Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 20

1906-03-06 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1906:20, Lagutskottets Utlåtande N:o 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

1

iV:o 20.

Ank. till Kiksd. kansli den 6 mars 1906, kl. 2,30 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af familjefideikomrnisstiftelser

i fast egendom.

. Lagutskottet har till förberedande behandling fått emottaga en

lri°™ . nc“a Kammaren af herr H. A. Segerdahl väckt motion, n:o 84,

åt följande lydelse:

»Sveriges riksdagshistoria är rik på exempel, hurusom frågor, hvilka

slutligen nått en lösning, som af nutiden anses för riktig och rättvis,

ko^mmit därhän^ först efter det de upprepade gånger fallit, men lika

manga gånger åter upptagits. Långsamt har den nyare rättsåskådningen

spridt sig bland svenska folket, och på mycket olika tider har den

genomträngt olika lager af detsamma. För att få till stånd ändring i

ett toråldradt rättsinstitut har det därför varit nödvändigt att pröfva på

nät den tidpunkten kommit, då de olika lagren, som representerat folket,

någorlunda allmänt genomsyrats af den nya idéen. Men då har

också lösningen mången gång kommit utan afsevärdt motstånd.

tanke härpå har j''ag känt mig manad att ånyo upptaga ett

förslag, som jag för några år sedan framlade, för att nu åter pröfva

pa, huruvida icke tidpunkten kan vara kommen att taga ett steg till

denna frågas lösning.

, Det galler ett förslag, som tio gånger under de sista 25 åren framlagts

i riksdagen och som Andra Kammaren nio gånger biträdt, därBih.

till Likså. Prof. 1906. 7 Samt. 19 Raft. (N:o 20.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

vid kammaren de sex sista gångerna haft att stödja sig på lagutskottets

utlåtanden. Första Kammaren har hittills motsatt sig detsamma, men

meningarne inom kammaren hafva dock varit så delade, att förslaget

en gång afslogs med endast tre rösters öfvervikt. Det må sålunda

icke0 förtänkas den, som är för saken intresserad, att han ånyo framkommer

med förslaget, synnerligast da han sett, huru under de sista

åren Första Kammaren i flera fall visat sig tillmötesgående och bifallit

förslag, som kammaren upprepade gånger förut afvisat.

Mitt förslag afser familjefideikommiss i fast egendom, ett rättsinstitut,

som enligt min uppfattning står i uppenbar strid med det nutida

rättsmedvetandet, sådant det lefver och rör sig hos det stora flertalet

af vårt folk, äfven hos personer af vidt skilda åskådningar för öfrigt.

Det framstår såsom något för rättskänslan sårande, att barn icke

skola vara lika berättigade i afseende å egendom, som vid faders eller

moders bortgång finnes i boet, utan att ett barn skall få träda i besittning

af det mesta och värdefullaste af denna egendom eller måhända

allt medan de öfriga, som uppfostrats i samma lefnadsvanor, få litet

eller intet; och ännu orättvisare förefaller det, då en fideikommissarie

efterlämnar barn, men fideikommisset ändock på grund af stiftelseurkunden

öfvergå!'' till annan, kanske helt och hållet oskyld peison.

Vanligen är det kvinnor, som pa detta sätt få vika föi män. Pa den

tid de flesta fideikommissen uppstodo i vårt land, eller 16- och 1700- talen, afveko sådana bestämmelser icke. så mycket från andan i den allmänna

lagen, hvilken, hvad landet angick, tillerkände hustru mindre del

i makars gemensamma bo än mannen och syster mindre arfslott än broder,

men sedan lagstiftningen numera åstadkommit likställighet på dessa områden

och den fordran alltmera gjort sig gällande, att lagarna skola

hafva en allmän och undantagslös tillämpning, reser sig det afvikande

härifrån, som fideikommissinrättningarna utgöra, alltför mycket upp emot

den bestående rätten för att de skulle få i längden förblifva orubbade.

Knappast finnes i vår nu gällande rätt på den allmänna lagens

område något institut, som strider så mycket mot det allmänna rättsmedvetandet

.som familjefideikommisset i fast egendom. . Skulle det vara

fråga om att införa nya fideikommiss, skulle väl näppeligen någon, som

har med lagstiftning att gorå, vilja därtill medverka, därför att den

grund, hvarpå institutionen hvilar, anses oriktig. Bör icke detta också

utoöra skäl för de gamla fideikommissens upphäfvande?

° Det har invändig, att det skulle vara en rättskränkning att genom

lagstiftning upphäfva civilrättsliga bestämmelser, hvilka tillkommit under

skydd af en föregående tids lag. Man stöder sig härvid på den all
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20. 3

manna rättsregeln, att eu civillag ej får hafva retroaktiv verkan. För

att en rättskränkning skall kunna ske, fordras emellertid ett rättssubjekt,

som är föremål för kränkning. Såsom rättssubjekt i afseende å

fideikommiss måste man anse den lefvande släkten. Ordnas då vid upphäfvandet

förhållandena så, att dåvarande fideikommissarie och då lefvande,

till fideikommisset eventuellt berättigade personer skyddas i sin

rätt, så kan det icke med fog talas om rättskränkning. Och för öfrigt

kan icke en obegränsad utsträckning gifvas åt tillämpningen af den

nämnda allmänna rättsregeln. Den må gälla, så länge det endast är

fråga om rättsförhållanden mellan enskilde, men då viktiga samhällsintressen

därjämte beröras, såsom i förevarande fall är händelsen, så

kan denna oskrifna lag icke vidare få dominera. Underligt vore också,

om alla slags gamla förordnanden af enskilda personer, så snart de

lagligen tillkommit, skulle äga rätt att för all framtid bestå, huru rättsstridiga

