Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om framläggande af förslag till bestämmelser i syfte att betrygga en ordnad hushållning med skog å viss enskild mark.

1906-03-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1906:22, Utlåtande, i anledning af väckt motion om framläggande af förslag till bestämmelser i syfte att betrygga en ordnad hushållning med skog å viss enskild mark.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

1

fiss» 22.

Ank. till Rikad. kansli den 9 mars 1906, kl, 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om framläggande af förslag

till bestämmelser i syfte att betrygga en ordnad

hushållning med skog å viss enskild mark.

I en inom Första Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 6, anför herr Jonsson:

»Om än den i lag angående vård af enskildes skogar gällande bestämmelsen,

att afverkning ej må så bedrifvas, att skogens återväxt

uppenbarligen äfventyras, skulle komma att i sinom tid skärpas till något

större effektivitet, ligger det dock i sakens natur, att en sådan skärpning

aldrig kan komma därhän att tvinga den enskilde skogsägaren att införa

en på uthållig afkastning grundad, ordnad skogshushållning.

Andra sätt för att åtminstone nå det målet med en del af de enskildes

skogar måste därför uppsökas. Och på ett af dessa sätt har Kiksdagen

i sin skrifvelse n:o 166 till Kungl. Maj:t af den 19 maj 1904 anvisat

vägen genom att söka medelst lagstiftningen bringa den skogsmark,

som af åtskilliga korporationer kunde inköpas, i ordnad skogshushållning

under skogsstatens kontroll. Denna skrifvelse torde ock omfatta den rätt,

som enligt min mening en skogsvårds styrelse redan har att för tillgängBih.

till Likså. Urat, 1906. 7 Samt. 21 Höft. (N:o 22.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

liga medel inköpa samt i kultur bringa sköflad skogsmark för skogsvårdsdistriktets

räkning, vare sig nu annan kontroll öfver den framtida hushållningen

än den, samma styrelse hade att utöfva, skulle anses behöflig

eller ''ej. Det är nu visserligen godt och väl, om åtskillig skogsmark

genom dylika inköp kunde komma under en ordnad skogshushållning,

men af ännu större räckvidd och betydelse skulle det vara, om sköflad

skogsmark i den enskilde ägarens hand kunde bringas i kultur och ordnad

hushållning under därför verksam kontroll, ty därigenom, att de

penningar, som eljest ginge åt för inköp af skogsmark, här kunde användas

för kulturåtgärder, skulle minst dubbelt större areal skogsmark

kunna kultiveras och exempel till efterföljd småningom uppstå i snart

sagdt hvarje byalag.

Såsom bekant, hafva de flesta af landets skogsvårdsstyrelser i de inflytande

skogsvårdsafgifterna rätt betydande medel disponibla för utförande

af skogskulturen inom sina distrikt, men därvid gäller det att med dessa

kulturer kunna ernå ett godt och varaktigt resultat, som dock med nu

gällande lags mycket liberala bestämmelser rörande afverkningen icke är

möjligt annat än i de undantagsfall, där skogsmarkens ägare både är så

ekonomiskt situerad, att han kan och tillika vill genomföra en god hushållning

med den till säljbara dimensioner komna ståndskogen. För att

nu med hvad af dessa skogsvårdsmedel kan disponeras för kulturåtgärder

å sköflad skogsmark kunna åstadkomma så mycket som möjligt, lär väl

en skogsvårdsstyrelse beträffande sådan mark, som sköflats, efter det skogslagen

i fråga trädt i tillämpning, se till, att afverkaren eller markens

ägare, såvidt han ej saknar tillgångar, får hufvudsakligen bekosta markens

återställande i skogbärande skick, men beträffande återigen sådan mark,

som sköflats före den tiden, saknar skogsvårdsstyrelsen hvarje tvångsmedel

mot vederbörande för ett dylikt återställande af marken i fråga. Här måste

skogsvårdsstyrelsen således i de flesta fall vara beredd på att i hufvudsak

bekosta markens återställande i skogbärande skick, i den mån medlen

därtill förslå, men med uppenbar fara för att, så snart skogen ernått afsättningsbar

form, se resultatet af den bekostade kulturen väsentligen, ja,

kanske i hufvudsak spolieradt, ty mot detta är skogslagen alldeles för svag.

