelse:

»Uti Kungl. Maj:ts nådiga förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd, af den 21 mars 1862, afdelning IV om underställning

och besvär bestämmes det i § 41 om besvärstid och forum för klagomål

öfver kyrkostämmas beslut. Uti samma förordning afdelning II om kyrkoråd

och skolråd saknas hvarje bestämmelse om såväl besvärstid som om

forum för klagomål öfver kyrkoråds och skolråds beslut. I förordningens

§22 —jämförd med 28 och 29 §§ — angifves, Indika kyrkorådets och skolrådets

åligganden äro. Dessa åligganden äro till stor del, ja, till största

delen, af sådan art, att de icke föranleda till någon behandling af kyrko
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

stämma, och kyrkorådets och skolrådets beslut kräfva i så många fall icke

någon sanktion af kyrkostämman. Kyrkorådets och skolrådets beslut, särskildt

beträffande frågor gällande det religiösa lifvet eller folkundervisningen,

äro af den beskaffenhet, att de esomoftast innehålla bestämmelser,

hvilka utgöra ett utöfvande af myndighet öfver individen eller enskilda

församlingsmedlemmar. Vid detta förhållande kan icke undvikas, att understundom

församlingsmedlem finner sig missnöjd med kyrkorådets eller

skolrådets beslut och menar sig därigenom hafva kränkts i sin rätt, något,

som ingalunda är uteslutet från att kunna ske, då de nämnda råden äfven

utan uppsåt kunna göra sig skyldiga till Övergrepp eller åtminstone oförstånd

eller misstolkning af hvad som kan vara lag och rätt. Det synes

under sådana omständigheter vara af nöden, att det gifves tillfälle att anföra

laga besvär öfver kyrkoråds och skolråds beslut, och att således besvärstid

och angifvet forum för besvärens anförande genom lag äro bestämda.

Då sådana icke äro i förordningen omnämnda, synes i detta

stycke en bestämd brist vidlåda förordningen.

Att icke besvärstid och forum äro bestämda har ock den olägenheten,

att ovisshet uppstår om, när kyrkoråds och skolråds beslut äro

kraftvunna, så att de kunna verkställas, eller ock förutsätter det, att

de omedelbart med fattandet kunna sättas i verk. Att det senare i många

fall är nödvändigt, måste medgifvas. Möjligt är ock, att lagstiftaren just

på grund häraf med fullt uppsåt icke stadgat om besvärstid eller forum

för klagomål öfver de nämnda rådens beslut. Icke heller är det omöjligt,

att lagstiftaren varit af den mening, att klagomål däröfver kunna utan

någon bestämmelse i förordningen om kyrkostämma etc. anföras hos vederbörande

domkapitel i form af anmälan, då det torde åligga domkapitlet

att pastoralt handlägga saken, ett tillvägagångssätt, som onekligen lämpar

sig bäst beträffande flera af de åtgärder, hvilka kunna vidtagas af kyrkoråd

och skolråd, särskild! rörande de ofvan nämnda frågorna angående

det religiösa lifvet och folkundervisningen.

Det kan emellertid icke bestridas, att i förekommande fall detta icke

är tillräckligt betryggande för individen, som möjligen utsattes för att af

kyrkoråd eller skolråd blifva helt suveränt behandlad, visserligen inom

någorlunda trånga gränser, utstakade af andra lagbestämmelser än de, som

innehållas i kyrkostämmoförordningen, men ändå utan tillfälle att undgå

eu kyrkoråds- eller skolråd såtgärd, som till äfventyrs varit oberättigad, endast

ägande tillfälle att efteråt däröfver beklaga sig, men utan att bekomma

någon egentlig upprättelse, då kyrkoråd eller skolråd måste antagas

hafva handlat efter bästa förstånd och enligt sin uppfattning lagligt.

Att det verkligen förefinnes en brist af antydda arten i kyrkostämmo
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

förordningen torde ock framgå af det sakförhållandet, att, då klagomål

öfver kyrkorådsbeslut blifvit hos vederbörande domkapitel anförda och

detta resolverat, att, enär förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd den 21 mars 1862 icke gåfve vid handen, att besvär skulle

kunna öfver beslut af kyrkoråd anföras, domkapitlet fann sig förhindradt

att besvären med däri framställ dt yrkande till pröfning upptaga (Lunds

domkapitels resolution den 4 januari 1899), men klaganden häröfver hos

Kungl. Maj:t besvärat sig, Kungl. Maj:t afgjort detta besvär så, att, som

domkapitlet uti den af domkapitlet anförda omständigheten icke ägt anledning

att på sätt som skett undandraga sig pröfning af de hos domkapitlet

anförda besvären, Kungl. Maj:t fann skäligt att med upphäfvande

af domkapitlets resolution visa målet åter till domkapitlet, som bär att

detsamma på anmälan ånyo företaga och härmed vidare lagligen förfara

(Kung!. Maj:ts utslag den 23 mars 1899).