de än framträda för eftervärlden, och sålunda hafva en kraft

större än den allmänna lagen, hvilken ju ändras, då den blifvit för

gammal och kommit i strid med den allmänna uppfattningen. Statsmakterna

för 90 år sedan hyllade icke heller en sådan lära, då de stiftade

förordningen af den 3 april 1810, hvarigenom tillåtits stora ändringar

i fideikommissurkunderna, ändringar, som kunna leda till och faktiskt

också ledt till upphäfvande af egendomars fideikommissnatur. Enligt

denna förordning kan Kungl. Maj:t gifva en fidiekormnissarie tillstånd

att inteckna fideikommissegendom, hvilken därigenom kan blifva föremål

för exekutiv försäljning och på sådant sätt erhålla egenskapen af

egendom under fri dispositionsrätt.

Invändningen om rättskränkning bör sålunda icke vara ägnad att

hindra upphäfvandet, och än mindre vikt kan tillerkännas den ofta uttalade

farhågan, att ett sådant upphäfvande skulle kunna som konsekvens

draga med sig upphäfvande jämväl af testamentsdonationer till

kommuner, fromma stiftelser och andra inrättningar; ty det är dock

en betydlig skillnad mellan att afhända bestående institutioner dem tillerkända

förmåner och att lagstifta om enskilda, först i en framtid lefvande

individers förhållanden.

Enligt Konungens befallningshafvandes femårsberättelse för åren

1896—1900 äro fastighetsfideikommissen tillhopa taxeringsvärderade till

nära 112 Va miljoner kronor, och fideikommissen å landet utgöra tillsammans

3,060 mantal, 4,6 procent af rikets hela mantal och 4,2 procent

af taxeringsvärdet å all jordbruksfastighet. Det är sålunda en icke

ringa del af Sveriges jord, som genom fideikommissinrättningen är bunden

och undantagen från det fria utbytet. Vore nu allt väl beställdt i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

afseende å fideikommissens skötsel, skulle härom vara mindre att säga.

Åtskilligt brister dock härutinnan, icke så mycket beträffande de större

fideikommissen, hvilka torde i allmänhet skötas väl, men beträffande

en stor del af de små och de medelstora. Åro fideikommissen intecknade,

finnes möjlighet för att de genom exekutiv försäljning komma i

andra händer, som kunna bättre sköta dem. Men där icke någon försäljning

kan komma i fråga, utan fideikommissarien under alla förhållanden

sitter fast och orubblig på egendomen, kan vanvården fortgå

genom årtionden, kanske längre, utan att någon bot därför kan rådas.

Vanvårdas i sådan grad annan enskild jordegendom, dröjer det vanligen

icke länge, innan densamma byter ägare och kommer under bättre

häfd igen.

Vanskötseln kan vara oafsiktlig och bero på bristande ordningssinne

eller duglighet, men innehafvaren af ett fideikommiss kan också af

olika anledningar afsiktligt utsuga och fördärfva egendomen. Hvilken

nu än anledningen till vanskötseln må vara, är det visst, att icke blott

fideikommissarien och hans efterträdare hafva men däraf, utan att verkningarna

sträcka sig ut äfven till det allmänna.

Då förordningen af den 3 april 1810 medgaf inteckning i fideikommiss,

skedde detta under framhållande af att en innehafvare af

fideikommiss kunde komma i behof att därå mot inteckning göra lån.

Denna bestämmelse lärer numera tolkas så, att tillstånd meddelas blott

då behofvet afser egendomens förbättring genom nyodling, nybyggnad

och dylikt, men däremot icke då det blott är fråga om behof af rörelsekapital.

För att skaffa sig sådant, nödgas ofta en tillträdande fideikommissarie

låna medel på annat sätt, och han, som icke har någon

realsäkerhet att erbjuda och hvars besinningstid är oviss, får då betala

en vida högre ränta än den, hvaremot andra jordbrukare kunna skaffa

sig lån. Den begränsade förfoganderätten är i detta fall, åtminstone

för innehafvarne af de små och medelstora fideikommissen, en verklig

tunga, som i sin ordning kan återverka på deras förmåga att sköta

egendomarna.

Man har såsom skäl för särskildt de större fideikommissens bibehållande

velat åberopa, att för ett lands jordbruk det är af vikt, att ett

antal större egendomar finnas, där man lättare än å de mindre kan

genom försök utröna nyttan och lämpligheten af nyheter på landthushållningens

område, och från hvilka därigenom goda föredömen kunna

utgå till kringliggande orter. Men icke erfordras härför fideikommissinstitutionen.

Dylika mönsteregendomar af för ändamålet fullt tillräcklig

storlek komma nog framdeles likasom hittills att finnas till erforderligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 20.