Icke heller kan en skogsvårdsstyrelse, genom att träffa särskildt aftal med

den sköflade markens ägare om att blott en på uthållig afkastning grundad

aftorkning får äga rum på ett sålunda i skogbärande skick återställdt

område, komma till ett bättre resultat, enär laga former, för att åt ett

sådant aftal få bindande kraft emot tredje man för annat än på sin höjd

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

femtio år, nu saknas. Lika litet kan man hoppas, att en skogsvårdsstyrelse

genom spridandet af upplysning och kunskap om de fördelar, en

god skogshushållning medför, skall lyckas ernå ett godt resultat däraf,

gentemot alla de tillfällen, då vare sig föräldrar till ett af sina barn öfverlåta

sitt hemman eller efter föräldrarnas död ett af barnen köper hemmanet

eller detta eljest säljes till oskyld person, då i regel skogen tillgripes

för att få penningar till köpeskillingen.

Det måste därför vara en angelägenhet af vikt, att en lagstiftning

kommer till stånd, hvarigenom, där ett aftal träffats mellan en skogsvårdsstyrelse

och en ägare af sköflad skogsmark därom att, sedan efter eventuellt

skedd markberedning styrelsen i skogbärande skick återställt området

i fråga, ägaren å sin sida underkastar sig och kommande efterträdare

att vid verkande äfventyr följa den på uthållig afkastning grundade hushållningsplan,

som styrelsen för densamma bestämmer, detta aftal varder

bindande emot äfven tredje man för framtiden. Någon större svårighet

att åstadkomma en sådan lagstiftning och att finna form för det inskrifningsförfarande

med aftalet, som torde blifva nödigt, bör ej här möta, då

aftalet gäller en inskränkning i det fria förfogandet af ett skogsbestånd,

som åstadkommits med allmänna medel och höjt egendomens värde till

större säkerhet för eventuellt intecknad fordran, enär man ju icke bör

befara, att eu skogsvårdsstyrelse ej skall taga nödig hänsyn till en ekonomiskt

fördelaktig hushållniDgsplan vid bestämmandet af dess omloppstid,

hvadan de bestämmelser, som erfordras, torde kunna göras mera

generella.

Belysande för huruvida en skogsvårdsstyrelse bör ha utsikter att

kunna träffa sådana aftal, så långt medel för dess fullgörande finnas disponibla,

är en af länsjägmästaren för det skogsvårdsdistrikt, hvars styrelse

jag tillhör, mig lämnad approximativ uppskattning af skogens beskaffenhet

inom det länet. Enligt de intryck han under sina besök i ett stort antal

socknars skogar samt genom samtal med personer i olika orter erhållit,

anser han sig kunna antaga, att af länets i enskildes ägo till 1,484,952

hektar beräknade, till skogsbörd dugliga utmark 690,949 hektar utgöras

af kalafverkad eller eljest så sköflad mark, att återväxt därå icke utan

plantering eller sådd kan beräknas. Och att denna mörka skildring icke

torde vara öfverdrifven får ett visst stöd däraf, att en enda person salubjudit

7,000 hektar kalafverkad mark inom länet. Då nu medel för åstadkommande

af sådan kultur på allra högst ett par tusen hektar årligen

kunna disponeras, är det gifvet, att tillfällen till uppgörande af dylika

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

aftal icke böra saknas inom det distriktet. Och min tro är, att så skall

blifva fallet i de flesta skogsvårdsdistrikten, äfvensom att den bild af

skogarnas tillstånd, skogsvårdsstyrelserna komma att åskådliggöra, nog

varder i allmänhet mera mörk, än hvad man nu vill antaga. Ty med

skogsbeståndet har det under senaste 10 ä 15 åren gått fort utför, därför

att med dimensionernas nedgång i beståndet långt större antal träd än

förut måst tillgripas för att erhålla en viss kubikmassa.

