Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 30

1906-03-16 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1906:30, Lagutskottets Utlåtande N:o 30

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

I

Iso 33.

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1906, kl. 11,30 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående öfverflyttning af

civilregistrets förande från prästerskapet till annan

funktionär.

Lagutskottet tiar till förberedande behandling fått emottaga en inom

Andra Kammaren af herr I). Holmgren väckt motion, n:o 9, af följande

lydelse:

»Vid sistlidne års riksdag väckte jag följande motion »om skrifvelse

till Kungl. Maj:t angående utredning i fråga om det nuvarande kyrkliga

tillståndet inom landet».

»Bland de storartade förändringar, som sista hälften af förra århundradet

fört med sig på snart sagdt alla områden, är den stora allmänhetens

förändrade uppfattning i religiöst afseende för den ytlige betraktaren

mindre iögonenfallande, men dock mycket betydande. Statskyrkan,

fordom snart sagdt enväldig och fordom samlande nästan alla medborgare

under sina tempelhvalf, har fått röna den förödmjukelsen att år efter år

se sina tempel mer och mer öfvergifna och sina forna anhängare i ständigt

och hastigt växande antal öfvergifva sig för att sedan räkna sig till

separatisterna, fritänkarne, de vetenskapligt bildade, de i religiöst afJBih.

till Riksd, Prof. 1906. 7 Sami. 39 Höft. (N:o 30). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

seende likgiltiga eller hvad nu alla de månde kalla sig, hvit k a i våra

dagar anse statskyrkans läror ock religiösa lif såsom en längesedan öfvervunnen

ståndpunkt. Eesultatet af hela denna andliga omdaningsprocess

har blifvit, att statskyrkan icke längre uppläres af den allmänna opinionen.

Det försök, som nyligen från prästerlig sida blifvit gjordt att upphjälpa

den förlorade krediten genom att utbyta namnet statskyrka mot folkkyrka,

kan naturligtvis intet förändra i detta resultat.

A andra sidan kan icke förnekas, att det ännu inom vårt folk finnes

breda lager, hvilka själfva anse, att deras religiösa behof bäst tillfredsställas

genom statskyrkan. Men huru stor del af folket i dess helhet,

som dessa lager utgöra, detta är ej bekant. De stora skiljaktigheter, som

i religiöst afseende förefinnas mellan stad och land samt mellan olika

provinser inom landet, äro ej heller så noga kända som önskligt kunde

vara, om man vill öfverblicka och riktigt bedöma det kyrkliga tillståndet

inom landet.

Det kan ej råda det ringaste tvifvel därom, att det mål, mot hvilket

den kyrkliga utvecklingen går, är de kyrkliga förhållandenas amerikanisering,

det vill säga ett genomförande af en så fullständig religionsfrihet,

att staten icke särskildt gynnar någon kyrklig riktning, utan fullständigt

öfverlåter åt medborgarne själfva att ordna allt, som rör deras

religiösa angelägenheter. Att i de gamla europeiska staterna genomföra

en sådan kyrklig ordning är naturligtvis ett mycket svårt politiskt värf,

och vi kunna just i dessa dagar bevittna, hvilka svårigheter det bereder

de franska statsmännen. Äfven i England har denna fråga länge varit

å bane, och om den där ännu ej är löst, så kan det dock anses såsom

säkert, att den för allvar upptages på nytt å dagordningen, så snart som

vänstern i detta land åter kommer till makten, hvilket som bekant förväntas

skola ske ganska snart. I vårt afsides belägna land torde en så

stor förändring som statskyrkans fullständiga afskaffande icke i den närmaste

tiden vara att förvänta, men däremot kan det anses redan nu vara

både välbehöfligt och välbetänkt, att staten verkställer en grundlig revision

af sin ställning till statskyrkan, noga granskar dess debet och kredit

samt tillser, att icke större uppoffringar göras för densamma än som motsvara

dess verkliga gagn.