5

antal bland egendomar under fri dispositionsrätt, och i alla händelser

lärer det väl icke vara af nöden att därtill hafva egendomar af sådan

storlek som våra största fideikommiss, af hvilka 16 stycken år 1900

voro taxeringsvärderade till mellan 1 och 2 miljoner, 5 stycken till

mellan 2 och 3 miljoner, 9 stycken till mellan 3 och 4 miljoner och 2

stycken till mellan 4 och 5 miljoner hvardera.

Vid skärskådande af de missförhållanden, som fideikommissinstitutionen

för med sig, bör ej förgätas, att medvetandet om att vara eller

blifva i besittning af en oförytterlig rikedom i icke så få fall visat sig

medföra ett demoraliserande inflytande. Denna fara finnes väl också

för barn efter andra rika föräldrar, men icke i samma grad som då

ägodelarna icke kunna förloras annat än i det enda fall, att egendomen

är intecknad.

Vidare tränga sig fram i erinringen de många strider och tvistigheter

mellan medlemmar af samma familj eller mellan släkter, hvartill

fideikommissen gifva anledning och som under senare tider jämförelsevis

talrikt förekommit. En vanlig testamentsurkund kan nog äfven

gifva anledning till tvister, men dessa inträffa i regeln genast efter

testators död och blifva snart eu gång för alla afgjorda. Då fideikommissurkunden

däremot skall tillämpas hvarje gång ombyte af fideikommissarie

skall ske, ligger däruti, såsom erfarenheten nogsamt gifvit vid

handen, en aldrig sinande källa till nya misshälligheter och rättegångar,

ett förhållande, som särskild! förtjänar att beaktas.

Såsom förut påpekats, kan ett fideikommiss upphöra som sådant,

om det säljes exekutivt. Under perioden 1891—1895 har ett fideikommiss

på detta sätt upphört att finnas till. Under följande femårsperiod

såldes exekutivt hälften af ett fideikommiss och under perioden 1901—

1905 ett fideikommiss med egendomar i olika län. Det är dock icke

hvarje femårsperiod sådant inträffar, och då fideikommissen uppgå till

ett antal af 167 stycken, skulle det erfordras en mycket lång tid att

utan lagändring få bort denna på orättvisa byggda och till orättvisor

och missförhållanden ledande institution.

Att vissa svårigheter kunna yppa sig vid ordnandet af rättsförhållandena

vid siste fideikommissinnehafvarens död, vill jag icke bestrida,

men jag är dock öfvertygad, att dessa svårigheter ej skola visa sig

större, än att de kunna nöjaktigt lösas med anlitande af något af de

olika sätt, som därför stå till buds.

Ehuru mycket af hvad nu sagts kan hafva tillämpning jämväl å

fideikommiss i lös egendom, har jag dock ansett mig icke nu böra

upptaga frågan om äfven deras upphäfvande, dels emedan jag ej

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N;o 20.

kunnat ur offentliga källor erhålla kännedom om i hvilken omfattning

sådana fideikommiss med samma hufvudsyfte som fideikommissen i fast

egendom existera, och dels emedan i alla händelser de med dem i

samband stående missförhållandena synas ej kunna vara så många och

så stora som de, hvilka vidlåda fastighetsfideikommissen.

Med stöd af det anförda får jag föreslå, att Riksdagen ville i

skrifvelse till Kungl. Maj:t. anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till lag, hvarigenom de i riket

bestående familjefideikommisstiftelser i fast egendom på landet och i

stad upphäfvas, äfvensom förslag till sådana lagbestämmelser, som för

ordnande af rättsförhållandena vid siste innehafvarens död må erfordras.»

Med fideikommiss förstås i rättsvetenskapen det särskilda slag

af testamente, hvarigenom testamentsgifvaren förordnar, huru för all

framtid eller för en längre tid framåt skall förfaras med hans egendom

eller viss del däraf, i det att han stadgar, att egendomen skall innehafvas

af flera testamentstagare efter hvarandra i viss bestämd ordning.

I följd häraf bär detta institut kunnat begagnas och äfven sedan äldre

tid kommit till användning, då någon velat i omtanke om — såsom

1686 års testamentsstadga, hvilken för svensk rätts del först innehöll

bestämmelser om fideikommiss, uttrycker sig — »sin familjs heder och

consultation» tillförsäkra medlemmar af viss släkt rätten att besitta viss,

vanligen fast, egendom. På detta sätt hafva familjefideikommisstiftelserna

uppstått. Släktbegreppet ligger sålunda till grund för dessa

stiftelser, och under den tid, då feodala grundsatser och sedvänjor gjorde

sig gällande samt släkten såsom sådan var en faktor af stor politisk

och social betydelse, hafva familjefideikommiss i fast egendom först och

företrädesvis uppkommit.

Släktbegreppet har emellertid därefter förlorat i betydelse, och

rättsinstitut, som särskildt tjänat dess intresse, hafva i allmänhet försvunnit.

Sålunda har t. ex. den större arfsrätt, som under äldre tid

tillkom män såsom släktens bärare framför kvinnor, upphäfts. Angelägenheten

att upprätthålla en viss släkt såsom sådan saknar hvarje

grund i nutida rättsuppfattning och sociala förhållanden.

