Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 4

1906-02-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1906:4, Lagutskottets Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

1

S:o 4.

Ank. till Iliksd. kansli den 2 februari 1906, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse till

Konungen med begäran om framläggande af förslag till

de lagändringar, som påkallas af upplösningen af unionen

mellan Sverige och Norge, m. m.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till

utskottet hänvisade tvenne likalydande, inom Första Kammaren under

n:o 14 af herrar friherre J. T. Gripenstedt, C. O. C. J. Nordenfalk, S. A. A.

Lindman, friherre C. H. Falkenberg, O. Björklund, Fredrik E. Pettersson,

grefve C. O. Taube och T. A. Säve samt inom Andra Kammaren under

n:o 32 af herrar G. S. Neiglick, C. J. ödman, C. T. Lind i Tanum,

O. N. Olsson i Heden, J. Larsson i Presstorp, H. Andersson i Glrimbo,

D. M. Lyckholm och C. H. Wallentin väckta motioner af följande lydelse:

»Att föreningen mellan Sverige och Norge under sitt bestånd skulle,

utöfver de statsrättsliga bestämmelserna, medföra åtskilliga stadganden

jämväl inom den öfriga lagstiftningen i syfte att stärka banden mellan

de båda folken och underlätta det ena rikets undersåtars verksamhet

inom det andras område, är uppenbart. Unionens historia bär ock vittne

därom, att man från svensk sida städse varit villig att medgifva Norge

och dess undersåtar särskilda förmåner, när man från norsk sida mötts

af uppriktig och lojal sträfvan att tillerkänna oss i någon mån motsvarande

fördelar.

Bill. till Biksd. Prot. 1906. 7 Sami. 4 Haft. (N:o 4.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Då nu emellertid unionen mellan de båda rikena blifvit upplösty

ligger det i sakens natur, att de lagbestämmelser, som på grund af föreningen

kommit till stånd, böra upphäfvas, såvida ej andra skäl tala för

deras bibehållande, och att Norge äfven i nämnda afseenden bör erhålla

den af detsamma med sådan ifver efterträdda ställningen af en i förhållande

till Sverige helt och hållet främmande makt.

Initiativet till de lagändringar, som på grund häraf betingas, hade

man haft anledning vänta, att Kungl. Maj:ts regering skulle ofördröjligen

taga, men då, att döma af trontalet vid riksdagens öppnande, intet häntyder

på att regeringen hyser den meningen, att de naturliga konsekvenserna

af unionsupplösningen böra snarast möjligt realiseras, anse vi det

vara vår plikt att påkalla Riksdagens initiativ till frågans lösning. Svenska

folkets intressen kräfva, att den skedda unionsupplösningen icke lämnas

utan verkställighet på de områden, där Norges enskilda intressen möjligen

anses tillgodosedda genom ett bibehållande af de gamla bestämmelserna.

Dessas bibehållande skulle under nuvarande förhållanden äfven

kunna framkalla fordringar från andra makter på motsvarande förmåner.

Främst bland de lagbud, som böra uttryckligen upphäfvas, synes

oss stadgandet i kuDgl. förordningen af den 4 juni 1868 om utsträckt

frihet för Kungl. Maj:ts norska undersåtar att här i riket drifva näring

m. m., att norsk man och norsk kvinna äro berättigade att utan särskilt

tillstånd äga och besitta fast egendom i Sverige.

Det måste nämligen anses förenadt med verklig fara för vårt

land, om på grund af nämnda, af unionen helt och hållet betingade

föreskrift norska undersåtar komma i besittning af stora jordpossessioner

särskildt i gränsprovinserna. Men äfven de förmåner, som 1868

års förordning i öfrigt tillerkänner norska undersåtar, sakna numera

hvarje berättigande.

Detsamma gäller emellertid jämväl åtskilliga andra fall. För att

icke fästa oss vid kungl. förordningen angående vissa bestämmelser

rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge, hvilken

förordnings gällande kraft som bekant utgår med den 15 nästinstundande

maj, torde skäl saknas för den undantagsställning, som medgifves

norska myndigheter i gällande strafflag och därmed sammanhörande

författningar o. e. v.

Då det lärer vara obehöfligt att här uppräkna alla de lagrum,

hvilkas upphäfvande eller förändring påkallas af unionens upplösning,

hemställa vi, med stöd af det anförda, att Riksdagen ville i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt fram
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

3

lägga förslag till de lagändringar, sona upplösningen af föreningen

mellan Sverige och Norge kan anses påkalla, äfvensom i öfrigt i ofvan

berörda hänseenden vidtaga de åtgärder, hvartill unionens upplösning

gifvit anledning.»

Innan ifrågavarande ämne till behandling inom utskottet förekom,

har från hans excellens herr statsministern till utskottets ordförande

ingått följande den 28 nästlidne januari dagtecknade skriftliga meddelande:

»Då i såväl Första som Andra Kammaren motioner blifvit väckta

angående upphäfvande af vissa förmåner, som enligt nu gällande lagstiftning

tillkomma norska undersåtar, vill jag härmed tillåta mig att

meddela:

att regeringen gifvetvis haft sin uppmärksamhet fäst på frågan

om förändring i berörda förhållanden;

att förslag i sådant afseende utarbetats af justitiedepartementets

lagbyrå;

att förslaget, så snart det hunnit genomgå granskning i statsrådsberedningen,

kommer att remitteras till högsta domstolen;

samt att proposition i ämnet, efter det domstolens yttrande inkommit,

kommer att aflåtas till Riksdagen.

Det hade varit min afsigt att meddela ofvanstående redan vid

remissen inom kamrarne af motionerna i fråga, men till följd af tvingande

embetsgöromål kunde jag icke vid remisstillfällena närvara. Då jag

emellertid ansett, att lagutskottet bort göras underkunnigt om regeringens

åtgöranden i det ämne, motionerna afse, har jag trott mig böra

lämna nödiga upplysningar i saken på sätt nu skett.»

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att den af dem väckta

frågan tarfvar en snar lösning, men då, såsom af hans excellens herr

statsministerns ofvanintagna meddelande framgår, regeringen redan

haft sin uppmärksamhet fäst på behandlingen af ifrågavarande ämne,

lärer för närvarande icke någon särskild åtgärd från Riksdagens sida

af förhållandena vara påkallad; och får utskottet därför, under fram
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

hållande af vikten och önskvärdheten däraf att proposition i ämnet

må kunna aflåtas, om möjligt, redan till innevarande Riksdag, hemställa,

att motionerna icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 februari 1906.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Herr Odqvist har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTR. TRYCKERI, 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.