En svensk biskop lär en gång hafva yttrat, att »prästerna hafva

godt förstånd i världsliga ting», och det synes vara detta förstånd, som

drifvit dem att i så god tid få till stånd den så kallade prästlöneregleringskommittén,

hvilken tyckes hafva fått såsom sin uppgift att rädda åt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

prästerna så mycket som möjligt af de världsliga fördelarna och låta allt

så vidt möjligt blifva vid det gamla. Man låtsas härvid förutsätta, att

det kyrkliga tillståndet inom landet för närvarande är detsamma som det

var, då den förra löneregleringen kom till stånd. Men denna förutsättning

är alldeles oriktig.

Inom kort måste ^Riksdagen besluta i löneregleringsfrågan. Men för

att den då skall kunna veta, hvad den gör, måste den känna, i hvilken

utsträckning behofvet af en statskyrka kan anses för närvarande föreligga.

Jag föreslår därför en så fullständig utredning soin möjligt i detta syfte.

Och en sådan kan regeringen lätt nog låta verkställa.

Den kan lämpligen till församlingarna hänskjuta den frågan, i hvad

mån de tilltro sig att själfva bestämma om de religiösa behofvens tillfredsställande.

Den kan lämpligen från kyrkostämmorna eller hellre från

kommunalstämmorna infordra utlåtanden om det kyrkliga tillståndet, hvarvid

de särskildt böra uppmanas att angifva, hvilka förändringar i afseende

på den kyrkliga organisationen äro önskvärda för att bättre motsvara de

redan inträdda faktiska förhållandena. Och billigheten synes fordra, att

äfven de frireligiösa församlingarna lämnas tillfälle att härom yttra sig.

Ingenting talar emellertid i sådant fall som detta ett tydligare språk än

siffror. Det skulle därför vara mycket upplysande, om regeringen anmodade

Konungens befallningshafvande att låta genom kronobetjäningen eller

på annan väg för vissa bestämda söndagar insamla så noggranna uppgifter

som möjligt, visande i hvad mån kyrkorna besökas och den ännu gällande

föreskriften i kyrkolagen efterlefves, att »alle skole sig söndagligen

i Herrans hus infinna så tidigt, att de sin syndabekännelse göra kunna».

Många komma emellertid till kyrkorna för att i rent världsliga syften

sammanträffa med kända och okända, hvarför de på detta sätt erhållna

siffrorna torde blifva något för höga. Men de skola dock som

sagdt blifva mycket upplysande.

Det finnes emellertid ett annat sätt att kontrollera det religiösa lifvet

inom statskyrkan. Prästerna insända nu hvarje år en mängd olikartade

uppgifter till statistiska byrån. Men bland dessa uppgifter saknas en, som

dock borde finnas och länge borde hafva funnits, nämligen uppgift på

dem, som under året begått nattvarden vare sig en, två eller flera gånger,

samt på dem, som icke alls under året begått nattvarden. Då nu

en sådan uppgift första gången insändes, borde den för jämförelsens skull

också på samma sätt angifva de motsvarande siffrorna för hvart tionde

år under de sist förflutna femtio åren. Detta skulle utgöra ett mycket

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

värderikt statistiskt jämförelsematerial, användbart både nu och ännu mer

under den närmaste framtiden.

När omsider vederbörlig utredning om det religiösa lifvet inom statskyrkan

föreligger, då men först då kan det vara möjligt att på ett vederbörligen

afvägdt sätt bestämma, hvad som bör utgå till statskyrkans underhåll.

Så mycket må dock redan nu framhållas, att afgifterna till prästerskapet

framdeles icke få uttaxeras på samma sätt som hittills.

Tertialtionden, den sista kvarlefvan af grundskatterna, dessa »sekelgamla

orättvisor», böra sålunda afskalfas. Att afgifterna till prästerskapet

icke böra utgå för det bevillningsfria afdraget, synes vara en själfklar sak.