Det är i följd häraf utom allt tvifvel, att fideikommissinstitutionen

icke uppbäres af den moderna åskådningen. För denna åskådning

innebär det något stötande, att besittningen af jorden skall vara på

visst sätt för all framtid reglerad genom ett enskildt förordnande, i allmänhet

tillkommet utan någon hänsyn till intressen och förhållanden,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

hvilka skulle kunna gifva berättigande åt dess fortbestånd. Ej sällan

innehålla fideikommiestiftelseurkunderna stadganden och villkor, som

icke blott förekomma fullkomligt godtyckliga och meningslösa, utan äfven

kunna vara skadliga för dem, till hvilkas fördel själfva förordnandet

gjorts, och för det allmänna. Det må endast erinras om, hurusom

familjefideikommisser inrättats under villkor, att fideikommissarie!!

skulle viss tid af året uppehålla sig på fideikommissegendomen, att han

skulle lefva ogift eller icke finge bekläda något statens ämbete. Fideikommiss

hafva äfven gjorts, hvilkas innehafvare varit ålagda att använda

godsets afkastning eller viss del däraf till egendomens förökande under

enahanda fideikommissvillkor. Hvad ett förordnande som det sist omnämnda,

om det finge realiseras, skulle innebära, ligger i öppen dag.

Erfarenheterna om fideikomissinstitutionens verkningar och de i

nyare tid med allt större skärpa framträdande krafven på ett intensivt

tillgodogörande af jordens afkastningsmöjligheter visa äfven otvetydigt,

att nämnda institution står i strid mot de syften, som nationalekonomiskt

och socialt alltmera framträdt såsom eftersträfvansvärda. Det är uppenbart,

att. en alltför stor fastighet i en enda innehafvares hand måste

lämna mindre afkastning, än om den är fördelad mellan flera ägare.

Vid brukandet af en stor landtegendom lämnas enligt sakens natur

ofta i fastigheten liggande förvärfsmöjligheter obegagnade, hvilka tillgodogöras

vid det s. k. mindre jordbruket. Fideikommissegendomarna,

som oftast äro af mera betydande omfattning, erfordra äfven för en

rationell skötsel ett stort rörelsekapital, som ofta icke är till finnandes.

De svårigheter att af stora jordbruksegendomar erhålla en tillräcklig

och skälig afkastning, som sålunda förefinnas, hafva äfven ofta föranledt,

att dessa fastigheter, där så kunnat ske, styckats i mindre egendomar

eller tomter, som sålts till olika personer. Detta sammanhänger äfven

med sträfvandena hos skilda klasser att förvärfva jord och hem på

egen grund. Såväl utomlands som i Sverige har under senare tider

egnahemsrörelsen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet och

understöd, och ett därmed i social betydelse jämnställdt spörsmål är

sträfvande! att bevara ett själfägande bondestånd samt, där så ske kan,

befordra uppkomsten af en jordägande befolkning. För denna den

moderna utvecklingens riktning mot den fasta egendomens delning på

allt flera händer ställer sig fideikommisstiftelsernas befintlighet bestämdt

och i vårt land — hvarest, såsom af de i motionen lämnade uppgifterna

framgår — familjefideikommisstiftelserna omfatta en icke ringa del af

all rikets jordbruksfastighet — ej obetydligt hindrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

Fastighets egenskap af fideikommiss har ock stundom föranledt

dess innehafvare att bruka egendomen pa sadant sätt, att den pa kort

tid lämnat största möjliga afkastning, som kunnat bilda ett till fördelning

mellan fideikommissariens öfriga arfvingar tillgängligt kapital, utan

att hänsyn därvid tagits till egendomens framtida bestånd. Stundom

har grof misshushållning med dylik egendom ägt rum under fardagstiden,

då en afliden fideikommissaries stärbhusdelägare sökt bereda sig

största möjliga fördel af densamma, innan den skulle af ny fideikommissarie

tillträdas. _ .

Ofvannämnda förhållanden hafva gjort, att. man i olika länder

sedan längre tid tillbaka vidtagit åtgärder för att ei blott förbjuda

inrättandet af nya famiijefideikommisstiftelser, utan äfven afskaffa redan

befintliga sådana. Den med den franska revolutionen framträdande

obenägenheten för olikhet i arfsrätt liksom för andra företrädesrättigheter

medförde i Frankrike afskaffande af familjefideikommissen år 1792.

I detta såsom andra hänseenden återupprättades dock efter 1815 de

förra förhållandena. Därefter blef i Frankrike genom lagen den 17

januari 1849 stadgadt, att alla af privata gods bildade majorat, som

redan, från förste innehafvaren räknadt, gått i två successiva led, upphäfvas,

att de gods, som bilda dessa majorat, blifva fria gods uti innehafvarnes

hand och att för framtiden succession i dylika majorat, begränsad

till två led, från första innehafvaren räknadt, endast får aga

rum för personer, födde eller aflade innan tiden för lagens promulgation.

I Nederländerna har lagen den 1 oktober 1833 visserligen förbehållit,

den närmaste fideikommissarien hans rätt, men fråntagit de efterföljande,

om än redan födda, deras utsikt att erhålla fideikommisset. Och i

Italien har lagen den 30 november 1865 upphäft alla. då. bestående

fideikommiss, majorat och andra fideikommissoriska substitutioner. samt

tillagt den dåvarande innehafvaren full äganderätt till halfva fideikommisslörmögenheten

och den närmaste arfvingen full äganderätt till andra

hälften, dock med förbehåll af nyttjanderätt för dåvarande innehafvaren

under hans lifstid. I 1866 års danska grundlag, § 93, stadgas, likasom

i den äldre grundlagen af 1849, att intet län, stamhus eller fideikommisso-ods

kan för framtiden upprättas och att genom lag skall närmare ordnas,

huru de nu bestående kunna öfvergå till fri egendom, ehuru sistnämnda

bestämmelse ännu icke genom statsmakternas samverkan ledt till någon

påföljd. Norska grundlagens § 108 förbjuder äfven upprättandet af

fideikommisser. , .. .

