Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 13

1906-02-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1906:13, Lagutskottets Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13,

Ank. till Riksd. kansli den 16 febr. 1906, kl. 2,so e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till

Konungen med begäran om framläggande af förslag till

förbättrade garantier för en ''pålitlig förvaltning af

omyndigs medel.

Lagutskottet har till förberedande behandling fått mottaga en inom

Första Kammaren af herr Axel Hedborg väckt motion, n:o 22, så lydande:

»Då de nuvarande garantierna för förmynderskapsförvaltningens pålitlighet

äro alltför ringa, anser jag det nödvändigt att söka åstadkomma

bättre.

Som bekant, står enligt gällande lag, angående tillsyn å förmyndares

förvaltning af omyndigs egendom, förmynderskap i regel under vårdnad

af den rätt, som förordnat förmyndare, och under tillsyn af de för förmyndarevården

i kommunerna valde gode män.

Förmyndaren skall för hvarje år afsluta räkning öfver allt hvad han

haft om händer med uppgift af den säkerhet, mot hvilken den omyndiges

reda penningar äro utsatte, och ingifva räkningen till gode männen.

Desse skola granska räkningarna, upprätta förteckningar öfver dem och

inlämna förteckningarna till vederbörande domstol eller domare, och skall

vid hvarje domstol föras bok öfver de under domstolens vårdnad stående

förmynderskap.

Vilja gode männen taga kännedom af omyndigs värdehandlingar, är

förmyndaren pliktig att på begäran hålla dem gode männen till hända.

Skulle dessa därvid finna, att annan säkerhet behöfdes för de omyndiges

medel eller att förmyndaren eljest icke ordentligen skött förmynderskapet

Bih. till Riksd. Prat. 1906. 7 Sami. 12 Raft. (N:o 13).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

och kanske behöfver afsättas, skola de anmäla förhållandet till rätten, som

förordnar såsom nödigt och skäligt pröfvas. Domstolen kan ock af eget

initiativ ingripa och vidtaga erforderliga rättelser med anledning af sådana

förhållanden som de nämnda. Den omyndiges frände!’ och äfven den

omyndige hafva sådan rätt till anmälan, som tillagts gode män.

Den sålunda lagstadgade kontrollen kan icke sägas vara tillfredsställande.

Förmyndaren skall enligt lagen i sin redovisningsräkning uppgifva

den säkerhet, mot hvilken den omyndiges reda penningar äro utsatte.

Jag har sett af gode män godkända redovisningsräkningar, däri någon

uppgift på säkerhet för myndlingarnes tillgodohafvanden ej uppgifvits,

utan hade gode männen förlitat sig på förmyndarens person. En sådan

räkning upptog ett saldo myndlingen till godo å hundratusentals kronor,

och då någon tid efter räkningens utfärdande förmyndaren dog och urarfvakonkurs

efter honom uppstod, befanns det, att några säkerhetshandiingar

för förmyndaremedlen ej funnos.

Men äfven om vid redovisning af ett förmynderskap säkerhet icke

blott är uppgifven, utan äfven efter tillsägelse uppvisas, hvem vet, om

ej precis samma säkerhet uppgifves och uppvisas vid redovisning på ett

och samma år af ett annat förmynderskap.

Förmyndaren kan för öfrig! ena dagen uppvisa värdehandlingar till

säkerhet för förmyndaremedel och andra dagen använda dem genom realisation

eller till pant vid egna spekulationer.

Då det ej ens finnes föreskrift därom, att de värdepapper, förmyndaren

mottager för sin myndlings räkning, skola förses med anteckning

om att de tillhöra denne, har en förmyndare nästan obegränsad

frihet att handskas med dessa värdepapper.

Jag har äfven erfarenhet om att förmyndare, som vid förmynderskaps

mottagande erhållit goda säkerhetshandlingar för omyndiges medel,

låtit dessa värdepapper blifva nästan alldeles värdelösa genom att ej följa

affärsförhållandenas gång och utan att domstol eller gode männen påkallat

någon rättelse.

Under hösten förra året erfor jag genom notiser i tidningarnas rättegångsreferat,

hurusom tre förmyndare förskingrat sina myndlingars medel.

Men huru många sådana fall hafva ej tilldragit sig och tilldraga sig utan

att komma till offentligheten!

Affärslifvet. lider också af sammanblandningen af förmyndaremedel

och förmyndarens egna tillgångar. Jag har sålunda erfarit fall, då affärsmän,

hvilka såsom förmyndare hade att svara för hundratusentals kronor,

gjort konkurs och borgenärerna i allmänhet fått en ytterst obetydlig ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

delning till följd af den förmånsrätt, med hvilken förmyndaremedel utgå.

I två af dessa fall ansågs affärsmannens ställning lysande, men då kraschen

kom, framgick det, att affären drifvits med förmyndaremedel.

Bäst är enligt mitt förmenande, att en omyndigs kontanta penningar

eller värdehandlingar öfverlämnas till en af staten anordnad anstalt och

förmyndaren får rätt att uppbära endast hvad af afkastning eller kapital

behöfves för myndlingens underhåll och uppfostran. Staten bör ikläda

sig garanti för de medel, som till anstalten öfverlämnas eller representeras

af de dit öfverlämnade värdehandlingar. Sådana anstalter borde inrättas

på åtminstone tre ställen i landet och aflöningen till de vid anstalterna

anställda tjänstemän och öfriga utgifterna för anstalterna bestridas af de

omyndiges medel progressivt i förhållande till storleken af deras årliga

inkomster.