Men kungl. kammarkollegium har på senare tiden, eller allt sedan presidenten

Forssell den 30 januari 1893 i en sådan fråga öfverröstades, tolkat

de bestående löneresolutionerna till prästerskapets favör och fällt åtskilliga

utslag i den riktningen, att äfven för det bevillningsfria afdraget bör

prästskatt utgå, en tolkning, som på många håll väckt mycket ond blod.

(Bil. A. och B.). För att förekomma dessa och andra orättvisor synes

bäst, att statskyrkans hela underhåll utbetalas af staten.»

I det tillfälliga utskottets utlåtande i anledning af denna motion hemställdes

visserligen om afslag å densamma, såsom obehöflig, men just för

att visa detta framdrog utskottet så många bevis för den sig mer och mer

omkringgripande kyrkliga upplösningen, att det på samma gång just

visade, huru välbehöflig min motion verkligen var. »Statskyrkans prästerskap»

— heter det — »klagade allmänt öfver den kyrkliga indifferentismen

särskild! från de mera bildades och det uppväxande släktets sida, kyrkorna

besökas af ett försvinnande fåtal och ännu färre äro de som begå nattvarden

o. s. v. o. s. v.» Så ungefär lydde klagan från många håll. Kort

sagdt, det är ett kändt sakförhållande, som icke ens utskottet ville bestrida,

att statskyrkan är stadd i en fortskridande och hastigt tillväxande upplösning.

Och den frågan framträder då kräfvande ett svar allt kraftigare

och kraftigare: hvilken ståndpunkt skola statsmakterna intaga för att samhällets

lagar må förändras i öfverensstämmelse med den redan skedda och

snabbt fortskridande omdaningen i afseende på den kyrkliga uppfattningen

samt de kyrkliga sedvänjorna.

Frågan är onekligen komplicerad. För att förenkla den och på samma

gång förbereda hennes lösning vet jag för min del icke något bättre att

föreslå, än att kyrkan befrias från allt det civila bestyr, som under tidernas

lopp pålagts henne från statens sida.

Mitt förslag innebär, att det s. k. civilregistrets förande öfverflyttas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30. 5

från prästerskapet till andra statens funktionärer. Bäst torde härtill ägna

sig skollärarne i socknarnas mest centrala delar eller möjligen i vissa fall

och tills vidare klockaren. Mot en ringa tillökning å aflöning af 500

kronor eller i särskilda fall något mera skulle denne funktionär helt säkert

vara mycket villig att åtaga sig det ifrågavarande arbetet. För att erhålla

tid till dessa nya göromål skulle en viss bestämd fridag i veckan från

skolbestyren vara allt hvad skolläraren behöfver. Yille man så på samma

gång till denna dag förlägga all kristendomsundervisning i skolan och låta

denna blifva valfri allt efter föräldrarnas bestämmande, skulle härmed äfven

göras den vinsten, att religionsundervisningen blefve fri. Och där en

sådan undervisning af föräldrarna önskades inom skolan, kunde denna

undervisning på den ifrågavarande dagen upprätthållas antingen genom

prästerskapet eller på annat sätt. brågon förökad utgift för staten skall

icke en sådan anordning föra med sig, då den nya aflöningen skall mångdubbelt

uppvägas af den minskning i aflöningen åt prästerskapet, hvars

kraf på församlingsmedlemmarnas kassor rimligen bör reduceras till öfverensstämmelse

med reduktionen i deras arbete.

Sedan denna reform genomförts, skulle det blifva mycket lättare att

ordna och lagstifta om kyrkans rent religiösa förhållanden.

Saken är emellertid allt för komplicerad för att en enskild motionär

skall kunna utarbeta ett fullständigt förslag för en dylik reform. Jag

får därför föreslå, att Riksdagen beslutar en skrifvelse till Kung!. Maj:t

med anhållan om utarbetandet af ett förslag om lämpligaste sättet att

från prästerskapet till annan lämplig funktionär öfverflytta civilregistrets

förande.»