På grund af hvad här ofvan blifvit i korthet anfördt, hemställer jag,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till de bestämmelser, hvarigenom, där på grund af aftal en ägare af

sköflad skogsmark, emot att en skogsvårdsstyrelse åtagit sig att i skogbärande

skick genom en eller annan åtgärd återförsätta den marken, förbundit

sig att följa de bestämmelser och anvisningar för en skoghushållning

med uthållig afkastning på dylikt område, styrelsen meddelar, att

en sådan inskränkning i det fria förfogandet må allt framgent varda bindande

emot vederbörande ägare eller innehafvare af den marken.»

Nödvändigheten för vårt land att, såvidt möjligt, i skogbärande skick

bevara den till skogsbörd lämpliga marken torde numera vara så allmänt

erkänd, att de till stöd därför anförda skäl ej behöfva vidare upprepas.

Själfva skogskap italet bör ej angripas, utan i stället så vårdas, att det

kan lämna dess ägare en bestående afkastning. Endast på sådant sätt

lärer möjlighet förefinnas att på världsmarknaden i längden bevara den

ställning, vårt land för närvarande där intager. Med afseende å statens

skogsmarker har också ofvanberörda hushållningsprineip genom lagstiftningen

numera kommit till full tillämpning, vid enskilde tillhörig till

skogsväxt tjänlig mark däremot icke på långt när i samma omfattning.

Hvarje sträfvande att i skogbärande skick bevara jämväl denna måste

därför anses vara värdt allvarligt beaktande, och ur denna synpunkt är

föreliggande framställning synnerligen behjärtansvärd.

Under det arbete, statsmakterna på senare tid nedlagt på lösningen

af frågan om åstadkommande i lagstiftningsväg af en god hushållning

med de skogar, som för närvarande tillhöra enskilde, har det framhållits

och allt klarare visat sig, att man med utsikt till framgång har egentligen två

hufvudsakligen olika vägar att beträda för målets vinnande: å ena sidan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

skapande i största möjliga utsträckning af så kallade gemensamhetsskogar med

skogshushållning för uthållig afkastning, å andra sidan införande af bestämmelser,

afseende skärpt kontroll å hushållningen med enskildes skogar.

Förstnämnda väg har ock af Riksdagen redan blifvit anvisad. År

1904 aflat Riksdagen nämligen i sådant syfte tvenne skrivelser till Kungl.

Maj:t, i hvilka Riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till de lagbestämmelser, som kunde

finnas erforderliga och lämpliga att bereda dels delägare i häradsallmänning

möjlighet att få med allmänningen för framtiden införlifva mark,

som blifvit för sådant ändamål inköpt, dels ock kommuner, korporationer,

byalag samt stiftelser och fonder, som afsåge allmänt ändamål, möjlighet

att genom inköp af skogsmark eller annorledes bilda, bibehålla och utvidga

gemensamhetsskogar. Det synes utskottet önskvärdt, att arbetet för vinnande

af ifrågavarande viktiga syftemål fortsattes på den sålunda anvisade

vägen. Med skapandet af dylika för lämplig skogshushållning afsedda

gemensamhetsskogar i allt vidare omfattning skulle säkerligen mycket

vinnas för skogsvården i vårt land, ej blott genom tillvaron öfver hufvud

af sådana skogskomplexer, utan äfven genom det goda exempel på rationell

skogsskötsel, befintligheten af sådana skogar öfverallt i landet skulle

erbjuda de kringboende enskilde skogsägarne. Motionären har ock förutsatt,

att skogsvårdsstyrelserna för närvarande skulle äga rätt att för skogsvårdsdistriktets

räkning med tillgängliga medel inköpa samt i kultur bringa

sköflad skogsmark. Befogenheten att inköpa mark kan måhända med

hänsyn till lydelsen af 4 § mom. a i gällande förordning angående skogsvårdsstyrelser

icke anses vara dessa tillerkänd, men det vore enligt utskottets

mening för skogshushållningen värdefullt, om sådan rätt blefve dem

tillagd och därigenom för vederbörande skogsvårdsdistrikt kunde skapas

ett ytterligare slag af gemensamhetsskogar.