1 England finnas inga andra ständiga fideikommisstittelser an de

jordegendomar, hvilkas besittning särskildt tillförsäkrats hertigarna af

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets inlåtande N:o 20.

Marlborough och Wellington, men ett i England användt förfarande

hvarigenom jordegendomar bindas vid vissa släkter så att säga för

några generationer i sänder, har praktiskt samma verkan som fideikommissoriska

förordnanden utan tidsbegränsning. Också lärer i England

sedan lång tid tillbaka en allt starkare stämning göra sig gällande

mot tillvaron af berörda institut, som undandrager eu afsevärd del af

Englands jord från den fria förfoganderätten. Genom en parlamentsakt

af 1882 medgafs sålunda äfven, att fideikommiss får säljas af innehafvaren

utan nästa fideikommissaries samtycke, hvarvid köpeskillingen

träder i stället såsom fideikommiss.

Hvad Tyskland beträffar, upphäfdes kort efter den stora franska

revolutionen de bestående fideikommissen i Rhenländerna, Bayern och

äfven annorstädes, men år 1815 återställdes öfverallt de gamla förhållandena.

1 Preussen upphäfdes 1848 i sammanhang med de då

utbrutna oroligheterna fideikommissen, som dock återupprättades år 1852.

I Braunschweig upphäfdes fideikommissen år 1850 och i Oldenburg

ägde ett sådant upphäfvande rum genom lagen den 28 mars 1852. I

Braunschweig återställdes dock de gamla förhållandena 1858. Därefter

hafva emellertid i ett flertal tyska stater fideikommisstiftelserna rörande

fastighet väl icke upphäfts, men enhetligt reglerats och så att säga

reformerats, sålunda i Sachsen genom en fullständig lag af den 7 juli

1900 samt i Mecklenburg, Baden, Wiirtemberg, Hessen och Braunschweig.

Härvid hafva ändringar och modifikationer i fideikommissurkundernas

bestämmelser och befogenheten att upprätta fideikommiss åvägabragts

i syfte att minska eller undanröja de olägenheter, som en fullkomlig

obundenhet härutinnan ansetts medföra. I Preussen har utarbetats

och år 1903 utgifvits ett synnerligen vidlyftigt förslag till lag om familjefideikommiss,

hvilket förslag väl, i likhet med hvad i Bayern, Baden,

Hessen, Braunschweig och Sachsen ägt rum, upphäfver penningefideikommissen,

men eljest bibehåller fideikommissinstitutionen vid gällande

kraft, ehuru förslaget innehåller reglerande bestämmelser i nyss antydda

riktning. Såvidt utskottet har sig bekant, har detta förslag ännu icke

blifvit gällande lag.

Sedan, hvad Sverige angår, genom 1 § i 16 kap. ärfdabalken af

1734 års lag helt allmänt stadgats, att den, som ville göra testamente,

ägde rätt att göra det med eller utan villkor, och således möjlighet

att inrätta fideikommisstiftelser lämnats öppen, hafva de lagstiftande

myndigheterna redan år 1810 kommit till klar uppfattning af fideikommissinstitutionens

otidsenlighet och skadliga verkningar. Uti skrifvelse

till Konungen den 27 mars 1810 anförde nämligen Rikets Ständer, bland

Bik. till Riksd. Prot. 1906. 7 Sami. 19 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N;o 20.

annat ,hurusom man vid inrättande af fideikommisstiftelser för evärdeliga

tider föreskrifvit lagar för hvarje innehafvares frihet att egendomen

förvalta, utan att tänka därpå, att slika inrättningar otta blefvo genom

tiders förändrade skick för egendomens förmånliga häfd hinderliga, Da

en oinskränkt frihet för enskilde att ändra arfs- och äganderättslagarna

för tillkommande tider skulle göra den allmänna lagen i dess viktigaste

delar onyttig och i stället för tydliga lagar, som beständigt kunde förbättras

och fullkomnas, anskaffa för särskilda gods speciella förordnanden.

hvilka, ehuru orimliga, otydliga och äfven oläsliga de kunde vara,

likväl gjorde anspråk på en varaktighet, som icke en gång för grundlagarna''enligt