Enligt förordningen angående kyrkoböckers förande den 6 augusti

1894 skola i hvarje församling föras följande kyrkoböcker, nämligen: församlingsbok

med kommunionlängd, bok öfver obefintliga, inflyttningsbok

och utflyttningsbok, födelse- och dopbok, konfirmationsbok, lysnings- och

vigselbok samt död- och begrafningsbok. Af dessa böcker är församlingsboken

eller, såsom den före tillkomsten af nämnda författning kallades,

husförhörsboken den mest omfattande. Stödjande sig på in- och utflyttningsböckerna

samt på födelse- och dop-, lysnings- och vigsel- samt dödoch

begrafningsböckerna — hvilka böckers benämning angifver arten af de

däri föreskrifna anteckningar — är församlingsboken ett civilståndsregister

och det enda fullständiga register, som i detta hänseende finnes i vårt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

land. Samtliga nämnda böcker skola föras af prästerskapet, och för detta

ändamål är enhvar, som vederbör, pliktig att till pastor skyndsamt anmäla

födelser, dödsfall, inflyttningar och de öfriga förhållanden, om hvilka anteckningar

i kyrkoböckerna skola göras. Prästerskapet är äfven skyldigt

att ur nämnda böcker meddela enskilde bevis af olika slag, såsom flyttnings-,

frejd- och arbetsbetyg, hinderslöshetsbetyg och lysningsattester,

hvarjämte meddelanden pastorsämbetena emellan äga rum genom utdrag

af böckerna enligt fastställda formulär.

Kyrkoskrifningen, hvars första början i vårt land synes hafva varit

införande i en dopbok af de döpta barnen, har ursprungligen afsetf att

samla de för kyrkliga ändamål erforderliga uppgifterna om hvarje person.

Flertalet af de anteckningar, som skola inflyta i kyrkoböckerna, äro ock

af den art, att desamma, så att säga, falla inom prästerskapets egentliga

verksamhetsområde. Men kyrkoböckerna innefatta numera äfven åtskilliga

anteckningar, som röra rent borgerliga förhållanden, såsom yrke samt

vissa af världslig domstol ådömda straff och straffpåföljder. Gång efter annan

har genom särskilda författningar en ytterligare bokföring eller skyldighet

att lämna uppgifter för uteslutande borgerliga ändamål, såsom för mantalsskrifning

samt inskrifning och redovisning af värnpliktige äfvensom i rent

statistiskt syfte, ålagts prästerskapet. Det torde vara prästerskapets nu

nämnda åligganden med afseende å förande af böcker, utfärdande af betyg

och aflämnande af uppgifter, som motionären sammanfattar under benämningen

civilregistrets förande och med afseende hvarå han åsyftar att få

ändrade förhållanden till stånd.

Denna kyrkobokföring och därmed förenade förpliktelser hafva utan

tvifvel blifvit mer och mer betungande för prästerskapet, i samma mån

som befolkningen tillvuxit och rörligheten inom densamma ökats samt

äfven utträde ur statskyrkan oftare ifrågakommit. Till följd häraf har

i landets folkrikaste samhällen, Stockholm och Göteborg, kyrkobokföringen

blifvit ordnad på annat sätt än i det öfriga riket, i det att prästerskapet

befriats från en del af ifrågavarande bestyr, som i större eller mindre

omfattning öfverflyttats å andra, af kommunen aflönade personer, i Stockholm

rotemännen samt i Göteborg mantalsskrifvarne under mantalskommissariens

tillsyn och ledning. En viss samverkan mellan dessa tjänstemän

och prästerskapet äger dock alltjämt rum, och det ligger i sakens

natur, att så måste vara förhållandet, då prästerna i följd af sin ämbetsställning

och gällande lagstiftning i första hand få kännedom om åtskil
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottet$ Utlåtande N:o 30.

liga i statistiskt och allmänt borgerligt hänseende betydelsefulla tilldragelser,

såsom födelser, giftermål och dödsfall.