Härmed uppstår af sig själf den frågan: hvad är i detta stycke lagenligt?

eller: är det måhända en oskrifven lag, som skall följas?

A andra sidan föreligga många exempel på, att domkapitel icke ansett

sig förhindradt att till pröfning upptaga besvär i fråga, ehuru kyrkostämmoförordningen

icke ger vid handen, att besvär öfver beslut af kyrkoråd

eller skolråd kunna anföras.

Det anförda torde visa, att en brist, sådan jag påpekat, i kyrkostämmoförordningen

förefinnes, af den beskaffenhet, att den är lika menlig för

kyrkoråd och skolråd, hvilkas myndighet däraf lider, som för församlingsmedlem,

hvilken eventuellt kan hafva skälig anledning att anföra besvär.

Som det nu är, kan å ena sidan kyrkoråd och skolråd helt och hållet förlamas

i sin verksamhet, då de nogsamt inse, att till deras åligganden höra

sådana saker, som de nödgas akta sig för att taga någon allvarlig vård

om, väl vetande, att, om saken skall endast juridiskt och ej pastoralt bedömas

eller dömas, de i de allra flesta fall draga det kortaste strået; å

andra sidan kan församlingsmedlem, med hvilken kyrkoråd och skolråd

såsom myndigheter hafva att förfara, utsättas för en behandling, som borde

kunna vara förebyggd, om det stode till att i besvärsväg få afgjordt, huruvida

kyrkoråd och skolråd i det speciella fallet handla rätt och fullt motivera

dt.

Möjligt är dock, att vid eventuellt bestämmande af forum och besvärstid

för klagan öfver kyrkoråds och skolråds beslut det borde preciseras,

i hvilka fall besvär må anföras, under det att samma råds beslut

i vissa mål icke böra kunna blifva föremål för besvär i juridisk mening,

då missnöje däröfver lämpligare än genom besvär anföres medelst anmälan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

hos domkapitlet, livilket helt visst på pastoral väg äger tillfälle att rätta

det till äfventyra felade.

Samma brist, som jag påvisat vidlåda allmänna förordningen om

kyrkostämma etc., vidlåder ock förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd i Stockholm.»

Med stöd af hvad motionären vid 1905 års lagtima riksdag sålunda

anfört hemställde han, att Riksdagen måtte besluta att till Kung!. Maj:t

aflåta underdånig skrifvelse med begäran, det måtte täckas Kung!. Maj:t

vidtaga sådan åtgärd, att det i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd bestämdes om forum och besvärstid för klagomål öfver

kyrkoråds och skolråds beslut samt i Indika fall besvär finge öfver sådana

beslut anföras.

Lagutskottet, dit motionen för behandling öfverlämnats, hemställde på

anförda skäl, att densamma icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Men utskottets utlåtande åtföljdes af reservation, hvari herrar

Lindhagen och Segerdahl med bemötande af de skäl, utskottet åberopat

och på grund af hvad i öfrigt anfördes, hemställde, att Riksdagen ville

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till erforderliga bestämmelser om rätt

att fullfölja talan mot kyrkoråds och skolråds beslut; och blef denna

reservation af Andra Kammaren bifallen, hvaremot Första Kammaren

godkände utskottets hemställan.

1862 års kommunallagstiftning har åt kyrkoråd och skolråd inrymt

befogenhet att i vissa fall själfständigt besluta. Det tillkommer sålunda

kyrkorådet att i afseende å hvad till religionens och sedernas vård hör

vaka öfver efterlefnaden af därom gällande författningar, att upptaga

frågor om oordning och oskick vid samt försummelse af gudstjänsten, om

uteblifvande från läsförhör, om oenighet i äktenskap, om olydnad mot

föräldrar samt om vårdslösad barnauppfostran, att vaka däröfver, att spridande

af vilsefarande läror må, såvidt möjligt är, förhindras, samt att vårda

kyrkans angelägenheter. I frågor, som röra religionens och sedernas helgd,

må kyrkorådet ej annorledes än genom allvarliga föreställningar och varningar

söka förmå den felande till bättring. Låter han sig emellertid härigenom

icke rättas, då äger kyrkorådet att efter sakens beskaffenhet vidtaga

den ytterligare åtgärd, som med lag och författningar öfverensstäm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o ll.

mer. Kallas någon att inställa sig inför kyrkorådet, kan kyrkorådet genom

viten tillhålla honom att åtlyda kallelsen, och är han slutligen vid hämtnings

äfventyr skyldig densamma efterkomma. Genom förordningen angående

särskilda sammankomster för andaktsöfning den 11 december

1868. har vidare kyrkorådet erhållit befogenhet att under angifven förutsättning

upplösa sådan sammankomst samt att, därest någon, som ej är

präst eller enligt kyrkolagen berättigad att offentligen predika, vid sammankomst

uppträdt med föredrag, som ansetts leda till söndring i kyrkligt

hänseende eller förakt för den allmänna gudstjänsten eller eljest till

undergräfvande af religionens helgd, förbjuda honom att i berörda egenskap

inom församligen vidare uppträda. Enligt stadgan angående folkundervisningen

i riket den 10 december 1897 äger skolrådet befogenhet,

som under vissa förutsättningar sträcker sig därhän att skilja barn från

föräldrar.