gällande regeringsform funnits nödvändig, och det föröfrigt

skulle lända till fäderneslandets heder, om, sedan de mest hyfsade

nationer redan upphäft dessa lämningar eller nya telningar åt

feodalismen, svear och göter, som aldrig varit af främmande nationelmed

våld tvungna till sådana inrättningar, icke vore de siste att förekomma

ytterligare kärmningar däraf, hade Riksens Ständer ansett namnda

oinskränkta dispositionsfrihet böra jämkas inom billiga och för samhällets

allmänna nytta afpassade gränser. Förslag till lagbestämmelse

i detta hänseende framlades äfven af Ständerna samt erhöll, godkandt

af Kung!. Mai:!, enligt förordningen den 27 april 1810 kraft af gällande

lag i form af ett tillägg till 16 kap. 1 § ärfdabalken. Detta tillagg

innehåller, att den, som bortgifver fast egendom, icke ager makt om

villkoren för dess förvaltning sträcka förordnandet längre an till förste

emottagarens och dess makas lifstid eller om äganderätten vidare an till

utnämnande af testaments- eller gåfvotagarens nästa efterträdare, uti

hvilken sistnämndes hand fastigheten ikläder sig egenskap af arfvejord,

hvarmed i allt efter allmän lag förhålles. Ej heller må i andra^handlingar

och kontrakter om fast egendom sådana villkor inflyta. Hvarigenom

förvaltnings- och äganderätten för eu framtid vidare inskrankes

än nu är sagdt; dock gäller angående städja och arrende hvad darom

särskildt är stadgadt. „ , , „ ,r f

Beträffande åter frågan om upphäfvande af redan befintliga familj e
fideikommisstiftelser,

var ej heller den tanken alldeles främmande tor

1810 års lagstiftare. De uttalanden, som i omförmalta skrit velse gjordes

af Rikets Ständer, innefattade i själfva verket ett ogillande af hela

fideikommissinstitutionen, ehuru man dä icke ansåg sig hora ga längre

än att hindra uppkomsten af nya fideikommiss. Dock utfärdades samma

år den 3 april en förordning, hvarigenom bestämdes, att i de tall, cia

någon innehafvare af fideikommissegendom kunde komma i behof att

därå emot inteckning göra lån eller för egendomen anse förmånligt att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

11

få göra utbyte af till fideikommisset hörande jord eller ock finna sig

föranlåten att söka häfvandet af vissa uti fideikommisstiftelser innehafvaren

föreskrifna villkor, ansökningar i dessa eller andra dylika

ämnen om fideikommissers rätta mening och bästa tillämpning och som

icke rörde frågor, Indika mellan fideikommissarie! och medarfvingar

kunde yppas och enligt allmänna rättegångsordningen måste behandlas,

borde hos Kungl. Maj:t i underdånighet anmälas, på det att Kuugl,

Maj:t med dess högsta domstol, i likhet med annan förklaring öfver

allmänna lagar och författningar, måtte därvid, efter sig företeende omständigheter,

kunna förfara. Genom de sålunda meddelade bestämmelserna

tillerkändes Kungl. Maj:t med högsta domstolen befogenhet att i

viss mån rubba grunderna för en bestående fideikommisstiftelse. Inteckning

i fideikommissegendom har därefter i enlighet med af Kungl.

Maj:t lämnadt medgifvande ägt rum i en mångfald fall, och medgifves

äfven, då stiftelseurkunden innehåller uttryckligt förbud mot inteckning.

Sådan inteckning kan leda och har äfven ledt till, att den intecknade

egendomen exekutivt försålts och härigenom upphört att vara fideikommiss.

Efter år 1810 har fideikommissinstitutet inom den svenska ratten

icke undergått någon förändring. Men det torde i detta sammanhang

förtjäna anmärkas, att den äldre lagkommittén, som förklarade sig erkänna

vikten af de skäl, hvilka föranledde till nyssnämnda förordning

af den 27 april 1810, i det af kommittén år 1826 framlagda förslag till

allmän civillag i 12 kap. 3 § ärfdabalken införde stadgande, att testamente

om nyttjanderätt till fast egendom icke finge gälla till förmån

för någon, som vid gifvarens död ej vore till. Det år 1847 af äldre

lagberedningen utgifna förslag till ärfdabalk innehöll till och med föreskrift,

som åsyftade att inskränka rättigheten att stifta fideikommiss äfvea

af läs egendom.

Inom Riksdagen har, såsom i ofvan intagna motion anföres, frågan

om ett fullständigt upphäfvande af före 1810 tillkomna fideikommissstiftelser

i fast egendom vid flera tillfällen förevarit. Sedan år 1882

enskild motionär gjort framställning om sådant upphäfvande, hvilket

förslag i ^ enlighet med lagutskottets hemställan afslogs af båda kamrarna,

hafva motioner i ämnet väckts vid riksdagarna 1883 1884 1889

1890, 1893, 1894, 1896, 1898 och 1901. Vid samtliga dessa nio riksdagar

har frågan fallit på Första Kammarens motstånd, under det att

Andra Kammaren efter 1882 städse bifallit förslag i angifna syfte.

Nu har motion i ämnet ånyo väckts, och utskottet kan ej finna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 20,

annat, än att fullgiltiga skäl förefinn as för ett afskaffande af ifrågavarande

kvarlefva från en äldre tids rättsuppfattning.

De skäl, som äfven af dem, hvilka anse familjefideikommisstiftelser

i ock för sig otidsenliga och olämpliga, icke sällan anföras mot upphäfvande

af bestående sådana stiftelser, äro af öfvervägande rent juridisk

art. I främsta rummet har sålunda mot förslag af sistberörda innebörd

invändts, att hvad som tillkommit under skydd af bestående lag icke

får rubbas. Men enligt utskottets uppfattning beror denna invändning,

äfven om frågan skärskådas från enbart formellt juridisk synpunkt och

om familjefideikommisstiftelsen betraktas såsom ett rent privaträttsligt

institut, på en missuppfattning. Det torde nämligen icke af någon bestridas,

att en civillag kan upphäfvas, då dess bestämmelser äro föråldrade.