Den erfarenhet jag har om bristerna i nu gällande lag om förmynderskapsvården

bjuder tnig att söka åstadkomma förbättrade förhållanden

på detta område. Häradshöfdingen, före detta statsrådet Ossian

Berger, har skrifvit en utmärkt afhandling uti förevarande ämne, hvilken

finnes intagen i Uppsala universitets årsskrift 1883, och däri han varmt

förordar statens garanti för omyndigs medel. Jag tillåter mig hänvisa

dem, som önska en vidlyftigare utredning angående hithörande förhållanden,

särskildt den utländska lagstiftningen i ämnet, till berörda afhandling.

En osund spekulation i värdepapper har på senare år betydligt tilltagit

och ytterligare framhäft nödvändigheten att söka bättre skydd för

omyndigs medel.

På grund af det anförda tillåter jag mig föreslå, att Riksdagen

måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning, det täcktes Kungl. Maj:t låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förbättrade garantier för

en pålitlig förvaltning af omyndigs medel.»

Enligt gällande lag kan förmyndare icke utan domstols tillstånd sälja

eller genom inteckning med gäld belasta omyndigs fasta egendom. Men

i fråga om förvaltningen af myndlings lösa egendom har han däremot

om ej förmynderskapet lyder under förmyndarekammaren för Stockholm

— så godt som oinskränkt beslutanderätt. Det är honom allenast betaget

att själf tillhandla sig omyndigs egendom.

Såsom ledande grundsats för förvaltningen uppställes, att förmyndaren

skall vårda barnagodset såsom sitt eget. Till eftersyn, att så sker

och förmyndaren alltså ej missbrukar den honom inrymda handlingsfrihet,

äro — i motionen berörda — kontrollföreskrifter meddelade.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

Frågan om ändrade bestämmelser till skydd för omyndigs egendom

har varit föremål för flera föregående Riksdagars behandling, och hafva

sträfvande^ inom Riksdagen för detta syfte gått i två riktningar. Dels

har man ansett nödig trygghet kunna beredas utan andra åtgärder än den,

att kontrollen öfver förvaltningen ordnades bättre. Dels har man, anseende

en skärpt kontroll otillräcklig, velat begränsa förmyndarens förvaltningsmyndighet.

Sträfvande! i den senare riktningen vann år 1899 understöd af Andra

Kammaren, som i anledning af enskilda motioner i båda kamrarne för sin

del beslöt aflåtandet till Kungl. Maj:t af en skrifvelse med begäran, att

Kung!. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida icke mera betryggande

föreskrifter rörande förvaltningen af omyndigs tillgångar i kontanta

medel och värdehandlingar kunde ernås, samt i sådant fall låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag i ämnet. Frågan förföll emellertid,

då Första Kammaren i öfverensstämmelse med lagutskottets hemställan

afslog motionerna. Den riktning, till hvilken Andra Kammaren år 1899

sålunda anslutit sig, företräddes vid 1900 års riksdag af motionärer i båda

kamrarne. Lagutskottet, som åter hade att yttra sig i ämnet, ansåg nu

eu reform behöflig, men gaf företräde åt den andra hufvuduppfattningen

i ämnet och hemställde i öfverensstämmelse härmed om aflåtande af en

skrifvelse till Kungl. Maj:t i syfte att ernå mera betryggande föreskrifter

rörande kontrollen öfver förmyndares förvaltning af omyndigs tillgångar af

ofvan angifna beskaffenhet. Sedan Första Kammaren bifallit denna utskottets

hemställan, men Andra Kammaren anslutit sig till en vid lagutskottets

utlåtande fogad reservation, som förordat bifall till motionerna, afgaf utskottet

i sammanjämkningssyfte memorial, men dess häri gjorda hemställan

afslogs af båda kamrarne. År 1902 förelåg frågan ånyo, likaledes i anledning

af motioner i båda kamrarne. Lagutskottet, till hvilket dessa hänvisats,

intog samma ställning, som 1900 års lagutskott häfdat, innan fråga

uppstod om sammanjämkning, och i öfverensstämmelse med utskottets

hemställan aflat Riksdagen skrifvelse till Kungl. Maj:t i det ofvan angifna

syftet att ernå en bättre kontroll öfver förmyndares förvaltning af omyndigs

tillgångar i kontanta medel och värdehandlingar. Motionärernas yrkanden

hade varit af vidare omfång och gifvit anledning till att äfven vid

sagda riksdag frågan om inskränkning af förvaltningsmyndigheten kommit

under öfverläggning.

Motionären gör nu gent emot den i 1902 års skrifvelse häfdadc

uppfattningen gällande, att man bör söka den nödiga garantin i inskränkning

af förmyndares förvaltningsmyndighet, och han betecknar såsom mest önsk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

värdt, att omyndigs tillgångar i kontanta medel och värdepapper öfverlämnas

till vård hos förmyndarekammare på statens ansvar.

Utskottet finner visserligen syftet med motionen vara behj ärtans värdt.

Men med de olika meningar, som hitintills gjort sig gällande i denna sak,

och då Riksdagen, på sätt ofvan förmäles, nyligen aflåtit en skrifvelse i

ämnet, anser utskottet det icke vara nödigt eller lämpligt att söka åstadkomma

en ny riksdagsskrifvelse om ifrågavarande angelägenhet. Riksdagens

framställning af år 1902 måste ju i hvarje händelse leda till den

fullständiga utredning, som frågan kräfver, och man bör kunna antaga,

att Kungl. Maj:t därvid skall i hela dess vidd taga under öfvervägande

frågan om beredande af säkerhet för omyndiges medel.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 februari 1906.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Herr grefve Lewenhaupt har begärdt få antecknadt, att han icke

deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.