Den beslutanderätt i enskildes förhållanden, som tillagts kyrko- och

skolråd, är således i vissa fall af ganska ingripande art.

Gällande kommunallagstiftning innehåller emellertid icke några bestämmelser

om forum och besvärstid för klagomål öfver kyrkoråds och skolråds

beslut. Da såväl 1817 som 1843 års kommunalförfattningar meddela

sådana stadganden rörande klagomål öfver beslut af kyrkoråd — skolrådet

infördes först genom 1862 års lagstiftning — lärer särskild anledning

hafva förelegat, hvarför de nya kommunallagarna icke upptogo bestämmelser

härutinnan. Hvad skolråden beträffar, framgår af förarbetena till

lagstiftningen, att man genom den i 30 § kyrkostämmoförordningen meddelade

anvisningen för dessa att vid sin förvaltning ställa sig till efterrättelse

de angående folkundervisning gifna stadgar velat hålla den besvärsrätt

öppen, som mot skolrådens beslut kunde ifrågakomma. Angående

åter kyrkorådet, torde orsaken till äfventyra hafva varit den, att dess

dömande befogenhet betydligt inskränktes genom den nya lagstiftningen.

Önskvärdheten af besvärsförfarande med afseende å kyrkoråds och

skolråds beslut har emellertid än mera framträdt därigenom, att i de specialförfattningar,

där kyrkoråd och skolråd inrymts beslutanderätt, föreskrift

om rätt till besvär endast i några få fall meddelats. Saknaden af bestämmelser

härutinnan måste enligt utskottets förmenande betraktas såsom

eu brist i lagstiftningen, så mycket mera kännbar, som, enligt hvad ofvan

är. anfördt, ° dessa myndigheters beslut ofta på det närmaste beröra enskildes

.förhallanden. Detta medgafs ock af 1905 års lagutskott, som hade

att afgifva yttrande öfver enahanda motion som den förevarande, ehuru

utskottet icke ansåg sig böra hemställa om någon åtgärd i ämnet.

Denna brist i lagstiftningen har icke kunnat undgå att medföra ett

Bill. till Riksd. Frot. 190(1. 7 Sami. 10 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

ovisshetstillstånd, som för den enskilde kan vara af betänklig innebörd.

Han förledes stundom anföra besvär, där rätten därtill blir honom

förvägrad, under det han i andra fall anser sig förhindrad att klaga, men

där kanske en klagan skulle upptagits till pröfning.

En annan olägenhet af här anmärkta förhållande förorsakas därigenom,

att under nuvarande omständigheter kyrkoråds och skolråds beslut icke

kan anses hafva vid någon viss tidpunkt vunnit laga kraft. Det har därför

ock, såsom utskottet inhämtat, vid ett tillfälle inträffat, att 8 år efter

ett beslut af sådan myndighet klagan öfver'' beslutet anfördes och upptogs

till pröfning, något, som, därest besvären ledt till ändring, skulle vållat

den kommun, saken berörde, betydliga oväntade utgifter.

Om föreskrifter angående besvärsrätt i antydda hänseendet skola

komma till stånd, bör därvid ihågkomnias, att ingalunda alla af kyrkoråd

eller skolråd vidtagna åtgärder och beslut äro af beskaffenhet att böra få

öfverklagas. Ifrågavarande myndigheters verksamhet är nämligen äfven

af rent förberedande och verkställande art, och i sådana fall lärer besvär

i allmänhet icke böra få anföras. Det torde ock vid en blifvande lagstiftning

i ämnet böra tagas i öfvervägande, huruvida icke i vissa fall, där

besvärsrätt medgifves, bestämmelse bör meddelas därom, att beslutet, trots

anförda besvär, får gå i verkställighet.

Med stöd af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kung! Maj:t anhålla, det täcktes

Kungi. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till erforderliga bestämmelser om rätt att fullfölja

talan mot kyrkoråds och skolråds beslut.

Stockholm den 15 februari 1906.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Herrar Andersson och Cederberg hafva begärt få antecknadt, att de

icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, Ivar Hceggströms Boktryckeri A. B., 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:25 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående förslag till bestämmelser om rätt att fullfölja talan mot kyrkorå s. 1 i texten