Äfven det andra medlet, skärpt kontroll å hushållningen med de enskildes

skogar, har blifvit anlitadt. En sådan skärpt kontroll afsågs med

1903 års lag angående vård af enskildes skogar. För vissa hemman i

Norrland och Dalarne gäller äfven, att skog till afsalu ej får tagas annat

än efter ^stämpling i mån detta kan med bevarande af skogens bestånd

medgifvas. — Vid 1903 års riksdag hemställde en motionär, att Riksdagen

ville för sin del antaga eller i skrifvelse till Kungl. Maj:t begära

framläggande af förslag till en lagstiftning, hvarigenom bolag och enskilda

personer, som ägde skogar af mera betydande omfattning, ålades att bruka

dessa enligt hushållningsplaner, som fastställts af vederbörande myndighet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

och jämväl andra förslag i samma riktning framkommo vid berörda riksdag.

Olika meningar yppade sig emellertid om lämpligheten af dylika

bestämmelser äfvensom angående deras räckvidd, med anledning hvaraf

förslaget, som bifölls allenast af Andra Kammaren, men afslogs af den Första,

tick förfalla, hvadan förfoganderätten öfver enskildes skogar i allmänhet ej

inskränkts i vidare mån än 1 § i lagen angående vård af enskildes skogar

gifver vid handen. Utskottet vill ej heller i detta sammanhang uttala sig

angående lämpligheten af en sådan lagstiftning som den nyss antydda.

Den nu i motionen föreslagna lagstiftningen utgör, så att säga, en

medelväg, hvarpå det åsyftade målet skulle vinnas. Vid bedömande af

denna lagstiftnings värde bör enligt utskottets förmenande i främsta rummet

tagas i öfvervägande, huruvida enskilde kunna antagas vara villiga

att ingå ifrågavarande aftal. Hittills vunnen erfarenhet kan icke

sägas ingifva stora förhoppningar i detta afseende. I skogskommitténs

betänkande anföres härom bland annat: »De åtgärder, som från statens,

landstingens och hushållningssällskapens sida vidtagits för den enskilda

skogsvårdens främjande, hade hittills visat sig i det stora hela föga verksamma

annat än i några få län», och, enligt hvad utskottet inhämtat,

hafva inom flere län hushållningssällskapen under lång tid utgifvit stora

summor för att uppmuntra den enskildes skogsskötsel genom kostnadsfri

hjälp vid skogens vård samt tillhandahållande kostnadsfritt af skogsfrö

till plantskolor och skogsplantor, utan att dessa sällskapens bemödanden

lämnat mera afsevärda spår efter sig. Och dock må härvid bemärkas,

att den enskilde skogsägaren för att komma i åtnjutande af nämnda förmåner

i regel icke haft andra förpliktelser med afseende å den planterade

eller besådda markens skydd än i vissa fall uppehållande af stängsel kring

densamma under viss tid till dess fredande från beteskreatur och dylikt.

Om således, trots dessa billiga villkor, på många håll beredvilligheten till

åtgärder för åstadkommande af uthållig skogsafkastning visat sig ringa, lärer

det knappast vara att förvänta, att intresset skulle ökas, därest markens

ägare dessutom för den lämnade hjälpen skulle nödgas ingå ett aftal, hvarigenom

han för sig och efterkommande ägare skulle i väsentlig mån

inskränka rätten att fritt förfoga öfver egendomen. Ordnandet af det ifrågasatta

inskrifningsförfarandet skulle måhända ock föranleda svårigheter och förvecklingar,

som icke stode i skäligt förhållande till de därigenom uppnådda

fördelarna. Med afseende härå och då beträdandet af den väg,

motionären anvisat, synes utskottet vara ägnadt att leda skogs vår dsstyrel
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

serna bort från de verksammare och säkrare åtgärder för en förbättrad

skogsvård, som, enligt hvad ofvan anförts, borde bestå i skapandet för

vederbörande distrikt af gemensamhetsskogar med skogshushållning för

uthållig afkastning, hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion ej må till någon Kiksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 mars 1906.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖOEONA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.