Ett sådant upphäfvande bör dock naturligen icke utan nödtvångfå

retroaktiv verkan. I förevarande fall är något sådant icke heller

ifrågasatt. De vid tiden för ett upphäfvande af familjefideikommissen

lefvande fideikommissariernas rätt måste gifvetvis lämnas oförkränkt.

De vid nämnda tidpunkt lefvande personer åter, som endast hafva en

eventuell rätt till fideikommissegendomen, d. v. s. för hvilka föreligger

möjlighet att komma i besittning häraf, kunna icke anses, juridiskt taget,

kränkta genom en lagstiftning, hvilken upphäfver en rättighet, som de

för sin del ej ännu förvärfvat. Att beträffande familjefideikommisstiftelserna

vidtaga en sådan förändring som den ifrågavarande lärer icke

innefatta en större omstörtning eller ett svårare afvikande från häfdvunna

rättsbegrepp än hvad år 1845 i vårt land ägde rum, då vid den

tiden lefvande broder beröfvades sin större rätt framför syster i därefter

fallande arf. Nu ifrågasätter motionären t. o. in., att den nya

lagstiftningen icke skall gå ut ens öfver någon lefvande person, och

då försvinner ju all möjlighet till tal om någon rättskränkning. Ofödda

släkten äro icke bärare af några juridiska rättigheter.

Det enda, som då skulle med afseende å fideikommisstiftelsernas

upphäfvande kvarstå såsom föremål för någon betänksamhet, vore det

därigenom skeende åsidosättandet af den persons vilja, som en gång

instiftat fideikommisset. Därom torde dock all rättsvetenskap vara ense,

att en rättskränkning endast kan tillfogas en person, som i det närvarande

innehar och uppbär sj kifva rättigheten. De, som gått ur tiden,

hafva inga grundade anspråk, att deras uppfattning af hvad fordom

kan hafva varit riktigt och af förhållandena påkalladt skall gälla såsom

oföränderlig lag för kommande tider med annat åskådningssätt och

andra behof.

Ett fideikommiss är, såsom ofvan anförts, med hänsyn till de

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

13

regler, som gälla för dess bildande, ett arfsrättsligt institut. Men i anseende

till sin faktiska gestaltning och sina verkningar kan detta institut

åtminstone i viss mån betraktas äfven såsom en stiftelse i detta ords juridiska

bemärkelse. En stiftelse anses i allmänhet uppkomma därigenom,

att egendom öfverlåtes att stadigvarande förvaltas för främjande af

lofligt särskildt ändamål. I stiftelsebegreppet ligger ingenting, som

hindrar, att stiftelser kunna upprättas jämväl för annat ändamål än ett

i egentlig mening allmännyttigt syfte, och de kunna således afse endast

medlemmar af viss släkt eller vissa släkter och åsyfta tillgodoseende

af rent enskilda intressen utan betydelse för det allmänna. Men en

stiftelse är emellertid alltid också en i viss mån allmän inrättning och

måste af denna anledning i vida högre grad än de enskildes inbördes

rättsförhållanden vara underkastad det allmännas öfverseende och kontroll.

Sedan lång tid tillbaka har det därför — utan att, då ännu icke en allmän

lagstiftning om stiftelser kommit till stånd, uttrycklig bestämmelse härom

finnes — varit en på sakens natur grundad praxis, att Kungl. Maj:t på

administrativ väg meddelat ändringar i de af enskilde till allmänna

ändamål gjorda stiftelser, då hvad i stiftelseurkunderna föreskrifvits

befunnits otillämpligt eller föråldradt, samt medelst tilläggsbestämmelser

utfyllt luckor i sådana urkunder. Till stiftelsens begrepp och

natur hör äfven, att densamma kan förklaras hafva upphört, då den

icke längre motsvaras af något förnuftigt ändamål, eller det ändamål,

hvarför den bildats, blifvit omöjligt att ernå.

Såsom af det ofvan anförda framgår, är dock frågan om upphäfvande

af fideikommisstiftelser i fast egendom icke blott en teoretiskt

juridisk fråga, utan äfven en viktig praktisk och social angelägenhet,

Och denna senare hänsyn måste också tillerkännas ett betydande

inflytande vid afgörandet.

Utskottet finner sålunda icke från någon synpunkt befogad invändning

kunna göras mot att omsider gifva förevarande fråga sin slutgiltiga

lösning i den af motionären angifna riktningen. För enhvar

bör det stå klart, att detta spörsmål hör till dem, som icke kunna afvisas,

utan måste återkomma, till dess detsamma vunnit det fulla beaktande,

som ensamt öfverenstämmer med eu nyare tids kraf.