Utskottet är emellertid af den mening, att, om det än kan vara

lämpligt och nödvändigt att för folkrika samhällen eller eljest, då särskilda

förhållanden därtill gifva anledning, fortgå på den sålunda inslagna

vägen och öfverflytta en del af ifrågavarande besvär på andra personer

än prästerna, en så genomgripande och hela vårt land berörande förändring

af dessa förhållanden, som motionären ifrågasatt, icke är af praktiskt

behof påkallad. Motionären, hvilkens motivering är af vidtomfattande

innebörd, vidrör frågan om det nuvarande kyrkorättsliga tillståndets bibehållande

och synes med sitt förslag åsyfta att undanröja ett hinder för

utveckling mot en samfundsordning utan statskyrkan. Emellertid påkallar

motionären icke genom sin hemställan pröfning af detta viktiga och svårlösta

spörsmål, och utskottet är af den mening, att, så länge vår nuvarande

kyrkoförfattning är i hufvudsak gällande, anledning saknas att

allmänt öfverflytta civilståndsregistreringen från prästerskapet till andra

funktionärer.

I mer än tvåhundra år har vårt prästerskap utan nämnvärd särskild

kostnad för det allmänna bestridt civilståndsregistreringen och detta med

erkännansvärd sakkunskap, nit och samvetsgrannhet. Den svenska befolkningsstatistiken,

som grundar sig på prästerskapets uppgifter, har ock af

utlandets statistici alltid med erkännande uppmärksammats. Då hos oss

lysning till äktenskap är obligatorisk för vigsel, då i de allra flesta fall

dop följer på hvarje födelse och då begrafning efter dödsfall ytterst sällan

uteblifver, har prästerskapet i de af detsamma utförda prästerliga förrättningarna

en kontroll att vigde, födde och döde anmälas, hvilket är ett

oeftergifligt villkor för att en ordentlig civilståndsregistrering skall kunna

äga rum.

Oafsedt att sålunda statistiska hänsyn icke torde göra en öfverflyttning

af civilståndsregistreringen från prästerskapet önsklig, komme en

sådan anordning att möta en afsevärd svårighet i de kostnader, densamma

skulle kräfva. De personer, åt hvilka kunde anförtros ett så grannlaga

värf, måste vara män med ej ringa bildning och bepröfvad duglighet.

Äfven om, på sätt i motionen ifrågasatts, man i hvarje församling skulle

kunna få detta bestyr ombesörj dt för eu ersättning af 500 kronor, —

hvilket åtminstone icke lärer vara för mycket beräknadt -— skulle, då

i hela riket finnas omkring 2,500 församlingar, härför åtgå ett årligt

belopp af i rundt tal 1,250,000 kronor. Och det torde icke, såsom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

motionären förutsätter, kunna allvarligen sättas i fråga att samtidigt med

beredandet af eu sådan lättnad i prästerskapets arbete minska prästerskapets

aflöningsförmåner, bvilka i allmänhet icke äro större, än att de

äro beböfliga för beredande af en anständig försörjning. Såsom ofvan är

antydt, måste ju för öfrigt prästerskapet äfven efter en sådan förändring,

sitt kall likmätigt, föra alla de böcker och anteckningar, som kräfvas för

det kyrkliga ändamålet.

Kyrkobokföringen är dessutom, enligt utskottets uppfattning, icke så

främmande för och oförenlig med ett rätt utöfvande af den rent prästerliga

verksamheten, som motionären synes anse. Den förefintliga skyldigheten

att för pastor anmäla inträffade familjetilldragelser är ett medel för

själasörjaren att träda i en mera personlig beröring med sina församlingsmedlemmar.

Såvidt utskottet har sig bekant, har icke heller från

prästerskapets sida försports någon allmännare önskan att varda befriadt

från dessa mera världsliga bestyr.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 mars 1906.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Reservationer:

af herr Segerdahl mot vissa delar af utskottets motivering;

af herr Lindhagen mot motiveringen.

Herrar Cederlerg och Widén hafva begärt få antecknadt, att de icke

deltagit i behandlingen inom utskottet af detta ärende.

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.