Man bör emellertid enligt utskottets mening se till, om man

icke, för den händelse ett upphäfvande af dessa stiftelser genomföres,

genom en sådan åtgärd omintetgör en till äfventyrs förefintlig god och

fördelaktig verkan af fideikommissinstitutionen. Utskottet erinrar i detta

hänseende därom, att de skogar, som finnas å fideikommissegendomar,

ofta äro af betydande omfattning och att desamma otvifvelaktigt i flera

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

fall undgått att blifva sköflade därigenom, att dessa egendomar icke

kunnat försäljas eller styckas samt innehafts af personer, k vilka i sin

egenskap af fideikommissarie!- ansett tillbörligt och angeläget att icke

genom utverkning minska det till egendomarna hörande skogskapitalet. Å

andra sidan har hitintills också ofta inträffat, att en fideikommissarie af

olika anledningar alldeles sköflat skogen, oaktadt ett dylikt förfogande

öfver skogen stått i strid med själfva fideikommisstiftelsens ändamål,

som ju är, att innehafvare!! af fideikommisset endast skall åtnjuta egendomens

afkastning samt fideikommisskapitalet med hvad därtill hörer

ograverad! bevaras åt alla fideikommissarier. Med hänsyn härtill, anhöll

äfven 1903 års Riksdag, att Kung]. Maj:t måtte låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser i syfte att förekomma,

att de till fideikommissegendomar hörande skogar utsattes för sådan behandling,

att därigenom skogskapitalets fortfarande afkastningsförmåga

äfventyrades. Man ansåg följaktligen med afseende å dessa skogar

egendomarnas egenskap af fideikommiss utgöra en särskild anledning

att stadga ett uthålligt bruk af skogarna. Riksdagen framhöll äfven,

hurusom särskildt i vissa delar af vårt land, exempelvis Skåne, fideikommisskogarna

egentligen vore de enda skogar af någon betydelse,

som funnes, och att det vid sådant förhållande vore tydligt, att för

dessa landsdelar fideikommisskogarnas oförminskade bibehållande och

rationella vård vore af den största betydelse.

För vår tids uppfattning står det synnerligen klart, att eu god

hushållning med landets skogar är en utomordentligt viktig nationell

angelägenhet. Utskottet vill därför endast i detta sammanhang framhålla

önskvärdheten af att, om familjefideikommiestiftelser i fast egendom

afskaffas, för dessa egendomars skogar samtidigt påbjudes en ordnad

hushållning under offentlig kontroll eller att, om 1903 års Riksdags

berörda framställning skulle hafva föranledt någon åtgärd i denna riktning,

innan ett sådant upphäfvande af fideikommissinstitutionen beträffande

fastighet äger rum, sistberörda åtgärd icke må medföra ett afskaffande

af en redan å nu ifrågavarande skogar anordnad ordentlig

hushållning.

Slutligen vill utskottet framhålla såsom sin mening, att man —

hvilken åsikt man må hafva om förevarande viktiga ämnes detaljer

och de olika synpunkter, från hvilka saken måste bedömas — dock

borde kunna ena sig därom, att en utredning af alla de förhållanden,

som inverka på frågans afgörande, bör äga rum. På detta sätt torde

lämpligast kunna pröfvas, om och under hvilka villkor ett upphäfvande

af bestående fideikommisstiftelser i fast egendom må kunna ifrågakomma.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20. 15

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att Riksdagen ville, i anledning af förevarande

motion, i skrifvelse till Kung]. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t, efter verkställd utredning rörande de i riket

bestående familjefideikommisstiftelser i fast egendom,

täcktes taga under öfvervägande, huruvida och på

hvilka villkor gällande bestämmelser om dylika stiftelser

må kunna upphäfvas, samt för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill den verkställda utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 6 mars 1906.

På lagutskottets vägnar:

G. A. SJÖCRONA.

Resor yationer:

af herr Sjöcrona: »Utskottets hemställan har jag icke kunnat biträda.

Min rättsuppfattning kan ej förlika sig därmed, att alla i vårt

land bestående, under lagens skydd tillkomna s. k. fideikommisstiftelser

skulle, om än med tillvaratagande af nuvarande släktmedlemmars

redan förvärfvade eller möjligen uppkommande rättsanspråk, genom

statens lagstiftningsmakt upphäfvas, såvida icke sådant funnes vara

oundgängligen nödigt för statens väl. Att sådant förhållande nu skulle

vara för handen, har knappast kunnat med bestämdhet uppgifvas och

är i hvarje fall ingalunda ådagalagdt.

Jag vill dock icke förneka, att fall kunna förekomma, då i följd

af förändrade tidsförhållanden ordagrann tillämpning af bestämmelserna

angående en fideikommisstiftelse leder dill förhållanden, som icke

skäligen må anses öfverensstämma med testators verkliga afsikt och

önskan, och att i sådan händelse lagstiftande makten må vara både

berättigad och skyldig att söka åstadkomma en bättre anordning. Men

då antagas måste, att de, hvilkas intressen beröras af sådana till äfventyr

förefintliga fideikommisstiftelser, själfva skola låta sig angeläget

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

vara att utverka lagstiftningsmaktens hjälp, kan jag icke heller, finna

nödigt, att Riksdagen i nu berörda hänseende tager något initiativ.

Jag hemställer alltså, att Riksdagen måtte finna förevarande framställning

icke till någon åtgärd föranleda.»

af herrar Lindman och Cederberg, som instämt med herr Sjöcrona.

Herrar Andersson, Hedenstierna, grefve Lewenhaupt och Widén hafva

begärt få antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom

utskottet.

Tillika skulle här antecknas, att herr Lilliesköld icke deltagit i

den slutliga behandlingen af ärendet.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EJTKBTR. TRYCKERI, 190Ö.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.